ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 24 mars 2006 i mål nr M 4009-04, se bilaga A

KLAGANDE

Boliden Mineral Aktiebolag, 556231-6850, 932 81 Skelleftehamn

Ombud: Advokaten P.M.

MOTPARTER

1. A.L.

2. L.B.

3. K.E.

4. M.N.

5. Y.A.

6. B.A.

7. H.L.

8. S.BM.J.

9. K.L.

10. B.S.

11. M.S.

12. R.S.

13. R.B.

14. M.L.

15. R.A.

16. Dödsboet efter L-E.S.

17. M.S.

18. R.Å.

19. A.Å.

20. Å.B.

21. M.B.

22. G.S.

23. G.B.

24. H.S.

25. B.S.

26. L.L.

27. K.M.

28. K.O.M.

29. A.L.

Ombud för 1-29: Jur. kand. T.B.

30. H.S.

31. S.S.

32. U.K.

33. C.K.

34. L.L.

35. E.L.

36. M.N.

37. J.E.

38. L.W.

39. P.N.

40. B.R.

41. I.J.

42. L.N.

43. H.N.

44. C.N.

45. T.V.

46. M.L.W.

47. L.W.

48. V.L.

49. Vattenföreningen vid Bjurvattnet ek. för., 769605 2211, c/o M N.

50. T.L.

51. E.H.

52. O.B.

53. V.B.

54. A.D.

Ombud för 30-54: Advokaten N.R.

SAKEN

Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen förklarar med stöd av 22 kap. 26 § första stycket miljöbalken att det är tillåtligt att, i enlighet med vad Boliden Mineral AB angett i ansökningshandlingarna och i målet i övrigt angett eller åtagit sig,

- anlägga nytt sandmagasin genom påbyggnad av damm F, anläggande av damm H (i läge H1) och tillhörande utloppskanal från magasinet,

- dämma Brubäcken och dämma över Hötjärnen till nivå +221,5 m,

- anlägga nytt utlopp från Bjurlidträsket,

- fylla ut ett område av Bjurlidträsket vid damm H och

- deponera anrikningssand i det sålunda uppförda sandmagasinet.

Som förutsättning för tillåtligheten gäller att Boliden Mineral AB i enlighet med sitt åtagande ger in en ansökan om omprövning av samtliga villkor som gäller utsläpp till vatten för bolagets tillstånd till verksamheten vid anrikningsverket (Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 31 mars 2000 i mål nr M 510-99). Ansökan skall möjliggöra för miljödomstolen att föreskriva de skyddsåtgärder och begränsningar som erfordras från miljösynpunkt.

2. Miljööverdomstolen visar målet åter till miljödomstolen för meddelande av tillstånd till verksamheten enligt punkten 1 med för tillståndet nödvändiga villkor och bestämmelser i övrigt.

3. Miljööverdomstolen meddelar tillstånd enligt 22 kap. 26 § andra stycket miljöbalken för Boliden Mineral AB att utföra följande arbeten,

- anlägga nytt sandmagasin genom påbyggnad av damm F, anläggande av damm H (i läge H1) och tillhörande utloppskanal från magasinet,

- anlägga nytt utlopp från Bjurlidträsket och

- fylla ut ett område av Bjurlidträsket vid damm H.

För tillståndet skall följande villkor gälla.

Villkor 1

Om inte annat följer av nedan angivna villkor skall anläggningar m.m. utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad Boliden Mineral AB angett i ansökningshandlingarna och i målet i övrigt angett eller åtagit sig.

Villkor 2

Anläggningsarbetena avseende dammarna skall fortlöpande kontrolleras och slutbesiktigas av fristående kontrollant. Kontrollantens rapporter skall uppvisas för tillsynsmyndigheten på begäran. Dammarnas grundläggningsförhållanden skall av bolaget dokumenteras kontinuerligt i skriftlig form.

Villkor 3

Utformningen av det nya utloppet och utloppsdiket från Bjurlidträsket skall utarbetas i samråd med Fiskeriverket.

Villkor 4

Vid utfyllnaden av området i Bjurlidträsket skall geotextilduk eller liknande användas för att förhindra grumling. Duken skall behållas på plats till dess att grumligheten lagt sig och avlägsnas utan att onödig grumling uppstår.

Villkor 5

Den dämmande konstruktionen skall utformas

- så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls,

- så att risken för incidenter förebyggs,

- med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.

Villkor 6

Dammarna skall dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

Villkor 7

Där damm H skulle komma att underlagras av lera, skall lerlagret bortschaktas i den omfattning lerans skjuvhållfasthet bedöms vara otillräcklig.

Villkor 8

Erosionsskyddet på damm H:s nedströmsslänt till skydd mot vågpåverkan från Bjurlidträsket vid ett klass 1 flöde skall utläggas i samband med anläggandet av damm H i etapp I.

Villkor 9

Damm F och H skall i allt väsentligt utformas i enlighet med RIDAS och det fortlöpande dammsäkerhetsarbetet skall i allt väsentligt bedrivas i enlighet med RIDAS, i de delar RIDAS är tillämpliga på gruvdammar, allt om inte annat följer av villkoren i denna dom.

Villkor 10

Tillståndet får tas i anspråk endast om Boliden Mineral AB hos tillsynsmyndigheten ställer en ekonomisk säkerhet om tre (3) miljoner kronor. Säkerheten skall bestå av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken samt godkännas av och förvaras hos tillsynsmyndigheten.

4. Miljööverdomstolen avslår yrkandet om att förena tillståndet enligt punkten 3 med verkställighet.

5. Miljööverdomstolen godkänner den i målet ingivna miljökonsekvensbeskrivningen.

6. Boliden Mineral AB skall till T.B.s huvudmän utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tvåhundratrettiofemtusenetthundrafyrtiosju (235 147) kr och 50 öre, varav 178 125 kr avser arvode, 17 062 kr 50 öre avser tidsspillan, 4 725 kr avser utlägg och ersättning till huvudmännen med 35 235 kr enligt följande fördelning

2 914 kr till H.L. för resa,

3 990 kr till S.BM.J. för resa,

3 387 kr till B.B., varav 3 000 kr för tidsspillan, 336 kr för resa och 51 kr för utlägg,

2 336 kr till Å.B., varav 2 000 kr för tidsspillan och 336 kr för resa,

3 600 kr till A.R. för tidsspillan,

3 000 kr till L.B. för tidsspillan,

3 936 kr till R.B., varav 3 600 kr för tidsspillan och 336 kr för resa,

5 736 kr till S.B., varav 5 400 kr för tidsspillan och 336 kr för resa,

3 336 kr till K.L., varav 3 000 kr för tidsspillan och 336 kr för resa.

3 000 kr till B.A. för tidsspillan.

Av det sammanlagda beloppet utgör 39 982 kr 50 öre mervärdesskatt.

7. Boliden Mineral AB skall utge ersättning med

1 724 kr till S.S., varav 1 500 kr för tidsspillan och 224 kr för resa,

1 224 kr till J.E., varav 1 000 kr för tidsspillan och 224 kr för resa,

424 kr till B.R., varav 200 kr för tidsspillan och 224 kr för resa,

1 724 kr till L.W., varav 1 500 kr för tidsspillan och 224 kr för resa,

1 724 kr till L.L., varav 1 500 kr för tidsspillan och 224 kr för resa.

8. På ersättningsbeloppen enligt punkterna 6 och 7 skall ränta utgå enligt 6 § räntelagen (1975: 635) från denna dag till dess betalning sker.

__________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Boliden Mineral Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall lämna tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap.miljöbalken till följande verksamheter.

- anläggande av nytt sandmagasin genom påbyggnad av damm F, anläggande av damm H (i läge H1) och tillhörande utloppskanal från magasinet,

- dämning av Brubäcken och överdämning av Hötjärnen till nivån +221,5 meter,

- anläggande av nytt utlopp från Bjurlidträsket,

- utfyllnad av ett område av Bjurlidträsket vid damm H och

- deponering av anrikningssand i det uppförda sandmagasinet.

Bolaget har vidare yrkat att Miljööverdomstolen skall föreskriva följande villkor rörande konstruktion och utformning av det nya sandmagasinet.

Villkor 1

Om inte annat följer av nedan angivna villkor skall anläggningar m.m. utföras och verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Boliden Mineral AB angett i ansökningshandlingarna och i ärendet i övrigt angett eller åtagit sig.

Villkor 2

Anläggningsarbetena avseende dammarna skall kontrolleras under uppförandet och slutbesiktas av fristående kontrollant. Kontrollantens rapporter skall uppvisas för tillsynsmyndigheten på begäran.

Villkor 3

Utformning av nya utloppet och utloppsdiket från Bjurlidträsket skall utarbetas i samråd med Fiskeriverket.

Villkor 4

Vid utfyllnaden av området i Bjurlidträsket skall geotextilduk eller liknande användas för att förhindra grumling. Duken skall behållas på plats till dess att grumligheten lagt sig och avlägsnas utan att onödig grumling uppstår.

Villkor 5

Den dämmande konstruktionen skall utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.

Villkor 6

Dammarna skall dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

Villkor 7

Verifiering av dammens konstruktion efter avslutad drift skall delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna skall innehålla en prognostisering av dammens möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som en långtidsstabil konstruktion. I delrapporterna skall dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter skall tas fram av oberoende experter. Samråd skall ske mellan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som skall vidtas. De korrigerande åtgärderna skall vidtas i enlighet med vad som beslutas vid samrådet.

Villkor 10

Damm F och H skall i allt väsentligt utformas i enlighet med RIDAS och det fortlöpande dammsäkerhetsarbetet skall i allt väsentligt bedrivas i enlighet med RIDAS, i de delar RIDAS är tillämpliga på gruvdammar.

Villkor 11

Innan tillståndet tas i anspråk skall Boliden Mineral AB hos tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet om tre (3) miljoner kr.

Bolaget har när det gäller de föreslagna villkoren i övrigt yrkat att Miljööverdomstolen skall återförvisa målet till miljödomstolen för den prövningen.

Bolaget har vidare yrkat att Miljööverdomstolen skall meddela verkställighetsförordnande som ger bolaget rätt att påbörja anläggningsarbetena omedelbart.

Bolaget har alternativt yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom i särskilt avgörande enligt 22 kap. 26 § miljöbalken skall förklara den sökta verksamheten tillåtlig och lämna bolaget tillstånd till de arbeten som behöver utföras för att färdigställa det nya sandmagasinet. Som villkor för sådant tillstånd bör villkorspunkterna 1-7 och 10-11 ovan samt verkställighetsförordnande föreskrivas. Bolaget föredrar detta alternativ om det medför en snabbare handläggning av tillåtlighetsfrågan.

A.L., G.S., L-E.S.s dödsbo, M.S., R.Å., A.Å., A.L., K.E., M.B., M.N., B.S. och H.S. har medgett bolagets talan.

T.B.s övriga huvudmän har bestritt bifall till överklagandet. För det fall att tillstånd meddelas vitsordar sakägarna de av bolaget föreslagna villkoren.

N.R.s huvudmän har medgett bolagets talan.

Sakägarna har yrkat att bolaget skall förpliktigas utge ersättning för deras rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.

Bolaget

Ändamålet med bolagets verksamhet är att trygga gruvnäringen, inte, som miljödomstolen angett, att rena avloppsvatten och deponera avfall. Gruvverksamheten kräver långsiktighet eftersom kostnaderna för bland annat prospektering är mycket stora. Av den anledningen behöver det planerade sandmagasinet Hötjärnsmagasinet ha den ansökta volymen. Med den volym som produceras idag kommer det befintliga sandmagasinet Gillervattnet vara fullt år 2009. För att verksamheten inte skall behöva stoppas måste byggnationerna påbörjas under år 2007 eftersom byggtiden för sandmagasinet beräknas uppgå till minst två sommarsäsonger.

Vattenflödet från Hötjärnsmagasinet samt halter och mängder av föroreningar till Brubäcken hänger till viss del samman med processerna i anrikningsverket och villkoren för tillståndet till detta. Bolaget anser ändå att miljödomstolen har gjort en riktig avgränsning av målet i förhållande till anrikningsverket. Någon erinran emot att den i tillståndet till anrikningsverket uppskjutna frågan om utsläppet av cyanid till vatten samordnas eller avgörs parallellt med detta mål, i samband med att det återförvisas till miljödomstolen för villkorsskrivning har dock inte bolaget.

Det finns även förutsättningar att pröva utsläppet till vatten i den utsträckning det behövs i det nu aktuella målet om Hötjärnsmagasinet, t.ex. kan det föreskrivas villkor om det vatten som får tas emot i magasinet från anrikningsverket. Det kan också föreskrivas villkor om anrikningsverket som följdföretag till Hötjärnsmagasinet enligt 16 kap. 7 § miljöbalken. Om ansökan om tillstånd till Hötjärnsmagasinet ses som en begäran om ett ändringstillstånd kan det också föreskrivas villkor för anrikningsverket enligt 24 kap. 5 § andra stycket miljöbalken. I de nämnda fallen fordras inte att något nytt mål initieras. Miljönämnden i Skellefteå kommun, som är tillsynsmyndighet, kan också initiera omprövning av villkoren för anrikningsverket enligt 24 kap. 5 § miljöbalken. Om dessa möjligheter anses otillräckliga för att samordna prövningen av anrikningsverket och Hötjärnsmagasinet, åtar sig bolaget att enligt 24 kap. 8 § miljöbalken begära omprövning av samtliga villkor som gäller utsläpp till vatten i tillståndet till anrikningsverket, Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 31 mars 2000. Ansökan om ändring av villkor kommer då att ges in så att den kan behandlas samtidigt som miljödomstolen prövar återförvisade villkorsfrågor i det aktuella målet om Hötjärnsmagasinet. En sådan ansökan skall då syfta till att möjliggöra att samtliga vattenfrågor, bl.a. frågan om recirkulation, får en samordnad prövning och reglering.

Bolaget håller för närvarande på att undersöka möjligheterna att recirkulera vatten och hur det påverkar processen. I dagsläget vet därför inte bolaget vilka konsekvenser detta kan få på Brubäcken. Recirkulation av vattnet från det planerade Hötjärnsmagasinet kan, på grund av minskad vattenföring, innebära mindre utspädning av vattnet som leds till Brubäcken. Ett alltför lågt flöde i Brubäcken kan också ge vittring i strandkanterna.

De skyddsåtgärder som bolaget kommer att utföra innebär att inga nya recipienter kommer att tas i anspråk. Skärmdiket som är tänkt att anläggas kommer att omfattas av löpande tillsyn. Även om skärmdiket inte skulle anläggas skulle inte Bjurlidträsket påverkas av det nya sandmagasinet eftersom viss fastläggning sker i undergrunden och det finns avskärmande dränagediken uppströms skärmdiket. Det underliggande siltlagret kan komma att bortschaktas i större omfattning än vad som visas på tvärsektionerna om lerans skjuvhållfasthet bedöms vara otillräcklig. Genom att spara viss befintlig vegetation under byggtiden och anlägga ytterligare vegetation i dammkroppens nedströmsslänt kan synintrycket av damm H1 minska. Den oro som sakägarna känner borde vara densamma, oberoende av dammarnas placering.

Så länge som deponering pågår betraktas dammarna vara i drift. Därefter sker efterbehandling. Metoderna för efterbehandling kan på grund av teknikutvecklingen ändras under åren. Av den anledningen vill inte bolaget i dagsläget slutligt bestämma sig för en viss efterbehandlingsmetod. Dammarna byggs därför på ett sådant sätt att konstruktionen klarar olika efterbehandlingsmetoder. Genom anläggande av s.k. beacher minskar gradienten, vilket ökar säkerheten. Att någon metod för efterbehandlingen inte fastställs nu innebär inte att det står i strid med den efterbehandlingsplan som skall upprättas enligt deponeringsförordningen. Efterbehandlingsplanen skall nämligen endast ange principer för om efterbehandlingen är tillåtlig. I samband med att tillstånd meddelas kommer en ekonomisk säkerhet att ställas. Säkerheten kommer att vara föremål för prövning kontinuerligt och i vart fall i samband med att frågan om efterbehandling definitivt prövas.

Kostnaden för att uppföra de planerade dammarna kan uppskattas till ca 20 miljoner kr högre jämfört med anläggande av konventionella långtidsstabila dammar som inte behöver klara vattentäckning. Om dammen skall vara vattentäckt under drift måste dock dammarna klara det vattentrycket även om torrtäckning sker som efterbehandlingsmetod.

När sandmagasinet är efterbehandlat är tanken att magasinet skall påminna om en svensk skogssjö med ett djup på ca en meter. Med en sedimentationstakt på ca 1 mm/år kommer det efterbehandlade magasinet att slamma igen och en mosse kommer att bildas. Det sedimenterade slammet har en gynnsam funktion eftersom erfarenheter från andra vattentäckta deponier visar att det på kort tid skapas en diffusionsspärr som minskar vittringen av sulfider. Bolaget kan utreda vidare om ytterligare material bör placeras på anrikningssanden. Utredningen av hur en diffusionsspärr bör vara utformad bör dock ske förutsättningslöst, vilket innebär att annat material än morän kan användas och att djupet inte behöver uppgå till en meter morän som Naturvårdsverket anfört. Bolaget vet för närvarande inte vilken sand som kommer att ligga överst i sandmagasinet när efterbehandlingen skall påbörjas. När anrikningssanden är på plats är det möjligt att genom vågbrytarnas placering förhindra uppgrumling av sanden.

En granskning av säkerhetsrapporten har skett hos både tillsyns- och tillståndsmyndigheten, vilket är tillräckligt. Det finns inte något EG- rättsligt hinder mot en prövning enligt bolagets talan.

Naturvårdsverket har föreslagit ett tillägg till bolagets föreslagna villkorspunkt 7 som innebär att experternas mening skall gälla vid oenighet. Bolaget föreslår i stället att det är tillsynsmyndighetens mening som skall gälla vid oenighet.

Bolaget medger att tiden för oförutsedd skada skall bestämmas till tio år från arbetstidens utgång.

T.B.s huvudmän

Miljödomstolens definition av ändamålet med den ansökta verksamheten är inte, som bolaget hävdar, för snäv, utan anger det primära syftet med den ansökta verksamheten. Inte heller har miljödomstolen missuppfattat redovisningen av mineraltillgångar i området. I stället har miljödomstolen påpekat den osäkerhet som finns i redovisningen av framtida brytningsmöjligheter. Redovisningen i bolagets överklagande är inte mindre osäker. Bolaget uppger endast att det bedöms finnas en malmpotential i området på minst 150 miljoner ton. Däremot anges inte hur mycket som verkligen kommer att brytas. Redovisningen visar därför inte klart att en så omfattande brytning kommer att ske att en deponeringsvolym på 20 miljoner kubikmeter är motiverad. Om brytning kommer att pågå i mer än 20 år kommer deponeringskapaciteten att behöva byggas ut även om damm H1 byggs. Merkostnaden för bolaget beträffande dammarna H2 och H0/1a jämfört med alternativ H1 är inte orimlig.

Det är inte korrekt att ett alternativ H0/1a skulle förstöra naturvärden i större grad än alternativ H1. Rennäringens betydelse kan enligt de närboende inte tillmätas någon betydelse vid avgörandet av vilket alternativ som är det bästa läget för en damm eftersom det är sällan renar vistas i eller flyttas genom detta område. Det stöds av att berörd sameby inte har engagerat sig nämnvärt i förevarande tillståndsärende.

Jämförelserna mellan de olika dammalternativen vad gäller konsekvenser för fastigheterna omkring Bjurlidträsket är ofullständigt utförd. Bolaget har klart överskattat de volymer som frigörs vid ett brott på dammarna H0/1a eller H2. Den konsekvensklassificering som är utförd är beräknad utifrån det värsta scenariot som kan inträffa vid ett dammbrott av damm H1. Om dammbrott i stället sker vid de alternativa dammarna H0/1a och H2 är sannolikheten stor att utströmningen av vatten inte sker mot Bjurlidträsket.

Av bolagets kompletterande undersökningar av markförhållandena konstateras bland annat att vid ett av utskovslägena är det sandig morän ned till 13 meter och att berg finns på ett större djup. För det andra läget uttalas att moräntäcket är åtta till nio meter och att därunder finns vattenförande ytligt rösberg. I kompletteringshandlingarna saknas vilka slutsatser som kan dras av dessa konstateranden och om det är möjligt och lämpligt att lägga utskoven på platsen. Liknande synpunkter gäller förhållandena under den planerade dammen H. Jordlagren beskrivs för de olika delarna av dammen och det konstateras bland annat att berget för ett visst område ligger nio meter under markytan. Om markförhållandena innebär några problem för grundläggningen anges dock inte.

Det är klarlagt att det finns en grundvattengradient från det planerade Hötjärnsmagasinet mot Bjurlidträsket. Grundvatten från deponin skall hindras med hjälp av ett skärmdike. Problemen med dikets funktion vid frysning vintertid samt att det måste övervakas och underhållas i framtiden kvarstår. Dikesbotten får inte vara över sjöns nivå. Vilka nivåer sjön kommer att ha i framtiden kan vara svårt att förutsäga med hänsyn till bland annat klimatförändringar. Skärmdiket framstår därmed som en mer kritisk punkt än vad som framgått tidigare.

När det gäller en dammbyggnad som i efterbehandlat skick skall stå kvar för all framtid så har villkor för efterbehandlingen och vilken säkerhet som kan garanteras i ett långt tidsperspektiv en avgörande betydelse för om verksamheten kan tillåtas. Det kan även ifrågasättas om verksamheten är tillåtlig eftersom kontroll behövs av dammarna och utskoven även i framtiden och sådana villkor inte kan föreskrivas.

Att sakägarna skulle vänja sig vid dammarnas närvaro och därmed bli mindre oroliga är rena spekulationer och bolagets argument i denna del kan inte tillmätas någon betydelse. Innan eventuell vegetation får tänkt effekt kan det ta flera decennier. Oron för dammhaveri är inte enbart kopplad till att dammen syns från sakägarnas bostäder utan även till att sakägarna är medvetna om dammen. En del av värdet i fastighetsinnehav i Bjurliden består i att kunna utnyttja sjön för bad, fiske och båtfärder. I skuggan av en dammbyggnad förminskas detta värde. Risken för läckage från magasinet, vilket medför att sjön inte kan användas för fiske, bad och vattentäkt oroar också de närboende.

Om verkställighetsförordnande meddelas kan bolaget inleda anläggningsarbetet och irreversibla skador kan uppkomma, vilket inte kan tillåtas med hänsyn till att ett tillstånd kan upphävas av högre instans. Med hänsyn härtill samt till de starka motstående intressen som finns bör inte verkställighetsförordnande ges.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket, som har avstått från att yttra sig angående lokaliseringsfrågan, har motsatt sig bifall till bolagets överklagande eftersom prövningen fått en alltför snäv avgränsning och inte omfattar det befintliga sandmagasinet Gillervattnet som har ett samband med det planerade Hötjärnsmagasinet. Naturvårdsverket har vidare motsatt sig bifall till bolagets yrkanden att Miljööverdomstolen skall föreskriva villkor rörande konstruktion och utformning av det nya sandmagasinet, att Miljööverdomstolen i ett särskilt avgörande skall förklara den sökta verksamheten tillåtlig och meddela tillstånd till utförande av vissa arbeten samt bolagets yrkande om verkställighetsförordnande.

För det fall att Miljööverdomstolen finner att lokaliseringen av verksamheten är lämplig har Naturvårdsverket i första hand yrkat att målet i sin helhet återförvisas till miljödomstolen för komplettering av ansökan i fråga om Gillervattnet och fortsatt handläggning. Skulle Miljööverdomstolen godta både lokaliseringen och bolagets avgränsning av prövningen har Naturvårdsverket i andra hand yrkat att målet skall återförvisas till miljödomstolen för prövning i tillståndsfrågan. Om Miljööverdomstolen godtar lokaliseringen och bolagets avgränsning av prövningen och avser att fastställa villkor för verksamheten har Naturvårdsverket i tredje hand yrkat att villkor meddelas i samtliga frågor för Hötjärnsmagasinet och att villkor även ställs för Gillervattnet med stöd av 24 kap. 5 § andra stycket miljöbalken. Om Miljööverdomstolen anser att det inte är möjligt att föreskriva villkor för Gillervattnet har Naturvårdsverket i fjärde hand yrkat att Hötjärnsmagasinet efterbehandlas med en kvalificerad torr täckning i stället för den av bolaget föreslagna vattentäckningen.

Om Miljööverdomstolen föreskriver villkor för den ansökta deponeringsverksamheten har Naturvårdsverket yrkat att villkor om moräntäckning av sanden under vatten måste ställas för efterbehandlingen av sandmagasinet samt att bolagets föreslagna villkorspunkt 7 skall kompletteras med att vid oenighet skall experternas mening gälla.

Sambandet mellan Gillervattnet och Hötjärnsmagasinet består bland annat i att Gillervattnets avrinning utgör ca 65 % av tillrinningen till det planerade Hötjärnsmagasinet. Denna avrinning utgör ett väsentligt tillskott till vattenbalansen för Hötjärnsmagasinet. En långsiktig vattenöverdämning av Hötjärnsmagasinet kan ifrågasättas om avrinningen från Gillervattnet minskar eller bortfaller vid exempelvis torrår. Risken för att efterbehandlingen skall sluta fungera kan inte vara mindre än vad som representeras av den svagaste länken i det hydrauliska systemet som även omfattar Gillervattnet med dess dammar. Om Miljööverdomstolen anser att prövningen kan avgränsas på det sätt som bolaget valt att göra bör Miljööverdomstolen, med stöd av 24 kap. 5 § andra stycket miljöbalken, ställa samma krav på tillförlitlighet på Gillervattnet som på Hötjärnsmagasinet. Den starka kopplingen mellan Gillervattnet och Hötjärnsmagasinet förstärks av att bolaget uppgett att en överströmning av Hötjärnsmagasinets dammar inte är möjlig eftersom Gillervattnets dammkrön är lägre och därmed kommer att överströmmas först vid en eventuell igensättning av utskov i Hötjärnsmagasinet.

Om det inte bedöms möjligt eller skäligt att föreskriva villkor gällande Gillervattnet anser Naturvårdsverket att Hötjärnsmagasinet bör efterbehandlas med en avancerad torr täckning i stället för vattentäckning eftersom vattenbalansen annars inte kan säkerställas långsiktigt. Anrikningsverket behöver däremot inte ingå i prövningen.

Det planerade sandmagasinet kommer att innehålla mycket höga halter och stora mängder metaller och sulfider, varför frågorna om efterbehandling är viktiga. Efterbehandlingen är en tillåtlighetsfråga och metoden för den måste fastslås för att den säkerhet som skall ställas skall kunna bedömas. Vattenöverdämning av sandmagasinet förutsätter en diffusionsspärr som förhindrar transport av syre, att vattendjupet är tillräckligt så att vågor inte grumlar sanden och resuspension uppkommer samt att bottenfrysning inte sker på vintern så att isen river upp sanden. Stor oxidationsrisk föreligger om det endast finns en centimeter sediment ovanpå sanden. Den sedimentationstakt som bolaget beskriver ifrågasätts eftersom det är tveksamt vilken tillväxt av biologiskt material som kan tänkas uppstå på den sand som innehåller höga halter av metaller. Den planerade vattenöverdämningen kommer enligt bolaget endast att uppgå till 0,8-1 meter. Om avrinningen från Gillervattnet minskar kommer vattendjupet i Hötjärnsmagasinet bli för grunt och resuspension kan inträffa. Enligt studier som gjorts i Kanada kan ett vattendjup uppgående till 1,4 meter också vara för grunt. Det är inte orimligt att anta att tjockleken på isen kan uppgå till en meter varje år. Med hänsyn till dessa omständigheter kommer bolaget inte att nå den skyddsnivå som krävs med enbart vattentäckning. Bästa möjliga teknik för efterbehandling är därför moräntäckning. Om metoden för efterbehandling inte fastställs förrän om ca 20 år kommer det vara problem att upprätta en efterbehandlingsplan och bestämma vilken ekonomisk säkerhet som skall ställas.

Bolaget har endast bedömt en inverkan av en eventuell jordbävning på dammvallen. En bedömning bör även göras av effekten av en jordbävning på den deponerade anrikningssanden, speciellt med tanke på risken för den effekt som benämns ”liquefaction”, dvs. att materialet tillsammans med inlagrat vatten vid dynamisk last blir flytande och beter sig som en vätska som är tyngre än vatten. Dammvallen kan då utsättas för större laster än de som använts i underlaget för dimensioneringen. Bolaget bör även beakta risken för jordbävning och trolig magnitud för området mot bakgrund av det långa tidsperspektivet för efterbehandlingen av sandmagasinet.

Miljödomstolens dom gick inte Naturvårdsverket emot. Naturvårdsverket har därför inte haft möjlighet att överklaga domen. Invändningen om prövningens omfattning är rent formell och kan inte begränsas av parternas yrkanden. Rent principiellt anser Naturvårdsverket att villkor gällande dammens utformning, konstruktion och efterbehandling inte kan fastställas av Miljööverdomstolen utan att frågorna först har prövats av miljödomstolen som första instans. Det kan inte uteslutas att det finns sakägare som har annan uppfattning i dessa frågor men som ännu inte agerat aktivt i processen.

Det föreligger inte förutsättningar att meddela en deldom, där verksamheten förklaras tillåtlig och tillstånd till utförande av vissa arbeten meddelas. Bestämmelsen i 22 kap. 26 § första stycket miljöbalken ersatte bestämmelsen 21 a § miljöskyddslagen, där ett s.k. igångsättningsmedgivande endast kunde meddelas om det förelåg särskilda skäl samt om det var uppenbart att tillstånd skulle komma att lämnas. I Miljööverdomstolens beslut den 13 oktober 2003 i mål nr M 9421-02 har utgångspunkten varit att miljöbalken ställer högre materiella krav än tidigare lagstiftning. När tillåtligheten är ifrågasatt, som i förevarande fall, kan det därför inte vara uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Anrikningsverket, som behandlar malm från flera gruvor inom Skelleftefältet inklusive slagg från smältverket i Rönnskär, bör betraktas som en regional resurs. Redovisade malmreserver, malmtillgångar och potentiella fyndigheter styrker att den sökta verksamheten utgör en viktig infrastrukturell satsning för gruvnäringen i länet.

Länsstyrelsen, som inte har någon erinran om prövningens omfattning, har vid miljödomstolen tillstyrkt dammläge H1 under förutsättning av att dammarna bland annat skall vara stabila och säkra i ett långt tidsperspektiv. Bolaget har tillmötesgått Naturvårdsverkets krav på hydraulisk gradient, säkerhetsfaktor och verifiering av dammkonstruktionen efter avslutad drift, med delrapportering till tillsynsmyndigheten vart femte år. De krav som ställdes från myndigheterna på en säker dammkonstruktion uppfylls nu av bolaget.

Länsstyrelsen tillstyrker bolagets yrkande om att tillstånd antingen lämnas till planerad verksamhet eller att tillstånd meddelas för de arbeten som behöver utföras. Ingen erinran finns emot att verkställighetsförordnande lämnas enligt bolagets yrkande. De föreslagna villkorspunkterna 1-7 samt 10 godtas.

Enligt 15 kap. 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer en ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten fullgörs. Länsstyrelsen anser att ekonomisk säkerhet bör krävas även när tillstånd för vissa arbeten meddelas. Innan tillståndet för verksamheten eller innan tillståndet om att få utföra vissa arbeten tas i anspråk bör därför bolaget hos tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet på tre miljoner kronor. Den totala ekonomiska säkerheten för efterbehandlingen bör avgöras senare, beroende på slutlig metod för efterbehandling. Övriga villkor bör hänskjutas till miljödomstolen för prövning i första instans. Länsstyrelsen delar bolagets bedömning i frågan om efterbehandling.

Länsstyrelsen tillstyrker att bolagets föreslagna villkorspunkt 7 får ett tillägg som innebär att vid oenighet skall tillsynsmyndighetens mening gälla.

Miljönämnden i Skellefteå kommun

Miljönämnden, som vidhåller sitt tidigare ställningstagande, tillstyrker överklagandet under förutsättning att villkor föreskrivs om utsläpp till recipienten. Nämnden tillstyrker även bolagets begäran om verkställighet. Någon erinran om prövningens omfattning finns inte.

De åtgärder som nämnden anser bolaget kan utföra är exempelvis att minska föroreningarna från anrikningsverket till sandmagasinet, att få ned halterna av krom och att kalka vid lågt pH-värde. Genom att bolaget får i uppdrag att utreda de långsiktiga förutsättningarna för hur biologin i området kan skyddas kan förbättringar uppnås.

Ett krav på minst 50 % recirkulation av vattnet bör ställas. Nämnden accepterar dock att frågan om återföring av vatten blir föremål för utredning. Det viktiga är att bolaget engagerar sig i frågan. Nämnden avser att med bolaget ta upp frågan om en total omprövning enligt miljöbalken av anrikningsverket eftersom verket endast är prövat enligt miljöskyddslagen.

Skellefteå kommun, Kommunstyrelsen

I avvägningen mellan bolagets behov och andra intressen understryker Kommunstyrelsen betydelsen av gruvnäringen för kommunens näringsliv och att det nya sandmagasinet är av avgörande betydelse för gruvverksamhetens utveckling och fortlevnad. Kommunstyrelsen förordar alternativet H1.

Svenska Kraftnät

Det utvecklingsarbete för dammsäkerhet som hittills bedrivits såväl i Sverige som internationellt har endast i mycket begränsad omfattning hanterat dammsäkerhet i ett långtidsperspektiv.

Det torde inte gå att undvika en viss risk för dammbrott i ett så långt tidsperspektiv som det handlar om i det här fallet, t.ex. genom oförutsedda hydrologiska förhållanden, bristande funktion hos ingående konstruktioner eller oförutsett mänskligt agerande. Viss tillsyn kommer därför alltid att behövas och eventuellt även underhållsåtgärder för att säkerställa dammens funktion. Det är svårt att säkerställa erforderlig tillståndskontroll och eventuella underhållsåtgärder i ett så långt tidsperspektiv. Miljööverdomstolen bör därför göra en bedömning av om konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott i ett långtidsperspektiv kan anses acceptabla med beaktande av den nytta verksamheten bedöms innebära. Det saknas underlag för en sådan bedömning eftersom konsekvenserna av ett eventuellt dammbrott i ett långtidsperspektiv inte blivit belysta. De direkta konsekvenserna av det utströmmande vattnet och sanden bör belysas liksom konsekvenserna av om vattentäckningen av deponin helt eller delvis försvinner.

Om tillstånd ges bör, om lagliga förutsättningar finns, tillståndet utformas så att det är bästa tillgängliga teknik vid tillfället då driften avslutas som skall tillämpas. Det kan skilja sig från vad som är bästa tillgängliga teknik idag.

I ansökan förutsätts att utskovet är utfört som en avjämnad bergtröskel med en bergkanal. Enligt de kompletterande grundundersökningarna synes inte bergläget vara sådant att den förutsatta konstruktionen kan åstadkommas. Bolaget bör därför redovisa hur utskovsfunktionen i ett långtidsperspektiv baserat på verkliga grundförhållanden kommer att lösas och riskanalysen bör uppdateras i enlighet med detta.

Räddningsverket

Utgångspunkten vid en prövning är att anrikningsverket är den huvudsakliga verksamheten och att sandmagasin, klarningsmagasin och efterklarningsmagasin utgör skyddsåtgärder för verksamheten vid anrikningsverket. Ändringar och utbyggnader av magasinen bör därför prövas inom ramen för ett samlat tillstånd till all verksamhet som är nödvändig för anrikningsverket.

Vid anrikningsverket hanteras farliga ämnen i sådan mängd att verksamheten omfattas av skyldighet att upprätta en säkerhetsrapport enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). Anrikningsverket har aldrig tillståndsprövats med en säkerhetsrapport som grund. Genom att miljödomstolen avgränsade prövningen till att endast omfatta en begränsad del av sevesoverksamheten blev följden att innehållet i den säkerhetsrapport som bolaget kompletterat ansökan med till största del inte blev föremål för någon prövning av tillståndsmyndigheten. Någon formell prövning sker inte när tillsynsmyndigheten granskar säkerhetsrapporten. Tillsynsmyndighetens granskning torde inte uppfylla artikel 9 i Sevesodirektivet.

Fiskeriverket

Fiskeriverket, som vidhåller sina tidigare ställningstaganden, tillstyrker överklagandet samtidigt som inställningen är att det vore positivt om Hötjärnen inte däms över.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Prövningens omfattning

Miljööverdomstolen tar först upp till bedömning frågan om prövningens omfattning. Den frågan har väckts både av Naturvårdsverket och Räddningsverket. Naturvårdsverket anser att prövningen inte bara bör omfatta Hötjärnsmagasinet utan även Gillervattnet. Räddningsverket vill utvidga prövningen till att avse även anrikningsverket.

Bakgrund

Genom ett antal tillstånd meddelade enligt äldre vattenlagstiftning har tillstånd meddelats till att dämma upp vattendrag, att släppa ut avloppsvatten från gruva och anrikningsverk i Boliden till Gillervattnet och att använda Gillervattnet som sand- och klarningsmagasin. De olika delarna av verksamheten har alltså ursprungligen prövats i ett sammanhang och detta oavsett i vilken utsträckning verksamheterna utgjort vattenverksamhet eller miljöfarlig verksamhet.

Genom miljöskyddslagens tillkomst år 1969 fördes frågor om miljöfarlig verksamhet över till den nya lagen och prövningarna av de olika verksamhetstyperna har därefter skett skilda från varandra, antingen med stöd av miljöskyddslagen eller vattenlagen. Genom att vattenlagen och miljöskyddslagen sammanförts i miljöbalken finns åter förutsättningar att pröva den samlade verksamheten i ett sammanhang och oavsett om verksamheten är tillståndspliktig som vattenverksamhet (11 kap.miljöbalken) eller som miljöfarlig verksamhet (9 kap.miljöbalken). Bolagets ansökan som ju avser både dämning och deponering ger också möjlighet till en sådan samlad prövning.

Såsom Miljööverdomstolen anfört i tidigare mål rörande höjd dämning av efterklarningsmagasinet Nya Sjön (Miljööverdomstolens dom den 3 februari 2006 i mål nr M 10104-04, MÖD 2006:6) är det, eftersom sand- och klarningsmagasin är nödvändiga som process- och reningssteg för verksamheten vid anrikningsverket, nödvändigt att tillståndsprövning sker på ett sådant sätt att den samlade regleringen av utsläpp till vatten från anrikningsverket och magasinen blir ändamålsenlig. I domen uttalade Miljööverdomstolen att det visserligen är sökanden som genom sin ansökan anger ramarna för den prövning som tillståndsmyndigheten har att göra, men att det ytterst åligger tillståndsmyndigheten att ta ställning till om ansökan kan ligga till grund för prövningen. Utgångspunkten för bedömningen är alltså att prövningen skall ha en sådan omfattning att relevanta miljömässiga konsekvenser kan beaktas och att det kan tryggas att de också får den reglering som bedöms nödvändig.

I det nu aktuella målet anser Miljööverdomstolen att prövningens omfattning aktualiseras förutom i de frågor som angetts av Naturvårdsverket (efterbehandlingen av sandmagasinet) och Räddningsverket (säkerhetsrapporten) även i frågan om utsläppen till vatten.

Frågan om utsläpp till vatten

Möjligheterna att begränsa utsläppen till recipienten Brubäcken är beroende av förhållandena vid både anrikningsverket och det planerade Hötjärnsmagasinet.

Vattenflödet till Brubäcken påverkas av graden av recirkulation av vatten internt i anrikningsverket och via Hötjärnsmagasinet. En högre grad av recirkulation minskar vattenflödet till bäcken, vilket i sin tur innebär en mindre total utsläppsmängd om koncentrationerna av föroreningar är desamma. En högre recirkulationsgrad innebär också att uttaget av rent vatten från Bastuträsket minskar och att flödet i Klintforsån i större utsträckning kan bibehållas.

Halterna av föroreningar styrs i olika grad av förhållandena vid anrikningsverket respektive Hötjärnsmagasinet. Exempelvis härrör ammoniak - som enligt bolagets redovisningar är den förorening som innebär störst risk för giftverkan i recipienten - från användningen av cyanider i anrikningsverket. Utsläppet av ammoniak till Brubäcken är således beroende av användningen och destruktionen av cyanid i anrikningsverket, men även av den kalkning som kommer att ske i Hötjärnsmagasinet. På liknande sätt bestäms utsläppen av fosfor till Brubäcken av användningen av tiofosfater i anrikningsverket. När det däremot gäller möjligheterna att påverka utsläppen av metaller till Brubäcken är det förhållandena i Hötjärnsmagasinet och pH-justeringen där som är av störst betydelse.

För att utsläppen till vatten - flöde och föroreningshalter - skall kunna regleras på ett sätt som är godtagbart från miljömässiga och produktionstekniska utgångspunkter, är det enligt Miljööverdomstolens mening nödvändigt att prövningen av anrikningsverket och Hötjärnsmagasinet samordnas i den delen. Bolagets ansökan berör endast utsläpp till vatten från Hötjärnsmagasinet och alltså inte vattenförhållandena i anrikningsverket, trots att det sökta tillståndet till deponering av anrikningssand i Hötjärnsmagasinet indirekt skulle komma att medföra en reglering av anrikningsverkets utsläpp av processavloppsvatten. Den fråga som Miljööverdomstolen då har att ta ställning till är om utsläppen till vatten kan bedömas och villkorsregleras på ett ändamålsenligt sätt med utgångspunkt i bolagets ansökan. Konsekvenserna av att bolaget valt att inte låta anrikningsverket ingå i ansökan får inte bli att regleringen blir otillfredsställande från miljösynpunkt; det är i stället bolaget som får bära de svårigheter som den bristande samordningen nu kan medföra.

Bolaget har åtagit sig att ansöka om omprövning enligt 24 kap. 8 § miljöbalken av samtliga villkor för utsläpp till vatten från anrikningsverket och att göra detta i så god tid att miljödomstolen vid en återförvisning av nu aktuellt mål samtidigt kan pröva utsläppen av vatten från anrikningsverket och från Hötjärnsmagasinet. Åtagandet syftar enligt bolaget till att möjliggöra att samtliga vattenfrågor - bland annat frågan om recirkulation - skall få en samordnad prövning och reglering. Åtagandet innebär således enligt Miljööverdomstolen att det bör vara möjligt för miljödomstolen vid en återförvisning av målet att villkorsreglera utsläppet till vatten från Hötjärnsmagasinet genom att då också ställa krav på de åtgärder som bör krävas vid anrikningsverket. Ansökan om omprövning av villkoren måste då utformas så att prövningen inte begränsas av bolaget, utan att det lämnas fritt för miljödomstolen att bedöma vilka skyddsåtgärder och begränsningar som bör föreskrivas för vattenfrågorna. Genom åtagandet - som är bindande för bolaget - finner Miljööverdomstolen att villkorsregleringen av vattenutsläppen från Hötjärnsmagasinet skulle kunna ske på ett från miljöskyddssynpunkt acceptabelt sätt.

Det finns också som bolaget påpekat möjligheter att i det nu aktuella målet föreskriva villkor om det vatten som får tas emot i Hötjärnsmagasinet och därigenom begränsa påverkan på Brubäcken. Sådana villkor kan ange vilka typer och mängder av föroreningar som får avledas till magasinet från anrikningsverket. I vilken utsträckning frågorna bör regleras i tillståndet till anrikningsverket eller i tillståndet till Hötjärnsmagasinet blir slutligt en fråga för tillståndsmyndigheten. Avgörande är att den sammanlagda regleringen blir tillfredsställande från miljösynpunkt.

Miljööverdomstolen finner med hänvisning till vad som ovan redovisats att en prövning kan genomföras som tillgodoser kraven på en ändamålsenlig reglering av miljöpåverkan, även om tillståndsansökan inte omfattar anrikningsverket.

Frågan om efterbehandling

Naturvårdsverket anser att bolagets förslag till efterbehandling genom enbart vattentäckning inte kan godtas, utan att sanden även måste täckas av ett ca en meter tjockt moränlager under vattenytan. För att en sådan våt efterbehandlingsmetod skall kunna säkerställas på lång sikt fordras enligt verkets mening att prövningen vidgas till att omfatta även Gillervattnet som skall försörja Hötjärnsmagasinet med täckvatten. Om Gillervattnet inte ingår i prövningen, måste efterbehandlingen av Hötjärnsmagasinet i stället ske genom en kvalificerad torr metod.

