Prop. 1975/76:135

om den statliga kulturpolitiken 3

Prop 1975/76: 135

Regeringens proposition 1975/ 76: 135

om den statliga kulturpolitiken 3; beslutad den 26 februari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

G.E. STRÄNG BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram en rad förslag om förbättringar av konstnärernas villkor. Nuvarande stipendiesystem föreslås bli ersatt av ett nytt system med direkta bidrag till konstnärer. Syftet med bidragen skall bl.a. vara att ge möjligheter till kontinuitet i den konstnärliga yrkesutövningen och skapa förutsättningar för experiment och nydanande.

Konstnärerna föreslås själva få det dominerande inflytandet i det nya organ, konstnärsnämnden, som från den i juli 1976 får ansvaret för för- delningen av bidrag. Nämnden skall fördela bidrag till bild- och formkonst- närer, tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer. De nuvarande stipen- dieorganen Konstakademien. Musikaliska akademien och Konstnärsstipen- dienämnden upphör med sin stipendiegivning vid halvårsskiftet. Styrelsen för Sveriges författarfond föreslås liksom hittills ha hand om uppgiften att fördela olika bidrag till författare. översättare och kulturjournalister.

Konstnärsnämnden föreslås få stor frihet när det gäller valet av bidrags- form. För direkta bidrag till konstnärer föreslås att ca 16 milj. kr. anvisas för nästa budgetår, vilket innebär en ökning med 8 milj. kr. i förhållande till vad som innevarande budgetår kan disponeras för stipendier.

Utöver direkta bidrag föreslås konstnärsnämnden få disponera 2,4 milj. kr. för projektbidrag, som skall underlätta för konstnärerna att utveckla nya tekniker och arbetsformer eller att använda de konstnärliga uttrycksmedlen i nya sammanhang.

Nuvarande konstnärsbelöningar behålls men kallas i fortsättningen in- komstgarantier för konstnärer. Garantierna skall ge ekonomisk trygghet åt dem som gör en framstående konstnärlig insats men ändå har försörjnings-

Prop. 1975/76: 135 2

svårigheter. Garantiernas storlek är beroende av konstnärernas övriga in- komster. lnkomstgarantier, som i princip utgår på livstid. skall i första hand tilldelas bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt film- och scenkonst- närer. För författare och andra upphovsmän till litterära verk kommer den garanterade författarpenningen att fungera som en motsvarighet till in— komstgarantierna. Garanterad författarpenning är en garanterad årlig mi- nimiersättning som beviljas av sty relsen för Sveriges författarfond. Styrelsen förvaltar de medel, f. n. ca 20 milj. kr. årligen. som tillförs fonden genom den s.k. biblioteksersättningen.

Propositionen innehåller också "förslag om en kraftig ökning av de statliga insatserna för bildkonsten. Möjligheterna att införliva konstverk i den of- fentliga miljön föreslås öka väsentligt. Anslagen för inköp av konst till stat- liga byggnader fördubblas i det närmaste och utgår enligt förslaget med 8,7 milj. kr. Härav föreslås 1 milj. kr. för folkparkernas och de samlings- lokalägande organisationernas konstinköp. Möjligheterna att med lån och bidrag av statsmedel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler föreslås öka avsevärt.

En ny organisation för statens konstmuseer föreslås från den 1 juli 1976. Nationalmuseet. moderna museet och östasiatiska museet blir självständiga enheter under en gemensam styrelse. Samtidigt med omorganisationen till- förs.museiverksamheten ökade resurser.

Den konstbildande verksamheten inom Konstfrämjandet får enligt pro- positionens förslag en kraftig förstärkning. Också Sveriges konstföreningars riksförbund får ökat stöd.

Riksutställningar. vars verksamhet hittills har bedrivits försöksvis. får fr.o.m. nästa budgetår en permanent organisation.

Statligt stöd föreslås till Litteraturfrämjandet för utgivning av kvalitets- litteratur till låga priser.

Riktlinjer föreslås för kulturminnesvårdens regionala organisation i sam- band med att länsstyrelsen den 1 juli 1976 blir regional myndighet för den statliga kulturminnesvårdenj| Formerna för bl. a. samarbete och ansvars- fördelning mellan länsstyrelse och länsmuseum behandlas i propositionen. Beslutanderätten i ärenden om bl.. 3. fasta fornlämningar, byggnadsminnen och begravningsplatser förs över från riksantikvarieämbetet och statens his- toriska museer till länsstyrelsen.

För utbyggnaden "av de statliga insatserna på kulturområdet föreslås för nästa budgetår en sammanlagd ökning av 39,8 milj. kr.. varav 15,5 milj. kr. i budgetpropositionen och 24.3 milj. kr. för ändamål som behandlas i denna proposition.

Prop. 1975/76: 135 3

Lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1942:350) om fornminnenl

dels att 21 å skall upphöra att gälla. dels att i 6 och 7 åå ordet ”riksantikvarien" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form.

dels att i 7å orden "lagen om expropriation" skall bytas ut mot "ex- propriationslagen (1972:719)".

dels att i 9b. 11. 13 och 16 åå ordet "kronan” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "staten" i motsvarande form.

dels att i 11 och 13 åå ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "riks- antikvarieämbetet och statens historiska museer”,

dels att i 13å ordet "Konungens" skall bytas ut mot "regeringens". dels att 1. 3. 5.8. 9a.10.12. 14,15 och 17—20 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] å

Fasta fornlämningar. bevarande minnet av fäderneslandets tidigare in- byggare. äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva. rubba. överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra eller skada eller borttaga fastlfornlämning.

Tillsyn över fasta fornlämningar Länsstyrelsen utövar tillsyn över utövas av riksantikvarien. fasta fornlämningar i länet.

Riksanlikvarieämbetel och statens historiska museer har överinseende över skydde! och värden av de fasta fornlämningarna i riket.

3 å Till fast fornlämning hör så stort Till fast fornlämning hör så stort

' Senaste lydelse av 6 å 197111163 9bå 1967:77 11 å 1967:77 16å 1967:77

Prop. 1975/76: 135

Nuvarande lydelse

område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess att och bety- delse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undanta- gits från delning vid Iantmäteriför- rättning eller tagits i anspråk genom expropriation. gälle de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom Iantmäteriförrättning eller expro- priation. äger länsstyrelsen att på framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa gränserna för området. Gör framställning härom. ska/l framställ- ningen genom länsstyrelsens försorg delgivas ägaren på sätt om stämning är stadgat. Göres sådan framställning

riksantikvarien

av ägaren, skall länsstvrelsen bereda riksantikvarien tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen skall i övrigt sörja för fullständig utredning i ärendet.

Föreslagen lydelse

område på marken som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn till dess art och bety- delse nödigt utrymme däromkring. Har mark för fornlämning undanta- gits från delning vid Iantmäteriför- rättning enligt bestämmelser som gäll- de .före ikraftträdande! av fastighets- bildningslagen ( 1970:988) eller tagits i anspråk genom expropriation. gäl- le de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom Iantmäteriförrättning som avses i

första stycket eller expropriation. äger länsstyrelsen fastställa gränserna för området. Upptages ärende härom an- norledes än på./'ramstäl/ning av mar- kens ägare. ska/I denne underrättas om ärendet. Underrättelse skall del- givas ägaren på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

Med avseende å fideikommiss eller fastighet som innehaves under därmed jämförliga förhållanden eller med ständig besittningsrätt skall vad i denna lag sägs om markens ägare gälla innehavaren.

Riksantikvarien äger att låta un- dersöka. iståndsätta och inhägna fast fornlämning ävensom å därtill hö- rande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas er- forderlig för fornlämningens skydd och vård. Riksantikvarien må ock medgiva annan att under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökning av fast fornlämning.

Om det finnes nödvändigt. må riksantikvarien låta omhändertaga

= 5]

Länsstyrelsen äger att låta under- söka. iståndsätta och inhägna fast fornlämning ävensom å därtill hö- rande mark verkställa röjning eller vidtaga annan åtgärd som prövas er- forderlig lör fornlämningens skydd och vård.

Länsstyrelsen må ock medgiva an- nan att under villkor som länsstvrel- sen bestämmer företaga undersök- ning av fast fornlämning.

Om det finnes nödvändigt. må länsstyrelsen låta omhändertaga

Prop. 1975/76: 135

Nuvarande lydelse

fornlämning eller del därav för dess uppställande eller vård på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl till- lämpning å fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus. bro eller annan byggnad.

Föreslagen lydelse

fornlämning eller del därav för dess uppställande eller vård på annan plats. Vad nu sagts äger jämväl till- lämpning å fornlämning eller del därav som inmurats eller intimrats i hus. bro eller annan byggnad.

Undersökning eller annan åtgärd som avses i första eller tredje styrk- ena mä vidtagas även av riksantikva- rieäntbetet och statens historiska mu- seer.

Före vidtagandet av åtgärd som i denna paragraf sägs skall markens eller byggnadens ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsam- kas ägaren eller annan. skall skälig ersättning därför givas.

8_'

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god tid inhämtas. huruvida fast fornläm- ning kan beröras av företaget. samt. där detta finnes vara förhållandet. samråd så snart ske kan äga rum med riksantikvarien eller ombud som den- rte utsett därtill.

Anträffas under grävning eller an- nat arbete fast fornlämning som ej förut varit känd. skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om för- hållandet hos riksantikvarien eller ombud som denne utsett.

Vid planerande av väganläggning eller annat arbetsföretag bör i god tid inhämtas. huruvida fast fornläm- ning kan beröras av företaget. samt. där detta finnes vara förhållandet. samråd så snart ske kan äga rum med länsstyrelsen.

Anträffas under grävning eller an- nat arbete fast fornlämning som ej förut varit känd. skall arbetet i vad det rör fornlämningen omedelbart avbrytas och den som leder arbetet utan dröjsmål göra anmälan om för- hållandet hos länsstyrelsen.

Ansökan om tillstånd att rubba. förändra eller borttaga fornlämning som beröres av arbetet skall skyndsamt prövas enligt vad i 6å stadgas.

9aå'

Bestämmelserna i 1 och 6—9 åå gälla i tillämpliga delar i fråga om skeppsvrak. om minst etthundra år kan antagas ha förflutit sedan skep- pet blev vrak. samt om föremål som påträffas i eller i närheten av sådant

zSenaste lydelse 197111163.

Bestämmelserna i ] ,l'llörsta—tredie styckena och 6—9 åå gälla i tillämp- liga delar i fråga om skeppsvrak. om minst etthundra år kan antagas ha förflutit sedan skeppet blev vrak. samt om föremål som påträffas i eller

Prop. 1975/76:135

Nuvarande lydelse

vrak och har samband med detta. Bestämmelsen i 6 å andra stycket gäl- ler härvid även ägare av vattenom- råde.

Riksarrrikvarierr får låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat. fö- remål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarien får medgiva annan att under villkor som riksantikvarien bestämmer företaga undersökningen och bärgningen.

Föreslagen lydelse

i närheten av sådant vrak och har samband med detta. Därvid gäller vad som sägs

I. i 1 j", 6 33", 79 första stycket och 8 &" om länsstyrelsen i stället riksanti- kvarieämbetet och statens historiska museer.

2. i 6 å andra stycket om markens ägare även ägare av vattenområde.

Riksarrtikvarieämbetet och statens historiska museer får låta undersöka och bärga skeppsvrak och annat fö- remål som avses i första stycket samt vidtaga annan åtgärd för föremålets skydd och vård. Riksantikvarieärnbe- tet och statens historiska museer får medgiva annan att under villkor som myndigheten bestämmer företaga undersökningen och bärgningen.

Före vidtagandet av åtgärd som avses i andra stycket skall markens eller vattenområdets ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan. skall skälig ersättning därför givas.

Tillstånd till åtgärd som avses i 6 å första stycket får lämnas vrakets eller annat föremåls ägare även om det icke föreligger sådant skäl för åtgärden

som angives där.

lOå

Föremål. som påträffas i fast forn- lämning och har samband med den- na. skall tillfalla kronan.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill riksantikvarien givit sitt tillstånd. må riksantikvarien tillerkänna den som låtit utföra un- dersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med under- sökningen förenat arbete. Påträf- fades föremålet utan samband med sådan undersökning. äge riksantilwa- rien förordna att hittelön skall utgå. om det linnes skäligt.

Föremål. som påträffas i fast forn- lämning och har samband med den- na. skall tillfalla staten.

Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning vartill länsstyrelsen gi- vit sitt tillstånd. må riksarrtikvarie- ämbetet och statens historiska muse- er tillerkänna den som låtit utföra undersökningen skälig ersättning för nödiga kostnader och med under- sökningen förenat arbete. Påträf- fades föremålet utan samband med sådan undersökning. äge riksantikva- rieämbetet och statens historiska mu— seer förordna att hittelön skall utgå. om det linnes skäligt.

Prop. 1975/76: 135 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12å

Om fynd av föremål som enligt vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas krortan skall den som hittat föremålet utan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvariert eller ombud som denne utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock plik- tig att på anmaning utlämna före- målet mot bevis samt noggrant upp- giva platsen för fyndet och omstän- digheterna därvid.

14

Vill den som påträffat föremål. varom i 11 åförmäles. hembjuda det till kronan. oaktat skyldighet därtill ej föreligger. göre anmälan om fyn- det hos riksantikvarien eller dennes ombud eller hos polismyndighet.

15 Riksantikvarierr äger att låta un- dersöka eller medgiva annan att un- der villkor. som riksantikvarien be- stämmer. undersöka plats för forn- fynd. ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning.

å

Om fynd av föremål som enligt vad ovan sagts skall tillfalla eller hembjudas staten skall den som hit- tat föremålet utan dröjsmål göra an- mälan hos riksarttikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndighet utsett eller hos polismyndighet. Han vare ock pliktig att på anmaning utlämna fö- remålet mot bevis samt noggrant uppgiva platsen för fyndet och om- ständigheterna därvid.

Vill den som påträffat föremål, varom i 11 åförmäles.hembjuda det till staten. oaktat skyldighet därtill ej föreligger. göre anmälan om fyndet hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer eller ombud som denna myndig/tet utsett eller hos po- lismyndighet.

-s å

Länsstvrelsen äger att låta under- söka eller medgiva annan att under villkor. som länsstyrelsen bestäm- mer. undersöka plats för fornfynd. ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning. Sådan undersökning mä vidtagas även av riksantikvarie- ämbetet och statens historiska muse- er.

Å sådan undersökning skall vad i Så sista stycket är stadgat äga mot- svarande tillämpning.

Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen utförts. om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet. ] fråga om kungörande av länsstyrelsens beslut äger 4å andra stycket mot— svarande tillämpning.

]Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1975/76:112.

Prop. 1975/761135 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I

17 å Fråga om ersättning eller kostnad enligt Så tredje stycket. 7å första stycket. 9 å första stycket eller 9 a å tredje stycket prövas av den fastig- hetsdomstol inom vars område forn- lämningen är belägen.

Fråga om ersättning eller kostnad enligt Så jemte stycket. 7å första stycket. 9å första stycket eller 9 a å tredje stycket prövas av den fastig- hetsdomstol inom vars område forn- lämningen är belägen.

18 å

Riksantikvarien äger i angelägen- het som avses i denna lag påkalla nödig handräckning hos överexeku- tor.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska ntuseer santt länsstyrelsen äga i angelägenhet som avses i den- na lag påkalla nödig handräckning hos överexekutor.

I fråga om handräckning som nu sagts gälle i tillämpliga delar de be- stämmelser som äro stadgade för de i 191 å utsökningslagen avsedda fall.

19.ss

l ärende som ert/igt denna lag an- kommer pa' länsstyrelsens prövning äge länsstyrelsen. om så linnes på- kallat. meddela föreskrift att gälla tills vidare i avbidan på ärendets slut- liga avgörande.

Talan mot länsstyrelsens beslut ert/igt denna lag för-es hos kammar- rätten genom besvär.

20 ."

Talart mot riksantikvariens beslut enligt denna lag .föres hos Konungen genom besvär.

'Senaste lydelse 19712536. sSenaste lydelse 19712589. 'Senaste lydelse 1967:77.

1 ärende enligt 31 andra stycket. 4 å" eller 15 å" tredje stycket äge länsstyrelsen. om så finnes påkallat. meddela föreskrift att gälla tills vida- re i avbidan på ärendets slutliga av- görande.

Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende ert/igt 39" andra stycket. 4 å" eller 15.6 tredje stycket för-es hos kammarrätten genom besvär. Mot beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksantikvarieäm- betet och statens historiska museer .föres talan hos regeringen genom be- svär.

