Prop. 1980/81:8
1980/81:8
Regeringens proposition 1980/81:8
med förslag till utsökningsbalk;
beslutad den 5juni 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
HÅKAN WlNBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny utsökningsbalk (UB). Den skall ersätta bl.a. utsökningslagen (1877:31 s. 1). införsellagen (1968:621), lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom. lagen (l97l:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. och lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m..
Utsökningslagstiftningen har varit föremål för en total översyn sedan början av 1960-talet. Under denna tid har flera delreformer genomförts. bl.a. i fråga om införsel. utmätning av lön. beneficium och andra undantag från utmätning samt exekutiv försäljning av fast egendom, skepp och luft— fartyg. I dessa delar överensstämmer UB i allt väsentligt med nu gällande bestämmelser.
I övrigt innehåller UB åtskilliga nyheter. 1 det följande redogörs i korthet för balkens uppbyggnad och viktigare nyheter.
1 [ kap. ges bestämmelser bl.a. om balkens tillämpningsområde och om de exekutiva myndigheterna. Balken är direkt tillämplig inte endast på verkställighet beträffande civilrättsliga anspråk utan även i fråga om böter. skatter m.m. Vissa undantag görs dock för sådana s.k. allmänna mål. Verkställigheten skall helt åvila kronofogdemyndigheterna. Överexe- kutorsinstitutionen föreslås avskaffad och de uppgifter som f.n. åvilar överexekutor förs över till kronofogdemyndigheterna. Den befogenhet att förordna om handräckning som ankommer på överexekutor flyttas dock till tingsrätten.
2 kap. innehåller gemensamma bestämmelser om förfarandet hos krono- fogdemyndigheten. Denna skall kunna hålla förhör med svaranden och i
] Riksdagen I980/8l. [ saml. Nr 8. Del !
Prop. 1980/81:8
Prop. 1980/81: 8 2
viss utsträckning även med en tredje man. För att tvinga fram upp- lysningar i mål om utmätning eller kvarstad för fordran eller för att få till stånd verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet skall kronofogdemyndigheten kunna förelägga vite. Under särskilda förutsätt- ningar skall en tredskande gäldenär eller tredje man kunna häktas av domstol. Regler meddelas om i vad mån kronofogdemyndigheten får bereda sig tillträde till någons bostad eller annat utrymme och får använda fysiskt våld och annat tvång.
13 kap. meddelas bestämmelser om exekutionstitlar. dvs. de handlingar som får ligga till grund för verkställighet. Där ges en katalog över exeku— tionstitlarna och anges de närmare förutsättningar under vilka olika exeku— tionstitlar får verkställas.
4 kap., som inleder den del av UB som behandlar utmätningsförfarandet (4—14 kap.), innehåller regler om själva utmätningen. Enligt UB skall utmätningsförrättning inte längre rutinmässigt hållas i gäldenärens bostad. [ stället skall uppgifter om utmätningsbara tillgångar i första hand inhämtas från gäldenären eller genom undersökning i register m.m. Gäldenären skall vara skyldig att lämna upplysningar om sina tillgångar och att bekräfta uppgifterna under straffansvar. Även en tredje man skall ha upplysnings- plikt beträffande ett mellanhavande mellan honom och gäldenären. Egendom skall över lag kunna utmätas utan att den är omedelbart till- gänglig för förrättningsmannen. ] fråga om makar eller andra som varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden skall lös egendom i deras gemensamma besittning presumeras tillhöra dem med samägande— rätt. I andra fall då äganderätt—sfrågan är oklar men sannolika skäl före— ligger för att egendomen tillhör gäldenären, kan den utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. Möjligheten till självrättelse av utmätning vidgas något.
I 5 kap. ges bestämmelser om beneficium och andra undantag från ut— mätning. Kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande regler. 6 kap. behandlar frågan om säkerställande av utmätning. dvs. vilka åtgärder som efter beslut om utmätning skall vidtas beträffande egendomen.
l 7 kap. regleras utmätning av lön och liknande förmåner. Kapitlet överensstämmeri huvudsak med nuvarande regler. Den längsta tid under vilken löneutmätning får pågå utan gäldenärens medgivande utsträcks dock från tre till sex månader om året.
18—12 kap. behandlas försäljning av utmätt egendom. 8 kap. innehåller allmänna bestämmelser, som i princip är gemensamma för all slags för— säljning. När en andel i viss egendom har utmätts. skall försäljningen under vissa förutsättningar kunna vidgas till att avse hela egendomen. Frågan om tredje mans rätt till betalning ur utmätt egendom regleras ingående. [ 9 kap. ges bestämmelser om exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet och om indrivning av en utmätt fordran. Under- handsförsäljning jämställs i princip med försäljning på auktion. Särskilda
Prop. 1980/81: 8 3
regler föreslås om försäljning av egendom som gäldenären innehar under förbehåll om återtaganderätt, t.ex. enligt konsumentkreditlagen (l977z981). 10. 11 och 12 kap., som behandlar exekutiv försäljning av registrerat skepp. av registrerat luftfartyg m.m. och av fast egendom. överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt.
1 13 kap. ges föreskrifter om redovisning av influtna medel. För det fall att en borgenär har rätt till betalning inte bara för ett kapitalbelopp utan också för ränta, rättegångskostnader m.m. meddelas en- regel om i vilken ordning avräkning skall ske.
I 14 kap. behandlas verkan av exekutiv försäljning när egendomen tillhörde en tredje man. Som huvudregel föreslås att exekutiv försäljning ger köparen samma rätt som en frivillig försäljning. Beträffande registrerat skepp och fast egendom skall köparen dock ha ett mera långtgående skydd. När exekutivt såld egendom frångår köparen resp. när försälj- ningen medför att tredje mannen förlorar sin rätt, skall gäldenären vara strikt ersättningsansvarig och borgenären ersättningsskyldig vid ond tro. Ersättningen är i båda fallen maximerad till den vinst som gäldenären resp. borgenären har gjort.
15 kap. reglerar införsel i lön och liknande förmåner. Kapitlet överens- stämmer i huvudsak med gällande bestämmelser.
I 16 kap. behandlas verkställighet av dels förpliktelser som avser annat än betalningsskyldighet. dels kvarstad m.m. Avhysning regleras ingående. Avhysning skall om möjligt ske inom fyra veckor från det att handlingarna kom in till kronofogdemyndigheten men får ske tidigast en vecka från det att svaranden bereddes tillfälle att yttra sig. Kronofogdemyndigheten får medge anstånd under högst fyra veckor. Om sökanden lämnar anstånd som varar över sex månader från ansökningen. förfaller denna i allmänhet. Kvarstad för fordran skall inte i och för sig medföra förmånsrätt, men om den kvarstadsbelagda egendomen utmäts eller tas i anspråk genom betal- ningssäkring för en annan fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt, skall egendomen anses samtidigt utmätt för kvarstadsborge- närens fordran. _
I 17 kap. ges bestämmelser om kostnader i utsökningsmål. 18 kap. slutligen behandlar klagan i utsökningsmål. Talan mot kronofogdemyndig- hetens beslut och åtgärder skall föras i hovrätten genom besvär. Hov- rättens beslut kan överklagas i högsta domstolen.
Förslag till övergångsbestämmelser till UB och följdändringar i andra lagar kommer att tas upp i en senare proposition. Den nya lagstiftningen. avses träda i kraft den 1 januari 1982.
Prop. 1980/81: 8
Förslag till Utsökningsbalk
Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall efter rättegångsbalken införas en ny balk, benämnd Utsökningsbalk, av följande lydelse.
1 kap. Inledande bestämmelser
Tillämpningsområde
] 5 Denna balk är tillämplig i fråga om verkställighet av dom eller annan exekutionstitel. som innefattar betalningsskyldighet eller annan förplik- telse. samt i fråga om verkställiighet av beslut om kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd.
Verkställighet som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning eller införsel. Verkställighet som avser annan förpliktelse eller säkerhets- åtgärd sker i den ordning som anges i 16 kap.
2 5 Har i annan lag meddelats bestämmelse som avviker från denna balk. gäller den bestämmelsen.
Exekutiv myndighet
3 & Verkställighet åvilar kronorfogdemyndighet. Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs av kronofogde eller annan tjänsteman hos kronofogdemyndigheten (förrättningsman ).
4 5 Mot förrättningsman gäller samma jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivs i fråga om domare. Jäv får ej grundas på åtgärd som förrätt- ningsmannen har vidtagit i tjänsten eller på gärning som har förövats mot honom i eller för hans tjänst.
5 5 Känner förrättningsman till omständighet som kan antagas utgöra jäv mot honom, skall han självmant ge det till känna.
Har fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit och har ej annan trätt i hans ställe. skall kronofogdemyndigheten snarast besluta i jävsfrågan. Förrättningsmannen får själv pröva jävsfrågan endast om annan tjänste- man ej kan träda i hans ställe utan olägligt uppskov.
Förrättningsman som är jävig får utan hinder därav vidtaga åtgärd som ej kan uppskjutas utan olägenhet.
Vissa föreskrifter om mål och parter m.m.
6 & Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är mål om uttagande av böter. vite. skatt, tull. avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan före- gående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver. annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun. 1 annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran är allmänt mål. Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.
Lagförslaget 4
Prop. 1980/81: 8
7 5 Den som begär verkställighet hos kronofogdemyndigheten kallas sökande. I allmänt mål anses staten eller kommun som sökande.
Sökandens motpart hos kronofogdemyndigheten benämns svarande eller, i mål som rör fordran mot honom, gäldenär. När viss egendom svarar för fordran. skall vad som sägs om gäldenär i tillämpliga delar gälla ägaren. även om han ej är personligen betalningsskyldig.
Den som ej är sökande eller svarande kallas tredje man. Tredje man hos vilken en gäldenär själv har fordran kallas sekundogäldenär.
Tillämpning av bestämmelser som rör fartyg, luftfartyg eller fast egendom
8 5 Vad som sägs i denna balk om registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg gäller, om ej annat följer av vad som är särskilt föreskrivet. även egendom som utom riket är införd i register motsvarande skepps- eller luftfartygsregistret eller, beträffande reservdelar. egendom som är intecknad utom riket.
Bestämmelserna i 4 kap. 7 5 andra stycket och 30 å andra stycket är dock ej tillämpliga på egendom som avses i första stycket.
9 5 Med fartyg jämställs fartyg under byggnad. I fråga om skeppsbygge skall härvid vad som sägs om skeppsregistret i stället avse skepps- byggnadsregistret.
10 & Vad som sägs om registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även andel i och villkorlig rätt till sådan egendom. om ej annat föreskrivs.
11 5 Med fast egendom avses fastighet, visst område av fastighet, samfälld mark samt andel i och villkorlig rätt till sådan egendom. Vad som sägs om fast egendom gäller i tillämpliga delar även tomträtt.
12 5 Vad som sägs om pantbrev i fastighet gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.
2 kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten
Ansökan m.m.
1 5 Ansökan om verkställighet görs muntligen eller skriftligen. . Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.
2 & Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkstäl- lighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling. vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller. om kronofogdemyn- digheten anser det tillräckligt. i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Lagförslaget 5
Prop. 1980/81: 8
3 5 Om behörig kronofogdemyndighet finns bestämmelser i 4 kap. 8 5. 15 kap. 7 5 samt 16 kap. 1 och 10 åå.
Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt.samt, beträffande dödsbo. den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.
4 5 Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som ej är behörig, skall målet genast överlämnas till den kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. Ansökan anses gjord. när ansöknings- handlingen kom in till den förra myndigheten eller. i fråga om muntlig ansökan. när sådan ansökan gjordes där. _
Har ansökan gjorts hos en behörig kronofogdemyndighet och är även annan kronofogdemyndighet behörig. får målet överlämnas till den myndigheten. om målet" ej utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den förra myndigheten eller överlämnande annars uppenbart främjar målets handläggning.
Så Är en ansökan i de hänseenden som avses i 1 eller 2 5 eller annars så bristfällig att den ej kan läggas till grund för prövning i sak och efter-
kommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa bristen. skall ansökningen avvisas.
6 & Beträffande parts behörighet samt ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part tillämpas 11 och 12 kap. rättegångsbalken , i den mån ej annat föreskrivs i denna paragraf.
Ombud behöver ej styrka sin behörighet genom fullmakt annat än om kronofogdemyndigheten finner det behövligt. '
Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han eljest olämplig, får kronofogdemyndigheten avviSa honom som ombud eller biträde i målet.
7 5 I fråga om handling som kommer in till kronofogdemyndigheten tillämpas 33 kap. 3 & rättegångsbalken.
Handling, som avser anmälan eller annan åtgärd som skall ske innan utmätt egendom säljs, sammanträde avslutas eller beslut meddelas. anses dock inkommen i rätt tid endast om innehållet i handlingen har blivit känt för förrättningsmannen före nämnda tidpunkt.
8 5 Kronofogdemyndigheten får vid behov anlita tolk. Tolk som ej fullgör uppdraget i tjänsten har rätt till ersättning av allmänna medel.
I fråga om översättning av ansökan eller annan handling som ej är avfattad på svenska tillämpas 33 kap. 9 & rättegångsbalken.
9 & Underlåter part eller tredje man att fullgöra något som åligger honom i Utsökningsmål och finns anledning antaga att han har laga förfall. skall underlåtenheten ej leda till påföljd eller eljest läggas honom till last i målet. Auktion eller bevakningssamman'träde skall dock ej inställas annat än om synnerliga skäl föreligger.
Har någon förelagts att väcka talan inom viss tid och visar han laga förfall före utgången av den tiden. skall kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.
Lagförslaget 6
Prop. 1980/81: 8
I fråga om vad som skall räknas som laga förfall tillämpa—.. 32 kap. 8 å rättegångsbalken .
Förhör
10 å Kronofogdemyndigheten får hålla förhör med svaranden. om det behövs. Svaranden får föreläggas att inställa sig personligen vid vite av högst ettusen kronor.
Till sådant förhör skall vid behov även sökanden kallas. Sökanden får föreläggas att inställa sig vid påföljd av att hans ansökan annars förfaller. Bör sökanden inställa sig personligen. får vite av högst ettusen kronor före— läggas honom.
11 å Förhör får vid behov hållas med tredje man som är sakägare eller som enligt denna balk är skyldig lämna upplysningar. Tredje man får före- läggas att inställa sig personligen vid vite av högst ettusen kronor.
12 å Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt 10 eller 11 å prövas av kronofogdemyndigheten. I-Iar ändamålet med vitet förfallit. får det ej dömas ut.
Uteblir svaranden från förhör och har vite förelagts honom. får han hämtas.
13 å Tredje man som har inställt sig för att höras får tillerkännas skälig ersättning av allmänna medel för inställelsen.
14 5 Har vid förhör förebringats uppgift om enskilds personliga eller eko— nomiska förhållanden, vars röjande kan antagas medföra att den enskilde eller någon honom närstående lider avsevärd skada eller betydande men, kan kronofogdemyndigheten förordna att uppgiften ej får röjas obe- hörigen. --
Tvängsmedel
15 5 När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 å eller 16 kap. 9 eller 12 å eller 13 åjämförd med 4 kap. 14 och 15 åå förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underlåta något, får myndigheten före- skriva vite till belopp som finnes behövligt.
Fråga om utdömande av vite som har förelagts enligt första stycket prövas. på talan av allmän åklagare eller kronofogdemyndigheten. av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. l-Iar ändamålet med vitet förfallit. får det ej dömas ut.
Om föreläggande vid vite ej iakttas. kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande utan hinder av att det förra ej har vunnit laga kraft.
16 å Efterkommer ej gäldenären eller tredje man föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 å eller 16 kap. 13 åjämförd med nämnda lagrum. får han häktas. om synnerliga skäl föreligger. Fråga om häktning prövas. efter framställning av kronofogdemyndigheten. av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns.
När framställning om häktning har gjorts. skall förhandling äga rum inför
Lagförslaget 7
Prop. 1980/81: 8
rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas. om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas att han har avvikit eller eljest håller sig undan. utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångs- kostnader i brottmål motsvarande tillämpning.
Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Före- ligger ej längre skäl för häktning. skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning.
17 5 Vid förrättning får hus, rum eller förvaringsställe genomsökas. om det behövs för att verkställighet skall kunna ske.
Behöver förrättningsmannen ha tillträde till utrymme som är tillslutet, får han låta öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Han får dock ej bereda sig tillträde till bostad i innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har sänts till innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det kan antagas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.
För att genomföra förrättning får förrättningsmannen i övrigt använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om förrättningsmannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till förrättningens ändamål kan anses försvarligt.
Beslut
18 5 Beslut skall. i den mån det behövs. ange de skäl på vilka det grundas.
Beslut som får överklagas skall innehålla upplysning om vad den som vill föra talan mot beslutet skall iakttaga. Sådan upplysning får dock utelämnas när den är uppenbart obehövlig.
19 å Kronofogdemyndighetens beslut länder till efterrättelse omedel- ' bart. Vite får dock ej utsökas innan det beslut. varigenom krono- fogdemyndigheten har dömt ut vitet, har vunnit laga kraft.
Verkställigheten fortgår även om talan förs mot kronofogdemyn- dighetens beslut. såvida ej annat föreskrivs i denna balk eller förordnas av hovrätten eller högsta domstolen.
20 5 Beslut. som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi- seende innehåller uppenbar oriktighet. får rättas av kronofogdemyndig- heten. Om det ej är obehövligt. skall part och annan sakägare beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker.
21 å Vad som i balken sägs om beslut gäller i tillämpliga delar även sådan åtgärd av kronofogdemyndigheten som inverkar på parts eller tredje mans rätt.
Lagförslaget 8
Prop. 1980/81: 8
Prövning av tvist
22 å I tvist vid fördelning av medel som enligt 13 kap. 7 å tredje stycket prövas av kronofogdemyndigheten anses talan väckt när borgenären anmälde sitt anspråk.
Om talan ej uppfyller vad som gäller för stämningsansökan i tvistemål. skall kronofogdemyndigheten anmoda borgenären att avhjälpa bristen.
23 å Kronofogdemyndigheten skall sätta ut muntlig förhandling i tvisten och kalla parterna till förhandlingen. I fråga om sådan förhandling tillämpas bestämmelserna om förhör i 10 å första stycket andra meningen och andra stycket tredje meningen. 11 å andra meningen, 12 å första stycket och 14 å. Parts utevaro från förhandlingen utgör ej hinder för prövning av tvisten.
Om bevisning gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken för tvistemål. Bestämmelserna om häkte i 36 kap. 21 å rättegångsbalken får dock ej tillämpas.
Tvisten avgörs i samband med fördelning av de medel som tvisten rör. Avgörandet tas upp i beslutet om fördelningen.
24å Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 å eller 13 kap. 7 å andra stycket före- läggande meddelats att väcka talan vid domstol. skall tvisten prövas av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns, om ej annat följer av andra stycket.
Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20. 22 eller 26 å i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 å rättegångsbalken. gäller om domstols behörighet vad som sägs där.
Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 å första stycket eller 9 kap. 11 å tredje stycket. gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. 1 fall som avses i 4 kap. 23 å andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 å rättegångsbalken och eljest/av tingsrätten i den ort där krono- fogdemyndigheten finns.
I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas.
Ställande av säkerhet m.m.
25 å Säkerhet som skall ställas enligt denna balk skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och. om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten ej godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av krono- fogdemyndigheten.
Om bank eller annan jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet. får godtagas utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.
Säkerheten skall tagas i förvar av kronofogdemyndigheten.
26 å När säkerhet skall tagas i anspråk av kronofogdemyndigheten enligt 3 kap. 22 å andra stycket eller 13 kap. 3 eller 20 5, får pant tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.
Lagförslaget 9
Prop. 1980/81: 8
27 å Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet. Vite får ej föreläggas staten.
Fordran som ej är förfallen samt ränta
28 å Fordran, som ej är förfallen till betalning och ej löper med ränta före förfallodagen. beräknas till det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde. Motsvarande gäller. om utfäst ränta är lägre än fem procent.
29 å När medel som sökanden eller annan sakägare har fått lyfta skall betalas tillbaka. utgår ränta enligt 5 å räntelagen (l975z635) från den dag medlen utbetalades till den dag återbetalning skall ske och enligt 6 å ränte- lagen för tiden därefter.
Ränta utgår dock ej i den mån det beror på den som är berättigad till medlen att de ej har betalats tillbaka.
Särskilda bestämmelser beträffande allmänna mål
30 å Bestämmelserna i 1 och 2 åå. 4 å första stycket, 5 å och 10 å andra stycket gäller ej i allmänt mål. I fråga om sökanden i sådant mål gäller ej 6 å och ej heller 29 å i fall då exekutionstiteln upphävs.
Sökanden i allmänt mål företräds av kronofogdemyndigheten. l tvist som avses i 4 kap. 20—23 och 26 åå. 9 kap. 11 å tredje stycket och 13 kap. 7 å andra stycket samt vid utförande av talan i överklagat Utsökningsmål företräds dock sökanden i allmänt mål av riksskatteverket.
[ allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningshandlingarna har kommit in till kronofogdemyndigheten eller. om myndigheten är ansluten till systemet för automatisk databehandling inom exekutionsväsendet. när indrivningsuppdraget har förts in i systemet och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten.
3 kap. Exekutionstitlar
Inledande bestämmelser
1 å Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga rum på grund av följande exekutionstitlar: . 1. domstols dom, utslag eller beslut.
2. förlikning som är stadfäst av domstol,
3. godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot.
4. skiljedom.
5. förbindelse angående underhållsbidrag.
6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verk- ställas.
7. handling som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkstäl- lighet.
Vad som i balken sägs om dom gäller. om ej annat föreskrivs, i tillämp- liga delar även domstols utslag eller beslut.
Lagförslaget
10
Prop. 1980/81: 8
2 å 1 vad mån verkställighet på grund av utländsk exekutionstitel får äga rum här i riket framgår av särskilda föreskrifter.
Dom
3 5 Dom får verkställas utan särskilda villkor. när den har vunnit laga kraft.
Har talan fullföljts endast mot viss del av dom. får domen i övrigt. när det kan ske. verkställas såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med anledning av den fullföljda talan.
4 5 Dom som ej har vunnit laga kraft får verkställas i fall och under villkor som anges i 5—9 åå.
Om hinder mot att utmätt egendom säljs eller influtna medel betalas ut frnns bestämmelseri 8 kap. 4 å. 13 kap. 14 å och 15 kap. 22 å.
5 å Verkställighet får genast ske av
]. dom i växelmål eller checkmål,
2. tredskodom varigenom betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna parten, om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning.
6 å Annan dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts än som avses i 5 å får verkställas genast, om ej gäldenären hos kronofogdemyndighet
nedsätter pengar till belopp som svarar mot betalningsskyldigheten den dag nedsättningen sker jämte förrättningskostnader eller
som pant ställer ett motsvarande tillgodohavande hos bank jämte den ränta som belöper på tillgodohavandet för tiden därefter eller
när domen har meddelats av underrätt ställer annan säkerhet för betal- ningsskyldigheten jämte förrättningskostnader.
Fullgör gäldenären vad som nu har sagts först sedan åtgärd har vidtagits för verkställighet av domen, skall åtgärden återgå. om det kan ske.
7 å Har högre rätt förklarat talan mot dom varigenom betalningsskyldig- het har ålagts förfallen. får domen verkställas genast. om ej annat förordnas med anledning av ansökan om målets återupptagande.
Har hovrätt vägrat part prövningstillstånd vid talan mot tingsrätts dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts parten i mål som har handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får domen verkställas genast, om ej annat förordnas med anledning av talan mot hovrättens beslut.
8 å Dom varigenom någon har förpliktats att utge lös egendom får verk- ställas genast, om säkerhet ställs för återbäring av egendomen jämte avkastning. Detta gäller dock ej, om förpliktelsen har ålagts som särskild rättsverkan av brott.
9 5 Dom, som enligt annan lag eller enligt förordnande av domstolen får verkställas innan den har vunnit laga kraft, verkställs såsom lagakraft- ägande dom, om ej annat följer av lagen eller förordnandet.
10 å Ansökan om resning eller återställande av försutten tid, beslut varigenom sådan ansökan har beviljats eller besvär över domvilla hindrar
Lagförslaget
11
Prop. 1980/81: 8
ej verkställighet, om ej annat förordnas med anledning av ansökningen eller besvären.
Utslag och beslut i lagsökningsmål m.m.
11 å Utslag eller beslut i lagsökningsmål varigenom betalningsskyldighet har ålagts får verkställas genast. om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär. Utslag eller beslut i lagsökningsmål i annat fall verkställs såsom lagakraftägande dom. om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär.
Bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum verk- ställs såsom lagakraftägande dom. om ej gäldenären har sökt återvinning. Har återvinning sökts. gäller vad som sägs i 6 å om underrätts dom. om ej domstolen förordnar att verkställighet ej får äga rum tills vidare.
12 å Utslag eller beslut i mål enligt handräckningslagen (1981:000) verk- ställs såsom lagakraftägande dom. om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär. I fråga om betalningsskyldighet gäller dock att utslaget eller beslutet får verkställas genast. om ej annat förordnas med anledning av talan om återvinning eller besvär.
F örlikning
13 å Förlikning som är stadfäst. av domstol verkställs såsom lagakraft- ägande dom, om ej annat förordnas med anledning av talan mot domen eller talan om ogiltigförklaring av förlikningen.
Strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot
14 å Godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordnings- bot verkställs såsom lagakraftägande dom.
Skiljedom
15 å Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas. om -
l. skiljeavtalet ej innehåller förbehåll om rätt för part att klandra domen,
2. omständighet ej föreligger som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen. och
3. det ej heller görs sannolikt att domen kan hävas enligt 21 5 lagen (1929: 145) om skiljemän.
I fråga om ersättning till skiljeman får skiljedomen verkställas. om tiden för parts talan mot domen i denna del har gått till ända utan att sådan talan har väckts och det ej föreligger omständighet som avses i första stycket 2.
16 å Bestämmelserna i 15 å första stycket 2 och 3 samt andra stycket tillämpas också på skiljedom som, utan att skiljeavtal föreligger, med stöd av bestämmelse i lag har meddelats enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.
17 å Möter ej på grund av bestämmelserna i 15 eller 16 å hinder mot verkställighet av skiljedom, skall kronofogdemyndigheten meddela
Lagförslaget
|”)
Prop. 1980/81: :;
särskilt beslut härom. lnnan sådant beslut meddelas. skall svaranden bere- das tillfälle att yttra sig.
18 5 Sedan beslut som avses i 17 & har meddelats. verkställs skiljedomen såsom lagakraftägande dom. om ej annat förordnas av domstol där talan mot skiljedomen är anhängig.
Förbindelse angående underhållsbidrag
19 & Skriftlig. av två personer bevittnad förbindelse angående under- hållsbidrag enligt giftermålsbalken eller l't'iräldrabalken eller angående bi- drag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 & andra stycket barnavårdslagen (1960: 97) verkställs såsom lagakraftägande dom.
I fråga om underhållshidrag. som skall utges till gäldenärens make för makens egen del eller för makarnas barn. får verkställighet dock äga rum endast om makarna under den tid som bidraget avser ej varaktigt bodde tillsammans och alltjämt ej gör det.
Har talan rörande en förbindelse väckts vid domstol. kan denna för- ordna-att verkställighet ej får äga rum tillsvidare.
Annan exekutionstitel
20 5 I fråga om verkställighet av förvaltningsmyndighets beslut tillämpas vad som gäller om dom. om ej annat är föreskrivet. [nnan saken har blivit slutligt prövad. räknas beslutet som underrätts dom.
I fråga om verkställighet på grund av handling som avses i 1 & första stycket 7 gäller vad som är särskilt föreskrivet.
lnvändningar mot verkställighet
21 & Visar svaranden att han har fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse som ansökningen om verkställighet avser, får verkstäl- lighet ej äga rum. Detsamma gäller om svaranden till kvittning åberopar fordran. som har fastställts genom exekutionstitel vilken får verkställas eller som grundas på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis. och i övrigt förutsättningar för kvittning föreligger.
Gör svaranden gällande att annat förhållande som rör parternas mellan- havande utgör hinder mot verkställighet och kan invändningen ej lämnas utan avseende. får verkställighet ej heller äga rum.
Föreligger fall som avses i första eller andra stycket och har åtgärd för verkställighet redan vidtagits i målet. skall åtgärden återgå. om det kan- ske. Kronofogdemyndighetens beslut med anledning av invändning som avses i första eller andra stycket hindrar ej att saken prövas i rättegång.
Upphävande av exekutionstitel
22 & Upphävs exekutionstitel. skall sökt verkställighet omedelbart in- ställas. Redan vidtagen åtgärd för verkställighet skall såvitt möjligt återgå. Sådan återgång skall ske genast. om ej annat har förordnats. 1 mål om
Lagförslaget 13
Prop. 1980/81: 8
utmätning eller införsel skall dock vidtagen åtgärd ej utan särskilt för- ordnande återgå förrän det avgörande varigenom exekutionstiteln har upphävts har vunnit laga kraft.
1 mål om utmätning eller införsel skall kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad borgenären skall betala tillbaka. Härvid får ställd säkerhet tagas i anspråk. I annat mål skall myndigheten på begäran åter- ställa besittning eller annat förhållande som har rubbats. om hinder ej möter.
Sökanden är även skyldig att ersätta skada som svaranden har lidit genom verkställigheten.
Särskilda bestämmelser beträffande allmänna mål
23 & Bestämmelserna i 3— 13 och 15—20 55 samt 22 5 första stycket tredje och fjärde meningarna och andra och tredje styckena gäller ej i allmänt mål.
Dom eller beslut, varigenom någon har dömts att utge böter eller vite eller har ålagts sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betal- ningsskyldighet. får ej verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Annan exekutionstitel i allmänt mål får verkställas innan den har vunnit laga kraft. om det är särskilt föreskrivet.
Exekutionstitel i allmänt mål verkställs såsom lagakraftägande dom. [ stället för vad som sägs i 22 & första stycket tredje och fjärde meningarna gäller att återgång av utmätning eller införsel skall ske genast, när exeku- tionstiteln har upphävts.
24 5 Har innehållet i exekutionstitel tagits upp i saköreslängd, restlängd eller annan sådan handling som har upprättats enligt särskild föreskrift. får verkställighet äga rum på grund av handlingen.
4 kap. Utmätning
Inledande bestämmelser
1 & Utmätning får äga rum när verkställighet som avser betalnings— skyldighet är medgiven enligt 3 kap. Utmätning får också ske när krono- fogdemyndigheten enligt särskild bestämmelse i denna balk får utsöka fordran eller kostnad.
2 5 Genom utmätning får tagas i. anspråk egendom som ej är undantagen på grund av bestämmelse i denna balk eller på grund av särskild föreskrift. I den mån pantbrev i skepp eller fastighet ej utgör säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare. Motsvarande gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
För utmätning av lön och vissa andra förmåner gäller enligt 7 kap. särskilda villkor.
Utmätningsordningen
3 5 Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan
Lagförslaget
14
Prop. 1980/81: 8
tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad. förlust eller annan olägenhet för gäldenären. om ej annat följer av 4—6 55.
4 & Sökande, vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt. har rätt att i första hand få utmätning av egendom vari förmånsrätten gäller. Annan tillgång får ej utmätas för fordringen, om det är till skada för annan sökande. såvida ej utmätning sker på villkor att betalning i första hand skall utgå ur den egendom vari förmånsrätten gäller.
5 & Registrerat skepp. registrerat luftfartyg. intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom får endast om sökanden begär det utmätas för fordran som ej är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.
6 & Tillgångar som hör samman får ej skiljas utan särskilda skäl. Tillbehör till fartyg. luftfartyg eller fastighet får ej utmätas särskilt för sig. Omfattar inteckning i luftfartyg även reservdelar. får ej någon av de på viss plats förvarade reservdelarna utmätas särskilt för sig utan intecknings- havarens samtycke.
7 & Lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig vid förrättningen eller om egendomen ändå på grund av registrering, upp- lysningar vid förhör eller annan utredning kan identifieras och hinder ej kan antagas möta mot säkerställande av utmätningen enligt vad som sägs i 6 kap.
Här i riket registrerat skepp eller luftfartyg får dock utmätas även om hinder mot säkerställande av utmätningen kan antagas föreligga.
Förfarandet
8 & Utmätning söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gälde- nären har sitt hemvist.
Utmätning av egendom som ej finns i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rättigheten skall anses finnas i annat distrikt. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbets- givaren eller annan som utger förmånen finns.
Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket. får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 & innan målet enligt 2 kap. 4 5 första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.
9 & Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning som påkallas av ansökningens innehåll. gäldenärens förhållanden och övriga omstän- digheter undersöka huruvida gäldenären har utmätningsbar egendom.
10 & Utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att behövliga handlingar har kommit in till kronofogdemyndigheten.
Lagförslaget
15
Prop. 1980/81: 8
Lämnar sökanden anstånd med utmätning och varar anståndet över sex månader från dagen för ansökningen. är denna förfallen.
Om sökanden ger anstånd fler än två gånger, är ansökningen också för- fallen.
ll & Har två eller flera sökt utmätning mot samma gäldenär, skall utmätning för fordringarna ske samtidigt. om ej utmätning för någon av fordringarna därigenom fördröjs oskäligt.
Bestämmelserna i 15 kap. 16 5 första stycket om jämkning av underhålls- bidrag vid införsel har motsvarande tillämpning vid utmätning.
12 & lnnan utmätning sker skall underrättelse om målet sändas till gälde- nären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt. Underrättelsen skall ske så tidigt att gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin rätt.
Föreligger risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande. behöver gäldenären ej underrättas. Under- rättelse behövs ej heller. om gäldenären saknar känt hemvist och det ej har kunnat klarläggas var han uppehåller sig.
13 & Utmätning får ske utan hinder av att gäldenären ej är närvarande. om det ej behövs att han får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.
Upplysningsplikt
14 & Gäldenären är skyldig att lämna de uppgifter om sina tillgångar som behövs i målet.
Kronofogdemyndigheten kan ålägga gäldenären att inge förteckning över sina tillgångar. Vid behov kan myndigheten förordna lämplig person att biträda gäldenären vid upprättande av förteckningen.
Gäldenären kan också åläggas att på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han har lämnat vid förhör eller i förteckning.
15 & Tredje man är skyldig att uppge huruvida gäldenären har fordran hos honom eller annat mellanhavande med honom, som kan vara av betydelse för bedömning i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom, samt att ange den närmare beskaffenheten av mellanhavandet.
16 & Bestämmelser om förhör med gäldenären eller tredje man och om tvångsmedel i samband med att upplysningar begärs av gäldenären eller tredje man finns i 2 kap. 10— 16 5,5.
Förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom
17 & Lös egendom får utmätas, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären eller om han enligt 18 eller 19 5 skall anses vara ägare.
18 & Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning. om det ej framgår att egendomen tillhör annan. I fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg gäller dock att
Lagförslaget
16
Prop. 1980/81: 8
egendomen anses tillhöra gäldenären. om denne är inskriven som ägare och det ej framgår att egendomen tillhör annan.
19 5 Om gäldenären är gift och varaktigt sammanbor med sin make. anses de vara samägare till lös egendom som de har i sin gemensamma besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör en av dem eller någon annan. Detsamma gäller, när gäldenären varaktigt sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden.
Om gäldenären och annan än som avses i första stycket har lös egendom i sin gemensamma besittning. får egendomen eller andel däri utmätas endast om det framgår att egendomen eller andelen tillhör gäldenären.
Första och andra styckena gäller ej i fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.
20 & Utmäts lös egendom enligt 17. 18 eller 19 5 trots att tredje man har påstått bättre rätt till egendomen. skall kronofogdemyndigheten, om skäl föreligger. förelägga tredje mannen att inom en månad från det att föreläg- gandet delgavs honom väcka talan i saken mot sökanden och gäldenären. Detsamma gäller. om tredje man påstår bättre rätt först sedan utmätning har skett.
Efterkommer tredje man ej föreläggandet. har han förlorat sin rätt mot sökanden. om ej denne inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot tredje mannen.
21 & Sedan utmätt lös egendom har sålts eller utmätt fordran har drivits in, gäller 20 5 beträffande rätten till influtna medel. om ej tredje mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden.
22 5 Kan viss lös egendom ej utmätas enligt 17—19 55 men föreligger sannolika skäl att egendomen tillhör gäldenären, får egendomen utmätas med förbehåll för tredje mans rätt.
Kronofogdemyndigheten skall. om det ej av särskilda skäl är obehövligt. förelägga sökanden att inom en månad från det att föreläggandet delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Efterkommer sökanden ej föreläggandet. skall utmätningen hävas. om ej tredje mannen inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot sökanden.
Första och andra styckena gäller ej i fråga om registrerat skepp eller registrerat luftfartyg.
23 & l-lar fordran eller annan rättighet blivit utmätt och råder ovisshet om fordringens eller rättighetens bestånd. skall kronofogdemyndigheten. om skäl föreligger, förelägga sökanden att inom en månad från det att före- läggandet delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Efter- kommer sökanden ej föreläggandet. skall utmätningen hävas, om ej tredje mannen inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot sökanden. Första stycket gäller även när ovissheten i fall som avses i 2 5 andra stycket rör i vad mån utmätt pantbrev eller annan inteckningshandling utgör säkerhet för fordran.
2 Riksdagen I980/8I. I saml. Nr 8. Del I
Lagförslaget
17
Prop. 1980/81: 8
Förhållandet till tredje man vid utmätning av fast egendom
24 & Fast egendom får utmätas. om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Har gäldenären lagfart på egendomen. får utmätning ske, om det ej framgår att egendomen tillhör annan.
25 5 När överlåtelse av fast egendom beror av villkor som ännu ej är uppfyllt, hindrar ej överlåtelsen att egendomen utmäts för fordran hos Överlåtaren. Utmätningen omfattar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som har förvärvat egendomen. Uppfylls villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot förvärvaren.
Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som har förvärvat egendomen. fastän hans förvärv beror av villkor. Återgår hans förvärv, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.
26 & Utmäts fast egendom och påstår tredje man bättre rätt till egen- domen, gäller vad som sägs i 20 och 21 Gå.
Utmätningsverkan av domstols beslut eller av betalning till kronofogdemyn- digheten
27 5 Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp. registrerat luftfartyg. intecknade reserv- delar till luftfartyg eller fast egendom. anses egendomen omedelbart utmätt.
Denna verkan förfaller. om ej försäljning begärs hos kronofogdemyn- digheten inom två månader från det att domstolens beslut vann laga kraft.
28 & Medel vilka gäldenären betalar till kronofogdemyndigheten i anhängigt mål anses omedelbart utmätta i målet. om betalningen ej har skett med villkor som strider häremot.
Verkan av utmätning
29 5 När utmätning har beslutats. får gäldenären ej till skada för sökanden förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.
Första stycket utgör ej hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Om förbud mot pantsättning av sådan handling när den har tagits i förvar av kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i 6 kap. 5 & och 12 kap. 5 &.
Om nyttjandet av utmätt egendom m.m. finns bestämmelseri 6 kap. 4 5 andra stycket och 12 kap. 6— 10 åå.
30 & Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av andra stycket eller 7 kap. 13 &.
Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på inskriv- ningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende,
Lagförslaget
18
Prop. 1980/81: 8
skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket registre- rat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det har tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den rätt som har vunnits genom den förTa utmätningen gälla som panträtt.
Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättighet i egen- domen, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.
31 & Utmätning ger kronofogdemyndigheten rätt att vidtaga de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt skall tagas till vara. Kronofogdemyndigheten har härvid samma befogenheter som annars tillkommer egendomens ägare. Myndigheten får dock ej väcka talan vid domstol eller svara i mål angående egendomen.
Sammanträffande av utmätningar
32 & Om viss egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet. skall målen i fortsättningen handläggas gemensamt av den kronofogdemyn- dighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som utses av den kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.
Innan kronofogdemyndighet överlämnar mål enligt första stycket skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna åtgärder som ej bör anstå.
Hävande av utmätning och annan rättelse
33 5 Om det genom rättegång eller på annat sätt blir utrett att utmätt egendom tillhörde tredje man. skall utmätningen hävas, såvida ej tredje mannen efter föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden. Har egendomen sålts, gäller hävandet av utmätningen endast rätten till influtna medel.
Utmätning skall också hävas, om försäljning av egendomen eller in- drivning av utmätt fordran ej kan antagas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig.
34 & Finner kronofogdemyndigheten av annat skäl än som anges i 33 5 att viss egendom ej borde ha utmätts. skall rättelse ske. Sådan rättelse får dock ej vidtagas senare än två veckor från utmätningsbeslutet.
35 & Kronofogdemyndigheten skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, höra sökanden innan rättelse sker enligt 33 eller 34 5.
Särskild bestämmelse beträffande allmänna mål
365 Bestämmelserna i 10 & gäller ej i allmänt mål.
Lagförslaget 19
Prop. 1980/81: 8
5 kap. Undantag från utmätning
Undantag med hänsyn till gäldenärens behov
1 5 Från utmätning undantas
1. kläder och andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, till skäligt värde,
2. möbler. husgeråd och annan utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel,
3. arbetsredskap och annan utrustning som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning samt djur, foder och sådant som i övrigt behövs för hans försörjning, allt till skäligt värde;
4. föremål med sådant övervägande personligt värde för gäldenären att. det måste anses uppenbart obilligt att taga egendomen i anspråk.
5. hyresrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller behövs för hans förvärvsverksamhet, även om hyresrätten får över- låtas.
6. bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad, såvida ej gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har åsidosatt till- börlig hänsyn mot sina borgenärer eller det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning. - '
7. pengar. banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter. i den mån annat ej är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.
2 5 När gäldenären har familj, bestäms vad som får undantagas enligt 1 5 med skälig hänsyn även till vad familjen brukar eller behöver.
Om gäldenären eller någon som tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom. skall det också beaktas.
Undantag enligt 1 5 7 bestäms med skälig hänsyn även till gäldenärens underhållsbörda.
3 & Vid utmätning hos dödsbo gäller 1 och 2 55 i fråga om dödsboet tillhörig egendom som den dödes efterlevande familj brukar eller behöver. I stället för l 5 7 gäller dock att sådan egendom som avses där skall undan- tagas i den mån det behövs för underhåll enligt 18 kap. 5 5 andra stycket ärvdabalken.
I övrigt är 1 och 2 55 ej tillämpliga vid utmätning hos juridisk person.
4 5 Om egendom som avses i 1 5 1—3 har sådant värde att den ej kan undantagas enligt vad som sägs där, får utmätning ske med förbehåll att gäldenären efter egendomens försäljning skall av den behållna köpeskil- lingen få ut visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i den sålda egendomens ställe.
Undantag på grund av egendomens beskaffenhet eller särskild föreskrift
5 & Egendom. som till följd av sin beskaffenhet, enligt föreskrift vid gåva eller i testamente eller på annan grund som gäller mot envar ej får över- låtas. får ej heller utmätas, om ej annat följer av andra stycket eller av särskild föreskrift.
Lagförslaget
20
Prop. 1980/81: 8
Egendom, som gäldenären har förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får utmätas utan hinder av att egendomen ej får överlåtas.
6 & Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet eller av samfund. stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet.
Sedan medlen har betalats ut, gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda. '
7 & Skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av person- skada. frihetsberövande. falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant, får ej utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har skadeståndet bestämts att utgå som livränta, gäller vad som har sagts nu rätten till livräntan.
Sedan skadeståndet har betalats ut. får vad som hålls avskilt ej utmätas. om skadeståndet skall tillgodose försörjningsbehov som alltjämt kvarstår eller, i annat fall. om mindre än två år har förflutit från det att medlen betalades ut. '
8 & Rätt till pension eller till annan livränta än som avses i 7 5 får ej utmätas i den mån rättigheten behövs för gäldenärens försörjning och full- görande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Detta gäller dock ej, om gäldenären vid förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.
9 5 När rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant ej får utmätas, får ej heller rätt till vederlag för utnyttjande av rättigheten utmätas innan denna har utnyttjats så som förutsätts för att vederlag skall utgå och vederlaget kan beräknas. '
10 5 Om förbud mot utmätning i vissa andra fall gäller särskilda före- skrifter.
11 & Beträffande utmätning av lön och vissa andra förmåner finns bestämmelser i 7 kap.
12 & Medel som ej får utmätas medan de innestår hos annan får ej heller sedan de har betalats ut utmätas förrän dagen efter utbetalningen.
Pantsatt egendom m.m.
13 & Bestämmelserna om förbud mot utmätning i 1—9 55 hindrar ej att egendom som avses där utmäts för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt i egendomen.
Nämnda bestämmelser hindrar ej heller utmätning av egendom som har belagts med kvarstad för fordran eller tagits i anspråk genom betalnings- säkring.
Lagförslaget
21
Prop. 1980/81: 8
Förfarandet vid prövningen
14 å Gäldenären skall lämna de uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för kronofogdemyndighetens prövning av vad som bör undantagas från utmätning. Myndigheten skall förfara efter vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.
15 å Anvisar gäldenären viss egendom till utmätning. hindrar bestäm— melserna om förbud mot utmätningi 1— 12 åå ej att egendomen utmäts. om den kan överlåtas och utmätning ej uppenbart strider mot vad som är påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs behov.
6 kap. Säkerställande av utmätning
Lös egendom
1 5 Utmätning av lös egendom. skall säkerställas enligt vad som sägs i detta kapitel.
Säkerställande enligt 2—8 åå skall ske utan dröjsmål. Utmäts häri riket registrerat skepp eller luftfartyg trots att hinder föreligger mot att säker- ställa utmätningen, skall säkerställande ske utan dröjsmål sedan hindret har bortfallit. .
När registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg enligt 4 kap. 27 å anses utmätta, skall åtgärd för säker- ställande ej utan särskilt yrkande vidtagas innan försäljning har begärts.
2 & Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars före- teende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse. skall tagas i förvar.
Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg hos den intecknade egendomens ägare, skall pantbrevet eller inteckningshandlingen tagas i förvar.
Kan det antagas att handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit. skall i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.
3 5 ' Utmäts annan fordran eller rättighet än som avses i 2 å, skall sekundogäldenären eller annan fö-rpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndig- heten anvisar.
Vid utmätning av rättighet som avses i 7 kap. jordabalken eller av byggnad på ofri grund skall fastighetens ägare underrättas. Om utmätning av bostadsrätt underrättas bostadsrättsföreningen.
4 å Annan lös egendom än som avses i 2 och 3 åå skall tagas i förvar eller, om den lämnas i gäldenärens besittning, förseglas eller märkas som utmätt, såvida det ej framstår som obehövligt.
Utmätt egendom som ej tas i förvar eller förseglas får nyttjas av gälde- nären. om ej kronofogdemyndigheten beslutar annat.
Lagförslaget 22
Prop. 1980/81: 8
5 å Pantbrev eller annan inteckningshandling. som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta reservdelar till luftfartyg och ej är belånad. får tagas i förvar. Sedan handlingen har tagits i förvar, får den ej pantför- skrivas utan kronofogdemyndighetens tillstånd.
6 5 Förbehåll om återtaganderätt hindrar ej att egendomen tas i förvar, förseglas eller märks, om den har utmätts hos förvärvaren. Överlåtaren skall underrättas om utmätningen.
7 å Egendom som är i tredje mans besittning får tagas i förvar, förseglas eller märkas, när sådan åtgärd föreskrivs i 2—5 åå. I fråga om pantbrev eller annan inteckningshandling som är belånad tillämpas detta dock endast om särskilda skäl föreligger. Tas egendomen ej i förvar, skall förbud meddelas innehavaren att utan kronofogdemyndighetens tillstånd utge egendomen eller vidtaga annan åtgärd med den till skada för sökanden.
Om tredje man har handpanträtt eller retentionsrätt i egendom som tas i förvar. innehar kronofogdemyndigheten egendomen för hans räkning.
8 å Handling, som ej är nämnd i 2 eller 5 å men som visar gäldenärens rätt till utmätt egendom eller vars omhändertagande är påkallat för att hindra förfogande över egendomen eller som behövs vid nyttjande av denna. får tagas i förvar. Detta gäller även om handlingen innehas av tredje man.
9 å Kronofogdemyndigheten skall så snart som möjligt förteckna och värdera utmätt lös egendom. Vid behov får sakkunnig person anlitas för värderingen.
Även handlingar som tas i förvar skall förtecknas.
10 å Utöver vad som följer av 1—9 åå skall kronofogdemyndigheten vidtaga de åtgärder som i varje särskilt fall behövs för att utmätning skall säkerställas.
11 å Utmäts egendom som redan är utmätt för annan fordran eller som är belagd med kvarstad. skall åtgärderna för säkerställande av utmätningen anpassas därefter.
Provisorisk åtgärd
12 å Kan utmätning av viss lös egendom ej ske genast, får kronofogde- myndigheten likväl vid behov taga egendomen i förvar eller vidtaga annan åtgärd som anges i 1— 10 åå. När sådan åtgärd har vidtagits. gäller vad som sägs i 4 kap. 29 å. Åtgärden får ej bestå längre än som är nödvändigt. Har utmätning ej följt inom två veckor, skall åtgärden hävas.
Fast egendom
13 å Om säkerställande av utmätning av fast egendom och om nyttjande av sådan egendom finns bestämmelser i 12 kap. 3— 10 åå.
Lagförslaget
23
Prop. 1980/81: 8
14 å Utmäts fast egendom i fall som avses i 4 kap. 25 å, skall förvärvaren eller. när utmätning sker hos förvärvaren, överlåtaren underrättas och förbud meddelas honom att till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären.
7 kap. Utmätning av lön m.m.
Allmänna bestämmelser
1 5 Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av
1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse,
2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären. om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares.
3. belopp som utgår som pension eller livränta.
4. sjukpenning eller annan dagersättning. som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning.
Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annanjuridisk person.
För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 18 å särskilda bestämmelser.
2 5 Vad som föreskrivs om utmätning av lön gäller även utmätning av annan förmån som avses i 1 å. om ej annat anges. Bestämmelser om arbets- givare gäller därvid den som utger förmånen.
Villkor för utmätning
3 5 Lön som innestår hos arbetsgivaren får utmätas genom att arbets- givaren åläggs att innehålla och tillställa kronofogdemyndigheten viss del. Beslut om utmätning får meddelas beträffande lön som förfaller under viss i beslutet angiven tid eller beträffande viss lönepost.
4 å Lön får tagas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Om utmätningen avser ackordslön, provision eller annan ersätt- ning som innestår för längre tid än en månad. skall särskild hänsyn tagas till detta förhållande.
5 å Utan gäldenärens medgivande i målet får utmätning ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid än sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter varandra ske så att lönen i en följd eller utan större uppehåll tas i anspråk under längre tid än sex månader. Det bör om möjligt undvikas att lönen tas i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till denna. Medgivande som anges ovan kan återkallas av gäldenären.
Första stycket är ej tillämpligt vid utmätning av ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en månad. Meddelas i annat fall beslut om utmätning beträffande viss lönepost. skall beslutet vid
Lagförslaget
24
Prop. 1980/81: 8
tillämpning av första stycket anses gälla den tid på vilken den posten belöper.
Om belopp som utgår som pension eller livränta förfaller med längre mellanrum än en månad, får utmätning därav ej ske i vidare mån än om beloppen hade förfallit månadsvis.
6 å Ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbets- givaren får ej i något fall utmätas utan gäldenärens medgivande i målet. Detta gäller även semestermedel som av arbetsgivaren har betalats till särskild kassa och innestår hos denna.
Förfarandet
7 å lnnan beslut om utmätning meddelas skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han byter anställning och beslut skall meddelas om utmätning hos den nye arbetsgivaren. om ej särskilda skäl föreligger.
8 å Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (utmätningsbeloppet), dels det belopp som enligt 4 å skall förbehållas gäldenären (det utmätningsfria beloppet).
Är det fråga om utmätning av sjukpenning eller annan dagersättning som avses i l å första stycket 4, bestäms utmätningsbeloppet och det utmät- ningsfria beloppet per dag.
9 å Om särskilda skäl föreligger, får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa sättet för lönens utbetalande så att utmätning kan verkställas i därför lämpad ordning.
10 å Beslut om utmätning skall ändras. om anledning föreligger. lnnan ändring beslutas skall den part som ändringen går emot beredas tillfälle att yttra sig, om ej det är uppenbart obehövligt eller beslutet ej kan upp- skjutas.
11 å Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om utmätning och i fråga som avses i 9 eller 10 å.
Företrädesordning
12 å Skatteavdrag har företräde framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning finns bestämmelser i 15 kap. 17 å.
13 å Utmätningen medför förmånsrätt när det belopp som skall inne- hållas har förfallit till betalning.
14 å Har beslut om utmätning för viss fordran meddelats beträffande belopp som utgår som pension eller livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran. skall den senare utmätningen anses ha skett även för obetald del av den förra fordringen.
15 å Försätts gäldenären i konkurs, får beslut om utmätning ej tillämpas beträffande lön som förfaller under konkursen.
Lagförslaget
25
Prop. 1980/81: 8
Arbetsgivares skyldigheter
16 å Utmätningsbeloppet skall innehållas endast i den mån lönen över- skjuter det utmätningsfria beloppet.
Arbetsgivaren skall tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp på tid och sätt som myndigheten bestämmer. Om särskild anledning före- ligger. får arbetsgivaren åläggas att omedelbart tillställa myndigheten inne- hållet belopp.
17 å Betalar arbetsgivaren ut lön i uppenbar strid mot beslut om utmätning eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa kronofogdemyndigheten innehållet belopp, får hos arbetsgivaren genast utsökas vad denne skulle ha innehållit eller har innehållit.
18 å Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och kan till följd därav utmätning ej äga rum. får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att. för tid efter det att beslut därom har meddelats och till dess annat förordnas. till myndig- heten utge så mycket som hade kunnat tagas ut genom utmätning om skälig lön hade utgått för arbetet. lnnan beslut meddelas skall gäldenären och arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig.
Åtgärd som avses i första stycket räknas som utmätning av lön. Under- låter arbetsgivaren att utge belopp som har bestämts genom beslutet, gäller vad som sägs i 17 å.
Särskilda bestämmelser
19 å Samtidigt som utmätning sker av lön får även annan tillgång utmätas till säkerhet för sökandens fordran. Med vidare åtgärd i den delen får anstå under högst ett år i avvaktan på att lön innehålls till betalning av fordringen.
20 å Sedan lön har betalats ut. gäller om utmätning av medlen vad som sägs i 5 kap.
Straffbestämmelse
21 å Arbetsgivare. som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle ha innehållits enligt beslut om utmätning. döms till böter.
8 kap. Allmänna bestämmelser om exekutiv försäljning m.m.
Inledande bestämmelser
1 5 Utmätt egendom säljs genom kronofogdemyndighetens försorg. l 9 kap. finns bestämmelser om indrivning av utmätt fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller intecknat skuldebrev. ' Bestämmelser om försäljning av utmätt egendom gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas exekutivt under konkurs.
Lagförslaget
26
Prop. 1980/81: 8
2 å Om sökanden beträffande egendom för vilken enligt 10—12 kap. skyddsbelopp skall bestämmas visar att hans fordran är förenad med bättre särskild förmånsrätt än som följer av utmätningen. kan han begära att försäljningsvillkoren bestäms med hänsyn till förstnämnda förmånsrätt. Härvid tillämpas vad som föreskrivs om borgenärs anslutningsrätt.
Tidsfrist för försäljning och hinder mot försäljning
3 å Försäljning av utmätt egendom skall ske utan dröjsmål. om ej hinder möter. l lO—12 kap. föreskrivs särskilda tidsfrister beträffande egendom som avses där.
Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med försäljningen på be- gäran av utmätningssökanden eller gäldenären. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas endast om utmätningssökanden medger det eller särskilda skäl föreligger.
4 å När utmätning har skett med stöd av 3 kap. 6 å, får egendomen ej säljas utan gäldenärens samtycke förrän exekutionstiteln har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller, om utmätning har skett på grund av bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum och gäldenären har sökt återvinning.
Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får ej heller i annat fall säljas utan gäldenärens samtycke, om ej exekutionstiteln har vunnit laga kraft eller får verkställas såsom lagakraftägande dom.
Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård skall utan hinder av första eller andra stycket säljas så snart som möjligt.
Så Har tredje man eller sökanden enligt 4 kap. 20, 22 eller 26 å förelagts att väcka talan. får den utmätta egendomen ej utan tredje mannens samtycke säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller. när föreläg- gande har givits tredje man, tiden för väckande av talan har gått ut. För- säljning får dock ske, om det kan antagas att tvisten ej påverkar köpeskil- lingen i väsentlig mån eller om egendomen är sådan som avses i 4 å tredje stycket i detta kapitel.
Pågår i annat fall rättegång om utmätt egendom, får kronofogdemyn- digheten ge det anstånd med försäljningen som är påkallat av omständig- heterna.
6 å När utmätning har skett hos dödsbo. får egendomen ej utan dödsboets samtycke säljas innan en månad har förflutit från det att boupp- teckning förrättades eller tiden för förrättandet gick ut eller, om boet förvaltas av boutredningsman, innan uppgörelse har skett med borge- närema. Försäljning får dock ske. om sökanden har särskild förmånsrätt i egendomen på annan grund än utmätningen eller om egendomen är sådan som avses i 4 € tredje stycket.
När andel i dödsbo har utmätts, bör skifte avvaktas. om det ej medför oskäligt dröjsmål.
7 å Särskilda bestämmelser om hinder mot försäljning av fast egendom finns i 12 kap. '
Lagförslaget
27
Prop. 1980/81: 8
Andel i egendom
8 å Har utmätning skett av andel i viss egendom som tillhör två eller flera och är lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt tillämplig. kan krono- fogdemyndigheten på yrkande av sökanden. gäldenären eller annan delägare förordna att hela egendomen skall säljas. När någon av nämnda sakägare har framställt sådant yrkande, skall de övriga beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. I fråga om hinder mot försäljningen gäller 6'och 7 åå lagen om samäganderätt.
Första stycket gäller ej andel i fordran. om andelen utan olägenhet kan drivas in för sig. Är så ej fallet. gäller första stycket i fråga om såväl indriv- ning som försäljning av hela fordringen.
9 å Bifalls yrkande om försäljning som avses i 8 å. anses hela egendomen utmätt. Försäljning får ej äga rum innan beslutet har vunnit laga kraft, såvida ej egendomen är sådan som avses i 4 å tredje stycket.
Framställs ej yrkande som avses i 8 å eller vinner sådant yrkande ej bifall. skall den utmätta andelen bjudas ut till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet eller. i fråga om andel i fordran. drivas in när det kan ske. Detsamma gäller. om yrkande som avses i 8 å har bifallits men försäljning av hela egendomen eller indrivning av hela fordringen ej kommer till stånd.
Tredje mans rätt till betalning
10 å När utmätning har skett av annat fartyg än registrerat skepp eller gods i fartyg eller av luftfartyg som ej är registrerat eller gods i luftfartyg. har borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt eller luftpanträtt i egendomen. rätt att få betalning ur egendomen. om han anmäler sin fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller. om försäljning sker under hand. senast när fördelning skall äga rum.
Borgenär, som har gjort anmälan som avses i första stycket. kan, om hans rätt till betalning är ostridig eller styrks, begära att egendomen säljs för hans fordran. Har sådan begäran framställts. får förfarandet ej läggas ned därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran för- faller.
11 å Borgenär. vars fordran är förenad med handpanträtt eller reten- tionsrätt i utmätt egendom, är skyldig att taga betalning i förtid i den ordning som anges i 13 kap. Han är dock ej pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran blir betald. om ej försäljning eller. i fråga om utmätt fordran, indrivning sker för fordran med lika eller bättre rätt.
12 å Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i utmätt egendom på grund av registrering av båtbyggnadsförskott. har rätt att få betalning ur egendomen. om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 10 å första stycket.
13 å Borgenär, vars fordran är förenad med företagsinteckning eller annars med förmånsrätt i utmätt egendom enligt 5 å förmånsrättslagen (l970:979). har rätt att få betalning ur egendomen. om han anmäler sin
Lagförslaget
28
Prop. 1980/81: 8
fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller. om försäljning sker under hand eller utmätt fordran drivs in. senast när för- delning skall äga rum.
Sökanden har dock företräde i den mån betalning till borgenär som avses i första stycket är obehövlig för att trygga borgenären och dem som har sämre förmånsrätt i egendomen enligt 5 å förmånsrättslagen. Vid pröv- ningen skall hänsyn tagas även till säkerhet som borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig egendom.
14 å Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i utmätt - egendom på grund av betalningssäkring. har. i den mån fordringen är eller
blir fastställd och förutsättningar för indrivning inträder. rätt att få betalning ur egendomen, om fordringen anmäls enligt vad som sägs i 13 å första stycket.
15 å Säljs egendom exekutivt under konkurs, skall betalning utgå för de konkursboets kostnader som enligt 81 å konkurslagen(1921z225) får tagas ut ur egendomen. om kostnaderna anmäls enligt vad som sägs i 10 5 första stycket.
När egendom säljs exekutivt under konkurs eller utmätt fordran drivs in under konkurs. har även borgenär. vars fordran är förenad med förmåns- rätt enligt 10 å förmånsrättslagen (1970:979) . rätt att få betalning ur egen- domen. om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 5 första stycket.
