Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m. jämte motion

Justitieutskottets betänkande nr 13 år 1971 JuU 1971:13

Nr 13

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (19 1 8 :5 2 3 ), m.m. jämte motion.

Genom en den 2 april 1971 dagtecknad proposition, nr 106, har Kungl. M aj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att dels antaga nedan återgivna förslag till 1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m., 3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., 9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen, 16) lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagen, dels bemyndiga Kungl. M aj:t att vidtaga de övergångsanordningar som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning av propositionen väckta m otionen 1971: 1469 av herr Tobé (fp). Innehållet i motionen redovisas på s. 78 f. 1 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i avbidan på en m era genomgripande reform av vattenlagen — att Kungl. M aj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas i tingsrättsorganisationen. Vidare innehåller propositionen förslag beträffande fastighetsdomstolarnas uppgifter och sammansättning m. m. F ör att behovet av allmän planering skall tillgodoses föreslås att Kungl. M aj:t skall pröva tillåtligheten av företag i vatten som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Kungl. M aj:t skall kunna dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag dels genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst företag. Bestämmelserna blir tillämpliga på bl. a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och företag för vattenförsörjning samt vattenavlednings- och invallningsföretag. Vidare föreslås att de sex vattendomstolarna avskaffas som fristående enheter och knyts till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendom stol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmål skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen. I fråga om fastighetsdomstolarna innebär förslaget att deras kompetensområde utvidgas väsentligt. Vid fastighetsdomstol handläggs f. n. endast miljöskyddsmål. Beträffande vissa andra typer av mål och ärenden föreligger beslut att de skall överföras till fastighetsdomstolarna. D etta gäller mål om fastighetsbildning, arrende och hyra. I propositionen läggs nu fram förslag beträffande ytterligare slag av mål och ärenden som skall överföras till fastighetsdomstolarna. Förslagen innebär bl. a. att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter övertas av fastighetsdomstolarna. Bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet föreslås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda skall två tekniska ledamöter kunna ingå i domstolen i mera komplicerade mål. I mål om arrende och hyra samt vissa likartade m ål skall domstolen i regel bestå av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, men undantagsvis skall teknisk ledamot kunna ingå i domstolen i stället för en av näm ndem ännen. Förslaget innebär slutligen också att det blir möjligt att utse flera fastighetsdomstolar för samma område men med olika behörighet. De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

Av propositionen återges i det följande — förutom lagförslagen — väsentligen endast vad föredragande departementschefen anfört i sin allmänna motivering vid lagrådsremissen, lagrådets yttrande och departementschefens uttalanden vid propositionens avlåtande. Beträffande innehållet i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918: 523)1,

dels att 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närm ast före 4 kap. 13 § skall utgå,

dels att 2 kap. 14 §, 20 § 3 morn., 34 §, 47 § 2 mom. och 62 §, 3 kap. 11, 13, 16 och 28 §§, 4 kap. 10 §, 6 kap. 28 §, 7 kap. 45, 46 och 55 §§, 10 kap. 33 § och 42 § 2 morn., 11 kap. 1— 3, 5, 9, 11 och 12 §§, 27 § 2 och 6 morn., 29 och 34 §§, 35 § 3 morn., 42 §, 45 § 2 morn., 52, 71— 73, 81, 92 och 99 §§, 14 kap. 5 § 1 mom. samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17— 20 §§, 10 kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 morn., samt närm ast före 4 kap. 17 § ny rubrik av nedan angivna lydelse.

2 kap.

14 §2

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten eller fö r åtgärd som avses i 9 §, att å annan tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet eller ock verkställes grävning, sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång m ot ersättning, som i 9 kap. skils. Samma lag vare, där det fö r utförande av byggnad för vattnets tillgodogörande och därmed förenade anläggningar eller eljest av åtgärd, som ovan nämnts, prövas nödigt, att annans m ark tillfälligt tages i anspråk för arbetarbostäder eller andra byggnader, väg, upplagsplats, arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt att över annans m ark fram draga ledning för vatten till husbehovsförbrukning gälle vad särskilt är stadgat.

D är vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskväg eller vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas m ot bedrivande av fiske inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. 1 Senaste lydelse av

11 kap. 4 § 1969: 804

11 kap. 6 § 1932: 208

11 kap. 8 § 1960:304 * Senaste lydelse 1961: 48.

Nuvarande lydelse

Erfordras till skydd m ot förore­ Erfordras till skydd mot förorening av vattendrag, sjö eller annat ning av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, att å annan tillhörig vattenområde, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom , skall vattenrättsdo- beslut härom, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmälan maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma­ om beslutet hos inskrivningsmynren; och varde m ed anmälan så digheten för anteckning i fastigförfaret, som om bevis angående hetsboken.

verkställd utmätning av fast egen­

dom finnes föreskrivet.

20 §

3 morn.3 Finner vattendomsto­ 3 mom. Finner vattendomstolen len vid prövning, som i 1 mom. vid prövning enligt 1 mom . att sägs, tillämnad byggnad, m ot vil­ hinder m ot tillämnad byggnad ken hinder skulle möta av bestäm­ möter enligt 3 § första och andra melserna i 3 § första och andra styckena men att det föreligger såstyckena, m ed hänsyn till stadgan­ dana omständigheter som angivas i det i tredje stycket i samma § än­ 3 § tredje stycket, skall domstolen dock böra tillåtas, skall frågan m ed eget yttrande hänskjuta frådärom av domstolen hemställas gan till Konungens avgörande. Konungens avgörande.

34 §

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom m ärkbar inverkan sker på vattenståndet, m å ej utrivas, m ed mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, gore i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, p å sätt i andra stycket H ar, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom stadgas, ägare av fast egendom

Nuvarande lydelse

jäm likt åtagande ålagts att under­ jämlikt åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i hålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdom aren vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren i det tingslag eller hos inskrivningsmyndigheten för hos rätten i den stad, där egendo­ anteckning i fastighetsboken.

men är belägen; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av

fast egendom finnes föreskrivet.

47 §

2 morn.4 Finner vattendomsto­ 2 mom. Finner vattendomstolen len vid prövning, som i 1 mom. vid prövning enligt 1 mom. att sägs, anordnande eller nyttjande hinder m ot att anordna eller n yttav grundvattentäkt, varemot hin­ ja grundvattentäkt möter enligt der skulle m öta av bestämmel­ 44 § första och andra styckena serna i 44 § första och andra styc­ men att det föreligger sådana om kena, m ed hänsyn till stadgandet i ständigheter som angivas i 44 § tredje stycket i samma § ändock tredje stycket, skall domstolen böra tillåtas, skall frågan därom med eget yttrande hänskjuta fråav domstolen hemställas Konung­ gan till Konungens avgörande. ens avgörande.

62 §»

Erfordras till skydd m ot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång m ot ersättning, som sägs i 9 kap.

Meddelas beslut som avses i Meddelas beslut som avses i första stycket, skall vattenrättsdo­ första stycket, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmälan maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma­ om beslutet hos inskrivningsmynren. M ed anmälan skall så förfa­ digheten fö r anteckning i fastigras, som finnes föreskrivet om be­ hetsboken.

vis angående verkställd utmätning

av fast egendom.

3 kap.

11 §6

Vill någon verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, gore ansökan därom hos vattendomstolen och varde m ålet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det med hänsyn till omfattningen av erforderlig utredning eller eljest finnes läm pligt, vattenrättsdom aren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Meddelas • Senaste lydelse 1964:110. • Senaste lydelse 1964:110. • Senaste lydelse 1920:459.

sådant förordnande av vattendomstolen, m å domstolen tillika lämna föreskrift om de huvudsakliga grunder, som av synemännen skola iakttagas.

D å mål efter ty nu sagts hänvisas till syneförrättning, skall till ledning vid förordnande av förrättningsman enligt vad i 10 kap. 32 § stadgas angivas, vilket av de i 1 § omförmälda ändamål bör anses såsom företagets huvudsakliga.

Synemännens utlåtande an­ Synemännens utlåtande angående vattenreglering skall un­ gående vattenreglering skall underställas vattendomstolens pröv­ derställas vattendomstolens prövning; dock må ej vattendomstolen ning om ej Konungen enligt 4 kap. ingå i bedömande av frågor rö­ 17 § prövat företagets tillåtlighet. rande ersättning i vidare m ån än Vattendomstolen får ej ingå i besom föranledes av anförda besvär dömande av frågor om ersättning eller av ändrade anordningar eller i vidare mån än som föranledes föreskrifter rörande företagets u t­ av anförda besvär eller av ändrade förande. anordningar eller föreskrifter rö ­

rande företagets utförande.

Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande angående vattenreglering äge vad i 7 kap. 56— 58 §§ stadgas beträffande beslut i där om förm älda mål motsvarande tillämpning; och skall bestämmelsen i 59 § om jämkning för visst fall i utlåtande eller beslut rörande företag, som avses i 7 kap., lända till efterrättelse jämväl beträffande vattenreglering.

I fråga om Konungens prövningsrätt så ock vissa andra förhållanden rörande vattenreglering stadgas i 4 kap.

13 §7

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffade företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall hållas;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före samm anträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område, som läm nat medgivande till företaget.

Ej m å i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna eller annan lags föreskrifter.

Nuvarande lydelse

Stadgarna skola för att bliva Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäles i säte. Vid granskningen skall sär4 kap. 13 §, av Konungen. Vid skilt tillses, att stadgarna innehålla granskningen skall särskilt tillses, betryggande föreskrifter för tillgoatt stadgarna innehålla betryg­ doseende av sådana delägares rätt, gande föreskrifter för tillgodo­ för vilka efter ty i 6 § sägs skyldigseende av sådana delägares rätt, het att deltaga i företaget fram deför vilka efter ty i 6 § sägs skyldig­ les kan komma att inträda. het att deltaga i företaget fram deles kan komma att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den varder i nyssnämnda ordning fastställd.

16 §

Konungen äger, om och när det Konungen eller myndighet som för tillgodoseende av allmänt väl Konungen bestämmer äger, om prövas nödigt, utse en ledamot i och n är det för tillgodoseende av styrelsen för vattenregleringsföre- allmänt väl prövas nödigt, utse en tag. Sådan styrelseledamot äge ledamot i styrelsen för vattenreglesamma rätt att deltaga i handha- ringsföretag. Sådan styrelseledavandet av de med företaget före­ m ot äge samma rätt att deltaga i nade angelägenheter som de m ed­ handhavandet av de med företaget lemmar, vilka blivit i enlighet med förenade angelägenheter som de stadgarna till styrelse valda, och medlemmar, vilka blivit i enlighet åtnjute arvode, som bestämmes av med stadgarna till styrelse valda, Konungen. och åtnjute arvode, som bestäm­

mes av Konungen eller av myndig­

het som Konungen bestämmer.

28 §8

H ar medgivande enligt denna H ar medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som avses lag lämnats till företag, som avses i 26 § första eller andra stycket, i 26 § första eller andra stycket, och skola ej enligt vad ovan stad­ och skola ej enligt vad ovan stadgats bestämmelserna i 12—25 §§ gats bestämmelserna i 12—25 §§ äga tillämpning, äger Konungen äga tillämpning, äger Konungen att, om och när det för tillgodo­ eller m yndighet som Konungen seende av allmänt väl prövas nö­ bestämmer att, om och när det för digt, utse lämplig person att över­ tillgodoseende av allmänt väl prövaka företagets utförande samt ut­ vas nödigt, utse lämplig person att öva tillsyn å företagets skötsel och övervaka företagets utförande handhavandet i övrigt av de med samt utöva tillsyn å företagets företaget förenade angelägenheter. skötsel och handhavandet i övrigt Sådan person åtnjute av den, för av de med företaget förenade anvars räkning företaget utföres, ar- gelägenheter. Sådan person åtnjute

4 kap.

V arder ej underrättelse å föreskriven tid läm nad strömfallsägaren eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens inträde från någondera sidan på näm nda sätt fullföljd, vare lösningsrätten för den gången förfallen.

Om Konungens prövningsrätt

17 §

Konungen kan förordna, att beträffande vissa slag av företag enligt 2 eller 3 kap., som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, frågan om tillåt­

ligheten skall prövas av Konungen.

Omfattas företag som angives i första stycket ej av förordnande som där sägs, kan Konungen förbehålla sig prövningen. Besked om förbehåll skall lämnas till vattendomstolen innan domstolen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. I fall då syneförrättning enligt

Nuvarande lydelse

10 kap. 32 § äger runt skall beskedet lämnas till synemännen innan dessa meddelat sitt utlåtande an­

gående företaget.

1 samband m ed prövning av fö retag som avses i första eller andra stycket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkom m it

om företräde mellan dem.

18 §

För prövning enligt 17 § av fö ­

retags tillåtlighet gäller andra— fjärde styckena.

Företaget får ej kom m a till stånd, om hinder däremot m öter från allmänna planeringssyn-

punkter eller på grund av 2 kap. 3 § första och andra styckena,

11 §, 12 § första stycket eller 44 § första och andra styckena. Vid prövningen skall beaktas även annat företag enligt denna lag, som m ed sannolikhet kan antagas bli erforderligt fö r ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företa­

get.

Ä r företaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till det även om hinder enligt andra

stycket möter.

Konungen kan föreskriva villkor fö r att tillgodose allmänna intres­

sen.

19 §

Den som vill utföra företag,

vars tillåtlighet kan antagas kom m a under Konungens prövning, skall i god tid bereda K o nungens befallningshavande, vederbörande kom m un samt övriga myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget fram föra önskemål m ed avseende på företagets verkningar från all-

män synpunkt, ävensom medverka till att upplysning om planlägg­

ningen lämnas ortsbefolkningen.

Konungen kan meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av första stycket och angående skyldighet fö r den som vill utföra företaget att betala det all­

männas kostnader.

20 §

När fråga om företags tillåtlig­

het skall prövas av Konungen,

åligger det vattendomstolen eller,

om målet behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, synemännen att m ed eget yttrande

hänskjuta frågan till Konungen.

6 kap.

28 §10

V arder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat beslut om flottleds inrättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled, eller den, som av bibehållandet av anläggning fö r flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att allm änt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att vattendomstolens tillstånd inhämtats. H ar förvaltare utsetts enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. H ar anläggningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena i vattnet.

K an fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma att anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill kronan eller kommun till skydd fö r allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

H ar ägare av fast egendom, för H ar ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottleds- vilken bortskaffande av flottleds-

Nuvarande lydelse

anläggning skulle medföra skada, anläggning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vat- övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren göra anmälan tenrättsdom aren göra anmälan härom hos inskrivningsdomaren härom hos inskrivningsmyndigheför anteckning i fastighetsboken. ten för anteckning i fastighetsbo­

ken.

7 kap.

45 § n

Vill någon utföra vattenavledning, som i 37 § sägs, och äro sannolika skäl, att allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas, eller skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall, innan arbetet p åbörjas, i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet m å göras.

Ansökan om vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Ä r företagets huvudsakliga ändamål att vinna sådan båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., m å ansökningen i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det finnes lämpligt, vattenrättsdom aren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs.

Avser vattenavledningsföretag Avser vattenavledningsföretag sänkning eller uttappning av sjö sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets avrin­ eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller ning u r sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller allmän eller allmän farled eller allmän flottled finnes, skall utlåtande, flottled finnes, skall utlåtande, som avgivits av synemän, under­ som avgivits av synemän, underställas vattendomstolens prövning; ställas vattendomstolens prövning, dock må ej vattendomstolen ingå i om ej Konungen enligt 4 kap. 17 § bedömande av frågor rörande er­ prövat företagets tillåtlighet. Vatsättning i vidare m ån än som för- tendomstolen får ej ingå i bedöanledes av anförda besvär eller av mande av frågor om ersättning i ändrade anordningar eller före­ vidare mån än som föranledes av skrifter rörande företagets utfö­ anförda besvär eller av ändrade rande. Om underställning i visst anordningar eller föreskrifter röfall av särskild fråga stadgas i 10 rande företagets utförande. Om kap. 52 §. underställning i visst fall av sär­

skild fråga stadgas i 10 kap. 52 §.

55 §13

Å invallning, som sker i eller vid sjö eller i eller vid sådant vattendrag, som i 45 § tredje stycket sägs, skola bestämmelserna i näm nda § om underställning av synemännens utlåtande äga motsvarande tillämpning.

Vad i 46 § första stycket är stadgat om Konungens prövningsrätt skall beträffande invallning gälla allenast såframt Konungen i den ordning, som i sistnämnda §

sägs, förbehållit sig sådan pröv­

ningsrätt.

10 kap.

33 §14

Förordnande, som i 32 § sägs, Förordnande, som i 32 § sägs, skall efter ansökan meddelas av skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget vattenom råde som av företaget kan kom m a att beröras. Ansök­ kan kom m a att beröras. Vidare ningen bör tillika innehålla uppgift skall uppgivas huruvida särskilda å de fastigheter, som företaget ef­ bestämmelser m ed stöd av lag ter ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas meddelats rörande användningen angå, samt ägarnas namn och av de mark- och vattenområden hemvist ävensom sådana nyttjan- som beröras av företaget. Anderättshavares, vilkas rätt kan vara sökningen bör tillika innehålla av företaget beroende. uppgift å de fastigheter, som före­

taget efter ty i 14 kap. 4 § sägs

förmenas angå, samt ägarnas namn

och hemvist ävensom sådana nytt-

janderättshavares, vilkas rätt kan

vara av företaget beroende.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.

42 §

2 morn.15 Kan företag antagas 2 mom. Förrättningsmannen beröra allmänna intressen inom skall utan dröjsmål översända avorten av någon betydelse, skall skrift av kungörelsen till vederböförrättningsmannen utan dröjsmål rande kommun. Kom m un äger översända avskrift av kungörelsen föra talan för tillgodoseende av till vederbörande kommun. Kom ­ allmänna intressen inom orten. m un äger föra talan för tillgodo­ Om sådan talan skall kommunen seende av allm änna intressen inom snarast underrätta kammarkolleorten. Om sådan talan skall kom ­ giet. munen snarast underrätta kam markollegiet.

