JO dnr 4241-2005

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Jönköpings län med anledning av att polisen hade samarbetat med Svenska Transportarbetareförbundet (Transport) vid en trafikkontroll av timmertransporter. AA anförde att han hade sett ett inslag på SVT:s nyheter av vilket det framgick att polisen och Transport arbetade ihop för att försöka förmå vissa timmerbilars åkare att skriva på kollektivavtal. I inslaget uppgav bl.a. en representant från Transport att facket inte hade behörighet att få reda på åkarnas namn m.m. men den behörigheten hade polisen. AA ifrågasatte bl.a. om polisen skulle vara ”springpojkar” åt Transport.

Från polismyndigheten infordrades en promemoria upprättad av chefen för trafikenheten, BB, om den aktuella trafikkontrollen. Av promemorian framgick bl.a. följande.

Den 22 september 2005 kontaktade en person från Transports avdelning i Jönköping BB och frågade om polisen skulle ha några kontroller av tung trafik under den kommande veckan. Anledningen var att Transport önskade se hur den yrkesmässiga tunga trafiken såg ut i verkligheten både då det gällde trafiksäkerhet och arbetsförhållanden. BB uppgav att en kontroll av tung trafik skulle äga rum den 27 september 2005. Nämnda dag utförde polisen kontroll av körkort, nykterhet, fordon, kör-och vilotider, förankring av last och draganordningar m.m. Företrädare för Transport var närvarande vid kontrollen. Poliskontrollen utfördes som vanligt så att ingen ”utomstående kunde ta del av polisens yrkesutövning”. När polisens kontroll av ett fordon var avslutad tillfrågades föraren om en representant från Transport fick ta kontakt med denne. Blev svaret ja kontaktades föraren, i annat fall togs ingen kontakt. Trafikbefäl för kontrollen var polisinspektör CC. BB såg inga formella hinder för att Transport kom ut till kontrollplatsen för att se hur verkligheten ute på vägen såg ut med tanke på det samarbete som polisen har med olika aktörer.

Till promemorian hade länspolismästaren DD fogat upplysningar av vilka det framgick bl.a. att han på morgonen den 28 september 2005 hade beslutat att trafikkontroller på de premisser som gällt dagen innan inte skulle upprepas.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över polismyndighetens ”samverkan” med Transport vid trafikkontrollerna. Polismyndigheten (DD) yttrade följande.

Av 3 § polislagen (1984:387) framgår att polisen ska samarbeta med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisarbetet. Särskilt nämns Åklagarmyndigheten och socialtjänsten. Samverkan är begränsad till sådant som berör polisens egen verksamhet.

Inom polisens trafiksäkerhetsarbete förekommer samverkan med flera organisationer såsom Vägverket, länsstyrelser och intresseorganisationen NTF. Det kan röra sig om en i författning föreskriven samverkan myndigheter emellan, men också om samarbete av annat slag som berör trafiksäkerheten. Vad gäller polisens samarbete med olika organisationer utanför myndighetsvärlden förekommer erfarenhetsutbyte, men också gemensamma kampanjer för intresset ökad trafiksäkerhet. Ett exempel av det senare slaget är den nämnda aktiviteten avseende fordons däcksutrustning.

I olika sammanhang har också Transport varit en av flera samverkanspartner.

När polisens arbete innebär myndighetsutövning ska det ha ett stöd i lag eller annan författning. På så sätt begränsas myndighetsutövningen till ett angivet innehåll och syfte.

Ansvarigt polisbefäl vid trafikkontrollerna den 27 september har uppgivit att polispersonalen vinnlade sig om att iaktta en tydlig gränsdragning mellan de kontrollåtgärder man genomförde och Transports agerande i ett, som det har framkommit, i första hand arbetsrättsligt intresse. Därmed kan sägas att polispersonalen synes ha iakttagit den begränsning vad gäller myndighetsutövningens innehåll och syfte som ska gälla.

De överväganden som låg till grund för mitt beslut på morgonen den 28 september avsåg det lämpliga i polisens agerande. Förarna av de stoppade fordonen och andra iakttagare kan ha uppfattat det som att en regelrätt samverkan har förekommit. Transport erbjöds ett tillfälle att samtala med förarna efter att polisen, om än av annat skäl, hade stoppat fordonen. Dessa samtal hade inte ett trafiksäkerhetssyfte och därmed kan polisen dessutom uppfattas ha haft samverkan på ett område som inte berör dess egen verksamhet.

Dessa förhållanden medförde att jag fann att polispersonal inte skulle fort sätta att genomföra trafikkontroller under de premisser som hade gällt den 27 september.

Under utredningen togs även del av ett inslag i SVT:s regionala nyheter, Smålandsnytt, om den aktuella händelsen samt vissa nyhetsartiklar publicerade på SVT:s hemsida om de utländska timmerbilarna och Transports inställning i saken.