16 5 Om rätt till betalning när registrerat skepp. registrerat luftfartyg. intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom har utmätts gäller bestämmelserna i 10— 12 kap.
Angående rätt till betalning ur överskott, när fordran ej har anmälts i tid. finns bestämmelser i 13 kap.
Avbrytande av verkställigheten
17 & Verkställigheten skall avbrytas. om influtna medel förslår att täcka sökandens fordran och fordringar med lika eller bättre rätt till betalning ur medlen samt kostnad som skall tagas ut i målet.
Undantag från första stycket följer av 10 å andra stycket samt av 10 kap. 5 5, 11 kap. 1 och 2 åå och 12 kap. 13 å.
Handräckning efter försäljning
18 5 När utmätt egendom har sålts. har köparen rätt att vid behov få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han har förvärvat. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 16 kap. 2—9. 11 och 12 åå.
Särskild bestämmelse beträffande allmänna mål
l9å Bestämmelserna i 3 å gäller ej i allmänt mål.
Lagförslaget
29
Prop. 1980/81: 8
9 kap. Försäljning av lös egendom i allmänhet och indrivning av utmätt fordran m.m.
Allmänna bestämmelser om försäljning
1 5 Utmätt lös egendom säljs på offentlig auktion eller under hand. För försäljning under hand gäller särskilda förutsättningar enligt 8 å. Kronofogdemyndigheten får uppdragalåt annan att hålla auktion. Detta kapitel gäller ej sådan lös egendom som avses i 10 eller 11 kap.
Försäljning på auktion
2 å Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kan det förutses att sammanträde behöver hållas för fördelning av köpeskillingen, skall kungörelsen innehålla uppgift om sammanträdet.
Sökanden. gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av försäljningen skall i god tid underrättas särskilt.
3 å Vid auktionen skall kronofogdemyndigheten, när anledning före- ligger, lämna en kortfattad redogörelse för vad som har förekommit i målet. Vidare skall. när det finns anledning, borgenär som har rätt till betalning ur egendomen uppmanas att anmäla sin fordran samt villkoren för försäljningen anges.
4 å lnrop får ej godtagas. om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.
Har tredje man handpanträtt eller retentionsrätt i utmätt egendom och skall denna säljas för fordran med sämre rätt, får försäljning ske endast om köpeskillingen förslår till betalning av tredje mannens fordran.
Utan hinder av första och andra styckena skall inrop godtagas. om
samtliga berörda sakägare medger dst. S å Köpeskillingen för inropad egendom skall betalas genast. Krono— fogdemyndigheten kan dock ge anstånd med betalningen utom i fråga om handpenning som myndigheten bestämmer. Egendomen skall hållas inne till dess full betalning sker.
Om köpeskillingen eller handpenning ej betalas genast efter inropet, skall egendomen ropas ut på nytt.
Har anstånd givits, blir inropet ogiltigt, om full betalning ej sker inom föreskriven tid.
6 å Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att köpeskillingen eller handpenning betalas genast. skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån. Detsamma gäller, om inrop har blivit ogiltigt enligt 5 å tredje stycket.
Har två auktioner hållits utan att egendomen har blivit såld och saknas anledning antaga att egendomen kan säljas inom rimlig tid, skall nytt försäljningsförsök ej göras.
Om ny auktion skall hållas. gäller vad som sägs i 2—5 åå. Anmälan av fordran som har skett för en auktion gäller även för senare försäljningSv försök.
Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta
Lagförslaget
30
Prop. 1980/81: 8
gäller dock ej medel som har intlutit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.
7 å När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt enligt 5 å tredje stycket, skall handpenningen användas till betalning av förrättnings- kostnaderna för den förra auktionen och för vård och förvaltning av egendomen från det att inropet blev ogiltigt till dess att den nya auktionen ägde rum. Om köpeskillingen vid den nya auktionen understiger det bud som har antagits vid den förra, skall återstoden av handpenningen användas för att täcka skillnaden. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye inroparen har betalat köpeskillingen. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen. är hela handpenningen för- verkad.
Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas.
Försäljning under hand
8 å Utmätt egendom bör säljas under hand, om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av försäljningen skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan, om anledning föreligger därtill.
Försäljning får dock ej ske under hand. om egendomen häftar för sjö- eller luftpanträtt eller ovisshet råder härom samt det ej är känt vem som gör anspråk på sådan panträtt eller var han uppehåller sig.
9 å Innan egendom säljs under hand skall anbud fordras in. I fråga om försäljningsvillkoren tillämpas 4 och 5 åå.
Lämnas ej anbud som godtas, skall auktion sättas ut. Detta gäller dock ej, om sökanden avstår därifrån eller om auktion har hållits tidigare och det därjämte saknas anledning antaga att egendomen kan säljas inom rimlig tid. Skall nytt försäljningsförsök ej göras. gäller 6 å fjärde stycket.
Blir köpet ogiltigt till följd av att full betalning ej sker inom föreskriven tid, gäller bestämmelserna i 7 å. Vad som sägs om auktion i 7 å första stycket gäller även försäljning under hand.
Försäljning av egendom som innehas under förbehåll om återtaganderätt
10 å Har utmätning skett av egendom som gäldenären har förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren, får egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår till betalning av kredit- givarens fordran eller försäljningen med kreditgivarens samtycke i målet sker med förbehåll för hans rätt enligt avtalet.
Kreditgivarens fordran bestäms enligt 13 å konsumentkreditlagen(19772981') eller enligt 5 å lagen (l978z599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Är ej någon av dessa lagar tillämplig på avtalet, bestäms fordringen likväl enligt sistnämnda paragraf, varvid jämkning får ske efter vad som är skäligt. Sker försäljningen med förbehåll för kreditgivarens rätt, svarar därefter
Lagförslaget
31
Prop. 1980/81: 8
den som förvärvar egendomen i stället för" gäldenären för dennes skyldig- heter enligt avtalet.
Indrivning av utmätt fordran
11 å Om utmätt fordran är förfallen till betalning, skall kronofogdemyn- digheten utan dröjsmål anmoda sekundogäldenären att betala sin skuld till myndigheten.
Betalar sekundogäldenären ej frivilligt, skall kronofogdemyndigheten utsöka fordringen. om exekutionstitel finns.
Vad som föreskrivs i 4 kap. 23 å första stycket får tillämpas även när sekundogäldenären underlåter att betala utmätt fordran utan att ovisshet råder om fordringens bestånd.
12 å Är utmätt fordran ej förfallen till betalning, får kronofogdemyndig- heten träffa avtal med sekundogäldenären om förtida betalning av ford- ringen och om den nedsättning av fordringens belopp som kan föranledas därav.
13 å Kan utmätt fordran ej drivas in inom rimlig tid, får den säljas.
Åtgärder efter utmätning av pantbrev m.m.
14 å När pantbrev i skepp eller fastighet har blivit utmätt, skall den intecknade egendomen tagas i anspråk. om sökanden yrkar det inom en månad från utmätningen. '
Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 å andra stycket. får beslut att egendomen tas i anspråk ej meddelas innan tvisten har blivit slutligt avgjord. om ej domstolen finner att hinder ej möter.
När kronofogdemyndigheten har meddelat beslut att den intecknade egendomen tas i anspråk. anses den utmätt.
15 å Har sökanden ej inom tid som anges i 14 å första stycket yrkat att den intecknade egendomen skall tagas i anspråk. skall pantbrevet pantför- skrivas till honom.
Pantförskrivning sker genom att kronofogdemyndigheten till sökanden utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för hans fordran och överlämnar pantbrevet eller. om annan än den intecknade egendomens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges att innehavaren ej får lämna ut handlingen till skada för sökanden. Andel i pantbrev som tillkommer delägare i intecknad egendom får ej pantförskrivas för sig.
Bestämmelsen i 14 å andra stycket gäller även beträffande pantför- skrivning av pantbrevet.
16 å Bestämmelserna i 14 och 15 åå gäller även när skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har utmätts hos den in- tecknade egendomens ägare.
Pantförskrivning av inteckningshandlingen omfattar ej personligt betal- ningsansvar som enligt handlingen åvilar utmätningsgäldenären.
Lagförslaget
32
Prop. 1980/81: 8
10 kap. Försäljning av registrerat skepp
Inledande bestämmelser
1 5 Utmätt skepp som är infört i skeppsregistret säljs på offentlig auktion.
2 å Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej försäljning av andel i eller villkorlig rätt till skepp.
Tidsfrist för försäljning
3 å Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från utmätningen eller, i fall som avses i 4 kap. 27 å eller 8 kap. 1 å tredje stycket. från det att begäran om försäljning kom in till kronofogdemyndigheten, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 8 kap. 3 å.
Utlösnings- och anslutningsrätt
4 å Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av skeppets för- säljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.
Den som vill utlösa sökanden skall. innan skeppet har sålts. till krono- fogdemyndigheten betala exekutionsfordringen och uppkomna förrätt- ningskostnader.
5 å Borgenär. vars fordran är förenad med sjöpanträtt i skeppet. kan begära att detta säljs för hans fordran. om hans rätt till betalning är ostridig eller styrks. Hör skeppet till konkursbo. har även borgenär. vars fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning. retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10 å förmånsrättslagen (1970:979). sådan befogen- het.
Skall arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkurs utgå ur skeppet, kan förvaltaren begära att det säljs för den fordringen.
Om borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt i skeppet. har begärt att det säljs för hans fordran, får förfarandet ej läggas ned därför att frågan om försäljning för annan borgenärs eller konkursboets räkning för- faller.
[ fråga om rätt att utlösa borgenär eller konkursbo som har anslutit sig enligt första eller andra stycket tillämpas bestämmelserna i 4 å.
Åtgärder före auktion
6 å Auktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.
Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kun- görelsen uppmanas att anmäla sin rätt till kronofogdemyndigheten senast vid auktionen.
7 å Minst trettio dagar före auktionen skall underrättelser om försälj- ningen sändas till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning. retentionsrätt eller förmåns- rätt på grund av betalningssäkring. Blir sådan borgenär känd senare, skall
3 Riksdagen I980/8l. ! saml. Nr 8. Del I
Lagförslaget 33
Prop. 1980/81: 8
underrättelse genast sändas till honom. Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med ilygpost.
8 å Har auktionen ej blivit utlyst så som anges i 6 och 7 åå. skall den inställas och ny tid sättas ut. om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.
Förhandling och sakägarförteckning
9 å Vid början av auktionen skall kronofogdemyndigheten lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos kronofogdemyn- digheten före auktionen. skall det meddelas.
Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.
När förhandlingen har avslutats. upprättas sakägarförteckning.
10 å [ sakägarförteckningen upptas, förutom exekutionsfordringen. fordran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt eller förmånsrätt på grund av betalningssäkring samt förrätt- ningskostnaderna.
Om skeppet hör till konkursbo. upptas även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt eller taget i anspråk genom betalningssäkring, upptas fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10 å förmånsrättslagen(1970:979).
Med fordran som är— förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 å samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
11 å Fordringama upptas efter det företräde som gäller enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptas före fordringens kapitalbelopp. om ej borgenären yrkar annat.
Förrättningskostnadema upptas närmast före exekutionsfordringen. Fordran upptas även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas. upptas ford- ringen med det företräde som tillkommer den om inteckningen beviljas.
När försäljning har begärts av förvaltaren i konkurs. anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt. om ej anslutning har skett enligt 5 å.
12 å Fordran upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande fordran med sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrivs i 249 å andra stycket andra meningen sjölagen(1891:35 s. 1). Panträtt på grund av inteckning får ej åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 264 å sjölagen. Understiger fordringen pantbrevets belopp. upptas återstoden som ägar- hypotek.
Om i skeppet gäller pantbrev som ej innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit anmäld. upptas pantbrevets belopp och ett till tio procent av detta belopp beräknat tillägg.
Ägarhypotek upptas utan tillägg enligt 264 å sjölagen.
Lagförslaget
34
Prop. 1980/81: 8 Lagförslaget 35
13 5 I övrigt anges i sakägarförteckningen
1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions— fordringen och förrättningskostnaderna (skyddsbeloppet) samt vilka ford- ringar som är skyddade.
2. det lägsta bud som måste avges för att skeppet enligt 14 å skall få säljas,
3. betalningsvillkoren.
Villkor för försäljning
14 å Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för skeppet och andra medel som finns att tillgå.
15 å Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av borgenär, vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med panträtt på grund av inteckning, får dock vad som faller inom köpeskil- lingen och pantbrevets belopp innestå i avräkning på köpeskillingen. om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 å tredje stycket.
] sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.
16 å Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna hand- penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.
Handpenningen skall betalas kontant. om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet. om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 å ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 å har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
När köpeskillingen har till fullo betalats. får köparen komma i besittning av skeppet.
Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överens- kommelse har avräknats på köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.
17 å På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen. såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av skeppet, ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som ej själv har begärt försäljning motsätter sig det.
Auktionen
18 å Innan skeppet ropas ut skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas om att skeppet ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 19 å.
Prop. 1980/81: 8
19 å lnnan inrop godtas skall kronofogdemyndigheten pröva, om deti 14 å angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål- landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.
Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtas fastän förrätt- ningskostnaderna ej har blivit täckta.
lnrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsford- ringen ej täcks.
20 å Sedan inrop har godtagits skall inroparen omedelbart lämna före- skriven handpenning. Kronofogclemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktans- värd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.
Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 16 å fjärde stycket, är inropet ogiltigt.
21 å Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 20 å andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.
Har två auktioner hållits utan att skeppet har blivit sålt och saknas anledning antaga att skeppet kan säljas inom rimlig tid, får krono- fogdemyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.
Om ny auktion skall hållas, gäller vad som sägs i 6—20 åå. Anmälan av fordran som har skett för en auktion gäller även för senare auktion.
Skall nytt försäljningsförsök ej göras, skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.
22 å När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt enligt 20 å andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte ränta därå, beräknad enligt 5 å räntelagen(1975:635), från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan för- delning och för att även förrättningskostnaderna med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden har inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye inroparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.
Hålls ej ny auktion. skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas.
23 å Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 å fjärde stycket även om auktionen överklagas.
Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen komma i besittning av skeppet. om ej annat har förordnats enligt 18 kap. 12 eller 19 å innan han har blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av skeppet och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och
Lagförslaget
36
Prop. 1980/81: 8 Lagförslaget 37
återfå vad han har betalat jämte upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.
Särskild bestämmelse beträffande allmänna mål
24 å Bestämmelsen i 3 å gäller ej i allmänt mål.
11 kap. Försäljning av registrerat luftfartyg m.m.
] å Beträffande exekutiv försäljning av registrerat luftfartyg och inteck- nade reservdelar till luftfartyg tillämpas 10 kap., om ej annat föreskrivs nedan.
I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall även tillämpas lagen (1955z229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkän- nande av rätt till luftfartyg.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej försäljning av andel i eller vill- korlig rätt till luftfartyg eller reservdelar.
2 5 Vad som sägs om sjöpanträtt i 10 kap. 5, 7 och 10 åå skall i stället gälla luftpanträtt.
Kungörandet av auktion enligt 10 kap. 6 å skall ske minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 10 kap. 7 å skall sändas i rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress. skall den användas.
Vad som sägs i 10 kap. 8 å är tillämpligt även när bestämmelse i andra stycket har åsidosatts.
3 5 Vad som sägs om pantbrev och tilläggi 10 kap. 12 och 15 åå skall i stället gälla intecknat skuldebrev _och ränta som anges i 19 a å lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Ifall som avses i 10 kap. 12 å andra stycket upptas. i stället för tio procents tillägg. ett belopp mot- svarande ett års ränta enligt det intecknade skuldebrevet.
Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteck- ning för sin fordran, får skyddsbelopp enligt 10 kap. 13 å 1 ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som i målet har åsatts reservdelarna av sakkunniga som kronofogdemyndigheten har anlitat.
Ifall som avses i andra stycket får. vid fördelning av influtna medel, den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som ej har in- teckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med förrättningskostnaderna. Därvid skall i fall som avses i 10 kap. 22 å handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma inroparen.
4 å Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje luftfartyg ropas ut för sig. Luftfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma ford- ringar skall dock ropas ut gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av visst eller vissa luftfartyg. Särskild sakägarförteck- ning skall upprättas för egendom som ropas ut för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas att mindre
Prop. 1980/81: 8
belopp än som anges i förteckningen kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.
Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar. Luftfartyg och reservdelar får dock ej ropas ut gemensamt, om fordran har bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.
Reservdelar som ej ropas ut gemensamt med luftfartyg kan på begäran av ägaren eller borgenär ropas ut i skilda poster, med förbehåll att försälj- ning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godtagas enligt 10 kap. 19 å.
5 å Omfattar inteckning flera luftfartyg eller luftfartyg och reservdelar, får fordringen innestå enligt 10 kap. 15 å endast om all den intecknade egendomen har blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.
I stället för 10 kap. 16 å sjätte stycket gäller 33 å lagen (1955z227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.
12 kap. Försäljning av fast egendom
Inledande bestämmelser
1 å Utmätt fast egendom säljs på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 å.
2 å Vad som i detta kapitel sägs om fordran som är förenad med panträtt gäller även fordran för vilken fast egendom har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 å samt, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i kapitlet, rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
Förberedande åtgärder
3 5 Utmätt fastighet skall beskrivas och värderas så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskriv- ningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde eller av annan orsak.
Om fastighet som är intecknad gemensamt med annan fastighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.
Vid behov får sakkunnig person anlitas för beskrivning och värdering.
4 å Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Kronofogdemyndigheten skall även på annat sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.
5 å Pantbrev som gäller i fastigheten och ej är belånat får tagas i förvar
Lagförslaget
38
Prop. 1980/81: 8
av kronofogdemyndigheten. Sedan pantbrevet har tagits i förvar, får det ej pantförskrivas utan myndighetens tillstånd.
Förvaltning av utmätt fastighet
6 å Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 å, får han i övrigt tillgodogöra sig vanlig avkastning till dess fastigheten har sålts och skall tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som har förklarats ingå i försäljningen.
Ägaren får ej upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Kronofogdemyndigheten kan förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.
På begäran av ägaren kan kronofogdemyndigheten medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätnings- sökandens rätt och i övrigt är lämpligt.
7 å På begäran av borgenär kan kronofogdemyndigheten vid behov taga vård om tillbehör till fastigheten.
8 å Arrendeavgift. hyra eller annan avkastning som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger, uppbäras av kronofogdemyndigheten eller syssloman som myndigheten förordnar. Kronofogdemyndigheten skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till annan än myndig- heten eller sysslomannen.
9 å Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 å eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan kronofogdemyndigheten på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.
10 å Arrendeavgift, hyra och annan avkastning som syssloman uppbär skall redovisas till kronofogdemyndigheten vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.
Tidsfrist för försäljning
11 å Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen eller. ifall som avses i 4 kap. 27 å eller 8 kap. 1 å tredje stycket, från det att begäran om försäljning kom in till kronofogdemyndigheten, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt 8 kap. 3 å. Anstånd får ej utan synner- liga skäl medges utöver ett år från nämnda tidpunkt.
Utlösnings- och anslutningsrätt
12 å Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av fastighetens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe. Den som vill utlösa sökanden skall. innan fastigheten har sålts. till
Lagförslaget
39
Prop. 1980/81: 8
kronofogdemyndigheten betala exekutionsfordringen och uppkomna förrättningskostnader.
13 å Borgenär. vars fordran är förenad med förmånsrätt i fastigheten enligt 6 å 1 eller 7 å 1 eller 2 förmånsrättslagen(1970:979). kan begära att fastigheten säljs för hans fordran. om hans rätt till betalning är ostridig eller styrks. Hör fastigheten till konkursbo. har även borgenär. vars fordran är förenad med panträtt i fastigheten. sådan befogenhet.
Vill borgenär ansluta sig enligt: första stycket, skall han anmäla det hos kronofogdemyndigheten senast två veckor före bevakningssammanträdet.
Om borgenär. vars fordran är förenad med förmånsrätt i fastigheten enligt 6 å 1 eller 7 å 1 eller 2 förmånsrättslagen. har begärt att fastigheten säljs för hans fordran, får förfarandet ej läggas ned därför att frågan om försäljning för annan borgenärs eller konkursboets räkning förfaller.
I fråga om rätt att utlösa den som har anslutit sig enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 12 å.
Försäljning av fastighetstillbehör
14 å Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt. skall kronofogdemyndigheten sätta ut sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall kronofogdemyndigheten kalla sökanden. fastighetens ägare och envar för myndigheten känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.
Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar kronofogdemyndigheten i enlighet därmed. om ej särskilda skäl föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får kronofogdemyndigheten förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.
Råder tvist om tillbehör. tillämpas vad som sägs i 8 kap. 5 å.
15 å Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lös egendom i allmänhet.
Tillbehör som säljs för sig upphör att höra till fastigheten. även om det ej skiljs från denna.
16 å Vad som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör till- kommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avståfrån betalning utan att det minskar hans rätt i fastig- heten i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock ej avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avståendet har lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.
Avstående som inverkar på villkoren .vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej återkallas.
17 å Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör
Lagförslaget
40
Prop. 1980/81: 8
förslår att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej har avstått från betalning. skall förfarandet avbrytas. såvida ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.
Åtgärder före försäljning på auktion
18 å Tid och plats för auktion på fastighet bestäms av kronofogdemyn- digheten.
Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.
19 å För förhandling om försäljningen skall bevakningssammanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag före denna.
20 å Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungö- relsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och samman- träde för fördelning av köpeskillingen.
Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till kronofogdemyn- digheten senast vid bevakningssammanträdet.
Har kronofogdemyndigheten förordnat om särskild försäljning av till- behör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalats eller frågan om sådan försäljning har för- fallit.
21 å Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättig- heter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna.
Har anslutning enligt l3 å ägt rum. skall underrättelse därom ske enligt första stycket.
22 å Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som anges i 20 och 21 åå, skall de inställas och nya tider sättas ut. om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.
Bevakningssammanträde
23 å Vid bevakningssammanträdet skall kronofogdemyndigheten lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet _ anmälts hos kronofogdemyndigheten före sammanträdet, skall det meddelas.
Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.
Om tillbehör har sålts för sig. behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.
Lagförslaget
4l
Prop. 1980/81: 8
Sakägarförteckning
24 å När förhandlingen vid bevakningssammanträdet har avslutats. upprättas sakägarförteckning.
25 å l sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
l. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 å ] eller 7 å 1 eller 2 förmånsrättslagen(1970:979) och som förfaller till betalning senast den till- trädesdag som anges i 36 å,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten.
3. fordran som är förenad med förmånsrätt i fastigheten på grund av betalningssäkring.
4. nyttjanderätt. servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastig- heten. om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig. dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastig- hetens försäljning.
5. förrättningskostnaderna.
Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.
26 å Fordringar och rättigheter upptas efter det företräde som gäller enligt lag. Ränta och annan biförpliktelse upptas före fordringens kapital- belopp. om ej borgenären yrkar annat.
Förrättningskostnadema upptas närmast före exekutionsfordringen.
Fordran eller rättighet upptas även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptas ford- ringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den om inteck- ningen eller inskrivningen beviljas.
När försäljning har begärts av förvaltaren i konkurs. anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt. om ej anslutning har skett enligt 13 å.
27 å Fordran upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen. dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 å jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptas åter- stoden som ägarhypotek.
Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit anmäld. upptas pantbrevets belopp och ett till tio procent av detta belopp beräknat tillägg.
Ägarhypotek upptas utan tillägg enligt 6 kap. 3 åjordabalken.
28 å Rättighet upptas utan att något belopp anges.
29 å ] övrigt anges i sakägarförteckningen
l. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions- fordringen och förrättningskostnadema (skyddsbeloppet) samt vilka ford- ringar som är skyddade,
2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som har upptagits i förteckningen.
3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 å skall få säljas.
4. vilka rättigheter som enligt 33 å första stycket är skyddade utan
Lagförslaget
42
Prop. 1980/81: 8
förbehåll eller enligt 33 å andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,
5. betalningsvillkoren och tillträdesdag. Av fordran som gäller endast i andel i fastigheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och fordringens läge täcks. när övriga fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen samt förrättningskostnaderna är fullt täckta.
Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som har angivits i sakägarförteck- ningen.
30 å I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om
]. verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 å andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning.
2. rätt att bo kvar såsom hyresgäst som enligt lag tillkommer bostads- rättshavare,
3. rätt att bo kvar på fastigheten som kronofogdemyndigheten enligt 36 å tredje stycket har medgivit ägaren.
31 å Om försäljningen enligt 37 å skall ske på avvikande villkor. upprättas sakägarförteckningen i enlighet därmed.
Villkor för försäljning på auktion
32 å Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet. behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.
33 å Tomträtt som har inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.
I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att rättigheten belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägar- hypotek ej anses som fordran.
Bestämmelser om inskränkningar i rätten att föra talan mot beslut angående förbehåll som avses i andra stycket finns i 18 kap.
Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 å.
34 å I avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapital- beloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och ej enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Detta gäller dock ej. om
]. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären har yrkat kontant betalning. 2. fordringen är sådan som avses i 26 å tredje stycket eller
Lagförslaget
43
Prop. 1980/81: 8
3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten. För ägarhypotek skall. även om det faller inom skyddsbeloppet. kontant betalning alltid erläggas.
I den mån avräkning ej skall ske enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant. om ej inroparen visar att han har avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer. får det ej avräknas.
35 å Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna hand- penning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 å skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur fastigheten.
Handpenningen skall betalas kontant. om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun. landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 å ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 å har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
36 å Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördel- ningssammanträdet skall äga rum. Kronofogdemyndigheten kan dock medge inroparen att taga vård om fastigheten eller del därav före tillträdes- dagen.
Kronofogdemyndigheten får förordna att obetald avkastning av fastig- heten. som enligt 8 eller 9 å har skolat betalas till myndigheten eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen har tillträtt fastigheten. skall tillkomma denne. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen. skall denne redovisa därför till krono- fogdemyndigheten.
Har förre ägaren ej annan bostad. kan kronofogdemyndigheten tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.
37 å På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen. såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde. ske på andra villkor än som anges i detta kapitel. Skyddsbeloppet får höjas även om borgenär som ej själv har begärt försäljning motsätter sig det.
Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevak- ningssammanträdet.
Auktion
38 å Vid auktionen skall. i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak. anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda har angivits är avgörande för vad försälj- ningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.
Lagförslaget
44
Prop. 1980/81: 8
Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upp- lysning skall lämnas om att fastigheten ropas ut med förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 å.
39 å Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 å första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller har förbe- hållits enligt 33 å andra stycket. skall fastigheten först ropas ut utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som. utan att täcka dem. är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet. har budet vid det senare utropet före- träde. Att ägarhypotek ej täcks utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtas.
Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först ropas ut utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför detta. om det ej leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.
När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.
Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala enligt vad som sägs i tredje stycket men det sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskott behövs, ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas. skall fastigheten ropas ut med förbehåll för rättigheten och den eller de rättig- heter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds.
Om borgenär vars fordran ej har blivit täckt genom visst bud godtager budet. skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses täckt.
Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.
40 å Innan inrop godtas skall kronofogdemyndigheten pröva. om det i 32 å angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål- landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.
Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas. om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge att inrop godtas fastän förrätt- ningskostnaderna ej har blivit täckta.
. lnrop får ej mot sökandens bestridande godtagas. om exekutionsford- ringen ej täcks.
41 å Sedan inrop har godtagits skall inroparen omedelbart lämna före- skriven handpenning. Kronofogdemyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning. om uppehållet ej kan antagas medföra beaktans- värd olägenhet. Lämnas ej handpenning. skall fastigheten ropas ut på nytt.
Ifall som avses i 39 å skall handpenning lämnas för varje inrop. även om
Lagförslaget
45
Prop. 1980/81: 8
fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå. återlämnas handpenningen.
Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket. är inropet ogiltigt.
42 å Sker ej inrop som godtas och fullföljs genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras. om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 å tredje stycket. skall nytt försäljningsförsök göras. om ej sökanden avstår därifrån.
Har två auktioner hållits utan att fastigheten har blivit såld och saknas anledning antaga att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får krono- fogdemyndigheten avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.
Om ny auktion skall hållas. gäller vad som sägs i 18—41 åå. Anmälan av fordran eller rättighet som har skett för en auktion gäller även för senare auktion.
Skall nytt försäljningsförsök ej göras. skall utmätningen hävas. Detta gäller dock ej medel som har influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.
43 å När ny auktion hålls sedan inrop har blivit ogiltigt enligt 41 å tredje stycket. skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall: uppnås som vid den förra auktionen jämte ränta därå. beräknad enligt 5 å räntelagen (1975z635), från tillträdes- dagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även förrättnings- kostnaderna med anledning av den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej har för- behållits vid den förra auktionen. eller ändrade förhållanden har inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas när den nye inroparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.
Hålls ej ny auktion. skall handpenningen användas till betalning av förrättningskostnader som har blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas.
44 å Sedan auktion som har lett till försäljning av fastigheten har vunnit laga kraft och köparen har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 & fjärde stycket. utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.
Visar inroparen att han har bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till denne.
Vissa rättsföljder av auktion
45 å Sedan fastigheten har sålts svarar den ej för fordran som avses i 25 å första stycket ].
Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som har avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och kostnad som föranleds av fordringsför- hållandet.
Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överens- kommelse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 å andra stycket blir
Lagförslaget 46
Prop. 1980/81: 8
även den som har gjort inropet betalningsskyldig.
46 å Köpare som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 & fjärde stycket får tillträda fastigheten på den dag som har bestämts för köpeskil- lingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheteri den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.
Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyres- rätt. som ej är skyddad enligt 33 å första stycket eller har förbehållits enligt 33 å andra stycket eller vid auktionen. skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende— eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.
Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda föreskrifter.
47 å I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastig- hetens försäljning gäller följande bestämmelser.
På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller. i fråga om arrende. mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren ej avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighets- havaren har erlagt till den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.
Fordran som rättighetshavare har förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som har skett efter det att fastigheten har utmätts får ej åberopas mot köparen. om rättighetshavaren ägde eller hade bort äga kännedom om utmätningen.
Angående rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare. om rättigheten upphör med anledning av fastighetens försäljning. finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 ååjordabalken.
Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättig- hetshavare enligt 46 å första stycket, gäller i fråga om skyldighet för tidigare ägare att ersätta rättighetshavaren dennes skada vad som sägs i 7 kap. 20 å första och tredje styckena jordabalken.
48 å Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 35 å fjärde stycket även om auktionen överklagas.
Utan hinder av att auktionen överklagas får köparen tillträda fastigheten på den bestämda dagen. om ej dessförinnan annat har förordnats enligt 18 kap. 12 eller 19 å. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader från den bestämda till- trädesdagen. får han frånträda köpet och återfå vad han har betalat jämte upplupen ränta. om han gör anmälan därom hos kronofogdemyndigheten medan hindret alltjämt består.
Gemensamt intecknade fastigheter
49 å När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion, har den som har fordran med panträtt på grund av den gemen- samma inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastigheterna i försäljningen. om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens
Lagförslaget 47
Prop. 1980/81: 8
fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.
Yrkande om indragning skall framställas hos kronofogdemyndigheten senast vid bevakningssammanträdet. Fastighetens ägare skall beredas- tillfälle att yttra sig över yrkandet. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas och nya tider sättas ut. om det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. -
Bifalls yrkandet. anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet har vunnit laga kraft.
50 å Om en av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion. skall fordran med panträtt på grund av den gemensamma inteck- ningen upptagas i sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastig- heten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant. om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägar- förteckningen är betalningsberättigad.
51 å Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 å andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen ropas fastigheterna ut gemensamt.
52 å Skall flera av gemensamt intecknade fastigheter men ej alla säljas på auktion. gäller 53—55 åå.
När samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas. gäller likaledes 53—55 åå. om
1. fastigheterna har olika ägare.
2. någon av fastigheterna med stöd av 49 å har indragits i försäljningen.
3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning.
4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning,
5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteck- ningens hela belopp.
6. det yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall bestå oavsett om fastigheten säljs, eller
7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav. Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.
53 å Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen hade begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsford- ringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensam inteck- ning upptas för varje fastighet med. det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.
När fastighet har indragits i försäljningen enligt 49 å, skall vid beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 å jordabalken anses som om fastigheten hade utmätts samtidigt med den ursprungligen utmätta fastigheten.
Lagförslaget
48
Prop. 1980/81: 8
54 å Vid auktionen skall fastigheterna ropas ut var för sig. Därefter skall de ropas ut gemensamt. om de har samma ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall även eljest äga rum. om full betalning ej har uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense om att de skall ropas ut gemensamt.
Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen. skall budet vid det gemensamma utropet ha företräde. Den köpeskilling som har bjudits vid det gemensamma utropet skall fördelas på fastigheterna efter de värden som har åsatts dem i målet. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som har bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastig- heterna ropats ut med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller ropats ut utan tillbehör som om- fattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som påkallas av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel ej till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla. skall de övriga fastigheterna ropas ut gemensamt.
Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsford— ringen. får ej någon av fastigheterna säljas.
Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 å. skall den ursprungligen utmätta fastigheten ropas ut först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen. får fastig- heten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna fastigheten säljas.
Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det har visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas. om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske annat än om särskilda skäl föreligger.
55 å Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop. skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej för- behållits vid det särskilda utropet. tillämpas 39 å även vid det gemen- samma utropet.
Vid tillämpning av 40 å skall prövningen huruvida avsevärt högre köpe- skilling kan uppnås avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter som har ropats in vid auktionen.
Handpenning skall lämnas efter varje inrop. även om inropad fastighet skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå. återlämnas handpen- ningen.
Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant. om ej köparen och den som enligt sakägar- förteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.
Fortsatt inteckningsansvar
56 å Sådant förordnande av kronofogdemyndigheten om fortsatt inteck— ningsansvar som avses i 6 kap. 12 åjordabalken får meddelas på begäran
4 Riksdagen I980/8l. I saml. Nr 8. Del I
Lagförslaget
49
Prop. 1980/81: 8
av köparen.
Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 å andra stycket andra eller tredje meningen jordabalken. får förordnande om fortsatt intecknings- ansvar meddelas beträffande gemensam inteckning som besvärar fastig- heten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt inteck- nade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckningen har blivit täckt. Om medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pant- brevets belopp. får förordnande ej meddelas beträffande motsvarande del av inteckningen.
Begäran om förordnande enligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för kronofogdemyndigheten.
Försäljning under band
57 å Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.
Innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra sig.
58 5 Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskostnaderna, i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att förrättningskostnaderna blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek anses ej som fordran. Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han har avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har avstått från täckning av förrättningskostnaderna, skall vad som behövs för sådan täckning betalas kontant.
Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. [ fråga om sådan rättighet gäller vad som sägs i 47 å.
Köparen skall lämna handpenning enligt vad som föreskrivs i 35 å i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.. '
Blir köpet ogiltigt, gäller bestämmelserna i 43 å om handpenning. Vad som sägs om auktion i 43 å första stycket gäller även försäljning under hand.
I övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren.
59 å Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling som under- skrivs av kronofogdemyndigheten och köparen.
Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. I-lar försäljningen föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop har skett. behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.
Om ägaren ej har godkänt försäljningsvillkoren. skall han genast under- rättas om försäljningen.
Lagförslaget
50
Prop. 1980/81: 8
60 å Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 å fjärde stycket och har försäljningen vunnit laga kraft. utfärdar kronofogdemyn- digheten köpebrev.
Bestämmelserna i 48 å gäller också i fråga om försäljning under hand.
61 å Säljs ej egendomen under hand. skall den bjudas ut till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.
Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet m.m.
62 å Bestämmelserna i 3—61 åå gäller i tillämpliga delar även när utmätning av fast egendom har skett medan gäldenärens rätt är villkorlig och när utmätning av fast egendom ej har avsett hel fastighet. om ej annat följer av 63—68 55.
63 å Har. i fall då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor. fastig- heten blivit utmätt för fordran hos överlåtaren. får försäljning ej ske förrän det visar sig om villkoret uppfylls.
Vad som sägs i första stycket gäller också om del av fastighet genom överlåtelse har kommit i särskild ägares hand och fastigheten har blivit utmätt för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet har kommit till stånd. Skulle det medföra betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd. får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren.
64 å Har, i fall då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende av villkor. egendomen blivit utmätt för fordran hos förvärvaren, skall kronofogdemyndigheten bjuda ut gäldenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd. svarar köparen för gäldenärens skyldigheter mot sin fångesman. Ansökan om inteckning, som har gjorts samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen, om ej kronofogdemyndigheten på begäran av köparen förordnar annat.
Kan det utan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande villkoret uppfylls. kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallet. Uppfylls villkoret. sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.
När försäljning som har skett enligt första stycket har vunnit laga kraft och köparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. utfärdar krono- fogdemyndigheten köpehandling.
65 å Bestämmelserna i 63 och 64 åå gäller ej. om den fordran för vilken utmätning har skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.
66 å Om villkoret uppfylls i fall som avses i 63 å eller om förvärvet går åter i fall som avses i 64 å andra stycket, skall kronofogdemyndigheten driva in eller bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gälde- nären och omfattas av utmätningen. Härvid tillämpas den ordning som enligt 8 och 9 kap. gäller i fråga om utmätt fordran eller rättighet.
Lagförslaget
51
Prop. 1980/81: 8
67 å Har endast andel i fastighet blivit utmätt men skall enligt 8 kap. 8 5 hela fastigheten säljas på auktion. skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skydds- beloppet skall bestämmas så att fordringar. som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsfordringen, samt förrättningskostnaderna blir fullt täckta.
Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt 13 å även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.
68 5 När andel i fastighet har sålts enligt 8 kap. 9 å andra stycket och försäljningen har vunnit laga kraft samt köparen har fullgjort sin betal- ningsskyldighet. utfärdar kronofogdemyndigheten köpebrev.
Särskild bestämmelse beträffande allmänna mål
69 å Bestämmelserna i 11 å gäller ej i allmänt mål.
13 kap. Redovisning av influtna medel
Allmänna bestämmelser om redovisning
1 å Medel som har influtit till kronofogdemyndigheten i mål om utmätning skall redovisas så snart som möjligt. Ar influtet belopp ringa och kan det antagas att ytterligare medel kommer att inflyta i målet, får det avvaktas.
2 å Vad som sägs i detta kapitel om influtna medel gäller även ränta som utgår på medlen till och med den i 6 å angivna fördelningsdagen. Ränta på belopp som innestår därefter tillkommer den som är berättigad till beloppet. '
3 å När köpare har ställt säkerhet för handpenning och köpeskillingen ej betalas inom föreskriven tid. skall kronofogdemyndigheten taga säker- heten i anspråk. om det behövs för betalning av vad köparen har att svara för. Motsvarande gäller, när annan sakägare enligt 12 kap. 39 eller 54 å har ställt säkerhet för belopp som skall redovisas.
Fördelning
4 å För fördelning av influtna medel skall kronofogdemyndigheten hålla fördelningssammanträde. när det är föreskrivet i balken eller när det i annat fall är oklart hur medlen skall fördelas.
Sammanträde som ej har blivit utsatt i samband med kungörande av auktion skall kungöras särskilt. om det är behövligt med hänsyn till okända sakägare eller av annat skäl. Kungörande skall ske i god tid och på lämpligt sätt. Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare skall kallas till sammanträdet.
5 å Vid fördelningssammanträde skall kronofogdemyndigheten redogöra
Lagförslaget
52
Prop. 1980/81: 8
för vad som skall fördelas och för de fordringar som har anmälts eller skall beaktas utan anmälan.
6 å Fordran som skall beaktas upptas med det belopp till vilket den uppgår på fördelningsdagen. Som fördelningsdag anses härvid den dag till vilken fördelningssammanträde är utsatt. även om hinder möter att då verkställa fördelningen. När sammanträde ej hålls. anses den dag då kronofogdemyndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.
Begär borgenär betalning för fordran som ej har anmälts i tid. skall utdelning utgå av överskott. om sådant uppkommer.
7 å Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller tvistig eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas. skall kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan på att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om inteckning blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fall då tvist skall prövas enligt tredje stycket.
Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall. om det ej av särskilda skäl är obehövligt. föreläggas att inom en månad från det att före- läggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk faller bort. Efter- kommer borgenären ej föreläggandet. har han förlorat sin rätt till medlen, om ej motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot borgenären.
Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten har blivit avgjord. skall kronofogdemyndigheten själv pröva tvisten. om det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap. 22 och 23 åå.
Vad som belöper på fordran som är förenad med förmånsrätt på grund av betalningssäkring skall avsättas i avvaktan på att fordringen fastställs och förutsättningar för indrivning inträder eller att beslutet om betalnings- säkring hävs.
8 å När medel avsätts enligt 7 å. skall kronofogdemyndigheten ange hur det skall förfaras med dem om fordringen faller bort helt eller delvis.
9 å Om alla berörda sakägare är ense om hur medlen skall fördelas. skall fördelningen ske i enlighet därmed.
Särskilda bestämmelser beträffande registrerat skepp, registrerat luftfartyg m.m. och fast egendom '
10 å När registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fastighet har sålts på auktion, skall behållen avkastning av egendomen, ersättning som har influtit med anledning av misslyckat försök att sälja egendomen och tillskott som någon har betalat för att bevara sin rätt vid försäljningen fördelas tillsammans med köpeskillingen för egendomen. Medel som har influtit genom särskild försäljning av tillbehör till fastighet skall fördelas samtidigt som köpeskillingen för fastigheten.
Fördelningen skall ske i enlighet med sakägarförteckningen. om det ej framgår att fordran understiger vad som anges i förteckningen. Angående begränsning av inteckningshavares rätt vid försäljning av intecknade
Lagförslaget
53
Prop. 1980/81: 8
reservdelar till luftfartyg finns föreskrift i 11 kap. 3 å tredje stycket. Utdelning för fordran som ej har tagits upp i förteckningen utgår endast av överskott. om sådant uppkommer.
11 å Bestämmelserna i 10 å första stycket gäller också när fastighet har sålts under hand. Medlen skall fördelas i första hand enligt köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som gäller för upprättande av sakägarför- teckning.
12 å Avbryts förfarandet i fråga om egendom som avses i 10 å utan att egendomen har blivit såld. skall influtna medel fördelas enligt vad som sägs där. om sakägarförteckning har upprättats. och i annat fall enligt de grunder som gäller för upprättande av sådan förteckning. Annan borgenär än sökanden har dock ej rätt att få betalning ur medlen för annat än ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning.
När tillbehör-till fastighet har sålts för sig. skall borgenär. som ej har avstått från betalning. få utdelning med tillämpning av 12 kap. 16 å. även om fastigheten ej säljs.
Avräkning
13 å Medel som tillkommer borgenär skall avräknas på ränta och annan biförpliktelse före fordrans kapitalbelopp, om ej borgenären har yrkat annat före fördelningen eller. om fördelning ej äger rum. före utbetal- ningen.
Om ordningen mellan fordrans kapitalbelopp och biförpliktelser när registrerat skepp. registrerat luftfartyg. intecknade reservdelar till luft- fartyg eller fastighet har utmätts finns bestämmelser i 10 kap. 11 å första stycket. 11 kap. 1 å och 12 kap. 26 å första stycket.
Utbetalning
14 å Medel får ej betalas ut utan att säkerhet ställs. om
1. utmätning har skett med stöd av 3 kap. 5 å 1 eller 6 å och exekutions- titeln ej har vunnit laga kraft eller utmätning har skett på grund av bevis i mål om betalningsföreläggande att utmätning får äga rum och gäldenären har sökt återvinning,
2. utmätning har skett hos dödsbo för fordran som ej var förenad med särskild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 å första stycket ej har gått till ända.
3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät- ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4 kap. 20—22 eller 26 å.
4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft.
5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.
15 å Har medel avsatts enligt 7 å första stycket på grund av tvist och har tvisten prövats av domstol. får den vinnande parten mot säkerhet lyfta medlen utan hinder av att avgörandet ej har vunnit laga kraft. I annat fall
Lagförslaget
54
Prop. 1980/81: 8
får medel som har avsatts enligt 7 å första stycket. om skäl föreligger, mot säkerhet betalas ut till den borgenär för vilken de har avsatts eller. om denne ej vill lyfta medlen. till den som i andra hand är berättigad till dem.
16 å Besvär över verkställd fördelning hindrar ej att belopp som ej berörs av besvären betalas ut.
17 å När medel betalas ut. skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran.
Pantbrev i skepp eller fastighet. vilket utgör säkerhet för fordran på vilken betalning har utfallit. skall företes även om borgenären ej är skyldig att återställa pantbrevet. om ej kronofogdemyndigheten finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom. när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej följer redan av första stycket.
När köparen åberopar att den som enligt sakägarförteckning är be- rättigad till betalning har medgivit honom avräkning på köpeskillingen, gäller vid kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen vad som föreskrivs i första och andra styckena.
18 å Om borgenär för vilken utdelning har beräknats ej inom ett år från det att fördelningen har vunnit laga kraft företer fordringsbevis eller i övrigt fullgör vad som krävs enligt 17 å för att han skall få lyfta medlen. får dessa mot säkerhet betalas ut till den som i andra hand är berättigad till dem. om ej särskilda skäl föreligger.
19 å Om alla berörda sakägare medger att belopp betalas ut utan säkerhet när sådan annars krävs. skall det ske.
20 å Ändras beslut om fördelning eller utbetalning. skall krono- fogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Härvid får ställd säkerhet tagas i anspråk. Motsvarande gäller. om medel som någon har fått lyfta enligt 14 eller 15 å skall tillkomma annan sakägare eller om borgenär har fått lyfta medel enligt 18 å och den som har bättre rätt till medlen anmäler sig och fullgör vad som krävs för betalning till honom.
Särskilda bestämmelser beträffande allmänna mål
21 å Bestämmelserna i 1. 13. 14 och 20 åå gäller ej i fråga om sökanden i allmänt mål. I sådant mål gäller ej heller 4—6 åå. 7 å första—tredje styckena, 8 och 9 åå annat än om fördelning skall ske med enskild borgenär eller om det är särskilt föreskrivet att fördelningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen i 7 å tredje stycket får ej tillämpas i allmänt mål. om sökandens fordran berörs av tvisten.
14 kap. Verkan av exekutiv försäljning m.m.
1 å Exekutiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egen-
Lagförslaget
55
Prop. 1980/81: 8
domen som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs i detta kapitel.
2 å När utmätning av viss egendom ger företräde framför överlåtelse av egendomen. gäller det till förmån även för den som förvärvar egendomen vid exekutiv försäljning. Detsamma gäller. när tredje man efter före- läggande enligt 4 kap. 20 å eller 26 å jämförd med 20 å har förlorat sin rätt mot sökanden.
3 å Har exekutiv försäljning av registrerat skepp vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts skall, om gäldenären ej var rätt ägare, köparens för- värv dock gälla. såvida gäldenärens åtkomst var inskriven när försälj- ningen ägde rum.
När exekutiv försäljning av fast egendom har vunnit laga kraft och köpe- skillingen har erlagts. har den som åberopar annat förvärv av egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt mot köparen. Även den som åberopar att gäldenärens eller någon hans företrädares åt- komst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om lagfart var beviljad för gäldenären när den exeku- tiva försäljningen ägde rum.
4 å Om exekutivt såld egendom frångår köparen därför att gäldenären ej var rätt ägare, är gäldenären skyldig att ersätta köparen dennes skada med sammanlagda beloppet av vad som har gått till betalning av fordran mot gäldenären och har betalats ut till denne. Har gäldenären uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat köparens skada, är han skyldig att ersätta skadan utan sådan begränsning.
Borgenär. som ej var i god tro när han mottog betalning. är skyldig att solidariskt med gäldenären ersätta köparen dennes skada med det belopp som han har erhållit i betalning. Har borgenären uppsåtligen eller av vårds- löshet vållat köparens skada. är han skyldig att ersätta skadan utan sådan begränsning. '
5 5 När exekutiv försäljning medför att tredje man förlorar sin ägande- rätt till den sålda egendomen. gälleri fråga om tredje mans rätt till ersätt- ning för liden skada vad som sägs i 4 å om köpares rätt till ersättning av gäldenären och borgenär. Motsvarande gäller. när indrivning av utmätt fordran medför att tredje man förlorar sin rätt till fordringen.
6 å Har tredje man enligt 3 å första stycket förlorat sin rätt till här i riket registrerat skepp, är han berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt har gått förlorad genom frivillig försäljning. Motsvarande gäller. när tredje man enligt 3 å andra stycket andra meningen har förlorat sin rätt till fast egendom.
Har staten utgivit ersättning enligt första stycket. inträder staten i tredje mannens rätt enligt 5 å.
Lagförslaget
56
Prop. 1980/81: 8
15 kap. Införsel
Allmänna bestämmelser
] å Införsel får äga rum för
1. underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken ,
2. bidrag som tillkommer kommun för barns vård enligt 72 å andra stycket barnavårdslagen (l960:97) eller till hjälptagares försörjning enligt 40 5 lagen (l956:2) om socialhjälp,
3. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs samt böter och viten.
2 5 Genom införsel får tagas i anspråk
]. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse.
2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären. om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,
3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,
4. belopp som utgår som pension eller livränta.
5. sjukpenning eller annan dagersättning. som utgår på grund av sjuk- dom eller olycksfall eller av annan sådan anledning.
För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 19 å särskilda bestämmelser.
3 5 Införsel får ej äga rum när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.
4 5 Vad som föreskrivs om införsel i lön gäller även införsel i annan förmån, om ej annat anges. Bestämmelser om arbetsgivare gäller därvid den som utger förmånen.
Särskilda förutsättningar för införsel
5 å Införsel för underhållsbidrag får ej ske utan att bidragsbelopp som får tagas ut enligt andra stycket utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det finns anledning antaga att detta skall upprepas.
Genom införsel får tagas ut endast bidragsbelopp som har förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.
Genom införsel får ej tagas ut annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.
I fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2 å första stycket 5 skall vid tillämpning av andra och tredje styckena i denna paragraf innehållandet anses ske varje dag för vilken ersättning utgår.
6 å lnförsel för kommuns fordran på bidrag får ej avse annat bidrag än sådant som belöper på tid efter det att beloppet har fastställts eller. när fastställelsen har skett på ansökan. efter det att ansökningen gjordes.
Lagförslaget
57
Prop. 1980/81: 8
Vid införsel för kommuns fordran på bidrag tillämpas bestämmelserna i 5 å.
Förfarandet
7 å Införsel söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här i riket, görs ansökningen där arbetsgivaren finns.
8 å lnnan beslut om införsel meddelas skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Gäldenären behöver dock ej höras när han byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nye arbetsgivaren, om ej särskilda skäl föreligger.
9 å Kronofogdemyndigheten bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet). dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid införsel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).
Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum i 50 å 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370') och anvisningarna till nämnda paragraf.
Är fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2 å första stycket 5, bestäms införselbeloppet och förbehållsbeloppet per dag.
10 å Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i l å 1 eller 2 skall kronofogdemyndigheten vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.
11 å Om särskilda skäl föreligger. får kronofogdemyndigheten ålägga arbetsgivaren att anpassa sättet för lönens utbetalande så att införsel kan verkställas i därför lämpad ordning.
12 å Beslut om införsel skall ändras. om anledning föreligger. Innan ändring beslutas skall den part som ändringen går emot beredas tillfälle att yttra sig. om ej det är uppenbart obehövligt eller beslutet ej kan upp- skjutas.
Beslut om införsel för bidrag som avses i ] å ] eller 2 skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag och det finns anledning antaga att bidragsskyldigheten skall fullgöras för framtiden.
13 å Kronofogdemyndigheten skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om införsel och i fråga som avses i 11 eller 12 6.
Företrädesordning
14 å Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid annan införsel har skatteavdraget företräde.
Lagförslaget
58
Prop. 1980/81: 8
15 5 Är fråga om införsel för fordringar som är upptagna under skilda punkteri l å, har de inbördes företräde efter nummerordningen.
Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Om mera har inne- hållits än som svarar mot de löpande bidragen. har bidrag som har stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.
Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som har stått ute längst och alltjämt kan tagas ut genom införsel.
Av fordringar som avses i ] å 2 har vad som har stått ute längst före- träde. . '
16 å Bor gäldenären varaktigt tillsammans med sin make och överstiger underhållsbidrag till maken eller till makarnas barn vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade. får bidraget vid tillämpning av 15 å jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel äger rum sam- tidigt. Föreligger särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhållsbidrag. om detta uppenbart överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.
Bestämmelserna i första stycket gäller också när skatteavdrag eller utmätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag som avses där.
Har gäldenären rätt till avdrag på underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 å föräldrabalken. får belopp som på grund härav tillgodoräknas honom ej tagas i anspråk genom införsel för fordran, som tillkommer annan än den underhållsberättigade eller någon som har inträtt i dennes rätt.
17 å Införsel går före utmätning.
Har införsel för viss fordran beviljats i vederlag som avses i 2 å första stycket 3 eller i pension eller livränta och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har införselfordringen företräde till betal- ning ur vad som inflyter till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 å 1 eller 2 gäller det nu sagda bidragsbelopp som har förfallit till betalning när beslut om utmätning meddelas eller förfaller näst därefter.
Belopp som har innehållits genom införsel får ej utmätas för annan fordran hos gäldenären.
18 å Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är i konkurs. iden mån ej lön eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet enligt 27 å konkurslagen (1921z225).
Arbetsgivares skyldigheter
19 å Bestämmelserna i 7 kap. 16—18 åå har motsvarande tillämpning i mål om införsel.
Verkan av införsel
20 å När införsel har beviljats, får gäldenären ej förfoga över sin rätt genom överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller försvåras. om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.
Lagförslaget
59
Prop. 1980/81: 8
21 å Har medel innehållits för fordran som avses i ] å 2 eller 3. är gälde- nären ej längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp. även om det ej kan tagas ut hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när medel har innehållits för fordran som avses i l å ], om fordringen tillkommer allmän försäkringskassa enligt 15 å lagen (1964:l43) om bidragsförskott.
Redovisning och fördelning
22 å Medel som har influtit genom införsel för fordran som avses i l å ] eller 2 skall redovisas skyndsamt. dock ej förrän det bidrag som medlen avser är förfallet.
l—Iar införsel för fordran som avses i ] å l ägt rum på grund av dom eller beslut som ej äger laga kraft eller får verkställas som lagakraftägande dom, får medlen ej betalas ut utan att säkerhet ställs.
23 å Tvist om fördelningen av influtna medel hindrar ej att utbetalning sker i enlighet med kronofogdemyndighetens beslut. om ej särskilda skäl föreligger.
24 å Ändras beslut om fördelning eller utbetalning, skall kronofogde— myndigheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka.
Straffbestämmelse
25 å Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid tillställa kronofogdemyndigheten belopp som skulle ha innehållits enligt beslut om införsel, döms till böter.
16 kap. Annan verkställighet
Avhysning
1 å Verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderätts- havare att flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annat utrymme i byggnad (avhysning) söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist. Avhysning får även sökas hos kronofogde- myndigheten i det distrikt där verkställigheten skall ske.
2 å Innan avhysning sker skall svaranden beredas tillfälle att yttra sig. Är han bosatt utomlands. får detta ske genom att underrättelse om den sökta åtgärden sänds till honom med posten under hans utländska adress. Saknar svaranden känt hemvist och har det ej kunnat klarläggas var han uppehåller sig. får avhysning ske utan hinder av att han ej har beretts tillfälle att yttra sig.
3 å Avhysning skall genomföras så att skälig hänsyn tas till såväl sökandens intresse som svarandens situation.
Lagförslaget
60
Prop. 1980/81: 8
Om möjligt skall avhysning ske inom fyra veckor från det att behövliga handlingar kom in till kronofogdemyndigheten.
Avhysning får ske tidigast en vecka från det att svaranden bereddes tillfälle att yttra sig eller. om svaranden är bosatt utomlands. två veckor från det att underrättelse sändes till honom.
4 å Om det behövs av hänsyn till svaranden får kronofogdemyndigheten medge anstånd med avhysningen under högst två veckor från utgången av den tid som anges i 3 å andra stycket. Föreligger synnerliga skäl får anståndet utsträckas till högst fyra veckor. om skälig ersättning betalas för hela den anståndstid som har medgivits av myndigheten.
Har på grund av 3 å tredje stycket hinder mött att genomföra av- hysningen inom den tid som anges i 3 å andra stycket. skall anståndstiden räknas från den dag då förrättningen tidigast hade kunnat äga rum.
5 å Lämnar sökanden anstånd med avhysningen och varar anståndet över sex månader från dagen för ansökningen. skall denna förklaras för- fallen. om ej särskilda skäl föranleder att ytterligare anstånd godtas.
6 å Kronofogdemyndigheten skall vid behov ombesörja transport av egendom som skall bortföras. hyra utrymme för förvaring av egendomen och vidtaga andra liknande åtgärder som föranleds av avhysningen.
Innan åtgärd enligt första stycket vidtas, skall parterna underrättas. om det kan ha betydelse för dem.
7 å Skall avhysning ske från annat än bostad och underlåter svaranden att ta hand om egendomen och kan ej heller lämpligt förvaringsutrymme anskaffas. får kronofogdemyndigheten förordna att egendomen skall säljas. Kan egendomen antagas sakna försäljningsvärde. får i stället förordnas att den skall förstöras. Egendom som tillhör tredje man får säljas eller förstöras endast om denne underlåter att själv ta hand om egen- domen.
Innan förordnande enligt första stycket meddelas skall svaranden och, om egendomen tillhör tredje man. denne beredas tillfälle att yttra sig. Härvid tillämpas 2 å.
Försäljning äger rum i den ordning som gäller för utmätt lös egendom i allmänhet. Bestämmelsen i 9 kap. 4 å första stycket gäller dock ej.
8 å Avhysning får genomföras även mot inneboende eller annan tredje man som hindrar sökanden i utövningen av hans rätt. om det är uppenbart att tredje mannen saknar fog att motsätta sig verkställigheten. När anledning föreligger skall kronofogdemyndigheten om möjligt i förväg underrätta tredje mannen om avhysningen.
Anstånd som sägs i 4å får meddelas. om det behövs av hänsyn till tredje mannen.
9 å Om det anses lämpligt och sökanden medger det. får kronofogde- myndigheten förelägga svaranden att själv fullgöra sin förpliktelse att flytta. Därvid tillämpas 2 å. 3 å första och tredje styckena samt 5 och 8 åå.
Lagförslaget
61
Prop. 1980/81: 8
Verkställighet i annat fall
10 å Verkställighet i annat fall än som avses i ] å av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet samt verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i fråga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum.
11 å Innan verkställighet som ej avser kvarstad eller annan säkerhets- åtgärd sker skall svaranden underrättas. Om saken är brådskande. får dock kronofogdemyndigheten genast vidtaga behövlig åtgärd. Så snart som möjligt skall prövas om åtgärden skall bestå.
12 å Verkställighet som ej avser kvarstad sker genom att kronofogde- myndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller att iakttaga förbud eller annan föreskrift eller genom att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. På framställning av sökanden kan kronofogde- myndigheten. om det anses lämpligt. överlämna åt sökanden att efter myndighetens anvisning utföra behövlig åtgärd.
Beträffande genomförandet av verkställigheten tillämpas 6 å. Föreskrift i exekutionstiteln som avser verkställigheten hindrar ej att denna genomförs på annat sätt. om det behövs.
Särskilda bestämmelser om kvarstad
13 å Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad för fordran tillämpas vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 2—7. 9 och 13— 19 åå. 22 å första och tredje styckena. 24, 25 och 33—35 åå. 5 och 6 kap. samt 12 kap. 3—5 åå.
Kvarstad för fordran får ej läggas på lön eller annan förmån som avses i 7 kap. innan den har betalats ut och kan utmätas.
14 å När egendom har belagts med kvarstad för fordran, får svaranden ej överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.
I fråga om verkan av kvarstaden i övrigt gäller vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 å andra stycket och 31 å samt 12 kap. 6—10 åå.
Om lös egendom. som har belagts med kvarstad för fordran. hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård. får den på begäran av part säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.
15 å Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall dock denna tagas i anspråk i första hand. om ej den fordran för vilken utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen.
Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts för annan fordran vilken ej är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen eller tas i anspråk genom betalningssäkring för sådan fordran. skall egendomen anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Sådan utmätningsverkan förfaller. om den sökta utmätningen eller betal- ningssäkringen hävs.
Lagförslaget 62
Prop. 1980/81: 8
16 å Beträffande verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rätt tillämpas 6 kap. och 12 kap. 5 å.
I fråga om verkan av sådan kvarstad gäller 14 å. Pantbrev som gäller i egendomen får dock ej pantsättas, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
17 kap. Kostnader
Inledande bestämmelse
1 å l utsökningsmål tas ut ersättning för statens kostnader för för- farandet hos kronofogdemyndigheten i den omfattning regeringen före- skriver (förrättningskostnader). Vid införsel tas dock ej ut någon ersätt- ning.
Sökandens ansvar för förrättningskostnader
2 å Sökanden ansvarar mot staten för förrättningskostnaderna i målet. om ej annat följer av 3 eller 4 å eller av särskild föreskrift.
