Efterbehandling

Beskrivning saknas!

Rättsfall30

MÖD 2005:30: Vitesföreläggande enligt miljöbalken-----En verksamhetsutövare (bolaget) hade bedrivit miljöfarlig verksamhet på en fastighet sedan början av 1900-talet och fram till 1974, då en ny verksamhetsutövare tog över och bedrev verksamheter där fram till 1990. Vid avslutandet av verksamheten utförde den nye verksamhetsutövaren markundersökningar och efterbehandlingsåtgärder vilka godkändes av länsstyrelsen. Fastigheten såldes 1999 till ett fastighetsbolag. Därefter visade nya utredningar att fastigheten alltjämt var förorenad och att föroreningarna hänförde sig till en del av den verksamhet som bedrivits på fastigheten under en tid före 1961. Länsstyrelsen förelade därför den ursprunglige verksamhetsutövaren att vidta markundersökningar. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till miljödomstolen, som visserligen ansåg att denne var att anse som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken, men att det fick anses som oskäligt att i detta fall utkräva ansvar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann lika med underinstanserna att bolaget var ansvarig adressat för föreläggandet då det faktiskt bedrivit verksamhet på fastigheten efter den 30 juni 1969. Majoriteten i MÖD fann det dessutom skäligt att bolaget skulle utföra de aktuella utredningarna. En ledamot var skiljaktig i denna bedömning.
MÖD 2010:10: Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
MÖD 2010:31: Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga bl.a. om ett bolags bristfälliga ekonomiska ställning utgjorde skäl för att jämka bolagets efterbehandlingsansvar i visst fall, har besvarats nekande.
MÖD 2006:36: Undersökning av förorenat område-----Sediment med fibrer innehållande kvicksilver i Umeälven hade orsakats av utsläpp av avloppsvatten från en massafabrik 1952 - 1968. Länsstyrelsen förelade nuvarande verksamhetsutövare på fastigheten (ett bolag med vilket massafabrikens ägare hade fusionerat) att genomföra en undersökning av aktuellt område genom provtagning och analys för att få kunskap om utbredningen och halten av kvicksilver. Vidare skulle en riskbedömning för framtiden göras. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den förelagda verksamhetsutövaren var ansvarig för efterbehandling enligt 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken (MB), att undersökningen inte var av forskningskaraktär samt att det inte var oskäligt att ålägga bolaget utredningsansvaret för provtagning och analys enligt 10 kap. 8 § MB. Däremot fann MÖD att bedömningen av huruvida det var skäligt att ålägga bolaget att utföra riskbedömningen fick anstå till dess ovan nämnda undersökning var klar. Miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut ändrades.
MÖD 2009:31: Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
MÖD 2010:11: Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. miljöbalken, om förorenade områden, var tillämpliga på ett industriområde där avfall från stålverk hade deponerats, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
MÖD 2005:29: Föreläggande enligt miljöbalken att följa villkor i beslut om tillstånd enligt miljöskyddslagen-----Ett konkursbo, som lämnat fastigheten där en miljöfarlig verksamhet bedrivits, har ansetts inte vara ansvarigt för markundersökningar eftersom verksamheten avslutats före konkursutbrottet och inte återupptagits därefter.
MÖD 2008:22: Tillstånd till utökad verksamhet med gjutning och tillverkning av motorer ----- Det fanns inget formellt hinder eller ansågs olämpligt eller oskäligt att i samband med en tillståndsprövning ålägga ett bolag i ett villkor för tillståndet att utreda vilka historiska föroreningar som kunde finnas på verksamhetsområdet eftersom likartad verksamhet länge bedrivits på platsen och samband därför fanns med nu tillståndsgiven verksamhet. Upplystes också om att länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet också kan rikta samma krav mot bolaget med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken.
MÖD 2008:11: Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
NJA 2009 s. 41: Ett konkursbo har ansetts ställa en lokal som hyrts av konkursgäldenären till hyresvärdens förfogande genom en förklaring att boet inte gjorde anspråk på lokalen, oavsett att i lokalen fanns lösöre som konkursboet avstod från, att lokalen var delvis uthyrd i andra hand och att det i lokalen fanns miljöfarligt avfall som konkursboet lät föra bort efter den dag som lokalen enligt boets meddelande ställts till hyresvärdens förfogande (12 kap. 31 § femte stycket jordabalken).