Bolaget har hävdat att vattentillrinningen i Hötjärnsmagasinet även utan tillskott av vatten från Gillervattnet är tillräcklig för den av bolaget förespråkade efterbehandlingsmetoden med vattentäckning. Inte ens under 1000-års torkan äventyras vattentäckningen av Hötjärnsmagasinet.

För att tillstånd skall kunna ges till deponering av anrikningssand i Hötjärnsmagasinet är det av avgörande betydelse att det nu kan bedömas att det finns metoder som från tekniska, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter är möjliga att genomföra när det senare blir aktuellt att efterbehandla detta magasin.

Frågan om huruvida Hötjärnsmagasinet har en tillräcklig och i ett långsiktigt perspektiv säker vattenförsörjning för att en vattentäckning skall kunna godtas som efterbehandlingsmetod bör inte avgöras nu utan i ett senare sammanhang när det blir aktuellt att slutligt avgöra vilken efterbehandlingsmetod som skall användas. För det fall vattentillförsel krävs från Gillervattnet och Gillervattnet inte skulle bedömas säkert kunna försörja Hötjärnsmagasinet med vatten, så finns det alternativ som innebär kvalificerad torr täckning. Den konstruktion av dammarna som bolaget åtagit sig att utföra utesluter inte någon av de redovisade efterbehandlingsmetoderna.

Mot bakgrund av det anförda finner Miljööverdomstolen inte anledning att kräva att prövningen skall omfatta även Gillervattnet.

Säkerhetsrapporten

Frågan om prövningens omfattning har även berörts av Räddningsverket som anfört att prövningen fått en mindre lämplig avgränsning då avgränsningen medför att säkerhetsrapporten inte kommer att bli föremål för en fullständig prövning av tillståndsmyndigheten.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning utgör säkerhetsrapporten beslutsunderlag i målet avseende Hötjärnsmagasinet. Någon prövning av säkerhetsrapporten med avseende på Sevesoanläggningen, som är anrikningsverket, görs dock inte i detta mål. Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen) utgör därmed enligt Miljööverdomstolen inte något hinder för tillsynsmyndigheten att vid behov meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att säkerställa att lagen följs. Vid en omprövning av villkoren för anrikningsverket finns tillfälle att på nytt aktualisera frågan om tillståndsmyndighetens prövning av säkerhetsrapporten (jfr 22 kap. 1 § första stycket 6 jämförd med 21 kap. 1 § första stycket 7 miljöbalken).

Sammanfattning

Sammanfattningsvis bedömer Miljööverdomstolen med de åtaganden som bolaget gjort att ansökan kan läggas till grund för en prövning.

Bedömning av verksamhetens tillåtlighet

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt 6 kap.miljöbalken.

Lokaliseringen

Miljööverdomstolen ifrågasätter inte bolagets bedömning att gruvverksamhet långsiktigt kommer att bedrivas i Bolidenområdet och finner att bolagets uppgifter om behovet av att kunna deponera 20 Mm3 sand under en 20-års period skall läggas till grund för den fortsatta bedömningen.

Vad gäller de alternativa lokaliseringarna som bolaget presenterat gör Miljööverdomstolen den bedömningen att alternativet H0/1a inte är att föredra framför det sökta alternativet, eftersom alternativ H0/1a innebär att väsentligt större markområden måste tas i anspråk i förhållande till den volym som behöver deponeras.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning innebär visserligen det ansökta alternativet H1 ett större intrång i naturmiljön än alternativ H2 genom att Hötjärnen försvinner liksom större arealer av sumpskog och nyckelbiotoper. Alternativen kan dock inte anses fullt ut jämförbara. Alternativet H2 skulle med sin mindre volym innebära att ett nytt område måste tas i anspråk betydligt snabbare för sanddeponering. De naturresurser i form av mark- och vattenområden som tas i anspråk genom alternativet H1 måste således relateras inte bara till alternativet H2, utan även till det ospecificerade område som skulle erfordras för att den totala sandvolymen 20 Mm3skall rymmas. Miljööverdomstolen bedömer att hushållningen med mark och vattenområden främjas av ett litet antal magasin med större djup, där en mindre yta alltså behöver tas i anspråk. Detta talar för att nu välja alternativet H1 framför H2.

Vad gäller alternativen H1 och H2 kan konstateras att det är huvudsakligen sett från sjön Bjurlidträsket som det blir viss skillnad i intrånget på landskapsbilden mellan de två alternativen. Denna skillnad är dock inte påtaglig och motiverar inte ett avslag på det sökta alternativet. Miljööverdomstolen gör den bedömningen att det synintryck/påverkan på landskapsbilden som kommer att finnas av dammbyggnaden i det ansökta läget H1 inte medför att verksamheten inte kan bedömas som tillåtlig, detta särskilt som det är möjligt att arbeta med landskapsbildsfrågan på ett sådant sätt att påverkan minimeras.

Vid lokaliseringsbedömningen skall vidare beaktas att alternativ H1 till skillnad från H2 uppfyller den deponeringsvolym bolaget avser att uppnå och detta till en lägre total kostnad (178 miljoner kr jämfört med 205 miljoner kr). På grund av att damm H1 avses byggas i två etapper blir skillnaden i nuvärde betydligt större (116 miljoner kr jämfört med 166 miljoner kr). Kostnaderna för att efterbehandla beror på vilken efterbehandlingsmetod som används. Bolaget uppger i Miljööverdomstolen att vattentäckningsmetoden kostar 27 miljoner kr för vardera alternativet och att torrtäckningsmetoden kostar 132 miljoner kr för H1 och 115 miljoner kr för H2.

Lokaliseringen till det sökta läget H1 strider inte mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Miljööverdomstolen anser inte heller att hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken lägger hinder i vägen för den sökta lokaliseringen.

Skyddsåtgärder

Som konstaterats ovan angående prövningens omfattning, kan frågorna om utsläpp till vatten få en samordnad bedömning. Det bedöms föreligga möjligheter att begränsa påverkan på yt- och grundvatten på ett sådant sätt att hänsynsreglerna i miljöbalken iakttas.

Vad gäller frågan om efterbehandlingsmetod har Miljööverdomstolen ovan konstaterat att det i målet redovisats olika möjliga efterbehandlingsmetoder. Miljööverdomstolen bedömer inte att någon av de redovisade metoderna är orimlig med avseende på de kostnader den medför. Vidare bedömer Miljööverdomstolen att konstruktionen av Hötjärnsmagasinet gör det möjligt att välja mellan samtliga nu redovisade efterbehandlingsmetoder. Vilken av de redovisade metoderna som slutligen skall användas får föreskrivas i ett senare sammanhang. Det kan inte uteslutas att teknikutvecklingen medför att det i framtiden visar sig finnas ytterligare alternativa efterbehandlingsmetoder.

Dammsäkerhet

I den överklagade domen redovisade miljödomstolen att de invändningar som framförts mot den av bolaget valda lokaliseringen av damm H1 framför allt tog sin utgångspunkt i den oro och osäkerhet som de kringboende skulle känna inför följderna av ett dammhaveri och den påverkan som detta kunde ha på fastigheternas marknadsvärden. Domstolen fann att en damm i läge H1 skulle komma att föranleda intrång och olägenheter som skulle kunna reduceras väsentligt med en annan lokalisering.

Mot denna bakgrund har Miljööverdomstolen funnit att en betryggande dammsäkerhet vid anläggandet av damm H1 är en förutsättning för tillåtlighet. Dammsäkerhetsfrågorna ägnades stor uppmärksamhet i miljödomstolen och har ytterligare penetrerats i målet i Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Släntstabilitet m.m. för damm H1

Naturvårdsverket har påpekat att en säkerhetsfaktor på lägst 1,5 krävs för stabiliteten i dammvallarna, detta enligt Reference Document on Best Available Techniques for Management of Tailings and Waste - Rock in Mining Activities, July 2004 (BREF).

Bolaget har godtagit att dammarna skall dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

Vad först gäller dammkroppens konstruktion har bolaget redovisat tvärsektioner för såväl etapp I som etapp II för damm H1. För etapp II, den slutliga dammen med krönhöjden +224,5 m och vattenståndet +221,5 m, redovisar bolaget för driftstadiet med ett avkortat horisontellt dräneringslager och siltlagret bortschaktat där det horisontella dräneringslagret läggs, säkerhetsfaktorer mot brott längs cirkulärcylindriska glidytor mellan 1,93 och 2,26. För efterbehandlingsstadiet redovisas för fallet med normalt portryck säkerhetsfaktorer mellan 1,87 och 2,15, för fallet med högt portryck p.g.a. att det horisontella dräneringslagret satts helt ur funktion säkerhetsfaktorer mellan 1,72 och 1,80. I alla angivna fall överstiger således säkerhetsfaktorerna med betryggande marginal värdet 1,5.

För etapp I, då dammkrönet ligger på nivån +219,0 m och vattenståndet maximalt på nivån +216,0 m, angav bolaget i ansökan att nedströmsslänten skulle ligga i lutning 1:3. I Miljööverdomstolen har bolaget justerat ansökan på så sätt att det nu anges att det kan bli aktuellt att dammen i etapp I utförs med ytterligare flackare nedströmsslänt i lutning 1:4. Miljööverdomstolen utgår från att detta innebär en höjning av säkerheten mot glidbrott längs cirkulärcylindriska glidytor i nedströmsslänten. Säkerhetsfaktorerna uppges nu vara mellan 2,26 och 2,32 vid normalt portryck, dvs. klart över värdet 1,5.

Inre erosion för damm H1 i efterbehandlingsstadiet

Naturvårdsverket refererade i miljödomstolen till ovan nämnda BREF- dokument, vari anges att den hydrauliska gradienten skall vara mindre än halva friktionsvinkeln för att konstruktionen skall vara stabil mot inre erosion i ett långtidsperspektiv.

Vid miljödomstolens huvudförhandling föreslog bolaget som villkor 5 följande lydelse:

”Den dämmande konstruktionen skall utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålles, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.”

Den finkorniga moränen uppges ha den inre friktionsvinkeln 35 grader, anrikningssanden 25 grader. Villkor 5 innebär då att den hydrauliska gradienten högst får vara (35/2=) 17,5 grader genom den finkorniga moränen och högst (25/2=) 12,5 grader genom anrikningssanden för att inre erosion inte skall riskeras. De i tvärsektionerna visade portryckslinjerna både för normalt och högt portryck i efterbehandlingsstadiet är enligt Miljööverdomstolens bedömning flackare än 17,5 respektive 12,5 grader, varför även säkerheten mot inre erosion är betryggande.

Inverkan av Bjurlidträsket på damm H1:s dammtå

På Miljööverdomstolens fråga huruvida damm H1:s dammtå kan komma att påverkas av högvattenstånd i Bjurlidträsket har bolaget uppgivit att sådan påverkan inte kan uteslutas, varför slänten skall skyddas för att klara möjlig vågpåverkan upp till en nivå som kan påverkas vid klass 1-flöde i Bjurlidträsket. Föreskrift om sådant erosionsskydd kan föreskrivas som ett villkor (se nedan under villkor för byggnadsdom).

Inverkan av jordbävning

Som svar på Miljööverdomstolens fråga angående jordbävningslast har bolaget angivit bl.a. följande. Inverkan av jordbävning beaktas normalt inte vid dimensionering av fyllningsdammar i Sverige p.g.a. att man tillåter högre påkänningar vid så sällsynta och kortvariga belastningar som en jordbävning. Vid en efterbehandling måste längre tidsperspektiv än normalt beaktas; vid detaljutformningen av efterbehandlingen kommer även jordbävningslastfallet att ingå i stabilitetsanalyserna. Om det mot förmodan då skulle visa sig att dammarna skulle behöva förstärkas så är den primära åtgärden att lägga på ytterligare bergfyll på nedströmsslänten och/eller dammtån.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande till Miljööverdomstolen efterlyst att bolaget även bör bedöma effekten av en eventuell jordbävning på den deponerade anrikningssanden, speciellt med tanke på risken för den effekt som benämns ”liquefaction”. Bolaget har vid Miljööverdomstolens huvudförhandling uppgivit att beräkningar visat att dammarna klarar full ”liquefaction” även med sand upp till dammkrönet; säkerhetsfaktorerna mot glidning i nedströmsslänten är 1,82 till 2,29 i efterbehandlingsstadiet med högt portryck.

Mot ovan angivna bakgrund finner Miljööverdomstolen att det redan vid byggandet av dammkroppen i början av etapp II kan behöva tas hänsyn till jordbävningslast vid slutlig utformning av dammkroppen. Miljööverdomstolen utgår från att miljödomstolen vid återförvisning av målet föreskriver härom.

Den påbyggda damm F

För den påbyggda damm F, vars maximala höjd är lägre än för damm H1, har bolaget uppgivit att stabiliteten är lika god eller bättre, än för H1. Anledningen härtill är främst att dammarna planeras ha samma krönbredd och samma fribord överallt. Dessa ”torra” delars positiva inverkan på stabiliteten blir större ju lägre dammen är. Miljööverdomstolen godtar denna analys. Bolaget har vidare i ansökan gjort portrycksberäkningar för damm H 1 och uppgivit att beräkningarna i princip även gäller damm F som är uppbyggd på samma sätt men är något lägre. Miljööverdomstolen godtar även denna analys. Den påbyggda damm F:s säkerhet vad gäller släntstabilitet och inre erosion är således tillfredsställande.

Överströmning vid dimensionerande flöde

Dammbrott kan även utlösas av överströmning över dammkrönet om utskovens avbördningskapacitet inte är tillräckligt hög.

Bolaget har antagit att dammarna är klass 1 dammar enligt Flödeskommitténs riktlinjer. I etapp II anläggs i damm H1 ett huvudutskov med en fast tröskel med krönnivån +221,5 m och bredden 10 m. Vattenståndet kommer att stiga 0,56 m i sandmagasinet till +222,06 m vid dimensionerande tillrinning 14,4 m3/s och avbördning genom huvudutskovet. Därvid har antagits att ingen dämpning sker i Gillervattnet men i Hötjärnsmagasinet. Marginalen mot överströmning av dammarnas krön är således (224,5-222,06=) 2,44 m, vilket är tillfredsställande.

För det fall att huvudutskovet i etapp II skulle sättas igen föreslår bolaget att ett nödutskov skall anläggas i den påbyggda damm F med krönet på nivån +222,2 m och bredden 8 m. Med samma dimensionerande tillrinning som till huvudutskovet, utan dämpning i Gillervattnet men i Hötjärnsmagasinet, kommer vattenståndet i magasinet att stiga till +222,6 m. Marginalen mot överströmning av dammarnas krön är således (224,5-222,6=) 1,9 m, vilket fortfarande är tillfredsställande.

Bolaget har föreslagit att ett utskov med en fast tröskel med krönnivån +216,0 m och bredden 8 m anläggs i damm H1 i etapp I. Grundförhållandena för det i ansökan angivna läget av detta utskov har vid kompletterande markundersökningar nu visat sig vara olämpliga, varför bolaget flyttat placeringen av utskovet 300-400 m åt nordväst till ett läge där berg med säkerhet påträffats på tillräckligt hög nivå. Ytterligare bergsonderingar kommer att genomföras i området innan utskovets exakta läge fastställs. I etapp I höjs vattenytan i sandmagasinet ca 0,5 m till +216,5 m för att avbörda en dimensionerande tillrinning om 5,9 m3/s. Därvid har antagits att dämpning sker i både Gillervattnet och Hötjärnsmagasinet. Marginalen mot överströmning är (219,0-216,5=) 2,5 m, vilket är tillfredsställande. Miljööverdomstolen finner att det i och för sig skulle kunna ifrågasättas om man inte även i etapp I borde anta att ingen dämpning sker i Gillervattnet, d.v.s. att den dimensionerande tillrinningen vore 14,4 m3/s. Miljööverdomstolen bedömer att vattenståndet i Hötjärnsmagasinet vid avbördning genom utskovet i etapp I av 14,4 m3/s utan dämpning vare sig i Gillervattnet eller Hötjärnsmagasinet blir ca +217,1 m. Marginalen mot överströmning sjunker då till (219,0-217,1=) 1,9 m men är fortfarande tillfredsställande.

Överströmning av våguppspolning

När vattenståndet är +221,5 m och vindstyrkan 30 m/s, beräknar bolaget att våguppspolningen bli ca 1,7 m. Det föreslagna fribordet 3 m upp till dammkrönet på nivån +224,5 m skulle således enligt bolaget ha en marginal om 1,3 m mot överströmning av krönet, vilket enligt Miljööverdomstolen är en tillfredsställande marginal. Marginalen är densamma i etapp I.

Gillervattnet

Naturvårdsverket har yrkat att samma dammsäkerhetsvillkor skall föreskrivas för Gillervattnets dammar som för Hötjärnsdammen, bl.a. mot bakgrund av att ett dammbrott i de norra dammarna runt Gillervattnet mot Malåvägen skulle kunna tömma Gillervattnet och därmed förändra vattenbalansen för Hötjärnsmagasinet.

Vid Miljööverdomstolens huvudförhandling redovisade bolaget att en torrtäckning med en bredd om 400-500 m i rät vinkel mot de norra dammarna höll på att anläggas, vilket ger en låg hydraulisk gradient genom de norra dammarna. Vid en fullständigt genomsläpplig damm blir den genomsnittliga hydrauliska gradienten i den torrtäckta anrikningssanden ca 1:47, vilket motsvarar vinkeln 1,2 grader. Detta är en mycket låg gradient och potentialen för inre erosion i sanden vid de norra dammarna är därmed obefintlig.

Miljööverdomstolen bedömer mot denna bakgrund att risken för dammbrott genom de norra dammarna är näst intill eliminerad i efterbehandlingsskedet. Därtill noterar Miljööverdomstolen att vid ett osannolikt dammbrott genom de norra dammarna kommer vattennivån i Hötjärnsmagasinet att sänkas av endast till nivån +221,2 m, vilket är den lägsta nivån på tröskeln i damm A:s utskov.

Som svar på Miljööverdomstolens fråga om inverkan av indämning på Gillervattnets damm A angav bolaget att stabiliteten för damm A inte har undersökts i samband med förprojekteringen av Hötjärnsmagasinet men att en äldre utredning (”PM angående stabiliteten hos damm A och B”, VBB Anläggning 1998) angav säkerhetsfaktorn till 2,4 för damm A:s nedströmsslänt. En mindre påverkan på stabiliteten av vattennivån vid delvis uppfyllt Hötjärnsmagasin kan inte uteslutas men om stabiliteten är så god som redovisas i nämnda PM så är detta inget problem. I samband med detaljprojekteringen av Hötjärnsmagasinets dammar kommer även stabiliteten för damm A att utredas. Miljööverdomstolen utgår från att miljödomstolen vid en återförvisning föreskriver att sådan utredning skall vara utförd senast i så god tid att eventuella förstärkningsåtgärder i damm A kan vidtas innan vattenståndet i Hötjärnsmagasinet når damm A:s tå.

Dammarnas långsiktiga funktion i efterbehandlingsskedet

Svenska kraftnät har behandlat dammsäkerheten i ett långtidsperspektiv och därvid utgått från att viss tillsyn alltid kommer att behövas och att eventuellt även underhållsåtgärder behöver vidtas för att säkerställa dammarnas funktion. Även sakägarna har uttryckt farhågor för att funktionen hos skärmdiket inte kan upprätthållas i det långsiktiga perspektivet. När efterbehandlingsfasen inleds om 20-30 år, torde det enligt Miljööverdomstolens uppfattning närmast vara en fråga för tillsynsmyndigheten att föreskriva åtgärder som säkerställer skärmdikets långsiktiga funktion, alternativt åtgärder som skyddar dammtån mot erosion om skärmdiket inte längre skulle fungera.

Dammsäkerhet - sammanfattning

Miljööverdomstolen finner att - såsom ansökan nu utformats, med de utredningar som bolaget presenterat och de åtaganden bolaget gjort beträffande dammarnas konstruktion - dammsäkerheten är betryggande och att verksamheten i detta avseende är tillåtlig.

Samlad bedömning av tillåtligheten

Sammantaget gör Miljööverdomstolen den bedömningen att den ansökta lokaliseringen av sandmagasinet är lämplig vid prövning enligt lokaliseringsbestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken. Miljööverdomstolen bedömer också att fördelarna av vattenverksamheten överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den (11 kap. 6 § miljöbalken). Vidare bedömer Miljööverdomstolen att den skada och de olägenheter som verksamheten kan medföra bör kunna begränsas genom skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått så att skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Verksamheten är därmed tillåtlig.

Frågan om tillstånd eller byggnadsdom skall meddelas

Miljööverdomstolen har funnit att den sökta verksamheten är tillåtlig. Tillstånd till verksamheten kan därför meddelas. Att Miljööverdomstolen skulle meddela tillstånd och därvid föreskriva samtliga för tillståndet behövliga villkor har inte yrkats av bolaget och är med hänsyn till instansordningen inte heller möjligt i ett fall som detta. Miljööverdomstolen anser det inte heller möjligt att meddela tillstånd med endast begränsade villkor.

Bolaget har i andra hand yrkat att Miljööverdomstolen skall förklara verksamheten tillåtlig (22 kap. 26 § första stycket miljöbalken), meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras för att färdigställa det nya sandmagasinet (22 kap. 26 § andra stycket miljöbalken) och i övrigt visa målet åter till miljödomstolen för utfärdande av tillstånd.

Vid prövningen av bolagets andrahandsyrkande bör det beaktas att underlaget för Miljööverdomstolens bedömning om tillåtlighet utgörs av en komplett ansökan om tillstånd från bolaget. Ansökan har varit föremål för behandling av dem som berörs av den sökta verksamheten och av remissmyndigheter. Vidare har huvudförhandling hållits i målet. Mot bakgrund av att underlaget för prövningen har en sådan omfattning att en bedömning kan göras av vilka grundläggande krav som skall ställas på verksamheten finner Miljööverdomstolen att det inte föreligger något hinder mot att nu slutligt avgöra frågan om tillåtlighet och förklara den sökta verksamheten tillåtlig. Det bör dock föreskrivas att bolaget i enlighet med sitt åtagande ger in en ansökan om omprövning av samtliga villkor som gäller utsläpp till vatten för bolagets tillstånd till verksamheten vid anrikningsverket. Målet bör i övrigt visas åter till miljödomstolen för att meddela tillstånd och föreskriva de villkor och bestämmelser i övrigt som skall gälla för den ansökta verksamheten.

Bolaget har framhållit att det är av stor vikt att snabbt få komma igång med anläggningsarbetena med hänsyn till att sandmagasinet Gillervattnet bedöms vara fullt utnyttjat år 2009 och att det tar minst två sommarsäsonger att anlägga ett nytt magasin och att anrikningsverket utan ett sandmagasinet inte kan drivas vidare. Målets betydelse för hela gruvnäringen i Bolidenområdet har också understrukits av bolaget.

Miljööverdomstolen finner att det föreligger skäl att nu meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras för att färdigställa det nya sandmagasinet. De anläggnings- och byggnadsåtgärder som bör få vidtas framgår av domslutet. Det kan påpekas att en innebörd av denna dom är att sandmagasinet inte får utnyttjas för deponering förrän miljödomstolen lämnat erforderligt tillstånd och meddelat villkor för deponeringen.

Villkor för byggnadsdom

För byggnadsdomen måste fastställas de villkor som har betydelse för själva anläggnings- och byggnadsarbetena. Miljööverdomstolen finner att de av bolaget föreslagna villkoren 1-6 och 10-11 bör föreskrivas med de tillägg som redovisas nedan. Det är att anmärka att villkor 1 blir ett allmänt villkor med avseende på byggnads- och konstruktionsdelar för just byggnadsdomen och påverkar inte innebörden av det allmänna villkoret i ett senare utfärdat tillstånd till själva verksamheten.

Eftersom grundläggningsförhållanden är av särskild vikt från dammsäkerhetssynpunkt, finner Miljööverdomstolen att villkor 2 skall kompletteras på sätt framgår av domslutet så att grundläggningsförhållandena dokumenteras kontinuerligt i skriftlig form.

Vid Miljööverdomstolens huvudförhandling har bolaget uppgivit att det underliggande siltlagret kan komma att bortschaktas i större omfattning än vad som visas på tvärsektionerna, om lerans skjuvhållfasthet bedöms vara otillräcklig. Miljööverdomstolen finner att detta medgivande är så angeläget från dammsäkerhetssynpunkt att villkor om detta skall föreskrivas för byggnadsdomen (punkt 3 i domslutet, villkor 7).

Anläggandet av erosionsskydd på damm H 1:s dammtå till skydd mot vågpåverkan upp till en nivå som kan påverkas vid klass 1-flöde i Bjurlidträsket bör lämpligen ske redan i samband med att etapp I av damm H1 anläggs varför ett villkor om detta bör föreskrivas (punkt 3 i domslutet, villkor 8).

Bolaget har i Miljööverdomstolen förtydligat sin ansökan vad gäller det nya utloppet från Bjurlidsträsket på så sätt att detta kommer att anläggas på samma höjd och med samma bredd som det befintliga utloppet. Miljööverdomstolen godtar denna ändring av ansökan. När det i punkt 3 i domslutet, villkor 3 heter ”Utformning av nya utloppet och utloppsdiket från Bjurlidträsket skall utarbetas i samråd med Fiskeriverket”, avses det sålunda ändrade nya utloppet.

Bolaget har också ändrat längdprofilen för skärmdiket mellan damm H1 och Bjurlidträsket. Diket ansluter fortfarande till det nya utloppsdiket från Bjurlidträsket på nivån +203,0 m men faller relativt brant på sträckan närmast anslutningspunkten, detta för att förhindra indämning av skärmdiket från utloppsdiket. Miljööverdomstolen godtar denna ändring av ansökan, en ändring som omfattas av det allmänna villkoret (punkt 3 i domslutet, villkor 1).

Miljööverdomstolen bedömer att det av bolaget föreslagna villkor 7, som avser verifiering av dammens konstruktion efter avslutad drift, inte behövs i en byggnadsdom.

Länsstyrelsen har yrkat att bolaget för att få ta ett byggnadstillstånd i anspråk skall förpliktas ställa en säkerhet om tre miljoner kronor. Bolaget har inte haft något att erinra mot detta.

Verkställighet

Bolaget har yrkat att byggnadsdomen skall förenas med ett förordnande om att få ta tillståndet i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft (verkställighetsförordnande).

För bolaget är naturligtvis syftet med att begära en byggnadsdom att arbetena skall kunna komma igång så fort som möjligt. Det kan också tyckas naturligt att när förutsättningar föreligger att meddela en sådan dom - att verksamheten är tillåtlig och tillräckliga skäl föreligger för att få påbörja arbetena utan att avvakta att tillstånd utfärdas - så bör även förutsättningarna för att meddela verkställighetsförordnande vara uppfyllda. Miljööverdomstolen finner dock med hänsyn till de stora ingrepp i naturen som följer av arbetena och till de invändningar som rests mot verksamhetens tillåtlighet att det inte föreligger tillräckliga skäl att förordna att byggnadsdomen får tas i anspråk innan den vunnit laga kraft. Bolagets yrkande i denna del skall därför avslås.

Rättegångskostnader

Bolaget har medgivit sakägarnas yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 15 december 2006

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljöråden Lars Hydén och Anna-Lena Rosengardten samt hovrättsråden Liselotte Rågmark, referent, och Marinette Andersson. Enhälligt.

____________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Boliden Mineral AB, 556231 6850, 932 81 Skelleftehamn

Ombud: Bolagsjuristen A.

MOTPARTER

Se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m., Skellefteå kommun

Koordinater (RT 90 2,5 gon V): x=7 202 050, y=1 713 930

Avrinningsområde: 20:1

DOMSLUT

Miljödomstolen avskriver målet såvitt gäller yrkanden om

 särskild dom rörande tillåtligheten av de med ansökan avsedda vattenverksamheterna och om tillstånd till arbeten

 särskild tvångsrätt

 tillstånd att anlägga damm I med utloppskanal och att dämma Västre Ålistjärnen.

Ansökan i övrigt avslås.

Miljödomstolen ändrar inte vad som genom beslut den 26 februari 2004 bestämts om avgift för prövningen.

Boliden Mineral AB ska till T.Bs huvudmän betala ersättning för rättegångskostnader med

fyrahundratjugoettusenniohundraåtta (421 908) kr för ombud, varav 84 381 kr avser mervärdesskatt och 297 000 kr exklusive sådan skatt utgör ombudsarvode, samt vidare med

3 696 kr till B.B, varav 2 800 kr för tidsspillan och 896 kr för resa,

3 696 kr till F.B, varav 2 800 kr för tidsspillan och 896 kr för resa,

1 000 kr till L.B för tidsspillan,

2 624 kr till A.L och L.L, varav 1 600 kr för tidsspillan och 1 024 kr för resa,

5 224 kr till S.B och G.B, varav 4 200 kr för tidsspillan och 1 024 kr för resa.

Boliden Mineral AB ska till N.R huvudmän betala ersättning för rättegångskostnader med

trehundratjugotretusenetthundrafyrtio (323 140) kr för ombud, varav 64 628 kr avser mervärdesskatt och 220 000 kr exklusive sådan skatt utgör ombudsarvode, samt vidare med

1 440 kr till B.R, varav 1 200 kr för tidsspillan och 240 kr för resa,

6 400 kr till J.E för tidsspillan,

400 kr till L.W för tidsspillan,

200 kr till I.J för tidsspillan.

På ersättningsbeloppen ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

K.B och A-K.B-R yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avslås.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

(utesluten här)

1 YRKANDEN M M

Boliden Mineral AB bedriver gruvverksamhet vid gruvor i Västerbottens län. I Bolidens samhälle, Skellefteå kommun, finns ett centralt anrikningsverk, där malm från gruvorna anrikas. Där anrikas också slagg från bolagets smältverk i Rönnskär och malm från en gruva som tillhör ett annat bolag.

Vid anrikningen uppstår en restprodukt, anrikningssand. Den används till en del för att återfylla vissa av gruvorna. Återstoden pumpas i en vattenblandad så kallad slurry till ett sand- och klarningsmagasin, benämnt Gillervattnet, för deponering. Vatten leds ut från magasinet först till ett efterklarningsmagasin benämnt Nya sjön och därifrån via en grävd kanal till Brubäcken, som även avvattnar sjöarna Hötjärnen och Bjurlidträsket. Dessa ligger uppströms kanalens sammanflöde med bäcken. Nedströms sammanflödet passerar Brubäcken sjön Bruträsket och faller sedan ut i Skellefte älv.

I syfte att anlägga ett nytt sand- och klarningsmagasin, för användning sedan Gillervattnet fyllts, ansöker Boliden Mineral AB i detta mål, som talan slutligt bestämts, om tillstånd att i området omedelbart nedströms Gillervattnet dels enligt 9 kap.miljöbalken (MB) deponera anrikningssand, dels enligt 11 kap. samma balk

1. bygga på damm F,

2. anlägga damm H och tillhörande utloppskanal från magasinet,

3. dämma Brubäcken och dämma över Hötjärnen till nivån +221,5 m,

4. anlägga ett nytt utlopp från Bjurlidträsket samt

5. fylla ut ett område av Bjurlidträsket vid damm H.

Boliden Mineral AB hemställer att arbetstiden bestäms till 10 år och den tid inom vilken den miljöfarliga verksamheten ska ha satts igång till senast år 2009 samt föreslår att tiden för att anmäla oförutsedda skador fastställs till 5 år. Bolaget yrkar att miljödomstolen förordnar om omedelbar verkställighet av kommande domar utan hinder av talan mot domarna.

Yttranden med synpunkter har lämnats av Naturvårdsverket, Räddningsverket, Fiskeriverket, Affärsverket svenska kraftnät, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Skellefteå kommun, samma kommuns miljönämnd och ett antal enskilda, företrädda av jur. kand. T.B respektive av advokaten N.R.

T.B och N.R huvudmän bestrider att tillstånd lämnas och att verkställighetsförordnande meddelas. De hemställer att tiden för att anmäla oförutsedda skador bestäms till i första hand 15 år eller till i vart fall 10 år. De har också vissa yrkanden om villkor för verksamheten, för den händelse tillstånd meddelas.

Naturvårdsverket medger att tillstånd lämnas enligt ansökan, under förutsättning att de yrkanden om villkor som verket framställer bifalls. Verket bestrider bifall till yrkandet om verkställighetsförordnande.

Räddningsverket har, för det fallet att tillstånd meddelas, ett yrkande om ett villkor. Verket har inte i målet framställt någon invändning vad gäller tillåtligheten av den med ansökan avsedda verksamheten.

Länsstyrelsen medger att tillstånd lämnas, under förutsättning att vissa villkor föreskrivs.

Fiskeriverket har uppfattningen att Hötjärnen helst inte bör dämmas över med hänsyn till det allmänna fiskeintresset, men har i övrigt inga invändningar mot att tillstånd lämnas, dock under villkor att - förutom att på sätt sökanden föreslår utformningen av nytt utlopp och utloppsdike från Bjurlidträsket utarbetas i samråd med Fiskeriverket - frågan om dikets funktion avseende bland annat fiskvandring, hinder mot inflöde från Brubäcken m.m. skjuts upp under en tid av tre år och att miljödomstolen förordnar om sakkunnigutredning beträffande denna fråga. T.B huvudmän ansluter sig till förslaget om uppskov.

Miljönämnden tillstyrker att tillstånd lämnas, med vissa villkor.

Svenska kraftnät har inget att invända mot att den planerade verksamheten betraktas som tillåtlig.

T.B och N.R huvudmän yrkar ersättning av Boliden Mineral AB för rättegångskostnader.

Boliden Mineral AB bestrider att utge ersättning för rättegångskostnader till andra av N.R huvudmän än Vattenföreningen vid Bjurvattnet under påstående att de övriga inte är motparter till bolaget i den mening som avses i MB.

Miljödomstolen har hållit huvudförhandling i Skellefteå fyra dagar den 13-16 december 2005. Därutöver har ett sammanträde hållits i oktober 2005, då avsikten var att företa målet till huvudförhandling med början den 3 oktober 2005, men denna ställdes in. Däremot hölls syn den 4 oktober 2005.

2 ANSÖKAN

Boliden Mineral AB anför.

2.1 Orientering

Under tidsperioden 2000 - 2002 deponerades ca 775 000 m3 sand per år. Denna volym ökar till 1 050 000 m3 sand per år om de ekonomiska förutsättningarna finns för att höja produktionen i enlighet med gällande tillstånd. I maj 2003 låg Gillervattnets vattenyta på nivån +220,7 m. Enligt gällande tillstånd får sjön dämmas upp till nivån +221,5 m och deponerad sand får lagras upp till +222,5 m.

Vatten till anrikningsprocesserna tas huvudsakligen från Bastuträsket. Under år 2002 pumpades därifrån drygt 5 miljoner m3 till anrikningsverket.

Det utgående vattnet från Gillervattnet kalkas och leds därefter till Nya Sjön, där det slutligt klarnas. Nya Sjön bildades år 1953 då Gillervattenbäcken från Gillervattnet till Bjurvattnet skars av genom att en spärrdamm anlades vid nuvarande Nya Sjöns västra del. Brubäcken är det största tillflödet till Bruträsket, beläget söder om det planerade nya magasinet. Nedströms Bruträsket rinner Brubäcken ut i Skellefteälven.

De verksamheter som avses i denna ansökan syftar till att anlägga och driva ett nytt sand- och klarningsmagasin som tillgodoser de förutsebara deponeringsbehoven under 20 år efter Gillervattnets slutfyllnad. Magasinet, som kallas Hötjärnsmagasinet, skall anläggas omedelbart nedströms Gillervattnet, dvs. där Nya Sjön ligger.

2.1.1 Rådighet

De vattenverksamheter som avses i denna ansökan kommer att utföras i vattenområden inom fastigheterna Åkerlund 2:2 och Bjurliden 1:298, båda inom Skellefteå kommun. Även ett vattenområde invid Bjurlidträskets nuvarande utlopp, som när ansökan i målet gjordes var samfällt för ett antal fastigheter, kommer eventuellt att beröras. Området har sedermera förvärvats av Boliden Mineral AB genom byte.

Åkerlund 2:2 ägs av Boliden Mineral AB, som alltså har rådighet genom äganderätt. Beträffande Bjurliden 1:298, som ägs av ett helägt dotterbolag till sökanden, föreligger rådighet genom ett servitutsavtal.

Hötjärnen, som till en del är samfälld för ett antal fastigheter, berörs av de planerade vattenverksamheterna såtillvida att den däms över. Eftersom tjärnen inte berörs på annat sätt än genom överdämning, är rådighet över tjärnen inte en förutsättning för denna ansökan. Samfälligheten har beteckningen Bjurliden S:4.

2.1.2 Höjdsystem

I denna ansökan förekommande höjduppgifter hänför sig till rikets höjdsystem år 1970 (RH 70).

2.1.3 Tidigare avgöranden

Genom Norrbygdens vattendomstols domar den 25 april 1949, den 15 januari 1958 och den 19 oktober 1961 fick dåvarande Bolidens Gruvaktiebolag tillstånd att bl.a. släppa ut avloppsvatten från gruva och anrikningsverk i Boliden till Gillervattnet och att dämma vissa vattendrag. I domen den 25 april 1949 lämnades också tillstånd att använda bl.a. Gillervattnet som slam- och klarningsdamm för avloppsvattnet. Även vissa områden nedströms Gillervattnets utlopp fick användas som slam- och klarningsdammar och för detta ändamål fick bolaget tillstånd att anlägga bl.a. en damm för Gillervattenbäcken nedanför Gillervattnets utlopp. Genom dammen för Gillervattenbäcken bildades det efterklarningsmagasin som kallas Nya Sjön. I domen meddelades också tillstånd till anläggning av ett dike för bortledning av vatten från Gillervattnet till Brubäcken och över Bruträsket till Skellefte älv.

Genom Umeå tingsrätts, vattendomstolen, dom den 30 augusti 1994 fick dåvarande Boliden Mineral Aktiebolag bl.a. tillstånd att bygga ut magasinet i Gillervattnet. Genom Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 17 september 1999 (mål nr M 406 99) lämnades slutligen tillstånd enligt vattenlagen att dels bl.a. förlänga och bygga på befintliga dammar vid Gillervattnet, dels höja dämningen i sjön till nivån +221,5 m.

Genom Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 17 september 1999 (mål nr M 505 99) lämnades tillstånd enligt miljöskyddslagen att höja dammarna vid Gillervattnet till en sådan nivå som möjliggör dämning till +221,5 m. Som villkor föreskrevs bl.a. att deponering av sand i magasinet får ske högst till nivån 222,5 m. Vidare föreskrevs, såvitt här är av intresse, att pH i avloppsvattnet från Nya sjön inte får understiga 8 och halten av suspenderade ämnen inte överstiga 10 mg/l. Båda värdena gäller enligt domen som riktvärden vid enskild provtagning.

Genom Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 31 mars 2000 prövades hela verksamheten vid Boliden Mineral Aktiebolags anrikningsverk i Boliden. Miljödomstolen lämnade tillstånd till verksamheten. Domen avsåg dock inte sandmagasinet i Gillervattnet eller efterklarningsmagasinet Nya Sjön. Som villkor föreskrevs bl.a. ett provisoriskt villkor med riktvärde för cyanidhalten i utloppet från Nya Sjön.

2.1.4 Denna ansökan

För att skapa de miljömässigt, tekniskt och ekonomiskt bästa förutsättningarna för efterbehandlingen av Gillervattnet bör anrikningssanden i magasinet deponeras så att den kan hållas vattenmättad. Därmed kan problem med oxidation och damning undvikas. Boliden Mineral AB planerar därför att deponera sand i magasinet så att sanden i så liten utsträckning som möjligt överstiger dämningsnivån +221,5 m.

Med den nämnda utgångspunkten beräknas Gillervattnet ha kapacitet för undervattensdeponering fram till 2008 eller 2009. Detta förutsätter emellertid att Boliden Mineral AB får tillstånd att utöka Nya Sjöns yta, så att det kan säkerställas att endast klarnat vatten släpps ut till recipient. En särskild ansökan om detta gavs in till miljödomstolen den 25 oktober 2003.

Malmreserven samt kända och indikerade mineraltillgångar i Bolidenområdet räcker med planerad genomsättning i anrikningsverket till 2008. Genom kontinuerlig prospektering upptäcks fortlöpande nya mineraliseringar som efter hand kan klassificeras som mineraltillgångar av olika grad och sedan som malmreserv. Potentialen för ytterligare malmfyndigheter i anslutning till Bolidens gruvor i Bolidenområdet bedöms som god. Under överskådlig tid, och långt efter år 2008, förväntas det finnas sådan tillgång på malm att driften av anrikningsverket kommer att fortsätta. Bolaget har en uthållig strategisk plan fram till 2017, där stora delar av tonnaget under de senare åren av perioden bygger på geologiska potentialer, medan det som är avsett att brytas närmare i tiden utgörs av kända mineraliseringar.

I denna ansökan begärs alltså tillstånd enligt 9 och 11 kap. MB till de verksamheter som behövs för att anlägga och driva ett nytt sand- och klarningsmagasin som tillgodoser deponeringsbehovet under 20 år, dvs. deponering av 20 miljoner m3.

2.1.5 Utökat klarningsmagasin

Boliden gav den 25 oktober 2003 in en ansökan till miljödomstolen om tillstånd enligt 11 kap. MB till vattenverksamheter som syftar till att öka ytan i efterklarningsmagasinet Nya Sjön (mål nr M 3068 03). Detta magasin ligger omedelbart nedströms Gillervattenmagasinet och alltså i samma område där det sand- och klarningsmagasin som avses i denna ansökan kommer att anläggas. Det planerade sand- och klarningsmagasin som avses med denna ansökan kommer att innebära att efterklarningsmagasinet Nya Sjön däms över.

2.2 Vattenverksamheter för vilka tillstånd begärs

Boliden Mineral AB planerar att anlägga ett nytt sand- och klarningsmagasin för att motverka förorening genom det avloppsvatten som pumpas från anrikningsverket. Magasinerat vatten kommer också att vid behov ledas till anrikningsverket för att användas som processvatten. Om det uppstår behov av ytterligare klarningsyta planerar bolaget därutöver ett efterklarningsmagasin genom dämning av Västra Ålistjärn.

Det nya sand- och klarningsmagasinet skall anläggas nedströms Gillervattnet i direkt anslutning till nuvarande sanddeponi. En cirka 2,6 km lång damm (nedan damm H) skall dämma upp Brubäcken och även skära av Bjurlidträskets utlopp till Hötjärnen. Ett större magasin bildas därmed mellan denna damm och den nuvarande damm A i Gillervattenmagasinet. Området avgränsas i nordväst av damm F som planeras anläggas intill och i längdsträckningen av den befintliga spärrdammen vid Nya Sjöns västra del. Ansökan om tillstånd att anlägga ett nytt efterklarningsmagasin, som tidigare getts in till miljödomstolen, omfattar en första etapp av anläggningen av damm F.

Det dämda området planeras i slutfasen av utbyggnaden hålla dämningsgränsen +221,5 m, vilket motsvarar den planerade dämningsgräns som det nuvarande sandmagasinet i Gillervattnet kommer att ha i ett efterbehandlat skede. Vid full utbyggnad planeras dammkrönen vid sandmagasinet ligga på nivån +224,5 m. Krönen planeras få en bredd av 5 meter.

Ett nytt utlopp från Bjurlidträsket planeras vid träskets nordvästra strand. Utloppet kommer att ansluta till Brubäcken nedströms damm H.

Ett utskov kommer att anläggas i damm H. Från utskovet leds vatten till Brubäcken eller till det klarningsmagasin som eventuellt anläggs vid Västra Ålistjärn. I den första etappen av utbyggnaden läggs utskovets tröskel på +216 m. Utskovets bredd kommer att vara omkring 10 m.

Diken för uppsamling av dränagevatten kommer att anläggas vid foten av varje damm. Vid damm H anläggs även ett skärmdike för att förhindra grundvattenflöde från magasinet till Bjurlidträsket. Det blir nödvändigt att fylla ut ett mindre område i Bjurlidträsket vid dess nuvarande utlopp för att anlägga skärmdiket.

Dammarna kommer i allt väsentligt att instrumenteras i enlighet med de krav som gäller enligt RIDAS, i de delar RIDAS är tillämpliga på gruvdammar.