3 mom . Å r fråga om företag vars tillåtlighet kan antagas

kom m a under Konungens prövning enligt 4 kap. 17 §, skall avskrift av ansökningshandlingarna jäm te kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk och statens

planverk.

11 kap.

1 §16

Första domstol i vattenmål be- Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol. nämnes vattendomstol. Den tings­

rätt som Konungen bestämmer

skall vara vattendomstol. överdom stol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den sammansättning nedan sägs. Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen. Angående domstol i vattenmål och rättegången i sådant mål gälle i allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stadgat, vad i fråga om allmän domstol är föreskrivet, där det tillämpligt är.

2 §1T

Vattendomstol består av en vat- Vattendomstol består av ordfötenrättsdomare såsom ordförande rande, en teknisk ledamot samt två samt såsom övriga ledamöter två nämndemän. Ytterligare en tekvattenrättsingenjörer och två vat- nisk ledamot får ingå i domstolen tenrättsnämndemän. Å r anlägg­ efter ordförandens bestämmande.

ning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller m otstående intresse av någon betydelse, vare dock i sådant mål vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen sam t allenast en

vattenrättsingenjör.

Vattenrättsdomare skall vara Ordföranden utses bland de lag­

lagkunnig, i domarevärv erfaren farna domarna i tingsrätten. Han man. benämnes vattenrättsdomare.

Vattenrättsingenjörerna skola Teknisk ledamot skall ha tek­

vara i vattenfrågors tekniska be­ nisk utbildning och erfarenhet av handling sakkunniga och erfarna vattenfrågors behandling. män.

Vattenrättsnämndemännen böra N äm ndem an skall vara nämnde­

vara allmänt betrodda, om sin orts man i fastighetsdomstol inom vatförhållanden kunniga män och må tendomstolens domsområde.

ej hava uppnått sextiofem års ål-

der; och skall i övrigt om valbarhet till vattenrättsnämndeman vad om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den, som uppnått sextiofem års ålder, må utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han förut såsom vattenrättsnämndeman tagit

befattning.

3 §18

Vattenrättsdomare och vatten- Konungen eller m yndighet som rättsingenjör utnämnas av K o- Konungen bestämmer utser vat-

nungen, som tillika bestämmer, tenrättsdomare samt utnämner elom sam m e vattenrättsingenjör ler förordnar teknisk ledamot,

skall tjänstgöra vid mera än en

vattendomstol.

5 §19

A v de till vattenrättsnämnde- Nämndeman tjänstgör efter kalmän valda skola i vattendomstolen lelse av vattenrättsdomaren. Till tjänstgöra de två, som av vatten- tjänstgöring böra företrädesvis kalrättsdomaren fö r varje mål kallas las nämndemän från den domsaga därtill. Till tjänstgöring böra kallas till vilken målet närmast har annämndemän från det län, som be- knytning. röres av det ifrågavarande målet;

avser målet företag, som berör mer än ett län, avgöre vattenrättsdomaren, om nämndemännen skola tagas från olika län eller från

ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänst­

göra.

Å r vattendomstolen enligt vad i

2 § sägs beslutför m ed allenast en vattenrättsingenjör, skall vattenrättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrätt& ingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom

fråga är.

9 §

Antalet vattendomstolar i riket

bestämmes av Konungen. Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närm are förordnar.

11 §2° F ör sina sammanträden vare Vattendomstol får för sina samvattendomstol berättigad att dispo­ m anträden förfoga över behövliga nera över nödiga lokaler i tings- lokaler i domstolsbyggnad eller eller rådhus, allmän skola eller an­ annan allmän byggnad, som ej är nan allmän byggnad, som icke är upptagen för sitt huvudsakliga änför tillfället upptagen för sitt hu­ damål eller utgöres av gudstjänstvudsakliga ändamål eller utgöres lokal. Vållas särskilda utgifter för av gudstjänstlokal. Vållas sär­ uppvärmning, belysning, städning skilda utgifter för uppvärmning, eller dylikt, skola de ersättas. belysning, städning eller dylikt, skola de ersättas. Bestämmelserna i första stycket skola gälla jämväl i fråga om sammanträden för muntlig förberedelse.

12 §21

Yppas vid överläggning i vatten­ Yppas vid överläggning i vattendomstol skiljaktiga meningar, vare domstol skiljaktiga meningar, vare lag som i rättegångsbalken stadgas lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter hava säte i rät­ lagfarna ledam öter hava säte i rätten. Vid omröstning säge vatten- ten. Vid omröstning säge vattenrättsdom aren sin mening först, rättsdom aren sin mening först, därefter vattenrättsingenjörerna därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen. och sist nämndemännen.

27 § 2 morn.22 Ansökan enligt 17 § 2 skall vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist samt, om företaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förm enar böra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Ä r fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det 10 Senaste lydelse 1961: 548. 11 Senaste lydelse 1946: 839. ” Senaste lydelse 1969: 393.

område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara fö r fram tiden förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjäm te storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 § 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I ansökan enligt 17 § 2— 11 och

19 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser m ed stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenom­

råden som beröras av företaget.

6 morn.23 Ansökan rörande fö­ 6 mom. Ansökan rörande föreretag av betydande om fattning el­ tag, vars tillåtlighet kan antagas ler ingripande beskaffenhet skall kom m a under Konungens prövinnehålla uppgift om de åtgärder ning enligt 4 kap. 17 §, skall innesökanden må hava vidtagit fö r att hålla uppgift om de åtgärder söbereda Konungens befallningsha- kanden har vidtagit på grund av 4 vande i det län, inom vilket företa­ kap. 19 § första stycket sam t om get huvudsakligen skall verkstäl­ vad som huvudsakligen förekom las, sam t övriga av företaget be­ m it m ed anledning av dessa åtgärrörda myndigheter och samman­ der.

slutningar tillfälle att vid planläggningen av företaget fram föra önskemål m ed hänsyn till företagets verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen

förekom m it.

Konungen äger fö r riket i dess Ansökan som avses i första

helhet eller viss del därav meddela stycket skall åtföljas av en överbestämmelser angående skyldighet siktlig redogörelse fö r sökandens för den som vill utföra företag en­ bedömning av det tillämnade föreligt denna lag att före ansökning­ tagets betydelse från allmänna plaens ingivande vidtaga åtgärder fö r neringssynpunkter sam t uppgift ändamål, varom i första stycket om annat företag enligt denna lag sägs, samt att gälda kostnad, som i som m ed sannolikhet kan antagas samband m ed sådan förberedelse bli erforderligt fö r ett ändamålsen­

åsamkas det allmänna. ligt utnyttjande av det sökta före­

taget.

29 §24

I mål, som i 27 § 1 och 5 mom. I mål, som i 27 § 1 och 5 mom. avses, skola samtliga ansöknings­ avses, skola samtliga ansökningshandlingar ingivas i tre samt i öv­ handlingar ingivas i tre exemplar, riga ansökningsmål i sex exemplar. i mål som avses i 27 § 6 mom. D är så finnes erforderligt, m å vat- i åtta exemplar samt i övriga ansa4 Senaste lydelse 1952:235. a*t Senaste lydelse 1948:479. 2 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

H ava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdom aren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

34 §25

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdom aren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

35 §

3 morn.26 I mål, som avses i 17 § 2— 11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, m å kommun föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

4 m om . Gäller ansökan före­

tag som avses i 27 § 6 morn.,

skall ett exemplar av ansökningshandlingarna jäm te kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk, statens planverk och K o ­

nungens befallningshavande samt,

om företaget avser grundvatten­

täkt, kammarkollegiet.

42 § 2 7 D å handling i vattenmål skall Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, delgivas genom rättens försorg, förordne därom vattenrättsdoma- förordnar därom vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreterare. ren eller den som är behörig där­

till enligt bestämmelser som K o ­

nungen meddelar. Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.

45 § 2 morn.28 Vattenrättsdom aren 2 mom. Vattenrättsdom aren kan må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt teknisk ledamot att, uppdraga åt vattenrättsingenjö- med eller utan biträde av nämndererna eller en av dem att, m ed el­ männen eller en av dem, verkställa ler utan biträde av vattenrätts- undersökning å stället. I enklare nämndemännen eller en av dem, fall kan sådant uppdrag lämnas åt verkställa undersökning å stället. I nämndemännen eller en av dem. enklare fall m å sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdom aren meddela parterna underrättelse i den fö r kallelser till dem bestämda ordning. P rotokoll över undersökningen skall föras av den, vattenrättsdom aren därtill förordnat, och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. D är undersökning sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

52 §2» M enar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår, har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad att in ställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens ” Senaste lydelse 1960: 304. 2* Senaste lydelse 1920: 459. *• Senaste lydelse 1969: 804.

sam m anträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet framställas före synegångens början. Försum m as vad sålunda stadgats, vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv m ot ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående beslut om jäv mot lagfaren domare i tingsrätt.

Beslut varigenom jävsinvänd- Beslut varigenom jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman ning m ot nämndeman varder gilvarder gillad skall ej m edföra n å­ lad skall ej m edföra någon vergon verkan till rubbning eller upp­ kan till rubbning eller upphävande hävande av åtgärd eller beslut, av åtgärd eller beslut, som tillsom tillkommit innan invänd­ kommit innan invändningen gjorningen gjordes, där övriga ledamö­ des, där övriga ledam öter varit om ter varit om åtgärden eller beslutet åtgärden eller beslutet ense. ense.

Beträffande fråga, vari det en­ Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden till­ ligt förestående stadganden tillkom m er vattenrättsdom aren att kommer vattenrättsdom aren att besluta, bör han, där frågans be­ besluta, bör han, där frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra skaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. med teknisk ledamot.

Av vattenrättsdomarens beslut ä vattendomstolen ej förhindrad att annorlunda förordna.

72 §31

Vid vattendomstolens samman­ Vid vattendomstolens sammanträde skall av tjänstem an vid vat­ träde skall av tjänstem an vid tingstendomstolen föras protokoll, som rätten föras protokoll, som underundertecknas av honom. V atten­ tecknas av honom. V attenrättsrättsdom aren äge, då omständig­ domaren äge, då omständigheterna heterna föranleda därtill, själv föra föranleda därtill, själv föra protoprotokollet. Protokoll skall förås kollet. Protokoll skall föras särsärskilt för varje mål. skilt för varje mål.

V attenrättsdom aren äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas genom stenografi eller p å fonetisk väg. I denna ordning m å ock upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren. Ej m å den anlitas som protokollförare eller stenograf, vilken till saken eller till part står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare och stenograf skola hava avlagt ed eller försäkran enligt vad i rättegångsbalken stadgas.

N ärm are föreskrifter om protokoll och om vad som upptagits enligt andra stycket meddelas av Konungen.

73 §32

F ör varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i m ålet ingivits, samt de i målet förda protokoll så ock avskrift av de utav vattenrättsdom aren i målet u tfärdade kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens utslag i målet.

Vid akten skall jämväl fogas en Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdom aren eller annan av vattenrättsdom aren eller annan tjänsteman vid vattendomstolen tjänstem an vid tingsrätten underunderskriven förteckning över de skriven förteckning över de underunderrättelser, vilka på grund av rättelser, vilka på grund av bebestämmelserna i 33 och 47 §§ bli­ stämmelserna i 33 och 47 §§ blivit vit å posten avlämnade; och skall å posten avlämnade; och skall förförteckningen angiva den dag, då teckningen angiva den dag, då avavlämnandet skett. Förteckningen läm nandet skett. Förteckningen må, såfram t det finnes lämpligt, må, såfram t det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter utgöras av hänvisning till uppgifter i akten om sakägares namn och i akten om sakägares namn och hemvist. D är ej av eljest förelig­ hemvist. D är ej av eljest föreliggande omständigheter annat fö r­ gande omständigheter annat fö rhållande framgår, utgöre förteck­ hållande framgår, utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den ning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser av­ uppgivna dagen underrättelser avsänts under angivna adresser. sänts under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöverdomstolen insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål, vilka avgjorts genom beslut, som under kvartalet vunnit laga kraft.

N ärm are föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.

81 §33

Vad i 42— 45 §§, 49 § första Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51 och stycket, 50 § första stycket, 52 §, 52 §§, 55 § första stycket, 56 § 55 § första stycket, 56 § första första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— stycket, 57, 58, 64, 67, 70— 72 §§, 72 §§, 73 § första, tredje och 73 § första, tredje och fjärde stycfjärde styckena samt 74 § stadgas kena samt 74 § stadgas beträfbeträffande ansökningsmål skall, fande ansökningsmål skall, där ej där ej annat fram går av vad nedan annat fram går av vad nedan i i denna § sägs, äga motsvarande denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings­ tillämpning i fråga om stämningsmål. mål.

I mål enligt 17 § 29 eller 36, vilket avser arbete till förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet till följd av företag enligt denna lag, skola jämväl bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet parterna skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning, skall i stämningsmål m ed avseende å sättet för meddelande av sådant besked i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 §34

Vad i 29 § andra stycket, 39— 41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestämmelserna i 42— 45, 48, Bestämmelserna i 42— 45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 49 §§, 50 § första stycket, 52, 54, 54, 55, 57— 59, 62— 64, 66 och 55, 57— 59, 62—64, 66 och 67 §§ 67 §§ skola i tillämpliga delar gäl­ skola i tillämpliga delar gälla bela besvärsmål vid vattendomstolen svärsmål vid vattendomstolen och och underställningsmål. underställningsmål.

Vill part vädja m ot vattendom­ Vill part vädja m ot vattendomstols dom i mål, som ej är brott­ stols dom i mål, som ej är brottmål, skall han inom två veckor mål, skall han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdom aren anm äla vad. vattenrättsdom aren anmäla vad. H os vattenrättssekreterare må ock Vadeanmälan kan också mottagas vädjas; pröve dock vattenrättsdo­ av annan som är behörig därtill m aren, huruvida sålunda gjord va- enligt bestämmelser som K onungdeanmälan rätteligen skett. en meddelar; pröve dock vatten­

rättsdomaren, huruvida sålunda

gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Part, som anmält vad, skall inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, fullfölja vadet genom att till vattenrättsdom aren inkomma med vadeinlaga.

14 kap.

5 §

1 morn.38 Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas. " Senaste lydelse 1969: 393. '* Senaste lydelse 1960: 304. *• Senaste lydelse 1952: 235.

Konungens befallningshavande m å ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, att ett eller flera vattenmärken eller observationsrör utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba eller skada sådant märke eller rör.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande. F ör skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning gäldas med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet fö r ersättningens gäldande.

Talan om ersättning enligt andra stycket upptages av den fastighetsdomstol, inom vars område

fastigheten är belägen.

Konungen äger utfärda närm are förskrifter angående utförande av undersökningsarbeten, som ovan avses, och vad därmed äger samband.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjörts hos vattendomstol handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som p åbörjats före ikraftträdandet.

3. H ar förrättningsm an före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap. 32 § för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. M ål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

5. M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

6. V ad i lag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingenjör och vattenrättsnäm ndem an skall i stället avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol.

2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas, att 7 och 14 §§ lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

14 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

3¶Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, att 11 § statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ha nedan angivna lydelse.

11 §*

Tjänstem an är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

I den m ån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet eller allmän inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten. Sådan föreskrift m å meddelas endast om särskilda skäl föreligga.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Ä ldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdom are eller vattenrättsingen j ör.

4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4 och 7 §§ lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ordföranden utses bland de lag­ E n av de lagfarna ledamöterna farna dom arna i den allmänna un­ skall vara ordförande i fastighetsderrätten. A v domstolens övriga domstolen. Denne utses bland de ledamöter skall en vara lagfaren lagfarna dom arna i tingsrätten. dom are i underrätten eller i annan Den andre lagfarne ledamoten skall underrätt eller i vattendomstol vara lagfaren domare i tingsrätsam t en ha teknisk utbildning och ten eller i annan tingsrätt. Tekerfarenhet av fastighetsbildning el­ nisk ledamot skall ha teknisk u tler fastighetsvärdering. bildning och erfarenhet av fastigN ämndemännen bör vara allt- hetsbildning eller fastighetsvärdemänt betrodda och väl förtrogna ring. Näm ndem ännen bör vara allmed sin orts förhållanden. m änt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning i hyresmål finns särskild

föreskrift.

4 §

Vid måls avgörande utan hu­ När mål enligt särskilda bestäm­

vudförhandling samt vid annan melser efter prövning av själva sahandläggning som ej sker vid hu­ ken avgöres utan huvudförhandvudförhandling eller syn på stället ling är fastighetsdomstol dom för är fastighetsdomstol dom för utan utan nämndemännen. / övrigt är nämndemännen eller, i den om ­ fastighetsdomstol vid handläggfattning Konungen bestämmer, ning av mål dom för med en lagfamed en lagfaren ledamot. ren ledamot i samma utsträckning som föreskrives fö r tingsrätt.

Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjäns­

teman vid underrätten.

7 § Val av nämndeman i fastighets­ Val av näm ndem an i fastighetsdomstol förrättas i kommun, som domstol förrättas i kommun, som ensam bildar domsaga, av kommu­ ensam bildar domsaga, av kom nens fullmäktige samt i annat fall munens fullmäktige samt i annat inför underrätt av valmän som u t­ fall inför tingsrätt av valmän som ses av fullmäktige i varje kom­ utses av fullmäktige i varje komm un inom domsagan. Bestämmel­ mun inom domsagan. Bestämserna i kommunallagen den 18 de­ melserna i kommunallagen cember 1953 (nr 753) om ersätt­ den 18 december 1953 (nr 753) ning till fullmäktig äger motsva­ om ersättning till fullmäktig äger rande tillämpning. motsvarande tillämpning. Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer det antal valmän jämte suppleanter för dem som skall utses.

Klagan över valet fores genom besvär hos hovrätten. M ot hovrättens beslut får talan ej föras.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om Konungen ej bestämmer annat skall vad som i lag eller annan författning föreskrives om ägodelningsrätt och expropriationsdomstol i stället avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrives om ägodelningsdomare, ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse ordförande, näm ndem an och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1 9 1 7 :1 8 9 ) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917:189) om expropriation1,

dels att 13,15— 19, 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 14, 20, 38, 42, 67, 72, 89 , 96 och 104 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 13, 15—19, 28 och 29 §§ 1949: 663. * Senaste lydelse 1949: 663. 3 Senaste lydelse 1949: 663.

Nuvarande lydelse

38 §*

Beslut i fråga, som avses i 36 eller 37 §, må meddelas utan huvudförhandling. Innan beslut meddelas, skola parterna erhålla tillfälle att yttra sig.

M ot beslut, som av expropria- Mot beslut, som av fastighetstionsdomstol meddelats under rä t­ domstol meddelats under rättetegången i fråga, varom förmäles i gången i fråga, varom förmäles i första stycket, skall talan föras första stycket, skall talan föras särskilt. M ot hovrättens beslut i särskilt. M ot hovrättens beslut i dylik fråga må talan ej föras. dylik fråga m å talan ej föras.

42 §5

Så snart dom i m ålet vunnit laga kraft, skall genom domstolens fö rsorg till den som fö r fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av karta och beskrivning, som enligt 26 § andra stycket må hava ingivits i målet, jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, att därav fram går vilket område som avses m ed expropriationen. Ä kartan skall tecknas bevis, att den legat till grund för expropriationen.

H ar beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

H ar fastighet övergått till den H ar fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 §, skall exproprierande enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen, så snart domstolen, så snart lagakraftlagakraftägande dom angående ägande dom angående expropriaexpropriationsersättningen förelig­ tionsersättningen föreligger, underger, underrätta inskrivningsmyn­ rätta inskrivningsmyndigheten om digheten om det belopp till vilket det belopp till vilket löseskillingen löseskillingen för fastigheten slut­ för fastigheten slutligt bestämts. ligt bestämts.

67 §«

Den exproprierande vare pliktig Den exproprierande vare pliktig att, i den mån ej annat föranledes att, i den m ån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rätte­ av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken stadgas, vidkännas å gångsbalken stadgas, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å ömse sidor uppkomna kostnader å m ålet vid expropriationsdomstolen målet vid fastighetsdomstolen ävensom vid expropriationsersätt- ävensom vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i an­ ningens fördelning och eljest i anledning av expropriationen. ledning av expropriationen.

Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäller, m ed tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att den exproprierande, där ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ 4 Senaste lydelse 1966: 258. 4 Senaste lydelse 1970:1008. • Senaste lydelse 1966: 258.

samma balk, alltid själv skall vidkännas sina kostnader, så ock kostnad som åsamkas m otpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Föranleder undersökning, som i Föranleder undersökning, som i 71 § avses, skada, skall ersättning 71 § avses, skada, skall ersättning därför gäldas av den, som påkallat därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen undersökningen. Ersättningen skall, om överenskommelse ej skall, om överenskommelse ej träffas, bestämmas av allmän träffas, bestämmas av fastighetsdomstol. domstol.

Innan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befallningshavande ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.

89 §8

Ansökning om expropriationsrätt för fram dragande av telegraf- eller telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget m ed avfattning på karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och innehavare av fastighet, varöver ledningen skall fram gå eller i vars m ark den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse trä ffats, redogörelse därför.

H ar fastighetens ägare förklarat H ar fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt sig villig att upplåta nyttjanderätt för ändamålet och m edför exprop­ för ändamålet och medför expropriation därav allenast ringa men, riation därav allenast ringa men, vare Konungens tillstånd till ex- vare Konungens tillstånd till expropriationen ej erforderligt; och propriationen ej erforderligt; och skall i ty fall den utredning, som skall i ty fall den utredning, som skolat ingivas till Konungen, i stäl­ skolat ingivas till Konungen, i stället förebringas hos expropriations- let förebringas hos fastighetsdomdomstolen. stolen.

96 §8

Ä r egendom, som i 90 § avses, Ä r egendom, som i 90 § avses, använd för lednings fram dra­ använd för lednings fram dragande, och visar sig, att ledningen gande, och visar sig, att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel å egendomen eller samfärdsel å egendomen eller hindrar någon för samhället nödig hindrar någon fö r samhället nödig anläggning, såsom gas-, vatten- el­ anläggning, såsom gas-, vatten- eller avloppsledning, spårväg, elek- ler avloppsledning, spårväg, elek-

’ Senaste lydelse 1949:663. * Senaste lydelse 1949: 663. • Senaste lydelse 1949:663.

Nuvarande lydelse

trisk ljus- eller kraftledning, eller trisk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder fö r egendomens un­ utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest fö r behövliga derhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är syn­ arbeten å egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall led­ nerligen vanprydande, skall ledningen p å bekostnad av dess ägare ningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i ändras, flyttas eller borttagas, i den m ån sådant erfordras för den m ån sådant erfordras för hindrets eller olägenhetens undan­ hindrets eller olägenhetens undanröjande. H ar eljest nyttjanderätt röjande. H ar eljest nyttjanderätt upplåtits för fram dragande av led­ upplåtits fö r fram dragande av ledning, och medför denna på grund ning, och m edför denna på grund av ändrade förhållanden bety­ av ändrade förhållanden betydande olägenhet fö r fastigheten, dande olägenhet för fastigheten, vare ledningens ägare pliktig på vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den m ån sådant er­ ledningen, i den m ån sådant erfordras för olägenhetens undanrö­ fordras fö r olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt jande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, m en för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av som nu är sagd, skall prövas av allmän domstol. fastighetsdomstol.

Vill ägare av fastighet, där led­ Vill ägare av fastighet, där ledning är framdragen, fö r undanrö­ ning är fram dragen, för undanröjande av därmed förenad olägen­ jande av därm ed förenad olägenhet fö r fastigheten på egen bekost­ het för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyt­ nad få ledningen ändrad eller flyttad, m å Konungens befallnings- tad, m å Konungens befallningshavande, i den m ån så prövas havande, i den m ån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan skäligt m ed hänsyn å ena sidan till näm nda olägenhet och å andra till näm nda olägenhet och å andra sidan till det av ändringen eller sidan till det av ändringen eller flyttningen följande men för led­ flyttningen följande m en för ledningen, giva fastighetsägaren rätt ningen, giva fastighetsägaren rätt att, om erforderlig ändring eller att, om erforderlig ändring eller flyttning ej inom viss, av Konung­ flyttning ej inom viss, av Konungens befallningshavande förelagd ens befallningshavande förelagd tid utföres av ledningens ägare, tid utföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att vare fastighetsägaren skyldig att ersätta såväl uppkommande men ersätta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flytt­ själv utfört ändringen eller flyttningen, kostnaden härför med be­ ningen, kostnaden härför med belopp, som i händelse av tvist be­ lopp, som i händelse av tvist bestämmes av allmän domstol. stämmes av fastighetsdomstol.

U pphör egendom att vara av den i 90 § angivna beskaffenhet, vare förut förvärvad rätt att hava ledning där fram dragen ej längre gällande.

Nuvarande lydelse

104 §10

Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation av mark, som sökanden innehar med nyttjanderätt och varå honom tillhörig byggnad finnes uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infaller näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan att expropriationen fullbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag, som infaller näst därefter.

Därest på grund av vad i första D ärest p å grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver den dag, då nyttjande- kvar utöver den dag, då nyttjanderätten eljest skolat upphöra, njute rätten eljest skolat upphöra, njute jordägaren skälig ersättning som, jordägaren skälig ersättning som, där överenskommelse ej träffas, där överenskommelse ej träffas, bestämmes av allmän domstol. bestämmes av fastighetsdomstol. Kommer expropriation ej till stånd Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att bortföra och är sökandens rätt att bortföra byggnaden eller annat, som han byggnaden eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestäm­ påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till viss tid melse i lag begränsad till viss tid efter nyttj anderättens upphörande, efter nyttj anderättens upphörande, varde tiden för bortförandet räk­ varde tiden för bortförandet räknad från den dag, då marken skall nad från den dag, då marken skall avträdas. avträdas.

Exproprieras det m ed ansökningen avsedda området, m å vid uppskattning av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å om rådet utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

6¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom förordnas, att i lagen (1942: 350) om fornminnen skall införas en ny paragraf, 17 §*, av nedan angivna lydelse.

17 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser. ’ Förutvarande 17 § upphävd genom 1967: 77.

7 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 23, 45, 53, 65, 70, 75, 113 och 137 §§ byggnadslagen (1947: 385) skall ha nedan angivna lydelse.

23 §!

som vill fram ställa ersättningsan- som vill fram ställa ersättningsan­

där marken är. Jämväl staden äger äger påkalla prövning av ersätt-

Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såfram t ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna. 1 Senaste lydelse 1949: 666. 3 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

Nuvarande lydelse

45 §2

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, m ark som ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa m arken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Ä r marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen en­ Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke kunna be­ ligt första stycket icke kunna beviljas på den grund att stadspla­ viljas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas nens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan sta­ äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen lik­ dens ingripande, må Konungen likväl på stadens begäran föreskriva väl på stadens begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyg­ viss skälig tid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i över­ gelsen skall hava bragts i överensstämmelse med stadsplanen, ensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången vid äventyr att efter utgången av av sagda tid näm nda hinder mot sagda tid nämnda hinder mot ininlösen ej vidare skall anses före­ lösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, ligga. Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas skall anmälan därom göras hos ininskrivningsdomaren, som har att skrivningsmyndigheten fö r antecksä snart ske kan å inskrivningsdag ning i iastighetsboken.

göra anteckning därom i fastig­

hets- eller inteckningsboken. (?M. h naaslebfinas

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående m ark böra ske enligt första stycket, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor att sådan inlösen kommer till stånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtill, tiden förlängas med högst ett år i sänder. Intill dess inlösen skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Konungens tillstånd företagas å den m ark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

53 §»

Skall enligt stadsplan trafikled anordnas till eller genom specialområde och kunna staden och den som förfogar över området ej enas om de åtgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.

Den som förfogar över området Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnaden är pliktig att deltaga i kostnaden för trafikledens anordnande i den för trafikledens anordnande i den m ån han kan anses hava nytta av mån han kan anses hava nytta av denna. I kostnaden inräknas er- denna. I kostnaden inräknas er- * Senaste lydelse 1965: 718. * Senaste lydelse 1949: 666.

Nuvarande lydelse

sättning fö r intrång som genom sättning fö r intrång som genom trafikleden tillskyndas honom. trafikleden tillskyndas honom. U ppstår tvist om skyldighet att U ppstår tvist om skyldighet att deltaga i kostnaden, skall tvisten deltaga i kostnaden, skall tvisten på talan av endera parten avgöras på talan av endera parten avgöras av expropriationsdomstolen. Kost­ av fastighetsdomstolen. Kostnaden naden i sådant mål skall gäldas av i sådant m ål skall gäldas av stastaden, såvitt ej med hänsyn till den, såvitt ej med hänsyn till om omständigheterna annat finnes ständigheterna annat finnes skäskäligt. ligt.

65 §4

Tvist om ersättning för gatu- Tvist om ersättning fö r gatum ark prövas av expropriations- m ark prövas av fastighetsdomstodomstolen på talan av endera par­ len på talan av endera parten. ten. Kostnaden i sådant mål skall Kostnaden i sådant mål skall gälgäldas av staden, såvitt ej med das av staden, såvitt ej med hänhänsyn till omständigheterna an­ syn till omständigheterna annat nat finnes skäligt. finnes skäligt.

70 §

Lägges stadsplan över område i en ägares hand, m å Konungen p å ansökan av staden vid planens fastställande förordna, att m ark som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan allmän plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla staden, i den m ån det m ed hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den m ark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. M arken skall avträdas, när staden behöver taga den i anspråk fö r avsett ändamål.

N är fråga väckts om tillämp­ N är fråga väckts om tilläm pning av vad i första stycket sägs, ning av vad i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra an­ skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsdo­ m älan därom hos inskrivningsmaren, som har att så snart ske myndigheten fö r anteckning i faskan å inskrivningsdag göra anteck­ tighetsboken; och vare överlåtelse ning i fastighets- eller intecknings- av m ark som äger rum efter det boken om vad sålunda förekom ­ sådan anmälan inkommit ej hinder mit; och vare överlåtelse av m ark för förordnande om markens avsom äger rum efter det sådan an­ stående till staden. mälan inkommit ej hinder för förordnande om markens avstående till staden.

Vid fastställande av ändring av stadsplan äger Konungen på ansökan av staden, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att m ark som avståtts enligt första stycket skall utbytas m ot annan m ark, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

75 §

Varder vid genomförandet av stadsplan område, som varit avsett till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändam ål eller ändrat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid liggande m ark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till m arken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å m arken, är staden pliktig att ersätta skadan.

Tvist om ersättning enligt första stycket prövas av fastighetsdom­

stolen.

113 §*

Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, m å länsstyrelsen vid planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att 112 § ej är tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till väg eller annan allmän plats, i den m ån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den m ark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. M arken skall upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett ändamål.

Väckes hos kommunens full­ Väckes hos kommunens fullmäktige fråga att göra framställ­ mäktige fråga att göra fram ställning om förordnande som i första ning om förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämn­ stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos in­ den göra anm älan därom hos inskrivningsdomaren, som har att så skrivningsmyndigheten fö r antecksnart ske kan å inskrivningsdag ning i fastighetsboken; och vare göra anteckning i fastighets- eller överlåtelse av m ark som äger rum inteckningsboken om vad sålunda efter det sådan anm älan inkommit förekom m it; och vare överlåtelse ej hinder för förordnande om av m ark som äger rum efter det markens upplåtande. Uppkommer sådan anmälan inkommit ej hinder fråga om förordnande enligt första för förordnande om markens upp­ stycket hos länsstyrelsen, har låtande. Uppkommer fråga om för­ denna att fullgöra den nu stadgade ordnande enligt första stycket hos anmälningsskyldigheten. länsstyrelsen, har denna att fullgöra den nu stadgade anmälningsskyldigheten.

Ä ro synnerliga skäl därtill, m å länsstyrelsen i samband m ed ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

137 §«

M ed avseende å inlösen av m ark enligt denna lag skola de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande av vad nedan i 138— 145 §§ stadgas.

Nuvarande lydelse

I mål, som eljest enligt denna I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av expropria­ lag skall upptagas av fastighetstionsdomstol, skola bestämmel­ domstol, skola bestämmelserna om serna om domstol och rättegång i domstol och rättegång i expropriaexpropriationsmål i tillämpliga tionsmål i tillämpliga delar gälla, delar gälla, där ej annat är särskilt där ej annat är särskilt stadgat. stadgat.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Ä r mål om ersättning enligt 75 § anhängigt hos allmän domstol vid ikraftträdandet, handlägges m ålet enligt äldre bestämmelser.

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.

17 §!

Tvist som efter klander m ot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen

Härigenom förordnas, att 10— 13 §§ lagen (1960: 690) om byggnadsminnen skall h a nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kronan äger, då fråga väckts K ronan äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid expropria- byggnadsminne, vid fastighetstionsdomstolen väcka talan m ot domstolen väcka talan m ot sakägasakägare om fastställande av de re om fastställande av de villkor villkor som därvid skola gälla be­ som därvid skola gälla beträffande träffande ersättning. Kommer be­ ersättning. Kommer beslut av det slut av det innehåll som förutsatts innehåll som förutsatts vid fastigvid expropriationsdomstolen icke hetsdomstolen icke till stånd inom till stånd inom ett år från det m å­ ett år från det m ålet avgjorts let avgjorts genom lagakraftä- genom lagakraftägande dom, skall gande dom, skall domen ej längre domen ej längre vara bindande för vara bindande för parterna. parterna.

11 §

Ä r fastighetsägaren enligt 5 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett rätten till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade, då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes. H ar förlust å fordran som avses H ar förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er­ fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten sättning av kronan fö r förlusten mot avskrivning å fordringshand- mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, där för­ lingen. Detsamma gäller, där fö rlust tillskyndats fordringens inne­ lust tillskyndats fordringens innehavare därigenom att ersättning havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den­ blivit för lågt beräknad och densamma till följd av överenskom­ samma till följd av överenskommelse m ellan kronan och den er- melse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall ta ­ domstol. Talan om ersättning enlan om ersättning väckas vid ex­ ligt detta stycke skall väckas vid propriationsdomstolen. fastighetsdomstolen.

12 §

I mål, som enligt denna lag I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- skall upptagas av fastighetsdomdomstol, skola bestämmelserna om stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla. tionsmål i tillämpliga delar gälla. K ronan skall vidkännas å ömse si­ K ronan skall vidkännas å ömse sidor uppkom na kostnader å målet, dor uppkomna kostnader å målet,

Nuvarande lydelse

såfram t ej domstolen med hänsyn såfram t ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna. annorlunda förordna.

13 §

Riksantikvarien skall ofördröjli­ Riksantikvarien skall fö r angen underrätta inskrivningsdoma­ teckning i fastighetsboken oförren, då fråga väckts om byggnads dröjligen underrätta inskrivningsförklarande för byggnadsminne, så myndigheten, då fråga väckts om ock då genom lagakraftägande be­ byggnads förklarande fö r byggslut byggnad förklarats för bygg­ nadsminne, så ock då genom laganadsminne, ansökan därom avsla­ kraftägande beslut byggnad förgits eller beslut därom hävts. klarats fö r byggnadsminne, an­

sökan därom avslagits eller beslut

därom hävts.

Inskrivningsdomaren har att så snart ske kan efter inkom m en underrättelse å inskrivningsdag göra anteckning därom i fastighetsbo-

ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

11 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas, att 33— 36 §§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

33 §

Nuvarande lydelse

len inom ett år från det laga kraft inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket åkommit det beslut varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig. går rätten därtill förlustig.

K ronan äger, då fråga uppkom­ K ronan äger, då fråga uppkomm it om meddelande av föreskrifter m it om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid expropria- enligt 8 eller 9 §, vid fastighetstionsdomstolen väcka talan mot domstolen väcka talan m ot sakäsakägare om fastställande av de gare om fastställande av de villkor villkor som, därest föreskrifterna som, därest föreskrifterna m edmeddelas, skola gälla beträffande delas, skola gälla beträffande erersättning eller inlösen. Meddelas sättning eller inlösen. Meddelas ej ej föreskrifter av det innehåll, som föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid expropriationsdom- förutsatts vid fastighetsdomstolen, stolen, inom ett år från det målet inom ett år från det målet avgjorts avgjorts genom lagakraftägande genom lagakraftägande dom, skall dom, skall domen ej längre vara domen ej längre vara bindande för bindande för partem a. partem a.

34 §

Ä r fastighetsägaren enligt 25, 28 eller 29 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och h ar fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för vilken fastigheten svarade då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

H ar förlust å fordran som avses H ar förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er­ fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten sättning av kronan för förlusten m ot avskrivning å fordringshand- m ot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om för­ lingen. Detsamma gäller, om förlust tillskyndas fordringens inne­ lust tillskyndas fordringens innehavare därigenom att ersättning havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den­ blivit för lågt beräknad och densamma till följd av överenskom­ samma till följd av överenskommelse mellan kronan och den er- melse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall ta­ domstol. T alan om ersättning enlan om ersättning väckas vid ex- ligt detta stycke skall väckas vid propriationsdomstolen. fastighetsdomstolen.

35 §

H ar ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller delvis eller gives tillstånd, må m arkens ägare eller innehavare, om med

hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så finnes skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. V ad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller m ot beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen och envar annan, som enligt 39 § äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse.

Talan om återbetalning skall Talan om återbetalning skall väckas vid expropriationsdomsto- väckas vid fastighetsdomstolen len inom ett år från det laga kraft inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det grundas och senast tio år efter det ersättningen utbetalades, vid på­ ersättningen utbetalades, vid p åföljd att rätten därtill eljest förlo- följd att rätten därtill eljest förlo­

ras.

36 §

I mål, som enligt denna lag I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- skall upptagas av fastighetsdomdomstol, skola bestämmelserna om stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla, tionsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Ä r där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om ex­ bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar propriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse. lända till efterrättelse.

Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt förordna annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

12 Förslag till Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 11 § jordförvärvslagen (1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

11 §

Ingick i köpet egendom som ej skall lösas och var ej särskild köpeskilling utsatt för denna egendom eller visar näm nden att det utsatta beloppet understiger vad som av den sammanlagda köpeskillingen kan anses belöpa på samma egendom, skall löseskillingen bestämmas till så stor del av köpeskillingen som skäligen motsvarar den egendom som skall lösas.

Bifalles talan om inlösen, skall i domen, förutom erforderliga bestämmelser om löseskillingens belopp samt om tiden och sättet fö r beloppets erläggande, utsättas viss dag då egendomen skall övergå i statens ägo.

D enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

13 Förslag till Lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698)

Härigenom förordnas, att 5 § jordhävdslagen (1969: 698) skall ha nedan angivna lydelse.

5 §

H ar föreläggande om återställande av hävd meddelats med stöd av 3 § första stycket 2, är staten skyldig att lösa jorden, om ägaren begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

M ål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet

Härigenom förordnas, att 4— 6, 9, 11 och 15— 18 §§ lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skall ha nedan angivna lydelse.

4 §

Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rö r fastigheten och dess förvaltning.

Nuvarande lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fas­ Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över tigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. U tan ägarens frånhändes ägaren. U tan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten fö r fordran inteckna fastigheten eller taga upp eller taga upp lån i vidare mån än lån i vidare m ån än som följer av som följer av 6 § och ej heller låta 6 § och ej heller låta företaga anföretaga annan åtgärd beträffande nan åtgärd beträffande inteckning fordringsinteckning i fastigheten, i fastigheten, om ej hyresnämnden om ej hyresnämnden läm nar sitt läm nar sitt tillstånd. tillstånd.

5 §

Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantagas från denna.

Fastighetsägaren får medge in­ Fastighetsägaren får ansöka om teckning i fastigheten fö r fordran, inteckning i fastigheten, taga upp taga upp lån m ot säkerhet av in­ lån m ot säkerhet i form av pantteckning i fastigheten eller före­ rätt i fastigheten eller företaga antaga annan åtgärd beträffande nan åtgärd beträffande inteckning, fordringsinteckning om förvalta­ om förvaltaren samtycker till det. ren samtycker till det. Vägras sam­ Vägras samtycke kan hyresnämntycke kan hyresnämnden tillåta åt­ den tillåta åtgärden, om denna ej gärden, om denna ej försäm rar försäm rar förutsättningarna för en förutsättningarna för en tillfreds­ tillfredsställande fastighetsförvaltställande fastighetsförvaltning. ning.

6 §

Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av andra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest står till förfogande, skall förvaltaren ombesörja utredning om lämpliga åtgärder, kostnaderna fö r dem och möjligheterna att genom belåning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åtgärderna. Redogörelse för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till fastighetsägaren.

Vill fastighetsägaren ej m ed­ Vill fastighetsägaren ej medverka till de föreslagna åtgärderna, verka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förval­ kan hyresnämnden läm na förvaltaren tillstånd att företaga dem taren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som samt m eddela de föreskrifter som behövs. N äm nden kan därvid till­ behövs. Nämnden kan därvid tilllåta förvaltaren att till angivet be­ låta förvaltaren att till angivet belopp taga upp lån för åtgärderna lopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov medge inteckning i och vid behov ansöka om inteckfastigheten. ning i fastigheten.

11 §

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets u tgång lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. N är han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning fö r den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 § lämnas särskild berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyresnämnden och hälsovårdsnämnden.

15 §

16 §

17 §

M ot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller beslut enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. M ot annat beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan m ot slutligt beslut.

Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom näm nden avvisat ansökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

Talan föres hos domstol som Talan föres hos domstol som avses i 3 kap. 72 § första stycket avses i 11 § tredje stycket. Besväförsta punkten lagen (1907: 36 s. ren inges till domstolen.

1) om nyttjanderätt till fast egen­

dom. Besvären inges till domstolen.

18 §

I besvärsmål skall part kallas att I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid underrätten, muntligen höras vid fastighetsom ej sådant hörande saknar bety­ domstolen, om ej sådant hörande delse för utredningen. I övrigt äger saknar betydelse för utredningen. I i fråga om handläggningen vid un­ övrigt äger i fråga om handläggderrätten 52 kap. 2, 3 och 5— 12 ningen vid fastighetsdomstolen 52 §§ rättegångsbalken motsvarande kap. 2, 3 och 5— 12 §§ rättegångstillämpning. Bestämmelse som av­ balken motsvarande tillämpning. ser hovrätt gäller därvid i stället Bestämmelse som avser hovrätt underrätten. M ot underrättens be­ gäller därvid i stället fastighetsslut i anledning av besvär över be­ domstolen. M ot fastighetsdomstoslut, varigenom hyresnämnd avvi­ lens beslut i anledning av besvär sat ansökan eller avskrivit ärende, över beslut, varigenom hyresfår talan ej föras. näm nd avvisat ansökan eller av­

skrivit ärende, får talan ej föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut om avvisning eller avskrivning återupptages ärendet av nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

Härigenom förordnas, att 7 och 15 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse.

7 §

Mål eller ärende, som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid fastighetsbildningslagens ikraftträdande, prövas av fastighetsdomstolen. Detsamma gäller sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som vid ikraftträdandet är anhängigt hos länsstyrelsen eller hos den som fått förordnande med stöd av 21 § i samma kapitel.

16 Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 32 §, 12 kap. 71 § samt 13 kap. 23 och 24 §§ jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

8 kap.

32 §

Tvist som efter klander mot arrendenäm nds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

12 kap.

71 §

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden. 4 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

Nuvarande lydelse

13 1

23 §

Mål angående omprövning eller M ål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande av uppsägning eller bestämmande av lösesumma upptages av expropria- lösesumma upptages av fastighetstionsdomstol. domstol.

24 §

Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar betämmelsema om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsäga­ av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor upp­ ren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid ex- komna rättegångskostnader vid propriationsdomstolen, i den mån fastighetsdomstolen, i den mån ej ej annat föranledes av 18 kap. 6 annat föranledes av 18 kap. 6 och och 8 §§ rättegångsbalken. Beträf­ 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande fande skyldigheten att svara för skyldigheten att svara för kostnad kostnad i högre rätt gäller med till- i högre rätt gäller med tillämpning lämpning i övrigt av 18 kap. rätte­ i övrigt av 18 kap. rättegångsbalgångsbalken, att fastighetsägaren, ken, att fastighetsägaren, om ej om ej annat föranledes av 18 kap. annat föranledes av 18 kap. 6 och 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv 8 §§ samma balk, alltid själv skall skall vidkännas såväl sina egna vidkännas såväl sina egna kostnakostnader som kostnad som åsam­ der som kostnad som åsamkas kas m otpart genom att fastighets­ m otpart genom att fastighetsägaägaren fullföljt talan. ren fullföljt talan.

17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas, att 4 och 52 §§ lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tom trätt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953: 415) angående ändring i näm nda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträffande tom trätt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tom trätt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

Å r mål angående tomträtt som enligt äldre bestämmelser skall upptagas av expropriationsdomstol anhängigt hos sådan domstol vid nya balkens ikraftträdande, prövas det av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats vid

ikraftträdandet. 4f— Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

18 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen

Härigenom förordnas, att 77 § bostadsrättslagen ( ) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

77 §

Tvist med anledning av upplå- Tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § telse av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist) som ej ankom- (bostadsrättstvist) som ej ankomm er på hyresnämnds prövning mer på hyresnämnds prövning skall, om ej Konungen bestämmer skall upptagas av den fastighetsanna/, upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastigdomstol inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 §. i fråga om talan enligt 76 §.

Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Geijer, bl. a. följande.

1. Inledning

M ed stöd av Kungl. M aj:ts bemyndigande den 29 november 1968 tillkallades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523) (VL). De sakkunniga2 har antagit namnet vattenlagsutredningen. U tredningens uppdrag om fattar enligt direktiven (Ju 1969: 58) en allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplaneringen i stort. Enligt direktiven talar vägande

1 Lydelse enligt prop. 1971:12.

2 Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson, direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och distriktslantmätaren, ledamoten av riksdagen Bo Turesson.

skäl för att den vattenrättsliga tillståndsprövningen överflyttas från domstolar till administrativa organ. Som främsta alternativ bör övervägas att förlägga prövningen av större, mera principiella eller riksviktiga frågor till ett centralt organ och övrig prövning till länsstyrelserna eller vissa av dem. Som lämpligt centralt prövningsorgan anvisas koncessionsnämnden för miljöskydd. Ersättningsfrågorna bör även i fortsättningen handläggas av domstol och utredningen bör överväga att förlägga denna prövning till fastighetsdomstol. I direktiven anförs vidare att de sakkunniga om möjligt bör lägga fram ett delbetänkande i de organisatoriska frågorna.

Utredningen avlämnade i augusti 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 40) Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet. I betänkandet föreslås — i avvaktan på en m era genomgripande reform av VL — att Kungl. M aj:ts prövningsrätt i vattenmålen utvidgas och att vattendomstolarna på visst sätt inordnas i den nya tingsrättsorganisationen. Betänkandet innehåller förslag till lagar om ändring i VL, lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. och statstjänstemannalagen (1965: 274) samt utkast till vattenrättskungörelse.

E fter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, domstolsverksutredningen, Svenska kommunförbundet, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Näringslivets Byggnadsdelegation, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (Domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Vattenrättsingenjörsföreningen, Tjänstem ännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Vattenöverdomstolen har bifogat yttranden från samtliga vattendomstolar. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskeriintendenterna i Mellersta, Nedre norra och Övre norra distrikten, länsarbetsnämnden i Norrbottens län, länsarkitekterna i Stockholms, Jönköpings, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, naturvårdsrådet i Norrbottens län, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor samt N orrbottens läns landsting.

Y ttranden i ärendet har dessutom inkommit från Norrlands Naturvärn och Svenska Teknologföreningen.

Utredningens förslag beträffande vattendomstolarna har visst sam­

band med andra frågor om domstolsorganisationen i mål rörande fast egendom. F ör handläggningen av vissa sådana mål har genom lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL) inrättats fastighetsdomstolar. Dessa har f. n. att pröva mål enligt miljöskyddslagen (1969: 387) och skall fr. o. m. den 1 januari 1972 handlägga även mål enligt den nya fastighetsbildningslagen (1970: 988) (FBL) samt arrende- och hyrestvister enligt den nya jordabalken (JB). Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1970: 27) om fastighetsdomstolarnas kompetensområde och lokalisering m. m. I promemorian föreslås att fastighetsdomstolarna helt skall överta de uppgifter som nu ankommer på ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna samt att dessutom vissa typer av mål som nu prövas av allmän underrätt skall överflyttas till fastighetsdomstol. Vidare behandlas frågor om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet samt om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. Promemorian innehåller förslag till lagar om ändring i FDL, VL, lagen (1917: 189) om expropriation (ExL), lagen (1933: 269) om ägofred, lagen (1942:350) om fornminnen, byggnadslagen (1947: 385), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., lagen (1960:690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen (1964: 822), jordförvärvslagen (1965: 290), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, JB och lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP).

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av samtliga hovrätter, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantmäteristyrelsen, planverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län, domstolsverksutredningen, vattenlagsutredningen, kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Kraftverksföreningen, Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen, Domareföreningen, advokatsamfundet, Vattenrättsingenjörsföreningen, Sveriges Lantm ätareförening, TCO, SACO, Statstjänstemännens Riksförbund och Hyresgästernas Riksförbund. Y ttranden har överlämnats av Svea hovrätt från lagmannen i Stockholms tingsrätt, av Göta hovrätt från lagmännen i Linköpings, Jönköpings, Växjö och Kalm ar tingsrätter, av länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län från länsarkitekten och överlantmätaren i resp. län, av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, överlantmätaren och Gävleborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län från överlantmätaren och kommunstyrelserna i Härnösands och Sundsvalls kommuner.

4.1 Tillståndsprövningen i vattenmål m. ni.

Med större företag i vatten följer i allm änhet betydelsefulla långsiktiga verkningar av skilda slag. Med hänsyn härtill och till de många viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar är det uppenbarligen av stor betydelse att dessa företag blir inpassade i samhällsplaneringen i stort. Teknikens framsteg och den allm änna samhällsutvecklingen medför att behovet av ett samlat grepp över vattenresursernas användning gör sig gällande med allt större kraft. D e nuvarande reglerna för tillståndsprövningen i vattenmål tillgodoser inte detta behov på ett tillfredsställande sätt. Prövningen ankommer i flertalet fall på vattendomstol, som varken har den överblick över alla synpunkter som måste beaktas eller de rättsliga befogenheter som skulle behövas. Som jag har framhållit i andra sammanhang bör den prövning det här är fråga om hellre företas av administrativa myndigheter och nära samordnas med annan samhällsplanering. Genom miljöskyddslagen har tillståndsprövningen såvitt gäller en viss typ av vattenanvändning flyttats över från vattendomstolarna till administrativ myndighet, och vattenlagsutredningen skall enligt sina direktiv lägga fram förslag till en liknande reform beträffande andra vattenrättsliga tillståndsfrågor.

I sitt nu avgivna delbetänkande anför utredningen att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till frågan om utformningen av det vattenrättsliga prövningssystemet. Som skäl härför anger utredningen att reglerna måste samordnas med det nya system för fysisk planering som kan bli resultatet av bygglagutredningens arbete och det arbete som bedrivs inom civildepartementet på en fysisk riksplanering. Samordning måste enligt utredningen också ske med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. m ark- eller energipolitisk art. D et alltmer trängande behovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vattenresurser motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu vidtar p r o v i s o r i s k a ä n d r i n g a r inom ramen för den gällande vattenlagstiftningen. Utredningen föreslår därför att VL ändras så att tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål anförtros Kungl. M aj:t och att Kungl. M aj:t får möjlighet att vid sin prövning i större om fattning än nu anlägga allmänna planeringssynpunkter. E tt avgörande skäl för att prövningen nu bör förläggas hos Kungl. M aj:t är enligt utredningen att ingen annan än Kungl. M aj:t f. n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som växer fram vid arbetet på den fysiska riksplaneringen. De nya bestämmelserna föreslås gälla företag enligt 2 och 3 kap. VL, dvs. bl. a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och grundvattentäkter, samt vattenav-

ledning och invallning enligt 7 kap. Lagtekniskt innebär förslaget en utvidgning av den prövningsrätt som enligt 4 kap. 13 § f. n. tillkommer Kungl. M aj:t i fråga om vissa vattenregleringsföretag.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning i fråga om behovet av provisoriska lagändringar, och huvudinnehållet i utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. Som en särskild förtjänst hos förslaget framhålls att allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid prövningen av större företag.

Jag kan godta utredningens bedömning att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssystemets utformning. Jag instämmer också i att det med hänsyn till vikten av att kunna tillgodose allm änna planeringssynpunkter föreligger behov av provisoriska lagändringar. Det förslag utredningen har lagt fram är väl ägnat att tillgodose detta behov och bör därför genomföras. Jag är emellertid angelägen om att utredningen så snart som möjligt lägger fram förslag till en m era slutgiltig lösning efter de riktlinjer som har angetts i direktiven. Vid utarbetandet av ett sådant förslag bör u tredningen sam råda med bygglagutredningen, och det synes lämpligt att de båda utredningarna bedriver sitt arbete p å sådant sätt att den fortsatta behandlingen av deras förslag kan samordnas.

Som några remissinstanser h ar påpekat föreligger både enligt gällande rätt och enligt förslaget vissa samordningsproblem i förhållande till miljöskyddslagen och byggnadslagstiftningen. D et är nästan omöjligt att undvika sådana olägenheter i ett övergångsskede. I praktiken torde problemen emellertid kunna lösas på ett smidigt sätt genom samarbete mellan berörda parter och myndigheter. Den föreslagna utvidgningen av Kungl. M aj:ts prövningsrätt underlättar lösningen av åtskilliga samordningsproblem.

Innan jag går närm are in på de nya reglernas utformning vill jag beröra en fråga som naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd har tagit upp i sina remissyttranden. De anser det angeläget att VL snarast ändras så att möjlighet öppnas till omprövning från vattenvårdssynpunkt av gällande vattenhushållningsbestämmelser som innebär tillstånd till s. k. nolltappning. Denna fråga är emellertid utom ordentligt komplicerad och har sådant samband med en rad andra regler i VL att jag för min del har svårt att se att några fördelar skulle vara att vinna med att bryta u t den till särbehandling. Skulle vattenlagsutredningen vid sitt fortsatta arbete kom m a till en annan uppfattning är det emellertid inte något som hindrar att frågan tas upp särskilt.

I likhet med utredningen anser jag att de nya reglerna om K u n g l . M a j t : s p r ö v n i n g lämpligen kan tas in i 4 kap. och ersätta den nuvarande 13 §. Vad gäller o m f a t t n i n g e n av prövningsrätten

innebär utredningens förslag att det i en särskild vattenrättskungörelse skall anges vissa typer av företag, som alltid skall prövas av Kungl. M aj:t (kungörelsefall), medan Kungl. M aj:t beträffande andra företag skall kunna förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut (förbehållsfall). Som allmän förutsättning för Kungl. M aj:ts prövningsrätt skall dock för båda fallen gälla att företaget är av betydande om fattning eller ingripande beskaffenhet.

I likhet med remissinstanserna anser jag den föreslagna uppläggningen lämplig. Kungl. M aj:ts prövningsrätt bör principiellt omfatta endast företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Den närm are regleringen av vilka företag som skall h änföras till denna kategori får, som utredningen föreslår, ske genom kungörelse och särskilda förbehåll från Kungl. M aj:t. I enlighet med vad utredningen föreslår bör vidare Kungl. M aj:t kunna pröva även sådana mål som har nära samband med mål som enligt gällande föreskrifter skall prövas av Kungl. M aj:t. F rån vattendomstolshåll har fram förts önskemål om att vattendomstolarna därutöver skall få m öilighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. M aj:ts prövning. Jag kan inte biträda detta förslag.

För att den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt är det givetvis av vikt att Kungl. M ajit utnyttjar förbehållsrätten i avsedd om fattning. Vid bedömningen av om förbehåll skall göras blir det i regel av avgörande betydelse i vilken mån allmänna planeringssynpunkter behöver anläggas vid tillståndsprövningen. D et är givetvis viktigt att Kungl. M ajit får det underlag som behövs för ett ställningstagande till denna fråga. Ofta torde planverket samt länsstyrelser och kommuner som ansvariga för planläggningen ha anledning att fästa Kungl. M ajits uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. De skyldigheter som sedan gammalt åligger kammarkollegiet på detta om råde torde böra bestå. Med hänsyn härtill bör, som kollegiet h ar påpekat, den gällande skyldigheten att översända ansökningshandlingarna i vattenmål till kollegiet utvidgas att om fatta också viktigare mål om grundvattentäkt. Besked om förbehåll bör givetvis lämnas i ett så tidigt skede av vattenmålet som möjligt och helst före huvudförhandlingen. Förbehållsrätten bör inte få utövas efter det att dom eller beslut har meddelats i tillåtlighetsfrågan oavsett om överklagande sker eller inte.

I fråga om g r u n d e r n a för Kungl. M ajits prövning delar jag utredningens uppfattning att särskilda bestämmelser bör införas vilka medger en friare och mera mångsidig prövning av företagen än som f. n. kan ske vid vattendomstol. E tt huvudsyfte med reformen är att viktigare företags tillåtlighet skall kunna bedömas inte bara enligt nuvarande tillåtlighetsregler utan även och fram för allt från allmänna planeringssynpunkter. D etta bör givetvis kom m a till uttryck i lagtexten. Prövningen skall innefatta en allsidig bedömning, varvid alla de as­

pekter som tillmäts betydelse i planeringssammanhang skall beaktas. H it hör givetvis intresset av att effektivt kunna utnyttja vattnet för elkraftsproduktion samt för privat och industriell konsumtion men också exempelvis intresset av att förhindra ekonomiskt olämplig lokalisering och onödig förstörelse av miljövärden. Som utredningen påpekar kan även arbetsmarknadspolitiska intressen komma att tillmätas betydelse i detta sammanhang. A tt som Näringslivets Byggnadsdelegation förordar inrikta prövningen uteslutande på markanvändningsfrågor och bortse från s. k. verksamhetsplanering synes mig varken lämpligt eller möjligt. I praktiken sker verksamhetsplaneringen och markanvändningsplaneringen i så nära samband att det inte går att isolera den ena från den andra.

D et synes mig självklart att Kungl. M aj:t vid sin prövning från allm änna planeringssynpunkter får ta hänsyn inte bara till det företag ansökningen avser utan också till företag som kan väntas bli aktualiserade av detta. Jag anser emellertid att det kan vara lämpligt att i lagen ta in en erinran om att Kungl. M aj:t skall beakta sannolika följdföretag enligt VL. Bestämmelsen bör ges en mera generell utformning än utredningen föreslår.

Som utredningen anför bör Kungl. M aj:t vid sin tillståndsprövning kunna väga olika samhällsintressen mot varandra på ett friare sätt än VL:s tillåtlighetsregler f. n. medger. Kungl. M aj:t bör alltså inte vara ovillkorligen bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan kunna med bortseende från dem ge tillstånd till företag som är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. D etta innebär att Kungl. M ajit bör ges en dispensbefogenhet motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket VL. Dispensbefogenheten bör gälla även hinder som avses i 2 kap. 11 § och 12 § första stycket, dvs. sådana som har samband med farleds- och flottledsintressen samt klimat- och hälsosynpunkter. Det är självfallet att dispensbefogenheten skall utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett företag bör tillåtas.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol föreslår att bestämmelserna i 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mom. samt 7 kap. 46 § andra stycket VL ändras så att de av utredningen föreslagna grunderna för Kungl. M aj:ts prövning blir tillämpliga även vid underställning enligt näm nda lagrum. Detta skulle bl. a. medföra den sakliga ändringen att underställning och dispens kunde ske även när hinder föreligger enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första stycket. Vidare skulle Kungl. M ajit få ett uttryckligt lagstöd för att anlägga allmänna planeringssynpunkter vid prövningen. Även om systematiska skäl talar för den föreslagna ändringen anser jag inte att det finns tillräcklig anledning att nu ändra tillåtlighetsreglerna i 2 och 7 kap. D et torde f. ö. ligga i sakens natur att Kungl. M ajit vid sin allmänna prövning av

frågan om företaget skall få komma till stånd har att fästa stor vikt vid allmänna planeringssynpunkter.

F rån flera håll ifrågasätts om inte det allmänna planeringskravet som tillåtlighetsrekvisit bör gälla också de mindre företag som fortfarande kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. I likhet med utredningen anser jag emellertid att de provisoriska ändringar som nu skall företas bör inskränkas till att gälla Kungl. M aj:ts prövningsrätt. Syftet med den föreslagna reform en är ju f. ö. att vattendomstolarnas prövning i fortsättningen inte skall gälla andra företag än sådana som är av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort.

I fråga om Kungl. M aj:ts möjlighet att föreskriva s ä r s k i l d a v i l l k o r i samband med ett tillstånd kan jag ansluta mig till vad utredningen har anfört. Villkor bör alltså komma i fråga i ungefär samma situationer som f. n. I likhet med utredningen anser jag det olämpligt att i lagtexten anknyta till bygdens intressen, eftersom detta skulle kunna minska möjligheterna att på lämpligaste sätt tillgodose fiskeri- och renskötselintressena.

I syfte att tillförsäkra Kungl. M aj:t ett tillfredsställande u n d e r l a g för prövningen föreslår utredningen vissa bestämmelser om utomprocessuellt förberedelseförfarande, om innehållet i ansökan och om den förberedande handläggningen vid vattendomstolen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen sålunda föreslår. Jag instämmer i att det utomprocessuella förberedelseförfarandet åtminstone tills vidare bör bibehållas och att dess användningsområde bör bestämmas till sådana företag som kan antas komma under Kungl. M aj:ts prövning. Förfarandet skall säkerställa att projekteringsarbetet för sådana företag bedrivs i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. D et bör också innefatta information till den ortsbefolkning som berörs av det planerade företaget. N ärm are föreskrifter i ämnet får meddelas av Kungl. M aj:t.

I likhet med utredningen anser jag att ansökan rörande företag som kan antas komma under Kungl. M aj ris prövning bör innehålla redogörelse för den utomprocessuella förberedelse som har ägt rum, en bedömning av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL samt att ansökningshandlingarna bör översändas från vattendomstolen till naturvårdsverket, planverket och vederbörande länsstyrelse. D etta innebär att både sökanden och vattenrättsdom aren i förväg måste bedöma sannolikheten för att Kungl. M ajri kommer att utöva sin förbehållsrätt. I tveksamma fall är det givetvis lämpligt och tillrådligt att iaktta de regler som gäller för företag som kan komma att prövas av Kungl. Majri.

Planverket påpekar i sitt remissyttrande att de föreslagna reglerna om utomprocessuell förberedelse och om medverkan av myndigheter som företräder planintresset bör om fatta även hamnanläggningar efter­

som sådana anläggningar h ar stor betydelse från lokaliseringssynpunkt. Frågor om allmän hamn regleras i 5 kap. VL. D et ankommer alltid på Kungl. M aj:t att pröva om allmän hamn skall få kom m a till stånd (5 kap. 3 och 13 §§). Jag anser inte motiverat att nu införa några nya regler beträffande handläggningen av sådana frågor. H am n som inte ä r allmän bedöms enligt 2 kap. VL och kan alltså kom m a att omfattas av de föreslagna nya bestämmelserna.

Vattendomstolens yttrande torde i fortsättningen liksom hittills kom ma att utgöra en väsentlig del av underlaget för Kungl. M aj:ts prövning. I likhet med utredningen anser jag att domstolarnas skyldighet att avge sådant yttrande bör lagfästas. Y ttrandet bör innehålla vattendomstolens ställningstagande i alla de frågor som faller inom dom stolens kompetens. Även beträffande andra frågor torde domstolen kunna bidra med värdefulla faktiska upplysningar. N ågon anledning för Kungl. M aj:t att som kammarkollegiet ifrågasätter inhämta yttrande från vattenöverdomstolen i tillståndsärendet synes mig normalt inte föreligga.

Advokatsamfundet tar i sitt yttrande upp vissa kostnadsfrågor och fram håller att ersättning har vägrats för sakägares kostnader i samband med underställning hos Kungl. M ajit m en utdömts för kostnader vid utomprocessuellt förberedelseförfarande. Samfundet anser att rätt till ersättning för kostnader bör föreligga i båda dessa fall. F ö r min del anser jag det inte lämpligt att ta upp dessa frågor nu. De bör anstå till den slutliga översynen av VL.

Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna f ö l j d ä n d r i n g a r som innebär att de nya reglerna om Kungl. M ajits prövning görs tilllämpliga även på kraftförsörjningsföretag som omfattas av lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. samt på större vattenavlednings- och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. I likhet med utredningen anser jag att Kungl. M ajits prövningsrätt enligt förstnämnda lag bör få utövas efter förbehåll i varje särskilt fall och att något krav på utomprocessuellt förberedelseförfarande inte bör gälla.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att vattenrättsdomarens befogenhet att medge provisoriska åtgärder enligt 11 kap. 46 § bör begränsas i fråga om mål som skall prövas av Kungl. M ajit. Jag anser inte att det finns tillräckligt behov av en sådan begränsning. Jag anser inte heller att det behövs några särskilda regler om förfarandet i sådana fall som avses i 2 kap. 40 §.

Vissa vattenreglerings- och torrläggningsföretag enligt 3 och 7 kap. VL kan prövas vid syneförrättning. Jag ansluter mig till utredningens förslag till särskilda regler rörande handläggningen av syneförrättningar där tillståndsfrågan kan komma under Kungl. M ajits prövning. Under vissa förutsättningar skall synemännens utlåtande underställas vatten-

!

|

l domstolens prövning. Utredningen föreslår att sådan underställning inte skall ske om Kungl. M aj:t har prövat företagets tillåtlighet. Kam m arkollegiet kritiserar detta förslag under hänvisning till att vattendomstolen även i sådana fall bör kunna ta ställning till den närm are utform ningen av företaget. F ör egen del ansluter jag mig emellertid till utredningens förslag, eftersom det måste anses onödigt att vattendomstol prövar förrättningsutlåtande när Kungl. M aj:t redan h ar tagit ställning till företagets tillåtlighet.

Utredningen diskuterar frågan om den betydelse som vid tillståndsprövning enligt VL skall tillmätas gällande b e b y g g e l s e p l a n e r och hänvisar i detta sammanhang till vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen enligt vilka tillstånd inte får lämnas till företag som strider mot fastställd plan. Vattenöverdomstolen tar upp samma fråga i sitt remissyttrande. I avsaknad av särskild lagbestämmelse torde enligt domstolen bristande överensstämmelse mellan ett företag enligt VL och fastställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till företaget vägras. Möjligen kan tillståndet förknippas m ed ett villkor eller en erinran om att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats. För egen del vill jag i detta sammanhang endast påpeka att, som framhållits i förarbetena till miljöskyddslagen, tillstånd i vissa fall bör kunna lämnas under förutsättning att planen ändras så att det hinder den innebär mot företaget undanröjs. Jag vill dessutom hänvisa till vad jag tidigare har sagt om de samordningsproblem som tills vidare kan uppstå. Jag kan inte acceptera det a.v Näringslivets Byggnadsdelegation och advokatsamfundet fram förda förslaget att Kungl. M ajit som högsta planmyndighet vid prövning av ett företag enligt VL skall kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens. Jag vill erinra om att det i första hand ankommer på vederbörande kommun att ta initiativ i planfrågor.

Oberoende av vad som nu har sagts är det givetvis av stor betydelse att viss samordning sker mellan vattendomstolen och planmyndigheterna och att upplysningar om planförhållandena finns tillgängliga i m ålet. Jag instämmer därför i vad utredningen föreslår om att ansökningen skall innehålla uppgifter om gällande planer samt att länsstyrelsen och vederbörande kommun skall underrättas i målet. I likhet med flera remissinstanser anser jag emellertid att underrättelseskyldigheten gentemot kommun inte bör vara beroende av att företaget berör om råde inom fastställd general- eller detaljplan.

De regler om u n d e r s t ä l l n i n g till Kungl. M aj:t e f t e r d i s k r e t i o n ä r p r ö v n i n g hos vattendomstol som f. n. finns i 2 kap. 20 § 3 mom. m. fl. lagrum i VL torde efter den föreslagna utvidgningen av Kungl. M aj:ts prövningsrätt få mycket liten betydelse. A tt som kammarkollegiet föreslår helt slopa reglerna anser jag dock inte till-

rådligt. D ärem ot instämmer jag med utredningen i att bestämmelserna bör formuleras om efter mönster av 16 § miljöskyddslagen, vilket innebär att vattendomstolens diskretionära prövningsrätt upphör.

De nya reglerna bör som utredningen har föreslagit t r ä d a i k r a f t den 1 januari 1972 men inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet och inte heller vid syneförrättning om förrättningsm an har förordnats före denna tidpunkt.

4.2¶Fastighetsdomstolar och vattendomstolar

4.2.1 Allmänna synpunkter

Vid reformen av den allmänna underrättsorganisationen uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1969: 44 s. 174) som sin åsikt att det inte fanns anledning att gå från den dittills gällande principen om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. H an påpekade emellertid att vissa typer av mål såsom ägodelningsmål, expropriationsmål och vattenmål ofta har speciella drag och i någon mån kräver en specialisering hos dem som skall bedöma dem, i synnerhet som det inom landet som helhet förekommer endast ett begränsat antal mål av varje sådan typ. D et skulle därför vara av värde om målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare därm ed skulle få att handlägga ett inte alltför ringa antal mål och på det sättet bli förtrogna med ämnesområdet. Ett riktmärke borde emellertid enligt departementschefen vara att vår restriktiva inställning när det gäller att skapa specialdomstolar i egentlig mening behålls och att man efterstävar att de domare som sysslar med de specifika slagen av mål också har kontakt med allmänna tvistemål och brottmål. Därför borde principen vara att man uppdrar handläggningen av berörda mål till endast vissa av de allmänna underrätterna. M ot bakgrund av dessa överväganden tillskapades fastighetsdomstolarna. Dessa ingår i den allmänna underrättsorganisationen på det sättet att vissa tingsrätter utses att vara fastighetsdomstol. I denna egenskap består tingsrätten normalt av två lagfarna domare, en tekniskt sakkunnig ledamot samt två näm ndemän.

Fastighetsdomstolarnas sammansättning gör dem särskilt skickade att pröva mål där det krävs teknisk sakkunskap, främst i fråga om fastighetsbildning och fastighetsvärdering, och de har också i första hand tillskapats med tanke på sådana mål. F. n. handläggs vissa frågor enligt miljöskyddslagen av fastighetsdomstol. Fr. o. m. den 1 januari 1972, då FBL träder i kraft, skall till fastighetsdomstolarna överföras mål om fastighetsbildning, vilka f. n. handläggs av ägodelningsrätt. Vid tillkomsten av FD L förutsattes att fastighetsdomstolarna också skulle ersätta de nuvarande expropriationsdomstolarna. Ett par andra typer av mål som fr. o. m. den 1 januari 1972 skall handläggas av fastig­

hetsdomstol är mål om arrende och hyra enligt JB. Som ett viktigt skäl för att koncentrera dessa mål till ett begränsat antal domstolar kan anföras att underrätten h är är överinstans i förhållande till arrende- och hyresnämnderna och att möjligheterna att fullfölja talan m ot dom i sådana mål är begränsade, vilket gör det särskilt angeläget att få en enhetlig bedömning inom större regioner.

Förslagen i departementspromemorian följer de riktlinjer som tidigare har dragits upp i fråga om fastighetsdomstolarnas kompetensområde. De innebär i huvudsak att dit skall hänföras dels sådana mål som f. n. ankommer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol, dels vissa mål av sällan förekom m ande slag som nu handläggs av allmän domstol men som i sak står fastighetsbildnings- och expropriationsmålen nära, dels slutligen m ål om arrende och hyra samt vissa därmed närbesläktade mål. Detta innebär att åtskilliga typer av mål som rör fast egendom kommer att falla utanför kompetensområdet. Förslaget har fått ett övervägande positivt m ottagande vid remissbehandlingen. F rån skilda håll har dock både utvidgningar och inskränkningar av kompetensområdet ifrågasatts. D et har också gjorts gällande att koncentrationen av vissa mål till ett begränsat antal domstolar kan få skadliga verkningar i fråga om personalrekryteringen.

För egen del vill jag understryka att det från olika synpunkter är angeläget att varje allmän underrätt h ar en vidsträckt behörighet och a tt koncentration av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte bör komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella skäl. En annan synpunkt som måste beaktas i sammanhanget är att behörighetsreglerna bör vara klara och lättillämpade så att gränsdragningsproblem i möjligaste m ån undviks. Jag återkommer strax till frågan om fastighetsdomstolarnas kompetensområde men vill redan nu fram hålla att förslagen i departementspromemorian synes mig väl avvägda m ot den angivna bakgrunden.

Med anledning av de under remissbehandlingen yppade farhågorna från personalrekryteringssynpunkt vill jag anföra följande. Eftersom fastighetsdomstolarna inte har någon fristående ställning utgörs de lagfarna ledam öterna av dom are som innehar tjänster i den tingsrätt som är fastighetsdomstol eller i annan tingsrätt. F. n. kan också dom are i vattendomstol komma i fråga. Det är inte meningen att de domare som tjänstgör i fastighetsdomstolen skall syssla uteslutande med fastighetsdomstolsgöromål, även om dessa göromål givetvis blir helt dominerande för många av dem. Genom fastighetsdomstolarnas anknytning till tingsrättsorganisationen finns goda förutsättningar för att ett stort antal domare skall få erfarenhet av fastighetsdomstolstjänstgöring. Detta gäller inte bara domare i den tingsrätt som är fastighetsdomstol utan också domare i andra tingsrätter. M ot bakgrund härav synes några större problem från personalrekryteringssynpunkt inte vara förenade med en

koncentration av mål rörande fast egendom till ett begränsat antal underrätter.

Vad härefter gäller vattendomstolarna har vattenlagsutredningen enligt sina direktiv i uppdrag att överväga en överflyttning av vissa av deras uppgifter till fastighetsdomstol. Utredningen ansluter sig till tanken på en sådan reform men anser av olika skäl att den bör delas upp i två etapper, varav den första genomförs den 1 januari 1972 och den andra i samband med den slutliga revision av VL som utredningens arbete syftar till. I den första etappen skall enligt förslaget vattendom stolarna avskaffas som fristående enheter och knytas till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. I den andra etappen överförs de dömande funktionerna på fastighetsdomstolarna. Utredningsförslaget, som har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen, innebär enligt min mening en tekniskt smidig lösning och har betydande fördelar från både vattenrättsskipningens och den berörda personalens synpunkt. Jag ansluter mig därför till förslaget. Jag återkommer längre fram till vissa frågor som rör vattendomstolarnas sammansättning.

4.2.2 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

Som anförs i departementspromemorian är det uppenbart att fastighetsdomstolarna, som enligt FBL skall handlägga fastighetsbildningsmål i stället för de nuvarande ägodelningsrätterna, också bör överta ägodelningsrättemas uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall bestå efter FBL:s ikraftträdande. Samtliga dessa uppgifter är nämligen av den särskilda beskaffenhet att de bör ankomma på fastighetsdomstol. Med hänsyn till att det arbete med följdlagstiftningen till FBL som f. n. pågår inom justitiedepartementet inbegriper de lagar det här rör sig om finns emellertid inte anledning att nu lägga fram förslag till ändringar i dessa lagar.

Bland de lagar som måste överarbetas och anpassas till FBL ingår också lagen om ägofred. På grund härav bör inte heller frågor om ändring i denna lag tas upp nu. Jag delar dock den i promemorian fram förda uppfattningen att mål om stängselskyldighet och betesreglering enligt 46 § bör överföras till fastighetsdomstol. Som Svea hovrätt påpekar bör detsamma gälla klandertalan enligt 49 § första stycket. Därem ot synes det mig mera tveksamt om de av hovrätten över Skåne och Blekinge förordade ändringarna i lagen är befogade. Slutlig ställning till dessa frågor får tas vid den fortsatta överarbetningen av lagen.

Som jag redan tidigare har framhållit bör expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter överföras till fastighetsdomstol. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot en sådan reform. De i promemorian i detta sammanhang föreslagna ändringarna i ExL och annan

lagstiftning har inte föranlett annan erinran än att hovrätten för Övre N orrland ifrågasatt om inte föreskriften i 28 § andra stycket ExL om protokollföringsplikt då enskilda domstolsledamöter företar undersökning på stället borde införas i 9 § FDL. Sådan undersökning på platsen som en eller flera ledam öter av fastighetsdomstolen enligt sistnämnda paragraf kan verkställa p å uppdrag av domstolens ordförande och varom parterna skall underrättas torde emellertid vara att anse som samm anträde för förhandling i rättegångsbalkens mening. Protokollföringsplikt föreligger därför enligt bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken, om undersökningen inte sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. D et av hovrätten ifrågasatta tillägget till 9 § FD L är alltså obehövligt.

Vad sedan angår de mål som nu prövas av allmän underrätt har i flera remissyttranden kritik riktats m ot att arrende- och hyresmålen förs in under fastighetsdomstolarnas exklusiva behörighet. D enna kritik u tgör dock enligt min mening inte tillräcklig anledning att nu ompröva de beslut av denna innebörd som h ar fattats genom antagandet av JB. Om hyresmål skall prövas av fastighetsdomstol bör också vissa andra typer av m ål som är av mycket likartad beskaffenhet lämpligen behandlas i samma ordning. I prop. 1971: 12 h ar föreslagits att vissa bostadsrättstvister enligt 77 § första stycket bostadsrättslagen skall tas upp av fastighetsdomstol. De mål som h är i övrigt kommer i fråga är sådana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Även dessa mål, liksom mål om klander av redovisad förvaltning enligt 11 § tredje stycket samma lag, bör — som föreslås i promemorian — prövas av fastighetsdomstol.

Vissa mål om inlösen av fast egendom ankommer nu på allmän underrätts prövning. D etta gäller mål enligt 11 § första stycket jordförvärvslagen, 5 § andra stycket jordhävdslagen och 4 § JP. Som anförs i promemorian saknas anledning att i processuellt avseende behandla dessa mål på annat sätt än mål om inlösen i allmänhet. De bör därför överföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde.

E tt par remissinstanser ifrågasätter om inte också mål enligt förköpslagen bör handläggas av fastighetsdomstol. Sådana mål avser inte själva det tvångsförvärv som förköpet innebär utan bara vissa följdfrågor i anledning av förköp. De frågor som skall prövas av domstol är sådana som rö r ogiltighet eller jämkning av köpevillkor (5 § andra och tredje styckena), undantagande av lös egendom från förköp (6 §), ersättning till köparen för fullgörelse enligt köpeavtalet eller för kostnader i samband med köpet (13 § första stycket) samt ersättning till kommunen för värdeminskning på egendomen som har förorsakats av köparen (13 § andra stycket). Av dessa frågor synes endast de som rör värdeminskning vara av den beskaffenheten att det kan finnas anledning att hänföra dem till fastighetsdomstol. Jag anser dock att dessa frågor, som f. ö. när­

mast är av skadeståndsrättslig natur, inte bör brytas ut för handläggning i annan ordning än övriga frågor enligt samma lag.

I prom em orian föreslås vidare att tvister, som enligt 72 § första stycket, 96 § första och andra styckena samt 104 § andra stycket ExL skall prövas av allmän underrätt, överförs till fastighetsdomstol. Förslaget, som inte har föranlett några invändningar vid remissbehandlingen, bör enligt min mening godtas. E tt par remissinstanser förordar vissa ytterligare ändringar i ExL. Sålunda föreslås att frågor om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och inte har kunnat förutses i m ålet samt om ersättning till expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. M aj:t av ansökan om expropriation skall prövas av fastighetsdomstol. På frågor av det förstnäm nda slaget är enligt 34 § andra stycket ExL lagens bestämmelser inte tillämpliga. De torde vanligen få bedömas enligt grannelagsrättsliga regler. Som jag strax skall utveckla närmare anser jag inte att fastighetsdomstol bör göras till forum i tvister om grannelagsrättsliga förhållanden. Den bör då inte heller pröva sådana frågor som avses i 34 § andra stycket ExL. Inte heller frågor om ersättning för kostnader i samband med Kungl. M ajtts prövning av expropriationsansökan synes mig vara av den beskaffenhet att det finns anledning att överföra dem till fastighetsdomstol.

Jag ansluter mig till förslaget i promemorian att frågor som avses i 75 § byggnadslagen i likhet med övriga ersättningsfrågor enligt lagen skall prövas av fastighetsdomstol. Promemorieförslaget innebär att i sådana mål fördelningen av rättegångskostnaderna skall ske enligt regeln i 65 § byggnadslagen i stället för som nu enligt rättegångsbalkens regler. Detta förslag har m ött viss kritik vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och till den översyn av byggnadslagstiftningen som f. n. pågår inom bygglagutredningen anser jag lämpligast att inte nu göra någon ändring i gällande rätt på denna punkt.

Mål enligt lagen om byggnadsminnen handläggs f. n. av expropriationsdomstol och överförs enligt vad jag tidigare har föreslagit till fastighetsdomstol. Som anförs i promemorian bör samma domstol handlägga också mål om ersättning enligt lagen om fornminnen, vilka mål f. n. prövas av allmän domstol. Jag instämmer med hovrätten över Skåne och Blekinge i att detta bör gälla även m ål enligt 9 a § tredje stycket näm nda lag om ersättning för kostnad eller skada, som uppkommer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak eller annan åtgärd för dess skydd och vård. De nya bestämmelserna om forum i mål enligt lagen om fornm innen synes lämpligen kunna tas upp i en ny 17 §.

Eftersom ersättning för skada och intrång vid förundersökning enligt miljöskyddslagen och ExL skall prövas av fastighetsdomstol, bör detta gälla också ersättning i motsvarande fall enligt 14 kap. 5 § 1 mom. VL. Promemorians förslag härom bör sålunda genomföras.

Som anförs i prom em orian fram står det som den mest rationella ordningen att den domstol som har handlagt m ål om ersättning för skada eller intrång enligt lagen om byggnadsminnen eller naturvårdslagen också skall ha att pröva därav föranlett följdmål om ersättning till innehavare av fordran, för vilken marken svarar, för förlust till följd av att den i huvudmålet bestämda ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen bör alltså ändras i enlighet härmed.

Någon anledning att som G öta hovrätt ifrågasätter hänföra mål om utdöm ande av vite enligt jordförvärvslagen och jordhävdslagen till fastighetsdomstol föreligger enligt min mening inte. Att sådana frågor enligt lagen om arrendenäm nder och hyresnämnder skall prövas av fastighetsdomstol sammanhänger med att fastighetsdomstol har karaktären av överinstans i förhållande till dessa nämnder.

I promemorian diskuteras en rad andra tvister som rö r fast egendom och där det skulle kunna kom m a i fråga att göra fastighetsdomstol till exklusivt forum. H it hör exempelvis äganderättstvister av skilda slag sam t tvister om servitut och grannelagsförhållanden. I mål av dessa typer uppstår otvivelaktigt ofta frågor av den beskaffenhet som fastighetsdomstolarna är särskilt skickade att pröva. Jag har emellertid mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om vikten av återhållsamhet när det gäller att koncentrera mål till särskilda domstolar och om intresset av att i möjligaste m ån undvika gränsdragningsproblem stannat för att den i prom em orian föreslagna ordningen, som innebär att fastighetsdomstol inte görs till exklusivt forum i dessa mål, är den lämpligaste. A tt som lantmäteristyrelsen ifrågasätter öppna möjlighet att låta vissa mål handläggas både av fastighetsdomstol och av tingsrätt i vanlig sammansättning bör av såväl praktiska som principiella skäl inte komma i fråga.

Vad gäller äganderättstvister som rör fastighetsindelningens beskaffenhet torde man, som påpekas i promemorian, kunna utgå från att de i regel kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans av fastighetsdomstol, vilket torde vara den också från partssynpunkt lämpligaste ordningen. A tt tvist av detta slag inte tas upp i angiven ordning kan antas bli en ren undantagsföreteelse som mestadels har sin orsak i att tvisten har ett omedelbart samband med sådana frågor som inte bör prövas av fastighetsdomstol. De av Svea hovrätt uttalade farhågorna för att möjligheten att vända sig direkt till domstol i tvister som rör fastighetsindelningen skulle missbrukas synes mig överdrivna. Inte heller finns det enligt min åsikt anledning att nu bereda tingsrätt möjlighet att mot parts vilja hänvisa fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet till handläggning av fastighetsbildningsmyndigheten. Om tingsrätten finner att frågan lämpligen bör prövas i denna ord­

ning torde det i regel vara möjligt att få en sådan prövning till stånd genom parternas frivilliga medverkan.

4.2.3 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet

Som huvudregel gäller f. n. att fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, av vilka den ene är domstolens ordförande, samt en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Promemorieförslaget innebär inte någon ändring av denna regel. Vid remissbehandlingen har särskilt frågan om det tekniska inslaget i domstolen tilldragit sig intresse. Olika meningar har yppats och ett flertal förslag har förts fram , bl. a. av innebörd att två tekniska ledamöter skall kunna m edverka i domstolen.

Vid fastighetsdomstolarnas tillkomst underströk dåvarande departementschefen (prop. 1969: 44 s. 211) att den tekniskt sakkunnige ledamotens uppgift inte skulle vara att fungera som expert i vissa speciella frågor av betydelse för målets utgång utan att han med sin sakkunskap skulle medverka till en riktig bedömning av utredningen i målet och till en lämplig utformning av domstolens utslag. Jag ansluter mig till detta synsätt. Genom den tekniskt sakkunnige ledamoten skall domstolen tillföras sådana allmänna insikter på det tekniska om rådet som behövs för att den skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av teknisk art. Den speciella expertis som kan behövas i en viss teknisk fråga får därem ot tillhandahållas domstolen genom sakkunnigbevisning i målet.

Eftersom det för expropriationsdomstolarna som huvudregel gäller att två tekniska ledamöter skall delta i handläggningen kan en övergång till fastighetsdomstolar m ed endast en sådan ledamot synas innebära att det tekniska inslaget i domstolen försvagas. Emellertid måste beaktas att de tekniska ledamöterna i det nya systemet får en mycket fastare anknytning till domstolen, vilket medför dels att de förvärvar stor rutin som domare dels att de kan följa och medverka i den förberedande handläggningen av målen. Koncentrationen av mål till ett begränsat antal dom stolar leder också till att juristdom arna får större erfarenhet av tekniska bedömningar. M ot bakgrund av det nu anförda anser jag att det inte finns anledning att nu gå ifrån principen att i fastighetsdomstol normalt skall tjänstgöra endast en ledamot med teknisk sakkunskap. Det bör dock finnas möjlighet att i vissa fall utöka antalet tekniska ledamöter till två, vilket innebär att domstolen kommer att bestå av sammanlagt sex ledamöter. Jag vill dock understryka att denna möjlighet inte är avsedd att utnyttjas annat än i undantagsfall, när målet är osedvanligt komplicerat från teknisk synpunkt och det därför kan vara av särskild betydelse att mer än en ledamot med teknisk sakkunskap medverkar vid bedömningen av de tekniska frågorna.

F. n. gäller att teknisk ledam ot i fastighetsdomstol skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. M ot bakgrund av vad jag här förut har anfört om att de tekniska ledamöterna inte skall vara experter i vissa speciella frågor anser jag det inte motiverat att ytterligare precisera kraven på sakkunskap eller på annat sätt ändra reglerna härom. Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka att tjänsterna för teknisk ledamot i fastighetsdomstol torde komma att förenas med tjänstgöringsskyldighet vid flera sådana domstolar och att det dessutom torde bli nödvändigt att vid ledigheter och stor arbetsanhopning tillfälligt förordna utomstående tekniker att tjänstgöra i fastighetsdomstolen. D etta innebär att m an kommer att ha vissa valmöjligheter n är det gäller att utse teknisk ledamot för visst mål.

De flesta mål som skall tas upp av fastighetsdomstol är av sådan typ att de norm alt kräver viss teknisk sakkunskap hos domstolen. Med hänsyn till intresset av enkla och lättillämpade sammansättningsregler bör därför, som anförs i promemorian, den tekniske ledamotens medverkan i domstolen vara obligatorisk i dessa mål. I fråga om några speciella slag av mål gäller emellertid att de i allmänhet inte fordrar sådan sakkunskap, medan det däremot är angeläget med ett starkt lekmannainslag. De mål jag här syftar p å är i första hand hyresmålen men också bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I sådana mål bör i stället för teknikern en tredje nämndeman ingå i domstolen. Som har påpekats både i promemorian och i vissa remissyttranden kan det dock också i m ål av dessa typer, kanske särskilt i mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, tänkas komma upp frågor av svårbedömd teknisk natur. Det bör därför finnas m öjlighet att undantagsvis även i sådana mål använda en sammansättning med teknisk ledamot och två nämndemän. Jag ansluter mig alltså till promemorians förslag i denna del m en vill betona att möjligheten att låta teknikern delta i dessa mål bör utnyttjas restriktivt. Om det sålunda införs möjlighet att anlita den tekniske ledamoten i hyresmål bör de för dessa mål gällande sammansättningsreglema lämpligen göras tillämpliga också i arrendemål.

Vad beträffar näm ndemännen kan jag instämma i den kritik som Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt har riktat mot föreskriften i 17 § andra stycket andra punkten ExL om att en av nämndemännen bör vara fastighetsägare och den andre inte. Denna regel bör därför inte överföras till FDL.

Enligt 16 kap. 8 § första stycket FBL kan fastighetsdomstol under vissa förutsättningar pröva fastighetsbildningsmål i materiellt hänseende utan huvudförhandling. Som dåvarande departementschefen påpekade i samband med FD L :s tillkomst är det h är fråga om mål av sådan beskaffenhet att utrym m et för lekmannasynpunkter torde vara mycket begränsat och det synes därför olämpligt från både principiella och 5 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

praktiska synpunkter att ställa upp ett ovillkorligt krav på att nämndem än skall medverka vid prövningen. Jag instämmer i den av hovrätten för Nedre N orrland uttalade uppfattningen att det saknas skäl att nu frångå denna ståndpunkt. I övrigt bör gälla att fastighetsdomstolen vid handläggning av mål kan bestå av en lagfaren dom are i samma utsträckning som gäller för tingsrätt. En sådan domförhetsregel blir tilllämplig vid handläggning av frågor om avvisning av mål och om utdöm ande av vite samt vid måls avgörande i sådana fall som avses i 42 kap. 18 § rättegångsbalken, dvs. vid meddelande av tredskodom, dom i anledning av medgivande eller eftergivande samt stadfästelse av förlikning. Vidare kommer regeln att gälla vid huvudförhandling som sker i förenklad form och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. A tt mål om lagsökning och betalningsföreläggande kan handläggas av en lagfaren domare följer av 30 § lagsökningslagen (1946: 808). Vad beträffar ärenden blir domförhetsreglerna i 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpliga. I fall då enligt näm nda paragraf domstolen skall ha den sammansättning som gäller för mål i allmänhet torde utan särskild bestämmelse stå klart att de föreskrifter som i allmänhet gäller för dom förhet enligt FD L är tillämpliga. Fastighetsdomstols domförhet bör som anförs i promemorian till alla delar regleras i lag och inte som nu delvis i annan författning. Jag föreslår därför att uttöm m ande bestämmelser i äm net tas upp i 4 § FDL.

4.2.4 övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen

Fastighetsdomstolarna bör överta sina nya uppgifter samtidigt som JB och FBL samt därtill anknytande författningar träder i kraft, dvs. den 1 januari 1972. Härigenom torde övergången till den nya lagstiftningen underlättas och enhetligheten i tillämpningen främjas.

Enligt 7 § FBLP skall mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätt vid utgången av år 1971 prövas av fastighetsdomstol. I promemorian föreslås motsvarande regel beträffande mål och ärenden som vid samma tidpunkt är anhängiga hos expropriationsdomstol. Om expropriationsdomstolen då har påbörjat huvudförhandling föreslås dock att domstolen skall få fullfölja och avsluta handläggningen.

M an bör uppenbarligen i möjligaste mån undvika att särskilda domstolar, som är under avveckling, övergångsvis får bestå vid sidan av de domstolar som i fortsättningen skall handlägga samma slag av mål och ärenden. Jag anser därför att den i prom em orian föreslagna regleringen är ändamålsenlig och att det inte bör kom m a i fråga att som Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt förordar utsträcka ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolamas möjlighet att fortsätta sin verksamhet efter utgången av år 1971 längre än som föreslås där. Jag förutsätter att arbetet hos domstolarna bedrivs så att mål och

ärenden på vilka ett om fattande förberedelsearbete har lagts ned om möjligt kan avgöras slutligt före utgången av år 1971.

Jag föreslår alltså att mål eller ärende som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid utgången av år 1971 skall prövas av fastighetsdomstol om huvudförhandling då inte h ar påbörjats. Jag föreslår vidare att 7 § FBLP anpassas så att motsvarande regel kommer att gälla beträffande ägodelningsrätt. Av de föreslagna reglerna följer bl. a. att nu gällande fullföljdsbestämmelser blir tillämpliga också på avgöranden som meddelas av expropriationsdomstol och ägodelningsrätt efter den 1 januari 1972.

Vad härefter gäller mål och ärenden som är anhängiga hos tingsrätt vid utgången av år 1971 finns, eftersom dessa domstolar skall bestå oförändrade efter nämnda tidpunkt, inte tillräcklig anledning att flytta över dem till fastighetsdomstol. Jag instämmer därför i prom emorians förslag att sådana mål och ärenden skall behandlas enligt äldre bestämmelser.

Lagmannen i Stockholms tingsrätt har ifrågasatt införande av en övergångsbestämmelse enligt vilken part, som av expropriationsdomstol med stöd av 34 § första stycket ExL har hänvisats att föra särskild talan vid domstolen, i stället skall väcka talan vid fastighetsdomstolen. Enligt min mening torde det utan vidare stå klart att en sådan hänvisning skall avse fastighetsdomstolen och någon övergångsbestämmelse härom synes mig inte behövlig.

4.2.5 Fastighetsdomstolarnas domkretsar

Enligt 1 § första stycket FD L skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. M ajit kan dock föreskriva att annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Bestämmelsen innebär att alla fastighetsdomstolsmål från ett visst om råde skall tas upp av samma domstol. Forum bestäm m elsem a för arrende- och hyrestvister öppnar emellertid möjlighet till avvikelse från denna ordning. Kungl. M ajit kan nämligen bestämma att sådan tvist skall tas upp vid annat forum än den fastighetsdomstol inom vars om råde fastigheten är belägen (8 kap. 32 § första stycket och 12 kap. 71 § första stycket JB samt 17 § första stycket lagen om fiskearrenden). Detsamma skall enligt 77 § första stycket förslaget till bostadsrättslag gälla beträffande bostadsrättstvister.

F. n. finns i hela landet sammanlagt sex fastighetsdomstolar, vilka alla har dom kretsar omfattande m er än ett län. Enligt promemorian skall fr. o. m. den 1 januari 1972 i princip finnas en fastighetsdomstol i varje län, som regel förlagd till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Det torde även i fortsättningen få ankomma p å Kungl. M ajit att bestämma både om antalet fastighetsdomstolar och om deras lokalisering. Dessa frågor torde få tas upp vid ett senare tillfälle. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang deklarera hur jag ser på dem. I allt väsent­

ligt biträder jag vad som anförs i prom em orian härom. Även om antalet fastighetsdomstolsmål kan väntas bli ganska ringa i vissa län synes mig sålunda fastighetsdomstolarnas dom kretsar i princip inte böra om fatta m er än ett län. Möjligen kan det, som påpekas i promemorian, vara motiverat att för vissa speciella slag av mål — exempelvis m ål enligt miljöskyddslagen — ha större domkretsar. N är det gäller lokaliseringen av fastighetsdomstolarna talar övervägande skäl, främ st behovet av nära kontakt m ed olika länsmyndigheter, för att de bör förläggas till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Till skillnad från vad som föreslås i prom em orian anser jag att detta bör gälla även i fråga om V ästernorrlands län och att fastighetsdomstolen där alltså bör förläggas till H ärnösand.

E n förläggning av fastighetsdomstolen till den ort där länsstyrelsen har sitt säte är emellertid beträffande vissa län förenad med bestämda nackdelar såvitt gäller hyresmålen. Dessa mål är som regel koncentrerade till de större tätorterna. I fråga om dem talar därför starka skäl för att fastighetsdomstolen bör vara förlagd till den största tätorten i länet, vilket inte alltid är den ort där länsstyrelsen finns.

M ot bakgrund av det nu anförda anser jag att det bör införas regler som ger Kungl. M aj:t större möjligheter än nu att åstadkomma en lämplig fördelning av fastighetsdomstolsmålen. Sålunda bör mål av viss typ från flera fastighetsdomstolars domkretsar kunna sammanföras till en sådan domstol. Vidare bör för samma område kunna finnas två eller flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vissa typer av mål. D et ligger i sakens natur att regler av nu åsyftad innebörd bör utnyttjas restriktivt. H ärför talar både önskemålet om klara och lättillämpade forumregler och intresset av att inte onödigtvis splittra fastighetsdomstolsmålen på ett stort antal tingsrätter. Det bör aldrig finnas m er än en domstol som är rätt forum för ett visst mål. Om flera fastighetsdomstolar inrättas med helt eller delvis sammanfallande dom kretsar måste alltså klart preciseras hur m åltyperna skall fördelas mellan domstolarna.

Jag förordar att i 1 § F D L införs ett tillägg som ger Kungl. M aj:t befogenhet att bestämma att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, varvid Kungl. M aj:t också skall bestämma hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna. D et föreslagna tillägget kan ersätta de nyssnämnda regler i bl. a. JB, enligt vilka Kungl. M aj:t i fråga om vissa slag av mål kan förordna att de skall tas upp av annan domstol än den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger. Dessa regler bör därför upphävas.

Min avsikt är att senare föreslå Kungl. M aj:t att i Södermanlands, Älvsborgs och Västernorrlands län särskilda fastighetsdomstolar inrättas för upptagande av mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt

och tvångsförvaltning av bostadsfastighet i resp. Eskilstuna, Borås och Sundsvall.

4.2.6 Vattendomstolarna Sorn jag tidigare har anfört ansluter jag mig till vattenlagsutredningens förslag att vattendom stolarna integreras i vissa tingsrätter, som vid handläggningen av vattenm ål skall ha särskild, för denna måltyp avpassad sammansättning i likhet med vad som gäller n är tingsrätt handlägger mål i egenskap av fastighetsdomstol. Av praktiska skäl bör benämningen vattendomstol behållas som beteckning för tingsrätten i denna speciella sammansättning. De särskilda processuella reglerna fö r vattenmål bör alltjämt gälla och fullföljd av talan bör ske hos vattenöverdomstolen. Förslaget innebär alltså att vattendom stolarna avskaffas som organisatoriska enheter, vilket även betyder att vattenöverdomstolens ställning av administrativ chefsmyndighet för vattendomstolarna upphör. N ågra särskilda tjänster för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare bör inte längre finnas utan de bör ersättas av m otsvarande tjänster vid de tingsrätter som utses att vara vattendomstol. I enlighet med vad jag nu har anfört bör i 11 kap. 1 § VL föreskrivas att tingsrätt som Kungl. M aj:t bestämmer skall vara vattendomstol. M ed tanke på en fram tida överföring av vattenrättsskipningen till fastighetsdomstol är det lämpligt att till vattendomstol utses tingsrätter som också är fastighetsdomstol. Antalet vattendomstolar och deras förläggning bör emellertid inte ändras, och jag äm nar därför föreslå Kungl. M aj:t att till vattendomstol utse tingsrätter som har sitt kansli på ort där det nu finns vattendomstol och som också utses att vara fastighetsdomstol. Någon ändring av vattendomstolarnas domsområden avser jag inte att föreslå. Enligt VL har vattenrättsdomaren, dvs. ordföranden i vattendomstolen, en rad självständiga uppgifter i målen. Benämningen vattenrättsdomare bör därför finnas kvar som beteckning på ordföranden i tingsrätten i dess egenskap av vattendomstol. Benämningen vattenrättsingenjör bör däremot i VL ersättas m ed teknisk ledamot. Även benämningarna vattenrättsnämndeman och vattenrättssekreterare bör mönstras ut u r VL. Som utredningen har anfört bör de som har valts till näm ndem än i fastighetsdomstol vara behöriga att tjänstgöra även i vattendom stol. Sammansättningsreglerna är olika för vattendomstol och fastighetsdomstol. I fastighetsdomstol skall enligt huvudregeln ingå två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vattendomstol består av en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. I undantagsfall kan antalet ingenjörer minskas till en, m en regeln härom är utform ad på sådant sätt att den i praktiken har kommit

till mycket ringa användning. Jag instämmer med utredningen i att det inte är lämpligt att nu helt anpassa reglerna om vattendomstols sammansättning till vad som gäller för fastighetsdomstol. I likhet med u tredningen anser jag emellertid att möjligheterna att handlägga mål med endast en teknisk ledamot bör vidgas. M ycket ofta är behovet av teknisk sakkunskap tillgodosett med en sådan ledamot, och jag anser därför att reglerna bör utform as så att denna ordning fram står som huvudalternativet. Det bör överlämnas åt domstolens ordförande att i det särskilda fallet avgöra om målets beskaffenhet är sådan att ytterligare en teknisk ledamot bör delta. Beträffande kompetenskraven för de tekniska ledam öterna bör i lagen endast anges att de skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Jag kommer att senare ta upp frågan om mera specificerade kompetenskrav skall föreskrivas i kungörelseform. Jag vill dock redan nu fram hålla att den gällande uppdelningen i vattenbyggnadstekniska och agrikulturtekniska ingenjörer h ar förlorat mycket av sin betydelse och inte synes böra bibehållas i sin nuvarande utformning.

Lagrådet

Lagrådets utlåtande innehåller följande.

Enligt vad som föreslås i remissen skall tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål överflyttas till Kungl. M ajit, som skall få möjlighet att vid sin bedömning anlägga allmänna planeringssynpunkter, samt vattendomstolarna administrativt knytas till den allmänna underrättsorganisationen. Vidare föreslås att fastighetsdomstolarna, som i samband med FBLis ikraftträdande skall ersätta ägodelningsrätterna såvitt gäller prövningen av m ål om fastighetsbildning, får sitt kompetensområde ytterligare vidgat, bl. a. på det sättet att de får övertaga expropriationsdomstolarnas uppgifter. Lagrådet h ar i princip inte något att erinra m ot de sålunda föreslagna ändringarna.

Åtskilliga av de remitterade lagförslagen innehåller bestämmelser, enligt vilka mål som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1972 är anhängigt hos expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt skall efter ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om ej huvudförhandling påbörjats dessförinnan. Av bestämmelserna — som bör ses m ot bakgrunden av att ny processlag i princip tillämpas på rättegång även om denna börjats redan innan lagen trätt i kraft — fram går att expropriationsdomstol resp. ägodelningsrätt skall även efter den 1 januari 1972 fortsätta handläggningen, när huvudförhandling i ett mål inletts före den dagen. D et får anses ligga i sakens natur att hänsyn härvid endast skall tagas till huvudförhandling, som leder till målets avgörande. Om exempelvis huvudförhandling påbörjats före den 1 januari 1972 men blir inställd och ny huvudförhandling därefter inledes, bör sålunda

tidpunkten för den nya förhandlingens början vara avgörande för om gammal eller ny lag skall tillämpas i fråga om vilken domstol som skall handlägga målet. P å motsvarande sätt bör man, när ett m ål efter återförvisning till expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt upptages till förnyad handläggning, bortse från sådan huvudförhandling i första instansen som ägt rum före återförvisningen. Påpekas bör vidare att, när expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt med tillämpning av en övergångsbestämmelse av ifrågavarande slag avdömt ett m ål efter den 1 januari 1972 och talan fullföljes m ot avgörandet, det ankommer på expropriationsdomstolen resp. ägodelningsdomaren att pröva huruvida talan blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom rätt tid. D et kan inte råda någon tvekan om att detsamma gäller också fall, då domstolens avgörande meddelats före näm nda dag m en fullföljden sker först därefter. Vilken befattningshavare som har att i övergångsfallen tjänstgöra som ägodelningsdomare och därm ed även som ordförande i expropriationsdomstolen torde få bestämmas med stöd av 19 § FBLP.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

4 kap.

17 §

Enligt andra stycket skall besked om förbehåll lämnas till vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning, till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. Innebörden av bestämmelsen är något oklar såvitt gäller det fallet att syneförrättning äger rum . Syneförrättning kan beträffande företag som avses med bestämmelsen äga rum när fråga är om vattenreglering, och underställning hos vattendomstolen skall då alltid äga rum (se 3 kap. 11 §). Enligt hänvisningar i 7 kap. 46 och 49 §§ skall bestämmelsen emellertid gälla även vattenavlednings- och invallningsföretag. Beträffande dessa företag är underställning hos vattendomstolen ej erforderlig i alla fall (se 7 kap. 45 och 55 §§). M ed förslaget torde avses att — med ändring av vad som för närvarande gäller enligt 4 kap. 13 § och 7 kap. 46 § — besked om förbehåll alltid, vare sig underställning hos vattendomstolen skall äga rum eller ej, måste lämnas innan synemännen meddelat sitt utlåtande angående företaget. Lagtexten bör jämkas, så att innebörden tydligt framgår.

18 §

Kungl. M aj:t skall enligt förslaget kunna lämna tillstånd till ett företag även om hinder skulle m öta m ot företaget på grund av 2 kap. 12 § första stycket. I näm nda lagrum förbjudes bl. a. företag som har menlig inverkan på allmänna hälsotillståndet. A tt lagtexten formuleras så, att det ges formell möjlighet att dispensera från detta förbud, får anses

godtagbart endast m ed tanke p å att lagstiftningen är ett provisorium i avbidan på en m era genomgripande reformering av vattenlagen. Självfallet bör det ej kom m a i fråga att m an m ed öppna ögon tillåter ett företag, som menligt påverkar det allmänna hälsotillståndet, hur viktigt företaget än m å vara ur ekonomisk eller annan allmän synpunkt.

11 kap.

Av vad som uttalades i samband m ed inrättandet av fastighetsdomstolar fram går att dessa inte är avsedda att utgöra specialdomstolar i egentlig mening. D et betonades att fastighetsdomstolarna ingår i den allmänna underrättsorganisationen, låt vara att fastighetsdomstol inte skall finnas vid alla tingsrätter, och att de åtgärder i mål och ärenden som författningsenligt ankommer på fastighetsdomstol följaktligen vidtas av tingsrätten (prop. 1969: 44 s. 175, 400 och 402). Den organisationsändring som nu föreslås bli genomförd beträffande rättsskipningen pä vattenrättens om råde innebär att vattendomstolarna kommer att i förhållande till tingsrätterna intaga samma ställning som fastighetsdomstolarna. I enlighet med det betraktelsesätt som anlagts i fråga om dessa skulle vattendom stolarna bli att betrakta som allmänna domstolar i särskild sammansättning.

I anslutning till vad som nu sagts vill lagrådet påpeka, att avfattningen av de regler i detta kapitel som anger gränsdragningen mellan vattendomstols och annan domstols kompetensområde bygger på att vattendomstolen är en särskild, i förhållande till den allmänna domstolsorganisationen fristående specialdomstol (se 21 och 23 §§). N ågra tilllämpningssvårigheter med anledning härav synes dock inte vara att befara.

27 och 34 §§

Föreskriften i det nytillagda tredje stycket i 27 § 2 mom. innebär att i ansökan enligt 17 § 2— 11 skall lämnas vissa uppgifter om planförhållanden. Enligt lagrådets mening bör detsamma gälla ansökan enligt 17 § 19 rörande vissa vattenavlednings- och invallningsföretag samt företag, som avses i 8 kap. D et kan nämnas, att sådan uppgiftsskyldighet kommer att gälla enligt 10 kap. 33 §, då ansökan görs om liknande företag att prövas vid syneförrättning.

M otsvarande tillägg bör göras i 34 § andra stycket.

ö v e r g å n g s b e s t ä m m e l s e r n a

I punkten 2 torde m ed tanke på det fall att återförvisning av ett före ikraftträdandet avgjort mål äger rum efter ikraftträdandet orden ”vid ikraftträdandet är anhängigt” utbytas m ot ”före ikraftträdandet anhängiggjorts”. I detta fall av återförvisning bör till skillnad från det fall som avses i punkten 4 (jfr lagrådets yttrande i inledningen) äldre lag i princip äga tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

Enligt övergångsbestämmelser som ingår i flera av övriga nu fram lagda lagförslag och även enligt FBLP skall viss handläggning övergångsvis ankomma på expropriationsdomstol, ägodelningsrätt och ägodelningsdomare. övergångsbestämmelsen i förevarande lagförslag torde ej — även om uttalanden i remissprotokollet möjligen kan tyda därpå — avse stadganden som är tillämpliga i sådana fall.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet

D et i gällande lydelse av 4 och 5 §§ förekommande uttrycket ”annan åtgärd beträffande fordringsinteckning” avser endast s. k. inteckningsåtgärder. Ersättes ordet ”fordringsinteckning” såsom nu föreslagits med ”inteckning, pantbrev eller vilandebevis” kan bestämmelserna ge intryck av att om fatta även yttre åtgärder beträffande själva inteckningshandlingen. Sålunda finns risk att 4 § i den föreslagna lydelsen skulle anses lägga hinder i vägen för förvaltaren att utan hyresnämndens tillstånd utverka handräckning hos överexekutor för att komma i besittning av obelånad inteckningshandling, som fastighetsägaren vägrar att lämna från sig. Om den föreslagna ändringen genomföres, bör därför samtidigt anges att fråga endast är om åtgärd enligt 22 kap. JB. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta, om det är påkallat att vid sidan av inteckning näm na pantbrev och vilandebevis. De enda åtgärder beträffande sådana handlingar som kan företagas enligt 22 kap. JB är utbyte och anteckning om innehav, och det finns knappast anledning att särskilt reglera förvaltarens och fastighetsägarens möjligheter att föranstalta om åtgärder av detta slag.

I 6 § andra stycket torde orden ”och upplåta p an trätt” kunna utgå.

övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Departementschefen vid anmälan av lagrådets yttrande

Vid anmälan av lagrådets yttrande anförde statsrådet Geijer följande.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i fråga om vattenlagen. De av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 § 2 mom. tredje stycket och 34 § andra stycket samt övergångsbestämmelserna punkt 2 bör vidtas.

Med hänsyn till vad lagrådet har anfört beträffande lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet anser jag att pantbrev och vilandebevis inte behöver särskilt nämnas i 4 och 5 §§. Också lydelsen av 6 § bör utformas i enlighet med lagrådets påpekande.

Även i övrigt godtar jag de synpunkter som lagrådet har fram fört. Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar vidtas i några av de remitterade förslagen.

I prop. 1971: 30 har föreslagits en ändring i 1 § jordförvärvslagen motsvarande den ändring som det nu remitterade förslaget innehåller. I detta lagstiftningsärende bör ifrågavarande ändringsförslag därför utgå.

Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisatoriska enheter medför att nuvarande tjänster i vattendomstolarna måste dras in.

Vad gäller tjänster för domare i tingsrätter som utses att vara fastighetsdomstol och vattendomstol äm nar jag senare i år för Kungl. M aj:t anmäla fråga om proposition med förslag om ytterligare tjänster för domare i dessa tingsrätter. F. n. finns i vattendomstolarna 13 ordinarie och 2 extra ordinarie tjänster för vattenrättsdomare, 3 extra ordinarie tjänster för biträdande vattenrättsdomare samt 18 ordinarie och 5 extra ordinarie tjänster för vattenrättsingenjör. Kungl. M aj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsanordningar som kan behövas för att genomföra den nya organisationen. Bl. a. torde det bli nödvändigt att föra vissa ordinarie dom artjänster på övergångsstat. In nehavarna av dessa tjänster kommer att i fortsättningen i huvudsak få utföra domaruppgifter av samma slag som f. n.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Motionen

I motionen, 1971: 1469 av herr Tobé, hemställes

”att riksdagen m åtte ge Kungl. M aj:t till känna vad som i motionen anförts om vikten av att samhällsplaneringens behov vid avgöranden enligt vattenlagen grundläggs på en långsiktig syn på samhällsutvecklingen; samt att riksdagen beslutar att hos Kungl. M aj:t hemställa om förslag till sådan ändring av fastighetsdomstolslagen och i övrigt berörda lagar att grannelagsmål och mål om servitut föres till fastighetsdomstols kompetensområde”.

Till stöd för yrkandena anför motionären följande.

Den föreslagna vattenlagsreformen är ett provisorium, som syftar till att förflytta avgörandet i tillståndsfrågan från vattendomstolarna till en

politisk bedömning hos Kungl. M aj:t. Förändringen berör främst kraftverksutbyggnader och vattenregleringar, som kommer att avgöras enligt den nya ordningen, så snart det är fråga om företag av någon större storleksordning.

Genom förslaget tillgodoses de krav på vattenbyggandets infogande i den allmänna samhällsplaneringen, som fram förts från många håll und e r senare år. D et bör därvid beaktas att naturvården, med staten som främ ste huvudman, i dessa sammanhang är en tungt vägande del i samhällsplaneringen. U nder remissgången h ar viss kritik riktats mot att e n total obundenhet i intresseavvägningen kan ge utrymme för politisk a värderingar av tillståndsfrågorna, som mycket lätt kan leda till en olikartad behandling av konkurrerande företag och olika markanvändning även för annat ändamål än byggande i vatten. D et är i detta samm anhang angeläget att betona att det nu föreslagna administrativa förfarandet utformas så att, på sätt sker vid vattendomstolarna, motstående intressen får tillfälle att fram föra sina synpunkter på ett betryggande sä tt och under full insyn.

Särskilt viktigt är det också att de avgöranden som kommer att ske inte får påverkas av bedömanden på kort sikt utan att en framsynt samhällsplanering eftersträvas. Om så inte sker kan förändringen i handläggandet medföra allvarliga risker för att tillfälliga konjunkturförhållanden kommer att påverka avgörandena till men för en mera långsiktig syn på samhällsutvecklingen. Omsorgen om att för framtiden säkra n aturom råden har redan med nuvarande förhållanden visat sig vara särskilt konjunkturkänslig med hänsyn till svårigheten att m ot andra anspråk på naturen som kan värderas i pengar ställa upp det icke i pengar kvantifierade värdet av ett naturom råde, som i och för sig är omistligt.

Propositionen innehåller vidare förslag om fastighetsdomstolarnas ^verksamhet. Dessa kommer att överta de arbetsuppgifter som för närv arande vilar på bl. a. ägodelningsrätter och expropriationsdomstolar. H ärigenom fullföljes redan tagna principbeslut. I vissa detaljer kan det vara påkallat med justeringar. Sålunda berörs i propositionen s. 117 e tt från olika remissinstanser yrkat ändringsförslag, som går ut på att fastighetsdomstolarna också borde pröva grannelagstvister. Med tanke på det nära samband som råder mellan miljöskyddslagen och grannelagstvister förefaller det rimligt att fastighetsdomstolarna fick ta över alla grannelagskonflikter. Efter tillkomsten av miljöskyddslagen torde fö r övrigt jordabalkens regler om grannelagsfrågor ha förlorat åtskilligt av sin självständiga betydelse.

Med tanke på att servitutsfrågor många gånger har ett nära samband m ed fastighetsbildning och fastighetsindelning förefaller det vidare m otiverat, att mål om servitut också finge prövas av fastighetsdomstol (propositionen s. 97— 98 och 118).

Utskottet

I propositionen behandlas dels frågor om tillståndsprövningen i vattenmål, dels frågor om vattendomstolarnas och fastighetsdomstolarnas uppgifter och organisation.

I det förstnäm nda hänseendet föreslås att vattenlagen (VL) ändras så att Kungl. M aj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas då fråga är om tillåtligheten av företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. De nya bestämmelserna, som blir tillämpliga på bl. a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och företag för vattenförsörjning och vattenavledning, är avsedda att möjliggöra att vid tillståndsprövningen anlägges allmänna planeringssynpunkter i större omfattning än för närvarande. Kungl. M aj:t skall enligt förslaget dels kunna förordna att vissa slag av företag obligatoriskt skall underställas Kungl. M aj:ts prövning, dels genom särskilt beslut kunna förbehålla sig prövningen av tilllåtligheten av visst företag. Förslaget innebär också att Kungl. M aj:t vid sin tillståndsprövning inte blir ovillkorligt bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan med bortseende från dem kan ge tillstånd till företag som är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

I fråga om vattendom stolarna innebär propositionen att dessa domstolar upphör att bestå som fristående enheter och knytes till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendomstol. I sådan egenskap skall tingsrätten ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmål skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen.

Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisatoriska enheter m edför att nuvarande tjänster i domstolarna måste dras in. I anledning härav begäres i propositionen bemyndigande för Kungl. M aj:t att vidtaga erforderliga övergångsanordningar beträffande dessa tjänster.

Fastighetsdomstolarna, vid vilka f. n. endast handlägges miljöskyddsmål, föreslås få en väsentligt utvidgad kompetens. Utöver mål om fastighetsbildning, arrende och hyra, vilka enligt redan fattade beslut skall överföras till fastighetsdomstolarna, skall dessa enligt förslaget handlägga dels sådana mål som f. n. ankommer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol, dels vissa mål som nu prövas av allmän domstol men står fastighetsbildnings- och expropriationsmålen nära, dels slutligen vissa med arrende- och hyresmålen närbesläktade mål. Förslagen innebär att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna avskaffas.

I propositionen föreslås slutligen att bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet något jämkas samt att det blir möjligt att utse flera fastighetsdomstolar för samma område men med olika behörighet.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

I motionen n r 1469 uttalas att propositionen tillgodoser de krav på vattenbyggandets infogande i den allmänna samhällsplaneringen som under senare år fram förts från många håll. M otionären understryker vikten av att Kungl. M aj:t i sin prövning i vattenmålen inte påverkas av kortsiktiga bedömanden utan att en m er långsiktig, framsynt sam hällsplanering eftersträvas. M otionären fram håller också att naturvården, med staten som främ ste huvudman, väger tungt i samhällsplaneringen och att önskemålen att bevara naturom råden visat sig vara särskilt konjunkturkänsliga. M otionsyrkandet innehåller i denna del att uttalandena i motionen om en långsiktig samhällsplanering ges Kungl. M aj:t till känna. Härutöver yrkar motionären, under åberopande av några remissinstansers önskemål, att även grannelagsmål och mål om servitut överföres från allmän domstol till fastighetsdomstol.

Utskottet ansluter sig till den i lagstiftningsärendet allmänt omfattade meningen att det föreligger ett alltmer trängande behov av ett samlat grepp över utnyttjandet av våra vattenresurser. Förslaget att anförtro Kungl. M aj:t tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål synes ägnat att tillgodose detta behov och bör enligt utskottets mening genomföras. Utskottet vill emellertid understryka förslagets karaktär av ett provisorium i avvaktan på en slutlig lösning av frågan om utformningen av det vattenrättsliga prövningssystemet efter de riktlinjer som har angetts i direktiven för vattenlagsutredningen.

Reformens syfte kan i första hand sägas vara att hindra att större företag kommer till utförande om de står i strid med det allmännas långsiktiga bedömningar av hur våra vattenresurser bäst skall utnyttjas. D et gäller m ed andra ord bl. a. att undvika ekonomiskt olämpliga lokaliseringar, investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga samt om fattande förstörelse av miljövärden. U ttalandena i motionen att det är av vikt att naturvårdsintressena blir beaktade och att bedömningarna grundas på mer långsiktiga överväganden synes i allt väsentligt stå i överensstämmelse med de tankegångar varpå propositionen sålunda grundats. Skäl att ge Kungl. M ajit till känna vad motionären i den här delen anfört föreligger därför inte.

Utöver vad sålunda upptagits finner utskottet, såvitt gäller tillståndsprövningen i vattenmål, endast anledning understryka departementschefens uttalande att det är självfallet att Kungl. M aj:ts föreslagna dispensbefogenhet enligt 4 kap. 18 § tredje stycket V L skall utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att vattenbyggnadsföretag bör tilllåtas.

Vad härefter gäller de i propositionen upptagna förslagen rörande fastighetsdomstolar och vattendomstolar ansluter sig utskottet i fråga om vilka målkategorier som bör tillföras fastighetsdomstolarna till departementschefens uttalande att det från olika synpunkter är angeläget

att varje allmän underrätt har en vidsträckt behörighet och att koncentration av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte bör komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella skäl. Huruvida sådana skäl föreligger beträffande tvister om servitut och grannelagsförhållande, vilka enligt det ovan redovisade yrkandet i motionen, mot vad som föreslås i propositionen, bör föras in under fastighetsdomstolarnas kompetensområde, är enligt utskottets mening tveksamt. Å ena sidan kan anföras att i dessa mål inte sällan uppkom m er frågor av en beskaffenhet som fastighetsdomstolarna är särskilt skickade att pröva, och å andra sidan gäller att målen ofta rör frågor om ogiltighet eller jämkning av avtalsvillkor eller ersättningsfrågor, vilka icke bör undandragas allmän domstol. Vid en avvägning mellan dessa synpunkter finner utskottet, med hänsyn fram för allt till vad ovan anförts om vikten av återhållsamhet när det gäller att koncentrera mål till särskilda domstolar, att den i propositionen föreslagna ordningen bör godtagas. Beträffande frågorna om antalet fastighetsdomstolar och deras lokalisering, vilka endast i mindre utsträckning berörs av de framlagda lagförslagen men relativt ingående behandlas av departementschefen, vill utskottet ansluta sig till uppfattningen att principen, att fastighetsdomstolarnas domkretsar ej skall om fatta mer än ett län, inte bör frångås annat än i mycket speciella undantagsfall. H ärför talar åtskilliga av de skäl som i samband med 1969 års reform av den allmänna underrättsorganisationen anfördes mot en alltför kraftig nedskärning av antalet domkretsar för de allmänna underrätterna, inte minst allmänhetens berättigade krav på en god rättsvård och en fullgod service. U tskottet noterar vidare med tillfredsställelse departementschefens förslag att öppna, möjlighet att för samma geografiska område inrätta två eller flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vissa typer av mål. I anslutning härtill vill utskottet tillägga att det inte kan uteslutas att det, trots intresset av att inte onödigtvis splittra fastighetsdomstolsmålen på ett stort antal tingsrätter, framdeles kan visa sig erforderligt att i större län inrätta flera fastighetsdomstolar, var och en med sin domkrets och behörighet att handlägga alla typer av mål som hör till fastighetsdomstol. I sammanhanget vill utskottet slutligen understryka vikten av att reformeringen av fastighetsdomstolarna och domstolsväsendet i övrigt inte leder till någon minskning av antalet tingsrätter utöver vad som förutsattes vid den nyssnämnda underrättsreformen. I övrigt föranleder propositionen icke något uttalande från utskottets, sida. U tskottet tillstyrker således att de framlagda förslagen antages i oförändrat skick och att Kungl. M aj:t bemyndigas att vidtaga de övergångsanordningar som kan bli erforderliga beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.

Utskottet hemställer att riksdagen 1. antager de genom propositionen 1971: 106 framlagda lagförslagen, 2. avslår motionen 1971: 1469 såvitt gäller tillståndsprövningen i vattenmål, 3. avslår motionen 1971: 1469 såvitt gäller överförandet till fastighetsdomstol av grannelagsmål och mål om servitut, 4. bemyndigar Kungl. M aj:t att vidtaga de övergångsanordningar som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna. Stockholm den 18 maj 1971

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken M attson (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m), Polstam (c), fru N ordlander (vpk), fru Bergander (s), herrar Fransson (c), Karlsson i Ronneby (s) och fru Gradin (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 2 7