MÖD 2010:24: Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Miljööverdomstolen har begränsat ett bolags ansvar för saneringsåtgärder på grund av den tid som förflutit sedan delar av föroreningar uppkommit.
MÖD 2003:127: Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökning av förorenat område-----En skrotningsverksamhet hade förorenat en älv med PCB genom spill av transformatorolja. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade den nuvarande verksamhetsutövaren att upprätta en s.k. efterbehandlingsplan för undersökningar i älvens vatten och sediment. Verksamhetsutövaren överklagade och anförde att den aktivitet som orsakat föroreningarna hade avslutats före bolagets övertagande av verksamheten i november 1999 och att bolaget därför inte kunde vara adressat för kraven. Underinstanserna och Miljööverdomstolen (MÖD) avslog överklagandet. MÖD uttalade att både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare är adressater för kraven enligt 10 kap. miljöbalken. Att kraven kan riktas mot nuvarande utövare av verksamheten har stöd i förarbetena till miljöbalken och överensstämmer även med praxis under miljöskyddslagen som innebar att den som övertar en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter. Domstolen menade vidare att i efterbehandlingsansvaret får anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna. När det sedan gällde bedömningen enligt 10 kap. 4 § miljöbalken uttalade MÖD att, trots att företaget bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning, kravet var skäligt mot bakgrund av att det finns ett miljömässigt behov av utredning och att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten.
MÖD 2008:14: Föreläggande om undersökning av förorenat område ----- Ett konkursbo förelades utföra undersökningar på ett antal fastigheter som var förorenade sedan lång tid tillbaka. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet som endast bedrivit arkning av redan tillverkat papper inte kunde anses ha bidragit till förorening av sediment i damm och å. Därför kunde inte krav på provtagning och undersökning av sediment riktas mot boet. I fråga om undersökning av deponier visade utredningen att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller disponerat fastigheterna under den tid boet förvaltat bruket. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. Jfr MÖD 2008:13 (M 8370-06) som avgjordes samma dag.
MÖD 2008:13: Föreläggande om åtgärdsutredning ----- Ett konkursbo förelades att utföra en åtgärdsutredning för efterbehandling av en deponi. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller annan verksamhet på de två fastigheter där deponin låg. Dessutom hade konkursboet varken ägt eller disponerat fastigheterna. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. MÖD fastställde miljödomstolens beslut att upphävda länsstyrelsens beslut. Jfr MÖD 2008:14 (M 4537-07) som avgjordes samma dag.
MÖD 2012:59: Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
MÖD 2006:54: Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
MÖD 2010:17: Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
MÖD 2014:2: Föreläggande att vidta sedimentundersökningar enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann till skillnad från underinstanserna att bolaget inte kunde åläggas ansvar för att analysera ämnen som bolagets verksamhet enligt utredningen i målet inte kunde ha gett upphov till. Med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken jämkades omfattningen av bolagets efterbehandlingsansvar på så sätt att kravet att analysera vissa ämnen togs bort. Domstolen fann också att det saknas rättsligt stöd för att bolaget enligt 10 kap. 6 § miljöbalken skulle kunna göras solidariskt ansvarig för efterbehandlingsåtgärder utöver det ansvar som bestämts enligt 4 § samma kapitel.
MÖD 2004:64: Föreläggande enligt 26 kap. miljöbalken rörande täkt-----Ett tillsynsföreläggande enligt miljöbalken strider normalt inte mot rätten att enligt Artikel 6 i Europakonventionen, som gäller som lag här i landet, förhålla sig passiv då misstanke om brott föreligger. Avsteg från skyldigheten att medverka i utredningar bör inskränka sig till en begränsning av tillsynsmyndigheternas möjligheter att under vissa förutsättningar använda sig av sanktionerade förelägganden.
MÖD 2009:43: Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om val av åtgärder för att efterbehandla mark som förorenats genom impregneringsverksamhet, främst av arsenik. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat att en med stabilisering och solidifiering av den förorenade jorden var den bästa från vare sig miljömässiga eller ekonomiska utgångspunkter.
MÖD 2004:77: Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
MÖD 2009:18: Tillstånd till grustäktsverksamhet ----- Förekomst av två sorters bin, som båda klassats som sårbara, har inte ansetts medföra att en grustäktsverksamhet inte kan tillåtas även om det finns risk att enskilda individer påverkas negativt. Miljööverdomstolen förenade tillståndet med ett nytt villkor om kartläggning av de två bisorterna, om att täktverksamheten inte fick påbörjas innan en sådan inventering utförts samt att resultatet av denna skulle ligga till grund för en översyn och eventuell revidering och anpassning av täkt- och efterbehandlingsplanerna.
