Begrepp

Effektivitetsprincipen

Kategori: EU-rätt

Principen innebär att de rättigheter som följer av gemenskapsrätten inte får vara praktiskt taget omöjliga eller alltför svåra att utöva i praktiken.

Se fallet Levez (Mål C-326/96).

Legaldefinitioner 118

Punkt 46 C-125/01: Mot denna bakgrund skall den nationella domstolens första två frågor besvaras så, att direktiv 80/987 inte hindrar tillämpningen av en bestämmelse i nationell rätt om en preklusionsfrist inom vilken arbetstagare skall ansöka om betalning av lönegarantiersättning på sätt som föreskrivs i direktivet, under förutsättning att denna frist inte är mindre förmånlig än dem som avser liknande anspråk som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken gör det omöjligt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 82 C-129/13: Mot denna bakgrund ska den andra frågan b och den tredje frågan besvaras så, att villkoren enligt vilka rätten till försvar ska iakttas och följderna av att dessa rättigheter åsidosätts, omfattas av nationell rätt, under förutsättning att de sålunda antagna bestämmelserna motsvarar dem som gäller för enskilda i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen). Det åligger den nationella domstolen att säkerställa att unionsrätten ges full verkan och att, när den prövar följderna av ett åsidosättande av rätten till försvar, i synnerhet rätten att yttra sig, beakta att ett sådant åsidosättande medför en ogiltigförklaring av det beslut som antagits efter det administrativa förfarandet endast om det hade kunnat leda till ett annat resultat om detta fel inte hade förelegat.
Punkt 107 C-143/23: I avsaknad av särskilda unionsbestämmelser på området omfattas reglerna för att genomföra det konsumentskydd som föreskrivs i direktiv 2008/48, såsom redan har angetts i punkt 90 ovan, av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa regler får emellertid inte vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 70 C-201/02: Den tredje frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att behöriga myndigheter enligt artikel 10 EG är skyldiga att, inom ramen för sin behörighet, vidta alla nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder för att avhjälpa underlåtenheten att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning avseende ett projekt i enlighet med artikel 2.1 i direktiv 85/337. De processuella bestämmelser som härvid är tillämpliga omfattas av den nationella rättsordningen i varje medlemsstat i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande situationer av intern art (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Det ankommer härvid på den nationella domstolen att fastställa huruvida det enligt nationell rätt är möjligt att återkalla eller inhibera ett tillstånd som redan utfärdats för att projektet skall kunna bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med de krav som ställs i direktiv 85/337 eller, alternativt, huruvida den enskilde, om han går med på detta, har möjlighet att yrka ersättning för den skada som lidits.
Punkt 80 C-276/01: Mot bakgrund av det ovan anförda skall den andra tolkningsfrågan besvaras så, att det ankommer på en nationell domstol, vid vilken det väckts en sådan talan som den som är i fråga vid den nationella domstolen, att mot bakgrund av alla uppgifter om omständigheterna i målet och om relevanta bestämmelser som den förfogar över bedöma om analysresultaten avseende de prover som tagits av en tillverkares varor skall godtas som bevis för att tillverkaren åsidosatt en medlemsstats nationella bestämmelser om livsmedel, då tillverkaren inte har kunnat utöva sin rätt att begära utlåtande från annat laboratorium enligt artikel 7.1 andra stycket i direktivet. I detta avseende åligger det den nationella domstolen att kontrollera att de nationella bestämmelserna avseende bevisning som är tillämpliga inom ramen för en sådan talan inte är mindre förmånliga än dem som avser en talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och att de inte i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Dessutom skall den nationella domstolen pröva om det finns anledning att inte beakta ett sådant bevis för att undvika åtgärder som är oförenliga med de grundläggande rättigheterna, särskilt principen om rätt till en opartisk rättegång vid en domstol enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.
Punkt 71 C-295/04: Såsom framgår av punkt 62 ovan i förevarande dom, ankommer det, i avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser på området, på varje medlemsstats interna rättsordning att ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa förfaranderegler för sådan talan som är avsedd att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten, under förutsättning att dessa förfaranden inte är mindre förmånliga än dem som avser liknande talan enligt nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 39 C-322/22: Det finns inte några unionsbestämmelser som reglerar vad som gäller då ansökningar om skatteåterbetalning framställs till medlemsstaterna, särskilt inte i fråga om dröjsmålsränta på felaktigt uppburna skatter. Det ankommer därför på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning reglera villkoren för hur sådan ränta ska erläggas vid återbetalning av skatt som uppburits i strid med unionsrätten. Såsom framgår av punkt 30 ovan får dessa regler varken vara mindre förmånliga än dem som avser en liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 82 C-432/05: Dessa kriterier får emellertid inte vara mindre förmånliga än dem som avser liknande yrkanden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att erhålla ett interimistiskt domstolsskydd för rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 27 C-437/13: I detta sammanhang föreskrivs i artikel 245 i tullkodexen att de närmare bestämmelserna om överklagade i artikel 243 i kodexen ska fastställas av medlemsstaterna. Det kan således konstateras att det ankommer på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa de processrättsliga regler som gäller för dessa överklaganden, förutsatt att dessa inte är mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Dessa överväganden har även giltighet särskilt vad beträffar bevisregler (se, för ett liknande resonemang, dom Direct Parcel Distribution Belgium, C‑264/08, EU:C:2010:43, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis).
