JO dnr 7113-2009

Jukka M. och Jeannie J. har tillsammans dottern E., född år 2001. Rådmannen Carl-Erling Halldin vid Norrköpings tingsrätt beslutade den 6 november 2009 att vårdnaden om E. intermistiskt skulle tillerkännas Jukka M. I avgörandets slut angavs också att det ankom på Jukka M. att hos socialnämnden i Smedjebackens kommun i samarbete med socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E. Vidare angavs att beslutet till– ställdes nämnda socialnämnder för kännedom om det genom beslutet uppkomna behovet av bistånd.

Jukka M. vände sig till socialförvaltningen i Finspångs kommun för att få bistånd av förvaltningen när han skulle hämta E. Den 10 november 2009 hämtade han E. på Storängsskolan. Personal vid förvaltningen och skolan medverkade vid hämtningen.

I en anmälan till JO framförde Susanne C., som ombud för Jeannie J., klagomål mot socialnämnden i Finspångs kommun och Storängsskolan. Klagomålen avsåg att befattningshavare vid socialnämnden och skolan bistod Jukka M. när han hämtade E. vid skolan mot både E:s och Jeannie J:s vilja. Susanne C. refererade till det ovan nämnda beslutet och uppgav bl.a. att socialnämnden hade tolkat

Klagomålen mot socialnämnden och skolan är föremål för justitieombudsmannen Lilian Wiklunds prövning i JO:s ärende dnr 6419-2009 medan tingsrättens hand– läggning prövas i detta ärende.

Handlingar i tingsrättens mål T 2359-09 begärdes in och granskades.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande om vilka rättsliga överväganden tingsrätten gjorde beträffande beslutets lydelse i aktuellt avseende. Tingsrätten (lagmannen Lars Dahlstedt) kom in med ett remissvar till vilket fogats ett yttrande från Carl-Erling Halldin.

Carl-Erling Halldin hänvisade till att Jukka M. vid ett sammanträde för muntlig förberedelse i oktober 2009 uppgett bl.a. att han var medveten om att det skulle innebära en stor omställning för E. att flytta till honom och att han var beredd att ta emot hjälp av socialförvaltningen för att övergången skulle bli så lindrig som möjlig. Carl-Erling Halldin uppgav därutöver bl.a. följande.

Tingsrätten har vid fattande av det interimistiska beslutet haft att pröva fråga om vårdnad och boende beträffande barnet E. Fråga har inte uppkommit om att i sam– band med det interimistiska beslutet meddela något beslut om vitesförläggande. Inte heller har fråga uppkommit om att meddela annat beslut om verkställighet av det interimistiska beslutet om vårdnad med tillämpning av bestämmelserna i 21 kapitlet föräldrabalken .

Ett interimistiskt beslut får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Något särskilt förordnande om omedelbar verkställighet behövs därför inte meddelas. Rättar sig en förälder inte efter domstolens beslut kan den andra föräldern begära verkställighet genom ansökan hos tingsrätt. (Se 6 kap 20 § föräldrabalken jämfört med bestämmelserna i 21 kap föräldrabalken samt Mats Sjösten, ”Boende och umgänge samt verkställigheten av sådana avgöranden och överenskommelser”, tredje upplagan, sidan 180 f.)

Genom det av tingsrätten meddelade beslutet – att vårdnaden om E. för tiden till dess dom meddelas eller annat avtalas eller beslutas skulle anförtros fadern Jukka M. – förelåg alltså ett verkställbart beslut om överflyttning av vårdnaden. Tingsrätten hade därmed att utgå från att beslutet genast kunde verkställas av föräldrarna.

Av den hittillsvarande utredningen i målet framgick att E. genom Socialnämnden i Finspångs kommun var beviljad bistånd vid sitt boende hos Jeannie J. Som angetts ovan var Jukka M. ”medveten om att det skulle innebära en stor omställning för E att flytta till honom” och var ”beredd att ta emot hjälp av socialförvaltningen för att övergången skall bli så lindrig som möjligt.”

Utifrån barnkonsekvensanalys enligt Barnkonventionen och vad Jukka M. uppgett, fanns anledning uppmärksamma Jukka M. på att det ankom på honom själv att söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E. Med uttrycket bistånd avsågs bistånd enligt socialtjänstlagen eller så kallat frivilligt bistånd utöver lag.