I fråga om kostnad för åtgärd som har begärts av annan än sökanden i målet skall den som har begärt åtgärden anses som sökande. När fastighet enligt 12 kap. 49 å har indragits i försäljning av gemensamt intecknad fastighet. skall dock sökanden i målet ansvara även för kostnad som föranleds av indragningen. om han har sämre rätt än den som har begärt indragning.
3 5 Sökanden ansvarar ej för förrättningskostnaderna för utmätning enligt 7 kap. 17 å eller 15 kap. 19 åjämförd med 7 kap. 17 å eller för hand— räckning enligt 8 kap. 18 å.
Vid avhysning ansvarar sökanden ej för kostnad för förvaring av svaran— dens egendom eller för annan åtgärd som väsentligen avser att skydda svaranden mot förlust. Detsamma gäller kostnad för försäljning enligt 16 kap. 7 å.
4 å Kronofogdemyndigheten får helt eller delvis befn'a sökanden från att ansvara för förrättningskostnaderna, om skyldigheten skulle vara be— tungande.
5 å Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar skall förskotteras av honom. om kronofogdemyndigheten begär det. Staten, kommun. lands— tingskommun och kommunalförbund är dock ej skyldiga att lämna sådant förskott.
Betalas ej förskott inom förelagd tid. får verkställigheten inställas. Kronofogdemyndigheten kan i sådant fall även häva redan vidtagen åtgärd.
Lagförslaget
63
Prop. 1980/81: 8
Uttagande av förrättningskostnader
6 å Kronofogdemyndigheten skall taga ut förrättningskostnader utan särskild begäran.
7 å Förrättningskostnader i mål om utmätning tas ut ur köpeskillingen för såld egendom. behållen avkastning och andra tillgängliga medel. De får vid behov genast utsökas hos gäldenären.
Förrättningskostnad för handräckning enligt 8 kap. 18 å får genast utsökas hos den mot vilken åtgärden har vidtagits.
8 å Förrättningskostnader i mål om verkställighet enligt 16 kap. får genast utsökas hos svaranden. om ej annat följer av exekutionstiteln. Detta gäller dock ej verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säker- hetsåtgärd.
Om egendom i samband med avhysning säljs enligt 16 kap. 7 å, tas förrättningskostnad för försäljningen ut ur köpeskillingen.
När förrättningskostnader för avhysning tas ut hos svaranden, har kostnad som avses i 3 å andra stycket företräde framför annan förrätt- ningskostnad.
9 å Förrättningskostnad för verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, vilken alltjämt består när verkställighet äger rum för det anspråk som har föranlett åtgärden. anses som förrättningskostnad för sistnämnda verkställighet.
Om egendom som är belagd med kvarstad för fordran utmäts för annan fordran. anses förrättningskostnad för verkställighet av kvarstaden som förrättningskostnad i målet om utmätning.
10 å Om lös egendom som har belagts med kvarstad säljs enligt 16 kap. 14 å tredje stycket eller 16 å andra stycket. tas förrättningskostnad för försäljningen ut ur köpeskillingen.
Har kronofogdemyndigheten med. anledning av kvarstad på fast egendom förordnat om åtgärd som avses i 12 kap. 8 eller 9 å, tas kostnad för åtgärden ut ur behållen avkastning. —
11 å Vad som sägs i 7— 10 åå om uttagande av förrättningskostnad hos svaranden gäller ej kostnad som till följd av exekutionstitelns upphävande. ansökningens återkallande eller annan särskild anledning bör betalas av sökanden.
Om sökanden ej har förskotterat förrättningskostnad för vilken han ansvarar och kostnaden ej får eller har kunnat i målet tagas ut hos svaran- den, får den genast utsökas hos sökanden.
Kostnader i tvist vid fördelning
12 å ] fråga om kostnader i tvist vid fördelning av medel som enligt 13 kap. 7 å tredje stycket prövas av kronofogdemyndigheten tillämpas 18 kap. rättegångsbalken.
Beslut. varigenom kronofogdemyndigheten har ålagt ersättningsskyldig- het enligt första stycket. verkställs såsom dom som avses i 3 kap. 6 å.
Lagförslaget
64
Prop. 1980/81: 8
Särskild bestämmelse beträffande allmänna mål
13 å Bestämmelserna i 2—5 åå om sökandens ansvar för förrättnings- kostnader gäller ej i allmänt mål.
18 kap. Besvär
Inledande bestämmelser
1 å Talan mot kronofogdemyndighetens beslut förs i hovrätten genom besvär.
I den mån ej annat föreskrivs i detta kapitel skall bestämmelserna i rätte- gångsbalken om fullföljd av talan i hovrätten och högsta domstolen och om rättegången där tillämpas i utsökningsmål.
Talan mot kronofogdemyndighetens beslut
2 å Talan mot kronofogdemyndighetens beslut får föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Sökanden eller svaranden får klaga även över att beslut gör intrång i tredje mans rätt.
Talan mot beslut. varigenom rättighet har förbehållits enligt 12 kap. 33 å andra stycket. får föras endast av den som har bestritt att sådant förbehåll görs.
3 å [ stället för bestämmelserna i 49 kap. rättegångsbalken tillämpas vad som föreskrivs i 4—6 åå nedan.
4 å Klagan får ej föras över att kronofogdemyndigheten har funnit sig behörig att upptaga en ansökan om verkställighet.
Har kronofogdemyndigheten funnit sig obehörig att upptaga en ansökan. kan hovrätten efter klagan bestämma vilken kronofogdemyndighet som skall handlägga målet och hänvisa det till den myndigheten. Härvid tillämpas 2 kap. 4 å första stycket andra meningen.
5 å Talan får ej föras mot beslut. varigenom begäran om rättelse av utmätning enligt 4 kap. 33 eller 34 å eller av kvarstad för fordran enligt 16 kap. 13 å har lämnats utan bifall.
Mot beslut. varigenom rättighet ej har förbehållits enligt 12 kap. 33 å andra stycket. får talan ej föras.
Talan får ej heller föras mot beslut. varigenom en förrättningsman har förklaratsjävig.
6 å Talan får ej föras mot beslut i fråga som avses i 2 kap. 10 eller 11 å. [ samband med talan mot beslut, varigenom föreläggande av vite eller annan påföljd har tillämpats. får dock prövning av föreläggandets giltighet påkallas.
Mot beslut som innefattar endast förberedelse till senare beslut och ej rör tredje man får talan föras endast i samband med talan mot det senare beslutet. Talan får dock föras särskilt på den grund att målet onödigt" uppehålls genom beslutet.
5 Riksdagen 1980/81. ! saml. Nr 8. Del ]
Lagförslaget
65
Prop. 1980/81: 8
Klagan över sakägarförteckning får föras endast i samband med talan mot auktion eller talan mot beslut om fördelning av influtna medel.
7 å Talan mot beslut om utmätning som avses i 7 kap. eller mot beslut Om införsel får föras utan inskränkning till viss tid.
i fråga om annan utmätning skall talan av sökanden eller svaranden föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs honom. Tredje man får föra talan mot sådan utmätning utan inskränkning till viss tid. Talan mot beslut som avses i 8 kap. 9 å första stycket eller 12 kap. 49 å tredje stycket skall dock föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden.
Klagan över exekutiv försäljning skall föras inom tre veckor från försälj- ningen. Mot beslut om fördelning eller utbetalning av medel skall talan föras inom tre veckor från beslutet.
Talan som avses i 6 å andra stycket andra meningen får föras utan inskränkning till viss tid.
Talan mot kronofogdemyndighetens beslut i andra fall skall föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden.
8 5 I besvärsinlagan skall klaganden ange det överklagade beslutet, den ändring som yrkas däri och grunderna för besvärstalan.
Klaganden skall i inlagan lämna uppgift om de bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej har ingivits tidigare skall fogas vid inlagan i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av klaganden eller hans ombud.
9 5 Besvärsinlagan skall inges till kronofogdemyndigheten.
Besvär som ej har anförts i rätt tid skall avvisas av kronofogdemyn- digheten. Har besvärsinlagan kommit in till-hovrätten före besvärstidens utgång. skall den omständigheten att inlagan har kommit in till krono- fogdemyndigheten först därefter ej föranleda att besvären avvisas.
Om den som vill anföra besvär visar laga förfall före besvärstidens utgång. skall kronofogdemyndigheten sätta ut ny tid.
10 å Avvisas ej besvärstalan. skall kronofogdemyndigheten så snart som möjligt sända besvärsinlagan och övriga handlingar i målet till hovrätten.
11 å Frågan huruvida besvär har anförts i rätt tid får komma under hov- rättens bedömande endast i samband med prövning av besvär över beslut, varigenom kronofogdemyndighet-en har avvisat besvären.
Vissa bestämmelser om förfarandet i hovrätten
12 å Hovrätten får. utan att motparten dessförinnan har beretts tillfälle att inkomma med förklaring. förordna att åtgärd för verkställighet ej skall vidtagas tills vidare eller. om synnerliga skäl föreligger. att redan vidtagen åtgärd skall hävas.
Hovrätten får också omedelbart förordna att åtgärd för verkställighet skall genomföras och bestå till dess annat förordnas.
13 å Den omständigheten att beslut har meddelats av en jävig förrätt-
Lagförslaget
66
Prop. 1980/81: 8 Lagförslaget 67
ningsman skall ej föranleda att beslutet hävs. om jävet uppenbarligen ej har inverkat på beslutet.
14 å Vid bifall till talan mot visst beslut får även senare beslut i målet. som har samband med det förra beslutet och som ej hade vunnit laga kraft mot klaganden när besvär anfördes. hävas när det kan ske.
15 å Bifalls talan mot beslut om fördelning av medel. gäller det till förmån även för den som ej själv har fört talan mot beslutet.
16 å Hovrättens beslut i dit fullföljd fråga länder till efterrättelse enligt vad som sägs i 2 kap. 19 å om kronofogdemyndighetens beslut.
1 mål om utmätning eller införsel skall dock vidtagen åtgärd ej utan särskilt förordnande återgå innan hovrättens beslut har vunnit laga kraft.
Talan mot hovrättens beslut
17 å Mot beslut. varigenom hovrätten har funnit kronofogdemyn- digheten behörig att upptaga en ansökan om verkställighet eller har hänvisat mål till viss kronofogdemyndighet. får talan ej föras. Detsamma gäller hovrättens beslut med anledning av talan som avses i 6 5 andra stycket andra meningen.
18 å Talan mot beslut. varigenom hovrätten innan ändringsyrkandet prövas slutligt har meddelat förordnande som avses i 12 å eller har utlåtit sig angående föreläggande som avses i 2 kap. 15 å. skall föras särskilt.
19å Vad som sägs i 4 å andra stycket och 12. 14 och 15 åå tillämpas även i högsta domstolen.
Särskilda rättsmedel
20 å Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte— gångsbalken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut i utsök- ningsmål.
Vad som sägs i 58 kap. 11 och 12 åå rättegångsbalken om återställande av försutten tid gäller även när föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20. 21 eller 26 å eller 13 kap. 7 å andra stycket i denna balk.
Användning av särskilt rättsmedel får ej utan synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.
Prop. 1980/81: 8
Utdrag JUSTITIEDEPARTEM ENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978—03- 16
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus. Turesson, Gustavsson. Antonsson. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Troedsson. Mundebo. Krönmark. Burenstam Linder. Wik- ström. Johansson. Wirtén.
Föredragande: statsrådet Romanus
Lagrådsremiss med förslag till utsökningsbalk
] Inledning
År 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt lagberedningen att ta upp frågan om re- formering av utsökningslagen (1877: 31 s. 1) — UL — och lagstiftning som hänger samman med UL. Arbetet skulle avse en fullständig omarbetning av lagstiftningen och inriktas på att föra samman de väsentliga delarna i en balk. Beredningen skulle vara oförhindrad att lägga fram förslag till partiel- la reformeri avvaktan på översynen av lagstiftningen i dess helhet.
Under sitt arbete på utsökningsrätten har beredningen lagt fram flera betänkanden med förslag till delreformer på området. I betänkandet ( SOU 1961:53 ) Utsökningsrätt 1 föreslog beredningen ett flenal ändringar av begränsad räckvidd. främst rörande utmätningsinstitutet. I betänkandet (SOU 1963128) Utsökningsrätt ll tog beredningen upp frågor som hade aktualiserats av statsmakternas beslut angående omorganisation av polis-. åklagar- och exekutionsväsendena. .Detta beslut innebar bl.a. att exeku- tionsväsendet förstatligades helt den 1 januari 1965 och att kronofogde- myndigheterna inrättades. Beredningens betänkande innehöll de förslag till ändringar i UL som omedelbart påkallades av förstatligandet. 1 betänkandet föreslogs också ny lagstiftning angående lagsökning och betalningsföreläggande. Enligt förslaget skulle mål om betalningsföreläg- gande flyttas från allmän domstoi till kronofogdemyndighet. Härefter lade beredningen i betänkandet (SOU 196457) Utsökningsrätt 111 fram förslag till ny införsellag och till ändring i Ul.:s bestämmelser om beneficium och andra undantag från utmätning och om utmätning av lön m.m. 1 betänkandet ( SOU 1966:7 ) Utsökningsrätt IV tog beredningen upp sådana frågor som hade samband med då förestående lagstiftning om fast egendom och företagsinteckning. Beredningen föreslog också ändringar
Inledning 68
Prop. 1980/81: 8
beträffande vissa exekutionsrättsliga frågor som inte nödvändigt hörde samman med den nya lagstiftningen men ansågs böra behandlas samtidigt. Beredningen föreslog härefter i betänkandet ( SOU 1966:38 ) Utsökningsrätt V nya regler angående verkställighet som rör vårdnaden om barn m.m. Bestämmelserna innebar bl.a. att handläggningen flyttades från exekutiv myndighet till länsstyrelsen som bamavårdsmyndighet. l betänkandet (SOU l968:64) Utsökningsrätt Vlll lade beredningen. med anledning av förslag om ny _iordabalk. fram förslag till ny lagstiftning om exekution i fast egendom. I samband därmed behandlades också bl.a. exekutiv försälj- ning av luftfartyg. ] betänkandet (SOU 1971145) Utsökningsrätt Xl tog beredningen med anledning av reformförslag inom sjörätten upp frågan om nya regler rörande exekution i fartyg. Samtidigt föreslog beredningen vissa andra ändringar som hade samband med fartygsexekution.
Samtliga nu nämnda förslag från beredningen med undantag för förslaget i Utsökningsrätt 11 om lagsökning och betalningsföreläggande har. efter en del jämkningar. genomförts]. Frågan om revision av den summariska betalningsprocessen har övervägts ijustitiedepanementet. Förslag till ny lagsökningslag har lagts fram i promemorian (Ds Ju 1977:5) Summarisk process.
Genom betänkandet ( SOU 1973:22 ) Utsökningsbalk. Utsökningsrätt Xll2 har beredningen lagt fram förslag till en Utsökningsbalk (UB). Lagför- slaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Förslaget till UB avses ersätta Ul.. och vissa andra lagar som har samband med UL. Lagförslaget innehåller alltså en fullständig reglering av utsökningsrätten i den mån den har ansetts kräva reglering i lag. Betänkandet innehåller däremot inte förslag till övergångsbestämmelser eller följdändringar i annan lagstiftning. Förslag härom har beredningen lagt fram i betänkandet ( SOU 1974:55 ) Utsökningsrätt Xlll.
' Utsökningsrätt 1: prop. 196352. 1LU 1963z21. rskr 1963z207. SFS 19632255—260. Utsökningsrätt ll: prop. 1964:126. 1LU 196429. rskr 19642277. SFS 1964z446—449. Utsökningsrätt lll: prop. 1968:130. 1LU 1968148. rskr 1968z362. SFS 1968z621—631 (beträffande vissa av förslagen se även hänvisning vid Utsökningsrätt lV). Utsök- ningsrätt IV: prop. 1967:16. 3LU 1967z24. rskr 1967:132. SFS 1967:140—146. Utsökningsrätt V: prop. 1967:138. 1LU 1967160. rskr 1967z364. SFS |967:712—7l4. Utsökningsrätt Vlll: prop. l97l:20. LU l97l:ll. rskr 19711126. SFS 19712494—504. Utsökningsrätt XI: prop. 1973:167. LU 1973z44. rskr 1973z385. SFS I973:113()—1135.
2 Betänkandet är undertecknat av f.d. justitierådet Gösta Walin. ordförande. numera hovrättsrådet Torkel Gregow. ledamot. och hovrättsassessorn Peter Löfmarck. sekreterare. Beredningen har vid utarbetandet av betänkandet samrått med sin råd- givande nämnd. i vilken har ingått numera försäkringsdomaren Bert Ahlgren. f.d. riksdagsledamoten lantbrukaren Leif Cassel. f.d. riksdagsledamoten lantbrukaren Robert Dockered. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Forstadius. förbundsjuristen i Tjänstemännens centralorganisation Stig Gustafsson. numera avlidne advokaten Gunnar Lindh. riksdagsledamoten redaktören Lisa Mattson och riksdagsledamoten skoldirektören Karl-Erik Strömberg. [ beredningens arbete har Vidare medverkat följande särskilda sakkunniga. nämligen numera avlidne krono- fogden Nils Frykholm. kronodirektören Ragnar Jungkvist. direktören Pontus Modigh och justitierådet Lars Welamson. I betydelsefulla avsnitt har beredningen därjämte samrått med justitierådet Henrik Hessler.
Inledning 6.9
Prop. 1980/81: 8
Beredningens förslag till UB har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige. hovrätten för Övre Norrland. kammarrätten i Stockholm. domstolsväsendets organisations- nämnd (DON). sjöfartsverket, luftfartsverket. statskontoret, bankinspek- tionen. försäkringsinspektionen. riksrevisionsverket (RRV), riksskatte— verket (RSV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), länsstyrel- sernai Stockholms. Uppsala. Södermanlands, Östergötlands. Jönköpings. Kronobergs, Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Värmlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Jämtlands och Norrbottens län. kreditköp- kommittén (Ju 1971:05). konkurslagskommittén (Ju l97l:06). utredningen (Ju 1972205) angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.. utredningen (Ju 1972zl2) angående företagsinteckning. utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen, länsberedningen (C 1970z28). utredningen (C 1973207) rörande distriktsindelning. arbets— och personal- organisation m.m. inom exekutionsväsendet (DAP). Svenska handels- kammarförbundet. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanks- föreningen. Sveriges jordbrukskasseförbund. Finansieringsföretagens förening. Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa. Postbanken. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Folksam. Hyresgästernas riksförbund. Sveriges fastighetsägareförbund. Landsorganisationen i Sverige (ILO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges advokatsamfund. Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Sveriges industriförbund, Sveriges reclareförening. Sveriges grossistförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Svenska kommun- förbundet._
RSVihar i sin egenskap av centralmyndighet för exekutionsväsendet och företrädare för staten i fråga om flertalet statliga fordringar inom krono- fogdemyndigheternas verksamhelsområde inhämtat kronofogdemyndig- hetemas synpunkter på förslaget: vid en av RSV anordnad kronofogdekon- ferens. Synpunkterna har redovisats i form av skriftliga svar på vissa vid konferensen diskuterade frågor. Finansieringsföretagens förening har anslutit sig till bankföreningens yttrande. Sveriges allmänna hypoteksbank har överlämnat yttrande av Föreningen mellan ombudsmannen hos Sveriges landshypoteksinstitution och åberopat detta som sitt eget.
Några remissinstanser har inskränkt sina yttranden till ett allmänt uttalande om förslaget. Sålunda förklarar SAF och Sveriges industri- förbund att organisationerna inte har några principiella erinringar mot att förslaget läggs till grund för lagstiftning.. Liknande uttalanden görs av Svenska sparbanksföreningen, Sveriges redareförening och Sveriges grossistförbund. En del andra instanser har begränsat sina yttranden till att avse vissa särskilda frågor.
Utöver de remissinstanser som har anett yttranden har tillfälle att yttra
Inledning 70
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning
sig över förslaget även beretts en del andra myndigheter och organisa— tioner. däribland övriga (tio) länsstyrelser.
2 Nuvarande ordning
2.1 Översikt över gällande bestämmelser
Utsökningsrätten regleras alltjämt i första hand av UL. UL antogs år 1877 och trädde i kraft den 1 januari 1879. Den ersatte därvid utsöknings- balken i 1734 års lag. UL har under årens lopp ändrats i åtskilliga avseenden. ofta i samband med lagstiftning på andra rättsområden. Av tidigare ändringar kan särskilt nämnas 1912 års lagstiftning beträffande exekution i fast egendom. När landsfrskal vid 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen blev utmätningsman på landet. vidtogs flera ändringar av praktisk-organisatorisk art. Genom 1937 års lagsökningslag flyttades lagsökningsproccssen från överexekutor till domstol. Med anledning av nya rättegångsbalken (RB) gjordes år 1946 åtskilliga ändringar i UL. Vidare har på grundval av beredningens förslag i delbetänkandena Utsökningsrätt I-V. V111 och Xl under senare tid skett en rad mer eller mindre genomgripande reformer. Dessa har främst avsett utmätnings- instittttet och vad som har samband därmed. Ändringarna har bl.a. lett till att vissa frågor har brutits ut ur UL och tagits upp till reglering i särskilda lagar.
UL består av ett stort antal paragrafer fördelade på elva kapitel. Lagen innehåller numera i huvudsak följande.
I 1 kap. finns bestämmelser om de myndigheter som har befattning med utsökningsmål. Länsstyrelsen är överexekutor. Regeringen kan dock förordna särskild överexekutor för viss del av län. Kronofogde är utmät- ningsman men kan sätta annan tjänsteman i sitt ställe. Kapitlet innehåller vidare bl.a. bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter angående förfarandet i utsökningsmål. [ 2 kap. fanns tidigare bestäm- melser om lagsökning. Kapitlet är upphävt.
I 3 kap. finns de grundläggande bestämmelsema om i vad mån verkstäl- lighet får äga rum. i första hand på grund av dom eller beslut i tvistemål. Kapitlet innehåller närmare föreskrifter om kompetensfördelningen mellan överexekutor och utmätningsman. 1 kapitlet regleras även verkställighet av vissa andra exekutionstitlar än domar och beslut i tvistemål. nämligen förlikning som har fastställts av domstol. skiljedom. utslag i lagsök- ningsmål. rättens bevis i mål om betalningsföreläggande. bötes- eller vites- beslut i tvistemål och vissa besluti utsökningsmål. Med 4 kap. inleds de bestämmelser som gäller tttmätning och verkan därav. Kapitlet reglerar utmätningsförfarandet fram till egendomens försäljning. Föreskrifter meddelas bl.a. om själva förfarandet. utmätningsordningen. gäldenärens beneficium och andra undantag från utmätning. tttmätning av lön m.m. och
71
Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 72
om skydd för tredje mans rätt. 1 5 kap. meddelas bestämmelser om försälj- ning av utmätt egendom. Exekutiv försäljning av registrerat skepp. av luft- fartyg och intecknade reservdelar därtill samt av fast egendom regleras dock numera i särskilda lagar. I 6 kap. behandlas utmätningsförfarandets slutskede. nämligen redovisning och fördelning av medel som har influtit till följd av utmätning. 1 7 kap. fanns tidigare bestämmelser om tvångs- förvaltning av fast egendom. Kapitlet är upphävt.
1 8 kap. ges bestämmelser om handräckning som kan meddelas av över- exekutor. Beträffande lös egendom kan överexekutor besluta om kvarstad eller den mindre ingripande åtgärden skingringsförbud. medan i fråga om fast egendom endast skingringsförbud kan meddelas. Under vissa förut- sättningar kan reseförbud meddelas. Även vissa andra säkerhetsåtgärder kan förekomma. Vidare finns en bestämmelse om handräckning mot den som själv har tagit sig rätt. Överexekutor kan slutligen förordna om avhys- ning av arrendator och hyresgäst m.fl. Kapitlet innehåller också bestäm- melser om utmätningsmans verkställighet av beslutad handräckning.
I 9 kap. UL ges bestämmelser om kostnader i utsökningsmål. Härefter ges i 10 kap. föreskrifter om klagan hos överexekutor över utmät— ningsmans förfarande. Det avslutande 11 kap. innehåller regler om klagan över utslag i utsökningsmål. Enligt vad som föreskrivs där förs talan mot överexekutors utslag hos hovrätt. Mot hovrättens utslag kan talan i viss utsträckning fullföljas till högsta domstolen. Beträffande fullföljd av talan till hovrätten och högsta domstolen och rättegången där gäller i stort sett RB:s bestämmelser (21 5 lagen 1946:804 om införande av nya rättegångs- balken. Rp).
Vid sidan av UL finns andra viktiga exekutionsrättsliga författningar. Av dessa bör i första hand nämnas lagen (1973: 1 130) om exekutiv försälj- ning av registrerat skepp m.m. (SfL). lagen ( 1971:500 ) om exekutiv försälj- ning av luftfartyg m.m. (LfL) och lagen (1971:494') om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Även införselinstitutet. som utgör en privilegierad verkställighetsform för vissa fordringar. regleras utanför UL. nämligen i införsellagen (l968:621'). I lagen (1921z244) om utmätningsed regleras utmätningsgäldenärs skyldighet att lämna uppgifter om sina tillgångar under edsplikt. Viktiga exekutionsrättsliga bestämmelser finns också i lagen ( 1915:219 ) om avbetalningsköp och i konsumentkreditlagen (1977z981). 1 prop. 1977/78: 142 har föreslagits att den nuvarande avbetal- ningsköplagen skall ersättas av en ny lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
UL är direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området. I fråga om verkställighet av dom i brottmål, genom vilken har dömts till- böter eller vite eller till annat-1 "påföljd” som innefattar betalnings- skyldighet eller som eljest kan verkställas genom utsökning. har emellertid enligt 22 % förordningen om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up) UL:s bestämmelser med visst förbehåll
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 73
motsvarande tillämpning. Beträffande böter och viten m.m. finns ytterligare exekutiva bestämmelser i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstratf och i förordningen (1917:915) angående indrivning och redo— visning av böter. Att UL inte är direkt tillämplig på uttagande av skatter och allmänna avgifter framgår av bl.a. 14 ä 2 mom. Up. På grund av hänvisningar i flera skatterättsliga författningar. däribland uppbördslagen (l953:272), skall dock UL:s regler om utmätning med vissa undantag tillämpas även vid indrivning av skatter och allmänna avgifter.
UL och införsellagen kompletteras av tillämpningsföreskrifter som har meddelats av regeringen. främst i utsökningskungörelsen (197111098) — USK — och exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027). SfL. LfL och FfL kompletteras på motsvarande sätt av förordningen (1975:943) om exekution i registrerat skepp m.m.. kungörelsen (1971 : | 102) om exekution i luftfartyg m.m. och kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom.
2.2 Exekutiva myndigheter 2.2.1 Historik
Enligt utsökningsbalken i 1734 års lag prövades utsökningsmål i första hand av Konungens Befallningshavande (KB). dvs. landshövdingen. I Stockholm svarade överståthållaren för den exekutiva verksamheten. KB:s beslut verkställdes i stad av "borgmästare och råd" (magistraten) och på landet av kronofogde. Magistraten resp. kronofogden fick dock i vissa fall verkställa utmätning utan föregående förordnande av KB. Det ålåg KB att övervaka hur magistraten och kronofogde fullgjorde sina ålig- ganden och att vid behov meddela rättelse av vidtagna åtgärder.
Vid tillkomsten av UL år 1877 behölls uppdelningen på två exekutiva myndigheter i första instans. en överordnad benämnd överexekutor och en underordnad kallad utmätningsman. Överexekutor var för landet. till vilket enligt UL räknades även stad som löd under landsrätt. KB. i Stockholm överståthållarämbetet och i övriga städer magistraten eller. om Kungl. Maj:t så förordnade. viss ledamot av magistraten tl % UL). Utmät- ningsman var på landet kronofogde och i stad stadsfogde (2 5). Utmätningsmannen erhöll.jämfört med magistraten och kronofogde enligt 1734 års utsökningsbalk. vidgade befogenheter att verkställa dom utan" särskilt bemyndigande av överexekutor. Kronofogde kunde — med vissa begränsningar — för bestämt fall sätta länsman eller annan person som var antagen av KB till utmätningsman i sitt ställe (3 5). Liknande befogenhet tillkom stadsfogde. Vidare kunde KB för bestämt fall eller inom visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar vara utmätningsman i kronofogdes ställe (4 5).
Den organisation av exekutionsväsendet i första instans som antogs år 1877 har under den tid som UL har varit i kraft undergått flera ändringar.
Prop. 1980/81:8 Nuvarande ordning 74
utan att uppdelningen på en överordnad och en underordnad myndighet har rubbats. Ändringarna har gällt såväl överexekutor som utmätnings- mannen. De viktigaste har varit följande. De dåvarande kronofogdetjäns- terna drogs in vid utgången av år 1917. Uppgiften som utmätningsman på landet flyttades samtidigt till innehavarna av de nyinrättade tjänsterna som landsflskal. [ samband med 1932 års lagstiftning om stads och landsbygds förenande ijudiciellt avseende infördes möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna särskild överexekutor för stad utan magistrat. Stadsfogde skulle alltid vara utmätningsman i sådan stad utan magistrat för vilken fanns särskilt förordnad överexekutor. Även i annan stad utan magistrat skulle uppgiften som utmätningsman innehas av stadsfogde. om sådan fanns. År 1942 fick Kungl. Maj:t befogenhet att förordna att stad utan magistrat som hade särskild överexekutor skulle i fråga om utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Med ändringen avsågs att möjliggöra att särskild överexekutor förordnades för stad som ingick i landsfiskals- distrikt. År 1963 infördes möjlighet för utmätningsman att vidta åtgärd utom tjänstgöringsområdet och att påkalla biträde av annan utmät- ningsman. Exekutionsväsendet förstatligades helt år 1965. Samtidigt blev städernas domstolsväsende förstatligat. varvid magistratsinstitutionen avskaffades. Detta föranledde ändringar beträffande överexekutor. Den reformering av exekutionsväsendet som härvid skedde ledde till en enhetlig organisation för land och stad.
Vid olika tillfällen har diskuterats att flytta överexekutorsuppgifterna till domstol. I samband med rättegångsreformen framhöll processkommis- sionen. som ansåg att göromålen i övervägande grad var rena domstols- ärenden. att de vid genomförande av en ny domstolsorganisation borde flyttas till domstol ( SOU 1926:31 s. 75 ). Även lagrådet ansåg avgörande skäl föreligga för en sådan överflyttning ( prop. 1931:80 s. 193 ). 1 proposi- tionen angående huvudgrunderna för en rättegångsreform fann departe— mentschefen en överflyttning av överexekutorsgöromålen till domstol principiellt berättigad. men frågan borde enligt departementschefen anstå tills vidare (prop. 1931280 5. 138). Riksdagen anslöt sig till departements- chefens mening (särskilda utskottet 193l:1 s. 39 och rskr 193lz308). År 1937 flyttades lagsökningsmål och mål om handräckning för fordrans utfående från överexekutor till domstol. Stadsdomstolsutredningen föreslog år 1961 att allmän underrätt skulle vara överexekutor frånsett mål om exekutiv försäljning av fast egendom m.m. (SOU 196156 5. 185 och 251 ). Förslaget föranledde dock inte någon åtgärd.
2.2.2 Kompetensfördelningen mellan överexekutor och utmätningsman
1 den nuvarande organisationen är som har nämnts förut länsstyrelsen överexekutor (1 5 2 mom. UL). Regeringen kan dock förordna särskild överexekutor för viss del av lån. Någon sådan särskild överexekutor finns
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 75
inte numera. Länsstyrelsen kan vidare förordna lämplig person att vara överexekutor för särskild förrättning (1 s 3 mom.). Kronofogde är utmät- ningsman (2 så 1 mom.). Han får dock sätta annan tjänsteman i sitt ställe som utmätningsman enligt bestämmelser som regeringen meddelar (4 5).
Huvudregeln är att utsökningsmål tas upp och prövas av överexekutor. om inte annat är föreskrivet (1 s' 1 mom. UL). Utmätningsmannens upp- gifter är enligt 2 s" 2 mom. att fullgöra vad överexekutor förordnar, verk— ställa dom och i vissa fall förrätta utmätning utan föreskrift av annan myndighet. Från huvudregeln gäller emellertid så många undantag att deti realiteten är Utmätningsmannen som handlägger det alldeles övervägande antalet utsökningsmål. .
Verkställighet av domstols dom i tvistemål. varmed avses även annat avgörande av dotnstol i sådant mål. ombesörjs i allmänhet av utmätnings- mannen utan särskilt bemyndigande. sedan domen har vunnit laga kraft (37 s'). Detta gäller till en början i fall då betalningsskyldighet har ålagts den förlorande. då någon har förpliktats att utge viss lös egendom till annan. då någon har förpliktats att avträda fast egendom eller då det har förordnats om flyttning i eller ur hus. Det gäller även när domen eljest innehåller för- pliktande för den förlorande att fullgöra något vid äventyr att det får utföras genom motpartens föranstaltande. om han tredskas. samt när domstolen har förordnat angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om tillhandahållande genom utmätningsmannens försorg av skriftligt bevis eller av föremål för syn eller besiktning. Dom eller beslut som inte har vunnit laga kraft och vissa andra exekutionstitlar får i flera fall verkställas av Utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande av överexekutor. Detta gäller bl.a. dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts någon. dom varigenom någon har förpliktats att utge viss lös egendom. förlikning som har stadfästs av domstol, tredskodom varigenolm betalningsskyldighet har ålagts den uteblivne parten. utslag i lagsök- ningsmål varigenom betalningsskyldighet har ålagts, s.k. slutbevis i mål om betalningsföreläggande och skriftlig förbindelse angående underhålls— bidrag (39. 41 och 45 så. 49 få 1 mom.. 51 ä 1 och 3 mom. och 54 a 5). Utmätningsmannen prövar vidare fråga om införsel (8 & införsellagen).
När dom eller beslut inte får verkställas av Utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande. ankommer det på överexekutor att förordna om verkställighet och sättet för denna (38 å). Överexekutor har därvid befo- genhet att under vissa förutsättningar förelägga vite och även att döma ut försuttet vite. Det ankommer också på överexekutor att förordna om verkställighet av svensk skiljedom (46 5). Om utmätningsman är tveksam hur en dom rätteligen bör verkställas. skall han anmäla det hos över- exekutor. som därefter förordnar i saken (47 5 1 mom. UL).
När verkställighet av utländsk exekutionstitel får ske på grund av särskilda bestämmelser, prövas frågan huruvida verkställighet får äga rum i regel av Svea hovrätt. se t.ex. 7 5 lagen (1965:723') om erkännande och
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning- 76
verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn och 9 5 lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Främst när det gäller ' verkställighet av exekutionstitel från annat nordiskt land tillämpas dock en ordning enligt vilken prövningen är förlagd till exekutiv myndighet. Enligt t.ex. 2 5 lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag. fast- ställda i Danmark. Finland. lsland eller Norge. och 9 5 lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens ' område görs framställning om verkställighet direkt hos kronofogdemyn- digheten. ] vissa andra fall ligger prövningen hos överexekutor. se t.ex. 2 s' lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols ' beslut.
Trots att det ankommer på Utmätningsmannen. i vissa fall efter särskilt bemyndigande. att verkställa utmätning. skall utmätt egendom i några fall säljas av överexekutor. Exekutiv försäljning av registrerat skepp och skeppsbygge. av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg och av fast egendom åvilar sålunda överexekutor (l & SfL. 1 & LfL och 1 s FfL). Det åligger också överexekutor att fördela köpeskilling och andra medel som inflyter efter utmätning av sådan egendom. Överexekutor skall även ombesörja exekutiv försäljning av andel i registrerat skepp eller skepps- bygge och i luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och av vill- korlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri samt fördela köpe- skilling och andra medel i målet (89 s' 2 mom. UL). [ andra fall än som har nämnts nu ombesörjs exekutiv försäljning och köpeskillingsfördelning av Utmätningsmannen.
Det ankommer vidare på överexekutor. vid sidan om domstol enligt RB. att förordna om handräckning (8 kap. UL). Överexekutor kan därvid dels förordna om s.k. säkerhetsåtgärd i form av kvarstad. skingringsförbud. reseförbud eller föreläggande eller förordnande som avses i 15 kap. 3 & RB. dels förordna om återställande av besittning eller annat förhållande som har rubbats och om avhysning. Överexekutor har också att förordna om handräckning enligt särskilda bestämmelser i vissa andra författningar. t.ex. enligt 39 & naturvårdslagen (1964:822) och 13 å lagen ( 1976:666 ) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Överexekutors handräckningsbeslut verkställs vid behov av Utmätningsmannen.
Överexekutor prövar klagan över utmätningsmans beslut och åtgärder" (200 ff UL). Mot överexekutors beslut förs talan i hovrätten (21 1 så). Talan mot hovrättens beslut fullföljs i högsta domstolen (219 s").
Överexekutor har också vissa uppgifter utanför det rent exekutiva området. Som exempel kan nämnas att det ankommer på överexekutor att under vissa förutsättningar utse eller entlediga skiljeman och medge förlängning av tiden för skiljedoms meddelande (8. 10 och 18 så lagen 1929:145 om skiljemän). att motta nedsättning av pengar enligt lagen ( 1927:56 ) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 77
förvar och av hyresbelopp (12 kap. 21 åjordabalken. JB) samt att förklara skriftlig fullmakt kraftlös ("17 å lagen l915:218 om avtal och andra rätts- handlingar på förmögenhetsrättens område). Även Utmätningsmannen (resp. kronofogdemyndigheten) har vissa uppgifter utanför det rent exekutiva området.
Kompetensfördelningen mellan överexekutor och uttnätningsmannen kan sammanfattningsvis sägas innebära att överexekutor dels i vissa kvalificerade fall prövar fråga om och hur dom eller annan exekutionstitel skall verkställas. (le/s ombesörjer exekutiv försäljning och köpeskillings- fördelning beträffande fast egendom och vissa andra objekt. dels . förordnar om handräckning. medan handläggningen av utsökningsmål i första instans i övrigt åvilar Utmätningsmannen. Överexekutor prövar dessutom klagan över Utmätningsmannens beslut och åtgärder.
2.2.3 Kronofiigt/enrvmlig/ialarm:
I samband med att exekutionsväsendet helt förstatligades är 1965 och kronofogde blev utmätningsman såväl för stad som för landet tillkom den nuvarande kronofogdeorganisationen. Bestämmelser om denna finns i första hand i kronofogdeinstrttktionen (19651687. omtryckt 1976:893) och i kungörelsen ( 1964:366 ) om rikets indelning i kronofogdedistrikt. För den exekutiva verksamheten är landet indelat i kronofogdedistrikt. I varje sådant distrikt finns en kronofogdemyndighet. Chef för kronofogde- myndighet är en kronofogde. i Stockholms. Göteborgs och Malmö krono- fogdedistrikt med titeln kronodirektör. Vid kronofogdemyndighetcrna finns personal i de s.k. kronofogde-. exekutions- och kontorskarriärerna. Härjämte finns bl.a. administrativa tjänster vid de största kronofogde- myndigheterna.
Antalet kronofogdedistrikt uppgår alltsedan inrättandet av kronofogde- organisationen till 81, l [ län finns 9 kronofogdedistrikt. i l län 7 distrikt.i I län 6 distrikt. i 1 län 5 distrikt. i 6 län 4 distrikt. i 6 län 3 distrikt. i 4 län 2 distrikt och i 4 län 1 kt'onologdedistrikt. Antalet tjänster inom kronofogde— organisationen uppgick den 1 jttli 1977 till sammanlagt 2.708. Härav utgjordes 205 av tjänster inom kronofogdekarriären. varav 158 som krono- fogde (inkl. biträdande krtmofogde) och 47 sotn kronofogdesekreterare. 1.302 av tjänster inom esckutionskarriären och 1.168 av tjänster inom kontorskarriären. Vidare ingick i nyss nämnda antal 33 tjänster för förvalt- ningspersonal. Av kronofogdepersonalen saknade den l_juli 1976 74 krono- fogdar och en kronolbgdesekreterare juris kandidatexamen (jfr vad som sägs i det följande om kompetensvillkoren för kronofogde).
Kronofogdedistriktens storlek varierar mycket. i fråga om såväl yta som befolkningsunderlag. Med hänsyn bl.a. härtill föreligger stora skillnader mellan olika kronofogdetnyndigheter. Den 1 juli 1977 fanns vid kronofogdemyndigheterna i Stockholms. Göteborgs och Malmö krono-
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning
fogdedistrikt 340. 248 resp. 125 tjänster. Vid övriga myndigheter varierade antalet tjänster mellan högst 59 och lägst 12. I fråga om antalet tjänster inom kronofogdekarriären hade vid samma tidpunkt 1 myndighet 13 sådana tjänster. 1 myndighet 11 tjänster. 1 myndighet 6 tjänster. 14 myndigheter 4 tjänster. 14 myndigheter 3 tjänster. 27 myndigheter 2 tjänster och 23 myndigheter ] tjänst i kronofogdekarriären. Om man bortser från tjänsterna som kronofogdesekreterare och endast räknar med kronofogdar (inkl. biträdande kronofogdar). fanns vid 1 myndighet 10 kronofogdetjänstcr. vid 1 myndighet 8 tjänster. vid 1 myndighet 5 tjänster. vid 14 myndigheter 3 tjänster. vid 29 myndigheter 2 tjänster och vid 35 myndigheter 1 kronofogdetjänst. [ 32 kronofogdedistrikt är all personal stationerad på en och samma ort (centralorten). ] övriga 49 distrikt är personal stationerad även på en eller flera orter utanför centralorten. Antalet stationeringsorter utanför centralort uppgår till 99. Av dessa är emellertid några f.n. obemannade. '
I fråga om kompetensvillkoren för tjänster i kronofogdekarriären kan nämnas följande. Behörig att antas till extra kronofogdesekreterare är den I som har förvärvat notan'emeritering enligt notariekungörelsen (1972z519. omtryckt 1975z512). Notarietjänstgöring förutsätterjuris kandidatexamen och fullgörs under en tid av två år och sex månader. Behörig till extra ordinarie tjänst som kronofogdesekreterare är den som efter antagningen till extra kronofogdesekreterare har tjänstgjort inom exekutionsväsendet så lång tid att den jämte tid för kronofogdeutbildning uppgår till minst ett år. Till tjänst som kronodirektör. kronofogde eller biträdande kronofogde är den behörig som uppfyller villkoren för tjänst som extra ordinarie kronofogdesekreterare och har genomgått kronofogdeutbildning. Krono- fogdeutbildningen omfattar dels en teoretisk utbildning i form av en kurs om åtta veckor. dels en praktisk utbildning om 42 veckor.
Som undantag från nu nämnda behörighetsvillkor gäller övergångsvis att behörighet till tjänst inom kronofogdekarriären tillkommer även den som vid utgången av år 1964 var behörig till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som landsflskal eller då innehade och därefter oavbrutet har innehaft tjänst med utmätningsmannagörornål samt den som före utgången av år 1964 har antagits till landsflskalaspirant och först därefter har förvärvat behörighet till ordinarie eller extra ordinarie tjänst som landsflskal enligt de föreskrifter som gällde vid utgången av år 1964. Vidare gäller det undantaget att utan hinder av kravet på kronofogdeutbildning behörighet till tjänst som kronodirektör. kronofogde eller biträdande kronofogde skall tillkomma den som den 1 juli 1971 innehade sådan tjänst eller tjänst som kronofogdesekreterare.
1 exekutionskarriären utgörs personalen av kronokommissarier. förste kronoassistenter och kronoassistenter. Behörig till extra ordinarie tjänst som kronoassistent i befordringsgång är den som har genomgått vissa kronoassistentkurser och efter antagningen till extra kronoassistent i
78
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 79
befordringsgång har tjänstgjort som exekutiv tjänsteman minst så lång tid att den jämte utbildningstiden uppgår till ett år. Till annan tjänst som kronoassistent eller tjänst som förste kronoassistent eller kronokommis- sarie är den behörig som har genomgått fullständig kronoassistentutbild- ning. Om särskilda skäl föreligger. får RSV medge undantag från nu nämnda behörighetsvillkor.
Vidare gäller övergångsvis att behörighet till tjänst som kronokommis— sarie. förste kronoassistent eller kronoassistent tillkommer även den som vid utgången av år 1964 innehade tjänst med domsverkställaruppgifter. exekutionsbiträdesgöromål eller arbetsuppgifter inom den exekutiva verksamheten. såsom kamrer. inspektör. stadsfogdeassistent eller kammarskrivare, eller innehade sådan polismanstjänst som helt eller delvis var förenad med exekutionsbiträdesgöromål eller minst fem år efter den 1 juli 1954 har uppehållit sådan tjänst och som sedan den 1 januari 1965 oavbrutet har innehaft tjänst inom exekutionsväsendet. Krono- assistent. förste kronoassistent och kronokommissarie är skyldiga att genomgå den ytterligare utbildning som föreskrivs av regeringen.
Kronofogde får i vidsträckt omfattning sätta annan tjänsteman vid kronofogdemyndigheten i sitt ställe som utmätningsman (4 & UL). Närmare bestämmelser om sådan delegation finns i 11 och 12 åå krono- fogdeinstruktionen. Delegation kan. med vissa begränsningar. ske till lägst kronoassistent. I praktiken ombesörjs handläggningen av utsökningsmål till allra största delen av personal i exekutionskarriären. Sålunda hålls t.ex. förrättning för utmätning eller avhysning praktiskt taget alltid av sådan personal. Detsamma gäller bl.a. försäljning av utmätt lös egendom. såvida inte försäljningen har uppdragits åt auktionsföretag. Vissa särskilt kvalifi- cerade frågor är emellertid förbehållna kronofogde. Kronofogde som sätter annan i sitt ställe som utmätningsman skall lämna denne råd om uppgiftens fullgörande och övervaka att uppgiften fullgörs behörigen. Det åligger den som är satt i kronofogdes ställe att till kronofogden hänskjuta fråga som är av principiell natur eller svårbedömd.
1 kronofogdemyndigheternas verksamhet skiljs mellan allmänna mål och enskilda mål. Med allmänt mål avses mål om uttagande av skatter. böter eller andra på indrivning beroende medel (_l ä USK). Annat utsök- ningsmål är enskilt mål. Härutöver handläggs vid kronofogdemyndighet flera andra typer av ärenden. t.ex. ärenden enligt lagen ( 1970:741 ) om statlig lönegaranti vid konkurs och enligt lagen ( 1970:215 ) om arbets- givares kvittningsrätt.
I samband med förstatligandet av exektttionsväsendet uppdrogs åt särskilda sakkunniga att i en nämnd — exekutionsväsendets organisations- nämnd — fullgöra vägledande. rådgivande och samordnande uppgifter i den nya organisationen (prop. 1964:10() s. 335. SU 1964:114. rskr 1964z259: se även kungörelsen 1964:848 om fullgörande tills vidare av uppgifter som ankomma på centralmyndigheten för administration och förvaltning av
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 80
exekutionsväsendet). Fr.o.m. den 1 juli 1973 ankommer centralmyndig- hetsuppgifterna på RSV ( prop. 1972:1 bil. 14 s. 14. CU 197217 5. 2. rskr 1972:70). 1 sin egenskap av centralmyndighet för administration av exeku- tionsväsendet har RSV befattning främst med organisationsfrågor. personalrekrytering. personalutbildning. tjänstetillsättningar. anslags- frågor samt informations-. rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Det åligger verket bl.a. att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter. att följa arbetet hos krono- fogdemyndigheterna och verka för en ändamålsenlig utformning av organisation och arbetsformer. att verka för god rekrytering av personal till kronofogdemyndigheterna. att sammanställa länsstyrelsernas årliga anslagsframställningar såvitt angår kronofogdemyndigheterna och att inge anslagsframställningarnajätnte eget yttrande över dessa till regeringen. att fastställa de blanketter som behövs i den mån uppgiften inte ankommer på annan och att i samverkan med berörda myndigheter planlägga och anordna utbildning av personal (3 & instruktionen 1970:752 för riksskatte- verketL
Länsstyrelsen har alltjämt vissa administrativa uppgifter rörande exeku- tionsväsendet. Länsstyrelsen skall också utöva tillsyn över utmätnings- männen (105 1 mom. UL).
Landets indelning i kronofogdedistrikt samt arbets- och personal- organisation m.m. inom exekutionsväsendet har under senare år varit föremål för flera utredningar. Frågorna har senast behandlats av krono- fogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03). 1 betänkandet (SOU 1977:42) Kronofogdemyndigheterna föreslog utredningen att landet skulle delas in i 65 kronofogdedistrikt. Efter remissbehandling har förslaget övervägts i kommundepartementet. Regeringen har den 2 mars 1978 beslutat proposi- tion till riksdagen om distriktsindelningcn. arbets- och personalorganisa- tion m.m. inom exekutionsväsendet (prop. 1977/78:129). I propositionen föreslås att det nuvarande antalet kronofogdedistrikt — 81 — skall behållas oförändrat. För mindre kronofogdemyndigheter föreslås särskilda former för stöd från annan kronofogdemyndighet. Avsikten är att mindre krono- fogdemyndigheter skall kunna förstärkas med kronofogdepersonal bl.a. vid tillfälligt stor arbetsbelastning.
Sedan några år pågår utvecklingsarbete för införande av automatisk databehandling inom exekutionsväsendet. Förslag har är 1976 lagts fram om ett riksdatasystem med en centralt placerad dataanläggning (hos RSV) och terminaler hos kronofogdemyndigheterna. Försöksverksamhet pågår i vissa kronofogdedistrikt.
2.2.4 Överexekulorerna
Som har nämnts i det föregående är länsstyrelse numera överexekutor i hela landet. Beträffande länsstyrelsemas nuvarande organisation och
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 8]
uppgifter kan här översiktligt nämnas följande.
Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 19701103. KU 1970134. rskr 1970:248. SU 1970: 132 och rskr 19701308) antogs riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen. Den närmare organi- sationen av länsstyrelserna fastställdes år 1971 (prop. 197111 bil. 14 s. 9. CU 1971:8. rskr 197lz51; se även länsstyrelseinstruktionen 1971:460. omtryckt 19761892). Vissa ytterligare riktlinjer i fråga om Iänsförvalt- ningens uppgifter och organisation godkändes av riksdagen är 1976 ( prop. 1975/76:168 . KU 1975/76255. rskr 1975/76:370).
länsstyrelsen svarar enligt den nya organisationen liksom tidigare för den statliga förvaltningen i länet. i den mån inte särskild förvaltnings- uppgift ankommer på annan myndighet (3 s" länsstyrelseinstruktionen). Det åligger vidare länsstyrelsen att ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa. En huvud- uppgift är att ha hand om den regionala samhällsplaneringen. Läns- styrelsen skall sålunda verka för att statlig. kommunal och landstings- kommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regional- politiska målen för länet. Det åligger länsstyrelsen särskilt att ta befattning med den regionalpolitiska planeringen. plan- och byggnadsväsendet. fastighetsregistreringen. naturvården. miljöskyddet. livsmedelskontrollen. kulturminnesvården. den allmänna hälsovården. den sociala omvård- naden. väg- och trafikväsendet. den civila försvarsberedskapen. räddningstjänsten. beskattningsväsendet. uppbördsväsendet. exekutions- väsendet samt folkbokföringen (5 s'). länsstyrelsen har som länets högsta polismyndighet ansvaret för och ledningen av polisväsendet. är över- exekutor och är huvudman för priskontorsverksamheten och hemkonsu- lentverksamhctcn ((> ä').
Beträffande länsstyrelsens organisation kan nämnas följande. Läns- styrelsen leds av en styrelse. som består av landshövdingen som ord- förande och 14 andra ledamöter ( 14 & länsstyrelseinstruktionen samt lagen 1976:891 om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse). l länsstyrelserna finns en planeringsavdelning. en skatteavdelning och en förvaltningsavdel- ning (17 ä). 1 länsstyrelsen i Stockholms län finns dock. förutom plane- ringsavdelning och förvaltningsavdelning. en taxeringsavdelning. en kameral- och uppbördsavdelning och en länsskatterättsavdelning. Till länsstyrelsen är knutna länsskatterätten. fastighetstaxeringsrätten och länsrätten. Överexekutorsärenden handläggs på förvaltningsavdelningen. i ' Stockholms län på en särskild enhet vid denna avdelning. Länsstyrelsen är beslutför med en tjänsteman (28 & första stycket). Enligt den normal- arbetsordning som har fastställts av regeringen skall flertalet överexe- kutorsärenden handläggas av länsassessor. Beslut fattas som regel efter föredragning av länsnotarie.
Enligt en inom kommundepartementet utförd beräkning krävdes den 30 april 1975 106 årsarbetskrafter för handläggning av samtliga överexe-
6 Riksdagen I980/8I. I saml. Nr 8. Del I
Prop. 1980/81: 8 ,N'm'arande ordning
kutorsgöromål i landet. Härav utgjorde knappt hälften _iuristpersonal. en fjärdedel personal ur landskanslistkarriären och resten personal i kontors- karriären (se vidare bilaga 3. tabell lV). Enligt vad jag har inhämtat har förhållandena därefter inte förändrats i någon större omfattning.
2.3 Handläggningen av mål angående indrivning av skatter. böter o.d. (all- männa mål)
UL är som har nämnts förut direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området. UL:s regler om verkställighet avser sålunda i första hand domstols avgöranden i tvistemål. däri inräknat summarisk betalningsprocess (37—43 och 47—52 så) samt stadfäst förlikning (45 å). skiljedom (46 å) och vissa beslut av överexekutor-(51—53 åå). Härtill kommer verkställighet direkt på grund av skriftlig förbindelse angående underhållsbidrag och auktionsprotokoll (54 a och 55 äs"). 511. 1.11. och FfL. som reglerar frågor vilka har brutits ut ur Ul.. torde ha samma tillämpningsområde som Ul.. lnförsellagen är däremot direkt tillämplig även på uttagande av skatter och allmänna avgifter samt böter och viten (se t.ex. 1 15).
Enligt föreskrift i 22 få 1 mom. Up skall UL:s bestämmelser om verkstäl- lighet med visst förbehåll tillämpas också på verkställighet av dom i brottmål. varigenom har dömts till böter eller vite eller till sådan med brott förenad ”påföljd" som innefattar betalningsskyldighet eller till "påföljd" som eljest är sådan att domen kan verkställas genom utsökning. Hänvis— ningen till Ul. får numera anses avse även de bestämmelser om exekutiv försäljning av vissa objekt som har tagits tipp i SfL. LfL och FfL. Enligt uttryckliga undantag gäller emellertid UL:s resp. nämnda försäljnings- lagars bestämmelser om särskild tidsfrist för utmätningsförrättning och för försäljning av utmätt egendom inte vid uttagande av bl.a. böter. viten eller annan med brott förenad påföljd som innefattar betalningsskyldighet (punkt 13 övergångsbestämmelserna till lagen l971:495 om ändring i Ul... punkt 5 övergångsbestämmelserna till SfL. punkt 5 övergångsbesläm- melserna till LfL och punkt 9 övergångsbestämmelserna till FfL).
UL är inte heller omedelbart tillämplig vid indrivning av skatter och allmänna avgifter. [ 14 få 2 mom. Up anges uttryckligen att Ul.:s bestäm- melser inte är tillämpliga i fall då utmätning utan dom eller utslag äger rum för "utskylder. allmänna avgifter. expeditionslösen. hantlangning vid laga skifte eller annat dylikt". Enligt 59 & uppbördslagen får emellertid utmät- ning och införsel äga rum vid indrivning av skatt eller allmän avgift som avses i lagen och enligt 60 å uppbördslagen skall UL:s bestämmelser om verkställighet av utmätning och vad därvid får undantas. om utmätt egendoms försäljning. om fördelning av influtna medel och om klagan över utmätningsmans förfarande tillämpas även vid utmätning för sådan skatt' eller allmän avgift. Hänvisningen till UL:s regler om exekutiv
82
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ort/ning 83
försäljning får numera anses avse även Sfl.. LfL och Fil.. Undantag har emellertid gjorts för UL:s resp. de särskilda försäljningslagarnas bestäm- melser om särskild tidsfrist för utmätningsförrättning och för försäljning av utmätt egendom samt för föreskrift i UL om skyldighet att förskottcra kostnad (60 5 3 mom. uppbördslagen). Beträffande skatter och allmänna avgifter som inte omfattas av uppbördslagen finns i andra författningar särskilda bestämmelser som hänvisar till uppbördslagens regler om indriv- ning. t.ex. 53 & tredje stycket lagen ( 1941:416 ) om arvsskatt och gåvoskatt. 17 b & lagen ( 1958:295 ) om sjömansskatt. 10 å kungörelsen (1965:26()) om älgavgift m.m.. 48 å andra stycket lagen (19681430) om mervärtleskatt och 22 & andra stycket och 26 & tredje stycket kupongskattclagen (197t):624).
Det bör också nämnas att beträffande indrivningen av vissa medel som inte omfattas av uppbördslagen har i nyss nämnda övergångsbestämmelser föreskrivits undantag från tillämpningen av reglerna om särskilda tids- frister för utmätningsförrättning och exekutiv försäljning. Detta gäller vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall åter— gäldas. sådan kostnad för allmän rättshjälp som part eller annan har ålagts att ersätta statsverket enligt 3.1 5 rättshjälpslagen (l972z429) och vad som skall återbetalas enligt beslut som avses i 7 & lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Beträffande indrivning av böter och viten finns ytterligare bestämmelser utanför den rent exekutiva lagstiftningen i lagen om verkställighet av bötesstraff. den därtill anslutande tillämpningskungörelsen och förord- ningen angående indrivning och redovisning av böter. Sistnämnda förord- ning är tillämplig även beträffande sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. ] fråga om indrivning av skatter och .allmänna avgifter finns bestämmelser bl.a. i uppbördslagen och uppbörds- kungörelsen (19671626). Ytterligare föreskrifter angående bokföring och redovisning m.m. i fråga om såväl böter och viten m.m. som skatter och allmänna avgifter finns i medelsförvaltningskungörelsen (19641886) och USK. En del föreskrifter och anvisningar har också meddelats av RSV och RRV.
Som har nämnts tidigare skiljs i kronofogdemyndigheternas verksamhet mellan allmänna mål och enskilda mål. Allmänna mål avser främst staten tillkommande fordringar av offentligrättslig natur. Men även vissa ford- ringar som tillkommer kommun drivs in som allmänt mål. Hit hör t.ex. byggnadsavgift och särskild avgift enligt lagen (19761666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och hundskatt enligt förordningen (192311 16) angående skatt för hundar. 1 allmänna mål företräds staten resp. kommun av kronofogdemyndighetcn.
Prop. 1980/81: 8 Nuvarande ordning 84
2.4 Självrättelse
Utmätningsmannen ansags tidigare inte ha befogenhet att själv rätta verkställd tltmätning eller annan exekutiv åtgärd. om det i efterhand visade sig att åtgärden inte borde ha vidtagits. Genom lagändring år 1963 infördes emellertid sådan befogenhet i fråga om utmätning. Bestämmelsema. sotn togs tipp i 77 ? UL. innebär att om Utmätningsmannen på grund av anspråk som sägs i 69 å Ul. — dvs. att tredje man påstår sig vara ägare till lös egendom som finns i gäldenärens bo — eller eljest finner att egendomen eller del därav inte hade bort utmätas. han kan föranstalta om rättelse. Sådan rättelse får dock inte vidtas senare än två veckor från det att förrättningen ägde rum. lnnan rättelse sker skall borgenären beredas tillfälle att yttra sig. om det kan ske. Bestämmelserna gäller endast lös egendom. Fråga om rättelse av utmätning prövas alltid av kronofogde. även om utmätningen har verkställts av lägre befattningshavare ( 12 (å andra stycket kronofogdeinstruktionen).
I fråga om införsel gäller att Utmätningsmannen skall ändra beslut om införsel. om anledning förekommer till det (12 s" första stycket införsel- lagen). Bcstämmelsen är tillämplig såväl då beslutet var oriktigt från början som då förhållandena har ändrats efter beslutet. Ändring kan ske antingen till gäldenärens eller till borgenärens förmån. Beslut om ändring kan i princip avse endast framtida belopp. Hinder torde dock inte före- ligga mot att Utmätningsmannen förordnar att belopp som har innehållits men ännu inte har redovisats till borgenären skall betalas ut till gäldenären. Bestämmelsen har motsvarande tillämpning i mål om utmätning av lön o.d. (67 a s 3 mom. Ul.).
Enligt 17 kap. 15 s' RB kan domstol. om den på grund av anmärkning eller eljest finner att dom eller beslut i tvistemål till följd av skrivfel. miss- räkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. meddela beslut om rättelse. Parterna skall få tillfälle att yttra sig innan sådant beslut meddelas. Dessa bestämmelser torde vara analogt tillämp- liga i fråga om beslut i utsökningsmål.
1 övrigt är den som vill påkalla ändring av utmätningsmans beslut eller åtgärd i princip hänvisad till att klaga hos överexekutor. lnnan ett utsökningsmål har slutförts kan emellertid Utmätningsmannen med sökandens medgivande i viss utsträckning låta redan verkställd åtgärd återgå eller ändra vidtagen åtgärd till svarandens fördel. Sådan återgång eller ändring företas främst i allmänna mål. i vilka Utmätningsmannen samtidigt handlar som representant för staten (resp. kommun). Denna möjlighet har medfört att befogenheten att vidta självrättelse enligt 77 s 3 mom. UL inte begagnas i allmänna mål.