Boliden Mineral AB planerar att påbörja anläggningsarbetena under 2005. I en första utbyggnadsetapp byggs dammkrönen till nivån +219 m. Arbetena i den första etappen beräknas ta ungefär två år i anspråk och de planeras alltså vara i huvudsak slutförda under 2007. De avslutande anläggningsarbetena planerar Boliden att påbörja inom några år efter att den första etappen slutförts. Dammarna och de övriga vattenverksamheterna kommer att vara helt slutförda inom tio år från det att arbetena kan påbörjas.

Sammantaget yrkar Boliden Mineral AB i denna ansökan tillstånd att bygga på damm F och anlägga damm H, båda med krönhöjden +224,5 m, samt att dämma magasinerat vatten till +221,5 m.

2.2.1 Kostnader

Anläggningskostnaderna för de vattenverksamheter som avses i denna ansökan uppskattas till ca 148 Mkr.

2.3 Vattenåtervinning

För att tillgodose anrikningsverkets behov av processvatten kommer klarnat vatten att vid behov återvinnas från sand- och klarningsmagasinet, eller efterklarningsmagasinet om ett sådant kommer att anläggas. För vattenbortledningen kommer en pumpstation att installeras i aktuellt magasin.

Eftersom det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenbortledningens inverkan på vattenförhållandena ansöker Boliden inte om tillstånd för denna vattenverksamhet.

2.4 Verksamheter enligt 9 kap. MB

Från anrikningsverket kommer avloppsvatten innehållande anrikningssand att pumpas i ledningar till det sand- och klarningsmagasin som skapas genom de vattenverksamheter som redovisats ovan. I magasinet sedimenterar sanden och därmed klarnar vattnet. Den sedimenterade sanden deponeras under vatten. Boliden Mineral AB kommer att eftersträva ett vattendjup om minst en meter. Därmed undviks problem med damning och oxidation, vilket innebär att utlakning av metaller förhindras.

Det finns olika metoder för själva deponeringen, dvs. utläggningen av sanden under vattnet. De olika alternativa metoderna beskrivs närmare i den tekniska beskrivningen. Under slutfyllnaden av Gillervattenmagasinet kommer de olika metoderna att testas i full skala. Resultaten från testen blir avgörande för vilken metod som slutligt väljs för det nya sand- och klarningsmagasinet.

I slutskedet av fyllningen av sand- och klarningsmagasinet, dvs. efter den andra planerade utbyggnadsetappen, planeras viss deponering ovan vattenytan närmast dammarna i syfte att anlägga en sandstrand närmast dammen. På så sätt drivs vattenytan bort från dammen. Detta bidrar till att göra dammen stabil i ett mycket långt tidsperspektiv. Huvudsakligen kommer sand- och klarningsmagasinet att efterbehandlas genom vattentäckning, men sandstranden kommer att kräva särskilda efterbehandlingsåtgärder.

Sammansättningen hos den anrikningssand som deponeras beror på vilka typer av malmer som bryts. De malmer som kommer att brytas i framtiden kommer förmodligen inte att skilja sig från dagens malmer på ett sådant sätt att det har någon avgörande betydelse för val av deponeringsmetod eller för kvaliteten på det vatten som avbördas från magasinet. Den sand som för närvarande deponeras i Gillervattenmagasinet består till omkring hälften av sulfider i form av svavelkis och magnetkis. Den andra hälften domineras av silikatmineral som kvarts, fältspat och glimmer. 80 % av materialet har en partikelstorlek under 50 µm. 50 % har en diameter under 20 µm. Närmare uppgifter om den sand som deponeras finns i den tekniska beskrivningen.

Gillervattenmagasinet tillförs för närvarande vatten från i huvudsak tre källor av olika kvalitet:

1. avloppsvatten från anrikningsverket som pumpas till Gillervattnet via sandledningen inklusive länshållningsvatten från dagbrottet och centralschaktet i Boliden,

2. vatten från länshållning av Kankbergsgruvan samt

3. vatten från naturlig tillrinning och nederbörd direkt på magasinet.

Vattnet som kommer att tillföras det sand- och klarningsmagasin som avses med denna ansökan förväntas utgöras av:

1. avloppsvatten av ungefär samma kvalitet som i dag tillförs Gillervattnet via sandledningen,

2. avrinning från det slutfyllda och efterbehandlade Gillervattenmagasinet inklusive vatten från Kankbergsgruvan,

3. naturlig tillrinning och nederbörd samt

4. en mindre mängd vatten från Bolidensamhällets kommunala avloppsreningsverk.

Det vatten som för närvarande avbördas från Gillervattenmagasinet innehåller metaller i relativt låga halter, bl.a. koppar, zink, bly, arsenik och kadmium. Vattnet innehåller även cyanid och kväve. Det avbördade vattnet kalkas.

Kvaliteten på det vatten som kommer att avbördas från det sand- och klarningsmagasin som avses med denna ansökan förväntas inte skilja sig nämnvärt från det vatten som i dag avbördas från Gillervattnet, korrigerat för utspädning. Eftersom vatten från Kankbergsgruvan inte längre obehandlat kommer att tillföras Gillervattnet kommer dock metallhalterna förmodligen att sjunka.

I den vattenkvalitetsstudie som fogats till denna ansökan finns en närmare redogörelse för den nuvarande och förväntade kvaliteten på utgående vatten. Det utgående vattnet kommer att vid behov kalkas.

I denna ansökan yrkar Boliden Mineral AB tillstånd att deponera anrikningssand i det planerade sand- och klarningsmagasinet till i huvudsak nivån + 220,5 m. Nivån kommer dock att bli högre där sandstränder anläggs och kan även bli det där toppar uppstår på grund av att det är svårt att lägga ut sanden helt plant.

Deponeringen i det nya sand- och klarningsmagasinet beräknas kunna påbörjas 2007.

2.5 Miljökonsekvensbeskrivning

En miljökonsekvensbeskrivning bifogas.

2.5.1 Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas de förväntade miljökonsekvenserna av de verksamheter Boliden Mineral AB söker tillstånd till i denna ansökan, liksom vilka åtgärder bolaget planerar att vidta för att minimera dessa konsekvenser.

I miljökonsekvensbeskrivningen finns också en redovisning av vilka alternativa platser för det planerade sand- och klarningsmagasinet som bolaget utrett. Vidare motiveras varför bolaget valt det alternativ som denna ansökan avser. Sammanfattningsvis är det sökta alternativet det där ändamålet, deponering av 20 miljoner kubikmeter anrikningssand kan uppnås med minsta intrång och olägenhet. Nollalternativet, dvs. att inget nytt sandmagasin anläggs, redovisas också. Detta alternativ innebär att gruvverksamheten i Bolidenområdet upphör när Gillervattenmagasinet är fyllt.

2.5.2 Samråd

Tidigt samråd enligt 6 kap. 4 § MB genomfördes med Länsstyrelsen i Västerbottens län och Bygg- och miljökontoret i Skellefteå kommun genom ett möte den 4 februari 2003. Tidigt samråd med närboende (dvs. boende i Bolidens samhälle och närliggande byar) har ägt rum vid möten den 13, 15, 27 och 30 januari 2003. Tidigt samråd har också skett med Mausjaurs sameby.

Det bör här anmärkas att det tidiga samrådet, och även det efterföljande utökade samrådet, omfattade samtliga de åtgärder som Boliden Mineral AB planerar för att säkerställa möjligheterna att deponera anrikningssand. Samråden omfattade alltså både anläggandet av ett nytt sandmagasin och den höjning av vattennivån i Nya Sjön som avses med den ansökan som Boliden tidigare gett in till miljödomstolen.

Den 18 februari 2003 beslutade länsstyrelsen att de planerade verksamheterna kan antas ha betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Skellefteå kommun ägde rum vid ett möte den 28 februari 2003. Till mötet var även Fiskeriverket, Räddningsverket, Boverket, Svenska Kraftnät och Skellefteå Kraft AB inbjudna. Då de sistnämnda inte deltog i mötet fick de genom ett brev den 14 mars 2003 information om de åtgärder Boliden planerar och tillfälle att lämna sina synpunkter.

Utökat samråd med den allmänhet som kan antas bli berörd har genomförts genom annonsering i ortstidningar och ett möte den 10 juni 2003.

Utökat samråd har skett med Mausjaurs sameby vid ett möte den 17 juni 2003.

Utökat samråd med Vägverket ägde rum vid ett möte den 22 augusti 2003. Därvid träffades en överenskommelse om de åtgärder avseende väg 857 som anges nedan.

I miljökonsekvensbeskrivningen finns en närmare redogörelse för samrådet och de synpunkter som inkommit.

2.6 Mark och vatten

Anläggningar för de vattenverksamheter som avses i denna ansökan kommer att utföras inom vissa av de fastigheter som anges i sakägarförteckningen medan andra fastigheter berörs enbart genom överdämning. I detta avsnitt redogörs för vilka fastigheter som påverkas genom att anläggningar utförs på dem. Frågor om påverkan genom överdämning och om ersättning för detta tas upp nedan i avsnittet "Markområden som däms över".

Damm F och H kommer båda att till större delen anläggas på Åkerlund 2:2, som ägs av Boliden Mineral AB. Det planerade nya utloppet från Bjurlidträsket kommer också att anläggas på denna fastighet. Damm F kommer att delvis anläggas på Bjurliden 1:298, vilken bolaget förfogar över genom ett servitut.

Mark på följande fastigheter, som bolaget inte har tillgång till genom äganderätt eller avtal, kommer att behöva tas i anspråk för anläggande av dammar och därtill hörande anläggningar.

2.6.1 XX 8:1

Fastigheten XX 8:1 ägs av F.B (1/4), K.B (1/4) och B.B (1/2). En dammkropp (damm H) kommer delvis att anläggas på fastigheten. De bostadsbyggnader och uthus som finns på fastigheten måste därför utrymmas och rivas och markområden tas i anspråk. Skogsmark på fastigheten kommer också att dämmas över. En enskild väg, med Skellefteå kommun som väghållare, leder fram till fastigheten. Den del av vägen som ligger på XX 8:1 kommer att tas i anspråk för anläggande av dammen.

Bolaget har numera förvärvat fastigheten.

2.6.2 XX 8:2

Fastigheten XX 8:2 ägs av G.B. Damm H kommer till viss del att löpa i fastighetens omedelbara närhet och i omedelbar närhet av fritidsbyggnaderna på den. Fastigheten bedöms i sin helhet ligga så nära damm H att den ligger inom påverkansområdet från dammen. Enligt bolagets bedömning kommer det i praktiken inte att vara möjligt att utnyttja fritidshuset. Den enskilda väg som leder fram till XX 8:1 leder även till XX 8:2.

Även denna fastighet har bolaget numera förvärvat.

2.6.3 XX 1:25

Fastigheten XX 1:25 ägs av C.R. Den ostligaste delen av damm H kommer att sträcka sig in på fastigheten, vilket kommer att beröra skogsmark på fastigheten. Den enskilda vägen, med Skellefteå kommun som väghållare, som går över fastigheten måste sannolikt flyttas.

2.7 Inverkan på andra intressen av vattenverksamheterna

Damm H kommer att anläggas över den samfällda vägen för Långhedens by, som har beteckningen Långheden by s:1. De fastigheter som har andelar i samfälligheten är Åkerlund 2:2, som alltså ägs av Boliden Mineral AB, och XX 1:5. XX 1:6 är inte delägare i samfälligheten, men har nyttjanderätt till vägen. Bolaget kommer att försöka träffa en överenskommelse om ersättning med ägarna till XX 1:5 och 1:6.

Damm F kommer att sträcka sig över väg 857. Det kommer därför att bli nödvändigt att höja vägen på en sträcka om ca 2 km där vägen passerar igenom det blivande magasinsområdet och över dammen. Bolaget avser att träffa en överenskommelse med Vägverket om detta.

Längs med väg 857 löper en teleledning tillhörig Telia Sonera. Bolaget avser att träffa en överenskommelse med Telia Sonera om flyttning av ledningen.

En renvattenledning tillhörande Skellefteå kommun är dragen längs med väg 857. Ledningen går således igenom det område som kommer att dämmas över. Bolaget avser att träffa en överenskommelse med Skellefteå kommun, Gatukontoret, om flyttning av ledningen.

En avloppsledning tillhörande Skellefteå kommun mynnar ut i Brubäcken. Genom ledningen släpps renat vatten från det kommunala reningsverket för Bolidens samhälle ut till recipient. Bolaget avser att träffa en överenskommelse med Skellefteå kommun, Gatukontoret, om att det renade vattnet skall släppas ut i det planerade sand- och klarningsmagasinet.

En enskild väg med Skellefteå kommun som väghållare leder fram till det kommunala reningsverket och till fastigheterna X 8:1 och 8:2. Den del av vägen som ligger på X 8:1 kommer att tas i anspråk för damm H. Det kan också bli nödvändigt att lägga om avtaget till reningsverket. Huruvida det behövs avgörs vid detaljprojekteringen då de exakta dammlägena slutligen bestäms. Bolaget avser att försöka träffa överenskommelse med kommunen och ägaren till XX 1:25 om omläggningen av avtaget.

Mausjaurs sameby utnyttjar området mellan Bastuträsket och Gillervattnet samt området mellan den nedlagda Långselegruvan och efterklarningsmagasinet Nya Sjön som betesland och genomströmningsområde. Samebyn har under samrådsprocessen framfört att anläggandet av ett nytt sandmagasin där Nya Sjön i dag ligger är en acceptabel lösning för samebyn. Dammlägena har inte någon betydelse för samebyn. Det som skulle kunna påverka samebyn är dels den kanal som eventuellt behövs söder om Storberget och ett eventuellt klarningsmagasin vid Västra Ålistjärnen. Bolaget avser att träffa en överenskommelse med samebyn.

Bjurlidens viltvårdsområde har jakträtten inom del av det område som däms över. Bolaget avser att försöka träffa överenskommelse med viltvårdsområdet om ersättning.

2.8 Säkerhetsrapport

En säkerhetsrapport enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen) har upprättats.

2.9 Hänsynsreglerna

2.9.1 Kunskapskravet

Boliden Mineral AB har lång erfarenhet av gruvverksamhet inklusive byggande och underhåll av dammar och deponering av anrikningssand. Inom bolaget finns en särskild organisation för miljöfrågor. Organisationen innefattar en person med ansvar för det löpande miljöarbetet inom Bolidenområdet och en person med uppgift att tillföra organisationen kunskap och erfarenhet rörande dammsäkerhet. Vidare finns i bolaget en person som är ansvarig för att den personalstyrka som sköter beredskap, tillsyn och underhåll av dammarna är rätt dimensionerad och har erforderlig kompetens. I den mån kompetens miljö- eller dammsäkerhetsfrågor skulle saknas inom bolaget anlitas utomstående experter. Därigenom får bolaget anses besitta de kunskaper som krävs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter på grund av den sökta verksamheten.

2.9.2 Försiktighetskravet

I den tekniska beskrivningen finns redogörelser för konstruktionen av dammarna och de försiktighetsmått som bolaget kommer att vidta för att förebygga, hindra och motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dammkonstruktionerna och försiktighetsmåtten innebär också att bästa möjliga teknik används.

2.9.3 Lokaliseringskravet

I miljökonsekvensbeskrivningen finns en redogörelse för de olika lokaliseringsalternativ bolaget övervägt. Det område som valts för den planerade verksamheten är det som enligt bolagets utredningar visat sig vara det mest lämpade med hänsyn till områdets beskaffenhet och föreliggande behov, dvs. volym för deponering under 20 års tid.

Det av bolaget valda området har sådan topografi att ett sand- och klarningsmagasin kan anläggas med relativt få och korta dammkonstruktioner. Detta befrämjar hushållningen med naturresurser eftersom materialbehovet, dvs. behovet av moräntäkter, blir så litet som möjligt. Därmed minskar också transportbehovet och även anläggningskostnaderna. En viktig aspekt är också att det valda området avvattnas i samma vattensystem som det nuvarande Gillervattenmagasinet. Eventuell påverkan från de planerade verksamheterna kommer alltså endast att beröra den recipient som för närvarande tar emot vatten från Gillervattnet. Någon ny recipient riskerar inte att påverkas. Den valda lokaliseringen innebär alltså att miljöer som hittills är helt opåverkade av gruvdriften skyddas.

När det gäller behovet av deponering framgår det av den tekniska beskrivningen att bolaget har ett kontinuerligt behov av att kunna deponera anrikningssand. Under de senaste åren har ca 775 000 m3 anrikningssand deponerats per år. Under de närmaste åren bedöms deponeringsbehovet öka till 840 000 m3 per år. Vid denna nivå utnyttjas emellertid inte bolagets tillstånd för anrikningsverket fullt ut. I ett längre tidsperspektiv måste bolaget förutse en ökad produktion och därmed ökad genomsättning i anrikningsverket. Bolaget räknar därför med att det under en kommande 20-årsperiod finns behov att deponera omkring 20 miljoner m3 anrikningssand. Denna deponeringsvolym medger deponering under 20 år av de mängder anrikningssand som faller om det nuvarande tillståndet för anrikningsverket utnyttjas fullt ut eller i vart fall i betydligt högre grad än för närvarande.

Det aktuella området möjliggör deponering av 20 miljoner m3 på ett sätt som innebär så liten miljöpåverkan som möjligt. De andra lokaliseringsalternativ bolaget utrett ger inte möjlighet till en kostnadseffektiv deponering. Det mindre alternativ till sandmagasin i området omedelbart nedströms Gillervattnet som bolaget utrett möjliggör deponering av endast 15 miljoner m3 anrikningssand, vilket alltså inte uppfyller bolagets förutsebara behov. Därtill kommer väsentligt ökat materialbehov, med negativa miljökonsekvenser som följd. Kostnaderna för det mindre alternativet är också betydligt högre än kostnaderna för det planerade magasinet. Det mindre alternativet skulle dessutom innebära att kostnaderna skulle uppstå betydligt tidigare. Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen är detta alternativ därför inte rimligt att genomföra med hänsyn till dess företagsekonomiska konsekvenser. Det mindre alternativet skulle även innebära att ett nytt deponeringsområde skulle behöva tas i anspråk redan vid de deponeringsbehov som nu kan förutses, dvs. för deponering av 20 miljoner m3. Detta skulle kunna innebära att en ny recipient riskerar att påverkas.

Den plats bolaget valt för de aktuella verksamheterna innebär alltså att ändamålet, dvs. deponering av 20 miljoner m3 anrikningssand, kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö.

Förutom huvudalternativet har följande deponeringsalternativ utretts i olika omfattning, bland annat beroende på om de är tekniskt genomförbara eller ej.

− Fortsatt deponering i Gillervattnet, alternativ 0b

− Deponering i Nya Sjön, alternativ H0

− Deponering i Nya Sjön, alternativ H2

− Deponering i Lomtjärnen, alternativ 1a och 4

− Deponering i Avamyran, alternativ 2

− Deponering i Bastuträsket, alternativ 3

− Deponering i Långträsket, alternativ 5

− Deponering i Småmyrarna vid Mångfallberget

− Deponering i Klintforsån nedströms Boliden

− Deponering i Bjurvattnet

− Deponering i Bjurlidträsket

− Deponering i Långdalsgruvan (dagbrottet

− Deponering i Bruträsket

2.9.3.1 Valt alternativ för ansökan, alt. H1

Beskrivningen av deponeringsteknik etcetera är hämtad från den tekniska beskrivning av de olika alternativen som har tagits fram. Huvudalternativet (alt H1) för placering av ett nytt sandmagasin är som tidigare nämnts området vid Nya sjön. Magasinet, vars yta beräknas bli cirka 236 ha, avgränsas av dammar i nordväst (F) och i sydost (H1). Magasinet beräknas byggas i två etapper.

Under etapp 1 sker dämning till nivån +216 m med en krönnivå på +219 m för omgivande dammar. Vid denna dämningsnivå och en meters vattendjup blir magasinets volym 11 miljoner m3, varav ca 9 miljoner m3 sand vid slutfyllnadsskedet. Detta motsvarar ungefär 11 års drift med nuvarande produktionsnivå (deponerad volym ca 0,835 miljoner m3 sand per år).

Etapp 2 planeras ske till nivån +221,5 m med en krönnivå för dammarna på +224,5 m. Vid denna dämningsnivå och en meters vattendjup blir magasinets volym 23 miljoner m3, varav ca 20 miljoner m3 sand vid slutfyllnadsskedet. Denna volym motsvarar sammanlagt drygt 20 års drift med nuvarande produktionsnivå (inklusive etapp 1).

Utsläpp från det nya sandmagasinet planeras ske via ett utskov söder om Storberget. Därefter leds vattnet i ett dike till Brubäcken.

I det nya sand- och klarningsmagasinet planeras anrikningssanden komma att deponeras i huvudsak under vatten. Detta sker genom att sanden pumpas ut i magasinet och genom att sandledningen flyttas allteftersom magasinet fylls.

Vid det nya sandmagasinet kommer att anläggas en pumpstation för att vid behov kunna återföra vatten till anrikningsverket.

Damm H1, som avgränsar magasinets sydliga och sydöstra delar, kommer att ligga strax intill Bjurlidträsket. Grundvattenläckage från dammen planeras samlas upp via ett dikessystem, och en skyddande hydraulisk gradient ska därmed skapas mellan dikessystemet och sjön. Ett nytt utlopp från sjön planeras också anläggas, eftersom det nuvarande utloppet ligger precis vid föreslagen dammlinje. Utloppströskelns nivå blir densamma som nuvarande tröskel. Dock planeras utskovet göras något bredare för att kunna avbörda större vattenmängder och därmed jämna ut sjöns fluktuationer. Ett nytt dike måste också grävas från Bjurlidträskets nya utlopp för att ansluta längre ned i Brubäcken.

2.9.3.2 Fortsatt deponering i Gillervattnet, alternativ 0b

En fortsatt deponering i Gillervattnet görs som förtjockad deponering, dvs. sanden avvattnas innan deponering och kan därmed byggas som en kon eller "limpa" med en släntlutning på maximalt ca 2 %. Med de ytor som finns tillgängliga på Gillervattnet motsvarar detta en maximal deponering på 8,7 miljoner m3 sand, vilket motsvarar ca 10 års drift. Deponin skulle få en högsta höjd av + 233 m, dvs. ca 10 meter högre än magasinets nuvarande nivå. Recipient för utskovsvatten blir samma som idag, dvs. Brubäcken.

En påbyggnad av Gillervattnet genom höjning av dammarna (fortsatt konventionell deponi) har inte varit aktuell ur miljösynpunkt och teknik. Detta beroende på bland annat dålig vattentillgång och därmed stora damningsproblem och vittring under driftskedet samt extrema kostnader för efterbehandling med tät- och skyddsskikt över hela magasinet. Dessutom bedöms det inte tekniskt genomförbart eftersom moränmassor för de omfattande dammbyggnationerna och efterbehandlingen inte går att uppbringa. En fortsatt konventionell deponering vid Gillervattnet behandlas därför inte ytterligare i denna miljökonsekvensbeskrivning.

2.9.3.3 Deponering i Nya Sjön, alternativ H0

Deponeringen vid alternativ H0 är tänkt att ske på samma sätt som för det ansökta alternativet, alternativ Hl, dvs. under vatten. Området däms upp genom att dammar anläggs i magasinets sydöstra del (H0) och i dess nordvästra del (F). Läget för damm H0 ligger dock mer norrut än damm H1.

Magasinet beräknas byggas i en etapp till nivån +221,5 m med en krönnivå för dammarna på +224,5 m. Vid denna dämningsnivå och en meters vattendjup blir magasinets volym 12 miljoner m3, varav ca 11 miljoner m3 sand vid slutfyllnadsskedet. Denna volym motsvarar sammanlagt 13 års drift med nuvarande produktionsnivå (deponerad volym ca 0,835 miljoner m3 sand/år).

Utsläpp från magasinet görs på samma sätt som för det ansökta alternativet, alt H1. Brubäckens nuvarande fåra kommer att behöva flyttas något söderut längs en sträcka av ca 500 m längs dammlinjen.

2.9.3.4 Deponering i Nya Sjön, alternativ H2

Även deponeringen vid alternativ H2 är tänkt att ske på samma sätt som för alternativ H0 och H1. Området däms upp genom att dammar anläggs i magasinets sydöstra del (H2) och i dess nordvästra del (F).

Även detta magasin beräknas byggas i en etapp till nivån +221,5 m med en krönnivå för dammarna på +224,5 m. Vid denna dämningsnivå och en meters vattendjup blir magasinets volym 16 miljoner m3, varav ca 15 miljoner m3 sand vid slutfyllnadsskedet. Denna volym motsvarar nästan 18 års drift med nuvarande produktionsnivå (deponerad volym ca 0,835 miljoner m3 sand/år).

Utsläpp från magasinet görs på samma sätt som för det sökta alternativet (alt. H1) och alt. H0 ovan. Nuvarande utlopp från Bjurlidträsket mot Hötjärnen behålls med nuvarande tröskelnivå. Från Hötjärnen måste dock ett nytt utloppsdike anläggas söderut för att så småningom ansluta till Brubäcken.

2.9.3.5 Deponering i Lomtjärnen, alternativ 1a och 4

Alternativ 4 tillhörde ett av de första alternativen som utreddes vidare med avseende på hydrogeologiska förutsättningar. Deponering var avsedd att ske under vatten invid Storbergets sydvästra sida med en slutlig dämningsnivå på +221 m. Volymen för detta magasin beräknades till ca 10 miljoner m3 och vatten från magasinet är tänkt att släppas till Brubäcken. Inledande utredningar visade att alternativet endast skulle kunna innehålla vatten ifall det tillfördes vatten från Gillervattnet. Inga vidare utredningar har gjorts av alternativet på grund av otillräcklig volym och dåliga hydrogeologiska förutsättningar.

Alternativ 1a är ett senare alternativ som tillkommit som komplement till alternativ H0. Detta magasin avgränsas av en lång damm i öster och en mindre damm vid Lomtjärnen i magasinets nordvästra del. Även i detta magasin ska deponeringen ske under vatten. Dämningsnivån är tänkt att vara +210 m och volymen i magasinet blir 10 miljoner m3 med en sandyta på +209 m. Brubäcken kommer att behöva omledas längs en sträcka på drygt 1,5 km längs dammlinjen. Bräddning av vatten sker till Brubäcken.

2.9.3.6 Deponering i Avamyran, alternativ 2

Deponering vid Avamyran sker i två etapper, nivå +224 m och nivå + 228 m, varav den slutliga nivån +228 m visas på kartan. Norra delen av magasinet begränsas av en damm och i söder möter magasinet Gillervattnets norra del. Vägbanken för väg 370 (Malåvägen) som passerar Gillervattnets norra del, måste därmed höjas.

Deponering ska ske under vatten, vilket görs från den norra dammen och söderut. Längs den norra dammen byggs först en så kallad beach med sand för att ytterligare säkerställa dammstabilitet. Vid slutlig dämningsnivå +228 m blir volymen ca 20 miljoner m3. Bräddning av vatten sker till Gillervattnet.

Inga vidare utredningar har gjorts av alternativet på grund av dåliga hydrogeologiska förutsättningar samt eventuell påverkan på Bastuträsket.

2.9.3.7 Deponering i Bastuträsket, alternativ 3

Deponeringen i Bastuträsket görs helt under vatten. Eventuellt anläggs slambarriärer eller liknande för att begränsa deponeringen. Möjlig deponeringsvolym är beroende av hur stor yta av sjön som tas i anspråk. I detta skede skulle maximalt 20 miljoner m3 sand deponeras i sjön. Deponering av sand i Bastuträsket innebär nyttjande av en ny primärrecipient, Klintforsån. Alternativet behandlas därför inte vidare.

2.9.3.8 Deponering i Långträsket, alternativ 5

Även deponeringen vid alternativ 5 görs under vatten med integrerad sand- och klarningsdel. Nivån i magasinet blir +221 m och dess volym ca 8 miljoner m3. Bräddning av vatten sker till Brubäcken.

Inga vidare utredningar har gjorts av alternativet på grund av otillräcklig volym och dåliga hydrogeologiska förutsättningar.

2.9.3.9 Övriga alternativ

Övriga alternativ har inte utretts vidare på grund av att man redan i inledningsskedet kunde konstatera att de inte hade tekniska förutsättningar eller kunde innehålla tillräckliga volymer anrikningssand.

2.9.4 Hushållnings- och kretsloppskravet

Bolaget avser att ansöka om täkttillstånd inom det område där deponeringen av anrikningssand planeras ske. Detta innebär alltså att råvaror till dammkonstruktionerna i så stor utsträckning som möjligt hämtas från områden som kommer att dämmas över och täckas med anrikningssand. Behovet av grövre material för dammkonstruktionerna kommer att tillgodoses genom användning av gråberg från bolagets gruvverksamhet i området.

Genom att material för anläggningsarbetena hämtas från det omedelbara närområdet minskar transportbehovet och därmed energiåtgången.

2.9.5 Produktvalskravet

Några kemikalier kommer inte att användas vid de planerade dammbyggnadsarbetena. Vid deponeringen av anrikningssand kommer kalk eller annan pH-justerare att användas. Om damning skulle uppstå från de sandstränder som anläggs, eller annars från magasinet, kan det uppstå behov av att använda kemikalier för dammbindning. Såvitt Bolaget kan bedöma för närvarande kommer några kemikalier inte att användas i övrigt. Användningen av kemiska produkter i anrikningsprocessen har prövats i domen med tillstånd för anrikningsverket.

2.9.6 Efterbehandlingskravet

Som framgår av förslagen till villkor föreslår bolaget att efterbehandling av sand- och klarningsmagasinet skall ske i huvudsak enligt den preliminära efterbehandlingsplanen. Genom förslaget får efterbehandlingskravet anses vara uppfyllt. Det kan anmärkas att tillsyn över magasinet inte torde behövas under längre tid än 30 år efter avslutad drift.

2.10 De särskilda hänsynsreglerna i 11 kap. MB

De planerade vattenverksamheterna är en första etapp i det anläggningsarbete som behövs för fortsatt gruvverksamhet i Bolidenområdet ytterligare omkring 20 år. Nyttan av den sökta verksamheten överstiger uppenbarligen kostnaderna för verksamheten och värdet av de skador som verksamheten ger upphov till. Därmed är kraven i 11 kap. 6 § MB uppfyllda. Inte heller med hänsyn till övriga bestämmelser i 11 kap. kan några hinder mot verksamheten anses föreligga.

2.11 Bestämmelserna i 16 kap. MB

2.11.1 Detaljplan m m

Området där det planerade verksamheterna ska utföras omfattas inte av detaljplan eller områdesbestämmelser.

2.11.2 Ekonomisk säkerhet för efterbehandling

Av den preliminära efterbehandlingsplanen framgår att endast vissa mindre efterbehandlingsåtgärder behövs beträffande dammkonstruktionerna. För den deponerade anrikningssanden planerar Boliden Mineral AB efterbehandling genom vattentäckning, utom beträffande den sandstrand som anläggs mot dammarna. Denna kommer att kräva en kvalificerad täckning. I efterbehandlingsplanen uppskattas de totala kostnaderna för efterbehandlingen till ca 27 Mkr.

Kraven i 15 kap. 34 § MB på ställande av ekonomisk säkerhet gäller endast för själva deponin, dvs. den deponerade anrikningssanden. Säkerheten bör rimligen inte överstiga de vid var tid aktuella efterbehandlingskostnaderna. Deponeringen sker under vatten och deponin skall i allt väsentligt efterbehandlas genom vattentäckning. Därmed uppstår i princip inga efterbehandlingskostnader förrän sandstränderna anläggs, vilket förmodligen blir först i slutet av deponeringen i magasinet. Säkerhetens storlek bör därför hela tiden motsvara kostnaden för täckning av den vid var tid befintliga sandstranden. Vissa mindre efterbehandlingskostnader kan dock anses uppstå i och med att deponeringen påbörjas. Ett mindre säkerhet, som även omfattar kostnader för kontroll efter avslutad drift av deponin, bör därför ställas innan tillståndet till deponering tas i anspråk.

Säkerheten kan ställas genom att medel sätts in på ett bankkonto som pantförskrivs till förmån för länsstyrelsen. Boliden föreslår att miljödomstolen skall föreskriva att säkerheten skall ställas enligt följande.

Innan tillståndet tas i anspråk ska Boliden Mineral AB hos tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet om 1 Mkr.

Med början det år deponeringen i magasinet påbörjats ska bolaget till tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet om 250 tkr per år.

Bolaget ska varje år också redovisa hur stor sandyta som beräknas bli synlig ovan vattenytan under det kommande kalenderåret. Innan varje nytt kalenderårs början ska Boliden ställa en ekonomisk säkerhet om 800 tkr per hektar sand som beräknas bli synlig det kommande året.

2.11.3 Miljökvalitetsnormer

Det planerade sandmagasinet bedöms inte innebära risk för att någon miljökvalitetsnorm överträds.

2.12 Kontroll

Damm F och H kommer att konsekvensklassificeras enligt RIDAS. För dammarna vid Gillervattnet tillämpar Boliden Mineral AB för närvarande en manual för drift, tillståndskontroll och underhåll (DTU-manual) som HydroResearch S.J. AB utarbetat åt bolaget. Manualen kommer att kompletteras så att den även omfattar damm F och H.

Vattennivån i sand- och klarningsmagasinet kommer att kontrolleras i enlighet med RIDAS. Detta innebär bl.a. regelbunden tillsyn av anläggningen. Eventuellt monteras en utrustning för kontinuerlig registrering av vattennivån (se den tekniska beskrivningen). Motsvarande gäller för efterklarningsmagasinet vid Västra Ålistjärnarna, om detta magasin anläggs. I enlighet med RIDAS kommer även läckagevatten från dammarna att registreras.

När det gäller den miljöfarliga verksamheten avser Boliden att i samarbete med tillsynsmyndigheten utarbeta ett kontrollprogram.

3 VILLKOR M M

Boliden Mineral AB har vid miljödomstolens huvudförhandling lämnat följande förslag till villkor för verksamheten.

1. Om inte annat följer av nedan angivna villkor ska anläggningar m.m. utföras och verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Boliden Mineral AB angett i ansökningshandlingarna och i ärendet i övrigt angett eller åtagit sig.

2. Anläggningsarbetena avseende dammarna ska kontrolleras under uppförandet och slutbesiktigas av fristående kontrollant. Kontrollantens rapporter ska uppvisas för tillsynsmyndigheten på begäran.

3. Utformning av nya utloppet och utloppsdiket från Bjurlidträsket ska utarbetas i samråd med Fiskeriverket.

4. Vid utfyllnaden av området i Bjurlidträsket ska geotextilduk eller liknande användas för att förhindra grumling. Duken ska behållas på plats till dess att grumligheten lagts sig och avlägsnas utan att onödig grumling uppstår.

5. Den dämmande konstruktionen ska utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.

6. Dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

7. Verifiering av dammens konstruktion efter avslutad drift ska delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna ska innehålla en prognostisering av dammens möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som en långtidsstabil konstruktion. I delrapporterna ska dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter ska tas fram av oberoende experter. Samråd ska ske mellan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som ska vidtas. De korrigerande åtgärderna ska vidtas i enlighet med vad som beslutats vid samrådet.

8. Boliden Mineral AB ska i den utsträckning det är möjligt och rimligt vidta åtgärder för att undvika damning och lukt när beacherna anläggs. Miljödomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att fastställa närmare villkor om vilka åtgärder som ska vidtas.

9. Efterbehandling av magasinet ska ske i huvudsak enligt den metod som anges i den preliminära efterbehandlingsplanen, bilaga H till ansökan. I god tid innan driften av magasinet upphör ska Boliden Mineral AB till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till slutlig efterbehandlingsplan för godkännande.

10. Damm F och H ska i allt väsentligt utformas i enlighet med RIDAS och det fortlöpande dammsäkerhetsarbetet ska i allt väsentligt bedrivas i enlighet med RIDAS, i de delar RIDAS är tillämpliga på gruvdammar.

11. Innan tillståndet tas i anspråk ska Boliden Mineral AB hos tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet om 1 Mkr.

Med början det år deponeringen i magasinet påbörjats ska Boliden till tillsynsmyndigheten ställa en ekonomisk säkerhet om 250 tkr per år.

Boliden ska varje år också redovisa hur stor sandyta som beräknas bli synlig ovan vattenytan under det kommande kalenderåret. Innan varje nytt kalenderårs början ska Boliden ställa en ekonomisk säkerhet om 800 tkr per hektar sand som beräknas bli synlig det kommande året.

Sökanden har vidare vid huvudförhandlingen lämnat följande förslag på frågor vilkas avgörande bör skjutas upp och på föreskrifter i samband med det.

1. Avgörande av frågan om utsläpp till vatten avseende enskilda metaller, olja, pH, kväve, fosfor och suspenderade ämnen skjuts upp under en prövotid om tre år räknat från det att magasinet tagits i drift.

Boliden Mineral AB ska under prövotiden undersöka storleken på utsläppen och

1. utföra årliga undersökningar av fisk och bottenfauna i Bruträsket och Brubäcken,

2. utföra toxicitetstester av utgående vatten från Hötjärnsmagasinet och vatten i Brubäcken under en årscykel

3. undersöka bakgrundsnivåer av metaller i magasinets avrinningsområde,

4. undersöka sambandet mellan pH samt metaller och halten NH3 - N i det utgående vattnet

5. utföra kemisk karaktärisering av från magasinet utgående suspenderade ämnen

6. undersöka transporten av zink, koppar, arsenik och krom i Brubäcken 7. utreda möjligheterna att minska fosforutsläppen, och

8. beräkna vilken minsta klarningsyta som behövs i slutfasen av magasinets drifttid för att uppnå godtagbar rening av utgående vatten.

Innan omfattning och detaljutformning av utredningarna bestäms ska bolaget samråda med tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen och Fiskeriverket.

Senast vid prövotidens utgång ska bolaget till miljödomstolen lämna förslag till slutliga villkor.

Provisoriska föreskrifter

Under prövotiden och till dess annat beslutas ska för utsläppt vatten från magasinet som riktvärde och årsmedelvärde följande totala halter (ej filtrerade prov) gälla

Cu 0,030 mg/l Zn 0,300 mg/1

Cd 0,005 mg/l Pb 0,050 mg/l

Cr 0,050 mg/l As 0,050 mg/l

Ni 0,025 mg/l Hg 0,00005 mg/1

Olja 0,200 mg/l Ntot 20 mg/l

Susp ≤ 10 mg/l

pH > 7

2. Boliden Mineral AB ska under en prövotid om tre år från det att magasinet tagits i drift undersöka funktionen av skärmdiket mellan damm H och Bjurlidträsket. Om vatten läcker via diket till Bjurlidträsket ska bolaget senast vid prövotidens utgång lämna förslag till hur dikets funktion kan säkerställas.

4 MILJÖKONSEKVENSER

I sin miljökonsekvensbeskrivning anför sökanden sammanfattningsvis.

Boliden Mineral AB bedriver sedan 80 år tillbaka gruvdrift vid ett flertal gruvor i ett mineralrikt område kallat Skelleftefältet, beläget i Skellefteå kommun. Malmen som bryts i gruvorna upparbetas, anrikas, i ett anrikningsverk som är beläget i samhället Boliden. Större delen av restprodukten från anrikningsprocessen, anrikningssand, slutförvaras (deponeras) i ett sandmagasin. Vid deponeringen pumpas sanden uppslammad med vatten från anrikningsverket till magasinet, som är skapat genom uppdämningen av sjön Gillervattnet.

Sandmagasinet Gillervattnet håller på att slutfyllas och man beräknar att magasinet endast kan innehålla sand för ytterligare ca 5 års drift. Den framtida brytningen av malm i Skelleftefältet har beräknats pågå i åtminstone ytterligare 20 år. En utbyggnad av magasinet eller anläggning av ett nytt magasin kommer alltså att krävas. För detta behöver företaget inhämta ett tillstånd av miljödomstolen. Utredningen av framtida deponering inleddes med att lokalisera större svackor i terrängen (dalgångar och sjöar) där ett nytt sandmagasin skulle kunna lokaliseras. Totalt identifierades 12 områden inklusive Gillervattnet. Detta resulterade i sammanlagt 14 alternativ till byggnation av ett nytt magasin och ett alternativ som innebär påbyggnad av Gillervattnet. De alternativa lokaliseringarna och en fortsatt deponering vid Gillervattnet har utretts och av dessa ansöker nu företaget om att få bygga ett alternativ kallat H1. Denna miljökonsekvensbeskrivning behandlar de konsekvenser som de utredda alternativen kan komma att innebära för de närboende samt natur- och kulturmiljön.

Inför planeringen av det nya sandmagasinet och framtagandet av alternativ för lokalisering av dammar har följande kriterier varit vägledande:

- att finna ett område som kan motta anrikningssand under minst 20 års drift, dvs. innehar en volym på ca 20 miljoner kubikmeter,

- att deponeringsmetoden ska vara kostnadseffektiv ur anläggnings-, drift- och efterbehandlingssynpunkt,

- att deponeringsmetoden uppfyller högt ställda krav ur miljösynpunkt både under drift och efter avslutad verksamhet,

- att utsläpp från magasinet inte sker till nya vattenområden,

- att magasinet har förutsättningar för att vara vattenfyllt under drift och efter avslutad verksamhet,

- att magasinets omgivande dammar är stabila både under drift och efter avslutad verksamhet samt

- att inverkan på motstående intressen minimeras så långt det är möjligt.

Deponering av sand under vatten har ansetts vara den mest fördelaktiga metoden med tanke på miljön. Vattnet skyddar mot damning och att sanden kommer i kontakt med luftens syre. Därmed kan ingen vittring av sandkornen och efterföljande urlakning av metaller ske. Magasinet får en stor vattenyta under drift vilket avsevärt förbättrar möjligheten till sedimentation av partiklar innan vattnet släpps ut. Magasinet innehåller också en större volym vatten, vilket ger förutsättningar för en bättre vattenkemi.

Av de inledningsvis 15 utredda alternativen var ett fåtal praktiskt genomförbara med avseende på två kriterier: volym och god möjlighet att innehålla vatten, speciellt efter avslutad drift. De var följande:

- Bastuträsket (alt 3)

- Nya Sjön (alt H1)

- Kombinationen Nya Sjön (alt H0) och Lomtjärnen (alt 1a)

Bastuträsket är en sjö som ligger norr om Gillervattnet. Alternativ H0, H1 och H2 är belägna i en dalgång sydost om Gillervattnet, mellan Nya Sjön och Bjurlidträsket, där man idag har ett mindre uppdämt vattenmagasin för klarning av utsläppt vatten. Alternativ 1a är beläget i våtmarksområdena vid Lomtjärnen/Ålistjärnarna och tillkom som ett komplement till alternativ H0, eftersom volymerna för alternativ H0 inte räcker för 20 års fortsatt deponering.

Vid det tidiga samrådet presenterades även en utbyggnad av befintligt magasin, Gillervattnet, med förtjockad deponering som praktiskt genomförbar med avseende på innehållen volym. Senare har det dock visat sig att deponeringsvolymen hade beräknats efter felaktiga förutsättningar och att en sådan påbyggnad av magasinet inte kan innehålla de volymer sand som krävs. En påbyggnad av Gillervattnet genom höjning av dammarna (fortsatt konventionell deponi som idag) har inte varit aktuell ur miljösynpunkt och bedöms dessutom inte vara praktiskt genomförbar.

Ett alternativ som uppfyller kraven på tillräcklig volym och vattentäckning är Bastuträsket. Alternativet valdes dock bort eftersom det innebär påverkan av nya vattenområden. Bastuträsket får annars anses som mycket gott alternativ med avseende på kostnadseffektivitet och det bästa alternativet med tanke på efterbehandling i ett långsiktigt perspektiv.

De vidare utredda alternativen är H1 samt kombinationen H0 och 1a. Dessutom utreddes även alternativet H2 vidare, trots att detta alternativ inte uppnår volymkriteriet.

De nya lokaliseringarna H0, H1, H2 och 1a har samtliga den naturliga tillrinning av vatten som krävs för att kunna innehålla vatten även under torrår. Alternativ H0 och 1a innehåller emellertid liten volym i förhållande till de stora arealer som skulle tas i anspråk. Anläggningskostnader, täktbehov och efterbehandlingskostnader skulle bli mycket stora eftersom två huvuddammar måste byggas. Alternativ 1a ligger dessutom i ett område som används för rennäringen och där det finns flera skyddsvärda biotoper och rödlistade arter. Byggandet av H0 och 1a blir också en mer landskapsomdanande åtgärd än alternativ H1 och H2. Mot denna bakgrund har Boliden valt bort alternativet H0 i kombination med 1a.

