JO dnr 4297-2011

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot socialförvaltningen i Hallstahammars kommun angående handläggningen av ett ärende rörande försörjningsstöd och anförde följande. Hon ansökte om försörjningsstöd för boendekostnader som inneboende. Hallstahammars kommun har dock en policy som inte ger rätt till sådant stöd varför hon nekades bidrag.

Handlingar i ärendet inhämtades från socialförvaltningen i Hallstahammars kommun.

Socialnämnden i Hallstahammars kommun anmodades därefter att inkomma med utredning och yttrande över vad AA anfört i sin anmälan.

I remissvaret anfördes bl.a. följande.

- - -

AA har fått avslag på ansökan om bistånd till inneboendehyra. Hon anger följande i sin anmälan till JO:

"De nekar bidrag för boendekostnader eftersom jag är inneboende och Hallstahammars kommun har en policy att inte betala ut sådan om man är inneboende, trots existerande hyreskontrakt."

Hallstahammars kommun har en restriktiv hållning till inneboendehyror som lyder: "Personer som är inneboende beviljas hyresdel endast i de fall kontraktsinnehavaren tvingats byta till större lägenhet/fått högre boendekostnad med anledning av detta."

Hallstahammars kommuns Ekonomigrupp har ett pågående utvecklingsarbete där riktlinjerna för ekonomiskt bistånd ses över. Översynen beräknas vara slutförd i januari 2012. Ett förslag till ny riktlinje avseende inneboendehyra har tagits fram och bifogas. Principerna i bifogat förslag kommer att tillämpas i form av individuella prövningar vid ansökan om inneboendehyra tills nämnden beslutat om att anta de nya riktlinjerna i sin helhet.

- - -

Inneboendehyra

Hyreskostnad för inneboende ska bedömas utifrån vad den sökande disponerar enligt uppvisat avtal med hyresvärden. Kostnad för boendet beviljas utifrån hur många rum den sökande disponerar i förhållande till det totala antalet rum i bostaden. Varje rum räknas då som två enheter och köket som en enhet. Ex Sökande disponerar ett rum i en bostad på fyra rum och kök. Hela bostaden består då av nio enheter. Sökandes andel blir då 2/9. Hyran delas då med nio och multipliceras med två. För den sökande som är inneboende räknas inte någon hushållsgemenskap. Beräkningen görs utifrån riksnorm för ensamstående. Om avtalet mellan hyresvärden och den inneboende innebär att vissa hushållsutgifter som t.ex. telefon, förbrukningsvaror, ingår i hyran ska normen anpassas efter det.

Inneboendehyra kan utgå med skälig kostnad, d.v.s. en kostnad som inte överstiger vad en låginkomsttagare på orten har möjlighet att betala. Den sökande ska vara folkbokförd på adressen.

Inneboendekontrakt ska innehålla

Namn på hyresvärd (den som bor i lägenheten)

Telefonnummer till hyresvärden

Antal rum som hyresgästen disponerar

Hyreskostnad

Vad ingår i hyran, el etc.

Kopia på originalkontrakt och hyresspecifikation.

För att utredning om rätt till hyreskostnad ska kunna slutföras och för att undvika felaktiga utbetalningar av försörjningsstöd behövs ett samtycke från klienten att handläggaren får kontakta hyresvärden (den som bor i lägenheten) för att kontrollera att hyran inte betalas ut som försörjningsstöd till hyresvärden.

Hembesök görs för att kontrollera kontraktets riktighet.

AA yttrade sig över remissvaret.

Enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) , SoL, har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska

utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Av 4 kap. 3 § första stycket SoL följer bl.a. att försörjningsstöd ska lämnas för skäliga kostnader för boende, hushållsel, m.m.

Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig kostnad för boende ska vara vad en låginkomsttagare på orten kan kosta på sig. Om boendekostnaden är oskäligt hög kan socialnämnden ställa krav att den sökande byter bostad. En förutsättning för krav på byte eller reduktion av bistånd är att det finns faktiska möjligheter för den sökande att få en bostad som uppfyller skäliga krav samt att det inte uppstår oskäliga sociala konsekvenser (se bl.a. prop. 1996/97:124 s. 83 ).

I detta sammanhang kan hänvisas även till Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd SOSFS 2003:5. Där anges bl.a. att socialnämnden vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnad bör utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Vidare uttalas bl.a. att socialnämnden vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för en inneboende bör beakta vad bostadsinnehavaren och den inneboende avtalat, om kostnaden är skälig. De som lever i en hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren bör inte räknas som inneboende.

I detta fall har AA fått avslag på sin ansökan om försörjningsstöd avseende hyra som inneboende. Av remissvaret framgår att nämnden därvid tillämpat en riktlinje som anger att personer som är inneboende beviljas hyresdel endast i de fall kontraktsinnehavaren tvingats byta till större lägenhet/fått högre boendekostnad med anledning av detta. Enligt remissvaret har det även gjorts en individuell prövning av AA:s ärende men nämnden har anfört att det borde ha gjorts mer för att därigenom möjliggöra en fullständig individuell prövning. AA har haft möjlighet att överklaga biståndsbeslutet. Jag finner därför inte skäl att uttala mig om beslutet som sådant. När det gäller den generella riktlinje som nämnden har tillämpat vill jag dock framhålla följande.

Till följd av SoL:s karaktär av målinriktad ramlag torde en socialnämnd kunna göra vissa preciseringar och utfyllnader beträffande lagens tillämpning inom kommunen. Nämnden är dock underkastad vissa begränsningar i sin rätt att ge direktiv av detta slag. Nämnden kan således besluta endast i frågor som inte regleras i socialtjänstlagen eller annan författning. Sådana beslut ska naturligtvis stå i god överensstämmelse med lagens innehåll, Socialstyrelsens föreskrifter och rättspraxis. Av socialtjänstlagen med dess förarbeten, kompletterade av Socialstyrelsens allmänna råd, måste anses framgå att det för boendekostnader ska göras en rent individuell prövning av varje ärende för sig, varvid utgångspunkten ska vara att den faktiska bostadskostnaden normalt ska täckas. De riktlinjer som AA:s ärende prövades mot har mot den bakgrunden inte varit förenliga med gällande rätt.

Av remissvaret framgår att riktlinjerna setts över. De föreslagna nya riktlinjer som bifogats remissvaret synes väl anpassade till gällande rätt och jag utgår från att dessa numera har införts.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.