MÖD 2003:127

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-10-11 i mål nr M 2-02, se bilaga A

KLAGANDE

Arvamet Aktiebolag, 556569-2414, Box 785, 931 27 SKELLEFTEÅ

Ombud

PM

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommun, 901 84 UMEÅ

SAKEN

Föreläggande att inkomma med redovisning av plan för undersökningar av förorenat område

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet och förordnar att det av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommun 2001-07-31 meddelade föreläggandet om att redovisa ett förslag till utförande av undersökning av PCB- förekomst i Umeälven skall vara fullgjort senast den 1 april 2004.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Arvamet har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall upphäva Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå kommuns föreläggande.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Umeå (miljönämnden) har bestritt bifall till överklagandet.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken (MB).

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter och grunder som i miljödomstolen med följande tillägg.

Arvamet

Den PCB-förorening som fortfarande sker från fastigheten ut i älven är försumbar. Föroreningarna på platsen har ostridigt orsakats av den tidigare verksamhetsutövaren. Som framgår av överlåtelsekontraktet har Arvamet inte övertagit något kontraktsmässigt ansvar för föroreningarna i området.

Om Miljööverdomstolen skulle finna att bolaget ingår i ansvarskretsen, vilket bestrids, är det inte skäligt att ställa kraven mot Arvamet. Det har gått för lång tid sedan föroreningarna uppkom. Vidare hade företaget inget inflytande över verksamheten på den tiden. Man hade heller ingen anledning att tro annat än att den tidigare verksamheten bedrivits i enlighet med miljömyndigheternas krav. Det kan inte vara rimligt att låta förvärvaren av en verksamhet få svara för brister i den tidigare hanteringen. Den kanalisering av ansvaret till den siste eller den senaste verksamhetsutövaren som gällde enligt miljöskyddslagen är övergiven i och med att balkens regler om förorenade områden bygger på proportionering av ansvaret. Reglerna i 10 kap. MB bygger på att ansvaret skall fördelas mellan dem som orsakat föroreningar och inte till verksamheten som sådan.

Inte heller enligt 26 kap. 22 § MB är Arvamet adressat för kraven. Den bestämmelsen kan endast avse undersökningar som avser verkningarna av just den verksamhet som kan ha orsakat föroreningarna, inte av någon annan.

Miljönämnden

Det är felaktigt att som bolaget hävdar att lång tid förflutit sedan föroreningarna skedde. Förorening av dagvattennätet och därmed Umeälven har pågått i större utsträckning åtminstone fram till mitten av 1998, då den slamavskiljare på fastigheten som innehöll kraftigt förorenat PCB- slam tömdes. Enligt bolagets uppgift hade tömning inte skett före år 1998. Senare provtagningar har visat att läckage av PCB via dagvatten fortfarande pågår, om än i betydligt mindre omfattning. I bolagets miljörapport för verksamhetsåret 2002 uppges att utsläppet av PCB via dagvatten uppgick till 12 gram. Bolaget bidrar således fortfarande till förorening av Umeälven.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den skrotningsverksamhet som bedrivits på fastigheterna bedrivs alltjämt, men sedan den 1 november 1999 av Arvamet som verksamhetsutövare.

Det är utrett att PCB har påträffats i Umeälven och att verksamheten har orsakat dessa föroreningar. Reglerna i 10 kap. MB skall därför tillämpas.

Enligt 10 kap. 2 § MB kan både tidigare och nuvarande verksamhetsutövare göras ansvarig för föroreningar. Att kraven kan ställas på den nuvarande verksamhetsutövaren är något som vinner stöd i förarbetena till 10 kap. (prop. 1997/98:45 s. 361). Detta synsätt överensstämmer även med den praxis som utvecklades under miljöskyddslagen (1969:387) och som innebar att den som tar över en verksamhet i princip övertar såväl rättigheter som skyldigheter (se bl.a. Koncessionsnämndens beslut 126/91 och B 156/96). Krav om efterbehandlingsåtgärd kan därför riktas mot vem som helst av dem som bedrivit eller bedriver verksamheten. I efterbehandlingsansvaret får enligt Miljööverdomstolens mening anses ingå också det inledande ansvaret för utredningar om och kartläggning av föroreningarna.

Arvamet bedriver i dag den verksamhet som orsakat PCB-föroreningarna i Umeälven. Företaget är följaktligen adressat enligt 10 kap. 2 § MB. När det gäller behovet av den utredning som föreläggandet avser delar Miljööverdomstolen den bedömning som gjorts av underinstanserna. Av utredningen framgår att en viss förorening fortfarande sker från den aktuella fastigheten till älven. Även om Arvamet bidragit till föroreningen endast i begränsad omfattning är det vid en sammantagen bedömning enligt 10 kap. 4 § MB skäligt att Arvamet utför den utredning som är nödvändig för att kunna avgöra behovet av och sättet för saneringsåtgärder. Miljödomstolens domslut skall därför ändras endast på det sättet att tiden för när de begärda uppgifterna skall inges flyttas fram till den 1 april 2004.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Rose Thorsén, referent, och Liselotte Rågmark samt adjungerade ledamoten Jan Darpö. Enhälligt.