Alternativen H1 och H2 har alltså visat sig vara de två mest fördelaktiga alternativen, särskilt ur perspektiven ianspråktagen areal samt miljö under drift och efter avslutad drift. Båda alternativen har dock en direkt påverkan på de närboende vid Bjurlidträskets norra strand. Skillnaden mellan alternativen i övrigt har emellertid visat sig vara stor. Alternativ H2 uppfyller inte det grundläggande kravet på deponeringsvolym, utan medger deponering av endast 15 miljoner kubikmeter sand jämfört med 20 miljoner kubikmeter för alternativ H1. Alternativ H2 uppfyller alltså inte de idag förutsebara deponeringsbehoven, vilket varit en förutsättning för den planerade deponin. Anläggande av alternativ H2 skulle vidare innebära att redan med idag förutsebara deponeringsbehov skulle med tiden ett ytterligare sandmagasin behöva anläggas. Alternativ H1 kräver dessutom ca 0,5 miljoner kubikmeter mindre jordmassor (morän) för dammbyggnation än alternativ H2. Moränmassor tas i täkter i dammarnas närområde. Alternativ H2 skulle alltså innebära sämre hushållning med råvaror och de ytterligare täkterna skulle i sig innebära stora intrång i naturmiljön. Förhållandet att alternativ H1 innehåller större volym innebär också att det ger bättre förutsättningar för sedimentation av partiklar innan vattnet släpps ut. Markförhållandena längs läget för damm H1 är bättre för grundläggning än längs sträckningen av damm H2. Skillnaden i de ekonomiska förutsättningarna för alternativen är också stor. Anläggningskostnaden är högre för alternativ H2 och detta alternativ skulle också innebära att de totala kostnaderna skulle uppstå omkring fyra år tidigare än för alternativ H1. Sammantaget innebär detta enligt Boliden att alternativ H2 ur företagsekonomisk synvinkel i praktiken är mycket svårgenomförbart.

Mot den angivna bakgrunden har Boliden valt att ansöka om alternativ H1.

Allteftersom ett sandmagasin fylls med sand minskar de fria vattenvolymerna. Om vattenkvaliteten i utgående vatten från det nya magasinet därmed skulle bli sämre med tiden finns det möjlighet att anlägga ett mindre vattenmagasin, s.k. efterklarningsmagasin, nedströms sandmagasinet. Vid byggnation av ett nytt sandmagasin vid Nya Sjön skulle ett eventuellt framtida efterklarningsmagasin vara beläget vid Ålistjärnarna.

5 SÄKERHETSRAPPORT

I säkerhetsrapporten anges att Hötjärnsmagasinet inte kommer att innehålla några sådana farliga ämnen som anges i bilagan till förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Magasinet är därför enligt sökandens bedömning inte en anläggning enligt definitionen i 2 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Att säkerhetsrapporten ändå ska omfatta magasinet anges vara en följd av att det är en del av den verksamhet där anrikningsverket ingår.

6 MOTSTÅENDE INTRESSEN

6.1 Naturvårdsverket, 2005-09-06 (aktbilaga 60)

6.1.1 Yrkanden

Naturvårdsverket anser att utformningen av efterbehandlingen av sandmagasinet behöver förändras på ett antal punkter, för att den ansökta verksamheten ska kunna bedömas vara tillåtlig. Verket yrkar därför att villkor 1-4 föreskrivs enligt vad som anges i detta yttrande.

6.1.2 Utveckling av talan

Naturvårdsverket begränsar sig i yttrandet till de miljömässiga konsekvenserna av bolagets ansökta verksamhet.

De miljömässiga konsekvenserna av utflöde av anrikningssand vid ett dammbrott eller en bristande funktion i den långsiktiga efterbehandlingen av anrikningssanden, båda med efterföljande oxidation och utlakning av surt metallhaltigt lakvatten, kan enligt Naturvårdsverket bli mycket allvarliga. Naturvårdsverket anser därför att brister i dammsäkerhet måste minimeras och en högkvalitativ långsiktig efterbehandling säkerställas.

Enligt Naturvårdsverkets uppfattning har bolaget genom den föreslagna utformningen av efterbehandlingen av anrikningssanden inte vidtagit de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra och motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön enligt 2 kap. 3 § MB. Verket anser att utformningen av efterbehandlingen behöver förändras på ett antal punkter, för att den ansökta verksamheten ska kunna bedömas vara tillåtlig. Verket yrkar därför att miljödomstolen föreskriver följande villkor:

6.1.3 Moräntäckning av sanden under vatten

1. Anrikningssanden ska täckas med morän med en mäktighet av i storleksordningen en meter med bibehållen vattentäckning. Bolaget ska ta fram underlag och förslag på villkor för den närmare utformningen av denna täckning. Åtgärden ska medföra att en långsiktigt varaktig efterbehandling erhålls motsvarande en avancerad vattentäckning eller torrtäckning samtidigt som konsekvenserna i händelse av dammbrott reduceras så långt möjligt. Utredningen skall redovisa ett motiverat förslag till den närmare utformningen av åtgärden, kostnaderna för att vidta denna åtgärd, samt en redogörelse för vilken skälighetsavvägning som har gjorts. Utredningen och förslag till slutliga villkor skall lämnas in till miljödomstolen senast två år efter det att denna dom vunnit laga kraft.

Verket anser inte att bolaget har dimensionerat vattentäckningen för att fungera optimalt som skydd mot vittring av anrikningssanden. Vattendjupet i den efterbehandlade föreslagna dammen är 0,8-1 m ovanför den deponerade sanden vilket är klart mindre än vad bolaget använt vid andra anläggningar och vad som rekommenderas i litteraturen. Vid anläggningen i Kristineberg är vattendjupet 1,5-2,5 m och i Stekenjokk mer än 2,2 m. För dammen vid Stekenjokk ledde de omfattande utredningarna om vattentäckningens utformning till att bolaget vid detta vattendjup dessutom anlade vågbrytare. Det kan även nämnas att vattendjupet vid efterbehandling av anrikningssanden vid Svartlidengruvan kommer att vara sex meter. Av en litteraturstudie som gjorts inom forskningsprogrammet Mitigation of the environmental impact from Mining Waste (MiMi) framgår att ett större vattendjup än den meter som angivits i ansökan är nödvändigt för att säkerställa att vattentäckning som efterbehandling av vittringsbenägen anrikningssand kommer att fungera som avsett. I detta fall skulle dock en ökning av det fria vattendjupet till den mäktighet på 1,5-6 m som angetts för andra vattentäckta sandmagasin förvärra konsekvenserna nedströms vid dammbrott, varför detta enligt verkets uppfattning inte kan anses vara ett alternativ.

Oxidationen av sulfider under vatten är endast låg om syretransporten är diffusionsstyrd och i en grund damm anges i ovanstående litteraturstudie tre orsaker till ökad oxidation på grund av vind och vågaktivitet: för det första ger vindomblandningen en ökad syrehalt i vattnet, för det andra så för resuspension upp partiklar i den syresatta delen av vattenvolymen och för det tredje så frilägger resuspensionen icke- oxiderad anrikningssand som då exponeras för syrerikt vatten. I efterbehandlingsplanen anges att 2000 m vågbrytare kommer att byggas för att förhindra vågomblanding och resuspension i vattnet. Naturvårdsverket håller inte troligt att detta kan förhindra syresätttning av vattnet och resuspension i en så grund damm som det handlar om här. Enligt MiMi- programmets huvudrapport kommer oxidationshastigheten initialt i en vattenövertäckt anrikningssand att vara minst 30 gånger så hög som vad som förväntas på lång sikt och jämfört med den inträngning av syre som utvärderats för väldimensionerade torrtäckningar såsom Adak och Saxberget. För en vattentäckt anrikningssand anges att det kommer att ta flera decennier att reducera oxidationen genom utarmning av ytlagret och sedimenttillväxt till en nivå som motsvarar dessa torrtäckningar. I nämnda litteraturstudie anges dessutom att ett skyddslager av icke- vittrande material kan behövas för att säkerställa skyddet mot resuspension och oxidering av sanden.

Naturvårdsverket anser därför att ytterligare försiktighetsmått måste vidtas. Det är nödvändigt att bolaget förutom att täcka anrikningssanden med vatten även täcker den med ett lager av morän till en mäktighet av i storleksordningen en meter. Genom att binda vattnet som täcker sanden i ett moränlager kommer den vattenvolym som kan frigöras i händelse av ett dammbrott att minimeras. Därmed förväntas även den mängd anrikningssand som transporteras ut vid ett dammbrott att minska drastiskt. Genom att sanden täcks med morän kommer den inte att komma i kontakt med ett omblandat syrerikt vatten eller utsättas för omlagring och friläggning av ovittrat material. Oxidationshastigheten kan då förväntas motsvara långtidsresultatet för en väldimensionerad vatten- eller torrtäckning. Moräntäckningen måste dimensioneras med tillräckliga säkerhetsmarginaler för att dels fungera under lång tid, dels för att tillräckligt skydd ska erhållas i praktiken för alla delar på det omfattande sandmagasinet. Det kan även nämnas att efterbehandling med en meter vattenmättad morän används för efterbehandling av sandmagasin i Kristineberg.

Ansökan innehåller inte något underlag för att idag slutligt ange hur moräntäckningen ska utformas. Verket anser därför att frågan om villkor för utformningen av moräntäckning inte slutligt bör avgöras nu utan skjutas upp under en prövotid. Bolaget bör under prövotiden utreda i detalj hur moräntäckningen under vatten ska utformas.

6.1.4 Krav på hydraulisk gradient

2. Den dämmande konstruktionen ska utformas så att dess funktion, efter avslutad drift och sett i ett långtidsperspektiv, utan övervakning och underhåll bibehålls, så att risken för incidenter förebyggs, med ett tryckfall över dammen respektive sandstranden som närmar sig vad som kan betraktas som en hydraulisk gradient stabil mot inre erosion, dock högst motsvarande halva friktionsvinkeln för material som används i respektive del av dammen och sandstranden.

I efterbehandlingsplanen (bilaga H i ansökan) anges att den hydrauliska gradienten över den dämmande konstruktionen (sandstrand och ursprunglig dammkropp) kommer att vara ”flackare än 1:4 (vinkeln = 14°) i långtidsfasen”. Moränen i dammkroppen anges ha en friktionsvinkel av lägst 35° och slutsatsen dras att dammen kommer att vara belastad med ett grundvattentryck och vara stabil mot inre erosion. Den hydrauliska gradienten över sandstranden diskuteras inte, men av stabilitetsanalysen (bilaga B 5.4 i ansökan) och portrycksberäkningarna (bilaga B 5.3 i ansökan) framgår att den kommer att vara väsentligt lägre än gradienten över den ursprungliga dammkroppen.

Av de portryckslinjer som redovisas i stabilitetsanalysen för dammarna framgår att den hydrauliska gradienten väsentligt överstiger halva friktionsvinkeln för respektive material i den ursprungliga dammkroppen som består av finkornig respektive grovkornig morän. För att konstruktionen ska vara stabil mot inre erosion i ett långtidsperspektiv anges i Reference Document on Best Available Techniques for Management of Tailings and Waste-rock in Mining Activities, July 2004 (BREF) att den hydrauliska gradienten ska vara mindre än halva friktionsvinkeln. Detta krav har även fastställts i Miljööverdomstolens praxis (se M 6936 03).

6.1.5 Krav på dammsäkerhetsfaktor på 1,5

3. Dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på 1,5 ur släntstabilitetsperspektivet även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

En feleffektanalys har genomförts som en andra ståndpunkt av SwedPower. Den består av en analys av effekten av fel i olika komponenter i anläggningen och en bedömning av risknivån utifrån sannolikhet och konsekvens. Swedpower bedömer erosionsskyddet på nedströmssidan av dammen samt nödutskovet som de komponenter där en måttlig risknivå finns. För övriga komponenter anges en låg risknivå. Swedpower anser vidare att det finns en medelstor sannolikhet för igensättning av nedströms horisontaldränen, men att det ger en låg konsekvens beroende av att nedströmssläntens erosionsskydd fungerar. Om inte detta fungerar, vilket anses ha en låg sannolikhet, anges att konsekvensen kan bli stor.

I stabilitetsanalysen av dammarna har säkerhetsfaktorer beräknats för glidytor i dammkroppen vid olika porvattentryck, dvs. grundvattenytans läge i dammkroppen. I det värsta fallet för damm H, 4c, är filtren igensatta och portryckslinjen mynnar ovanför filterlagret på dammens nedströmsslänt. Säkerheten mot utglidning är i detta fall 1,1 för en glidyta som skär genom horisontalfiltret och 1,33 för en glidyta som skär genom hela nedströmsslänten. Detta ska jämföras med säkerhetsfaktorn 1,5 som bolaget anger att de har dimensionerat anläggningen för. En så låg säkerhetsfaktor som 1,1 för utglidning i den nedre delen av nedströmsslänten medför att verket har svårt att sätta tilltro till att ett fungerande erosionsskydd på nedströmsslänten kommer att motverka en allvarlig konsekvens av igensatta filter, vilket framgår skulle vara fallet enligt Swedpowers granskningsrapport. Av portrycksberäkningarna framgår att enbart ett igensatt horisontalfilter kommer att leda till att portryckslinjen mynnar långt upp på nedströmsslänten vilket har större likhet med belastningsfall 4c än med belastningsfall 4b där större säkerhetsfaktor har erhållits och som visas i SwedPowers analys. Verket menar därför att underlaget gör mer troligt att ett igensatt horisontalfilter skulle kunna ge så låga säkerhetsfaktorer för utglidning att allvarliga konsekvenser kan bli fallet än att så inte skulle vara fallet.

Som jämförelse kan nämnas att vid dammen vid Svartliden utgör gråbergsupplaget stödfyllning åt dammvallen varför dammbrottscenariot där kunde bortses ifrån. I den nu aktuella konstruktionen saknas sådan stödfyllning. Naturvårdsverket anser att dammen måste ha en tillräcklig stabilitet för att klara även exceptionella händelser i det långtidsperspektiv på ”några tusen år” som anges i efterbehandlingsplanen. Enligt RIDAS anges att dammar inom konsekvensklass 1A och 1B ska kunna klara även mycket osannolika, men dock möjliga belastningar. Bolaget har angett att säkerhetsfaktorn vid exceptionella förhållanden kan sänkas till ner mot 1,3. Verket menar dock att det är av sådan vikt att konstruktionen håller i ett långtidsperspektiv utan övervakning och underhåll att en högre säkerhetsfaktor kan krävas för exceptionella förhållanden än för en vattenkraftsdamm som står under kontinuerlig övervakning. Verket anser därför att det är skäligt att kräva att dammarna dimensioneras med säkerhetsfaktor 1,5 även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter.

6.1.6 Verifiering av konstruktionens funktion

4. Verifiering av dammens konstruktion efter avslutad drift ska delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna ska innehålla en prognostisering av dammens möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som en långtidsstabil konstruktion. I delrapporterna ska dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter ska tas fram av oberoende experter. Samråd ska ske mellan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som ska vidtas. De korrigerande åtgärderna ska vidtas i enlighet med vad som beslutats vid samrådet.

I bolagets jämförelse med bästa tillgängliga teknik (BAT) (bolagets komplettering den 20 augusti 2004, bilaga 2, ab 18) anges att även kontroll och dammsäkerhetsprogram utformas enligt BAT. I kompletteringen 2004-12-20, finns ett förslag till kontrollprogram baserat på RIDAS. Det behandlar dock endast driftsskedet enligt den inledande texten. I efterbehandlingsplanen anges att dammarna under driftskedet kommer att stå under daglig tillsyn av anrikningsverkets personal. Funktionskontrollen i efterbehandlingsskedet kommer att utföras under 5-10 år. De anger att korrigerande åtgärder kommer att vidtas om inte målsättningarna vad gäller fysisk och kemisk stabilitet kommer att uppnås. Därefter kommer tillsyn att ske med reducerad frekvens och bolaget menar att eftersom området kommer att vara befolkat så kommer det alltid finnas ett intresse för passiv tillsyn. I kompletteringen ingiven den 29 april 2005, bilaga 1, ab 39, med uppgifter enligt 36 § förordning ( 2001:512) om deponering av avfall (deponeringsförordningen), anger dock bolaget under 33 § att det kommer att utföras övervakning, kontroll och vid behov underhåll ”under den tid som krävs av enligt paragrafen” och att det även har beaktats vid beräkningen av den ekonomiska säkerheten.

Naturvårdsverket anser att dammen ska ha en sådan säker konstruktion att den endast behöver övervakning och underhåll under en övergångsperiod på 30 år för att verifiera konstruktionens funktion. Det är därvid av synnerlig vikt att de kontroller som utförs under denna tidsperiod görs regelbundet utförs av oberoende experter. Verket anser således att krav på uppföljning och kontroll måste tydliggöras i enlighet med yrkat villkor. Detta krav är i enlighet med Miljööverdomstolens praxis (se M 6936 03).

Verket vill betona att den tidsbestämda perioden för verifiering av konstruktionens funktion gäller för efterbehandling av avfallet enligt deponeringsförordningen När det gäller övervakning av dammsäkerhet vill verket upplysa om att Svenska Kraftnät är tillsynsvägledande för dammsäkerhet enligt tillsynsförordningen (1998:900).

6.1.7 Övrigt

Den ekonomiska säkerheten ska enligt 15 kap. 34 § MB omfatta samtliga de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten. Verket har ovan yrkat på vissa förtydliganden vad gäller verifiering av konstruktionens funktion och verket anser därför att den ekonomiska säkerheten måste justeras så att den omfattar dessa föreslagna förändringar. Verket har även yrkat att det ska vidtas ytterligare försiktighetsmått i form av moräntäckning. Den exakta utformningen av detta försiktighetsmått anser verket dock bör skjutas upp under en prövotid varför det inte idag heller går att ange hur mycket den ekonomiska säkerheten måste förändras för att täcka in dessa försiktighetsmått. Det måste därför säkerställas att den ekonomiska säkerheten kommer att justeras vid samma tidpunkt som de slutliga villkoren för verksamheten fastställs.

6.2 Naturvårdsverket 2005-11-10 (aktbilaga 102)

Naturvårdsverket framför med anledning av bolagets yttranden den 22 september 2005, ab 72, och den 14 oktober 2005, ab 83, följande.

6.2.1 Moräntäckning av sanden under vatten

Bolaget motsätter sig villkoret enligt verkets förslag och anser att den föreslagna vattentäckningen utgör bästa möjliga teknik. Bolaget anser att en eventuell utredning bör omfatta frågan om ytterligare täckning utöver vattentäckningen behövs. Bolaget anser dessutom att utredningen ska leda fram till val av material och tjocklek på en täckning och motsätter sig att detta föreskrivs i villkor.

Naturvårdsverket vidhåller yrkandet. Naturvårdsverket anser att den av bolaget föreslagna efterbehandlingstekniken endast kan anses utgöra bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § om anrikningssanden täcks med morän med bibehållen vattentäckning vid avslutningen av sandmagasinet. Det är inte säkerställt att det föreslagna vattendjupet är tillräckligt och det kan alltså inte uteslutas att resuspension av anrikningssanden kommer att ske. Det är därför såväl nödvändigt som skäligt att kräva moräntäckning. Det kan därutöver tilläggas att oavsett vattendjupet så bör det ändå föreskrivas om moräntäckning för att ge ett stagnant vattenlager över anrikningssanden och minska den fria vattenvolymen vid ett eventuellt dammbrott.

Vad gäller utredningens omfattning så anser verket att det står klart att moräntäckning krävs varför det inte anses nödvändigt att denna fråga skjuts upp under en utredningstid. Eftersom täckningen ska fungera under samma tidsrymd som hela efterbehandlingen så ska täckningsmaterialet vara beständigt under denna tid. Verket menar därför att materialet ska vara av kvartärgeologiskt ursprung och anser att morän utgör ett lämpligt material.

Vad som är bästa möjliga teknik enligt 2 kap. 3 § MB måste avgöras i varje enskilt fall. Prövningsmyndigheterna har att, utifrån vad som är bästa möjliga teknik och efter en skälighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § fastställa kravnivåerna i det enskilda fallet. Såväl torrtäckning som vattentäckning kan utgöra bästa möjliga teknik för efterbehandling av anrikningsand. En väl utformad vattentäckning förutsätter dock enligt BREF-dokumentet (BREF (07.04) Management of Tailings and Waste-Rock in Mining Activities) bl. a. att syretransporten är diffusionsstyrd och att vattendjupet är tillräckligt stort för att förhindra resuspension av anrikningssanden.

Bolaget belyser betydelsen av resuspension och kontakten mellan syresatt vatten och anrikningssanden. Verket delar uppfattningen att detta är väsentligt för vattentäckningens funktion, men delar inte bolagets tolkning av konsekvenserna av dessa processer i detta ärende. Verket vidhåller uppfattningen att vattentäckningen är för tunn för att göra troligt att resuspension kommer att förhindras även med hjälp av 2000 m vågbrytare. Verket vidhåller vidare uppfattningen att en låg vittringshastighet inte kommer att uppnås enligt bolagets förslag förrän efter en ansenlig tid.

Verket anser inte att den efterbehandling i Stekenjokk som bolaget hänvisar till är relevant i ärendet i många stycken. De referenser som bolaget hänvisar till anger visserligen att vattendjupet i Stekenjokk är 0,6-9 m och att ett omfattande system av vågbrytare har anlagts på de grundare delarna av magasinet för att förhindra resuspension. De undersökningar som har gjorts i Stekenjokkmagasinet behandlar dock huvudsakligen prover från de delar där vattendjupet var större än 2 m. De fåtal prover (två sedimentfällor och två vattenpelare i undersökningarna från 1995 och 1997) som tagits från de grundare delarna har inte särredovisats och det går därför inte att uttala sig om resuspension i de grundare delarna av magasinet. Det bör dessutom påpekas att anrikningssanden i Stekenjokk (71% <60μm) har angetts vara grövre än den cyklonerade finandelen av anrikningssanden som avses deponeras i Hötjärnsmagasinet (80 % <50 μm och 50 % < 20 μm). Det kan därför förväntas att materialet i Hötjärnsmagasinet lättare resuspenderar än materialet i Stekenjokkmagasinet. Verket finner därför att bolaget drar mer långtgående slutsatser utifrån exemplet Stekenjokk än vad underlaget medger.

I litteraturstudien som verket hänvisar till förekommer visserligen exemplet Hjerkinn, men i studiens principiella diskussion om resuspension refereras flera kanadensiska artiklar där de teoretiska sambanden för resuspension relateras till laboratorie- och fältstudier, samt används för modelleringar av kritiska djup. I dessa fall anges att den kritiska skärspänningen för resuspension uppnås vid vattendjup mindre än en till 1,4 m. Det framgår inte hur kornstorleken på materialet i dessa studier förhåller sig till det nu aktuella materialet. Eftersom det nu handlar om den finare delmängden av anrikningssanden som ska deponeras och den grövre har tagit bort för att användas som återfyllnad, kan det dock förväntas att det nu aktuella materialet är finare än de material som angetts i exemplen. Verket drar därför slutsatsen att de kanadensiska resultaten kan ligga i underkant för vilket djup det nu aktuella materialet behöver för att undvika resuspension.

Vad ytterligare gäller Stekenjokkmagasinet vill verket påpeka att den geokemiska situationen där var väsentligt gynnsammare än vad som kan förväntas uppträda i Hötjärnsmagasinet. Sanden i Stekenjokk innehåller buffrande kalcit till en större del än den nu aktuella sanden och vattnet i dammen uppvisar pH 7-8 vilket medför utfällning av järnhydroxider och adsorption av metaller på dessa. Det kan därför inte förutsättas att erfarenheterna från den geokemiska situationen i Stekenjokk, och därmed låga halter i magasinsvattnet, kan överföras till Hötjärnsmagasinet. Dessutom kan tilläggas att de undersökningar som har gjorts på Stekenjokkmagasinet endast i begränsad del har belyst geokemins inverkan på de lösta halterna i vattnet.

Bolaget konstaterar att hela vattenvolymen kan betraktas som syremättad oavsett djup under den isfria perioden. Detta betyder att anrikningssanden kontinuerligt kommer att komma i kontakt med syremättat vatten och därmed tillföras syre via vattenomblandningen i en större omfattning än vad som angetts som förutsättning vid bedömning av effekterna av vattenöverdämningen. Bolaget anger en syrekonsumtion 0,1 mol O2/m2/år syre för den vattentäckta anrikningssanden vid bedömningen av den framtida vattenkvaliteten i Hötjärnsmagasinet (bilaga F i ansökan). Det är samma värde som bolaget anger för syrekonsumtionen i det vattenöverdämda magasinet i Stekenjokk. Enligt bedömningar i MiMi- programmet kommer även de torra täckningarna i Adak och Saxberget att resultera i en syrekonsumtion av samma storleksordning 0,1-0,2 mol O2/m2/år för Saxberget och 0,2 mol O2/m2/år för Adak. Bolaget har för dessa efterbehandlade sandmagasin angivit ett 10 ggr så högt värde vilket inte stämmer med den angivna referensen. En så låg syretillgång som 0,1 mol O2/m2/år vid vattenöverdämning kommer att vara beroende av att det finns ett lager som kan innehålla stagnant vatten där diffusionsstyrd syretransport kan ske. Beräkningar inom MiMi-programmet visade att oxidationshastigheten hos en anrikningssand som är i kontakt med syremättat vatten är 30 ggr högre än vad som är fallet med en välfungerande torrtäckning eller en vattentäckning där diffusionsstyrd syreinträngning förutsätts. Där anges vidare att vittringen kan antas kontrolleras av reaktionskinetik snarare än syretillgången och att den endast långsamt kommer att minska med tiden under det första decenniet i takt med att ytskiktet av anrikningssanden utarmas.

Utöver vad bolaget har kommenterat vill verket föra fram att bolaget inte har nämnt något om den troliga istjockleken i Hötjärnsmagasinet. Om vattnet bottenfryser kommer ett eventuellt utarmat lager på bottnen att påverkas och nytt material kan komma att exponeras för vittringsprocesser. Detta är speciellt känsligt vid övergången mellan täckningen vid sandstränderna och den ej täckta sanden. Det uppges att täckningen kommer att gå ner till 0,5 m djup. Upplysningsvis kan nämnas att istjockleken i Stekenjokk uppmättes 1,8 m vid en av provtagningarna som bolaget refererar till.

6.2.2 Krav på hydraulisk gradient

Bolaget motsätter sig ett uttryckligt villkor enligt verkets yrkande. Bolaget menar att den totala gradienten över dammen är mindre än halva friktionsvinkeln även om större gradient kan förekomma internt i dammen. Vidare anför bolaget att kravet på hydraulisk gradient inte är relevant för den föreslagna konstruktionen.

Naturvårdsverket vidhåller yrkandet. Naturvårdsverket anser att kravet på hydraulisk gradient är relevant. Det kan, enligt det nu presenterade materialet, finnas en möjlighet för bolaget att uppfylla kravet. Ett uttryckligt villkor i enlighet med verkets yrkande är dock ändå såväl behövligt som i linje med praxis enligt Miljööverdomstolens dom i Svartlidenmålet (se M 6936 03).

Bolaget hänvisar till filterkriterier nämnda i RIDAS. Verket anser inte att denna hänvisning är relevant eftersom Ridas handlar om kraftverksdammar som kontinuerligt övervakas. Diskussionen om bästa teknik för efterbehandling av vattentäckta sandmagasin både i BREF- dokumentet och International Comission on Large Dams. ICOLD-bulletin 103 (”Tailings dams and environment”) handlar däremot om att erhålla långtidsstabila dammkonstruktioner med minimalt övervakningsbehov. I nämnda BREF-dokument anges att hydraulisk gradient maximalt ska uppgå till halva friktionsvinkeln för materialet i dammen för att utgöra bästa teknik vid efterbehandling av vattentäckt sandmagasin. Även i ICOLD- bulletinen anges det tydligt att en flack gradient avses. Verket anser alltså att kravet på hydraulisk gradient är högst relevant.

Bolaget har kommit med uppgifter om den hydrauliska gradienten över ”beachen” och uppger att den hydrauliska gradienten över ”beachen” med anrikningssand uppgår till 1:10 motsvarande 5,7° och att friktionsvinkeln för materialet beräknas vara ca 25°. Dessa värden uppfyller kravet på den hydrauliska gradienten. Verket noterar dock att detta är en större lutning än vad som framgår av de tidigare grafiska presentationerna av beräkningarna i bilaga 5.3 och 5.4 där grundvattenytans lutning var av storleksordningen 1:50. Avsänkningen av grundvattenytan över ”beachen” kommer att ha inverkan på hur stort tryckfall som behöver tas ut över den ursprungliga dammvallen. Med den nu beräknade avsänkningen genom ”beachen” har bolaget visat på en lägre hydraulisk gradient genom den ursprungliga dammvallen, lutning 1:5 som medelvärde eller 1:2,6 över delen med finmorän, än vad som framkommit i det ursprungliga underlaget. Där framgick det i bilaga H till ansökan att för att klara kravet på hydraulisk gradient enligt BREF-dokumentet behövde den hydrauliska gradienten genom dammvallen vara av storleksordningen 1:4. Underlaget visade dock på en hydraulisk gradient genom dammvallen på 1:2,4.

Bolaget har alltså presenterat olika värden i olika inlagor på hur den hydrauliska gradienten kommer att utvecklas i den trycksänkande konstruktionen. Baserat på den senaste inlagan anser verket att det kan finnas en möjlighet för bolaget att uppfylla kravet i villkoret. Eftersom det dock råder osäkerhet om vilka parametervärden som slutligen kommer att uppnås i den trycksänkande konstruktionen anser verket fortfarande att ett villkor för den maximala hydrauliska gradienten behövs.

Ett uttryckligt villkor om hydraulisk gradient är dessutom i linje med gällande praxis. Mot bakgrund av de begränsade erfarenheter som finns om deponering under vatten och med hänsyn till att ett läckage skulle kunna få allvarliga följder ansåg Miljööverdomstolen i Svartlidenmålet (M 6936 03) att det var motiverat att föreskriva ett uttryckligt villkor om hydraulisk gradient. Det saknas skäl att göra någon annan bedömning i det aktuella ärendet. Anrikningssandens mängd och potentiella miljöfarlighet i det aktuella ärendet talar snarast ytterligare för behovet av ett uttryckligt villkor i enlighet med vad verket yrkat.

6.2.3 Krav på dammsäkerhetsfaktor på 1,5

Bolaget motsätter sig verkets krav på säkerhetsfaktor på 1,5. Bolaget har dock vidtagit en förändring av konstruktionen så att lägsta säkerhetsfaktor på nedströmsslänten nu anges till 1,3.

Verket välkomnar denna förbättring av konstruktionen, men vidhåller yrkandet på en säkerhetsfaktor på 1,5. Verket vill även förtydliga att det är en lägsta säkerhetsfaktor på 1,5 som avses i yrkandet.

Bolaget för ett resonemang omkring ett eventuellt igensättande av filter, de mekanismer som orsakar igensättning, samt att de anser det som mycket osannolikt att en igensättning kommer att ske. Bolaget menar även att i det fall en sådan igensättning skulle ske så skulle det kunna jämställas med ett dimensionerande läckage.

Verket har två invändningar mot denna beskrivning. För det första menar verket att den permanenta försämringen av dammens funktion vid en igensättning av ett filter kräver en större säkerhetsfaktor än vad bolaget menar kan accepteras vid belastningen från vad verket uppfattar som ett tillfälligt högt läckage. Verk noterar dock att bolaget har frångått inställningen att en säkerhetsfaktor på 1,1 skulle vara tillräcklig för ett sådant fall i och med att konstruktionen har förbättrats till att ge en säkerhetsfaktor på 1,3 vid igensatt horisontalfilter.

För det andra vänder sig verket mot bolagets beskrivning av att en igensättning endast kan orsakas av materialtransport, trots att det handlar om deponering innanför dammvallarna av ett avfall med hög vittringsbenägenhet. Verket menar att det vatten som kommer att transporteras genom dammvallen till stor del kommer att vara ett lakvatten från genomströmningen av anrikningssanden. Lakvattnet för med sig reaktionsprodukter som kommer från vittringen som, trots efterbehandlingsåtgärderna, ändå kommer att äga rum i anrikningssanden. Vid ofullständig oxidation av sulfider bildas så kallad latent syra vilken utgörs av tvåvärt järn. Detta oxideras till trevärt järn först när det kommer ut i luften. I detta fall kommer lakvattnet som rinner genom dammvallen att möta atmosfärstryck, och med det luft, i filtret där oxidation och utfällning av järnföreningar kan ske. Verket menar att det på detta sätt finns en uppenbar risk för igensättning av filtret under den mycket långa tid som funktionen ska bestå.

Verket har dessutom stöd för yrkandet i det ovan nämnda BREF-dokumentet. Där anges en säkerhetsfaktor på lägst 1,5 för stabiliteten i dammvallar och någon lägre faktor för effekten av eventuella försvagningar av konstruktionen med tiden anges inte.

Verket menar att villkoret om en säkerhetsfaktor på lägst 1,5 för dammvallen även för belastningsfallet med igensatt horisontalfilter är både behövligt och skäligt eftersom en sådan försämring kommer att vara permanent och de processer som kan leda fram till igensättningen av filtren kommer att finnas i det efterbehandlade sandmagasinet. Vid bedömningen bör även beaktas att konsekvenserna av ett dammhaveri kommer att bli avsevärda.

6.2.4 Naturvårdsverket om verkställighet

Naturvårdsverket motsätter sig att ett verkställighetsförordnande meddelas om inte de av verket yrkade villkoren föreskrivs.

Verket menar att verksamheten inte är tillåtlig om inte samtliga de yrkade villkoren föreskrivs och kan därför inte tillstyrka en omedelbar verkställighet om inte de yrkade villkoren föreskrivs.

Huvudregeln är att tillstånd inte får tas i anspråk förrän domen vunnit laga kraft. Det rör sig om en omfattande miljöstörande verksamhet vars effekter inte går att återställa.

Vad gäller verkställigheten vill verket även erinra om att en förutsättning för att få ta tillståndet i anspråk är att den ekonomiska säkerheten har ställts. Detta framgår av praxis (M 10565-02, Zinkgruvan).

6.3 Fiskeriverket, 2005-08-30 (aktbilaga 54)

6.3.1 Fiskbestånd och fiske

Enligt information i miljökonsekvensbeskrivningen och Fiskeriverkets lokalkännedom saknas för närvarande fisk i närrecipienten Brubäcken och Bruträsket om man bortser från tillfälligt nedvandrande fisk från Bjurlidträsket. Vidare bedrivs inget regelbundet fiske i dessa vatten. Mot denna bakgrund bedömer Fiskeriverket att Brubäcken och Bruträsket i dagsläget saknar betydelse ur allmän fiskerisynpunkt trots att Brubäcken innan gruvverksamhetens påverkan var ett betydelsefullt vattendrag för bl.a. öring och harr.

Fiskfaunan i sjöarna Bjurlidträsket och Bjurvattnet är typisk för sjöar i området och domineras av abborre, gädda, mört och lake. I Kvarnbäcken som avvattnar Bjurvattnet förekommer bestånd av öring. Ett relativt omfattande fritidsfiske förekommer i sjöarna. Fisket i Bjurvattnet upplåts genom försäljning av fiskekort. Dessutom finns enligt uppgift i miljökonsekvensbeskrivningen relikta kräftdjur i sjön. Mot denna bakgrund bedömer Fiskeriverket att båda vattnen är av betydelse för det allmänna fiskeintresset. Värt att notera är att Bjurlidträsket varit svartlistad p.g.a. höga halter av kvicksilver i gädda sedan mitten av 1980-talet. Även i dag överstiger halten av kvicksilver i gäddkött det gamla gränsvärdet (1,0 mg Hg/kg) för högsta tillåtna halt. Fisket efter gädda i Bjurlidträsket har av denna anledning inte varit särskilt omfattande under en lång tid vilket resulterat i att gäddorna i sjön i dag är storvuxna och kan vara av intresse för specialiserade sportfiskare, s.k. specimenfiskare.

Fiskfaunan i Skellefteälven består av lax, öring, harr, sik, abborre, gädda, vitfisk m.fl. Dessutom hyser älven bestånd av flodkräfta. Fisket upplåts genom kortförsäljning av flera fiskevårdsområdesföreningar. Kräftfiske idkas främst av boende vid älven. Vid Kvistforsens fiskodling i Medle bedrivs avelsfiske och uppfödning av lax och havsöringssmolt för kompensationsutsättning i Skellefte och Gide älv enligt åläggande i vattendomar. Sportfisket efter lax och öring i Skellefteälven är relativt omfattande, speciellt vid Lejonströmsbron i Skellefteå. Mot bakgrund av detta bedömer Fiskeriverket att älven är av stor betydelse för det allmänna fiskeintresset.

6.3.2 Miljöpåverkan

Enligt Fiskeriverket kan den ansökta verksamheten komma att ha negativ påverkan av betydelse på det allmänna fiskeintresset.

Enligt Fiskeriverkets bedömning råder ingen tvekan om att recipienten Brubäcken och Bruträsket i dagsläget är så pass påverkade av utsläpp från gruvdriften att båda vattnen saknar fisk och endast uppvisar en bråkdel av den naturligt förekommande bottenfaunan i området. Trots att vattnen i dagsläget saknar betydelse för det allmänna fiskeintresset bör ytterligare negativ belastning undvikas i görligaste mån speciellt med tanke på återetablering av fisk och övrig akvatisk fauna efter avslutad drift.

De övriga recipienterna Bjurlidträsket, Bjurvattnet och Skellefteälven är idag endast marginellt eller inte påvisbart påverkade och av betydelse för det allmänna fiskeintresset varför Fiskeriverket anser att ytterligare negativ påverkan i största möjliga mån ska undvikas.

Kontaminerat vatten från Brubäcken har vid minst två tillfällen läckt in i Bjurlidträsket via det befintliga diket under 1950- och 1980-talen. Det kan inte uteslutas att ett liknande tillbud kan få akuta konsekvenser för fiskfaunan i Bjurlidträsket varför Fiskeriverket anser att sökanden bör åläggas att vidta åtgärder som förhindrar att vatten kan läcka in via det nya diket från Brubäcken till Bjurlidträsket. Den exakta utformningen av detta dike bör diskuteras med Fiskeriverket och tillsynsmyndigheten.

Fiskeriverket anser att det är något oklart om det planerade nödutskovet i damm F avvattnas till Gillervattsbäcken eller om vattnet kommer att ledas till Brubäcken. Om det är så att vatten från nödutskovet planeras att avvattna till Gillervattsbäcken och vidare till Bjurvattnet anser Fiskeriverket att sökanden bör åläggas att gräva ett omlöp som styr eventuellt spill via nödutskovet mot det redan påverkade Brubäckssystemet för att förhindra att stora mängder kontaminerat vatten från magasinet rinner ut i Bjurvattnet i händelse av en olycka.

Även läckagevatten från damm F som enligt ansökan ska samlas upp i skärmdiken för mätning bör avbördas till Brubäcken istället för till Gillervattsbäcken och vidare mot Bjurvattnet som fallet är idag. Enligt Fiskeriverkets beräkningar kommer en ökad avrinning i storleksordningen 94 400 m3/år mot dagens 16 600 m3/år motsvara att Bjurvattnet i värsta fall belastas med uppemot 4 kg koppar och 28 kg zink per år mot dagens 0,7 kg respektive 5 kg. Detta är enligt Fiskeriverket inte acceptabelt varför sökanden bör åläggas att utföra erforderliga anordningar så att fortsatt läckage till Bjurvattnet förhindras.

I och med anläggandet av skärmdiket utefter damm H och en utökning av avbördningskapaciteten i det nya utskovet från Bjurlidträsket hyser Fiskeriverket farhågor att sjön kan komma att dräneras på vatten vilket kommer att få stora konsekvenser för fisk och övrigt akvatiskt djurliv längs sjöns littoralzoner. Sökanden bör undersöka och klarlägga huruvida det föreligger någon risk för ökad avvattning och påverkan på det akvatiska livet i sjön trots anläggande av de tätskärmar som föreslås i ansökan.

I samband med grävning av nytt utloppsdike från Bjurlidträsket och planerade dikningar i samband med anläggandet av dammarna bör viss försiktighet iakttagas då området är påverkat av förhöjda halter av metaller som kan tänkas lakas ut vid grävningar i myrar och övrig mark. Mot bakgrund av detta bedömer Fiskeriverket att sedimentfällor bör anordnas i samband med grävningarna för att förhindra en ytterligare förhöjning av halterna av metaller i Brubäckssystemet och en eventuell påverkan på mynningsområdet i Skellefteälven. Vad gäller utfyllnaden av Bjurlidträsket anser Fiskeriverket att arbetena bör utföras i skydd av geotextilduk eller liknande i enlighet med ansökan för att förhindra att eventuell grumling sprids i sjön. Inte heller här kan det uteslutas att en del metaller mobiliseras. Duken ska behållas på plats till dess att grumlingen lagt sig.

Fiskeriverket anser att försiktighetsprincipen bör beaktas vad gäller utsläpp av förorenat vatten till Skellefteälven. Enligt uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar kan ingen statistiskt påvisbar påverkan visas i den kemiska vattenmiljön uppströms och nedströms Brubäckens utlopp i Skellefteälven. Enligt Fiskeriverkets tolkning tas prover inom ramen för Skellefteälvens samordnade recipientkontroll i älven i höjd med Renström och nere vid Kvistforsen. Inom ramen för företagets egenkontroll redovisas prover uppströms och nedströms Brubäckens utlopp, men var provpunkterna är placerade framgår inte. Detta är en brist som sökanden bör förtydliga. Fiskeriverket är väl medvetet om den utspädningseffekt som Skellefteälvens vatten har på föroreningarna och delar sökandens bedömning om att det troligtvis inte kommer att ske någon påverkan på älven i stort. Vad som däremot inte kan uteslutas är att det kan ske en lokal påverkan på fiskpopulationer och bottenfauna vid Brubäckens utlopp i älven och att påverkan inte heller kan uteslutas i den del av Skellefteälven som begränsas av Finnforsdammen och Granforsdammen. Mot denna bakgrund anser Fiskeriverket att utökade biologiska studier bör utföras i enlighet med vad som anges nedan.

Vad gäller provtagningen av den kemiska miljön i Bjurlidträsket och Bjurvattnet anser Fiskeriverket att en mer ingående undersökning bör komma till stånd för att säkerställa sjöarnas naturliga status i händelse av utsläpp från den planerade verksamheten. Bl.a. bör en utökad provtagning av sediment göras. Fiskeriverket bedömer att ett sedimentdjup av 30 cm är otillräckligt för att nå ned till vad som kan betecknas som bakgrundsvärden. Sökanden nämner en hypotetisk sedimenttillväxt om 0,5 cm per år då återetablering av bottenfauna diskuteras i samband med ett eventuellt dammhaveri. Med denna sedimenttillväxt innebär ett sedimentdjup på 30 cm att de så kallade bakgrundsvärdena endast är 60 år gamla. Mot bakgrund av att ett utsläpp till sjön skedde under 50-talet kan det inte uteslutas att de förhöjda arsenikhalterna i sjöns sediment härrör från industriell verksamhet. Fiskeriverket förordar att sedimentproppar ned till minst en meters sedimentdjup bör tas för att utröna hur höga naturliga halter av metaller berggrunden i området kan bidra med till föroreningssituationen i sjöarnas sediment. Sedimentets ålder vid olika djup kan relativt enkelt och med fullgod noggrannhet bestämmas genom att undersöka kvoterna av blyisotoper i sedimentet.

Om miljödomstolen finner verksamheten tillåtlig anser Fiskeriverket att årliga undersökningar av fisk och bottenfauna inklusive kräftor bör komma till stånd i Bjurlidträsket, Bjurvattnet, Brubäcken och Skellefteälven för att utröna och säkerställa att verksamheten inte kommer att ha någon negativ påverkan på det allmänna fiskeintresset. Förslagsvis kan detta initialt ske inom ramen för en prövotid om minst 5 år, vilken bör föreskrivas i dom. Den exakta utformningen av undersökningarna bör göras i samråd med Fiskeriverket och tillsynsmyndigheten. I förlängningen bör dessa undersökningar införlivas i bolagets kontrollprogram och efter prövotidens utgång kan Fiskeriverket acceptera att undersökningarna utförs vart tredje år för att kontrollera att ingen långtgående påverkan sker.