Här kan också nämnas att Utmätningsmannen i vissa andra fall skall häva verkställighet. Uttnätning skall t.ex. hävas. om en inte lagakraft- vunnen dom som ligger till grund för utmätningen undanröjs eller om
Prop. 1980/81: 8 Lagberedningens förslag 85
gäldenären före egendomens försäljning fullgör sin betalningsskyldighet. Beslut om införsel skall naturligtvis inte längre tillämpas om exekutions- titeln upphävs. Beslut om införsel för underhållsbidrag eller kommunal bidragsfordran skall hävas. om gäldenären betalar förfallna bidrag och det är anledning anta att bidragsskyldigheten skall fullgöras för framtiden (12 å andra stycket införsellagen). Nu nämnda och liknande fall utgör emellertid inte självrättelse i den mening som avses här.
2.5 Statistiska uppgifter
Under år 1976 inkom till kronofogdemyndigheterna i hela landet [362.985 allmänna mål och avslutades 1.434.357 sådana mål. Vid årets utgång kvarstod 914.983 oavslutade allmänna mål. Under år 1975 uppdebi- terades 2.135 miljoner kr.1 Av det belopp som kronofogdemyndigheterna år 1976 hade att driva in inlevererades i s.k. månadsräkningsmedel 1.194 miljoner kr. Vid 1976 års utgång utestod 2.358 miljoner kr oredovisat. Under samma år inkom till kronofogdemyndighetema 274.906 enskilda mål. Härav utgjorde 23.692 införselmål. 33.125 mål om handräckning för åtenagande av gods som hade sålts genom avbetalningsköp och åter- stoden. 218.089. andra utsökningsmål. Under året avslutades 263.950 enskilda mål. Vid årets utgång fanns 128.979 oavslutade sådana mål. Antalet handlagda enskilda införselmål uppgick under år 1976 till 86.187. Antalet ärenden angående lönegaranti uppgick under året till 3.922.
Statistiska uppgifter rörande överexekutoremas verksamhet lämnas i bilaga 3 till protokollet i detta ärende.2 Sammanfattningsvis kan nämnas följande. År 1976 inkom till landets överexekutorer 31.857 mål och hand- lades slutligt 31.571 mål. Till år 1977 balanserades 7.264 oavslutade mål. Beträffande fördelningen av de slutligt handlagda målen på olika typer av mål kan hänvisas till tabell 1 i bilaga 3. Där lämnas också vissa uppgifter om antalet överexekutorsmål under budgetåret 1975/76 (tabell 111).
1 bilaga 3 redovisas också vissa uppgifter om självrättelse m.m. vid kronofogdemyndigheterna.
3 Lagberedningens förslag till utsökningsbalk
3.1 F örslagets huvudsakliga innehåll
Beredningen har haft att överväga vad som lämpligen bör föras in i en ny UB. Till utsökningsrätten hör enligt beredningen i första hand verkstäl- lighet av domar. beslut och andra exekutionstitlar samt. om man utgår från UL:s tillämpningsområde. även olika former av handräckning. Bered- ningen har övervägt om konkursrätten bör föras samman med den egent-
' Beloppen är avrundade. Tillförlitlig uppgift saknas om det belopp som uppdebite- rades år 1976. : Bilagan här intagen som bilaga 4.
.Pl'OP- l980/81:8 Lagberedningensförslag 86
liga utsökningsrätten men anser inte att något står att vinna med att i sin helhet föra samman så olikartade förfaranden som exekution i egentlig mening och konkursförvaltning eller med att ur konkurslagen (1921z225) — KL — bryta ut något eller några avsnitt. Beredningen anser inte heller att förmånsrättsordningen. som regleras i förmånsrättslagen (1970:979) och berör både Utsökningsrätt och konkursrätt. bör tas in i en ny UB. l Utsök- ningsrätt 11 har beredningen behandlat lagsökning och betalningsföre- läggande. Reglerna om lagsökning hör enligt beredningen snarast hemma inom [(st ram. Även om mål om betalningsföreläggande skulle föras över till kronofogdemyndighet. vilket beredningen föreslog i nyss nämnda betänkande. kan reglerna därom utan-praktisk olägenhet kvarstå i en särskild lag. Lagsökning och ber:alningsföreläggande är dessutom föremål för utredning inomjustitiedepartementet och resultatet av denna utredning bör inte föregripas. Beredningen anser inte heller lämpligt att ur lagen om avbetalningsköp bryta ut de bestämmelser som rör själva handräcknings- resp. verkställighetsförfarandet och föra över dem till UB. Beredningen anser sålunda att en ny UB bör begränsas till den egentliga utsöknings- rätten och reglera exekutionsformcrna verkställighet och handräckning.
Till skillnad från UL. bör enligt beredningen en ny UB vara direkt tillämplig i fråga om all verkställighet som gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. vare sig förpliktelsen har fastställts av domstol. av förvaltningsmyndighet eller i annan ordning. dvs. också på indrivning av skatter och allmänna avgifter m.m. Även beträffande handräckning som rör egendom är UB avsedd att i princip tillämpas generellt.
Beredningen framhåller att genom de delbctänkandcn som den tidigare har avlämnat har" en väsentlig del av arbetet på en ny UB blivit utfört. Beredningen utgår från att de nya regler som har tillkommit på grundval av beredningens successiva förslag nu inte skall genomgående övervägas på nytt utan i allmänhet skall utan ändring föras in i balken. frånsett de ändringar som följer av organisatoriska nyheter och den nya redaktionella utformning som påkallas av att bestämmelserna förs in i en större cnhet. Beredningen har i enlighet härmed inte på nytt närmare motiverat de bestämmelser som tidigare har antagits genom de partiella reformerna.
Beredningens förslag till UB är avsett att ersätta i första hand Ul. och införsellagen samt SfL. LfL och FfL. Förslaget omfattar 19 kapitel om sammanlagt 420 paragrafer. Kapitlen är inte sammanförda till uttryckliga huvudavdelningar men är grupperade på motsvarande sätt. 1 och 2 kap. rör exekutionsväsendet och andra för balken gemensamma bestämmelser. 1 3— 16 kap. behandlas verkställighet och i 17 kap. handräckning. De båda avslutande kapitlen. som är gemensamma för verkställighet och hand- räckning. reglerar kostnader i utsökningsmål resp. förfarandet hos krono- fogdemyndigheten och besvärsförfarandet.
I kup. i beredningens förslag innehåller bestämmelser om UB:s tillämp- ningsområde och de myndigheter som prövar utsökningsmål och om vissa
PI'OP- 1980/81: 8 Lnghereclningens förslag 87
andra frågor som har samband därmed. l 2 kup. meddelas för balkens tillämpning gemensamma föreskrifter. bl.a. om innebörden av olika termer som används i balken. om tillämpligheten av bestämmelser i balken som rör skepp. luftfartyg eller fast egendom och om ställande av säkerhet.
Med 3 kap. inleds den stora avdelning som avser verkställighet. till skillnad från handräckning. [ kapitlet regleras vilka handlingar av olika slag som får ligga till grund för verkställighet och i vad mån särskilda villkor gäller för verkställigheten. [ anslutning härtill behandlas också invändningar som kan göras mot sökt verkställighet och verkan av att exekutionstitel upphävs sedan verkställighet har inletts.
4 kap.. som innehåller bestämmelser om institutet införsel. överens- stämmer i huvudsak med nuvarande införsellag.
5 kap. inleder de kapitel som behandlar utmätningsinstitutet och reglerar frågor som har samband med själva utmätningen. frånsett frågan om undantag från utmätning och säkerställande av utmätning. Där föreslås regler om bl.a. upplysningsskyldighet för gäldenären och tredje man. utmätningsordningen och förfarandet i samband med utmätning. Kapitlet innehåller också bestämmelser om förhållandet till tredje man. återvinning med anledning av utmätningsansökan. rättsverkan av utmätning eller av betalning till kronofogdemyndigheten och självrättelse av utmätning. Även frågan om utmätningsverkan av betalningsfastställelse regleras i kapitlet. 1 () kup. meddelas bestämmelser om gäldenärens benefrcium och andra undantag från utmätning. Kapitlet motsvarar i allt väsentligt nuvarande regler i saken. [ 7 kap. föreslås bestämmelser om de åtgärder som krono- fogdemyndigheten skall vidta beträffande utmätt egendom för att säker- ställa utmätningen. Kapitlet innehåller också föreskrifter om provisorisk åtgärd. när utmätning inte kan ske genast. Bestämmelser om utmätning "av lön och liknande ersättningar har tagits llpp i 8 kap. De överensstämmer i sak i allt väsentligt med nuvarande regler om sådan utmätning.
9 kup. innehåller vissa bestämmelser som är gemensamma för exekutiv försäljning av all slags egendom. bl.a. bestämmelser om hinder mot försälj- ning och tidsfrist för försäljning, om förfarandet när andel i viss egendom har utmätts och om tredje mans rätt till betalning ur exekutivt såld egendom. 1 l() kup. regleras exekutiv försäljning av lös egendom frånsett registrerat skepp och registrerat luftfartyg m.m. Bestämmelser meddelas om såväl försäljning på auktion som försäljning under hand. Särskilda före— skrifter föreslås beträffande försäljning i fall då utmätning har skett av rätt till egendom som gäldenären har förvärvat under äganderättsförbehåll. ] kapitlet meddelas även bestämmelser om indrivning av utmätt fordran och om åtgärder efter utmätning av pantbrev eller av skuldebrev som är intecknat i luftfartyg. II. 12 och I3 kup. behandlar exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m.. av registrerat luftfartyg m.m. resp. av fast egendom. Dessa kapitel motsvarar i allt väsentligt nuvarande regleri SfL. Lfl. och FfL. frånsett att försäljningen skall ankomma på kronofogde-
Prop. 1980/81; 8 Lagberuclningens förslag 88
myndigheten i stället för på överexekutor.
l [4 kap. i beredningens förslag har tagits tipp bestämmelser om det sista ledet i mål om utmätning, dvs. om redovisning och fördelning av medel som har influtit efter utmätning. 15 kap. innehåller bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning. Där regleras sådan försäljnings verkan mot tredje man som var rätt ägare till egendomen och köparens rätt i sådana fall. Kapitlet innehåller också bestämmelser om ersättnings- skyldighet för gäldenären och borgenär. när exekutivt såld egendom frångår köparen eller när försäljningen medför att tredje mans rätt går förlorad. En bestämmelse föreslås också om ersättningsskyldighet för staten i vissa fall.
l [6 kup. ges bestämmelser om verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet. t.ex. föipliktelse att utge viss lös egendom eller att avflytta från fastighet. Bl.a. regleras vilka olika sätt för verkställighetens genomförande som står till buds. Vissa särskilda bestämmelser föreslås om avhysning. nämligen om tidsfrist och anstånd för avhysning och i vad mån avhysning får verkställas mot tredje man.
I 17 kap. regleras handräckning. Där föreslås bestämmelser om dels kvarstad och andra säkerhetsåtgärder. dels handräckning för återställande av besittning. avhysning m.m. Ingående bestämmelser meddelas särskilt om kvarstad för fordran. Bl.a. föreslås ett förstärkt skydd för sådan kvarstad.
l [8 kup. har tagits upp regler om kostnader i utsökningsmål. Kapitlet innehåller detaljerade bestämmelser om såväl förrättningskostnader. dvs. statens kostnader för förfarandet. som parts egna kostnader. 1 det avslu- tande 19 kap. meddelas bestämmelser om dels föifarandet hos kronofogde- myndigheten. dels klagan över beslut i utsökningsmål. [ fråga om förfa- randet hos kronofogdemyndigheten föreslås bestämmelser bl.a. om parts ansökan och vad som har samband däiTned. om förhör med svaranden eller tredje man, om tvångsmedel och om kronofogdemyndighetens beslut. Föreskrifter meddelas också om handläggningen av vissa tvister som föreslås skola prövas av kronofogdemyndigheten. Besvärsförfarandet regleras ingående.
Trots att införsel bara kan äga rum i vissa slags tillgångar och endast får ske för vissa slags fordringar har reglerna härom i beredningsförslaget ansetts böra få sin plats före reglerna om utmätning. Detta hänger enligt beredningen samman bl.a. med att utmätning är en långt mera kompli- cerad exekutionsform som i förslaget regleras i elva kapitel. l 8 kap.. som rör utmätning av lön o.d., har i fråga om föifarandet i stor utsträckning kunnat hänvisas till reglerna om införsel i 4 kap. En annan möjlig placering av reglerna om införsel hade enligt beredningen varit att föra in dem efter avdelningen om utmätning och före reglerna om annan verkställighet än sådan som rör betalningsskyldighet. Frånsett att institutet införsel därigenom skulle få en mera undanskjuten plats än som svarar mot dess
Prop. 1980/81; 8 Lag/vera!”ingens förs/a_i:
praktiska betydelse hade följden blivit att man antingen hade måst i kapitlet om utmätning av lön föra in en fullständig reglering av detta föifa- rande och vidare i ett senare kapitel om införsel fått i görlig mått hänvisa till nyss nämnda regler om utmätning av lön eller också hade fått i kapitlet om utmätning av lön hänvisa framåt till det senare kapitlet om införsel. Båda alternativen skulle enligt beredningen medföra olägenheter i redak- tionellt hänseende. Att reglerna om införsel i förslaget har tagits in före reglerna om utmätning stämmer också väl. framhåller beredningen. med den påtagliga realiteten att utmätning av lön är en sekundär möjlighet att exekutivt ingripa mot den sorts tillgångar som båda instituten gäller.
3.2 Exekutiva myndigheter
Beredningen framhåller att det tidigare har ansetts vara en principiell fråga huruvida vid en reform exekutiva ärenden borde redan i första instans anförtros domstolarna eller ligga hos särskilda organ. Som skäl att låta domstolarna handha exekutionen har åberopats det rent principiella argumentet att uppgiften tillhör rättsväsendet. Beredningen har redan i samband med 1964 års stora reform av polis-. åklagar- och exekutions- väsendet uppmärksammat frågan och därvid uttalat sig för att exekutiva ärenden alltjämt bör i första instans åvila särskilda exekutiva myndig- heter. Denna ståndpunkt utesluter naturligtvis inte att exekution tillhör rättsväsendet.
Till stöd för den rådande ordningen kan enligt beredningen särskilt fram- hållas att det skulle vara främmande för domstolarna att ha ansvaret för de allmänna målen. Man kan svårligen ålägga dem att svara för indrivning av skatter. något som är kronofogdcmyndigheternas till sin omfattning största arbetsuppgift. Och att dela tipp verksamhetsområdet så att enskilda mål läggs till domstol och allmänna mål blir kvar hos kronofogdemyndighet skulle medföra betydande praktiska olägenheter. ] samband med 1964 års reform framfördes inte några önskemål om att domstolarna skulle svara för exekutionsväsendet i första instans. Och under beredningens fortsatta arbete har inte heller kommit fram sådana önskemål. Beredningen anser sig sålunda kunna utgå från att exekutionen i enlighet med l964 års beslut skall i första hand ligga hos kronofogdemyndighet och inte hos domstol.
Beredningen anser angeläget att det nuvarande antalet instanseri utsök- ningsmål nedbringas och en organisatoriskt enklare ordning även i övrigt genomförs. Enligt beredningen är det naturligt och ändamålsenligt att kronofogdemyndighet görs till det organ som på exekutionssidan får motsvara allmän underrätt på den dömande sidan. Uppenbarligen är det fullt möjligt att titan risk för rättssäkerheten minska antalet instanser i titsökningsmål genom att avskaffa överexekutor som mellaninstans. Bered- ningen anscr också att en lämplig ordning vinns om de ärenden som nti handläggs av överexekutor som första instans liksd'm försäljning av regis-
89
Prop. 1980/81: 8 Lagberedriingensförs/ag 90
trerat skepp. luftfartyg m.m. och fast egendom anförtros kronofogde- myndighet. Detta förutsätter att kvalificerad arbetskraft finns att tillgå hos kronofogdemyndigheten och att det inom myndigheten sker en ändamåls- enlig arbetsfördelning. Beredningen påpekar att statsmakterna år l972 har fattat principbeslut om en stark minskning av antalet kronofogdedistrikt. Efter en sådan minskning bör nämnda krav kunna uppfyllas utan större svårigheter.
Beredningen har övervägt huruvida någon del av de ärenden angående förordnande om verkställighet av vissa domar och beslut m.m. som nu i första instans tas tipp av överexekutor bör gå till underrätt som då skulle pröva förutså'ittningarna för verkställighet och ge direktiv om och hur verk- ställighet får äga rum. Beredningen har emellertid inte ansett ändamåls- enligt att flytta dessa ärenden från överexekutor till underrätt. Man vinner en betydligt enklare och mera överskådlig ordning. om de anförtros krono- fogdemyndighet som första instans. Kronofogdemyndigheten måste ju under alla förhållanden medverka vid verkställigheten och kvalificerade befattningshavare hos myndigheten bör kunna bemästra uppgiften. Bered- ningen påpekar att den inte ämnar föreslå någon ändiing i den nuvarande ordningen att förutsättningarna för verkställighet av vissa utländska domar eller beslut eller av utländska skiljedomar skall prövas av Svea hovrätt.
Beträffande exekutiv försäljning av registrerat skepp. luftfartyg m.m. och fast egendom framhåller beredningen att den i tidigare betänkanden har räknat med att. om överexekutor avskaffas, sakkunniga förrätt- ningsmän vid behov skulle kunna användas utanför det kronofogdedistrikt där vederbörande är stationerad. I fråga om registrerade skepp och luft- fartyg kan man över huvud inte vänta sig att det annat än på ett mycket begränsat antal ställen kan finnas förrå'ittningsman- med erfarenhet på 'området. Efter den eftersträvade minskningen av antalet kronofogde- distrikt torde däremot i fråga om försäljning av fast egendom sakkunnig komma att finnas inom varje distrikt. möjligen med ett eller ett par undantag. (')avsett var den som anlitas är stationerad, bör han i ett aktuellt ärende handla i den lokala kronofogdemyndighetens namn. Att utmät- ningsärende inte behöver llyttas från första till andra instans när den utmätta egendomen skall säljas innebär enligt beredningen givetvis en organisatorisk fördel.
Av ärenden som överexekutor nu handlägger som första instans intar i övrigt, anför beredningen vidare. handräckningsärendena en särställning. Även om införsel. utmätning och andra verkställighetsärenden skall hand- läggas av kronofogdemyndighet i första instans kan man tänka sig att göra domstol ensam behörig att i första instans ta upp ansökningar om hand- räckning. Beredningen har emellertid inte funnit att detta skulle innebära någon vinning utan stannat för att det praktiskt lämpligaste är att behålla möjligheten för vederbörande att vända sig till exekutiv myndighet. vilken
Prop. 1980/81; 8 Lagberedningensförslag
— om överexekutor avskaffas — bör vara kronofogdemyndighet. Ärenden om handräckning kräver snabbt ingripande. t.ex. om det gäller skepp eller luftfartyg som väntas anlända till viss hamn eller flygplats. Sökanden bör därför kunna vända sig till den myndighet som är närmast till hands. Det är t.ex. i fråga om kvarstadsansökan inte möjligt att. om befogenheten att ingripa läggs hos domstol. alltid lita till just den domstol vid vilken eventuell talan i saken sedermera skall väckas. I andra fall. såsom vid åter- ställande av besittning. är det kanske inte alls aktuellt att talan skall behöva väckas vid domstol. Det kan enligt beredningen knappast bestridas att den för praktisk verkställighet inrättade kronofogdeorganisa- tionen är bättre ägnad att tillgodose kraven på snabba ingripanden än domstolarna. Domstols beslut om handräckning måste f.ö. under alla omständigheter befordrats till kronofogdemyndigheten för att genomföras. Motsvarande gäller nu beträffande överexekutors beslut om hand- räckning. Efter överexekutors avskaffande kan kronofogdemyndigheten. om den får befogenhet att ta tipp ärenden om handräckning. både meddela beslut därom och själv befordra beslutet till verkställighet. Beredningen föreslår alltså att kronofogdemyndighet får befogenhet att besluta om handräckning i huvudsak enligt vad som nu gäller för överexekutor. Därvid förutsätts att myndigheten blir utrustad med kvalificerad personal för ändamålet.
Beredningen påpekar att handräckning kan beviljas av överexekutor inte bara direkt enligt Ul.:s bestämmelser därom titan även på grtind av hänvis- ningar i andra lagar till UL. I stort sett torde enligt beredningen inte finnas anledning att skilja mellan handräckning direkt enligt UL och hand— räckning på grtind av hänvisning till UL:s bestämmelser.
I åtskilliga författningar läggs speciella befogenheter hos öv *rexekutor. t.ex. att motta deposition av hyra m.m. Beträffande dessa befogenheter får i varje särskilt fall prövas. anför beredningen. om överexekutor bör ersättas av kronofogdemyndighet eller någon annan myndighet. Antalet sådana ärenden och därmed förenat arbete är inte så stort att det i nämnvärd grad påverkar den nti aktuella organisationsfrågan.
Beredningen erinrar i detta sammanhang om de ärenden rörande ft'firdel- ning av medel enligt UL:s regler som nu handläggs av länsstyrelsen. Eftersom fördelningen sker med tillämpning av reglerna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom kan det synas rationellt att överflytta även dessa fördelningsärenden till kronofogdemyndighet. Om det inte sker titan ärendena stannar hos länsstyrelsen. kan denna behöva anlita expert på hithörande frågor hos kronofogdemyndighet eller på annat håll.
Beträffande frågan om överinstans till kronofogdemyndighet kan man enligt beredningen. om överexekutor avskaffas. tänka sig att talan från kronofogdemyndigheten skulle fullföljas inte till hovrätt utan till tingsrätt eller annan domstol som dömer i första instans. Om talan skall från krono-
9l
Prop. 1980/81: 8 Lagberedningens förslag
fogdemyndighet fullföljas till underrätt. kommer dock inte antalet instanser i exekutiva ärenden att minska. om inte särskilda begränsningar ställs upp i fråga om fullföljd till högre instanser. Tvärtom skulle i alla ärenden som nu handläggs av överexekutor som första instans liksom i ärenden angående försäljning av skepp. luftfartyg m.m. och fast egendom tillkomma en ny mellaninstans. Beredningen kan å andra sidan inte finna lämpligt att. om talan i exekutiva ärenden skulle fullföljas till underrätt. särskilt begränsa möjligheterna till fullföljd därifrån. Exekutiva ärenden erbjuder inte sällan svåra rättsliga problem som bör få prövas av överrätt. Man kan vidare enligt beredningen knappast tänka sig att alla ärenden oavsett sin beskaffenhet skulle gå från viss kronofogdemyndighet till en och samma underrätt. I stället torde man tvingas att dela upp ärendena på olika slags domstolar. t.ex. så att ärenden om försäljning av fast egendom går till fastighetsforum. ärenden om avhysning av hyresgäst till hyres— domstol osv. En sådan fullföljdsordning blir svåröverskådlig och kan befaras medföra svårigheter i tillämpningen. Vidare får man räkna med att talan skulle få fullföljas till tinderrätter med mindre domkretsar än krono- fogdemyndigheternas distrikt. Detta kan enligt beredningen inte vara lämpligt. Det är i övrigt naturligtvis viktigt att man snabbt kan få ett auktoritativt avgörande i saken.
Beredningen anser att valet av överinstans bör stå mellan hovrätt och en särskild överinstans för exekutiva ärenden för hela riket. Det senare alter— nativet kan i förstone synas tilltalande från liera synpunkter. Ärendenas snabba avgörande kan befordras och enhetligheten i avgörandena främjas. Beredningen erinrar här om att RSV nyligen har utsetts till centralmyndig- het för exekutionsväsendet och skall ersätta den mera provisoriska exeku- tionsväsendets organisationsnämnd. RSV skall få betydande admini— strativa och praktiska uppgifter inte minst med tanke på skatteindriv- ningen. Bl.a. kommer eventuell central databehandling att förläggas dit. Beredningen kan emellertid inte liiina lämpligt att i en centralmyndighet av den typen bygga in en över- och slutinstans för prövning av talan som full- följs i exekutiva ärenden.
Man sktille sålunda vara nödsakad att inrätta en självständig över- instans. Denna måste ha en sådan sammansättning att den kan väl fylla uppgiften att vara slutinstans även i rättsligt svåra exekutiva ärenden. En kollegial domstol är nödvändig. Beredningen har den uppfattningen att tillströmningen av besvär i kvalificerade ärenden inte blir tillräcklig för att motivera inrättandet av en särskild kollegial domstol för ändamålet. Härtill kommer att principiella erinringar kan framställas mot att låta exekutiva ärenden slutligt avgöras i en instans som är helt skild från domstols- väsendet i övrigt. De svåra frågor som uppkommer i sådana ärenden är av civilrättslig natur och det är betydelsefullt att de bedöms på ett sätt som står i överensstämmelse med avgörandena när motsvarande frågor upp- kommer titan samband mcd exekutiva ärenden. Inte minst i fråga om hand-
92
Prop. 1980/81: 8 [..ugberedningensförslag
räckning synes det olämpligt att talan fUIlföljs till en sådan central över- instans som har nämnts nyss. Över huvud kräver ett kvalificerat avgörande av svårare exekutiva ärenden att den som prövar saken har god överblick över hela civilrätten. Beredningen påpekar att exekutiva besvärsmål i allmänhet brukar avgöras på grundval av skriftligt maten'al. Ibland kan det emellertid vara behövligt att panema inställer sig till muntlig förhandling. Om partema eller deras ombud i så fall skall nödgas inställa sig i stationeringsorten för en central instans för hela riket skulle det innebära en avsevärd olägenhet för dem. Det finns dock den möjlig- heten att sammanträde hålls på en ort som ligger mera bekvämt till för parterna.
Sammanfattningsvis uttalar beredningen att det inte föreligger till- räckliga skäl för en så genomgripande omläggning av förfarandet i exekutiva ärenden som att ersätta prövningen i hovrätt och högsta dom- stolen med prövning hos en särskild central instans för hela riket.
Av det sagda följer att exekutiva ärenden enligt beredningens mening bör fullföljas från kronofogdemyndighet till hovrätt. En farhåga är att detta kan leda till en besvärande arbetsbelastning för hovrätterna. Den sållning som hittills har skett hos överexekutor kan emellettid åstadkommas genom lämpliga regler för kronofogdemyndighetens eget handlande. Redan nu vidtar kronofogdemyndigheten i viss utsträckning s.k själv- rättelse samtjämkningar vid införsel och utmätning av lön. Möjligheten till självrättelse bör enligt beredningen vidgas. Av olika skäl. bl.a. för att man skall få en så enhetlig praxis som möjligt. är det lämpligt att kronofogde- myndigheten genom tjänsteman i högre ställning rutinmässigt följer de underordnades tillämpning. Den överordnade tjänstemannen bör i praktiskt lämplig omfattning kunna vidta rättelse vid sådan rutinmässig granskning eller med anledning av skedda påpekanden. Dessutom bör en särskild granskning ske. när formliga besvär anförs över meddelat beslut eller vidtagen åtgärd. ] anslutning till det sagda framhåller beredningen att enhetlig praxis hos kronofogdemyndigheterna kan främjas även genom anvisningar från regeringen eller RSV. t.ex. i fråga om sådana rutin- ärenden som införsel och beträffande beneficium o.d. Sådana anvisningar är enligt förslaget inte bindande men har givetvis ändå sin praktiska betydelse.
Den granskning som förutsätts skola ske hos kronofogdemyndigheten kan. anför beredningen, sägas innebära ett slags hos myndigheten inbyggd överprövning. Man bör naturligtvis fråga sig. om detta system innebär någon vinning jämfört med den nuvarande ordningen. En intern över- vakning hos kronofogdemyndigheten av de underordnade tjänstemännens tillämpning är emellertid under alla omständigheter önskvärd och för allmänheten är det en vinst. om rättelse kan i ökad omfattning ske utan att formliga besvär behöver anföras till högre instans.
93
PI'OP- ”80/31: 8 Lugberedlzingens förslag
3.3 Handläggningen av mål angående indrivning av skatter. böter o.d. (allmänna mål)
Beredningen anser att en ny UB. i motsats till UL men i överens- stämmelse med införsellagen. bör vara direkt tillämplig även på brottmåls- domar som innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse samt på indrivning av skatter och allmänna avgifter. Att låta den grundläggande lagstiftningen även i fortsättningen bli direkt tillämplig endast på en mindre del av de exekutiva ärendena synes mindre tillfredsställande. De avvikande bestämmelser som i en del detaljer behövs beträffande allmänna mål är enligt beredningen inte fler eller större än att de med stöd av bemyndigande kan meddelas av regeringen. Givetvis får inte genom sådana bestämmelser göras intrång i enskild rätt. Vad som kan komma i fråga är regler som ger kronofogdemyndigheten större frihet att på det allmännas vägnar medge avbetalning och anstånd med försäljning o.d. samt föreskrifter om bl.a. redovisning.
F.nligt beredningens förslag skall sålunda balken i fråga om verkstäl- lighet vara tillämplig beträffande all verkställighet som gäller betalnings— skyldighet eller annan förpliktelse att prestera eller underlåta något (I kap. l 5). Vidare föreslås beträffande ärenden som rör böter. viten. för—verkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av brott och ärenden som gäller skatter eller allmänna avgifter att regeringen får meddela bestäm- melser som avviker från balken (1 kap. 8 5).
3.4 S jälvrättelse
Beredningen anser som har berörts nyss att möjligheten till självrättelse bör vidgas. bl.a. för att undvika en besvärande arbetsbelastning för hov- rätterna. För allmänheten är det enligt beredningen en vinst om rättelse kan ske i ökad omfattning utan att formliga besvär till högre instans behöver anföras. Det är samtidigt angeläget att möjligheten till själv- rättelse inte missbrukas. Befogenheten får sålunda inte leda till godtyckliga beslut fram och tillbaka utan syftar till att upprätthålla en god och såvitt möjligt enhetlig praxis. Något missnöje har inte heller framkommit beträf- fande tillämpningen av vad som nu gäller. Befogenheten bör förbehållas kvalificerade tjänstemän.
Beträffande utmätning (frånsett utmätning av lön o.d.) framhåller bered- ningen att rättelseinstitutet har fungerat väl i praktiken. Det synes lämpligt att fortsätta på den inslagna vägen. och vidga möjligheten för kronofogde- myndigheten att i gäldenärens intresse besluta om rättelse i skedd utmät— ning. En sådan befogenhet motverkar att alltför många ärenden förs upp till hovrätt. l förslaget skiljs mellan det fallet att utmätt egendom tillhörde tredje man och andra fall (5 kap. 33 :$ första stycket resp. 5 kap. 34 så i för- slaget). För rättelse i det förra fallet föreslås inte någon särskild tidsbe— gränsning. Om det genom rättegång eller på annat sätt blir utrett att utmätt
94
Prop. 1980/81: 8 Lagberedningensförr/ag
egendom tillhörde tredje man. skall enligt förslaget utmätningen hävas. såvida inte tredje mannen efter meddelat föreläggande har förlorat sin rätt mot sökanden. Förslaget innebär att utmätningen skall kunna hävas så länge det är praktiskt möjligt. Utmätningen bör sålunda kunna hävas även efter försäljning av egendomen. så länge beslut om fördelning eller utbe- talning inte har meddelats. ] sådant fall skall enligt uttrycklig bestämmelse i förslaget hävandet av utmätningen gälla endast rätten till influtna medel. En sådan liberalitet synes beredningen vara en naturlig följd av att det inte kan förutsättas att tredje man som berörs av tttmätningen får kännedom därom genast. Enligt förslaget kan tredje man anföra besvär över utmät- ning utan begränsning till viss tid.
Beredningen föreslår vidare att om kronofogdemyndigheten av annat skäl än som avses i 5 kap. 33 s" finner att utmätt egendom inte borde ha utmätts. rättelse skall ske (5 kap. 34 å). Bestämmelsen avser bl.a. fall då hinder rätteligen har förelegat mot verkställighet eller utmätt egendom borde ha ingått i gäldenärens beneficium eller utmätning har skett i strid mot annan föreskrift som hindrar utmätning eller då utmätningsordningen har åsidosatts. För rättelse bör enligt beredningen krävas att den är klart befogad. Beredningen diskuterar om den nuvarande tidsfristen om två veckor för rättelse bör förlängas i fall som nu avses. Rättelse enligt 5 kap. 34 & avser förhållanden som det ofta kan vara svårt att bedöma i fall då någon längre tid har förflutit från utmätningen. t.ex. om saken rör gälde— närens beneficium. Det kan också invändas att förfarandet blir alltför lösligt om verkställda åtgärder får ändras när som helst. Frågan om tids- fristen för rättelse har dessutom samband med tiden för anförande av besvär över utmätning. Enligt beredningens förslag skall sökande och gäldenär kunna anföra besvär över annan utmätning än löneutmätning inom tre veckor från delgivning av beslutet. medan tredje man får besvära sig utan begränsning till viss tid. Det måste enligt beredningen anses mindre lämpligt om gäldenären kan påkalla rättelse sedan besvärstiden för honom har gått till ända utan att besvär har anförts.
Beredningen anser därför att det inte bör komma i fråga att rättelse enligt paragrafen får ske utan tidsbegränsning. Däremot kunde övervägas att något förlänga den nuvarande tidsfristen. t.ex. till tre veckor från utmätningen. Vid en tidsfrist av två veckor för rättelse har gäldenären ytterligare minst en vecka till förfogande för att anföra besvär över utmät— ningen. om han inte har lyckats utverka rättelse. Beredningen anser att denna tidsfrist bör behållas för rättelse enligt paragrafen. Om besvär har anförts över utmätningen. bör dock rättelse. i samband med den gransk- ning som förutsätts äga rum innan handlingarna sänds till hovrätten. kunna ske även efter utgången av tvåveckorsfristen. Detta är särskilt motiverat av önskemålet att minska tillströmningen av mål till hovrätterna. Bered- ningen föreslår därför att sådan rättelse som avses i 5 kap. 34 & inte-får vidtas senare än två veckor från utmätningen annat än om talan har full- följts mot utmätningen.
95
Prop. 1980/81: 8 Lagberedningens förslag 96
De föreslagna bestämmelserna om rättelse av utmätning är tillämpliga även i fråga om fast egendom.
l fall då bestämmelserna om hävande och annan rättelse av utmätning inte är tillämpliga kan kronofogclemyndigheten. framhåller beredningen. innan utmätt egendom har sålts. med sökandens medgivande låta utmät- ning ga åter eller eljest ändra verkställd åtgärd till gäldenärens fördel. l ärenden angående uttagande av böter. skatter m.m. kan kronofogde- myndigheten. i den mån direktiven för myndigheten medger det. i egen- skap av representant för staten/"borgenären helt eller delvis avstå från verkställd utmätning.
[ fråga om införsel föreslår beredningen att kronofogdemyndigheten erhåller samma befogenhet att själv ändra beslut om införsel. när anledning föreligger därtill. som finns redan f.n. (4 kap. 12 5 första stycket). Motsvarande gäller utmätning av lön o.d. (8 kap. 5 åjämförd med 4 kap. I? 5).
Beträffande handräckning föreslår beredningen en uttrycklig bestäm- melse om att säkerhetsåtgärd skall genast hävas bl.a. om det på grund av upplysta omständigheter befinns att åtgärden inte hade bon äga rum (17 kap. 14.5).
Beredningen påpekar att de bestämmelser som sålunda föreslås om självrättelse inte är uttömmande. Kronofogdemyndighetens verksamhet är till större delen av rent praktisk art och det torde följa av verksamhetens beskaffenhet att myndigheten i viss omfattning måste kunna ändra vidtagna åtgärder. Kronofogdemyndighets beslut och åtgärder bör sålunda inte göras mera bindande än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med dem. Om kronofogdemyndighet genom något beslut har slitit en tvist mellan parter. kan emellertid enligt beredningen beslutet inte bli föremål för självrättelse utan stöd av lagbestämmelse. Vidare får enligt förslaget självrättelse av beslut om utmätning ske endast Linder de förutsättningar som anges i 5 kap. 33 och 34 åå. Har åter kronofogdemyndigheten under- låtit att ta viss egendom i mät därför att förrättningsmannen har ansett att den ingick i gäldenärens beneficium eller på grund av sin beskaffenhet inte var utmätningsbar. är myndigheten oförhindrad att ändra mening. Bl.a. kan överordnad befattningshavare ha en annan uppfattning i saken och ge order om att egendomen skall utmätas. Beträffande försäljning och köpe— skillingsfördelning följer enligt beredningen av åtgärdens beskaffenhet att den inte kan hävas av kronofogdemyndigheten själv. I fråga om verkstäl- lighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet torde också möjlig- heten till självrättelse vara begränsad. Rena misstag vid genomförandet. t.ex. vid öppnande av väg eller hämtning av avbetalningsgods. torde dock kunna rättas. Motsvarande gäller avhysning.
I fråga om det praktiska genomförandet av olika förrättningar torde kronofogdemyndigheten. anför beredningen vidare. över lag ha befo- genhet att successivt anpassa förfarandet efter vad situationen kräver.
Prop. 1980/81: 8 Lagberedningensförslag
t.ex. i fråga om åtgärder för säkerställande av utmätning. En del uttryck- liga beslut gäller på grund av sakens beskaffenhet endast tills vidare. 1 vissa fall. t.ex. när det är fråga om undantag från förbud eller anstånd med försäljning. förutsätts att avslag på ansökan inte hindrar vederbörande att återkomma.
Beredningens förslag utgår i enlighet med det sagda från att det — utöver de fall som särskilt nämns i lagtexten - på grund av verksamhetens beskaf- fenhet finns viss befogenhet för kronofogdemyndigheten att ändra meddelade beslut och åtgärder. Det har inte synts rådligt att söka fixera denna befogenhet i lagtext. Däremot kan det enligt beredningen vara lämpligt att frågan uppmärksammas i administrativa föreskrifter som närmare anger hur kronofogdemyndigheten bör förfara.
Anledning till rättelse kan. anför beredningen. yppas vid den rutin- mässiga granskning av underordnades arbete som högre tjänsteman förut- sätts utföra. Påpekande av part eller tredje man kan också ge anledning till rättelse. Kronofogdemyndigheten bör självmant ta upp fråga om själv— rättelse när anledning föreligger därtill. Beredningen föreslår sålunda att kronofogdemyndigheten självmant skall pröva fråga om ändring eller rättelse när sådan åtgärd är tillåten och anledning föreligger (19 kap. 18 5 första stycket första meningen beredningens förslag).
Beredningen förordar vidare att en särskild granskning skall ske vid kronofogdemyndigheten, när besvär har anförts över meddelat beslut eller vidtagen åtgärd. Detta kan ske om besvärshandlingen. som beredningen föreslår. skall inges till kronofogdemyndigheten som vid behov ger motparten del därav. Enligt beredningens förslag skall vad som sägs i 19 kap. 18 5 om kronofogdemyndighetens prövning av fråga om bl.a. ändring eller rättelse gälla även när anförda besvär ger anledning därtill (19 kap. 36 5 första stycket).
Beredningen framhåller att klaganden eventuellt kan bli tillfredsställd genom beslut som kronofogdemyndigheten meddelar med anledning av anförda besvär. 1 andra fall kan han avstå från fullföljd oaktat beslutet i någon del har gått honom emot. Slutligen kan han av svarandens för- klaring bli övertygad om att han bör återkalla sina besvär. Beredningen föreslår att om inte klaganden blir tillgodosedd genom tillämpning av 19 kap. 36 5 första stycket eller återkallar sin talan. kronofogdemyndigheten skall så snart som möjligt sända besvärsinlagan och övriga handlingar i ärendet till hovrätten (19 kap. 37 5 första stycket). Om klaganden har blivit tillgodosedd genom självrättelse eller om han har återkallat sin talan. skall sålunda enligt beredningens förslag handlingarna över huvud inte tillställas hovrätten. .
Det kan inträffa att sedan part har anfört besvär motparten medger ändring av kronofogdemyndighetens beslut. Beredningen förutsätter att kronofogdemyndigheten då alltid kan rätta meddelat beslut eller vidtagen åtgärd i enlighet med medgivandet och även företa de följdåtgärder som
7 Riksdagen ]980/8l. ! saml. Nr 8. Del I _
97
Prop. 1980/81: 8 Remissyr[nun/ena
föranleds därav. Beredningen har övervägt huruvida kronofogdemyndig— heten borde bemyndigas att även i andra fall med anledning av anförda besvär vidta självrättelse. oaktat befogenhet därtill eljest inte står till buds. Därigenom skulle kunna förebyggas att ärendet måste överlämnas till hov- rätten. Eftersom dct måste röra sig om ett mycket ringa antal fall då tillämpning av befogenheten sktrlle kunna komma i fråga har beredningen emellertid ansett lämpligast att inte föreslå någon sådan vidgad befogenhet till självrättelse.
Det kan nämnas att beredningen i 5 kap. 33 å också föreslår bestäm- melse om att utmätning skall hävas. om försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran inte kan antas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Förslaget innehåller vidare en ttttrycklig bestämmelse om att beslut som till följd av skrivfel. räkncfel eller annat sådant förbi— seende innehåller uppenbar oriktighet får rättas av kronofogdemyndig- heten även sedan ärendet har avslutats ( 19 kap. 18 å andra stycket).
4 Remissyttrandena
4.1 Allmänna synpunkter på förslaget
Beredningens förslag till UB har fått ett gynnsamt mottagande av remiss— instansema. Alla instanser utonr en tillstyrker eller förklarar sig inte ha någon erinran mot att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
Av allmänt positiva uttalanden om förslaget kan nämnas följande.. Hm'rt't'ltenji'ir Västra Sverige anser att förslaget har stora förtjänster och är skickligt och omsorgsfullt utarbetat. Det är enligt hovrätten väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Enligt Irm'riitrmrji'ir Övre Norrland är förslaget väl genomtänkt och konsekvent utformat. De föreslagna bestäm— melserna undanröjer i många betydelsefulla avseenden den ofullständighet och oklarhet som vidlåder den nuvarande utsökningslagstiftningen och torde medge en smidigare och effektivare tillämpning än nu gällande regler. Svea hovrätt framhåller att fi'irslaget spänner över ett vidsträckt och delvis mycket komplicerat rättsområde. Många av de behandlade frågorna har betydande principiellt intresse och de föreslagna reglerna kommer genomgående att få stor praktisk betydelse. Hovrätten anser att förslaget är ägnat att läggas till grund för lagstiftning efter överarbctning och ytterligare utredning i vissa delar.
RSV anser att beredningen har lagt ner ett förtjänstfullt arbete på betän- kandet. Förslaget tillgodoser i stort såväl de krav på effektivitet som ntrmera bör ställas på den statliga verksamheten som de krav på rätts- säkerhet som den enskilde medborgaren i dag kan ställa. Från juridisk-tek- nisk synpunkt har förslaget enligt RSV synnerligen hög kvalitet. Enligt kammarrätten i Stuck/mhn synes förslaget utgöra ett synnerligen gediget och väl genomfört utredningsarbete inom ett svårbemästrat och kompli-
98
Prop. 1980/ 81: 8 Remissyttrande/ta 99
cerat område. Om tiden likväl ännu inte är inne att i allo genomföra vad beredningen förordar. beror detta inte på brister i förslaget.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget utgör resultatet av ett synnerligen omfattande och skickligt lagstiftningsarbete och bör beträf- fande de materiella rättsreglerna i stora delar kunna läggas till grund för lagstiftning. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län är förslaget ägnat att avhjälpa bristerna i UL. l förslaget har tagits hänsyn till en rad frågor som i rättstillämpningen har vållat problem och osäkerhet. Reformema före- faller ändamålsenliga och anpassade efter tidens krav. Många nyheter i förslaget är av stor praktisk betydelse. KronQ/Pmdefl'ireningen framhåller att trots de delreformer som har genomförts i fråga om UL stora delar av lagen alltjämt är föråldrade och tillämpningen vållar stora svårigheter för de exekutiva myndigheterna. Föreningen hälsar dätför förslaget med tillfredsställelse. Den klarhet och stringens som utmärker lagtexten samt de utförliga och klarläggande motiv som redovisas i betänkandet blir av utomordentligt värde för rättstillämpningett. Många rättsfrågor av svårlöst natur. som kronofogdemyndigheterna har brottats med under årens lopp. har kommit närmare sin lösning genom beredningens motivuttalanden. Adi-(»kutsamjiutdat ttttalar sin tillfredsställelse med att beredningen har verkställt en ingående översyn av utsökningsrätten och på så klarläggande sätt redovisat sina motiv för de framlagda förslagen. Sammanförandet till en utsökningsbalk av de regler som f.n. återfmnsi en mångfald exekutions- rättsliga lagar är ägnat att på ett effektivt sätt bidra till ökad överskådlighet It - och klarhet på exekutionsrättens område.
Endast en remissinstans. länsstyrelser: i Göteborgs och Bohus län. ställer sig negativ till att förslaget upphöjs till lag. Som skäl åberopas — utöver önskemål om att de föreslagna reglerna i systematiskt hänseende ordnas på annat sätt än beredningen har gjort — i huvudsak att bered- ningens förslag i fråga om organisationen av exekutionsväsendet inte bör genomföras (se även avsnitt 4.2).
Frågan vad som bör ingå i en utsökningsbalk berörs i en del remiss- yttranden. Beredningens åsikt att konkursrätten. förmånsrättsordningen. summarisk betalningsprocess och återtagande av avbetalningsgods även i . fortsättningen bör regleras utanför UB. och att balken bör begränsas till den egentliga utsökningsrätten delas av nästan alla remissinstanser. Konkurslagskommittén påpekar att det. överensstämmer med vad som i allmänhet gäller utomlands. bl.a. i de övriga nordiska länderna. att konkursrätten _ som även omfattar ackordslagstiftningen — i systematiskt hänseende hålls isär från utsökningsrätten i egentlig mening. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skattepmcessen är så till vida kritisk som utredningen anser det önskvärt. i vart fall från det allmännas synpunkt. att frågor om special- och generalexekution beaktas i ett sammanhang så att en samordning kan ske av bestämmelserna på dessa områden. Enligt utredningen bör därvid uppmärksammas näringspolitiska och sociala
Prop. 1980/81: 8 Retttissyttra-ttdentz_. 100
frågor. vilka under senare år har fått en allt större betydelse vid exekution.
Svea hovrätt saknar en närmare diskussion av frågan om UB bör reglera inte bara verkställighet utan även förfaranden som närmast har karaktären av summarisk process. Det kan enligt hovrätten för Västra Sverige ifråga- sättas om det är nödvändigt eller ens lämpligt att i ett lagverk, som handlar om hur de exekutiva myndigheterna skall förfara, foga in civilrättsliga bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning. Visserligen har regler motsvarande de som förslaget innehåller förts in i UL såvitt avser fast egendom och registrerat skepp. men hovrätten ifrågasätter om inte i en blivande definitiv lagstiftning alla. regler om skydd för den som förvärvar fast egendom bör tas in i JB och motsvarande regler om lös egendom tas in i en lagstiftning om godtrosförvärv av sådan egendom. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det diskutabelt om frågan om verkan av cxekutiv försäljning bör regleras i UB.
Beredningens uppfattning att de regler som nyligen har tillkommit på grundval av beredningens tidigare förslag nu inte skall genomgående övervägas på nytt utan i allmänhet bör utan ändring föras in i UB kritiseras av RSV och kronojogdafc'ireningen. RSV framhåller att ståndpunkten kan vara förståelig i betraktande av beredningens ansträngningar att få den stora lagstiftningsuppgiften fullbordad, men att den som berörs av lagstift— ningen har svårt att godta ståndpunkten, Den innebär att man avstår från den särskilda fördel som partiella reformer medför genom att man efter försöksverksamhet kan göra ändringari slutskedet av lagstiftningsarbetet. Vissa av de partiella reformerna har också särskilt starkt haft karaktär av försöksverksamhet. Hit hör enligt RSV bestämmelserna om utmätning av lön o.d. och om underhandsförsäljning av lös egendom. Det har vidare visat sig att vissa andra nya bestämmelser. t.ex. reglema om utmätning av pantbrev. har blivit mindre lämpligt utformade. RSV anser att det mot bakgrund av gjorda erfarenheter finns anledning att se över sådana bestämmelser som nu har nämnts. Kronofogdeföreningen anför liknande synpunkter.
RSV tar i sitt yttrande även upp vissa principiellt och praktiskt viktiga frågor som inte har berörts i betänkandet, nämligen möjlighet för gälde- nären att ställa säkerhet i allmänt. mål, kronofogdemyndighetens skyldig- het att efterforska utmätningsbar egendom och krediteringsordningen när borgenär i enskilt mål åberopar tllera fordringar. RSV framhåller att ett lagstiftningsprojekt av UB:s storlek kräver viss återhållsamhet om det skall kunna genomföras, men att de nämnda frågorna å andra sidan är av stor praktisk betydelse. Arbetet på en UB har pågått i många år och det kommer att ta lång tid att slutföra det. Sett mot detta tidsperspektiv bör frågorna enligt RSV tas upp, även om de skulle i någon mån fördröja balkens ikraftträdande. Även kronofogdejöreningen tar upp de nämnda frågorna.
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandenä 101
4.2 Exekutiva myndigheter 4.2.1 Allmänna synpunkter
Beredningens förslag att överexekutor skall avskaffas och de uppgifter som handläggs av överexekutor som första instans föras över till krono- fogdemyndigheterna tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Till dessa remissinstanser hör hovrätten är Västra Sverige. hovrätten för Övre Norrland. DON. sjöfartsverket. RRV. RSV. länsstj'relsernu (' _S'f'idermunlunds. Älvsborgs. Jämtlands Och Norrbottens län. hände/skummarf'örbundet. butlkji'ireninng. jordbrukskasse 'är- bundet. Finunsieringsfiiirelugens _li'irening. Föreningen mellan ombuds- männen hos .S'veriges Ianclshypoteksinstitution. Konungariket Sveriges studs/typotekskassa. Postbanken. Folksam. Hyresgästernas riksförbund. 1.0. TCO. udvokutsutnjimdet. domare/örbundet. kronoft)gdtföreningen. lt[)"/mmnnäfärbundet. SHIO och LRF. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser dock att frågan vilken myndighet som skall besluta om hand- räckning bör övervägas ytterligare.
llm-rättenji'ir Västra Sverige anser att beredningen har anfört goda skäl för den föreslagna organisationsändringen och att kronofogdemyndig- heterna synes vara väl ägnade att överta de exekutiva ärenden som nu handläggs av överexekutor. Även hovrätten fiir Övre Norrland godtar de av beredningen anförda skälen. Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att den nuvarande ordningen är klart otillfredsställande. Särskilt angeläget är att antalet instanser nedbringas och att en organisatoriskt enklare ordning även i övrigt genomförs. Enligt advokatsatnfiindet innebär den föreslagna organisationsändringen åtskilliga fördelar huvudsakligen av praktisk natur. såsom möjlighet till en genomgripande rationalisering resulterande i högre effektivitet. mera skyndsam behandling av ärendena och färre in- stanser.
Förslaget går enligt th)ttmre/l'irbundet väl ihop med de ändringar som på senare tid har genomförts eller planerats i fråga om såväl den lokala organisationen inom exekutionsväsendet som länsstyrelsernas allmänna verksamhet. Förbundet syftar härvid på tillskapandet av kronofogde- myndigheterna vid exekutionsväsendets förstatligande år 1965 och den uppbyggnad som därefter har skett av dessa myndigheter samt på länssty- relsereformen år 197]. som bl.a. innebar att länsstyrelserna gjordes till regionala planeringsmyndigheter samtidigt som överexekutorsuppgifterna bedömdes som mindre betydelsefulla. Mot denna bakgrund måste det enligt förbundet anses följdriktigt att sammangjuta de båda exekutiva myndigheterna till en enda och att fortsätta uppbyggnaden av kronofogde- myndigheterna. Förslaget härom har enligt förbundet många fördelar. En sådan är att exekution i'fast egendom och handräckning kan genomföras hos en enda myndighet. En annan är att antalet instanser minskas. Som en ytterligare fördel pekar förbundet på att kronofogdemyndigheterna för sin
Prop. 1980/81; 8 Remissyttrandentt 102
verksamhet har hjälp och stöd av centralmyndigheten för administration av exekutionsväsendet.
Enligt RSV är den föreslagna. ändringen rationell i flera avseenden. Under senare år har kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter förskjutits mot den judiciella sektorn och svårhetsgraden har ökat. På personalen har ställts ökade krav. RSV anser att den personal som finns vid kronofogde- myndigheterna är i och för sig kompetent att överta överexekutors arbets- uppgifter. Någon risk att handläggningen av målen skulle bli sämre före— ligger inte enligt RSV:s mening. Hos kronofogdemyndigheterna finns redan nu juridiskt skolad personal med mångårig och speciell erfarenhet av exekutionsrättslig verksamhet. Enligt RSV är det klart att vissa personalvinster följer av att en del arbetsmoment förenklas eller försvinner genom överflyttningen. Denna vinst-kan dock._åtminstonc delvis. komma att uppvägas av att överexekutorsuppgifterna sprids ut på fler myndigheter än f.n. .
Kronojogde/Q'ireningen anser att det inte numera finns bärande motiv för att exekutionen i första instans skall vara uppdelad på två organ. Många fördelar står att vinna med den föreslagna organisationsändringen. Denna förbättrar servicen för den rättssökande allmänheten. Förslaget bör också kunna minska kostnaderna för målbehandlingen. Bl.a. bör bespa- ringar kunna ske genom att man undviker dubbel diarieföring och kommu- nikation mellan exekutiva myndigheter i första instans. Förslaget innebär att kronofogdemyndigheterna får ett stort antal nya uppgifter som i många fall är av kvalificerad art. Detta ligger i linje med den utveckling som har pågått inom den lokala exekutionsorganisationen sedan förstatligandet år l965. Med den utbildningsnivå som finns och de krav på övriga kvalifika- tioner som numera ställs på alla personalkategorier hos kronofogde- myndigheterna är enligt föreningens mening dessa myndigheter väl skickade att ta på sig de nya uppgiftema. '
Enligt TCO är allmänhetens krav att vederbörande myndighet är lättill- gänglig inte mindre i fråga om utsökningsmål än beträffande rättsvården i övrigt. Snarare betyder närheten till myndigheten mera i dessa mål. där ett snabbt ingripande ofta är påkallat. än i rättegångsmål. TCO anser därför att det är välbetänkt att överexekutors uppgifter flyttas över till krono- fogdemyndigheterna. Kronojogdqföreningen. som påpekar att en stor del av den exekutiva personalen är utstationerad på andra orter än myndig- hetens centralort. anser att kontaktnätet med allmänheten kommer att vidgas väsentligt i fråga om överexekutorsuppgiftema, vilket förbättrar servicen för allmänheten. Även. LO framhåller angelägenheten av att allmänheten har nära till kronofogdemyndigheten och kan på ett lättill- gängligt sätt vända sig dit.
RRV påpekar att beredningens förslag i organisationsfrågan inte bygger på några egentliga kostnadsberäkningar av olika alternativ.
Några remissinstanser ställer sig tveksamma till att överexekutor
Prop. 1980/81: 8 Rentissyttrandena 103
avskaffas och mål som handläggs av överexekutor som första instans förs över till kronofogdemyndighetema. Kammarrätten i Stockholm anser att det visserligen på sikt inte finns något att erinra mot förslaget utan finner detta rationellt och riktigt. Men kammarrätten ifrågasätter om kronofogde- myndigheterna ännu har fått den organisation och nått den stabilitet som kan synas vara en förutsättning för uppgiften som beslutande instans närmast under hovrätt. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län har såvitt känt inte riktats några anmärkningar mot länsstyrelsernas sätt att sköta överexekutorsgöromålen. Länsstyrelsernas flexibilitet torde vara en fördel för handläggningen. Det kan också vara en fördel för länsstyrelserna från rekryteringssynpunkt och i deras egenskap av en htrvudmyndighet för notariemeritering om de kan erbjuda arbete med överexekutorsgöromålen. Ett behållande av överexekutor kan innebära att föreslagen minskning av antalet kronofogdedistrikt delvis kan undvikas. Länsstyrelsen framhåller vidare att ett alternativ till en stark minskning av antalet distrikt sktrlle kunna vara att dela tipp kronofogdemyndigheterna i sådana som har ftrll kompetens och sådana som endast i begränsad omfattning övcrtar överexekutorsgöromål. En sådan uppdelning synes emellertid olycklig och ägnad att framkalla splittring. Enligt länsstyrelsens mening bör det i vart fall inte komma i fråga att avskaffa överexekutor så länge slutgiltig ställning inte har tagits till distriktsindelningcn.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget inger betänkligheter i vissa avseenden. [ mindre distrikt kan det bli svårt att inrätta den särskilda avdelning för kvalificerade ärenden som förutsätts finnas vid Varje kronofogdemyndighet. Sådan avdelning kan dessutom. åtminstone i de större distrikten. få karaktär närmast av en självständig instans. l sålfall torde de olägenheter som f.n. kan finnas genom att två myndigheter engageras i samma ärende i allt väsentligt kvarstå. Förslaget medför att kronofogdemyndigheterna får handlägga vissa kvalificerade mål som inte förekommer mera regelbundet. t.ex. försäljning av fast egendom. För att den handläggande tjänstemannen inte skall behöva använda alltför mycket tid åt varje mål förutsätts enligt länsstyrelsen att han ständigt är sysselsatt med sådana mål. Detta problem är dock i vis's mån aktuellt även hos över— exekutor i länet. Om endast vissa kronofogdemyndigheter sktrlle ha hand om försäljning av fast egendom. torde situationen inte skilja sig mycket från den nuvarande ordningen.
Länsberedningen. som har haft att lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå. upplyseri sitt yttrande att den ännu inte har fattat beslut i huvudfrågorna. Länsberedningen- kan emel— lertid från sina allmänna utgångspunkter inte finna annat än att de uppgifter som ankommer på överexekutor" kan inrymmas i en regional organisation med uppgifter bl.a. inom allmän förvaltning och förvaltnings- rättskipning. Å andra sidan torde ärendegruppen bli så marginell i för- hållande till andra uppgifter som bör föras samman hos den regionala
Prop. 1980/81; 8 Rerniss_vttraruletta 104
myndigheten att en överflyttning av ärendena till andra myndigheter inte kan beräknas få någon avgörande betydelse för organisationen.
Den föreslagna organisationsändringen avstyrks av flera remissinstan- ser. nämligcn Svea hovrätt. statskontoret. LON samt länsst_vrelsermr i .S'tor'kholms. Uppsala. Jönköpings. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Värmlands. Kopparbergs och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Jönköpings län har dock inte någon principiell erinran mot att överexekutor upphör att vara besvär'sinstans. Direktören Sn'arting är skiljaktig från det yttrande som länsstyrelsen i Stockholms län har avgett och anser att organisations- frågan bör lösas efter de riktlinjer som beredningen har föreslagit. Från det yttrande som länsstyrelsen i Malmöhus län har avgett ärjit'rste läns— assessorn Bärring skiljaktig i organisationsfrågan och tillstyrker förslaget. Sveriges fastighetst'igarejärbuntl avstyrker förslaget såvitt avser över— flyttning av handräckningsmål från överexekutor till kronofogdemyndig— heternj.
De kritiskt inställda remissinstansernas synpunkter har till stor del kommit till uttryck i samband med att instanserna diskuterar lämpligheten av att viss typ av överexekutorsgöromål flyttas över till kronofogde- myndigheterna. Dessa synpunkter redovisas närmare i avsnitten 4.2.2—4.2.5. [ nu förevarande avsnitt redogörs för instansernas allmänna syn på organisationsfrågan.
Beredningens förslag innebär enligt Svea hovrätt en viss förskjutning av tyngdpunkten mellan kronofogdemyndighetens funktion som exekutivt och som judiciellt organ. Samtidigt diskuteras i andra lagstiftningsärenden att föra över nya uppgifter av såväljtrdiciell som förvaltningsmässig art till kronofogdemyndigheterna. Hovrätten kan inte oreserverat tillstyrka denna utveckling. När saken är brådskande. är det visserligen en fördel att beslut och exekution kan ske i ett sammanhang. I andra frågor är det enligt hovrättens mening svårare att finna klara fördelar med att anförtro den judiciella funktionen åt kronofogdemyndigheten. Ett annat skäl som enligt hovrätten talar mot att kronofogdemyndigheternas judiciella uppgifter utökas är att kronofogdemyndigheterna företräder staten som borgenär i fråga om skatter m.m. Hovrätten anser att tiden inte är mogen att avskaffa överexekutor annat än möjligen till namnet. Om ett bibehållande av över- exekutor i nuvarande form skulle visa sig passa mindre väl in i länssty— relsernas framtida organisation. kan t.ex. en kronofogdemyndighet i varje län få de särskilda befogenheter som överexekutor har.