Då E. var beviljad bistånd vid boende hos Jeannie J., fanns anledning uppmärk– samma socialnämnderna på det genom beslutet uppkomna behovet av bistånd.

Tingsrätten har inte meddelat något beslut om verkställighet enligt 21 kap föräldrabalken .

Måhända finns anledning framta genomarbetad bilaga till interimistiska beslut med upplysningar om beslutens innebörd och deras verkställbarhet samt verkställighets– ärenden.

Lars Dahlstedt anförde följande.

Enligt min mening skall i domslut och i beslut endast framställda yrkanden besvaras. Jag bortser härvid från sådana fall där det direkt av lagtext framgår att domslut (beslut) även skall omfatta annan information, t ex 6 kap 3 § andra stycket föräldra– balken. En annan sak är att det i många fall kan finnas anledning att i domskäl eller i skälen för ett beslut informera part om ett visst förhållande som inte är direkt hän– förligt till yrkandena i målet. Tvistar parterna exempelvis om umgänge med barn, bör rätten kunna erinra om att de kan få bistånd från socialnämnd med att träffa en överenskommelse i frågan.

När det gäller expediering av handlingar från tingsrätten, är min uppfattning den att sådan endast bör ske på särskild begäran eller då detta är särskilt föreskrivet. Eftersom det aktuella beslutet innebar en ändring i fråga om vårdnaden, skulle beslutet under alla förhållanden ha expedierats till socialnämnden i barnets hem– kommun.

Innehållet i tingsrättens beslut den 6 november 2009 bör kunna ses som just en sådan tilläggsinformation som jag berört ovan. Beslutet har dock uppenbarligen fått en olycklig utformning, särskilt mot bakgrund av texten ”ankommer på Jukka M.”, vilket onekligen ger intryck av ett åliggande för honom att påkalla åtgärd från Smedjebackens kommuns sida. Å andra sidan kan texten svårligen tolkas som ett förordnande om verkställighet, det vill säga ett åliggande för Smedjebackens kommun att enligt reglerna i 21 kap föräldrabalken medverka vid en överflyttning av vårdnad.

Carl-Erling Halldin inkom därefter med kompletterande upplysningar och uppgav bl.a. följande.

Vid överläggningar mellan domare i Norrköpings respektive Örebro tingsrätt och företrädare för socialtjänst i kommuner ingående i respektive domsaga, har fram– hållits att det vid exempelvis expediering av beslut innefattande beslut om kontakt– person vid umgänge är av vikt att domen utöver expediering till socialtjänstens familjerättsenhet även expedieras till socialtjänstens biståndsenhet. Detta då beslut om insatser fattas av biståndshandläggare.

Någon uttrycklig bestämmelse om socialnämndens skyldighet att utse en kontakt– person vid umgänge finns inte, vare sig i föräldrabalken eller i socialtjänstlagen och inte heller i någon annan lagstiftning. Gällande rätt innebär emellertid att domstolen kan föreskriva att umgänge skall ske i närvaro av t.ex. en av socialnämnden utsedd person. Allmän domstol kan emellertid inte ålägga socialnämnden att utse en kontaktperson vid utövande av umgänge. Domstolens förordnande om att umgänge skall ske i närvaro av en av socialnämnden förordnad kontaktperson är närmast att se som en begäran om nämndens medverkan.

Tingsrättens beslut i punkten 2 ”Det ankommer på Jukka M. att hos Socialnämnden i Smedjebackens kommun i samarbete med Socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E. Detta beslut tillställs nämnds socialnämnder för kännedom om det genom beslutet uppkomna behovet av bistånd.” har avfattats utifrån de ställningstaganden som gäller beträffande kontakt– person.

Det har inte varit fråga om ett åläggande utan om en upplysning om föreliggande behov.

I likhet med expediering av avgöranden med föreskrivande att umgänge skall ske i närvaro av t.ex. en av socialnämnden utsedd kontaktperson till socialtjänstens

Ett beslut om att umgänge skall ske i närvaro av en kontaktperson innebär ej handräckning. Inte heller har rättens beslut under punkten 2 innefattat uttryck innebärande handräckning.

Vid särskild förfrågan per telefon, har tingsrätten upplyst företrädare för social– tjänsten om möjligheten för Jukka M. att hos tingsrätten ansöka om verkställighet av beslutet.