Punkt 46 C-470/12: Eftersom unionslagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om konsumentskyddsföreningarnas möjligheter att intervenera i enskilda mål som omfattar konsumenter, ska – enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi – sådana bestämmelser föreskrivas i den inhemska rättsordningen i varje medlemsstat. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 37 C-497/13: När det gäller frågan huruvida den nationella domstolen i detta sammanhang är skyldig att ex officio pröva huruvida köparen är att betrakta som konsument, ska det erinras om att det i avsaknad av harmonisering av de processuella reglerna ankommer på medlemsstaterna att i sina rättsordningar fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 53 C-58/24: Mot bakgrund av det ovan anförda bör frågorna 1–3 besvaras enligt följande. Artikel 11 i MKB-direktivet, jämförd med artikel 9 i Århuskonventionen och artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en bestämmelse i en medlemsstats rätt enligt vilken en talan om upphävande av ett undantagsbeslut, som har utfärdats med stöd av artikel 16 i livsmiljödirektivet och som omfattas av tillståndsförfarandet för ett projekt i den mening som avses i artikel 1.2 a i MKB-direktivet, ska väckas av den berörda allmänheten inom en tidsfrist på tre månader räknad från den tidpunkt då denna allmänhet fick eller rimligen kunde ha fått kännedom om ett sådant undantag, såvida en sådan rättsregel inte är mindre förmånlig än reglerna för liknande inhemska rättsmedel (likvärdighetsprincipen) och inte i praktiken omöjliggör eller väsentligt försvårar utövandet av de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 81 C-776/19: Såsom framgår av den rättspraxis som anges i punkt 27 i förevarande dom ska det i varje medlemsstats rättsordning, enligt principen om medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor, antas regler för att genomföra det konsumentskydd som föreskrivs i direktiv 93/13. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 25 C-78/98: I målen vid den nationella domstolen hävdade sökandena att section 2(4) i EPA och regulation 12 i Occupational Pension Regulations var oförenliga med gemenskapsrätten. För det första gjorde dessa bestämmelser det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt för sökandena att utöva sina rättigheter enligt artikel 119 i fördraget (effektivitetsprincipen). För det andra var dessa processuella bestämmelser mindre förmånliga än de som avsåg liknande talan som grundas på nationell rätt, särskilt talan som grundas på Sex Discrimination Act 1975 (lag om könsdiskriminering) eller på Race Relations Act 1976 (lag om rasdiskriminering) (likvärdighetsprincipen).
Punkt 32 C-95/07: Europeiska gemenskapernas kommission har gjort gällande att avdraget ska göras med beaktande av föreskrivna frister inom skatteområdet. Utnyttjandet av avdragsrätten kan följaktligen inte skjutas upp på obestämd tid. Kommissionen har härav dragit slutsatsen att fastställandet av preklusionsfrister för utnyttjandet av avdragsrätten inte är oförenligt med de syften som eftersträvas med sjätte direktivet, såvida dessa frister inte är mindre förmånliga än de frister som föreskrivs för utnyttjandet av analoga rättigheter inom skatteområdet (likvärdighetsprincipen) och såvida de inte innebär att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter enligt gemenskapens rättsordning (effektivitetsprincipen). Kommissionen anser att likvärdighetsprincipen har åsidosatts, eftersom det i de bestämmelser som är aktuella i målen vid den nationella domstolen föreskrivs att skattemyndigheten har en frist på fyra år för att genomföra korrigeringar och uppbära skatt, samtidigt som det föreskrivs en frist på endast två år för att göra avdrag för ingående mervärdesskatt. Vad gäller iakttagandet av effektivitetsprincipen har kommissionen påpekat att en tvåårig preskriptionsfrist för utnyttjandet av avdragsrätten av samma skäl riskerar att göra det orimligt svårt att utnyttja denna rättighet.
Punkt 39 Förslag till avgörande i mål C-120/21: Detta kan ses som ett uttryck inom det specifika område som avser rätten till årlig betald semester för den allmänna regeln att medlemsstaterna åtnjuter en processuell autonomi som är kringskuren av unionsrätten. Av domstolens fasta praxis framgår nämligen att principen om medlemsstaternas processuella autonomi innebär att det i avsaknad av särskilda unionsbestämmelser på området ska antas regler för att genomföra denna rätt i varje medlemsstats rättsordning, men att dessa regler varken får vara mindre förmånliga än de som avser liknande situationer som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 84 Förslag till avgörande i mål C-129/13: Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att domstolen besvarar fråga 2 b med att klargöra för den hänskjutande domstolen att villkoren för iakttagande av rätten till försvar och följderna av att dessa rättigheter åsidosätts ska regleras i nationell rätt, förutsatt att de i detta hänseende antagna bestämmelserna är av samma slag som dem som gäller för enskilda i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 59 Förslag till avgörande i mål C-13/01: Dessutom vill jag erinra om domstolens fasta rättspraxis av vilken framgår följande: ”I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området ankommer det på varje medlemsstats interna rättsordning att ange vilka domstolar som är behöriga och att fastställa de processuella villkoren för förfaranden som är avsedda att tillvarata rättigheter för enskilda som följer av gemenskapsrättens direkta effekt. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken göra det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).”
Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-137/08: En viktig begränsning av principen om medlemsstaternas processuella autonomi följer inledningsvis av gemenskapsrättens allmänna principer, till exempel i samband med säkerställande av subjektiva rättigheter som följer av gemenskapsrätten. Domstolen har vid upprepade tillfällen fastslagit att det, i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området, ankommer på varje medlemsstats rättsordning att bestämma de närmare processuella reglerna för att väcka talan som är avsedd att tillvarata enskildas rättigheter som grundar sig på gemenskapsrätten, dock att dessa regler varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken göra det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 36 Förslag till avgörande i mål C-143/23: Domstolen har emellertid slagit fast att i avsaknad av särskilda unionsbestämmelser på området omfattas reglerna för att genomföra det konsumentskydd som föreskrivs i direktiv 2008/48 av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa regler får emellertid inte vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som grundas nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).

+98 fler

Punkt 28 Förslag till avgörande i mål C-147/01: I avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser om sådan återbetalning skall det i den nationella rättsordningen i varje medlemsstat anges vilka förfaranderegler som är tillämpliga. Dessa får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer enligt nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 26 Förslag till avgörande i mål C-147/16: Vidare är, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi och i avsaknad av harmonisering av de nationella mekanismerna därför, de processuella regler som gör sådana ingripanden möjliga en fråga för den nationella rätten, på villkor att reglerna därom inte är mindre förmånliga än de som gäller för motsvarande anspråk grundade på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och att de inte gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som EU-rätten ger konsumenterna (effektivitetsprincipen).
Punkt 68 Förslag till avgörande i mål C-154/15: I och med att unionsrätten varken harmoniserar de sanktionsåtgärder som kan komma i fråga om det fastställs att ett villkor är oskäligt eller under vilka förutsättningar en domstol i högsta instans får besluta om att begränsa verkningarna av sina domar, omfattas den aktuella situationen av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 48 Förslag till avgörande i mål C-159/21: Eftersom det i direktiv 2013/32 inte preciseras på vilket sätt medlemsstaterna ska säkerställa iakttagandet av den berörda personens rätt till försvar när vederbörandes rätt att få tillgång till handlingarna är begränsad enligt artikel 23.1 andra stycket i detta direktiv, ska de konkreta bestämmelserna för de förfaranden som inrättats i detta syfte föreskrivas i varje medlemsstats nationella rättsordning, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, dock under förutsättning att de inte är mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) och att de inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 111 Förslag till avgörande i mål C-160/14: EU-domstolen har även slagit fast att med förbehåll för själva rätten till skadestånd, vilken grundar sig direkt på unionsrätten när ovannämnda förutsättningar är uppfyllda, är det inom ramen för den nationella skadeståndsrätten som staten ska ersätta följderna av den vållade skadan, förutsatt att de villkor som fastställs i nationell skadeståndslagstiftning inte är mindre förmånliga än de som avser liknande ersättningsanspråk som grundar sig på nationella förhållanden (likvärdighetsprincipen) eller är utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen).
Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-161/15: När varken de förutsättningar under vilka rätten att yttra sig ska iakttas eller följderna av ett åsidosättande av denna rättighet är fastställda i unionsrätten, regleras dessa förutsättningar och följder därför i nationell rätt, under förutsättning att de åtgärder som vidtas är av samma slag som dem som gäller för enskilda i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-166/14: Enligt domstolens fasta rättspraxis ankommer det i avsaknad av unionsbestämmelser på området på varje medlemsstat att fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid inte vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen respektive ekvivalensprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 128 Förslag till avgörande i mål C-167/17: Dessa regler får i synnerhet inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Ett åsidosättande av detta krav på unionsnivå kan undergräva principen om ett effektivt domstolsskydd.
Punkt 83 Förslag till avgörande i mål C-168/15: Jag erinrar i det avseendet om att när förutsättningarna för att hålla staten skadeståndsansvarig är uppfyllda, vilket det ankommer på de nationella domstolarna att fastställa, åligger det staten att inom ramen för den nationella skadeståndsrätten gottgöra följderna av den vållade skadan, varvid de materiella och formella villkor som fastställs i nationell skadeståndslagstiftning inte får vara mindre förmånliga än de som avser liknande ersättningsanspråk som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen).
Punkt 54 Förslag till avgörande i mål C-176/17: Domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att om det inte har företagits en harmonisering av civilprocessrätten, utgör ordningen för att verkställa civilrättsliga fordringar – enligt principen om medlemsstaternas processuella självbestämmanderätt – en fråga för den nationella rättsordningen i varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska i detta sammanhang se till att de nationella bestämmelserna inte är mindre förmånliga än de som avser liknande situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och att de inte i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 81 Förslag till avgörande i mål C-177/10: Medlemsstaterna bär likväl ansvaret för att i varje enskilt fall tillförsäkra ett effektivt skydd av dessa rättigheter. De processuella regler som gäller för talan får inte vara vare sig mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 36 Förslag till avgörande i mål C-177/20: Det är riktigt att ”det i varje medlemsstats rättsordning [ska] anges vilka domstolar som är behöriga och vilka processuella regler som gäller för talan som syftar till att tillvarata rättigheter som enskilda har på grund av [unions]rättens direkta effekt. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som gäller för liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av [unions]rätten (effektivitetsprincipen).”
Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-18/14: Följaktligen utgör varken artikel 15a.7 i direktiv 92/49 i ändrad lydelse eller någon annan bestämmelse i detta direktiv hinder mot att medlemsstaterna föreskriver en möjlighet till villkorat godkännande. I avsaknad av unionslagstiftning på området är medlemsstaterna fria att fastställa de närmare bestämmelserna för förfarandet i syfte att garantera skyddet av den rätt för den tilltänkte förvärvaren som följer av direktiv 92/49 i ändrad lydelse, det vill säga rätten att få sitt tilltänkta förvärv godkänt av de behöriga myndigheterna så snart det är möjligt att säkerställa en ”sund och ansvarsfull ledning” av försäkringsbolaget. De processuella regler som gäller sådan talan får varken vara mindre förmånliga än de regler som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 77 Förslag till avgörande i mål C-184/16: I direktiv 2004/38 föreskrivs en rad processuella regler som medlemsstaterna ska iaktta vid en eventuell begränsning av en unionsmedborgares uppehållsrätt, bland annat reglerna i artiklarna 30 och 31. Däremot innehåller direktivet inga bestämmelser om formerna för administrativa förfaranden och domstolsförfaranden avseende ett beslut som innebär att en unionsmedborgares rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten upphör. Det framgår av domstolens fasta rättspraxis att det i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området ankommer på medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi, att föreskriva sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 104 Förslag till avgörande i mål C-185/23: För att besvara denna fråga vill jag påpeka att det framgår av EU-domstolens praxis att i avsaknad av tillämpliga bestämmelser i unionsrätten som avser på vilket sätt medlemsstaterna ska säkerställa att den berörda personens rätt till försvar iakttas när personens rätt att få tillgång till akten begränsas med tillämpning av en nationell lagstiftning, omfattas de konkreta reglerna för de förfaranden som fastställts i detta syfte av den nationella rättsordningen i varje medlemsstat, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 44 Förslag till avgörande i mål C-186/04: Gemenskapsrätten innebär emellertid även begränsningar av medlemsstaternas processuella autonomi. De närmare förfarandebestämmelserna för att väcka talan som är avsedd att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av gemenskapsrätten får nämligen varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-187/10: Medlemsstaterna är emellertid ansvariga för att se till att dessa rättigheter skyddas effektivt i varje enskilt fall. De processuella regler som gäller sådan talan får varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 64 Förslag till avgörande i mål C-209/22: I avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer det enligt domstolens fasta praxis på varje medlemsstat att i sin rättsordning, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Enligt principen om lojalt samarbete som nu föreskrivs i artikel 4.3 FEU får de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten därför inte vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Dessa krav på likvärdighet och effektivitet uttrycker medlemsstaternas allmänna skyldighet att säkerställa ett domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt unionsrätten, inbegripet rätten till försvar.
Punkt 94 Förslag till avgörande i mål C-213/13: Eftersom det saknas unionslagstiftning på området omfattas formerna för att genomföra principen om rättskraft av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa former får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som gäller liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 92 Förslag till avgörande i mål C-216/22: I det avseendet framgår det av EU-domstolens fasta praxis att det i avsaknad av harmonisering av nationella förfaranden ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa detaljerade regler för rätten att överklaga, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller, vilket är av avgörande betydelse, medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Dessa krav ger uttryck för medlemsstaternas allmänna skyldighet att säkerställa domstolsskyddet för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten.
Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-227/08: Kommissionen har anfört att det enligt domstolens fasta rättspraxis, i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området, i varje medlemsstats rättsordning enligt principen om medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor ska anges vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av gemenskapsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer av intern art (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Kommissionen har dessutom påpekat att de nationella domstolarna endast kan handla ex officio i undantagsfall, på grund av allmänintresset.