Enligt statskontoret. som framhåller att beredningen inte har redovisat några undersökningar som styrker behovet och lämpligheten av reformen, saknas underlag för ett närmare bedömande av förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Stoekho/ms län framhåller att de av beredningen anförda skälen för överförande av överexekutorsgöromålen är allmänt hållna och varken har exemplifierats. specificerats eller ens i någon mån utvecklats närmare. Den viktiga kostnadsfrågan har inte berörts. Den nuvarande
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena 105
organisationen fungerar enligt länsstyrelsen billigt och smidigt utan påtagliga nackdelar och tillgodoser högt ställda rättssäkerhetskrav. Organisationsfrågan har dessutom samband med länsberedningens arbete och någon ändring bör inte ske i det läge som frågan om länsförvaltningen f.n. befinner sig. Länsstyrelsen i.]önköpings län saknar en principdiskus- sion med en verklig prövning om kronofogdemyndigheterna kan ersätta överexekutor utan men för rättssäkerheten och kan därför inte utan vidare acceptera beredningens slutsatser. Länsstyrelsen åberopar också att beredningen inte har redovisat några nämnvärda nackdelar med nuvarande organisation och inte heller har påvisat brister i överexekutors handläggning. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bered- ningen endast flyktigt berört de nackdelar som organisationsförslaget skulle medföra och fördelarna med den nuvarande ordningen har inte alls nämnts. Beredningen har enligt länsstyrelsen underlåtit att i behövlig utsträckning analysera överexekutors verksamhet i fråga om art och omfattning. Länsstyrelsen anser att den nuvarande organisationen är smidig och föga kostnadskrävande. Överexekutorsinstitutionen bör emel- lertid förstärkas och det bör övervägas att tillskapa en till länsstyrelsen knuten exekutiv domstol. eventuellt identisk med länsrätten.
Den nuvarande organisationen fungerar enligt lr'insstyrelsen i Malmöhus [än väl. Fördelen med länsstyrelse som överexekutor ligger mycket i att antalet ärenden av olika slag blir så stort att ärendena kan handläggas av specialiserad personal och att kvalificerade ersättare finns att tillgå. Bety- delsen härav framträder särskilt vid tillämpningen av de komplicerade reglerna om försäljning av fast egendom och om fördelning av nedsatta medel. Organisationen möjliggör en snabb och säker behandling av ärendena med mycket liten besvärsfrekvens och endast ett fåtal ändringar i högre instans. Länsstyrelsen anser inte att beredningen har anfört över- tygande skäl för organisationsändringen. Förste länsassessorn Bärring vid länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot att överexekutors av- skaffande är ägnat att främja snabbheten och effektiviteten i det exekutiva förfarandet utan att rättssäkerheten äventyras. Enligt länsstyrelserna i Uppsala. Gävleborgs och Värmlands län har den nuvarande ordningen med länsstyrelserna som överexekutor i huvudsak fungerat bra. Sist nämnda länsstyrelse anser att beredningen inte har visat att fördelarna klart överväger nackdelarna. Det finns dessutom anledning avvakta vad länsberedningen kommer att föreslå i fråga om länsstyrelsernas framtida verksamhet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att allvarliga erin- ringar kan riktas mot förslaget att avskaffa överexekutor. Organisations- ändringen kan enligt länsstyrelsen inte antas medföra ekonomiska. organisatoriska eller andra rationaliseringsvinster.
Åtskilliga remissinstanser. både sådana som ställer sig positiva till den föreslagna organisationsändringen och sådana som avstyrker ändringen. understryker att förslaget förutsätter att kvalificerad personal finns att
Prop. 1980/81: 8 Reniissyiirandena l06
tillgå hos kronofogdemyndigheterna och att detta kräver att antalet krono- fogdedistrikt minskas. Av instanser med positiv inställning till förslaget framhåller hovrätten för Övre Norrland att en viss reducering av antalet distrikt torde vara nödvändig för att kraven på kronofogdemyndigheterna skall kunna uppfyllas utan alltför stora svårigheter. DON förutsätter att en ny' organisation med större enheter är genomförd i god tid innan UB träder i kraft. Enligt länsstyrelsen i' Älvsborgs län förutsätter de kvalificerade upp- gifter som skall ävila kronofogdemyndigheterna en organisation med mycket stora kronofogdedistrikt.
RSV framhåller att de fördelar som den föreslagna organisationen innebär till största delen är avhäiigiga av en ändrad distn'ktsindelning. För att överexekutorsuppgiftema skall klaras av med den nuvarande indel- ningen skulle man med all säkerhet tvingas ge ki'onofogdemyndigheterna inbördes olika befogenheter. Enligt RSV bör emellertid samtliga krono- fogdemyndigheter ha samma befogenheter. Detta hindrar naturligtvis inte att särskild sakkunnig anlitas i mål av sällan förekommande art. Sakkunnig kan finnas hos annan myndighet: inom exekutionsväsendet eller i undan- tagsfall utanför denna krets. En tänkbar lösning är att det vid central- myndigheten inrättas tjänster för att täcka behovet av handläggare som kan förordnas i speciella slags mål. Enligt RR V kan det diskuteras om de krav på kvalificerad juridisk arbetskraft och en ändamalsenlig arbets- fördelning som förslaget förutsätter kan tillgodoses. om det inte kommer till stånd en distriktsindelning som medger tillräcklig specialisering i fraga om kvalificerade arbetsuppgifter. Utvägar som i sådant fall står till buds är att koncentrera kvalificerade ärenden till en kronofogdemyndighet i varje län eller att vid vissa kronofogdeiiiyndigheter placera till länet knutna specialister som handlägger ärendena i resp. myndighets namn. RRV ifrågasätter om dessa lösningar innebär nägra förbättringarjämfört med att bibehålla överexekutor.
Enligt länsstyrelsen i .Norrbottens län är koncentrationen till ett begränsat antal kronofogdemyndigheter med stora distrikt angelägen. Det ' bidrar till att ge personalen möjlighet att förvärva särskild erfarenhet och ingående kunskaper även på de mera komplicerade områdena. Konunga- riket Sveriges stads/iypotekskassu gär längst i fråga om vad som krävs beträffande distriktsindelniiigen och anser att organisationsändringen kan accepteras endast under förutsättning att i princip varje län bildar ett kronofogdedistrikt. Exekutiv försäljning av fast egendom kan ofta vara komplicerad och kräver särskilda insikter och erfarenheter av den som handlägger ärendet. En förutsättning för att personalen skall få sadan erfarenhet är att distrikten blir tillräckligt stora. Om distrikten kommer att omfatta nämnvärt mindre områden än ett län. synes det enligt stads- hypotekskassan vara lämpligast att försäljningarna även i fortsättningen handhas av länsstyrelserna. Den nuvarande ordningen har nämligen fungerat. Väl. Även Föreningen mellan onibmlsniännen hos Sveriges lands -
Prop. 1980/81: 8 Reniissyttrafic/ena l07
liypoteksinstitution understryker att i princip endast en myndighet i varje län bör handha ärenden om försäljning av fast egendom.
Av de remissinstanser som är kritiskt inställda till den föreslagna organisationsändringen framhåller Svea hovrätt att om minskningen av antalet kronofogdedistrikt inte blir så genomgripande som beredningen har räknat med rubbas en av förutsättningama för att låta kronofogdemyndig- heterna överta överexekutors alla uppgifter i första instans. Länsstyrelsen i Mal/trähus län anser att ett väsentligt större antal kronofogdedistrikt än vad beredningen har tänkt sig uppenbarligen försvagar skälen för att flytta överexekutorsgöromalen till kronofogdemyndigheterna. eftersom kost- naderna för att förse varje distrikt med kvalificerad personal i sådant fall ökar och det inte är lämpligt att de nya ärendena delas upp på ett större antal myndigheter. Enligt länsstyrelsen i l-"ärnilantls län är det tveksamt om det med nuvarande distriktsindelning skulle finnas tillräckligt kvalifi- cerad personal i alla distrikt. särskilt med hänsyn till att många krono- fogdetjänster f.n. är tillsatta med icke-jurister. Om varje kronofogde- myndighet skall handlägga de ofta komplicerade ärendena om exekutiv försäljning av fast egendom. kan inte de handläggande tjänstemännen för— värva samma erfarenhet som överexekutor har. Att låta en eller några kronofogdar i varje län ombesörja alla fastighetsförsäljningar i länet innebär en nödlösning. [.ätisstyrulst'n i Stockholms län understryker att en minskning av antalet kronofogdedistrikt påverkar frågan om bibehållande av överexekutor. ] det läge som frågan om distriktsindeliiingen f.n. befinner sig bör enligt länsstyrelsens mening utsökningsväsendets organisation inte förändras. För det fall att antalet kronofogdedistrikt inte minskas i den utsträckning som beredningen har tänkt sig skulle enligt statskontoret en kronofogdemyndighet i varje län kunna anförtros att svara för vissa krävande uppgifter.
En annan åsikt i fråga om distriktsindelningens betydelse redovisas av ' krtnitalogrle/i'ireningen. Denna framhåller att överförandet av överexeku- tors uppgifter till kronofogdemyndigheterna självfallet mäste medföra vissa organisatoriska ändringar. Men även om kronofogdemyndigheternas antal inte kommer att reduceras nämnvärt inom den närmaste tiden. bör detta enligt föreningens mening inte hindra att överexekutor avskaffas.
En ovillkorlig förutsättning för att kronofogdemyndighctcrna skall kunna överta överexekutorsuppgifterna är enligt Iiinsstyrelsen iJänit/ands län att kvalificerad arbetskraft finns att tillgå hos kronofogdemyndig- heterna. Flertalet av de uppgifter som ävilar överexekutor kräver ingående juridiska kunskaper framför allt inom civilrätten. Enligt länsstyrelsen är det tveksamt om samtliga kronofogdar som har tillsatts med stöd av över- gängsbestämmelseriia i kronofogdeinstruktionen kan anses besitta nödvändig kompetens. Övergängsvis synes man därför höra räkna med att vissa ki'onofogdar får ombesörja fastighetsauktioner även utanför det egna distriktet. RSV. som anser att kronofogdemyndigheternas personal är väl
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena 108
kvalificerad att överta överexekutors arbetsuppgifter. framhåller att det givetvis likväl är till fördel om en del av överexekutorspersonalen följer med när arbetsuppgifterna flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Härigenom underlättas RSV:s förberedelsearbete och möjliggörs en smidig övergång. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser att den personal vid länsstyrelserna som handlägger överexekutorsärenden bör föras över till kronofogdemyndighetema. Nämnda personal bör enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län ges företräde vid anställningar hos krono- fogdemyndigheterna, om överexekutor avskaffas. Konkurs/agskmn- mittén upplyser att den i enlighet med sina direktiv ämnar överväga om kronofogdemyndigheterna bör anlitas för tillsyn över förvaltningen i konkurser. En sådan lösning av kontrollfrägan förutsätter också att krono- fogdemyndigheterna har tillräckligt kvalificerad personal.
De krav som förslaget ställer på kronofogdemyndigheternas personal i alla karriärer fordrar enligt länsstyrelsen i Norrbottens län grundlig fackut- bildning. som bör påbörjas så snan UB har antagits. Liknande synpunkter anförs av krunafbgdeföreningen och TCO. RSV uppger att centralmyndig- heten under senare år har intensifierat säväl grundutbildning som vidare- utbildning för personalen vid kronofogdemyndighetema och att man vid de större myndigheterna strävar efter att specialisera arbetet. Denna utveck- ling kommer att accentueras ytterligare när väntade reformer har genom- förts.
[ flera remissyttranden. bl.a. krunofogdeföreningens. understryks att förslaget kräver ökade resurser för kronofogdemyndigheterna. bl.a. ökad personal.
4.2.2 Exekutiv försäljning av fast egendom m.m.
Av de remissinstanser som tillstyrker att mål om exekutiv försäljning av _fiist egendoni- flyttas över till kronofogdemyndigheterna framhåller RSV fördelen av att endast en myndighet ombesörjer fastighetsexekutionen. Detta innebär en snabbare handläggning och förenklade rutiner. Dessutom kan mål angående utmätning av fastighet bättre samordnas med mål angående utmätning av andra objekt. Liknande synpunkter anförs av kronofogde/äreningen. Även länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar att organisationsändringen innebär förenklingar och möjliggör snabbare handläggning. Större snabbhet skulle vara till fördel för fordringsägarna. bl.a. genom att skuldräntorna inte skjuter i höjden. Vidare kan den kunskap om en utmätt fastighet som vederbörande tjänsteman vid krono— fogdemyndigheten har lätt genom beskrivning och värdering vara till nytta om kronofogdemyndigheten även upprättar kungörelsen och håller auktionen. Länsstyrelsen anser också att det skulle vara till gagn för allmänheten om en och samma myndighet ombesörjer försäljning och kan lämna upplysningar. oavsett på vilket stadium ärendet befinner sig.
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrande/za 109
Även några av de remissinstanser som avstyrker förslaget om över- flyttning av mål om försäljning av fast egendom framhåller att förslaget innebär vissa fördelar. LON och länsstyrelser: iJänköpings län anser att principiella invändningar inte kan riktas mot förslaget, eftersom krono- fogdemyndigheten ombesörjer försäljning av lös egendom. Enligt länssty- relsen i Värmlands län medger förslaget bättre samordning mellan exekution i fast eller lös egendom. Förfarandet blir smidigare om en myndighet ombesörjer alla led i fråga om försäljningen. Den kunskap om utmätt fastighet som kronofogdemyndigheten har fått vid beskrivning och värdering av egendomen skulle enligt länsstyrelsen komma till bättre användning vid försäljningen och kontakterna med allmänheten skulle förenklas. Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län kan det synas praktiskt att exekution av fast och lös egendom handhas av en och samma myndighet. Betydande tidsbesparingar kan göras om såväl utmätning som försäljning och redovisning ombesörjs av en enda myndighet.
Som skäl för sitt avstyrkande framhåller vissa remissinstanser att förslaget skulle medföra endast mindre rationaliseringsvinster. Sålunda anser LON att den tidsutdräkt som förekommer vid försäljning av fast egendom inte kommer att påverkas i någon högre grad. Det är dessutom vanligt att anstånd meddelas med försäljningen. ibland flera gånger. LON är f.ö. inte övertygad om att de långa handläggningstiderna i dessa ärenden enbart är av ondo. Utmätning och hot om försäljning är ofta effektiva medel för att förmå gäldenären att betala sin skuld. Ungefär hälften av alla ansökningar om exekutiv försäljning av fast egendom återkallas. ofta kort tid före auktionen. Någon rättsförlust med anledning av tidsutdräkten upp- kommer inte. LON anser att den nuvarande ordningen är ändamålsenlig och fungerar tillfredsställande. Samarbetet mellan kronofogdemyndig- heterna och länsstyrelserna är från länsstyrelsernas synpunkt över lag gott.
Enligt län.s'.t't_t-'relsen i Stockholms län är de arbetsmoment. som skulle försvinna genom att försäljning av fast egendom övertas av kronofogde- myndigheterna. av begränsad omfattning. Den blygsamma rationali- seringsvinsten torde uppvägas av att uppgifterna sprids ut på fler myndig- heter än f.n. Länsstyrelsen iJönköpings län anser att det inte i och för sig
kan betraktas som en olägenhet att ärende angående utmätning av fast egendom måste flyttas över till överexekutor för försäljningen. Länssty- relserna i Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län påpekar att ärenden om fastighetsförsäljning i de flesta fall anhängiggörs direkt hos överexekutor. sedan domstol har fastställt borgenärens fordran till betal- ning ur fastigheten.
Flera negativa remissinstanser åberopar att exekutiv försäljning av fast egendom är av kvalificerad natur och kräver kvalificerade handläggare. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är det ett mycket speciellt och komplicerat rättsområde. där erfarenhet och skicklighet kan uppnås
Prop. 1980/81: 8 Reinissy[franc/ena ] IO
endast hos en myndighet som har att handlägga ett stort antal ärenden. Liknande uttalanden görs av länsstyrelsen i Malnröhus län. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller också att med nuvarande ordning kan vissa bedömningsfrågor vid fastighetsförsäljning lösas på ett enkelt sätt genom samarbete med experter på andra enheter inom länsstyrelsen. Länssty- relsen i Gävleborgs län åberopar den sakkunskap och erfarenhet som tjänstemännen hos överexekutor besitter på området som skäl för att inte ändra den nuvarande ordningen.
En nästan genomgående invändning från de negativt inställda remiss- instansernas sida är att kronofogdemyndigheterna vid försäljning av fastighet som har utmätts i allmänt mål skulle både ombesörja försälj- ningen och företräda staten i egenskap av en av borgenärer—na. LON anser att detta inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län skulle kronofogden]yndighetens dubbla roll i allmänna mål ställas på sin spets vid fastighetsförsäljning på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens tilltro till handläggningen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att förhållandet måste vara stötande för övriga borge- närer. En annan remissinstans. länsstyrelsen i Värmlands län. framhåller att vid bevakningssammanträdet. auktionen eller köpeskillingsfördel- ningen kan uppstå tvist om kronans rätt. Enligt förslaget skall kronofogde- myndigheten leda förhandlingarna och samtidigt ta till vara kronans anspråk. Länsstyrelsen finner detta olämpligt både från rättssäkerhetssyn- punkt och med hänsyn till det förtroende för objektivitet som en judiciell myndighet bör ha hos allmänheten. Liknande uttalanden görs av länssty- relsen i Kopparbergs län. LON och länsstyrelsen i Stockholms län anför som en ytterligare olägenhet av förslaget att om fastigheten ingår i konkursbo och skall säljas exekutivt på begäran av konkursförvaltaren. kronofogdemyndigheten även skall bevaka statens anspråk på obetalda skatter i konkursen.
Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län visar gäldenärerna ofta bristande vilja till samarbete med kronofogdemyndigheterna. Det måste därför vara av stor betydelse för gäldenären att försäljningen av utmätt fastighet handhas av överexekutor. som. för gäldenären framstår som en själv- ständig och helt opartisk myndighet. l.änsstyrelsen anser att det från gäldenärens synpunkt är olämpligt att samma myndighet utmäter och säljer fastigheten.
Några remissinstanser berör också frågan om exekutiv försäljning av skepp och luftfartyg. l fråga om försäljning av skepp anser själärtsverket att den föreslagna organisationsändringen är välgrundad och bör leda till att förfarandet i olika avseenden blir snabbare och enklare. Verket fram— håller att det fåtal förrättningsmän som kan ha eller få erfarenhet av skeppsförsäljning bör kunna utnyttjas i alla kronofogdedistrikt där sådan försäljning blir aktuell. Utredningen angående inskrivning av rätt till luft- furtyg nt./n. har ingen erinran mot att kronofogdemyndigheterna anförtros
Prop. 1980/81: 8 R etnissyttrandena ] l l
exekutiv försäljning av registrerade skepp och luftfartyg under förutsätt- ning att försäljningarna ombesörjs av några få för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän. Dessa ärenden ställer nämligen enligt utredningen stora krav på kunskaper i sakrätt på området och därmed förenade inter- nationellrättsliga regler. Oavsett antalet kronofogdedistrikt torde enligt RSV särskild sakkunnig behöva anlitas vid försäljning av skepp och luft- fartyg. Även om antalet kronofogdedistrikt minskas och kronofogde- myndigheterna får större resurser. kan det enligt Svea hovrätt ifrågasättas om det kommer att finnas tillräckligt med personal som kan handha utmät- ning och försäljning av skepp. Hovrätten anser att det bör övervägas att efter mönster från sjörätten med dess sjörättsdomstolar slå samman krono- fogdedistrikt för detta särskilda ändamål.
4.2.3 Hundrt'iekning
Av de remissinstanser som ställer sig positiva till att uppgiften att förordna om handräckning flyttas till kronofogdemyndigheterna framhåller RSV att vissa rationaliseringsvinster kan göras genom att beslut om hand- räckning och verkställande därav samordnas hos kronofogdemyndigheten. RSV finner det inte stötande eller från rättssäkerhetssynpunkt olämpligt att kronofogdemyndigheterna kommer att utöva både dömande och verk- ställande funktioner. l)enna lösning synes vara naturlig och mest ända- målsenlig. Även hovrätten för Västra Sverige anser att det inte bör inge allvarligare betänkligheter att anförtro kronofogdemyndighetema både dömande och verkställande uppgifter i handräckningsmål. Kronofogde- fr'ireningen understryker att skyndsamhet ofta är påkallad i handräcknings- mål. Förslaget innebär enligt föreningen stora fördelar för de rättssökande. som endast behöver vända sig till en myndighet. Enligt sjöfartsverket medför förslaget en påtaglig förenkling av förfarandet.
Av de remissinstanser som avstyrker förslaget att handräckningsmål skall prövas av kronofogdemyndighet framhåller särskilt länsstyrelsen i Jönköpings län och Sveriges fastighetsägareförbnnd att dessa mål kan innehålla svåra problem. Fastighetsägareförbundet. som närmast disku- terar avhysning. anser att överexekutor har fullgjort sina uppgifter på området väl. Antalet överklaganden har inte varit särskilt stort. Den erfa- renhet och de kunskaper som personal vid länsstyrelserna har skaffat sig i fråga om utsökningsrätten skulle med den föreslagna ordningen inte bli till' någon nytta för framtiden, såvida inte denna personal skulle föras över till kronofogdemyndigheterna. Som ett skäl för att behålla nuvarande ordning åberopar länsstyrelsen i Uppsala [än den sakkunskap som finns inom länsstyrelse i handräckningsärenden där väglagen (19711948). vattenlagen (l9l8:523). byggnadslagen (19471385) eller naturvårdslagen (l964:82”) blir tillämplig. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att länsstyrelse av hävd har haft att besluta om handräckning och att denna ordning synes
Prop. 1980/81: 8 Ramissyttrandena ] 12
te sig enkel för den rättssökande allmänheten. Länsstyrelse prövar även ärenden om handräckning enligt andra författningar än UL. .
Det övervägande antalet handräckningsärenden avser. framhåller LON. avhysning eller rubbande av besittning och kräver inte extremt snabb handläggning. Ansökan om handräckning kan dock ibland kräva snabbt ingripande. men detta kan enligt LON uppnås på annat sätt än genom att befogenheten att besluta om handräckning flyttas till kronofogdemyndig- heterna. Dessa kan t.ex. få möjlighet att meddela interimistiskt beslut om handräckning och omedelbart verkställa beslutet. varefter detta skall underställas länsstyrelsens prövning. Samma synpunkter anförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län finns det inte någon anledning varför överexekutor inte skulle kunna handlägga handräckningsärenden lika snabbt som kronofogdemyndigheterna. [ fråga om säkerhetsåtgärd meddelas som regel interimistiskt beslut. om det behövs. samma dag som ansökan kommer in.
LON vitsordar att det är onödigt omständligt för sökanden att först behöva vända sig till överexekutor för att få ett handräckningsbeslut och sedan till kronofogdemyndigheten för att få beslutet verkställt. LON anser emellertid att man kan göra sådana ändringar inom ramen för den nuvarande ordningen att sökanden inte behöver göra dubbla ansökningar. Den förenkling som skulle följa av att kronofogdemyndigheten verkställer handräckningsbeslutet utan särskild framställning kan enligt länsstyrelsen i Värmlands län uppnås även genom att överexekutor åläggs att till krono- fogdemyndigheten sända över sitt beslut. Länsstyrelsen i.!r'inkäpings län påpekar att en stor del av handräckningsmålen inte föranleder begäran om verkställighet. eftersom förfarandet hos överexekutor har påverkat parterna att träffa uppgörelse. Enligt länsstyrelsen i .S'tm'klmlms län fungerar den nuvarande ordningen med dubbla ansökningar bra. När interimistiskt beslut meddelas. sker inom Stockholms län verkställighet i allmänhet samma dag eller dagen därefter.
Så gott som samtliga remissinstanser som avstyrker att handräcknings- mälen flyttas till kronofogdemyndigheterna framhåller att prövning av handräckningsansökan är av judiciell natur och att kronofogdemyndig- heterna därför skulle få såväl dömande som verkställande uppgifter. vilket anses olämpligt med hänsyn till rättssäkerheten. Saken utvecklas närmare av LON. som menar att förslaget utgör ett avsteg från principen att dömande och verkställande organ bör hållas åtskilda. Även om vådan därav inte skall överdrivas. anser LON att förslaget skulle skapa misstro mot myndigheterna och undergräva tilltron till rättssäkerheten. Personer som blir föremål för åtgärder från kronofogdemyndigheternas sida betraktar dessa myndigheter med misstänksamhet. Denna skulle avsevärt förstärkas om förslaget genomförs. Enligt LON måste det vara en styrka för den verkställande myndigheten att vara obunden av den myndighet som har beslutat i ärendet. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län är det
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrande/ra 113
särskilt angeläget att dömande och verkställande uppgifter hålls isär i handräckningsmål, eftersom det kan bli fråga om ingripande åtgärder för den enskilde. "Länsstyrelsen i Värmlands län menar däremot att några nackdelar inte är förenade med att kronofogdemyndigheterna får dubbla funktioner i fråga om handräckning.
Kronofogdemyndighetens ställning som företrädare för staten vid indrivning av skatter m.m. kan enligt länsstyrelsen i Stockholms [än inte undgå att påverka allmänhetens tilltro till myndighetens opartiskhet även i handräckningsmål. Som exempel nämner länsstyrelsen att det ofta före- kommer att fastighetsägare begär avhysning på grund av obetald hyra av en hyresgäst, som har varit eller samtidigt är föremål för indrivning av fordran för statens räkning. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Värmlands län.
Några remissinstanser tar upp frågan om inte handräckningsmål borde flyttas till domstol. om överexekutor avskaffas. Mot att låta domstol vara ensam behörig att besluta om handräckning talar enligt RSV att handräck- ningsmål ofta kräver snabbt ingripande. Kronofogdemyndigheten har möjlighet att tillgodose detta krav och måste dessutom alltid medverka vid verkställigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län anser däremot att dessa mål på grund av sin beskaffenhet är mera ägnade att'handläggas av domstol än av kronofogdemyndighet. I ett inte obetydligt antal handräck- ningsmål visar sig de faktiska förhållandena vara så motstridiga eller oklara att saken inte kan avgöras i den ordning som gäller för utsöknings- mål. Om den summariska processen förlades till domstol. skulle målet utan kostnader eller omgång kunna övergå till vanligt tvistemål. Som skäl för att handräckningsmål bör handläggas av domstol kan enligt länssty- relsen i Södermanlands län anföras att domstolarna redan enligt gällande rätt förordnar om handräckning i mål som har väckts vid domstolen. Å andra sidan anser länsstyrelsen att det finns ett visst motstånd hos den rättssökande allmänheten mot att vända sig till domstol. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att ärenden om handräckning enligt 19] och 192 55 UL står mycket nära mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Det är enligt länsstyrelsen naturligt att dessa summariska processformer. som utgör alternativ till den dyrare domstolsprocessen. blir föremål för behandling i ett sammanhang. Länsstyrelsen anser i övrigt att dömande verksamhet bör ligga hos domstol.
4.2.4 Prövning av klagan
Flera remissinstanser. som tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att överexekutors prövning av klagan i utsökningsmål skall upphöra och klagan över kronofogdemyndighetens beslut föras i hovrätten. under- stryker betydelsen av att det nuvarande antalet instanser nedbringas. Hov- rätten för Västra Sverige anser att detta är ägnat att minska kostnaderna och främja en enhetlig praxis. Förslaget torde enligt RSV medföra lägre
8 Riksdagen I980/81. ] saml. Nr 8. Del I
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena 1 14
kostnader för målbehandlingen och en mera likformig rättstillämpning.
Enligt länsstyrelsen i Södermanlands lätt kan Överexekutor avskaffas som mellaninstans utan risk för rättssäkerheten. En fördel är att förslaget möjliggör en mera enhetlig rättstillämpning i andra instans. Länsstyrelsen åberopar också att det uteslutande skriftliga förfarandet inför över- exekutor ersätts av ett förfarande som erbjuder möjlighet för pan att i andra instans begära muntlig förhandling och förebringa muntlig bevis- ning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att minskningen av antalet instanser främjar en snabb handläggning av ärendena. vilket utgör en av grundvalarna för det exekutiva förfarandet. Krrltro/ltgtlen'irt>ningen tnenar att det från principiell synpunkt är värdefullt att instansordningen blirjäm- förlig med den som gäller för rättegångsmål. Förslaget bör enligt före- ningen leda till en mera enhetlig rättstillämpning och totalt sett ge lägre kostnader för målbehandlingen. Olägenheterna av att i princip endast skriftliga bevis kan prövas begränsas till en instans.
Enligt RRV är det möjligt att en minskning av antalet instanser totalt sett ger lägre kostnader. l motsatt riktning verkar dock enligt RRV att mål som fullföljs till hovrätt i stället för till överexekutor kommer att dra större kostnader på grund av bestämmelserna om domförhet och process- ordningen i hovrätten.
En del av de remissinstanser som avstyrker den föreslagna ändringen betvivlar att den skulle medföra minskade kostnader. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att färre besvärsinstanser bör i och för sig medföra lägre kostnader. Några kostnadsberäkningar i fråga om den före- slagna instansordningen föreligger dock inte. frånsett vad som kan utläsas av DAP-utredningens förslag. Behovet av förstärkning i hovrätterna har inte berörts. Vid de flesta länsstyrelserna handläggs utsökningsmålen av personal som även har andra uppgifter. Förslaget torde därför inte medföra någon större inbesparing av personal vid länsstyrelserna. Mot bakgrund av att fyra ledamöter måste delta för att hovrätten skall vara domför påpekar länsstyrelsen i rl-Ialmöhus [än att prövningen av besvärs- mål i hovrätten kommer att kräva fler medverkande personer än om pröv- ningen sker av överexekutor. Enligt länsstyrelsen bör också beaktas att ledamöterna i hovrätten i allmänhet har högre lön än beslutande och före- dragande i länsstyrelsen. Enligt denna beräkning skulle alltså kostnaderna öka om överexekutor avskaffas. Liknande synpunkter anförs av länssty- relsen i Kopparbergs län.
Flera remissinstanser understryker att fyra instanser inte finns för alla utsökningsmål. nämligen inte för de mål som handläggs av överexekutor som första instans. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller vidare att endast ett mindre antal av målen angående klagan över kronofogde- myndighets beslut f.n. fullföljs till hovrätten. Då besvärsmål dessutom torde kräva längre tids handläggning i hovrätten än hos överexekutor. är det tveksamt om någon tidsbesparing uppkommer. Den enda fördel som
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena l l5
enligt LON kan följa av att antalet instanser minskas är att tidsutdräkten mellan ett ärendes anhängiggörande och dess slutliga avgörande eventuellt kan förkortas. Exekutiva ärenden fullföljs emellertid ytterst sällan till högsta instans. I praktiken är hovrätten och i många fall överexekutor slutinstans. Den tidsvinst som skulle kunna följa minskas dessutom genom den ökade arbetsbelastning i hovrättema som enligt LON är att förvänta.
Några remissinstanser påpekar att systemet med fyra instanser inte är unikt för exekutionsväsendet. En sådan ordning finns även på flera andra områden. t.ex. inom skatteprocessen och stora delar av förvaltnings- processen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att en ordning med fyra instanser är normal i många andra mål, i vilka beslut i första instans kan meddelas av personal utan juridisk kompetens eller i vilka den beslu- tande samtidigt har ställning som part. Länsstyrelsen anser därför att förslaget är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Enligt länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län bör man i viss mån se kronofogde- myndighet och överexekutor som en funktionell enhet. ovanför vilken finns två instanser.
Den nuvarande instansordningen är enligt LON ändamålsenlig. Länssty- relsen fyller en viktig funktion som tillsynsmyndighet och besvärsinstans genom att den är regional. Allmänheten har möjlighet att såväl per telefon som vid personliga besök ta till vara sin rätt och erhålla opartisk och sak- kunnig bedömning av sina rättsliga problem. Hovrätterna saknar helt denna direktkontakt med allmänheten. På länsstyrelsen har vissa tjänste- män till huvudsaklig uppgift att handlägga utsökningsärenden. vilket inte är fallet i hovrätten. Om överexekutor avskaffas som besvärsinstans. skulle allmänheten sannolikt anse detta innebära en försämring av möjlig- heterna att bevaka sina intressen i de ofta känsliga utsökningsärendena. LON tror att även kronofogdemyndigheterna uppfattar närheten till länsstyrelserna som ett stöd.. Kommunikationerna är mycket goda mellan dessa myndigheter. Motsvarande relationer till hovrätten kan inte påräknas. Enligt länsstyrelseni l-"ärm/unds län kan den nuvarande instans- ordningen inte anses omständlig eller tungrodd. ] praktiken överklagas inte många av överexekutors beslut. Länsstyrelsen tror att såväl kronofogde- myndigheter som allmänheten anser det värdefullt att ha en besvärsinstans inom länet. vilken är lätt att nå genom personliga besök eller telefon- samtal. Motsvarande kontakter kan inte uppnås med hovrätten.
Risken för att överexekutors avskaffande skulle medföra en avsevärd ökning av antalet exekutiva besvärsmål i hovrätterna diskuteras i åtskil- liga remissyttranden. RRV framhåller att beredningen inte har gjort någon uppskattning av antalet besvärsmål. Den utvidgade möjligheten till själv- rättelse är enligt RRV väsentlig för att minska hovrätternas arbetsbörda. Enligt adt'okatsmn/itndet kommer den föreslagna möjligheten till själv- rättelse att begränsa antalet mål i vilka talan fullföljs till hovrätten och därigenom skapa bättre förutsättningar för snabb handläggning i över-
Prop. 1980/81: 8 Renzissyttrum/ena 116
instanserna. Domareförbundet anför att överexekutors prövning av besvär sannolikt medför en betydande gallring av de mål som fullföljs till hovrätt. Förbundet, som konstaterar att betänkandet inte innehåller några statis- tiska uppgifter för bedömning av det antal mål som kan väntas bli fullföljda från kronofogdemyndigheterna till hovrätterna. anser det svårt att uttala sig härom. De vidgade möjligheter till självrättelse som har föreslagits synes emellertid förbundet vara ett värdefullt inslag. Enligt kronofogde- färeningen avser en stor andel av de klagomål som nu anförs hos över- exekutor över utmätning fall. i vilka tredje man styrker sin rätt till utmätt egendom. Eftersom tidsfristen för rättelse har överskridits. måste tredje mannen anföra besvär. De vidgade möjligheterna till självrättelse av utmätning som föreslås bör enligt föreningen medföra rationaliserings- vinster.
Andra remissinstanser. som inte heller har någon erinran mot förslaget att överexekutor avskaffas som besvärsinstans. ställer sig mera tvivlande till att en avsevärd ökning av antalet exekutiva besvärsmål i hovrätterna kan förhindras. Hovrätten för Västra Sverige anser det uppenban att arbetsbelastningen i hovrätterna skulle öka kraftigt. om inte den sållning av besvärsmålen som hittills har skett hos överexekutor ersätts med lämpliga regler. Det kan enligt hovrätten starkt betvivlas att de ökade möjligheterna till självrättelse kan hindra en allvarlig ökning av hovrät- ternas arbetsbörda. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om något är vunnet med den föreslagna utvidgningen av rättelseinstitutet.
Beredningen har enligt länsstyrelsen [ .S't'idernmnlnnds lätt underskattat den ökning av antalet mål i hovrätterna. som skulle bli en ofränkomlig följd av förslaget. Den ökade möjligheten för kronofogdemyndigheterna att själva rätta sina beslut skulle visserligen något minska antalet besvärsmål. Merparten av de klagomål som anförs hos överexekutor lämnas emellertid utan bifall eller avvisas. Detta var fallet med ca 68 % av de mål omklagan som år 1973 prövades av överexekutor i Södermanlands län. Om detta är representativt för övriga länsstyrelser. skulle. trots de utvidgade möjlig- heterna till rättelse. hovrätterna få över 2.000 exekutiva besvärsmål per år, vilket innebär en mycket kraftig ökning. Någon anledning att tro att antalet överklaganden skall minska av annan anledning finns inte enligt länsstyrel— sen. Länsstyrelsen iJänkäpings län upplyser att under de senaste åren i Jönköpings län ca 92 % av de anförda klagomålen inte har fullföljts till hov— rätten. Med ledning av bl. a. bifall.—ifrekvensen kan enligt länsstyrelsen såll- ningen genom självrättelse beräknas komma att understiga 15 %.
De remissinstanser som avstyrker att överexekutor avskaffas som besvärsinstans åberopar genomgående risken att hovrätterna skttlle få ett alltför stort antal exekutiva besvärsmål. Farhågorna för att förslaget skall leda till en besvärande arbetsbelastning för hovrätterna är enligt stats- kontoret välgrundade. .S'i'eu hovrätt. som anser att beredningens moti- vering i långa stycken ger ett övertygande intryck. påpekar att förslaget till
Pröp. 1980/81: 8 Remissyttrundena ] 17
betydande del bygger på den sållningseffekt som väntas uppkomma genom att kronofogdemyndigheternas möjlighet till självrättelse väsentligt vidgas. Det finns emellertid enligt hovrätten skäl att betvivla att rättelsemöjlig- heten skulle nedbringa antalet ärenden i andra instans. Motsatsen kan i stället förväntas. Den som har gjort sig besväret att överklaga kommer att låta fullföljden ha sin gång. om kronofogdemyndigheten inte ändrar sitt beslut. Men även om självrättelse sker är det sannolikt att ärendet fullföljs. nämligen genom besvär av motparten. Fråga blir då om förslaget kan godtas. även om hovrätterna får lika stort antal exekutiva besvärsmäl som överexekutorerna har f.n. Den typ av massärenden som det till betydande del är fråga om synes enligt hovrätten inte väl lämpade för hovrätternas nuvarande organisation och domförhetsregler.
Om överexekutor slopas som besvärsinstans. föreligger enligt LON risk att hovrätterna får en besvärande arbetsbelastning. LON tror inte att ett utbyggt system med självrättelse skulle få avsedd effekt. Kronofogde- myndigheten tillstyrker ytterligt sällan bifall till besvär i utsökningsmål. Den viktigaste anledningen härtill är sannolikt att de överklagade målen ofta innehåller svåra civilrättsliga ställningstaganden och att nya omstän- digheter sällan eller aldrig framkommer i besvärsmålet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppger att under år l972 och 1973 har kronofogde- myndigheterna i länet helt eller delvis tillstyrkt besvär som har anförts hos överexekutor endast i omkring 10% av målen. Om självrättelse skulle ske i ungefär samma omfattning. skulle omkring 90% av anförda klagomål kun- na komma under hovrättens prövning. Vidare kommer beslut om rättelse att överklagas i viss utsträckning. Även om en del av dem som anför be- svär nöjer sig med den omprövning som sker inom kronofogdemyndighe- ten. kommer enligt länsstyrelsen antalet utsökningsmål i hovrätterna med all sannolikhet att öka väsentligt. Frågan om talan mot kronofogdemyndighets beslut bör föras hos annan
myndighet än hovrätt. om överexekutor avskaffas. berörs närmare i en del remissyttranden. Kammarrätten i Stockholm biträder åsikten att en speciell över- eller slutinstans för utsökningsmål inte bör inrättas och ansluter sig till de skäl för denna ståndpunkt som har anförts i betän- kandet. Hovrätt är enligt kammarrätten den lämpliga överinstansen med den möjlighet som finns att föra mål vidare till högsta domstolen. Även advokatsurn/iznder förklarar sig instämma i vad beredningen har anfört som grund för att en särskild överinstans inte bör inrättas. Svea hovrätt vill bestämt avstyrka att en särskild exekutiv överinstans för hela riket inrättas. Utöver de skäl som beredningen har anfört framhåller hovrätten att en sådan domstol skulle bidra till utvecklingen mot en allt mera splittrad och svåröverskådlig organisation av domstolsväsendet. Hovrätten anser inte heller att tingsrätt är lämplig som andra instans. Därigenom skulle en enhetlig praxis knappast kunna utvecklas. Enligt fustighetst'igareförbmzdet är det riktigt att exekutiva ärenden. som ofta
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandenu 118
innefattar komplicerade frågor av civilrättslig natur. överprövas av en kollegial domstol i den vanliga instansordningen.
Domarqförbundet erinrar om att utsökningsmål ofta inrymmer frågor. som kräver goda civilrättsliga kunskaper. Många mål fordrar också snabba avgöranden i bedömningsfrågor av stor vikt för den enskilde. God erfarenhet av domarvärv i allmän domstol synes vara av stor betydelse vid målens handläggning. Det är också angeläget att de komplicerade civil- rättsliga frågor som kan uppkomma avgörs inom samma domstolssystem som motsvarande frågor i vanliga tvistemål. Detta talar enligt förbundet starkt för att hovrätt väljs som fullföljdsinstans. Eftersom prövningen av utsökningsmål ofta förutsätter erfarenhet av exekutionsrättslig praxis och kunskaper inte minst i skattejuridik och förvaltningsrätt. är det angeläget att hovrätten tillförs behövlig sakkunskap på detta område. Vid över- vägande av frågan vilken myndighet som bör vara besvärsinstans bör också beaktas att utsökningsmål och konkursmål har viss anknytning till varandra och att den summariska betalningsprocessen planeras bli flyttad från tingsrätt till kronofogdemyndighet.
Kravet på speciellt kunnande hos hovrätt skulle enligt RSV möjligen tillgodoses bättre om endast en hovrätt blir andra instans för hela riket. Härigenom skulle man särskilt vinna en enhetlig rättstillämpning i mål i vilka hovrätt är sista instans. Frågan har enligt RSV samband med antalet mål som kommer att överklagas.
Ett fåtal remissinstanser hävdar annan mening i fråga om valet av besvärsinstans. om överexekutor avskaffas. Länsstyrelsen i ll'IUlInÖlillS län anser att det inte är lämpligt att besvärsprövningen förläggs till hovrätt. Länsstyrelsen framhåller att ett så stort antal ärenden, vilka i stor utsträckning knappast erbjuder rättsliga problem. inte bör handläggas i överrätt. Om överexekutor avskaffas. bör prövningen i stället förläggas till tingsrätt. Detta skulle enligt länsstyrelsen inte medföra nämnvärd tids- förlust. trots att antalet instanser därigenom skulle bli oförändrat fyra. Även köp/nannaförbundet och SHK) anser att talan mot kronofogde- myndighets beslut bör föras i underrätt. Enligt länsstyrelsen [Jönköpings län bör länsrätt övervägas som besvärsinstans i stället för hovrätt. Länsstyrelsen påpekar att länsrätten handlägger en grupp av mål som tidigare har prövats av överexekutor. nämligen mål som avses i 21 kap. föräldrabalken (FB). Genom lekmannainslaget i länsrätten skulle möjlig- göras en allsidig bedömning av målen. Från länsrätten skulle talan kunna fullföljas till hovrätt eller kammarrätt som sista instans.
4.2.5 Andra uppgifter som åvilar överexekutor
Andra överexekutorsuppgifter än de som har nämnts i det föregående berörs i en del remissyttranden. Länsstyrelsen i Jönköpings län. som upplyser att dessa uppgifter är mindre omfattande och sällan kompli-
Prop. 1980/81z8 Remissyttrattdena ll9
cerade. anser att rättssäkerhetsskäl inte talar mot att de förs över till kronofogdemyndigheterna. Enligt RSV är det önskvärt att göromål som inte har direkt samband med den exekutiva verksamheten inte flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Länsstvrelsen i Norrbottens län anser att det bör övervägas om inte en del av äliggandena bör flyttas över till länsstyrelsen som sådan. Enligt länsstyrelserna i Malmöhus och .lämt- lands lätt. Foreningen tttellutt (.tmbudsmännett hos Sveriges lunds- h_vpoteksinstitutitm och LRF bör ärenden angående fördelning av medel flyttas från länsstyrelserna till kronofogclemyndigheterna. om exekutiv försäljning av fastighet skall åvila kronologdemyndighet.
4.3 Handläggningen av mål angående indrivning av skatter, böter o.d. (allmänna mål)
Beredningens förslag att UB i motsats till UL skall vara direkt tillämplig inte endast på det civilrättsliga området utan även i fråga om uttagande av skatter. böter o.d. tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. RSV framhåller att skatter och det allmännas fordringar i övrigt numera spelar en dominerande roll både i samhällslivet i stort och i de exekutiva sammanhangen. Skatteindrivningen utgör krono- fogdemyndigheternas mest omfattande arbetsuppgift. Det är under sådana förhållanden naturligt att UB blir direkt tillämplig på verkställighet i allmänna mål. Härvid är det av underordnad betydelse att skatteindriv- ningen som regel inleds med betalningsanmaning och att tvångsåtgärder tillgrips först om medel inte flyter in i anledning av kravet. Enligt länssty- relsen iJönkt'ipings lätt innebär UB:s direkta tillämplighet på allmänna mål en klar förbättring ur redaktionell och systematisk synvinkel. Länssty- relsen i .N'orrbottens län anser att det vidgade tillämpningsområdet gör sambandet mellan verkställighet i enskilda och i allmänna mål starkare än f.n. Aclt'okatsatn/itmlet finner det vara en fördel att såvitt möjligt i en och samma lag reglera alla likartade ärenden. vare sig dessa är av civilrättslig. förvaltningsrättslig eller annan natur. RR V förklarar att verket utgår från att U B:s direkta tillämplighet på allmänna mål inte åsyftar någon ändring i kronofogdemyndigheternas organisatoriska ställning i statsförvaltningen eller i den rent praktiska utövningen av indrivningsverksamheten.
Endast Svea hovrätt är något tveksam beträffande UB:s tillämpnings- område och anser att förslaget knappast ger tillräckligt underlag för att bedöma om UB bör ha den generella räckvidd som föreslås.
Den närmare behandlingen i förslaget av allmänna mål kritiseras däremot av flera remissinstanser. Dessa vänder sig mot beredningens mening att allmänna mål kräver avvikelser från UB:s bestämmelser endast i en del detaljer och att avvikande föreskrifter kan meddelas av regeringen. RSV understryker att de speciella förhållanden som utmärker de allmänna målen medför stora skillnader vid handläggningen av allmänna och
Prop. 1980/81: 8 Rentissyttrandena 120
enskilda mål. Den väsentligaste skillnaden har samband med att det inte finns någon egentlig sökande i' allmänna mål utan att det ankommer på kronofogdemyndigheten själv att utöva det allmännas borgenärsfunktioner i dessa mål. Detta får konsekvenser bl.a. beträffande förslagets bestäm- tnelser om ränta på medel som skall återbäras (2 kap. 18 5). om visst skydd för borgenär utan särskild förmånsrätt (5 kap. 5 så). om tidsfrist för utmätning och för försäljning av utmätt egendom (5 kap. 10 å och 9 kap. 5 ä). om utmätning med förbehåll för tredje mans rätt (5 kap. 20 5). om åter- vinning (5 kap. 26 å). om försäljning av egendom efter utmätning av andel i egendomen (9 kap. 8 5). om förfarandet när sekundogäldenären inte fri- villigt betalar utmätt fordran (10 kap. 12 95). om åtgärder efter utmätning av pantbrev (10 kap. 14— 16 55). om redovisning (14 kap.). om kostnader vid verkställighet (18 kap. ) och om utdömande av vite (19 kap. 13 :$). Det finns enligt RSV även andra skillnader mellan allmänna och enskilda mål som måste beaktas. Bl.a. synes uttrycklig bestämmelse krävas om när indrivning av skatt m.m. skall anses ha avancerat så långt att ett utmät- ningsmål föreligger (jfr 5 kap. 26 och 29 åå) och bestämmelserna om insätt- ning i bank av influtna medel (9 kap. 16 &) bör inte gälla allmänna mål i allmänhet.
De anförda exemplen är enligt RSV:s mening tillräckliga för att visa att de allmänna målen bör behandlas på annat sätt än som har skett i förslaget. Bestämmelserna bör utformas med beaktande av att dessa mål utgör en väsentlig del av verksamheten hos kronofogdemyndigheterna och inte i så hög grad utformas med sikte på enskilda mål. Man skall inte behöva läsa uppbördslagen eller andra författningar som rör det allmännas fordringar för att kunna avgöra om bestämmelser i UB är tillämpliga i allmänna mål. RSV vill med kraft understryka vikten av att bestäm— tnelserna i UB under det fortsatta lagstiftningsarbetet analyseras noga såvitt avser deras tillämplighet på allmänna mål och att behövliga ändringar vidtas. I annat fall kommer många onödiga problem att uppstå vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter och anvisningar. I fråga om den författningsmässiga tekniken förordar RSV att uttrycken "enskilda mål" och "allmänna mål" används i balken. Regeringen bör bemyndigas att ange innebörden av allmänt mål, medan mål som faller utanför defini- tionen får vara enskilt mål. [)ontareft'irbundet ansluter sig i huvudsak till vad RSV har anfört om UB:s tillämplighet på allmänna mål.
Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen framhåller att förslaget innehåller åtskilliga bestämmelser som har utformats för enskilda mål men som är avsedda att tillämpas även i allmänna mål. [ flera av dessa bestämmelser har kronofogdemyndighetens ställning som före- trädare för det allmänna inte beaktats. vilket skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Som exempel anför utredningen i huvudsak samma bestämmelser som RSV har åberopat. Utredningen anser att de angivna frågorna bör utredas ytterligare och att de inte bör regleras i administrativ
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrattdetta 121
ordning. Bestämmelserna för allmänna mål bör klart avgränsas från reglerna för enskilda mål. Man kan enligt utredningen också överväga att från UB utmönstra vissa eller samtliga särbestämmelser för allmänna mål och sammanföra dem i en särskild indn'vningslag för det allmännas anspråk på skatt. tull och avgift.
Kronofogdeföreningen påpekar att kronofogdemyndigheten i de allmänna målen vid sidan av sin uppgift som exekutiv myndighet har att i stor utsträckning företräda staten som borgenär. Eftersom UB:s regler bygger på att ett partsförhållande föreligger i målen bör det enligt föreningen klart framgå av balken vilka bestämmelser däri som gäller för allmänna eller för enskilda mål. Dessutom torde det bli nödvändigt att meddela vissa avvikande bestämmelser. Enligt RRV bör de grund- läggande föreskrifterna för handläggningen av allmänna mål föras in i UB. RRV ifrågasätter också om inte i balken bör anges i vilka avseender. kronofogdemyndigheten i allmänna mål skall ex officio beakta förhål- landen. som i enskilda mål förutsätter invändning från part eller tredje man. Även Svea hovrätt och länsstyrelser: i Stockholms lätt anser att beredningen inte har tillräckligt beaktat kronofogdemyndigheternas befatt- ning med allmänna mål utan i huvudsak har utformat lagtexten för enskilda mål.
En del remissinstanser går närmare in på kronofogdemyndighetens ställning i allmänna mål. Adt'okatsatnjhndet framhåller att beredningens förslag inte innebär någon lösning av det otillfredsställande förhållandet att kronofogdemyndigheten i allmänna mål både företräder ena parten och fungerar som organ med beslutande och verkställande befogenheter. Om kronofogdemyndigheten får nya ttppgifter enligt vad beredningen föreslår. innebär dess olika funktioner och därmed sammanhängande intresse- konflikter en fara för rättssäkerheten. De uppenbara riskerna för ständigt återkommande intressekonflikter kan också undergräva allmänhetens tilltro till kronofogdemyndigheterna. Enligt samfundets mening bör dessa frågor ägnas noggrann uppmärksamhet vid det fortsatta arbetet på UB. Därvid bör sökas lösningar, som innebär att skatteindrivningen hålls organisatoriskt helt skild från övrig indrivningsverksamhet. Kronofogde- myndigheternas dubbelställning framstår enligt Svea hovrätt som särskilt betänklig vid gemensam utmätning för skatter och för enskild borgenärs fordran. En ökning av kronofogdemyndigheternas judiciella uppgifter förutsätter enligt hovrätten att myndigheterna inte har alltför påtagliga egna intressen i ärendena. Hovrätten anser att förslaget knappast innebär tillräckliga garantier i detta hänseende. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det allmännas intressen i
allmänna mål inte sällan komma i konflikt med enskilda parters. t.ex. vid utmätning eller fördelning av medel. Även om det inte finns någon som helst anledning att betvivla kronofogdemyndighetens opartiskhet. måste enligt länsstyrelsen lämpligheten av myndighetens dubbelställning starkt
Prop. 1980/81: 8 Retnissyttrantlena 122
sättas i fråga. Nackdelarna kan bli än mera framträdande genom de ökade befogenheter som förslaget ger_kronofogdemyndigheterna. Länsstyrelsen anser sig böra väcka frågan om att inrätta tjänster. vars innehavare skulle som statens företrädare — men utan beslutanderätt i exekutionsrättsliga frågor — bevaka statens rätt hos kronofogdemyndighetema och över- ordnade instanser. Länsstyrelsen understryker att en sådan åtgärd är helt fristående från frågan om överexekutor skall avskaffas. Länsstyrelsen i Kronobergs lätt anser att den enskilde kan komma att i allmänna mal känna sig i underläge gentemot kronofogdemyndigheten.
Några remissinstanser berör regelsystemet-i stort för indrivning av skatter m.m. Nuvarande bestämmelser om indrivning är enligt RRV svår— överskådliga och i vissa avseenden inte tillräckligt upplysande för tillämp- ningen. Sådana väsentliga frågor som vem som i olika hänseenden är behörig att företräda staten och när en fordran har uppkommit är i allmänhet inte reglerade. RRV anser att regelsystemet för indrivning av skatter. böter och allmänna avgifter bör ses över i anslutning till arbetet på UB. En systematisk reglering av indrivningsverksamheten framstår enligt RRV som särskilt angelägen med hänsyn till att denna verksamhet fåt; allt . större betydelse. bl.a. som följd av en förbättrad skattekontroll. Den före-
stående ADB-reformen inom exekutionsväsendet accentuerar ytterligare behovet av en genomgripande översyn. Liknande synpunkter anförs av kmnofogdelföreningett .
Utredningen Unt .s'älx'erhetsätgärtler m.m. [ skatteprtteessen påpekar att de allmänna målen utgör två tredjedelar av de mål som kronofogde- myndigheterna handlägger och att de belopp som skall drivas in för det allmännas räkning har stigit markant under senare år. Det är enligt utred- ningen uppenbart att lagstiftningen på exekutionsområdet i allt större utsträckning utnyttjas för att undandra skatt. Staten kan inte som borge- närer i civila fordringsförhållanden själv välja sina gäldenärer. Det allmännas fordran bestäms dessutom på grundval av gäldenärens egna uppgifter och förutsätter alltså en medverkan från dennes sida. De skatt— skyldiga får många gånger. under kortare eller'xlängre tid. förfoga över skattemedel. vilket ofta blir till förfång för deras betalningsförmåga. Gällande rätt ger enligt utredningens mening inte tillräckligt effektiva medel för indrivning av det allmännas fordringar. I fråga om löntagare är bristen dock inte så påfallande. bl.a. på grund av instituten införsel och utmätning av lön. Utredningen anser att möjligheterna att driva in skatter och allmänna avgifter bör utvidgas. De regler som gäller om indrivning av skatter och allmänna avgifter finns i många olika författningar och är svåröverskådliga. Behovet av mera enhetliga och lättillämpade bestäm- melser om indrivning är därför stort. Utredningen konstaterar att bered- ningen inte har föreslagit några ändringar i detta avseende.
I några remissyttranden tas upp en särskild fråga rörande allmänna mål. nämligen huruvida kronofogdemyndigheten skall kunna ta emot säkerhet
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrandena 123
för fordran på skatt m.m. RS V. som erinrar om att frågan tidigare har behandlats av jttstitieombudsmannen (l960 års ämbetsberättelse s. Z9l). framhåller att situationen numera är en annan än däjustitieombudsmannen gjorde sina uttalanden. Restföringen är numera betydligt större och indriv— ningen är förenad med svårigheter som knappast förekom tidigare. Dessutom är kronofogdemyndigheterna specialutbildade för att ha hand om indrivningen och kan anförtros betydligt mera kvalificerade uppgifter än sitta föregångare. RSV anser att kronofogdemyndigheterna bör kunna ta emot säkerhet i allmänna mål. Detta kan bli av praktisk betydelse främst beträffande borgen eller annan säkerhet som tillhandahålls av tredje man. ()m gäldenären har utmätningsbar egendom. bör denna som regel utmätas; I vissa fall kan det vara till fördel för gäldenären att hans egendom inte utmäts. t.ex. omsättningstillgängar som ett restfört företag mäste disponera för sin verksamhet. För kronofogdemyndighetens del är det i ett sådant fall enklare att ta emot bankgaranti. borgen eller företags- inteckning som säkerhet än att verkställa utmätning med åtföljande värde- ring. vård etc. RSV föreslår därför att möjlighet öppnas för kronofogde- myndigheten att ta emot säkerhet i allmänt mål..'_RSV har dock inte kunnat överväga hur bestämmelserna bör vara utformade.-
Även länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att kronofogdemyndigheten bör få möjlighet att motta säkerhet för statens fordran. Det skulle enligt länsstyrelsen förmodligen göra indrivningsarbetet betydligt enklare och mera flexibelt. Kronofogdemyndigheten skulle inte bli så bunden av avbetalningstider och avbetalningsbeloppen skulle kunna sättas lägre. i vart fall till en början. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprucessen framhåller att om kronofogdemyndigheten får rätt att ta emot säkerhet i allmänna mål. myndigheten besparas mycket arbete genom att egendom inte behöver utmätas och tas om hand. En sådan ordning skulle även kunna vara förmånlig för gäldenären. Enligt krona- jbgdeji'ireningen bör kronofogdemyndigheten ha rätt men inte skyldighet att i särskilda fall motta säkerhet i allmänna mål. Särskilt vid indrivning hos företag skulle en sådan möjlighet fylla ett praktiskt behov. Om gälde- när som villkor för att avbetalning och uppskov skall medges får ställa säkerhet i form av bankgaranti. pantbrev eller företagsinteckning. kan myndigheten befrias från omfattande arbete med utmätning samt tillsyn och vård av det utmätta. Föreningen anser att även säkerhet av tredje man bör kunna godtas.
4.4 Självrättelse
Beredningens förslag om vidgade möjligheter för kronofogdemyndig- heten att själv rätta sina beslut har fått ett blandat mottagande i remiss- yttrandena. Förslaget tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av bl.a. hovrätten för Västra Sverige. kammarrätten i Stockholm. RRV. RSV.
Prop. 1980/81: 8 Retttissyttrandena 124
länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län. (ulvokatsamfdndet. domare/inbunden kronafogdeföreningen och LRF. Enligt domare/ör- bundet synes förslaget vara ett värdefullt inslag i handläggningen. Länssty- relsen iJämtlands län uppger att de nuvarande begränsningarna i möjlig- heten till självrättelse har föranlett ett flertal onödiga överklaganden.
Kammarrätten i Stockholm påpekar att utvecklingen på olika rätts- områden har lett till vidgade möjligheter till självrättelse. Mot bakgrund av att skyldighet att meddela besvärshänvisning föreskrivs i förslaget endast för det fall att talan är inskränkt till viss tid ifrågasätter kammarrätten om förslaget tillförsäkrar den som berörs av kronofogdemyndighets beslut till- räckliga upplysningar om hans rätt att kräva rättelse. Kammarrätten fram- håller vidare att beredningens strävan att avlasta hovrätterna uppgifter har tagit sig långtgående uttryck: begränsad skyldighet att ge besvärshänvis- ning: ingen föreskrift om att till kronofogdemyndighet ställda yrkanden om ändring eller rättelse som inte godtas skall ses som ett besvärsyrkande, vilket skall överlämnas till hovrättens prövning; besvär till hovrätten inges till kronolbgdemyndigheten för att där eventuellt föranleda själv- rättelse;hovrätten underrättas inte ens angående besvären. såvida yrkandena enligt kronofbgdemyndighetens bedömning har blivit tillgodo- sedda eller besvären återkallade. Möjligen är förslaget med hänsyn till omständigheterna godtagbart. Kammarrätten kan emellertid inte frigöra sig från uppfattningen att beredningen har gått väl långt i fråga om vad som skall ankomma på kronofogdemyndigheterna för att avlasta hovrätterna arbetsuppgifter. Den som vänder sig till hovrätten kan finna det märkligt. även om hans yrkanden blir tillgodosedda. att hovrätten hålls helt ultanför och inte ens meddelar ett avskrivningsbeslut. Den rättssäkerhetsgaranti. som ligger i att hovrätten får handlingama överlämnade till sig för det beslut som kan komma i fråga. är möjligen särskilt angelägen med hänsyn till den tvekan som kan råda om kronofogdemyndigheternas förutsätt- ningar. åtminstone i ett inledande skede. för de svåra bedömanden som inte sällan förekommer på området.
Enligt RRV ligger en fara i att förfarandet med självrättelse institu- tionaliseras och därigenom drar lika stora kostnader som ett besvärsförfa- rande. Det är därför enligt RRV angeläget att besvärsfrekvensen och själv- rättelseförfarandet följs upp så att. åtgärder kan vidtas för att uppnå åsyftat resultat. Hovrätten för Västra Sverige anser att alla beslut som inte inne- fattar en materiell prövning bör kunna vara föremål för självrättelse. I en del av de fall då självrättelse inte anses kunna komma i fråga kan man enligt hovrätten tänka sig att kronofogdemyndigheten meddelar prelimi- nära beslut. som föreläggs parterna för yttrande.