Prop. 1975/76:135 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lule/se

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer äger föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1976. 1 fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (l960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19601690) om byggnadsminnenl dels att 21 å skall upphöra att gälla. dels att i l, 3, 7, 9, 13 och 15 åå ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "länsstyrelsen",

dels att i l, 5 och 9—12 åå ordet "kronan" skall bytas ut mot "staten". dels att i 16å ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen". dels att 4. 8. 14 och 18 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 1 a å, av nedan angivna lydelse.

] a .å Riksantikvarieämbetel och statens historiska museer har överinseende över_/'rägor som rör tillämpningen av denna lag.

Fötsummar ägare av byggnads- minne den vård. som enligt medde— lade skyddsföreskrifter åligger ho- nom, äger länsstyrelsen. på fram- ställning av riksantikvarien, förelägga honom att inom viss skälig tid vid-

lSenaste lydelse av Så. 1972:777 7? 19722777 10å 1971:540

11 5 19721777 12å 1972z777 l3å 19712540

Fötsummar ägare av byggnads- minne den vård, som enligt medde- lade skyddsföreskrifter åligger ho- nom. äger länsstyrelsen förelägga honom att inom viss skälig tid vid- taga erforderliga åtgärder. Sådana åt-

Prop. 1975/76: 135

Nuvarande lydelse

taga erforderliga åtgärder. Sådana åt- gärder som med hänsyn till bygg- nadens användning och omständig- heterna i övrigt äro oskäligt betung- ande må dock ej åläggas honom. Fullgöres icke föreläggandet. må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

lnnan riksantikvarien i ärende an- gående byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller an- nan. har han att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda medel finnas tillgängliga.

14

Talan mot riksantikvariens eller Iänsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom be-

svär.

10

Föreslagen lvdelse

gärdet som med hänsyn till bygg- nadens användning och omständig- heterna i övrigt äro oskäligt betung- ande må dock ej åläggas honom. Fullgöres icke föreläggandet. må länsstyrelsen låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad.

lnnan länsstyrelsen i ärende angå— ende byggnadsminne fattar beslut av beskaffenhet att kunna medföra rätt till ersättning för ägare eller annan. har Iänsstvrelsen att förvissa sig om att för sådant ändamål avsedda me- del finnas tillgängliga.

-z å

Talan mot länsstyrelsens beslut en- ligt denna lag föres hos kammarrät- ten genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer äger föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag.

Beslut enligt 1 eller 7å skall lända till efterrättelse utan hinder av förd

klagan.

18

Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift. som meddelats med stöd av denna 1ag,och kan ändringen återställas. äger länsstyrelsen. efter framställning av riksantikvarien, vid vite ålägga ägaren att vidtaga åtgär- der härför.

Överexekutor äger meddela hand- räckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

1Senaste lydelse 1971:590.

å

Har byggnadsminne ändrats i strid mot föreskrift. som meddelats med stöd av denna lag. och kan ändringen återställas. äger länsstyrelsen vid vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder härför.

Överexekutor äger meddela hand- räckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller

Prop. 1975/76: 135

Nuvarande lydelse

återställa detta eller om eljest så er- fordras till efterlevnad av denna lag. Ansökan om handräckning må göras av riksantikvarien eller allmän åkla- gare. Begär utmätningsman att kost- nad för förrättningen skall förskju- tas, må det ske av allmänna medel. 1 övrigt gälla enahanda bestämmel- ser. som äro stadgade för det i 191 å utsökningslagen avsedda fallet.

11

Föreslagen lt'de/se

återställa detta eller om eljest så er- fordras till efterlevnad av denna lag. Ansökan om handräckning må göras av länsstvrelsen eller allmän åklaga- re. Begär utmätningsman att kost- nad för förrättningen skall förskju- tas. må det ske av allmänna medel. 1 övrigt gälla enahanda bestämmel- ser. som äro stadgade för det i 191 å utsökningslagen avsedda fallet.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1976. I fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar. sam- fälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksam-

hetsområde

Härigenom föreskrives följande. Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreningar. samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde fullgöra förvaltningsuppgif— ter enligt följande. nämligen

Förening. samfällighet eller stiftelse

Musikaliska akademien

Uppgift

1. Prövning av frågor om statsbi- drag till musikpedagogisk utbild- ningsverksamhet inom privata mu- sikskolor i Stockholm och om villkor för detta bidrag

2. Prövning av frågor om statsbi- drag till orgelspelarkurs och om vill- kor för detta bidrag

3. Handhavande av orgelspelar- kurs enligt 2

4. Handhavande av kurser för av-

Prop. 1975/76: 135

Förening. .satn/älligltet eller stiftelse

Sveriges författarförbund

Stiftelsen institutet för rikskonser- tet

Stiftelsen Sveriges fria konstskolor

Svenska föreningen Norden

Stiftelsen Svensk-norska samar- betsfonden

Sveriges hantverks- och indu- striorganisation

Handelshögskolan i Stockholm

Riksföreningen mot cancer

12

Uppgift

läggande av organist- och kantots- examen, för avläggande av pedago- gisk examen för kyrkokantorer samt för utbildande av kyrkomusiker vid Svenska diakonsällskapets diakon- skola

Prövning av frågor om fördelning av statliga medel till författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och i tal- tidningar

Prövning av frågor om statsbidrag och förlusttäckningsgarantier av statliga medel till regionala och 10- kala musikaktiviteter samt statsbi- drag till svenska musikers utlands- verksamhet

Prövning av frågor om stöd av statliga medel åt verksamheten vid vissa konstskolor i Stockholm, Gö- teborg och Malmö

1. Prövning av frågor om lärarut- byte mellan de nordiska länderna

2. Prövning av frågor om statsbi— drag till resor och statliga stipendier inom föreningens verksamhetsom- råde

Prövning av frågor om statliga sti- pendier inom fondens verksamhets- område

Prövning av frågor om statsbidrag till kostnader för granskning av ge- sällprov

Prövning av frågor om doktorand- stipendier till studerande vid hög- skolan

Prövning av frågor om anslag av statliga medel för forskning inom föreningens verksamhetsområde

Prop. 1975/76: 135 13

Beslut som enligt denna lag ankommer på Musikaliska akademien eller Handelshögskolan i Stock holm skall fattas av akademiens styrelse respektive av högskolans lärarråd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 då lagen (19751351) om över- lämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar. samfälligheter och stif- telser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall upphöra att gälla.

Prop. 1975/76:135 14

Utdrag UTBILDNlNGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-02-26

Närvarande: statsråden Sträng. ordförande. Andersson. Johansson. Holm- qvist. Aspling. Geijer. Bengtsson. Norling. Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gus- tafsson. Zachrisson. Leijon. Peterson

Föredragande: statsrådet Zachrisson

Proposition om den statliga kulturpolitiken 3

Prop. 1975/76: 135 15

Förkortningsförteckning

ABF AMS BONUS

KF Klys

Konstakademien KRO

LO MUS 65 NUNSKU OLAF

Rikskonserter RRV

RSV SACO SACO/SR STlM

TBV TCO TCO-S TRU

UKÄ Vitterhets- akademien FotoL URL

Arbetarnas bildningsförbund Arbetsmarknadsstyrelsen Bild Ord Not Upphovsrättslig Samorganisation (BO- NUS) Kooperativa förbundet Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets- nämnd

Akademien för de fria konsterna Konstnärernas riksorganisation

Landsorganisationen i Sverige

1965 års musei- och utställningssakkunniga Nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet Utredningen (ln 1970229) rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden m.m. Stiftelsen Institutet för rikskonserter Riksrevisionsverket

Riksskatteverket

Sveriges akademikers centralorganisation Centralorganisationen SACO/SR Föreningen Svenska tonsättares internationella musik- byrå. STIM. u.p.a. Skolöverstyrelsen Tjänstemännens bildningsverksamhet Tjänstemännens centralorganisation TCO:s statstjänstemannasektion TRU-kommittén

Univcrsitetskanslersämbetet

Vitterhets-. historie- och antikvitetsakademien Lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild Lagen (1960:729)om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk

Prop. 1975/76:135 16

1 Inledning

År 1974 beslöt statsmakterna om mål för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974z28. KrU l974:15. rskr 19741248). Riktlinjer drogs upp för de statliga insatserna på kulturområdet ur ett långsiktigt perSpektiv. Planeringen av reformverksamheten för i första hand en treårsperiod presenterades. Förslag till nya insatser på kulturlivets område som inneburit en fortsatt utveckling efter 1974 års riktlinjer har därefter lagts fram och antagits av 1975 års riksdag genom dels budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 10. KrU 197514. rskr 1975z46). dels en särskild proposition (prop. 1975220. KrU 1975:12. rskr 19751201). Även årets budgetproposition (1975/76:100 bil. 10) innehåller en rad förslag som har betydelse i det pågående reformarbetet. Enligt vad jag uttalade i tidigare propositioner förväntades under de närmaste åren ytterligare utredningsförslag inom olika delar av kulturområdet. De förslag som jag nu inför det tredje året lägger fram är baserade på det utrednings- arbete som har bedrivits av kulturrådet', 1965 års musei— och utställnings- sakkunniga (E l966:52)1, organisationskommittén (U l974:07) för riksan- tikvarieämbetet och vissa museer! samt arbetsgruppen (U l974:11) för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor'.

Kulturrådet har i september 1974 avgett betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället.

MUS 65 har i juli 1974 avgett betänkandet (SOU 1974:43) Utställningar och betänkandet (Ds U 1974z5) Offentlig konst: Överväganden och förslag beträffande konst i statliga byggnader och lokaler.

Organisationskommittén för tiksantikvarieämbetet och vissa museet har i december 1975 avgett betänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseer.

Arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor har i maj 1975 avgett betänkandet (Ds U 197519) Regional kulturminnesvård och mu- seiverksamhet.

Från styrelsen för Sveriges författarfond har i juni 1975 kommit in en skrivelse angående införande av garanterad författarpenning.

De betänkanden m. m. som jag tidigare har nämnt har remissbehandlats enligt följande.

' Direktören Paul Lindblom.ordfötande.bildningskonsulenten Bengt Andersson.sek- tionschefen Henry Björinder. redaktören Rune Blomkvist. professorn Hans-Erland Heineman. museidirektören Bengt Häger. kulturchefen Bertil Jansson. fil. lic. Bo La- gercrantz och förbundsdirektören Rolf Rembe. 1 Generaldirektören Lennart Holm. ordförande. överantikvarien Margareta Biörnstad. museichefen Bengt Hubendick. f.d. organisationsdirektören Elof Jerdenius. ftl. lic. Bo Lagercrantz. överintendenten Åke Meyerson. Iandsantikvarien Sven Noreen. konstnären Kurt Ullberger och direktören Gunnar Westin. ” Departementsrådet Gunnar Svensson. ordförande. avdelningschefen lan Engman och kanslirådet Gunnar Petri. ' Departementssekreteraren Jan-Mats Lindahl.ordförande.överantikvarien Margareta Biörnstad. ombudsmannen Stig Gustafsson. landsantikvarien Björn Hallerdt. kan- slirådet Curt Tornborg och departementssekretcraren Stig Wandén.

Prop. 1975/76:135 17

Efter remiss har yttranden över kulturrådets betänkande K 0 n s t- n ä re r n a i s 3 m h ä 1 l et avgetts av kriminalvårdsstyrelsen. socialsty- relsen. riksförsäkringsverket. kammarkollegiet. statskontoret, byggnadssty- relsen. RRV. RSV. statens kulturråd. konstnärsstipendienämnden. statens konstråd, styrelsen för Sveriges författarfond. Rikskonserter. nationalmuseet. Konstakademien. Musikaliska akademien. SÖ. UKÄ. bibliotekshögskolan. AMS. bostadsstyrelsen. statens planverk. företagsskatteberedningen. mervärdeskatteutredningen. 1972 års skatteutredning. folkhögsko- leutredningen. K 73. arbetsmiljöutredningen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Stockholms. Järfa'lla. Nacka. Malmö. Bengtsfors. Karl- stads och Lycksele kommuner. Landsantikvarieorganisationernas samar- betsråd. Svenska museiföreningen. Konstfrämjandet. Sveriges konstför- eningars riksförbund. Konstnärscentrum. Svenska Slöjdföreningen. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund. STIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Riksförbun- det Sveriges amatörorkestrar. Musikcentrum. Sveriges allmänna biblioteks- förening. Författarcentrum. Stiftelsen Skådebanan. Teaterforum. Danscent- rum gemensamt med Teatercentrum. Fotograficentrum. Stiftelsen Svenska filminstitutet. Sveriges Radio AB. Folkparkernas centralorganisation. Fol- kets husföreningarnas riksorganisation. Förmedlingsbyrån för kulturpro- gram. ABF. Studieförbundet Vuxenskolan. TBV. LO. TCO. SACO/SR. Klys. Sveriges författarförbund. Sveriges dramatikerförbund. KRO. För- eningen Svenska tecknare. Föreningen Sveriges konsthantverkare och in- dustriformgivare. Svenska fotografernas förbund. Föreningen Svenska ton- sättare. Föreningen Svenska populärauktorer. Svenska musikerförbundet. Föreningen Sveriges jazzmusiker. Svenska tonkonstnärsförbundet. Svenska teaterförbundet. Teatrarnas riksförbund — som bifogat yttrande från Svenska riksteatern —. Folkpartiets ungdomsförbund. Svenska arkitekters riksförbund samt Sveriges Radios tjänstemannaklubb (SlF-klubben vid Sveriges Radio).

Svenska folkhögskolans lärarförening samt universiteten i Lund. Göteborg och Umeå har genom SÖ resp. UKÄ beretts tillfälle att komma in med synpunkter.

Härutöver har skrivelser kommit in från Svenska konstkritikersamfundet. Kulturarbetarcentrum i Uppsala län. Grafiska sällskapet samt Textil- och klädformgivargruppen.

Efter remiss har yttranden över MUS 6st betänkande U t 5 t ä 1 1 n i n g a r avgetts av styrelsen för internationell utveckling. armémuseet. kammar- kollegiet. statskontoret. byggnadsstyrelsen. RRV. nämnden för samhälls- information. statens kulturråd. statens konstråd. styrelsen för Sveriges för- fattarfond. Rikskonserter. riksantikvarieämbetet och statens historiska mu- seum som bifogat yttrande från SACO-föreningen vid riksantikvarieäm- betet. historiska museet och medelhavsmuseet —. nationalmuseet. livrust- kammaren. naturhistoriska riksmuseet. etnografiska museet. statens sjö- historiska museum. styrelsen för Skoklosters slott. Stiftelsen Nordiska mu-

Prop. l975/76:135 18

scet. Stiftelsen Tekniska museet. NUNSKU. Vitterhetsakademien. Konst- akademien. Musikaliska akademien. dramatiska institutet. SÖ efter hö- rande av vissa länsskolnämnder. lärarhögskolor och folkhögskolor samt konstfackskolan —. statens naturvårdsverk. konsumentverket. AMS. statens invandrarverk. hemslöjdsnämnden. massmedieutredningen. kommunale- konomiska utredningen. utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendct. Svenska kommunför- bundet. Stockholms. Eskilstuna. Norrköpings. Gotlands. Kristianstads. Mal- mö. Lunds. Göteborgs. Uddevalla. Åmåls. Skövde. Arvika. Örebro. Västerås. Borlänge. Sundsvalls. Skellefteå och Luleå kommuner. Landstingsförbundet. LO. TCO. SACO. Klys. Stiftelsen Svenska institutet, Föreningen Varbergs museum. Stiftelsen Musikhistoriska museet. Stiftelsen Sveriges arkitektur- museum. Stiftelsen Upplandsmuseet. Södermanlands hembygds- och mu- seiförbund. Östergötlands fornzminnes- och museiförening och Linköpings stads museum för skön konst. Jönköpings läns hembygdsförbund. Kalmar läns fornminnesförening. Kalmar konstförening. Föreningen Gotlands forn- vänner, Blekinge musei- och hembygdsförening. Skånes hembygdsförbund, Hallands museiförening, Bohusläns hembygdsförbund. Älvsborgs läns mu- seiförening. Västergötlands fornminnesförening. Värmlands fornminnes- och museiförening. Örebro läns hembygdsförbund. Västmanlands fornmin- nesförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund — som bifogat skrivelse från kulturnämnden i Falu kommun —. Gästrike-Hälsinge hem- bygdsförbund. Stiftelsen Jämtlands läns museum. Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen Norrbottens museum. Konstfrämjandet. Föreningen Konst i skolan. Riksförbundet för bildande konst. Sveriges konstföreningars riksförbund. Sveriges allmänna.. konstförening. Folkbildningsförbundet. Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisa- tion. Landsantikvarieorganisati-onernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen. Föreningen för undervisning och information vid-Syenska museer. Svenska riksteatern. Sveriges allmänna biblioteksförening. Stiftelsen Svenska filminstitutet. Svenska slöjdförening- en. Föreningen Norden. KF. ABF. Studieförbundet Medborgarskolan. Stu- dieförbundet Vuxenskolan samt KRO som bifogat yttrande av Konst- närscentrum.