Punkt 29 Förslag till avgörande i mål C-234/17: I avsaknad av unionsbestämmelser på området bestäms formerna för att väcka talan vid domstol i syfte att tillvarata rättigheter som enskilda har till följd av unionsrätten, däribland formerna för att genomföra principen om rättskraft, enligt fast rättspraxis av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Formerna för att genomföra den principen ska varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande förhållanden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller vara utformade på ett sådant sätt att de medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 98 Förslag till avgörande i mål C-243/15: De processuella regler som säkerställer skyddet av unionsrättsligt garanterade rättigheter får inte vara mindre förmånliga än reglerna för en liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 60 Förslag till avgörande i mål C-243/16: Medlemsstaterna bär likväl ansvaret för att i varje enskilt fall tillförsäkra ett effektivt skydd av dessa rättigheter. Dessa processuella regler får varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 86 Förslag till avgörande i mål C-25/21: De bestämmelser som är avsedda att säkerställa iakttagandet av enskildas rättigheter genom unionsrättens direkta effekt får inte vara mindre förmånliga än dem som avser en liknande inhemsk talan (likvärdighetsprincipen) och får inte medföra att det i praktiken bli omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 108 Förslag till avgörande i mål C-253/23: Villkoren för att en överlåtelse av rätten till ersättning för en skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensrätten till en godkänd tillhandahållare av juridiska tjänster ska vara giltig regleras inte i unionsrätten utan i tillämplig nationell rätt. Dessa villkor får emellertid inte, enligt principen om processuell autonomi, vara mindre förmånliga än de villkor som avser liknande nationella ersättningsanspråk (likvärdighetsprincipen) eller utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen). Beslutet om hänskjutande avser enbart effektivitetsprincipen, och därför riktar jag in mig på denna princip. Innan jag granskar effektivitetsprincipen vill jag framhålla att den andra frågan rör både effektivitetsprincipen och artikel 47 i stadgan. Frågan är alltså om det förbud som är i fråga i målet vid den nationella domstolen ska bedömas mot bakgrund av effektivitetsprincipen eller stadgan.
Punkt 76 Förslag till avgörande i mål C-262/09: Enligt denna rättspraxis ankommer det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 93 Förslag till avgörande i mål C-267/20: Det är således utrett att om det inte finns unionsbestämmelser på området som är tillämpliga i tiden (ratione temporis), ankommer det på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa villkoren för att utöva rätten att begära ersättning för en skada som orsakats genom en överträdelse av artiklarna 101 och 102 FEUF i syfte att säkerställa enskildas rättigheter till följd av den direkta effekten av dessa bestämmelser, under förutsättning att dessa nationella regler inte är mindre förmånliga än dem som avser en liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och de inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 51 Förslag till avgörande i mål C-268/06: Varken behörigheten eller de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten får därför vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 55 Förslag till avgörande i mål C-276/01: I detta sammanhang skall erinras om att det enligt domstolens fasta rättspraxis i avsaknad av gemenskapsrättslig reglering på området ankommer på varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga att fastställa förfaranderegler som avser att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten, förutsatt att dessa förfaranden inte är mindre förmånliga än de som avser liknande talan enligt nationell rätt (likhetseller ekvivalensprincipen) eller gör utövandet av de rättigheter som följer av gemenskapsrätten praktiskt taget omöjligt eller alltför svårt (effektivitetsprincipen).
Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-278/20: Det bör också framhållas att det, med förbehåll för själva rätten till skadestånd vilken grundas direkt på gemenskapsrätten då dessa förutsättningar är uppfyllda, är inom ramen för den nationella skadeståndsrätten som staten ska ersätta följderna av den vållade skadan, förutsatt att de villkor som fastställs i nationell skadeståndslagstiftning inte är mindre förmånliga än de som avser liknande ersättningsanspråk grundade på nationella förhållanden (likvärdighetsprincipen) eller är utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen).
Punkt 48 Förslag till avgörande i mål C-280/18: Såsom parterna även anfört är detta ett uttryck för medlemsstaternas processuella autonomi. Denna innebär att de regler som medlemsstaterna föreskriver varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer av inhemsk karaktär (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 58 Förslag till avgörande i mål C-291/24: Det ska härvidlag inte förglömmas att det av fast rättspraxis framgår att, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 59 Förslag till avgörande i mål C-292/23: Enligt fast rättspraxis ankommer det, i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området, på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan, vilka ska syfta till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 60 Förslag till avgörande i mål C-32/14: Enligt en lika fast praxis från domstolen följer för övrigt att i avsaknad av harmonisering i unionsrätten av de nationella mekanismerna för exekutiva åtgärder, ska – enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi – sådana bestämmelser föreskrivas i den inhemska rättsordningen i varje medlemsstat. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Domstolen har även förklarat att de nationella verkställighetsförfarandena måste uppfylla de krav som uppställs i domstolens praxis enligt vilken den nationella domstolen ex officio ska bedöma huruvida ett avtalsvillkor på vilket direktiv 93/13 är tillämpligt är oskäligt.
Punkt 26 Förslag till avgörande i mål C-321/22: Även om domstolen redan i flera avseenden och med beaktande av kraven i artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 har klargjort på vilket sätt den nationella domstolen ska säkerställa skyddet av de rättigheter som konsumenterna har enligt detta direktiv, kvarstår det faktum att unionsrätten i princip inte harmoniserar de förfaranden som är tillämpliga vid prövningen av ett avtalsvillkors påstått oskäliga karaktär och att dessa därför omfattas av medlemsstaternas nationella rättsordning. Det åligger medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi, att genom sin nationella rätt definiera kriterierna för när det kan anses fastställt att det föreligger ett oskäligt villkor i ett avtal och när de konkreta rättsverkningarna av en sådan fastställelse uppkommer. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 79 Förslag till avgörande i mål C-324/23: I detta sammanhang ankommer det på varje medlemsstat att, enligt principen om processuell autonomi för medlemsstaterna, fastställa de regler för det administrativa förfarandet och domstolsförfarandet som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som syftar till att skydda de rättigheter som följer av den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 52 Förslag till avgörande i mål C-34/02: I domen i målet Edis fastställde domstolen till exempel, mot bakgrund av olikheterna mellan de nationella systemen i fråga om återbetalning av nationella skatter som har tagits ut felaktigt, att dessa olikheter följer av att det inte finns några gemenskapsrättsliga bestämmelser på området. Domstolen angav ordagrant följande: ”... i den nationella rättsordningen i varje medlemsstat [skall det] anges vilka domstolar som är behöriga och fastställas förfaranderegler för sådan talan som är avsedd att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan enligt nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra utövandet av de rättigheter som följer av gemenskapsrätten praktiskt taget omöjligt eller alltför svårt (effektivitetsprincipen).”