Några remissinstanser ställer sig tveksamma till den föreslagna utvidg- ningen av möjligheterna till självrättelse. Länsstyrelsen i Södermanlands län betonar att vetskapen om möjligheten till självrättelse ibland anses kunna innebära en fara för en alltför summarisk prövning. t.ex. av invänd-
Prop. 1980/81: 8 Remissvttrandena 125
ningar som anförs mot utmätning. Enligt länsstyrelsen bör därför ytter- ligare övervägas om självrättelse bör få ske i föreslagen omfattning. Lämpligheten av den föreslagna utvidgningen ifrågasätts av länsstyrelsen i Östergötlands län med hänsyn till att den kan hos allmänheten ge intryck av rättsosäkerhet i fall då kronofogdemyndigheten utan begäran ändrar beslut som berör parter med motstående intressen och även i övrigt kan minska förtroendet för kronofogdemyndigheten. Om möjligheterna till självrättelse vidgas för kronofogdemyndigheterna. kan enligt länsstyrelsen principiella invändningar knappast göras mot liknande utvidgning för andra myndigheter.
Den utökade möjligheten till självrättelse synes enligt länsstyrelsen i Kronobergs län i och för sig praktisk och torde inte vara förenad med några större betänkligheter såvitt avser rättelse av uppenbara oriktigheter utan att nytt material har tillförts ärendet. När nytt material tillförs. torde det i regel vara tredje man som klagar över utmätning efter det att denna har vunnit laga kraft. Om saken är uppenbar och gäldenären och borge- nären biträder besvären. torde det enligt länsstyrelsen vara praktiskt att kronofogdemyndigheten kan häva utmätningen. När saken inte är uppenbar torde kronofogdemyndigheten med all säkerhet vara restriktiv med att vidta rättelse. Om rättelse likväl sker. måste vederbörande tjänsteman först sätta sig in i målet och göra en självständig bedömning. Att en myndighet på sådant sätt omprövar egna beslut skulle enligt läns- styrelsen innebära att en extra instans tillskapades och dessutom vara betänkligt från principiell synpunkt.
Åtskilliga remissinstanser är kritiska mot den omfattning som möjlig- heten till självrättelse skulle få enligt beredningens förslag. Detta är fallet med Svea hovrätt. hovrätten för Övre Norrland. statskontoret. LON . länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Värmlands. Kopparbergs och Gävleborgs lätt samt SHIO. Enligt Svea hovrätt har behovet av regler om självrättelse starkt samband med frågan i vad mån beslut i exekutiva ärenden har rättskraft. Eftersom beredningen inte diskuterar rättskraftsfrågan. blir behovet och konsekvenserna av de föreslagna reglerna om självrättelse svåra att över- blicka. Otvivelaktigt räder enligt hovrätten i exekutiva ärenden speciella förhållanden. vilka i någon mån motiverar att kronofogdemyndigheten kan jämförelsevis formlöst och på eget initiativ rätta vidtagna åtgärder eller meddelade beslut. Det synes rimligt att de nuvarande möjligheterna till ändring och självrättelse bibehålls. Hovrätten avstyrker däremot att möjligheterna till självrättelse vidgas på det sätt som beredningen har före- slagit. Som skäl för denna ståndpunkt anför hovrätten i huvudsak följande. Förslaget torde medföra betydande otrygghet för de berörda parterna. Den granskning som skall ske när besvär har anförts kan fördröja över- instansens avgörande. Möjligheten att rätta överklagade beslut kan leda till mindre omsorgsfull handläggning. Det kan utvecklas en vana bland miss-
Prop. 1980/81: 8 Remissyttraruletta l26
nöjda parter att klaga. varvid den som har handlagt ärendet kan lockas att vidta självrättelse för att slippa den kontroll som eljest skall förekomma vid besvärsprövningen. Det finns viss risk att möjligheten till rättelse leder till en självständig procedur vid sidan av huvudärendet. Statskontoret anser det i och för sig lämpligt att myndighet kan själv rätta felaktiga beslut. i vart fall om rättelsen är till fördel för den enskilde. Att använda självrättelse som alternativ till prövning i överinstans är emellertid enligt statskontoret inte riktigt.
LON tror för sin del att det inte är realistiskt att tänka sig en rutinmässig granskning av ärendena. vilket skulle innebära en dubblering av handlägg- ningen. Enligt LON är det vidare främmande för vår rättsordning att ålägga myndighet att överpröva sina egna beslut. En omfattande möjlighet för kronofogdemyndigheterna till självrättelse kan medföra att allmän- hetens tilltro till dessa myndigheters opartiska handläggning försämras. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det befaras att kronofogde- myndigheterna får dubbelpröva ett stort antal mål. Länsstyrelsen anser att den vidsträckta befogenheten att vidta självrättelse får konsekvenser som är svåra att överblicka. Det ligger emellertid nära till hands att anta att självrättelseförfarandet kan minska allmänhetens förtroende till rätts- säkerheten i kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Den föreslagna rättelsebefogenheten innebär enligt länsstyrelsen i Älvsborgs [än ett slags tvåinstansprövning hos en och samma myndighet. Länsstyrelsen befarar att möjligheterna till självrättelse skall undergräva rättssäkerheten genom att minska tilltron hos allmänheten till kronofogde- myndighetens beslut. Det kan också befaras att många kommer att klaga till hovrätten bara för att utröna om inte någon högre tjänsteman vid kronofogdemyndigheten bedömer saken på annat. sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att institutet självrättelse bör nyttjas sparsamt med hänsyn till myndigheternas anseende och allmänhetens förtroende. Enligt länsstyrelsen bör det inte komma i fråga att kronofogde- myndighet själv rättar sitt beslut.. när målet är anhängigt i hovrätten. Även länsstyrelserna i Jönköpings, Värmlands. Kopparbergs och Gävleborgs län åberopar principiella betänkligheter.
Den föreslagna tidsfristen för rättelse av 'utmätning i andra fall än då egendomen tillhörde tredje man. två veckor från utmätningen. anses i några remissyttranden vara för snävt tilltagen. Länsstyrelsen i Norr- bottens län förordar sålunda att fristen förlängs till tre veckor. Till stöd härför anförs att om länet skall utgöra endast ett kronofogdedistrikt. verkställigheten kommer att delegeras till inte mindre än 11 stationerings- orter varav flera med mycket stort avstånd från centralmyndigheten. Målen torde i många fall inte hinna granskas hos kronofogdemyndigheten inom två veckor. Om fristen förlängs till tre veckor, bör besvärstiden förlängas från tre till fyra veckor. något som enligt länsstyrelsen kan ske utan olägenhet. Med hänsyn till att befogenheten till självrättelse skall
Prop. 1980/81; 8 Remissyttrandena 127
möjliggöra bl.a. för gäldenären att få rättelse utan att behöva besvära sig anser RS V att tvåveckorstiden bör räknas från den dag gäldenären delgavs bevis om utmätningen. Samma ståndpunkt intas av kronofogddäreningen. Enligt länsstyrelsen iJämtlands lätt bör tidsfristen förlängas antingen till tre veckor från utmätningen eller så att fristen räknas från den dag gälde- nären fick del av utmätningsbeslutet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län är kritisk mot att fristen inte skall gälla i fall då besvär har anförts över utmätningen.
Några remissinstanser är kritiska mot beredningens mening att själv- rättelse i viss utsträckning skall kunna ske utan stöd av uttryckliga bestäm- melser. Hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i .-'llalmölms län anser att i lagtexten bör uttömmande anges i vilka fall självrättelse kan komma i fråga. Ett system med självrättelse som inte är närmare reglerat i lagen skulle enligt statskontoret stå i mindre god överensstämmelse med de intentioner. som från statsmakternas sida har kommit till uttryck bl.a. vid tillkomsten av den nya förvaltningslagstiftningen. Av beredningens uttalanden drar statskontoret slutsatsen att det främst är handräcknings- åtgärder som skulle omfattas av den oreglerade befogenheten till själv- rättelse.
Hovrätten för Övre Norrland och länsstyrelsen i Maltttähtts län vänder sig särskilt mot att självrättelse skall kunna ske med anledning av anförda besvär. Hovrätten anser att det föreslagna rättelseförfarandet motverkar den vinning som uppnås om överexekutor avskaffas. Förutsättningarna för att komma fram till ett snabbt avgörande försämras och förslaget kan måhända leda till att mindre omsorg ägnas åt prövning av ärendena liksom åt utformningen av meddelade beslut. Enligt länsstyrelsen kan förslaget leda till ett slags tvåinstansprövning hos en och samma myndighet. För den som har anfört besvär måste det te sig förbryllande om kronofogde- myndigheten själv ändrar sitt beslut. Om kronofogdemyndigheten delvis ändrar sitt beslut. kan ändringsyrkandets omfattning bli så oklar att över— prövningen äventyras. Enligt länsstyrelsens mening är det utvidgade rättelseinstitutet bristfälligt till sin konstruktion. Även hovrätten för Västra Sverige. som inte har någon erinran mot att möjligheterna till självrättelse ökas. anser att befogenheten att vidta rättelse med anledning av anförda besvär kan befaras medföra svårigheter i tillämpningen. Som exempel anförs att om kronofogdemyndigheten med anledning av besvär delvis ändrar ett beslut. ändringsyrkandets omfattning kan bli så oklar att överprövningen äventyras.
Som har nämnts i det föregående (under 4.2.4) ställer sig flera remiss- instanser tvivlande till att de föreslagna möjligheterna till självrättelse skulle i någon större omfattning minska antalet besvärsmål i hovrätterna.
Prop. 1980/81: 8 Remissyttrattdena 128
4.5 Lagtekniska frågor
Dispositionen av lagbestämmelsema i förslaget godtas av praktiskt taget alla remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige anser att systematiken tillfredsställer högt ställda anspråk och att uppställningen är lättöver- skådlig. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är lagbestämmelsema ordnade på ett för rättstillämpningen tjänligt sätt. Länsstyrelsen i Norr- bottens lätt framhåller att lagförslaget är logiskt uppbyggt och välsyste- matiserat. Även Svea hovrätt anser att disposition och kapitelindelning i stort sett är invändningsfria. Reglerna i balkens två inledande kapitel och det avslutande kapitlet har dock ett starkt samband som kontrasterar mot uppdelningen och avståndet mellan dem. Enligt hovrätten skulle förslaget möjligen vinna i överskådlighet och konsekvens om delar av 1 och 2 kap. förs över till 19 kap.
Systematiken kritiseras av lt'insstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt. som anser att beredningen inte har utnyttjat möjligheten till en naturlig och översiktlig huvudgruppering på avdelningar av den.vidlyftiga materian. Att UB i viss mån kan anses ha en utpräglat praktisk funktion bör inte utesluta att den får en mera logisk och systematisk uppbyggnad. Länsstyrelsen. som hänvisar till RB och JB. förordar en uppdelning på fyra avdelningar. En första avdelning bör utgöra allmänna delen (bl.a. organisationen. allmänna regler om förfarandet och kostnadsregler). I en andra avdelning kan behandlas de olika verkställighetsformerna och i en tredje avdelning handräckning. 1 den avslutande avdelningen skulle rättsmedlen regleras. Länsstyrelsen påpekar att regler av typisk allmänkaraktär finns både i början av förslaget (1—3 kap.) och i slutet (18 och 19 kap.). Länsstyrelsen vänder sig även mot att införsel regleras före utmätning och ifrågasätter. trots de skäl som beredningen har anfört för en sådan ordning. om inte den naturliga ordningen bör vara utmätning — införsel — utmätning av lön.
En remissinstans. lwvrätten för Västra Sverige. har fäst sig vid att skepp och luftfartyg genomgående nämns före fast egendom i förslaget. Hovrätten ifrågasätter om inte fast egendom bör nämnas först. Detta skulle föranleda ändring i bl.a. 2 kap. och oritkastning av ordningsföljden mellan 11—13 kap. — *
1 ett par remissyttranden anförs kritiska synpunkter på utformningen av lagtexten. Svea hovrätt anser att förslaget fyller rimliga anspråk i fråga om språklig och redaktionell utformning men vill ändå förorda att lag- texten överarbetas i formellt avseende. Utgångspunkten bör vara att man skall kunna hitta i balken och förstå reglernas innebörd utan juridiska specialkunskaper. Enligt hovrätten är språket i förslaget i allmänhet klart och enkelt. Någon gång behöver lagtexten snarare stramas åt i språkligt hänseende än förenklas. Exempel sakrias dock inte på svårbegripliga eller tunga formuleringar. Beredningens språkbruk. bl.a. de varierande uttryckssätt som används. försvårar också bedömandet huruvida vissa
Prop. 1980/81; 8 Föredragetnde/t: Allmän motivering 129
regler är obligatoriska eller fakultativa. Det kan dessutom ifrågasättas om inte bestämmelserna har gjorts fakultativa i alltför stor omfattning. Vidare förekommer bestämmelser som anger gränserna för balkens tillämpnings- område i övermått. Dessa regler är enligt hovrätten i stor utsträckning innehållslösa och detsamma gäller en del av hänvisningarna inom balken.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län får kronofogdemyndighetema ofta ringa eller intet stöd av lagtexten för sina avgöranden i sin svårbemästrade uppgift och jämfört med de flesta andra myndigheter särskilt utsatta position. Ordval som "om skäl föreligger". "om så behövs". "om det finnes ändamålsenligt". "om ej särskilda skäl föranleder till annat" före- kommer ymnigt. Enligt länsstyrelsen ställer denna lagstiftningsteknik stora krav inte minst på den myndighet som skall besluta i första instans och föranleder tveksamhet när det gäller ett för den enskilde så betydelse- fullt område som utsökningsrätten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att en hel del bestämmelser är så vagt utformade att de måste bli svåra att tolka. vilket avsevärt ökar kronofogdemyndigheternas arbetsbörda. Det kan enligt länsstyrelsen också befaras att rättstillämpningen kommer att skifta från kronofogdemyndighet till kronofogdemyndighet. kanske även inom samma myndighet.
5 F öredraganden
5.1 Allmänna synpunkter på en ny utsökningslagstinning
De grundläggande reglerna om verkställighet av domstolarnas av- göranden rörande civilrättsliga förpliktelser finns fortfarande i 1877 års utsökningslag (UL). I UL ingår också regler om hur borgenär kan utverka kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd liksom föreskrifter om handräckning av annat slag, t.ex. avhysning av hyresgäst som har förverkat sin hyres-I rätt. Till följd av reformer under senare år har vissa avsnitt av utsöknings- rätten kommit att behandlas i särskilda lagar vid sidan av UL. Exekutiv försäljning av vissa viktigare specialobjekt har sålunda reglerats i särskilda lagar. Hit hör 1973 års lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (SfL). 1971 års lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (LfL) och 1971 års lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Verkstäl- lighetsformen införsel regleras i en särskild införsellag av år 1968. UL utgör dock fortfarande grundvalen för utsökningsrätten.
När UL kom till var det naturligt att lagstiftarens intresse främst knöts till verkställigheten av exekutionstitlar rörande privaträttsliga anspråk. lndrivningen av skatter och andra offentligrättsliga fordringar reglerades i särskilda författningar. Genom hänvisning till utsökningslagstiftningen har denna dock gjorts i princip tillämplig också vid indrivning av fordringar av sådant slag. Numera utgör denna indn'vning den helt dominerande delen
9 Riksdagen [980/81. ! saml. Nr 8. Dell
Prop. 1980/81: 8 Föredraget/iden: Allmän motivering 130
av de lokala exekutiva myndighetemas. dvs. kronofogdemyndigheternas. arbete. [ linje härmed ligger att den relativt sent tillkomna införsellagen är direkt tillämplig på indrivning av skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.
Det ligger i sakens natur att en lagstiftning av UL:s ålder efter hand har kommit att framstå som otidsenlig och i behov av översyn. Efter det att riksdagen vid olika tillfällen hade framhållit att utsökningslagstiftningen behövde reformeras (1LU 1945:39 och rskr 1945z365 samt 1LU 1957:9 och rskr 1957: 127), påbörjade lagberedningen år 1960 en allmän översyn av Ul. och därmed sammanhängande lagstiftning. Beredningen har därefter avlämnat ett flertal betänkanden med förslag till partiella ändringar på utsökningsrättens område. Förslagen har med ett undantag. som jag strax skall återkomma till. genomgående lett till ny lagstiftning. Genom de reformer som efter hand har genomförts har vi utöver de tidigare nämnda lagarna om exekutiv försäljning av vissa viktigare specialobjekt fätt modema bestämmelser om bl.a. utmätningsfri egendom (däribland gälde- närens s.k. beneficium) och om löneexekution.
År 1973 lade beredningen fram förslag till en utsökningsbalk (UB). som reglerar verkställighet och handräckning. Förslaget, som omfattar 420 paragrafer fördelade på 19 kapitel. avses ersätta bl.a. UL. införsellagen och de särskilda försäljningslagarna. Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande av remissinstanserna. Alla remissinstanser utom en har till- styrkt eller lämnat utan erinran att förslaget läggs till grund för ny lagstift- ning på området. I flera remissyttranden understryks att den nuvarande lagstiftningen till stora delar är bristfällig och bör ersättas av nya regler. De nya regler som beredningen har föreslagit anses över lag ändamålsenliga.
Också jag delar uppfattningen att nuvarande regler på området bör avlösas av en enhetlig och mer ändamålsenlig lagstiftning. Under den tid som har gått sedan UL antogs har lagen visserligen undergått åtskilliga ändringar. Detta gäller särskilt efter det att beredningen år 1960 fick i uppdrag att företa en allmän översyn av utsökningsrätten. Även efter genomförandet av dessa reformer måste emellertid utsökningslagstift- ningen anses bristfällig i flera avseenden. Reglerna om utmätning ger sålunda inte möjlighet till en så effektiv indrivning som krävs i det moderna samhället. Bl.a. saknas väsentligen regler om gäldenärens skyldighet att medverka i mål om utmätning och om tvångsmedel. Regle— ringen av utmätningsinstitutet är också i övrigt delvis ofullständig och för- åldrad. Det gäller exempelvis skyddet för tredje mans rätt. Även bestäm- melserna om verkställighet rörande andra förpliktelser än betalnings- skyldighet är i behov av en mer tidsenlig utformning. Här gör sig inte minst gällande önskemålet att undvika från social synpunkt stötande resultat vid exempelvis vräkning av hyresgäst. Vad gäller UL:s tillämpningsområde framstår det som föga konsekvent att lagen inte är direkt tillämplig på indrivning av skatter och andra offentligrättsliga fordringar. Till de brister
Prop. 1980/81: 8 Föredrugmrden: Allmän motivering 131
som jag nu har gett exempel på kommer att UL:s formella uppbyggnad efter hand har blivit mindre ändamålsenlig. Medan t.ex. somliga frågor är ofullständigt reglerade i lagen. har beträffande andra meddelats en rad detaljföreskrifter. Av dessa är åtskilliga av sådan art att de numera kan meddelas av regeringen i form av verkställighetsföreskrifter.
Genom sitt förslag till UB har beredningen fullföljt sin översyn av hela utsökningsrätten. frånsett övergångsbestämmelser och följdändringar i annan lagstiftning vilka beredningen har behandlat i ett senare betänkande. UB-förslaget. som behandlar den egentliga utsökningsrätten. dvs. verkstäl- lighet av domar och andra exekutionstitlar samt handräckning. innehåller en fullständig och systematisk reglering av detta rättsområde. Förslaget innehåller åtskilliga nyheter av såväl principiell som praktisk natur. Det kännetecknas av en strävan att ge de exekutiva myndigheterna mera effektiva medel i deras verksamhet. samtidigt som tillbörlig hänsyn tas till den som är föremål för exekutiv åtgärd. Förslaget får i stort anses väl uppfylla de krav som i ett modernt samhälle måste ställas på en effektivt fungerande utsökningslagstiftning. framför allt när det gäller indrivning av fordringar. Föreslagna lösningar av olika problem torde i allmänhet utgöra en lämplig avvägning av skilda rättsägares intressen. 1 likhet med praktiskt taget alla remissinstanser anserjag att förslaget är väl ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning på utsökningsrättens område.
Beredningen har diskuterat huruvida konkursrätten eller delar därav. förmånsrättsordningen. summarisk betalningsprocess och återtagande av avbetalningsgods bör regleras i en ny UB men har ansett att denna bör begränsas till att avse den egentliga utsökningsrätten. Denna uppfattning delas av praktiskt taget alla remissinstanser. Endast en remissinstans har så till vida varit kritisk som den anser det önskvärt att frågor om utsökning i egentlig mening (specialexekution) och om konkurs (generalexekution) beaktas i ett sammanhang.
Vad först angår konkursrätten vill jag för egen del framhålla att medan den egentliga utsökningsrätten helt utgör en form av myndighetsutövning. konkursförvaltningen ombesörjs av en särskilt utsedd förvaltare. som regel en advokat. Även i fråga om själva förfarandet skiljer sig utsökning i egentlig mening från konkursförfarandet. Det är enligt min mening uppenbart att man inte skulle vinna något genom att föra samman bestäm- melserna om konkurs med reglerna om egentlig utsökning. Inte heller synes det lämpligt att bryta ut någon del av konkursrätten och reglera den i UB. En sådan ordning skulle visserligen i och för sig vara möjlig i fråga om vad som av en gäldenärs egendom inte ingår i konkursbo. Bestäm- melserna härom överensstämmer i huvudsak med reglerna om beneficium och andra undantag från utmätning. Tekniskt regleras frågan f.n. genom hänvisning till UL. Det synes lämpligt att frågan på motsvarande sätt i fortsättningen får regleras genom hänvisning till UB.
Jag delar sålunda beredningens och remissinstansernas mening att
Pmp. 1980/81: 8 Töredragttna'en: Allmän motivering 132
konkursrätten även i fortsättningen bör hållas skild från utsökningsrätten i egentlig mening. I detta sammanhang vill jag nämna att konkurslagstift- ningen är föremål för översyn av konkurslagskommittén (Ju 1971 :06). Inte heller bör förmånsrättsordningen. som berör både utmätning och konkurs och är av grundläggande materiell betydelse. föras in i UB.
Att föra samman bestämmelser om summarisk betalningsprocess med utsökningsrätten kan inte komma i fråga annat än om denna process flyttas från domstol till exekutiv myndighet. Detta har diskuterats vid olika tillfällen under senare år. Under år 1977 har emellertid lagts fram förslag till en ny lagsökningslag. vilken bibehåller den summariska betalnings- processen vid domstol (Ds Ju 197715). Förslaget övervägs f.n. inom justitiedepartementet. Frågan om sambandet mellan denna lagstiftning och UB behandlas ytterligare i avsnitt 5.2.4 såvitt avser handräckning.
Bestämmelserna i lagen om avbetalningsköp om återtagande — genom handräckning eller verkställighet — av egendom som har sålts på avbetal- ning har nära samband med övriga bestämmelser i den lagen. Motsvarande gäller i fråga om den nya konsumentkreditlagen samt den föreslagna lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Det är därför knappast lämpligt att föra över reglerna om återtagande i dessa lagar till UB. Jag vill erinra om att exekutionsrättsliga bestämmelser även finns i åtskilliga andra författningar. t.ex. i rättegångsbalken (RB) och i olika lagar som rör verkställighet av utländska exekutionstitlar. utan att det från något håll har ifrågasatts att flytta dem till en ny UB.
Av det sagda följer att ävenjag anser att en ny UB bör begränsas till att avse den egentliga utsökningsrätten. Hit hör i första hand verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Verkställigheten kan avse betalnings- skyldighet eller annan förpliktelse. Betalningsskyldighet bör liksom f.n. kunna verkställas genom utmätning. däri inräknat utmätning av lön. samt. i vissa fall, införsel. Till utsökningsrätten i egentlig mening brukar också räknas handräckning. dvs. ingripande utan stöd av exekutionstitel. Hand— räckning utgörs av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd samt avhysning och annan liknande handräckning, vars bestånd inte kräver att talan väcks i saken. Som jag senare skall återkomma till bör det emellertid inte ankomma på exekutiv myndighet att förordna om handräckning utan befogenheten bör tillkomma domstol. Bestämmelser om förordnande om handräckning bör därför inte meddelas i UB. En ny UB bör emellertid innehålla bestämmelser om verkställighet av beslutad handräckning.
Beträffande det närmare innehållet i UB villjag i första hand hänvisa till specialmotiveringen till de olika kapitlen i balken. 1 avsnitt 6 lämnas inled- ningsvis en översiktlig redogörelse för det viktigaste av innehållet. | den allmänna motiveringen kommer att i särskilda avsnitt behandlas vissa övergripande frågor. Det gäller överexekutorsinstitutionens avskaffande (avsnitt 5.2). balkens tillämplighet i allmänna mål (avsnitt 5.3). reglerna om kronofogdemyndighets möjlighet till självrättelse (avsnitt 5.4) och vissa
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 133
lagtekniska frågor (avsnitt 5.5). Härutöver vill jag redan nu behandla några spörsmål av mera allmän karaktär.
På grundval av delbetänkanden från beredningen har som redan nämnts ett flertal viktiga dclreformer inom utsökningsrätten ägt rum under senare år. Reformema har främst rört utmätningsinstitutet men även andra delar av utsökningsrätten. bl.a. exekutionsformen införsel. Beredningen har inte genomgående på nytt övervägt de nya regler som har tillkommit på grundval av beredningens tidigare förslag utan har i allmänhet utan ändring tagit upp reglerna i förslaget till UB. frånsett de ändringar som har påkallats av att överexekutorsinstitutionen föreslås avskaffad och av att bestämmelserna tas upp i en större enhet. Detta har godtagits av de allra flesta remissinstanserna. Beredningens ståndpunkt har emellertid kriti- serats av två remissinstanserusom har menat att man därigenom avstår från den fördel med partiella reformer som ligger i att man efter försöks- verksamhet kan göra behövliga ändringar i slutskedet av lagstiftnings- arbetet.
För egen del villjag framhålla att med de partiella reformerna inte endast har åsyftats en provisorisk lagstiftning utan avsikten har varit att de nya bestämmelserna i allmänhet skulle tas upp i en blivande UB. Reformema torde också som regel ha slagit väl ut. Någon allmän omprövning av alla de delar av utsökningsrätten som omfattas av delreformema kan därför inte komma i fråga. Någon sådan omprövning har inte heller ifrågasatts från något håll. En annan sak är att frågor som redan har fått sin lösning genom delreformema bör tas upp till ny prövning. om särskild anledning förekommer till det. Beredningen har själv tagit upp vissa sådana frågor och ibland föreslagit ändrade lösningar. Beträffande vissa andra frågor har förslag om ändring väckts i remissyttrandena. Detta gäller bl.a. utmätning av lön. införsel samt försäljning under hand av utmätt lös egendom. Frågorna behandlas närmare i samband med de kapitel till vilka de hör. Detsamma gäller ändringsförslag som i övrigt har förts fram från myndig- heter och enskilda under arbetet på UB.
Ett par remissinstanser har tagit tipp vissa principiellt och praktiskt viktiga frågor rörande utmätning vilka idag är oreglerade och vilka inte har berörts närmare i beredningens betänkande. Det gäller t.ex. krono- fogdemyndighetens skyldighet att efterforska utmätningsbar egendom. Frågorna, som i departementsförslaget delvis föreslås bli uttryckligt regle- rade. behandlas i de sammanhang till vilka frågorna hör.
l fråga om exekutionsformen utmätning innehåller beredningens förslag bl.a. bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning (l5 kap.). Dessa bestämmelser reglerar köparens rätt mot tredje man som gör anspråk på äganderätt till den sålda egendomen. Vidare behandlas bl.a. utmätnings- gäldenärens och borgenärs ersättningsskyldighet i fall då exekutivt såld egendom frångår köparen eller då försäljningen medför att tredje mans rätt går förlorad. Två remissinstanser har ifrågasatt om det är lämpligt att
Prop. 1980/81: 8 Förc'drugumlun: Allmän motivering 134
sådana frågor regleras i UB. För egen del vill jag påpeka att bedömningen av frågan om exekutiv försäljnings rättsverkan sedan länge är oklar. Frågan kan inte gärna förbigås när man nu skall få till stånd en ny utsök- ningslagstiftning. Vad som kan diskuteras är var bestämmelser i saken bör placeras. Såvitt gäller exekutiv försäljning av fast egendom är det i och för sig möjligt att föra in behövliga regler ijordabalken (JB). Beträffande exekutiv försäljning av lös egendom saknas däremot en motsvarande lag. i vilken bestämmelserna på ett naturligt sätt kan föras in. Med anledning av vad en av de båda kritiska remissinstanserna har anfört vill jag erinra om att någon generell lagstiftning om godtrosförvärv av lös egendom f.n. inte är aktuell. Bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning rör visserligen inte själva förfarandet hos den exekutiva myndigheten. De har emellertid nära samband med förfarandet och praktiska skäl talar för att frågan får sin reglering i.UB. Det kan påpekas att även den nuvarande utsöknings- lagstiftningen innehåller vissa bestämmelser i saken (se 213 a & UL och 45—48 55 FfL). Jag godtar sålunda beredningens förslag att en ny UB bör reglera även verkan av exekutiv försäljning.
Beredningen har föreslagit att UB skall vara direkt tillämplig i fråga om all verkställighet. vare sig ålagd förpliktelse har fastställts av domstol eller i annan ordning. Detta har genomgående godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att UB bör vara generellt tillämplig på all verkställighet. Med hänsyn till frekvensen av olika typer av exekutionstitlar som i praktiken ligger till grund för verkställighet skulle det inte vara lämpligt att t.ex. begränsa UB:s tillämplighet till att avse det civilrättsliga området. l fråga om indrivning av skatter. böter o.d. behandlar jag frågan närmare i avsnitt 5.3.
5.2 Exekutiva myndigheter 5.2.1 Allmännasynpunkter
Handläggningen av utsökningsmål i första instans är f.n. delad mellan två myndigheter. överexekutor och utmätningsmannen. Länsstyrelsen är överexekutor. Länsstyrelsen kan dock förordna annan att vara över- exekutor-för särskild förrättning. Kronofogde är utmätningsman men kan i stor utsträckning delegera uppgiften till annan tjänsteman vid krono- fogdemyndigheten.
På överexekutor ankommer att förordna om verkställighet av dom m.m. i vissa särskilt kvalificerade fall. att ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra specialobjekt och i samband därmed fördela köpeskillingen samt att förordna om handräckning. Det ankommer vidare på överexekutor att pröva klagan över utmätningsmannens beslut och åtgärder. Överexekutor har också. enligt bestämmelser i särskilda författ- ningar. en del uppgifter som inte är av direkt exekutiv natur. Handlägg—
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/1:Allmän motivering 135
ningen av andra exekutiva uppgifter än som har nämnts nu åvilar utmät— ningsmannen. dvs. i realiteten kronofogdemyndigheterna. Det innebär att exekutionen i första instans numera i det alldeles övervägande antalet mål åvilar kronofogdemyndigheterna.
Landet är indelat i 8l kronofogdedistrikt med en kronofogdemyndighet i varje distrikt. lnom kronofogdeorganisationen finns f.n. 205 tjänster i kronofogdekarriären. varav l58 tjänster som kronofogde (inkl. biträdande kronofogde) och 47 tjänster som kronofogdesekreterare. Av kronofogde- myndigheterna har 35 endast en kronofogdetjänst och 29 två sådana tjänster. Distriktsindelningen har under senare år varit föremål för översyn av särskilda utredningar. I en nyligen beslutad proposition till riksdagen (prop. 1977/781129) har emellertid regeringen föreslagit att den nuvarande distriktsindelningen skall behållas.
Beredningen har ansett det angeläget att antalet instanser inom verkstäl- lighetsförfarandet nedbringas och att en organisatoriskt enklare ordning även i övrigt genomförs. Beredningen har därför föreslagit att över- exekutor avskaffas och att de exekutiva uppgifter som åvilar över- exekutor som första instans förs över till kronofogdemyndigheterna. De krav som detta ställer i fråga om kvalificerad arbetskraft och en ändamåls- enlig arbetsfördelning vid kronofogdemyndigheterna kan enligt bered- ningen uppfyllas efter en minskning av antalet kronofogdedistrikt. I fråga om instansordningen innebär förslaget att talan mot kronofogdemyn- dighets beslut skall föras direkt i hovrätten.
Beredningens förslag i organisationsfrågan har fått ett blandat mot- tagande. Flertalet remissinstanser. däribland två hovrätter. domstols- väsendets organisationsnämnd (DON). riksrevisionsverket (RRV). riks- skatteverket (RSV) och fyra länsstyrelser, har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Dessa remissinstanser har i huvudsak anslutit sig till de skäl som beredningen har åberopat. En kammarrätt och två länssty- relser har ställt sig tveksamma till den föreslagna organisationsändringen. Förslaget har avstyrkts av en hovrätt. statskontoret. länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) och åtta länsstyrelser. I de negativa remiss- yttrandena framhålls särskilt att beredningen inte har redovisat några närmare undersökningar. bl.a. i kostnadsfrågan, till stöd för förslaget samt att beredningens skäl är alltför knapphändiga och allmänt hållna. Den nuvarande organisationen anses fungera bra och det påpekas att de uppgifter som ankommer på överexekutor är av kvalificerad beskaffenhet. Vidare sägs att kronofogdemyndigheterna genom förslaget får judiciella uppgifter. vilket inte anses lämpligt. De allra flesta remissinstansema, såväl de positiva som de negativa, understryker att förslagets genom- förande förutsätter att kronofogdemyndigheterna har kvalificerad personal och att detta kräver en minskning av antalet kronofogdedistrikt.
För egen del vill jag. efter att ha samrått med chefen för kommun- departementet. anföra följande i organisationsfrågan.
Prop. l980/81:8 Föredragande/1: Allmän motivering 136
Kronofogdeorganisationen tillkom i samband med 1964 års reform av polis-, åklagar— och exekutionsväsendet. Kronofogdemyndigheterna har enligt allmän uppfattning fungerat väl. Det kan därför inte råda någon tvekan om att i vart fall huvuddelen av exekutionen i första instans även i fortsättningen skall åvila kronofogdemyndigheterna. Vad frågan gäller är om vissa särskilda uppgifter alltjämt bör ankomma på annan myndighet.
Uppdelningen av handläggningen av utsökningsmål på två exekutiva myndigheter har sin grund ien äldre tids förhållanden. Vid UL:s tillkomst ansågs att de dåvarande kronofogdarna på landet. som inte nödvändigtvis måste ha juridisk examen. i allmänhet inte kunde antas ha tillräckliga kvalifikationer för att kunna anförtros de uppgifter som förlades till över- exekutor. Kronofogdarna ansågs inte heller ha sådan självständig ställning och överblick över förhållandena som borde krävas särskilt när det gällde uppgiften att förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder. Utmät- ningsmannen ansågs böra ha endast rent verkställande uppgifter. medan rätten att besluta skulle tillkomma överexekutor. I enlighet härmed användes tidigare i UL inte termen beslut i fråga om utmätningsmannens verksamhet. I stället talades om dennes åtgärder eller förfarande.
Förhållandena är numera helt annorlunda. Sedan år 1965 finns krono- fogdemyndighetema som särskilda exekutiva myndigheter. Vid krono— fogdemyndigheten leds den exekutiva verksamheten av en eller flera kronofogdar. För behörighet till tjänst som kronofogde krävs bl.a. juris kandidatexamen och notariemeritering. Övergångsvis kommer visserligen att finnas en del kronofogdar utan juris kandidatexamen. Dessa har emel- lertid. frånsett något undantag. distriktsåklagarexamen och har ofta tidigare tjänstgjort som landst'iskaler. Den nyss berörda skillnaden mellan beslutande organ — överexekutor — och verkställande sådana upprätthålls inte längre i UL och andra exekutionsrättsliga författningar. [ själva verket fattas numera det stora flertalet beslut i utsökningsmål av företrädare för kronofogdemyndighet. Under den tid som kronofogdemyndigheterna har funnits har de visat sig väl uppfylla. de krav som kan ställas på en exekutiv myndighet. Det är enligt min mening klart att kronofogdarna är skickade att handlägga även komplicerade utsökningsmål.
Vad jag har sagt nu innebär att: överexekutor och Utmätningsmannen numera inte kan på samma sätt som tidigare anses utgöra en funktionell enhet, med överexekutor som överordnad och beslutande och utmätnings- mannen som underordnad och enbart verkställande myndighet. Utmät- ningsmannen, dvs. i realiteten kronofogdemyndigheten. har numera en mera fristående ställning till länsstyrelsen och klagan över utmätnings- mannens beslut och åtgärder bör ses som ett vanligt rättsmedel. Mot bakgrund härav framstår det som principiellt mindre tillfredsställande att överexekutor har till uppgift både att handlägga vissa uppgifter som första instans och att pröva klagan över utmätningsmannens beslut och åtgärder.
Den nuvarande uppdelningen av exekutiva uppgifter på två olika
Prop. 1980/81; 8 Föredragande/r: Allmän motivering 137
myndigheter föranleder också vissa praktiska olägenheter. Bl.a. måste tjänstemän vid båda myndigheterna sätta sig in i delvis samma saker. Diarieföring skall ske och beslut meddelas i saken vid båda myndig- heterna. Handläggningen torde i allmänhet kräva sammanlagt längre tid än om saken i dess helhet handlades av en myndighet. Sökanden måste i vissa fall göra ansökan två gånger i samma sak och nödgas då erlägga avgift i båda målen. Även om olägenheterna av den nuvarande ordningen inte bör överdrivas. är det uppenbart att en enklare och mera rationell ordning skulle uppnås om handläggningen av utsökningsmål får åvila endast en myndighet. Fördelarna skulle komma såväl staten som parterna i utsökningsmål. främst sökanden, till del. För statens del måste ett sammanförande av de exekutiva uppgifter som ankommer på över- exekutor som första instans med kronofogdemyndigheternas handläggning av utsökningsmål medföra minskade kostnader.
De exekutiva uppgifter som åvilar överexekutor har ett starkt judiciellt inslag. Tidigare har därför också vid olika tillfällen diskuterats att flytta dessa uppgifter till allmän domstol. Till följd av sin beskaffenhet synes uppgifterna passa mindre väl in i den moderna länsförvaltningens organisa- tion. De exekutiva göromål som ankommer på överexekutor har inte något närmare samband med andra uppgifter som åvilar länsstyrelsen. Det kan också nämnas att de administrativa uppgifter inom exekutions- väsendet som tidigare åvilade länsstyrelserna numera har till större delen övertagits av RSV i dess egenskap av centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet.
En remissinstans har som skäl för att bibehålla överexekutorsgöromålen hos länsstyrelsen åberopat att det kan vara en fördel från rekryterings- synpunkt och med tanke på notarieutbildningen om länsstyrelsen kan erbjuda sådana arbetsuppgifter. Dé'ssa skäl har dock knappast sådan tyngd att de bör hindra genomförandet av en ändrad organisation som från andra synpunkter kan anses önskvärd. Om göromålen flyttas till annan myndig- het. kommer f.ö. motsvarande fördelar denna till del.
Jag har mot denna bakgrund kommit till uppfattningen att den nuvarande organisationen bör ändras. En sådan ändring bör i första hand gå ut på att länsstyrelsen befrias från befattningen med utsökningsmål och att handläggningen av sådana mål i första instans i princip skall ankomma på kronofogdemyndighet. Jag vill understryka att det sagda inte innebär någon kritik av länsstyrelsernas handläggning av utsökningsmål.
Som skäl mot att flytta överexekutorsuppgifterna till kronofogde- myndigheterna har en remissinstans åberopat att dessa därigenom skulle få för många judiciella uppgifter. Redan f.n. har emellertid kronofogde och andra förrättningsmän vid kronofogdemyndigheten att i sin verksamhet ta ställning till åtskilliga frågor som inte är av ren verkställighetsnatur. Som exempel kan nämnas att de har att pröva invändning från den mot vilken verkställighet har sökts att han efter exekutionstitelns tillkomst har
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/1: Allmän motivering 138
fullgjort sin förpliktelse. liksom spörsmål huruvida egendom som kommer i fråga för utmätning tillhör gäldenären eller annan. De har vidare att besluta om fördelning mellan olika sakägare av medel som har influtit efter utmätning. Sådana frågor får anses vara åtminstone i viss mån avjudiciell beskaffenhet. Kronofogdemyndigheten har också beslutande funktioner enligt bl.a. lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt och lagen (l970:74l) om statlig lönegaranti vid konkurs. Som jag senare skall återkomma till bör kronofogdemyndigheten. även frånsett de uppgifter som f.n. åvilar överexekutor. erhålla ytterligare judiciella uppgifter. t.ex. att förelägga och döma ut vite.
Det torde varken vara möjligt eller lämpligt att i en modern utsök- ningslagstiftning upprätthålla en klar skiljelinje mellan rent verkställande och vissa mera judiciellt betonade uppgifter. Det förhållandet att de uppgifter som åvilar överexekutor delvis är av judiciell beskaffenhet bör sålunda inte i och för sig hindra att uppgifterna flyttas över till kronofogde- myndigheterna. En annan sak är att man bör eftersträva att kronofogde- myndigheterna behåller sin huvudsakliga karaktär av verkställande organ. Uppgifter av det slag som normalt ingår i dömande verksamhet bör således i princip handhas av domstol. Till denna fråga återkommer jag i det följande vid behandlingen av handräckningsuppgifterna.
Vid bedömande av det lämpliga i att flytta överexekutorsgöromålen till kronofogdemyndigheterna är också kronofogdeorganisationen. särskilt indelningen i kronofogdedistrikt. av betydelse. Jag återkommer till den frågan i det följande i anslutning till de olika uppgifterna.
Vid bedömningen av om överexekutorsinstitutionen skall avskaffas måste beaktas också andra faktorer än de hittills nämnda. Flera remiss- instanser har framställt principiella och andra invändningar mot att upp— gifterna flyttas till kronofogdernyndighetema. Dessa frågor behandlas särskilt för varje grupp av göromål i det följande. Jag vill här endast framhålla att man inte har att välja endast mellan att låta länsstyrelsen i egenskap av överexekutor behålla sina nuvarande exekutiva uppgifter eller att flytta samtliga uppgifter till kronofogdemyndigheterna. Även andra lösningar kan tänkas. Bl.a. kan anföras skäl för att vissa av upp- gifterna bör anförtros domstol. Den frågan har diskuterats tidigare i olika sammanhang. År l937 flyttades också den summariska betalnings- processen från överexekutor till domstol och i samband med nya RB fick domstolarna ökad befattning med verkställighetsfrågor. Bortsett från hand- räckningsuppgifterna (se vidare avsnitt 5.2.4) finns det dock numera inte tillräcklig anledning att föreslå en överflyttning till domstol. Det skulle således vara främmande att förlägga t.ex. exekutiv försäljning av fast egendom till domstol.
Innan jag går över till de olika typerna av överexekutorsgöromål skall jag ta upp en fråga som är gemensam för samtliga slag av uppgifter. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte uppgifterna kan åläggas endast vissa
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 139
kronofogdemyndigheter. t.ex. en myndighet i varje län. Detta skulle innebära att en del kronofogdemyndigheter. vid sidan av övriga exekutiva uppgifter. skulle ha att ombesörja vissa särskilt kvalificerade göromål — t.ex. exekutiv försäljning av fast egendom — för ett område som motsvarar två eller flera kronofogdedistrikt. Fördelarna med en sådan ordning jämförd med den nuvarande skulle främst vara att exekutionen i första instans skulle åvila endast kronofogdemyndigheterna och att länssty- relserna skulle befrias från sin befattning med utsökningsmål.
Någon större reell ändring skulle emellertid en sådan ordning inte innebära. De olägenheter som den nuvarande uppdelningen på två myndig- heter medför — ett visst dubbelarbete, längre sammanlagd tidsåtgång. dubbla ansökningar m.m. — skulle i huvudsak finnas kvar. låt vara inte i alla kronofogdedistrikt. Man skulle vidare få en oenhetlig och för de rätts- sökande ofta svårförståelig ordning. På de flesta håll i landet skulle den som vill söka t.ex. verkställighet av skiljedom behöva vända sig först till en kronofogdemyndighet och sedan till en annan. På andra håll skulle sökanden däremot ha att vända sig endast till en kronofogdemyndighet. Den kronofogdemyndighet som hade behörighet att handlägga de kvali- ficerade uppgifterna skulle i realiteten utgöra ett slags överexekutor i för- hållande till vissa andra kronofogdemyndigheter. Att göra en sådan skillnad mellan myndigheter inom samma organisation vilka i övrigt har samma uppgifter och behörighet är inte lämpligt. De remissinstanser som har tagit upp frågan har också i allmänhet avvisat en sådan lösning. lnom exekutionsväsendet är man. efter vad jag har erfarit, starkt kritisk till den nu diskuterade ordningen. Jag kan sålunda inte förorda att överexekutors- göromålen anförtros endast vissa kronofogdemyndigheter.
Vad som har sagts i det föregående har i första hand avsett de uppgifter som överexekutor handlägger som första instans. Vissa av de skäl somjag har anfört för att befria länsstyrelsen från befattningen med utsök- ningsmål. bl.a. att dessa uppgifter passar mindre väl in i den moderna länsförvaltningens organisation. är emellertid tillämpliga även på mål angående klagan över utmätningsmans beslut eller åtgärder. [ övrigt innebär frågan om instansordningen särskilda problem och behandlas för sig i det följande.
5.2.2 Förordnana'e om verkställighet [ vissa fall av dom m.m.
I de fall då utmätningsmannen inte är behörig att utan särskilt bemyndi- gande verkställa domstols dom eller beslut eller annan exekutionstitel ankommer det på överexekutor att förordna om verkställighet och om sättet därför. Hit hör i första hand fall då olika sätt för verkställigheten står till buds och då vitesföreläggande bör användas (38 & UL). Över- exekutor har också att förordna om verkställighet av svensk skiljedom (46 & UL). Antalet mål som slutligt handlades av överexekutorema år 1976
Prop. 1980/81; 8 Föredragande/r: Allmän nmtivering 140
och som avsåg verkställighet av dom eller beslut och av skiljedom uppgick till 206. I detta antal torde emellertid ingå även sådan prövning av verkstäl- lighet av vissa utländska exekutionstitlar som åvilar överexekutor'enligt särskilda författningar.
Beredningens förslag att den prövning av verkställighet som enligt UL åvilar överexekutor skall flyttas till kronofogdemyndigheterna har inte berörts särskilt i remissyttrandena. För egen del vill jag framhålla att den som i de aktuella fallen önskar få till stånd verkställighet f.n. måste först vända sig till överexekutor för att utverka förordnande om verkställighet och därefter söka verkställighet: hos utmätningsmannen. Förfarandet medför visst dubbelarbete. tidsutdräkt och ökade kostnader. Olägen- heterna drabbar särskilt sökanden men även staten. En sådan ordning bör inte bestå utan starka skäl.
Utmätningsmannen är behörig att utan föregående prövning av över- exekutor verkställa dom eller annan exekutionstitel i det helt övervägande antalet fall. Även i sådana mål uppkommer emellanåt rättsliga frågor av komplicerad beskaffenhet. Kronofogdemyndigheternas förmåga att handlägga sina nuvarande verkställighetsuppgifter har inte ifrågasatts från något håll. De verkställighetsfrägor som prövas av överexekutor skiljer sig inte till sin natur från annan verkställighet. Kronofogdarna får anses väl skickade att pröva även dessa verkställighetsfrågor. Antalet mål av sådan beskaffenhet är så ringa att man. oavsett exekutionsväsendets organisa- tion. inte kan räkna med att beslutande tjänstemän skall kunna förvärva större erfarenhet av sådana mål. Kronofogdes insikter om och erfarenhet av verkställighet i övrigt bör emellertid vara till god nytta. Skäl att låta länsstyrelsen även i fortsättningen handha uppgiften föreligger inte. Med hänsyn till de aktuella frågomas samband med annan verkställighet saknas anledning att anförtro uppgiften åt domstol.
Av anförda skäl anser jag att den verkställighetsprövning som f.n. ankommer på överexekutor. enligt Ul. i fortsättningen bör åvila krono- fogdemyndighet. Hos myndigheten bör sådana mål prövas av kronofogde.
5.2.3 Exekutivjörsiil/ning (Il'jllSi' egendom m.m.
Utmätt fast egendom säljs f.n. av överexekutor. Detsamma gäller utmätt registrerat skepp och skeppsbygge samt luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. För försäljningen gäller de särskilda lagar som har nämnts i det föregående. Det ankommer också på överexekutor att fördela köpeskillingen och andra medel som har flutit in i samband med sådan försäljning. Överexekutor har härutöver att ombesörja exekutiv för- säljning av andel i registrerat skepp eller skeppsbygge och i luftfartyg eller intecknade reservdelar och av villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri samt att fördela köpeskilling och andra medel i målet.
Antalet slutligt handlagda mål om exekutiv försäljning av fast egendom i
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 141
hela landet uppgick år 1976 till 4.298. varav 4.200 avsåg försäljning på auktion av hel läslighet. Av sist nämnda antal ledde dock endast 784 mål till försäljning. ] många andra mål hade emellertid förberedande åtgärder vidtagits innan begäran om försäljning återkallades. I ett stort antal fall avsåg två eller flera mål samma fastighet. Nyssnämnda antal mål som handlades slutligt år 1976 berörde sålunda endast omkring 2.000 fastig- heter. Antalet fastigheter som såldes exekutivt har uppskattats till ungefär 400. Under tiden den I juli 1975 — den 30 juni 1970 inkom till överexe- kutorema sammanlagt 4.543 mål angående exekutiv försäljning.
De remissinstanser som har tillstyrkt beredningens förslag att uppgiften att sälja utmätt fast egendom m.m. skall flyttas från överexekutor. till kronofogdemyndigheten har särskilt åberopat att det exekutiva förfarandet skulle förenklas och handläggningstiden förkortas. om kronofogdemyn- digheten ombesörjer såväl utmätning som försäljning. De negativa remiss- instansema har framhållit bl.a. att rationaliseringsvinsterna inte skulle bli stora. att exekutiv försäljning av fast egendom m.m utgör en komplicerad uppgift som kräver kvalificerade handläggare och att det i allmänt mål skulle vara olämpligt att kronofogdemyndigheten både företräder staten i egenskap av borgenär och ombesörjer försäljningen.
För min del bedömer jag frågan på följande sätt. Vad som sägs har i första hand avseende på fast egendom.
I fråga om egendom i allmänhet ankommer det på utmätningsmannen inte bara att besluta om utmätning utan också att ombesörja exekutiv för- säljning av egendomen och fördelning av köpeskillingen. Någon ändring i detta förhållande har inte ifrågasatts från något håll. Även om exekutiv för- säljning (inkl. fördelning) beträffande vanlig egendom som regel inte erbjuder några svårare rättsliga problem. ligger det mot bakgrund av nämnda förhållande närmast till hands att även exekutiv försäljning av fast egendom får åvila kronofogdemyndigheten. Om uppgiften anförtros kronofogdemyndighet. får man en principiellt riktigare ordning än f.n. En uppdelning av det exekutiva förfarandet i första instans på två myndig- heter bör enligt min mening inte komma i fråga utan starka skäl.
Den nuvarande ordningen innebär att sedan utmätningsmannen har utmätt fast egendom målet skall lämnas över till överexekutor för fortsatt handläggning. Som regel förordnas dock kronofogdemyndigheten att utföra beskrivning och värdering av fastigheten. Ibland förordnas krono- fogde att som särskild överexekutor ombesörja den exekutiva försälj- ningen. När domstol har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, krävs däremot inte något särskilt beslut om utmätning. Egendomen är då utan vidare att anse som utmätt och målet blir direkt anhängigt hos överexekutor. Sådan betalningsfast- ställelse är mycket vanlig.
Uppdelningen av fastighetsexekutionen på två myndigheter medför att tjänstemän vid båda myndigheterna måste sätta sig in i målet. Detta skall
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 142
också diarieföras vid båda myndigheterna. vissa underrättelser måste lämnas mellan dessa m.m. Olägenheterna av uppdelningen på två myndig- heter bör givetvis inte överdrivas. men detär uppenbart att förfarandet vid fastighetsexekution kan förenklas. om målet i dess helhet handläggs vid en och samma myndighet. Handläggningstiden skulle sannolikt också ibland kunna förkortas. vilket skulle medföra bl.a. att sökanden får betalning snabbare och att fordringsräntor som skall tas ut ur köpeskillingen blir lägre. Sakägama skulle vidare gagnas av att ha bara en myndighet att vända sig till. Man torde även kunna räkna med att kostnaderna för fastig- hetsexekutionen kan minskas något.
Som flera remissinstanser har understrukit utgör exekutiv försäljning av fast egendom. däri inräknat köpeskillingsfördelningen. ett komplicerat rättsområde. Den som handlägger sådana mål måste ha god insikt inte bara i de exekutionsrättsliga reglerna på området utan även i Jst bestäm- melser om panträtt m.m. Med hänsyn till de krav som gäller för behörighet till kronofogde och den erfarenhet som kronofogde förvärvar genom att svara för exekutionen i övrigt råder enligt min mening inte något tvivel om att kronofogdarna i och för sig är tillräckligt kvalificerade för att handha uppgiften.
I allmänna mål åligger det kronofogdemyndigheten — vid sidan av uppgiften att som exekutiv myndighet handlägga målet — att företräda det allmänna i egenskap av borgenär. Flera remissinstanser har ansett att detta förhållande skulle vara otillfredsställande vid exekutiv försäljning av fast egendom. Med anledning härav vill jag framhålla att själva försälj- ningen knappast torde vålla problem i detta hänseende. Det ligger i alla sakägares intressen att försäljningen ger ett bra resultat. Dessutom ger reglerna om skyddsbelopp m.m. en garanti mot att försäljning sker till skada för sakägare. Kronofogdemyndighetens dubbla funktioner synes däremot bli mera framträdande i samband med köpeskillingsfördelningen. De befarade olägenheterna torde dock vara av enbart teoretisk art. Några olägenheter lär i praktiken inte uppkomma. När verklig tvist uppkommer beträffande en fordran. skall tvisten i princip hänskjutas till domstol. Jag vill också erinra om att kronofogdemyndigheten f.n. ombesörjer exekutiv försäljning i allmänt mål av lös egendom (frånsett registrerat skepp och luftfartyg m.m.). Även i fråga om sådan egendom kan ibland finnas flera konkurrerande sakägare, t.ex. vid utmätning av handpantsatt eller företagsintecknad egendom, låt vara att det naturligtvis inte förekommer i samma omfattning som vid exekution i fastighet.
Enligt min mening är de betänkligheter som har anförts i fråga om kronofogdemyndighetens dubbla funktioner i samband med exekutiv för- säljning av fast egendom i allmänna mål överdrivna. Kronofogdemyn— dighetens ställning i sådana mål utgör inte i och för sig anledning att låta försäljningen av just fast egendom (och vissa slag av lös egendom) om- besörjas av annan myndighet. När det anses lämpligt kan kronofogdemyn-
Prop. 1980/81: 8 Föredragana'en: Allmän motivering |43
dighetens borgenärsfunktioneri samband med exekutiv försäljning av fast egendom utövas av annan tjänsteman vid myndigheten än den som håller sammanträdet. Denna fråga kan övervägas närmare i samband med ut- arbetande av verkställighetsföreskriftertill UB. Kronofogdemyndighetens dubbelställning i allmänna mål behandlas ytterligare i avsnitt 5.3.
Om exekutiv försäljning av fast egendom skall ankomma på kronofogde- myndigheterna. blir följden att försäljningsärendena kommer att fördelas på fler myndigheter än f.n. och att alltså varje kronofogdemyndighet i allmänhet kommer att ombesörja färre försäljningar än f.n. överexekutor. Detta behöver emellertid enligt min mening inte medföra några större olägenheter. I. de flesta distrikt torde kronofogdemyndighetens egen personal kunna ombesörja även exekutiv försäljning av fast egendom. ] en del mindre distrikt skulle det dock kunna uppkomma svårigheter. Beträf- fande mindre kronofogdemyndigheter har emellertid i prop. l977/78:129 föreslagits särskilda former för stöd från annan kronofogdemyndighet. Tanken är att mindre kronofogdemyndigheter skall vid behov kunna för- stärkas med kronofogdepersonal från annan kronofogdemyndighet. I vissa. större distrikt förutsätts sålunda finnas kronofogdetjänster. vilkas innehavare är skyldiga att tjänstgöra även i visst eller vissa andra distrikt. Med en sådan ordning kan. när exekutiv försäljning av fast egendom skall äga rum i mindre kronofogdedistrikt. vid behov antingen löpande ärenden handläggas av kronofogde från annat distrikt eller fastighetsförsäliningen ombesörjas av utomstående kronofogde med erfarenhet av sådana uppgif- ter.
På grund av det anförda föreslår jag att exekutiv försäljning av fast egendom. däri inräknad köpeskillingsfördelningen. skall ankomma på kronofogdemyndigheterna. Att försäljningen och fördelningen skall ombe- sörjas av kronofogde eller annan tjänsteman i kronofogdekarriären är självklart. även om denne i viss utsträckning bör kunna få biträde av annan tjänsteman vid kronofogdemyndigheten.
Exekutiv försäljning av registrerat skepp och skeppsbygge och av luft- fartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. som f.n. också åvilar över- exekutor. äger rum enligt bestämmelser som i sina huvuddrag stämmer överens med reglerna för exekutiv försäljning av fastighet på auktion. Viktiga skillnader föreligger dock i flera avseenden. Försäljningen inkl. köpeskillingsfördelningen bör ankomma på samma myndigheter som ombesörjer exekutiv försäljning av fast egendom. Den som ombesörjer exekutiv försäljning av fast egendom får anses tillräckligt kvalificerad att handlägga även exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. Kronofogde är alltså i och för sig kompetent att ha hand om uppgiften. Exekutiv för- säljning av registrerat skepp m.m. förekommer emellertid endast i ett fåtal fall om året. Oavsett vilken myndighet som skall ombesörja uppgiften kan man därför inte räkna med att tjänsteman som på förhand är insatt i de aktuella frågorna skall finnas annat än vid vissa försäljningsmyndigheter.
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 144
Man får sålunda under alla förhållanden räkna med att försäljningsmyn- digheten ibland måste anlita utomstående expert för försäljningen. Antalet kronofogdedistrikt hindrar därför inte att uppgiften anförtros kronofogde- myndigheterna.
Jag föreslår sålunda att uppgiften att ombesörja exekutiv försäljning av registrerat skepp och luftfartyg m.m. anförtros kronofogdemyndigheterna. Genom lämpliga organisatoriska åtgärder bör sörjas för att kronofogde- myndighet som behöver bistånd med försäljningen också får sådan hjälp. Detta kan ske genom att kronofogde vid viss eller vissa kronofogdemyn- digheter vid behov kan förordnas att som förrättningsman ombesörja för— säljning av sådan egendom i andra distrikt.
Som har nämnts i det föregående har överexekutor f.n. även hand om exekutiv försäljning av andel i registrerat skepp eller skeppsbygge och i luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg liksom försäljning av villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri. Sådan för- säljning. som inte rubbar panträtt eller annan särskild rättighet i egen- domen. sker enligt en enklare ordning än den som gäller för egendom som har behandlats i det föregående. Något hinder mot att flytta dessa försälj- ningar till kronofogdemyndigheterna föreligger uppenbarligen inte.
5.2.4 Handrät'kning
Enligt UL kan handräckning meddelas i form av kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. som inom viss tid skall följas av att talan väcks vid domstol eller i vissa fall i annan ordning. eller i form av återställande av besittning eller annat förhållande som har rubbats samt avhysning. Det ankommer på överexekutor att förordna om handräckning. medan över- exekutors beslut vid behov verkställs av kronofogdemyndigheten.
Antalet handräckningsmål som slutligt handlades av överexekutorema år 1976 uppgick till 19.925. Härav utgjordes 151 av säkerhetsåtgärd. 1.604 av återställande av besittning eller annat rubbat förhållande och åter- stoden. 18.170, av avhysning. Under tiden den 1 juli 1975 — den 30 juni 1976 inkom till överexekutorema sammanlagt 19.500 mål om hand- räckning. Härav anhängiggjordes 14.687, eller ungefär 75%. i Stockholms. ' Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Om även Östergötlands och Älvsborgs län medräknas. inkom 16.912. eller cirka 87 %, av handräck- ningsmålen till fem överexekutorer. I antalet 19.500 mål ingår emellertid även mål om handräckning enligt andra författningar än UL.
Enligt beredningens förslag skall överexekutors uppgift att förordna om handräckning flyttas till kronofogdemyndigheterna. som alltså skall såväl besluta i saken som vid behov genomföra handräckningen. Som framgår av vad som har sagts tidigare har förslaget tillstyrkts från många håll vid remissbehandlingen. De remissinstanser som å andra sidan har avstyrkt förslaget har särskilt åberopat att befogenheten att förordna om hand-
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 145
räckning är av judiciell natur och att kronofogdemyndigheterna därför skulle få såväl dömande som verkställande uppgifter. om förslaget genom- förs. En del remiss'inatanser har också åberopat att handräckningsmål kan innehålla svåra problem samt att flertalet mål inte kräver speciellt snabb handläggning. Behövliga förenklingar anses kunna göras inom ramen för den nuvarande ordningen. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte befogenheten att förordna om handräckning bör flyttas till domstol. om överexekutor avskaffas.