I JO:s ärende dnr 6419-2009, som enligt vad som ovan angetts avser social– nämndens och skolans ageranden vid Jukka M:s hämtning av E., har Finspångs kommun i ett remissvar bl.a. angett att tingsrättens skrivning i beslutet om att Jukka M. kunde söka bistånd om hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen, skapade en osäkerhet hos socialtjänsten och att det är möjligt att beslutet upp– fattades som likställt med en dom om verkställighet.

Susanne C. yttrade sig över tingsrättens remissvar.

Ett interimistiskt beslut om vårdnad gäller till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Beslutet går i verkställighet på samma sätt som en lagakraftägande dom men kan när som helst ändras av rätten ( 6 kap. 20 § första och tredje stycket föräldrabalken , förkortad FB).

I 6 kap. 21 § FB ges en befogenhet för rätten att meddela vitesföreläggande i sam– band med ett interimistiskt beslut. Härutöver finns inte möjlighet att redan inom ramen för det pågående vårdnadsmålet ta upp frågan om verkställigheten av ett interimistiskt beslut.

Bestämmelser om verkställighet av bl.a. beslut om vårdnad finns i 21 kap. FB . Enligt dessa bestämmelser prövar rätten verkställighetsfrågan efter ansökan här– om. Denna prövning sker i ett särskilt ärende och handläggs således skilt från prövningen av sakfrågan. När verkställighet begärs för överlämnande av ett barn ska rätten i första hand försöka få den som barnet vistas hos att frivilligt överlämna barnet till den som rätteligen ska ha hand om det. Domstolen kan därför innan den förordnar om verkställighet, uppdra åt t.ex. en tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt fullgör vad som åligger honom eller henne (2 §). När överflyttning inte sker frivilligt får tvångsmedel tillgripas. I 3 § stadgas att rätten, om den förordnar om verkställighet, får förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas genom polismyndighetens försorg.

Av utredningen framgår att Carl-Erling Halldin den 6 november 2009 beslutade att vårdnaden om barnet E. interimistiskt skulle anförtros Jukka M. ensam. I avgörandets slut angavs också att det ankom på Jukka M. att hos socialnämnden i Smedjebackens kommun i samarbete med socialnämnden i Finspångs kommun söka bistånd för hjälp inför och vid vårdnadsöverflyttningen av E. Vidare angavs

Carl-Erling Halldin har uppgett att den aktuella formuleringen i beslutet inte var ett beslut om verkställighet enligt 21 kap. FB . Någon sådan talan var inte heller anhängiggjord. Han har även uppgett att han inte avsett att meddela ett åläggande för respektive socialnämnd att medverka vid den rent faktiska vårdnadsöverflyttningen, dvs. vid verkställigheten av beslutet om vårdnad. Ett sådant åläggande saknar laglig grund och hade således, som även Carl-Erling Halldin uppgett, inte kunnat meddelas av tingsrätten.

Enligt Carl-Erling Halldin var den aktuella formuleringen föranledd av att Jukka M. under målets handläggning hade uppgett att han var medveten om att det skulle innebära en stor omställning för E. att flytta till honom och att han var beredd att ta emot hjälp från socialförvaltningen för att övergången skulle bli så lindrig som möjlig. Det bistånd som avsågs i beslutet var således sådant stöd och hjälp till Jukka M. i hans föräldraroll som kan lämnas av socialtjänsten. Den aktuella formuleringen var, enligt Carl-Erling Halldin, avsedd som en upplysning dels till Jukka M. om att det ankom på honom själv att söka sådant bistånd, dels till social– nämnderna om behovet av bistånd.

Såvitt framkommit synes emellertid såväl Jukka M. som socialförvaltningen i Finspångs kommun ha tolkat tingsrättens beslut på så sätt att detta innebar att förvaltningen hade att hjälpa Jukka M. vid en hämtning av E. Jag hyser för egen del viss förståelse för att en sådan misstolkning kunnat ske. Detta särskilt mot bak– grund av hur Carl-Erling Halldin uttryckt sig samt att den aktuella upplysningen var införd i beslutet som en del av avgörandets slut. Som Lars Dahlstedt berört ska en sådan upplysning, om den är behövlig, utformas på ett sådant sätt att den inte ger intryck av att vara ett åliggande och den ska heller inte ingå i avgörandets slut.

Vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd från min sida.

Med den kritik som ligger i vad jag nu har uttalat avslutas ärendet.