Överdämningen av Hötjärnen kommer att förstöra biotopen för all framtid. Hötjärnen bedöms av sökanden kunna utgöra lek- och uppväxtområde för fisk, men tjärnens ringa yta gör att påverkan på fiskbeståndet i Bjurlidträsket bedöms som obefintlig. Fiskeriverket anser att en utökad undersökning av tjärnens potential som lek- och uppväxtområde för fisk kunde ha varit önskvärd speciellt med tanke på att verket bedömer att de tusentals fiskyngel som återfanns i Bruträsket vid naturvärdesundersökningen 2003 mest troligt härrör från Hötjärnen. Vid en eventuell återkolonisation av Bruträsket bedöms Hötjärnen och Bjurlidträsket spela en stor roll. Detta antagande styrks även av att inga vuxna fiskar fångades på fyra nätansträngningar i Bruträsket medan 358 fiskar fångades med 5 nätansträngningar i Bjurlidträsket. Enligt Fiskeriverkets beräkningar motsvarar Hötjärnen ungefär 10 % av Bjurlidträskets yta, vilket i lekområdessammanhang inte kan anses som en ringa yta. Enligt Fiskeriverkets lokalkännedom finns inga likvärdiga strandområden i Bjurlidträskets västra del där Hötjärnen angränsar medan strandområdena i sjöns östra del påminner om Hötjärnens. Fiskeriverket bedömer att Hötjärnen kan vara ett viktigt lekområde för lak- och gäddpopulationerna i Bjurlidträsket. Mot bakgrund av detta anser Fiskeriverket att ett dämningsalternativ som inte påverkar Hötjärnen vore det bästa ur fiskesynpunkt med tanke på det bristfälliga undersökningsunderlaget. Enligt information i ansökan är en del av Hötjärnen samfälld, medan det inte i klarttext framgår om Boliden Mineral AB står som ägare till resterande del.

Om miljödomstolen finner överdämningen tillåtlig ska en årlig avgift om 4 000 kronor eller ett kapitaliserat engångsbelopp om 100 000 kronor utbetalas till Fiskeriverket jämlikt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet i och med det permanenta bortfall av fiskproduktion och påverkan på fiskbestånden i Bjurlidträsket som överdämningen orsakar. Fiskeavgiften ska användas för fiskevårdande ändamål inom angränsande sjöar och vattendrag.

Fiskeriverket anser att sökanden bör åläggas att mäta även totalhalter för utgående ämnen till dess att tillförlitliga omräkningsfaktorer har uppnåtts. Därefter kan det eventuellt räcka med att mäta lösta halter förutsatt att totalhalterna med tillräcklig tillförlitlighet kan beräknas och redovisas. Dessa mätningar kan med fördel ingå i den prövotidsutredning om 7 år som Fiskeriverket föreslagit för biologiska undersökningar. Om det visar sig att omräkning inte ger ett tillräckligt tillförlitligt underlag för att bedöma totalhalter p.g.a. variationer i pH, suspenderat material, organiskt material etc. anser Fiskeriverket att sökanden bör åläggas att mäta både lösta och totala halter. I miljöriskbedömningen presenteras omräkningsfaktorer mellan 1,5 och 2 för flertalet metaller. Detta innebär att så mycket som hälften av mängden metaller föreligger i löst form medan resten är associerade till suspenderade mineralpartiklar och organiska föreningar. Många organismer kan ta upp föroreningar bundna till suspenderat material genom födan och föra dessa vidare genom näringskedjan varför det är viktigt att även totalhalterna beaktas.

Fiskeriverket finner det anmärkningsvärt att det i dagsläget saknas villkor för metaller, kväve och fosfor i utgående vatten från Gillervattensmagasinet. Enligt Fiskeriverkets bedömning är det otillräckligt med villkor för endast pH, suspenderat material, CN-tot samt CNfri. Fiskeriverket ser positivt på att sökanden kan acceptera att villkor för ammonium och ammoniak i utgående vatten ska utredas under en prövotid, men anser att sökanden även bör åläggas att utreda villkor för metaller under denna prövotid.

I miljöriskbedömningen framgår att redan väldigt låga halter (2-6 μg/l) av krom kan vara toxiska för akvatiska organismer. I dagsläget analyseras enligt Fiskeriverkets tolkning inte andelen 6-värt krom, vilken är den mest toxiska, inom ramen för företagets egenkontroll. Vidare har dagens analysmetod en detektionsgräns på 20 μg/l enligt information i miljöriskbedömningen. Fiskeriverket kan inte acceptera att detektionsgränsen för krom ligger 3-10 gånger högre än möjliga toxiska koncentrationer. Mot bakgrund av detta bör sökanden åläggas att analysera halterna av 6-värt krom under en prövotid samt undersöka om analysmetoden kan förfinas.

Fiskeriverket hyser vissa farhågor om att den koncentrationshöjning av cyanid som förekommer vintertid genom utfrysning och urlakning av metaller efter islossningen p.g.a. oxidation av tiosulfater som resulterar i en snabb pH-sänkning kan komma att påverka den akvatiska faunan i Brubäckens mynning i Skellefteälven i samband med utflöden från magasinet under våren. I dagsläget kalkas utgående vatten för att höja pH, sänka halten av cyanid samt fälla ut lösta metaller. I ett efterbehandlingsskede kommer däremot inte någon kalkning att utföras, varför Fiskeriverket anser att sökanden ytterligare bör klargöra vilken inverkan detta i framtiden kommer att ha på Brubäckssystemet och Skellefteälven.

Sökanden anför att det kommer att rinna mindre vatten i Brubäcken under uppfyllnadsskedet av Hötjärnsmagasinet då en stor del av tillrinnande vatten kommer att tas i anspråk för att fylla upp vattennivån i magasinet. Fiskeriverket anser att sökanden bör beakta risken med oxidation och frisättning av metaller från Brubäcken och sedimenten i Bruträsket om vattennivån tillåts sjunka i för stor utsträckning och torrlägga stora områden. Denna urlakning kan enligt Fiskeriverkets bedömning ytterligare öka halterna av metaller i Brubäcken och därmed belastningen till Skellefteälven. Mot bakgrund av detta anser Fiskeriverket att sökanden bör åläggas att fylla upp magasinet under tider med stor tillrinning och inte tillåta vattenflödet i Brubäcken att understiga medellågvattenföringen. Vidare bör sökanden åläggas att mäta halterna av metaller och övriga parametrar av vikt i Brubäcken före och efter uppfyllnaden för att säkerställa att ingen negativ påverkan har skett till följd av torrläggningar.

Fiskeriverket anser att så stor del av processvattnet i anrikningsverket som möjligt bör utgöras av recirkulerat vatten från Hötjärnsmagasinet. I dagsläget pumpas vatten från Bastuträskets utlopp. Bastuträsket avvattnas till Klintforsån som i dagsläget i stort kan torrläggas under perioder med låg vattenföring. Klintforsån hyser bestånd av öring och harr och är av stor betydelse för det allmänna fiskeintresset.

Enligt information i ansökan kommer beacher av anrikningssand att anläggas som ytterligare stöd mot dammarna i driftens slutfas. Att detta kommer att öka stabiliteten hos dammarna ser Fiskeriverket som positivt. Däremot framgår det inte hur upplägget kommer att påverka vattenkvaliteten avseende urlakning av metaller och pH-sänkning i samband med sulfidoxidation av den sand om ligger ovan vattenytan. Enligt Fiskeriverkets bedömning borde anläggandet av beacherna samordnas med utläggandet av morän som under efterbehandlingsskedet ska täcka beacherna för att minimera sulfidoxidationen.

Fiskeriverket har inga detaljkunskaper vad gäller bedömningen av dammarnas säkerhet utan får förlita sig uppgifterna i ansökan. Fiskeriverket vill dock att bolaget ska klargöra ansvarsfrågan vid eventuellt dammhaveri och inkomma med en redogörelse för hur man tänker kompensera bortfall av fisk i berörda vattendrag, övrig påverkan på fiskets bedrivande, sanering samt övrig nödvändig efterbehandling vid händelse av ett eventuellt haveri.

Ifall ovanstående synpunkter beaktas kan Fiskeriverket tillstyrka ansökan.

6.4 Fiskeriverket, 2005-10-18 (aktbilaga 86)

Sökanden bör utveckla rutinerna ytterligare kring skyddsåtgärder för att begränsa följderna av en situation som påverkar dammsäkerheten. Fiskeriverket anser till exempel inte att det är acceptabelt att fyllnadsmassor måste hämtas från Renströmsgruvan 15 km från Boliden. Sökanden bör undersöka om det finns möjlighet att förvara dessa massor närmare dammen.

6.5 Fiskeriverket, 2005-11-02 (aktbilaga 94)

1. Dikets funktion bör utredas under en prövotid. Speciellt ska vikt läggas vid tider med risk för höga vattenflöden, isbildning och islossning. Se även nedan under rubriken Utloppet från Bjurlidträsket.

2. Fiskeriverket anser i första hand att sökanden bör åläggas att presentera en alternativ placering av nödutskovet så att eventuellt avbördat vatten leds direkt mot Brubäcken och inte mot Bjurvattnet. Under synen framkom från sökandens sida att det är önskvärt att utskoven är placerade i olika väderstreck p.g.a. risk för igensättning av drivande isflak m.m. Enligt Fiskeriverkets uppfattning är både nödutskovet och det ordinarie utskovet planerade att ligga i sydöstligt läge. Det vore enligt Fiskeriverkets bedömning bättre ur flera aspekter att lägga nödutskovet i ett sydligt läge mot Brubäcken. Vid synen framkom även att det är önskvärt att de båda utskoven ligger så långt ifrån varandra som möjligt. Enligt Fiskeriverkets bedömning utifrån kartmaterial bör avståndet mellan de båda utskoven kunna bli likvärdigt med den ansökta placeringen även om en sydlig placering väljs för nödutskovet.

Som ett alternativ vidhåller Fiskeriverket att ett omlöp ska grävas med motiveringen att om ett flöde från nödutskovet sker, trots att det i sådana fall är sällsynt, kommer att ha en stor påverkan på fiskeintresset i Bjurvattnet.

3. Fiskeriverket anser att föroreningar i läckagevattnet bör utredas under en prövotid med syfte att utröna om det är nödvändigt att omhänderta vattnet. Om prövotidsutredningen visar på risk för hög föroreningsbelastning bör sökanden utreda möjligheterna att avbörda läckagevatten från damm F mot Brubäcken.

4. Se utförligare svar nedan under rubriken Utloppet från Bjurlidträsket.

5. Fiskeriverket tolkar sökandens svar som att det kan föreskrivas som villkor att arbeten med utfyllnad i Bjurlidträsket ska utföras i skydd av geotextilduk eller liknande för att förhindra att eventuell grumling sprids i sjön. Duken ska behållas på plats till dess att grumlingen lagt sig och avlägsnas utan att onödig grumling uppstår.

6. Fiskeriverket anser att det i högsta grad har betydelse för målet att veta hur mätning och uppföljning av utsläppen från verksamheten utförs. Vid senare underhandskontakt med tillsynsmyndigheten (Skellefteå kommun) har dock Fiskeriverket erhållit nödvändig information och kan därmed acceptera att sökanden inte inkommit med svar. I dagsläget tas prov 2,5 km uppströms Brubäckens mynning vid Finnfors kraftstation och 1,5 km nedströms Brubäckens mynning vid Granfors kraftstation.

7. Efter kontakt med tillsynsmyndigheten kan Fiskeriverket acceptera sökandens svar.

8. Enligt information från tillsynsmyndigheten förekommer redan i dagsläget förhöjda halter av krom och kvicksilver i abborre från Granforsmagasinet där Brubäcken mynnar jämfört med uppströms och nedströms liggande magasin. Mot bakgrund av detta bör utförligare undersökningar av metallhalter i framförallt fisk men även bottenfauna och kräftor där de sistnämnda förekommer utföras i Bjurlidträsket, Bjurvattnet och i Skellefteå älv där Brubäcken mynnar. Dessa undersökningar bör föreskrivas i dom och påbörjas före Hötjärnsmagasinet tas i drift för att kunna klargöra eventuell framtida påverkan. I första hand anser Fiskeriverket att uppföljningen bör ske inom ramen för en prövotid om 5 år.

9. Se utförligare svar nedan under rubriken Lokalisering.

10. I och med sökandens inlaga den 14 oktober 2005, aktbilaga 83, kan Fiskeriverket acceptera sökandens svar.

11. Se punkt 10.

12. Fiskeriverket har genom underhandskontakter med ackrediterade laboratorier verifierat att detektionsgränsen för sexvärt krom i dagsläget ligger på 20 μg/l. Enligt information från laboratorierna är sexvärt krom för instabilt för att skickas utomlands för analys. Mot bakgrund av detta accepterar Fiskeriverket sökandens svar, men anser att det inte kan uteslutas att dagens halter av krom kan ha en negativ påverkan på faunan i Brubäcken. Vidare skall sökanden beakta bästa möjliga teknik (BAT) vad gäller framtida analysmetoder.

13. Fiskeriverket accepterar sökandens svar.

14. Under tiden för uppfyllandet av magasinet kan Fiskeriverket acceptera att recirkulationen inte är fullgod till förmån för en snabbare uppfyllnad. Fiskeriverket anser att en utökning av mätningarna av ämnena i kontrollprogrammet bör komma till stånd tillfälligt före, under och efter uppfyllnaden för att eventuell påverkan ska kunna klargöras.

15. Fiskeriverket accepterar sökandens svar.

16. Fiskeriverket kan acceptera sökandens svar, men vill att sökanden beaktar Fiskeriverket synpunkt vid upprättande av efterbehandlingsplan.

17. Fiskeriverket efterlyser en diskussion kring den ekonomiska säkerheten vid ett eventuellt dammhaveri eller andra omständigheter som kan ha stor inverkan på den akvatiska miljön i närliggande recipienter och Skellefteälven. Fiskeriverket är medvetet om att dammarna konstrueras för att vara långtidssäkra, men en olycksrisk bör alltid beaktas. Mot bakgrund av detta vidhåller Fiskeriverket att sökanden bör presentera en redogörelse för hur man tänker sig att kompensera bortfall av fisk i berörda vattendrag, övrig påverkan på fiskets bedrivande, sanering samt övrig nödvändig efterbehandling vid händelse av ett eventuellt worst case-scenario vid ett haveri.

Enligt Fiskeriverkets bedömning är ansvarsfrågan under dammarnas beräknade livslängd inte till fullo klargjord. Det bör belysas vem som bär ansvaret vid en eventuell framtida olycka om bolaget inte längre existerar i den form det gör idag. Mot bakgrund av denna osäkerhet anser Fiskeriverket att en summa pengar årligen bör inbetalas till en fond som vid eventuell olycka kan bekosta sanering och efterbehandling även i det fall detta sker i en framtid då bolaget kanske inte längre existerar.

6.5.1 Förslag till provisoriska riktvärden

Fiskeriverket har ingen erinran mot lämnade riktvärden.

6.5.2 Dammfrågor

Fiskeriverket besitter inga detaljkunskaper vad gäller dammkonstruktionerna och avstår därför från att yttra sig utförligare i frågan.

6.5.3 Lokalisering

Fiskeriverket vidhåller att det vore bättre ur allmän fiskesynpunkt att välja ett alternativ (H2) som inte innefattar en överdämning av Hötjärnen. Vidare delar inte Fiskeriverket sökandens bedömning om att Lomtjärnen och Ålistjärnarna är lika skyddsvärda som Hötjärnen. Lomtjärnen bedöms enligt information i miljökonsekvensbeskrivningen t.ex. sakna fisk. Denna bedömning delas av Fiskeriverket. Vidare är artsammansättningen av bottenfauna i de båda tjärnarna fattigare än i Hötjärnen enligt information i miljökonsekvensbeskrivningen.

Vidare bedömer Fiskeriverket att åtminstone Östra Ålistjärnen med stor sannolikhet kommer att påverkas av verksamheten enligt det ansökta alternativet H1 i och med placeringen av det nya utskovet från damm H och den flacka lutningen i området.

Sammantaget anser Fiskeriverket att påverkan på det allmänna fiskeintresset blir mindre om ett dämningsalternativ väljs där Hötjärnen inte däms över även om ett alternativ som innebär överdämning av Lomtjärnen och Ålistjärnarna inberäknas. Om ett sådant alternativ blir aktuellt bör det föregås av kompletterande undersökningar och ytterligare möjlighet för remissinstanserna att yttra sig.

6.5.4 Deponeringsteknik

Fiskeriverket har ingen erinran vad gäller den tekniska utformningen av deponeringen, men hyser vissa farhågor om att ett vattendjup om en meter ovan sanden kan vara otillräckligt för att förhindra vågomrörning och därmed risken för oxidation. Ett vattendjup om en meter kan även komma att orsaka bottenfrysning i stora delar av magasinet vintertid vilket i sin tur kan leda till ökade koncentrationer av metaller och andra föroreningar i återstående vatten p.g.a. av en utfrysningseffekt. Fiskeriverket anser att det i dagsläget är oklart vilken inverkan detta kommer att ha på recipienten.

6.5.5 Utloppet från Bjurlidträsket

Fiskeriverket anser att utloppet, vilket enligt Fiskeriverkets bedömning innefattar både utskovet och utloppsdiket från Bjurlidträsket, bör utformas så att inflöden av förorenat vatten från Brubäcken förhindras och att en naturlig vattennivå i sjön erhålls. Den naturliga vattennivån bör kunna erhållas utifrån äldre kartmaterial, intervjuer med kringboende och undersökningar av sjöns strandzoner.

6.5.6 Myren vid Långhedtjärn

Långhedtjärn med kringliggande myrmark ligger i dagsläget inom Bjurlidträskets avrinningsområde. Fiskeriverket delar inte helt sökandens uppfattning i frågan om att myren inte kommer att avvattnas i och med byggandet av ett nytt utloppsdike från Bjurlidträsket. Ett dike genom myren kan enligt Fiskeriverkets bedömning komma att öka avvattningen från myren mot diket till viss del. Avvattningens omfattning kommer däremot troligtvis att minskas genom att vattnet från Bjurlidträsket som rinner i diket kommer att fungera som en hydraulisk spärr. Det är däremot osäkert vilken påverkan den förlorade avrinningen från myren via Långhedtjärn kommer att ha på Bjurlidträsket. Fiskeriverket anser att sökanden bör beakta att tillrinningen till sjön kan komma att minska.

6.6 Fiskeriverket, 2005-12-08 (aktbilaga 117)

1. Fiskeriverket vidhåller att dikets funktion bör utredas under en prövotid i enlighet med Fiskeriverkets inlaga den 2 november 2005. Enligt nuvarande ritningsdragning framför sökanden att nivåskillnaden mellan sammanflödet med Brubäcken och utloppet från Bjurlidträsket blir 1,8 m och att det således inte föreligger någon risk för inflöde. Fiskeriverket vill påminna om att det under minst två tillfällen tidigare skett inflöden från Brubäcken till Bjurlidträsket och att sökanden tydligt bör redogöra för skillnaderna (lutning, meandring, höjdskillnad etc.) i Brubäcken vid tiden för dessa inflöden mot det planerade dikets utformning och hur dessa skillnader kommer att motverka ett inflöde. Dessutom bör kartmaterial redovisas som tydligt visar den av sökanden påstådda nivåskillnaden.

Vidare framför sökanden att diket kommer att utformas så att det inte finns någon risk för inflöde. Fiskeriverket anser att sökanden bör inkomma med en detaljerad beskrivning av utformningen och förklara hur en sådan utformning kan utföras utan att en dämning av Bjurlidträsket sker. Dagens dämning av sjön är enligt information från markägaren en säkerhetsåtgärd för att förhindra fler oavsiktliga inflöden.

2. Fiskeriverket vidhåller vad verket framförde i sin inlaga den 2 november 2005, med rättelsen att den uppfattning verket fått utifrån kartmaterial är att ordinarie utskov ligger i södra delen av dammen men i ett sydvästligt läge medan nödutskovet i ligger i dammens västra del men fortfarande i ett sydvästligt läge. Fiskeriverket vill poängtera att den största nyttan med att förlägga nödutskovet enligt verkets ungefärliga anvisning är att ett eventuellt spill skonar Bjurvattnet och leds istället till den redan påverkade recipienten Brubäcken.

3. Om sökanden kan garantera att ingen påverkan kommer att ske på vare sig bottenfauna eller fisk i Bjurvattnet vid Gillervattsbäckens utloppet eller i sjön i övrigt kan Fiskeriverket acceptera sökandens svar. Om inga garantier kan lämnas vidhåller Fiskeriverket vad som framförts i inlaga den 2 november 2005, ab 94.

8. Fiskeriverket vidhåller vad verket framfört i sin inlaga den 2 november 2005. Verket vill dessutom göra sökanden uppmärksam på vikten av att utföra tillräckliga undersökningar innan verksamheten påbörjas för att en eventuell effektuppföljning ska bli så tillförlitlig som möjligt. Fiskeriverket hyser dessutom farhågor att fisken i sjön Bjurlidträsket redan i dagsläget lider av subletal påverkan till följd av toxisk stress. Under de utförda provfiskena kunde konstateras att i stort sett alla abborrar led av fenröta vilket tyder på effekter av ovan nämnd karaktär. Dessa effekter kan i förlängningen få stor negativ inverkan på fiskpopulationen i sjön. Effekter av denna typ kan inte upptäckas genom enbart provfisken utan måste följas upp av riktade fysiologiska undersökningar av såväl yttre som inre påverkan. Fiskeriverket bedömer att den samordnade recipientkontrollen och företagets egenkontroll i dagsläget inte innefattar de undersökningar som Fiskeriverket kräver. Den exakta utformningen av undersökningarna ska utformas i samråd med Fiskeriverket.

14. Fiskeriverket anser att sökanden bör precisera närmare hur mätningarna avses utföras.

17. Vad gäller ansvarsfrågan accepterar Fiskeriverket sökandens svar, men anser att frågan om ekonomisk säkerhet eventuellt bör diskuteras vidare vid kommande huvudförhandling.

6.6.1 Lokalisering

Fiskeriverket har ingen erinran mot vad sökanden framför gällande grundläggningsförhållanden för alternativ H2 men anser ändå att den påtagligt större risken för påverkan på det allmänna fiskeintresset vid alternativ H1 jämfört med alternativ H2 bör beaktas varför verket vidhåller det man framförde i sin inlaga 2005-11-02.

6.6.2 Deponeringsteknik

Fiskeriverket har tagit del av Naturvårdsverkets yttrande och ansluter sig till det. Vad gäller fryskoncentration av föroreningar anser Fiskeriverket att en risk inte bara föreligger utan är högst trolig med tanke på de istjocklekar som ibland förekommer i området. Vattenmolekylerna övergår till fast form (is) vid en temperatursänkning varvid lösta molekyler koncentreras i kvarvarande vätskefas. Fiskeriverket hyser vissa farhågor att koncentrationshöjningen kommer att ha effekt på den totala mängd föroreningar som avbördas genom dammkropparna vintertid tillsammans med läckagevatten vilket i sin tur kan ha stor negativ effekt på recipienten p.g.a. låga vattenflöden vintertid. Koncentrationerna av vissa föroreningar i recipienten kan komma att bli höga under en relativt känslig period. Detta kan radikalt komma att försämra möjligheterna för fauna att återetablera Brubäckssystemet vilket Fiskeriverket inte kan acceptera.

Fiskeriverket uppfattar det som att sökanden anser att den slutgiltiga lösningen för att undvika omrörning p.g.a. vågpåverkan bör utredas inom efterbehandlingsplanen. Fiskeriverket anser att detta inte kan accepteras då det inte kan säkerställas att de av sökanden föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att förhindra omrörning, oxidation och urlakning. Om sökanden inte kan garantera att påverkan från vågrörelser kommer att vara obefintlig i och med de föreslagna åtgärderna anser Fiskeriverket att moräntäckning bör komma till stånd i enlighet med Naturvårdsverkets yrkanden.

6.6.3 Utloppet från Bjurlidträsket

Om sökanden med normalvattenstånd menar naturligt vattenstånd har Fiskeriverket ingen erinran. Om sökanden däremot avser det dämda vattenstånd som idag råder i sjön vidhåller Fiskeriverket vid vad verket framförde i sin inlaga den 2 november 2005.

6.6.4 Myren vid Långhedtjärn

Fiskeriverket accepterar sökandens svar.

6.7 Räddningsverket, 2005-09-02 (aktbilaga 58)

Räddningsverket begränsar sitt yttrande till frågor som gäller tillämpningen av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). Räddningsverket yttrar sig således inte i frågor som rör dammkonstruktion eller dammsäkerhet.

6.7.1 Krav på att upprätta en säkerhetsrapport

Räddningsverket anser att det inte klart framgår om verksamheten omfattas av krav på att upprätta en säkerhetsrapport enligt Sevesolagen eller ej. Oklarheten består dels i att redogörelsen för tillämpningen av bilagan till förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor är mycket summarisk och dels i användningen av verksamhetsbegreppet enligt Sevesolagen.

6.7.1.1 Tillämpningen av bilagan

Sökanden har uppgivit (komplettering den 20 augusti 2004, bilaga 4,ab 18) att verksamheten vid Hötjärnsmagasinet inte omfattas av krav på att upprätta en säkerhetsrapport enligt Sevesolagen. Sökanden bör lämna en mer detaljerad redogörelse för hur man kommit fram till denna slutsats innan huvudförhandlingen.

6.7.1.2 Verksamhetsbegreppet

Avgörande för om skyldighet föreligger att upprätta en säkerhetsrapport eller ej beror bl.a. på hur man väljer att avgränsa en verksamhet.

Enligt Sevesolagens definitioner avses med en verksamhet:

"hela det område som står under en verksamhetsutövares ledning eller kontroll eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter".

En verksamhet enligt Sevesolagen omfattar således inte bara de delar där farliga ämnen förekommer utan verksamheten i dess helhet.

Sökandens verksamhet vid anrikningsverket i Boliden omfattas av Sevesolagens krav på att upprätta en säkerhetsrapport. Om verksamheten vid anrikningsverket och verksamheten vid Hötjärnsmagasinet utgör en verksamhet enligt Sevesolagens definition skall ansökan innehålla en säkerhetsrapport. Detta följer av 22 kap. 1 § 6 miljöbalken.

Räddningsverket kan inte på nuvarande underlag bedöma huruvida den nu sökta verksamheten vid Hötjärnsmagasinet och verksamheten vid anrikningsverket utgör en eller flera verksamheter. Räddningsverket anser att detta måste klarläggas innan huvudförhandlingen äger rum.

Ansökan innehåller en s.k. säkerhetsrapport, bilaga G. Rapporten avser, vilket bekräftats av bolaget, inte allvarliga kemikalieolyckor enligt Sevesolagen utan istället åsyftas allvarliga olyckor. Om den sökta verksamheten omfattas av krav på att upprätta en säkerhetsrapport måste således ansökan kompletteras med en sådan som innehåller de uppgifter som följer av Sevesobestämmelserna.

6.7.2 Sevesolagens tillämpningsområde

Ansökan, bilaga G, innehåller en redogörelse för implementeringen av rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, det s.k. Seveso II-direktivet.

Räddningsverket erinrar om att förutom Seveso II-direktivet genomförde Sevesolagen även konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor. Eftersom konventionen inte gjorde några undantag för avfallsdeponier och gruvindustri blev följden att det heller inte gjordes några undantag för dessa verksamheter från Sevesolagens tillämpningsområde.

6.7.3 Övrigt

Räddningsverket ser gärna att yttrande inhämtas från Svenska Kraftnät beträffande dammsäkerheten.

6.8 Räddningsverket, 2005-09-28 (aktbilaga 75)

Boliden Mineral AB:s anrikningsverk omfattas av skyldighet att upprätta en säkerhetsrapport enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). Sökanden har i sitt yttrande den 13 september 2005, ab 67, anfört att anrikningsverket och den nu sökta verksamheten är en och samma verksamhet enligt Sevesolagen. Detta medför att ansökan skall innehålla en säkerhetsrapport i enlighet med 22 kap. 1 § första stycket 6 miljöbalken.

Den s.k. säkerhetsrapport som bifogas ansökan uppfyller inte kraven på vad en säkerhetsrapport skall innehålla. Prövningens omfattning, vilket i detta fall begränsats till deponering av anrikningssand och viss vattenverksamhet, begränsar inte säkerhetsrapportens innehåll.

Sökanden har vidare anfört att man har för avsikt att komplettera säkerhetsrapporten och att integrera den med befintlig säkerhetsrapport för anrikningsverket. I denna rapport skall även ingå en bedömning av anrikningssandens och hydroxidslammets innehåll. Den omarbetade säkerhetsrapporten kommer enligt sökanden att inges senast vid kommande huvudförhandling.

Räddningsverket anser inte att ett sådant förfarande är förenligt med lagstiftarens intentioner. Säkerhetsrapporten utgör underlag för den fördjupade säkerhetsprövningen som skall ske i samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Säkerhetsrapporten skall ingå i ansökan vilket således är en processförutsättning. Att istället, såsom nu verkar bli fallet, presentera säkerhetsrapporten i samband med själva huvudförhandlingen kan inte vara rimligt.

Räddningsverket anser att det måste finnas möjlighet för såväl allmänhet som remissinstanser att ta ställning till innehållet i en komplett säkerhetsrapport i god tid innan huvudförhandlingen äger rum.

Räddningsverket har inget intresse av att fördröja prövningsprocessen men kan heller inte bortse från ett entydigt lagkrav på vad en ansökan skall innehålla.

Sammanfattningsvis anser Räddningsverket att ansökan skall kompletteras med en säkerhetsrapport i enlighet med Sevesobestämmelserna.

6.9 Räddningsverket, 2005-10-18 (aktbilaga 87)

Räddningsverket lämnar följande synpunkter på säkerhetsrapporten.

6.9.1 Klassificering av anrikningssanden och hydroxidslammet i Hötjärnsmagasinet

En av de frågor som sökanden skulle klargöra i säkerhetsrapporten var huruvida den anrikningssand och det hydroxidslam som avses deponeras i Hötjärnsmagasinet utgör farliga ämnen enligt Sevesolagens definition eller ej.

För det fall sanden och slammet är farliga ämnen kommer magasinet att betraktas som en anläggning enligt Sevesolagen (en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen tillverkas, används, hanteras eller förvaras) med specificerade krav på beskrivning av själva anläggningen i säkerhetsrapporten.

Räddningsverket anser att beskrivningen av kalkslammet som avsätts i Nya Sjön (flik 4, sid. 10) är oprecis vad gäller klassificering av slammet och slammets eventuella miljöeffekter.

Av säkerhetsrapporten framgår (flik 4, sid. 10-12 och flik 5, sid. 17) att inga av de i sanden förekommande metallsulfiderna är klassificerade med riskfraser. Ej heller är vattnet klassificerat med riskfraser. Uppgiften att inga CAS klassade farliga ämnen finns i anläggningen är dock något förbryllande eftersom det i sammanhanget är ointressant om ämnet har ett s.k. registreringsnummer (Chemical Abstract Service number) eller ej. Det som är av intresse är om ämnena är farliga ämnen eller ej enligt Sevesolagens definition. Säkerhetsrapporten innehåller dock ingen detaljerad beskrivning över hur man kommit fram till dessa slutsatser.

Sökanden har i säkerhetsrapporten inte identifierat några scenarier vid anrikningsverket som kan påverka Hötjärnsmagasinet och således ändra förekomsten av farliga ämnen i deponin.

Mot denna bakgrund synes deponin således inte vara en anläggning enligt Sevesolagens definitioner. Deponin är dock en del av en Sevesoverksamhet.

Säkerhetsrapporten är dock inte entydig i sitt budskap och förståelsen av säkerhetsrapporten skulle öka betydligt om sökanden var konsekvent och inte blandade begreppen. För Hötjärnsmagasinet uppges t.ex. att den allvarligaste risken för storskalig kemikalieolycka bedöms föreligga i samband med ett eventuellt dammhaveri (se flik 5 sid. 14). Hötjärnsmagasinet kan inte både vara en deponi där inga farliga ämnen förekommer och samtidigt ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka.

Räddningsverket tolkar, dessa oklarheter till trots, uppgifterna i säkerhetsrapporten som att sökanden förbinder sig att Hötjämsmagasinet inte kommer att innehålla några ämnen som klassificerats som farliga ämnen enligt Sevesobestämmelserna (vilket även innefattar avfall) och deponin är därmed heller ingen anläggning enligt Sevesolagen.

Även om deponin inte innehåller några farliga ämnen enligt Sevesobestämmelserna kommer den att innehålla mycket stora mängder metaller. Räddningsverket anger att beskrivningen av miljöeffekterna vid ett dammhaveri är bristfällig när det gäller utsläppet av sand och även när det gäller omhändertagande av de stora mängderna sand. Ansökan bör kompletteras i denna del.

6.9.2 Prövningens omfattning

Hanteringen av farliga ämnen vid sökandens anrikningsverk medför att verksamheten omfattas av krav på att upprätta en säkerhetsrapport. Anrikningsverket utgör en anläggning enligt Sevesolagens definitioner. Domstolen har genom beslut den 23 mars 2005 begränsat prövningens omfattning på ett sådant sätt att anläggningen för anrikning ej ingår. Detta medför att innehållet i säkerhetsrapporten till stora delar över huvudtaget inte kommer att tas upp till prövning.

Av säkerhetsrapporten framgår att målen och de allmänna handlingsprinciperna är gemensamma för förebyggande av såväl en allvarlig kemikalieolycka som en allvarlig olycka. Räddningsverket har också fått uppfattningen att verksamhetens säkerhetsorganisation till viss del är gemensam för anrikningsverket och deponin. Dessa delar av säkerhetsrapporten bör således kunna vara av intresse vid prövningen varför Räddningsverket väljer att särskilt kommentera handlingsprogrammet. Det torde inte vara meningsfullt att nu lämna synpunkter på säkerhetsrapporten i den del som endast berör anrikningsverket. Räddningsverket utgår ifrån att 20 § 2 st. Sevesolagen inte blir tillämplig eftersom prövningen inte omfattar anrikningsverket.

6.9.3 Handlingsprogrammet

En säkerhetsrapport skall innehålla ett handlingsprogram. Handlingsprogrammet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren har ställt upp för hanteringen av allvarliga kemikalieolyckor samt uppgift om säkerhetsorganisationen för verksamheten.

Handlingsprogrammet skall ge uttryck för ett genuint säkerhetsmedvetande och får inte vara en slentrianmässigt upprättad handling.

Sevesobestämmelserna omfattar sju punkter som skall finnas i säkerhetsorganisationen vilket följer av bilaga 1 till Räddningsverkets föreskrifter SRVFS (2005:2) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Räddningsverket har svårt att ur säkerhetsrapporten utläsa om dessa punkter har införts. Nedan ges några få exempel:

6.9.3.1 Organisation och personal

Säkerhetsrapporten ger ingen klar bild av roll- och ansvarsfördelningen inom verksamheten. Dels beror detta på att organisationen är beskriven på olika ställen i rapporten och dels för att dessa organisationsbeskrivningar inte överensstämmer med varandra. Enligt rapporten tycks övrig personals ansvar och uppgifter endast ha bäring på arbetsmiljöfrågor. Nuvarande beskrivning ger ingen tydlig bild över säkerhetsorganisationens roll- och ansvarsfördelning.

6.9.3.2 Identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor

Beskrivningen saknar helt uppgift om hur riskidentifieringen skall ske. Vad som bl.a. avses med rutinen är att beskriva när och hur riskanalyser genomförs. Istället redovisas vad Räddningsverket skulle kalla instruktioner, t.ex. läckagekontroller eller ansvarsförhållanden, t.ex. uppgift om vem som ansvarar för att lämna information. Den efterfrågade rutinen är inte beskriven.

6.9.3.3 Styrning

Uppgifterna under denna punkt är knapphändiga (saknas helt för del B). Sökanden hänvisar till en driftmanual och till en underhållsplan. Uppgifterna är alltför bristfälliga för att Räddningsverket skall kunna bedöma om det finns rutiner och instruktioner i enlighet med föreskrifterna.

Sammanfattningsvis anser Räddningsverket att beskrivningen av säkerhetsorganisationen inte visar att föreskrifternas krav är uppfyllda varför säkerhetsrapporten behöver göras om i denna del.

6.9.4 Övrigt

I säkerhetsrapporten anges att en kompletterad och uppdaterad säkerhetsrapport kommer att inlämnas till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan bolaget tar det nya magasinet i drift. Vidare uppges att föreliggande säkerhetsrapport är preliminär enligt Sevesobestämmelserna.

Uppgiften att säkerhetsrapporten är preliminär och att en "ny" säkerhetsrapport skall upprättas behöver förtydligas. Sökanden bör ange i vilket hänseende nuvarande beslutsunderlag i form av säkerhetsrapporten endast är preliminärt och skälen till att en komplettering och uppdatering av rapporten måste göras.

6.9.5 Sammanfattning

Räddningsverket uppfattar säkerhetsrapporten som att sökanden förbinder sig att Hötjärnsmagasinet inte kommer att innehålla några ämnen som klassificerats som farliga ämnen enligt Sevesobestämmelserna (vilket även innefattar avfall) och deponin är därmed heller ingen anläggning enligt Sevesolagen.

Räddningsverket anser att ansökan och säkerhetsrapporten behöver kompletteras med följande uppgifter:

- En noggrannare redogörelse för vilka miljöeffekter ett utsläpp av sand kan få samt uppgift om hur de stora mängderna sand kommer att omhändertas vid ett eventuellt utsläpp.

- Verksamhetens handlingsprogram i enlighet med vad som följer av bilaga 1, punkt 1-7, Räddningsverkets föreskrifter om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

- Ett förtydligande beträffande i vilket avseende säkerhetsrapporten är preliminär samt skälen till varför en uppdaterad och kompletterad säkerhetsrapport skall inlämnas senast sex månader innan det nya magasinet tas i drift.

6.10 Räddningsverket, 2005-11-23 (aktbilaga 110)

Säkerhetsrapporten har visat på följande:

- Inga händelser vid anrikningsverket har identifierats som skulle kunna påverka förekomsten av farliga ämnen i deponin.

- Inget av de ämnen som förekommer eller kan förekomma i sanden, vattnet eller slammet i Hötjärnsmagasinet omfattas av bilagan till Sevesoförordningen.

Kompletteringarna visar således att deponin inte är en anläggning enligt Sevesolagens definition. Räddningsverket anser att detta bör säkerställas genom ett särskilt villkor för det fall att tillstånd lämnas.

Men den vändning som målet nu tagit, där prövningen kommer att avse en begränsad del av en Sevesosverksamhet och dessutom en del (Hötjärnsmagasinet) som inte hanterar farliga ämnen enligt Sevesolagens definitioner, blir följden att det mesta av innehållet i säkerhetsrapporten inte tas upp för prövning

Det ter sig därför inte meningsfullt för verket att ytterligare kommentera säkerhetsrapporten inklusive handlingsprogrammet. Räddningsverket nöjer sig med att konstatera att handlingsprogrammets kvalitet förbättrats efter den senaste kompletteringen.

Räddningsverket är av den uppfattningen att kravet på en granskning av säkerhetsrapporten enligt artikel 9 i Sevesodirektivet inte uppfylls genom nu förestående begränsade prövning av verksamheten (jämför 20 § 2 st. Sevesolagen). Säkerhetsrapporten ska därför inte prövas i detta mål utan endast användas som beslutsunderlag.

För det fall att tillstånd lämnas yrkar Räddningsverket på följande villkor:

- Hötjärnsmagasinet får inte innehålla ämnen i sådana koncentrationer att de omfattas av Sevesolagens definition av farliga ämnen.

Övrigt

Frågor om dammkonstruktion ligger utanför Räddningsverkets kompetensområde. Det är dock uppenbart att frågor kring dammsäkerhet och dammkonstruktion är av avgörande betydelse i detta ärende. Räddningsverket delar Länsstyrelsens och flera andra remissinstansers uppfattning att mycket stora krav på förebyggande säkerhetsåtgärder beträffande dammkonstruktion måste ställas.

6.11 Svenska Kraftnät, 2005-09-16 (aktbilaga 70)

Svenska Kraftnät begränsar sitt yttrande till frågor som gäller dammsäkerhet.

6.11.1 Dammsäkerheten i driftskedet

Svenska Kraftnät förutsätter att tillfredsställande rutiner för drift-, tillståndskontroll och underhåll kommer att finnas inom ramen för verksamhetsutövarens egenkontrollansvar.

6.11.2 Dammsäkerheten i långtidsperspektivet

En preliminär efterbehandlingsplan i vilken dammkonstruktioner ingår redovisas i bilagorna till ansökan. När deponeringen skall färdigställas i samband med att driften avslutas bör den slutliga konstruktionen anpassas till vid denna tidpunkt bästa tillgängliga teknik.

Tänkbara konsekvenser av om ett dammbrott skulle inträffa i skedet efter avslutad efterbehandling är endast summariskt belyst i handlingarna.

Det torde inte gå att undvika en viss kvarstående risk för dammbrott efter "avslutandet". Det kan handla om oförutsedda hydrologiska förhållanden, bristande funktion hos ingående konstruktioner, oförutsett mänskligt agerande etc. Viss tillsyn kommer därför alltid att behövas och eventuellt även underhållsåtgärder för att säkerställa dammens funktion. Detta styrks av vad som anges i bilaga D till ansökan; "Viss tillsyn bedöms behövas även i långtidsperspektivet . . . ". I bolagets ansökan daterad den 26 januari 2004 anges däremot att ". . .tillsyn över magasinet inte torde behövas under längre tid än 30 år efter avslutad drift. . ". För att behovet av tillsyn skall kunna tillgodoses på ett trovärdigt sätt förutsätts att någon har underhållsansvaret för dammen även i ett långt tidsperspektiv. Underhållsansvaret för dammarna kvarstår hos bolaget så länge bolaget inte överlåtit detta ansvar för dammarna till någon annan.

Om konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott inte kan anses acceptabla bör det säkerställas att erforderlig tillsyn och eventuella erforderliga underhållsåtgärder kommer till stånd även i ett långtidsperspektiv.

6.12 Svenska Kraftnät, 2005-09-29 (aktbilaga 77)

6.12.1 Dammkonstruktion

Boliden Mineral AB anger att den dammkonstruktion bolaget ansöker om tillstånd för är den som framgår av ritning 504. Svenska Kraftnät anser att det bör säkerställas att analyserna i bilaga D till ansökan, Löpande bedömning av framtagna dammkonstruktioner och riskanalys, är baserade på den dammsektion som man söker tillstånd för. Det bör klargöras vilken av de dammsektioner som redovisas i ritning 504 respektive bilaga D figur 2 som är att föredra ur säkerhetssynpunkt.

6.12.2 Dammsäkerheten i långtidsperspektivet

Bolaget framhåller att de åtagit sig att rapportera angående dammarnas konstruktion till tillsynsmyndigheten under 30 år efter det att magasinet tagits ur drift. Svenska Kraftnät vill framhålla att även efter dessa 30 år kommer alltid viss tillståndskontroll och eventuellt även underhållsåtgärder att krävas för att säkerställa dammens funktion. Sökanden bör därför redovisa hur man avser att säkerställa att sådan tillståndskontroll och eventuella underhållsåtgärder kommer till stånd även efter dessa 30 år, såvida inte konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott kan anses acceptabla. Svenska Kraftnät anser att konsekvenserna av ett eventuellt dammbrott i ett långtidsperspektiv bör belysas så att en bedömning kan göras om dessa konsekvenser kan anses acceptabla. Som Svenska Kraftnät i yttrande den 16 september 2005 påpekat är tänkbara konsekvenser av om ett dammbrott skulle inträffa i skedet efter avslutad efterbehandling endast summariskt belyst i handlingarna. Boliden Mineral AB svarar på detta att syftet med utredningen av konsekvenser vid ett eventuellt dammbrott var att kunna göra en konsekvensklassificering av dammarna under driftperioden enligt RIDAS.

6.13 Svenska Kraftnät, 2005-10-28 (aktbilaga 93)

6.13.1 Dammkonstruktion

Svenska Kraftnät konstaterar att Boliden genom SwedPowers skrivelse daterad den 5 oktober 2005 har klargjort att man bedömer att den valda sektionen enligt ritning 504 är att föredra ur dammsäkerhetssynpunkt och tydliggjort att analyserna i bilaga D till ansökan är baserade på den dammsektion som man söker tillstånd för.