Sedan remissbehandlingen av beredningens förslag har avslutats har de organisatoriska förutsättningama för att flytta över handräckningsmålen till kronofogdemyndighetema ändrats. Som har nämnts tidigare föreslås nämligen i prop. 1977/78: 129 att det nuvarande antalet kronofogdedistrikt skall behållas oförändrat.
Mot bakgrund av att i vart fall någon större ändring av indelningen i kronofogdedistrikt inte kunde väntas undersöktes inom justitiedepartc- mentet under år 1977 om det fortfarande var realistiskt att söka fullt ut förverkliga beredningens förslag beträffande handläggning av handräck- ningsmålen. Resultatet av undersökningen har redovisats i den tidigare nämnda promemorian (Ds .lu 1977z5) Summarisk process. I denna förordas att såväl den summariska betalningsprocessen som handräckningsmålen slås samman till en ny. enhetlig procedur — kallad lagsökning — som handhas av tingsrätterna. Utöver de praktiska och organisatoriska synpunkter som kan anläggas på frågan framhålls i promemorian också den principiella aspekten att förordnande om handräckning har ett starkt judiciellt inslag och att det är önskvärt att om möjligt hålla sådana uppgifter skilda från de rent verkställande.
Promemorian har remissbehandlats. Förslaget att föra över handräck- ningsmålen till domstol har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. De kronofogdemyndigheter som har yttrat sig är dock i allmänhet negativa till en sådan lösning och förordar att uppgiften att förordna om handräckning anförtros kronofogdemyndighet. Endast två kronofogdemyndigheter anser att domstolarna av organisatoriska eller principiella skäl är bättre lämpade att pröva handräckningsmål. Ett par kronofogdemyndigheter förordar att de enklaste handräckningsmålen. bl.a. mål om återtagande av förhyrda saker. flyttas till kronofogdemyndig- heterna vid överexekutors avskaffande. Ett par länsstyrelser och en tingsrätt förordar att handräckningsmål ienlighet med vad beredningen har föreslagit flyttas till kronofogdemyndigheterna. En länsstyrelse ifråga- sätter om inte handräckningsmålen kan vara kvar hos länsstyrelsen eller prövas av länsrätten.
För egen del vill jag framhålla att om uppgiften att besluta om hand- räckning och uppgiften att genomföra handräckningen förs samman till en myndighet, vissa förenklingar otvivelaktigt skulle uppnås i fråga om diarie- föring. delgivning m.m. Fördelarna härmed måste dock vägas mot övriga
10 Riksdagen l980/8I. I sant!. Nr 8. Del I
Prop. 1980/81; 8 Föredragande/1: All/niin nrotit-wring 146
faktorer som gör sig gällande i sammanhanget. Med hänsyn bl.a. till att den nuvarande indelningen i kronofogdedistrikt kan förutsättas komma att behållas oförändrad ter det sig från praktiska och organisatoriska syn- punkter numera fördelaktigare att flytta över målen till tingsrätt. Till förmån för en sådan lösning talar också andra skäl. varav jag här skall nämna de viktigaste.
Handräckningsmål innefattar prövning av civilrättsliga förhållanden. Detta gäller både säkerhetsåtgärder och handräckning i form av åter- ställande av besittning m.m. eller avhysning. Befogenheten att förordna om handräckning är otvivelaktigt en direkt judiciell uppgift. Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder utgör komplement till domstolsprocessen och mål om handräckning för avhysning eller återställande av besittning o.d. är i realiteten en summarisk process. som utgör ett alternativ till den ordinära rättegången vid domstol. Som jag har anfört i det föregående kan man visserligen inte i en modern utsökningslagstiftning göra klar skillnad mellan å ena sidan rent verkställande uppgifter och å andra sidan vissa mera judiciellt betonade befogenheter. så att endast uppgifter av det förra slaget skulle ankomma på den exekutiva myndigheten. Uppgiften att förordna om handräckning är dock av sådan karaktär att det från prin— cipiell synpunkt framstår som mindre lämpligt att uppgiften skall åviln kronofogdemyndigheten.
Handräckningsmålen förekommer i stort antal. De flesta är emellertid koncentrerade till ett fåtal län. Om uppgiften att pröva ansökan om hand- räckning flyttas till kronofogdemyndigheterna skulle åtskilliga krono- fogdemyndigheter få ett otillfredsställande litet antal sådana mål. Den skyndsamma handläggning som handräckningsansökan ibland kan kräva. t.ex. i fråga om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. skulle troligen inte alltid kunna tillgodoses i de allra minsta kronofogdemyndigheterna.
På grund av vad som har anförts anserjag att befogenheten att förordna om handräckning inte bör flyttas till kronofogdemyndigheterna. Som jag har utvecklat närmare i det föregående är emellertid inte heller den nuvarande ordningen helt tillfredsställande. Flera skäl talar för att uppgiften bör ankomma på domstol. dvs. tingsrätt. Den frågan kommer att behandlas närmare i den remiss till lagrådet av förslag till ny lagsök- ningslag som jag ämnar föreslå inom kort. Jag avser att i det samman- hanget föreslå att den befogenhet att förordna om handräckning som f.n. tillkommer överexekutor enligt UL flyttas till tingsrätt.
5.2.5 Prövning av klagan
Klagan över utmätningsmannens beslut och åtgärder sker enligt gällande rätt hos överexekutor. Mot överexekutors bcsltrt kan besvär anföras i hovrätten. Talan mot hovrättens beslut fullföljs genom besvär till högsta domstolen.
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 147
Åren 1973 och l974 anhängiggjordes hos överexekutorema ungefar 2.700 resp. 2.400 mål rörande klagan över utmätningsmans beslut eller åtgärd. Under tiden den l juli |975 — den 30juni 1976 inkom 2.942 sådana mål. Antalet utsökningsmål vari talan mot överexekutors beslut förs i hovrätt torde utgöra omkring 600 per år. De utsökningsmål som fullföljs till högsta domstolen torde kunna uppskattas till ungefär 100 om året.
Beredningen. som har ansett det angeläget att antalet instanser ned- bringas. har diskuterat möjligheten att talan mot kronofogdemyndighets beslut skulle föras i tingsrätt eller annan domstol som dömer i första instans men har avvisat en sådan lösning. Beredningen har också förkastat möjligheten att lägga besvärsprövningen på en särskild överinstans för utsökningsmål för hela landet. Enligt förslaget skall talan mot krono- fogdemyndighetens beslut föras i hovrätten. För att detta inte skall leda till en alltför stor arbetsbelastning för hovrätterna föreslås att kronofogde- myndigheterna får vidgade möjligheter att vidta självrättelse. Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanserna. men ett antal remissinstanser har avstyrkt förslaget. En del av de negativa remissinstanserna har bl.a. betvivlat att förslaget skulle medföra minskade kostnader. Vidare har de avstyrkande remissinstansema genomgående åberopat risken för att hov- rätterna skulle få ett mycket stort antal exekutiva besvärsmål.
För egen del vill jag först framhålla att det i utsökningsmål som regel är angeläget för parterna att saken blir skyndsamt avgjord. Den nuvarande ordningen med fyra instanser medför att det kan ta förhållandevis lång tid innan ett mål är slutligt avgjort. Visserligen utgör inte klagan i och för sig hinder mot fortsatt handläggning av målet hos kronofogdemyndigheten. men besvärsinstansen brukar i allmänhet förordna att vidare exekutiva åtgärder skall inställas tills klagan har prövats. Olägenheterna ökar genom att i princip varje beslut och åtgärd under det exekutiva förfarandet kan överklagas för sig. Fyra instanser förekommer visserligen inte i alla mål, eftersom överexekutor själv handlägger vissa uppgifter som första instans. Som framgår av det. föregående är det emellertid avsikten att över- exekutors befattning med sådana uppgifter skall upphöra och uppgifterna frånsett befogenheten att förordna om handräckning övertas av krono- fogdemyndigheterna.
Om antalet instanser minskas. bör målsom överklagas ofta kunna avslutas snabbare. Man skulle också lättare uppnå en mera likformig rätts- tillämpning redan i andra instans. Den nuvarande ordningen med fyra instanser har f.ö. sin grund i äldre förhållanden. Trots att ett system med fyra instanser förekommer även på en del andra områden, t.ex. i taxe- ringsprocessen. är det enligt min mening angeläget att antalet instanser i utsökningsmål nedbringas. Detta torde också kunna ske utan risk för rättssäkerheten.
Med utgångspunkt i en kronofogdeorganisation med 81 kronofogde- distrikt måste 24 myndigheter i andra instans anses vara ett alldeles för
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/i: Allmän motivering l48
stort antal. Vart och ett av fyra län utgör dessutom ett kronofogdedistrikt. Dessa förhållanden utgör ett starkt skäl för att avskaffa länsstyrelsen som besvärsinstans.
Utsökningsmålen skiljer sig från länsstyrelsernas övriga uppgifter. Om länsstyrelserna, i enlighet med vad jag har föreslagit i det föregående. befrias från att handlägga de exekutiva uppgifter som nu ankommer på överexekutor som första instans, blir prövningen av överklagade utsök- ningsmål ett än mera främmande inslag i länsstyrelsernas verksamhet.
Om länsstyrelsen inte längre skall pröva klagan i utsökningsmål. kan övervägas om inte besvär över kronofogdemyndighetens beslut bör föras i tingsrätt. Som har framhållits tidigare har utsökningsmål nära anknytning till de allmänna domstolarnas rättskipning. och det har tidigare i olika sammanhang diskuterats att flytta överexekutorsuppgifterna till domstol. Domare i allmän underrätt har också tidigare_ofta fungerat som över- exekutor. Tingsrättsorganisatio-nen medger i och för sig att målen handläggs i lämpliga former. Även mot bakgrund av att hovrätt är över— instans i förhållande till tingsrätt: kan det synas naturligt att tingsrätt skall pröva klagan över kronofogdemyndighets beslut.
Mot en sådan ordning kan emellertid anföras flera skäl. Antalet dom- kretsar (100) är fler än antalet kronofogdedistrikt. Man skulle därför nödgas låta endast vissa tingsrätter, t.ex. en i varje län. fungera som besvärsinstans. Även med en sådan ordning skulle emellertid flera tings- rätter utgöra besvärsinstans till endast en eller två kronofogdemyn- digheter. Man skulle också möjligen bli tvungen att låta en del typer av mål. t.ex. angående avhysning. prövas av endast vissa tingsrätter. Vidare skulle det nuvarande antalet instanser inte nedbringas. om inte möjlig- heten att fullfölja talan till hovrätten och högsta domstolen begränsades. Bl.a. med hänsyn till att i utsökningsmål kan uppkomma svåra rättsliga problem som bör kunna prövas även i högsta domstolen synes emellertid någon sådan begränsning inte lämplig. Med hänsyn till det anförda bör inte tingsrätt väljas som besvärsinstans. om annan mera ändamålsenlig lösning står att finna.
[ ett remissyttrande har länsrätt nämnts som ett tänkbart alternativ. Vid länsrätt handläggs mål enligt bl.a. barnavårdslagen (1960197). lagen (1954z579) om nykterhetsvård och utlänningslagen (1954: 193) samt mål om verkställighet rörande barn enligt Zl kap. föräldrabalken (FB). Därjämte prövas vissa frågor rörande körkort m.m. De frågor som uppkommer i utsökningsmål har inte något samband med nu nämnda målty-per. Vid avgörande av mål i länsrätt skall som regel nämndemän delta. Mot läns- rättens beslut förs talan hos kammarrätten. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden kan det inte komma i fråga att göra länsrätt till besvärs- instans i utsökningsmål. Jag vill här också erinra om att i prop. 1977/78: 170 har föreslagits att de nuvarande länsdomstolama — länsrätten. länsskatte- rätten och fastighetstaxeringsrätten — skall brytas ut från länsstyrelserna
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 149
och läggas samman till en fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län, benämnd länsrätt. Frågan om en utvidgning av länsdomstolamas mål- område övervägs f. n. av länsdomstolskommittén (Kn 1977: GU.
En annan möjlighet som har diskuterats är att besvär över krono- fogdemyndighetens beslut skulle föras hos en särskild överinstans för hela landet. vilken samtidigt skulle vara slutinstans. Parterna skulle då kunna snabbt erhålla ett slutligt avgörande i saken och en enhetlig praxis skulle främjas. För ändamålet torde en självständig myndighet behöva inrättas. Det kan emellertid inte vara försvarligt att skapa en ny myndighet enbart för prövning av överklagade utsökningsmål. Det skulle inte heller vara lämpligt att exekutionsrättsliga frågor. som har nära anknytning till den allmänna civilrätten. skulle avgöras i särskild ordning skild från domstols- väsendet i övrigt. Vid muntlig förhandling skulle praktiska olägenheter ofta uppkomma för parter och andra sakägare som måste inställa sig inför en central myndighet. Såväl beredningen som remissinstansema har också avstyrkt att besvärsprövningen förläggs till en särskild överinstans för hela landet. lnte hellerjag kan förorda en sådan lösning.
Den lösning av problemet som ligger närmast till hands är utan tvivel att besvär över kronofogdemyndighetens beslut förs direkt i hovrätten. mot vars beslut talan kan fullföljas till högsta domstolen. Genom en sådan ordning uppnås flera fördelar. Saken blir då redan i den första besvärs- instansen prövad av domstol. samtidigt som antalet instanser inskränks till tre. Parterna kan snabbare än f.n. erhålla ett slutligt avgörande av saken och en mera likformig praxis främjas. Redan i andra instans kan vid behov hållas muntlig förhandling och förebringas muntlig bevisning. Sex hovrätter får också anses utgöra ett lämpligt antal besvärsmyndigheter i förhållande till antalet kronofogdemyndigheter. Enligt min mening saknas däremot anledning att. som RSV har ifrågasatt. göra endast en hovrätt till besvärsinstans för hela landet.
För att hovrätt skall kunna väljas som besvärsinstans närmast över kronofogdemyndigheten måste emellertid även krävas att hovrätterna inte får ett alltför stort antal överklagade utsökningsmål samt att handlägg- ningen vid kronofogdemyndighetema är sådan att myndigheternas beslut utgör lämpligt underlag för prövning av en så kvalificerad instans som hovrätt. Även kostnaderna för den nu diskuterade instansordningen måste beaktas.
Under senare år har antalet till överexekutorema överklagade utsök- ningsmål uppgått till mellan 2.400 och 3.000 mål per år, medan antalet utsökningsmål som har fullföljts till hovrätterna har inskränkt sig till ungefär 600. I sist nämnda antal ingår även mål som har prövats av över- exekutor som första instans. [ syfte att begränsa tillförseln av besvärsmål till hovrätterna. om överexekutor avskaffas, har beredningen föreslagit bl.a. att kronofogdemyndigheterna' ges vidgade möjligheter att själva rätta sina beslut och åtgärder. Bl.a. föreslås att det inte skall gälla någon
Prop. l980/81:8 Föredragande/i: Allmän nmtit'ering 150
särskild tidsbegränsning för hävande av utmätning i fall då den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man.
Frågan om självrättelse behandlas närmare i avsnitt 5.4. Jag vill redan här säga attjag anser att självrättelse bör kunna ske i huvudsaklig överens- stämmelse med beredningens förslag. En sålunda vidgad möjlighet till självrättelse bör kunna förebygga en hel del klagomål. Som beredningen har föreslagit bör vidare fullföljdsförbud gälla i fråga om vissa beslut. RSV bör också vid behov meddela närmare föreskrifter eller anvisningar för kronofogdemyndigheterna beträffande tillämpningen av vissa praktiskt viktiga bestämmelser. Som exempel kan nämnas gäldenärens beneficium vid utmätning. Jag vill erinra om att RSV redan f.n. har meddelat närmare föreskrifter om beräknande av förbehållsbeloppet vid införsel och det utmätningsfria beloppet vid löneutmätning.
Även om effekten av nu nämnda förhållanden inte skall överskattas. är det uppenbart att förhållandena är ägnade att begränsa antalet över- klaganden av kronofogdemyndigheternas beslut och åtgärder. Det är knappast möjligt att närmare beräkna hur stor effekten kan bli. Hänsyn bör också tas till att alla de nya bestämmelser som en ny UB innehåller möjligen kan. åtminstone i ett inledningsskede. bidra till en ökning av antalet klagomål. Å andra sidan torde genom balken skapas klarhet i fråga om åtskilliga förhållanden där ovisshet nu råder. Vid en försiktig bedömning synes man få räkna med att antalet överklagade utsökningsmål kommer att uppgå till åtminstone 2.000 per år.
Vid övervägande av om det är lämpligt att hovrätterna skall ha att pröva så många exekutiva besvärsmål som omkring 2.000 per är bör beaktas bl.a. följande. År 1976 inkom till hovrätterna 12.574 nya mål. varav 2.024 tvistemål. 5.314 brottmål och 5.236_s.k. Ö-mål. 1 antalet Ö-mål ingår ca 600 överklagade utsökningsmål. Enligt uppgifter som år 1975 inhämtades från Svea hovrätt. hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrätten för Västra Sverige uppskattades den tid som Ö-målen krävde till 15—20. ca 20 resp. ca 25 % av hovrättens arbetstid för samtliga mål. Av den arbetstid som belöpte på Ö-målen åtgick ca 3. 4 resp. 6% för Utsökningsmålen. Det innebär att av nämnda hovrätters arbetstid för handläggning av samtliga mål endast omkring 1 % belöpte på Utsökningsmålen. Detta har uppenbar- ligen samband bl. a. med att överklagade utsökningsmål i de allra flesta fall kan avgöras på handlingarna. Mot bakgrund av det nu sagda bör det inte utgöra något hinder från arbetssynpunkt eller med tanke på målsamman- sättningen att hovlrättema erhåller ca 2.000 utsökningsmål om året. Jag har därvid även beaktat att det torde vara till fördel för handläggningen av överklagade utsökningsmål om hovrätterna tillförs ett större antal sådana mål än f. n.
Handläggningen av utsökningsmål hos kronofogdemyndigheten åvilar f.n. kronofogden i egenskap av utmätningsman. men i praktiken handläggs på grund av delegation de allra flesta utsökningsmålen av personal i exeku-
Prop. 1980/81z8 Föredragande/z: Allmän motivering 151
tionskarriären. dvs. kronokommissarie. förste kronoassistent och krono— assistent. Denna personal. som frånsett enstaka undantag saknar juridisk examen, ombesörjer bl.a. de allra flesta utmätningsförrättningarna. Vissa begränsningar gäller dock i rätten att delegera uppgifter till nämnda tjänstemän. Vidare åligger det den som är satt i kronofogdes ställe att till kronofogden hänskjuta fråga som är av principiell natur eller svårbedömd. Kronofogde skall också lämna den som han har satt i sitt ställe råd om uppgiftens fullgörande och övervaka att uppgiften fullgörs behörigen.
Enligt min uppfattning bör handläggningen av utsökningsmål åvila själva kronofogdemyndigheten. Även i fortsättningen måste flertalet utsök- ningsmål handläggas av personal i exekutionskarriären, men liksom f.n. bör vissa. kvalificerade uppgifter förbehållas kronofogde. Hit hör i princip bl.a. de uppgifter som föreslås bli flyttade från överexekutor till krono- fogdemyndigheten. Jag utgår vidare från att underordnads handläggning och beslut i lämplig utsträckning granskas av kronofogde. som vid behov skall vidta rättelse i den mån det är tillåtet. Kronofogdemyndighetemas beslut och åtgärder får därför anses bli föremål för en tillräckligt kvali- ficerad bedömning för att kunna utgöra underlag för överprövning i hovrätt.
lndragning av en instans är ägnat att medföra lägre kostnader för staten för besvärsförfarandet. Hos överexekutor avgörs överklagade utsök- ningsmål av en tjänsteman. som regel efter föredragning av en annan tjänsteman. Hovrätten är vid sin prövning domför med fyra ledamöter. varjämte målet vanligtvis föredras av en fiskal eller flskalsaspirant. Som har nämnts tidigare uppgår antalet överklagade utsökningsmål numera till 1500—1000 per år hos överexekutorema och omkring 600 per år i hov- rätterna. medan antalet sådana mål i hovrätterna. om överexekutors uppgift som besvärsinstans övertas av hovrätterna. kan uppskattas till ungefär 2.000 om året. Mot bakgrund härav synes en ordning med hovrätt som första besvärsinstans ta i anspråk juristpersonal i något större utsträckning än den nuvarande instansordningen. Å andra sidan torde den genomsnittliga arbetsinsatsen vara mindre för en domare i en kollegialt sammansatt domstol än för en ensamdomare. Om överexekutor avskaffas som mellaninstans undgår man också bl.a. en del kontorsmässig handlägg- ning.
Om klagan över kronofogdemyndighets beslut skall ske direkt i hov- rätten. kan eventuellt antalet utsökningsmål sorti fullföljs till högsta domstolen öka något. För att saken skall tas upp till prövning i högsta domstolen skall givetvis liksom f.n. krävas prövningstillstånd. Inte heller nämnda ökning bör utgöra något hinder mot att överexekutor avskaffas som besvärsinstans.
Jag föreslår mot denna bakgrund att klagan i utsökningsmål inte längre skall prövas av överexekutor utan att besvär över kronofogdemyn— dighetens beslut och åtgärder skall anföras direkt i hovrätten.
PTOP- 1980/81: 8 Föredraganclen: Allmän motivering 152
5.2.6 Uppgifter som åvilar överexekutor'enligt särskilda författningar
Överexekutor har att som första instans handlägga även en del uppgifter" enligt särskilda bestämmelser utanför UL och därtill anslutande författ- ningar. Av uppgifter som är av rent exekutiv natur kan nämnas befogen- heten att i vissa fall pröva förutsättningama för verkställighet av utländsk dom eller beslut samt att förordna om handräckning enligt särskilda bestämmelseri olika lagar. t.ex. naturvårdslagen. Andra uppgifter som till- kommer överexekutor är inte av direkt exekutiv natur. Hit hör bl.a. att i vissa fall utse eller entlediga skiljeman och att motta deposition av hyra enligt JB eller annan betalning enligt lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar.
Antalet av överexekutorema slutligt handlagda mål enligt särskilda författningar uppgick år 1976 till 2.046. varav 46 avsåg utseende eller ent— ledigande av skiljeman. 1.005 mottagande av nedsättning. 256 fördelning av medel enligt expropriationslagen (19721719) m.fl. lagar och återstoden. 736 mål. annan åtgärd. Uppgiften att fördela medel enligt expropriations- lagen m.fl. författningar åvilar emellertid länsstyrelsen som sådan." Flertalet mål angående ”annan åtgärd" torde utgöras av mottagande för överlämnande till behörig myndighet av ansökan från annat nordiskt land om indrivning av underhållsbidrag. Även denna uppgift ankommer på länsstyrelsen som sådan.
Beredningen har i samband med sitt förslag till UB framhållit i fråga om nu aktuella uppgifter att det i varje särskilt fall får prövas om över- exekutor bör ersättas av kronofogdemyndighet eller annan myndighet. Beredningen har även redovisat vissa synpunkter beträffande placeringen av de olika uppgifterna. Dessa synpunkter har i allmänhet inte mött någon erinran i remissyttrandena. l betänkandet Utsökningsrätt Xlll, som inne- håller förslag till följdändringar till UB. har beredningen även behandlat frågan vem som bör handlägga de nuvarande överexekutorsuppgifterna.
Antalet ärenden hos överexekutor som avser uppgifter enligt särskilda författningar är förhållandevis ringa. Uppgifterna är i allmänhet inte heller av svårare beskaffenhet. Uppgifter av rent exekutiv beskaffenhet. frånsett de som avser förordnande om handräckning. bör uppenbarligen flyttas till kronofogdemyndigheterna. I fråga om andra uppgifter får bedömas från fall till fall vilken myndighet som bör handha uppgiften. De myndigheter som närmast kan komma i fråga är. förutom kronofogdemyndighet. länsstyrelsen som sådan och tingsrätt. Frågan om vilka myndigheter som bör överta överexekutors olika uppgifter enligt särskilda författningar får tas tipp i samband med behandlingen av följdändringar till UB.
5.2.7 Konsekvenser ifråga r)") personal uv överexekutors avskaffande
I det föregående harjag föreslagit: att de uppgifter som f.n. ankommer på överexekutor skall flyttas till kronofogdemyndigheterna och. beträffande
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 153
handräckning. till domstol. Härav följer att överexekutorsinstitutionen bör avskaffas.
Vid länsstyrelserna tog överexekutorsgöromålen år 1975 i anspråk 106 helårsarbetskrafter. varav knappt hälften utgjordes av juristpersonal. en fjärdedel av personal i landskanslistkarriären och återstoden av personal i kontorskarriären. Den nuvarande omfattningen av arbetskraft torde endast i mindre mån skilja sig från förhållandena år 1975. Det kan erinras om att överexekutor handlägger även vissa uppgifter vilka ankommer på länsstyrelsen som sådan.
Om de uppgifter som f.n. ankommer på överexekutor (frånsett hand- räckning) förs över till kronofogdemyndigheterna. måste dessa tillföras ytterligare personal. Med hänsyn bl.a. till de rationaliseringsvinster som är förenade med överexekutorsinstitutionens avskaffande kan antalet nya tjänster beräknas understiga de arbetskrafter som nu krävs för handlägg- ning av motsvarande uppgifter hos överexekutor.
Åtskilliga av de tjänstemän hos länsstyrelserna som handlägger överexekutorsgöromålen är endast delvis sysselsatta med sådana göromål och har i övrigt andra uppgifter vid länsstyrelsen. En del av personalen har mångårig erfarenhet av överexekutorsgöromålen. Det bör övervägas om åtgärder kan vidtas i syfte att ge sådan personal möjlighet att tjänst- göra vid kronofogdemyndighet.
Frågan om kronofogdemyndigheternas behov av ytterligare tjänster liksom frågan hur de tjänstemän vid länsstyrelserna med exekutiva uppgifter som inte flyttar över till kronofogdemyndighet skall sysselsättas finns det anledning att återkomma till i annat sammanhang.
5.3 Handläggningen av mål angående indrivning av skatter, böter o.d. (allmänna mål)
UL är som har nämnts förut inte direkt tillämplig på verkställighet av dom. varigenom har dömts till böter. vite eller särskild rättsverkan av brott. och inte heller på indrivning av skatter och allmänna avgifter. Detsamma gäller lagarna om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m.. av luftfartyg m.m. och av fast egendom. På grund av särskilda bestämmelser i andra författningar som hänvisar till UL:s regler skall dock bestämmelserna i UL och de särskilda försäljningslagama med vissa undantag tillämpas även i sådana mål (allmänna mål.). lnförsellagen är däremot direkt tillämplig även på indrivning av böter och viten samt skatter och allmänna avgifter. Ytterligare bestämmelser om indrivningen av offentligrättsliga fordringar. bl.a. när det gäller bokföring och redo— visning. finns i andra författningar.
Beredningen har föreslagit att UB skall vara direkt tillämplig även i fråga om indrivning av böter och viten m.m. samt'skatter och allmänna avgifter. De avvikande bestämmelser som i vissa avseenden behövs beträffande
Prop. 1980/81; 8 Föredragande”: Allmän motivering l54
allmänna mål kan enligt beredningen regeringen bemyndigas meddela.
Förslaget att UB skall vara omedelbart tillämplig även i fråga om allmänna mål har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. Flera remissinstanser har däremot kritiserat den närmare behandlingen i förslaget av allmänna mål och menat att dessa måls särskilda beskaffenhet inte har beaktats tillräckligt.
Som allmänna mål drivs främst in staten tillkommande fordringar. men även vissa kommunala fordringar drivs in i samma ordning. Utmärkande för allmänna mål, jämförda med enskilda mål angående utmätning eller införsel, är främst fordringarnas offentligrättsliga beskaffenhet samt att staten (resp. kommun) i sin egenskap av borgenär företräds av krono- fogdemyndigheten samtidigt som denna har att handlägga målet som exekutiv myndighet. På grund av sist nämnda förhållande finns inte någon egentlig sökande i allmänna mål på samma sätt som i enskilda mål. De allmänna målens särskilda beskaffenhet medför att en del bestämmelser i UB inte kan eller inte bör tillämpas i sådana mål. Detta gäller i första hand bestämmelser om måls anhängiggörande och om redovisning av influtna medel men även vissa bestämmelser rörande själva förfarandet. De flesta bestämmelserna i UB torde emellertid utan vidare kunna göras tillämpliga även i allmänna mål. Den del av UB som avser införsel bör i varje fall. på samma sätt som f.n. införsellagen. kunna tillämpas direkt på indrivning av böter och viten samt skatter och allmänna avgifter. [ kronofogdemyndig- heternas verksamhet är de allmänna målen numera helt dominerande i för- hållande till de enskilda målen. såväl i fråga om antalet och belopp som skall drivas in som beträffande den arbetsinsats som målen totalt sett kräver.
Det vore uppenbarligen föga tillfredsställandc om bestämmelserna i en ny UB blev direkt tillämpliga endast på en mindre del av kronofogde- myndigheternas verksamhet. Som framgår av vad som sägs i special- motiveringen till 3 kap. anser jag att UB. till skillnad från UL. bör vara direkt tillämplig på verkställighet av förvaltningsdomstols och förvalt— ningsmyndighets beslut rörande annat än skatter eller allmänna avgifter. när sådana beslut tär verkställas exekutivt. Mot bakgrund av det som har sagts nu talar övervägande skäl för att UB bör vara omedelbart tillämplig även på verkställighet som avser indrivning av skatter. böter m.m.
Vid bedömande av frågan hur de allmänna målen närmare skall behandlas i UB är det av vikt att klargöra i vad mån undantag från UB:s bestämmelser bör göras för sådana mål och i vilken utsträckning allmänna mål kräver särskilda föreskrifter. Några remissinstanser har ansett att allmänna mål kräver avvikelser från UB:s regler i större utsträckning än vad beredningen har förutsatt. Sålunda har t.ex. RSV utgått från att bestämmelser i beredningens förslag som har avseende på "sökanden" inte skall vara tillämpliga i allmänna mål. eftersom det inte finns någon sökande i dessa mål. Härtill vill jag först framhålla att jag liksom bered-
Prop. 1980/81: 3 Ft'iredragantlen.' Allmän motivering |55
ningen anser att termen "sökanden” bör kunna användas som generell beteckning på den som begär verkställighet. Att beteckningen "borge- nären" inte används när fråga är om betalningsförpliktelse beror på att det även kan finnas andra borgenärer i målet. t.ex. panthavare. Även om deti allmänna mål inte finns någon egentlig sökande. finns givetvis även i sådana mål en borgenär. nämligen staten (resp. kommun).
De bestämmelser som UB föreslås innehålla passar i allmänhet även för allmänna mål. Detta hänger också samman med att UB i princip reglerar endast det exekutiva förfarandet och frågor som har samband därmed. Bestämmelserna härom rör i stor utsträckning svarandens eller tredje mans rättigheter och skyldigheter vid exekutiv verkställighet och anledning saknas att inte låta sådana bestämmelser gälla i princip även vid verkstäl- lighet för uttagande av skatter. böter o.d. Men även— bestämmelser som närmast avser att ta till vara "sökandens" intressen och rena förfarande- regler bör i allmänhet gälla även i allmänna mål. En närmare genomgång av balkens bestämmelser visar också att endast beträffande ett mindre antal paragrafer och endast i vissa kapitel bör göras undantag för allmänna mål. Det kan påpekas att flera bestämmelser i balken på grund av sitt innehåll över huvud inte kan få aktualitet i allmänna mål. t.ex. regler angående verkställighet som avser annan förpliktelse än betalningsskyldig— het. Särskilda föreskrifter beträtfande allmänna mål torde behövas endast i ett mindre antal frågor.
Ett särskilt spörsmål är hur de undantag som behövs beträffande allmänna mål formellt skall komma till uttryck. Det är nämligen inte förenligt med nya regeringsformen att. som beredningen har föreslagit. regeringen bemyndigas att föreskriva behövliga undantag från balken. En möjlighet är att föreskrifter om undantag från UB:s bestämmelser meddelas i andra lagar som närmare reglerar indrivningen av skatter. böter m.m.. t.ex. i uppbördslagen i fråga om skatter och allmänna avgifter som avses i den lagen. Det är emellertid inte särskilt praktiskt att undan— tagcn från Li B:s regler skall återfinnas utanför UB. En sådan ordning torde också kunna föranleda missförstånd i tillämpningen. Med hänsyn till att indrivningen av olika medel som förekommer i allmänna mål regleras i flera särskilda författningar skulle bestämmelser om undantag från UB:s regler behöva meddelas i flera olika lagar. Om UB blir omedelbart tillämp- lig på allmänna mål. är det principiellt sett riktigast att det också framgår direkt av UB i vad mån undantag från dess bestämmelser skall gälla i sådana mål.
Jag förordar att UB utformas med utgångspunkt i det som har sagts nu. Därvid bör den tekniken användas att i slutet av varje aktuellt kapitel anges undantagen från bestämmelserna i det kapitlet. Det torde emellertid inte vara nödvändigt att föreskriva uttryckligt undantag från bestämmelser som över huvud inte skulle kunna få tillämpning vid indrivning av skatter. böter m.m.
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/z: Allmän motivering 156
Några remissinstanser har i detta sammanhang tagit upp frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i allmänna mål och kritiserat det för- hållandet att kronofogdemyndigheterna i sådana mål både företräder staten (resp. kommun) som borgenär och har verkställande och beslutande uppgifter i egenskap av exekutiv myndighet. För egen del vill jag först framhålla att kronofogdemyndigheternas dubbelställning i allmänna mål inte i tillämpningen torde vålla olägenheter för parter eller andra sakägare i utsökningsmål. De kritiska remissinstanserna. synes inte heller mena att kronofogdemyndigheterna skulle kunna tänkas utnyttja sin ställning för att tillgodose staten (resp. kommun) i allmänna "mål på bekostnad av andras berättigade intressen. De invändningar som har riktats mot att kronofogdemyndigheterna har dubbla funktioner i allmänna mål är av mera principiell natur.
Från denna synpunkt skulle det onekligen vara en vinst om de båda funktionerna kunde hållas åtskilda. så att kronofogdemyndigheten hade enbart exekutiva uppgifter. En sådan uppdelning av funktionerna skulle emellertid göra indrivningen av skatter. böter m.m. betydligt mera omständlig och kostsam än f.n. utan att några praktiska fördelar skulle uppnås. De nya uppgifter som åläggs kronofogdemyndigheterna genom UB kan inte heller anses påkalla någon ändring av myndigheternas ställning i allmänna mål. Enligt min mening finns därför inte tillräcklig anledning att i nu förevarande sammanhang ta upp frågan om kronofogdemyndigheternas ställning i sådana mål till omprövning. ] fall då någon av de nya uppgifter som kronofogdemyndighetema erhåller skulle kunna skapa svårigheter på grund av myndigheternas dubbla funktioner i allmänna mål. ämnar jag i samband med behandlingen av bestämmelserna därom närmare beröra vilka åtgärder som bör vidtas för att förebygga en olämplig ordning.
I vissa situationer bör emellertid staten (resp. kommun) i allmänna mål företrädas av annan än kronofogdemyndigheten. Den myndighet som närmast kommer i fråga i fall då kronofogdemyndigheten inte lämpligen bör handha viss uppgift är RSV. Frågan i vilka fall annan än krono- fogdemyndigheten bör företräda. staten (resp. kommun) behandlas i anslutning till de paragrafer som reglerar de aktuella befogenheterna.
Vissa bestämmelser i UB aktualiserar frågan när ansökan skall anses gjord i allmänt mål. dvs. på vilket stadium ett utsökningsmål i UB:s mening skall anses föreligga vid indrivning av skatter, böter o.d. Denna fråga bör lämpligen regleras uttryckligen i-balken. Jag återkommer till saken i specialmotiveringen.
Bestämmelser om indrivning av skatter. böter m.m. finns meddelade även i flera författningar utanför UL och därtill anslutande exekutions- rättsliga lagar. t.ex. i uppbördslagen och medelsförvaltningskungörelsen. Sådana bestämmelser behandlar bl.a. betalningsanmaning. bokföring, redovisning och andra frågor som ligger utanför det rent exekutiva området. Några remissinstanser har ansett att bestämmelserna är
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 157
svåröverskådliga och bör ses över i samband med arbetet på UB. Enligt min mening har emellertid bestämmelserna inte sådant samband med en ny utsökningslagstiftning att det därför är påkallat med en sådan översyn. [ anslutning till arbetet på en eventuell övergång till automatisk databe- handling inom exekutionsväsendet har vidare inom RSV nyligen skett en översyn av indrivningsförfattningarna. Förslag om ändringar i dessa författningar övervägs f.n. i budgetdepartementet. I den mån behov kan anses föreligga av ytterligare översyn av gällande indrivningsbestäm- melser får den frågan tas upp i annat sammanhang.
Några remissinstanser har tagit upp frågan om möjlighet för krono- fogdemyndigheten att i allmänt mål ta emot säkerhet för fordran på skatt m.m. och förordat att sådan möjlighet införs. Bestämmelser finns inte i saken och kronofogdemyndighet har tidigare ansetts sakna befogenhet att ta emot säkerhet för fordran i allmänt mål. Även denna fråga faller emel- lertid utanför kronofogdemyndigheternas rent exekutiva verksamhet. En- eventuell befogenhet att ta emot säkerhet bör därför regleras utanför UB. Anledning saknas alltså att ta upp frågan i detta sammanhang. Det kan nämnas att i betänkandet (SOU 1975: l04) Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen har föreslagits att säkerhet skall kunna ställas för fordran som avses i den föreslagna betalningssäkringslagen. Förslaget övervägs f.n. i budgetdepartementet.
5.4 Självrättelse
Enligt gällande rätt kan utmätningsmannen själv rätta verkställd utmätning av lös egendom. om det i efterhand skulle visa sig att egendomen tillhörde tredje man eller att den av annan anledning inte
borde ha utmätts. Sådan rättelse får dock inte vidtas senare än två veckor från utmätningsförrättningen. Utmätningsmannen kan också själv ändra beslut om införsel eller om utmätning av lön o.d. ] övrigt är den som vill ha ändring i utmätningsmannens beslut i princip hänvisad till att överklaga beslutet hos överexekutor.
Beredningen har ansett att möjligheten till självrättelse bör vidgas. bl.a. för att antalet överklagade utsökningsmål skall begränsas. Självrättelse av sakutmätning föreslås kunna ske utan särskild tidsbegränsning när den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man. För andra fall av själv- rättelse av sakutmätning har tidsbegränsningen om två veckor från utmät- ningen behållits. dock att rättelse skall kunna ske även därefter om besvär har anförts. Bestämmelserna föreslås omfatta även fast egendom. Den nuvarande möjligheten att ändra beslut om införsel eller om utmätning av lön o.d. har tagits upp oförändrad i förslaget. Kronofogdemyndigheten föreslås också få befogenhet att häva säkerhetsåtgärd. om det i efterhand befinns att åtgärden inte borde ha ägt rum. Beredningens förslag utgår vidare från att kronofogdemyndigheten i viss utsträckning kan ändra
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/1." Allmän motivering 158
meddelade beslut och vidtagna åtgärder utöver vad som anges i lagtexten. Ändring eller rättelse skall kunna. vidtas självmant av myndigheten vid den rutinmässiga granskning av underordnades arbete som högre tjänste- män förutsätts utföra eller efter påpekande från part eller tredje man. Ändring eller rättelse skall också kunna äga rum med anledning av anförda besvär. Om klaganden därvid blir tillgodosedd eller om besvären åter- kallas. skall saken över huvud inte tas upp av hovrätten.
Beredningens förslag har fått ett blandat mottagande i remissyttrandena. De kritiska remissinstanserna har särskilt framhållit att den föreslagna utvidgningen av möjligheten till självrättelse kan minska allmänhetens för- troende för kronofogdemyndigheterna och leda till en mindre omsorgsfull handläggning samt att möjligheten till självrättelse kan leda till en själv- ständig procedur vid sidan av själva målet. Några remissinstanser har särskilt vänt sig mot att självrättelse skall kunna ske utan stöd av uttryck- liga bestämmelser. Äv'en förslaget att självrättelse skall kunna äga rum med anledning av anförda besvär har kritiserats. En remissinstans har ansett att möjligheten till självrättelse har nära samband med frågan om rättskraft i utsökningsmål. vilken inte har behandlats närmare av bered- ningen.
För egen del vill jag först framhålla att det knappast går att undvika att beslut och åtgärder i den exekutiva verksamheten ibland i efterhand visar sig vara oriktiga. Detta behöver inte .,ero på försumligt eller felaktigt för- farande från någon tjänstemans sida. Anledningen är i allmänhet att förrättningsmannen har måst grunda sitt ställningstagande på bristfällig utredning. t.ex. därför att svaranden i målet inte har lämnat behövliga upplysningar. Det bör också beaktas att förrättningsmannen ofta måste handla skyndsamt. Det är önskvärt att klara felaktigheter kan rättas till på ett enkelt och smidigt sätt utan att saken behöver underkastas en mera omständlig och tidskrävande prövning i överinstans. Beaktas bör också att de allra flesta utsökningsmål i praktiken handläggs av personal i exeku- tionskarriären. För att tillämpningen skall bli så. riktig och enhetlig som möjligt är det lämpligt att de underordnades handläggning i lämplig utsträckning granskas av kronofogde. som vid behov kan vidta rättelse. Jag har tidigare förordat att besvär över kronofogdemyndighetens beslut och åtgärder prövas av hovrätten. Mot bakgrund härav är det särskilt angeläget att kronofogdemyndigheterna själva kan vidta rättelse i sådan omfattning att antalet besvärsmål begränsas.
Självrättelse gagnar i första hand part och andra sakägare vilkas rätt berörs. Befogenheten underlättar emellertid också kronofogdemyn- dighetens handläggning och minskar kostnaden för det exekutiva för- farandet. De nuvarande möjligheterna till självrättelse torde ha fungerat bra i praktiken. Kritik har inte från något håll riktats mot tillämpningen därav. Möjligheten för kronofogdemyndigheten att vidta självrättelse bör därför kunna vidgas något. Rättelse bör naturligtvis inte få ske i sådan
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/1: Allmän motivering 159
utsträckning att det exekutiva förfarandet blir lösligt och otrygghet uppstår för part. Självrättelse bör t.ex. inte få äga rum annat än om det är klarlagt att visst beslut eller viss åtgärd verkligen var oriktig. En försiktig utvidg- ning av möjligheterna till självrättelse kan inte antas leda till att krono- fogdemyndigheternas handläggning blir mindre omsorgsfull. Om man dessutom. som jag ämnar föreslå i det följande. har den ordningen att talan inte kan föras mot beslut varigenom begäran om rättelse av utmätning har avslagits. finns det knappast fog för påstående att möjligheten till själv- rättelse kan leda till en självständig procedur vid sidan av själva målet. Inte heller i övrigt torde enligt min mening principiella betänkligheter kunna riktas mot att möjligheten till självrättelse vidgas något. I detta samman- hang villjag nämna att beredningens uttalanden om självrättelse utan stöd av uttryckliga bestämmelser synes ha missuppfattats av flera av de kritiska remissinstanserna. Jag återkommer till den frågan i det följande.
Svea hovrätt har ansett det svårt att överblicka de föreslagna reglerna om självrättelse. eftersom beredningen inte har gått närmare in på frågan i vad mån beslut i utsökningsmål har rättskraft. Att ett avgörande har rätts- kraft anses innebära dels att den sak som har prövats inte kan bli föremål för förnyad prövning i nytt mål. dels att avgörandet skall läggas till grund vid prövning av annan fråga. som beror av den rättskraftigt avgjorda saken. Med hänsyn bl.a. till att kronofogdemyndighetemas verksamhet främst är av rent praktisk natur ligger frågan om rättskraft annorlunda till i utsökningsmål än t.ex. i mål vid domstol. Utrymmet för rättskraft är sålunda betydligt mindre i den exekutiva verksamheten. Frågan huruvida beslut i utsökningsmål är bindande torde sällan bli aktuell i nytt utsök- ningsmål. Frågan kan dock någon gång tänkas komma upp i rättegång vid domstol.
Det synes knappast påkallat att i detta lagstiftningsärende i detalj klarlägga frågan i vad mån exekutiva beslut är bindande. Hur frågan bör lösas i konkreta situationer torde i allmänhet vara tämligen självklart. l vissa fall kan frågan möjligen vara mera tveksam. Som bakgrund till den närmare behandlingen av institutet självrättelse synes dock lämpligt att här något belysa problemet i vad mån beslut i utsökningsmål är bindande.
Det hör till en början påpekas att ett avgörande tillerkänns rättskraft först sedan det har vunnit laga kraft. I det följande ämnar jag föreslå att besvär över beslut om införsel eller om utmätning av lön o.d. och beSVär av tredje man över annan utmätning skall kunna anföras utan inskränk— ning till viss tid. I fråga om exekutiv försäljning och beslut om fördelning eller om utbetalning av medel bör_ besvär få anföras inom tre veckor från försäljningen resp. beslutets meddelande. I övrigt bör besvärstiden utgöra tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden. Härav följer att beslut i utsökningsmål ibland kan överklagas och ändras av hovrätten lång tid efter det att beslutet har meddelats.
Hos kronofogdemyndigheten torde frågan i vad mån exekutivt beslut är
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 16(
bindande i ett senare utsökningsmål närmast uppkomma då någon som inte har vunnit bifall till ansökan om verkställighet senare återkommer med ny ansökan i samma sak. På grund av reglerna om behörig kronofogdemyn- dighet kan den nya ansökningen ibland tänkas ske hos annan krono- fogdemyndighet än den som har handlagt det tidigare målet. Att en tidigare ansökan som inte har bifallits inte hindrar att ny ansökan i samma sak tas upp till prövning är i vissa fall utan vidare klart. t.ex. om exeku- tionstiteln vid prövningen av det första målet inte hade vunnit laga kraft i fall då lagakraftvinnande krävs för verkställighet och sökanden inte hade ställt godtagbar säkerhet eller om i införselmål gäldenärens lön har ansetts inte överstiga förbehållsbeloppet. Andra fall är att utmätningsgäldenär har befunnits sakna utmätningsbazra tillgångar eller att i fråga om förpliktelse att utge viss egendom svaranden har befunnits inte inneha egendomen.
Man kunde möjligen vara mera tveksam i vissa andra fall. t.ex. då införselsökandes fordran har ansetts inte vara införselgill eller då viss egendom. som har varit aktuell för utmätning. har ansetts tillhöra tredje man eller av annat skäl inte kunna utmätas. Men även i dessa och liknande fall bör en tidigare verkställighetsansökan inte utgöra hinder mot att ny ansökan i samma sak tas upp av kronofogdemyndigheten. Detta gäller naturligtvis särskilt då sökanden åberopar nya omständigheter eller förhål— landena eljest har ändrats. Det förhållandet att viss tid har förflutit sedan den förra ansökningen prövades innebär ibland i och för sig att förhål- landena har ändrats. Men även i fall då nya eller ändrade förhållanden inte kan anses föreligga bör en tidigare ansökan i princip inte utgöra hinder mot att ny ansökan med samma yrkande tas upp till prövning. Beslut av hovrätt eller högsta domstolen i överklagat utsökningsmål bör inte få mera bindande verkan än kronofogdemyndighetens egna beslut.
Den liberalitet mot en sökande som det sagda innebär torde inte medföra några praktiska olägenheter för motparten eller för kronofogdemyndig- heterna. Det är knappast troligt att den som har fått avslag på sin ansökan annat än undantagsvis finner anledning göra ny ansökan utan att kunna åberopa nya skäl. Kostnaderna torde också verka avhållande. När ny ansökan någon gång görs i samma sak som tidigare utan att nya skäl åberopas, bör det i allmänhet vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten hänvisar till det tidigare beslutet och konstaterar att skäl att frångå den tidigare ståndpunkten inte föreligger, Skulle den beslutande tjänstemannen någon gång finna att det tidigare beslutet var otillräckligt underbyggt. är han emellertid oförhindrad att i det nya målet meddela beslut av annat innehåll.
Frågan i vad mån beslut i utsökningsmål är bindande kan också uppkomma om någon som är missnöjd med sådant beslut väcker talan vid domstol i saken. Domstol kan emellertid inte på sådan talan häva beslut som har meddelats i utsökningsmål. Sådan prövning kan, frånsett själv- rättelse. ske endast efter klagan till högre instans över kronofogdemyn-
Prop. 1980/81: 8 I—Yiredragamlen: All/niin nmtit'ering 161
dighetens beslut. Vissa tvistiga frågor som uppkommer i utsökningsmål kan emellertid hänskjutas till prövning av domstol. Domstol skall sålunda på talan efter föreläggande pröva bl.a. frågan om äganderätten till utmätt egendom och beståndet av fordran som skall beaktas vid fördelning av influtna medel och domstolens avgörande i sådana frågor skall läggas till grund för kronofogdemyndighetens fortsatta handläggning av utsöknings- målet. Avgörande i sådant mål vinner naturligtvis i vanlig ordning rätts- kraft. Vad frågan nu gäller är närmast om någon som anser sig ha lidit skada till följd av beslut i utsökningsmål kan med framgång föra talan vid domstol om bättre rätt till exekutivt såld egendom. om återbetalning av fördelade medel. om skadestånd etc. eller om kronofogdemyndighetens beslut är definitivt.
Den nu angivna frågan torde inte kunna besvaras generellt. För att ställning skall kunna tas till frågan om självrättelse är det inte heller nöd- vändigt att frågan klarläggs i detalj. Jag vill endast nämna följande. Som huvudregel får anses gälla att verkan av ett exekutivt beslut inte kan rubbas i en efterföljande rättegång. En motsatt ordning skulle innebära att den som har fått till stånd verkställighet. t.ex. har fått betalning genom utmätning eller införsel. aldrig skulle kunna vara säker på att få behålla vad han har erhållit. Vissa undantag gäller emellertid. Om exekutionstitel som har legat till grund för verkställighet upphävs. är svaranden oför- hindrad att väcka talan vid domstol om återgång av verkställda åtgärder. Som jag senare skall återkomma till bör svaranden även kunna vända sig direkt till kronofogdemyndigheten för att få biträde med återgången. För det fall att exekutivt såld egendom rätteligen tillhörde tredje man bör köparen i viss utsträckning vara skyldig att avstå egendomen åt tredje mannen. Också den saken återkommerjag till. Även andra undantag från huvudregeln finns.
En del beslut och åtgärder under det exekutiva förfarandet har betydelse. bara för handläggningen av utsökningsmålet och kan på grund av sin beskaffenhet över huvud inte få någon aktualitet utanför målet. Hit hör i första hand beslut och åtgärder som rör själva förfarandet hos krono— fogdemyndigheten. t.ex. utsättande av verkställighetsförrättning eller av sammanträde. säkerställande av utmätning. kungörande av auktion m.m. Även vissa beslut av mera materiell betydelse för part eller tredje man förlorar sin betydelse efter slutförandet av utsökningsmålet. t.ex. beslut i vad mån utmätt egendom får nyttjas av gäldenären eller beslut med anledning av borgenärs begäran att kronofogdemyndigheten skall ta vård om tillbehör till utmätt fastighet. Det liggeri sakens natur att sådana beslut gäller endast tills vidare.
Efter dessa mera allmänna synpunkter på frågan om exekutiva besluts bindande verkan övergår jag till att närmare behandla frågan om själv- rättelse av olika typer av beslut.
Beträffande beslut om utmätning (frånsett utmätning av lön o.d.) villjag
lI Riksdagen [980/8I. ! saml. Nr 8. Del I
Prop. 1980/81; 8 Föredraganden: Allmän motivering 162
understryka att förrättningsmannen ofta är hänvisad att snabbt ta ställning till huruvida viss egendom skall utmätas. t.ex. då förrättning äger rum i gäldenärens bostad. Frågan om utmätning får äga rum grundas i stor utsträckning på presumtioner om. äganderätten. Även om annan än gälde— nären gör anspråk på aktuell egendom. kan det ofta vara olämpligt att uppskjuta ställningstagandet. I "fråga om lös egendom finns visserligen möjlighet att vidta provisorisk åtgärd. men den ger inte borgenären samma skydd som utmätning och medför dessutom visst dubbelarbete. Den nuvarande möjligheten till självrättelse av utmätningsbeslut torde ha fungerat bra i praktiken. Av de uppgifter som har inskaffats angående omfattningen av vidtagen självrättelse m.m. (bilaga 3 tabell VI. se även tabell V) framgår emellertid att behov föreligger av ökade möjligheter till självrättelse av utmätning. Det är därför lämpligt att nu vidga befogen- heten något.
Den nuvarande befogenheten för utmätningsmannen att föranstalta om rättelse av utmätning gäller endast lös egendom. Anledningen till denna begränsning är att det vid bcstämmelsernas tillkomst ansågs att direkta misstag mera sällan kunde begås i fråga om fast egendom och att särskilda bestämmelser fanns om tredje mans möjligheter att ta till vara och styrka sin rätt beträffande sådan egendom. Nämnda bestämmelser (82 & UL) innebar att den som förvärvade fast egendom kunde skydda sig mot utmätning för överlåtarens skulder genom att söka lagfart. vilket även kunde ske inom viss tid efter utmätningen. Dessa bestämmelser är emel- lertid numera upphävda. Ansökan om lagfart saknar numera avgörande betydelse för frågan huruvida fast egendom får utmätas för viss gäldenärs skuld. På den punkten finns det inte skäl att nu göra någon ändring. Även utmätning av sådan egendom kan bli oriktig. Av nu anförda skäl bör möjligheten till självrättelse av utmätning omfatta även fast egendom.
Av inhämtade uppgifter framgår att i det alldeles övervägande antalet fall i vilka självrättelse av utmätning vidtas åtgärden grundas på att den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man. Även då begäran om själv- rättelse inte har kunnat bifallas pågrund av att tvåveckorstiden har hunnit gå till ända har det i de allra flesta fallen varit fråga om att egendomen tillhörde tredje man. Att rättelse sker av begånget misstag och ändring kommer till stånd så snabbt som möjligt är också särskilt angeläget när felet består i att tredje man tillhörig egendom har tagits i anspråk. Tredje man lär ofta inte höra av sig förrän efter utgången av tiden om två veckor från utmätningsförrättningen. vilket torde bero på att det kan dröja innan han får kännedom om utmätningen. För besvär över utmätning som anförs av tredje man anser jag att det lika litet som nu bör gälla någon särskild tidsbegränsning. Det innebär att tredje man skall kunna vinna framgång med sin klagan så länge inte beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel har vunnit laga kraft. låt vara att han får nöja sig med köpeskillingen om exekutiv försäljning av egendomen har vunnit laga
Prop. 1980/81: 8 Föredragandcn: Allmän motivering 163
kraft. Mot bakgrund härav synes betänkligheter knappast kunna anföras mot att även självrättelse. i enlighet med beredningens förslag, i nu aktuella fall får ske utan särskild tidsbegränsning. Det innebäri praktiken att kronofogdemyndigheten kan häva utmätningen så länge beslut inte har meddelats om fördelning eller utbetalning av influtna medel. Har egendomen sålts. kommer hävandet att avse endast rätten till influtna medel.
När utmätning i andra fall blir felaktig kan det bero på flera olika omständigheter. t.ex. att egendomen ingick i gäldenärens beneficium eller av annat skäl borde ha undantagits från utmätning eller att utmätningen stred mot utmätningsordningen. Sådana felaktigheter hänför sig i allmänhet till gäldenärens förhållanden. Denne får som regel genast kännedom om utmätningen och kan då omedelbart begära rättelse. Om utmätning över lag skulle kunna hävas av kronofogdemyndigheten lång tid efter beslutet. skulle förfarandet kunna bli alltför lösligt. Det kan också ibland vara svårt att efter en längre tid klarlägga de förhållanden som det här rör sig om. Av de inhämtade uppgifterna angående självrättelse framgår att man inte skulle vinna så mycket genom att slopa den nuvarande tidsbegränsningen för självrättelse i fall som avses nu (två veckor från utmätningsförrättningen). Frågan har också samband med gäldenärens möjlighet att vinna ändring efter besvär. På den punkten anser jag att. liksom enligt gällande rätt. besvär av sökanden eller gälde- nären över sakutmätning bör kunna anföras inom tre veckor från delgiv- ning av utmätningsbeslutet. Kronofogdemyndigheten bör inte lämpligen kunna själv rätta utmätning. som inte kan ändras av överinstansen.
På grund av det sagda anser jag att rättelse i fall som avses nu inte bör kunna ske utan tidsbegränsning. Det kan emellertid övervägas att. som några remissinstanser har förordat. något förlänga den nuvarande tiden om två veckor från förrättningen. Om gäldenären inte får till stånd själv- rättelse. är det dock lämpligt att någon ytterligare tid står till buds för att anföra besvär. Den tid inom vilken självrättelse kan äga rum bör därför vara kortare än besvärstiden. Man kan tänka sig att tidsfristen på samma sätt som besvärstiden räknas från delgivning av utmätningsbeslutet och inte från dagen för beslutet. Härigenom skulle tidsfristen förlängas i fall då det dröjer med delgivning av beslutet. samtidigt som gäldenären alltid skulle ha ytterligare en vecka på sig att anföra besvär. Man skulle dock sannolikt inte vinna mycket med en sådan lösning. Dessutom är det enklare. bl.a. för rättelse i samband med kronofogdemyndighetens granskningsverksamhet. om tiden räknas från utmätningsbeslutet. Det kan då genast fastställas hur länge möjligheten till självrättelse står till buds. Den granskning som förutsätts ske inom kronofogdemyndigheten torde hinnas med inom tvåveckorstiden. På grund härav godtarjag beredningens förslag att den nuvarande tidsbegränsningen om två veckor från utmät- ningsbeslutet skall behållas för självrättelse i andra fall än då egendomen tillhörde tredje man.
Prop. 1980/81: 8 Föredragande": Allmän motivering l64
Beredningen har föreslagit det undantaget från nämnda tidsbegränsning att självrättelse skall få vidtas senare. om besvär har anförts över utmät- ningen. På den punkten anserjag emellertid att flera skäl talar mot bered- ningens förslag. Om det i andra fall än då egendomen visas tillhöra tredje man föreligger anledning till självrättelse. torde den som regel kunna ske inom tvåveckorstiden vid den granskning som kronofogde företar självmant eller efter begäran av gäldenären eller annan. Det kan därför antas att kronofogdemyndigheten endast undantagsvis skulle finna anledning att i fall som avses nu vidta självrättelse på grund av anförda besvär. Något större praktiskt behov av att självrättelse skall kunna äga rum när besvär har anförts föreligger därför inte. För att en sådan vidgad befogenhet till självrättelse skulle tillgodose syftet att begränsa tillström- ningen av mål till hovrätterna borde besvärshandlingama inte sändas vidare till hovrätten. om klaganden blir tillgodosedd genom självrättelse. Mot en sådan ordning, som också har föreslagits av beredningen. kan emellertid riktas avgörande invändningar. Frågan behandlas närmare i det följande. Jag kan sålunda inte godta beredningens förslag att självrättelse i fall som avses nu skall få äga rum efter tvåveekorstidens utgång när besvär har anförts över utmätningen.
I fråga om beslut om utmätning av lön o.d. eller om införsel bör krono- fogdemyndigheten. som beredningen har föreslagit. ha samma befogenhet som f.n. att själv ändra beslutet. Sådan ändring kan äga rum såväl då beslutet från början var oriktigt som då förhållandena har förändrats efter beslutets meddelande. Ändringsbeslutet får i princip avse endast belopp
som tas ut i framtiden. Hinder föreligger dock inte mot att ändringen. när skäl därtill finns. får omfatta även belopp som redan har innehållits men ännu inte har redovisats till borgenären. Däremot kan kronofogdemyn- digheten inte förordna om ändring beträffande belopp som redan har redo- visats.
När det gäller kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd kan inte f.n. utmät- ningsmannen själv ändra åtgärd genom vilken beslutet har verkställts. Enligt beredningens förslag skall kronofogdemyndigheten kunna häva säkerhetsåtgärd bl.a. om det befinns att åtgärden inte hade bort äga rum. Bestämmelsen bör ses mot bakgrund av att förordnande om handräckning enligt beredningens förslag skall ankomma på kronofogdemyndigheten. Jag har däremot förordat att befogenheten att förordna om handräckning skall åvila tingsrätt. ] fråga om kvarstad för fordran bör kronofogdemyn- digheten få möjlighet att även själv rätta begångna felaktigheter. Det synes lämpligt att bestämmelserna om självrättelse av utmätning får mot- svarande tillämpning heträffande kvarstad för fordran. I fråga om annan säkerhetsåtgärd torde inte finnas behov av möjlighet till självrättelse.
Beredningen har utgått från att kronofogdemyndigheten i viss utsträck- ning själv kan ändra beslut och åtgärder även när befogenheten inte är särskilt angiven i balken. Beredningens uttalanden i frågan synes ha delvis
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 16-5
missuppfattats av de kritiska remissinstanserna. Kronofogdemyndighets verksamhet är. till skillnad från verksamheten vid domstolar och andra rent beslutande myndigheter. i första hand av praktisk natur. Av verksam- hetens beskaffenhet följer att meddelade beslut och vidtagna åtgärder i viss utsträckning kan ändras av myndigheten själv. Detta gäller närmast beslut och åtgärder utan direkt materiell betydelse för part eller annan. Som exempel kan nämnas följande.