I ett beslut den 12 oktober 2006 anförde chefsJO Melin följande.

Utredningen ger vid handen att polismyndigheten den 27 september 2005 genomförde en trafikkontroll i närheten av Vetlanda med inriktning på tunga fordon. Vid kontrollplatsen närvarade representanter från fackförbundet Transport. Efter det att polisen utfört sin kontroll informerades förarna av polisen om att företrädare för Transport fanns på platsen och önskade samtala med dem. Enligt

polismyndigheten tydliggjorde polisen för varje förare att ”en kontakt med Transport föll utanför trafikkontrollen och var frivillig”.

I 3 § polislagen föreskrivs att polisen skall samarbeta med myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Här avses både statliga och kommunala myndigheter samt allmänna såväl som enskilda organisationer. Som exempel på enskilda organisationer med vilka samarbete ofta kan vara av stort värde kan nämnas folkrörelserna, olika typer av föräldraföreningar samt försäkringsbolagen (Berggren och Munck, Polislagen , 5:e uppl., s. 41).

Det är ett naturligt led i polisens arbete att samarbeta med andra myndigheter och organisationer, t.ex. med idrottsföreningar inför större arrangemang, med föreningen Farsor och Morsor på stan för att öka tryggheten ute på gatorna eller med brottsofferjourer. På motsvarande sätt har polisen, vilket också framgår av remissvaret, haft samarbete med Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) och Däckbranschens Informationsråd i syfte att öka trafiksäkerheten. Jag har inte någon invändning mot att polisen samarbetar med olika organisationer i trafiksäkerhetsfrågor.

I det nu aktuella fallet synes det emellertid som om Transports närvaro på kontrollplatsen inte endast var föranledd av trafiksäkerhetsfrågor utan snarare i huvudsak syftade till att samtala med förarna om arbetsrättsliga förhållanden, t.ex. för att ta reda på om berörda åkeriägare hade tecknat kollektivavtal.

Vid den i ärendet aktuella tidpunkten pågick en debatt i medierna om det förhållandet att utländska åkerier hade tillåtits transportera stormfällt timmer efter stormen Gudrun. Debatten handlade både om trafiksäkerhetsfrågor och om olika arbetsrättsliga frågor. Enligt en nyhetsartikel som publicerades på SVT:s hemsida endast några dagar före trafikkontrollen hotade Transport med konflikt om inte de utländska åkerierna tecknade kollektivavtal. I artikeln sägs också att Transport skulle ”söka upp utländska chaufförer i timmersvängen och helt enkelt boka in datum för avtalsförhandlingar”.

I det TV-inslag som jag tagit del av uppges att Transport arbetade för att få reda på vilka utländska åkerier som var verksamma i Sverige för att få dessa att teckna kollektivavtal. Vidare uppgav företrädaren för Transport att trafikkontrollen var ett ”ypperligt tillfälle för oss att veta vilka företagen är” och ”varje fordon har ett tillstånd som vi inte har befogenhet att begära men det har ju polisen så då får vi fram namnen”. Enligt polismyndigheten skedde dock ingen otillbörlig förmedling av uppgifter från polisen till Transport. Jag finner inte tillräcklig anledning att utreda denna sak vidare.

Enligt min uppfattning framstår det emellertid som uppenbart att Transports närvaro vid kontrollplatsen i huvudsak hade ett arbetsrättsligt syfte – i vart fall var det den bild som förmedlades i det aktuella TV-inslaget. Det är självfallet inte en uppgift för polisen att samarbeta med ett fackförbund i en sådan sak.

Enligt polismyndigheten upplystes dock förarna om att kontakten med Transports representanter var frivillig. Den polisman som uttalade sig i TV- inslaget uppgav att de inte kan tvinga förarna att samarbeta med Transport men att de talar om att Transport kan ha ett samtal med förarna och det har inte stött på några problem utan fungerat bra. – I en sådan situation kan man emellertid diskutera vilket mått av frivillighet som ligger i ett jakande svar från en förares sida. Jag kan i sammanhanget erinra om Polisrättsutredningens uttalande om att en polisman som ingriper i myndighetsutövning rent faktiskt ger uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han använder tvång eller inte, och att saken också torde uppfattas på det sättet av den person som ingripandet riktar sig mot och som därför befinner sig i ett sådant underläge att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet ( SOU 1995:47 s. 145 ). Följaktligen måste polisen iaktta stor försiktighet och noggrant ta reda på samtliga förutsättningar när de inleder ett samarbete med exempelvis en enskild organisation.

Avslutningsvis noterar jag att DD i ett tidigt skede gjorde bedömningen att polisens samröre med Transport inte var lämpligt i detta fall och att han då beslutade att det inte skulle upprepas.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.