Rusläran

Rusläran innebär att en gärning som förövats under ett självförvållat rus straffas endast om den särskilda avsikten eller det särskilda uppsåtet verkligen funnits hos gärningsmannen. Med självförvållat rus menas att gärningsmannen frivilligt förtärt rusmedel. Patologisk rus anses däremot inte självförvållat med vilket menas att gärningsmannen fick en kraftig överreaktion. Inte heller anses en sjukdom anses självförvållad. Man tillämpar således vanliga regler om uppsåt även i berusningsfallen och en av berusning framkallad villfarelse skall leda till straffrihet och däremellan finns en gråskala. Med villfarelse avses att personen begår ett misstag. Bedömningen görs enligt följande steg.

Först bedöms om gärningsmannen begått ett misstag. Har inget misstag begått är brottet att bedöma som ett vanligt brott och man struntar i ruset, om däremot ett misstag har skett undersöker man om gärningsmannen hade begått samma misstag i nyktert tillstånd. Om svaret på frågan är ja skall gärningsmannen dömas för ett oaktsamhetsbrott. Om gärningsmannen däremot inte hade begått samma misstag nykter så har misstaget skett på grund av berusningen och gärningsmannen presumeras ha begått gärningen uppsåtligen. Om brottet kräver ett direkt uppsåt, tillägnelseuppsåt eller försöksuppsåt så presumeras dessa däremot inte gärningsmannen. HD har i NJA 1973 s. 590 uttalat att uppsåtsrekvisitet tolkas enligt en ändamålsenlig bedömning där alla faktorer räknas in, inklusive misstag, excess i 24 kap. 6 § BrB eller andra ursäkter som en berusad gärningsman kan ha.