Härutöver har skrivelser kommit in från Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF. Regionsföreningen Konstfrämjandet i västra Sverige. Dansmuseet. Kulturarbetarcentrum Västerbotten. Stiftelsen Smålands museum. Sveriges museimannaförbund. personalen vid Riksutställningar. Skaraborgs läns landsting. Unga örnars riksförbund. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare samt Grafiska sällskapet.

Efter remiss har yttranden över MUS 65:s betänkande Offentlig k 0 n st avgetts av fortifikationsförvaltningen. armémuseet. nämnden för. sjukvårds- och socialvårdsbyggnader. postverket. kammarkollegiet. stats- kontoret. byggnadsstyrelsen. RRV. statens arbetsmiljönämnd. statens kul- turråd. statens konstråd. riksantikvarieämbetet och statens historiska mu-

Prop. 1975/761135 - 19

seum. nationalmuseet. livrustkammaren. naturhistoriska riksmuseet. etno- grafiska museet. statens sjöhistoriska museum. Stiftelsen Nordiska museet. Stiftelsen Tekniska museet. Konstakademien. SÖ. UKÄ som bifogat ytt- randen från universiteten och de båda tekniska högskolorna —. utrustnings- nämnden för universitet och högskolor. bostadsstyrelsen. länsstyrelsen i Uppsala län — efter hörande av Uppsala kommun —. länsstyrelsen i Ös- tergötlands län efter hörande av Norrköpings kommun —. länsstyrelsen i Malmöhus län — efter hörande av Helsingborgs. Malmö och Lunds kom- muner —. länsstyrelsen i Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. LO. TCO. SACO/SR. Klys. Södermanlands hem- bygds- och museiförbund. Kalmar konstförening. Örebro läns hembygds- förbund. Stiftelsen Jämtlands läns museum. Konstfrämjandet. Folkparker- nas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation samt Svenska museiföreningen.

Härutöver har skrivelser kommit in från Föreningen Sveriges konsthant- verkare och industriformgivare. KRO samt — för ”Galleristerna" — från Ga- lerie Ahlner. Galerie Doktor Glas. Lilla Galleriet och Galleri Prisma ge- mensamt.

Över betänkandet State n s k 0 n st rn u s e e r har efter remiss yttran- den avgetts av statskontoret. RRV. statens personalnämnd. statens kul- turråd. statens konstråd. nationalmuseet. Konstakademien. LO — efter hö- rande av Statsanställdas förbund —. TCO—S. SACO/SR samt KRO.

Härutöver har skrivelser kommit in från Föreningen Sveriges landsan- tikvarier. Bo Ahlsén m. fl.. Fotograficentrum och Svenska fotografernas för- bund.

Över betänkandet Regional kulturminnesvård och m U 5 e i v e r k 5 a m h et har efter remiss yttranden avgetts av kammar- kollegiet. statskontoret. byggnadsstyrelsen. RRV. statens personalpensions- verk. statens kulturråd. riksarkivet. riksantikvarieämbetet och statens his- toriska museer. statens naturvårdsverk. AMS. statens planverk. samtliga länsstyrelser. decentraliseringsutredningen. Svenska kommunförbundet. Stockholms. Nyköpings. Jönköpings. Gotlands. Kristianstads. Malmö. Var- bergs. Göteborgs. Uddevalla. Karlstads. Falu. Gävle. Sundsvalls. Skellefteå och Luleå kommuner. Landstingsförbundet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. LO. TCO. SACO/SR. Föreningen Varbergs museum. Södermanlands hembygds- och museiförbund. Jönköpings läns hembygds- förbund. Skånes hembygdsförbund. Hallands museiförening. Bohusläns hembygdsförbund. Älvsborgs läns museiförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund. Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund. Stiftelsen Väster- bottens museum. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. För- eningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen. Riksförbundet för hembygdsvård samt Klys.

Landstingsförbundet har avgett yttrande efter hörande av vissa landsting. Flertalet länsstyrelser har i länen inhämtat yttranden från vissa kommuner. landsting och organisationer.

Prop. 1975/76:135 20

Härutöver har skrivelser kommit in från Stiftelsen Jämtlands läns mu- seum. Svenska arkeologiska samfundet. institutionerna för arkeologi särskilt nordeuropeisk och medeltidsarkeologi vid Lunds universitets historiska mu- seum. institutionerna för arkeologi särskilt nordeuropeisk vid universiteten i Uppsala. Stockholm.Göteborg och Umeå. Stiftelsen Upplandsmuseet. Upp- lands fornminnesförening. Kalmar läns fornminnesförening. Blekinge mu- sei- och hembygdsförening. Västmanlands fornminnesförening. Vitterhets- akademien. Stiftelsen Nordiska museet. Örebro läns hembygdsförbund. Stif- telsen Smålands museum. Malungs hembygdsförening. statens humanis- tiska forskningsråd. Östergötlands läns landstings utbildningsnämnd. Kal- mar konstförening med Kalmar konstmuseum. socialdemokratiska gruppen i Örebro kommuns kulturnämnd. Stockholms läns landsting och Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum.

Över skrivelsen från styrelsen för Sveriges författarfond angående infö- rande av garanterad författarpenning har efter remiss yttranden avgetts av riksförsäkringsverket. kammarkollegiets fondbyrå. RSV. statens kulturråd. Sveriges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fo- tografernas förbund.

Klys har i en skrivelse i maj 1975 till justitie-. social-. finans-. utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen fört fram vissa synpunkter angående bl. a. kulturarbetarnas skattesituation. pensions- och socialförsäkringsavgif- ter. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och upphovsrättslagstiftningen. Skri- velsen har behandlats vid överläggningar mellan företrädare för de olika depanementen.

En skrivelse i september 1975 från Klys angående prioriteringarna av bl. a. insatserna för konstnärerna för budgetåret 1976/77 har behandlats vid överläggningar mellan representanter för utbildningsdepartementet och Klys.

Jag avser att i detta sammanhang till en samlad bedömning ta upp det redovisade utrednings- och remissmaterialet samt vissa förslag som kommit fram vid överläggningar bl. a. med kulturarbetarnas organisationer och vissa andra organisationer.

För överblickens och sammanhangets skull berörs. i anslutning till de förslag som tas upp till behandling. även vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

i enlighet med Artikel 14 i det nordiska kulturavtalet har som ett led i beredningen representanter för utbildningsdepartementet haft överlägg- ningar med representanter för utbildnings- och kulturdepartementen i Dan- mark. Finland och Norge.

] prop. 1975/76:100 (bil. 10 s. .21) har regeringen föreslagit att. i avvaktan på särskild proposition angående en fortsatt reformering av den statliga kul- turpolitiken. för budgetåret 1976/ 77 preliminärt beräkna till Vissa åtgärder inom kulturområdet ett förslagsanslag av 121485000 kr.

Prop. 1975/76: l35 21

2 Allmänna utgångspunkter för kulturrådets förslag 2.1 Kulturrådet

Kulturrådet behandlar huvudsakligen frågor som direkt rör konstnärernas ekonomiska och sociala villkor. Rådet utgår därvid från de mål för den statliga kulturpolitiken och den avgränsning av det kultur- politiska området som statsmakterna fastställde våren 1974. Som konstnärer betecknar kulturrådet skapande och utövande konstnärer inom olika om- råden. t.ex. författare. bildkonstnärer. tonkonstnärer och scenkonstnärer.

Kulturrådet betonar att konstnärernas insatser är oumbärliga när det gäller att uppnå målen för samhällets kulturpolitik. Åtgärder för att ge konstnärerna goda arbets- och utkomstmöjligheter är därför en självklar del av kultur- politiken. Samhällets ansvar för konstnärerna skiljer sig härvidlag i princip inte från dess ansvar för andra yrkesgrupper även om ansvaret i vissa av- seenden måste ta sig speciella uttryck.

De åtgärder som kulturrådet föreslår syftar till att ge konstnärerna eko- nomisk trygghet under deras yrkesaktiva tid och på ålderdomen. Även om ålderdomstryggheten främst bör säkerställas inom ramen för samhällets all- männa åtaganden för medborgarna. är konstnärernas speciella förhållanden motiv för kompletterande insatser. En förbättring av konstnärernas eko- nomiska villkor under deras aktiva tid bör främst uppnås genom att konst- närerna tillförsäkras arbetsuppgifter och skälig ersättning för sina prestationer och/eller för utnyttjandet av dessa prestationer.

Kulturrådet konstaterar att åtgärder som ökar aktiviteten inom olika sek- torer av kulturlivet också leder till nya arbetstillfällen och därigenom för- bättrade försörjningsmöjligheter för konstnärer. Kulturrådet anser att sam- hället bör ta ansvar för att fler arbetstillfällen skapas såväl inom konstnärernas traditionella verksamhetsområden som inom nya arbetsfält. Som exempel på sådana nya områden nämner kulturrådet miljöutformning. skola. folk- bildning. kulturförmedling och vårdsektorn.

Vid sidan av åtgärder som syftar till att skapa fler arbetstillfällen och förbättrad ersättning för konstnärer finns ett behov av speciellt utformade insatser.

För vissa konstnärsgrupper. t. ex. författare, tonsättare och musiker. ba- seras den viktigaste möjligheten till ekonomisk ersättning på överlåtelse av u p p h 0 v s t ät t eller upphovsrätten närstående rättigheter. Däremot har upphovsrätten enligt kulturrådet i allmänhet ringa ekonomisk betydelse för bildkonstnärer och konsthantverkare. Kulturrådet refererar den diskus- sion om s. k. kulturell allemansrätt som pågår i Sverige. Kulturrådet anser det önskvärt att sådana överenskommelser uppnås mellan samhället och upphovsmännens organisationer att samhället ersätter upphovmännen och därigenom befriar de enskilda medborgarna från att erlägga avgifter för nytt- jandet av upphovsrättsligt skyddade verk. Överenskommelserna och ar- rangemangen bör vara sådana att allmänheten på ett smidigt och lättad-

Prop. 1975/76:135 22

ministrerat sätt får tillgång till konstnärernas verk och tjänster. Detta torde bl. a. förutsätta en ökad samordning av förhandlingar om förvärv eller ut- nyttjande av upphovsrätt mellan samhällets organ å ena sidan och konst- närernas organisationer å den andra. Kulturrådet understryker också vikten av att villkor för bl. a. anställningar av konstnäreri samhällets tjänst utarbetas genom överläggningar med de berörda konstnärsorganisationerna. Därvid får bl.a. prövas om och i vilken utsträckning upphovsrätten skall övergå till arbetsgivaren.

Kulturrådet betonar att det konstnärliga skapandet har en särställning och stryker under betydelsen av att med kulturpolitiska åtgärder ge den konstnärliga y t t ra n d e fr i h e t e n reellt innehåll. Variationer i fråga om uttrycksformer. möjligheter att framföra olika åsikter och möjligheter att erbjuda ett rikt varierat innehåll måste vara ett grundläggande värde. Sam- hället har ett ansvar för att främja mångsidighet i och spridning av kul- turutbudet och för att begränsa eller upphäva de negativa konsekvenser som marknadsekonomin kan ha. Kulturrådet finner det angeläget att sam- hället utformar sina insatser så att de främjar konstnärlig utveckling också inom sådana genrer som hittills inte alls eller bara i ringa omfattning har fått stöd. Det är enligt kulturrådet viktigt att de organ som fördelar bidrag inte har möjlighet att direkt påverka utformningen av enskilda konstnärliga yttringar utan att ansvaret bör ligga hos den eller dem som har det konst- närliga ansvaret för verksamheten i fråga.

Kulturrådet konstaterar i fråga om k 0 m m e rs i a l i 5 m e n 5 n e ga - t i v a v e r k n i n g a r inom kulturområdet att förståelsen för konstnärliga värden ofta är ringa i_ det kommersiella systemet. Detta gäller särskilt i fråga om nydanande och kontroversiella insatser. Genom att samhällets insatser i stor utsträckning har inriktats på de områden där verksamheten inte längre är ekonomiskt lönande och på att stimulera intresset för konst- närliga manifestationer har de minskat kommersialismens skadeverkningar.

Kulturrådets förslag om att ge konstnärerna ökade arbetsuppgifter inom bl. a. miljöutformningen och skolväsendet bör enligt rådet kunna fylla ytter- ligare sådana luckor. De föreslagna åtgärderna är emellertid enligt kultur- rådets mening inte tillräckliga föratt ge förutsättningar för k 0 n s t n ä rl igt nydanande och experimenterande av önskvärd omfattning.

De institutioner som samhälle-'. stöder har enligt kulturrådet i stort sett lyckats tillgodose anspråken på förnyelse och frihet när det gäller konstnärlig verksamhet i kollektiva former. Fritt verksamma konstnärer. såsom för- fattare. tonsättare och bildkonstnärer. som söker sig fram längs nya konst- närliga vägar har ofta enligt kulturrådet stora svårigheter att försörja sig genom sin konstnärliga verksamhet. Kulturrådet anser att även konstnärer som genom sin experimentella inriktning inte har ett omedelbart gensvar på marknaden måste ges möjlighet att arbeta under ekonomiskt trygga för- hållanden. Det är vidare nödvändigt att konstnärer får möjlighet att genom konstnärliga experiment utveckla sitt konstnärsskap. Kulturrådet framhåller

Prop. 1975/76:135 23

också att konstnärer som drabbas av blockeringar i sitt arbete bör ges möj- ligheter att komma igenom perioder av sådana svårigheter.

Kulturrådet anser att åtgärder som syftar till att ge konstnärerna arbete och skälig ersättning för detta arbete bör utgöra huvuddelen av samhällets insatser för att ge konstnärerna rimliga levnadsvillkor. Dessa insatser måste emellertid kompletteras med andra som inte hänförs till konkreta mål eller klara samhällsbehov på kort sikt. Det är viktigt att dessa åtgärder utformas så att de ger konstnärerna möjligheter till ett obundet sökande och ex- perimenterande.

Kulturrådet framhåller att behovet av kulturpolitiska åtgärder ofta kan sammanfalla med rent socialpolitiska motiv. Åtgärder med social inriktning bör i princip ses som en del av socialpolitiken. Konstnärerna bör genom socialpolitiska insatser ha samma sociala trygghet som övriga medborgare. Under en övergångstid kan det dock enligt kulturrådet vara befogat att ett visst socialt ansvar för konstnärerna tas inom ramen för kulturpolitiken.

2.2. Remissyttranden

Flertalet remissinstanser ansluter sig till huvuddragen i kulturrådets för- slag till åtgärder för att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska si- tuation. Kulturrådets utredning utgör enligt bl. a. statens kulturråd. styrelsen för Sveriges/örfattar/bnd. Malmö kommun. Konstfrämjandet. S TIM . LO. Sve- riges/ör/attarförbund, Föreningen Svenska tecknare och Sve/rskajbmgrq/ernas förbund en värdefull kartläggning av konstnärernas situation i samhället.

På några punkter ställer sig dock en del remissinstanser kritiska till be- tänkandet. Folkets hushireningarnas riksorganisation och ABF efterlyser mer utarbetade förslag till åtgärder föratt motverka kommersialismen inom kultur- området.

Vidare kritiseras kulturrådets bruk av begreppet konstnär. Statens kulturråd och styre/senm'r Sveriges förlänar/"ond hävdar att kulturrådets terminologi inte motsvarar svenskt språkbruk. KRO uppfattar kulturrådets konstnärs- begrepp som godtyckligt och hävdar att det inte finns anledning att ändra benämningen författare till "ordkonstnär”. musiker till ”tonkonstnär” osv. Sveriges.för/attar/örbund förordar de beteckningar som används inom Klys. där ”konstnär" står för dem som är medlemmar i KRO. medan "kultur- arbetare" täcker alla grupper som är medlemmar i Klys-organisationer. Riks— konserter anser det mindre lämpligt att till gruppen tonkonstnärer hänföra musikpedagoger och populärauktorer.

Statens kulturråd. Konstnärscentrum och Föreningen Svenska tecknare be- klagar att kulturrådet inte närmare kunnat behandla ansvarsfördelningen mellan stat. kommuner och landsting i fråga om de kulturpolitiska insatserna och påpekari likhet med Fotografieenrrum att omfattningen av kommunernas och landstingens insatser kan bli avgörande för realiserandet av kulturrådets

Prop. 1975/761135 24

förslag till förbättring av konstnärernas ekonomiska förhållanden. Konst- närscentrum framhåller att det inte är möjligt att bedöma huruvida de fö- reslagna statliga insatserna är tillräckliga eller ej innan det kommunala om- rådet inbegripits i beräkningarna av kostnaderna för kulturrådets förslag.

Behovet av en genomtänkt och fungerande arbetsmarknadspolitik inom kulturområdet framhålls av statens kulturråd, Musikcentrum. Studie/örhundet Vuxenskolan. TCO, Svenska nrttsiker/örbundet och Svenska tonkonstnärsför- bundet. Frågan om arbetsförmedling är därvid av särskild betydelse. Statens kulturråd, Musikcentrum och Svenska tonkortslnärs/örbunder förordar en sam- ordning av arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska insatser. Denna sam- ordning är enligt Svenska tonkonstnärsförbundet särskilt viktig mot bak- grund av kulturområdets känslighet för konjunkturnedgångar.

LO betonar vikten av en utvecklad kulturförmedling för att göra konstens värden tillgängliga för alla människorenligtjämlikhetens principer. En delvis annan uppfattning har Föreningen Svenska populärauktorer som framhåller att en för stor maktkoncentration till kulturförmedlande organ rimmar illa med ett fritt kulturliv. Föreningen varnar vidare för att en överdriven sats- ning på amatörismen kan bli ett hot mot sysselsättningen för etablerade konstnärer.

Folkpartiets ungdomsförbund vänder sig mot vad förbundet i kulturrådets förslag uppfattar som tendenser till att koncentrera avgörandena i viktigare kulturpolitiska frågor till statens kulturråd.

Prop. 1975/76:135 25

3 Konstnärerna i samhället 3.1 Nuläge 3. I . 1 K onstnärsgrupperna

Den vida innebörden av begreppet kultur som numera används medför att en entydig avgränsning av grupperna konstnärer och kulturarbetare inte kan göras.

En vanligt förekommande indelning av gruppen konstnärer är i skapande och utövande konstnärer. Den förra gruppen bedriver sin verksamhet utan något underlag av någon annan konstnär. medan den senare i huvudsak ägnar sig åt att gestalta andra konstnärers verk. Exempel på skapande konst- närer är författare. bildkonstnärer och tonsättare och på utövande skåde- spelare. dansarc och musiker.

En annan indelningsgrund är den som Klys tillämpar för sina medlems- organisationer. Enligt denna indelas konstnärerna på konstområden i fyra olika grupper:

o r (1 k 0 n s t n ä r e r omfattande författare och översättare.

bild- 0 c h fo r m k 0 n st n ä re r som omfattar målare.skulptörer.gra- frker. tecknare. stillbildsfotografer. konsthantverkare. formgivare. arkitekter och inredningsarkitekter.

to n k 0 n st n ä te r innefattande tonsättare. musiker och sångare samt fil m- och scen konstnärer. till vilka räknas konstnärer som sysslar med film. teater. dans. mim etc. Även dramatiker och lilmfotografer räknas till denna grupp.

Utöver konstnärerna finns flera yrkesgrupper som på olika sätt arbetar inom det kulturella området. Det gäller t.ex. dem som innehar olika ser— vicefunktioner inom kulturområdet. men också dem som arbetar med kul- turförmedling och pedagogisk verksamhet. Även administratörer. som ar- betar med kulturfrågor. kan i begränsad utsträckning hänföras till denna grupp.

Som en gemensam beteckning på gruppen konstnärer och dessa senare yrkesgrupper har beteckningen kulturarbetare kommit att användas.

Kulturrådet följer i sitt betänkande i huvudsak Klys terminologi. vilken också tillämpas i det följande.

Problemen med att klart avgränsa konstnärsgrupperna får konsekvenser när det gäller att ange antalet konstnärliga utövare.

Enligt folk- och bostadsräkningen år 1970 var antalet litterärt och konst- närligt arbetande på minst halvtid ca 16000. journalister. dekoratörer och förlagsredaktörer undantagna. Av dessa 16000 hänför sig 54 96 till bild- och formområdet. Fotografer ingår inte i detta antal utan redovisas särskilt i folkräkningen. Antalet fotografer som arbetar minst halvtid var ca 4 500. varvid alla slags fotografer medräknats.

Prop. 1975/761135 26

Ett annat mått på konstnärskårens storlek än folkräkningen är medlems- antalen i konstnärernas intresseorganisationer. Dessa redovisas i tabell 3.1. Uppdelningen i olika konstområden är den som tillämpas inom Klys.

Tabell 3.1 Antal medlemmar i konstnärsorganisationeranslutna till Klys 1975-07-01'

Organisation Mcdlemsantal Procentuell andel

Ordomra'det Sveriges författarförbund 1 528 1 528 9.3 Bi/(I- och formmm'ådel

KRO 2 621 Föreningen Svenska tecknare 270

Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare 289

Svenska fotografernas förbund 900 Svenska arkitekters riksförbund 2 850 6 930 42.3 Tonområdet Föreningen Svenska tonsättare 94

Föreningen Svenska populärauktorer 280

Svenska musikerförbundet 2 780 Svenska tonkonstnärsförbundet 163 3 317 20.2 Film- och seenområdet Svenska danspedagogförbundet 120 Svenska teaterförbundet 3 350 Sveriges dramatikerförbund 330 SIF-klubben vid Sveriges Radio 820 4620 28.2 Totalt 16 395 1003

Källa: Klys verksamhetsberättelse år 1974/75

' Uppgifterna gäller antalet medlemmar inom Klys verksamhetsområde. Vissa av or- ganisationerna organiserar även andra yrkeskategorier.

Viss dubbelanslutning förekommer mellan olika organisationer. varför siffrorna bör reduceras något. Reduktionen bör vara av storleksordningen 500. varav hälften hänför sig till tonområdet. Det totala antalet konstnärer enligt denna definition kan således efter att hänsyn tagits till dubbelan- slutning beräknas uppgå till ca 15900.

På 0 rd o m r å d et grundas ca två tredjedelar av medlemskapen i Sve- riges författarförbund på skönlitterär verksamhet. Övriga medlemmar är fackförfattare och översättare. Antalet medlemmar i Författarförbundet är emellertid inte identiskt med antalet heltidsarbetande författare. bl.a. be- roende på dubbelarbete. Kulturrådet uppskattar att ca 600 personer har skön- litterärt författarskap som heltidssysselsättning.

Prop. 1975/76:135 27

Antalet medlemmar i organisationer inom bild - oc h fo r m 0 m - r å (] el bör kompletteras med det antal personer som ägnar sig åt industri- och textildesign samt inredningsarkitektur. Dessa grupper beräknas uppgå till 400 resp. 500 personer.

Till de för to n o m rå d et redovisade medlemssiffrorna bör läggas 150 medlemmar i Föreningen Sveriges jazzmusiker. som inte är ansluten till Klys. Utanför Klys står också Kyrkomusikernas förbund med 2 500 med- lemmar. ] stor utsträckning bedriver dessa musiker sin verksamhet på deltid.

3. I..? Ekonomiska och socialaförhållandet]

Konstnärernas arbetsmarknad är mycket oenhetlig. Skiftande anställ- nings- och inkomstförhållanden rådet för olika grupper av konstnärer. Flera undersökningar har gjorts i syfte att klarlägga dessa förhållanden. Kulturrådet genomförde år 1969 tillsammans med 1968 års litteraturutredning och låg- inkomstutredningen en enkätundersökning angående sysselsättnings- och inkomststrukturen för konstnärer. KRO beställde år 1968 av Svenska in- stitutet för opinionsundersökningar en undersökning av bildkonstnärernas sociala och ekonomiska förhållanden. Dessa undersökningar redovisas i Kul- turarbetarnas inkomster. Filmarbetarnas situation har klarlagts av frlmut- redningen i en enkätundersökning år 1972. redovisad i betänkandet (SOU l973:16) Samhället och filmen 3. Slutligen undersökte kulturrådet år 1971 de dubbelarbetande författarnas. bildkonstnärernas och tonsättarnas situa- tion.

Formerna för anställningar liksom anställningarnas längd varierar starkt mellan olika konstnärsgrupper. På 0 r (1 o m r å d et arbetar de flesta skön- litterära författare och översättare som fria yrkesutövare. Anställningar är ovanliga. men många. speciellt bland översättarna. är fast knutna till något förlag. Det är tämligen vanligt att författarskapet kombineras med ett annat yrke. Detta gäller i än högre grad fackförfattarna. vilkas litterära verksamhet vanligen är en konsekvens av det yrkesarbete de har.

Konstnärerna inom bild - o c h fo r m o m t å d et har regelmässigt inga anställningsförhållanden av permanent natur. utan är beroende av för- säljning av sina produkter. Denna sker i stor utsträckning via gallerier eller i samband med utställningar. Anställningar kan dock i viss utsträckning förekomma för illustratörer som arbetar för tidningar eller förlag samt för formgivare och konsthantverkare. En speciell ställning har arkitekterna. som antingen är anställda av stat. kommun. landsting eller privata arbetsgivare. eller själva är företagare som arbetar på uppdrag.

Anställningsförhållanden är vanliga inom to n o m rå d et . där t. ex. musiker inom de regionala musikinstitutionerna eller regionmusiken samt kyrkomusiker har fasta anställningar. Kortare anställningar tillämpas för flertalet underhållnings-. dans- och restaurangmusiker. Solister och dirigen- ter har i regel mycket kortvariga engagemang. En grupp som i regel helt

Prop. 1975/762135 28

saknar anställningsmöjligheter är tonsättare och populärauktorer. även om vissa försök har gjorts att knyta tonsättare till olika musikinstitutioncr.

På fil rn - oc h 5 c e n o m råd et är-ungefär hälften av skådespelarna och regissörerna fritt arbetande konstnärer. Huvuddelen av filmarna utanför Sveriges Radio saknar anställning. medan dansarna till övervägande del är anställda vid någon av de musikdramatiska institutionerna. Förhållandena för dramatiker och koreografer liknar dem som gäller för författare.

Förekomst av anställning inom det konstnärliga området undersöktes för vissa kategorier under år 1968 Den andel av de olika konstnärsgrupperna som haft någon form av anställning inom det konstnärliga området utgjorde av författarna 14 %. av konsthantverkarna 38 %. av musikerna 60 % och av skådespelarna 68 %.

Många konstnärer har en sysselsättning vid sidan av den konstnärliga verksamheten. Olika aspekter på detta d u b b 6 l a r b e t e har belysts av kulturrådet i en undersökning som omfattar grupperna författare (utom fack- författare). bildkonstnärer och tonsättare. Ungefär hälften av konstnärerna arbetade dagligen eller så gott som dagligen med sin konstnärliga verk- samhet. Den icke konstnärliga verksamheten bedrevs i stor utsträckning som deltidsarbete. Emellertid hade 20 % av bildkonstnärerna. 28 % av ton- sättarna och 44 % av författarna heltidsarbeten som inte var av konstnärlig art. För majoriteten av konstnärerna var dubbelarbetet av permanent natur; det för alla tre grupperna vanligaste sidoyrket var lärare. För 65 % av för- fattarna. 94 % av bildkonstnärerna och 67 % av tonsättarna var motiven för dubbelarbetet i första hand ekonomiska. lnkomsten av det utomkonst- närliga arbetet. beräknad som mecllianbruttoinkomst. var för samtliga grupper större än inkomsten av det konstnärliga. och uppgick till ca tre fjärdedelar av den totala inkomsten.

A r b e ts [ ö 5 h et för konstnärer tar sig olika uttryck för olika grupper. För anställda och på uppdrag arbetande konstnärer innebär arbetslöshet av- saknad av både ordinarie sysselsättning och inkomster. medan de fria yr- kesutövarna mister sin inkomst. men kan fortsätta sin konstnärliga yrkes- verksamhet.

F. n. finns två arbetslöshetskassor för konstnärer. Musikernas m. fl. er- kända arbetslöshetskassa och Sveriges teateranställdas erkända arbetslös- hetskassa. Dessa omfattar emellertid även andra grupper än konstnärer. varför en exakt siffra för konstnärernas anslutning är svår att få. Uppskatt- ningsvis är dock medlemsantalen för konstnärsgrupperna ca 2 100 i mu- sikernas arbeslöshetskassa och ca 2200 i de teateranställdas.

Den oenhetliga situationen på konstnärernas arbetsmarknad ger upphov till en i motsvarande grad splittrad bild vad avser in k 0 m 5 t- stru k t u re n. inkomsterna varierar beroende av om konstnärerna har anställning eller är fria yrkesutövare. För den senare gruppen kan varia- tionerna mellan olika år vara mycket stora. Den grupp som har de högsta totala inkomsterna är fackförfattarna. medan bildkonstnärer och konsthant-

Prop. 1975/76:135 29

verkare har de lägsta totala inkomsterna.

Enligt kulturrådet har författare och tonsättare lättare att få stipendier än övriga konstnärsgrupper. Av dessa båda grupper erhöll 40 % resp. 50 % något stipendium under år 1968. medan siffrorna för övriga grupper var 15—20 %. Författarna och tonsättarna var särskilt gynnade i fråga om de statliga Stipendierna. Av dessa grupper fick 30 % sådant stipendium eller konstnärsbelöning mot 4—6 % för övriga konstnärsgrupper. Bidrag och sti- pendier har under senare år fått ökad betydelse för konstnärernas försörjning. Jämfört med budgetåret 1967/68 är anslagen till de statliga Stipendierna fyra gånger och biblioteksersättningen åtta gånger högre under budgetåret 1975/76.

Reglerna för b e s k a t 1 n i n g av konstnärer överensstämmeri huvudsak med dem som gäller för övriga yrkesgrupper. 1 fråga om mervärdeskatt finns dock särbestämmelser för vissa konstverk. nämligen för målningar. etsningar. litografier och andra konstgrafiska verk samt skulpturer. År 1973 beslöts (prop. 1973zl63. SkU 1973:62. rskr 19731350) att all försäljning av sådana konstverk skulle befrias från mervärdeskatt. under förutsättning att verken tillhörde konstnären eller dennes oskiftade dödsbo.

Ävenbeträffandesocialförsäkringsavgiftergällersammareg- ler som för övriga grupper i samhället. Genom beslut i riksdagen (prop. 1975/76:46. SfU 1975/76:17. rskr 1975/76:67) gäller sedan den ] januari 1976 vissa nya regler för uttagande av socialförsäkringsavgifter. Enligt dessa är uppdragstagare befriad från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter. Denna skyldighet har övergått till uppdragsgivaren. För egna företagare. som fortfarande själva skall erlägga egenavgifter. bibehålls möjligheten att för visst uppdrag teckna likställighetsavtal. Genom detta övergår skyldig- heten att erlägga socialförsäkringsavgifter som hänför sig till ersättningen för uppdraget på uppdragsgivaren.

3. 1.3 Ulbi/dnings/örhä/landen

Med undantag för kyrkomusiker och för viss pedagogisk verksamhet inom det konstnärliga området finns inte några krav på särskild yrkesutbildning för att bedriva konstnärlig yrkesverksamhet. Konstnärerna genomgår dock vanligen någon form av konstnärlig utbildning. Deras utbildningsbakgrund är dock mycket oenhetlig. Utbildningsmöjligheterna är många och kan va- riera från kortare kurser till studier på högskolenivå. 1 det följande ges en översikt över den konstnärliga utbildning. som är yrkesinriktad. Översikten gör inte anspråk på att vara fullständig.

0 rd o m r åd et skiljer sig från övriga konstområden därigenom att det för litterära konstutövare saknas möjligheter till särskild yrkesutbildning. De litterära yrkesutövarna har naturligtvis tillgång till viss grundutbildning genom den allmänna skol- och universitetsutbildningen. Detta gäller främst översättarna. för vilka akademiska språkstudier innebär en kvalificerad ut-

Prop. 1975/762135 30

bildning på språksidan. Vid journalisthögskolorna Och i särskilda kurser vid universiteten ges undervisning i stilistik. Egentlig yrkesutbildning med sikte på att utveckla ordet som konstnärligt uttrycksmedel saknas dock.

Av de skolor som bedriver högre konstnärlig utbildning p å bild - 0 c h fo r m 0 m r å d et är konsthögskolan och konstfackskolan i Stockholm stat- liga. Valands konstskola i Göteborg är en del av den kommunala förvalt- ningen. Konstindustriskolan i Göteborg är privat och erhåller statsbidrag som enskild yrkesskola.

Grundutbildningen vid konsthögskolan omfattar fem år och sker inom målarskolan. skulpturskolan och skolan för grafisk konst. Vidareutbildning av redan yrkesverksamma konstnärer bedrivs i form av särskilda kurser.

För antagning till målar-, skulptur- och grafikskolorna krävs konstnärlig begåvning. Denna bedöms med ledning av inlämnade arbetsprov. De som antas till konsthögskolan har i regel omfattande konstnärliga studier bakom sig.

Påbyggnadsutbildning för arkitekter bedrivs vid konsthögskolans arki- tekturskola. Utbildningen av konservatorer vid konsthögskolans institut för materialkunskap har f.n. karaktär av vidareutbildning och sker i form av särskilda kurser.

Konstakademien svarar för den centrala ledningen av konsthögskolan. Förhandlingar med akademin pågår vad gäller följderna för såväl akademin som konsthögskolan av den år 1975 beslutade reformeringen av högsko- leutbildningen (prop. l975z9. UbU 1975:17. rskr 1975:179).

Vid konstfackskolan ges utbildning för konstindustri och konsthantverk. Dessutom utbildas teckningslärare. Skolan omfattar konstindustriella dag- skolan. konstindustriella aftonskolan. högre konstindustriella skolan och teckningslärarinstitutet. De konstindustriella skolorna är uppdelade i sju fackavdelningar.

Den konstindustriella utbildningen omfattar i regel fyra år. Studietidcn vid teckningslärarinstitutet är tre år men de studerande genomgår dess- förinnan i regel en förberedande ettårig teckningslärarutbildning vid konst- industriella dagskolan. Antagningen till konstfackskolan grundas på arbets- prov.

1 1976 års budgetproposition dras riktlinjerna upp för en genomgripande omorganisation av den konstindustriella utbildningen vid konstfackskolan.

Valands konstskola i Göteborg består av en avdelning för vardera målning. skulptur och grafik. intagningen baseras på arbetsprov och de studerande har i regel någon form av konstnärlig förutbildning. Studietiden är i all- mänhet fem år.

Konsrindustriskolan i Göteborg bedriver utbildning med olika inriktning och längd och på olika nivåer. För antagning krävs konstnärlig begåvning. som bedöms på grundval av arbetsprov.

Den fyraåriga konstindustriella dagskolan kan sägas motsvara konstfack- skolans konstindustriella fackavdelningar. Vid konstindustriskolan finns

Prop. 1975/76:135 31

även skolan för bokindustri. den högre grafiska kursen, byggnadsritarkursen. guldsmedsskolan. inredningsritarkursen. kanritningskursen samt aftonsko- lans konstyrkesavdelning.

1 1976 års budgetproposition aviseras förhandlingar om ett förstatligande av Valands konstskola och Konstindustriskolan.

Årligen antas till konsthögskolans avdelningar för måleri. skulptur och grafik ca 30 studerande. till Valands konstskola ca 10 studerande, till konst- fackskolan (exkl. teckningslärarutbildningen) ca 70 studerande och till mot- svarande utbildning vid konstindustriskolan ca 50 studerande.

Utöver ovan nämnd utbildning finns inom bildområdet konstsko/or som drivs av kommuner. bildningsorganisationer eller som är privata yrkesskolor. Dessa utbildningar har skiftande inriktning och målsättning men syftar i allmänhet till att ge viss yrkesutbildning och/eller att förbereda fortsatt konstnärlig utbildning. Flertalet har statligt och/eller kommunalt stöd.

Den grundläggande yrkesutbildningen för fotografer är förlagd till gym- nasieskolan. Vid konstfackskolan ges också viss fotografisk utbildning.

Vad gäller to n o m r å d et finns statliga musikhögskola/' i Stockholm. Göteborg och Malmö. Vid samtliga dessa anordnas utbildning av instru- mentalister och sångare. kyrkomusiker samt musiklärare och musikpeda- goger. Vid musikhögskolan i Stockholm finns dessutom utbildning av ton- sättare. dirigenter och pianostämmare.

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS) är f.n. tillsynsmyndighet för musikhögskolorna.

Utbildningen är f. n. treårig för instrumentalister. sångare. tonsättare. di- rigenter och musikpedagoger. fyraårig för kyrkomusiker och tvåårig för pia- nostämmare. Utbildningen av "ettämnesmusiklärare". dvs. lärare som un- dervisar bara i musik. är fyraårig. Sedan hösten 1971 bedrivs vidare på försök tvåämnesutbildning för blivande lärare i musik och ett annat ämne. Därvid skall ämnesutbildningen i musik omfatta minst tre terminer.

Antagning till musikhögskola sker på grundval av särskilda inträdesprov. Det totala antalet studerande uppgår innevarande läsår till ca 480 vid musikhögskolan i Stockholm. ca 190 i Göteborg och ca 180 i Malmö.

Utbildning i rytmik bedrivs vid Svenska Dalcroze-seminariet. Vissa folkhögskolor har särskild musiklinje. Vid Folk/iga musikskolan Inge- sund i Arvika och Framnäs-folkhögskola i Öjebyn finns musiklinje med såväl grundutbildning som yrkesutbildning. Yrkesinriktad musikutbildning be- drivs även vid Örebro musikpedagogiska institut, som står under statlig tillsyn genom OMUS. Stockholms musikpedagogiska institut samt vid vissa kom- munala musikskola/'.

Det bör också nämnas att Sveriges Radio har en musikskola. Vad gäller film- oc h sc e n o m råd et finns för den sceniska ut- bildningen fyra statliga scenskolor. två i Stockholm. en i Göteborg och en i Malmö. Tillsynsmyndighet för skolorna är statens kulturråd.

Prop. 1975/76:135 32

Vid scenskolorna utbildas skådespelare och musikdramatiska artister. Ut- bildningen är treårig. Till utbildningen skall årligen antas tolv studerande vid var och en av skolorna med undantag av musikdramatiska skolan i Stockholm. som skall anta åtta studerande. Antagningen sker på grundval av särskilda inträdesprov. Dessutom förekommer fortbildningsverksamhet i olika former.

Skara skolscen, som är kommunal. ger viss yrkesutbildning men fungerar i huvudsak som förberedelse för studier vid någon av statens scenskolor. På liknande sätt ger några folkhögskolor med särskild teaterlinje scenisk förutbildning.

Vid statens dansskola utbildas danspedagoger och koreografer. Till ut- bildningen på danspedagoglinjen antas ca tolv och på koreografiinjen ca tre studerande per år. Utbildningen är treårig. Vidare meddelas utbildning i mim i form av särskilda kurser. Statens kulturråd är tillsynsmyndighet för dansskolan.

Utbildning av dansare sker vid balette/evsko/orna vid Operan. Stora teatern i Göteborg och Malmö stadsteater. Utbildningarna tillgodoser främst teat- rarnas egna behov av dansare.

Balettakademiens yrkesskola inom Kursverksamheten vid Stockholms uni- versitet har under flera år anordnat treårig utbildning för dansare och dans- pedagoger.

Dramatiska institutet utbildar personal för produktion av program för teater. film. radio och television. De studerande antas på grundval av särskilda antagningsprov.

Undervisningen bedrivs vid följande tvååriga utbildningslinjer: allmän linje. administrativ linje. bildteknisk linje. ljudteknisk linje. scenografilinje och maskeringslinje. Vid institutet anordnas också verksamhet med vida- reutbildningssyfte. dels i form av ettårig allmän produktionsteknisk utbild- ning. dels i form av kurser.

Till den allmänna produktionstekniska utbildningen antas minst 16 stu- derande och till övriga utbildningslinjer lägst 24 och högst 30 studerande årligen.

Utbildningen inom det konstnärliga området har på senare tid varit föremål för en rad utredningar.

Karistnärsutbildningssakkunniga (U 1968:52) och 1973 års expertgrupp för konstutbildning (U 1973205) har arbetat med utbildningen inom bildkonst. konsthantverk och design. De båda utredningarnas förslag har behandlats i innevarande års budgetproposition. Konstnärsutbildningssakkunniga kom- mer inom kort med sitt slutbetänkande om bl. a. konservatorsutbildning. Expertgruppen kommer under våren 1976 att lämna förslag rörande den högre utbildningen av fotografer. vidareutbildning och fortbildning av konst- närer på bild- och formområdet samt dimensionering av den högre utbild- ningen på området.

Prop. 1975/76:135 33

Organ/sationskommittän för högre musikutbildning (OMUS), tillkallad år 1970. har som huvuduppgift att arbeta med en successiv reformering av den högre mu5ikutbildningen. Linder våren 1976 kommer kommittén att i ett samlat forSlag redovisa huvudprinciperna för det fortsatta reformarbetet.

Dansamtrpdningen (U 1973109). tillkallad år 1973. skall avge förslag om dels en förberedande dansarutbildning för elever i grundskolan. dels en därpå följande tvåårig yrkesinriktad dansarutbildning.

Det finns i dag inte någon längre sammanhållen utbildning exklusivt inriktad på k u ! t u r fö r m e d 1 i n g. Eftersom kulturförmedling förekom— mer som en del av arbetsuppgifterna för en lång rad yrkesgrupper har de som är verksamma inom området en mycket varierande utbildningsbak- grund. De kunskaper som har direkt relevans för kulturförmedlande upp- gifter har ofta inhämtats genom praktiska yrkeserfarenheter eller genom intern utbildning i arbetsgivarens regi.

1 konstnärsuthildningen finns f. n. inte någon systematiskt ordnad under- visning med sikte på kulturförmedlande uppgifter. Musiklärar-. tecknings- lärar- och danspedagogutbildningarna är dock organisatoriskt knutna till institutioner med konstnärlig utbildning.

Vid dramatiska institutet bedrivs vid sidan av den utbildning av pro- gramproducerande personal för teater. film. radio och television. som är institutets huvuduppgift. även allmän produktionsteknisk utbildning. Den senare innehåller lärostoff som kan få betydelse för kommande arbete med kulturförmedling.

inom de större organisationerna och'då främst inom folkbildningen be- driver man kontinuerligt ledarutbildning för den egna verksamheten. Stu- dieförbunden har bl.a. kurser för cirkelledare i kulturämne. Dessa kurser ger såväl ämnesutbildning som metodisk utbildning. Man har vidare kurser för organisatörer av olika slag. Dessa kurser tar t. ex. upp kulturlivets or- ganisation och pedagogisk anpassning av kulturutbudet för den egna or- ganisationen. Vid vissa av de nämnda kurserna har avsevärt intresse ägnats åt kulturförmedling.

Ett antal av landetsfoIkhögskolor har inriktat sig på undervisning i estetiska ämnen. Till viss del är denna utbildning tillämplig på kulturförmedlande verksamhet. Det förekommer även kortare kurser kring teman mcd an- knytning tilI kulturförmedlande verksamhet.

C entrumbildningarna har genomfört viss kursverksamhet som berör kul- turförmedlingen. Ett exempel är kursen "Konstnär i socialt arbete" som genomfördes i samarbete med socialstyrelsen våren 1973. Syftet var att belysa olika problem och erfarenheter för bildkonstnärer som skulle arbeta på ung- domsgårdar.

Prop. 1975/76:135 34

3.1.4 Upphovsrätt och fackliga förhållanden Upphovsrättslig lagstiftning

Bestämmelser om den rätt som tillkommer upphovsmän till litterära och konstnärliga verk. utövande konstnärer. fonogramframställare m.fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (ändrad senast 19731363). 1 lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (ändrad senast 19731362) regleras den rätt som tillkommer fotografer. Konsthantverk och annan brukskonst skyddas enligt mönsterskyddslagen (19702485. ändrad 1971:627) men kan även vara föremål för upphovsrätt.

Den svenska upphovsrättslagstiftningen har tillkommit i nordiskt sam- arbete och har dessutom stark internationell prägel. Upphovsrättsskyddets utsträckning till förmån för utländska verk sker genom internationella kon- ventioner. 1 fråga om upphovsrätten och fotografirätten grundas det in- ternationella skyddet främst på 1886 års Bernkonvention för skydd av lit- terära och konstnärliga verk (reviderad senast åren 1967 och 1971) samt 1952 års Världskonvention om upphovsrätt. Det internationella skyddet för de s.k. närstående rättigheterna regleras i 1961 års Romkonvention om skydd för utövande konstnärer. framställare av fonogram samt radioföretag. Fonogramframställare skyddas därutöver genom den s.k. fonogramkon- ventionen av år 1971. Sverige har anslutit sig till dessa konventioner.

Lagstiftningen bygger på principen att den som har skapat ett verk har ensamrätt att förfoga över verket och göra det tillgängligt för allmänheten. Detta är upphovsrättens ekonomiska sida. Dess ideella sida innebär bl.a. att upphovsmannen skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver och att verket inte får ändras så att upphovsmannens anseende kränks.

I URL finns bestämmelser om upphovsrättens föremål och innehåll. Upp- hovsrättsligt skyddat är ett verk "vare sig det utgör skönlitterär eller be- skrivande framställning i skrift eller tal. musikaliskt eller sceniskt verk. filmvcrk eller alster av bildkonst.. byggnadskonst eller brukskonst eller kom- mit till uttryck på annat sätt". Särskilda bestämmelser finns rörande över- sättningar och bearbetningar. samlingsverk samt verk av flera upphovsmän. År 1973 infördes visst upphovsrättsligt skydd beträffande vissa handlingar som upprättats av myndighet.

Lagen knyter olika rättsverkningar till att ett verk offentliggörs eller utges. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmän- heten. Det anses utgivet när exemplar därav med upphovsmannens sam- tycke förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten. Rätten att förfoga över verket innebär att upphovsmannen har ensamrätt att fram- ställa exemplar av verket. offentliggöra det och sprida det samt låta översätta eller bearbeta det. Den som översätter eller bearbetar ett verk eller överför det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna form.

Prop. 1975/76:135 35

Ensamrätten är dock underkastad en rad inskränkningar till förmån för huvudsakligen religiösa. kulturella eller i övrigt samhälleliga ändamål. Om inskränkningen enligt URL är absolut. dvs. om upphovsmannen inte kan motsätta sig nyttjandet. kan eventuell ersättning inte bli föremål för vanliga avtalsförhandlingar. 1 händelse av tvist bestäms ersättningen av domstol. Man talar då om t v å n g 5 l i c e n s. Tvångslicens innebär rätt för envar att mot ersättning utnyttja ett verk inom vissa i lagen angivna gränser. Sålunda får t.ex. mindre verk eller del av verk mot ersättning tas in i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning. om fem år förflutit sedan verket offentliggjordes.

1 praxis har en speciell typ av inskränkningar uppstått. som innebär att en utnyttjare av visst upphovsrättsligt skyddat verk kan sluta ett taxeavtal med en facklig huvudorganisation och därmed få rätt att utnyttja alla sådana verk av upphovsman som företräds av organisationen. Om ett avtal med stöd av lagstiftning ges verkan för upphovsman. som står utanför orga- nisationen. talar man om legal a v tal sl i e e n 5. Vid avtalslicens förhand- lar upphovsmannaorganisationerna och representanter för förbrukarna om de villkor inkl. den ersättning som skall gälla för nyttjandet. URL innehåller endast en sådan bestämmelse (22 å andra stycket). Enligt denna får Sveriges Radio och dess dotterbolag mot ersättning sända skyddat verk även av sådan upphovsman som inte är medlem av organisationen. Bestämmelsen gäller inte sceniskt verk och inte heller om upphovsman meddelat förbud mot tillämpning av bestämmelsen.

1 de flesta av de fall där URL ger bestämmelser om inskränkningar i ensamrätten kan skyddat verk nyttjas fritt utan upphovsmannens samtycke. Sålunda får enstaka exemplar av offentliggjort verk framställas för enskilt bruk. verk utnyttjas för blinda. i viss omfattning citat göras ur offentliggjort verk. konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning eller avbildas i tidning i samband med redogörelse för dagshändelse. verk. som syns eller hörs under dagshändelse. tas med vid information om händelsen i radio-. televisions- eller filmreportage. En tidning får ta in en artikel ur en annan tidning rörande vissa frågor. om eftertryck inte är förbjudet. Vidare föreligger rätt. under vissa förutsättningar. till ljudupptagningar inom undervisnings- väsendet. Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits får exemplar. som omfattas av utgivningen. också spridas vidare och även visas offentligt. Emellertid får noter inte hyras ut till allmänheten utan upphovsmannens samtycke. Rätt föreligger också till spridning och visning — på annat sätt än genom film eller television — av exemplar av konstverk som överlåtits eller omfattas av utgivning (25 å). Upphovsmannen har inte rätt till er- sättning vid spridning eller visning av sådant konstverk och inte heller kan han motsätta sig att detta sker. Ensamrätten till offentligt framförande är också inskränkt bl. a. så att sådant framförande alltid får ske vid gudstjänst eller undervisning.

Prop. 1975/76: 135 36

Skyddstiden för upphovsrättsligt verk gäller i regel intill utgången av fem- tionde året efter upphovsmannens död.

