JO dnr 6377-2008

Kritik mot en rådman vid Göteborgs tingsrätt för att han inte tillät teckenspråkstolkning för åhörare vid en huvudförhandling

AA framförde i en anmälan klagomål mot rådmannen BB vid Göteborgs tingsrätt och uppgav därvid i huvudsak följande. Han arbetar som teckenspråkslärare. I hans arbete ingår bl.a. undervisning i rättstolkning för teckenspråkstolkar. I slutet av oktober 2008 följde han och hans elever – från en plats långt bak i rättegångssalen – en huvudförhandling i ett brottmål vid Göteborgs tingsrätt i syfte att öva tolkning. När de började tolka blev de plötsligt uppmanade av BB, som var rättens ordförande, att sluta tolka eftersom det störde rättegången. De satte sig då på golvet mellan bänkraderna och fortsatte tolka vilket kändes både obehagligt och kränkande.

Muntliga upplysningar inhämtades från BB, se bifogade tjänsteanteckning.

Jag har inte funnit tillräcklig anledning att begära ett yttrande från tingsrätten, men det som kommit fram föranleder följande uttalande från min sida.

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och motverka diskriminering av människor på grund av bl.a. funktionshinder ( 1 kap. 2 § regeringsformen ).

En förhandling vid domstol ska som huvudregel vara offentlig, 5 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (RB). Detta innebär bl.a. att var och en har rätt att vara närvarande vid förhandlingen som åhörare. Vidare gäller att en förhandling i domstol ska vara muntlig, se 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB.

Det sistnämnda innebär, för att rättigheten att vara närvarande vid en förhandling som åhörare ska ha något värde och egentligt innehåll för den som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation, att det måste vara möjligt för denne att få medta en teckenspråkstolk till förhandlingen. Därmed inte sagt att domstolen är skyldig att tillhandahålla teckenspråkstolkning eller annan tolkning till åhörare.

I förevarande fall har BB uppgett att det var teckenspråkstolkarnas yviga gester som utgjorde det störande momentet för honom och – som han upplevde det – nämndemännen. Det är givetvis svårt för mig, som inte befann mig på plats, att ha någon bestämd uppfattning om i vilken utsträckning tolkningen kan ha ”stört” rätten, men jag vill ändå framhålla att jag har mycket svårt att inse att ett ingripande från rättens ordförande i syfte att avbryta teckenspråkstolkning på åhörarplats alls kan vara motiverat. Om omständigheterna ändå var sådana att BB och övriga ledamöter av rätten med fog kände sig störda av tolkningen borde BB givetvis, som han själv också i efterhand har ansett, ha berett de berörda personerna tillfälle att följa förhandlingen från en annan plats i salen där tolkningen inte störde rätten eller någon annan.

BB förtjänar således kritik för det sätt på vilket han hanterade den uppkomna situationen.

Ärendet avslutas.

– – –