Punkt 80 Förslag till avgörande i mål C-346/23: I detta hänseende ska det påpekas att det saknas föreskrifter i artikel 52.2 i Mifid I (eller i annan unionslagstiftning som var tillämplig vid den tidpunkten) om rättshjälp till de organ som har talerätt. Eftersom unionslagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om rättshjälp till konsumentskyddsorganisationer som för talan i konsumenters intresse inom ramen för Mifid I, ska – enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi – sådana bestämmelser föreskrivas i den inhemska rättsordningen i varje medlemsstat. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 33 Förslag till avgörande i mål C-348/15: Enligt denna princip är tillämpliga bestämmelser om förfarandet, åtminstone i den mån som de inte omfattas av unionsrätten, en fråga för den nationella rättsordningen i varje medlemsstat. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 54 Förslag till avgörande i mål C-349/21: Det är fast rättspraxis att det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, ankommer på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har till följd av unionsrättens direkta effekt. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva nämnda rättigheter (effektivitetsprincipen). Sådana regler måste också iaktta de grundläggande rättigheterna, legalitetsprincipen och rättsstatsprincipen, som hör till Europeiska unionens grundläggande värderingar.
Punkt 40 Förslag till avgörande i mål C-35/22: Enligt fast rättspraxis harmoniseras i princip inte förfaranden för bedömning av avtalsvillkor som påstås vara oskäliga i unionsrätten. Sådana förfaranden omfattas således av medlemsstaternas interna rättsordningar. Fördelningen av rättegångskostnaderna i ett domstolsförfarande vid de nationella domstolarna är i huvudsak en processrättslig fråga, vars reglering omfattas av medlemsstaternas självbestämmanderätt i förfarandefrågor. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU får dessa processuella regler emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 56 Förslag till avgörande i mål C-360/18: Det följer av fast rättspraxis att det i avsaknad av unionslagstiftning, i varje medlemsstats nationella rättsordning ska anges vilka domstolar som är behöriga och vilka detaljerade processuella regler som gäller för rättsförfaranden som är avsedda att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Därför är det inom ramen för den nationella skadeståndsrätten som det ankommer på staten att gottgöra följderna av den vållade skadan, på villkor att de förutsättningar, bland annat avseende tidsfrister, som fastställs i nationell lagstiftning i fråga om skadestånd inte får vara mindre förmånliga än de som avser liknande nationella ersättningsanspråk (likvärdighetsprincipen) eller utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen).
Punkt 70 Förslag till avgörande i mål C-374/16: Enligt principen om processuell autonomi ankommer det, i avsaknad av unionslagstiftning, på medlemsstaterna att inrätta interna förfaranden för att förhindra undandragande av mervärdesskatt. Det ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka myndigheter som är behöriga när det gäller bekämpandet av mervärdesskatteundandragande och fastställa de processuella regler som gäller för förfaranden som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förfaranden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 75 Förslag till avgörande i mål C-376/23: Eftersom det saknas unionslagstiftning på området bestäms formerna för att genomföra principen om rättskraft av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. De får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande förhållanden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller vara utformade på sådant sätt de medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Den senare principen är dock endast relevant i begränsad utsträckning i det aktuella fallet. I förevarande mål skulle nämligen en utvidgning av rättskraften hos en dom (som eventuellt strider mot unionsrätten) till nackdel för medlemsstaten inte göra det svårare för en enskild att utöva sina rättigheter.
Punkt 94 Förslag till avgörande i mål C-378/17: Det framgår av fast rättspraxis att de processuella reglerna för mål som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter som följer av unionsrätten varken får vara mindre förmånliga än de som avser liknande mål som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 162 Förslag till avgörande i mål C-38/21: I förevarande mål framgår det av den tyska regeringens skriftliga yttrande att de omtvistade nationella bestämmelserna grundar sig på artikel 13.3 i direktiv 2011/83. Denna lösning kan inte kritiseras i sig, förutsatt att dessa regler varken är mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna tillerkänns enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 64 Förslag till avgörande i mål C-381/14: I detta hänseende vill jag fästa uppmärksamheten på att EU-domstolen upprepade gånger har slagit fast att i avsaknad av harmonisering av de nationella processlagstiftningarna, ska denna fråga omfattas av de interna rättsordningarna i medlemsstaterna enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Domstolen har emellertid understrukit att de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten ska uppfylla det dubbla kravet att inte vara mindre förmånliga än de förfaranden som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 37 Förslag till avgörande i mål C-400/23: Enligt principen om processuell autonomi ankommer det således på medlemsstaten att, med beaktande av särdragen i sin rättsordning, fastställa villkoren och de processuella reglerna för denna prövning, dock under förutsättning att dessa regler, i situationer som omfattas av unionsrätten, inte är mindre förmånliga än i liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och att de inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 51 Förslag till avgörande i mål C-403/16: När nationella förfaranden inte är harmoniserade, gäller enligt fast rättspraxis – mot bakgrund av principen om processuell autonomi – att fastställande av de närmare reglerna om rätt att överklaga ankommer på respektive medlemsstat. Dessa regler får inte vara mindre förmånliga än de regler som gäller i motsvarande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) och de får inte heller medföra att det i praktiken blir orimligt svårt eller omöjligt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-41/11: I avsaknad av unionsbestämmelser på området ska det i varje medlemsstats rättsordning anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av unionsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 101 Förslag till avgörande i mål C-416/10: I avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser om avhjälpande av förfarandebrister i förfarandet för integrerat tillstånd för avfallsdeponier är i detta avseende nationella bestämmelser tillämpliga. De processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 82 Förslag till avgörande i mål C-417/13: Av fast rättspraxis framgår att i avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer det på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 82 Förslag till avgörande i mål C-418/11: I detta hänseende framgår det dessutom av fast rättspraxis att de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten varken får vara mindre förmånliga än dem som avser en liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 15 Förslag till avgörande i mål C-427/10: Det ska i detta avseende erinras om att domstolen redan vid upprepade tillfällen har påpekat att i avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser om återbetalning av inhemska skatter som har påförts felaktigt har detta problem lösts på olika sätt i de olika medlemsstaterna. I en sådan situation ska det i varje medlemsstats rättsordning anges bland annat vilka domstolar som är behöriga samt fastställas vilka processrättsliga regler som gäller för de förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förfaranden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-432/05: Utgångspunkten för bedömningen måste enligt min mening vara principen, som först fastslogs i domen i målet Rewe I, att det tillkommer varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning fastställa de processuella suella regler som gäller för talan som är avsedd att säkerställa skyddet av rättigheter som följer av gemenskapsrätten, varvid dessa regler dock inte får vara mindre förmånliga än dem som avser en liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt att utöva sådana rättigheter (effektivitetsprincipen). Denna ståndpunkt bekräftades i domen i målet Rewe II, i vilken domstolen uttalade följande: Fördraget syftar inte till att vid de nationella domstolarna skapa andra former för talan, för att upprätthålla gemenskapsrätten, än dem som redan föreskrivs i den nationella rätten. Det rättsskyddssystem som fastställs i fördraget förutsätter att varje slag av talan som föreskrivs i den nationella rätten skall kunna utnyttjas för att säkerställa iakttagandet av gemenskapsregler som har direkt effekt.
Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-433/18: Enligt fast rättspraxis får dock inte metoderna för det ändringsförfarande som medlemsstaterna föreskriver vara mindre gynnsamma än de som tillämpas för liknande ändringsförfaranden för skydd av de rättigheter som är grundade på den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 30 Förslag till avgörande i mål C-439/14: Dessa direktiv fastställer emellertid endast de minimivillkor som prövningsförfarandena enligt nationell rätt ska uppfylla för att svara mot unionsrättens regler om offentlig upphandling. I avsaknad av särskilda bestämmelser på området ankommer det på varje medlemsstat att fastställa detaljerade regler för administrativa och rättsliga förfaranden gällande de åtgärder som säkerställer enskilda personers rättigheter som grundar sig på unionsrättens regler om offentlig upphandling. Dessa processrättsliga regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser en liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Det senare kravet är väsentligt för att uppnå huvudsyftet med unionsrättens regler om offentlig upphandling att öppna upp offentlig upphandling för icke snedvriden konkurrens i samtliga medlemsstater.
Punkt 88 Förslag till avgörande i mål C-448/01: Jag föreslår därför att den andra tolkningsfrågan skall besvaras så att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om offentlig upphandling, särskilt artikel 2.1 b i direktiv 89/665, inte innebär förbud mot att upphävandet av ett rättsstridigt beslut i prövningsförfarandet enligt artikel 1 i direktiv 89/665 görs beroende av att det visas att det rättsstridiga beslutet har en väsentlig inverkan på upphandlingsförfarandets utgång, under förutsättning att detta villkor varken är mindre förmånligt än det som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 155 Förslag till avgörande i mål C-454/06: Utgångspunkten vid besvarandet av den fråga som ställts till domstolen är således principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Det framgår av fast rättspraxis att i avsaknad av gemenskapsbestämmelser på området skall varje medlemsstat i sin rättsordning ange vilka myndigheter som är behöriga och fastställa de processuella regler för att väcka talan som har till syfte att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av gemenskapsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). De båda principerna kommer även till uttryck i artikel 1 i direktiv 89/665. Likvärdighetsprincipen i artikel 1.2 och effektivitetsprincipen i artikel 1.1.
Punkt 94 Förslag till avgörande i mål C-455/06: Domstolen tog på traditionellt vis utgångspunkt i konstaterandet att ”i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området skall det i varje medlemsstats rättsordning anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av gemenskapsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).”
Punkt 130 Förslag till avgörande i mål C-470/04: Återlämnandet av en säkerhet uppvisar likheter med återbetalningen av skatter som strider mot gemenskapsrätten. Enligt fast rättspraxis fastställs de närmare villkoren för detta enligt nationell lagstiftning. De får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan enligt nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 37 Förslag till avgörande i mål C-483/16: Med tanke på karaktären och vikten av det allmänintresse som ligger till grund för det skydd som ges konsumenter, vilka befinner sig i underläge i förhållande till näringsidkare, krävs det enligt direktiv 93/13, såsom framgår av artikel 7.1 jämförd med skäl 24 i detta, att medlemsstaterna föreskriver lämpliga och effektiva medel ”för att hindra fortsatt användning av oskäliga villkor i avtal som näringsidkare sluter med konsumenter”. I avsaknad av harmoniserade nationella bestämmelser för verkställighet av de konsumenträttigheter som föreskrivs i direktiv 93/13, är det dock upp till varje medlemsstat att i sin nationella lagstiftning reglera möjligheten att pröva yrkanden i sak som vilar på påstådd oskälighet av villkor i konsumentavtal. Detta förhållande är en följd av principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Det gäller dock endast under förutsättning att förfarandena inte är mindre förmånliga än de förfaranden som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 33 Förslag till avgörande i mål C-485/19: Några sådana villkor fastställs emellertid varken i direktiv 93/13 eller i direktiv 2008/48. Enligt principen om processuell autonomi ankommer det på medlemsstaterna att föreskriva sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 41 Förslag till avgörande i mål C-49/14: Eftersom de nationella ordningarna för indrivning av obestridda fordringar inte har harmoniserats, innebär principen om medlemsstaternas processuella autonomi att de närmare villkoren för nationella förfaranden för betalningsföreläggande ingår i respektive medlemsstats interna rättsordning – under förutsättning att dessa förfaranden inte är mindre förmånliga än förfaranden avseende liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 91 Förslag till avgörande i mål C-517/17: Jag anser att det följer analogt av domstolens fasta praxis avseende rätten att yttra sig att när, såsom i målet vid den nationella domstolen, följderna av ett åsidosättande av rätten till en personlig intervju inte föreskrivs i direktiv 2013/32 eller i någon annan unionsrättslig bestämmelse, ska dessa följder i allmänhet fastställas i nationell rätt. Detta gäller dock under förutsättning att de sålunda antagna bestämmelserna är av samma slag som dem som gäller för enskilda i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 52 Förslag till avgörande i mål C-518/14: Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att artiklarna 167, 178 a, 179 och 226 led 3 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken rättelsen av en faktura som avser en obligatorisk uppgift, nämligen registreringsnumret för mervärdesskatt, inte har någon retroaktiv verkan på så sätt att rätten till avdrag för mervärdesskatt enbart kan utövas för det år då den ursprungliga fakturan rättades och inte för det år då den upprättades. Medlemsstaterna har i detta avseende rätt att införa påföljder för underlåtenhet att uppge obligatoriska uppgifter, förutsatt att de iakttar proportionalitetsprincipen och bestämmelser som begränsar möjligheten att rätta en felaktig eller ofullständig faktura i tiden om de tillämpas på samma sätt både på de rättigheter av liknande slag inom skatteområdet som grundas på nationell rätt och på de rättigheter som grundas på unionsrätten (likvärdighetsprincipen), och inte innebär att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva avdragsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 30 Förslag till avgörande i mål C-53/23: Medlemsstaterna ska visserligen, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. De är emellertid inte skyldiga att inrätta något visst system med rättsmedel eller processuella regler för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten, så länge de rättsmedel och förfaranden som står till buds för detta ändamål är förenliga med likvärdighets- och effektivitetsprinciperna. De processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter enligt unionsrätten får därför varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Dessa krav grundar sig också på principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.