URL innehåller också bestämmelser om vissa upphovsrätten närstående rättigheter. Regler finns sålunda om skydd för utövande konstnärer. för framställare av grammofonskivor och andra ljudupptagningar och för radio- och televisionsföretag. Skyddstiden är här 25 år efter det upptagningen gjor- des. Detta gäller skyddet mot kopiering av själva inspelningen. Vidare finns skydd för den som framställt katalog. tabell eller liknande. Skyddet gäller tio år efter det arbetet utgavs.

Upphovsrätten kan helt eller delvis överlåtas. Den ideella delen av upp- hovsrätten kan dock efterges endast vad avser en till art och omfattning begränsad användning av verket. Vanligen upplåter upphovsmannen för begränsad tid viss del av rätten. exempelvis förlagsrätt eller uppföranderätt. När den upplåtna rätten utnyttjats återgår den till upphovsmannen.

1 lagen finns vidare regler om förbud mot att offentligt återge verk på sätt som kränker den andliga odlingens intreSSen samt regler om ansvar och ersättningsskyldighet. lntrång i upphovsrätt kan sålunda bestraffas och medföra skadeståndsskyldighet. Även den som på grund av avtal eller lag- bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten har rätt att förfoga över ett skyddat verk måste iaktta den ideella rätten.

Beträffande upphovsrätten gäller som huvudprincip att lagen är tillämplig bl. a. på verk av den som är svensk medborgare samt på verk som först utgetts i Sverige. I fråga om de närstående rättigheterna tillämpas lagen på framförande. ljudupptagning och radio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige.

En vanlig upphovsrättslig ersättningsform är royalty dvs. en fort- löpande ersättning i förhållande till omfattningen av nyttjandet. exempelvis upplagans storlek. Ersättning i ett för allt. 5. k. fri k ö p. förekommer fram- för allt i fråga om film- och grammofoninspelningar.

Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt. Rätten till sådan bild regleras i FotoL. Den som framställt fotografisk bild har. med vissa in- skränkningar. uteslutande rätt att genom fotografi. tryck. teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden och att visa den offentligt. Rätten innefattar också, liksom upphovsrätten. vissa ideella moment. Skyddstiden är 25 år från det år då bilden framställdes. såvida inte bilden har konstnärligt eller vetenskapligt värde. i vilket: fall skyddet gäller intill utgången av det femtionde året efter fotografens död. I stort är rätten till fotografi underkastad samma principiella inskränkningar som upphovsrätten. Dessutom får sådan bild mot ersättning alltid tas in i arbete till bruk vid undervisning. alltså inte bara i antologi. vilket är fallet enligt URL.

Enligt mönsterskyddslagen kan den som skapat ett mönster för en varas utseende eller för ett ornament registrera detta mönster och därigenom få mönsterrätt dvs. ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret enligt lagen. Registreringen ger skydd under fem år räknat från dagen för ansökan. Skyd-

Prop. 1975/76:135 37

det kan förnyas för två femårsperioder. Oavsett om ett alster registrerats som mönster kan det bli föremål för upphovsrätt. om det är att betrakta som verk i URL:s mening.

inom kort kommer regeringen att utfärda direktiv för en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Den nya utredningen torde bl. a. komma att behandla frågor. som berörs i nordiska upphovsrättskommitténs (Ju l970:62)delbetänkande (NU 1973121) Upphovsrätt l Fotokopiering och band- inspelning särskilt inom undervisningsverksamhet. Förslaget innebar dels en precisering av bestämmelsen om rätt att mångfaldiga för enskilt bruk. dels utkast till tre nya bestämmelser om kopiering inom undervisnings- väsendet. kopiering inom myndigheter. företag m. 11. av visst upphovsrätts- ligt material resp. ur tidningar och allmänna tidskrifter. De två första be- stämmelserna bygger på avtalslicens medan regleringen i den sista förutsätter tvångslicens.

Fackliga förhållanden

Konstnärernas intresseorganisationer bevakar inte bara sina medlemmars ekonomiska och sociala angelägenheter. utan också deras ideella intressen. t. ex. i samband med upphovsrättsfrågor. Organisationernas möjligheter att verka genom fackliga stridsåtgärder är dock begränsade då arbetsmarknadens förutsättningar för avtal ofta inte föreligger.

Sveriges författarförbund bildades genom att fyra organisationer enades i en organisation. lnom förbundet finns fyra sektioner. nämligen fackför- fattarsektionen Minerva. sektionen för barn- och ungdomslitteratur. över- sättarsektionen och sektionen för skönlitterära författare. lnom ordområdet finns också Sveriges dramatikerförbund som bildades år 1941.

1 KRO. som bildades år 1937. är bildkonstnärerna. främst målare. skulp- törer. grafiker och andra som ägnar sig åt ”fri" bildkonst. organiserade. Andra organisationer inom bild- och formområdet är Föreningen Svenska tecknare. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Svenska arkitekters riksförbund samt Svenska fotografernas förbund. som är en branschorganisation för yrkesfotogmfer. Föreningen Svenska tonsättare. som bildades år 1918. består av kom- positörer av seriös musik. 1 Föreningen Svenska populärauktorer är kom- positörer och textförfattare av populärmusik organiserade. De båda förening- arnas verksamhet är nära knutna till STIM.

Svenska musikerförbundet. som bildades år 1907. är anslutet till LO. För- bundet organiserar bl. a. musiker av alla slag. vokalister. dansare. scenteknisk personal och vaktmästare. Svenska tonkonstnärsförbundet bildades år 1947. Det står öppet för sång- och instrumentalsolister. dirigenter och andra yr- kesmusiker. vilkas yrkesutövning anses ha högt konstnärligt värde.

Svenska teaterförbundet bildades år 1894 och är anslutet till TCO. Tea- terförbundet är facklig organisation för yrkesverksamma artister. tekniker.

Prop. 1975/76:135 38

pedagoger och administrativ personal verksamma inom teater. dans. film. radio. television och liknande områden. lnom förbundet finns särskilda fri- stående organisationer med egna stadgar. t. ex. Svenska regissörsföreningen. som tillkom år 1956. Till scenområdet hör också Svenska danspedagog- förbundet. som bildades år 1939.

Svenska industritjänstemannaiiirbundets klubb inom Sveriges Radio (SIF- klubben vid Sveriges Radio) organiserar all vid företaget verksam personal som tillhör förbundet.

Något topporgan för de olika intresseorganisationerna finns inte men de samarbetar i Klys. Enligt sina stadgar har Klys bl. a. att företräda med- lemsorganisationerna inför det allmänna i frågor som rör lagstiftning och kulturpolitik. verka för allmän yttrandefrihet i samtliga konstnärliga medier. verka för att medlemmarna ges möjlighet utöva sina yrken och få skälig ersättning för sitt arbete samt biträda medlemsorganisation i förhandlingar och vid konflikt. Såväl riksorganisation. vars medlemmar utgörs av konst- närliga eller litterära yrkesutövare. som sektioner inom sådan organisation kan vinna medlemskap i Klys.

Avtalsförhållanden

För de utövande och anställda konstnärerna. främst organiserade inom Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet. sluts vanliga kol- lektivavtal. För de skapande upphovsmännen är avtalssituationen annor- lunda beroende på om deras verk säljs till enskilda nyttjare i speciella upp- görelser eller om de som grupp har en gemensam motpart. 1 det senare fallet är det vanligt med kollektiva avtal dvs. ramavtal. varigenom or- ganisationens motpart förbinder sig att för organisationsmedlemmarna iaktta vissa minimivillkor. Beträffande: motparter. som inte kan inordnas i kol- lektivavtal. har riktlinjer utfärdats av berörda fackorganisationer.

Förutom allmänna avtalsrättsliga regler gäller för konstnärsområdet enligt URL även speciella regler för den händelse annat inte avtalats beträffande offentligt framförande. förlagsavtal och avtal om filmning. Full avtalsfrihet råder dock inte på upphovs- och fotorättens områden. Lagstiftningen in- nehåller, som tidigare nämnts. f1era inskränkningar i ensamrätten som helt eller delvis berövar upphovsmännen och fotograferna deras möjlighet att träffa avtal. Ibland kan inskränkningarna upphävas genom exempelvis för- bud mot eftertryck eller individuellt veto mot avtalslicens. varigenom av- talsfriheten återställs. Denna möjlighet finns inte vid tvångslicens.

1 det följande redovisas endast de viktigaste kollektiva avtal och rekom- mendationer som gäller för olika konstnärsgrupper.

Av Sveriges författarförbund har bl.a. följande avtal slutits. För etermedier föreligger ett löpande avtal med Sveriges Radio. Avtalet innehåller dels fasta tariffer för nyttjandet av redan utgivna verk. dels mi-

Prop. 1975/76:135 39

nimitariffer för tidigare icke utgivna verk. föredrag och personlig medverkan. Avtalet innehåller också likställighetsavtal. Med TRU har inte något kol- lektivt avtal träffats. Endast individuella avtal — under viss medverkan av förbundet - förekommer.

Med förlagen föreligger olika avtal beroende på verkets art. Avtalen träffas i regel med Svenska bokförläggareföreningen. För skönlitteratur finns så- lunda det s.k. normalkontraktet. enligt vilket royalty skall erläggas med minst 16 2/3 % på bokens cirkapris samt ett garantihonorar om minst en tredjedel av royaltyn på första upplagan. Bokförläggareföreningen rekom- menderar sina medlemmar att använda normalkontraktet. I praktiken har 5. k. originalpocketböcker fallit utanför kontraktsområdet. För barn- och ung- domslitteratur finns avtal. enligt vilket överenskommet normalformulär skall användas. Detta gäller dock inte populärvetenskapliga ungdomsböcker. handböcker och bilderböcker. lnga minimitariffer är avtalade. För litterära översättningar finns normalformulär utan minimitariffer. Beträffande bidrag till skolantologier. som ligger under tvångslicens enligt URL. gäller ett avtal enligt vilket förläggarna skall betala för bidragen efter viss fast tariff. kon- struerad som ett indexreglerat basbelopp.

För fackförfattarnas medverkan i olika förlagsprodukter har Författarför- bundet utfärdat olika rekommendationer och riktlinjer nämligen beträffande facklitteraturen. bidrag till periodiska publikationer och uppslagsverk. bidrag till icke-periodiska publikationer samt dokumentpublicering.

Särskilda avtal har också träffats med vissa förlag som inte tillhör Bok- förläggareföreningen. Förlaget förbinder sig därigenom att iaktta vissa fasta normer eller minimitaxor.

På pressidan föreligger ett avtal med Svenska tidningsutgivareföreningen från år 1949. Förhandlingar. som Författarförbundet tillsammans med Svens- ka journalistförbundet upptagit med föreningen. avbröts våren 1974.

Av Sveriges d ramatikerförbund har följande avtal slutits.

Med Teatrarnas riksförbund har förbundet ett löpande avtal rörande scen- teater. Enligt avtalet får författaren dels ett grundarvode. dels en procentuell andel av biljettintäkterna i fallande skala. Därutöver tillförsäkras författaren ett visst garantiarvode per föreställning. För uppsökande teater utgår en fast summa per föreställning. som avräknas på en garantisumma. för vilken återbetalningsskyldighet inte föreligger. För översättningar utgår dels an- tingen grundarvode samt ett garantibelopp vid första förvärv av uruppfö- rande eller garantiarvode för översättning som redan framförts. dels en pro- centuell andel av biljettintäkterna i fallande skala.

Med Sveriges Radio har förbundet haft ett avtal om minimihonorar för framförande i radio och television som löpt ut. Förhandlingar om nytt avtal pågår.

På filmsidan har förbundet ett avtal med Föreningen Sveriges filmpro- ducenter. vilket dels innehåller allmänna regler till filmkontrakt. dels ett kontraktsformulär.

Prop. 1975/76:135 40

K R 0 har intill den 30 juni 1975 haft avtal med MUS 65 om utställ- ningsersättning vid lån av verk. som tillhör upphovsmannen. till utställ- ningar i Riksutställningars regi (se vidare 4.4.1). KRO har vidare avtal med Konstfrämjandet om grafikutgivning och med Sveriges konstföreningars riksförbund om villkor i samband med utställningar. KRO har även utfärdat en rekommendation angående arvodesnormer.

Föreningen Sveriges konsthantverkare och indu- st ri fo r rn gi v a re har haft ett avtal med Riksutställningar som anslöt till KR():s avtal om utställningsersättning. Föreningen har i övrigt inga kollektiva avtal men har utarbetat tre normalavtal för medlemmarna. Enligt anställningskontraktet överlåter formgivaren till företaget reproduktionsrät- ten till de förebilder som han framställt i företagets tjänst och godkänt för produktion. Reproduktionsrätten återgår till formgivaren bl. a. om den inte utnyttjas inom viss tid. Ersättningen utgår med lön jämte royalty eller med royalty enbart varvid viss minimiroyalty per månad garanteras. Nor- malkontrakt för frilansare vid överlåtelse av mönster och modeller. konst- verk m.m. avser överlåtelse av ensamrätt till reproduktionsrätten. Ersätt- ningen utgörs av fast honorar och royalty på fakturapriset för varje alster. Normalkontrakt vid beställningsarvoden används mellan uppdragsgivare och upphovsman då avtalet avser visst verk som utförs på grundval av skissförslag. Någon reproduktionsrätt överlåts ej på uppdragsgivaren. Er- sättning utgår i form av fast arvode.

Enligt föreningens ersättningsnormer indelas de fast anställda formgivarna i fyra årslönegrupper. Normerna upptar också olika royaltysatser för textil. metall och plast samt keramik.. glas och trä.

Föreningen Svenska tecknare förhandlar f. n.. tillsammans med KRO och Svenska fotografernas förbund. med Sveriges Radio om ersätt- ning för visning av konstverk och fotografi i television. Av föreningen ut- färdade särskilda leveransvillkor avser förvärv av rätt att reproducera teck- ning. Arvode för originalteckning avser således endast likvid för reproduk- tionsrätt för visst tillfälle medan äganderätten till originalet övergår till kö- paren först efter särskild överenskommelse.

Svenska fotografernas förbund slöt tidigare sina avtal till- sammans med bildbyråorganisationen Bild le v e ra n t ö re r n a s fö r - e nin g men de båda organisationerna träffar numera avtal var för sig med samma motpart. På pressidan föreligger avtal mellan Bildleverantörernas förening och Svenska tidningsutgivareföreningen med bl. a. bestämmelser rörande förhandsrätt. publiceringsrätt. fotografens namn. vidareförsäljning av bilder och beställda fotograferingsuppdrag. Olika priser gäller för dags- tidningar och för veckotidningar. Föreningen har träffat en liknande över- enskommelse med Fackförbundspressens samorganisation. I fråga om eter- medier föreligger numera endast. avtal mellan Bildleverantörernas förening och Sveriges Radio om användande av fotografisk bild i nyhetssammanhang.

Prop. 1975/76:135 41

Svenska fotografernas förbund har sagt upp sina avtal med såväl Sveriges Radio som TRU. På förlagssidan har båda organisationerna avtal med Svens- ka bokförläggareföreningen rörande bl. a. tariff för bilder som beställs ur arkiv.

S T 1 M tillvaratar uppföranderättigheter och mekaniska rättigheter dvs. rätt till inspelning på grammofonskiva. band. film o.d. för i första hand tonsättarna. För de utövande musiker. dansare m.fl. som är organiserade inom Svenska musikerförbundet har förbundet slutit olika kollektivavtal. För engagemangsgivare som inte är bundna av kollektivavtal har förbundet utarbetat en riksminimitan'ff. De mekaniska rättigheterna för musiker till- varatas av Svenska artisters och musikers intresseorganisation.

Svenska teaterförbu ndet har slutit ett riksavtal med Teat- rarnas riksförbund avseende teateranställda vid de statsunderstödda teat- rarna. Skådespelarnas mekaniska rättigheter tillvaratas av Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Vidare har avtal slutits mellan Teater- förbundet och Teatrarnas riksförbund avseende såväl anställdas som fri- lansengagerades engagemang vid Sveriges Radio. Teaterförbundets avtal med TRU innefattar även särskild ersättning för fri användning av de engagerades prestationer (friköp) exempelvis för interntelevision. Svenska industritjäns- temannaförbundet har år 1973 slutit ett avtal med Svenska arbetsgiva- reföreningen angående överlåtelse på Sveriges Radio av upphovsrätten till de upphovsrättsliga verk som utförts i tjänsten av anställda i företaget. Av- talet omfattar även fotografisk bild. Överlåtelsen gäller utnyttjande i fö- retagets verksamhet. dock inte utnyttjande av program till fonogram eller videogram för kommersiellt bruk. Huvudparten av den utgående ersätt- ningen enligt avtalet fördelas av SlF-klubben vid Sveriges Radio på berörda upphovsmän.

År 1973 har ett avtal träffats mellan staten och ett antal organisationer inom det upphovsrättsliga området angående skolornas grafiska och foto- grafiska mångfaldigande. Enligt avtalet upplåter organisationerna rätten till sådan kopiering av medlemmarnas verk. medan staten förbinder sig dels att inte åberopa bestämmelsen om fri kopiering för enskilt bruk. dels att ersätta upphovsrättsinnehavarna för den kopiering som sker. Ersättning ut- går till en av upphovsrättsorganisationerna upprättad ideell förening. BO- NUS. som beslutar om medlens fördelning. Avtalet löper för en försöksperiod av tre år. fr. o. m. juli månad 1973. Avtalet har sagts upp av organisationerna per den 30 juni 1976.

Organisationer för uppbörd av ersättningar

Några organisationer inom upphovsrättsområdet har till huvudsaklig upp- gift att uppbära och fördela ersättningar som tillkommer upphovsmän enligt lag eller ingångna avtal samt att företräda upphovsmännen i sådana sam-

Prop. 1975/76: 135 42

manhang. STIM och Svenska artisters och musikers intresseorganisation är sedan länge verksamma på dessa områden. BONUS kom till i samband med skolkopieringsavtalet.

STIM. som bildades år 1923. är en ekonomisk förening i vars styrelse staten tillsätter ordförande och två ledamöter. STIM skall för sina med- lemmars räkning inkassera och till dem fördela alla de ersättningar som kan tillfalla medlemmarna på grund av offentliga utföranden av deras verk eller på grund av inspelning av verken på grammofonskiva. band. film o.d. Vidare skall STIM kontrollera att ingen använder musik offentligen och i förvärvssyfte utan att ha tillstånd därtill. Genom avtal med musikför- brukaren meddelar STIM tillstånd till offentligt utförande. Avtalet innehåller skyldighet att till föreningen anmäla varje musikutförande och att erlägga fastställd ersättning.

Genom anslutningsavtal överlåter medlemmen på STIM alla sina eko- nomiska rättigheter till offentligt utförande och mekaniskt mångfaldigande. STIM träder då i tonsättarens eller författarens ställe och träffar avtal med dem som vill använda verket. Anslutningsavtal med STIM kan varje upp- hovsman och förläggare träffa som under löpande eller föregående år fått minst ett verk offentligt utfört eller mekaniskt mångfaldigat.

STIM har avtal med motsvarande utländska organisationer. varigenom STIM på resp. organisation överlåter rätten att i den organisationens land förvalta STIM:s rättigheter mot att STIM i Sverige förvaltar den utländska organisationens.

Det ersättningssystem som förekommer mellan STIM och musikförbru- kare av olika slag är baserat på avtal. bl. a. kollektivavtal med förbrukarnas organisationer. Mellan STIM och Sveriges Radio baseras de årliga ersätt- ningar Sveriges Radio erlägger för radio- resp. TV-musik på en överens- kommelse med fastställda sändningsramar. Avtalet gav år 1975 STIM ca 11.5 milj. kr. för av STIM kontrollerad musik i radio och television. Vidare finns kollektivavtal för bl.a. konserter. restauranger. dansbanor och bio- grafer. Ersättningen utgår i regel med viss procent på biljettintäkter c. d.

Avtal om fast ersättning per år föreligger med bl.a. bibliotek och in- nehavare av försäljningsställen. För 5. k. industrimusik finns ett normalavtal som reglerar den ersättning det enskilda företaget skall betala per år och anställd för att få lyssna på musik på arbetsplatsen.

Ersättningen för utförande i radio och television uppgår årligen till drygt hälften av det totala ersättningsbeloppet från musikförbrukarna. vilket år 1975 utgjorde ca 22 milj. kr. Av STIM-ersättningarna beräknas ca 7 milj. kr. ha utbetalats till svenska upphovsmän år 1975.

I fråga om mekanisk reproduktion på grammofon. film och band har de nordiska länderna centraliserat inkasseringen av avgifter i en inkasserings- och fördelningscentral i Köpenhamn. Nordisk Copyright Bureau.

Svenska artisters och musikers intresseorganisation är en ekonomisk för-

Prop. 1975/76:135 43

ening. som bildades år 1963. Organisationen inkasserar och fördelar ersätt- ningar som tillkommer utövande konstnärer såsom dirigenter. solister samt orkester- och körmedlemmar. som medverkat vid inSpelning av fonogram vilket används vid radio- eller televisionsutsändning. Ersättning tillfaller även framställaren dvs. det producerande lbnogrambolaget. Den utövande konstnärens rätt gentemot radio- eller televisionsföretaget görs gällande genom framställaren. Ett avtal har slutits mellan Sveriges Radio och svenska gruppen av The International Federation of Producers of Phonograms and Videograms samt Svenska artisters och musikers intresseorganisation om beräkning av ersättningens storlek efter den 30 juni 1962. Avtalet löpte ut den 30 juni 1973 men har prolongerats. Ersättningen. som är index- reglerad. utgår med ca 20 kr. per minut i 1974/75 års penningvärde. Er- sättningen delas lika mellan de två organisationerna. Det totala ersättnings- beloppet uppgick år 1975 till ca 17 milj. kr. Influtna ersättningar fördelas med ledning av rapporter från Sveriges Radio över uppspelningstiden för skyddade inspelningar. Olika kategorier av medverkande erhåller olika be- lopp per uppspelningsminut.

BONUS. som bildades år 1973 i anslutning till avtalet om skolornas ko- piering. har till uppgift att inkassera och förvalta ersättningar för mång- faldigande av upphovsrättsligt skyddade verk och fotografier. På grundval av redovisning andra halvåret 1973 har SÖ fastställt ersättning för kopiering för vartdera av budgetåren 1973/74. 1974/75 och 1975/76 till 900000 kr.

3 . 1 . 5 .4 rbetsmarknadspo/iriska insatser

Arbetsförmedlingen på kulturområdet kännetecknas av en stark splittring. Inom den offentliga arbetsförmedlingen finns särskilda artist- och musi- kerexpeditioner i vissa större städer. Arbetsförmedling med samhällets stöd bedrivs också inom vissa centrumbildningar. där lön och omkostnader för arbetsförmedlare bekostas av arbetsmarknadsverket. På området finns också ett antal enskilda förmedlingar. Några av dessa är s.k. organisationsför- medlingar. som tar ut avgifter för sina självkostnadcr och arbetar med till- stånd av AMS. De tre största organisationsförmedlingarna är Svenska mu- sikerförbundets förmedling. Musiketablissemangens förmedling och Folk- parkernas artistförmedling. Förutom dessa förmedlingar finns ett stort antal enskilda s. k. produktionsbolag som drivs i vinstsyfte. Eftersom arbetsför- medling i vinstsyfte inte är tillåten enligt gällande lagstiftning blir dessas verksamhet olaglig i den mån den innefattar arbetsförmedling. På det in- ternationella området sköts huvuddelen av förmedlingsarbetet av två privata förmedlingar.

År 1972 framlade OLAF betänkandet (Ds In 1972:5) Arbetsför- medling inom kulturområdet. En översyn av detta betänkande redovisas i en PM beträffande arbetsförmedling på kulturområdet (Ds A 197525).

Prop. 1975/762135 44

Regeringen har i huvudsak i enlighet med denna PM föreslagit (prop. 1975/ 76:84) en förstärkt organisation av samhällets arbetsförmedling inom kulturområdet. Inom den offentliga arbetsförmedlingen skall enligt förslaget inrättas särskilda sektioner för kulturarbetare. Dessa sektioner bör få större resurser och ett vidare verksamhetsområde än de nuvarande artist- och musikerexpeditionerna.

Den verksamhet som f.n. bedrivs med arbetsförmedlare. anknutna till centrumbildningar bör få fortsätta. Denna form av förmedling bör också prövas med anknytning till Svenska teaterförbundet.

Beträffande förmedling av kulturarbetare över gränserna förordas att ett alternativ skapas till nuvarande enskilda förmedlingsorgan. I detta syfte föreslås att den internationella kontaktverksamhet som nu förekommer inom olika kulturinstitutioner och organisationer läggs till grund för mer systematiska förmedlingsinsatser.

Rikskonserter föreslås få ansvar för att ett samråd mellan berörda in- stitutioner och organisationer kommer till stånd och för den fortsatta verk- samheten. De vinstsyftande förmedlingsinstitutioner som f.n. verkar på det internationella området föreslås övergångsvis kunna få fortsätta denna del av sin verksamhet.

En särskild delegation med representanter för olika intressegrupper på kulturområdet föreslås bli inrättad inom AMS. Delegationen föreslås få i huvudsak rådgivande funktion. Vid a r b e t 5 l 6 5 h et kan stöd utgå via arbetslöshetsförsäkringen (SFS 1973:370) eller som kontant arbetsmarknadsstöd (SFS I973:37I). För konst- närsgrupperna finns arbetslöshetskassor för musiker och teateranställda. Öv- riga konstnärer kan i princip få kontant arbetsmarknadsstöd. Vissa problem med att definiera arbetslöshet för denna grupp kan dock uppstå.

3.2 Kulturrådet

3.2.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska situation samt formerna för samhällets insatser

Den ekonomiska och sociala situationen för många av konstnärerna är otillfredsställande. Detta gäller särskilt de fritt arbetande konstnärerna. Dessa bör i framtiden få möjlighet att under ekonomiskt tryggade former ägna sig åt konstnärlig verksamhet. En del av dessa problem kan och bör lösas på facklig väg. andra fordrar direkta insatser från samhällets sida. Dessa bör inriktas på att ge konstnärerna ersättning för och därmed försörjning genom sin konstnärliga verksamhet.

Kulturrådet har diskuterat olika sätt att avgränsa de grupper som bör omfattas av samhällets ansvar. Avgränsning skulle t. ex. kunna göras med hänsyn till om konstnärerna har fullföljt yrkesutbildning. om de yrkesmäs- sigt utövar konstnärlig verksamhet eller om de är fackligt anslutna. Inte

Prop. 1975/76:135 45

något av dessa sätt att avgränsa grupperna kan emellertid enligt rådets me- ning utgöra utgångspunkt för samhällets insatser. I stället för att utgå från ett antal konstnärer som samhället förbinder sig att ta ansvar för bör in- satserna göras med utgångspunkt i att de uppställda kulturpolitiska målen uppnås. Samhällsinsatsens s t o rl e k måste därför fortlöpande omprövas.

Det är inte möjligt att tillämpa någon generell metod för att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska situation. Åtgärderna måste vara se- lektiva. men ändå ge uttryck för en helhetssyn på konstnärernas villkor. Grundläggande för samhällets insatser bör vara en strävan att jämställa konstnärer med övriga yrkesarbetande. Deras inkomster skall således i hu- vudsak utgöras av ersättning för utfört arbete.

Det av KRO väckta förslaget om in k 0 m 5 t g a ra nt i avvisas. bl. a. med hänsyn till att det även finns andra yrkesgrupper vilkas arbets- och försörjningsvillkor är lika osäkra som konstnärernas. Den bästa metoden att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter är i stället att vidga deras arbetsområden och öka samhällets möjligheter att anlita dem. Sådana åt- gärder bör kombineras med högre ersättning och fler ersättningsformer för utnyttjande av konstnärernas verk. De existerande formerna för ersättning fungerar tillfredsställande. men området för vilket ersättning utgår kan be- höva vidgas.

De direkta stödformerna. t. ex. st i pe n die r. bör användas enbart då ersättningar inte kan ge skälig ekonomisk trygghet åt konstnärerna. Behovet av stipendier kommer att finnas kvar för olika punktinsatser. Som kom- plettering till övriga insatser föreslår kulturrådet därför att statliga stipendier även fortsättningsvis bör utgå.

Statens konstnärsbelöningar har främst till uppgift att ge trygghet på ål- derdomen. Denna trygghet bör dock beredas konstnärer på annat sätt. varför dessa konstnärsbelöningar i framtiden bör avvecklas. För de konstnärer som redan innehar belöningar bör dock vissa förbättringar göras.

3.2.2 Upphovsrättsliga _li'a'gor

Med hänsyn till den nordiska upphovsrättskommitténs arbete med re- vision av den nordiska lagstiftningen på området begränsar sig kulturrådet till att endast framföra vissa synpunkter på den upphovsrättsliga lagstift- ningen.

Rådet konstaterar att de upphovsrättsliga frågorna är av stor betydelse för konstnärernas ekonomiska situation men att lagstiftningen får egentlig ekonomisk betydelse endast för konstnärer. vilkas verk mångfaldigas eller framförs offentligt. dvs. för författare och tonsättare. För skapare av unika verk såsom bildkonstnärer har lagen ringa värde ur ekonomisk synpunkt. om verken inte reproduceras eller visas i television. Med hänsyn till upp- hovsrättsfrågornas kulturpolitiska betydelse anser rådet att statens kulturråd bör vara remissinstans i sådana frågor.

Prop. 1975/76: 135 46

I fråga om den s.k. kulturella allemansrätten är det enligt kulturrådets mening önskvärt att sådana överenskommelser träffas mellan samhällets organ och upphovsmännens organisationer om förvärv eller utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk att allmänheten på ett smidigt sätt får tillgång till dessa verk.

Enligt kulturrådets principiella uppfattning bör varje yrkesmässigt eller systematiskt utnyttjande av upphovsmännens prestationer medföra e rs ätt ni n g till dem. Denna bör om möjligt fastställas efter fö r h a n d - 1 in g a r. Rådet framhåller att en avtalsliknande situation uppkommit på flera områden. Så har t. ex. avtal träffats mellan staten och ett antal upp- hovsmannaorganisationer om ersättning för fotokopiering inom skolorna. Rådet finner det angeläget att ett liknande avtal träffas även för univer- sitetsområdet.

Upphovsmännens rätt till ersättning begränsas genom vissa inskränk- ningar i upphovsrättslagstiftningen. Enligt rådet bör lagstiftningen vara så utformad att den ger upphovsmännen rimlig kompensation för deras arbete. Samtidigt får skyddet inte medföra att ersättningsbestämmelserna i alltför hög grad styr eller begränsar utnyttjandet. Lagstiftningen bör därför ses över.

Där inskränkningari lagstiftningen måste behållas rekommenderar rådet a v t al sl i c e n s framför tvångslicens. som endast bör tillgripas om så be- finns absolut nödvändigt. Exempelvis bör i fråga om skol- och gudstjänst- antologier lagens tvångslicens bytas mot avtalslicens. Likaså stöder rådet nordiska upphovsrättskommitténs förslag (NU 1973121) om ändring av be- stämmelserna om enskilt bruk (ll & URL). Förslaget innebär bl. a. införande av avtalslicens vid kopiering inom undervisningsväsendet resp. inom myn- digheter m.m. samt av tvångslicens vid kopiering ur tidningar och tid- skrifter. Vidare bör ersättning utgå för ljudupptagning inom undervisnings- verksamhet. I gengäld borde ljudbanden. för framtida bruk. få bevaras längre tid än tre år. Utgivet litterärt och musikaliskt verk får fritt framställas i blindskrift. medan viss ersättning för talböcker utgår över statsbudgeten. Liknande åtgärder bör enligt rådet vidtas beträffande litterära och musi- kaliska verk som framställs i blindskrift. Fastare normer för beräkning av talboksersättningens storlek och fördelning bör dock utformas. Rådet på- pekar också att bestämmelsen om fritt framförande av utgivet verk vid gudstjänst. undervisning och i vissa andra sammanhang har stor betydelse för den sakrala musiken. Även här bör upphovsmännen få förhandla om ersättning.

Utgivet litterärt eller musikaliskt verk och exemplar av konstverk. som överlåtits eller utgivits. får enligt. URL spridas vidare dvs. fritt utlånas eller uthyras. medan uthyrning av noter är tillåten endast med upphovsmannens samtycke. För utnyttjandet av böcker vid bibliotek får upphovsmännen er- sättning. Biblioteksersättningen. som visserligen inte är grundad på URL. är föremål för förhandlingsliknande överläggningar mellan staten och för-

Prop. 1975/762135 47

fattarsidan men avgörs i sista hand av riksdagen. Utan att gå in på frågan om en lagfäst biblioteksersättning anser rådet dock. att principen om er- sättning för utlåning bör utsträckas till annat än böcker t. ex. bildkonstverk. fotografier. fonogram och noter. Rådet anser det också önskvärt att före- liggande rätt till ersättning för framställare av grammofonskivor och fo- nogram och för utövande konstnärer. vid användning av fonogrammen i radio- eller TV-program. utvidgas till att avse även offentligt framförande av fonogrammen. exempelvis industri- och diskotekmusik.