MÖD 2015:49: Ansvar för efterbehandling enligt miljöbalken ----- En fastställelsetalan i mål om ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. miljöbalken framstår enligt Mark- och miljööverdomstolen som mindre lämplig. Eftersom det inte på förhand går att bestämma fördelningen mellan verksamhetsutövarna utan att det lagts fram utredning om tekniken för och omfattningen av avhjälpandet samt andra ansvarsbegränsade faktorer borde mark- och miljödomstolen ha avvisat en sådan talan.
MÖD 2007:14: Tillstånd till nuvarande och utökad återvinningsverksamhet-----I samband med prövning av en ansökan till befintlig och utökad miljöfarlig verksamhet bedömdes förutsättningarna vara sådana att det var både lämpligt och skäligt att som villkor för det nya tillståndet reglera frågan om undersökning av eventuella markföroreningar.
MÖD 2013:36: Föreläggande att vidta åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken ----- Mark- och miljööverdomstolen fann i likhet med underinstanserna att två konkursbon bedrivit gruvverksamhet och därmed var att anse som verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. Domstolen framhöll att begreppet gruvverksamhet ska ses som en integrerad helhet bestående av flera delar. Med hänsyn till att föreläggandet var begränsat till vissa åtgärder avseende rening och egenkontroll har skäl för jämkning inte ansetts föreligga trots att konkursbona bedrev verksamheten under endast ett halvår.
MÖD 2013:16: Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
MÖD 2010:49: Omprövning av villkor avseende sanering av förorenat område----- Beträffande ett bolag som bedriver kemisk processindustri vid Göta älvs strandzon sedan 1924 ansökte Naturvårdsverket år 1996 om omprövning av villkoren för verksamheten. Koncessionsnämnden för miljöskydd meddelade år 1998 ett beslut med nya villkor i flera frågor. Nämnden sköt till senare prövning upp bl.a. frågan om sanering av bolagets industriområde. Prövotiden förlängdes därefter till år 2009 då bolaget kom in med en prövotidsredovisning. Miljödomstolen avslutade prövotiden och ålade bolaget att uppföra en skyddsbarriär mot Göta älv och att inge en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för detta. Vidare ålades bolaget att senast 15 år efter att domen vunnit laga kraft genom bortgrävning sanera förorenad mark inom delar av industriområdet som bl.a. innehöll kvicksilver och dioxin, bl.a. inom ett f.d. kloralkaliområde enligt en till domen bifogad karta. Saneringsåtgärderna skulle dimensioneras utifrån att kvarlämnade massors föroreningshalt inte fick överstiga vad som anges för mindre känslig markanvändning enligt Naturvårdsverkets generella riktlinjer för förorenad mark. Bolaget ålades också att till tillsynsmyndigheten anmäla eventuella planer att avsluta verksamheten och då utreda hur sanering av frilagda ytor som då inte redan hade sanerats skulle utföras för att uppfylla samma efterbehandlingsmål. Bolaget överklagade till Miljööverdomstolen som ändrade domen endast på så sätt att den karta som bifogats domen byttes ut mot en aktuell karta som visade vilket område som ska saneras utifrån industribyggnadernas nuvarande placering. Vidare ändrades villkoret om planer för sanering efter avslutad verksamhet så att något efterbehandlingsmål inte fastställdes med hänsyn till att den saneringen kan beräknas ligga långt fram i tiden.
MÖD 2011:24: Föreläggande om åtgärdsförberedande undersökning ----- Ett bolag hade förelagts att inkomma med resultatet av en åtgärdsförberedande undersökning av klorerande lösningsmedel (trikloretylen) på den fastighet där bolaget bedrev sin verksamhet. Bolaget överklagade föreläggandet och åberopade att det inte hade använt trikloretylen i sin verksamhet och att det inte heller hade tagit över verksamheten från tidigare bolag på platsen. Eftersom bolaget och nämnden syntes vara överens om att trikloretylen inte hade förbrukats i bolagets verksamhet och det inte förelåg något organisatoriskt samband mellan bolaget och tidigare verksamhetsutövare på platsen fann Mark- och miljööver-domstolen att föreläggandet skulle upphävas.
MÖD 2009:36: Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
MÖD 2005:32: Rättelse på den felandes bekostnad-----En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator