Med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 jämte motioner

Kulturutskottets betänkande

KrU 1975/76: 35

1975/76: 35

med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 jämte motioner

Inledning

Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 bilaga 10 under punkten B 1 (s. 21) - i avvaktan på särskild proposition angående en fortsatt reformering av den statliga kulturpolitiken - preliminärt beräknat medel till

Vissa åtgärder inom kulturområdet har regeringen i propositionen 1975/76:135 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels antaga i propositionen intagna förslag till

1. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

2. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

3. lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

dels

4. godkänna de riktlinjer för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer som angetts i propositionen,

5. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av konstnärsstipendienämnden och för dess verksamhet som angetts i propositionen,

6. godkänna de ändringar av grunderna för statens stöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen,

7. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i propositionen,

8. bemyndiga regeringen att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för en av museiinstitutionema, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent med beteckningen p,

9. godkänna de riktlinjer som angetts i propositionen för anordnande av riksutställningsverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1976,

10. godkänna de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts i propositionen,

11. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att förordade omorganisationer skall kunna genomföras,

12. bemyndiga regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet i huvudsak enligt de riktlinjer som förordats i propositionen,

dels för budgetåret 1976/77 anvisa de anslag som i detta betänkande redovisas under punkterna 14-16 och 18-26 samt i anslutning därtill

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami Nr 35

KrU 1975/76:35

a) under punkten 19 (Förvärv av konst för statens byggnader m. m.) godkänna vad i propositionen anförts angående beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1976/77,

b) under punkten 20 (Riksutställningar) besluta att sådana anställningseller arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som får bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

De i propositionen intagna lagförslagen är följande.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1942:350) om fornminnen' dels att 21 >5 skall upphöra att gälla,

dels att i 6 och 7 88 ordet "riksantikvarien” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form, dels att i 7 § orden "lagen om expropriation" skall bytas ut mot "expropriationslagen (1972:719)”, dels att i 9 b, 11, 13 och 16 88 ordet "kronan” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”staten” i motsvarande form, dels att i 11 och 13 88 ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "riksantikvarieämbetet och statens historiska museer", dels att i 13 8 ordet "Konungens" skall bytas ut mot "regeringens”, dels att 1, 3, 5, 8,9 a, 10, 12, 14,15 och 17-20 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8

Fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare, äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra eller skada eller borttaga fast fornlämning.

Tillsyn över fasta fornlämningar Länsstyrelsen utövar tillsyn över utövas av riksantikvarien. fasta fornlämningar i länet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har överinseende över skyddet och vården av de fasta törnlämningarna i riket.

' Senaste lydelse av 68 1971:1163 9b 8 1967:77 11 8 1967:77 16 8 1967:77

KrU 1975/76:35

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Till fast fornlämning hör så stort område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undantagits från delning vid lantmäteriförrättning eller tagits i anspråk genom expropriation, galle de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom lantmäteriforrättning eller expropriation, äger länsstyrelsen att pä framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa gränserna för området. Gör riksantikvarien framställning härom, skall framställningen genom länsstyrelsens försorg delgivas ägaren på sätt om stämning är stadgat. Göres sådan framställning av ägaren, skall länsstyrelsen bereda riksantikvarien tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall i övrigt sörja för fullständig utredning i ärendet.

Med avseende å fideikommiss eller fastighet som innehaves under därmed jämförliga förhållanden eller med ständig besittningsrätt skall vad i denna lag sägs om markens ägare gälla innehavaren.

Till fast fornlämning hör så stort område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undantagits från delning vid lantmäteriförrättning enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet av fastighetsbildningslagen (1970:988) eller tagits i anspråk genom expropriation, galle de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom lantmäteriforrättning som avses i forsta stycket g lier expropriation, äger länsstyrelsen fastställa gränserna för området. Upptages ärende härom annorledes än pä framställning av markens ägare, skall denne underrättas om ärendet. Underrättelse skall delgivas ägaren på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

Riksantikvarien äger att låta undersöka, iståndsätta och inhägna fast fornlämning ävensom å därtill hörande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas erforderlig för fornlämningens skydd och vård. Riksantikvarien må ock medgiva annan att under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökning av fast fornlämning.

Länsstyrelsen äger att låta undersöka, iståndsätta och inhägna fast fornlämning ävensom å därtill hörande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas erforderlig för fornlämningens skydd och vård.

Länsstyrelsen må ock medgiva annan att under villkor som länsstyrelsen bestämmer företaga undersökning av fast fornlämning.

KrU 1975/76:35

4 Föreslagen lydelse

Om det finnes nödvändigt, må länsstyrelsen låta omhändertaga fornlämning eller del därav för dess uppställande eller vård på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl tilllämpning å fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus, bro eller annan byggnad.

Undersökning eller annan åtgärd som avses i första eller tredje styckena må vidtagas även av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Före vidtagandet av åtgärd som i denna paragraf sägs skall markens eller byggnadens ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

Nuvarande lydelse

Om det finnes nödvändigt, må riksantikvarien låta omhändertaga fornlämning eller del därav för dess uppställande eller vård på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl tilllämpning å fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus, bro eller annan byggnad.

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god tid inhämtas, huruvida fast fornlämning kan beröras av företaget, samt, där detta finnes vara förhållandet, samråd så snart ske kan äga rum med riksantikvarien eller ombud som denne utsett därtill.

Anträffas under grävning eller annat arbete fast fornlämning som ej förut varit känd, skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om förhållandet hos riksantikvarien eller ombud som denne utsett.

Ansökan om tillstånd att rubba, förändra eller borttaga fornlämning som beröres av arbetet skall skyndsamt prövas enligt vad i 6 £ stadgas.

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god tid inhämtas, huruvida fast fornlämning kan beröras av företaget, samt, där detta finnes vara förhållandet, samråd så snart ske kan äga rum med länsstyrelsen.

Anträffas under grävning eller annat arbete fast fornlämning som ej förut varit känd, skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om förhållandet hos länsstvrelsen.

gälla i tillämpliga delar i fråga om skeppsvrak, om minst etthundra år

Bestämmelserna i 1 fförsta-tredje styckena och 6-9 ££ gälla i tillämpliga delar i fråga om skeppsvrak, om

‘Senaste lydelse 1971:1163.

KrU 1975/76:35

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kan antagas ha förflutit sedan skeppet blev vrak, samt om föremål som påträffas i eller i närheten av sådant vrak och har samband med detta. Bestämmelsen i 6 § andra stycket gäller härvid även ägare av vattenområde.

minst etthundra år kan antagas ha förflutit sedan skeppet blev vrak, samt om föremål som påträffas i eller i närheten av sådant vrak och har samband med detta. Därvid gäller vad som sägs Lil §, 6 i), 7§ forsta stycket och 8 § om länsstyrelsen i stället riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,

2. i 6 § andra stycket om markens ägare även ägare av vattenområde.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat föremål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får medgiva annan att under villkor som myndigheten bestämmer företaga undersökningen och bärgningen. Före vidtagandet av åtgärd som avses i andra stycket skall markens eller vattenområdets ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

Tillstånd till åtgärd som avses i 6 S första stycket får lämnas vrakets eller annat föremåls ägare även om det icke föreligger sådant skäl för åtgärden som angives där.

Riksantikvarien får låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat föremål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarien får medgiva annan att under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökningen och bärgningen.

10 Föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, skall tillfalla kronan.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill riksantikvarien givit sitt tillstånd, må riksantikvarien tillerkänna den som låtit utföra undersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med undersökningen förenat arbete. Påträffades föremålet utan samband med sådan undersökning, äge riksantikvarien förordna att hittelön skall utgå.

Föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, skall tillfalla staren.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill länsstyrelsen givit sitt tillstånd, må riksantikvarieämbetet oell statens historiska museer tillerkänna den som låtit utföra undersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med undersökningen förenat arbete. Påträffades föremålet utan samband med sådan undersökning, äge riksantikva -

KrU 1975/76:35

6 Nuvarande lydelse om det finnes skäligt.

Föreslagen lydelse

rieämbetet och starens historiska museer förordna att hittelön skall utgå, om det finnes skäligt.

12 i

Om fynd av föremål som enligt vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas kronan skall den som hittat föremålet utan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvarien eller ombud som denne utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock pliktig att på anmaning utlämna föremålet mot bevis samt noggrant uppgiva platsen för fyndet och omständigheterna därvid.

Om fynd av föremål som enligt vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas staten skall den som hittat föremålet utan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndighet utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock pliktig att på anmaning utlämna föremålet mot bevis samt noggrant uppgiva platsen för fyndet och omständigheterna därvid.

14 5

Vill den som påträffat föremål, varom i 11 § förmäles, hembjuda det till kronan, oaktat skyldighet därtill ej föreligger, gore anmälan om fyndet hos riksantikvarien eller dennes ombud eller hos polismyndighet.

Vill den som påträffat föremål, varom i 11 S förmäles, hembjuda det till staren, oaktat skyldighet därtill ej föreligger, gore anmälan om fyndet hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndighet utsett eller hos polismyndighet.

Riksantikvarien äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor, som riksantikvarien bestämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning.

Länsstyrelsen äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor, som länsstyrelsen bestämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning. Sådan undersökning md vidtagas även av riksantikvarieämbetet och starens historiska museer.

Å sådan undersökning skall vad i 5 § sista stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen

JMed nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1975/76:112.

KrU 1975/76:35

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet. I fråga om kungörande av länsstyrelsens beslut äger 4 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Fråga om ersättning eller kostnad enligt 5 S tredje stycket, 7 5 första stycket, 9 S första stycket eller 9 a § tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

18 Riksantikvarien äger i angelägenhet som avses i denna lag påkalla nödig handräckning hos överexekutor.

1 fråga om handräckning som nu stämmelser som äro stadgade för de

19 I ärende som enligt denna lag ankommer på länsstyrelsens prövning äge länsstyrelsen, om så finnes påkallat, meddela föreskrift att gälla tills vidare i avbidan på ärendets slutliga avgörande.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag fores hos kammarrätten genom besvär.

20 Talan mot riksantikvariens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

Fråga om ersättning eller kostnad enligt 5 § Jemte stycket, 7 $ första stycket, 9 § första stycket eller 9 a § tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

$

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt länsstyrelsen äga i angelägenhet som avses i denna lag påkalla nödig handräckning hos överexekutor. sagts gälle i tillämpliga delar de bei 191 § utsökningslagen avsedda fall.

1 ärende enligt 3$ andra stycket. 4 sv eller 15 ss tredje stycket äge länsstyrelsen, om så finnes påkallat, meddela föreskrift att gälla tills vidare i avbidan på ärendets slutliga avgörande.

S

Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende enligt 3 ,sv andra stycket. 4 § eller 15 $ tredje stycket fores hos kammarrätten genom besvär. Mot beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Jöres talan hos regeringen genom besvär.

"Senaste lydelse 1971:536. "Senaste lydelse 1971:589. ‘Senaste lydelse 1967:77.

KrU 1975/76:35

8 Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

Riksantikvarieämbetet oell statens historiska museer äger föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:690) om byggnadsminnen' dels att 21 $ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3, 7, 9, 13 och 15 SS ordet ”riksantikvarien'' skall bytas ut mot ”länsstyrelsen”, dels att i 1, 5 och 9-12 SS ordet "kronan" skall bytas ut mot ”staten”, dels att i 16 S ordet "Konungen" skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 4, 8, 14 och 18 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

laS

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har överinseende över frågor som rör tillämpningen av denna lag.

Försummar ägare av byggnadsminne den vård, som enligt meddelade skyddsföreskrifter åligger honom, äger länsstyrelsen, på framställning av riksantikvarien, förelägga honom att inom viss skälig tid vid -

Försummar ägare av byggnadsminne den vård, som enligt meddelade skyddsföreskrifter åligger honom, äger länsstyrelsen förelägga honom att inom viss skälig tid vidtaga erforderliga åtgärder. Sådana åt -

1 Senaste lydelse av 5 S 1972:777 11 § 1972:777

7 S 1972:777 12 S 1972:777

10 S 1971:540 13 S 1971:540

KrU 1975/76:35

9 Nuvarande lydelse

taga erforderliga åtgärder. Sådana åtgärder som med hänsyn till byggnadens användning och omständigheterna i övrigt äro oskäligt betungande må dock ej åläggas honom. Fullgöres icke föreläggandet, må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

I

Innan riksantikvarien i ärende angående byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan, har lian att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel finnas tillgängliga.

I

Talan mot riksantikvariens eller länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt 1 eller 7 § skall lända klagan.

Föreslaxen lydelse

gärder som med hänsyn till byggnadens användning och omständigheterna i övrigt äro oskäligt betungande må dock ej åläggas honom. Fullgöres icke föreläggandet, må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

Innan länsstyrelsen i ärende angående byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan, har länsstyrelsen att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel finnas tillgängliga.

S’

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer öyér föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

till efterrättelse utan hinder av förd

Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, och kan ändringen återställas, äger länsstyrelsen, efter framställning av riksantikvarien, vid vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder härför.

Överexekutor äger meddela handräckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, och kan ändringen återställas, äger länsstyrelsen vid vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder härför.

Överexekutor äger meddela handräckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

‘Senaste lydelse 1971:590.

KrU 1975/76:35

10 Nuvarande lydelse

återställa detta eller om eljest så erfordras till efterlevnad av denna lag. Ansökan om handräckning må göras av riksantikvarien eller allmän åklagare. Begär utmätningsman att kostnad för förrättningen skall förskjutas, må det ske av allmänna medel. I övrigt gälla enahanda bestämmelser, som äro stadgade för det i 191 5 utsökningslagen avsedda fallet.

Föreslagen lydelse

återställa detta eller om eljest så erfordras till efterlevnad av denna lag. Ansökan om handräckning må göras av länsstyrelsen eller allmän åklagare. Begär utmätningsman att kostnad för förrättningen skall förskjutas, må det ske av allmänna medel. I övrigt gälla enahanda bestämmelser, som äro stadgade för det i 191 $ utsökningslagen avsedda fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde Härigenom

föreskrives följande.

Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde fullgöra förvaltningsuppgifter enligt följande, nämligen

Förening, samfällighet eller stiftelse

Musikaliska akademien

Uppgift

1. Prövning av frågor om statsbidrag till musikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm och om villkor för detta bidrag

2. Prövning av frågor om statsbidrag till orgelspelark urs och om villkor för detta bidrag

3. Handhavande av orgelspelarkurs enligt 2

4. Handhavande av kurser för av -

KrU 1975/76:35

11 Förening, samfällighet eller stiftelse

Sveriges författarförbund

Stiftelsen Institutet förrikskonserter -

Stiftelsen Sveriges fria konstskolor

Svenska föreningen Norden

Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden Sveriges

hantverks- och industriorganisation Handelshögskolan

i Stockholm Riksföreningen mot cancer

Uppgift

läggande av organist- och kantorsexamen, för avläggande av pedagogisk examen för kyrkokantorer samt för utbildande av kyrkomusiker vid Svenska diakonsällskapets diakonskola Prövning

av frågor om fördelning av statliga medel till författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och i taltidningar Prövning

av frågor om statsbidrag och förlusttäckningsgarantier av statliga medel till regionala och lokala musikaktiviteter samt statsbidrag till svenska musikers utlandsverksamhet Prövning

av frågor om stöd av statliga medel åt verksamheten vid vissa konstskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö

1. Prövning av frågor om lärarutbyte mellan de nordiska länderna

2. Prövning av frågor om statsbidrag till resor och statliga stipendier inom föreningens verksamhetsområde Prövning

av frågor om statliga stipendier inom fondens verksamhetsområde Prövning

av frågor om statsbidrag till kostnader för granskning av gesällprov Prövning

av frågor om doktorandstipendier till studerande vid högskolan Prövning

av frågor om anslag av statliga medel för forskning inom föreningens verksamhetsområde

KrU 1975/76:35

12 Beslut som enligt denna lag ankommer på Musikaliska akademien eller Handelshögskolan i Stockholm skall fattas av akademiens styrelse respektive av högskolans lärarråd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 då lagen (1975:351) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall upphöra att gälla.

Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt har i en inom utbildningsdepartementet upprättad sammanfattning redovisats på följande sätt.

Förslagen i propositionen gäller främst förbättringar av konstnärernas arbetsvillkor. Andra viktiga inslag är statligt stöd till Litteraturfrämjandet för utgivning av massmarknadslitteratur, ökade resurser för Riksutställningar och Konstfrämjandet samt en ny organisation för statens konstmuseer. Om riksdagen bifaller propositionens förslag kommer ökningarna i de statliga kulturutgifterna att under budgetåren 1974/77 uppgå till sammanlagt 275 milj. kr. Av ökningen är 115 milj. kr. kostnader för helt nya reformer, varav 40 milj. kr. under budgetåret 1976/77.

Arbete åt konstnärerna genom aktiv kulturpolitik

Reformarbetet har berört så gott som alla viktiga delar av kulturområdet. Den planmässiga upprustning som skett har inneburit att konstnärernas arbetsmöjligheter har förbättrats avsevärt. Att öka resurserna för kulturell verksamhet i samhället är det bästa sättet att skapa arbetsmöjligheter för konstnärerna, framhåller utbildningsministern. Arbetstillfällen kan erbjudas inte bara inom de traditionella konstområdena. Säkert finns det outnyttjade möjligheter att ta konstnärernas kunnande i anspråk inom exempelvis förskolan och skolan, vårdinstitutionerna och i arbetet med att utforma samhällsmiljön. Utöver detta behövs det emellertid alltid direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det är sådana insatser som propositionsförslagen avser.

Konstnärsnämnden - nytt organ för arbets- och projektbidrag Nuvarande

stipendier föreslås bli ersatta av ett nytt system med arbetsoch projektbidrag till konstnärer. Konstnärerna själva får genom sina egna organisationer ett avgörande inflytande över bidragsgivningen. I det nya organ, konstnärsnämnden, som från den 1 juli 1976 får ansvaret för utdelningen av bidrag, får konstnärerna det dominerande inflytandet. Konstnärsnämnden bildas genom att den nuvarande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och övertar de uppgifter som de nuvarande stipendieorganen Konstakademien och Musikaliska akademien har.

Syftet med bidragen är bl. a. att ge unga konstnärer möjligheter att under ekonomiskt trygga förhållanden vidareutveckla sin förmåga. Det är också viktigt att konstnärer som har dokumenterat en konstnärlig yrkesverksamhet av betydelse under en följd av år, men som trots detta har ekonomiska svårigheter ges förutsättningar till en fortsatt yrkesutövning. Bidragen bör också skapa utrymme för experiment och nydanande i den konstnärliga verksamheten.

KrU 1975/76:35

13 Konstnärsnämnden föreslås få stor frihet när det gäller valet av bidragsform. Två restriktioner bör finnas, nämligen dels att bidrag inte får överstiga 30 000 kr. per år och individ, dels att bidrag inte får delas ut för mer än fem år utan att en omprövning sker.

18,5 milj. kr. ställs till förfogande för arbets- och projektbidrag till konstnärer enligt propositionens förslag, vilket innebär en ökning med 9 milj. kr. i förhållande till vad som nu finns till stipendier.

Författarfonden kvar i oförändrad form

Konstnärsnämndens bidragsgivning kommer att omfatta bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer. Bidragsgivningen till författarna kommer liksom hittills att ombesörjas av styrelsen för Sveriges författarfond. Styrelsen förvaltar de medel som tillförs fonden via den s. k. biblioteksersättningen, f. n. ca 21 milj. kr.

Biblioteksersättningen har ökat kraftigt de senaste åren. Den föreslås utgå med oförändrat belopp under budgetåret 1976/77. Detta är i enlighet med förslag från författarna själva, som ansett att bildkonstnärerna bör ha förtur i år.

1 nkomst ga rant ier och garanterad författarpenning Det

system med konstnärsbelöningar som nu finns behålls. Belöningen, som ursprungligen hade karaktären av hederbevisning, byter namn till inkomstgaranti för konstnärer. Garantierna delas i princip ut på livstid. Syftet är att ge ekonomisk trygghet åt konstnärer som gör en betydelsefull konstnärlig insats. Garantins storlek är beroende av konstnärens övriga inkomster. Maximibeloppet för garantin är fem gånger basbeloppet vilket f. n. motsvarar 48 500 kr.

Inkomstgarantierna kommer, liksom konstnärsbelöningarna, att utdelas av regeringen efter förslag från konstnärsnämnden. De skall i första hand tilldelas bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer. För författare och andra litterära upphovsmän kommer den garanterade författarpenningen att fungera som en motsvarighet till inkomstgarantin. Den garanterade författarpenningen är en garanterad årlig minimiersättning om f. n. 24 000 kr. per år, som utdelas av styrelsen för Sveriges författarfond och utgår oberoende av övriga inkomsters storlek.

Projektbidrag för konstnärligt utvecklingsarbete

Möjligheterna att få projektbidrag för konstnärligt arbete föreslås öka. Bidragen är avsedda för målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete. Både projekt som får betydelse för utvecklingen av de konstnärliga uttrycksmedlen och projekt som prövar användningen av konstnärlig verksamhet på nya områden skall kunna komma i fråga för bidrag.

För projekt inom bild- och formområdet, tonområdet samt scen- och filmområdet föreslås att resurserna skall öka med 1 milj. kr. till ca 2,4 milj. kr. Bidrag inom dessa områden skall delas ut av den föreslagna konstnärsnämnden. Författarfondens styrelse skall också kunna dela ut projektbidrag.

Dramatikerersättningen förbättras

Det stöd till nyskriven svensk dramatik som statens kulturråd fördelar förbättras. Bidragets maximibelopp höjs från 4 000 kr. till 7 000 kr. Stöd kan också utgå till musikdramatiska verk och till koreografiska verk. Stödet

KrU 1975/76:35

utgår de två forsta gångerna ett nytt sceniskt verk spelas vid en teater eller av en teatergrupp. Syftet med stödet är att stimulera att nya svenska verk spelas samt att förbättra främst dramatikernas inkomster. Medlen för bidrag föreslås öka från 0,5 milj. kr. till 1,0 milj. kr.

Statlig utstä11nin g s e rsä11ning När konstnärer ställer sina arbeten till förfogande för en konst- eller konst - hantverksutställning bör det i allmänhet utgå en utställningsersättning. Detta sker i dag inom t. ex. Riksutställningars verksamhet. Förhandlingar om ett avtal som kan tillämpas för den utställningsverksamhet som statliga organ ansvarar för kommer att tas upp med upphovsmännens fackliga organisationer.

Utnyttja konstnärerna i miljögestaltningen Möjligheterna att utnyttja konstnärernas arbetsinsatser vid utformningen av samhällsmiljön måste utnyttjas bättre, framhåller utbildningsministern. Informationen om dessa möjligheter och om lån och bidrag för sådana ändamål måste vara effektiv. Statens konstråd föreslås få ökade möjligheter att ge information till myndigheter, kommuner, organisationer och bostadsföretag. En kraftig ökning föreslås av möjligheterna att ge statliga lån och bidrag till konstnärlig utsmyckning och gestaltning av allmänna samlingslokaler.

Konstanslagen fördubblas

I propositionen föreslås att anslaget till förvärv av konst för statens byggnader m. m. nästa budgetår skall uppgå till 8,7 milj. kr. Detta innebär en ökning med 4,2 milj. kr., alltså i det närmaste en fördubbling.

Den kraftiga ökningen av resurserna för konstinköp innebär fler arbetsuppgifter för statens konstråd som också får mer personal. Informationscentrum för offentlig konst förs över från Riksutställningar till statens konstråd. Rådet får härigenom bättre möjligheter att ge information till myndigheter. landstingskommuner och kommuner om miljögestaltning. Konstrådet skall också pröva hur personalen vid statliga arbetsplatser kan ges inflytande över konstinköpen.

Av konstanslaget reserveras 1 milj. kr. för konstinköp till folkparker. Folkets hus. bygdegårdar och nykterhetsorganisationers samlingslokaler. Medlen förvaltas av de riksorganisationer som ansvarar för parker och samlingslokaler.

Konstfrämjandet I stora delar av landet förekommer ingen försäljning av god bildkonst. Att underlätta försäljningen av kvalitetskonst är angeläget både från konstbildningssynpunkt och med hänsyn till bildkonstnärernas intressen av att sälja sina arbeten. För att stimulera en sådan verksamhet föreslås i propositionen ett ökat statligt stöd till Konstfrämjandet. Bidraget höjs med 0,8 milj. kr. till 2,7 milj. kr. främst för att öka resurserna för den konstbildande verksamhet som Konstfrämjandet bedriver i samarbete med bl. a. studieförbunden.

KrU 1975/76:35

15 Riksutställningar

Försöksverksamheten med riksutställningar föreslås gå över i en permanent organisation från den 1 juli 1976. Riksutställningar organiseras då som en statlig stiftelse.

Riksutställningars huvuduppgift blir att fungera som service- och samarbetsorgan på utställningsområdet. Det samarbete som Riksutställningar inlett med bl. a. museer, folkbildning, skolor och bibliotek skall fortsättas och ytterligare utvecklas och förbättras, I den nya styrelsen för stiftelsen Riksutställningar kommer att ingå representanter för bl, a. museiväsendet, folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten, konstbildningsarbetet och skolväsendet.

I samband med omorganisationen får Riksutställningar ökade medel till planerings-, informations- och audiovisuell verksamhet.

Ny organisation för statens konstmuseer

Nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet får en modern och förstärkt organisation enligt de riktlinjer sorn drogs upp i 1974 års kulturproposition.

1 den nya organisationen, statens konstmuseer, blir nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet självständiga museer under en gemensam styrelse. Vissa gemensamma servicefunktioner samlas i en särskild förvaltningsenhet. Varje museum beslutar självständigt om den egna verksamhetens inriktning.

Ett 15-tal nya tjänster inrättas vid konstmuseerna. Detta innebär en förstärkning av bl. a. personaladministrationen samt tekniker- och vaktservice. Den museipedagogiska verksamheten för barn och vuxna vid moderna museet får också ökade resurser.

Anslagen till statens konstmuseer ökar nied sammanlagt 1,1 milj. kr. utöver löne- och prisomräkning.

Kulturminnesvården förstärks

Det kulturpolitiska reformarbetet innefattar betydande reformer också på kulturminnesvårdens område.

Riksantikvarieämbetet, som är det centrala statliga organet för kulturminnesvårdsfrågor, har fått kraftigt ökade resursgr. Från 1 juli 1975 har ämbetet fått en ny organisation och många nya tjänster. Personalförstärkning föreslås också för nästa budgetår. Sammanlagt b|ir det för de två åren enligt regeringens förslag en förstärkning med ett 20-tal nya tjänster.

Länsstyrelsen blir den 1 juli 1976 regional myndighet för den statliga kulturminnesvården. En tjänst inrättas vid länsstyrelsen i varje län för handläggning av kulturminnesvårdsfrågor. Vid länsstyrelsen i Stockholms län föreslås dock tre tjänster som handläggare och en tjänst som biträde. Sammanlagt tillförs den regionala kulturminnesvården ytterligare 27 tjänster.

I kulturpropositionen föreslås riktlinjer för samarbete och ansvarsfördelning mellan bl. a. länsstyrelsen och länsmuseet i frågor som rör kulturminnesvården. Länsstyrelsen skall överta beslutanderätten i ärenden om fasta fornlämningar, byggnadsminnen och begravningsplatser. Hittills har riksantikvarieämbetet beslutat i dessa ärenden,

1 propositionen aviserar utbildningsministern en parlamentarisk utredning om formerna för statens stöd till kulturhistorisk byggnadsvård.

KrU 1975/76:35

16 Stöd till massmark nadsförlag Ett av de intressantaste av de uppslag som litteraturutredningen kom med var förslaget att starta en utgivning av prisbilliga kvalitetsböcker som kunde ta upp konkurrensen med den s. k. kiosklitteraturen. Olika organisationsformer för en sådan utgivning har övervägts inom utbildningsdepartementet. Utgångspunkten för arbetet har varit att verksamheten skall ha en förankring i folkrörelserna.

Litteraturfrämjandet har presenterat ett förslag till hur ett massmarknadsförlag skulle kunna byggas upp inom främjandets organisation. Vid helt utbyggd verksamhet skulle en bok kunna ges ut var tredje vecka. Böckerna skulle spridas via de vanliga kanalerna, pressbyrån, bokhandeln, varuhusen, men också i organisationer och på arbetsplatser. För att böckerna skall kunna säljas till det pris som kiosklitteraturen har, dvs. omkring 5 kr., behövs enligt Litteraturfrämjandet ett statligt stöd på 2,5 milj. kr. årligen.

I propositionen föreslås att Litteraturfrämjandet får det begärda stödet för ett treårigt försök. De riktlinjer som Litteraturfrämjandet dragit upp för verksamheten bör i huvudsak kunna följas under försöksperioden.

Utskottet behandlar i betänkandet

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76:316 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:483 av fröken Rogestam m. fl. (c),

1975/76:764 av herr Andersson i Örebro (fp),

1975/76:772 av fru Lindquist (m),

1975/76:773 av fru Ryding m. fl. (vpk),

1975/76:1322 av herr Clarkson m. fl. (m, c, fp).

1975/76:1354 av fru Mogård m. fl. (m).

dels de med anledning av propositionen 1975/76:135 väckta motionerna 1975/76:2278 av herrar Wiklund (s) och Hagberg i Örebro (s), 1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76:2306 av fru Diesen (m),

1975/76:2307 av herr Enlund (fp),

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:2309 av herr Larfors m. fl. (s),

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), 1975/76:2311 av fru Mogård (m),

1975/76:2312 av fru Mogård m. I). (m),

1975/76:2313 av fru Mogård m. fl. (m),

1975/76:2314 av herr Nilsson i Agnäs (m),

1975/76:2315 av herr Nordstrandh m. fl. (m),

1975/76:2317 av herr Sundman (c),

1975/76:2318 av herr Sundman (c),

1975/76:2319 av herr Sundman m. fl. (c, s. m, fp, vpk).

Ovan redovisade motioner behandlas i betänkandet på de ställen som

framgår av följande sammanställning.

KrU 1975/76:35

17 Motionsyrkande

Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i

nr

återges

utskottets

utskottets

reserva- särskilt

på s.

yttrande

hemställan

tion yttrande

s.

punkt och moment

nr nr

yrk. 1

19, 20

yrk. 2

19, 20

yrk. 3

21 mom. 1, 8

27, 31

21 mom. 9

3 mom. 1

61-62

19, 20

21 mom. 6, 8

30, 31

yrk. 1

74-75

21 mom. 2

yrk. 2

74-75

21 mom. 3

yrk. 3

21 mom. 4, 8

11 mom. 1

46-47

4 mom. 6

yrk.1 a

61-62

19, 20

yrk. 1 b

61-62

19, 20

yrk. 1 c

61-62

19, 20

yrk. 1 d

61-62

19, 20

yrk. 1 e

11 mom. 1

yrk. 1 f

26-30

2 mom. 4

yrk. 1 g

26-30

2 mom. 4

yrk.1 h

2 mom. 5

yrk. 2

27-29

2 mom. 3

4, 5

yrk. 3 a

66-68

yrk. 3 b

35-36

3 mom. 6

yrk. 3 c

80-81

23 mom. 1

yrk. 3 d

2 mom. 5

yrk. 4 a

34; 70

36-38; 71

3 mom. 8; 17

7, 8, 24

yrk. 4 b

23 mom. 3

36, 37

yrk. 1

25-26

2 mom. 1

yrk. 2

25-26

2 mom. 2

yrk. 3

19-20

1 mom. 1

yrk. 4

1 mom. 2

yrk. 5

27-29

2 mom. 3

4, 5

yrk. 6

34; 70

36-38; 71

3 mom. 8; 17

7, 8, 24

yrk. 7

3 mom. 3

yrk. 8

27-30

2 mom. 4

yrk. 9

2 mom. 5

yrk. 10

3 mom. 10

yrk. 11

4 mom. 5

yrk. 12

4 mom. 4

yrk. 13

6 mom. 4

yrk. 14

50; 71

50-52; 72

6 mom. 2; 20 mom. 2

15, 25

yrk. 15

55-56

7 mom. 1

yrk. 16

61-62

19, 20

yrk. 17

66-68

21 mom. 6, 8

30, 31

2 Riksdagen 1975/76. 13 sam!. Nr 35

KrU 1975/76:35

18 Motionsyrkande

Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i

nr

återges

utskottets

utskottets

reserva- särskilt

på s.

yttrande

s.

hemställan punkt och moment

tion yttrande nr nr

yrk. 1

25; 34

26-30; 37-38

2 mom. 4; 3 mom. 8

7, 8

yrk. 2

25; 34

26-30; 37-38

2 mom. 4; 3 mom. 8

7, 8

yrk. 3

44-45

4 mom. 2

yrk. 4

37-38

3 mom. 9

yrk. 5

37-38

3 mom. 9

yrk. 6

37-38

3 mom. 9

yrk. 7

21 mom. 5, 8

28, 29, 31

yrk. 8

21 mom. 5, 8

28, 29, 31

yrk. 9

20 mom. 3

yrk. 10

22 mom. 2, 5

33, 34

yrk.11

66-68

yrk. 12

yrk. 13

yrk. 14

22 mom. 1, 5

32, 34

yrk. 15

11 mom. 2

37-38

3 mom. 7, 8

7, 8

yrk. 1

55-56

7 mom. 2

yrk. 2

23 mom. 3

36. 37

yrk. 3

81-82

23 mom. 2

yrk. 4

37-38

3 mom. 8

7, 8

yrk. 5

50-51

6 mom. 1

yrk. 6

66-68

yrk. 7

66-68

yrk. 8

11 mom. 1

yrk. 9

21 mom. 5, 8

28, 29, 31

22 mom. 3, 5

4 mom. 3

21 mom. 6, 7, 8

30, 31 3

66-68

66-68

20-22

1 mom. 3

3 mom. 2

22 mom. 4, 5

KrU 1975/76:35

1. Kulturpolitiskt reformarbete

Propositionen (avsnitt 10.1, s. 197-199). Under rubriken Kulturpolitiskt reformarbete i tre steg ges i propositionen en översikt av de senaste årens reformarbete inom kulturpolitikens område. Därjämte anges i kort sammanfattning huvudpunkterna i de förslag som genom propositionen läggs fram för riksdagen.

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2305 yrkande 3 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på barn och ungdom särskilt inom det obligatoriska skolväsendet,

1975/76:2305 yrkande 4 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen till Sveriges Radios styrelse och till radioutredningen överlämnar de i motionen anförda synpunkterna på etermediernas betydelse för kulturskaparna,

1975/76:2317 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en utredning i kulturrådets regi om kommersialismens negativa verkningar på bildkonstens område i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet. Med anledning av det i motionen 1975/76:2305 framförda yrkandet om ett uttalande av riksdagen att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på barn och ungdom särskilt i det obligatoriska skolväsendet får utskottet erinra om att frågan om kulturell verksamhet bland barn och ungdom upprepade gånger behandlats av riksdagen. I sitt betänkande med anledning av 1974 års kulturproposition (KrU 1974:15) anförde utskottet att man hade goda skäl att räkna med att barn- och ungdomskulturfrågorna fortlöpande skulle ägnas intensiv uppmärksamhet av vederbörande myndigheter och organisationer m. fl. Året därpå noterade utskottet (i betänkandet KrU 1975:12) med tillfredsställelse att frågor som rör skolelevernas aktiva deltagande i kulturlivet uppmärksammas i skolöverstyrelsens arbete med uppföljning och utveckling av läroplanen. Utskottet framhöll att det självfallet är väsentligt att det pedagogiska utvecklingsarbete som planeras och den behovsanalys som utbildningsdepartementets bamkulturgrupp arbetar med snabbt kan omsättas i konkreta åtgärder som reellt ökar barns och ungdomars kulturella aktivitet såväl inom skolans ram som i andra sammanhang. Utskottet vill vidare erinra om att regeringen i årets budgetproposition i avsnittet om pedagogiskt utvecklingsarbete markerat skolans kulturpolitiska ansvar. Även i propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete har behovet av kulturpolitiska insatser i skolan betonats.

De uttalanden som gjorts från riksdagens sida angående kulturell verksamhet bland barn och ungdom visar tydligt vilken vikt riksdagen tillmäter

KrU 1975/76:35

denna fråga. Utskottet anser det därför inte påkallat att riksdagen nu gör något nytt uttalande i frågan. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2305 yrkande 3.

I samma motion (1975/76:2305) betonas den stora betydelse Sveriges Radio har för kulturskaparna. Motionärerna ansluter sig till ett uttalande av kulturrådet som innebär att Sveriges Radio för många konstnärsgrupper kan betraktas som en av de viktigaste kulturinstitutionerna, både som forum för konstnärlig verksamhet och som inkomstkälla. I propositionen saknas enligt motionärernas uppfattning uttalanden om Sveriges Radios stora betydelse för kulturskaparna. 1 motionen hemställs därför att riksdagen av regeringen begär att de i motionen anförda synpunkterna på etermediernas betydelse för kulturskaparna förs vidare till Sveriges Radios styrelse och till radioutredningen (yrkande 4).

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet först erinra om att Sveriges Radio enligt gällande radioavtal skall bedriva programverksamheten med beaktande av rundradions centrala ställning i samhället. Av detta följer bl. a. skyldighet för radioföretaget att i lämplig form upplysa om nuets händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till debatt kring sådana frågor. Det heter vidare i avtalet att programmen skall vara omväxlande till karaktär och innehåll samt i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bland annat religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap.

Erinras bör också om att det i direktiven för radioutredningen särskilt understrukits att ljudradion och televisionen har viktiga uppgifter när det gäller att skapa intresse för nya kulturaktiviteter i nya grupper, föra ut kulturutbudét till glest befolkade områden där utbudet av levande kultur är begränsat och spegla kulturaktiviteterna i olika delar av landet för att söka ge en allsidig bild av kulturverksamheten. Det framhålls också att rundradion kan fl stor betydelse i det utvecklingsarbete som pågår på kulturområdet.

Vad utskottet nu redovisat i fråga om innehållet i radioavtalet och i direktiven för radioutredningen visar att rundradioverksamheten förutsätts ha en mycket betydelsefull uppgift i svenskt kulturliv både i nuvarande läge och i framtiden. Därmed är också sagt att denna verksamhet har sin stora betydelse för kulturskaparna. Utskottet, som helt nyligen betonat att radio och TV spelar en betydelsefull roll när det gäller att förverkliga de kulturpolitiska mål som fastställdes av 1974 års riksdag (betänkande KrU 1975/76:32), anser det inte påkallat att riksdagen gör den i nu ifrågavarande motionsyrkande begärda framställningen till regeringen. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 4.

I motionen 1975/76:2317 erinras om att ett av de fastställda målen för den statliga kulturpolitiken är att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Hithörande frågor har, anför motionären, under det senaste årtiondet diskuterats ingående,

KrU 1975/76:35

men det saknas enligt hans mening uppenbarligen fortfarande ett underlag av fakta, på vilka man kan bygga konkreta och målmedvetna insatser. En granskning av hela det icke-seriösa kulturområdet skulle emellertid bli synnerligen omfattande och sannolikt kräva mycket lång tid. I motionen förordas att granskningen åtminstone inledningsvis begränsas till en mindre sektor. Motionären konstaterar att det inom såväl litteratur- som konstområdet finns ett utbud av alster som producerats utan några som helst konstnärliga ambitioner. Beträffande bildkonstens område pekas bl. a. på den konkurrens som seriösa utställare möter hos kringresande tavelförsäljare som marknadsför undermåliga konstverk. Det finns också vissa problem beträffande försäljningen av grafik. Motionären anser att bildkonstsektorn är ett område som är relativt lätt att överskåda och att därför den avgränsade inledande granskning som han vill förorda bör inriktas på detta område.

Med anledning av denna motion får utskottet erinra om att riksdagen tidigare uttalat sig för en översyn och analys av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet (KrU 1973:43, rskr 1973:313). 1 propositionen 1974:28 fördes ett resonemang kring den kommersiellt drivna kulturverksamheten. Departementschefen framhöll i detta sammanhang bl. a. att väsentliga problem inom denna verksamhet återstod att undersöka och att en av statens kulturråds viktigaste uppgifter enligt hans mening borde vara att följa utvecklingen i fråga om det kommersiellt drivna kulturutbudet och att föreslå erforderliga åtgärder. Genom beslut av regeringen den 27 september 1974 fick kulturrådet i uppgift att inkomma med förslag till plan för rådets utredningsverksamhet på detta område.

Den i motionen 1975/76:2317 väckta frågan ligger inom ramen för den utredningsverksamhet som är en klart uttalad uppgift för statens kulturråd. Utskottet delar motionärens uppfattning att en analys av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet är en så omfattande och komplicerad arbetsuppgift att en koncentration till någon eller några sektorer inom området är naturlig. Statens kulturråd har också i sin ”projektkatalog” givit uttryck åt den uppfattningen att utredningen i fråga om det kommersiella kulturutbudet är en av de svåraste uppgifter som rådet fått i uppdrag att syssla med. Utskottet vill tillfoga att utskottet inhämtat att rådet avser att anordna en konferens för att få ett bättre underlag för bedömningen av de frågor som kan behöva aktualiseras inom ramen för rådets ifrågavarande arbete.

Utskottet anser att det i motionen i och för sig anförts goda skäl för en översyn av bildkonstområdet men vill å andra sidan inte utesluta att det kan finnas lika bärkraftiga motiv för att i stället börja utredningen om det kommersiella kulturutbudet inom något annat område. Som nyss framhållits har kulturrådet klart markerat utredningsuppdragets svårighetsgrad. Utskottet anser det för egen del omöjligt att ge uttryck för någon uppfattning angående vilka sektorer som bör prioriteras vid uppdragets fullgörande. Det bör enligt utskottets mening vara kulturrådets sak att planera utrednings -

KrU 1975/76:35

arbetet utan anvisningar från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:2317.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 3 om kulturpolitiska insatser med inriktning på barn och ungdom,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 4 om framförande av vissa synpunkter till Sveriges Radios styrelse och radioutredningen,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2317 om utredning angående kommersialismens negativa verkningar på bildkonstens område.

2. Konstnärerna i samhället

Propositionen (avsnitt 10.2, s. 199-208, samt 10.3.1, s. 208-212). I avsnitt 10.2 av propositionen berörs inledningsvis frågan om konstnärernas roll i samhället och formerna för samhällets insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter. Det uttalas därvid bl. a. att människornas behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet i vårt samhälle är grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Det betonas också att konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer vilket är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet. Kulturrådet har i sitt betänkande (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället diskuterat hur långt samhällets ansvar sträcker sig när det gäller att tillförsäkra konstnärer ett rimligt ekonomiskt utbyte av deras konstnärliga verksamhet. Föredragande statsrådet uttalar nu i propositionen att han liksom kulturrådet anser att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer och förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. Vid sidan av åtgärder med denna inriktning kommer det troligen alltid, sägs det vidare, att behövas direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det påpekas också att konstnärernas förhållanden självfallet påverkas även av andra åtgärder än kulturpolitiska. För konstnärerna liksom för andra medborgargrupper har socialpolitiska, arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse.

I fråga om den upphovsrättsliga lagstiftningen framhålls det i propositionen att grundtanken i denna är att det konstnärliga och litterära skapandet i alla dess uttrycksformer bör ges ett rimligt skydd. Upphovsmannen har enligt rättsreglerna dels en principiell ensamrätt att förfoga över sitt verk, dels ett skydd för sina ideella intressen. Samtidigt måste han dock tåla vissa inskränkningar i sin ensamrätt bl. a. till förmån för kulturella eller andra samhälleliga intressen.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att det enligt hans mening är ett självklart önskemål att upphovsmannen skall kunna försörja sig på

KrU 1975/76:35

sina konstnärliga prestationer. Det skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer är därvid givetvis av stor betydelse. Samtidigt måste man dock ha i minnet att vissa inskränkningar i upphovsrätten är nödvändiga, dels av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen.

Nordiska ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen och antog vissa riktlinjer för revisionsarbetet. Utredningsarbetet kommer att bedrivas i nationella kommittéer och direktiv för en svensk sådan har nyligen utfärdats.

1 propositionen uttalas att en allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. I den mån det är förenligt med gällande internationella konventioner bör ökade möjligheter skapas att utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättsinnehavaren och mot vederlag i kollektiv form. Den individuella upphovsrätten måste dock alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt.

Tanken att i kollektiva former förhandla med konstnärernas organisationer för att fl till stånd ett fritt utnyttjande av deras verk saknar inte intresse uttalas det i propositionen (avsnitt 10.3.1). Med hänsyn till att de upphovsrättsliga bestämmelserna skall ses över av en särskild utredning bör emellertid enligt statsrådets uppfattning eventuella genomgripande förändringar på detta område anstå till dess utredningen lagt fram sina förslag.

I arbetet med att förbereda propositionen har kontakter och överläggningar med konstnärernas organisationer varit ett väsentligt inslag. Organisationerna har, uttalar statsrådet, haft goda möjligheter att inom ramen för dessa överläggningar påverka utformningen av de bidrags- och ersättningsformer som bör finnas i fortsättningen. Frågan om mer reglerade former för dessa överläggningar har enligt propositionen aktualiserats exempelvis beträffande storleken av biblioteksersättningen och av olika stipendier. En sådan utveckling av de nuvarande förhandlingsliknande överläggningarna kan enligt statsrådets mening givetvis diskuteras men en förändring förutsätter, betonar han, att den rättsliga grunden för ersättningar och bidrag förändras samt att det klarlägges vad som skall anses vara förhandlingsbart. Med hänsyn till den kommande översynen av de upphovsrättsliga bestämmelserna och till vad som i övrigt anförts i propositionen i denna fråga anser statsrådet det inte aktuellt att nu överväga några förändringar av de former i vilka statliga ersättningar och bidrag till konstnärer f. n. diskuteras med konstnärernas organisationer.

För att säkra rimliga ekonomiska villkor för bildkonstnärsgruppen har förslag förts fram om att införa ett system med s. k. visningsersättning. Systemet skulle, som det har presenterats bl. a. av Konstnärernas riksorganisation, komma att ha vissa likheter med biblioteksersättningen. 1 propositionen framhålls emellertid att den praktiska utform -

KrU 1975/76:35

ningen av ett dylikt system innebär flera svårigheter bl. a. då det gäller att avgöra enligt vilka principer och beräkningsgrunder som medel skall ställas till förfogande. Detta utgör emellertid inte något hinder, betonas det också, mot att tillmötesgå bildkonstnärernas krav genom att i andra former ställa medel till förfogande. Förslag härom läggs fram i propositionen och behandlas av utskottet i det följande.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 1 f (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag om visningsersättning för konstnärer läggs fram för riksdagen våren 1977,

1975/76:2304 yrkande 1 g (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att översynen av upphovsrättslagstiftningen även skall omfatta möjiigheterna till lagstadgad rätt till visnings- och biblioteksersättning,

1975/76:2304 yrkande 1 h (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att skatteutredningen ges i uppdrag att granska skatte- och avgiftssituationen för kulturarbetare och andra egenföretagare med likartade förhållanden och då särskilt överväga möjligheterna att låta dessa grupper bilda en särskild kategori i beskattningshänseende,

1975/76:2304 yrkande 2 (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att den nuvarande upphovsrätten för författare, konstnärer, tonsättare, fotografer m. fl. inte får urholkas,

1975/76:2304 yrkande 3 d (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att egenföretagare vid deklarationen får dra av arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter i rörelsebilagan,

1975/76:2305 yrkande 1 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen utan ytterligare dröjsmål framlägger ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor, vilket grundar sig på riksdagens uttalande 1972 och de i motionen angivna principerna,

1975/76:2305 yrkande 2 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,

1975/76:2305 yrkande 5 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att upphovsrätten inte får urholkas t. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt,

1975/76:2305 yrkande 8 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att kulturskaparna bör tillerkännas förhandlingsrätt enligt vad som anförts i motionen,

1975/76:2305 yrkande 9 (m) vari hemställs att riksdagen begär att kulturskaparnas särskilda skatteförhållanden skall beaktas i pågående utred -

KrU 1975/76:35

ningar inom skatteområdet,

1975/76:2308 yrkande 1 (vpk) vari med tanke på införande av utställningsoch visningsersättning åt konstnärer hemställs att riksdagen beslutar att ersättning för nyttjande i enlighet med vad som anges i motionen godtas som princip för statens insatser för konstnärer,1

1975/76:2308 yrkande 2 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen om en snabbutredning i samråd med konstnärernas fackliga organisationer av den konkreta utformningen av utställningsersättning och visningsersättning.1

Utskottet. 1 betänkandet 1972:18 uttalade kulturutskottet som sin mening att det allmännas insatser för kulturskaparna i första hand bör ha formen av ersättning för utfört arbete. Detta uttalande underströks året därpå i betänkandet KrU 1973:7.1 motionen 1975/76:2305 erinras om dessa uttalanden som enligt motionärernas mening helt förbigåtts av utbildningsministern. Motionärerna hemställer i yrkande 1 att riksdagen begär att regeringen utan ytterligare dröjsmål lägger fram ett n y 11 förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor. Detta förslag bör vara grundat på nyssnämnda uttalande år 1972 och därjämte på vissa i motionen angivna principer. Dessa principer innebär art samhället aktivt bör verka för att arbetstillfällen samt varierande former av anställnings- och uppdragsförhållanden kan erbjudas kulturskaparna, att samhället också bör verka för att kulturskaparna tillerkänns ersättning för färdiga produkter och utförda prestationer, att social trygghet inom ramen för det allmänna trygghetssystemet bör garanteras kulturskaparna samt att med hänsyn till de speciella förhållanden som kan råda för kulturskapare t. ex. i början av deras verksamhet särskilda arbetsstipendier bör finnas. I dylika stipendier bör ingå även resestipendier och särskilda materialbidrag m. m.

I yrkande 2 i samma motion (1975/76:2305) hemställs att riksdagen uttalar att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna. Motionärerna noterar att föredragande statsrådet i propositionen anslutit sig till kulturrådets uppfattning om vikten av att man söker öka arbetstillfällena för konstnärerna och förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. I fråga om konkreta förslag från kulturrådet finner motionärerna dock att statsrådet förhåller sig anmärkningsvärt passiv. 1 motionen betonas kraftigt att förslag till åtgärder för att öka försörjningsmöjligheterna för kulturskapare snarast måste utarbetas. Motionärerna anser att kontakter med kulturskaparorganisationerna bör tas för att få fram sådana förslag.

Vad först gäller yrkande 1 i motionen 1975/76:2305 om ett nytt förslag

1 Utskottet återkommer till motionsyrkande! under punkten 3.

KrU 1975/76:35

i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor vill utskottet framhålla att fortsatta åtgärder från samhällets sida för att öka arbetstillfällena för konstnärer och förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk i sig innebär att konstnärerna får ökade möjligheter att uppnå ett rimligt ekonomiskt utbyte av sin konstnärliga verksamhet. Åtgärder av nämnda art ligger därför i linje med riksdagens av motionärerna åberopade uttalande om att det allmännas insatser för kulturskaparna i första hand bör ha formen av ersättning för utfört arbete. Motionärerna synes sikta till ett system där principen ersättning för utfört arbete tillämpas helt igenom. Man måste emellertid ha klart för sig att konstnärernas arbete i dag utnyttjas i många former beträffande vilka det inte är möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning denna princip kan bli tillämplig. De juridiska och praktiskt-administrativa problemen på området är många. Utskottet finner därför inte att riksdagen bör begära det nya förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor som föreslagits i motionen 1975/76:2305 yrkande 1. Detta yrkande avstyrks därför.

Med anledning av yrkande 2 i motionen 1975/76:2305 vill utskottet framhålla att kulturskaparna genom sina organisationer numera regelmässigt bereds tillfälle till överläggningar i utbildningsdepartementet angående inriktningen och omfattningen av de statliga insatserna för kulturskaparna. Det förtjänar över huvud taget att framhållas att såväl staten som landstingen och kommunerna under senare år satsat alltmer på åtgärder som ökar antalet arbetstillfällen för kulturskaparna. Detta är en välkommen utveckling, och utskottet räknar med att den kommer att gå vidare. Utskottet anser inte att riksdagen bör göra det i motionen 1975/76:2305 yrkande 2 begärda uttalandet som alltså avstyrks.

Av den i det föregående under denna punkt i betänkandet lämnade redogörelsen för propositionen framgår att föredragande statsrådet berört frågan om införande av ett system för s. k. visningsersättning för bildkonstnärerna men inte funnit det möjligt att lägga fram något förslag härom. Anledningen härtill är att det saknas underlag för en bedömning av efter vilka principer och beräkningsgrunder en dylik ersättning bör utgå.

I motionen 1975/76:2308 yrkande 1 hemställs att riksdagen beslutar att ersättning för nyttjande i enlighet med vad som anges i motionen skall godtas som princip för statens insatser för konstnärer. Av motiveringen till detta yrkande framgår att motionärerna avser såväl visningsersättning som utställningsersättning. I yrkande 2 i samma motion hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer att den i samråd med konstnärernas fackliga organisationer snabbutreder den konkreta utformningen av visnings- och utställningsersättning.

Frågan om visningsersättning till bildkonstnärer m. fl. har tagits upp även i motionen 1975/76:2304. 1 denna yrkas att riksdagen hos regeringen begär

KrU 1975/76:35

att förslag om visningsersättning för konstnärer läggs fram för riksdagen våren 1977 (yrkande 1 0- Motionärerna noterar att en sådan visningsersättning liksom biblioteksersättningen i dagens läge kommer att sakna förankring i upphovsrättslagstiftningen. Detta innebär bl. a. att storleken av visningsersättningen inte kan bli föremål för verkliga förhandlingar mellan berörda parter. Vid den förestående översynen av upphovsrättslagstiftningen bör man därför enligt motionärerna ta upp denna fråga. Motionärerna hemställer i yrkande 1 g att riksdagen hos regeringen begär att översynen av upphovsrättslagstiftningen även skall omfatta möjligheterna till lagstadgad rätt till visnings- och biblioteksersättning.

Frågan om förhandlingsrätt för kulturskaparna berörs också i motionen 1975/76:2305. Motionärerna uttalar att regeringen enligt deras mening bör verka för att avtal sluts med kulturskaparorganisationerna i alla de fall där ersättning utgår för kulturskaparnas arbete. I yrkande 8 i motionen hemställs att riksdagen uttalar att kulturskaparna bör tillerkännas förhandlingsrätt enligt vad som anförts i motionen.

Sambandet mellan upphovsrätt, förhandlingsrätt och rätt till visningsersättning har som nyss nämnts angivits i motionen 1975/76:2304. 1 samma motion berörs frågan om den förestående översynen av upphovsrättslagstiftningen även från en annan utgångspunkt. Motionärerna uttalar att man under de senaste åren från regeringshåll börjat ifrågasätta det synsätt som bär upp upphovsrätten. I motionen pekas bl. a. på att det i direktiven till den nya utredningen om upphovsrätten uttalas att det med hänsyn till det stöd som samhället ger till kulturell verksamhet ”ter sig rimligt att det upphovsrättsliga regelsystemet utformas på ett sätt som beaktar samhällets intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk”. Motionärerna uttalar att rätten för författare, bildkonstnärer, kompositörer etc. att vara med och bestämma hur deras verk utnyttjas och betalas är en av grundvalarna för kulturarbetarnas ställning i samhället. Den rätten måste skyddas, och riksdagen bör därför enligt motionen uttala att den kommande översynen av upphovsrätten inte får leda till att denna urholkas. 1 motionens yrkande 2 hemställs att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Även i motionen 1975/76:2305 berörs frågan om kulturskaparna och upphovsrätten. Motionärerna tar bestämt avstånd från tanken på ens. k. kulturell allemansrätt och hemställer i yrkande 5 att riksdagen uttalar att upphovsrätten inte får urholkas t. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt.

Vad först beträffar de senast redovisade båda motionsyrkandena har utskottet full förståelse för de farhågor för en urholkning av upphovsrätten som ligger bakom dessa. Begreppet kulturell allemansrätt, som ibland använts i debatten, har inte närmare definierats. Dess innebörd är oklar vilket är särskilt allvarligt eftersom själva ordvalet lätt uppfattas som positivt värdeladdat. Utskottet finnér därför anledning att närmare gå in på vad som

KrU 1975/76:35

kan tänkas ligga i begreppet.

Enligt utskottets mening kan två former av s. k. kulturell allemansrätt tänkas. Den ena innebär att staten friköper upphovsrätten och ställer den till allmänhetens förfogande. Vem som helst har då rätt att utnyttja upphovsrättsliga verk. Eftersom utnyttjandet i allmänhet dock kräver vissa faciliteter-tryckeri, inspelningsapparatur etc. - som gemene man inte innehar, blir resultatet att denna allemansrätt främst kommer att utnyttjas av sådana som redan nu har tillgång till sådana faciliteter, dvs. främst upphovsmännens motparter på marknaden. En lagstiftning om kulturell allemansrätt i denna mening skulle således - förutom att den ger vidgade kostnadsfria möjligheter för samhälleliga institutioner som skolor, teatrar, museer och konsertarrangörer - främst vara till gagn för dem som kommersiellt producerar och distribuerar kulturprodukter. En anslutning till ett system med kulturell allemansrätt av denna typ skulle innebära att Sverige måste träda ut ur de upphovsrättsliga konventionerna.

Den andra tänkbara formen av s. k. kulturell allemansrätt innebär att staten köper och förvärvar all upphovsrätt. En modell av kulturell allemansrätt som denna kan visserligen lösa de kommersiella problem som den föregående modellen öppnar men leder samtidigt till ett förödande slag mot yttrandefriheten. Med innehavet av upphovsrätt följer nämligen ensamrätt att avgöra om ett visst verk skall publiceras eller ej. Som innehavare av upphovsrätt skulle staten kunna vägra att publicera vissa verk. Kulturell allemansrätt i denna mening torde inte vara förenlig med nuvarande tryckfrihetsförordning.

Kulturell allemansrätt i båda de här angivna tolkningarna kan alltså inte förverkligas utan orimliga, skadliga och grundlagsstridiga konsekvenser. Menar man med kulturell allemansrätt endast att man vill öka den enskildes tillgång till kultur, ger redan den nuvarande lagen alla principiella möjligheter till detta. Att man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt underlätta både för upphovsmännen och för avnämarna att öka utnyttjandemöjligheten är en helt annan fråga. Härvid torde närmast avtalslicensvägen vara den med vår samhällsstruktur mest överensstämmande.

Den tekniska utvecklingen har ökat möjligheterna att utnyttja upphovsrättsliga verk. Samtidigt har den frigjort behov som tidigare funnits men knappast kunnat tillgodoses, främst inom undervisning och information. Det är därför naturligt att den tekniska utvecklingen påkallar viss översyn av upphovsrättslagstiftningen. De ökade möjligheterna till utnyttjande hotar annars att leda till en användning som inte är förutsedd i nuvarande lag och därför kan leda till intrång i upphovsmännens intressen - t. ex. ökad kopiering för enskilt bruk.

Upphovsmännen har begärt ersättning så snart deras verk utnyttjas kommersiellt eller eljest systematiskt och krävt rätt att i sådana fall få förhandla om villkoren för upplåtelse samt om ersättningens storlek. Samtidigt har de stälh sig förstående till att lagstiftningen bör underlätta även för mot -

KrU 1975/76:35

parterna att tillförsäkra sig rätten att fl tillgång till önskat material. I några fall har upphovsmännen redan medverkat genom att sluta kollektiva avtal varigenom motparter fått generell tillgång lill materialet - detta gäller skolkopieringsavtalet och avtalet med Handelsflottans välfärdsråd.

Dessa överenskommelser bygger på konventionernas individualrätt men beaktar samtidigt det förhållande att upphovsmännen mycket tidigt - i vårt land STIM redan 1923 - accepterat kollektiva lösningar, varigenom individernas rätt tillvaratas av deras organisationer, samtidigt som avnämarna genom ett enda avtal med en organisation får tillgång till medlemmarnas hela ”repertoar”.

Utskottet finnér det alltså fullt möjligt att göra en teknisk översyn av upphovsrättslagstiftningen utan att ett ögonblick träda principerna i den nuvarande upphovsrättslagstiftningen eiler de internationella konventionerna förnär. En sådan översyn får enligt utskottets bestämda mening inte leda till avsteg från grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt till sitt verk. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Den visningsersättning som aktualiserats i vissa av motionerna kan definieras som ersättning för att ett konstverk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. Parallellen mellan en dylik ersättning och biblioteksersättningen ligger i och för sig nära till hands, men det är uppenbart att de praktiska svårigheterna att konstruera ett system för visningsersättning är mycket stora. Det torde sålunda bli nödvändigt med ett omfattande och svårbemästrat redovisningssystem om man vill ge den enskilde konstnären individuell visningsersättning. Även vid en ersättning som utgår till konstnärskollektivet som helhet och inte till varje enskild person blir det fråga om en komplicerad redovisning. Svåra gränsdragnings- och definitionsproblem kommer säkerligen också att möta i båda fallen. Därtill kommer att det är svårt att bedöma i vilken mån den visningsverksamhet som avses bli ersättningsberättigande kommer att successivt öka i omfattning och därmed i likhet med biblioteksersättningen tillföra konstnärerna ökande ersättningsbelopp.

Utskottet vill vidare här peka på det samband som visningsersättningen - liksom också biblioteksersättningen - har med upphovsrätten. Om konstnärernas upphovsrätt utvidgas till att omfatta även rätt till visningsersättning skulle detta innebära en klar förstärkning av deras ställning. Om därjämte rätten till visningsersättning kombineras med rätt att förhandla om ersättningens storlek blir ställningen ytterligare förbättrad.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att frågan om visningsersättningen ingående studeras i syfte att så snart som möjligt klarlägga möjligheterna att konstruera ett system som ger bildkonstnärerna ersättning för att verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. I

KrU 1975/76:35

arbetet med denna fråga bör dess samband med frågorna om konstnärernas upphovsrätt och förhandlingsrätt beaktas. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 f och 1 g, 1975/76:2305 yrkande 8 och 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt gäller visningsersättning, bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Som framgått av det föregående har i propositionen betonats att s k a t - tepolitiska åtgärder har stor betydelse för konstnärerna liksom för andra medborgargrupper. Propositionen går dock inte in på frågan om dylika åtgärder. Däremot innehåller några av motionerna yrkanden i fråga om kulturarbetarnas skattesituation. Detta är fallet med motionen 1975/76:2304 (yrkandena 1 h och 3 d) samt 1975/76:2305 (yrkande 9). På anmodan av kulturutskottet har skatteutskottet avgivit bifogade yttrande över dessa motionsyrkanden (SkU 1975/76:5 y).

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill kulturutskottet först erinra om att kulturrådet i sitt betänkande (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället bl. a. berört frågan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas bedömning av konstnärernas deklarationer och de sociala avgifterna. Även Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) har i en skrivelse i maj 1975 till justitie-, social-, finans-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen framfört vissa synpunkter på bl. a. kulturarbetarnas skatte- och avgift ssituation.

Av propositionen framgår att kulturrådets förslag och skrivelsen från KLYS f. n. övervägs i finansdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat kommer också företagsskatteberedningen vid sina ställningstaganden att beakta de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas speciella förhållanden.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att skatte- och avgiftssituationen för konstnärliga och litterära yrkesutövare blir föremål för överväganden, varvid de speciella arbets- och inkomstförhållanden som gäller dessa sektorer särskilt bör beaktas. Utskottet finnér det dock inte behövligt att riksdagen gör de hänvändelser till regeringen i denna fråga som yrkats i motionerna 1975/76:2304(yrkande 1 h)och 1975/76:2305(yrkande9). Dessa yrkanden avstyrks därför. Likaså avstyrker utskottet att riksdagen fattar det i motionen 1975/76:2304 yrkande 3d angivna beslutet.

Under rubriken 10.2.3 Utbildningsfrågor lämnas i propositionen en kort redovisning av det aktuella utredningsläget i fråga om utbildningen på kulturområdet och summeras de ställningstaganden till olika förslag som nyligen gjorts. Vad därvid anförts föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 1 om ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 2 om en

KrU 1975/76:35

regeringskontakt med kulturskaparnas organisationer för att öka antalet arbetstillfällen,

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört angående översynen av den upphovsrättsliga lagstiftningen,

4. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 foch 1 g, 1975/76:2305 yrkande 8 och 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda såvitt gäller visningsersättning, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att frågan om visningsersättning bör studeras ingående,

5. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 h och 3 d samt 1975/76:2305 yrkande 9.

3. Bidrag och ersättningar

Propositionen (avsnitt 10.3.2-7, s. 212-237 samt hemställan mom. 4 och 5, s. 277). I denna del av propositionen behandlas först frågan om direkta bidrag till konstnärer. Det konstateras därvid inledningsvis att stipendier till konstnärer har en lång tradition inom kulturlivet. De kommer i dag från många olika håll, från enskilda donatorer och stiftelser samt olika folkrörelser, från kommuner och landsting samt från staten.

I det statliga stipendiesystemet så som det byggts ut under 1960-talet ingår stipendier av skilda slag, som avses svara mot olika behov, nämligen stora och små arbetsstipendier, resestipendier, stipendier av pensionskaraktär och tillfälliga bidrag. Sedan några år utgår dessutom på försök arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m. m. Stipendierna fördelas inom fyra olika konstnärskategorier nämligen 1) författare, översättare och kulturjournalister, 2) bildkonstnärer, 3) kompositörer av seriös musik och 4) konstnärer i övrigt. Fördelningen av stipendier inom de fyra grupperna sköts av fyra stipendieorgan nämligen styrelsen för Sveriges författarfond, Konstakademien i samråd med Konstnärernas riksorganisation, Musikaliska akademiens styrelse i samråd med Föreningen Svenska tonsättare samt en av regeringen utsedd konstnärsstipendienämnd.

Vid sidan av stipendierna finns sedan 1964 särskilda konstnärsbe1 ö n i n g a r. Den som utses till innehavare av konstnärsbelöning tillförsäkras en inkomstgaranti under sin återstående livstid. Garantin är så konstruerad att det statliga bidraget utgår i relation till innehavarens övriga inkomster. Innehavare av konstnärsbelöning utses av regeringen.

1 propositionen uttalas att det vid sidan av allmänna kulturpolitiska insatser som förbättrar konstnärernas arbetssituation och ekonomiska villkor bör ske en kraftig förstärkning av de insatser sorn riktar sig till enskilda konstnärer. Med tanke på de olika behov som föreligger bör dessa åtgärder täcka ett brett område alltifrån tillfälliga bidrag till inkomstgarantier.

KrU 1975/76:35

32 I fråga om stipendieorganen föreslås i propositionen den förändringen att den nuvarande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och får ansvaret för bidragsgivningen till alla konstnärsgrupper utanför författarfondens ansvarsområde. Mot bakgrund av de goda erfarenheterna från författarfondens arbete föreslås vidare att den nya nämnden, som benämns konstnärsnämnden, skall få en i det närmaste total frihet när det gäller att välja bidragsformer.

Utöver den typ av tidsbegränsade bidrag som konstnärsnämnden avses kunna dela ut finns det enligt propositionen också behov av permanenta bidrag till konstnärer som står för en konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse men som av olika anledningar inte kan få en rimlig utkomst av sitt arbete. Den inkomstgaranti som den nuvarande konstnärsbelöningen ger anses i dag svara mot detta behov. Vid utseende under senare år av innehavare av konstnärsbelöningar har strävan att skapa en ekonomisk trygghet i det konstnärliga arbetet varit det primära, medan belöningarnas karaktär av hedersbevisning fått träda i bakgrunden. Med hänsyn härtill föreslås termen konstnärsbelöning ersatt med benämningen i n - komstgaranti för konstnärer. Uppgiften att dela ut inkomstgarantier förutsätts t. v. ligga kvar hos regeringen.

I fråga om biblioteksersättningen uttalas i propositionen bl. a. att Sveriges författarfond visat sig vara ett väl fungerande instrument för ersättning och bidrag till upphovsmännen till litterära verk. Biblioteksersättningen och fonden bör därför enligt propositionen i princip behållas i sin nuvarande form. En mindre förändring i gällande bestämmelser förordas dock i fråga om verk som omfattar dels ett svenskt litterärt verk i original, dels illustrationer eller noter av annan svensk upphovsman än författaren till boken. Vidare förordas att styrelsen för författarfonden får rätt att för enskild upphovsman till svenskt verk i original bestämma att författarpenningen skall utgå med visst belopp oberoende av i vilken omfattning upphovsmannens böcker lånas ut. Detta kallas garanterad författarpenning.

I propositionen framhålls att konstutställningarna har flera betydelsefulla uppgifter i kulturlivet och att det därför är en viktig kulturpolitisk uppgift att se till att utställningsverksamheten har tillräcklig omfattning och spridning. I detta sammanhang har staten enligt propositionen viktiga uppgifter.

En generell statlig utställningsersättning har föreslagits av 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65). Förslaget innebär i princip att bidrag av statsmedel skall utgå vid alla utställningar i offentlig och privat regi, som fyller vissa krav i fråga om tillgänglighet, varaktighet och konstnärlig kvalitet. Enligt utredningens huvudalternativ skall ersättning betalas ut direkt till den utställande konstnären med ett visst belopp per utställt verk som är utfört av konstnären och i hans ägo.

KrU 1975/76:35

1 propositionen intas den ståndpunkten till frågan om utställningsersättning att sådan ersättning i fortsättningen i princip bör utgå i samband med alla utställningar av konst och konsthantverk som distribueras eller arrangeras av statliga institutioner och där man utnyttjar verk som är i upphovsmannens eller hans närmaste efterlevandes ägo. Den närmare utformningen av ersättningssystemet avses bli fastställd efter förhandlingar med upphovsmännens organisationer. Vad beträffar den lokala utställningsverksamheten förutsätts att kommunerna utifrån sin kännedom om de lokala förhållandena själva skall avgöra vilka insatser som behövs för att säkerställa ett vitalt utställningsliv. Mot den bakgrunden förklarar sig föredragande statsrådet inte beredd att föreslå ett generellt statligt stöd till konstutställningsverksamhet.

Beträffande stöd till sceniskt verk - den s. k. dramatikerersättningen - föreslås i propositionen vissa förändringar av de nuvarande bestämmelserna för att ytterligare öka effekten av stödet. Ersättningen bör i fortsättningen avse sceniska verk som uppförs vid en svensk teater- eller musikinstitution eller av en teater-, musikteater- eller dansgrupp som sedan minst ett år varit yrkesmässigt verksam inom landet. Det bör enligt propositionen ankomma på statens kulturråd att besluta om vilka institutioner och grupper som skall höra till den kategori där ett uppförande av verket berättigar till ersättning, liksom att ställa de krav på dokumentation som rådet bedömer nödvändiga för beslut om ersättning. Bidragets maximibelopp föreslås höjt från 4 000 kr. till 7 000 kr.

I propositionen föreslås att ett system med projektbidrag till konstnärligt utvecklingsarbete införs. Förslaget innebär att försöksverksamheten med arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m. m. ges permanent karaktär och utsträcks till att omfatta också andra konstnärsgrupper. Projektbidragen bör enligt propositionen avse avgränsade projekt som antingen kan väntas få betydelse för utvecklingen inom den aktuella konstformen som sådan eller som är försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till nya områden i samhället.

Såvitt gäller de frågor som utskottet behandlar under denna punkt utmynnar propositionen i förslag att riksdagen dels godkänner de riktlinjer för bidrag och i n k o m s t g a r a n t i e r till konstnärer som angetts i propositionen, dels godkänner de riktlinjer för en omorganisation av k o n s t n ä rs s t i pe n d i e n ä m n d e n och för dess verksamhet som angivits i propositionen.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:764 (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att tilldela schackspelaren Ulf Andersson, Arboga, konstnärslön,

3 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

1975/76:2304 yrkande 3 b (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att rätten till författarpenning skall utsträckas till att gälla alla bibliotek,

1975/76:2304 yrkande 4 a (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 3 milj. kr. till utställningsersättning vid lokala och regionala konstutställningar1,

1975/76:2305 yrkande 6 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett särskilt anslag på 3 000 000 kr. skall utgå till utställningsersättning enligt de i motionen angivna riktlinjerna1,

1975/76:2305 yrkande 7 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att ansvaret för fördelningen av de föreslagna inkomstgarantierna för konstnärer skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden,

1975/76:2305 yrkande 10 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att dokumentation av scenisk verk bör krävas för att s. k. dramatikerersättning skall utgå,

1975/76:2308 yrkande 1 (vpk) vari med tanke på införande av utställningsoch visningsersättning åt konstnärer hemställs att riksdagen beslutar att ersättning för nyttjande i enlighet med vad som anges i motionen godtas som princip för statens insatser för konstnärer2,

1975/76:2308 yrkande 2 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att den i samråd med konstnärernas fackliga organisationer snabbutreder den konkreta utformningen av utställnings- och visningsersättning2,

1975/76:2308 yrkande 4 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att varje kommun bör svara för minst en utställningslokal för konst,

1975/76:2308 yrkande 5 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning och drift av kommunala utställningslokaler för konst,

1975/76:2308 yrkande 6 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att kommunerna i sin byggnadsplanering bör ta hänsyn till behovet av ateljéer och verkstäder för konstnärer,

1975/76:2309 (s) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om kommunernas roll i kulturpolitiken,

1975/76:2310 yrkande 4 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag skyndsamt föreläggs riksdagen beträffande utställningsersättning för konstnärer,

1 Utskottet behandlar under denna punkt själva principfrågan om utställningsersättning och återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

2 Motionsyrkandet har behandlats även under punkt 2.

KrU 1975/76:35

1975/76:2318 (c) vari hemställs att avtrappningsreglerna för inkomstgarantier för konstnärer arbetas om i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet. 1 motionen 1975/76:764 har hemställts att riksdagen beslutar att tilldela schackspelaren Ulf Andersson, Arboga, konstnärslön. Detta önskemål är numera tillgodosett sedan regeringen genom beslut den 8 april 1976 tilldelat Andersson konstnärsbelöning. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:764.

I motionen 1975/76:2318 framhålls att det från olika håll, inte minst från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd riktats hård kritik mot deavtrappningsregler som gäller för de nuvarande konstnärsbelöningarna. Dessa regler innebär att konstnärsbelöningens maximibelopp minskas successivt i förhållande till konstnärens inkomster i övrigt. Om sistnämnda inkomster uppgår till omkring 61 000 kr. utgår inte längre någon konstnärsbelöning. Enligt motionären har detta medfört icke önskade ekonomiska konsekvenser för mottagarna. Som reglerna hittills fungerat har det varit mest gynnsamt för dem att förhålla sig passiva och undvika egna inkomster. I motionen hemställs att avtrappningsreglerna arbetas om.

Vid behandlingen av denna motion har utskottet haft tillfälle att ta del av en av motionären upprättad promemoria som syftar till att exemplifiera de i motionen påtalade negativa effekterna av nuvarande avtrappningsregler.

Utskottet finnér det önskvärt att statens kulturråd närmare undersöker vilka effekter avtrappningsreglerna i praktiken har och därefter - i den mån den gjorda undersökningen ger anledning härtill - lägger fram förslag i ärendet. Vad utskottet nu med anledning av motionen 1975/76:2318 anfört angående avtrappningsreglerna för konstnärsbelöningama (inkomstgarantierna) bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Som framgått av det föregående har det förutsatts i propositionen att beslut om tilldelning av inkomstgaranti t. v. skall fattas av regeringen. I motionen 1975/76:2305 yrkas att riksdagen beslutar att ansvaret för fördelningen av inkomstgarantier i stället skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden (yrkande 7). Utskottet ansluter sig till den i propositionen uttalade uppfattningen i denna fråga och avstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 7.

Enligt gällande bestämmelserom biblioteksersättning utgår dylik ersättning för utlåning genom folkbibliotek och skolbibliotek av svenska litterära verk i original och litterära verk i svensk översättning. Ersättning utgår även för motsvarande verk som ingår i bibliotekens referenssamlingar. Genom beslut av regeringen bestäms årligen hur stort belopp av statsmedel som i form av biblioteksersättning skall tillföras Sveriges författarfond. Storleken av detta belopp beror dels av storleken av grundbeloppen (dvs. de belopp som utgår per lån respektive per referensexemplar), dels av om -

KrU 1975/76:35

fattningen av den utlåning, respektive det bestånd av referensexemplar som biblioteksersättningen skall grunda sig på. Denna omfattning bedöms på grundval dels av befintlig statistik över utlåning och referensexemplar i folk- och skolbiblioteken, dels av stickprovsundersökningar som genomförs i samverkan mellan författarfonden och statistiska centralbyrån.

Biblioteksersättning utgår inte för utlåning, respektive förekomsten av referensexemplar vid andra bibliotek än de nyss nämnda. Detta har upprepade gånger föranlett motioner om att bestämmelserna om biblioteksersättning skall göras tillämpliga även på de vetenskapliga biblioteken. Motionerna har dock avslagits av riksdagen. Senast skedde detta på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:4. Som skäl för avslag har framhållits bl. a. att en utvidgning av biblioteksersättningssystemet till att omfatta även de vetenskapliga biblioteken kan beräknas medföra ett omfattande arbete som knappast kan anses stå i rimlig proportion till de belopp som därigenom kan väntas bli tillförda fonden.

1 motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b hemställs att riksdagen beslutar att rätten till författarpenning skall utsträckas till att gälla alla bibliotek. Av motiveringen till yrkandet framgår att vad motionärerna har i sikte inte endast är den del av biblioteksersättningen som utgår som individuell ersättning, s. k. författarpenning, utan att deras önskan är att systemet i sin helhet skall tillämpas vid alla bibliotek. Motionärerna har särskilt framhållit att det förhållandet att de vetenskapliga biblioteken ligger utanför biblioteksersättningen innebär en orättvisa mot författarna av fackböcker.

Utskottet är väl medvetet om att rättviseskäl kan anföras för den utvidgning av systemet med biblioteksersättning som motionärerna önskar. Det förefaller inte uteslutet att man i framtiden kommer att utnyttja datateknik för registreringen av såväl bokbestånd som utlåningar vid alla offentliga bibliotek. I det läget är det tänkbart att man utan svårighet kan infoga de vetenskapliga biblioteken i biblioteksersättningssystemet. Hittills har automatiseringen dock inte gått så långt. Läget är i huvudsak detsamma som då utskottet gjorde sin bedömning i nyssnämnda betänkande KrU 1975:4. Utskottet som hänvisar till de möjligheter som författarfondens styrelse har att göra utjämningar genom att använda fondens fria del avstyrker motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b.

Som tidigare nämnts kommer enligt propositionen förhandlingar att tas upp med upphovsmännens fackliga organisationer om utställningsersättning för verk som konstnärer och konsthantverkare ställer till förfogande för användning i utställningar som distribueras eller arrangeras av statliga institutioner.

I flera motioner förordas att ett statligt bidrag till utställningsersättningar skall utgå även till av kommuner arrangerade eller stödda utställningar. Ett anslag av 3 milj. kr. för detta ändamål yrkas i motionerna 1975/76:2304 (yrkande 4 a) och 1975/76:2305 (yrkande 6), vilka båda bygger på ett förslag

KrU 1975/76:35

till ersättningsmodell som lagts fram av statens kulturråd.

I motionen 1975/76:2309 beklagas att något förslag om statligt stöd till kommunernas utställningsverksamhet inte läggs fram i propositionen. Enligt motionärernas mening bör statens roll vara att stimulera kommunerna till ökad utställningsverksamhet av bildkonst och att i samband därmed verka för att viss ersättning tillkommer utställande konstnärer. Frågorna om statsbidrag till kommunerna för deras utställningsverksamhet och ersättning till utställande konstnärer bör enligt deras mening tas upp till förnyad prövning inom utbildningsdepartementet.

I motionen 1975/76:2310 uttalas att staten måste ta på sig ett ansvar för ersättningar till konstnärer vid utställningar. Motionärerna anser att frågeställningarna nu är väl utredda och att regeringen bör kunna förelägga 1976/77 års riksdag ett förslag beträffande utställningsersättning för konstnärer (yrkande 4).

Regeringen bör enligt motionen 1975/76:2308 (yrkande 2) i samråd med konstnärernas fackliga organisationer snabbt utreda utformningen av utställningsersättning och visningsersättning. Detta yrkande, som i vad gäller visningsersättning är behandlat under punkten 2 i det föregående, är kopplat till ett krav att ersättning för utnyttjande av utfört arbete godtas som princip för statens insatser för konstnärer (yrkande 1). Frågor om arbets- och utställningslokaler för konstnärer har givit anledning till hemställan under punkterna 4-6 i motionen 1975/76:2308.

Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra något uttalande om förnyad prövning av frågan om statsbidrag till kommunerna för deras utställningsverksamhet. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2309 i denna del.

Frågan om ersättning till bildkonstnärer som lånar ut sina konstverk till utställningar har alltsedan 1960-talet aktualiserats i olika sammanhang. Efter förhandlingar med upphovsmännens organisationer har avtal träffats om ersättning i samband med utställningar som anordnas av Riksutställningar och nämnden för utställning av svensk konst i utlandet (NUNSKU). Vidare tillämpar enligt Svenska kommunförbundets uppskattning ett trettiotal kommuner för närvarande någon form av utställningsersättning.

Utskottet kan konstatera att den av MUS 65 uttalade principiella uppfattningen att bildkonstnärerna bör få ersättning när de deltar i offentliga utställningar vunnit allmänt stöd, medan delade meningar råder om den konkreta utformningen av en sådan ersättning. Det är enligt utskottets mening tillfredsställande att principen om statliga organs skyldighet att utge utställningsersättning slagits fast i propositionen.

Med anledning av motionsyrkandena om mer omfattande åtaganden från statens sida avseende utställningsersättning än vad som föreslås i propositionen får utskottet anföra följande. Utskottet ställer sig helt bakom principen att konstnärerna bör ersättas för sin medverkan i utställningar. Utskottet delar också den i olika sammanhang framförda uppfattningen att

KrU 1975/76:35

ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning skall kunna realiseras. Svårbedömda frågor som rör bl. a. avgränsningen av de statliga åtagandena samt problem av organisatorisk och praktisk natur gör det dock inte möjligt för utskottet att nu uttala sig för ett generellt bidragssystem för utställningsersättningar.

Statens kulturråd har presenterat ett förslag till statsbidrag för ersättning i samband med offentlig utställning som kommun själv driver eller stöder. Enligt detta bör bidraget handhas av statens kulturråd och utgå i efterhand till kommun som förskotterat utställningsersättning till konstnären. Kommunerna förutsätts normalt också svara för viss del av utställningsersättningen.

Utskottet anser för sin del att ytterligare överväganden i samråd med bl. a. kommunerna och konstnärernas fackliga organisationer är nödvändiga för en bedömning av dessa frågor. Frågeställningen kompliceras också av önskemålen om ersättning av statsmedel vid all offentlig utställningsverksamhet. Vidare framstår det som önskvärt att få möjligheterna klarlagda att vidga ramen för den utställningsverksamhet som kan komma i fråga för utställningsersättning. Utskottet utgår från att förslag om statligt stöd till utställningsverksamhet inom en snar framtid kan föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkande 1 och 2, såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

I konsekvens med den ståndpunkt utskottet nu intagit avstyrker utskottet motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, såvitt gäller principfrågan om införande av statliga bidrag på detta område från och med nästa budgetår. Utskottet återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

Med anledning av de i motionen 1975/76:2308 gjorda yrkandena 4 och 6 om uttalanden från riksdagens sida om att det i varje kommun bör finnas minst en utställningslokal och om att kommunerna i sin byggnadsplanering bör ta hänsyn till behovet av a t e lj é e r och verkstäder för konstnärer vill utskottet för det första framhålla att många kommuner gjort goda insatser för att tillgodose behovet både av utställningslokaler och av ateljéer och verkstäder. Det bör liksom hittills ankomma på kommunerna själva att var och en för sig bedöma hur stora satsningar som bör göras för att tillgodose dessa lokalbehov. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2308 yrkande 4 och 6. Vad beträffar yrkande 5 i samma motion om statsbidrag för anläggning och drift av kommunala utställningslokaler för konst har motionärerna inte närmare utvecklat sina skäl för ett dylikt statsbidrag. Utskottet som vill erinra om att den statliga kulturpolitiken förutsätter aktiva insatser såväl från staten som från kommuner och landsting avstyrker även yrkandet 5 i motionen 1975/76:2308.

KrU 1975/76:35

39 Vad beträffar s t ö d till sceniskt verk - den s. k. dramatikerersättningen - har vad som föreslås i propositionen endast mött invändningar på en punkt, nämligen i fråga om krav på dokumentation.

I motionen 1975/76:2305 konstateras att kulturrådet i sitt betänkande Konstnärerna i samhället föreslagit att de verk som berättigar till ersättning skall vara dokumenterade. Motionärerna finner detta förslag välbetänkt från bl. a. forskningssynpunkt och anser att riksdagen bör uttala att dokumentation av verken bör vara en förutsättning för att ersättning skall utgå (yrkande 10).

De riktlinjer för stöd till sceniskt verk som presenteras i propositionen innebär i stort sett en anpassning till den praxis som nu tillämpas. Av regeringen utfärdade bestämmelser om stöd åt svenskt sceniskt verk är för närvarande meddelade i regleringsbrev. Utskottet har erfarit att regeringen i stället kommer att meddela generella regler om dramatikerersättningen i en förordning. Vissa skäl talar enligt utskottets mening mot att krav på dokumentation i en sådan förordning införs som ett villkor för att ett verk skall vara berättigat till ersättning. En sådan åtgärd skulle diskvalificera såväl verk med starka inslag av improvisation som kollektivt framarbetade pjäser. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det från olika synpunkter är av värde om verken finns nedtecknade eller dokumenterade i annan form och utgår från att detta normalt blir fallet. Det bör emellertid överlämnas till statens kulturråd att bedöma i vilken utsträckning och i vilken form det skall ställas krav härpå. Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 10 i motionen 1975/76:2305.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande projektbidrag för konstnärligt utvecklingsarbete. Särskilda medel bör således anvisas för projekt inom bild- och formområdet, tonområdet samt scen- och filmområdet att fördelas av den föreslagna konstnärsnämnden. Vidare kan noteras att författarfondens styrelse inom sitt ansvarsområde skall kunna dela ut projektbidrag ur författarfondens s. k. fria del.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit anledning till uttalanden med anledning av vad som anförts och föreslagits i de delar av propositionen som utskottet behandlar under denna punkt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna såväl för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer som för en omorganisation av konstnärsstipendienämnden och fördess verksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:764 om konstnärslön åt schackspelaren Ulf Andersson,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2318 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om avtrappningsreglerna för konstnärsbelöningar (inkomstgarantier för konstnärer).

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 7 om beslutanderätten i fråga om fördelning av inkomstgarantier för konstnärer,

4. att riksdagen godkänner de i propositionen 1975/76:135 angivna riktlinjerna för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer,

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer för en omorganisation av konstnärsstipendienämnden och för dess verksamhet som angivits i propositionen 1975/76:135,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b om författarpenning,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2309 såvitt gäller ett uttalande om förnyad prövning av frågan om statsbidrag till kommunerna för deras utställningsverksamhet,

8. att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om ersättning till konstnärer för deltagande i lokalt och regionalt bedriven utställningsverksamhet,

b. avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller principfrågan om statsbidrag till utställningsersättning åt konstnärer,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308, yrkandena 4, 5 och 6 om kommunala utställningslokaler samt ateljéer och verkstäder för konstnärer,

10. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 10 om dokumentation av dramatiskt verk som villkor för dramatikerersättning.

4. Särskilda åtgärder för bildkonsten

Propositionen (avsnitt 10.4, s. 237-245 samt hemställan mom. 6, s. 277). Under detta avsnitt behandlas efter en allmän inledning frågor omkonstnärliga insatser i samhällsmiljön. Det uttalas därvid inledningsvis att ett ökat hänsynstagande till estetiska kvaliteter vid utformningen av miljön kräver fördjupad samverkan mellan flera olika parter. Primär- och landstingskommunernas roll i detta sammanhang betonas. Vidare framhålls att det är en viktig uppgift för bildkonstnärernas organisationer att söka nya användningsområden för konstnärernas kunnande i samhällsplaneringen. Departementschefen anser också att de boendes organisationer spelar en viktig roll för formuleringen av miljökrav. I propositionen erinras om statens ansvar för den konstnärliga utbildningen och

KrU 1975/76:35

för utformningen av de statliga byggnaderna samt därjämte om att staten genom byggnadslagstiftningen ger ramarna för byggnadsnämndernas verksamhet, bestämmer de ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggande och ställer ekonomiska resurser till förfogande för miljöförbättringar. Sammanlagt innebär detta att staten i många olika hänseenden har ett direkt ansvar för den konstnärliga miljögestaltningen.

När det gäller de statliga insatserna på detta område föreslås en förstärkning av möjligheterna att med hjälp av bidrag och lån av statliga medel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av a 11 - männa samlingslokaler (hemställan mom. 6, s. 277). I propositionen framhålls vikten av ökad information såväl om regler för lån och bidrag som om konkreta möjligheter att utnyttja konstnärernas arbetsinsatser. Det anmäls att statens konstråd kommer att få ökade möjligheter att ge information till bl. a. kommuner och bostadsföretag. Bostadsstyrelsens informationsansvar betonas också.

I fråga om statliga konstinköp föreslås bl. a. att anslaget till förvärv av konst för statens byggnader m. m. nästa budgetår höjs till 8,7 milj. kr. Förslaget innebär en ökning med 4,2 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevarande budgetår. Det är enligt propositionen lika viktigt att tillgodose behoven av konstnärlig utsmyckning av redan befintliga lokaler som att köpa in konst till nybyggda lokaler. Av anslaget har 1 milj. kr. beräknats för inköp av konst till Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund, Riksföreningen Våra gårdar och Folkparkernas centralorganisation.

Statens konstråd, till vars huvudsakliga uppgifter det hör att förvärva konst till statliga byggnader och lokaler samt att svara för rådgivning till kommunala myndigheter, föreslås få ett vidgat informationsansvar. Ökningen av resurserna för konstinköp medför också mer arbete för rådet. Utöver en viss allmän personalförstärkning föreslås att Informationscentrum för offentlig konst förs över från Riksutställningar till statens konstråd. Vidare anmäls i propositionen att antalet ledamöter i konstrådets styrelse avses bli utökat från sju till högst nio samt att en översyn kommer att göras av ansvarsfördelningen mellan statens konstråd och den i propositionen föreslagna myndigheten statens konstmuseer.

I propositionen framhålls att Konstfrämjandet har stor betydelse i vårt lands konstliv genom sina insatser för att göra god konst tillgänglig för en bred allmänhet. Ett ökat statligt stöd föreslås utgå till den centrala verksamheten, en verksamhet som omfattar dels försäljningsverksamhet, dels olika konstbildningsinsatser.

Även Sveriges konstföreningars riksförbund fyller enligt propositionen en viktig funktion som samordnare mellan konstförening -

KrU 1975/76:35

arna med uppgift att träffa avtal, förmedla information och ordna konferenser.

Under anslaget Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde beräknas bidrag till de båda nämnda organisationerna (punkten 21 i detta betänkande).

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2278 (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar sig för vikten av statligt stöd till Konstfrämjandet för dess strävan att skapa bärkraftiga regionala enheter,

1975/76:2305 yrkande 11 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar en översyn av statens konstråds instruktion, med beaktande av vad som anförts i motionen,

1975/76:2305 yrkande 12 (m) vari hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag att viss del av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. reserveras för särskilda konstinköp,

1975/76:2308 yrkande 3 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen till konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader,

1975/76:2312 (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om tillskapande av en nämnd eller kontraktskommitté som kan anlitas av konstnärer och uppdragsgivare i samband med beställning av konstverk för offentlig miljö.

Vissa upplysningar om den s. k. enprocentsregeln. Med anledning av att den s. k. enprocentsregeln kommit att få en central plats i diskussionen om de statliga konstinköpen har utskottet funnit anledning att i betänkandet lämna följande redogörelse.

Bildkonstnärerna drabbades mycket hårt av den ekonomiska krisen på 1930-talet. Mot denna bakgrund introducerades på initiativ av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Arthur Engberg år 1937 efter förslag i propositionen 1937:157 den s. k. enprocentsregeln för att bereda vidgade arbetsuppgifter för svenska bildkonstnärer. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen att vid beviljande av anslag till statliga byggnader regelmässigt i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp till konstnärlig utsmyckning. Bidraget skulle inte generellt fastlåsas vid ett visst procenttal utan bedömas från fall till fall men det borde dock i allmänhet inte understiga en procent av byggnadskostnaderna.

Samtidigt inrättades statens konstråd för att biträda och ge råd till den myndighet, som omhänderhade byggnadsföretaget. Konstrådet skulle bestämma hur disponibla medel skulle fördelas på olika slag av arbeten, såsom

KrU 1975/76:35

skulptur, stafflikonst osv. Vidare skulle rådet verka för att redan uppförda statliga byggnader skulle bli föremål för utsmyckning.

Under de närmast följande två budgetåren beviljade riksdagen medel till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader i enlighet med den år 1937 beslutade ordningen. Krigsutbrottet 1939 och den ekonomiska politik, som föranleddes därav, medförde ett avbrott i medelsanvisningen till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Bortsett från två specialfall under åren 1945 och 1946 återupptogs den sålunda avbrutna medelsanvisningen inte förrän år 1947. Från budgetåret 1947/48 återupptogs principen att mera regelbundet anvisa medel till konstnärlig utsmyckning. Medelsanvisningen fick emellertid en annan form än den dittills tillämpade. Den tidigare länkningen mellan byggnadskostnaderna och anslaget till utsmyckning upphävdes och i stället anvisades ett fixerat belopp för respektive budgetår under ett anslag benämnt Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader.

Anslaget svarade inte mot de ambitioner som angivits år 1937, dvs. att medlen till konstnärlig utsmyckning inte borde understiga en procent av byggnadskostnaderna. Detta har vid upprepade tillfällen givit anledning till motioner med yrkanden om ett återinförande av enprocentsregeln, respektive att denna regel skulle vara riktningsgivande för anslagets storlek.

1962 års riksdag begärde med anledning av motionsvis framförda förslag ett återinförande av enprocentsregeln. Frågan härom togs upp till behandling i propositionen 1963:103 angående vissa anslag till stöd åt konstnärlig verksamhet m. m. Därvid förklarade föredragande statsrådet att han inte var beredd att framlägga något ändringsförslag. Det framhölls i sammanhanget att 1937 års principbeslut var betydelsefullt främst av det skälet att beslutet framstod som en garanti för att konstnärlig utsmyckning skulle ingå som ett normalt led i den statliga byggnadsverksamheten. Som skäl för ett fasthållande vid det tillämpade systemet anförde föredraganden bl. a. att behovet av utsmyckning måste prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande till byggnadens arkitektur, ändamål och belägenhet samt att ett särskilt anslag på driftbudgeten medgav en sammanhållen prövning av utsmyckningsanslagets omfattning och fördelning både från de anslagsbeviljande myndigheternas och från konstrådets sida.

Riksdagen biföll den nämnda propositionen i förevarande del. Därefter väckta motioner om återinförande av enprocentsregeln har inte vunnit riksdagens bifall. Anslaget omrubricerades budgetåret 1966/67 till Förvärv av konst för statens byggnader. Numera används anslaget även för inköp av konst till av staten förhyrda lokaler och benämns Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Kulturrådet tar i sitt betänkande Konstnärerna i samhället avstånd från tanken på att enprocentsregeln fastställs i lag eller författning och anför bl. a. följande.

Även om en stadfäst regel endast skulle avse den samlade statliga nybyggnationen under ett år kvarstår flera nackdelar. Vi finner att procent -

KrU 1975/76:35

regelns princip - hur väl den än motiverades en gång av Engberg - inte ligger i linje med den kultursyn som gäller i dag. Kulturvärdena bör i alla sammanhang integreras med andra behov. De bör inte stadfästas i former liknande dem man kräver när det gäller procentregeln. På miljöområdet haltar därtill denna princip i vissa avseenden. Integrationskravet innebär att de miljöskapande insatserna i forsta hand måste komma in på projekteringsstadiet då byggnadskostnaderna ännu inte är kända. Mera traditionella former av utsmyckningar behövs visserligen alltjämt och därtill i ökad omfattning, men inte heller dessa behov bör rimligtvis knytas till byggnadskostnaderna då de skiftar starkt mellan olika typer av byggnation. Därtill kommer den väsentliga invändningen att procentprincipen inte är tillämplig på redan existerande byggnader vilka ofta är särskilt underförsörjda i konstnärligt avseende. En tillämpning av procentprincipen kan vidare verka negativt för konstnärerna i tider då byggnadsverksamheten minskar.

De framförda argumenten är i princip också tillämpliga mot en enprocentsregel som inte är stadfäst. Andelen en procent kan inte sägas representera något ”verkligt” behov av konstinslag i offentliga lokaler. Vi befarar att ett fastläggande av en procentregel kan leda till att debatten fokuseras på denna punkt, varför de väsentliga frågorna som rör möjligheterna att införliva konstnärliga värden med samhällsmiljön kan komma i bakgrunden.

I brist på kriterier för hur stort det konstnärliga inslaget i nybyggnader bör vara för att en rimlig konstnärlig nivå kan anses vara uppnådd, kan det dock vara praktiskt att ha en beräkningsschablon för de totala insatsernas storlek under de närmaste åren. Som en sådan schablon skulle enprocentsregeln kunna tjäna. Detta får dock endast gälla under förutsättning att de konstnärliga och miljögestaltande aspekterna hela tiden blir avgörande och att de starkt varierande behoven mellan olika byggnader beaktas.

Utskottet. De förslag om förstärkta statliga insatser för bildkonsten som läggs fram i nu förevarande avsnitt av propositionen avser dels att stimulera konstnärernas medverkan i miljögestaltningen, dels att öka resurserna för statliga konstinköp. Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som gjorts i propositionen beträffande de statliga åtgärdernas inriktning.

I motionen 1975/76:2308 yrkande 3 hemställs att riksdagen beslutar att procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen till konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader. Enligt motionen bör därutöver särskilda medel anvisas för befintliga statliga och för förhyrda lokaler.

Utskottet har i det föregående lämnat en redogörelse rörande den s. k. enprocentsregeln som enligt utskottets mening ger underlag för den bedömningen att regelns största betydelse legat däri att den medverkat till att principen att samhällsmiljön skall inrymma konstnärliga inslag numera kommit att allmänt accepteras. En anknytning av medelsanvisningen för konstförvärv till kostnaderna för statlig nybyggnation synes emellertid ligga mindre väl i linje med den kultursyn som gäller i dag. En väsentlig invändning mot procentregeln är att den inte är tillämplig på redan existerande byggnader, vilka ofta är underförsörjda i konstnärligt avseende. Vidare riskerar man genom införande av en procentregel att ställa de konstnärliga

KrU 1975/76:35

och miljöskapande aspektema i bakgrunden till förmån för ett schablonmässigt betraktelsesätt. Ett riksdagsbeslut om att procentregeln i fortsättningen skall tillämpas som en norm vid beräkningen av medel för statliga konstinköp finner utskottet alltså av olika anledningar mindre lämpligt. Utskottet avstyrker yrkande 3 i motionen 1975/76:2308. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka angelägenheten av att de statliga konstinköpen ligger på en hög nivå med hänsyn till den betydelse detta har både när det gäller att främja konstskapandet och att tillgodose behovet av konstnärlig stimulans i vardagsmiljön.

I motionen 1975/76:2312 påpekas att oerfarna konstnärer lätt gör alltför optimistiska kostnadskalkyler beträffande större arbeten, vilket tillsammans med ofördelaktiga avtal kan leda till att förtjänsten av arbetet blir ringa eller helt uteblir. De av motionärerna aktualiserade problemen föranleder ett yrkande att riksdagen hos regeringen begären utredning om tillskapande av en nämnd eller kontraktskommitté som kan anlitas av konstnärer och uppdragsgivare i samband med beställning av konstverk för offentlig miljö för bedömningar av kostnader och rådgivning i tekniska frågor.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att man bör försöka komma till rätta med de problem som aktualiserats i motionen. Först bör konstateras att det är en uppgift för bildkonstnärernas fackliga organisationer att tillvarata konstnärernas intressen gentemot uppdragsgivarna. En av huvuduppgifterna för Konstnärernas riksorganisation (KRO) är således att träffa avtal med olika motparter om ersättningar och villkor för konstnärernas arbete. Enligt sitt fackliga program skall KRO i förhandlingsarbetet såvitt nu är i fråga sikta mot en uppdelning av uppdragskostnaderna i en materialdel och en arvodesdel. Det bör också ingå i de berörda organisationernas arbete att ge sina medlemmar stöd och hjälp i nu förevarande frågor. Utskottet har vidare erfarit att man från statens sida avseende större konstverk med avsevärda arbetskostnader regelmässigt upprättar två kontrakt, ett avseende konstnärernas arvode och ett avseende det mer framställningsmässiga (motsv.) arbetet som inte utförs av konstnären själv. Därvid har uppdragsgivaren/staten tillgång till expertis vid bedömningen av kostnader och tidsåtgång. Både med hänsyn till konstnärernas intresse och uppdragsgivarens/beställarens behov finner utskottet det önskvärt att man i utökad omfattning söker komma fram till kontrakt eller avtal med klausuler som ger ett bättre skydd mot oförutsedda kostnadsutfall. Utskottet förutsätter att byggnadsstyrelsen och statens konstråd har sin uppmärksamhet fäst på de förhållanden som berörs i motionen. Med hänsyn till att hithörande frågor har så stark facklig anknytning anser utskottet det emellertid inte meningsfullt att problemen angrips genom tillskapandet av en särskild nämnd. Utskottet avstyrker därför att riksdagen begär den i motionen 1975/76:2312 föreslagna utredningen.

KrU 1975/76:35

46 I motionen 1975/76:2305 reses invändningar mot förslaget att viss del av a n s 1 a g e t till förvärv av konst för statens byggnader reserveras för inköp av konst till vissa samlingslokaler.

Utskottet har erfarit att de aktuella organisationerna vid ett flertal tillfällen erhållit särskilda medel för konstförvärv och att nu bl. a. av praktiska skäl ett belopp för ändamålet beräknats under konstförvärvsanslaget. Utskottet har ingen erinran mot att så sker och avstyrker därför yrkande 12 i motionen 1975/76:2305.

I samma motion tas upp vissa frågor om statens konstråd och dess uppgifter. Enligt motionärerna råder nu det missförhållandet att enskilda ledamöter i konstrådet kan för rådets räkning på utställningar reservera konstverk men att detta i en del fall inte leder till beslut om inköp. Detta medför ibland en orimlig situation för konstnärerna, nämligen om de genom reservationen hindras att sälja verket till någon annan seriös intressent. Vidare anser motionärerna att de anställda vid myndigheter där konstverk skall placeras inte bör ha annat inflytande över konstinköpen än att de ges möjlighet att välja bland av konstrådet inköpta verk. De synpunkter som framförts i motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen skall begära en översyn av statens konstråds instruktion med beaktande av vad som anförts i motionen.

De invändningar som görs i motionen 1975/76:2305 avseende konstrådets inköpsrutiner saknar numera aktualitet, sedan rådet fattat beslut om att till de enskilda ledmöterna delegera rätten att besluta om förvärv. Vad beträffar risken att önskemål och synpunkter från de anställda skulle äventyra en hög och jämn kvalitet på den konst som inköps till offentliga lokaler och en önskvärd spridning i fråga om val av konstnärer, stilar och tekniker får utskottet framhålla att det i propositionen inte ifrågasatts annat än att statens konstråd skall avgöra vad som skall förvärvas. Någon begäran av riksdagen om en översyn av konstrådets instruktion med anledning av de i motionen 1975/76:2305 framförda synpunkterna är enligt utskottets mening inte påkallad, varför yrkande 11 i motionen avstyrks.

Den ökning av det statliga stödet till Konstfrämjandet som föreslås i propositionen avser organisationens centrala verksamhet. I motionen 1975/76:2278 hemställs att riksdagen uttalar sig för vikten av statligt stöd till Konstfrämjandet för att stödja dess strävan att skapa bärkraftiga regionala enheter.

Utskottet noterar att en utveckling av Konstfrämjandets verksamhet enligt propositionen är angelägen och att därvid betydelsen av samspel mellan den centrala verksamheten och regional och lokal verksamhet tillmätts stor betydelse. För närvarande bedrivs viss regional verksamhet med statligt stöd, men utskottet finnér det naturligt att den ökade satsning på Konstfrämjandet som förordats i propositionen koncentreras på dess centrala verksamhet. Att stödja regional och lokal verksamhet måste vara en uppgift

KrU 1975/76:35

främst för landsting och kommuner. Självfallet kommer dock ett ökat statligt stöd även den regionala verksamheten till del framför allt genom de intensifierade centrala utbildningsinsatser som därigenom möjliggörs. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:2278.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit anledning till särskilda uttalanden med anledning av vad som anförts och föreslagits i den del av propositionen som utskottet behandlar under denna punkt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen godkänner de ändringar av grunderna för statens stöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de ändringar av grunderna för statens stöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen 1975/76:135,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 3 om procentregeln,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2312 om utredning rörande en nämnd eller kontraktskommitté,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 12 om dispositionen av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 11 om en översyn av statens konstråds instruktion,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2278 om ett uttalande av riksdagen angående det statliga stödet till Konstfrämjandet.

5. Statens konstmuseer

Propositionen (avsnitt 10.5, s. 245-249 samt hemställan mom. 7 och 8, s. 277). Med utgångspunkt i av riksdagen godkända riktlinjer för organisationen av de statliga museerna (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248) föreslås under ovan angivna rubrik att en ny myndighet, statens konstmuseer, inrättas den 1 juli 1976.1 myndigheten föreslås under en gemensam styrelse ingå nationalmuseet, moderna museet, östasiatiska museet och en förvaltningsenhet.

I propositionen uttalas att det ankommer på regeringen att fatta beslut i frågor som gäller den närmare organisationen av myndigheten. I anslutning härtill anförs att ledningsfrågan bör ägnas särskild uppmärksamhet när det gäller en sammanhållen organisation med tre inbördes självständiga museer. Det erinras om att vart och ett av dessa museer enligt tidigare riksdagsbeslut skall ledas av en chef direkt underställd den gemensamma styrelsen. Överväganden om verkschefsfunktionen, styrelsens sammansättning och behovet av samordnande och rådgivande organ inom myndigheten måste enligt föredragande statsrådets mening göras utan att de enskilda museernas själv -

KrU 1975/76:35

ständiga ställning blir beskuren. Beträffande chefskapet för statens konstmuseer förklarar han sig dela den av vissa remissinstanser framförda uppfattningen att chefskapet inte bör bindas till någon viss museiinstitution. Det bör således enligt propositionen ankomma på regeringen att förordna en av institutionscheferna att även vara överintendent och chef för myndigheten.

Motion. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionen 1975/76:2306 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendent och chef för myndigheten statens konstmuseer.

Utskottet kan konstatera att förslaget i propositionen innebär att nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet får en organisation som överensstämmer med de riktlinjer som drogs upp i 1974 års kulturproposition. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för omorganisationen som angetts i propositionen.

Regeringen bör såsom föreslås i propositionen bemyndigas att inrätta en ordinarie tjänst som överintendent och chef förden nya myndigheten statens konstmuseer. Utskottet har uppmärksammat att föredragande statsrådet kraftigt understrukit att varje museum självständigt skall besluta om den egna verksamhetens inriktning. Denna grundläggande förutsättning bör enligt utskottets mening vara avgörande vid utformningen av organisation och uppgifter för den sammanhållna enheten. Utskottet delar från denna utgångspunkt uppfattningen att chefskapet för statens konstmuseer inte bör bindas till någon viss museiinstitution och avstyrker således motionen 1975/76:2306 vari föreslås att nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendent och chef för den nya myndigheten.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 och med avslag på motionen 1975/76:2306 dels godkänner de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i propositionen, dels bemyndigar regeringen att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för en av museiinstitutionerna, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent med beteckningen p.

6. Riksutställningar

Propositionen (avsnitt 10.6, s. 250-255 samt hemställan mom. 9, s. 277). Under förevarande avsnitt föreslås att försöksverksamheten med riksutställningar, som sedan hösten 1965 bedrivits under ledning av 1965 års museioch utställningssakkunniga (MUS 65) ges en permanent organisation från den 1 juli 1976. Riksutställningar bör enligt propositionen organiseras som en statlig stiftelse, ledd av en styrelse vars storlek och sammansättning bestäms av regeringen.

KrU 1975/76:35

49 Riksutställningars roll bör enligt föredragande statsrådets mening bestämmas mot bakgrund av den decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner på kulturområdet som har genomförts på senare år enligt de riktlinjer som gäller för kulturpolitiken. Det erinras i detta sammanhang om att landstingskommunernas och kommunernas engagemang har ökat och att kulturaktiviteterna inom folkrörelserna har intensifierats. Vidare har museer och andra kulturinstitutioner fått bättre resurser för en utåtriktad verksamhet.

De förutsättningar för en mångfald i utbudet av utställningar som nu föreligger måste enligt propositionen utnyttjas till att ge allt fler grupper och enskilda möjligheter att använda utställningen som uttrycksform. Riksutställningars kunskaper och tekniska resurser anges vara en väsentlig tillgång när det gäller att genomföra utställningsprojekt såväl vid museerna som i organisationslivet.

Riksutställningars verksamhet bör enligt propositionen omfatta alla inom utställningsverksamheten förekommande ämnesområden, således även allmänt informerande och debatterande utställningar kring samhälls- och miljöfrågor. Föredragande statsrådet understryker emellertid särskilt behovet av att Riksutställningar gör insatser inom bildkonstsektorn.

Enligt propositionen bör Riksutställningars huvuduppgift vara att genomföra utställningsprojekt i samverkan med de institutioner och organisationer som är verksamma på kulturområdet. Samarbetet med andra parter - bland vilka nämns statliga och regionala museer, studieförbunden, Riksteatern, Rikskonserter och folkrörelseorganisationerna - bör fortsätta i de former som redan prövats, dvs. skifta alltifrån rådgivning till ett väl utvecklat produktionssamarbete.

Riksutställningar förutsätts ställa sin distributionsapparat till förfogande för t. ex. museer och organisationer som vill utnyttja Riksutställningars erfarenheter och resurser när det gäller utställningsturnéer. Att överta och sända ut utställningar som andra producerat bör bli en av uppgifterna för Riksutställningar. Det förutsätts att de producerande organens önskemål om turnéuppläggning beaktas i denna typ av samarbete. Riksutställningar avses även i fortsättningen bedriva uppdragsverksamhet i den formen att Riksutställningar svarar för uställningsprojekt på uppdrag av statliga myndigheter.

Riksutställningars aktivitet bör emellertid enligt propositionen inte begränsas till samarbete med andra utan även innefatta produktion av egna utställningar. I sammanhanget anförs att det inom Riksutställningar finns en god överblick över vad som sker i landets utställningsverksamhet och därmed också kunskap om vilka områden som är eftersatta och i vilka avseenden nya initiativ kan berika kulturlivet.

Vidare bör Riksutställningar svara för ett visst utvecklingsarbete inriktat på att förnya utställningsmediet, pröva nya metoder, skapa kontakt med

4 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

publiken och stimulera aktiviteter i anslutning till utställningarna.

Olika samarbetsparter och avnämnarområden förutsätts bli företrädda i styrelsen för Stiftelsen Riksutställningar. Föredragande statsrådet anser det naturligt att i styrelsen ingår företrädare för bl. a. museiväsendet, folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten, konstbildningsarbetet och skolväsendet. Även de anställda vid Riksutställningar bör vara företrädda i styrelsen.

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2305 yrkande 13 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att konstnärerna bör vara representerade i Riksutställningars styrelse,

1975/76:2305 yrkande 14 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att anslaget till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 skall uppgå till 4 560 000 kr.1,

1975/76:2310 yrkande 5 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att museerna skall ha huvudansvaret för utställningsverksamheten.

Utskottet tillstyrker att Riksutställningar, vars verksamhet hittills haft försökskaraktär, fr. o. m. den 1 juli 1976 organiseras som en statlig stiftelse.

Som framgår av propositionen har frågan om vilken roll Riksutställningar skall spela på utställningsområdet diskuterats livligt av remissinstanserna i yttranden över MUS65:s förslag beträffande Riksutställningars fortsatta verksamhet. Denna fråga har också tagits upp motionsvägen.

Farhågor för att utställningsverksamheten kommer att centraliseras om Riksutställningar organiseras enligt de riktlinjer som föreslås i propositionen ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2310 om ett riksdagsuttalande att museerna skall ha huvudansvaret för utställningsverksamheten.

1 motionen 1975/76:2305 ifrågasätts om Riksutställningars uppgift att producera egna utställningar är förenlig med föredragande statsrådets i propositionen redovisade åsikt att Riksutställningars huvuduppgift bör vara att fungera som service- och samarbetsorgan. Motionärerna anser att en kompletterande produktion från Riksutställningars sida är motiverad men menar att risken för central styrning är stor om denna verksamhet blir omfattande. I motionen betonas att konstutställningsverksamheten bör ställas i förgrunden i riksutställningars arbete, medan allmänt informerande och debatterande utställningar kring samhälls- och miljöfrågor eller andra allmänpolitiska problem liksom informationsutställningar för olika statliga

•Utskottet behandlar under denna punkt de i motionen anförda synpunkterna på omfattningen av Riksutställningars verksamhet och återkommer under punkt 20 till frågan om anslagets storlek.

KrU 1975/76:35

myndigheters räkning enligt motionärerna inte bör behandlas i detta sammanhang eftersom de saknar kulturpol itisk betydelse. Kostnaderna för sådana utställningar bör därför inte belasta anslag för kulturändamål. Vad som anförts i motionen i denna del utmynnar i ett yrkande om lägre medelsanvisning än den i propositionen föreslagna.

Utskottet har i det föregående redogjort för det huvudsakliga innehållet i föredragande statsrådets uttalanden om Riksutställningars roll och uppgifter. Vad som anförts i dessa frågor har i propositionen sammanfattats på följande sätt.

Med den roll i landets utställningsverksamhet som jag här har skisserat kan Riksutställningar svara för en omfattande verksamhet. Detta innebär dock inte att Riksutställningar kommer att få en så dominerande ställning som många remissinstanser befarar. Riksutställningars huvuduppgift bör nämligen vara att fungera som service- och samarbetsorgan. Målet för verksamheten måste vara att sörja för en mångfald av utställningsaktiviteter och att ge många olika opinionsbildare tillgång till utställningsmediet.

Vad som anförts i propositionen om Riksutställningars roll i utställningsverksamheten och dess huvuduppgifter ger enligt utskottets mening klart uttryck för avsikten att Riksutställningar i första hand skall fungera som ett service- och samarbetsorgan. Utskottet förutsätter att verksamheten ges en inriktning som överensstämmer med den i propositionen angivna målsättningen. Innebörden av servicefunktionen måste givetvis vara att tjäna museers och andra intressenters intressen, inte att styra deras verksamhet. När det gäller museerna torde Riksutställningars insatser naturligen få en mer kompletterande karaktär än vad som blir fallet avseende organisationer utan egna utställningsresurser. Utskottet vill kraftigt understryka vikten av att Riksutställningars insatser utformas i samråd med berörda parter.

Att Riksutställningars huvuduppgift är att fungera som service- och samarbetsorgan bör inte hindra att Riksutställningar också producerar egna utställningar. Utskottet ansluter sig därvid till vad som sagts i propositionen om bl. a. Riksutställningars uppgift att rätta till brister som finns inom utställningsverksamheten, att göra kompletterande insatser och att även svara för ett visst utvecklingsarbete.

Med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 5 får utskottet erinra om att Riksutställningars roll i propositionen relaterats till en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner på kulturområdet. 1 anslutning härtill vill utskottet understryka den viktiga funktion museerna fyller i det regionala kulturlivet. Med hänsyn till det nu anförda anser sig utskottet kunna utgå från att Riksutställningar inte kommer att få någon i förhållande till museerna dominerande ställning på utställningsområdet. Vad utskottet nu i anslutning till propositionen och motionen 1975/76:2310 yrkande 5 anfört beträffande Riksutställningars uppgift i fråga om utställningsverksamheten i landet bör riksdagen godkänna som riktlinjer för riksutställningsverksamheten.

Mot bakgrund av hur utskottet uppfattat propositionens förslag beträf -

KrU 1975/76:35

fande Riksutställningars verksamhet saknas enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att besluta om den begränsning av uppgifterna som föreslås i motionen 1975/76:2305, varför yrkande 14 i denna motion avstyrks såvitt gäller principfrågan om det i propositionen föreslagna anslaget bör reduceras. Utskottet återkommer under punkt 20 till frågan om själva anslagsbeloppets storlek.

Vad därefter gäller styrelsens sammansättning föreslås i motionen 1975/76:2305 att företrädare för konstnärerna skall ingå i styrelsen.

Med anledning härav får utskottet anföra att det självfallet är viktigt att konstnärliga synpunkter och konstkunnande gör sig gällande i Riksutställningarnas styrelse. Utskottet anser emellertid att detta kan tillgodoses inom ramen för en styrelse med den sammansättning som antytts i propositionen. Som framhållits i denna bör det f. ö. ankomma på regeringen att besluta om styrelsens storlek och sammansättning. Med det sagda avstyrker utskottet yrkande 13 i motionen 1975/76:2305.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit anledning till särskilda uttalanden med anledning av vad som anförts och föreslagits i den del av propositionen som utskottet behandlar under denna punkt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer som i propositionen angetts för riksutställningsverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1976.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande Riksutställningars roll i fråga om utställningsverksamheten i landet med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 5 och propositionen 1975/76:135 godkänner de av utskottet angivna riktlinjerna för riksutställningsverksamheten,

2. att riksdagen beträffande omfattningen av Riksutställningars verksamhetsområde med avslag på motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu är i fråga, godkänner de i propositionen 1975/76:135 angivna riktlinjerna för riksutställningsverksamheten,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer i övrigt som i propositionen 1975/76:135 angetts för anordnande av riksutställningsverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1976,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 13 om konstnärsrepresentation i Riksutställningars styrelse.

7. Regional kulturminnesvård och museiverksamhet

Propositionen (avsnitt 10.7, s. 255-266, avsnitt 11 och 12, s. 272-276, ävensom hemställan mom. 1, 2 och 10, s. 277). 1 propositionen framhålls att kulturminnesvården, som tidigare främst var inriktad på att skydda och

KrU 1975/76:35

bevara vissa utvalda objekt, alltmer kommit att inriktas på sammanhängande bebyggelsemiljöer och på kulturlandskapet. Denna nya syn innebär att kulturminnesvården måste sättas in som ett led i samhällsplaneringen. 1 konsekvens med denna uppfattning beslöt riksdagen år 1974 att länsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1976 skall vara regional myndighet för den statliga kulturminnesvården. Den nya organisationen har aktualiserat bl. a. frågor om decentralisering av beslut enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning och om den regionala organisationen av kulturminnesvården. Dessa frågor har utretts av en särskild arbetsgrupp. I propositionen anförs nu bl. a. följande om det regionala arbetet inom kulturminnesvården.

En viktig grund för det regionala arbetet inom kulturminnesvården är samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Jag vill i likhet med arbetsgruppen understryka betydelsen av ett väl fungerande samarbete. Ett sådant bör enligt min mening till stor del kunna undanröja risken för dubbelarbete och kompetenskonflikter mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Flera remissinstanser förordar ett mer organiserat samarbete. Bl. a. anser Föreningen Sveriges landsantikvarier det väsentligt att remissförfarandet regleras i en handläggningsordning. Föreningen finnér det även lämpligt att länsstyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.

Samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet är väsentligt och jag har all förståelse för strävandena att så långt som möjligt försöka få till stånd ändamålsenliga och praktiska samarbetsformer. Med hänsyn till bl. a. den enskilde länsstyrelsetjänstemannens kompetens och arbetsbörda föreligger det emellertid, som även några remissinstanser påpekar, vissa svårigheter när det gäller att skapa samarbetsformer som går att använda över hela landet. Jag har emellertid i princip inte något att erinra mot att den av Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslagna handläggningsformen för remisser mellan länsstyrelsen och länsmuseet tillämpas. Handläggningsformen innebär bl. a. att länsstyrelsen bör inhämta yttrande från länsmuseet i ärenden om gränsbestämning, undersökning av fast fornlämning, borttagande m. m. av fornlämning samt undersökning av plats för fornfynd. Vidare innebär den att yttrande bör inhämtas i ärenden om förklarande för byggnadsminne, ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring.

Jag kan också ansluta mig till tanken på det mer organiserade samrådsförfarande som några remissinstanser förespråkar. Detta förfarande kan innebära att länsstyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar. Jag är vidare inte främmande för att länsstyrelsen kan behöva tillkalla företrädare för bl. a. länsmuseet att som experter delta i länsstyrelsens beredning av vissa ärenden. Behovet av sådan medverkan får avgöras från fall till fall. Över huvud taget måste praktiska synpunkter få stor betydelse när samarbetsrutiner mellan länsstyrelsen och länsmuseet skall utformas. Länsstyrelsen och länsmuseet bör eftersträva ett sådant regelbundet samarbete att länsstyrelsens behov av formella remisser till länsmuseet begränsas samtidigt som risken för dubbelarbete minskar. Jag är emellertid inte nu beredd att ansluta mig till det av några remissinstanser framförda förslaget att bestämmelser om samarbetet tas in i länsstyrelsens arbetsordning resp. i en förordning om statsbidrag till regionala museer. Det är enligt min mening lämpligt att först avvakta erfarenheterna av den nya organisationen för den regionala kulturminnesvården. Det bör i stället ankomma på riksantikva -

KrU 1975/76:35

rieämbetet att enligt sin instruktion meddela erforderliga råd och anvisningar.

Arbetsgruppens riktlinjer för fö rd e 1 n i n ge n av uppgifter mellan länsstyrelsen och länsmuseet godtas av flertalet remissinstanser. Åtskilliga instanser önskar emellertid en mer preciserad arbetsfördelning. Det är även enligt min mening önskvärt att arbetsfördelningen blir klar och entydig. Detta är av betydelse för samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet samtidigt som samråd och rådgivning till kommuner och allmänhet underlättas.

Det är emellertid inte praktiskt möjligt att nu meddela definitiva föreskrifter om vad som i detta avseende skall gälla för framtiden. Jag delar statens kulturråds uppfattning att det är svårt att för varje uppkommande situation ange vilka uppgifter som länsstyrelsen skall ha i förhållande till de uppgifter länsmuseet skall svara för. Arbetsfördelningen blir också beroende av förhållandena i länen.

Arbetsgruppens förslag till ansvarsfördelning bör emellertid i stort kunna fungera som riktlinjer för fördelningen av uppgifter mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Det av mig förordade samarbetet mellan dessa båda parter bör vid oklarhet om vad som gäller vara en garanti för att samförståndslösningar skall kunna nås i de enskilda fallen. I likhet med vad jag tidigare anförde om bestämmelser för samarbetet är jag inte beredd att nu förorda att föreskrifter om ansvarsfördelningen tas in i länsstyrelsens arbetsordning resp. i en statsbidragsförordning.

Arbetsgruppens förslag att länsstyrelsen skall fungera som regional remissinstans åt riksantikvarieämbetet föranleder, såvitt gäller ärenden om kyrkobyggnader, erinringar från flera remissinstanser som förordar att kyrkobyggnadsärendena i likhet med ärenden om kyrkliga inventarier remitteras direkt till länsmuseet. Även jag anser att detta i vissa fall kan vara ett smidigare förfarande. Som påpekas av bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier bör arbetsgruppens önskemål att länsstyrelsen skall följa den aktuella verksamheten kunna tillgodoses inom ramen för det föreslagna samarbetet. Riksantikvarieämbetet bör emellertid ha möjlighet att också remittera ärenden om kyrkobyggnader direkt till länsstyrelsen. Jag tänker då närmast på ärenden som rör miljö- eller planfrågor.

Arbetsgruppen har i fråga om samråd och rådgivning försökt att skapa klara och enhetliga kontaktvägar inom den regionala kulturminnesvården genom att föreslå att länsstyrelsen i första hand skall vara det regionala kontaktorganet. Även jag anser att länsstyrelsen bör ha denna uppgift. Det ligger i sakens natur att den föreslagna ordningen inte får drivas därhän att den blir stelbent och alltför formaliserad. 1 detta sammanhang kommer kommunernas behov av rådgivning och antikvarisk medverkan in i bilden. Enligt min mening är länsmuseet det organ som i första hand skall lämna kommunerna hjälp i byggnadsärenden och andra frågor där en antikvarisk granskning är nödvändig. 1 dessa frågor anser jag i likhet med bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier att kommunerna utan förmedling av länsstyrelsen bör ha möjlighet att vända sig direkt till länsmuseet. Jag vill påpeka att det även i andra fall kan finnas anledning att göra avsteg från principen att länsstyrelsen skall vara det regionala kontaktorganet. Länsstyrelsen bör emellertid kopplas in när granskningen visar att kulturminnesvårdens speciallagstiftning berörs. Länsmuseet bör också underrätta länsstyrelsen när länsstyrelsens uppgifter enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningen aktualiseras. Samma sak gäller låne- och bidragsfrågor samt

KrU 1975/76:35

ärenden om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Jag ansluter mig således till arbetsgruppens förslag med angivna förbehåll för kommunernas möjligheter att konsultera länsmuseet.

Jag ansluter mig vidare till den föreslagna ansvarsfördelningen beträffande inventeringar och kulturhistorisk forskning. Vad gäller vården av kulturminnen och kulturmiljöer är jag ense med arbetsgruppen om att länsstyrelsen bör ha ett allmänt ansvar för att erforderliga vårdarbeten kommer till stånd. Det är också av vikt att länsstyrelsen för ett planeringsansvar för vårdarbeten som bekostas av arbetsmarknadsstyrelsen. Jag förutsätter att den arbetskapacitet för projektering och kontroll av vårdarbeten, som i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen har byggts upp hos riksantikvarieämbetet, liksom hittills utnyttjas för den regionala kulturminnesvården.

I propositionen tas även upp frågor rörande kulturminnesvårdens speciallagstiftning. Utskottet hänvisar härvidlag till avsnitten 10.7.2 (s. 262-266) samt 11 och 12 (s. 272-276) i vilka framläggs förslag till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen och lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen. Vad som anförts i propositionen i fråga om den regionala kulturminnesvården utmynnar i en hemställan (mom. 10, s. 277) att riksdagen godkänner de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som föredragande statsrådet angett.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2305 yrkande 15 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården bör utfärdas,

1975/76:2310 yrkande 1 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet. I det föregående har utskottet utförligt redovisat de uttalanden som gjorts i propositionen angående samarbete och ansvarsfördelning på kulturminnesvårdens område mellan länsstyrelsen och landsantikvarien/länsmuseet. Utskottet vill i anslutning härtill särskilt understryka att en effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvård måste bygga på ett väl utvecklat samarbete och informationsutbyte mellan länsstyrelse och länsmuseum.

Frågan om samarbetet och ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården har tagits upp i motionerna 1975/76:2305 respektive 1975/76:2310. 1 den förstnämnda motionens yrkande 15 hemställs att riksdagen uttalar att föreskrifter för samarbetet bör utfärdas, medan det i motionen 1975/76:2310 yrkas att riksdagen bör uttala att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som anförts i motionen. Detta yrkande motiveras med att propositionen enligt motionärernas mening starkare markerar länsstyrelsens ställning i förhål -

KrU 1975/76:35

lande till landsantikvarien/länsmuseet än vad 1974 års riksdagsbeslut i denna fråga avsåg (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

Vad först gäller frågan om samarbetet delar utskottet den i propositionen uttalade uppfattningen att man bör avvakta erfarenheterna av den nya organisationen innan bestämmelser om samarbetet tas in i länsstyrelsens arbetsordning respektive i en förordning om statsbidrag till regionala museer. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 15.

Även i fråga om ansvarsfördelningen finnér utskottet det riktigt att man avvaktar någon tids erfarenhet innan föreskrifter meddelas i arbetsordning respektive statsbidragsförordning. Vad som anförts i propositionen i fråga om ansvarsfördelningen bör kunna fungera som riktlinjer och de oklarheter som kan komma att uppstå bör kunna klaras ut i samförstånd. Utskottet kan inte finna att uttalandena i propositionen i fråga om ansvarsfördelning markerar någon förskjutning i förhållande till 1974 års riksdagsbeslut. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2310 yrkande 1.

I fråga om de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen och lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen får utskottet anföra följande.

I propositionen (s. 7) har nuvarande lydelse av 15 § lagen om fornminnen angivits så som den avses bli enligt ett i propositionen 1975/76:112 framlagt förslag. Detta förslag är emellertid inte avsett att träda i kraft förrän den 1 januari 1977, medan den ändring i fornminneslagen som föreslås i propositionen 1975/76:135 avses träda i kraft redan den 1 juli 1976. Riksdagen bör därför vid behandlingen av sistnämnda lagförslag bortse från den ändring i nämnda paragraf som föreslås i propositionen 1975/76:112 och i stället utgå från nuvarande lydelse av 151? tredje stycket som är följande:

"Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet."

Frågan om den ytterligare ändring av samma paragraf som föreslagits i propositionen 1975/76:112 kommer att behandlas av konstitutionsutskottet.

Kulturutskottet har ingen annan erinran mot propositionens förslag till lag om ändring i lagen om fornminnen än som framgår av vad utskottet anfört angående 15 S i denna lag. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del med den ändringen att 15 S tredje stycket skall ha ovan av utskottet angivna oförändrade lydelse.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen tillstyrks av utskottet.

Vad i propositionen anförts om den regionala kulturminnesvården och museiverksamheten har inte föranlett andra uttalanden av utskottet än som framgått av det föregående. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts i propositionen.

KrU 1975/76:35

57 Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 15 om föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2310 yrkande 1 om ett uttalande av riksdagen att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts i propositionen 1975/76:135,

4. att riksdagen på det sätt bifaller propositionen 1975/76:135, såvitt avser det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen, att riksdagen antar detta förslag med den ändringen att 15 § tredje stycket skall ha följande lydelse:

”Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet.”,

5. att riksdagen antar det vid propositionen 1975/76:135 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen.

8. Övergångsåtgärder m. m.

Ett genomförande av de i propositionen förordade omorganisationerna kan komma att göra vissa övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt nödvändiga. I propositionen föreslås därför att riksdagen bemyndigar regeringen att vidtaga dylika åtgärder (hemställan mom. 11, s. 277). Utskottet tillstyrker att ett dylikt bemyndigande lämnas och hemställer

att riksdagen bemyndigar regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att de i propositionen 1975/76:135 förordade omorganisationerna skall kunna genomföras.

9. Överlämnande av förvaltningsuppgifter

Propositionen (avsnitt 10.3.7, s. 235-237 och hemställan mom. 3, s. 277). Om riksdagen bifaller det i propositionen framförda och av utskottet tillstyrkta förslaget att konstnärsstipendienämnden skall ombildas till en konstnärsnämnd medför detta att den verksamhet i fråga om utdelning av stipendier m. m. som vissa nuvarande stipendieorgan svarar för kommer att upphöra. Detta gäller, förutom konstnärsstipendienämnden som upphör. Konstakademien i samråd med Konstnärernas riksorganisation och Musikaliska akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare. Ifrågavarande verksamhet har anförtrotts stipendieorganen enligt beslut som fat -

KrU 1975/76:35

tats med stöd av lagen (1975:351) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Med anledning av förändringen i fråga om nämnda stipendieorgan har i propositionen lagts fram ett förslag till ny lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Den nu gällande lagen föreslås skola upphöra att gälla från och med den 1 juli 1976.

Utskottet. Den i propositionen föreslagna nya lagen om överlämnande av förvaltningsuppgifter innebär att vissa angivna föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde enligt de närmare föreskrifter som beslutats av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får fullgöra i lagen för var och en av dem angivna förvaltningsuppgifter. För Handelshögskolan i Stockholm anges i lagförslaget följande uppgift.

”Provning av frågor om doktorandstipendier till studerande vid högskolan. ”

Med anledning av lagförslaget i denna del får utskottet erinra om att i propositionen 1975/76:128 om utbildningsbidrag för doktorander m. m. föreslagits att de nuvarande doktorandstipendierna fr. o. m. den 1 juli 1976 skall ersättas av utbildningsbidrag för doktorander. Det förutsättes dock att den som läsåret 1975/76 uppbär doktorandstipendium och beviljas studiestöd för forskarutbildning för 1976/77 bör få välja om han/hon vill bibehålla stipendiet eller erhålla det nya utbildningsbidraget. Propositionen 1975/76:128 behandlas av utbildningsutskottet.

Den föreslagna förändringen av doktorandstipendier till utbildningsbidrag för doktorander bör enligt utskottets mening föranleda att den i förslaget till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter för Handelshögskolan i Stockholm angivna förvaltningsuppgiften formuleras på följande sätt:

”Provning av frågor om doktorandstipéndier och utbildningsbidrag för doktorander till studerande vid högskolan.”

Utöver vad som nu anförts har utskottet inte funnit anledning till erinran mot ifrågavarande lagförslag. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen antar förslaget med den av utskottet föreslagna ändringen beträffande Handelshögskolan i Stockholm.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen antar den i propositionen 1975/76:135 föreslagna lagen om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde med den ändringen att den för Handelshögskolan i Stockholm angivna förvaltningsuppgiften skall ha följande lydelse:

"Provning av frågor om doktorandstipendier och utbildningsbidrag för doktorander till studerande vid högskolan."

KrU 1975/76:35

10. Litteraturstöd

Propositionen (avsnitt 10.8, s. 266-267). I propositionen erinras om de nya stödformer som innevarande budgetår inforts för att underlätta bokutgivningen. Detta nya litteraturstöd presenteras på följande sätt.

Genom det nya litteraturstödet garanteras bidrag åt sammanlagt ca 650 titlar inom områdena svensk skön- och debattlitteratur, översatt skönlitteratur, svensk och översatt barn- och ungdomslitteratur, klassiker samt översatt facklitteratur av typen standardverk. Detta stöd avser främst att underlätta utgivning av kvalificerad litteratur. Stödet har emellertid konstruerats så att det också bör verka dämpande på prisutvecklingen på böcker.

I syfte att underlätta nyetableringar av förlag och att förbättra villkoren för små och medelstora förlag infördes samtidigt med litteraturstödet en stödform med statliga kreditgarantier för förlag. Vidare har barn- och ungdomsorganisationerna fått rätt att för läsfrämjande insatser utnyttja de böcker, som staten får från förlagen som motprestation för erhållet litteraturstöd. Härvid samarbetar organisationerna med studieförbunden.

I propositionen görs den bedömningen att villkoren för den kvalificerade bokutgivningen förbättrats avsevärt genom de nya stödformerna. Dessa har införts försöksvis, och det är först efter viss tid möjligt att uttala sig om vilka effekter reformerna har på bokutgivning, priser m. m. Statens kulturråd har i uppdrag att noga följa utvecklingen och att utvärdera resultaten av de olika stödformerna.

Bestämmelser om det statliga litteraturstödet är meddelade i förordningen (1975:493) om statligt litteraturstöd.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:316 (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

1. att stödet till nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna utvidgas till att omfatta även nyutkommen svensk facklitteratur,

2. att antalet stödsubventionerade titlar i samband därmed höjs från 400 till 600,

1975/76:772 (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp snarast tillsätts för att utreda frågan om behovet av stöd till utgivande av ett svenskt uppslagsverk och med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder,

1975/76:2304 yrkande 1 (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen hos regeringen begär

a) att erfarenheterna av stödet till ny svensk skönlitteratur och förslag till förbättringar med anledning därav läggs fram för riksdagen våren 1977,

b) att förslag till generellt stöd åt översättningar av utländsk skönlitteratur läggs fram för riksdagen våren 1977,

c) att kulturrådet ges i uppdrag att utreda frågan om biblioteksersättning till förlagen.

KrU 1975/76:35

d) att statens kulturråd ges i uppdrag att lägga fram förslag om utformningen och omfattningen av ett starkt utvidgat stöd till facklitteraturen,

1975/76:2305 yrkande 16 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att en utvärdering av litteraturstödet bör göras, så att förslag till förändringar och förbättringar kan föreläggas vårriksdagen 1977.

I motionen 1975/76:316 förutsätts att regeringen återkommer till frågan om litteraturstödets framtida och mera permanenta utformning, så snart den beslutade stödordningen fungerat under en tillräckligt lång tid för att en utvärdering skall kunna ske. Motionärerna uttalar att stödet behöver göras större och omedelbart, dvs. utan att en utvärdering avvaktas, utvidgas till att gälla facklitteratur i en helt annan omfattning än för närvarande. För att möjliggöra detta bör antalet stödda titlar ökas från 400 till 600 per år vilket beräknas medföra en kostnadsökning av 1,7 milj. kr.

I förra årets kulturproposition (1975:20) angavs att en arbetsgrupp skulle tillsättas för att närmare utreda frågan om behovet av stöd till utgivande av ett uppslagsverk. I motionen 1975/76:772 konstateras att någon åtgärd i denna fråga ännu inte vidtagits från departementets sida, och motionären yrkar därför att riksdagen begär att en sådan arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder.

Det gångna årets erfarenheter visar, anförs det i motionen 1975/76:2304, att en snar omkonstruktion av litteraturstödet är angelägen liksom att ett större stöd erfordras om inte den eftersträvade prisdämpande effekten skall bli symbolisk. Enligt motionärernas mening bör statens kulturråd efter det första året under vilket litteraturstödet utdelats noggrant utvärdera detta och lägga fram förslag om ändringar och förbättringar. Detta förslag bör föreläggas riksdagen våren 1977 (yrkande 1 a).

I fråga om stödets utformning anser motionärerna att starka skäl talar för ett generellt stöd även för översättningar av utländsk skönlitteratur, t. ex. i form av en stödköpsordning. Motionärerna föreslår att riksdagen begär att regeringen våren 1977 lägger fram förslag härom (yrkande 1 b).

I motionen 1975/76:2304 heter det vidare att skäl kan anföras också för biblioteksersättning till förlagen. Ett sådant kan ses antingen som ersättning för att vissa exemplar av förlagens försäljning, nämligen de som går till biblioteken, står till allmänhetens förfogande och ofta lånas ut till ett stort antal människor eller också kan man betrakta denna biblioteksersättning som en sorts stödform. Motionärerna anser att kulturrådet bör ges i uppdrag att pröva frågan och lägga fram förslag om hur en dylik ersättning bör konstrueras (yrkande 1 c).

1 samma motion uttalas att den minskade utgivningen av fack- och kurslitteratur i särskilt hög grad drabbat de mindre ämnesområdena men att också inom populära områden såsom ekonomi, näringsliv och aktuell politik en klar nedgång i utgivningen av fackböcker ägt rum. Detta gäller i särskilt

KrU 1975/76:35

hög grad utgivningen av s. k. pocketböcker. Motionärerna föreslår att statens kulturråd får i uppdrag att lägga fram förslag om utformningen och omfattningen av ett starkt utvidgat stöd till facklitteraturen (yrkande 1 d).

Den beskrivning som i propositionen lämnas av litteraturstödet innebär enligt motionen 1975/76:2305 att erfarenheterna av effekterna av litteraturstödet redan nödvändiggjort en reträtt från föregående års ståndpunkt om möjligheter att pressa priserna. Motionärerna finner det därför angeläget att litteraturstödet snarast blir föremål för en utvärdering som kan ligga till grund för förslag till förändringar av stödet. Förslag i denna riktning bör föreläggas riksdagen under våren 1977.

Utskottet. Av de motioner som behandlar litteraturstödet är det endast motionen 1975/76:316 som föreslår att beslut nu fattas om en förändring av stödet. Motionärerna föreslår en utvidgning av stödet till att omfatta facklitteratur i vidare omfattning än enligt nuvarande bestämmelser och i samband därmed en ökning både av antalet stödda titlar och av medelsanvisningen.

Vid utformningen av det litteraturstöd varom beslut fattades av riksdagen våren 1975 framhölls det uttryckligen att den litteraturstödjande verksamheten måste få prägel av försöksverksamhet. Effekten av införda stödformer måste noggrant studeras, ytterligare stödbehov uppmärksammas och förbättringar av stödsystemen övervägas. Det uttalades vidare att statens kulturråd i sitt arbete med att följa utvecklingen på bokmarknaden särskilt borde uppmärksamma behovet av ytterligare stöd åt facklitteraturen (KrU 1975:12, reservation 1).

Utskottet som med det nu sagda velat erinra om bakgrunden till förra årets beslut om litteraturstöd finner inte att det i dagens läge finns underlag för ett beslut i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motionen 1975/76:316. Ytterligare erfarenheter av litteraturstödet i dess helhet bör avvaktas och utskottet avstyrker därför motionen i denna del. Utskottet återkommer under punkten 21 i det följande till yrkande 3 i motionen.

Till grund för de i det föregående redovisade yrkanden i fråga om litteraturstödet som lagts fram i motionen 1975/76:2304 ligger en bestämd uppfattning om att hittills vunna erfarenheter motiverar att riksdagen redan nu begär förslag till förbättringar och - i vad gäller facklitteratur samt översättningar av utländsk skönlitteratur - utvidgningar av stödet. Utskottet vill med anledning härav ännu en gång starkt understryka att litteraturstödet i nuvarande utformning har karaktär av försöksverksamhet. Kulturrådet skall noga följa utvecklingen på hela området och anmäla om det finner det motiverat med förändringar eller utvidgningar i stödet. Det kan alltså förutsättas att kulturrådet så fort underlag bedöms föreligga gör en utvärdering av stödsystemet och redovisar resultatet av denna för regeringen. I den mån rådet då bedömer att systemet behöver ändras eller utvidgas

KrU 1975/76:35

kommer förslag härom givetvis också att läggas fram. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att det finns behov av att riksdagen gör de framställningar till regeringen om en utvärdering som begärts i några av motionerna. Inte heller finner utskottet att det finns anledning att i fråga om uppslagsverk, facklitteratur, översättningar av utländsk skönlitteratur och biblioteksersättning till förlagen göra de motionsvis yrkade framställningarna till regeringen. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet därför motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande

16.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om stöd till utgivning av svensk facklitteratur,

b. avslår motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet.

11. Bokhandeln

Propositionen. De förra året beslutade reformerna på litteraturområdet innefattar, om man bortser från de läsfrämjande insatserna på barn- och ungdomsområdet, inga direkta åtgärder i syfte att stimulera bokdistribution och läsfrämjande. I propositionen erinras emellertid om att det i budgetpropositionen (prop. 1975/76:100 bil. 10, s. 16) uttalats att avsikten är att till utbildningsdepartementet knyta särskild expertis för att utreda bokdistributionens villkor och frågan om ett eventuellt statligt stöd till bokhandeln. Det är naturligt, uttalar föredragande statsrådet, att ett dylikt stöd utformas så att det står i samklang med övriga åtgärder för att stödja tillgången på god litteratur.

Motioner. Utskottet behandlar här följande motioner

1975/76:1354 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att en analys av bokhandelns situation skyndsamt bör komma till stånd och att frågan om lagerstöd särskilt bör utredas,

1975/76:2304 yrkande 1 e (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om stöd åt boklådorna läggs fram för riksdagen våren 1977,

1975/76:2308 yrkande 15 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån,

1975/76:2310 yrkande 8 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en skyndsam utvärdering samt förslag angående stöd till bokhandeln och antikvariaten.

KrU 1975/76:35

63 Utskottet. Gemensamt för motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 och 1975/76:2310 är en uttalad oro för bokhandelns situation. Det blir alltmer uppenbart, framhålls det i motionen 1975/76:2304, att läget för bokhandeln på många håll är ytterst besvärligt. Detta sammanhänger med flera faktorer: den allmänna kostnadsutvecklingen, centraliseringen av läromedelsinköpen, nya distributionskanaler etc. Resultatet har blivit att en hel del äldre boklådor läggs ner samtidigt som få nya kommer till. Bokhandeln brottas också med problem att upprätthålla den bredd i sortimentet som är så viktig för en effektiv spridning av litteratur. Yrkandet i motionen 1975/76:1354 gäller en skyndsam analys av bokhandelns situation varvid särskilt frågan om lagerstöd bör utredas, medan i motionerna 1975/76:2304 och 1975/76:2310 begärs förslag om stöd till bokhandeln. I den förra av dessa två motioner begärs att förslaget skall läggas fram för riksdagen våren 1977, medan det i den senare anges att förslaget bör avges skyndsamt och gälla även antikvariaten.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om sitt betänkande 1975:12, i vilket utskottet under punkten 3 behandlade frågan om stöd till bokhandel och antikvariat. En majoritet inom utskottet framhöll där att det var mycket angeläget att bokhandelns situation analyserades och granskades. Av flera skäl borde frågan om lagerstöd utredas både för bokhandelns och antikvariatens del. Förslag om stödåtgärder borde läggas fram om så befanns påkallat. Vad utskottet anförde i denna fråga borde riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. En minoritet inom utskottet uttalade att det borde vara en uppgift för kulturrådet att följa utvecklingen på bokförsäljningens område.

Riksdagen följde i sitt beslut utskottsmajoritetens förslag.

En väl fungerande bokdistribution är uppenbarligen av mycket stor betydelse för kulturlivet. Det kan emellertid tyvärr konstateras att det f. n. finns anledning till oro för bokhandelns situation i vårt land. Utskottet vill därför ansluta sig till de nu föreliggande önskemålen om en skyndsam analys av denna. Som framgår av propositionen är en utredning angående bokdistributionens villkor och frågan om ett statligt stöd till bokhandeln att vänta. Denna utredning, som torde komma att påbörjas inom kort, bör enligt utskottets mening gälla både bokhandeln och antikvariaten. I arbetet bör även frågan om lagerstöd uppmärksammas.

Med det nu anförda har utskottet i väsentlig mån gett sitt stöd åt synpunkter i motionerna. Med hänsyn till det uttalande i fråga om stöd till bokhandel och antikvariat som riksdagen gjorde förra året och till vad som sägs i propositionen om den planerade utredningen finner utskottet det dock inte behövligt att riksdagen gör något nytt uttalande i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande 8.

Utskottet avstyrker också det i motionen 1975/76:2308 framförda yrkandet om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån (yrkande 15).

KrU 1975/76:35

64 Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande 8 om bokhandelns och antikvariatens situation,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 15 om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån.

12. IVIassmarknadsförlag

Propositionen (avsnitt 10.8, s. 266-270, hemställan mom. 12, s. 277). I propositionen erinras om att litteraturutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken diskuterade olika läsfrämjande åtgärder och kom fram till att ett lämpligt sätt att stimulera läsning är att staten lämnar bidrag till s. k. massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur. I betänkandet redovisades också en skiss till ett sådant massmarknadsförlag. Remissinstanserna ställde sig genomgående positiva till detta förslag.

Föredragande statsrådet pekar i propositionen på två företeelser som anses var för sig kunna motivera införandet av ett massmarknadsförlag. Den första är den utveckling som bokförsäljningen har genomgått. Det har under senare år framstått allt klarare att bokförsäljningen sker via två separata system. Den kvalificerade litteraturen säljs via bokhandel och bokklubbar till ett högt - och under det senaste decenniet kraftigt stigande - pris. Den spekulativa massmarknadslitteraturen däremot, som legat relativt stilla på en mycket låg prisnivå, säljs via de ca 15 000 försäljningsställen som Pressbyrån förser med litteratur. Enligt litteraturutredningens undersökning expanderade utgivningen av massmarknadslitteratur under 1970-talets början medan den kvalificerade utgivningen låg relativt stilla. Det finns alltså ett behov av en prisbillig utgivning av kvalificerad men populär litteratur som är anpassad till Pressbyråns rutiner.

Den andra företeelsen är folkbokens försvinnande. Det är ganska länge sedan försäljningen av folkböckerna nådde sin höjdpunkt, och det är givetvis svårt att med nuvarande förutsättningar på nytt bygga upp en likartad verksamhet med en omfattande arbetsplatsförsäljning och en mångfald av läsfrämjande insatser. Det bör dock vara möjligt att knyta an till det som var väsentligt i den tidigare verksamheten. Folkbokens framgång innebar att populär och kvalificerad litteratur till ett extremt lågt pris blev nästan var mans egendom. I regel såldes böckerna av kamrater på arbetsplatser, i studiecirklar och på föreningsmöten.

En massmarknadsutgivning av kvalitetslitteratur bör enligt propositionen vara så ordnad att böckerna kan säljas såväl via bokhandlarna. Pressbyrån och bokklubbar som genom organisationer och folkrörelser. Det anses därför viktigt att ett massmarknadsförlag i så stor utsträckning som möjligt kan förankras i organisationer och folkrörelser.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet, som har förankring i LO, TCO, de största

KrU 1975/76:35

studieförbunden samt producent- och konsumentkooperationen, har i en skrivelse till utbildningsdepartementet i februari 1976 förklarat sig villig att ta på sig ansvaret för en massmarknadsutgivning. Den föreslås ordnad genom ett nytt förlag som skall utgöra en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Förlaget skall redovisningsmässigt vara skilt från stiftelsen. Det skall vidare ha en egen styrelse och/eller ett utgivningsråd som utses av de organisationer som står bakom Litteraturfrämjandet. Verksamheten föreslås bli bedriven på försök under tre år med en utgivning av tio titlar under första året och 18 titlar under vart och ett av de följande två åren. Den genomsnittliga bruttoupplagan för varje titel beräknas till 40 000 exemplar och den enskilda bokens pris i dagens penningvärde till ca fem kronor.

I propositionen föreslås att man tar fasta på vad Litteraturfrämjandet föreslagit och att staten åtar sig att ge ett fast årligt bidrag till verksamheten. Denna bör i första hand avse en treårsperiod med början budgetåret 1976/77. Verksamheten bör bedrivas i huvudsak enligt de riktlinjer som stiftelsen harangett i sin skrivelse. Detta innebär bl. a. att utgivningen till övervägande del bör omfatta återutgivning men att även en viss originalutgivning bör kunna förekomma. Med hänsyn till att det inom folkrörelserna och till dem anknutna förlag finns planer på en massmarknadsutgivning av barnoch ungdomslitteratur anses det lämpligt att f. n. begränsa försöksverksamheten till vuxenlitteraturen. I verksamheten bör som ett viktigt led ingå olika åtgärder i syfte att nå helt nya grupper av läsare. Det aktiva stöd från organisationerna som förutsätts i den föreslagna organisationsformen bör göra detta möjligt.

Det betonas i propositionen att ett massmarknadsförlag med angiven inriktning för att bli framgångsrikt måste få ett positivt gensvar från författare och förläggare.

För den av Litteraturfrämjandet föreslagna försöksverksamheten förordas ett statligt stöd av 2,5 milj. kr. per år. Medel för detta ändamål har beräknats utgå ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Mellan staten och Stiftelsen Litteraturfrämjandet bör ett avtal träffas i vilket de närmare villkoren för försöksverksamheten anges. De riktlinjer som föredragande statsrådet anslutit sig till bör redovisas i avtalet. I detta bör också ingå att förlaget garanteras det förordade statliga stödet.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 3 a (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett massmarknadsförlag skall inrättas enligt i motionen angivna riktlinjer,

1975/76:2305 yrkande 17 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå förslaget om inrättande av ett massmarknadsförlag,

1975/76:2308 yrkande 11 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att uttala att progressiva småförlag, folkrörelseanknutna förlag samt Sveriges

5 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

författarförbund (såväl barn- och ungdoms- som vuxenförfattare) bör vara representerade i massmarknadsförlagets styrelse såväl som i dess utgivningsnämnd,

1975/76:2308 yrkande 12 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att förlägen, i synnerhet småförlagen, kompenseras genom höjning av summan för statlig kreditgaranti till 4 milj. kr., med uteslutande av kravet om bankgaranti,

1975/76:2308 yrkande 13 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen om inrättande av ett särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag,

1975/76:2310 yrkande 6 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att initiativ snarast tas för utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur för barn och ungdom,

1975/76:2310 yrkande 7 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att som villkor för statligt stöd till massmarknadsförlag skall gälla att a) en nära samverkan mellan Litteraturfrämjandet och Bokförläggareföreningen åstadkommes, b) originalutgivning ej sker inom massmarknadsförlaget utan samförstånd med de ordinarie bokförlagen, c) förhandlingar med författarna sker beträffande villkoren för deras medverkan i massmarknadsutgivningen - allt i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:2314 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att den treåriga försöksutgivningen av massmarknadsböcker skall ledas av en särskild nämnd samt att utgivningen skall ske genom redan befintliga förlag,

1975/76:2315 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att skapa en organisation för produktion och distribution av prisbillig kvalitetslitteratur enligt vad som anförts i motionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse propositionens förslag att en massmarknadsutgivning av kvalificerad och lättillgänglig skönlitteratur kommer till stånd som en treårig försöksverksamhet med statligt stöd.

I propositionen föreslås att utgivningen knytes till Stiftelsen Litteraturfrämjandet, som har nära folkrörelseanknytning och tidigare förtjänstfullt medverkat till spridandet av god litteratur. Utskottet kan godtaga denna organisationsform.

Utskottet vill understryka vad som sägs i propositionen, nämligen att en sådan massmarknadsutgivning "för att bli framgångsrik måste få ett positivt gensvar från författare och förläggare". Av naturliga skäl kommer en massmarknadsutgivning av seriös litteratur i första hand att omfatta tidigare publicerade svenska verk och översättningar som visat sig kunna nå en bredare läsekrets. Med hänsyn till dessa titlars betydelse för den kvalificerade bokutgivningen i Sverige är det av största vikt att den planerade

KrU 1975/76:35

massmarknadsutgivningen kommer till stånd i förtroendefull samverkan mellan Litteraturfrämjandet och de ordinarie förlagen. En sådan samverkan är vidare en förutsättning för att något så när aktuella titlar skall bli tillgängliga för ett massmarknadsförlag.

Utskottet finner det vara av största intresse att böckerna sprids genom de kanaler Litteraturfrämjandet tidigare nyttjat och genom de nya som kan prövas hos studieförbunden och folkrörelserna.

I propositionen påpekas emellertid att en satsning på nya försäljningsvägar inte får medföra att försäljningen genom bokhandel och Pressbyrån försummas. Utskottet vill framhålla vikten av detta. För att syftet med massmarknadsutgivningen av god skönlitteratur skall uppnås är det nödvändigt att den är lika lättillgänglig som den s. k. kiosklitteraturen och saluförs i görligaste mån på samma försäljningsställen som denna liksom i boklådorna. Distribution och försäljning av subventionerade lågprisböcker via konventionella vägar kan innebära vissa komplikationer som måste bemästras redan från början.

Enligt utskottets mening ankommer det på regeringen att initiera överläggningar mellan berörda parter - Litteraturfrämjandet, bokförläggarna och bokhandeln - i syfte att uppnå det samförstånd som är en förutsättning för att massmarknadsutgivningen skall få avsedda kulturpolitiska effekter. Det framstår som angeläget att de folkrörelseägda förlagen och de mindre, progressiva förlagen får sådana möjligheter till medverkan att de stimuleras till ett aktivt engagemang.

Det samförstånd mellan massmarknadsförlag och författarna som är en grundläggande nödvändighet kan icke uppnås på annat sätt än genom förhandlingar mellan förlaget och författarnas fackliga organisation. Författarna bör emellertid beredas tillfälle deltaga även i de ovan nämnda överläggningarna.

Utgivningen av seriös skönlitteratur till mycket låga priser framstår för utskottet som ett utomordentligt betydelsefullt led i den statliga litteraturpolitiken. Den i propositionen skisserade organisationsformen måste därför självfallet underordnas den grundläggande idén - att en bred icke vinstgivande utgivning kan komma till stånd utan men för den fortlöpande ordinarie utgivningen av kvalificerad litteratur. Om det mot förmodan skulle stöta på svårigheter att uppnå nödvändig enighet kring samarbetsformerna förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med nya förslag om uppbyggnad och organisation av en statsstödd massmarknadsutgivning.

Den försöksverksamhet som föreslås i propositionen omfattar endast litteratur för vuxna. Litteraturfrämjandet anser sig f. n. icke kunna påtaga sig ansvaret också för en serie lågprisböcker som vänder sig till barn och ungdom. Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är synnerligen angeläget att också en kvalificerad massmarknadsutgivning av barnoch ungdomsböcker kommer till stånd. Enligt vissa uppgifter övervägs inom utbildningsdepartementet formerna forén sådan utgivning. Utskottet räknar

KrU 1975/76:35

med att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag inom detta område.

Det nu anförda innebära» utskottet avstyrker dels yrkande 17 i motionen 1975/76:2305 om avslag på propositionens förslag om inrättande av ett massmarknadsförlag, dels motionen 1975/76:2314 om att massmarknadsutgivningen skall ledas av en särskild nämnd och ske genom redan befintliga förlag.

De riktlinjer för ett massmarknadsförlag varom riksdagen enligt motionen 1975/76:2304 yrkande 3 a nu bör fatta beslut innebär i huvudfrågan att en massmarknadsutgivning bör komma till stånd genom ett nytt statsunderstött förlag. Utskottet har i det föregående tagit ståndpunkt i denna fråga. Vad som i övrigt i motionen angivits som riktlinjer för inrättande av ett massmarknadsförlag har också i viss del behandlats och bör i övrigt inte föranleda några uttalanden från riksdagens sida.

I motionen 1975/76:2310 yrkande 7 har uppställts vissa villkor som enligt motionärerna bör gälla för statligt stöd till massmarknadsutgivning av litteratur. Dessa villkor som avser att garantera samverkan och samförstånd mellan berörda parter får förutsättas bli tillgodosedda vid de överläggningar som enligt utskottets mening bör komma till stånd. Även yrkande 6 i motionen 1975/76:2310 om utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur för barn och ungdom är behandlad genom vad utskottet anfört i det föregående.

Yrkande 11 i motionen 1975/76:2308 gäller sammansättningen av det föreslagna massmarknadsförlagets styrelse och avser att bereda inflytande åt såväl progressiva småförlag och folkrörelseanknutna förlag som Sveriges författarförbund. Även detta yrkande får anses behandlat genom utskottets uttalanden om massmarknadsutgivningen. Detsamma gäller motionen 1975/76:2315.

Vad utskottet med anledning av propositionen samt motionerna 1975/76:2304 yrkande 3 a, 1975/76:2308 yrkande II, 1975/76:2310 yrkande 6 och 7 samt 1975/76:2315 anfört om massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Propositionen utmynnar såvitt gäller massmarknadsutgivningen i en hemställan om bemyndigande för regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet i huvudsak enligt de riktlinjer som förordats i propositionen. Som framgått av det föregående har utskottet ingen erinran mot att avtal träffas med Litteraturfrämjandet. I avtalet bör emellertid beaktas de synpunkter som utskottet anfört och därutöver - i den mån detta inte innebär något motstridigt - i huvudsak följas de riktlinjer som förordats i propositionen. Bemyndigandet bör sålunda gälla att ingå ett avtal enligt de riktlinjer som utskottet härmed förordat.

I syfte bl. a. att förbättra villkoren för små och medelstora förlag infördes förra året samtidigt med litteraturstödet en stödform med statliga kreditgarantier för förlag. Dylika garantier får innevarande budgetår beviljas intill ett belopp av 2 milj. kr. I propositionen förutsätts (s. 296) att samma ram

KrU 1975/76:35

skall gälla nästa budgetår. Lån med statlig kreditgaranti får enligt gällande förordning normalt avse högst 75 procent av lånebehovet.

I motionen 1975/76:2308 hävdas att ett massmarknadsförlags kommande expansion kan bedömas som ett hot mot småförlagens möjligheter att i framtiden inrikta sin utgivning på folkboksserier. För att kompensera de redan i dag hårt trängda småförlagen föreslås i motionen en höjning till 4 milj. kr. av det statliga garantibelopp som får beviljas med uteslutande av kravet om bankgaranti. Med det sist sagda torde avses föreskriften att det statliga garantilånet i regel får avse högst 75 procent av lånebehovet.

I motionens yrkande 12 hemställs om ett riksdagsbeslut av denna innebörd. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om inrättande av ett särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag (yrkande 13).

Utskottet,som får hänvisa till vad utskottet anfört om vikten av att den planerade massmarknadsutgivningen kommer till stånd i förtroendefull samverkan mellan Litteraturfrämjandet och de ordinarie förlagen, anser inte att det i motionen redovisats något underlag för de föreslagna besluten om utvidgad statlig kreditgaranti respektive ett särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag. Det får förutsättas att industriverket och statens kulturråd noga följer den praktiska tillämpningen av kreditgarantisystemet och vid behov aktualiserar frågan om förändringar i gällande bestämmelser och praxis. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 12 och 13.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag på det i propositionen 1975/76:135 framlagda förslaget om ett massmarknadsförlag,

b. avslår motionen 1975/76:2314 om organisationen av försöksutgivningen av massmarknadsböcker,

c. med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionerna 1975/76:2304 yrkande 3 a, 1975/76:2308 yrkande 11, 1975/76:2310 yrkandena 6 och 7 samt 1975/76:2315 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur,

d. med anledning av propositionen 1975/76:135 och vad utskottet anfört bemyndigar regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet enligt de riktlinjer som utskottet förordat,

e. avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 12 om statlig kreditgaranti och yrkande 13 om ett särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag.

KrU 1975/76:35

13. Internationellt kultursamarbete

Under ovan angivna rubrik har i propositionen lämnats vissa uppgifter om det internationella kultursamarbetet och synpunkter på detta (avsnitt 10.9, s. 270-272). Något förslag har dock inte i detta sammanhang lagts fram för riksdagen.

14. Anslagsberäkning: Bidrag till konstnärer m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.1, s. 278-280) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till konstnärer m. m. förbudgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 19 156 000 kr.

15. Anslagsberäkning: Inkomstgarantier för konstnärer

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.2, s. 281) och hemställer

att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3 075 000 kr.

16. Anslagsberäkning: Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.3, s. 281-286) och hemställer

att riksdagen till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. förbudgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 22 880 000 kr.

17. Anslagsberäkning: Utställningsersättningar

Motioner. Utskottet behandlar här - såvitt gäller anslagsfrågan - motionerna 1975/76:2304

yrkande 4 a (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 3 milj. kr. till utställningsersättning vid lokala och regionala konstutställningar.

1975/76:2305 yrkande 6 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett särskilt anslag på 3 000 000 kr. skall utgå till utställningsersättning enligt de i motionen angivna riktlinjerna.

KrU 1975/76:35

71 Utskottet har under punkt 3. Bidrag och ersättningar avstyrkt de båda motionsyrkandena såvitt de gäller principfrågan om statliga bidrag till utställningsersättningar redan från och med nästa budgetår. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet yrkande 4 a i motionen 1975/76:2304 och 6 i motionen 1975/76:2305 i vad de avser medelsanvisning och hemställer att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller medelsanvisning för budgetåret 1976/77.

18. Anslagsberäkning: Statens konstråd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.4, s. 286-287) och hemställer

att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 595 000 kr.

19. Anslagsberäkning: Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Utskottet har under punkt 4. Särskilda åtgärder för bildkonsten tagit ställning till motionen 1975/76:2305 yrkande 12 om medelsanvisning till konstinköp för vissa samlingslokaler. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.5, s. 287-289) i fråga om belopp för beställningar och inköp av konst och hemställer

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen 1975/76:135 anförts angående beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1976/77,

2. att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 8 700 000 kr.

20. Anslagsberäkning: Riksutställningar

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.6, s. 289-290) föreslagit riksdagen att

1. besluta att sådana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som får bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

2. till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 559 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2305 yrkande 14 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att

KrU 1975/76:35

anslaget till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 skall uppgå till 4 560 000 kr.,1

1975/76:2308 yrkande 9 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att till Riksutställningar anvisa ett särskilt anslag av 1 milj. kr. för vandringsutställningar och övriga större tillfälliga utställningar, avsett för museer med begränsade utställningsanslag.

Utskottet har under punkten 6 tillstyrkt förslaget i propositionen att Riksutställningar, vars verksamhet hittills bedrivits försöksvis, fr. o. m. nästa budgetår får en permanent organisation i stiftelseform.

När det gäller anställnings- och arbetsvillkor för personalen hos Stiftelsen Riksutställningar avses enligt propositionen statens avtalsverk få befogenhet att föra förhandlingar. Utskottet tillstyrker att riksdagen fattar det beslut som krävs härför.

Under nu förevarande avsnitt i propositionen framläggs förslag om anvisande av medel till riksutställningsverksamheten under ett särskilt reservationsanslag benämnt Riksutställningar. Därvid uttalar föredragande statsrådet att han inte är beredd att förorda några stora förändringar av Riksutställningars verksamhet. Medel har emellertid beräknats för en förstärkning av resurserna för planerings- och informationsverksamhet samt för audiovisuell verksamhet.

Utskottet har under punkt 6 i det föregående tagit ställning till de principiella synpunkter som ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2305 om ett lägre anslag till Riksutställningar än det i propositionen föreslagna. Med hänvisning till att yrkande 14 i motionen därmed i princip avstyrkts föreslår utskottet att riksdagen avslår detta yrkande även såvitt gäller medelsanvisningen för budgetåret 1976/77. Utskottet tillstyrker att anslaget i enlighet med förslaget i propositionen utgår med 7 559 000 kr.

Utskottet anser sig inte böra tillstyrka att ett särskilt anslag anvisas för de ändamål som föreslås i motionen 1975/76:2308. Yrkande 9 i denna motion avstyrks alltså.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beslutar att sådana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som får bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 samt med avslag på motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu är i fråga, till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisare» reservationsanslag av 7 559 000 kr.,

1 Beträffande motiveringen för förslaget om lägre anslag behandlas motionen under punkten 6 i betänkandet.

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 9 om särskilda anslagsmedel till vandringsutställningar m. m.

21. Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.7, s. 291-296) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 28 770 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:316 yrkande 3 (vpk) vari hemställs att riksdagen i anslutning till en i motionen föreslagen utvidgning av stödet till svensk skönlitteratur till att omfatta även svensk facklitteratur beslutar att de för ändamålet beräknade medlen skall räknas upp från 3,3 till 5 milj. kr.,

1975/76:483 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att under ett nytt anslag. Bidrag till lokala och regionala teatrars gästspel utomlands, anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kr.,

1975/76:773 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 bevilja Sveriges konstföreningars riksförbund för drift av den centrala verksamheten ett förslagsanslag av 700 000 kr.,

1975/76:1322 (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller

1. att snabb utredning görs om hur Sveriges orkesterföreningars riksförbunds orkestrar - SOR-orkestrarna - och den erfarenhet som finns inom förbundet bäst kan utnyttjas i det offentliga musikutbudet,

2. att, medan utredningen pågår, SOR-orkestrarna bereds möjlighet att fortsätta sin verksamhet med stöd av statsmedel via riksorganisationen,

3. att med anledning härav anslaget till Sveriges orkesterföreningars riksförbund räknas upp med 200 000 kr. för kommande budgetår,

1975/76:2307 (fp) vari hemställs att till Sveriges konstföreningars riksförbund för budgetåret 1976/77 anvisas ett bidrag av 600 000 kr.,

1975/76:2308 yrkande 7 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att bidragen för teater-, dans- och musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper ökas med ytterligare 3,1 milj. kr. till sammanlagt 8,2 milj. kr.,

1975/76:2308 yrkande 8 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att bidragen för verksamheten vid centrumbildningar på teaterns, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och litteraturens område ökas med ytterligare 1 milj. kr. till sammanlagt 2,6 milj. kr.,

1975/76:2310 yrkande 9 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att till

KrU 1975/76:35

74 Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 3 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 31 770 000 kr. avseende ökat stöd för fritt kollektivt skapande,

1975/76:2313 (m) vari hemställs att riksdagen under Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 beslutar anvisa ett anslag om 700 000 kr. till Sveriges konstföreningars riksförbund och ett anslag om 2 425 000 kr. till Konstfrämjandet.

Utskottet. Fr. o. m. innevarande budgetår har vissa ändamål som tidigare tillgodosetts uranslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål förts samman till detta anslag som ställts till statens kulturråds förfogande. Bidrag ur anslaget utgår under följande fem huvudrubriker nämligen - fritt kollektivt skapande, övriga för olika kultursektorer gemensamma ändamål, teater, dans och musik, litteratur samt konst och utställningar.

Under punkt 10 i det föregående har utskottet avstyrkt motionen 1975/76:316 yrkande 1 och 2 om en utvidgning från och med nästa budgetår av I i 11 e r a t u r s t ö d e t till att avse facklitteratur i vidare omfattning än enligt nuvarande bestämmelser. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet yrkande 3 i samma motion om anvisande för detta ändamål av 1,7 milj. kr. under förevarande anslag.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund (SOR) har tidigare under en följd av år tilldelats statliga medel, vilka förbundet fördelat såsom konsertbidrag till sina medlemsorkestrar. I enlighet med statsmakternas beslut erhåller emellertid organisationen fr. o. m. budgetåret 1974/75 statligt stöd från medel som ställs till förfogande för centrala amatörorganisationer. Dessa medel anvisas under ovannämnda huvudrubrik Fritt kollektivt skapande och är avsedda att stödja respektive organisations centrala verksamhet när det gäller t. ex. ledarutbildning och metodutveckling. Invändningar mot förändringen i anslagsgivningen har i år liksom tidigare framförts motionsvägen. I motionen 1975/76:1322 påtalas bl. a. att man, när man i anslagshänseende betraktar SOR som en central amatörorganisation, helt bortsett från dels att över en tredjedel av musikerna i SORorkestrarna är yrkesmusiker, dels att den offentliga konsertverksamheten är ett stadgeenligt krav för medlemskap. Enligt motionärernas mening bör SOR-orkestrarna i bidragshänseende jämställas med yrkesorkestrarna och en snabb utredning göras om hur orkestrarna bäst skall kunna utnyttjas i det offentliga musikutbudet (yrkande 1). Medan utredningen pågår bör enligt yrkande 2 i motionen riksförbundet temporärt få fortsätta sin förmedling av statsbidrag till medlemsorkestrarna.

Med anledning av dessa motionsyrkanden bör uppmärksammas att statens kulturråd har regeringens uppdrag att utforma närmare bestämmelser för bidragen till centrala amatörorganisationer. 1 samband med detta utrednings -

KrU 1975/76:35

arbete avser kulturrådet att analysera vilka olika slags verksamheter som i framtiden skall stödjas med dessa medel. Rådet kommer därvid att ta upp SOR:s verksamhet och bidragsbehov samt lämna förslag om lämpliga stödformer. Utskottet som utgår från att de i motionen 1975/76:1322 påtalade förhållandena genom kulturrådets utredning får en allsidig belysning avstyrker yrkande 1 i motionen om en särskild utredning. I avvaktan på resultatet av kulturrådets utredning är utskottet inte berett förorda bifall till yrkande 2 i motionen.

I den nu behandlade motionen föreslås även att det statliga bidraget till Sveriges orkesterföreningars riksförbund nästa budgetår höjs med 200 000 kr., dvs. från 240 000 kr. till 440 000 kr. Innevarande budgetår anvisas under huvudrubriken Fritt kollektivt skapande totalt 1 460 000 kr. till bidrag till centrala amatörorganisationer. I propositionen förordas en ökning av detta belopp med 260 000 kr. förbudgetåret 1976/77. Undersamma huvudrubrik beräknas i propositionen medel till bidrag för experiment och utvecklingsarbete, för mindre ensembler och fria grupper samt för centrumbildningarna inom kulturområdet.

I propositionen föreslås en ökning med 1 milj. kr. av bidraget till mindre ensembler och fria grupper. Detta anses i motionen 1975/76:2308 (yrkande 7) vara otillräckligt liksom den förordade höjningen med 300 000 kr. av bidraget för verksamheten vidcentrumbildninga r n a (yrkande 8). Motionärerna föreslår med anledning härav att 3,1 respektive 1 milj. kr. utöver propositionens förslag anvisas för dessa ändamål.

I motionen 1975/76:2310 föreslås en ökning av de statliga bidragen till fritt kollektivt skapande, som med 3 milj. kr. överstiger det

1 propositionen beräknade beloppet.

Med hänvisning till det nyss redovisade ställningstagandet till yrkande

2 i motionen 1975/76:1322 avstyrker utskottet även yrkande 3 i denna motion innebärande att riksdagen skulle besluta om viss ökning av bidraget till Sveriges orkesterföreningars riksförbund.

Utskottet är medvetet om att framställningarna till statens kulturråd om bidrag för de ändamål som med en samlande beteckning benämns fritt kollektivt skapande ger vid handen att ett mycket stort medelsbehov föreligger. Med hänsyn till den prioritering som ofrånkomligen måste göras i det kulturpolitiska reformarbetet och som innebär att insatser inom bildkonstområdet detta år satts i förgrunden är utskottet inte berett tillstyrka vare sig yrkande 7 och 8 i motionen 1975/76:2308 eller yrkande 9 i motionen 1975/76:2310, vilka således avstyrks.

Innevarande budgetår utgår bidrag till Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund samt medel för försöksverksamhet med konstförsäljning från anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. 1 propositionen föreslås att bidrag för dessa ändamål

KrU 1975/76:35

fr. o. m. nästa budgetår anvisas under förevarande anslag. Statsbidraget till Konstfrämjandet föreslås öka med 800 000 kr. till 2,7 milj. kr., medan för Sveriges konstföreningars riksförbund beräknats ett bidrag av 425 000 kr., vilket är en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 50 000 kr.

Med anledning av yrkandena i motionerna 1975/76:773, 1975/76:2307 och 1975/76:2313 beträffande bidraget till Sveriges konstföreningars riksförbund förordar utskottet en höjning av detta bidrag till 500 000 kr. nästa budgetår. Riksdagen bör av detta skäl under förevarande anslag anvisa 75 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit. Medelsanvisningen bör ske under förevarande reservationsanslag och alltså inte - som önskas i motionen 1975/76:773 - under ett anslag med förslagsanslags natur.

Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2313 såvitt gäller en minskning i förhållande till propositionens förslag av bidraget till Konstfrämjandet.

I motionen 1975/76:483, som väcktes under den allmänna motionstiden, hemställs om inrättande av ett särskilt riksstatsanslag för bidrag till lokala och regionala teatrars gästspel utomlands.

Under nu förevarande avsnitt i propositionen anmäler föredragande statsrådet att statens kulturråd föreslagit att en ny anslagspost inrättas för bidrag till utomnordiskt gästspelsutbyte vid teater- och musikinstitutioner. Enligt statsrådets mening bör ifrågavarande ändamål i första hand tillgodoses vid planeringen av respektive institutions ordinarie verksamhetsbudget. Han erinrar i sammanhanget även om att statligt stöd i olika former utgår till internationellt kulturutbyte.

I propositionen aviseras (avsnitt 10.9) att den internationella kontaktverksamheten på kulturområdet och kulturutbytet med utlandet kommer att särskilt uppmärksammas inom ramen för den av riksdagen förordade översynen av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands. Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att något nytt anslag för det av kulturrådet och i motionen 1975/76:483 aktualiserade ändamålet inte bör föras upp i avvaktan på att ansvarsfördelningen mellan de bidragsgivande organen klargjorts genom nämnda översynsarbete. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:483.

Vad som i övrigt anförts och föreslagits i detta avsnitt av propositionen har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till litteraturstöd avslår motionen 1975/76:316 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1322 yrkande 1 om utredning rörande utnyttjande av SOR-orkestrarna,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1322 yrkande 2 om stöd till SOR-orkestrarna via deras riksorganisation,

4. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till cen -

KrU 1975/76:35

trala amatörorganisationer avslår motionen 1975/76:1322 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt kollektivt skapande avslår motionerna 1975/76:2308 yrkande 7 och 8 samt 1975/76:2310 yrkande 9, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga,

6. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund med anledning av motionerna 1975/76:773, 1975/76:2307 och 1975/76:2313, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, beslutar att 75 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall anvisas för detta ändamål,

7. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 minskat bidrag till Konstfrämjandet avslår motionen 1975/76:2313, såvitt nu är i fråga,

8. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1975/76:135 samt motionerna 1975/76:773, 1975/76:2307 och 1975/76:2313 ävensom med avslag på motionerna 1975/76:316 yrkande 3, 1975/76:1322 yrkande 3, 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8, 1975/76:2310 yrkande 9 och 1975/76:2313, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 28 845 000 kr.,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:483 om anvisande av ett särskilt riksstatsanslag till bidrag till lokala och regionala teatrars gästspel utomlands.

22. Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.8, s. 297-299) föreslagit riksdagen att till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 9 405 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2308 yrkande 10 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att till Arbetarrörelsens arkiv förbudgetåret 1976/77 anvisa ett bidrag av 580 000 kr.,

1975/76:2308 yrkande 14 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att

KrU 1975/76:35

bidraget till massmarknadsförlaget ökas med 1 milj. kr. för att möjliggöra en barnboksutgivning av samma omfattning som den planerade utgivningen av litteratur för vuxna,

1975/76:2311 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att under Bidrag till särskilda kulturella ändamål anslå 410 000 kr. för den praktikantverksamhet som bedrivs av Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI),

1975/76:2319 (c, s, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att till Bidrag till särskilda kulturella ändamål anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 210 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 9 615 000 kr. avseende bidrag till Sverigefinska språknämnden.

Utskottet. Ur detta reservationsanslag, det s. k. kulturmedelsanslaget, ställer regeringen medel till förfogande åt olika organ för fördelning till vissa ändamål. Vidare utgår bidrag till organisationer och institutioner samt bidrag genom beslut av regeringen efter ansökan i varje särskilt fall.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen avseende nästa budgetår innebär en ökning med ca 3,6 milj. kr. sedan hänsyn tagits till vissa överföringar till andra anslag. Av denna ökning belöper 2,5 milj. kr. på det nya stödet till ett massmarknadsförlag.

Utskottet har under punkten 12 tillstyrkt förslaget i propositionen att en massmarknadsutgivning av skönlitteratur kommer till stånd som en treårig försöksverksamhet med statligt stöd. Med hänvisning till vad utskottet i detta sammanhang anfört angående massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker avstyrker utskottet yrkande 14 i motionen 1975/76:2308 om anvisande av 1 milj. kr. för barnboksutgivning. Mot den i propositionen gjorda beräkningen av det statliga stödbehovet har utskottet ingen erinran.

Innevarande budgetår har ur detta anslag 370 000 kr. anvisats för verksamheten vid Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv. Stiftelsen har för nästa budgetår begärt en ökning av bidraget till 580 000 kr., vilket tillstyrkts av riksarkivet. I motionen 1975/76:2308 yrkande 10 föreslås att bidraget höjs till detta belopp.

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att avsikten med förevarande anslag är att regeringen inom den medelsram som anges genom riksdagens beslut om anslagets totala storlek skall äga en viss frihet att disponera anslaget för därmed avsedda ändamål. Riksdagen bör därför i regel inte föregripa regeringens prövning av hur stora belopp som bör disponeras för varje särskilt ändamål. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 10.

Till Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI) har sedan

KrU 1975/76:35

budgetåret 1973/74 100 000 kr. anvisats för försöksverksamhet med utbildning i orkesterspelning. Denna försöksverksamhet bedrivs i samråd med organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS).

Den praktikantverksamhet för blivande orkestermusiker det här är fråga om har enligt motionen 1975/76:2311 gett ett utomordentligt positivt resultat. Sålunda har enligt motionären flertalet av praktikanterna så väl kunnat hävda sig i konkurrensen om lediga platser i orkestrarna att de erhållit fasta anställningar. För budgetåret 1976/77 uppges SAMI beräkna de totala kostnaderna till ca 814 000 kr. och för att kunna fortsätta verksamheten behöva ett bidrag motsvarande minst hälften av dessa kostnader. Motionären föreslår med hänsyn härtill att bidraget till SAMI höjs till 410 000 kr.

Utskottet delar helt den i motionen framförda uppfattningen att det vore olyckligt om praktikantverksamheten skulle behöva avvecklas innan frågan lösts om hur verksamheten skall organiseras i framtiden. Enligt vad utskottet erfarit väntas OMUS under våren 1976 avlämna förslag beträffande bl. a. frågan om praktik i olika slag av musikutbildning. Den pågående försöksverksamheten med utbildning i orkesterspelning bedrivs som nyss nämnts i samråd med OMUS och utskottet förutsätter att OMUS, om så erfordras, vidtar åtgärder för att hindra ett avbrott i praktikantverksamheten. Om så befinnes påkallat torde regeringen få återkomma till riksdagen beträffande medel för ifrågavarande praktikantverksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:2311.

Vad därefter beträffar det i motionen 1975/76:2319 aktualiserade bidraget till den i augusti 1975 bildade Sverigefinska språknämnden torde frågan om fördelningen av kostnaderna för verksamheten mellan Sverige och Finland kräva ytterligare överväganden. Den svenska regeringen har enligt vad utskottet erfarit ännu inte tagit ställning till nämndens hemställan om medel för budgetåret 1976/77. Utskottet utgår från att regeringen tar de initiativ som erfordras för att Sverigefinska språknämnden skall kunna påbörja sin mer reguljära verksamhet den 1 juli 1976. Då utskottet således inte funnit tillräckligt underlag för närvarande föreligga för ett ställningstagande till motionen 1975/76:2319 avstyrker utskottet densamma.

Vad som i propositionen och motionerna anförts om medelsbehovet under förevarande anslag har inte gett utskottet anledning till andra erinringar eller uttalanden än som framgått av det föregående.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande frågan om statligt stöd till barnboksutgivning avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 14, såvitt nu är i fråga.

2. att riksdagen beträffande frågan om bidrag till Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 10, såvitt nu är i fråga,

3. att riksdagen beträffande frågan om viss bidragsgivning till

KrU 1975/76:35

80 Svenska artisters och musikers intresseorganisation avstyrker motionen 1975/76:2311, såvitt nu är i fråga.

4. att riksdagen beträffande frågan om viss bidragsgivning till Sverigefinska språknämnden avstyrker motionen 1975/76:2319, såvitt nu är i fråga,

5. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1975/76:135 och med avslag på motionerna 1975/76:2308 yrkandena 10 och 14, 1975/76:2311 och 1975/76:2319, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag lill särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 9 405 000 kr.

23. Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.9, s. 299-301) föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 300 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 3 c (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att en provisorisk författning skall utfärdas för riksantikvarieämbetets anslag till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

1975/76:2304 yrkande 4 b (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 5 milj. kr. för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

1975/76:2310 yrkande 2 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag på 8 300 000 kr..

1975/76:2310 yrkande 3 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande möjligheterna att av arbetsmarknadspolitiska skäl inom ramen för finansfullmakten vidta åtgärder inom kulturminnesvården.

Utskottet. De motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta sammanhang har alla till syfte att öka de resurser som från det allmännas sida ställs till förfogande för vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Vad först beträffar motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c om utfärdande av en provisorisk författning med bestämmelser om förevarande anslag är motiveringen i korthet följande.

KrU 1975/76:35

81 Från arbetsmarknadsmyndigheternas sida har betydande insatser gjorts för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer. Efter den 1 juli 1973 har emellertid vårdinsatserna i form av beredskapsarbeten minskat väsentligt därför att arbetsmarknadsstyrelsen då återgick till att endast ge normalbidrag om 33 procent till kommunala och enskilda beredskapsarbeten. Tidigare hade man tillämpat en friare bidragsgivning som även kunde ta hänsyn till kulturhistoriska angelägenhetsskäl. Bidragsgivningen till beredskapsarbeten regleras av 96 § arbetsmarknadskungörelsen. Enligt denna får statsbidrag i fråga om arbete till vilket statsbidrag får beviljas enligt särskild författning utgå efter de grunder som anges i denna författning. Om bestämmelser om bidrag ur nu förevarande anslag meddelas i en författning, vilket inte är fallet f. n., och om denna författning medger bidrag enligt en högre procentsats än 33 procent, skulle denna högre procentsats kunna komma i fråga även för bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att regeringen nyligen beslutat tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I direktiven för de sakkunnigas arbete uppmärksammas även det problem som föranlett nu ifrågavarande motionsyrkande. Det heter vidare i direktiven att de grundläggande mål som fastställts för den statliga kulturpolitiken skall vara utgångspunkten för de sakkunnigas arbete. De sakkunniga bör överväga vilka slag av ekonomiska insatser från olika parters sida som behövs för att det brett formulerade bevarandemålet skall kunna uppnås när det gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredningsuppdraget avser bl. a. principerna för samhällets stöd och konkreta förslag till tekniska lösningar. Med hänsyn till det utredningsarbete som förestår avstyrker utskottet motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c.

I motionen 1975/76:2310 uttalas att de resurser som riksdag och regering förfogar över för att motverka arbetslöshet, bl. a. inom den s. k. f i n a n s - fullmakten med fördel bör kunna användas för insatser inom kulturminnesvården. Motionärerna önskar att riksdagen framhåller angelägenheten av att så sker.

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 milj. kr. En redovisning för hur detta bemyndigande, den s. k. finansfullmakten, utnyttjats har lämnats i propositionen 1975/76:100 (bil. 1 Finansplanen).

Finansfullmakten får f. n. användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten samt för utgifter för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. För nästa budgetår har föreslagits att fullmakten skall få an -

6 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

vändas även för utvidgning av existerande bidragsgivning till näringslivet och bostadssektorn. Med hänsyn främst till denna vidgning av användningsområdet har fullmakten samtidigt föreslagits höjd till 1 500 milj. kr.

Riksdagen har den 11 mars 1976 bifallit regeringens förslag beträffande finansfullmakten för nästa budgetår.

Som påpekats i motionen 1975/76:2310 har regeringen möjlighet att utnyttja finansfullmakten även beträffande objekt inom gruppen fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader, givetvis under förutsättning att arbetsmarknadsmässiga skäl och övriga förutsättningar, exempelvis i fråga om projekteringsläget för arbetet, föreligger. Vad motionärerna önskar är inte någon utvidgning av finansfullmaktens användningsområde utan en meningsyttring från riksdagens sida att regeringen vid utnyttjande av fullmakten bland de objekt som kommer i fråga i möjligaste mån bör ta med även objekt inom nyssnämnda grupp.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna i denna fråga men vill framhålla att möjligheten att utnyttja finansfullmakten på det av motionärerna önskade sättet i realiteten i väsentlig mån beror på om kulturminnesvårdens företrädare och andra intressenter kan få fram objekt som lämpligen kan ingå i den objektsreserv som alltid behöver finnas för att finansfullmakten skall kunna användas på det sätt som är avsikten, dvs. för snabba insatser som är önskvärda av arbetsmarknadsskäl. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

I propositionen föreslås en anslagshöjning om 740 000 kr. Det verkliga medelsbehovet är mångdubbelt större framhålls det i motionen 1975/76:2310. Anslaget bör därför enligt motionärernas mening höjas med ytterligare 5 milj. kr. Även i motionen 1975/76:2304 föreslås en höjning av anslaget, dock med ett lägre belopp nämligen 1,7 milj. kr. över regeringens förslag.

Utskottet, som ånyo får erinra om det utredningsarbete i fråga om formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som nu förestår, ansluter sig till den i propositionen gjorda anslagsberäkningen och avstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 b och 1975/76:2310 yrkande 2.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c om utfärdande av en provisorisk författning för riksantikvarieämbetets anslag till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utnyttjande av finansfullmakten för åtgärder inom kulturminnesvården.

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 och med avslag på motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 b och 1975/76:2310 yrkande 2 till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 3 300 000 kr.

24. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.10, s.

301-305) och hemställer

att riksdagen till Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 15 810 000 kr.

25. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Utställningar samt underhåll

och ökande av samlingarna m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.11, s.

306-308) och hemställer

att riksdagen till Statens konstmuseer: Utställningar samt underhåll och ökande av samlingarna m. m. för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 729 000 kr.

26. Anslagsberäkning: Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.12, s.

308-310) och hemställer

att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 506 000 kr.

Stockholm den 20, 22 och 27 april 1976

På kulturutskottets vägnar

LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c). Andersson i Lycksele (s), Leander (s). Sundman (c), Green (s), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Eriksson i Ulfsbyn (c). Sörenson (s), fru Mogård (m), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Diesen (m), fru Jordan (s), fru Nordlander (vpk) och herr Wikström (fp).

Vid punkterna 7-9 ersattes herr Green (s) av fru Rönnung (s).

KrU 1975/76:35

84 Reservationer

1. vid punkten 1 (Kulturpolitiskt reformarbete) beträffande de kulturpoliliska insatsernas inriktning på barn och ungdom av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”De uttalanden” och på s. 20 slutar med "yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att insatser för barn och ungdom planmässigt inordnas i kulturpolitiken. Skolans stora betydelse som kulturfaktor har emellertid inte kommit till uttryck i den hittillsvarande kulturpolitiken. Utskottet anser det därför påkallat att riksdagen uttalar att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på barn och ungdom, särskilt i det obligatoriska skolväsendet. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:2305 yrkande 3.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 3 uttalar att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning

bör inriktas på barn och ungdom särskilt i det obligatoriska

skolväsendet,

vid punkten 2 (Konstnärerna i samhället)

2. beträffande ett nytt förslag i .fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor

av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Vad först" och på s. 26 slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Vad först gäller yrkande 1 i motionen 1975/76:2305 om ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor vill utskottet erinra om att riksdagen 1972 och 1973 uttalade att det allmännas insatser för kulturskaparna i första hand bör ha formen av ersättning för utfört arbete. Utskottet finner det därför anmärkningsvärt att propositionen inte grundar sig på principen om ersättning. Det finns givetvis åtskilliga problem av juridisk och praktisk natur förknippade med införandet av ersättningsprincipen, men den tid som förflutit efter riksdagens uttalanden borde enligt utskottets mening ha medgivit att dessa problem fött en lösning i propositionen. Utskottet finner därför att riksdagen bör begära att regeringen utan ytterligare dröjsmål framlägger ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor. Utskottet tillstyrker därför yrkande 1 i motionen 1975/76:2305.

dels utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 1 begär att regeringen utan ytterligare dröjsmål lägger fram ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor, vilket grundar sig på riksdagens uttalande 1972 och de i motionen angivna principerna.

KrU 1975/76:35

3. beträffande en inventering av möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Med anledning” och slutar med "alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

Med anledning av yrkande 2 i motionen 1975/76:2305 vill utskottet framhålla vikten av att konkreta förslag för att öka försörjningsmöjligheterna för kulturskapare läggs fram. Utskottet anser att riksdagen bör uttala att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för konstnärer. Motionen 1975/76:2305 yrkande 2 tillstyrks sålunda.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 2 uttalar att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,

4. beträffande./^//)ägor för en urholkning av upphovsrätten av herr Andersson i Lycksele (s), herr Leander (s), herr Green (s), fru Johansson i Uddevalla (s), herr Sörenson (s) och fru Jordan (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Vad först” och på s. 29 slutar med ”för regeringen" bort ha följande lydelse:

Med anledning av de farhågor för en urholkning av upphovsrätten som ligger bakom motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 får utskottet erinra om vissa uttalanden i direktiven förden i det föregående omnämnda översynen av upphovsrättslagstiftningen. Det framhålls i dessa direktiv att en allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. En viktig målsättning bör vara att den upphovsrättsliga lagstiftningen utformas så att den i den praktiska tilllämpningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Den individuella upphovsrätten måste alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. I direktiven betonas vidare att förekomsten av ett internationellt rättssystem, som omfattar ett mycket stort antal stater, är av betydande värde för det internationella kulturutbytet och för skyddet av upphovsmännens intressen i främmande länder. Det bör inte komma i fråga att man bryter sig ur detta system. I överensstämmelse härmed bör den aktuella översynen syfta till att undersöka vilka ändringar som kan göras inom ramen för nu gällande internationella konventioner.

Otvivelaktigt har den nu gällande upphovsrätten mycket stor betydelse när det gäller att garantera kulturarbetarna rimlig ersättning för deras arbete. Här som på andra områden medför emellertid utvecklingen behov av ändringar i äldre rättsregler. Det finns därför starka skäl för den översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen som nyligen beslutats. Utskottet kan

KrU 1975/76:35

mot bakgrund bl. a. av de nyss redovisade uttalandena i direktiven för översynen inte finna att det föreligger något behov av att riksdagen gör ett uttalande av den i ifrågavarande motioner angivna innebörden. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5.

dets att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 om uttalanden av riksdagen angående upphovsrättens innehåll,

5. beträffande farhågor för en urholkning av upphovsrätten av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Vad först" och på s. 29 slutar med "för regeringen" bort ha följande lydelse:

Den konstnärliga upphovsrätten skall fylla flera viktiga uppgifter. Den skall skydda konstnären mot exploatering och säkra honom/henne en rimlig arbetsersättning. Den skall också stödja kampen för konstnärernas integritet gentemot det samhälle de skildrar eller kritiserar, dvs. kampen för yttrandeoch tryckfrihet.

Den aktuella uppgiften är inte enbart att skydda den konstnärliga upphovsrätten, utan att utvidga den och säkra dess praktiska tillämpning. Detta måste ske under de konkreta förhållandena i dagens samhälle, där kommersialiseringen spelar en tilltagande roll inom kultursektorn. Koncentrationen och monopoliseringen ökar här liksom inom andra områden. Storfinansen har slagit under sig avgörande delar av medvetandeindustrin. De stora internationella koncernernas verksamhet spelar en allt större roll.

Den kultur som dominerar under monopolkapitalismen antar alltmer karaktären av industriell bearbetning och direkt exploatering av arbetarklassens och medelklassens fritid. Den härskande kulturen är inte längre vad man kan kalla "konstkulturen" utan den monopolkapitalistiska "massproduktionskulturen”. Denna har s. k. lönsamhet och profit som sina kriterier. Den är ointresserad av kvalitet, den gör inte anspråk på att tillfredsställa reella behov hos människor, dess legitimering är att den ger vinst och att dess reklam är framgångsrik.

Monopolkapitalets massproduktionskultur uppköper, missbrukar och vanställer konstnärliga arbetsprodukter. Upphovsrätten måste gälla inte endast betalning utan även bestämmanderätt över kulturprodukternas användning. Den konstnärliga upphovsrätten måste ges en reell innebörd.

Viktiga delar av kulturen är delar av statsapparatens verksamhetsområde under monopolkapitalismen. Radio, TV, teatrar, bibliotek, museer är institutioner som spelar en allt större roll för den del av klasskampen som kulturpolitiken utgör. Dessa kulturinstitutioner är i dag delar av en apparat för reproduktion av den härskande ideologin, men formellt är de underställda

KrU 1975/76:35

den lagstiftning som reglerar fri- och rättigheter i den borgerliga demokratin. På dessa institutioner görs ständiga försök att tysta kritiska röster i namn av opartiskhet och neutralitet. Detta är i själva verket försök att begränsa yttrande- och tryckfriheten. Även i kampen mot dessa tendenser är den konstnärliga upphovsrätten ett vapen.

I konstnärernas kamp för ersättning för nyttjande av utfört arbete och för en tillräcklig sådan arbetsersättning spelar upphovsrätten en viktig roll. Kraven om utställningsersättning och visningsersättning bör ställas in i detta perspektiv. Kulturarbetarnas rätt till verkliga förhandlingar om avtal om arbetsersättning bör uttryckligen fastslås.

Sådana förhandlingar kan - såsom erfarenheten redan visat - också gälla kollektiva avtal varigenom motparter fått generell tillgång till vissa kulturprodukter. Delvis står detta i samband med de ökade möjligheterna att utnyttja upphovsrättsliga verk som skapats genom den tekniska utvecklingen. Denna utveckling är ett av motiven för en översyn av upphovsrättslagstiftningen.

Någon motsättning mellan konstnärernas intresse av en reell upphovsrätt och en progressiv kulturpolitik finns inte. I bådas intresse ligger att de konstnärliga arbetsprodukterna når en så vid krets som möjligt och att kulturarbetarna får en tillfredsställande ersättning för sina arbetsinsatser samt skyddas mot exploatering av inhemska och internationella monopol. I bådas intresse ligger att kampen för yttrande- och tryckfrihet förstärks.

De anförda synpunkterna vilkas framförande i detta sammanhang föranletts av motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört angående den konstnärliga upphovsrätten,

vid punkten 3 (Bidrag och ersättningar)

6. beträffande frågan om vilket organ som skall besluta angående fördelning av inkomstgarantier för konstnärer av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Sorn framgått" och slutar med "yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Som framgått av det föregående har det förutsatts i propositionen att beslut om tilldelning av inkomstgaranti t. v. skall fattas av regeringen. I motionen 1975/76:2305 yrkas att riksdagen beslutar att ansvaret för fördelningen av inkomstgarantier i stället skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden. Denna uppfattning har även framförts av kulturrådet. Ut -

KrU 1975/76:35

skottet ansluter sig till den i motionen uttalade uppfattningen i denna fråga och tillstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 7.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 7 uttalar att ansvaret för fördelningen av de föreslagna inkomstgarantierna för konstnärer skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden,

7. beträffande utställningsersättning dt konstnärer av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Med anledning” och på s. 38 slutar med "till anslagsfrågan" bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionsyrkandena om mer omfattande åtaganden från statens sida avseende utställningsersättning än vad som föreslås i propositionen får utskottet anföra följande. Utskottet ställer sig helt bakom principen att konstnärerna bör ersättas för sin medverkan i utställningar. Utskottet delar också den i olika sammanhang framförda uppfattningen att ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning skall kunna realiseras. Svårbedömda frågor som rör bl. a. avgränsningen av de statliga åtagandena samt problem av organisatorisk och praktisk natur gör det dock inte möjligt för utskottet att nu uttala sig för ett generellt bidragssystem för utställningsersättningar.

Statens kulturråd har emellertid presenterat ett förslag till statsbidrag för ersättning i samband med offentlig utställning som kommun själv driver eller stöder. Enligt detta bör bidraget handhas av statens kulturråd och utgå i efterhand till kommun som förskotterat utställningsersättning till konstnären. Kommunerna förutsätts normalt också svara för viss del av utställningse rsättningen.

I motionerna 1975/76:2304 och 1975/76:2305 uttalas att man bör ta fasta på kulturrådets förslag. I båda motionerna föreslås också anvisande av medel för ändamålet redan för nästa budgetår. Utskottet delar motionärernas uppfattning i principfrågan och tillstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda motionerna såvitt nu är i fråga. Utskottet återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

Om riksdagen bifaller vad utskottet nu förordat blir motionerna 1975/76:2309, såvitt gäller utställningsersättning, och 1975/76:2310 yrkande 4 tillgodosedda. Även yrkande 2 i motionen 1975/76:2308 mister i viss mån sin aktualitet i vad gäller utställningsersättning. Denna motion syftar dock till en utställningsersättning av större räckvidd, ett önskemål som för övrigt framförts i flera motioner men inte föranlett någon särskild hemställan. Utskottet anser att erfarenheten av det bidrag till kommunalt stödd utställningsverksamhet som förordas av utskottet bör kunna ge vägledning för överväganden om vidgade statliga åtaganden på området. Det framstår

KrU 1975/76:35

nämligen som angeläget att ramen för elen utställningsverksamhet som kan komma i fråga för ulställningsersättning vidgas till att omfatta åtminstone också de utställningar som arrangeras av konstföreningar anslutna till Sveriges konstföreningars riksförbund. Denna fråga torde för övrigt komma att aktualiseras såväl av konstnärernas fackliga organisationer som från berörda utställningsarrangörers sida. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte uttala sig för någon särskild utredning beträffande den konkreta utformningen av utställningsersättning och således avslå yrkande 2 i motionen 1975/76:2308 såvitt nu är i fråga. Även yrkande 1 i samma motion avstyrks såvitt gäller utställningsersättning.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, uttalar att statsbidrag från och med budgetåret 1976/77 skall utgå till utställningsersättning åt konstnärer i enlighet med vad utskottet förordat,

b. avslår motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 om utställningsersättning åt konstnärer,

8. beträffande utställningsersältnin,g dt konstnärer av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Med anledning” och på s. 38 slutar med "till anslagsfrågan” bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionsyrkandena att ersättning för nyttjande skall fastslås som princip för statens insatser för konstnärer och om mer omfattande åtaganden från statens sida avseende utställningsersättning än vad som föreslås i propositionen får utskottet anföra följande. Utskottet ställer sig helt bakom kravet om ersättning för nyttjande av utfört arbete som princip för statens insatser för kulturarbetarna. Det kan erinras om att i det av Konstnärernas Riksorganisation, KRO, utformade fackliga och kulturpolitiska programmet ställs krav om såväl utställningsersättning som visningsersättning.

Utställningsersättning bör enligt KRO utgå när konstnären ställer sina arbeten till allmänhetens förfogande genom utställning. Denna ersättning är motiverad därför att publiken på en utställning tar del av ett samlat arbetsresultat jämfört med offentliga framträdanden inom andra konstarter. Den skall inte relateras till eventuell försäljning. Villkoren skall regleras genom avtal med utställningsarrangörerna. Staten bör i detta sammanhang genom bidrag underlätta för parterna att träffa avtal.

De problem som kan föreligga när det gäller den konkreta utformningen

KrU 1975/76:35

av principen om utstäilningsersättning bör enligt utskottets mening snabbutredas av regeringen i samråd med konstnärernas fackliga organisationer. Vad utskottet nu anfort med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

I konsekvens med den ståndpunkt utskottet nu intagit avstyrker utskottet motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, såvitt gäller principfrågan om införande av statliga bidrag på detta område från och med nästa budgetår. Utskottet återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om ersättning till konstnärer för deltagande i utställningar,

b. avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller principfrågan om statsbidrag till utstäilningsersättning åt konstnärer,

9. beträffande kommunernas skyldigheter med avseende på utställningslokaler samt ateljéer och verkstäder för konstnärer av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Med anledning” och slutar med ”1975/76:2308" bort ha följande lydelse:

En viktig del av konstnärernas verksamhet redovisas i utställningsform. Ändamålsenliga utställningslokaler utgör en förutsättning för denna redovisning. Kravet på kommunala utställningslokaler har länge förts fram av konstnärernas organisationer. Målsättningen bör vara minst en utställningslokal i varje kommun, varvid staten förutsätts lämna bidrag till verksamheten.

Även behovet av ändamålsenliga arbetslokaler för den konstnärliga verksamheten i form av ateljéer och verkstäder är stort. Kommunerna måste i sin byggnadsplanering ta hänsyn till detta behov. En stor del av det äldre ateljébeståndet har försvunnit genom sanering. Kostnaderna för nybyggda ateljéer överstiger ofta konstnärernas betalningsförmåga. Statliga och kommunala subventioner bör utgå till ateljéer och verkstäder.

Med hänvisning till det sagda tillstyrker utskottet yrkandena 4, 5 och 6 i motionen 1975/76:2308.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena 4, 5 och 6 beslutar

a. att uttala att varje kommun bör svara för minst en utställningslokal för konst,

b. att hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning och drift av kommunala utställningslokaler för konst,

c. att uttala att kommunerna i sin byggnadsplanering bör ta hänsyn till behovet av ateljéer och verkstäder för konstnärer,

10. beträffande dokumentation som krav för stöd till sceniskt verk av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "De riktlinjer" och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Av regeringen utfärdade bestämmelser om stöd åt svenskt sceniskt verk är för närvarande meddelade i regleringsbrev. Utskottet har erfarit att regeringen i stället kommer att meddela generella regler om dramatikerersättning i en förordning. Utskottet delar kulturrådets och motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att verken finns nedtecknade eller på annat sätt dokumenterade. Krav på dokumentation som villkor för att ett verk skall vara berättigat till ersättning bör därför införas i förordningen. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:2305 yrkande 10.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 10 uttalar att dokumentation av sceniskt verk bör krävas för att s. k. dramatikerersättning skall utgå.

vid punkten 4 (Särskilda åtgärder för bildkonsten)

11. beträffande procentregeln av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet har” och på s. 45 slutar med ”i vardagsmiljön" bort ha följande lydelse:

Principen om uppdrag och arbete åt de utövande konstnärerna i enlighet med samhällets kulturella behov ligger till grund för idén om en procentregel för konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader. Procentregeln innebär ett fastställande av att konsten är en organisk beståndsdel av den nya miljö som formas i samhället. Den tryggar samtidigt ett visst minimum av arbetsuppgifter åt konstnärerna.

Utskottet delar den i motionen 1975/76:2308 framförda åsikten att procentregeln bör bli riktningsgivande beträffande anslagen till konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader (yrkande 3). Denna regel gäller nybyggnation. För äldre och förhyrda lokaler bör särskilda medel anvisas. Procentregeln bör utvidgas så att en viss procent till konstnärlig utsmyckning

KrU 1975/76:35

ingår i de statliga bidrag för offentliga byggnader såsom skolor och sjukhus till vilka kommuner och landsting är berättigade.

Utskottet vill understryka det angelägna i att de miljöskapande och konstnärliga insatserna kommer in redan på projekteringssladiet. Detta bör emellertid inte utgöra något hinder för tillämpning av procentregeln.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 3 beslutar att procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen till konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader,

12. beträffande reserverande av viss del av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. för särskilda konstinköp av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Utskottet har” och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att de aktuella organisationerna vid ett flertal tillfällen erhållit särskilda medel för konstförvärv. Utskottet anser dock inte att detta förhållande bör innebära att en viss summa av anslaget specialdestineras till dessa organisationer. Lokaler utanför det statliga området bör inte inta en särställning i förhållande till statliga lokaler för vilka staten påtagit sig ett direkt ansvar för konstnärlig utsmyckning. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 12.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 12 uttalar att den i propositionen förutsatta uppdelningen av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. så att I milj. kr. reserveras för särskilda konstinköp inte bör komma till stånd.

13. vid punkten 5 (Statens konstmuseer) beträffande frågan huruvida nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendent och chef för statens konstmuseer av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Regeringen bör" och slutar med "nya myndigheten” bort ha följande lydelse:

Organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer föreslog i betänkandet "Statens konstmuseer” att till chef och överintendent för myndigheten Statens konstmuseer borde utses chefen för nationalmuseet. I motionen 1975/76:2306 föreslås att nationalmuseets chef skall vara självskriven överintendent och chef för den nya myndigheten. Utskottet ansluter sig till motionärens uppfattning och tillstyrker således motionen.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och med bifall till motionen 1975/76:2306 dels godkänner de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet som angetts i propositionen, dels bemyndigar regeringen att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för nationalmuseet, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent med beteckningen p.

vid punkten 6 (Riksutställningar)

14. beträffande Riksutställningars roll i utställningsverksamheten i landet av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att den del av motiveringen till utskottets hemställan under 1 på s. 51 som börjar med ”Att Riksutställningars” och slutar med ”visst utvecklingsarbete” bort ha följande lydelse: Att

Riksutställningars huvuduppgift är att fungera som service- och samarbetsorgan innebär enligt utskottets mening att den egna produktionen bör vara av avsevärt mindre omfattning än propositionen förutsätter. Sociologiska undersökningar och pedagogiska experiment bör överföras till andra institutioner. Om Riksutställningar skall engageras i samhällsfrågor

o. d. bör ett särskilt anslag inrättas för detta ändamål. Sådana utställningar bör inte belasta kulturanslag.

15. beträffande omfattningen av Riksutställningars verksamhet av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser alt

dels den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 52 slutar med "anslagsbeloppets storlek" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om Riksutställningars verksamhet tillstyrker utskottet motionen 1975/76:2305 yrkande 14 såvitt gäller principfrågan om den i motionen föreslagna reduktionen av anslaget. Utskottet återkommer under punkt 20 till frågan om själva anslagsbeloppets storlek.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande omfattningen av Riksutställningars verksamhetsområde med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på propositionen 1975/76:135 i motsvarande del uttalar att detta skall preciseras i enlighet med de i motionen anförda synpunkterna,

16. beträffande sammansättningen av Riksutställningars styrelse av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

KrU 1975/76:35

dels den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Med anledning” och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Med anledning härav får utskottet anföra att det är viktigt att konstnärliga synpunkter gör sig gällande i Riksutställningars styrelse. Utskottet anser att sådana synpunkter bäst kan framföras av representanter för konstnärerna själva. Utskottet anser därför att konstnärsrepresentation i Riksutställningars styrelse ter sig naturlig och tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2305 yrkande 13.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 13 uttalar att konstnärerna bör vara representerade i Riksutställningars styrelse.

vid punkten 7 (Regional kulturminnesvård och museiverksamhet)

17. beträffande utfärdande av föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Vad först” och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:

Vad först gäller frågan om samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården delar utskottet den i motionen 1975/76:2305 uttalade uppfattningen att klarhet måste skapas i samarbetsfrågorna. Ett stort antal remissinstanser har förordat ett organiserat samarbete och betonat behovet av föreskrifter för detta samarbete. Utskottet instämmer i dessa synpunkter och anser att riksdagen bör uttala att föreskrifter för samarbetet bör utfärdas. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2305 yrkande

15.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 15 uttalar att föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården bör utfärdas.

18. beträffande ansvarsfördelningen på kulturminnesvårdens område mellan länsstyrelsen och landsantikvarien/länsmuseet av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Även i” och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Även i fråga om ansvarsfördelningen finner utskottet det riktigt att man avvaktar någon tids erfarenhet innan föreskrifter meddelas i arbetsordning respektive statsbidragsförordning. Med anledning av motionen

KrU 1975/76:35

1975/76:2310 yrkande 1 vill utskottet framhålla att som riktlinjer härvidlag måste gälla de uttalanden riksdagen gjort i samband med att beslut fattades om den nya regionala organisationen för kulturminnesvården (KrU 1974:15). Riksdagen uttalade att landsantikvarien/länsmuseet borde behålla sina viktiga uppgifter som remiss- och kontaktorgan till länsstyrelsen och genom sin fria ställning samtidigt ha goda möjligheter att vid sidan av det museala och vetenskapliga arbetet bedriva en informativ och opinionsbildande verksamhet samt lämna kommunerna hjälp i kulturvårdsarbetet. Organisationsförändringarna skulle inte innebära att landsantikvarien/länsmuseet i ekomiskt hänseende eller på annat sätt fick sämre möjligheter att arbeta inom kulturminnesvården. Detta underströks ytterligare av riksdagens uttalanden om att omorganisationen inte skulle få leda till att särskilda kulturminnesenheter inrättades vid länsstyrelserna.

Utskottet som finner det angeläget att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis har självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården tillstyrker motionen 1975/76:2310 yrkande 1.1 detta sammanhang vill utskottet även erinra om att utskottet i betänkandet 1975/76:29 förutsatt att ett förslag om ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna kommer att läggas fram för riksdagen vid nästa riksmöte. Detta bör enligt utskottets mening komma att innebära en förstärkning av det statliga stödet för att länsmuseerna skall kunna fullgöra sina viktiga funktioner inom kulturminnesvården.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2310 yrkande 1 uttalar att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som anförts i motionen,

vid punkten 10 (Litteraturstöd)

19. beträffande stöd till nyutkommen svensk facklitteratur av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Vid utformningen” och på s. 62 slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Det litteraturstöd varom riksdagen fattade beslut våren 1975 har ännu bara fungerat under en kort tid och det är följaktligen för tidigt att ännu kunna dra några bestämda slutsatser. Det föga kostnadskrävande stödet tycks emellertid ha haft en gynnsam effekt på bokpriserna. Tilläggas bör dock att priset för böcker alltjämt är alldeles för högt. Stödet bör således bli större. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till frågan om stödets framtida och mera permanenta utformning, så snart den beslutade stödordningen har fungerat under en tillräckligt lång tid för att en utvärdering skall kunna ske.

KrU 1975/76:35

96 Redan vid riksdagsbehandlingen förra året pekades emellertid på att bland annat facklitteraturen hade givits en helt otillfredsställande behandling i propositionen och att det inte fanns något skäl att utestänga denna viktiga litteralurkategori från statligt stöd. Trots att enligt direktiven gränsdragningen mot rapport- och debattböcker inte skulle vara rigorös, innebar beslutet att fackböckerna i stort sett blev uteslutna från stöd.

Enligt utskottets mening är det angeläget att litteraturstödet omedelbart utvidgas till att omfatta även facklitteratur såsom föreslås i motionen 1975/76:316 yrkande 1 och 2. Enligt uppskattning skulle antalet boktitlar med statligt stöd behöva ökas med omkring 200 per år för att också kunna täcka nyutkommen svensk facklitteratur.

Utskottet avstyrker däremot motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena la, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse: att riksdagen

a. med bifall till motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 beslutar att stödet till nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna skall utvidgas till att omfatta även nyutkommen svensk facklitteratur samt att antalet stödsubventionerade titlar i samband därmed skall höjas från 400 till 600,

b. avslår motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet.

20. beträffande .förslag lill riksdagen våren 1977 angående ändringar och förbättringar av litteraturstödet av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Vid utformningen" och på s. 62 slutar med "yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Vid utformningen av det litteraturstöd varom beslut fattades av riksdagen våren 1975 framhölls det uttryckligen att den litteraturstödjande verksamheten måste få prägel av försöksverksamhet. Effekten av införda stödformer måste noggrant studeras, ytterligare stödbehov uppmärksammas och förbättringar av stödsystemen övervägas. Det uttalades vidare att statens kulturråd i sitt arbete med att följa utvecklingen på bokmarknaden särskilt borde uppmärksamma behovet av ytterligare stöd åt facklitteraturen (KrU 1975:12, reservation 1).

Utskottet som med det nu sagda velat erinra om bakgrunden till förra årets beslut om litteraturstöd finnér inte att det i dagens läge finns underlag för ett beslut i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motionen 1975/76:316. Ytterligare erfarenheter av litteraturstödet i dess helhet bör avvaktas och utskottet avstyrker därför motionen i denna del. Utskottet återkommer under punkten 21 i det följande till yrkande 3 i motionen.

KrU 1975/76:35

97 Till grund för de i det föregående redovisade yrkanden i fråga om litteraturstödet som lagts fram i motionen 1975/76:2304 ligger en bestämd uppfattning om att hittills vunna erfarenheter motiverar att riksdagen redan nu begär förslag till förbättringar och - i vad gäller facklitteratur samt översättningar av utländsk skönlitteratur - utvidgningar av stödet.

Utskottet anser att redan vunna erfarenheter klart stöder den i denna motion, liksom i motionen 1975/76:2305, uttalade uppfattningen att litteraturstödet inte fått den effekt som åsyftades med förra årets riksdagsbeslut. Utgångspunkten för det statliga litteraturstödet måste vara att god litteratur bör göras tillgänglig för fler människor, dels genom att utgivningen får tillräcklig bredd, dels genom att allmänheten har möjlighet att enkelt - via lån eller köp - få tag i bra böcker. Detta förutsätter i dagens läge ett brett statligt litteraturstöd vars viktigaste komponent måste utgöras av ett generöst stöd till den nya svenska skönlitteraturen. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att den treåriga försöksperiodens slut avvaktas innan uppenbara brister i litteraturstödet rättas till. Statens kulturråd bör därför få i uppdrag att göra en utvärdering av stödet till ny svensk skönlitteratur och lägga fram förslag om ändringar och förbättringar i sådan tid att ett regeringsförslag kan föreläggas riksdagen våren 1977.

Vad därefter beträffar stödet till översättning av utländsk skönlitteratur är det uppenbart att det selektiva stödet till ca 75 titlar årligen är helt otillräckligt. Förslag om ett generellt stöd -1, ex. i form av en stödköpsanordning - bör därför såsom föreslås i motionen 1975/76:2304 föreläggas riksdagen nästa år.

Förslag om att det införs någon form av biblioteksersättning till förlagen har närmare utvecklats i samma motion. Utskottet finner förslaget värt att närmare prövas. Det bör såsom motionärerna förordat uppdras åt statens kulturråd att överväga frågan och lägga fram förslag till konstruktion av en sådan ersättning.

Utskottet har ovan avstyrkt ett förslag om att riksdagen nu fattar beslut i fråga om utvidgat stöd till facklitteraturen. Detta innebär inte att utskottet anser det nuvarande stödet tillfredsställande. Förhållandena när det gäller utgivning av facklitteratur visar entydigt på ett behov av utökat stöd. En kartläggning av facklitteraturens situation bör göras av statens kulturråd som bakgrund till ett förslag om utformningen och omfattningen av ett starkt vidgat stöd.

Vad slutligen beträffar frågan om stöd till utgivning av ett nytt svenskt uppslagsverk bör riksdagen begära att en arbetsgrupp snarast tillsätts för att utreda denna fråga och framlägga förslag till åtgärder.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge till känna för regeringen vad utskottet med anledning av motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 anfört om litteraturstödet.

7 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse: att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om stöd till utgivning av svensk facklitteratur,

b. med anledning av motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om litteraturstödet.

vid punkten 11 (Bokhandeln)

21. beträffande förslag till riksdagen våren 1977 angående bokhandelns situation av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Med det” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Med det nu anförda har utskottet i väsentlig mån gett sitt stöd åt synpunkter i motionerna. Inte minst med hänsyn till de ogynnsamma konsekvenser den i det följande tillstyrkta massmarknadsutgivningen av skönlitteratur kan komma att få för boklådornas situation är det väsentligt att det nyssnämnda utredningsarbetet kommer i gång med det snaraste och bedrivs skyndsamt med sikte på att förslag till statliga åtgärder skall kunna föreläggas nästa riksmöte. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1354 och 1975/76:2310 yrkande 8 samt med bifall till motionen 1975/76:2304 yrkande 1 e begär att regeringen våren 1977 för riksdagen lägger fram en utredning och därpå grundat förslag angående bokhandeln och antikvariaten enligt vad utskottet förordat,

22. beträffande förstatligande av AB Pressbyrån av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "Utskottet avstyrker” och slutar med "(yrkande 15)” bort ha följande lydelse:

I bokdistributionen kan och bör kioskförsäljningen spela en viktig roll. Litteraturutredningen ägnade stor uppmärksamhet åt denna fråga, dock utan att föreslå några åtgärder. Ledamoten Stellan Arvidson tog upp frågan om kioskförsäljningen i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande och föreslog en kommunalisering av kioskväsendet, vilket skulle knytas till en kommunalägd bokhandel. Pressbyrån, som har det i särklass mest vittförgrenade försäljningsnätet inom boksektorn, har i dag en så betydelsefull

KrU 1975/76:35

roll i bokdistributionen att ett samhälleligt ägande är motiverat. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen i enlighet med yrkande 15 i motionen 1975/76:2308 hos regeringen begär att Pressbyrån förstatligas, detta bl. a. som ett viktigt led i arbetet för den breda spridning av god litteratur som ett massmarknadsförlag skall tjäna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 15 hos regeringen hemställer om förslag om förstatligande av AB Pressbyrån.

23. vid punkten 12 (Massmarknadsförlag) beträffande riktlinjer för massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur m. m. av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 69 slutar med ”yrkande 12 och 13” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att ett massmarknadsförlag kan spela en kulturpolitisk roll om det inte enbart utformas med tanke på nya distributionsvägar och försäljningsformer utan framför allt som ett verksamt instrument mot monopoliseringen inom bokproduktionen.

Massmarknadsförlaget bör därför i första hand samarbeta med folkrörelseanknutna förlag samt progressiva småförlag. Detta samarbete bör dels ta formen av en representation i utgivningsrådet/styrelsen, dels av initiativ till utgivning såväl från förlagens som från utgivningsrådets sida. Det är också angeläget att författarna är representerade i styrelsen/utgivningsrådet.

En tydlig markering av samarbetet med ovan nämnda förlagstyper på bekostnad av ett samarbete med storförlagen är desto viktigare som det ligger i massmarknadsförlagets idé att utgivningen måste öka i omfattning för att effekten inte enbart skall bli marginell. Även om de progressiva småförlagen i dag endast har en begränsad utgivning av sådan typ som lämpar sig för massmarknadsutgivning kan massmarknadsförlagets kommande expansion bli ett hot mot småförlagens möjligheter att i framtiden inrikta sin utgivning på folkbokserier.

För att stödja de redan i dag hårt trängda småförlagen anser utskottet inom ramen för det nu befintliga litteraturstödet det nödvändigt dels med en höjning av den summa som är avsatt för kreditgaranti till förlagen, dels en förändring av författningen så att det statliga garantilånet kan avse 100 procent av lånebeloppet, dels en bidragskonstruktion som är möjlig att utnyttja för icke-kommersiella förlag (t. ex. Författares bokmaskin) såsom föreslås i motionen 1975/76:2308 yrkandena 12 och 13.

Framför allt vill emellertid utskottet peka på att en utvidgning av litteraturstödet i dess nuvarande form gagnar småförlagens utgivning. Det är sålunda angeläget med en utvidgning av stödet till facklitteratur såsom föreslagits i den av utskottet under punkt 10 behandlade motionen

KrU 1975/76:35

1975/76:316 yrkande 1 och 2. En utvidgning av stödet till facklitteraturen skulle dels gynna den svenskproducerade facklitteraturen, dels innebära ett stöd åt den typ av debattlitteratur som inte faller under kriterierna för skönlitteratur. Inte minst om det utformas som ett produktionsstöd har det möjlighet att fungera som ett reellt stöd till småförlagen.

Utskottet finner det vara av största intresse att böckerna sprids genom de kanaler Litteraturfrämjandet tidigare nyttjat och genom de nya som kan prövas hos studieförbunden och folkrörelserna. I propositionen påpekas emellertid att en satsning på nya försäljningsvägar inte får medföra att försäljningen genom bokhandel och Pressbyrån försummas. Utskottet vill, samtidigt som det framhåller vikten av detta, betona att ett förstatligande av Pressbyrån såsom föreslagits i det av utskottet under punkt 11 behandlade yrkandet 15 i motionen 1975/76:2308 synes vara en förutsättning för att den goda skönlitteraturen skall dominera kioskförsäljningen.

Den försöksverksamhet som föreslås i propositionen omfattar endast litteratur för vuxna. Utskottet vill påpeka det flagrant felaktiga i att ett massmarknadsförlag, vars styrka bl. a. ligger i att använda sig av ett icke-konventionellt distributionssystem, inte från början omfattar barn- och ungdomslitteratur. Det stora utnyttjandet av barn- och ungdomslitteratur i bibliotekens bokutlåning på arbetsplatser har visat att distributionsvägar som når föräldrar också når barnen och att det intresse för litteratur som kan väckas i ett uppsökande arbete också kan omfatta barnlitteratur. Det råder inget tvivel om att barnen utgör den mest exploaterade gruppen vad gäller det konventionella massmarknadsutbudet. Utskottet anser därför att massmarknadsförlaget redan under första försöksåret bör omfatta också en barnoch ungdomsutgivning av samma omfattning som böcker för vuxna. Om riksdagen beslutar i enlighet härmed blir syftet i motionen 1975/76:2310 yrkande 6 helt tillgodosett.

Det nu anförda innebär att utskottet avstyrker dels yrkande 17 i motionen 1975/76:2305 om avslag på propositionens förslag om inrättande av ett massmarknadsförlag, dels motionen 1975/76:2314 om att massmarknadsutgivningen skall ledas av en särskild nämnd och ske genom redan befintliga förlag.

Det synes icke utskottet riktigt att uppställa sådana villkor som anges i motionerna 1975/76:2304 yrkande 3 a och 1975/76:2310 yrkande 7 för statligt stöd till massmarknadsutgivning av litteratur. Motionernas yrkanden avstyrkes därför. Utskottet avstyrker även motionen 1975/76:2315.

Däremot anser utskottet det nödvändigt som redan sagts att de små förlagen ges ökat stöd på det sätt som föreslås i motionen 1975/76:2308 yrkande 12 och 13 och i den redan behandlade motionen 1975/76:316. Progressiva småförlag, folkrörelseanknutna förlag samt författarna bör vara representerade i massmarknadsförlagets styrelse såväl som utgivningsnämnd såsom föreslås i motionen 1975/76: 2308 yrkande 11. En viktig förutsättning för att ett massmarknadsförlag skall kunna uppfylla de ställda målsättningarna

KrU 1975/76:35

är även att en effektiv distribution möjliggöres genom förstatligande av Pressbyrån såsom krävs i motionen 1975/76:2308 yrkande 15. Utskottet anser också, såsom utvecklats i det föregående, att en barnboksutgivning av samma omfattning som den planerade utgivningen av litteratur för vuxna redan under första försöksåret skall ingå i massmarknadsförlagets verksamhet. Utskottet återkommer under punkt 22 till den i motionen 1975/76:2308 yrkande 14 för detta ändamål föreslagna anslagshöjningen.

Bemyndigandet för regeringen att ingå ett avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet om massmarknadsutgivning bör uttryckligen gälla ett avtal enligt de riktlinjer som utskottet härmed förordat.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag på det i propositionen 1975/76:135 framlagda förslaget om ett massmarknadsförlag,

b. avslår motionen 1975/76:2314 om organisationen av försöksutgivningen av massmarknadsböcker,

c. med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionen 1975/76:2310 yrkande 6, med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1975/76:2304 yrkande 3 a. 1975/76:2310 yrkande 7 samt 1975/76:2315 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur,

d. med anledning av propositionen 1975/76:135 och vad utskottet anfört bemyndigar regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet enligt de riktlinjer som utskottet förordat,

e. med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena 12 och 13 dels beslutar att förlagen, i synnerhet småförlagen, skall kompenseras genom höjning av summan för statlig kreditgaranti till 4 milj. kr. med uteslutande av kravet om bankgaranti, dels hemställer hos regeringen om inrättande av ett särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag.

24. vid punkten 17(Anslagsberäkning: Utställningsersättningar)beträffande anslagsbeloppet av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp) som - vid bifall till reservationen 7 - anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkt 3. Bidrag och ersättningar tillstyrkt de båda motionsyrkandena såvitt de gäller principfrågan om statliga bidrag till utställningsersättningar redan från och med nästa budgetår. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet yrkande 4 a i motionen 1975/76:2304 och yrkande 6 i motionen 1975/76:2305 i vad de avser medelsanvisning och hemställer

KrU 1975/76:35

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, till Utställningsersättningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag av 3 000 000 kr.

vid punkten 20 (Anslagsberäkning: Riksutställningar)

25. beträffande anslagsbeloppet av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som - vid bifall till reservationen 15 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”7 559 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkt 6 i det föregående tagit ställning till de principiella synpunkter som ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2305 om ett lägre anslag till Riksutställningar än det i propositionen föreslagna. Med hänvisning till att yrkande 14 i motionen därmed i princip tillstyrkts föreslår utskottet att riksdagen bifaller detta yrkande även såvitt gäller medelsanvisningen förbudgetåret 1976/77. Då utskottet inte i övrigt haft något att erinra mot anslagsberäkningen i propositionen bör anslaget för nästa budgetår vara 4 560 000 kr.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu är i fråga, till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 560 000 kr.,

26. beträffande en särskild medelsanvisning till vandringsutställningar och andra större tillfälliga utställningar av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Vad gäller riktlinjerna för den fortsatta verksamheten vill utskottet understryka betydelsen av de allmänt informerande och debatterande utställningar kring samhälls- och miljöfrågor samt andra allmänpolitiska problem som framställts av Riksutställningar. Det är viktigt att denna del av verksamheten också i fortsättningen ges stort utrymme. Det är också viktigt att Riksutställningar kan nå ut till alla orter i landet, så att hela befolkningen kan ta del av utställningsverksamheten. Utskottet tillstyrker därför yrkande 9 i motionen 1975/76:2308 att ett särskilt bidrag bör anvisas till Riksutställningar för vandringsutställningar och övriga större tillfälliga utställningar, avsett för museer med begränsade utställningsanslag. För detta ändamål bör för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 1 milj. kr.

KrU 1975/76:35

dets utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 9 till Riksutställningar: Vandringsutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

vid punkten 21 (Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde)

27. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till litteraturstöd av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall till reservationen 19 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Under punkt" och slutar med "förevarande anslag” bort ha följande lydelse:

Under punkt 10 i det föregående har utskottet tillstyrkt motionen 1975/76:316 yrkande 1 och 2 om en utvidgning från och med nästa budgetår av litteraturstödet till att avse facklitteratur i vidare omfattning än enligt nuvarande bestämmelser. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet yrkande 3 i samma motion om anvisande för detta ändamål av 1,7 milj. kr. under förevarande anslag.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till litteraturstöd med bifall till motionen 1975/76:316 yrkande 3, såvitt nu är i fråga, beslutar att 1,7 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall anvisas för detta ändamål,

28. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till fritt kollektivt skapande av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Utskottet är" och slutar med "således avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som statens kulturråd framhåller måste de statliga insatserna för fritt kollektivt skapande ökas kraftigt. Detta står helt i överensstämmelse med de beslut om den statliga kulturpolitiken som fattades av riksdagen 1974 och 1975. Genom amatörgrupper, mindre ensembler och fria grupper utvecklas och nydanas kulturlivet vad gäller uttrycksformer och distributionsformer. Det är angeläget att verksamheten vid centrumbildningarna inte stagnerar och att de sedan ett par år föreliggande planerna i decentraliserande riktning kan genomföras. Utskottet finner det angeläget att bidraget till fritt kollektivt skapande ökas med 3 milj. kr. utöver vad som föreslås i propositionen.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt kollektivt skapande med anledning av motionen 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8 samt med bifall till motionen 1975/76:2310 yrkande 9, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga, beslutar att 3 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall anvisas för detta ändamål,

29. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till fritt kollektivt skapande av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Utskottet är” och slutar med "således avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det svenska kulturlivet i dag är starkt präglat av de motsättningar som karaktäriserar samhället i stort. Kapitalkoncentrationen och monopoliseringstendenserna ger storfinansen ett avgörande inflytande också över kulturen. Konstnärernas verksamhet har allt svårare att få plats, deras arbetsersättningar är ofta låga och deras insatser har att konkurrera med kommersiella masskulturprodukter. Kulturarbetarnas oppositionsställning mot den kommersiella kulturens makthavare har accentuerats. Nya vägar har brutits för att sprida den progressiva, seriöst arbetande kulturen. Detta är bakgrunden till att kulturlivet i Sverige i dag rymmer en betydelsefull sektor som innefattar fria grupper och ensembler samt de olika centrumbildningarna. Genom sammanslutningar av typen Författarcentrum och Teatercentrum bedrivs ett framgångsrikt uppsökande och arbetsförmedlande arbete av och bland konstnärer. Centrumbildningarna och de fria grupperna utgör ett viktigt alternativ till monopolens masskultur. Utskottet anser det viktigt att de fria grupperna och centrumbildningarna ges ett ökat stöd så att de kan utvecklas och mera effektivt föra kampen mot monopolmakten över kulturlivet. Utskottet tillstyrker därför yrkandena 7 och 8 i motionen 1975/76:2308. Vid bifall härtill blir även yrkande 9 i motionen 1975/76:2310 i viss mån tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt kollektivt skapande med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 9 och med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena 7 och 8, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga, beslutar att 4,1 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall anvisas för detta ändamål.

KrU 1975/76:35

30. beträffande./rågan om ett i förhållande lill vadsom beräknats i propositionen ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riks/örbund av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”förslagsanslags natur” bort ha följande lydelse:

Med anledning av yrkandena i motionerna 1975/76:773, 1975/76:2307 och 1975/76:2313 beträffande bidraget till Sveriges konstföreningars riksförbund förordar utskottet en höjning av detta bidrag till 700 000 kr. nästa budgetår. Riksdagen bör av detta skäl under förevarande anslag anvisa 275 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riksförbund med anledning av motionerna

1975/76:773 och 1975/76:2307 samt med bifall till motionen

1975/76:2313, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, beslutar

att 275 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall anvisas till detta ändamål,

31. beträffande anslagsbeloppet av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c) och fru Nordlander (vpk) som anser att utskottet under 8 - vid bifall

till en eller flera av reservationerna 27, 28, 29 och 30 - bort hemställa att

riksdagen till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar det av utskottet förordade reservationsanslaget med den ändring som föranleds av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

vid punkten 22 (Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål)

32. beträffande statligt stöd till barnboksutgivning av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall till reservationen 23 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet

har” och slutar med ”ingen erinran” bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkten 12 tillstyrkt förslaget i propositionen att en massmarknadsutgivning av skönlitteratur kommer till stånd som en treårig försöksverksamhet med statligt stöd. Med hänvisning till vad utskottet i detta sammanhang anfört angående massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker tillstyrker utskottet yrkande 14 i motionen 1975/76:2308 om anvisande av 1 milj. kr. för barnboksutgivning. Till den i propositionen gjorda beräkningen av det statliga stödbehovet bör alltså fogas detta belopp.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statligt stöd till barnboksutgivning med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 14, såvitt nu är i fråga, beslutar att för detta ändamål skall under förevarande anslag beräknas 1000 000 kr.,

33. beträffande anslag lill Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet får” och slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse: Arbetarrörelsens arkiv spelar en viktig roll för att bevara och vidareföra arbetarrörelsens kulturtraditioner i vid mening. Arkivets resurser är emellertid otillräckliga för att det skall kunna fullgöra alla sina viktiga uppgifter. Utskottet anser det angeläget att Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv ges ett ökat stöd i enlighet med förslaget i motionen 1975/76:2308 yrkande 10. Utskottet tillstyrker en sådan höjning av den totala medelsramen att Arbetarrörelsens arkiv kan beviljas begärda 580 000 kr.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande frågan om bidrag till Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 10, såvitt nu är i fråga, beslutar att för detta ändamål skall under förevarande anslag anvisas 580 000 kr. och att anslagets totalsumma av denna anledning skall ökas med 210 000 kr. utöver vad som föreslagits i propositionen 1975/76:135,

34. beträffande anslagsbeloppet av fru Nordlander (vpk) som anser att utskottet under 5 - vid bifall till reservationerna 32 och 33 eller till endera av dem - bort hemställa att riksdagen till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar det av utskottet förordade reservationsanslaget med den ändring som föranleds av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

vid punkten 23 (anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader)

35. beträffande utfärdande av en provisorisk författning med bestämmelser om förevarande anslag av herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Utskottet får” och slutar med "yrkande 3 c” bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att riksdagen redan våren 1974 uppmärksammade att resurserna för bevarandet av den äldre bebyggelsemiljön inte stod i proportion till de senaste årens ambitioner

KrU 1975/76:35

på detta område. På förslag av kulturutskottet (KrU 1974:15) anhöll riksdagen om en översyn av formerna för medelstilldelningen till vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer (rskr 1974:248).

Under byggnadsvårdsåret 1975 har ytterligare accentuerats hur viktigt det är att ta till vara och levandegöra de kulturhistoriska värdena i den fysiska miljöplaneringen.

De bristande ekonomiska resurserna för vård och bevarande har därvid framträtt med full skärpa.

Mot denna bakgrund finner utskottet det beklagligt att regeringen först nyligen tillkallat sakkunniga för att göra den av 1974 års riksdag begärda översynen av medelstilldelningen. Det föreligger nämligen en allvarlig risk för att de kulturminnesvårdande synpunkterna kommer bort i det fortsatta kommunala planeringsarbetet eftersom den statliga ansvarsdelen i byggnadsvården inte kan preciseras.

1 detta läge anser utskottet det väsentligt att ansträngningar görs att öka arbetsmarknadsmyndigheternas insatser för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer. Enligt utskottets uppfattning skulle härvid en författning av det slag som förordas i motionen 1975/76:2304 vara av stor betydelse. Riksdagen bör med anledning av yrkande 3 i denna motion hos regeringen begära att en dylik författning utfärdas. Såsom åsyftas

1 motionen bör denna författning tillämpas i avvaktan på resultatet av de sakkunnigas utredningsarbete.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c hos regeringen hemställer att en provisorisk författning utfärdas för riksantikvarieämbetets anslag till vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

36. beträffande anslagsbeloppet av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Utskottet, som” och slutar med "yrkande 2” bort ha följande lydelse:

De ekonomiska resurser som stårtill förfogande inom kulturminnesvården är avgörande för de konkreta resultaten för vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. För att det principiellt värdefulla resonemang som förs i propositionen skall kunna genomföras måste anslaget höjas avsevärt utöver vad som föreslagits av regeringen. Utskottet anser att kommande generationer kommer att undandras omistliga värden om inte staten med en ökad medelstilldelning och i övrigt på ett kraftfullt sätt medverkar i kulturminnesvården. Utskottet tillstyrker yrkande

2 i motionen 1975/76:2310 om en höjning av förevarande anslag med 5

KrU 1975/76:35

milj. kr. utöver vad som föreslagits i propositionen. Vid bifall härtill blir även yrkande 4 b i motionen 1975/76:2304 tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionen 1975/76:2304 yrkande 4 b samt med bifall till motionen 1975/76:2310 yrkande 2 till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 8 300 000 kr.

37. beträffande anslagsbeloppet av herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Utskottet, som” och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den i propositionen föreslagna anslagshöjningen är helt otillräcklig. Av detta skäl föreslår utskottet i enlighet med yrkande 4 b i motionen 1975/76:2304 att anslaget för nästa budgetår höjs med totalt 2 440 000 kr., vilket är 1,7 milj. kr. mer än som föreslagits i propositionen. Vid riksdagens bifall härtill blir även yrkande 2 i motionen 1975/76:2310 i viss utsträckning tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionen 1975/76:2310 yrkande 2 samt med bifall till motionen 1975/76:2304 yrkande 4 b till Riksantikvarieämbetet: Värd och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. vid punkten I (Kulturpolitiskt reformarbete) beträffande Sveriges Radios betydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad av fru Mogård (m) och fru Diesen (m):

I motionen 1975/76:2305 konstateras att chefen för utbildningsdepartementet varken i budgetpropositionen eller i proposition 1975/76:135 berört Sveriges Radios stora betydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad. Detta måste betraktas som än mer anmärkningsvärt mot bakgrund av kulturrådets uttalade mening i frågan.

Riksdagen har emellertid nu tilldelat Sveriges Radio 35 milj. kr. utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen och därvid godtagit kulturutskottets motivering härför, nämligen behovet av vidgat utnyttjande av utomstående kvalificerade krafter samt mera genomarbetade program. Vi finner därför inte nu anledning att reservera oss till förmån för motionen 1975/76:2305 yrkande 4.

KrU 1975/76:35

2. vid punkten 10 (Litteraturstöd) beträffande frågan om utgivande av ett svenskt uppslagsverk av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c):

Behovet av en modern och omfattande encyklopedi - med flera uppslagsord än de tre större uppslagsverk som utkommit sedan mitten av 1950- talet - är stort. Erfarenheterna från såväl Sverige som de nordiska grannländerna visar att det icke längre är möjligt att utge ett sådant kvalificerat uppslagsverk med mindre staten gör betydande satsningar.

Vi vill understryka att redan förberedelsearbetena för ett uppslagsverk av antydd storleksordning tar en avsevärd tid.

Litteraturutredningen påpekar att klart lägre kostnader kan uppnås genom internationellt samarbete men att detta också leder till svårigheter. Enligt vår mening bör emellertid särskilt undersökas om inte ett nordiskt samarbete vore lämpligt inom detta område. Vi vill erinra om att sådant samarbete visat sig gynnsamt inom andra fackområden - senast vid redigering och utgivning av Litteraturens världshistoria.

3. vid punkten 21 (Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde) beträffande Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund av fru Mogård (m) och fru Diesen (m):

Vi anser att det arbete som utförs av Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund är av mycket stort värde för kulturlivet. Det är vår uppfattning att organisationerna på sikt bör jämställas i ekonomiskt hänseende. Utskottet har med den i förhållande till propositionen föreslagna höjningen av anslaget till Riksförbundet tagit ett steg mot utjämning av organisationernas ekonomiska villkor. Vi finner oss därför f. n. kunna godta utskottets förslag.

4. vid punkten 23 (Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader) av fru Mogård (m) och fru Diesen (m):

I motionen 1975/76:1979 har begärts en inventering av behovet av byggnadsvårdande åtgärder för den kulturhistoriska bebyggelsen och en prioriteringslista för de närmaste tio åren i syfte att möjliggöra en realistisk bedömning av anslagets storlek i förhållande till behovet. Vi har därför inte yrkat på anslagshöjning till kulturminnesvården för nästa budgetår. Behovet av ytterligare medel är dock obestridligt. Utskottet har med sitt tillkännagivande om fmansfullmakten enligt vår mening givit möjlighet till ökade insatser för kulturminnesvården i avvaktan på att denna inventering kommer till stånd.

KrU 1975/76:35

110 Bilaga

Skatteutskottets yttrande 1975/76:5y

över vissa yrkanden i motioner, som väckts med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3

777/ kulturutskottet

Kulturutskottet har genom beslut den 30 mars 1976 begärt yttrande från skatteutskottet över de med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 väckta motionerna 1975/76:2304 av herr Ahl* mark m. fl., såvitt avser punkterna 1 h och 3d i motionens hemställan, och 1975/76:2305 av herr Bohman m. fl., såvitt avser punkten 9 i motionens hemställan.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

I motionen 1975/76:2304 yrkas under punkten 1 h att skatteutredningen får i uppdrag att granska skatte- och avgiftssituationen för kulturarbetare och egenföretagare med likartade förhållanden och därvid särskilt överväga möjligheterna att låta sådana skattskyldiga utgöra en särskild kategori i beskattningshänseende. Vidare yrkas under punkten 3 d i samma motion att egenföretagare vid taxeringen medges avdrag i inkomstkällan rörelse för arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter. I motionen 1975/76:2305 begärs under punkten 9 att kulturskaparnas särskilda skatteförhållanden beaktas i pågående skatteutredningar.

Inkomst av yrkesmässigt bedriven konstnärlig verksamhet beskattas enligt de regler som gäller för inkomst av rörelse, dvs. enligt bokföringsmässiga grunder, vilket bl. a. innebär att hänsyn skall tas till värdet av in- och utgående lager m. m. Inkomst av mer tillfällig sådan verksamhet, som inte kan betraktas som rörelse, beskattas däremot enligt de regler som gäller för inkomst av tjänst, dvs. enligt kontantprincipen.

Skatteutskottet har i sitt betänkande SkU 1975/76:53 nyligen behandlat en motion (1975/76:973) rörande konstnärliga och litterära yrkesutövares skatte- och avgiftsförhållanden och därvid anfört följande:

Socialförsäkringsutskottet har vid sitt ställningstagande i höstas till prop1975/76:46 om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. (SfU 1975/76:17) avfärdat tanken på att införa speciella regler för konstnärliga och litterära yrkesutövare men samtidigt påpekat att reglerna om avgiftsunderlag och avgiftsfinansiering i socialförsäkringssystemet är föremål för fortsatta överväganden inom pensionskommittén (S 1970:40). Skatteutskottet vill härutöver erinra om att den från allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen höjts från 10 000 till 18 000 kr. fr. o. m. inkomståret 1976 för att bereda egenföretagama ytterligare avgiftslättnader, vilket torde vara av betydelse inte minst för de ifrågavarande yrkesutövarna. Även de av regeringen aviserade ändringarna och i motioner

KrU 1975/76:35

lil

tidigare föreslagna åtgärderna rörande egenavgifterna torde komma att eliminera vissa av de i motionen kritiserade effekterna av avgiftssystemet. - Kulturrådet har i betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället bl. a. berört frågan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas bedömning av konstnärernas deklarationer och de sociala avgifterna. Även konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) har i en skrivelse i maj 1975 till justitie-, social-, finans-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen framfört vissa synpunkter på bl. a. kulturarbetarnas skatte- och avgiftssituation. Av prop 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 framgår att kulturrådets förslag och Klys skrivelse i dessa frågor f. n. övervägs inom finansdepartememet. Givetvis kommer också företagsskatteberedningen vid sina ställningstaganden till företagsbeskattningens utformning att beakta de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas speciella förhållanden. I fråga om undantag från bokföringsmässig redovisning bör dock liksom tidigare (SkU 1974:48) framhållas att en sådan inkomstredovisning ofta är till fördel och sällan till nackdel för de skattskyldiga och att ett generellt undantag från de allmänna beskattningsprinciperna för konstnärliga och litterära yrkesutövare inte kan anses motiverat.

Av det anförda framgår att konstnärliga och litterära yrkesutövares skatteoch avgiftssituation redan är uppmärksammad i flera olika utredningssammanhang. Utskottet finner därför inte skäl tillstyrka utredningsyrkandet i motionen 1975/76:973.

Den i motionen 1975/76:2305 berörda frågan om inkomstutjämning för konstnärer har behandlats i skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande SkU 1975/76:49, varvid utskottet hänvisat till att även denna fråga faller inom ramen för företagsskatteberedningens utredningsuppdrag.

Av vad ovan anförts framgår att de i motionerna framställda utredningsyrkandena redan är tillgodosedda och att frågan om egenavgifterna inom en nära framtid kommer att behandlas av riksdagen. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl tillstyrka berörda yrkanden i motionerna 1975/76:2304 och 2305.

Stockholm den 8 april 1976

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred (c). Kristenson (s). Johansson i Jönköping (s). Josefson (c). Carlstein (s). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö (c), fruar Normark (s) och Troedsson (m) samt herr Carlström (fp).

KrU 1975/76:35 112

Innehållsförteckning

Inledning 1

1. Kulturpolitiskt reformarbete 19

2. Konstnärerna i samhället 22

3. Bidrag och ersättningar 31

4. Särskilda åtgärder för bildkonsten 40

5. Statens konstmuseer 47

6. Riksutställningar 48

7. Regional kulturminnesvård och museiverksamhet 52

8. Övergångsåtgärder m. m 57

9. Överlämnande av förvaltningsuppgifter 57

10. Litteraturstöd 59

11. Bokhandeln 62

12. Massmarknadsförlag 64

13. Internationellt kultursamarbete 70

14. Anslagsberäkning: Bidrag till konstnärer m. m 70

15. Anslagsberäkning: Inkomstgarantier för konstnärer 70

16. Anslagsberäkning: Ersättning åt författare m. fl. för utlåning

av deras verk genom bibliotek m.m... 70

17. Anslagsberäkning: Utställningsersättningar 70

18. Anslagsberäkning: Statens konstråd 71

19. Anslagsberäkning: Förvärv av konst för statens byggnader

m.m 71

20. Anslagsberäkning: Riksutställningar 71

21. Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kul turråds

ansvarsområde 73

22. Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål. 77

23. Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och under håll

av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader 80

24. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Förvaltningskostna der

25. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Utställningar samt

underhåll och ökande av samlingarna m. m 83

26. Anslagsberäkning: Utställningar av nutida svensk konst i ut landet

83 Reservationer 84

Särskilda yttranden 108

Bilaga 110

GOTAB 51744 Stockholm 1976