Punkt 71 Förslag till avgörande i mål C-541/15: Således ska det, i avsaknad av unionsbestämmelser vad gäller ändring av efternamn, i varje medlemsstats rättsordning anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata enskildas rättigheter enligt unionsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 34 Förslag till avgörande i mål C-547/22: I avsaknad av unionsbestämmelser i detta syfte ankommer det därför på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange kriterier för att bedöma skador orsakade av överträdelser av unionsrätten i samband med förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt. Såsom flera av parterna i det nationella målet har påpekat – och vilket enligt min mening är en korrekt bedömning – faller dessa frågor inom ramen för medlemsstaternas processuella autonomi. Enligt fast praxis får sådana processuella regler för att kunna väcka talan som säkerställer skyddet av rättigheterna i unionsrätten inte vara mindre förmånliga än de som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen), och de får inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-548/22: I unionsrätten finns visserligen inga bestämmelser om hur ett sådant anspråk ska tillgodoses, vilket innebär att medlemsstaterna har processuell autonomi i detta avseende. Likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen är emellertid tillämpliga. De nationella bestämmelserna får i synnerhet inte göra det praktiskt omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-560/14: När villkoren för att iaktta rätten till försvar i ett bestämt förfarande inte fastställs i unionsrätten, regleras fastställandet av dessa villkor enligt rättspraxis av nationell rätt, under förutsättning att de sålunda antagna bestämmelserna motsvarar dem som gäller för enskilda i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen). Dessa krav på likvärdighet och effektivitet uttrycker medlemsstaternas allmänna skyldighet att säkerställa att enskildas rätt till försvar enligt unionsrätten iakttas, bland annat vad gäller fastställande av processuella regler.
Punkt 22 Förslag till avgörande i mål C-565/11: I avsaknad av unionsrättsliga föreskrifter på området ska det, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi, i varje medlemsstats rättsordning anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för enskilda följer av unionsrätten. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Vidare, även om förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som enskilda har på grund av unionsrätten enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi ska regleras i medlemsstaternas interna rättsordningar, kan denna princip, i motsats till vad Konungariket Spanien och Republiken Portugal har gjort gällande i punkterna 16 och 17 ovan, inte begränsa eller påverka innehållet i dessa rättigheter.
Punkt 107 Förslag till avgörande i mål C-571/16: Inom ramen för sin processuella autonomi ska medlemsstaten dessutom iaktta principerna om likvärdighet och effektivitet: de materiella och formella villkor som fastställs i medlemsstaternas skadeståndslagstiftning för anspråk rörande överträdelser av unionsrätten får inte vara mindre förmånliga än de som avser liknande ersättningsanspråk grundade på nationella förhållanden (likvärdighetsprincipen), och de får inte vara utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få skadestånd (effektivitetsprincipen).
Punkt 73 Förslag till avgörande i mål C-572/16: I avsaknad av en uttömmande harmonisering ankommer det enligt fast rättspraxis på medlemsstaterna att i sin rättsordning, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi, ange vilka processuella regler som är tillämpliga, dock på villkor att de inte är mindre förmånliga än dem som avser liknande anspråk som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 64 Förslag till avgörande i mål C-579/19: Enligt fast rättspraxis ankommer det, i avsaknad av unionsbestämmelser, på varje medlemsstat att i sin rättsordning, i enlighet med principen om processuell autonomi, ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har till följd av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Såsom EU-domstolen har slagit fast är det vidare, trots avsaknaden av regler i unionsrätten om förfaranden för att väcka talan vid nationella domstolar och om omfattningen av domstolsprövningen av nationella beslut som antagits med tillämpning av en unionsrättsakt, nödvändigt att ta hänsyn till rättsaktens syfte och att säkerställa att rättsaktens ändamålsenliga verkan inte äventyras.
Punkt 51 Förslag till avgörande i mål C-582/23: Av domstolens praxis följer även att det i avsaknad av unionsrättsliga föreskrifter på området ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten Dessa processuella rättigheter får härvid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av Europeiska unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 22 Förslag till avgörande i mål C-591/10: Eftersom det saknas tillämpliga unionsbestämmelser ankommer det på medlemsstaterna att fastställa villkoren för den konkreta processrättsliga utformningen av talan om återbetalning, men de måste alltid beakta likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Det ankommer härvid på de enskilda medlemsstaterna att ange vilka domstolar som är behöriga och reglera de förfaranden som ska gälla vid talan om återbetalning. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än motsvarande inhemska taleformer (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 46 Förslag till avgörande i mål C-600/19: Domstolen har visserligen redan, i flera avseenden och med beaktande av de krav som uppställs i artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, angett på vilket sätt den nationella domstolen ska säkerställa skyddet av de rättigheter som konsumenterna tillerkänns genom detta direktiv, men så länge förfarandena för bedömning av avtalsvillkor som påstås vara oskäliga inte harmoniseras i unionsrätten omfattas de av medlemsstaternas interna rättsordningar, förutsatt att dessa inte är mindre förmånliga än de som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte innebär att det blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som föreskrivs enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 61 Förslag till avgörande i mål C-610/23: I detta avseende ankommer det enligt EU-domstolens fasta praxis, i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området, på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 59 Förslag till avgörande i mål C-618/10: En viktig begränsning av medlemsstaternas processuella autonomi följer framför allt av unionsrättens allmänna principer, till exempel i samband med säkerställande av subjektiva rättigheter som följer av unionsrätten. Domstolen har å ena sidan med avseende på medlemsstaternas återstående behörighet på detta område visserligen tillerkänt dem ett stort utrymme för skönsmässig bedömning att bestämma de närmare processuella reglerna för att väcka talan som är avsedda att tillvarata enskildas rättigheter som grundar sig på unionsrätten. Den har å andra sidan emellertid otvetydigt hänvisat till de unionsrättsliga hinder som finns för medlemsstaternas behörighet genom att fastställa att berörda regler varken får vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 64 Förslag till avgörande i mål C-620/17: Det är mycket riktigt fast rättspraxis att det i avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer på varje medlemsstat att, enligt principen om processuell autonomi, ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Det är emellertid också fast rättspraxis att de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten, enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 16 Förslag till avgörande i mål C-660/21: Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende hänvisat till domstolens praxis av vilken följer att det, i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området, ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Domstolen slog emellertid i sin dom av den 14 december 1995, Peterbroeck, fast att unionsrätten hindrar tillämpningen av en nationell förfaranderegel som – under omständigheter som de i det ifrågavarande förfarandet vid den nationella domstolen – förbjuder den nationella domstol vid vilken talan har väckts att på eget initiativ och inom ramen för sin behörighet bedöma om en nationell rättsakt är förenlig med en unionsrättslig bestämmelse som inte inom en viss tidsfrist åberopats av den enskilde.
Punkt 78 Förslag till avgörande i mål C-69/08: Vad gäller dessa principer framgår det av fast rättspraxis att en sådan preklusionsfrist som föreskrivs i nationell rätt inte får vara mindre förmånlig än dem som avser liknande anspråk som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken göra det omöjligt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen). Eftersom gemenskapsrätten inte skiljer mellan preklusions- och preskriptionsfrister, utan endast lägger vikt vid att gemenskapsrättsliga rättigheter faktiskt kan verkställas, anser jag att det är motiverat att denna rättspraxis utvidgas till att även omfatta preskriptionsfrister.
Punkt 65 Förslag till avgörande i mål C-693/19: Domstolen har visserligen redan, i flera avseenden och med beaktande av de krav som uppställs i artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, angett på vilket sätt den nationella domstolen ska säkerställa skyddet av de rättigheter som konsumenterna tillerkänns genom detta direktiv, men så länge förfarandena för bedömning av avtalsvillkor som påstås vara oskäliga inte harmoniseras i unionsrätten omfattas de av medlemsstaternas interna rättsordningar, förutsatt att dessa inte är mindre förmånliga än de som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte innebär att det blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som föreskrivs enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 65 Förslag till avgörande i mål C-698/18: Unionsrätten medför inte en harmonisering av de bestämmelser som är tillämpliga vid prövningen av huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt. Det ankommer på medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi, att föreskriva sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 34 Förslag till avgörande i mål C-701/22: Mot denna bakgrund ankommer det på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 75 Förslag till avgörande i mål C-704/20: Det framgår av domstolens fasta praxis att det i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för en talan som syftar till att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter, enligt principen om processuell autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 42 Förslag till avgörande i mål C-718/19: I avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser på området ankommer det på medlemsstaterna, enligt principen om processuell autonomi, att i sin interna rättsordning föreskriva villkoren för verkställighet av beslut om utvisning, dock under förutsättning att dessa regler varken är mindre förmånliga än dem som reglerar liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 40 Förslag till avgörande i mål C-725/19: Domstolen har visserligen redan, i flera avseenden och med beaktande av de krav som uppställs i artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, angett på vilket sätt den nationella domstolen ska säkerställa skyddet av de rättigheter som konsumenterna tillerkänns genom detta direktiv, men så länge förfarandena för bedömning av avtalsvillkor som påstås vara oskäliga inte harmoniseras i unionsrätten omfattas de av medlemsstaternas interna rättsordningar, förutsatt att dessa inte är mindre förmånliga än de som gäller för liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte innebär att det blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som föreskrivs enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 43 Förslag till avgörande i mål C-792/22: Det framgår i detta hänseende av domstolens praxis att i avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer det på varje medlemsstat, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, att fastställa de regler för det administrativa förfarandet och domstolsförfarandet som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har till följd av unionsrätten. Nämnda regler får inte vara varken mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som syftar till att skydda rättigheter som följer av den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen). Vidare, vad specifikt gäller rättskraft och i avsaknad av unionsbestämmelser på området, bestäms formerna för att genomföra principen om rättskraft även av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Principerna om likvärdighet och effektivitet ska dock iakttas.
Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-8/14: Det ska inledningsvis erinras om att domstolen redan vid flera tillfällen har funnit att i avsaknad av harmonisering av de nationella processlagstiftningarna, ska denna fråga omfattas av de interna rättsordningarna i medlemsstaterna enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Domstolen har emellertid understrukit att dessa bestämmelser ska uppfylla det dubbla kravet att inte vara mindre förmånliga än de förfaranden som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 40 Förslag till avgörande i mål C-80/24: EU-domstolen har således redan, vid flera tillfällen och med beaktande av kraven i artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, reglerat på vilket sätt den nationella domstolen ska säkerställa skyddet av de rättigheter som konsumenterna har enligt detta direktiv. I princip har det emellertid inte skett någon harmonisering i unionsrätten av de förfaranden som är tillämpliga vid bedömningen av huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt. Sådana förfaranden omfattas således av medlemsstaternas interna rättsordningar, enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Bestämmelserna om dessa förfaranden får emellertid inte vara mindre förmånliga än de som avser liknande situationer som omfattas av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och de får inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 48 Förslag till avgörande i mål C-844/19: Däremot får förutsättningarna för återbetalning inte vara mindre förmånliga än de som gäller för liknande omständigheter inrikes (likvärdighetsprincipen) och inte utformas så att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 43 Förslag till avgörande i mål C-869/19: När det gäller genomförandet av denna skyldighet av en nationell domstol som prövar ett överklagat mål, är det lika fast praxis att i avsaknad av unionslagstiftning på området ska de processuella regler som ska säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten omfattas av medlemsstaternas nationella rättsordningar, förutsatt att dessa regler varken är mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medför att det är omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 47 Förslag till avgörande i mål C-89/10: Dessa olikheter mellan de nationella systemen följer bland annat av att det inte finns några unionsbestämmelser i fråga om återbetalning av nationella skatter och avgifter som har tagits ut felaktigt. I en sådan situation ankommer det på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga och att fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).
Punkt 45 Förslag till avgörande i mål C-910/19: I likhet med de fall där medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning, måste deras val iaktta principerna om effektivitet och likvärdighet för att bevara den ändamålsenliga verkan av bestämmelserna i det aktuella direktivet. Domstolen har nyligen erinrat om att de föreskrivna reglerna varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer av inhemsk karaktär (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).
Punkt 27 Förslag till avgörande i mål C-93/12: Detta är ett uttryck för principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken göra det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionens rättsordning (effektivitetsprincipen).