En del av de ersättningar och ersättningsanspråk som beskrivits avser enligt rådet ett icke-kommersiellt utnyttjande av konstnärliga verk i avsikt att nå ut med ett varierat kulturutbud till en bredare publik. Det är därför önskvärt att i dessa sammanhang så långt som möjligt kunna fri k ö p a kulturprodukterna för fri användning i kommunerna och inom de av sam- hället stödda organisationerna som lokalt svarar för kulturverksamheten. Kulturrådet föreslår därför att staten tar upp förhandlingar med upphovs- mannaorganisationer över hela fältet för att lösa ersättningsfrågorna efter enhetliga principer. Statens kulturråd bör få i uppdrag att efter en mera systematisk genomgång av ersättningssystemen lägga fram ett samlat förslag som underlag för dessa överläggningar.

3.2.3 Skatter och sociala avgifter

Kulturrådet anför inledningsvis att taxeringsmyndigheterna tillämpar oli- ka praxis i bedömningen av i deklarationen uppförda avdrag. t.ex. för ar- betsrum. Praxis på detta område bör bli enhetlig om inte konstnärer skall behandlas olika beroende på bostadsort.

Av de olika delarna av skattesystemet berör kulturrådet endast mervär- deskatten och vissa socialförsäkringsavgifter samt den allmänna arbetsgi- varavgiften. '

Kulturrådet konstaterar att den utvidgning av befrielse från m e r v ä r d e s k a t tsom beslöts år 1973 missgynnar bl. a. konsthantverkare och fotografer. Kulturrådet föreslår att textila och keramiska verk i skat- tehänseendejämställs med målningar. etsningar etc. samt skulpturer. Endast unika konstföremål bör medtagas i undantagsbestämmelserna. På grund av svårigheterna att avgränsa konstnärlig fotografi från annan fotografi. kan inte motsvarande undantagsregler föreslås för fotografer.

Kulturrådet anser att den Överflyttning av inbetalningen av de 5 0 e i a l a avg i fte rna till arbetsgivarna som skett de senaste åren har kommit att missgynna de fritt arbetande konstnärerna i förhållande till dem som är anställda. Det är därför angeläget att frågan om socialförsäkringsavgifterna och egenavgiften prövas av företagsskatteberedningen och/eller 1972 års skatteutredning. Möjligheterna att befria de fritt arbetande konstnärerna från egenavgiften bör därvid prövas.

En möjlighet att minska avgiftssystemets olägenheter för konstnärerna

Prop. 1975/76:135 48

är att samhället och samhällsstödda organisationer bereder dessa anställning. vilket bör gälla även för kortare uppdrag. Därigenom avlastas konstnärerna avgiftsskyldigheten. Ett annat sätt att åstadkomma denna avlastning är att samhället underlättar tecknande av likställighetsavtal. Möjligheterna till att utsträcka likställighetsavtalen att gälla även egenavgiften bör undersökas.

Om inte frågorna om de sociala avgifterna går att lösa på ett tillfreds- ställande sätt bör konstnärerna kompenseras kollektivt så att hänsyn tas till dessa avgifter vid medelsfördelningen till de konstnärsfonder som föreslås inrättade av kulturrådet. Om inte likställighetsavtal kan träffas på grund av svårigheter med hänsyn till lagstiftningen. bör hänsyn tas till detta när stat och kommun skall bestämma ersättningen till anlitade konstnärer.

3.2.4 .4rbeisntarknadspo/iliska insatser

Kulturrådet betonar det angelägna i att finna en lösning på frågan hur en avgiftsfri arbetsförmedling för konstnärer skall kunna skapas. I huvudsak ansluter sig kulturrådet i detta sammanhang till de förslag som framlagts av OLAF. Utöver dessa förslag framhåller kulturrådet att det bör vara möjligt att tillvarata organisationsförmedlingarnas och centrumbildningarnas erfa- renheter genom att bibehålla självständiga. statsbidragsberättigade förmed- lingar utanför den av OLAF föreslagna stiftelsens ram.

Kulturrådet diskuterar frågan om ersättning till de fritt arbetande konst- närer som inte kan leva på sin konstnärliga verksamhet. Då deras situation vanligen inte är egentlig arbetslöshet. bör inte arbetslöshetsersättning utgå. ! stället bör andra medel användas för att förbättra deras situation. t. ex. en ökning av antalet sysselsättningstillfällen.

3.2.5 Utbildnings/ägor

Kulturrådet anser att den nuvarande inriktningen av den g r u n d lä g - gande konstnärliga utbildningen mot färdighetsträning och konstnärlig mognad bör vara den dominerande även i fonsättningen. Rådet föreslår dock vissa kompletteringar.

Möjligheterna till kontakt med andra konstarter bör öka. De studerande bör bättre förberedas på yrkeslivets krav, t.ex. genom att praktik införs i utbildningen. Utbildningen bör kompletteras så att konstnärernas möj- ligheter att delta i kulturförmedlingen ökar. Kulturrådet framhåller konst- närernas behov av pedagogiska insikter i vid mening. Utbildningen bör också ge kännedom om samhällets sociala och ekonomiska struktur samt om kultursociologins rön.

Kulturrådet betonar vidare behovet av å t e r k 0 m m a n d e u t b i l d - n i n g både för att sprida information om nya tekniker m. m. och för att vidmakthålla redan förvärvade färdigheter. I detta sammanhang bör också utbildning för kulturförmedlande uppgifter bli aktuell.

Prop. 1975/762135 49

Statens kulturråd bör få som uppgift att bevaka vidareutbildningsområdet. komma med förslag till utbildningar och eventuellt medverka i genom- förandet av sådana.

Kulturrådet anser det vidare väsentligt att frågan om fotografernas efter- gymnasiala utbildning löses.

Kulturrådet framhåller vad gäller den konstnärliga utbildningens d i mens i one ri ng att den i hög grad måste bestämmas utifrån all- männa överväganden där hänsyn tas till det aktuella försörjningsläget. över- siktliga bedömningar av de effekter som ökade samhälleliga insatser kan tänkas få, etc. Det är givet, framhåller rådet, att man under dessa förhållanden inte i någon större utsträckning med korta intervaller kan laborera med variationer i antagningen till de konstnärliga utbildningarna.

Kulturrådets förslag till utbildning på kulturförmedlingens område re- dovisas i avsnitt 9 .l.

3.2.6 Anställningar och uppdrag

Kulturrådet utgår från att den grundläggande metoden att lösa konst- närernas försörjningsproblem är att ge dem a n st äl l n i n g. På viktiga om- råden tas konstnärernas kunskaper inte till vara fullt ut. Detta gäller ex- empelvis i fråga om miljöutformning och inom skola och vårdinstitutioner. Inom dessa områden bör konstnärer kunna engageras för uppgifter där även utomkonstnärliga överväganden måste göras. Kulturrådet pekar vidare på möjligheten att anlita konstnärer för uppgifter av administrativ art. där ar- betet dock bör ha samband med den konstnärliga verksamheten. exempelvis arrangerande av utställningar och konserter. Folkbildningsorganisationer. fackliga och andra organisationer bör ha möjlighet att erbjuda tidsbegränsade uppdrag av administrativ karaktär. med direkt anknytning till konstnärlig verksamhet.

För kommuner och landsting kan en lämplig form för anställning av konstnärer vara att på årskontrakt knyta konstnären till kommunen eller landstinget för uppgifter inom t.ex. skolor och andra institutioner.

Kulturrådet delar de synpunkter om den skapande verksamhetens be- tydelse för barnens utveckling som 1968 års barnstugeutredning (S l969z31) framför i sina betänkanden (SOU 197226 och 27 samt SOU l974c42) För- skolan del 1 och del 2 samt Barns fritid.

Denna verksamhet bör inom fö rs k ola och fritid 5 h e m i främsta rummet handhas av den ordinarie personalen, men konstnärer bör kunna engageras inom ramen för dessa institutioner. Konstnärerna bör kunna arbeta tillsammans med barnen i t. ex. dramatisk framställning eller bildskapande. Barnen bör också kunna besöka konstnären i dennes arbetsmiljö. I för- skollärarutbildningen finns vissa inslag av drama, bildframställning etc. Konstnärer bör kunna engageras som gästföreläsare i denna del av utbild- ningen. liksom i personalens fortbildning.

Prop. 1975/76:135 50

Kulturrådet anser att konstnärer i större utsträckning bör engageras i grundskola och gymnasieskola inom ämnen som musik, teck- ning. slöjd. gymnastik etc. En viss risk för konflikt finns dock i detta sam- manhang mellan åena sidan pedagogiskt kunniga lärare som känner eleverna och å andra sidan utifrån kommande personer utan pedagogisk träning. Ett samarbete mellan lärare och konstnärer är därför nödvändigt. Kulturrådet konstaterar att fritt valt arbete och timmar till förfogande bör kunna användas för olika former av skapande aktiviteter. Därvid bör eleverna redan på mel- lanstadiet. innan de skall välja fritt valt arbete få kontakt med olika konst- närliga uttrycksmedel. Därför bör konstnärer engageras för att stimulera elever och lärare till fritt skapande aktiviteter. Konstnärernas medverkan i arbete i den enskilda skolan bör ske i form av tillfälliga engagemang. En ändamålsenlig lösning kan "vara att kommunen anställer en konstnär att såsom en fri resurs stå till förfogande för kommunernas olika skolor.

Kulturrådet instämmer i huvudsak i utredningens (U l970:63) om skolans inre arbete (SIA) syn på de fria skolaktiviteternas uppgift och inriktning, men betonar starkare än utredningen betydelsen av att den skapande verk- samheten får ökat utrymme i skolarbetet. Beträffande konstnärernas insatser inom v å r d i n st i t u t io n e r anser kulturrådet att det viktigaste är att området kartläggs, att forskning initieras och att samarbetet mellan kultursektorn och vårdsektorn stimuleras på re- gional och lokal nivå. Formerna. för konstnärernas medverkan på vårdom- rådet bör bli desamma som på övriga områden. men med bättre anpassning till de vårdades situation.

För att kontakten med omvärlden skall kunna breddas är det viktigt att olika kulturorgan får möjlighet att till viss del påverka innehållet i det kulturella utbudet på institutionerna.

Kulturrådet anser att folkbildningsorganisationernas och folk h ö g 5 k olo r n a s möjligheter att anställa konstnärer bör öka. ! LO- rapporten "Fackföreningsrörelsen och kulturen” föreslås att de fackliga or- ganisationerna skall få möjlighet att anställa konstnärer. bl. a. för att med- verka i undervisningen på fackföreningsrörelsens skolor. Kulturrådet in- stämmer i detta förslag och föreslår att statliga och kommunala bidrag bör utgå till verksamhetens finansiering.

Kulturrådet betraktar S v e r i ge 5 R a dio som en av de viktigaste kul- turinstitutionerna för många konstnärsgrupper. både som forum för konst- närlig verksamhet och som inkomstkälla. Konstnärer bör i ökad utsträckning tas i anspråk i verksamheten om de kulturpolitiska ambitionerna skall kunna uppnås. Sveriges Radios kulturpolitiska ansvar måste bli föremål för om- fattande diskussioner i samband med att radioavtalet löper ut år 1977. Det kulturpolitiska ansvaret bör formuleras mer precist än nu. t. ex. vad avser omfattningen av Sveriges Radios kulturverksamhet, fördelningen mellan egenproducerade och köpta program etc.

Prop. 1975/76:135 Sl

3.3 Remissyttranden

3.3.1 Samhällets ansvar för konstnärernas sociala och ekonomiska situation samt formerna för samhällets insatser

Kulturrådets förslag att sto rle k e n på samhällets insatser för konst- närerna bör anpassas till behoven vid varje tidpunkt och fortlöpande om- prövas med hänsyn till att uppställda kulturpolitiska mål uppnås tillstyrks av statskontoret. statens kulturråd. Landstings/örbundet, Stockholms kommun, Konstfrämjandet, Konstnärscentrum. Folkparkernas centralorganisation och Sveriges författarförbund. En mer tveksam hållning intas av Malmö kommun. Svenska filminstitutet, K R 0 samt Föreningen Svenska tonsättare vilken avvisar förslaget och i stället föreslår att Klys tillsammans med statens kulturråd uppställer mål och anger ramar för samhällets stöd till konstnärer.

Kulturrådet uttalat att konstnärernas inkomster i första hand bör utgöras av ersättning för utfört arbete. I detta uttalande instämmer ett tiotal re- missinstanser, bl. a. statens kulturråd. Landstingsförbundet, SAC O/SR och några kommuner.

Flera instanser. däribland styrelsen för Sveriges författarfond. TC 0. Sveriges författarförbund och KRO framhåller att reglering av ersättningarna till konst- närer bör ske genom förhandlingar mellan konstnärsorganisationerna och deras motparter.

Många instanser delar kulturrådets bedömning att det inte är lämpligt att införa en i n k 0 m 5 t g a r a nt i för konstnärer. Bland dessa märks stats- kontoret, nationalmuseet. STIM. Folkparkernas centralorganisation, Sveriges författarförbund och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriform- givare. Kulturrådets ställningstagande kritiseras emellertid också av flera remissinstanser. däribland statens kulturråd vilket anser att kulturrådet inte analyserat frågan tillräckligt och att resonemanget är inkonsekvent. då ju kulturrådet accepterar författarfondens stipendietillägg. Statens kulturråd hävdar vidare. liksom styrelsen för Sveriges författarfond, att avsikten inte är att garantera alla kulturarbetare en minimiinkomst, men att det finns anledning att finna olika former av arbetstrygghet för skilda kulturarbe- targrupper. Konstnärscentrum anför att den rätta innebörden av begreppet "inkomstgaranti" är en garanti för att arbetstillfällen skapas och att nyttjande ersätts. Konstnärscentrum avvisar kulturrådets resonemang och kräver en snabbutredning om visningsersättning. social försäkrings- och skatteproblem och skydd vid inkomstlöshet. Musikcentrum och Svenska tonkonstnärsför- bundet menar att en inkomstgaranti skulle eliminera problemen med den tid som åtgår till planering. instudering etc.. för vilken ingen ersättning utgår. Därför tillstyrker de båda instanserna en sådan garanti. Kulturar- betarnas låga inkomster och dåliga arbetslöshetsskydd skulle enligt KRO kunna avhjälpas med en direkt inkomstförstärkning. Denna bör konstrueras så att den avtari takt med stigande inkomster. för att vid full sysselsättning inte alls utgå.

Prop. 1975/76:135 52

Kulturrådets uppfattning att konstnärernas arbetsområden bör kunna vid- gas bemöts mycket positivt av remissinstanserna. Bland många andra in- stämmer RR V, Sveriges konstföreningars riksförbund, KRO. Föreningen svens- ka tecknare, Föreningen Sveriges jazzmusiker, Svenska tonkonstnärsförbundet och Svenska teaterförbundet. Också statens kulturråd och Klys instämmer, men anser att när konstnärer aznlitas bör detta ske inom områden där deras egentliga yrkeskunnande tillvaratas. Sveriges dramatikerförbund anför att möjligheten för dramatiker att vidga arbetsområdet ligger i att bredda pub- likunderlaget och föreslår därför en fond för översättning av svensk dramatik till utländska språk.

De existerande formerna för ersättning fungerar enligt kulturrådet i stort sett tillfredsställande. Denna uppfattning delas av Sveriges dramatikerförbund samt Sveriges författarförbund. som tillfogar att grundvalen för ersättning bör vara lagfäst förhandlingsrätt för upphovsmännen.

Kulturrådets bedömning att ett behov av st i p e n d i e r för punktinsatser kommer att bestå delas av många remissinstanser. däribland RR V, statens kulturråd. styrelsen för Sveriges författar/ond. Klys och Sveriges författar/ör- bund. Konstfrämjandet menar att stipendiegivning som inte relateras till be- stämda arbetsuppgifter inte kan upplevas som positiv av konstnärerna. Där- för föreslår Konstfrämjandet a'tt projektbidrag utgår till den del av konst- närskåren som inte på annat sätt får ersättning för sitt arbete. Kulturrådets förslag avvisas av KRO. som påpekar att ett bibehållet stipendiesystem skulle leda till att Stipendierna skulle bli den dominerande stödformen för bild- konstnärerna. medan de för övriga konstnärsgrupper endast skulle behöva användas som komplement till reella ersättningar.

3.3.2 Upphovsrättsliga frågor

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ansluter sig till kulturrådets principiella uppfattning att varje yrkesmässigt eller systematiskt utnyttjande av upphovsrättsliga prestationer bör medföra e rsä t t n i n g till upphovs- männen och att denna bör fastställas efter fö r h a n dl i n g a r. Enligt rådet bör samhället garantera allmänheten tillgängligheten till konstnärliga verk och även träda in och ersätta upphovsmännen härför. Till de remissinstanser som delar kulturrådets uppfattning hör statens kulturråd. statens konstråd. styrelsen,/ör Sveriges författarfond, