JO dnr 6978-2009

Curt S. var föremål för utmätningsåtgärder hos Kronofogdemyndigheten. Det framkom att han hade ett bankkonto hos Länsförsäkringar Bank. Myndigheten inhämtade närmare uppgifter om behållningen på kontot och fick därvid kännedom om att behållningen på kontot, per den 25 november 2009, uppgick till 22 010 kr. Den 30 november beslutade myndigheten om utmätning av 12 300 kr. Den 3 december verkställde banken utmätningen. Då uppgick behållningen till drygt 8 300 kr, som banken betalade ut till Kronofogdemyndigheten.

Jörgen Lindén, förordnad god man för Curt S., begärde att Kronofogdemyndigheten skulle rätta sitt beslut. Den 10 december 2009 beslutade Kronofogdemyndigheten att inte rätta beslutet med motiveringen att ”förbehåll för en månad kvarlämnats till gäldenären”. Efter att Jörgen Lindén överklagat beslutade Gävle tingsrätt den 24 februari 2010 att det utmätta beloppet skulle återbetalas till Curt S. Efter att tingsrättens beslut den 25 mars 2010 hade vunnit laga kraft återbetalade Kronofogdemyndigheten pengarna till Curt S.

I sin anmälan till JO upplyste Jörgen Lindén att skälet till att behållningen på Curt S:s konto minskat under den tid som förflöt från det att Kronofogdemyndigheten inhämtade upplysningar om kontot till det att utmätningen skedde var att han som god man hade betalat Curt S:s räkningar i anslutning till månadsskiftet. Efter utmätningen hade Curt S. endast haft 2 kr och 54 öre att leva på under återstoden av december.

Kronofogdemyndigheten anmodades att yttra sig. I sitt yttrande anförde myndigheten – biträdande processägaren Karin Berglöf Hedar – bl.a. följande.

Vid utmätningstillfället hade KFM uppgift om att det fanns 22 010 kr på konto hos Länsförsäkringar [– – –] och det av KFM beräknade förbehållsbeloppet bestämdes till 9 671 kr. KFM fann därför att 12 300 kr kunde utmätas vilket också skedde. Den 3 december meddelade Länsförsäkringar att vad som kvarstod på kontot var 8 300 kr och att detta belopp hade betalats in till Kronofogdemyndigheten. Samma dag var Curt S:s gode man i kontakt med KFM och meddelade att han omgående skulle begära rättelse. I beslut den 10 december 2009 fann KFM inte skäl att rätta utmätningen eftersom Curt S. hade förbehållits medel för sitt underhåll för en månads tid. Efter överklagande till tingsrätt har beslutet ändrats av rätten och de utmätta medlen har utbetalats till Curt S.

Av anmälan framgår att orsaken till att kontot minskat till 8 300 kr var att Curt S. hade betalat räkningar, bland annat till Flinks radio, Intrum, sophämtning, underhåll, självrisk efter en kollision, klädinköp, lån, elräkning, hemförsäkring, betalning till sin far avseende bildäck och bilförsäkring samt matpengar.

Curt S. har en längre tid varit aktuell hos Kronofogden på grund av obetalda skulder. Han måste således varit införstådd med att exekutiva åtgärder skulle kunna komma att vidtas. De som har sökt verkställighet har rätt att få utmätning om tillgångar finns. De borgenärer som inte har sökt utmätning har inte någon förtur framför utmätningsborgenärerna vid utmätning av bankmedel.

Vid utmätningstillfället hade KFM inte kännedom om den exakta behållningen, eftersom utmätningen gjordes utifrån det svar som KFM hade fått från banken. Även om behållningen hade minskat skulle det inte ha påverkat hur mycket som Curt S. skulle få förbehålla sig. Däremot hade utmätningsbeloppet blivit lägre. Det förbehållsbelopp som Curt S. tillgodoräknades synes ha tillförsäkrat Curt S. medel för hans underhåll. Curt S. har dock betalat fordringsägare som inte sökt verkställighet framför fordringsägare som har sökt verkställighet. Curt S. har således använt det som förbehållits honom till att betala oprioriterade fordringsägare. Curt S. hade förvisso inte nåtts av informationen att bankmedlen hade utmätts, men måste ha varit införstådd med att exekutiva åtgärder skulle kunna komma att vidtas. Han hade bland annat fått förfrågan från KFM en kort tid innan utmätningen skedde och hade även skickat in svar på förfrågan. Det kan då ifrågasättas om det föreligger skäl att rätta utmätningen och låta fordringsägare som har fått förmånsrätt i medlen genom utmätningen få stå tillbaka för att gäldenären behöver ytterligare medel, dvs. indirekt ge andra borgenärer förtur till medlen.

Efter att ha diskuterat vissa uttalanden i den rättsliga doktrinen fortsatte myndigheten:

Sammanfattningsvis anser KFM att utmätningen var rätt då den gjordes och att Curt S. förbehölls ett belopp, utifrån de uppgifter KFM hade kännedom om, som borde ha tillgodosett hans behov av medel för sitt underhåll. Även beslutet att inte rätta utmätningen anser KFM vara rätt med hänsyn till att Curt S. hade tillförsäkrats ett belopp som bort ha tillgodosett hans behov av medel för sitt underhåll, men använt dem för betalning av andra skulder. Att Curt S. just då han betalade skulderna inte hade kännedom om utmätningsbeslutet är olyckligt men han kan inte ha varit okunnig om att det fanns mål för verkställighet hos KFM och att utmätning för dessa mål skulle kunna komma att aktualiseras.

Enligt 4 kap. 2 § utsökningsbalken (UB) får Kronofogdemyndigheten genom utmätning ta i anspråk sådan egendom som inte är undantagen på grund av bestämmelse i balken eller på grund av särskild föreskrift. Bestämmelser om sådana undantag finns i balkens femte kapitel.

Vid utmätning av en gäldenärs banktillgodohavande har Kronofogdemyndigheten att beakta bl.a. vad som föreskrivs i 5 kap. 1 § 7 och 2 § UB. Av dessa bestämmelser framgår, något förenklat, att Kronofogdemyndigheten vid utmätningen måste förbehålla gäldenären tillräckliga medel för att klara dennes och familjens underhåll fram till dess att inkomst som täcker behovet är att vänta.

Rättelse av beslut om utmätning

I 4 kap. UB finns bestämmelser om s.k. självrättelse. Sådan rättelse kan ske efter påpekande av part eller tredje man, men Kronofogdemyndigheten är även skyldig att självmant pröva frågan om rättelse eller ändring av ett beslut, när anledning föreligger till en sådan åtgärd, se 3 kap. 17 § utsökningsförordningen .

Av 4 kap. 34 § UB framgår att Kronofogdemyndigheten, om den av annat skäl än som anges i 33 § finner att viss egendom inte borde ha utmätts, ska vidta rättelse. Sådan rättelse får emellertid inte vidtas senare än två veckor efter utmätningsbeslutet. Rättelse enligt den här bestämmelsen kan enligt lagens förarbeten ske bl.a. i fall då hinder rätteligen hade förelegat mot verkställighet, då utmätt egendom hade bort ingå i gäldenärens beneficium, utmätning skett i strid mot annan föreskrift som hindrar utmätning eller då utmätningsordningen har åsidosatts. Om egendomen över huvud taget inte hade bort utmätas, ska rättelsen gå ut på att utmätningen hävs ( prop. 1980/81:8 s. 163 och 491 ).

Utmätningsbeslutet byggde på förutsättningen att det på kontot fanns medel som täckte vad gäldenären behövde för sitt omedelbara uppehälle. Det är tveksamt om denna förutsättning var uppfylld då utmätningsbeslutet fattades. Den förelåg i vart fall inte när utmätningen skulle verkställas, eftersom gäldenären, som inte kände till att utmätning skulle ske, genom sin gode man hade gjort uttag på kontot. Utmätningen borde då inte ha fullföljts, eftersom detta innebar att egendom som enligt beslutet inte skulle utmätas togs i anspråk. När utmätningen trots det verkställdes skulle, sedan saken uppmärksammats, rättelseåtgärder ha vidtagits. En korrigering skedde nu först efter att beslutet överklagats till domstol, och där ändrats. Handläggningen förtjänar kritik. Om så inte redan skett bör Kronofogdemyndigheten ändra sina rutiner så att det inträffade inte upprepas.