6.13.2 Dammsäkerheten i långtidsperspektivet

Beträffande dammsäkerheten i det långa perspektivet har Boliden genom SWECO VBB:s skrift den 13 oktober 2005 bland annat anfört att målsättningen med den föreslagna konstruktionen är att den skall vara så stabil i alla funktioner att den är underhållsfri i efterbehandlingsskedet och att eventuella konsekvensberäkningar bör utföras när magasinet fått sin slutliga utformning och skulle kunna bli en del av de utredningar som utförs under de 30 åren efter avslutad drift.

Svenska Kraftnät delar inte Bolidens synsätt utan vidhåller vad verket anfört i frågan i sina två tidigare yttranden. Det torde inte gå att undvika en viss kvarstående risk för dammbrott efter "avslutandet". Det kan handla om oförutsedda hydrologiska förhållanden, bristande funktion hos ingående konstruktioner, oförutsett mänskligt agerande etc. Det kan t.ex. nämnas att i den utredning om dimensionerande flöden för små tillrinningsområden som SWECO nämner i sitt yttrande (under avsnitt 2.2) konstaterar kommittén för komplettering av Flödeskommitténs riktlinjer att " . . . frågan om flödesdimensionering ur ett så långt tidsperspektiv som kanske fram till nästa istid är så komplex och förknippad med så stora osäkerheter att den inte ryms inom ramen för kommitténs arbete." Viss tillsyn (tillståndskontroll) kommer därför alltid att behövas och eventuellt även underhållsåtgärder för att säkerställa dammens funktion. Detta styrks av vad som anges i bilaga D till ansökan; "Viss tillsyn bedöms behövas även i långtidsperspektivet . . .".

Det torde vara svårt att säkerställa att erforderlig tillståndskontroll och eventuella erforderliga underhållsåtgärder kommer till stånd i det långa tidsperspektiv det är fråga om. Det är därför angeläget att konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott i ett långtidsperspektiv blir belysta innan tillstånd ges så att en bedömning kan göras om dessa tänkbara konsekvenser kan anses acceptabla med beaktande av den nytta verksamheten bedöms innebära. De direkta konsekvenserna av det utströmmande vattnet och sanden bör belysas liksom konsekvenserna av om vattentäckningen inte fungerar som avsett.

Om konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott inte kan anses acceptabla bör det om den föreslagna lösningen skall komma i fråga säkerställas att erforderlig tillsyn (tillståndskontroll) och eventuella erforderliga underhållsåtgärder kommer till stånd även i ett långtidsperspektiv.

Vidare vill Svenska Kraftnät framföra att det inte förstår den jämförelse som görs i SWECO VBB:s yttrande att "det kommer att eftersträvas att tillsynsbehovet efter att de 30 åren förflutit inte skall vara större än vad som gäller för andra vattendrag som påverkar samhället."

6.14 Länsstyrelsen, 2005-09-05 (aktbilaga 61)

Länsstyrelsen lämnar följande yrkanden, villkorsförslag och synpunkter utifrån vad som hittills har redovisats av Boliden Mineral AB i miljökonsekvensbeskrivningen och i ansökan med tillhörande bilagor.

Länsstyrelsen tillstyrker att tillstånd med vissa villkor enligt nedan lämnas enligt miljöbalken till huvudalternativet H1 i den sökta verksamheten, under förutsättning att det som framförs under rubriken ”Lokalisering och utformning av magasin” nedan godtas av bolaget, samt under förutsättning att yrkandena under respektive rubrik nedan beaktas i domen.

6.14.1 Lokalisering och utformning av magasin

6.14.1.1 Lokalisering

Länsstyrelsen godtar lokaliseringen av ett sandmagasin enligt huvudalternativet H1 om följande grundförutsättningar uppfylls.

Länsstyrelsen anser att en klarningsyta som ger tillräcklig uppehållstid ska upprätthållas i Hötjärnmagasinet under hela drifttiden. Om det krävs ska utrymme nu anvisas i Hötjärnmagasinet för en väl avgränsad klarningsbassäng som sedan kan anläggas i etapp 2 om behov uppstår. I annat fall ska alternativet som berör Ålistjärnarna återupptas i målet. I sista hand ska bolaget redovisa vilka andra planer som finns för att anlägga ett klarningsmagasin i nära anslutning till Hötjärnmagasinet, och då även redogöra för hur en tillståndsprövning av det nya läget ska ske. Bolaget bör klargöra behovet av klarningsyta i Hötjärnmagasinet eller av ett extra klarningsmagasin.

Gillervattsbäckens vattensystem med sjön Bjurvattnet ska genom lämpliga åtgärder i möjligaste mån skyddas mot påverkan från planerade utsläpp av föroreningar via avbördat vatten och läckagevatten från sandmagasinet. Dammanläggningar och diken ska ges ett utförande som i möjligaste mån minimerar risken för påverkan från spill i nödutskovet vid damm F och från plötsligt utflödande anrikningssand vid dammhaverier.

6.14.1.2 Utskov och utloppskanal

6.14.1.2.1 Yrkande

Utloppskanalens läge och utformning med anslutningspunkt till Brubäcken ska redovisas bättre i målet. Utskovet ska anläggas i fast mark och med en fast tröskelnivå.

6.14.1.2.2 Motivering

Utloppskanalen har endast i delar utritats på karta. Det är angeläget att bolaget nu redovisar om syftet är att det efterbehandlade Hötjärnmagasinet ska kunna nivåregleras och om det ska kunna koloniseras av fisk när vattenkvaliteten så tillåter i framtiden. Utloppskanalens och utskovets placering och utformning ska beskrivas bättre.

6.14.1.2.3 Fråga

Kommer fallhöjden och lutningen i utloppskanalen att bli tillräckligt liten för att medge utformning som tillåter fiskvandring?

6.14.1.3 Fällnings- och klarningssteg i reningsanläggningen

6.14.1.3.1 Yrkanden om utredning

Bolaget ska åläggas att i samråd med tillsynsmyndigheten utreda vilken minsta uppehållstid och vattenvolym klarningsytan i sandmagasinet, alternativt det extra klarningsmagasinet, ska ha för att fungera med god marginal under drifttiden. Utredningen ska minst omfatta pH-intervallet i utgående vatten, utsläpp av suspenderad substans, metaller i fast fas och totalhalt metaller i nivå med gränsen mellan klass 2 och 3 i NV:s bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag.

6.14.1.3.2 Motivering

Sökanden har lämnat en relativt allmänt hållen beskrivning av hur pH- justering, alkalisering med kalk och sedimentering (klarning) ska anordnas i Hötjärnmagasinet. Det framförs att klarningskapaciteten kommer att minska med tiden under etapp 2. Osäkerhet uppstår därmed i bedömningen av vilka konsekvenser som uppstår för miljön i recipienterna.

6.14.1.3.3 Synpunkter och frågor

Den valda reningstekniken, kalkningens placering och styrningen av reningsprocessen i magasinet får konsekvenser för miljön i Brubäcken och Bruträsket. Var och hur ska fällningssteget (kalkningen) anordnas?

Hur stor omsättningstid krävs i klarningsmagasinet för att klara att innehålla godtagbara föroreningshalter i utgående vatten från Hötjärnmagasinet?

Vilka andra fällningsmetoder går att kombinera med kalkning?

6.14.2 Dammkonstruktion - säkerhet, övervakning m.m.

6.14.2.1.1 Yrkande

Bolaget ska bygga dammarna med bästa teknik så att de är långsiktigt säkra. Dammarna ska utrustas med modern optofiber.

6.14.2.1.2 Motivering

Länsstyrelsen anser att vid anläggande av en ny damm med konsekvensklass 1A bör dammkroppen förses med optofiber. Om läckagemätningen ger en indikation på ökad genomströmning kan mätutrustning anslutas till optofibern och användas för att lokalisera läckan.

6.14.2.1.3 Synpunkter

Länsstyrelsen ser med oro på de konsekvenser för människoliv som redovisats i handlingarna i händelse av dammhaveri. Eftersom effekterna är mycket stora måste dammarna konstrueras mycket säkert. Dammarna kommer att finnas kvar i ett mycket långt tidsperspektiv (1000-års perspektivet), varför konstruktionen ska vara sådan att en tillfredsställande säkerhet uppnås med minimal övervakning och tillsyn.

Länsstyrelsen bedömer att risken för dammhaveri är störst under första delen av etapp 2 när vattenvolymen är stor i förhållande till sandvolymen. Denna säkerhetsrisk kan i viss utsträckning kontrolleras genom att magasinet inte fylls upp till full nivå i det tidiga skedet av etapp 2. Länsstyrelsen ansluter sig i huvudsak till Fiskeriverkets synpunkter och anser att successiv urpumpning måste ske från magasinet till Brubäcken för att dels minska den dämda vattenvolymen (säkerhetsfråga) och dels för att se till att vattenföringen i Brubäcken upprätthålls på en rimlig nivå så att bäcken inte torrläggs (miljöfråga).

Ur miljörisksynpunkt kan tilläggas att dammar och dammbotten bör ges en sådan utformning och funktion att de konstaterade problemen med hög mobilitet hos zink och kväveföreningar, vilket i Gillervattnet leder till mycket höga till extremt höga halter i läckagevattnet, kan bemästras så att miljöbelastningen på vattenrecipienterna och på omgivande grundvatten och mark kommer att minimeras i ett både kort och långt perspektiv. Det har inte beskrivits hur detta läckagevatten ska behandlas i efterbehandlingsskedet, om det håller mycket höga föroreningshalter.

Svenska Kraftnäts synpunkter och yttrande i frågan om dammsäkerhet bör inhämtas.

I övrigt delar Länsstyrelsen i princip Naturvårdsverkets synpunkt om att säkerhetsfaktorn bör vara högre än vad bolaget har framfört.

6.14.3 Efterbehandlingsfrågor

6.14.3.1.1 Yrkande

Magasinet ska efterbehandlas med den kombinerade våt- och torrtäckning som beskrivs som alternativ 3 i utredningen om efterbehandling.

6.14.3.1.2 Motivering

Länsstyrelsen menar att det inte finns stöd för att vattentäckning med 1 m vatten i medeltal är att betrakta som bästa möjliga teknik. I det BREF-dokument som tagits fram i frågan lyfts efterbehandlingen av Stekenjokkgruvan fram som exempel. Där används vågbrytare kombinerat med ett vattendjup >2,2 m för att förhindra resuspension av anrikningssanden. I Kristineberg är vattendjupet > 1,5-2,5 m och i den nyligen startade Svartlidengruvan planeras en täckning med 0,2 m morän och 6 m vatten.

I säkerhetsrapporten (bilaga G i ansökan) framgår att konsekvenserna av ett dammbrott kan bli mycket allvarliga. Det är därför inte önskvärt att öka vattenmängden i magasinet genom att höja vattenpelaren eller minska den deponerade sandmängden. En kombinerad våt- och torrtäckning skulle passa bra i Hötjärnsmagasinet. Genom att täcka anrikningssanden med annat material minskar man risken för resuspension av sand och därigenom vittring samtidigt som den fria vattenmängden minskar. Dammkropparna i Stekenjokk är konsekvensklassificerade i klass 2 vilket betyder att en framtida olycka inte skulle få en lika allvarligt utgång som en dammolycka vid Hötjärnsmagasinet. I Naturvårdsverkets rapport 5190 (år 2002) om efterbehandlingsprojekt inom gruvsektorn framhålls att det faktum att kontroll av dammarna måste pågå under överskådlig tid kan tala för att metoden bara bör väljas om täckning inte är genomförbar på grund av brist på lämpligt material.

6.14.4 Ekonomisk säkerhet för efterbehandling

6.14.4.1.1 Yrkande

Bolaget ska ställa säkerhet för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som den verksamhet till vilken tillstånd lämnas genom denna dom kan föranleda. Säkerheten ska ställas genom insättningar av medel på ett bankkonto som pantförskrivs till förmån för Länsstyrelsen i Västerbottens län. Insättning ska ske med ett belopp om 5 miljoner (5 000 000) kronor innan tillståndet tas i anspråk samt därefter en insättning i slutet av varje år med ett belopp om 6 000 kr/1000 m3 deponerad anrikningssand.

6.14.4.1.2 Motivering

Bolaget för ett resonemang om att kostnaden för efterbehandling uppstår först i slutet av deponeringen när de s.k. sandstränderna anläggs. Att själva kostnaderna för efterbehandling uppstår i slutskedet torde vara det allra vanligaste, men det betyder inte att behovet också uppstår då. Anläggandet och täckandet av stränderna är en förutsättning för deponeringen. Länsstyrelsen menar därför att efterbehandlingsbehovet uppstår i och med att anrikningssanden deponeras i magasinet. Därför bör säkerheten ställas utifrån deponerad mängd sand.

6.14.5 Miljökonsekvenser

6.14.5.1 Tillståndet i omgivande mark, grundvatten och ytvatten

6.14.5.1.1 Yrkanden

1. Bolaget ska utföra kompletterande sedimentundersökningar (sedimentprofiler ska tas fram till minst 1 m djup) i Sjöarna i Brubäcken och Gillervattsbäcken samt i Hötjärn och Bjurlidträsket.

2. Orsaken till de oförklarligt höga zinkhalterna i Brubäcken behöver utredas.

3. Kromets förekomstformer i utgående vatten, läckagevatten och i Brubäcken (krom-3 och krom-6) behöver utredas.

4. Markföroreningar i och omkring magasinet behöver kartläggas bättre (schaktningar, dikningar, moräntäkter m m).

6.14.5.1.2 Motivering

Utförda sedimentundersökningar är gjorda till endast 30 cm djup i sjöarna. Det räcker inte för att återspegla de ursprungliga metallhalterna före den tid då verksamheten påbörjades i området. Förutom de kontinuerliga utsläppen till recipienterna, har relativt stora utsläpp skett vid 2-3 tillfällen sedan 50-talet.

Bolaget redovisar att marken omkring de befintliga magasinen och i Brubäckens dalgång där anläggningsarbeten ska utföras för den sökta verksamheten är synligt påverkad av utsläpp från verksamheten (MKB Bergab 040121 s. 37). Grundvattenundersökningar har påvisat höga metallhalter. Det kvarstår dock betydande okunskap om var föroreningarna finns och i vilka halter och mängder de förekommer i marken och i grundvattnet. Höga halter av zink har uppmätts i Brubäcken, och detta har inte kunnat förklaras med de mätningar i utgående vatten som bolaget gjort. Illaluktande ämnen kan konstateras i Brubäcken. Stora mängder syreförbrukande ämnen från den pågående verksamheten finns i Brubäckens och Bruträskets bottensediment. Det redovisas att ett flertal metaller kan förekomma i toxiska halter om vissa bedömningar, farhågor och antaganden som görs i MKB:n är riktiga, bl. a. beträffande sexvärt krom.

6.14.5.1.3 Frågor

Finns det så förorenad mark att sanering kan bli aktuell? Hur ska föroreningssituationen beskrivas och beaktas i samband med schaktningar, dikningar och moräntäktandet i magasinsområdet?

Hur ska ev. förorenade massor hanteras? Vilka konsekvenser får de befintliga markföroreningarna för kvaliteten på det grundvatten som läckagevattnet från dammarna i Hötjärnsmagasinet bildar i dalgången, och vilket tillskott av föroreningar får Brubäcken av detta under drifttiden?

6.14.6 Utsläppsfrågor

Utöver följande villkorsförslag lämnas yrkanden om utredningar m m nedan under respektive rubrik.

6.14.6.1 Förslag till villkor för utsläpp till vatten

6.14.6.1.1 Yrkande om slutliga villkor

Begränsningsvillkor för metaller ska föreskrivas som enskilda riktvärden och totalhalter. För följande metaller accepteras haltnivåer vid eller under klassgränsen mellan klass 2 och 3 i NV:s bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, Rapport 4913: Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, Pb, Zn.

Boliden Mineral AB:s förslag till villkor nr 3, 4 och 7 avstyrks.

6.14.6.1.1.1 Motivering

Med beaktande av de osäkerheter som råder beträffande utförandet av och de processtekniska aspekterna på magasinets och reningsanläggningens funktion, lämnar Länsstyrelsen i nuläget endast detta yrkande och principiella ställningstagande om slutligt begränsningsvillkor för utsläpp av föroreningar. Länsstyrelsen anser att utsläppsvillkor krävs i betydligt större omfattning än vad bolaget nu har föreslagit, och avstyrker därför bolagets förslag till villkor nr 3, 4 och 7. Villkor 5 (suspenderad substans 10 mg/l) kan däremot godtas. Länsstyrelsen kan i nuläget med hänsyn till vad som hittills redovisats i ansökan endast godta sådana slutliga villkor som uppfyller angivna förutsättningar nedan. I de delar som inte kan godtas behövs bättre underlag och motivering från bolaget. Prövotidsvillkor kan komma att krävas för vissa av de metaller, näringsämnen och toxiska substanser som enligt MKB:n finns i halter som är skadliga eller som riskerar att orsaka betydande miljörisker i recipienterna innan slutliga villkor fastställs. Länsstyrelsen avser att återkomma i dessa frågor med förslag till utredningar och prövotider.

6.14.6.1.2 Yrkande om utredningar

Suspenderad substans: Bolaget ska utreda innehållet av metaller och deras förekomstformer, samt innehållet av andra föroreningar i utgående vatten från Gillervattnet, Nya Sjön och Hötjärnsmagasinet som har betydelse för tillståndet i Brubäckens och Gillervattsbäckens vattensystem. (Utredningstider? Senaste tid för redovisning?)

6.14.6.1.2.1 Motivering

Metallhalter under klass 3 leder enligt NV:s bedömningsgrunder i regel inte till mätbara skador på vattenorganismerna. Utsläpp av metallhaltigt vatten med totalhalter i klass 3 och högre kan därmed enligt Länsstyrelsens bedömning komma att kräva särskilda skyddsåtgärder och villkor, varför sådana förslag därför alltid ska ges en särskild motivering. Den suspenderade substansen torde innehålla kalkslam, metallhydroxider och andra ämnen från verksamheten i bunden fast form. Ingående ämnen och deras haltförhållande har inte tidigare redovisats.

6.14.7 Sevesofrågor

6.14.7.1.1 Yrkanden

1. Bolaget ska senast vid huvudförhandlingen redovisa underlaget för bedömningen att sandens och hydroxidslammets innehåll av metallsulfider respektive metallhydroxider inte berörs av del 2 i bilaga 1 till förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

2. Bolaget ska senast vid huvudförhandlingen redogöra för om och i så fall hur eventuella allvarliga kemikalieolyckor i anrikningsverket på något sätt kan påverka Hötjärnsmagasinet.

6.14.7.1.2 Motivering

I den redovisade så kallade säkerhetsrapporten, bilaga G, förs ett långt resonemang om Seveso II direktivets undantag för gruvindustri och avfallsdeponier, trots att bolaget senare påpekar att den svenska lagstiftningen saknar dessa undantag. Avsikten med rapporten är otydlig. Säkerhetsrapporten uppfyller inte kraven på en sådan rapport enligt Sevesolagstiftningen och borde om detta inte är avsikten ha fått en annan benämning.

Bolaget ger vidare med redovisade kommentarer och slutsatser i handlingarna en bild av att Seveso-lagstiftningen generellt inte skulle omfatta sand- och klarningsmagasin. Snarare förhåller det sig så att bolaget hittills inte tydligt lyckats redovisa huruvida dessa magasin med sitt innehåll av metallföroreningar omfattas av Seveso- lagstiftningen eller inte. Det är verksamhetsutövarens ansvar att göra detta. Det är således bolaget som ska visa huruvida de i sanden och hydroxidslammet förekommande ämnena ska klassificeras på ett sådant sätt att Sevesolagstiftningens regler ska tillämpas direkt för anläggningen. Detta är inte gjort och bör göras innan huvudförhandlingen. Med bolagets kunskaper om sandens och slammets innehåll av metallsulfider och metallhydroxider kan klassificering och jämförelse göras med gränsmängderna enligt del 2 i bilaga 1 till förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Bolaget gjorde en sådan jämförelse i tidigare mål rörande Nya Sjön, även om den delvis var felaktig.

När det gäller verksamhetsbegreppet är Länsstyrelsens tolkning av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor att hela verksamheten - omfattande såväl anrikningsverket som efterföljande reningssteg och sandmagasin - i grunden ska ses som en verksamhet. Detta skulle innebära att en säkerhetsrapport som uppfyller Seveso-lagstiftningens krav för hela verksamheten ska fogas till ansökan. En säkerhetsrapport som avser anrikningsverket är visserligen kommunicerad med tillsynsmyndigheterna (Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket) sedan tidigare, men det ändrar inte kravet enligt 22 kap 1 § p 6 MB.

Ytterligare en fråga som bör belysas innan huvudförhandlingen är om och i så fall hur eventuella allvarliga kemikalieolyckor i anrikningsverket på något sätt kan påverka Hötjärnsmagasinet. Finns det möjliga dominoeffekter mellan anläggningarna/ verksamhetsdelarna?

6.14.8 Rennäringsfrågor

6.14.8.1.1 Yrkande

Bolaget ska vidta nödvändiga åtgärder för att samebyn i framtiden ska kunna flytta renar i området på ett tillfredsställande sätt. Flyttleden längs södra sidan av Gillervattnet och Storberget ska särskilt skyddas. På bolagets initiativ och bekostnad ska kontinuerliga samrådsmöten hållas med berörd sameby.

6.14.8.1.2 Motivering

Det är viktigt att det även i framtiden är möjligt för samebyn att flytta sina renar längs södra sidan av Gillervattnet och Storberget, dvs. i området mellan det tänkta sandmagasinet och den gamla Långselegruvan. Samebyn måste därför vara delaktig i planeringen av t ex nya täkter, vägar, utlopp m m. i området som behövs för sandmagasinet. Även om flytt idag till stor del sker med lastbil är det viktigt att traditionella flyttleder behålls i tillräcklig utsträckning för att möjliggöra renflytt ”till fots”.

6.15 Länsstyrelsen, 2005-10-18 (aktbilaga 88)

Länsstyrelsen lämnar följande synpunkter på den av Boliden Mineral AB (bolaget) redovisade säkerhetsrapporten (SR) enligt Sevesolagstiftningen, aktbilaga 79.

Länsstyrelsen konstaterar sammantaget att de konsekvenser vid ett eventuellt dammhaveri som redovisas i SR, trots att de bara är översiktligt beskrivna, är av sådan art och omfattning att mycket stora krav på förebyggande säkerhetsåtgärder beträffande dammkonstruktion ska ställas om tillåtlighet medges. Länsstyrelsen håller fast vid tidigare yttrande i frågan om dammkonstruktion, daterat den 5 september 2005.

6.15.1 Säkerhetsrapportens omfattning och utformning

SR anges nu omfatta bolagets samlade verksamhet i med anrikningsverk, lakverk och sandmagasin. Länsstyrelsen anser att detta är i överensstämmelse med definitionen av ”verksamhet” i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Strukturen i SR är i stort sett bra. Länsstyrelsen accepterar den uppdelning som gjorts under respektive flik med del A Anrikningsverk/Lakverk och del B Hötjärnsmagasinet. Länsstyrelsens yrkande 2 under rubriken Sevesofrågor i yttrandet den 5 september 2005 har bolaget besvarat endast genom slutsatsen: ”Enligt de analyser som utförs i befintlig säkerhetsrapport, kan en storskalig kemikalieolycka vid anrikningsverket/lakverket inte förorsaka en dominoeffekt i Hötjärnsmagasinet, eller tvärtom. Den främsta orsaken till detta är det geografiska avståndet (flera kilometer).” Länsstyrelsen accepterar slutsatsen, men anser inte att frågan och underlaget för bedömningen är särskilt väl belyst i rapporten.

6.15.2 Bedömningen av risker och konsekvenser

En mycket viktig fråga vid en prövning enligt 9 kap. MB av en ”Sevesoverksamhet” är om man kan acceptera att den redovisade SR anges vara preliminär och att bolaget åtar sig att senare lämna in en kompletterad och uppdaterad SR, i detta fall senast sex månader innan bolaget tar det nya magasinet i drift. I rapporten framgår denna tanke också genom att bolaget bl a anger, i flik 5, del B, p 3 vad man har för avsikt att göra t ex att identifiera alla risker för allvarlig olycka i detalj innan magasinet tas i drift och att inkludera dessa i SR. Länsstyrelsen anser att det i princip kan vara acceptabelt att inom viss tid efter prövningen inkomma med vissa kompletteringar av SR men det förutsätter att de övergripande säkerhetsfrågorna är tillräckligt belysta för att kunna utgöra underlag för en bedömning av tillåtlighetsfrågan. Så är ännu inte fallet i den redovisade rapporten. Alla betydande risker för allvarliga olyckor med farliga ämnen ska vara identifierade och belysta genom utförda riskanalyser och konsekvensbeskrivningar. Bolaget har inte visat att man uppfyller detta krav med den redovisade SR.

Bolaget har i yttrande till miljödomstolen den 23 september 2005, aktbilaga 73, framhållit ”att syftet med utredningen av konsekvenser vid ett eventuellt dammbrott är att kunna göra en konsekvensklassificering av dammarna under driftperioden enligt RIDAS”. Det ger en större förståelse till varför konsekvensbeskrivningarna i en del avseenden är så översiktliga att de inte kan accepteras som underlag i en SR.

Det är också otydligt redovisat hur det presenterade scenariot med dammhaveri under flik 4 s. 11 valts ut. Det benämns ”värsta” scenario för dammhaveri med tillägget ”d v s störst sannolikhet för ett haveri”. Finns det scenarier med ”värre” konsekvenser som är mindre sannolika eller vad menar man? Under flik 5 s. 15 anges att ”Risk för storskalig kemikalieolycka i samband med material som deponeras i magasinet bedöms dock ej föreligga. Eventuella konsekvenser kan hänföras till ett haveri av dammarna”.

Bolaget uppger att mycket stora totala mängder metaller finns kvar i anrikningssanden vid deponeringen och att dessa tillsammans med vattenmassorna skulle kunna komma att frigöras vid ett dammhaveri. Då spelar inte benämningen av olycksrisken så stor roll. Att metallerna i sanden får konsekvenser för miljön vid ett haveri är uppenbart. Bolaget skriver själva under flik 6 s. 21 att ”flodvågen kommer att föra med sig suspenderat material och även höga metallhalter”. Konsekvenserna av ett dammhaveri med avseende på de i sanden ingående farliga ämnena måste belysas bättre.

Det som står under flik 4 s. 11 beträffande åtgärder är inte heller tillräckligt uttömmande: ”Vid ett eventuellt haveri kommer sanden att omhändertas för att förhindra eventuell vittring i kontakt med luft - ”Hur skulle en sådan sanering gå till, hur snabbt skulle det kunna ske och vilka konsekvenser på kort och lång sikt skulle frigörandet av sanden vid ett dammhaveri få? Under flik 6 s. 21 anges att kostnaden för återställande av väg 805 bedöms uppgå till ca 0,5-1 miljon kronor. Hur stora kostnader skulle uppkomma för att ”omhänderta” sanden efter ett dammhaveri? Är bolaget på något sätt försäkrat med avseende på kostnaderna vid denna typ av stora olyckor? Vilka skulle konsekvenserna bli vid ett dammhaveri som inträffar långt efter det att avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder är avslutade.

Flera av de konsekvenser som redovisas under flik 6 s. 21 vid ett haveri av damm H under driftsfasen är mycket allvarliga:

- ca 25 bostadshus översvämmas - risk för förlust av många människoliv

- biotoperna i Brubäckens dalgång kommer sannolikt att förstöras

- risk för att vattenförsörjningen i Skellefteå stad slås ut för viss tid

- kraftverksdammarna från Granforsens kraftverksdamm och nedströms ända ner till Skellefteå bedöms gå till brott.

6.15.3 Klassificeringen av sand och hydroxidslam

Länsstyrelsens yrkande 1 under rubriken Sevesofrågor i yttrandet den 5 september 2005 är bara delvis besvarat av uppgifterna i SR. När det gäller hydroxidslammet i Nya Sjön anger bolaget att hydroxidslammet utifrån krominnehållet kan klassificeras med riskfras R51-53. Länsstyrelsens bedömning är att det är det sammanlagda innehållet av metallföreningar som bör ge klassificeringen R51-53. Länsstyrelsen påpekar att gränsmängden för tillämpning av den högre kravnivån enligt Sevesolagstiftningen för kategorin miljöfarliga ämnen med riskfras R51-53 är 500 ton. Bolaget anger att det finns 800 ton slam i Nya Sjön.

När det gäller sanden i det planerade Hötjärnsmagasinet anges vilka totala mängder av några metaller som kan antas finnas i sanden vid ett visst tillfälle (flik 4 s. 11). Länsstyrelsen anser att de uppgifterna ska kompletteras med motsvarande uppskattningar för As och Cr samt även uppskattningar av vilka totala mängder av samma metaller som beräknas finnas när magasinet är fullt. Uppgifterna som redovisas svarar i och för sig inte på frågan om sanden ska ses som en beredning som i sig omfattas av Sevesoförordningens bilaga med gränsmängder, men det ger en uppfattning om vilka metallmängder som vid ett värsta scenario skulle kunna frigöras vid ett dammhaveri. Även sanden bör dock kunna klassificeras, på motsvarande sätt som slammet, med utgångspunkt från de halter av farliga ämnen som den innehåller.

Länsstyrelsens bedömning är att det troligen är sandens arsenikinnehåll som ligger närmast en klassificering som innebär att även anrikningssanden i sig faller in under tillämpningen av den högre kravnivån i Sevesolagstiftningen.

6.15.4 Säkerhetsledningssystem, organisation och ansvar

Beträffande beskrivningen av säkerhetsledningssystemet, flik 3, har Länsstyrelsen redan tidigare påpekat vissa brister för bolaget vid granskningen av den tidigare SR för anrikningsverket/lakverket. Dessa brister rör bl.a. redovisningen av rutinerna för hur och när riskanalyser genomförs, val av riskanalysmetoder m m. Avsnittet om resultatuppföljning behöver också revideras.

I de avsnitt som berör Hötjärnsmagasinet hänvisas i stor utsträckning till den s.k. DTU-manualen. Det är viktigt att det säkerhetsledningssystem som finns uppfyller kraven enligt såväl Sevesolagstiftningen som RIDAS anvisningar. Under flik 3 s. 16 hänvisas till RIDAS tillämpningsanvisningar (koncept 1998-04) Dessa är reviderade och de nya anvisningarna ska tillämpas.

Länsstyrelsen konstaterar att organisationen och ansvaret för dammarna och dammsäkerheten främst beskrivs för när dammarna är i drift. Hur ser ansvaret och organisationen ut idag för den vidare planerings-/projekterings- och anläggningsfasen? Hur hanteras riskanalysarbetet under dessa faser? Hur kan uppföljning och kontroll garanteras redan nu för långtidsperspektivet?

6.15.5 Övrigt

Tillsynsmyndigheter enligt Sevesolagstiftningen är Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Detta bör korrigeras under flik 7, s. 11 samt under flik 8, underflik 11.

Beträffande den ”Interna planen för räddningsinsatser” konstateras att den plan som redovisas beträffande dammhaveri utgörs av befintlig plan för Gillervattnet. Det är viktigt att den plan som ska utformas för Hötjärnsmagasinet tas fram i samråd med Räddningstjänsten, och bolaget borde redan nu redovisa vad Räddningstjänsten sagt vid de samråd som bör ha hållits hittills i denna fråga.

Informationen till allmänheten i form av redovisad folder behöver revideras oavsett om Hötjärnsmagasinet kommer till stånd eller inte.

6.16 Länsstyrelsen, 2005-11-02 (aktbilaga 96)

6.16.1 Synpunkter på bolagets skrivelse 2005-10-14

6.16.1.1 Förslag till utredningar och villkor avseende utsläpp av föroreningar från sand- och klarningsmagasin och inverkan på omgivande naturmiljöer

Länsstyrelsen anser att bolagets begäran om utsläppsvillkor inte kan godtas då de föreslagna halterna bedöms som onödigt höga. Bolaget har i bemötandet 2004-12-20 lämnat prognoser om lägre utsläpp och har senare inte visat att den faktor (5) och den säkerhetsmarginal (ej specificerad) som nu åberopas är nödvändiga. Utöver detta är det olämpligt att fastställa riktvärden som årsmedelvärden för haltvillkor som dessa, eftersom det innebär att föroreningshalterna under en till flera veckor och i sämsta fall upp till någon månad kan komma att kraftigt överstiga medelvärdet. Det motverkar grundtanken om att korrigerande åtgärder vidtas med kort varsel. Länsstyrelsen vidhåller i huvudsak sitt tidigare yttrande i fråga om vilken påverkan på recipienten som kan godtas. Försiktighetsprincipen bör få styra vilka utsläppsnivåer som recipienten kan antas klara när det inte är fastställt i vilken grad föroreningar tillförs från verksamheten respektive via naturliga källor och processer. De utsläppsvillkor som fastställs bör därmed hållas så låga som möjligt under en utredningstid.

I tillägg till tidigare synpunkter vill Länsstyrelsen framhålla att det kan behövas mängdvillkor för det årliga utsläppet av metaller, som rikt- eller gränsvärden, och att detta kan behöva utredas under en tid innan förslag till slutligt villkor lämnas.

Bolagets förslag till utredningar kan i huvudsak godtas till sitt innehåll, men Länsstyrelsen ifrågasätter i vilka delar det behövs tre års utredningstid. Nedan lämnas förslag till ytterligare utredningar.

Länsstyrelsen yrkar att bolaget åläggs att under en tid av högst 3 år, räknat från tiden när magasinet har tagits i drift, utreda behovet av ytterligare reningsåtgärder för utgående vatten från sand- och klarningsmagasinet och vilken reningsteknik som bäst ger möjlighet till långtgående rening av vattnet med avseende på samtliga förekommande föroreningar i löst och fast form före utsläpp till Brubäcken. Bolaget ska även under utredningstiden undersöka följande.

- Orsaken till dålig lukt i Brubäcken.

- Hur toxiskt det utgående avloppsvattnet och recipientvattnet i Brubäcken är för vattenorganismer vid olika tider under årscykeln.

- Hur toxiska ytsedimenten är för vattenorganismer i sjöarna Bruträsket, Bjurlidträsket och Bjurvattnet.

- Förekomsten av metaller i mark och grundvatten i Hötjärnsmagasinets avrinningsområde.

- Sambandet mellan pH, ammoniak och metaller i utgående vatten, samt förutsättningarna att genom åtgärder i reningsanläggningen och i källflödena åstadkomma begränsning av skador på grund av dessa parametrar i Brubäcken.

- Vilken inverkan en ändrad vattenföring får för Brubäcken och Bruträsket.

- Kemisk karakterisering av utgående suspenderad substans.

- Vilken minsta klarningsyta som behövs i slutfasen av sand- och klarningsmagasinets drifttid, i syfte att uppnå godtagbar rening av utgående vatten.

- Transporten av föroreningar i Brubäcken, särskilt av huvudsakliga och betydande ämnen, exempelvis zink, koppar, arsenik och krom.

Länsstyrelsen yrkar att bolaget åläggs att samråda med tillsynsmyndigheten om omfattningen och utformningen av de utredningar som krävs, samt att tillsynsmyndigheten ges rätten att efter samråd med berörda myndigheter godkänna utredningsförslagen och besluta om omfattningen och utformningen av utredningarna.

6.16.2 Dammfrågor och utloppskanal

Länsstyrelsen har yrkat att dammarna ska byggas med bästa teknik så att de är långsiktigt säkra. Bolaget har tidigare svarat att dammarna kommer att byggas med bästa möjliga teknik. Länsstyrelsen har några ytterligare synpunkter på vad som redovisats i frågan.

Utloppskanalens läge har bolaget redovisat på karta i bilaga 3 till konsultrapporten från SWECO VBB. Kanalens läge och utformning är fortfarande bristfälligt redovisad. Skalan på kartan gör det fortfarande omöjligt att se exakt var kanalen slutar, var och hur ett eventuellt dike grävs mellan kanalen och anslutande bäck från Östra Ålistjärnen, om och hur Östra Ålistjärnen berörs av dikesdragningen m m. Vidare bör uppgifter beträffande längd, bredd och djup på kanalen redovisas och samma uppgifter som rör det dike som avses grävas.

Beträffande frågan om att dammarna ska vara säkra i ett långt perspektiv (1000 år) vill Länsstyrelsen framföra följande:

Med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön ska verksamhetsutövaren se till att åtgärder vidtas för underhåll, övervakning och kontroll under minst 30 år efter avslutad drift av en deponi. Tillsynsmyndigheten kan bestämma en längre tid (33 § deponeringsförordningen 2001:512).

Naturvårdsverkets yrkande om en 30-årig period för verifiering av dammens konstruktion - med delrapporter vart femte år - ska ses mot bakgrunden av ovan nämnda bestämmelse i deponeringsförordningen. Bolaget har accepterat Naturvårdsverkets förslag till villkor i den delen.

Länsstyrelsen menar att det fortfarande finns vissa oklarheter i det långa tidsperspektivet. Vad händer efter den 30-åriga verifieringsperioden? Sker därefter inga ytterligare kontroller? Klarar dammkonstruktionerna säkerheten under t ex 200 år eller längre? Vem är då ansvarig om Boliden Mineral AB inte finns kvar som bolag?

6.16.3 Synpunkter på bolagets skrivelse 2005-09-22

6.16.3.1 Efterbehandling av magasinet

Länsstyrelsen vidhåller vad som framförts i tidigare yttrande den 5 september 2005, ab 61. Frågan om hur täckning av magasinet ska ske bör i vart fall utredas. Utredningen bör redovisas senast 3 år efter lagakraftvunnen dom.

6.16.3.2 Ekonomisk säkerhet för efterbehandling

Länsstyrelsen konstaterar att bolaget nu ändrat uppfattning om hur den ekonomiska säkerheten ska säkerställas. Bolaget föreslår att säkerheten ska bestå av pant, borgen inklusive bankgaranti enligt utsökningsbalken. Vidare anser bolaget att säkerheten ska ställas till förmån för tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen tillstyrker i dessa delar vad bolaget framfört.

I slutet av varje år, förslagsvis per 31 december, avrapporterar bolaget till tillsynsmyndigheten hur mycket sand som har deponerats i magasinet. Utifrån den uppgiften räknas sedan fram hur stort säkerhetsbelopp som ska finnas årligen.

Länsstyrelsen vidhåller att den ekonomiska säkerhetens storlek ska baseras på kostnaderna för alternativ 3 i utredningen om efterbehandling.

6.17 Länsstyrelsen, 2005-11-22 (aktbilaga 108)

Länsstyrelsen accepterar Boliden Mineral AB:s slutsats att inget av de ämnen som förekommer eller kan förekomma i sanden, vattnet eller slammet i Hötjärnsmagasinet förekommer i sådana halter att de omfattas av bilagan till Sevesoförordningen. Magasinet är därmed inte en anläggning enligt definitionen i 2 § Sevesolagen. Att säkerhetsrapporten (SR) ändå ska redovisas i detta ärende är en följd av att magasinet är en del av den verksamhet där anrikningsverket/lakverket ingår.

Länsstyrelsens tidigare konstaterande kvarstår att de konsekvenser vid ett eventuellt dammhaveri som redovisas i SR är av sådan art och omfattning att mycket stora krav på förebyggande säkerhetsåtgärder beträffande dammkonstruktion ska ställas om tillåtlighet medges. Länsstyrelsen håller fast vid tidigare yttranden i frågan om dammkonstruktionen, daterade den 5 september 2005 respektive den 2 november 2005.

Länsstyrelsen lämnar vidare följande synpunkter på de kompletteringar av säkerhetsrapporten enligt Sevesolagstiftningen som bolaget redovisat i aktbilaga 95.

6.17.1 Bedömningen av risker och konsekvenser

Beträffande Länsstyrelsens frågeställning angående konsekvenserna av ett dammhaveri som inträffar långt efter det att avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder är avslutade svarar bolaget att uppgifter om olyckor efter avslutad drift inte torde behöva tas in i SR. Detta för att SR behandlar olyckor i samband med driften av en verksamhet. Länsstyrelsen påpekar att deponier normalt betraktas som pågående förvaring av avfall (pågående miljöfarlig verksamhet) även efter det att avfall inte längre tillförs. Länsstyrelsen accepterar dock bolagets inställning att sådana uppgifter kan tas in i SR i ett senare skede.

6.17.2 Klassificering av sand och hydroxidslam

Bolaget redovisar i kompletteringen sin bedömning att det i magasinet inte kommer att förekomma något farligt ämne som anges i bilagan till Sevesoförordningen och att magasinet därmed inte är en anläggning enligt definitionen i 2 § Sevesolagen. Slutsatsen förefaller vara korrekt och i SR anges flera kommentarer i bilaga 3, dvs. flik 4 i SR, som understryker slutsatsen. På sidan 12(14) flik 4 anges att ”De angivna metallhydroxiderna är inte klassificerade som farliga ämnen enligt Sevesoförordningen”. På sidan 13 (14) flik 4 anges att ”Vattnet eller sanden innehåller inte några ämnen med riskfraser som klassificeras som farliga ämnen enligt Sevesoförordningen” samt ”Inga av de i sanden förekommande metallsulfiderna är klassificerade med riskfraser”.

Bilagan till Sevesoförordningen innehåller, vilket bolaget också anger i bilaga 4 till kompletteringen, dels särskilt namngivna farliga ämnen dels kategorier av farliga ämnen som delas in efter den riskklass ämnena tilldelas. För några metaller finns i klassificeringslistan (Kemikalieinspektionens föreskrifter (2005:5) med EG-harmoniserad bindande klassificering och märkning) uppsamlingsgrupper t ex ”blyföreningar utom sådana som är upptagna på annat ställe i listan” med riskklassificering beroende på halt av ämnet. Motsvarande gäller även för arsenikföreningar. Det innebär, vilket också påpekas i bilaga 4 till kompletteringen, att det för vissa av de förekommande föreningarna i hydroxidslammet och anrikningssanden är halterna som avgör vilken riskklass som ska användas och om Sevesoförordningens bilaga blir tillämplig. Vid bedömningen ska summeringsprinciperna enligt bilagan tillämpas.

Att Länsstyrelsen i det förra yttrandet angav att det troligen är sandens arsenikinnehåll som ligger närmast en klassificering som skulle innebära att anrikningssanden i sig faller in under tillämpningen av den högre kravnivån i Sevesolagstiftningen beror på att det i tabell 6 i bilaga 1 till efterbehandlingsplanen för Hötjärnsmagasinet redovisas en ”fullanalys” av anrikningssand. Där anges halten av arsenik till 0,16 %. Vid halter lika med eller över 0,2 % klassificeras arsenikföreningar som giftiga med riskklass R23/25. Den klassificeringen faller in under kategori 2, del 2 i bilagan till Sevesoförordningen och skulle leda till att den högre kravnivån enligt Sevesolagstiftningen träder in. I den komplettering som nu redovisats har arsenikhalten angetts till 0,08 %. Det är ju ett värde klart under den aktuella haltgränsen men det föranleder ändå frågan om vilken variation i anrikningssandens sammansättning som kan förekomma. Ett klargörande kan därmed fortfarande behövas i denna del.

6.17.3 Säkerhetsledningssystem, organisation och ansvar

Bolaget har i den reviderade och kompletterade fliken 3 i SR, bilaga 5 i kompletteringen, tydligare än tidigare beskrivit organisation, ansvarsfördelning och säkerhetsledningssystemet i övrigt för såväl anrikningsverket/lakverket som för Hötjärnsmagasinet, strukturen har genomgående blivit bättre i detta avsnitt. I och med att Hötjärnsmagasinet inte är en anläggning enligt definitionen i 2 § Sevesolagen och att förekommande olycksrisker har en direkt koppling till dammsäkerheten vid anläggningen och inte något direkt samband med olycksrisker vid anrikningsverket/lakverket kan uppgifterna och detaljeringsnivån i Del B Hötjärnsmagasinet accepteras i detta skede. Bolaget anger att man fortfarande har för avsikt att revidera SR i enlighet med 11 § Sevesolagen innan magasinet tas i bruk.

6.17.4 Övrigt

Länsstyrelsen bedömer att bolaget även i övrigt redovisat godtagbara kompletteringar på de frågeställningar Länsstyrelsen tog upp i tidigare yttrande den 18 oktober 2005.

6.18 Skellefteå kommun, 2005-08-30 (aktbilaga 65)

Skellefteå kommuns kommunstyrelse har beslutat

att i avvägningen mellan företagets behov och andra intressen vill kommunen understryka betydelsen av gruvnäringen för kommunens näringsliv och att det nya sandmagasinet är av avgörande betydelse för gruvverksamhetens utveckling och fortlevnad

att överlämna tekniska nämndens yttrande för va-verksamheten till miljödomstolen.

Tekniska nämnden har sedan beslutat att godkänna en tjänsteskrivelse från Tekniska kontoret och att översända den till miljödomstolen. I tjänsteskrivelsen framförs följande synpunkter

Tekniska kontoret vill än en gång slå fast att alla kostnader som belastar Skellefteå kommun som organisation i allmänhet, och VA- kollektivet i synnerhet, i samband med Boliden Mineral AB:s projekt enligt ovan skall tillföras projektägaren Boliden Mineral AB.

Som redovisats ovan i bilaga 2 inverkar projektet på Skellefteå kommun, tekniska kontorets verksamheter. Tekniska kontoret förutsätter att i ett tidigt skede bli underrättat inför varje etapp av projektet, för att kunna påverka detaljutformningen av t.ex. olika tekniska lösningar, som i något avseende inverkar på kontorets verksamhet. Boliden Mineral AB redovisar vidare önskemål om att träffa överenskommelser med Skellefteå kommun, gatukontoret (tekniska kontoret) i olika frågor. Det är då viktigt att påpeka att vissa av frågeställningarna t.ex. frågan om ny utsläppspunkt för renat spillvatten från avloppsreningsverket inte enbart är en fråga för Boliden Mineral AB och tekniska kontoret, utan i högsta grad även för tillsynsmyndigheten. Det kan alltså komma att bli fler berörda i förhandlingarna än vad som framgår av Boliden Mineral AB:s beskrivning.

Det är även av stor vikt att fundera över vilka konsekvenserna blir efter att sandmagasinet avslutats, speciellt vad gäller utloppsledningen från avloppsreningsverket.

Av analysen framgår att vid haveri av damm F påverkas råvattenuttaget ur Skellefteälven både i Båtfors, för Bolidens samhälle, och råvattenuttaget i Skellefteå stad, avsett för centralorten.

Vid haveri av damm H1 påverkas råvattenuttaget i Skellefteå stad på liknande satt som vid haveri av damm F. Dessutom skriver man i analysen att:

"En planerad vattentäkt ligger i Kniken nedströms Selsforsen. och en reservvattentäkt planeras till området kring Klutmark på södra sidan av Skellefteälven. Eventuellt kan ett framtida skyddsområde sträcka sig till Granforsmagasinet då ett nytt uttagsområde samt infiltration planeras. Slindåsen är skyddsvärd ur ett framtida vattenförsörjningsperspektiv. Beredskapsplaner bör tas fram för att skydda dessa områden vid ett eventuellt dammhaveri"

Tekniska kontoret anser att dessa beredskapsplaner ska tas fram i samråd med kontoret, men bekostas av projektägaren, Boliden Mineral AB.

En ny grundvattentäkt, baserar inte enbart råvattenuttaget från Knikenområdet, utan även från råvattenuttag norr om Selsforsens kraftstation, för vidare uppumpning och infiltration in i Slindåsen.

Ett framtagande av beredskapsplaner för grundvattenprojektet måste även inrymma denna del.

Vid all verksamhet i samband med anläggande, drift och avslutning av ovanstående anläggning, samt vid eventuella dammbrott, förutsätter tekniska kontoret att skadeståndsrättsliga regler gäller för att kompensera de skadedrabbade.

6.19 Skellefteå kommuns miljönämnd, 2005-08-18 (aktbilaga 53)

Miljönämndens har beslutat

att tillstyrka Boliden Mineral AB:s ansökan men under förutsättning att villkoren i tillståndet kompletteras enligt nedan:

att för utsläppet av vatten från Hötjärnmagasinet ska gälla följande provisoriska riktvärden, räknade som månadsmedelvärden (totalhalter):

Cu högst 6 µg/1

Zn ” 60 µg/1

Cd ” 0,1 µg/1

Pb ” 3 µg/1

Cr ” 15 µg/1

Ni ” 15 µg/l

As ” 15 µg/1

Hg ” 0,05 µg/1

Olja ” 200 µg/1

Dessutom ska som riktvärde och dygnsmedelvärde gälla att pH ska hållas inom intervallet 7-8.

att som provisoriskt riktvärde (maxhalter) för totalt ammoniakkväve (NH4+ och NH3) i utgående vatten ska gälla samma nivåer som de kanadensiska gränsvärdena för skyddande av akvatiskt liv (Water quality criteria for nitrogen, Government of British Columbia, Canada, 2001).

att bolaget utreder de biologiska effekterna av utsläppen av fosfor (tot-P och PO4-P) i Granforsmagasinet och i Skellefteälven.

att när tre år förflutit med Hötjärnmagasinet i drift ska Boliden Mineral AB föreslå slutliga villkor för utsläppen ifrån magasinet i syfte att minimera utsläppen. Förslaget ska vara uppdelat på halter för enskilda ämnen och parametrar. Förslaget ska bygga på utvärdering av driften. Förutom biologiska och vattenkemiska undersökningar i recipienten ska toxicitetstester av utgående vatten utföras under en hel årscykel. Utredningen genomförs i samråd med tillsynsmyndigheten.

att skyddsdike utanför damm H ska utformas så att dränagevatten från dammen inte släpps igenom och negativt påverkar Bjurlidträsket. Dränagevattnet avleds till Brubäcken. Grundvattenrör ska placeras utanför dammen för att bedöma läckage och ev. påverkan. Grundvattenrör ska även placeras utanför damm F för att kontrollera läckage och metallhalter i olika utströmningsriktningar.

att dammarna ska byggas enligt bästa möjliga teknik så att de är långsiktigt säkra. Arbetena ska under byggnadstiden kontrolleras och slutbesiktas av en utomstående kontrollant.

att reviderad efterbehandlingsplan ska inlämnas till tillsynsmyndigheten i god tid innan verksamheten avslutas. Ekonomisk säkerhet för efterbehandling ska ställas utifrån beräknade kostnader för efterbehandlingen.

att i sand och klarningsmagasinet klarnat vatten skall återanvändas i anrikningsverket i så stor utsträckning som är möjligt. Vattenbehovet i anrikningsverket skall dock alltid till minst 50 % täckas med vatten från sand- och klarningsmagasinet.

att gällande kontrollprogram ska revideras och anpassas till verksamheten i samråd med tillsynsmyndigheten.

6.19.1 Motivering

Miljönämnden har den 6 maj 2005 § 39 yttrat sig till miljödomstolen och begärt kompletteringar av Boliden Mineral AB:s ansökan om anläggande av Hötjärnsmagasinet. Boliden Mineral AB har den 29 april 2005 till miljödomstolen inlämnat slutliga kompletteringar.

Miljönämnden anförde i sin kompletteringsbegäran att Boliden Mineral AB skulle lämna förslag på riktvärden för utsläpp av enskilda metaller. Något sådant har inte getts in. I avsaknad av ett sådant förslag kan bakgrundsfakta hämtas från kompletteringen av miljökonsekvensbeskrivningen "Miljöriskbedömning för ämnen i utgående vatten från Hötjärnsmagasinet" (Lennart Lindeström och Mats Tröjbom). Av den framgår att de förväntade utsläppen av metallerna till recipient är betydligt lägre än det sammanslagna riktvärde som Boliden Mineral AB föreslår för zink, koppar, bly och arsenik i utgående vatten ifrån Hötjärnsmagasinet. Av tabell 5, s. 10, framgår att beräknade maximala förväntade halter under ett normalår är i storleksordningen 5 % av bolaget föreslaget riktvärde även fast kadmium och krom läggs till. (Några förväntade värden för kvicksilver finns inte angivna).

6.19.2 Föreslagna riktvärden för metaller

Som utgångspunkt för föreslagna riktvärden för utsläpp används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (1999). Riktvärdena ligger på gränsen mellan klass 3 och 4 eller lägre, dvs. måttligt höga halter eller lägre. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder baseras på metallernas totalhalter i vattnet. Totalhalter används också av andra länder ex Kanada och Norge (Rapport 4920, Naturvårdsverket 1999). Totalhalter är inte något optimalt mått för att bedöma en metalls toxicitet men det är i dagsläget det lämpligaste att stödja sig på som bedömningsunderlag. Naturvårdsverket håller på att omarbeta bedömningsgrunderna inom ramen för EU:s vattendirektiv. Tills dessa är färdiga anser miljönämnden att det är befogat att stå fast vid Naturvårdsverkets bedömningsgrunder på metallers totalhalter som underlag till provisoriska riktvärden. När nya metoder för att bedöma metallers giftighet blir allmänt vedertagna kan de ge bättre underlag för att sätta utsläppsvillkor.

Sammantaget finns motiv för att de föreslagna riktvärdena får gälla under en utredningsperiod. Efter tre års drift bör ett material finnas tillgängligt (analysresultat, försök etc.) som kan utgöra underlag för slutliga villkor.

6.19.3 pH

Ett högt pH-värde är vikigt för metallreningen, men ett för högt pH- värde kan leda till höga halter av toxisk ammoniak i utgående vatten.

6.19.4 Kväve

Bakgrund: Det saknas tillämpbara svenska bedömningsgrunder för kväve och dess fraktioner (ammonium och ammoniak). Det som finns utgår från arealförlust av totalkväve. I andra länder bl.a. Kanada och USA finns olika typer av gränsvärden för totalt ammoniakkväve (NH4+ och NH3) för att skydda akvatiskt liv. I tabell 1 redovisas exempel på de kanadensiska gränsvärdena. Förslagsvis används de i Kanada använda maxkoncentrationerna som riktvärden.

Tabell 1. Kanadensiska gränsvärden (mg N/l) för totalt ammoniakkväve (NH4+ och NH3) för skyddande av akvatiskt liv (Water quality criteria for nitrogen, Government of British Columbia, Canada, 2001).

Temp Max koncentrationer (mg N/1)

pH 7 pH 8

0° C 23,2 6,55

5° C 21,6 6,14

10° C 20,5 5,86

15° C 19,7 5,68

20° C 19,2 5,74

Sammantaget finns motiv för att även de föreslagna riktvärdena för kväve får gälla under en utredningsperiod. Efter tre års drift bör ett material finnas tillgängligt (analysresultat, försök etc.) som kan utgöra underlag för slutliga villkor.

6.19.5 Återvinning av vatten till anrikningsverket

För att försörja anrikningsverket med processvatten pumpas idag vatten från Bastuträsket, Klintforsåns avrinningsområde. Vid låga vattennivåer i Bastuträsket har periodvis merparten av allt vatten tagits i anspråk för att försörja anrikningsverket med processvatten. Detta har lett till stora problem i Klintforsån i form av bottenfrysning och uttorkning av lekbottnar. De nya möjligheterna till återpumpning från Hötjärmnagasinet till anrikningsverket medför förbättrade förhållanden i Klintforsån. Detta skulle även gynna friluftslivet och sportfisket i Boliden och Skellefteå.

6.19.6 Säkerhet

Det system för beräkning av säkerhet för efterbehandling som Boliden Mineral AB lämnat bedöms som svårt att tillämpa. Om det ur finansiell synvinkel är motiverat med en uppdelning av kostnaden är det bättre att lägga upp den som en typ av amorteringsplan jämfört med att försöka förutsäga efterbehandlingsbehovet år för år.

6.20 Skellefteå kommuns miljönämnd, 2005-11-02 (aktbilaga 97)

Miljönämnden yttrar sig med anledning av bolagets nya säkerhetsrapport och komplettering av ansökan.

Miljönämnden beslutar

att vidhålla tidigare beslut gällande förslag på provisoriska riktvärden för utsläpp till recipient från sandmagasinet samt förslag på vattenåtervinning från sandmagasinet.

att när tre år förflutit med Hötjärnsmagasinet i drift ska Boliden Mineral AB i samråd med tillsynsmyndigheten föreslå lämpliga skyddsåtgärder i recipienten. Syftet ska vara att förbättra förhållandena för fisk och bottendjur i enlighet med fastställda biologiska mål. Bolaget ska genomföra dessa skyddsåtgärder i samråd med tillsynsmyndigheten.

att det biologiska målet under driften av Hötjärnsmagasinet för recipienterna ska vara:

1. I Skellefteälven (Granforsmagasinet) ska inte fisk och bottendjur påverkas negativt.

2. I Brubäcken på sträckan nedströms Bruträsket och till mynningen av älven ska fisk kunna leva under hela året och antalet bottendjursarter ska öka i förhållande till situationen 2003.

3. I Brubäcken på sträckan Hötjärnsmagasinet t.o.m. Bruträsket sätts inga biologiska mål under driften av Hötjärnsmagasinet.

att avstå från att kommentera inlämnad säkerhetsrapport

att ansluta sig till Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets yrkande när det gäller kompletterande efterbehandling till vattentäckning av sandmagasinet.

6.20.1 Kommentarer till Boliden Mineral AB:s yttrande över miljönämndens tidigare beslut

6.20.1.1 Utsläpp till recipient

Miljönämnden vidhåller sitt beslut om provisoriska riktvärden med en ändring. Provisoriskt riktvärde för koppar ska vara högst 9 µg/l.

Boliden Mineral AB har i sina förslag till riktvärden räknat upp de lösta halterna med en faktor 5 för att få fram totalhalter. I bolagets komplettering till miljödomstolen har de dock angett omräkningsfaktorer mellan 1 och 2,1 vid omräkning från lösta halter till totalhalter.

Boliden Mineral AB avser undersöka bakgrundshalter i Brubäckens avrinningsområde. Miljönämnden ser positivt på detta. Nämnden vill informera om att Bygg- och miljökontoret i ett pågående projekt med syfte att undersöka metallbelastningen på sjöar och vattendrag i området har analyserat metallers bakgrundshalter i fyra sjöar inom avrinningsområdet. Analyserna har utförts på sediment på ca 30 cm djup, vilket motsvarar tiden före gruvverksamhetens etablering i området. Förutom arsenik ligger halterna av bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink i närheten av de bakgrundshalter som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999), rapport 4913. Resultatet tyder på att de naturliga bakgrundshalterna i sjöar och vattendrag inte är förhöjda på grund av den mineralisering som finns i området.

När det gäller utsläppen av kväve avser sökanden att använda resultat från en pågående undersökning av totalkväve i gruvvatten i Garpenbergsområdet. Miljönämnden anser att en jämförelse med situationen i Garpenberg är svår att göra eftersom cyanidlakning inte används där. Nämnden vill än en gång poängtera vikten av att nivåer för kvävevillkor sätts utifrån totalt ammoniakkväve (NH4+ och NH3) och dess variation med pH och temperatur.

6.20.2 Biologiska mål

Miljönämnden kommer vid förhandlingen att presentera motiv för de biologiska målen och närmare precisera deras innehåll.

6.20.2.1 Vattenåtervinning

Boliden Mineral AB anser att villkor avseende vattenanvändningen i anrikningsverket i första hand bör föreskrivas i tillståndet för verket och att frågan alltså inte bör prövas i detta mål. Bolaget avser emellertid att nu närmare undersöka förutsättningarna för ökad återvinning/användning av vatten till verket och i vilken utsträckning återvinning/användning kan ske. Frågan är komplex. Dels måste bedömas i vilken utsträckning processen i verket klarar användning av vatten från magasinet, dels måste konsekvenserna för utsläppen från magasinet utredas. Ökad återvinning innebär minskat tillskott av vatten från Klintforsån, vilket i sin tur innebär minskat flöde ut från magasinet. Recirkulation kan också påverka halterna av metaller och andra ämnen i det utgående vattnet. Sökanden avser att samordna utredningen av vattenåtervinning/användning med utredningen inför förslag av slutliga utsläppsvillkor.

Miljönämnden står fast vid sitt beslut att minst 50 % av anrikningsverkets vattenbehov ska täckas med vatten från det nya sand- och klarningsmagasinet, dvs. att en återanvändning av vatten skall ske. Återanvändning av vatten från sand- och klarningsmagasin är något som är villkorat och förekommer vid ett flertal gruvanläggningen i Sverige. Resultat från dessa anläggningar bör kunna vara en bra utgångspunkt för Boliden Mineral AB:s föreslagna utredning. Nämnden godtar bolagets förslag om att utreda vilken inverkan detta får för recipienten då frågan är komplex. Det är viktigt att utredningen sker i samråd med tillsynsmyndigheten och belyser påverkan på recipienten både vad gäller vattnets kvalitet och hur vattendragets strandzon påverkas.

6.20.2.2 Säkerhetsrapport

Boliden Mineral AB har inlämnat en kompletterad säkerhetsrapport. Miljönämnden kan konstatera att säkerhetsrapporten är kompletterad men avstår från att kommentera den.

6.20.2.3 Efterbehandling

Miljönämnden vill komplettera sitt yttrande i frågan om efterbehandling av sandmagasinet när det gäller sluttäckning. Såväl Naturvårdsverket som länsstyrelsen har påvisat att det finns alternativa metoder att slutbehandla magasinet som kan innebära att säkerhetsriskerna med en vattentäckning kan minskas. Detta genom att morän eller annat material används för att sluttäcka anrikningssanden i kombination med vatten. På det viset minskar mängden fritt vatten och följderna vid ett eventuellt dammbrott. Nämnden ser positivt på att sådana alternativ utreds och vill därför ansluta sig till Naturvårdsverkets och länsstyrelsens yrkanden i denna fråga.

6.21 N.R huvudmän, 2005-08-18 (aktbilaga 52)

Sökanden har inte upptagit dem såsom sakägare i målet. I konsekvensutredningen för ett eventuellt dammbrott vid huvudalternativet (bilaga E1.16 till miljökonsekvensbeskrivningen) är angivet att risk finns för förlust av många människoliv i Bjurvattnet vid haveri av damm F. I bilaga 4 till konsekvensanalysen är angivet vilka fastigheter som ligger inom riskzonen, dvs. huvuddelen av dem (bilaga till denna skrift).

Situationen för dessa fastigheter är alltså lika utsatt som den som var föremål för domstolens prövning i målet om Nya sjön (XX 3:11, B.R m.fl.). Med hänvisning till miljödomstolens avgörande i målet (domen 2004-11-22 i M 3068 03) gör de gällande att de av dem som har sitt bostadshus under nivån + 194 m är sakägare i målet.

Det ansökta företaget kommer att medföra att deras fastigheter inom riskområdet kommer att sjunka avsevärt i marknadsvärde. Risken för dammhaveri och därmed föreliggande risk för förlust av människoliv innebär nämligen att en köpare kommer att avhålla sig från köp eller i vart fall erlägga en betydligt lägre köpeskilling för nu aktuella fastigheter (psykisk immission).

Med hänvisning till bestämmelsen i 22 kap 1 § st. 2 pkt 2 MB bör därför miljödomstolen förelägga sökanden att lämna ersättningsförslag till nu berörda sakägare.

För det fall inte miljödomstolen bifaller yrkandet om ersättningsförslag yrkas att frågan om ersättning för påverkan av marknadsvärde i nu aktuellt hänseende uppskjutes att avgöras först efter en prövotid. Längden på prövotiden bör vara åtminstone fem år från det dammarna byggts.

När det särskilt gäller Vattenföreningens intressen får anföras.

Inte heller Vattenföreningen har upptagits som sakägare. Enligt PM den 26 april 2005 berörs endast en kommunal vattenledning. Den Vattenföreningen vid Bjurvattnet ekonomisk förening tillhöriga ledningen är emellertid ansluten till den kommunala ledningen vid korsningen Bjurvattnetvägen - Långdalsvägen. Ledningen berörs sålunda av såväl överdämningen som dammarna. Vattenföreningen yrkar att bolaget ska svara för underhåll och förnyelse av ledningen på den sträcka som kan påverkas av dammen. Detta innebär att om man flyttar på ledningen så har man ingen skyldighet att underhålla eller förnya ledningen på den sträckan.

Det yrkas att Boliden Mineral AB redovisar förslag på åtgärden.

När det gäller vissa villkor för tillståndet kan följande anföras för närvarande.

Under byggnadstiden kommer en del av väg 857 att hamna i dammen och kommer då att stängas av. Det kommer att innebära en vägförlängning på 8 km för dem som bor i Bjurvattnet och ska till Boliden. Det lär finnas en annan väg som går mellan Bjurvattnet och väg 95. Det yrkas att bolaget ska svara för att den enskilda vägen kan användas under tiden väg 857 måste stängas av. Det förutsätts att bolaget ska svara för vägens underhåll och att den återställs när vägen över dammen åter kan tas i drift.

Vidare görs gällande att tillståndet bör innehålla begränsningen att deponering av anrikat material eller avfall inte får ske på en högre nivå än 1 meter under sjöytan. De har nämligen kunnat konstatera att särskilt vid frusna förhållanden, dammpartiklar från befintliga deponierna i Gillervattnet sprids vida omkring och ibland ända ner till Bjurvattnet. Vindförhållandena vid det kommande magasinet befaras bli sådana att det nya magasinet kan innebära spridning av föroreningar till Bjurvattnet i betydligt högre utsträckning.

För närvarande bestrids att sökanden meddelas verkställighetstillstånd.

6.22 T.B huvudmän, 2005-08-31 (aktbilaga 56)

6.22.1 Inställning och yrkanden

De bestrider Boliden Mineral AB:s ansökan om att anlägga och driva Hötjärnsmagasinet.

För det fall miljödomstolen bifaller ansökan helt eller i delar framställer de yrkanden i enlighet med vad som framgår av det följande i denna inlaga samt under rubriken Sammanfattning.

6.22.2 Allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken

6.22.2.1 Lokalisering

6.22.2.1.1 Alternativet H0/1a

6.22.2.1.1.1 Allmänt

I ansökningshandlingarna anges ett antal specificerade krav på deponins lokalisering (t.ex. s. 99 i MKB:n). Efter att med dessa krav ha sorterat bort ett antal ursprungliga alternativ har slutligen fyra alternativ utretts mer grundligt: alt. 3, alt. H1, H2 och alt. H0/1a. Alt. 3 har sorterats bort på den grunden att en recipient skulle tas i anspråk (enbart på den grunden, som det får förstås).

Vad till att börja med gäller alternativet H0/1a eller liknande alternativ så vill de jämföra detta med alt. H1 utifrån de kriterier som Boliden Mineral AB själv använt och varigenom man underkänt alternativet.

6.22.2.1.1.2 Volym i förhållande till areal

Det skall här påpekas att den areal som skulle komma i fråga för H0/1a huvudsakligen är på mark som sedan tidigare tillhör Boliden Mineral AB. Det innebär sålunda ingen större kostnad för och mindre problem med motstående intressen.

6.22.2.1.1.3 Anläggnings- och efterbehandlingskostnader samt täktbehov

Anläggningskostnaderna för alt. H0/1a har såvitt de funnit inte redovisats i ansökningshandlingarna. Energiförbrukning för anläggande av alt. H0 finns på s. 89 i MKB:n.

Efterbehandlingskostnaderna om metoden överdämning plus moräntäckning av beacher väljs, blir nio miljoner kr. dyrare om alt. H0/1a väljs i stället för H1.

Några beräkningar av moräntäktbehov och möjligheterna att tillgodose detta har inte redovisats vad gäller alt. H0/1a varför alternativet inte kan bedömas i detta avseende. Det nämns emellertid på några ställen i CM Tracings utredning att tillgången i området för detta alternativ bör vara god.

6.22.2.1.1.4 Område för rennäringen

Området som skulle överdämmas vid alt. H0/1a blir i vart fall inte av den storleken att det kan ha någon nämnvärd betydelse för renskötseln. Det kan svårligen tilläggas någon betydelse för valet av dammläge. Varken Boliden mineral AB eller aktuell sameby har preciserat vilka störningarna skulle bli eller deras omfattning.

6.22.2.1.1.5 Biotoper och arter

Området omkring Hötjärnen innehåller biotoper av sådant slag som synes vara av större värde än alt. H0/1a där arealen nyckelbiotop är totalt tre ha medan det är elva ha under alt. H1 (s. 63 i MKB). Inverkan på sjöar, vattendrag och våtmarker anses vara avgjort allvarligast vid H1 jämfört med H0/1a. Påverkan på skogsmark blir större av alt. 1a p.g.a. eventuella hackspettshäckningar och lappranunkelns växtplatser. Ingen av de båda arterna kan dock sägas vara särskilt hotade i Norrland.

Hötjärnen är en fågellokal av värde. Utöver vad som framkommer av naturvärdesinventeringen förekommer där exempelvis sångsvan och trana. Gråhakedoppingen som omnämns i utredningen är en relativt sällsynt art i Sverige med omkring 600 par, varav 400 i Norrland (Källa: S. S., S.M. & T.M. 1999. Svensk Fågelatlas, Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.)

Som uppmärksammats i nämnda utredning kommer den rödlistade nattsländan Oecetis furva att försvinna för det fall Hötjärnen överdäms. Det är en konsekvens som måste tilläggas större vikt, särskilt som alt. H0/1a inte får följder av det slaget.

6.22.2.1.1.6 Landskapsomdanande

På vilket sätt alt. H0/1a skulle bli mer landskapsomdanande än H1 har inte närmare angivits. Det blir visserligen fråga om längre dammar i det förra alternativet men frågan är om de blir mer synliga och påtagliga för befolkning och allmänhet. Området och dess omgivning är obebodda. För de boende i Bjurliden är alt. H1 avgjort en mer landskapsomdanande anläggning.

6.22.2.1.2 Alternativet H2

Alternativet H2 är i allt väsentligt en mindre variant av H1 och därför är genomgående miljökonsekvenserna mindre p.g.a. H2 än H1. Exempelvis skulle en stor miljövinst göras genom att Hötjärnen bevarades och den sydöstra dammen inte hamnade intill och delvis i Bjurlidträsket, vilket föreslås bli fallet med H1.

Energiförbrukningen under anläggandet av dammarna blir tydligen lägre vid H1 än vid H2. Åtgången av diesel skulle bli 2 622 m³ i stället för 1 767 m³ - en skillnad på 855 m³ och i transporterat byggmaterial 2 880 m³ i stället för 2 325 m³ - en skillnad på 555 m³. Denna något större energiåtgång kan naturligtvis inte tillmätas någon betydelse i sammanhanget med de betydligt större miljökonsekvenser som blir resultatet vid alt. H1.

Kapaciteten för detta alternativ blir lägre. Den kommer enligt Boliden Mineral AB:s beräkningar att vara fylld efter 18 år. - Oavsett om ett magasin räcker i 18 eller 20 år är det svårt att sia om i vilken situation Boliden Mineral AB:s produktion är och därmed vilket behov som då finns av ytterligare deponi. Även om man nu bygger en damm som rymmer 20 Mm³ så vet vi inte om det, när den är slutfylld, finns behov av ytterligare utrymme. I vart fall har inte bolaget redovisat något sådant. Eventuellt har man efter både 18 och 20 år behov av en deponi i ytterligare ett antal år och måste då söka nytt tillstånd att utöka magasinskapaciteten. Frågan är således: Varför är det nu så viktigt att sandmagasinet kan drivas i just 20 år?

De är givetvis införstådda med att Boliden Mineral AB vill bygga ett magasin som är det företagsekonomiskt effektivast möjliga - största möjliga kapacitet och längsta driftstid till lägsta kostnad. Detta intresse måste dock vägas mot de oerhörda miljökonsekvenserna alt. H1 ger upphov till.

6.22.2.1.3 Nollalternativet

Vilka konsekvenser skall vägas in i det? På s. 19 i MKB:n sägs att det innebär att Gillervattnet används så länge som möjligt och inget nytt sandmagasin anläggs. Vad gäller konsekvenser för boende och markägare sägs att om inget nytt magasin anläggs så har Boliden Mineral AB ingen möjlighet att fortsätta gruvdriften i området, vilket innebär avsevärda konsekvenser för de boende och näringslivet i regionen. - De menar att en sådan eventuell konsekvens inte har någon betydelse i sammanhanget. En miljökonsekvensbeskrivning skall ta sikte på följder för miljön och är inte något forum för andra spekulationer, jfr prop. 1997/98:45 II s. 62 ff.

6.22.2.1.4 Energiförbrukningen

Hur stor denna blir vid alt. 1a har inte utretts och angivits, se s. 89 i MKB:n. Energiförbrukningen för H0 är knappt hälften av den för H1.

6.22.2.1.5 Moränbehov

Hur alt. H0/1a skulle fungera moräntäktmässigt är inte utrett i CM Tracings undersökning. Enbart H0 i sig är undersökt och volymbehovet för den är konstaterat med marginal.

Vidare menar de att det inte finns skäl att diskvalificera alt. H2 p.g.a. det endast med liten marginal befunnits klara sig med tillräckliga massor. Att man eventuellt skulle vara tvungen att hämta massor från andra täkter uppvägs av andra nackdelar med att välja H1 jämfört med H2.

6.22.2.1.6 Påverkan på befolkning

Vad som slutligen men närmast är största vinsten med att välja ett annat alternativ än H1 är de minskade konsekvenserna för invånarna främst i byn Bjurliden, vilka förutom ideellt lidande drabbas av kraftigt sänkta fastighetsvärden. Det finns ett 40-tal ägare till bostadshus vid Bjurlidträsket som kommer att drabbas på detta sätt, vidare härom i det följande i avsnitt 6.22.4.3.

Oavsett vad som kommer att framkomma vid prövningen av tillståndsfrågan i fråga om risker för läckage och strömningar av eventuellt giftigt vatten till Bjurlidträsket och intilliggande brunnar så kommer de boendes oro för sådant att bestå.

6.22.2.1.7 Slutsats

Deras bestämda uppfattning är att med hänsyn till vad som ovan anförts om de förhållandevis små ekonomiska fördelar som alt. H1 innebär jämfört med andra alternativ och med hänsyn till de större konsekvenser alternativet har för människors hälsa och miljön, så kan inte kraven enligt lokaliseringsregeln anses uppfyllda, 2 kap. 4 § MB. I vissa fall är jämförelsematerialet avseende ett eller flera alternativ, som påpekats, bristfälligt vilket också det visar att ansökan inte klarar lokaliseringskravet.

Boliden Mineral AB.s ansökan om att anlägga sandmagasin enligt alt. H1 skall alltså redan på denna grund avslås.

6.22.2.2 Försiktighetsprincipen

6.22.2.2.1 Särskilt om grundvattenströmningar

I tekniska beskrivningen, s. 28, sägs att olyckliga omständigheter skulle kunna leda till att magasinsvatten ändå tränger ut i Bjurlidträsket via grundvattenströmningar. För att undvika sådant planeras ett skärmdike längs delen av sjön närmast damm H. Diket skall bli tillräckligt djupt för att skapa en gradient av grundvattenytan från sjön till diket och skapa en tryckbarriär som förhindrar grundvatten från magasinet att strömma in i sjön.

I bilaga B5.6, s. 9, föreslås en mer detaljerad beräkning av vattenståndsvariationerna med uppdaterade hydrologiska data (dygnsvärden). Någon sådan har dock inte presenterats av sökanden såvitt framgår av senare kompletteringar.

Det har inte kunnat konstateras någon påverkan idag av grundvatten i området, MKB: s. 37. Brunnarna i Bjurliden är i stort sett bra. Därför krävs att man är särskilt noggrann när man utreder risker för framtida påverkan på grundvattnet.

För att hindra grundvattenströmning från magasinet till Bjurlidträsket anges i Bergab:s vattenbalansstudie två alternativ: Det ena är att man installerar pumpar och det andra är dräningsdike i kombination med ett skärmdike. Pumpningen skulle upphöra vid driftstidens slut och är p.g.a. därav, enligt Bergab, inte lämpligt. Vad gäller skärm- eller skyddsdiket anger Bergab att förutsättningarna för ett skyddsdike måste utredas noggrannare. Om man valde alt. H2 i stället skulle situationen vara mycket bättre och skyddet mot grundvattenströmningar kunde lösas enbart genom ett dräneringsdike.

Enligt vad ansökningshandlingarna innehåller finns som framgår ovan tveksamheter kring skärmdikets funktion. Bergab:s rapport avslutas med orden: ”Förutsättningarna för anläggande av detta skyddsdike måste dock utredas noggrannare inför detaljprojekteringen.”

Geoteknikern E.A vid Ramböll i Stockholm har på deras uppdrag granskat förslaget med de aktuella dikena. Till att börja med menar han att jordlagren och planerad fyllning mellan Bjurlidträsket måste vara tillräckligt täta. De undersökningar som gjort visar att jorden huvudsakligen utgörs av en sandig siltig morän med låg permeabilitet som skall kunna ge tillräcklig täthet. Sammansättningen kan dock variera. Skärmdiket får inte heller läggas för nära sjön och området mellan diket och sjön måste vara utformat så att det inte genom sättningar eller erosion kan skapas ett nytt utlopp från sjön till diket.

Skärmdikets funktion förutsätter att det inte finns ett permeabelt jordlager under diket varigenom förorenat grundvatten kan passera. Undersökningar har gjorts endast ned till fem meters djup. Det kan inte uteslutas att det finns ett permeabelt jordlager under denna nivå som kommer att stå i hydraulisk kontakt med såväl planerat sandmagasin som med sjön.

Problem med uppgrundning av diken med tiden är vanligt särskilt i siltiga jordar, som är fallet här. En lösning med ett skärmdike förutsätter därför att verksamhetsutövaren regelbundet rensar diket.

Dämning i diket kan uppstå på många sätt. Vintertid kan det förmodas att diket fryser igen och fylls med snö. Skärmdikets funktion under vintern är således tveksam.

Det bör dock nämnas att det med föreslagen utformning med en grundläggning på tät morän det endast skall vara små mängder vatten som läcker ut från magasinet. Av denna mängd torde det mesta vattnet omhändertas i dränagediket.

Trots A optimism som framkommer i det sista stycket ovan så är det ingen tvekan om att det måste finnas ett fungerande skydd mot grundvattenströmningar till Bjurlidträsket utöver dränagediket. Något annat antyds inte heller av i ansökningshandlingarna. Såvitt kan förstås måste skyddet fungera under överskådlig framtid eftersom dammen skall stå kvar efter driftstid och efterbehandling. - Både pumpning och lösning med skärmdike ter sig mycket tveksamma särskilt med hänsyn till tiden efter driftstiden. Då skulle pumpning upphöra så det är egentligen inget alternativ alls. Vad gäller ett skärmdike så måste det underhållas genom rensningar och kontroller måste ske så att tätheten i jordlagren runt diket inte förändras. Till detta kommer att det starkt kan ifrågasättas om diket alls kommer att fungera vintertid.

För det fall en lösning med skärmdike blir aktuellt menar de att det meddelas villkor om fortlöpande kontroll av jordart och täthet i schakt för diket, samt att i förekommande fall vidta erforderliga tätningsåtgärder. Någon form av villkor avseende kontroll och vidtagande av rensningar av diket bör också meddelas.

Slutligen får påminnas om att ett sätt att komma undan problemen, såsom nämndes i Bergab:s utredning, är att avstå från att bygga damm H1 och i stället förlägga dammen ett antal hundra meter bort från Bjurlidträsket. Detta är av största vikt att beakta eftersom av vad som framgår ovan har inte kunnat presentera någon lösning som kan garanteras fungera i långtidsperspektivet. Om och när funktionen av en lösning upphör och grundvattenströmningar bort från dammen uppkommer blir följderna oerhört mycket allvarligare om dammen ligger intill Bjurlidträskets strand jämfört med om den ligger ett antal hundra meter längre bort från sjön och byn.

6.22.2.2.2 Övrig påverkan på vattentäkter m.m.

Det finns några fastigheter runt Bjurlidträsket som tar en del av sin vattenförsörjning direkt ur sjön. En sådan fastighet är XX 1:17 som har en permanentbostad. Brunnarna på många fastigheter ligger nära Bjurlidträskets strand. Om vatten från magasinet skulle komma in i Bjurlidträsket skulle det komma att få betydligt allvarligare följder för fastigheters vattentäkter än vad Boliden Mineral AB angivit.

De menar att Boliden Mineral AB bör åtaga sig eller åläggas att bekosta kommunalt vatten till de fastigheter som har vattentäkt ur sjön och/eller ur brunn i strandens närhet.

6.22.2.2.3 Utfyllnad - grumling

I ansökan ingår att en utfyllnad skall göras i Långhedsviken. Därför har också delägarna i det samfällda vattenområdet upptagits som sakägare. Avståndet till det vattenområde som tillhör Bjurlidens by är dock endast ett fåtal meter. Vid företag av denna typ finns alltid en risk för grumling av vattnet. Även delägarna i Bjurlidens samfällighet borde därför anses vara berörda av denna del av ansökan.

De skyddsåtgärder mot grumling som föreslås får dock anses vara godtagbara.

6.22.2.2.4 Slutsats

De menar att det ovan anförda visar att i vissa delar är de av sökanden föreslagna skyddsåtgärderna inte tillräckliga och därför är inte försiktighetsprincipen, 2 kap. 3 § MB, uppfylld i detta avseende. Boliden Mineral AB har att presentera andra åtgärder eller utförligare utredningar avseende föreslagna åtgärder. I annat fall kan ansökan inte bifallas.

6.22.2.3 Efterbehandling m m

Boliden Mineral AB har som efterhandlingsmetod valt vad som benämns överdämning i kombination med moräntäckning av områdena närmast dammarna. Sandmagasinet som redan under driftstiden skall nå dämningsnivån + 221,5 m. lämnas i det skicket samtidigt som man skall se till att ”beacher” med anrikningssand läggs upp mot dammarna till en bredd på ca 100 m. ”Beacherna” skall därefter moräntäckas. Moräntäckningen sker för att minimera sulfidoxidation i anrikningssand som deponerats ovanför vattenytan och för att minimera infiltration genom ”beachen”. Hela syftet med att lägga upp en ”beach” är dock såvitt kan förstås att ytterligare höja långtidsstabiliteten för dammarna - att sänka porttryckslinjen inuti magasinet och därmed skapa en flackare portryckslinje över dammkroppen.

De önskar naturligtvis inte att det uppstår sulfidoxidation på anrikningssanden som inte är vattentäckt med de följder det kan föra med sig. Samtidigt vill man givetvis att en damm blir så långtidsstabil som möjligt. Är Boliden Mineral AB på något sätt inte övertygat om att långtidsstabiliteten blir tillräcklig om man inte får anlägga ”beacherna”? Detta måste i så fall anges och det måste redovisas vilka överväganden som ligger bakom förslaget i denna del.

Vad som saknas är en analys av vad som händer om man av någon anledning inte skulle anlägga ”beacher”. Intresset av att göra det måste exempelvis vägas mot risken för sulfidoxidation.

Boliden Mineral AB har inte heller redovisat någon alternativ efterbehandlingsmetod eller några åtgärder för det fall det skulle visa sig att vattenövertäckningen inte fungerar, exempelvis p.g.a. att vattenbalansen visar sig vara annorlunda än vad som förutsätts i ansökan. Det kan tänkas många orsaker till att vattentäckningen inte kan bibehållas i långtidsperspektivet. Vilka åtgärder avser bolaget att vidta i en sådan situation?

6.22.2.3.1 Särskilda risker sammanhängande med förändringar i dammbyggnaden

Bl.a. i efterbehandlingsplanen, bilaga H i ansökan, framgår vilka faror man förutsett för dammstabiliteten. Långsamt nedbrytande processer som inre erosion behandlas men bedöms inte bli något problem med den dammkonstruktion som valts.

I Miljööverdomstolens dom den 6 juli 2005 i mål M 6936-03 som bl.a. gällde en vattentäckt sanddeponi (Svartlidengruvan) uttalar domstolen i domskälen angående långtidsstabilitet: ”Det finns än så länge endast begränsade erfarenheter av deponering under vatten under lång tid. Även om risken för ett dammbrott i det nu aktuella fallet får anses i stort sett försumbar finns det risk för att läckage uppstår till följd av inre erosion i vallen. Det kan inte uteslutas att ett sådant läckage skulle kunna få allvarliga följder för miljön. För att förhindra läckage från dammen och medföljande störningar finns det därför anledning att vid dammens konstruktion eftersträva en så hög säkerhet som möjligt.”

Om inre erosion trots Boliden Mineral AB:s nuvarande bedömningar skulle uppstå har man inte angivit vilka åtgärder man i så fall vidtar. I vart fall bör ett rapporteringsprogram föreskrivas angående dammens funktion, liknande det i Miljööverdomstolens nyss nämnda dom upprättas (villkor 31 i domen), om att rapporter var femte år under 30 år tas fram av oberoende experter för att konstatera om några åtgärder behövs för att säkerställa långtidsstabiliteten.

6.22.2.3.2 Tillsyn och skötsel i långtidsperspektiv

Efter driftstiden och magasinet är slutfyllt synes bolaget mena att det skall bevaka dammens funktion under 30 år. Det framgår av Ansökan s. 13 där det hänvisas till SwedPowers bedömning (som inte kunnat återfinnas).

De menar dock att det finns funktioner hos sandmagasinet som inte kan lämnas utan tillsyn ens efter en så lång tid som trettio år. Som nämnts tidigare är skärmdiket vid Bjurlidträsket en sådan anläggning; det måste troligen rensas och grävas ur kontinuerligt för att behålla sin funktion. Därför måste även mätningar, förslagsvis genom grundvattenrör utanför dammen, göras så att eventuella läckage och strömningar upptäcks. Inte heller den kontrollen kan upphöra efter ett visst antal år. - Vidare måste utskoven rimligen utsättas för regelbundna kontroller så att man är säker på att de fortsätter att fylla sin uppgift.

Det är, enligt deras mening, klart att tillståndet till en vattentäckt sanddeponi måste förenas med något slag av villkor om denna framtida tillsyn och ansvar för vidtagande av erforderliga åtgärder. - Närmare hur ett sådant villkor kan utformas får överlåtas till miljödomstolen att avgöra. Det är tveksamt huruvida miljöbalken tillåter att villkor gäller ”för all framtid”. Men å andra sidan är detta en relativt ny företeelse; att efterbehandling av verksamheter innefattar att hela verksamhetsanläggningen skall stå kvar i naturen.

6.22.2.3.2.1 Säkerhet

Vad en framtida tillsyn efter driftstiden kan beräknas kosta bör ligga till grund för ett krav på säkerhet för denna del. Det bör åläggas Boliden Mineral AB att räkna ut kostnaderna för tillsynsverksamheten.

6.22.2.3.3 Säkerhet i övrigt

Vad bolaget anfört om att erlägga säkerhet successivt i takt med att moräntäckningsbehovet av beacherna uppkommer, synes i sig rimligt och kan godtas. - Härtill kommer dock kravet på säkerhet enligt föregående avsnitt.

6.22.2.3.4 Osäkra framtida förhållanden

Det finns ytterligare omständigheter som visar att en anläggning som den planerade sanddeponin inte kan lämnas utan tillsyn i framtiden. En sådan är framtida klimatförändringar vilka det idag finns belägg för kommer att inträffa. I ansökningshandlingarna har vissa beräkningar av SMHI presenterats. De beräkningarna bygger givetvis på de erfarenheter som finns i dagsläget. Det sätt på vilket klimatförändringarna kommer att utveckla sig kan dock bli annorlunda. Nederbörden kan öka ännu mer än vad som nu förutses och flödet till magasinet öka med de risker det kan medföra. Nederbörden kan minska och innebära att vattentäckningen av den deponerade sanden inte kan bibehållas. Sådana förändringar måste bevakas så att skaderisker inte uppstår. Boliden Mineral AB bör föreläggas att ge ett förslag på hur en sådan övervakning för framtiden skall ske.

6.22.3 Riskerna för dammhaveri och konsekvenser av ett sådant

Vid ett brott på damm H1 beräknas Bjurlidträsket komma att stiga med 8,5 meter på en halvtimme. Det blir givetvis vid en sådan händelse fråga om omfattande materiell förstörelse. Därtill kommer med största sannolikhet flera människoliv att gå förlorade. Samtliga huvudmäns bostadsbyggnader ligger på sådan nivå att de är inom denna riskzon om de vistas i huset eller i anslutning till detta på tomten.

Även om flodvågen vid ett haveri av någon anledning inte skulle bli så stor som ovan nämnts blir det skador på egendom redan vid en stigning på någon eller några meter. Det kan även vid sådana lägre nivåer bli omöjligt för personer att ta sig hemifrån vilket också kan medföra hälso- och livsfara, särskilt för äldre eller sjukliga personer.

6.22.3.1 Sakägarskap

Att fastighetsägare och rättighetsinnehavare på ovannämnt sätt berörs av det ansökta dammbygget då de har bostadsbyggnader inom områden där förlusten för människoliv är mycket sannolik vid dammbrott, har inte medfört att de av sökanden har angivits som sakägare. Inte heller har miljödomstolen upptagit dem som sakägare.

Förhållandena avseende de nämnda riskerna är dock sådana att de måste anses som sakägare enbart på denna grund, (jfr Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 22 november 2004 i mål M 3068-03, s. 25, där en person i samma situation befanns vara sakägare).

6.22.4 Övriga störningar och påverkan till följd av anläggningen

6.22.4.1 Förutsättningar

För det fall Boliden Mineral AB får tillstånd att bygga en damm i enlighet med alt. H1 får detta, som antytts tidigare, mycket stora konsekvenser för permanent bosatta och fritidsboende i byn Bjurliden. Till att börja med tvingas två familjer i byn lämna sina gårdar och bostäder och en familj sitt fritidshus på grund av att dammen planeras ta i anspråk delar av dessa fastigheter (XX 8:1 och 8:2).

Den planerade dammkroppen vid Bjurlidträskets norra strand kommer att resa sig drygt 20 meter hög från sjöns nivå och marknivån. Stora delar av Bjurlidens bebyggelse är belägen runt Bjurlidträsket utmed dess strand och har alltså utsikt mot den planerade dammen. Dammen kommer dock att vara synlig från samtliga fastigheter i byn. Avståndet mellan dammen och boningshusen inom byn varierar mellan 200 m och 1 500 m.

6.22.4.2 Störningar

6.22.4.2.1 Förstörd utsikt - estetisk störning

Området nordväst om Bjurlidträsket är naturskönt och vackert. Detta framgår även i ansökningshandlingarna, särskilt i MKB:n och naturvärdesbedömningen där området beskrivs som en vacker mosaik av skogar, sjöar och våtmarker. Området är också nyttjat av folk i trakten för allehanda friluftsaktiviteter.

I och med dammen kommer utsikten från fastigheterna i Bjurliden att bli väsentligt mycket sämre; det är givetvis särskilt påtagligt för fastigheterna utmed sjöns strand men utsiktsförsämringen gäller, som nämndes ovan, samtliga fastigheter i byn. - Därtill kommer förlusten av att fysiskt kunna nyttja området norr om sjön. Värdet av att nyttja sjön för fritidsfiske och båtfärder sjunker kraftigt eftersom man norrut har ”utsikt” mot dammbyggnaden.

6.22.4.2.2 Oro - psykiska immissioner

Vid de olika dammbrottsscenarier som har kalkylerats med i ansökningshandlingarna är kraftiga konsekvenser för Bjurliden inbegripna i de flesta. Det är fråga om hastiga och kraftiga stigningar av Bjurlidträskets nivå med förluster av människoliv som följd. Många fastigheter har sina bostadsbyggnader belägna nära stranden.

Oavsett vad man kan förutse om dammarnas stabilitet och säkerhet så går det aldrig att bortse från riskerna för läckage och brott. Effekten av detta förstärks dessutom av att man blir påmind om dammens existens så snart man tittar ut genom ett fönster eller befinner sig på tomten.

Vidare kan man inte heller bortse från risken för läckage eller grundvattenströmningar från magasinet. Detta medför en oro för att använda Bjurlidträsket för fiske och bad, vilket sker i stor omfattning idag. För vissa fastigheter används sjön även som vattentäkt då fastighetens brunn inte har tillräcklig kapacitet.

6.22.4.2.3 Förstärkt buller och lukt

En konsekvens av dammbyggnationen blir att en öppen vattenyta skapas över vilken buller kan spridas som idag tas upp av mellanliggande skogsområden. Det är främst bullret från anrikningsverket som sakägarna befarar blir en påtaglig störning.

Boliden Mineral AB bör därför åläggas att utföra en mätning av detta ökade buller vilket torde vara möjligt genom en simulering.

En annan effekt av den nya öppna ytan är spridande av lukt från anrikningsverket. Det har under senare år förekommit problem med sådan lukt i Bolidens tätort. Såvitt framgår har inte heller gjorts några utredningar av denna effekt.

6.22.4.3 Marknadsvärdesminskningar

De ovannämnda störningarna kommer att leda till sänkta marknadsvärden för fastigheterna i Bjurliden.

En översiktlig inventering genom kartan ger vid handen att det sammanlagt rör sig om ett 40-tal fastigheter eller arrendetomter i Bjurliden som med all sannolikhet kommer att drabbas av denna värdeminskning i varierande grad.

I rättspraxis gällande miljöstörningar finns vissa rättsfall avseende störningar från trafik samt estetiska störningar och förändringar i landskapsbilden i form av vägbyggnader, där avsevärda värdeminskningar har konstaterats, jfr. bl.a. NJA 1999 s. 385. Andra fall som har gällt byggande av kraftledningar kan kanske sägas vara mer lika det förevarande målet i så måtto att en latent hälsofara ligger inbyggd i verksamheten, jfr. här Hovrättens för Nedre Norrland dom den 17 december 1998 i mål Ö 36/97 samt Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 10 oktober 2000 i mål UÖ 2156. Se även Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 30 juni 2004 i mål M 18-00 där ersättning utdömdes för förlorade hyresintäkter på grund av oro för elektromagnetisk strålning; en järnväg gick nära en arbetsplats.

Med ledning av bl.a. sådana fall torde, vid anläggande av damm H1, många fastigheter i Bjurliden drabbas av en värdeminskning på åtminstone 50 procent. Det gäller i vart fall samtliga av deras fastigheter.

Boliden Mineral AB bör med hänvisning till det nu anförda föreläggas att lämna ersättningsförslag till sakägarna.

För det fall miljödomstolen inte anser frågan tillräckligt klar för att bolaget skall åläggas att avge ersättningsförslag yrkar de att ersättningsfrågan skjuts upp till förslagsvis fem år efter att dammen är färdigbyggd så att frågan om påverkan på fastighetsvärden då kan utredas och prövas.

6.22.4.4 Sakägarskap

På grund av de omständigheter som påtalats i de föregående avsnitten är det avgjort så att de samtliga skall tas upp som sakägare i målet. Detta står klart i synnerhet efter de uttalanden som gjorts i praxis på senare tid i frågan, se därvid särskilt rättsfallet NJA 2004 s. 590 och Miljööverdomstolens dom den 30 juni 2005 i mål M 8141 04.

6.22.5 Sammanfattning

De gör sålunda i första hand gällande att vid en sammanvägning av samtliga omständigheter bör en annan lokalisering än alt. H1 väljas. I vart fall är det material som presenterats i ansökan alltför bristfälligt för att kunna avgöra huruvida det alternativet eller något av de andra är lämpligast.

För det fall miljödomstolen överväger att ge tillstånd till ett sandmagasin enligt alt. H1 menar de att man måste beakta vad som anförts om att särskilt försiktighetsprincipen och efterbehandlingskravet i miljöbalken inte är uppfyllda i flera avseenden och att Boliden Mineral AB måste föreläggas att komplettera i påpekade delar.

För det fall tillstånd meddelas att anlägga och driva Hötjärnsmagasinet yrkar de att, utöver vad som föreslagits av bolaget, följande villkor skall ges för verksamheten.

1. För att mäta läckage från dammen skall grundvattenrör placeras intill damm H1. Mätningar med hjälp av rören och övervakning av läckage skall fortgå så länge som sandmagasinet finns.

2. Skärmdiket mellan damm H och Bjurlidträsket skall fortlöpande kontrolleras avseende jordart och täthet i schakt för diket så att Boliden Mineral AB i förekommande fall kan vidta erforderliga tätningsåtgärder. Kontroll av diket för vidtagande av rensningar skall också ske regelbundet.

6.23 T.B huvudmän, 2005-09-08 (aktbilaga 64)

Geoteknikern E.A har på deras uppdrag efter en genomgång av ansökan vad gäller anläggande och konstruktion av dammarna m.m. upprättat ett utlåtande.

I vilka delar ansökan är bristfällig och bör kompletteras eller göras om framgår av A utlåtande. I övrigt kan de av honom upptagna frågorna kommenteras enligt följande.

6.23.1 Stabilitet

6.23.1.1 Grundläggning

Med de utredningar som presenterats är det alltför osäkert att ge tillstånd att bygga dammen på lerlagret. Det framstår som direkt olämpligt vilket även framgår av Boliden Mineral AB:s egna beräkningar.

Boliden Mineral AB bör således föreläggas att komplettera sina stabilitetsberäkningar. Alternativet är annars att man planerar för att gräva ur leran varvid ansökningshandlingarna får ändras i de avseenden som berörs därav.

6.23.1.2 Konstruktion

Som framgår av A utredning är de filterlager som föreslås alltför dåligt tilltagna. Avsevärt kraftigare lager krävs.

Detta innebär att de av sökanden framtagna beräkningarna av materialbehov avseende morän inte är tillräckliga; förutsättningarna för dessa förändras radikalt. - Konsekvenserna blir att en större mängd material måste tas utanför det område som däms över av magasinet. Behovet av täkter och markanspråk utanför magasinet ökar alltså. Dessutom kommer anläggningskostnaderna i dess helhet att bli större för magasinet liksom även energiåtgång vid anläggningsarbetena etc.

6.23.1.3 Tillrinning och avbördning

Vad som kommer att framkomma i SMHI:s omtalade rapport om avrinningar från små avbördningsområden kan få stor betydelse för beräkningarna

Utöver vad som anfördes i yttrandet daterat den 31 augusti 2005 görs följande tillägg.

6.23.2 Damning m.m.

I MKB:n s. 79 bedöms beacherna inte ge upphov till damning eftersom de i stor utsträckning kommer att vara vattenmättade.

För det fall det, under uppbyggnaden av ett beachområde eller senare, inträffar att det inte hålls vattenmättat eller att det frystorkar kommer damning att uppstå. Boliden Mineral AB bör åläggas att ange vilka åtgärder man avser att vidta om detta händer eller vilka åtgärder som föreslås för att undvika sådana damningsrisker.

Det är vidare viktigt att det tillses att tillräckligt vattendjup hålls i magasinet för att undvika frystorkning och damning vintertid.

I Boliden Mineral AB:s kompletteringsskrift den 20 augusti 2004, ab 18, anges att man med anledning av mindre vattendjup intill beacherna avser att utreda vilket vattendjup som behövs för att undvika uppvirvling av sand från botten p.g.a. vågor i ett efterbehandlat skede. Har någon sådan utredning gjorts?

6.24 Geoteknikern E.A utlåtande

I det av Thomas Blomgrens huvudmän åberopade utlåtandet av Erik Arnér anför denne.

6.24.1 Uppdrag

På uppdrag av T.B har en genomgång gjorts av Boliden Mineral AB:s ansökningshandlingar för anläggande av ett nytt sandmagasin, Hötjärnsmagasinet. Genomgången har främst avsett stabilitets- och läckagefrågor för alternativ H1 och har utförts med avseende på teknik och inte miljö.

6.24.2 Dammutformning

6.24.2.1 Grundläggning

Lokalt i lågpunkter förekommer siltig lera under torven. Denna har ansetts kunna ligga kvar under dammen, se teknisk beskrivning, bilaga 5.1.

Sonderingar visar på att det rör sig om ett lager på upp till ca 2 meter lös lera. Inga skjuvhållfasthetsbestämningar har gjorts på detta lager. I stabilitetsberäkningarna har detta lager beräknats som en silt med en friktionsvinkel på 26 grader, en s.k. dränerad stabilitetsanalys. Detta riskerar att kraftigt överskatta stabiliteten. En kombinerad analys där hänsyn tas till lerans odränerade skjuvhållfasthet skulle ge en avsevärt lägre

säkerhetsfaktor.

Det är lämpligt att gräva ur leran under dammen. Det är troligen även nödvändigt med avseende på stabiliteten.

6.24.2.2 Uppbyggnad

Till dammarna används lokala moräner. Som tätjord används en "tät morän" och som stödfyllning en "grov morän". Det anges i teknisk beskrivning bilaga 5.1, s 2 att skillnaden i konduktivitet endast är en tiopotens, vilket i sammanhanget är väldigt litet. Risken att dammen kommer att fungera som en homogen damm är stor, vilket även anges i bilaga 5.1 till ansökan.

För att minska risken för höga portryck planeras ett dränerande horisontalfilter att utläggas under nedströmsdelen av moränfyllningen in till dubbla höjden. Bedömningen är att dammens filterfunktion och dränering är för dålig inte minst med tanke på att de klassificeras som klass 1A/IB dammar. Ett vertikalfilter och/eller en bättre dränerande stödfyllning skulle förbättra situationen.

Föreslaget horisontalfilter består egentligen av ett filterlager på 0,2 m och ett dränerande lager med dräneringsgrus. Filtret har en mycket viktig uppgift då det ska förhindra uppkomst inre erosion. En filtertjocklek på endast 0,2 m är alltför liten, även med en minutiös kontroll under anläggningsarbetet av material och toleranser.

På nedströmssidan anges att ett filter skall utläggas. Med den uppbyggnad som föreslås behövs där en dammtåfyllning bestående av erosionståligt material. Enligt kraftbolagens riktlinjer RIDAS erfordras en fyllning i dammtån bestående av material som tål det största möjliga läckage som kan förekomma.

6.24.2.3 Anrikningssand

Siktningar som inges i ansökan visar att 72 % av materialet är mindre än 0,02 mm. Av den anrikningssand som kommer från malm är hela 82 % mindre än 0,02 mm. Ingen slamning har utförts varför lerhalten (<0,002 mm) inte framgår. Det finns skäl att ifrågasätta om materialet beter sig som en friktionsjord, vilket har förutsatts i stabilitetsberäkningarna. Om materialet beter sig som en kohesionsjord (dvs. som en lera) så riskerar beräkningarna att överskatta dammen stabilitet.

6.24.3 Tillrinning och avbördning

I teknisk beskrivning bilaga 5.5 anges dimensionerande flöden mm. Vid tidpunkten för upprättande av rapporten höll SMHI på att utarbeta en rapport för extrema avrinningar från små avrinningsområden vilket även anges i rapporten. Om hänsyn tas till denna utredning fås sannolikt större tillrinning till magasinet. Detta kan påverka utskovets utformning och bredd.

Utskovets avbördningskoefficient anges till 0,6. Detta måste vara för högt med tanke på att det anges att det är små vattendjup vid inloppet till utskovet, och inströmningen dessutom är sned. En lägre avbördningskoefficient skulle innebära en mindre avbördning vid ett givet vattenstånd i magasinet, dvs. att maximal vattennivå skulle bli högre än angivet.

6.24.4 Dammbrottsberäkning

En dammbrottsberäkning har utförts och redovisas i MKB:n bilaga 1.16. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om denna då redovisningen av förutsättningar och resultat inte är helt fullständig. Bl.a. saknas närmare redovisning av vilka terrängdata som legat till grund för arbetet och vilka avbördningskurvor som använts för dammbräschen och de olika sjöarna.

Andra antaganden om tidsförloppet för dammbrott liksom bräschens slutliga bredd och mängden sand som följer med ger andra resultat. Intrycket är dock att det är troligare att de redovisade antaganden som gjorts leder till en viss överskattning av dammbrottsflödet än en underskattning.

6.25 T.B huvudmän, 2005-11-02 (aktbilaga 99)

De yttrar sig över Boliden Mineral AB:s kompletteringar i aktbilaga 72 och 83.

6.25.1 Frågor upptagna i aktbilaga 72

6.25.1.1 Skärmdiket

Det har inte klargjorts närmare hur övervakningen av skärmdikets funktion skall ske efter driftstiden. Det är såvitt kan förstås en övervakning och ett underhåll som måste pågå under all framtid. Man kan inte heller bortse från riskerna att framtida fastighetsägare eller andra utan vetskap om dikets funktion, gräver av det eller fyller igen det.

Trots vad Boliden Mineral AB anfört om vilken typ av vatten som kommer att tillföras diket så kvarstår den påtagliga risken för frysning vintertid. I en sådan situation upphör diket helt att fungera.

6.25.1.2 Ersättningskrav från fastighetsägare

Såsom de nu förstått Boliden Mineral AB medger bolaget att ersättningsskyldighet på grund av störningar av vattenverksamheten är, i vart fall, teoretiskt tänkbar.

Den lämpligaste lösningen är enligt sakägarna att frågorna om skador i form av värdeminskning på fastigheter skjuts upp till ett senare tillfälle, förslagsvis fem år framåt i tiden.

6.25.2 Frågor upptagna i aktbilaga 83

6.25.2.1 Dammfrågor

De hade vad gäller villkor anslutit sig till Naturvårdsverkets yrkande avseende p. 4 i de av verket föreslagna villkoren och noterar att Boliden Mineral AB nu medgett detta.

Sakägarna ifrågasätter dock om detta är tillräckligt och vill i sammanhanget även särskilt poängtera vad Svenska Kraftnät anför i sitt yttrande den 28 oktober 2005, ab 93, s. 2, om vad konsekvenserna av ett dammbrott i ett långtidsperspektiv kan medföra etc.

Detta med tanke på att det troligen är svårt att föreskriva erforderlig övervakning eller kräva ställande av säkerhet för förändringar i dammen eller andra oförutsedda händelser i framtiden som kan ge upphov till dammbrott eller att vattentäckningen inte kan hållas. Konsekvenserna av exempelvis ett dammbrott blir oerhört allvarliga, bl.a. för byn Bjurliden men även för alla andra boende nedströms, ända ut till havskusten. Någon övervakning eller underhåll för all överskådlig framtid synes inte vara möjlig att föreskriva. På grund härav måste detta innebära att man måste överväga om verksamheten över huvud taget kan tillåtas; i vart fall måste lokaliseringen övervägas mycket noggrant.

6.25.2.2 Lokalisering

Vad som anförs i bilaga 4 är i stort sett en sammanfattning av vad Boliden Mineral AB sedan tidigare hävdat. De vidhåller vad de tidigare anfört i dessa delar. De vill vidare åter understryka det faktum, som påpekades under synen, att avståndet mellan den förslagna damm H1 och bostadsbebyggelse i Bolidens samhälle som kortast är ca 700 meter.

6.25.2.3 Myren vid Långhedtjärn

Det är svårt att förstå vad som avses med resonemanget kring denna myr. Långhedtjärnens och myrens vatten rinner till Bjurlidträsket. Tillrinningen till området torde ske uppifrån Långhedberget. - Om nu det nya utloppet skall gå genom myren torde risken finnas att samtidigt som vatten visserligen tillförs myren, så leder den nya grävda utloppsdiket bort vatten från myren och ut i Brubäcken. - I vart fall är inte angivet vilket material sökanden bygger sin slutsats på i denna del.

6.26 Yrkanden från N.R och T.B huvudmän framställda vid huvudförhandlingen

De yrkar gemensamt följande villkor för tillståndet.

Sökanden ska tillse att vid beachernas anläggande dessa fortlöpande hålls täckta så att damning undviks och att lukt undviks i görligaste mån.

Buller från anläggningsarbeten, driften av deponeringsverksamheten och efterbehandlingsarbeten ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå vid bostäder än

50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07-18)

40 dB(A) samtliga dygn nattetid (kl. 22-07)

5 dB(A) övrig tid.

Vidare instämmer T.B huvudmän i N.R huvudmäns yrkande att frågan om inverkan på marknadsvärdet på fastigheterna skjuts upp.

N.R huvudmän yrkar vidare att det i ett villkor för tillståndet föreskrivs att instrumenteringen i damm F ska vara densamma som i damm H.

7 RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

7.1 T.B huvudmän

T.B huvudmän yrkar ersättning för rättegångskostnader

dels såvitt gäller ombud med 297 000 kr för arvode, 24 127 kr för utlägg och 16 400 kr för tidsspillan, således tillhopa 337 527 kr, jämte mervärdesskatt 84 381 kr, totalt 421 908 kr,

dels till enskilda personer bland huvudmännen för egen del för deras närvaro vid miljödomstolens sammanträden i målet, nämligen

B.B med 3 696 kr, varav 2 800 kr för närvaro fyra dagar à 700 kr vid huvudförhandling och resa fyra dagar à sju mil med en ersättning per mil på 32 kr,

F.B med likaledes 3 696 kr, varav 2 800 kr för närvaro fyra dagar à 700 kr vid huvudförhandling och resa fyra dagar à sju mil med en ersättning per mil på 32 kr,

L.B med 1 000 kr för närvaro under totalt fem dagar à 200 kr vid sammanträdena i oktober och december,

A.L och L.L med 2 624 kr, varav 800 kr för närvaro under två dagar av dem vardera à 200 kr vid sammanträdet i oktober, 800 kr för närvaro under fyra dagar à 200 kr vid huvudförhandlingen i december samt resa 32 mil à 32 kr,

S.B och G.B med 3 824 kr, varav 1 400 kr för närvaro under två dagar à 700 kr vid sammanträdet i oktober, 2 800 kr för närvaro under fyra dagar à 700 kr vid huvudförhandlingen i december samt resa 32 mil à 32 kr.

7.2 N.R huvudmän

N.R huvudmän yrkar ersättning för rättegångskostnader

dels såvitt gäller ombud med 220 000 kr för arvode, 12 012 kr för utlägg och 26 500 kr för tidsspillan, således tillhopa 258 512 kr, jämte mervärdesskatt 64 628 kr, totalt 323 140 kr,

dels till enskilda personer bland huvudmännen för egen del, nämligen

B.R med 1 240 kr, varav 1 000 kr för närvaro två dagar vid miljödomstolens sammanträde i oktober och tre dagar vid huvudförhandlingen i december à 200 kr samt resa med buss tre dagar à 80 kr,

J.E med 6 000 kr för närvaro två dagar vid sammanträdet i oktober och fyra dagar vid huvudförhandlingen i december à 1 000 kr,

följande deltagare vid huvudmännens sammanträde med N.R den 16 augusti 2005: J.E , I.J , M.N, S.S och L.W med 200 kr till envar av dem för tidsspillan, följande deltagare vid sammanträde med N.R den 29 september 2005: K.B, AK.BR, J.E, U.K, B.R, S.S, H.S och L.W med 200 kr till envar av dem för tidsspillan.

7.3 Boliden Mineral AB:s inställning

Boliden Mineral AB medger att betala de av T.B huvudmän fordrade ersättningsbeloppen för deras egen del. Vad gäller deras kostnad för ombud medger bolaget ett arvode på 220 000 kr. I övrigt har inte några invändningar framförts mot ombudskostnaden.

Beträffande N.R huvudmän, med undantag för Vattenföreningen vid Bjurvattnet ek. för., bestrider Boliden Mineral AB att betala ersättning för rättegångskostnader överhuvudtaget. Grunden för inställningen är att de inte är motparter i den mening som avses i MB, då de endast skulle komma att beröras vid ett dammhaveri. Bolaget vitsordar dock de belopp som N.R huvudmän yrkar i ersättning för deras egen del som i och för sig skäliga. Vad gäller deras ombudskostnad vitsordas ett arvode på 190 000 kr. I övrigt har inte några invändningar framförts mot ombudskostnaden som sådan. Bolaget medger att ersätta vattenföreningen för rättegångskostnader med ett belopp som motsvarar 10 timmars arbete för ombudet. Bolaget gör därvid gällande att det måste finnas en rimlig proportion mellan den kostnad som man lägger ner på att föra sin talan och det intresse som man har att bevaka i målet samt framhåller att inga tvistiga frågor finns mellan bolaget och vattenföreningen och menar att föreningen inte har haft något behov av att delta vid miljödomstolens huvudförhandling.

8 DOMSKÄL

8.1 Återkallelser

När målet inleddes i miljödomstolen ansökte Boliden Mineral AB bland annat om tillstånd att anlägga damm I med tillhörande utloppskanal och att dämma Västre Ålistjärnen. Bolaget yrkade vidare rätt att enligt 28 kap. 10 § MB få ta mark i anspråk på fastigheterna XX 8:1, 8:2 och 1:25 samt XX 1:5 för att där uppföra dammar och utföra andra anläggningar och åtgärder för de planerade vattenverksamheterna. Bolaget hemställde också om särskild dom angående vattenverksamhetens tillåtlighet och tillstånd att utföra de arbeten som behövs. Dessa yrkanden har bolaget senare återkallat. Målet bör till följd av det avskrivas i dessa delar.

8.2 Tillåtlighet

T.B huvudmän bestrider bifall till återstående delar av Boliden Mineral AB:s talan och gör bland annat gällande att kraven inte är uppfyllda enligt 2 kap. 4 § MB, den så kallade lokaliseringsregeln. Fiskeriverket framhåller i sitt yttrande att det med hänsyn till det allmänna fiskeintresset skulle vara att föredra att Hötjärnen inte däms över.

Sanden som ska deponeras i det nya sandmagasinet kommer från Boliden Mineral AB:s anrikningsindustri i Boliden. Denna har under lång tid bedrivits på samma ställe, och sedan många år med erforderligt tillstånd enligt gällande lagstiftning om miljöskydd. Platsen för ett nytt sandmagasin måste därför sökas inom rimligt avstånd från anrikningsverkets nuvarande lokalisering.

För arbetet med att ta fram alternativ för lokaliseringen av ett nytt sandmagasin har Boliden Mineral AB på sätt redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen låtit följande kriterier vara vägledande:

att finna ett område med volym för deponering i minst 20 år, innebärande en tillgänglig volym på ca 20 miljoner m3,

att deponeringsmetoden ska vara kostnadseffektiv från anläggnings-, drift- och efterbehandlingssynpunkt,

att deponeringsmetoden uppfyller högt ställda krav från miljösynpunkt både under drift och efter avslutad deponering,

att deponin inte tar nya recipienter i anspråk,

att den valda lokaliseringen medger vattentäckning såväl under driftfasen som efter avslutad deponering med tanke på hydrogeologiska och klimatologiska förhållanden,

att deponin med beaktande av dammsäkerheten är geotekniskt stabil både under drift och efter avslutad verksamhet samt

att inverkan på motstående intressen minimeras så långt det är möjligt.

Inledningsvis har Boliden Mineral AB:s lokaliseringsutredning omfattat fjorton olika alternativ med ny geografisk lokalisering samt ett alternativ som innebär påbyggnad av det befintliga magasinet Gillervattnet genom så kallad förtjockad deponering. Senare har det sistnämnda alternativet sorterats bort på grund av att det vid närmare beräkningar visat sig inte kunna omfatta de volymer som krävs. Sex av de övriga alternativen utreddes inte vidare, eftersom man redan i ett inledande skede ansåg sig kunna konstatera att de inte hade de tekniska förutsättningarna eller hade de möjligheter att rymma anrikningssand som krävdes. De åtta alternativ som studerades närmare finns inom 5 geografiska områden. Dessa är förutom Gillervattnet: Området kring Nya sjön och Hötjärnen; området kring Avamyran; sjön Bastuträsket; området kring Lomtjärnarna; sjön Långträsket.

Beträffande valet mellan dessa kvarstående geografiska områden finner miljödomstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som bolaget gjort, dvs. att det endast är sjön Bastuträsket och området kring Nya sjön och Hötjärnen som utgör realistiska alternativ med hänsyn dels till förutsättningarna att deponera anrikningssand i de mängder som det är fråga om, dels till möjligheterna att hålla en vattenyta uppdämd, speciellt efter avslutad sanddeponering.

Deponering i Bastuträsket får anses vara det bästa alternativet med tanke på dammsäkerhet liksom på efterbehandling i ett långt tidsperspektiv. Det är dessutom ett bra alternativ med avseende på kostnadseffektivitet. Nackdelarna med att en i detta sammanhang ny recipient skulle tas i anspråk och att det finns bostäder längs sjön, men också längs Klintforsån som avvattnar sjön, är emellertid sådana att detta alternativ inte bör komma i fråga i förevarande sammanhang.

Det har inte i målet uppkommit någon anledning till antagande att det med en fortsatt utredning i syfte att upptäcka ytterligare alternativa lokaliseringsmöjligheter skulle vara möjligt att identifiera någon annan tänkbar plats för deponering inom sådant avstånd från anrikningsverket som kan komma i fråga.

Den placering av ett nytt sandmagasin som därmed återstår är området nedströms det nuvarande magasinet i Gillervattnet, med en utbredning över Nya sjön och mot Hötjärnen och Bjurlidträsket. Detta motsvarar det område som i miljökonsekvensbeskrivningen har presenterats med tre alternativa lokaliseringar, benämnda H0, H1 och H2. Eftersom det valda området i stort dessutom får anses lämpligt med hänsyn till bestämmelserna i 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap. MB, bör det nya sandmagasinet kunna anläggas där. Till alternativet H0 har i ett visst skede i utredningsarbetet också knutits ett annat alternativ, benämnt 1a. Såvitt framkommit föreligger emellertid mellan dessa båda ingen annan koppling än att de tillsammans medger en drifttid på omkring 20 år. En kombination av de båda alternativen förutsätter två huvuddammar. Från teknisk synpunkt synes det således inte finnas några hinder mot att anlägga och driva ett magasin med en lokalisering som innebär endast en damm i läget H0.

Nästa fråga blir då om den lokalisering som avses med ansökan i målet, dvs. H1, uppfyller kraven enligt MB på val av plats. Enligt 2 kap. 4 § andra stycket MB ska en sådan plats väljas för all verksamhet och för alla åtgärder att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Ändamålet med den verksamhet som avses i ansökan får anses utgöra rening av avloppsvattnet från den anrikning som sker inom Boliden Mineral AB:s industriområde i Boliden samt deponering av det avfall som bildas vid anrikningen.

Rörande kriteriet deponering i minst 20 år är enligt Boliden Mineral AB:s egna uppgifter motivet att det medger en rimlig avskrivningstid, samtidigt som en planering som sträcker sig över längre tid än 20 år ter sig alltför osäker. Bolagets prospektering har lett till en kännedom om malmkroppar och fyndigheter som fått ligga till grund för en strategisk plan för Bolidenområdet för tiden fram till 2017, således något mer än 10 år framåt i tiden. Därvid bygger en stor del av tonnaget under de sista åren i perioden på geologiska potentialer, medan det som är avsett att brytas i en närmare framtid avser mineraliseringar som är kända med en högre grad av säkerhet. Att man inte har en längre framförhållning beror enligt företrädare för bolaget på de kostnader som är förenade med prospektering. Man säger sig emellertid hysa goda förhoppningar om att hitta ytterligare fyndigheter. Kriteriet deponering i minst 20 år får därmed bedömas vara behäftat med vissa osäkerheter; tiden som bolaget kan komma att behöva ha till sitt förfogande torde med i stort sett samma säkerhet kunna påstås bli längre lika väl som kortare.

Osäkerheterna framstår som än mer betydande med hänsyn till följande. I ett diagram över beräknad ackumulerad deponeringsvolym i avsnitt 4.4 i ansökans tekniska beskrivning (figur 2 på s 21) visas hur magasinets livslängd varierar vid vad som betecknas som smärre variationer i dels mängden malm som behandlas i anrikningsverket, dels den deponerade sandens skrymdensitet. Vid full utbyggnad av magasinet, dvs. etapp 2, beräknas den tillgängliga tiden för deponering variera mellan 20 och 29 år vid en deponerad volym av 20 miljoner m3. Vid volymen 15 miljoner m3 beräknas variationen bli mellan 15 år och 22 år. Med hänsyn till dessa osäkerheter torde det ifrågavarande kriteriet böra tillämpas med försiktighet. Det bör framför allt kunna komma i blickfånget vid den avvägning som ska göras enligt 2 kap. 7 § MB, dvs. bedömningen av om ett visst krav på hänsyn är orimligt att uppfylla eller inte.

De invändningar som har framförts mot den av Boliden Mineral AB valda lokaliseringen H1 tar framför allt sin utgångspunkt i den oro och osäkerhet som de kringboende skulle känna inför följderna av ett dammhaveri och den påverkan som detta kan ha på fastigheternas marknadsvärden. En ytterligare invändning avser den inverkan på landskapsbilden som dammen skulle åstadkomma. Enligt vad de boende i Bjurliden uppger skulle husen i byn komma att vara belägna på 200-1 500 m avstånd från de närmaste delarna av den ca 20 m höga dammen. I byn finns ett 40-tal hushåll. Den nämnda oron - stundom benämnd psykisk immission - liksom påverkan på landskapsbilden utgör sådana olägenheter som bör beaktas vid tillåtlighetsprövningen. Ännu en invändning som bör beaktas i någon mån gäller det allmänna fiskeintresset och Hötjärnens betydelse för detta.

Oavsett vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som vidtas får det bedömas att sandmagasinet med en damm i läge H1 kommer att föranleda intrång och olägenheter som skulle kunna reduceras väsentligt med en annan lokalisering. Att olägenheterna delvis är av psykisk natur gör inte att de kan lämnas obeaktade. Det i ansökan valda lokaliseringsalternativet H1 innebär således inte att ändamålet att rena avloppsvatten och deponera avfall nås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Påverkan på landskapsbilden skulle för de boende i Bjurliden minska väsentligt med en lokalisering som inte ligger lika nära inpå bebyggelsen där. Med det av Boliden Mineral AB presenterade alternativet H2 skulle dammkroppen exempelvis, på det avsnitt av den om drygt 1 km som ligger närmast Bjurliden, i betydande delar komma att befinna sig på ungefär dubbelt så stort avstånd från bebyggelsen i byn som med alternativet H1. En så påtaglig ökning av avståndet till dammen får bedömas vara ägnad att minska de närboendes oro över följderna av ett haveri i dammen, både i sig och med tanke på den effekt av uppbromsning och utbredning av utströmmande vatten och sand som skulle uppnås, innan det når Bjurlidträsket, för det fallet att ett haveri skulle inträffa. Dessutom skulle Hötjärnen undgå överdämning i samband med normal drift.

Mot detta ska ställas den ökade kostnad som en lokalisering av magasinet med damm H i ett annat läge medför. Boliden Mineral AB anger ökningen till ca 10 miljoner kr för att anlägga dammen i läge H2 i stället för H1. Kostnaden för att anlägga endast damm H0 har inte presenterats, däremot för att anlägga kombinationen H0/1a och för den angetts till inemot det dubbla mot H1. Samtidigt bör i sammanhanget också beaktas att en lokalisering enligt alternativet H2 innebär en mindre tillgänglig volym för deponering av sand jämfört med H1, medan en lokalisering enligt H0/1a endast skulle ge en begränsad ökning av volymen. Den sammantagna fördyring som kan bedömas bli följden, vid exempelvis en jämförelse mellan alternativen H1 och H2, visar emellertid att det inte är orimligt att ta den hänsyn till de boende i Bjurliden som en annan lokalisering än H1 innebär.

På grund av det anförda bör Boliden Mineral AB:s nu förevarande ansökan avslås som stridande mot 2 kap. 4 § MB.

8.3 Rättegångskostnader

På grund av Boliden Mineral AB:s medgivande ska de ersättningsbelopp som yrkas av vissa av T.B huvudmän för deras egen del tillerkännas dem.

Av den utredning som Boliden Mineral AB presenterat i målet framgår att vid ett haveri av damm F skulle Bjurvattnets nivå höjas med ca 4 m på knappt 1 ½ timme; vid Gillervattsbäckens inlopp i sjön skulle nivån stiga med omkring 5,5 m på ungefär en kvart. 15-20 bostadshus skulle översvämmas. Tiden för flodvågen att nå Bjurvattnet bedöms för kort för att ett larmsystem ska fungera och människor hinna evakueras. Sannolikheten för förlust av människoliv eller för allvarlig personskada bedöms av utredaren som icke försumbar - beträffande Killingskäret bedöms den som hög.

Frågan om vem som är sökandens motpart i ansökningsmål om vattenverksamhet har traditionellt diskuterats som en fråga om rätt att föra talan som sakägare. I Högsta domstolens beslut den 21 oktober 2004 i mål T 1002 03 och ett samma dag meddelat beslut i mål Ö 1976 04 uttalas bland annat att rätten enligt MB att föra talan som sådan motpart ska tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig.

Att Vattenföreningen vid Bjurvattnet ek. för. är motpart till Boliden Mineral AB i målet godtas av bolaget.

Beträffande de övriga av N.R huvudmän görs det av dem gällande att de som äger bostadshus belägna under nivån +194 m bör ges rätt att i denna egenskap vara motparter till Boliden Mineral AB i målet.

Med hänsyn till att den ansenliga höjningen av Bjurvattnets vattennivå vid ett haveri av damm F när Hötjärnsmagasinet är i drift (sjöns nivå beräknas stiga till strax över +194 m) inträffar med en sådan hastighet att någon förvarning inte kan ges samt till de sannolika effekterna i sjöns omgivningar får det anses att även de av N.R huvudmän som äger bostadshus belägna under nivån +194 m är motparter till bolaget i detta mål. De som endast berörs av en ombyggnad av allmänna vägen 857 kan inte anses inta ställning av motparter till Boliden Mineral AB, eftersom Vägverket i egenskap av väghållare är den som svarar för framkomligheten i samband med en vägombyggnad.

Till följd av det anförda bör B.R och J.E erhålla ersättning för rättegångskostnader med de fordrade beloppen för egen del för sitt deltagande vid miljödomstolens sammanträden. Av dem som deltagit i N.R båda sammanträden med huvudmännen är det upplyst att K.B är svärson till B.R. Det har inte uppgetts på vilket sätt han och AK.BR är motparter till Boliden Mineral AB. I målet har inte getts in någon fullmakt för N.R att företräda dem. De är inte lagfarna ägare av den fastighet, XX 3:11, som de på förteckningen över mötesdeltagare den 29 september 2005 anges representera. Inte heller har påståtts att de intar någon annan rättsställning med avseende på fastigheten eller något annat intresse. På grund härav kan de inte tillerkännas någon ersättning för sitt deltagande i sammankomsten. Av de övriga deltagarna har, enligt vad som framkommit, inte M.N, S.S, U.K, eller H.S något bostadshus beläget under +194 m. De bör därför inte heller erhålla sådan ersättning. De övriga deltagarna vid N.R sammanträden bör däremot ersättas. Om beloppens storlek i sig råder inte tvist.

Ombuden företräder vardera ett tjugotal uppdragsgivare. Målet har en ansenlig omfattning och har aktualiserat ett stort antal frågor. Det av respektive ombud utförda arbetet får anses ha varit skäligen påkallat för att ta tillvara sakägarnas rätt. Ombudskostnaden bör följaktligen ersättas i sin helhet av Boliden Mineral AB.

8.4 Avgift för prövningen

Genom ett beslut den 26 februari 2004 fastställde miljödomstolen en grundavgift på 400 000 kr enligt 3 kap. förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt MB. Av 9 kap. 3 § samma förordning framgår att domstolen ska pröva avgiftens skälighet i samband med att handläggningen avslutas. Därvid ska särskilt beaktas prövningens omfattning. Med hänsyn till vad som förevarit i målet finner miljödomstolen i detta fall inte skäl att sätta ned eller efterskänka den beslutade avgiften.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande ställt till Miljööverdomstolen ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 18 april 2006.

Ingemar Celander Lena Nilsson

I detta avgörande har deltagit rådmannen Ingemar Celander, ordförande, och miljörådet Lena Nilsson samt ledamöterna Annika Andersson och Astrid Dalborg. Skiljaktiga: Lena Nilsson och Astrid Dalborg.

_____________________________________

BILAGA 1

MOTPARTER

1. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

2. Statens Räddningsverk, 651 80 Karlstad

3. Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå

4. Skellefteå kommun, 931 85 Skellefteå

5. A.L.

6. L.B.

7. K.E.

8. M.N.

9. Y.A.

10. B.A.

11. H.L.

12. S.J.

13. K.L.

14. B.S.

15. M.S.

16. R.S.

17. R.B.

18. M.L.

19. R.A.

20. Dödsboet efter E.S

21. M.S.

22. R.Å.

23. A.Å.

24. Å.B.

25. M.B.

26. G.S.

27. G.B.

28. H.S.

29. B.S.

30. H.S.

31. S.S.

32. U.K.

33. C.K.

34. L.L.

35. E.L.

36. M.N.

37. J.E.

38. L.W.

39. P.N.

40. B.R.

41. I.J.

42. L.N.

43. H.N.

44. C.N.

45. T.V.

46. M.L.

47. L.W.

48. V.L.

49. Vattenföreningen vid Bjurvattnet ek. för., 769605 2211, c/o M.N

Ombud för 30-49: advokaten N.R.

_____________________________________

PROTOKOLLSBILAGA 2

Lena Nilsson och Astrid Dalborg är skiljaktiga när det gäller frågan om den tilltänkta verksamhetens tillåtlighet och anför:

Vi instämmer med vad som sägs i domskälen under 8.2 Tillåtlighet, från och med andra stycket, som börjar med orden ”Sanden som ska deponeras . . .” till och med sjätte stycket som slutar med ”. . . i förevarande sammanhang”. Härefter anför vi:

Ansökan tillstyrks med vissa villkor av Länsstyrelsen, Skellefteå kommun, Miljönämnden i Skellefteå kommun och Fiskeriverket. Fiskeriverket är dock av den uppfattningen att det vore att föredra att Hötjärnen inte däms över.

Naturvårdsverket anser att utformningen av efterbehandlingen av sandmagasinet behöver förändras på ett antal punkter för att verksamheten ska kunna bedömas vara tillåtlig.

Svenska kraftnät anser att det angeläget att konsekvenserna av ett eventuellt framtida dammbrott i ett långtidsperspektiv blir belysta innan tillstånd ges så att en bedömning kan göras om dessa tänkbara konsekvenser kan anses acceptabla med beaktande av den nytta verksamheten bedöms innebära. Räddningsverket finner inget som hindrar tillåtlighet enligt miljöbalken.

Boende vid Bjurvattnet företrädda av advokat N.R bestrider ansökan. Boende vid Bjurlidträsket företrädda av jur. kand. T.B bestrider tillåtlighet och yrkar avslag till ansökan.

Av de fjorton alternativ som på ett eller annat sätt övervägts i bolagets utredning torde alternativen Bastuträsket, alt. 3, kombinationen Nya Sjön, H0, och Lomtjärnen, 1a, Nya Sjön, H1, och Nya Sjön, H2, vara de som i realiteten är tänkbara att överväga. Alternativet Bastuträsket bör dock av skäl som redovisas ovan inte komma i fråga.

Kombinationsalternativet H0/1a innebär ianspråktagande av stora arealer i förhållande till möjlig deponerbar volym och höga anläggnings- och efterbehandlingskostnader. Alternativet ligger också i ett område som används av rennäringen och där det finns flera skyddsvärda och rödlistade arter. Vidare är det mer landskapsomdanande än alternativen H1 respektive H2. Vi anser därför att alternativen H1 och H2 är att föredra från miljösynpunkt framför kombinationsalternativet H0/1a.

Bolaget har i miljökonsekvensbeskrivningen redovisat hur många års drift som alternativen H1 och H2 skulle motsvara med en deponeringsvolym på 0,835 miljoner m3 per år. För H1 anges att volymen motsvarar drygt 20 års drift (vid huvudförhandlingen angavs 23 år) medan alternativet H2 uppges motsvara 18 års drift. Alternativet H2 är 10 miljoner kronor dyrare att anlägga och har också en kortare deponeringstid jämfört med alternativet H1. För boende kring Bjurlidträsket medför alternativ H2 att en del av dammen kommer längre bort från Bjurlidträsket vilket medför mindre påtaglig påverkan på landskapsbilden sett från sjön. Känslan av osäkerhet som dammen i sig orsakar skulle vara mindre. Därmed skulle den s.k. psykiska immissionen minska. Det är dock inte uteslutet att tänka sig att den s.k. psykiska immissionen minskar efter viss tid på grund av att boende och andra helt enkelt vänjer sig vid anläggningen.

Mot bakgrund av ovanstående anser vi att alternativen H1 och H2 i området runt Nya sjön och Hötjärnen är lämpliga med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap. MB. Bolagets ansökan om tillstånd omfattar emellertid endast alternativet H1. Kraven på hänsyn enligt 2-6 §§ i 2 kap. MB gäller enligt 7 § i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Enligt vår bedömning är den högre anläggningskostnaden och kostnaden som det innebär att ett nytt sandmagasin behöver anläggas tidigare än vad som annars skulle varit fallet orimliga jämfört med nyttan av att sandmagasinet lokaliseras enligt alternativet H2.

Beträffande frågor om hur efterbehandlingen av det planerade sandmagasinet skall genomföras bedömer vi att det finns möjligheter att föreskriva villkor och att genomföra åtgärder som medför att den av bolaget planerade verksamheten kan anses vara tillåtlig även från efterbehandlingssynpunkt. Vidare hindrar varken de särskilda tillåtlighetsreglerna avseende vattenverksamhet eller övriga regler i miljöbalken att verksamheten kommer till stånd. Tillstånd kan därför lämnas i enlighet med Bolidens Mineral AB:s ansökan.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.