Om utmätningsgäldenär har kallats att inställa sig till förhör angående sina tillgångar men risk visas föreligga att han skaffar undan utmät- ningsbar egendom. kan kronofogdemyndigheten inställa förhöret och omedelbart hålla utmätningsförrättning. Utsatt förrättning för verkstäl- lighet kan vid behov inställas och i stället sättas ut till annan tidpunkt. När utmätt lösöre har kvarlämnats hos gäldenären, är kronofogdemyndigheten oförhindrad att i stället ta egendomen i förvar, om det anses påkallat. Kan kungörande av auktion inte anses tillräckligt effektivt, kan krono- fogdemyndigheten inställa auktionen och sätta ut ny auktion till senare tillfälle. Har kronofogdemyndigheten beslutat att sälja utmätt egendom på auktion men visar det sig senare att underhandsförsäljning kommer att ge bättre resultat. kan myndigheten ändra mening och i stället föranstalta om att sälja egendomen under hand. Det förhållandet att kronofogdemyn- digheten inte har funnit anledning att begära förskott på förrättnings- kostnaden av den som söker verkställighet hindrar inte att myndigheten senare under målets handläggning begär sådant förskott. Har krono- fogdemyndigheten avslagit begäran om anstånd med exekutiv försäljning eller begäran om undantag från förbud att förfoga över utmätt fast egendom. kan myndigheten bifalla ny ansökan i saken från samma person om anledning föreligger därtill.
Kronofogdemyndigheten har redan f.n. befogenhet att själv ändra beslut och åtgärder av det slag som avses nu. Det synes varken lämpligt eller möjligt att reglera denna befogenhet i UB. Det torde inte heller behöva befaras att några praktiska problem skall uppstå till följd av att befogenheten inte är lagreglerad. Beträffande gränsdragningen mot beslut och åtgärder som inte får ändras av kronofogdemyndigheten på grund av nämnda oreglerade befogenhet vill jag framhålla att principen bör vara att beslut eller åtgärd. som kan anses ha skapat en rätt eller annat anspråk för part. inte får bli föremål för självrättelse utan stöd av bestämmelse i balken. Det är sålunda uppenbart att kronofogdemyndigheten inte själv får rätta beslut om utmätning i vidare omfattning än som anges i bestäm- melserna därom. Exekutiv försäljning kan inte hävas och beslut om för- delning eller utbetalning av medel kan inte ändras av kronofogdemyn- digheten själv. Inte heller verkställighet av annan förpliktelse än betal- ningsskyldighet skall i princip kunna bli föremål för självrättelse.
En situation som skiljer sig från de hittills behandlade föreligger om förrättningsmannen inte företar begärd verkställighet. t.ex. om han i mål
Prop 1980/81' 8 Föredraganden: Allmän motivering
om utmätning anser att viss egendom tillhör tredje man eller ingår i gälde- närens beneficium eller om han i mål om annan verkställighet för sin del ftnner att hinder föreligger mot verkställigheten. Det kan då inträffa att kronofogden vid sin granskning av förrättningsmannens tillämpning eller efter påpekande från sökanden finner att verkställighet rätteligen borde ha skett. Fråga uppkommer då om kronofogden kan förordna att verkstäl- lighet skall äga rum. Som har nämnts tidigare är sökanden oförhindrad att göra ny ansökan i saken. Frågan gäller därför närmast om han. för att få till stånd verkställighet, skall nödgas göra ny ansökan, vilket bl.a. medför ny utsökningsavgift. eller eventuellt behöva anföra besvär till hovrätten. Något hinder bör dock inte föreligga mot att kronofogdemyndigheten ändrar mening och i samma mål företar verkställighet. Detta bör emellertid endast få ske i nära anslutning till det tidigare beslutet att vägra verkstäl- theL
Som har framhållits i det föregående är det lämpligt att vid varje krono- fogdemyndighet en kronofogde eller vid behov flera fortlöpande följer lägre tjänstemäns tillämpning genom granskning av deras handläggning. Kronofogdemyndigheten bör självmant kunna vidta rättelse om anledning därtill yppas vid sådan granskning eller på annat sätt. Självrättelse bör också kunna äga rum efter begäran eller påpekande av part eller annan. Befogenheten bör vara förbehållen kronofogde.
Som framgår av det föregående bör någon särskild tidsbegränsning inte gälla när självrättelse är tillåten. frånsett rättelse av utmätning eller kvarstad i annat fall än då egendomen tillhör tredje man. Härav följer att möjligheten till självrättelse i och för sig står öppen även när besvär har anförts. Vidare kan i fall då möjligheten till självrättelse av utmätning eller kvarstad är tidsbegränsad besvär komma att anföras innan tiden för rättelse har gått till ända. Enligt beredningens förslag skall krono- fogdemyndigheten. som skall tillställas besvärshandlingarna. självmant kunna vidta självrättelse med anledning av besvären när sådan åtgärd är tillåten. Några remissinstanser har ansett det olämpligt att rättelse sker med anledning av anförda besvär.
Enligt min mening saknas dock anledning att frånta kronofogdemyn- digheten befogenheten att själv rätta sina beslut och åtgärder enbart därför att beslutet eller åtgärden har överklagats. Förfarandet blir enklare och smidigare om kronofogdemyndigheten själv kan vidta rättelse i fall då besvärshandlingama ger anledning till det. Redan f.n. förekommer att utmätningsmannen själv ändrar eller rättar ett överklagat beslut. Detta är vanligt särskilt beträffande beslut om införsel. när nya eller tidigare okända uppgifter lämnas först i besvärsinlagan. ibland kan också vara angeläget att en klagande, som har fog för sin talan. omedelbart kommer till sin rätt. Om självrättelse i övrigt är tillåten bör sådan därför kunna ske även när besvär har anförts. Anledning saknas anta att kronofogde- myndigheterna skall vidta självrättelse utan tillräckliga skäl när besvär har
166
Prop. 1980/81: 8 Föredraganden: Allmän motivering 167
anförts. Om kronofogdemyndigheten tidigare har prövat begäran om rättelse. torde det i praktiken sällan bli aktuellt att vidta rättelse med anledning av anförda besvär, såvida inte nytt material av betydelse har tillförts målet. Sedan kronofogdemyndigheten har vidarebefordrat hand- lingarna till hovrätten och saken alltså har kommit under hovrättens prövning. bör kronofogdemyndigheten avstå från att vidta rättelse även om skäl därtill skulle anses föreligga. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte behövas.
Beredningen har emellertid gått ett steg längre och föreslagit att krono- fogdemyndigheten inte skall vidarebefordra besvärshandlingarna till hov— rätten. om klaganden blir tillgodosedd genom självrättelse eller om han återkallar sin talan. Det innebär att saken i sådant fall över huvud inte skall komma under hovrättens prövning. Mot en sådan ordning kan emel- lertid enligt min mening anföras principiella betänkligheter. När någon har anfört besvär till hovrätten, synes inte lämpligt att denna hålls helt utanför målet. Hovrätten bör få tillfälle att ta ställning till huruvida klaganden har blivit tillgodosedd och. om så kan anses vara förhållandet. avskriva målet och pröva eventuella kostnadsfrågor i besvärsmålet. Ibland torde det f.ö. kunna vara svårt att avgöra om klaganden har tillgodosetts helt. t.ex. om han i mål om införsel har yrkat höjning av förbehållsbeloppet utan att ange något visst belopp eller om han i annat fall inte har angett ett till belopp eller på annat sätt preciserat. yrkande. Det är knappast lämpligt att krono- fogdemyndigheten hör efter med klaganden om denne anser sig tillgodo- sedd eller upplyser om möjligheten att återkalla besvären. Detta skulle lätt kunna uppfattas av klaganden som en påtryckning att avstå från att fullfölja besvärstalan.
Man kan inte heller räkna med att kronofogdemyndigheten skall i någon avsevärd utsträckning föranstalta om rättelse med anledning av vad som anförs i besvärshandlingama. Det torde inte heller åsamka hovrätterna så mycket arbete att i ett antal mål konstatera att klaganden har blivit tillgodosedd och pröva eventuella kostnadsfrågor. Jag vill erinra om att när talan har fullföljts mot tingsrätts dom eller beslut handlingarna skall. även om klaganden återkallar sin fullföljda talan innan handlingarna har hunnit sändas till hovrätten. tillställas hovrätten som har att pröva återkallelsen. I enlighet med det anförda förordar jag att besvär i utsökningsmål alltid skall komma under hovrättens prövning, även om klaganden kan anses ha blivit tillgodosedd genom självrättelse av kronofogdemyndigheten eller har återkallat sin talan.
En utväg att minska tillströmningen av besvärsmål tlll hovrätterna utöver de som har nämnts tidigare skulle vara att uppställa förbud mot besvär till hovrätten innan den som är missnöjd med beslut eller åtgärd har utnyttjat möjligheten att hos kronofogdemyndigheten begära ändring eller rättelse. när sådan kan ske. En sådan lösning möter emellertid vissa tekniska svårigheter. Man skulle dessutom sannolikt inte vinna så
Prop. 1930/31: 8 Föredraganden: Allmän motivering
mycket. Redan f.n. skall i samband med beslut om utmätning eller om införsel lämnas underrättelse om att den som är missnöjd med beslutet kan begära rättelse resp. ändring hos utmätningsmannen. Det är enligt min mening lämpligt att möjligheten att begära självrättelse ytterligare under- stryks i motsvarande underrättelser i framtiden. Underrättelserna bör utformas på sådant sätt att den som är missnöjd i första hand uppmanas att söka rättelse hos kronofogdemyndigheten.
Vissa frågor rörande den närmare innebörden av bestämmelserna om
självrättelse tas upp i samband med behandlingen av de särskilda bestäm- melserna.
Kronofogdemyndigheten bör också själv kunna rätta beslut, som till följd av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. Sådan rättelse bör kunna äga rum även sedan målet har avslutats.
Lik som f.n. bör kronofogdemyndigheten. vid sidan av möjligheten till självrättelse i enlighet med vad som har anförts i det föregående, med sökandens medgivande kunna häva utmätning och annat beslut eller åtgärd eller på annat sätt ändra beslutet eller åtgärden till svarandens fördel. Vissa begränsningar måste emellertid gälla. bl.a. med hänsyn till tredje mans rätt. Ändring bör kunna äga rum även när sökandens med— givande lämnas i förklaring över anförda besvär. i allmänna mål kan kronofogdemyndigheten i egenskap av representant för staten (resp. kommun) utan vidare häva beslut eller åtgärd eller vidta annan ändring däri till svarandens fördel. i den mån kronofogdemyndigheten i instruktion eller på annat sätt kan anses vara bemyndigad därtill.
Kronofogdemyndigheten skall också häva utmätning eller annan verkställighet i vissa andra fall än som har behandlats i det föregående. t.ex. om den exekutionstitel som ligger till grund för verkställigheten undanröjs eller om gäldenären fullgör sin betalningsskyldighet innan utmätt egendom har sålts. Sådana fall utgör dock inte självrättelse i den mening som avses här.
5.5 Lagtekniska frågor
Beredningens förslag till UB' är så disponerat att 1 och 2 kap. innehåller regler om exekutionsväsendet och vissa andra gemensamma bestäm- melser. medan verkställighet regleras i 3—16 kap. och handräckning i 17 kap. I de båda avslutande kapitlen meddelas gemensamma bestämmelser av processuell natur. i 18 kap. om kostnader i utsökningsmål och i 19 kap. om förfarandet hos kronofogdemyndigheten och om klagan i utsök- ningsmål. Systematiken i förslaget har i allmänhet godtagits vid remiss- behandlingen. Ett par remissinstanser har dock varit kritiska mot att regler av allmän karaktär meddelas både i början och i slutet av balken.
Enligt min mening är den föreslagna dispositionen av det omfattande
168
Prop. 1980/81: 8 Föredragande/1: Allmän motivering
Iagmaterialet logisk och ändamålsenlig. Balken får sålunda anses så över- skådlig som man rimligen kan begära. Jag kan därför i huvudsak godta den föreslagna systematiken. Det kan erinras om att uppgiften att förordna om handräckning enligt departementsförslaget inte skall ankomma på krono- fogdemyndigheterna (se avsnitt 5.2.4). På grund härav utgår ett kapitel.- Nämnda ståndpunkt får även konsekvenser för en del andra bestämmelser i balken.
I fråga om de bestämmelser som är gemensamma för olika former av verkställighet bör emellertid enligt min mening väljas en något annorlunda disposition än i beredningens förslag. I detta återfinns sådana bestäm- melser i såväl balkens inledande som dess avslutande kapitel. nämligen i 1 och 2 kap. samt i 18 och 19 kap. Tanken bakom denna uppdelning synes ha varit att i de inledande kapitlen bör finnas de föreskrifter som läsaren behöver känna till för att rätt förstå innebörden av de egentliga bestärr- melserna om verkställighet (och handräckning) i de följande kapitlen, medan gemensamma föreskrifter om själva förfarandet hos krono- fogdemyndigheten bör placeras efter de bestämmelser som reglerar olika former av verkställighet (och handräckning). Även om denna ståndpunkt har vissa skäl för sig. synes en sådan uppdelning av bestämmelser av allmän karaktär försvåra överskådligheten av Iagmaterialet. Uppdelningen av de gemensamma bestämmelserna har bl.a. lett till att i beredningens förslag återfinns bestämmelser omjäv mot förrättningsman dels i 1 kap. 4 & och dels i 19 kap. 7 å. Vidare har regler om ställföreträdare och om ombud för och biträde åt part tagits upp både i 2 kap. 6 5 och i 19 kap. 4 &.
Enligt min mening blir balken mera överskådlig och de enskilda bestäm-. melserna lättare att förstå. om huvuddelen av de gemensamma föreskrif- terna förs samman till de inledande kapitlen i balken. Det avsnilt som handlar om kostnader i utsökningsmål bör dock tas upp i slutet av balken.
Beredningens förslag är inte indelat i särskilda avdelningar. Jag har övervägt att föreslå en sådan indelning. Med hänsyn bl.a. till att det särskilda kapitlet om handräckning faller bort synes detta dock inte behövligt.
1 beredningens förslag har införselkapitlet (4 kap.) placerats före bestämmelserna om utmätning (5— 15 kap.). Till stöd för en sådan ordning kan. förutom tekniska skäl, anföras att införsel har blivit en alltmera bety- delsefull exekutionsform. Införsel förekommer sålunda i mycket stor utsträckning. särskilt för uttagande av underhållsbidrag men även för indrivning av skatter. böter o.d. Utmätning måste emellertid anses utgöra den primära verkställighetsformen i fråga om betalningsskyldighet. Medan införsel står till buds endast för vissa typer av fordringar och kan äga rum endast i vissa särskilda tillgångar, står utmätning öppen för fordringar av alla slag och genom utmätning kan i princip all slags egendom som tillhör gäldenären tas i anspråk. Även utmätning av lön och liknande förmåner kan äga rum för fordringar av alla slag. Utmätningsinstitutet är också mera
169
Prop. 1980/81; 8 Föredragande/1: Allmän motivering
dominerande, bl.a. så till vida att det kräver en avsevärt utförligare reglering än införsel. Införsel kan. dessutom betraktas som en specialform av utmätning. Mot bakgrund härav ter det sig mest naturligt och logiskt att utmätning behandlas före införsel.
En remissinstans har vänt sig mot att skepp och luftfartyg genomgående nämns före fast egendom i beredningens förslag och har ifrågasatt om inte ordningen bör vara den motsatta. Det skulle bl.a. medföra att ordningen mellan kapitlen om exekutiv försäljning av sådan egendom skulle kastas om. Enligt min mening är det emellertid naturligt att nämna lös egendom före fast egendom. Påpekas bör också att bestämmelser som uttryckligen gäller både lös och fast egendom närmast avser utmätning och att vid utmätning lös egendom i princip skall tas i anspråk före fast egendom. Jag finner därför inte skäl att frångå den av beredningen föreslagna ordningen mellan skepp och luftfartyg samt fast egendom. även om exekution i fast egendom naturligtvis är mycket vanligare än exekution i skepp och luft- fartyg. '
Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska till att flera bestämmelser i beredningens förslag överlämnar åt kronofogdemyndigheten att bedöma huruvida viss åtgärd skall vidtas eller inte. För att tillämpningen inte skall bli alltför stelbent är det emellertid nödvändigt att i en del fall överlåta åt kronofogdemyndigheten att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet bedöma huruvida skäl föreligger att vidta aktuell åtgärd. Sådana bestämmelser kan i allmänhet inte antas vålla större svårigheter för kronofogdemyndigheterna. Dessa är väl skickade att avgöra sådana frågor och motiven lämnar ofta god vägledning för bedömningen. Vid ut- arbetande av departementsförslaget har emellertid strävats efter att i gör- ligaste mån begränsa bestämmelser av denna typ. Beträffande vissa av de aktuella bestämmelserna får senare övervägas om verkställighetsföre— skrifter bör meddelas av regeringen. Vid behov kan också RSV i egenskap av centralmyndighet meddela närmare anvisningar.
Beredningen har lämnat utförlig motivering till föreslagna bestämmelser. Därvid behandlas också åtskilliga tillämpningsfrågor. Beredningens motiv redovisas i det följande i anslutning till aktuella bestämmelser i departe- mentsförslaget. I den mån departe mentsförslaget överensstämmer med be- redningens förslag ansluter jag mig. även om det inte sägs uttryckligen i varje särskilt fall. också till beredningens uttalanden om bestämmelsernas närmare innebörd. såvida inte annat anges eller följer av sammanhanget.
5.6 Ikraftträdande m.m.
Bestämmelser om ikraftträdande av UB samt övergångsbestämmelser och följdändringar i andra lagar avser jag att ta upp senare i en särskild lagrådsremiss. Arbete på en sådan remiss pågår f.n. ijustitiedeparte- mentet. Såvitt kan bedömas nu bör UB träda i kraft den I januari 1981.
170
Prop. 1980/81: 8 Specialmativering
UB bör i åtskilliga hänseenden kompletteras med verkställighetsföre- skrifter som meddelas av regeringen. på samma sätt som f.n. UL och införsellagen kompletteras av USK samt SfL. LfL och FfL kompletteras av särskilda förordningar om exekution i registrerat skepp m.m.. i luft- fartyg m.m. resp. i fast egendom. Jag förutsätter också att RSV i sin egenskap av centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet utarbetar anvisningar och fastställer formulär i den utsträckning det är behövligt.
Som framgår av det föregående läggs genom UB åtskilliga nya uppgifter på kronofogdemyndigheterna. Detta gäller inte bara exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra frågor som f.n. ankommer på över- exekutor utan också flera uppgifter som saknar motsvarighet i gällande rätt. De nya uppgifterna är delvis av kvalificerad beskaffenhet. UB kommer att ställa stora krav på kronofogdemyndigheterna. Det är angeläget att berörd personal ges behövlig utbildning på området i god tid före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Det ankommer i första hand på RSV att svara för utbildningen. Också hovrätterna kommer med förslaget att få avsevärt ökad befattning med utsökningsmål.
5.7 Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
utsökningsbalk.
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
6 Motivering till de särskilda kapitlen
Innan jag går närmare in på bestämmelserna i departementsförslaget skall jag lämna en översiktlig redogörelse för det viktigaste av innehållet i de olika kapitlen. '
I 1 kap. ges bestämmelser om UB:s tillämpningsområde (] och 2 55) och om den myndighet som har att handlägga utsökningsmål, dvs. kronofogde- myndigheten (3—5 åå). Där anges vidare vad som avses med beteckningar- na enskilt mål och allmänt mål (6 å). I kapitlet meddelas också vissa ge- mensamma föreskrifter beträffande tillämpningen av bestämmelser i bal- ken som rör fartyg. luftfartyg och fast. egendom (8— 12 åå).
2 kap. i departementsförslaget innehåller bestämmelser om förfaran- det hos kronofogdemyndigheten, vilka är gemensamma för alla verk- ställighetsformer. Där regleras till en början ansökan och vad som har samband därmed (1—9 55). Ansökan skall kunna göras muntligen eller skriftligen (l ä). Bestämmelser föreslås bl.a. om handlingar som skall ges in av sökanden (2 &) och om förfarandet när ansökan har gjorts hos kronofogdemyndighet som inte är behörig eller när ansökan
171
Prop. 1980/81: 8 . Specialmativering
är bristfällig (4 och 5 59”). I fråga om parts behörighet och ställföreträdare eller ombud för och biträde åt part hänvisas med vissa förbehåll till RB:s bestämmelser (6 5). Detsamma gäller frågan när handling skall anses inkommen till kronofogdemyndigheten och översättning av handling (7 och 8 55). Även laga förfall uppmärksammas (9 5). Enligt departements- förslaget skall kronofogdemyndigheten kunna hålla förhör med svaranden och i viss utsträckning även med tredje man (10—14 55). Bestämmelser meddelas bl.a. om vite och hämtning för att framtvinga inställelse. För att tvinga fram upplysningar i mål om utmätning eller kvarstad för fordran eller för att få till stånd verkställighet av annan förpliktelse än betalnings- skyldighet föreslås kronofogdenryndigheten få befogenhet att förelägga vite (15 5). Under särskilda förutsättningar skall en tredskande gäldenär eller tredje man kunna häktas av domstol (16 5). I samband härmed föreslås bestämmelser i den principiellt och praktiskt viktiga frågan i vad mån kronofogdemyndigheten får bereda sig tillträde till bostad m.m. och i vad mån fysiskt våld och liknande tvång får användas vid exekutiv förrätt- ning (17 ä).
2 kap. innehåller vidare vissa föreskrifter rörande kronofogdemyndig- hetens beslut (18—20 55). bl.a. om motivering och självrättelse och om att sådant beslut i princip länder till efterrättelse genast. Med beslut likställs i princip åtgärd av myndigheten (le ll). En del processuella bestämmelser meddelas angående fördelningstvist som kronofogdemyndigheten själv prövar (22 och 23 55). I kapitlet föreslås också föreskrifter om säkerhet som skall ställas i utsökningsmål (25—27 5.6) samt om beräknande av fordran som inte är förfallen och om ränta när lyfta medel skall betalas tillbaka (28 och 29 åå).
Även 3 kap. innehåller för alla former av verkställighet gemensamma bestämmelser, nämligen om exekutionstitlar. Kapitlet inleds med en katalog över exekutionstitlama (I 5). Där nämns först domstols dom. varmed jämställs bl.a. utslag eller beslut. Förvaltningsdomstols dom eller beslut omfattas utan vidare härav. Vidare kan verkställighet äga rum av stadfäst förlikning, utslag eller beslut i lagsökningsmål, skiljedom och skriftlig förbindelse angående underhållsbidrag. Även förvaltningsmyndig— hets beslut får föranleda verkställighet, dock endast när det är medgivet enligt särskild bestämmelse. Också andra handlingar än de nu nämnda förutsätts kunna med stöd av särskilda föreskrifter ligga till grund för verkställighet. I kapitlet anges de närmare förutsättningar under vilka olika exekutionstitlar får verkställas (3 -—20 55). Därvid skiljs mellan domar och beslut som har vunnit laga kraft och sådana som inte har vunnit laga kraft när verkställighet skall äga rum (3—11 åå). Kapitlet innehåller också bestämmelser om invändningar som svaranden kan göra mot sökt verkstäl— lighet. t.ex. att han har fullgjort ålagd förpliktelse (21 5). Om exekutions- titel upphävs, skall verkställigheten avbrytas och vidtagna åtgärder i princip återgå. Föreskrifter härom. ges också i kapitlet (22 5).
172
Prop. 1980/81: 8 Specialmmivering
Med4 kap. inleds den del av UB som behandlar utmätning (4— 14 kap.). 4 kap. innehåller bestämmelser om själva utmätningen till skillnad från för- säljning och redovisning. Frågan om undantag från utmätning och om säkerställande av utmätning regleras dock i de närmast efterföljande kapitlen. Kapitlet inleds med vissa allmänna bestämmelser, som bl.a. anger att utmätning får användas för uttagande av alla slags fordringar och att genom utmätning får tas i anspråk i princip all slags egendom (1—3 åå). Bestämmelserna om utmätningsordningen och vissa andra förutsättningar för utmätning (4—6 åå) överensstämmer i huvudsak med vad som gäller f.n. Som villkor för utmätning av lös egendom föreslås generellt att egendomen är tillgänglig vid förrättning eller att den ändå kan identifieras och att hinder inte kan antas möta att säkerställa utmätningen (7 5). Av bestämmelsen följer att lösöre och löpande skuldebrev eller annat presentationspapper kan utmätas utan att egendomen resp. handlingen är tillgänglig för förrättningsmannen.
Beträffande behörig kronofogdemyndighet, underrättelse till gäldenären och förfarandet i övrigt (8—13 åå) föreslås bestämmelser som till stor del överensstämmer med vad som redan gäller. I fråga om tid för utmätning föreslås dock inte någon särskild tidsfrist utan endast att utmätning skall ske så snart som möjligt (10 å). Departementsförslaget utgår från att för- rättning inte längre skall rutinmässigt hållas i gäldenärens bostad. I stället skall uppgifter angående utmätningsbara tillgångar i första hand inhämtas från gäldenären eller genom undersökning i register m.m. En uttrycklig regel tas upp om kronofogdemyndighetens skyldighet att efterforska utmätningsbar egendom (9 5). Gäldenären föreslås bli skyldig att lämna uppgifter om sina tillgångar och att bekräfta uppgifterna under straff- ansvar (14 å). 1 följd härav anses lagen om utmätningsed kunna avskaffas. Upplysningsplikt föreslås även för tredje man såvitt avser mellanhavande mellan honom och gäldenären (15 s').
I fråga om förhållandet till tredje man föreslås i 4 kap. en i väsentliga delar ny reglering (17—26 5515). Det anges en del fall i vilka gäldenären på grund av besittning eller registrering får presumeras vara ägare till lös eller fast egendom. I fråga om makar eller andra som varaktigt sammanbor föreslås att lös egendom i deras gemensamma besittning skall presumeras tillhöra dem med samäganderätt (19 å). Bestämmelserna härom komplet- teras med föreskrifter i 8 kap.. som medger att hela egendomen under vissa förutsättningar säljs exekutivt. I fall då det inte är möjligt att på något yttre faktum grunda en presumtion om äganderätt och det inte heller eljest framgår att egendomen tillhör gäldenären föreslås att egendomen får utmätas med förbehåll om tredje mans rätt, under förutsättning att sannolika skäl föreligger för att egendomen tillhör gäldenären. När. egendom har utmätts trots att tredje man gör gällande att egendomen tillhör honom. skall kronofogdemyndigheten i allmänhet förelägga tredje mannen att väcka talan vid domstol vid påföljd att han förlorar sin rätt
173
Prop. 1980/81: 8 Specialmativering 174
mot utmätningssökanden (20 OCI'lI 25 55). 1 fall då utmätning har skett med förbehåll för tredje mans rätt skall föreläggande i stället meddelas sökanden (21 å). Föreläggande att väcka talan vid domstol föreslås också kunna meddelas i fråga om utmätt fordrans eller rättighets bestånd (22 å).
Liksom f.n. skall domstols beslut. varigenom fordran har fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, medföra att egendomen skall anses utmätt (27 å). Detsamma föreslås gälla registrerat skepp och registrerat luftfartyg. När det gäller rättsverkningarna av utmätning föreslås generella regler om de inskränkningar som utmätningsbeslut medför i gäldenärens förfoganderätt (29 å). Principen är att gäldenären inte får förfoga över utmätt egendom till skada för sökanden. Förmånsrätt på grund av utmätning föreslås i allmänhet inträda i och med utmätnings- beslutet (30 5). I fråga om skepp eller luftfartyg som är registrerat här i riket och fast egendom skall förmånsrätten dock inte inträda förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Förslaget uppmärksammar också behovet av åtgärder beträffande utmätt egendom för att den rätt som sökanden har vunnit skall tas till vara (31 å). Kronofogdemyndigheten föreslås få i princip samma befogenheter som annars tillkommer egendomens ägare. Självrättelse av utmätning regleras på i huvudsak samma sätt som f.n. (33—35 515). Sådan rättelse föreslås emellertid kunna vidtas även beträffande fast egendom och i fall då den utmätta egendomen visas tillhöra tredje man skall självrättelse kunna vidtas utan särskild tidsbegränsning.
I 5 kap. ges bestämmelser om beneficium och andra undantag från utmätning. Kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande regler på området. I fråga om skadestånd med anledning av personskada. frihets-' berövande m.m. föreslås dock en viss utvidgning av utmätningsfriheten. nämligen beträffande tid efter det att skadeståndet har betalats ut (7 5).
6 kap. behandlar frågan om säkerställande av utmätning, dvs. vilka åtgärder som efter beslut om utmätning skall vidtas beträffande själva egendomen. Där anges i fråga om olika slag av egendom de åtgärder som kronofogdemyndigheten har att vidta. såsom omhändertagande av egen- domen. underrättelse till sekundogäldenär etc. (2—11 55). Beträffande lösöre föreslås kronofogdemyndigheten kunna i viss utsträckning avstå från att vidta någon åtgärd (4 5). När det gäller fordran eller rättighet som grundas på presentationspapper föreslås som ett alternativ till handlingens omhändertagande i fall då det kan antas att denna undanhålls eller har förkommit att förbud skall meddelas sekundogäldenär eller motsvarande att fullgöra sin förpliktelse (2 15). Härav följer att sådan fordran eller rättighet i nämnda fall får utmätas trots att utmätningen inte kan säker- ställas genom handlingens omhändertagande. Vad nu har sagts gäller även när pantbrev eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg skall utmätas hos den intecknade egendomens ägare. Utmätt lösöre som lämnas kvar hos gäldenären föreslås få nyttjas av denne. om inte kronofogdemyn-
Prop. 1980/81: 8 Specialnmtivering
digheten beslutar annat (4 å). Förutom de åtgärder som vidtas med själva egendomen skall denna beskrivas och värderas (9 å). Liksom f.n. föreslås kronofogdemyndigheten vid behov kunna säkerställa utmätning av lös egendom genom provisorisk åtgärd (12 å). [ fråga om åtgärder efter utmätning av fast egendom hänvisas i huvudsak till kapitlet om exekutiv försäljning av sådan egendom (13 och 14 åå).
[ 7 kap. i departementsförslaget behandlas utmätning av lön och liknande förmåner. Kapitlet överensstämmer i huvudsak med nuvarande regler om sådan utmätning. Förutsättningama för löneutmätning har dock jämkats något. Sålunda har det särskilda villkor som består i att löne- utmätning inte får äga rum. om det med skäl kan antas att gäldenären har gjort vad han har förmått för att betala skulden, utgått. Den längsta tid under vilken löneutmätning i normala fall får pågå utan gäldenärens med— givande föreslås bli utsträckt till sex månader per år (5 å). En bestämmelse föreslås för det fallet att gäldenären arbetar hos make eller annan utan synlig lön eller mot så låg ersättning att inte något kan tas i anspråk (18 å). Förslaget innebär att kronofogdemyndigheten. i enlighet med vad som f.n. gäller vid införsel. kan ålägga arbetsgivaren att utge så mycket som hade kunnat tas ut. om skälig lön hade utgått.
Med 8 kap. inleds de kapitel i UB som reglerar försäljning av utmätt egendom. I 8 kap. meddelas allmänna bestämmelser om exekutiv för- säljning. vilka i princip är gemensamma för all slags egendom. Bestäm- melserna gäller i tillämpliga delar även när egendom skall säljas exekutivt under konkurs (] å). Någon bestämd tidsfrist för försäljning av egendom i allmänhet uppställs inte. utan det föreslås endast att försäljningen (skall ske utan onödigt dröjsmål (3 å). Närmare bestämmelser föreslås om olika hinder mot försäljning. bl.a. i fall då exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft eller då tvist råder om utmätt egendom (4—6 åå). För det fall att andel i viss egendom har utmätts föreslås möjlighet att utvidga försälj- ningen till att avse hela egendomen. under förutsättning att lagen (l904z48 s. 1) om samäganderätt är tillämplig (8 och 9 åå). Vad som efter försälj- ningen belöper på andel i egendomen som inte tillhörde gäldenären skall tillkomma den andelens ägare. Även andra borgenärer än utmätnings- sökanden kan ibland ha anspråk på betalning ur utmätt egendom. Förut- sättningama för sådan rätt till betalning regleras ingående i kapitlet (10— 15 åå). Kapitlet innehåller också en generell befogenhet för kronofogdemyn- digheten att vid behov ge den som har förvärvat egendom exekutivt hand- räckning för att komma i besittning av egendomen (17 å).
9 kap. innehåller bestämmelser om exekutiv försäljning av lös egendom frånsett registrerat skepp och registrerat luftfartyg. Försäljning skall ske på auktion eller under hand (] å). Kronofogdemyndigheten får uppdra åt auktionsföretag eller annan att hålla auktion. Kapitlet innehåller åtskilliga närmare föreskrifter om försäljning på auktion. bl.a. om kungörande och underrättelser. om avvisande av för lågt bud. om betalning av köpeskil-
175
Prop. 1980/81: 8 Special/nutiwring
lingen för inropad egendom. om nytt försäljningsförsök när auktion inte har gett resultat och om ianspråktagande av handpenning när inrop inte har fullföljts (2—7 åå). Möjligheten till underhandsförsäljning av utmätt egendom har i departementsförslaget i princip jämställts med försäljning på auktion. Försäljning föreslås skola ske under hand. om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås genom en sådan försäljning än genom försäljning på auktion och om försäljning under hand även i övrigt är ändamålsenlig (8 å). Underhandsförsäljning skall föregås av anbudsför- farande.
Särskilda bestämmelser föreslås om försäljning av utmätt egendom som gäldenären innehar under förbehåll om återtaganderätt (9 å). Bestäm- melserna avser i första hand egendom beträffande vilken konsument- kreditlagen eller den föreslagna lagen om avbetalningsköp mellan närings- idkare m.fl. är tillämplig. Förslaget innebär att egendomen i allmänhet skall säljas utan förbehåll för avbetalningssäljarens rätt men under villkor att köpeskillingen förslår till betalning av dennes fordran. Kapitlet inne- håller också bestämmelser om indrivning av utmätt fordran (IO—12 åå). Bestämmelserna syftar till att sådan fordran om möjligt skall drivas in i stället för att säljas. Utmätning av pantbrev i skepp eller fastighet skall enligt förslaget leda till antingen att skeppet resp. fastigheten tas i anspråk eller att pantbrevet pantförskrivs till utmätningssökanden (13 och 14 åå). Motsvarande föreslås gälla när skuldebrev som är intecknat i luftfartyg har utmätts hos luftfartygets ägare (IS å).
I 10. I! och [2 kap. meddelas bestämmelser om exekutiv försäljning av registrerat skepp, av registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg resp. av fast egendom. Dessa kapitel överensstämmer i allt väsentligt med de bestämmelser som nu gäller enligt de särskilda lagarna om exekutiv försäljning av sådan egendom; Enligt departementsförslaget skall försäljningen dock åvila kronofogdemyndigheten i stället för som f.n. överexekutor.
Det sista ledet i utmätningsförfarandet. nämligen redovisning av influtna medel. behandlas i 13 kap. Enligt huvudregeln skall redovisning ske så snart som möjligt (] å). Undantag härifrån föreslås bl.a. i fall då influtet belopp är ringa och ytterligare medel kan antas inflyta. När två eller flera sakägare har anspråk på betalning ur medlen. skall fördelning ske. Sammanträde för fördelning skall alltid hållas. när specialobjekt som avses i 10—12 kap. har sålts. 1 övrigt skall fördelningssammanträde hållas när det är oklart hur medlen skall fördelas (4 €)). Det kan inträffa att bevakad
fordran eller därmed förenad förmånsrätt är beroende av villkor eller tvistig. Kronofogdemyndigheten skall då avsätta vad som belöper på ford-
ringen (7 å). Beträffande tvistig fordran föreslås kronofogdemyndigheten kunna förelägga borgenären att väcka talan i saken vid domstol vid äventyr att han förlorar sin rätt. Under särskilda förutsättningar skall krono- fogdemyndigheten själv kunna pröva sådan tvist. Kapitlet innehåller också
176
Prop. 1980/81: 8 Specialmotivering
flera andra föreskrifter rörande fördelning (4—6, 8 och 9 åå). Det föreslås också en del särskilda bestämmelser om fördelning när registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller fast egendom har sålts (10— 12 åå).
Borgenär har vid exekution ofta anspråk på betalning inte bara för en kapitalfordran utan också för ränta. rättegångskostnader m.m. l kapitlet föreslås bestämmelser om i vilken ordning avräkning skall ske på olika anspråk (13 å). Kapitlet innehåller även en del närmare bestämmelser rörande utbetalning av medel (14— 19 åå). Bl.a. anges en rad fall då hinder föreligger mot utbetalning annat än mot säkerhet. t.ex. då exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft eller utmätningen har överklagats (14 å). Vissa föreskrifter meddelas också om skyldighet för borgenär att återställa ford- ringsbevis. förete pantbrev m.m. (17 å). I samband härmed regleras den situationen att beslut om fördelning eller utbetalning ändras (20 å). Enligt förslaget skall kronofogdemyndigheten då på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Detsamma föreslås gälla i vissa andra fall.
1 14 kap. behandlas den verkan som exekutiv försäljning har mot tredje man som var rätt ägare till egendomen. Som huvudregel föreslås att exekutiv försäljning inte. ger köparen bättre rätt än frivillig försäljning (l å). Enligt allmänna regler kan lös egendom i vidsträckt omfattning vara föremål för godtrosförvärv och detsamma skall gälla när egendomen säljs exekutivt. Från nyssnämnda princip föreslås vissa undantag. Tredje man som har underlåtit att efterkomma föreläggande att väcka talan om ägande- rätten till utmätt egendom förlorar sin rätt även mot köparen (2 å). Beträf- fande registrerat skepp och fast egendom föreslås ett mera långtgående skydd för köparen (3 å). kompletterat med rätt för tredje mannen till ersätt- ning av staten (6 å). Kapitlet innehåller också bestämmelser om ersätt- ningsskyldighet för gäldenären och ondtroende borgenär mot köparen när exekutivt såld egendom frångår honom resp. mot tredje mannen när försäljningen medför att han förlorar sin rätt (4 och 5 åå).
[ 15 kap. behandlas införsel i lön och liknande förmåner. Kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med nuvarande bestämmelser i införsel- lagen.
I 16 kap. regleras verkställighet av förpliktelse som avser annat än betalningsskyldighet samt av kvarstad och annan säkerhetsåtgärd. Kapitlet inleds med ett avsnitt som rör avhysning (1—9 åå). I förslaget ges en allmän bestämmelse om att avhysning skall genomföras så att skälig hänsyn tas till såväl sökandens intresse som svarandens situation (2 å). Beträffande tidsfrist för verkställigheten föreslås att avhysning om möjligt skall ske inom fyra veckor från det att handlingarna kom in till krono- fogdemyndigheten. Svaranden skall i allmänhet underrättas på förhand och avhysning får ske tidigast en vecka (i vissa fall två veckor) från under- rättelsen (3 å). Kronofogdemyndigheten kan lämna anstånd med avhysning under högst två eller. under särskilda förutsättningar. fyra veckor (4 å). Även sökanden kan ge anstånd. men om sådant anstånd
12 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 8. Del I
177
Prop. 1980/81: 8 Specialnmtirering
varar längre än sex månader från dagen för ansökningen förfaller ansök- ningen (5 å). Kronofogdemyndigheten föreslås få befogenhet att anskaffa transportmedel. hyra utrymme för förvaring och vidta andra liknande åtgärder (6 å). När fråga är om avhysning från annat än bostad skall krono- fogdemyndigheten under vissa förutsättningar kunna sälja avhyst egendom eller låta förstöra den (7 å).
Beträffande annan verkställighet än avhysning föreslås endast bestäm- melser om behörig kronofogdemyndighet. underrättelse och sättet för verkställighetens genomförande (10—12 åå). [ det avslutande avsnittet meddelas särskilda bestämmelser om kvarstad (13—16 åå). Beträffande verkställandet av kvarstad för fordran föreslås åtskilliga bestämmelser rörande utmätning få motsvarande tillämpning (13 å). Även i fråga om verkan av sådan kvarstad hänvisas delvis till vad som föreslås om utmätning (14 å). Kvarstad för fordran föreslås inte utgöra hinder mot att egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad för annan fordran. men i fall då egendomen utmäts för fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. skall denna anses samtidigt utmätt för kvar- stadsborgenärens fordran (15 å). Även kvarstad till säkerhet för bättre rätt regleras. vilket i huvudsak sker genom hänvisning till vissa bestämmelser rörande utmätning resp. kvarstad. för fordran (16 å).
Frågan om kostnader i utsökningsmål behandlas i 17 kap. För statens kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten. s.k. förrättnings- kostnader. skall ersättning tas ut: enligt vad regeringen föreskriver (1 å). Enligt huvudregeln ansvarar sökanden mot staten för förrättningskostna- derna i målet (2 å). Från denna regel föreslås emellertid vissa undantag (3 och 4 åå). Bl.a. skall kronofogdemyndigheten kunna helt eller delvis befria sökanden från kostnadsansvar om skyldigheten skulle vara betungande (4 å). Förrättningskostnad för vilken sökanden ansvarar skall på begäran förskotteras av honom (5 å). Förrättningskostnad skall i allmänhet tas ut i målet av svaranden. men vissa undantag föreslås (6— 10 åå). Kan kostnaden inte tas ut på sådant sätt. får den utsökas hos sökanden (_l l å). 1 fördelningstvist som kronofogdemyndigheten själv prövar föreslås Rst regler om rättegångskostnader bli tillämpliga (12 å).
I det avslutande 18 kap. behandlas klagan i utsökningsmål. Mot krono- fogdemyndighets beslut får talan föras i hovrätten (] å). Huvudregeln är att varje beslut (eller åtgärd) får överklagas. Beträffande vissa beslut före- skrivs dock förbud mot talan eller mot särskild talan (2—4 åå). Rätts- medlet för talan mot kronofogdemyndighets beslut skall vara besvär (8 å). Besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndigheten. 1 fråga om tidsfrist för klagan skall enligt departementsförslaget olika regler gälla för olika fall (9 å). Huvudregeln är att besvär skall anföras inom tre veckor från del- givning av beslutet. När självrättelse är tillåten. skall sådan åtgärd kunna vidtas med anledning av vad som anförs i besvärsinlagan (12 å). Beträf- fande förfarandet i hovrätten utgår departementsförslaget från att Rst
178
Prop. 1980/81: 8
bestämmelser har motsvarande tillämpning. En del avvikande eller kompletterande föreskrifter föreslås emellertid (14— 17 åå). Mot hov- rättens beslut får talan föras i högsta domstolen genom besvär (18 å). Även när det gäller sådan talan o'ch rättegången i högsta domstolen förut- sätts RB:s regler ha motsvarande tillämpning, men en de] särskilda bestäm- melser meddelas (19 och 20 åå).
Kapitlet innehåller även bestämmelser om särskilda rättsmedel i utsök- ningsmål (21 å). RB:s bestämmelser om sådana rättsmedel i 58 och 59 kap. föreslås i princip få motsvarande tillämpning. Vad som föreskrivs i RB om återställande av försutten tid skall kunna tillämpas även i fråga om vissa förelägganden som kronofogdemyndigheten meddelar.
1 kap. Inledande bestämmelser
[ balkens inledande kapitel meddelas en del grundläggande föreskrifter om balkens tillämpningsområde. exekutiv myndighet m.m. Kapitlet motsvarar 1 kap.. 2 kap. 1—13 åå (delvis) och 19 kap. 7 å beredningens förslag.
Föredragande". En del bestämmelser i 1 kap. beredningens förslag saknar motsvarighet i departementsförslaget. Beträffande anledningen härtill vill jag i fråga om vissa bestämmelser framhålla följande.
Enligt 1 kap. 3 å andra stycket i beredningens förslag kan regeringen meddela föreskrifter om överlämnande av ärende från en kronofogde- myndighet till annan och om kronofogdemyndighetens handläggning i övrigt av ärenden som avses i UB. Att regeringen numera kan meddela föreskrifter om verkställighet av lag följer emellertid redan av RF. Något särskilt bemyndigande härtill behövs därför inte i balken.
[ 1 kap. 5 å beredningens förslag anges att vissa frågor som uppkommer i ärenden om verkställighet får hänskjutas till rättegång enligt vad som anges i balken. Denna föreskrift utgör en erinran om att tvister om bättre rätt till utmätt egendom m.m. och om fordringar som skall delta i köpeskil- lingsfördelning i princip skall prövas av domstol. Bestämmelsen är. som också har framhållits under remissbehandlingen. obehövlig.
l 1 kap. 6 å beredningens förslag anges att talan i exekutiva ärenden fullföljs från kronofogdemyndigheten till hovrätt och att högsta domstolen är överrätt i exekutiva ärenden som fullföljs från hovrätt. Förslaget att i 1 kap. ange fullföljdsordningen i utsökningsmål torde hänga samman med en önskan från beredningens sida att redan i balkens inledande bestämmelser ange vilka myndigheter som tar befattning med utsökningsmål. Enligt min mening är emellertid en bestämmelse med sådant Syfte inte nödvändig. Däremot måste under alla omständigheter klargöras hur fullföljd sker i utsökningsmål. Regler härom har emellertid sin givna plats i det kapitel som behandlar fullföljdsförfarandet (se 18 kap. departementsförslaget).
1 kap. 179
Prop. 1980/81: 8
Jag anser därför att någon bestämmelse i ämnet inte bör inflytai 1 kap. Beredningen har vidare i 1 kap. 7 å första stycket föreslagit bemyndi- gande för regeringen att bestämma i vilken omfattning åtgärd eller beslut . som endast avser ärendes beredning får vidtas eller meddelas av ledamot i hovrätten eller av tjänsteman vid denna samt. när ärende har fullföljts till högsta domstolen. av tjänsteman vid denna. Sådana föreskrifter torde emellertid kunna meddelas av regeringen utan särskilt bemyndigande.
l 7 å andra stycket har beredningen föreslagit motsvarande bemyndi- gande för regeringen såvitt avser inhibition. dvs. förordnande att åtgärd för verkställighet (eller handräckning) inte skall äga rum tills vidare. Bestäm- melsen bör ses mot bakgrund av att beslut i utsökningsmål som regel skall lända till efterrättelse omedelbart. Till stöd för bestämmelsen framhåller beredningen att det därför ofta blir aktuellt att pröva fråga om inhibition när överklagande sker. För att inte hovrätten eller högsta domstolen skall belastas i onödan synes det önskvärt att inhibition kan beslutas av en ledamot i hovrätten (referenten) resp. revisionssekreterare. Beredningen anser inte att detta behöver möta betänkligheter. Frågan om inhibition bör av referenten resp. revisionssekreteraren kunna hänskjutas till avdel- ningen. om han är tveksam. Ont referenten i hovrätten eller revisions- sekreteraren för sin del finner att en begäran om inhibition inte bör bifallas. skall frågan enligt beredningens förslag alltid prövas på avdelningen. Svea hovrätt har under remissbehandlingen riktat kritik mot det nu berörda för- slaget. För egen del vill jag till en början framhålla att föreskrifter om befogenhet för en ledamot i hovrätten resp. revisionssekreterare att förordna om inhibition torde kräva lagform. Vidare villjag understryka det angelägna i att inhibitionsfrågor prövas omsorgsfullt. Principen att exekutiva beslut som regel länder till efterrättelse omedelbart bör inte kastas omkull genom att yrkanden om inhibition bifalls rutinmässigt. Sådan begäran bör inte bifallas annat än om det föreligger reell möjlighet för klaganden att uppnå ändring av det överklagade beslutet. Detsamma gäller givetvis när fråga om inhibiton tas upp till prövning utan särskilt yrkande. Eftersom ställningstagandet alltså förutsätter en viss. låt vara endast preliminär. prövning av huvudsaken. synes lämpligast att inhibi- tionsfrågan prövas enligt vanliga domförhetsregler. Förordnande om inhibition kan dessutom ibland vara till lika stor nackdel för exekutions— sökanden som avslag på begäran därom kan vara för klaganden. Det skulle därför vara otillfredsställande om befogenheten skulle avse endast rätt att förordna om inhibition men inte att avslå begäran därom. Även om man genom den föreslagna ordningen skulle kunna förenkla handläggningen i överinstanserna något. synes de angivna nackdelarna överväga. Det kan också erinras om att frågor om inhibition som avses i RB skall prövas av fullsutten avdelning (jfr 50 kap. 8 å andra stycket. 51 kap. 8 å andra stycket. 52 kap. 7 5 tredje stycket och 55 kap. 8 å andra stycket RB). På grund härav saknar departementsförslaget motsvarighet även till 1 kap. 7 å
1 _kap. 180
Prop. 1980/81: 8
andra stycket i beredningens förslag.
Behövliga bestämmelser om innebörden av olika beteckningar som används i UB bör lämpligen tas upp i 1 kap. [ beredningens förslag meddelas åtskilliga sådana bestämmelser. Sålunda innehåller större delen av 2 kap. 1— 13 åå föreskrifter av sådant slag. Alla dessa torde emellertid inte vara nödvändiga och det synes angeläget att så långt möjligt reducera antalet sådana föreskrifter.
[ 2 kap. 1 å i beredningens förslag anges att för tillämpningen av UB gäller de följande gemensamma bestämmelserna. Härtill framhåller bered- ningen att denna föreskrift bl.a. innebär att de bestämningar som ges i kapitlet endast gäller tillämpningen av UB. trots att det inte anges vid varje särskild paragraf. Att föreskrifter om innebörden av vissa termer och liknande bestämningar inte utan vidare gäller utanför UB torde emellertid vara tydligt utan särskild bestämmelse. Föreskriften är därför onödig.
Vidare torde de av beredningen föreslagna bestämningama rörande pant- och retentionsrätt. frånsett ett undantag, kunna utgå. Härom villjag framhålla följande. 1 2 kap. 11 å i beredningens förslag anges att med panträtt i fartyg avses. såvitt'angår skepp. sådan panträtt som behandlas i 261 —293 åå sjölagen (1891:35 s. 1)- dvs. panträtt på grund av inteckning — och. beträffande andra fartyg. handpanträtt. I anslutning till bestämmelsen påpekar beredningen att med uttrycket panträtt i fartyg däremot inte avses sjöpanträtt samt att bestämmelsen har ansetts erforderlig med hänsyn till att terminologin är vacklande. Utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. har vänt sig mot att termen panträtt i fråga om fartyg inte omfattar sjöpanträtt. Utredningen framhåller att det innebär en avvikelse från invanda begrepp och att det knappast kan genomföras kon- sekvent. Utredningen pekar på bestämmelsen i 6 kap. 12 å första stycket beredningens förslag. som enligt utredningen otvivelaktigt inbegriper sjöpanträtt. Det erinras också om att panträtt på grund av inteckning i båt kommer att finnas övergångsvis. Även Svea hovrätt har ifrågasatt lämplig- heten och behovet av att utesluta sjöpanträtt. Hovrätten framhåller att den föreslagna terminologin inte används i sjölagen och även i viss mån frångås i förslaget. t.ex. i 11 kap. 12 å där det talas om panträtt på grund av in- teckning. För egen del vill jag påpeka att skeppshypotek i departe- mentsförslaget. liksom i beredningens förslag. benämns panträtt på grund av inteckning. Även .i övrigt torde av olika bestämmelser i balken angående fartyg m.m. utan vidare framgå om panträtt på grund av inteck- ning. handpanträtt eller sjöpanträtt avses. Den föreslagna bestämmelsen har därför inte tagits upp i departementsförslaget. Jag har inte heller ansett det behövligt att ta upp en regel motsvarande 2 kap. 12 å första stycket i beredningens förslag, nämligen att med panträtt i fast egendom avses sådan panträtt som behandlas i 6 kap. JB. dvs. panträtt på grund av inteck- ning.
Beredningen har i 2 kap. 13 å föreslagit en bestämmelse om innebörden
1 kup. 181
Prop. 1980/81: 8
av termen retentionsrätt. Där anges att med retentionsrätt avses rätt att kvarhålla annan tillhörig lös egendom till säkerhet för fordran. I anslutning till bestämmelsen framhåller beredningen bl.a. att upplåtelse av rätt att kvarhålla egendom kan ske även i annat syfte än att ge medkontrahenten säkerhet för fordran. Sådan retentionsrätt får anses som en ofullgången nyttjanderätt och bör inte ha bättre skydd mot upplåtarens borgenärer eller annan tredje man än nyttjanderätt. Förslagets bestämmelser om reten- tionsrätt avser inte sådan rätt. Inte heller avses s.k. detentionsrätt enligt t.ex. 39 å lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom. Bered- ningen påpekar vidare att enligt förslaget skall retentionsrätt för fordran vara helt likställd med handpanträtt i exekutivt hänseende. ] vissa fall kan emellertid retentionsrätt för fordran äga rum i egendom som inte kan bli föremål för handpanträtt.
Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige anser att i paragrafen även bör meddelas en allmän bestämmelse om att retentionsrätt likställs med handpanträtt i exekutivt hänseende. Enligt Svea hovrätt framstår det vidare som en brist att den underavdelning, som omfattar 2 kap. 11— 13 åå och som enligt sin rubrik reglerar pant- och retentionsrätt. inte innehåller något om vanlig panträtt i lös egendom. Hovrätten föreslår att paragrafen får inledas med en definition av vad som avses med panträtt i lös egendom. Det ges då också tillfälle att likställa säkerhetsrätt på grund av ägar- förbehäll med panträtt.
För egen del villjag erinra om att termen retentionsrätt på senare tid har använts i lagtext. bl.a. i förmånsrättslagen och 1973 års ändringar i sjölagen. Jag anser lämpligt att termen används även i UB i stället för det längre uttrycket "rätt att kvarhålla (annan tillhörig) lös egendom till säkerhet för fordran". l förmånsrättslagen har visserligen lämnats en definition (4 å 2). Termen retentionsrätt torde emellertid. i van fall numera. inte begagnas för annan rätt att kvarhålla lös egendom än sådan som har till syfte att säkerställa fordran. Det är därför enligt min mening inte behövligt att meddela särskild föreskrift om innebörden av termen. Än mindre finns anledning att förklara termen panträtt i lös egendom. Jag anser inte heller att skäl föreligger att ta upp en allmän föreskrift om att retentionsrätt likställs med handpanträtt i exekutivt hänseende. Det synes tillräckligt att det av de olika bestämmelser som gäller handpanträtt och retentionsrätt framgår att dessa säkerhetsrätter i princip'är likställda. Framhållas bör emellertid att det inte föreligger någon sådan likställighet i fråga om skepp och skeppsbygge eller luftfartyg, eftersom sådan egendom kan vara föremål för retentionsrätt men inte för handpanträtt.
Beträffande 2 kap. 4. 6 och 14-— 18 åå beredningens förslag hänvisarjag till vad som sägs härom under 2 kap. departementsförslaget.
Eftersom förevarande kapitel behandlar inte endast exekutiv myndighet utan även bl.a. balkens tillämpningsområde och tillämpligheten av bestäm- melser som gäller specialobjekten fartyg. luftfartyg och fast egendom.
I kap. 182
Prop. 1980/81: 8
synes den i beredningens förslag upptagna kapitelrubriker. Exekutions- väsendet mindre träffande. I departementsförslaget har i stället valts beteckningen Inledande bestämmelser. varjämte underrubriker har införts.
Med anledning av de invändningar som under remissbehandlingen har riktats mot termen "exekution" vill jag framhålla att detta och besläktade ord används redan f.n. i utsökningsrättsliga författningar. 1 instruktionen (19701752) för riksskatteverket föreskrivs sålunda att RSV är central- myndighet för administration av "exekutionsväsendet". Ordet "exeku- tion" förekommer också i kungörelsen (1971:1097') om exekution i fast egendom. kungörelsen (1971:]102) om exekution i luftfartyg m.m. och förordningen (1975:943) om exekution i registrerat skepp m.m. samt i exekutionsavgiftskungörelsen (1971:]027). Termen "exekutiv" före- kommer bl.a. i lagen (l97lc494) om exekutiv försäljning av fast egendom. lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. och lagen (1973: 1 130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. Med hänsyn härtill finner jag inte anledning att nu avstå från användning av nämnda termer. Ordet "exekution" behövs bl.a. i benämningen "exekutionstitlar” (se 3 kap.).
Förevarande kapitel i departementsförslaget inleds med bestämmelser om balkens tillämpningsområde (1 och 2 åå). Vidare ges föreskrifter om den exekutiva myndigheten (3—5 åå) och om de båda huvudtyperna av mål och om parter m.m. (6 och 7 åå). Kapitlet innehåller också föreskrifter om tillämpning av bestämmelser som rör fartyg. luftfartyg och fast egendom (8— 12 åå).
Tillämpningsområde
1 å Denna paragraf behandlar balkens tillämpningsområde. Första styc- ket motsvarar 1 kap. 1 å i beredningens förslag. medan andra stycket sak- nar direkt motsvarighet i beredningens förslag.
Gällande rätt. UL. som reglerar exekutionsformema verkställighet och handräckning. och de till UL anslutande särskilda försäljningslagarna är direkt tillämpliga i huvudsak endast på det civilrättsliga området. Enligt föreskrift i 22 å ] mom. Up skall emellertid UL:s regler om verkställighet med vissa förbehåll tillämpas också på verkställighet av dom i brottmål. varigenom har dömts till böter eller vite eller till sådan med brott förenad ”påföljd" som innefattar betalningsskyldighet eller till "påföljd" som eljest är sådan att domen kan verkställas genom utsökning. Enligt 2 mom. i samma paragraf skall UL:s bestämmelser om verkställighet i tvistemål tillämpas även på verkställighet av brottmålsdom. varigenom har dömts till skadestånd eller talan om enskilt anspråk eljest har bifallits. På grund av hänvisningar i 60 å uppbördslagen och i vissa andra författningar är UL:s och försäljningslagamas regler om utmätning med vissa undantag tillämp-
Ikap.15
183
Prop. 1980/81: 8
liga även beträffande utmätning för skatter och allmänna avgifter. När förvaltningsdomstols eller förvaltningsmyndighets avgörande i andra fall får verkställas exekutivt, anses UL utan särskild bestämmelse tillämplig. lnförsellagen är däremot direkt tillämplig även på indrivning av böter och viten. skatter och allmänna avgifter samt vissa andra beslut av förvalt- ningsmyndighet.
Lugberedningen. Beredningens förslag utgår från att UB skall innehålla regler om såväl verkställighet som handräckning. Beredningen framhåller såvitt gäller verkställighet till en början att dess förslag i motsats till UL bygger på att UB i princip skall vara direkt tillämplig inte bara på verkstäl- lighet i tvistemål o.d. utan i alla fall när verkställigheten rör sådana förplik- telser som avses i l å. om inte annat är särskilt föreskrivet. Detta gäller vare sig förpliktelsen har fastställts av domstol. av förvaltningsmyndighet eller i annan ordning. iden mån detär avsett att beslutet över huvud skall vara :xigibelt. Även indrivning av skatter och allmänna avgifter faller direkt under förslagets bestämmelser.
1 överensstämmelse härmed sägs i beredningens lagförslag att balken är tillämplig i fråga om verkställighet som gäller betalningsskyldighet eller annan förpliktelse. Förutom typiska betalningsförpliktelser i pengar åsyftas skyldighet att utge varor. t.ex. på grund av Ieveransavtal. eller att utge viss egendom på grund av bättre rätt. skyldighet att avflytta från fast egendom m.m. eller att inställa viss verksamhet. t.ex. om den strider mot patent. Med förpliktelse avses alltså inte endast skyldighet att företa positiv handling utan också skyldighet att underlåta handling eller verk- samhet. Förutsättningama i olika fall för verkställighet av sådana förplik- telser som har nämnts nu anges i 3 kap. beredningens förslag.
Beträffande förslagets tillämplighet i fråga om brottspåföljder och särskild rättsverkan av brott framhåller beredningen att uttagande av böter och viten omfattas av förslaget. Frånsett böter och disciplinstraff för krigsmän i form av disciplinbot när straffet inte skall verkställas genom löneavdrag är förslaget däremot inte tillämpligt beträffande sådana påföljder som anges i 1 kap. 3 å BrB. Däremot skall förslaget. liksom Ul.. tillämpas på förverkande och annan sådan särskild rättsverkan av brott som åsyftas i 1 kap. 8 å BrB. om sådan rättsverkan innefattar positiv eller negativ förpliktelse och verkställighet i annan ordning inte är föreskriven eller förutsatt. I fråga om förverkande åsyftas såväl sak- som värdeför- verkande. l dom på sakförverkande brukar visserligen inte uttryckligen åläggas någon skyldighet för svaranden. Domen innefattar emellertid enligt beredningen utan vidare en förpliktelse att utge den förverkade egendomen. En annan sak är att det sällan blir aktuellt att anlita exekutiv myndighet för verkställighet av sakförverkande. eftersom den förverkade egendomen i regel har tagits i beslag. Bland andra särskilda rättsverkningar av brott nämner beredningen skyldighet att utge skatt enligt förordningen (19611180) om tillverkning av sprit och vin eller förordningen (1961:181)
[kap. I 5 184
Prop. 1980/81: 8
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat eller dubbel hundskatt enligt förordningen (l923:ll6) ang. skatt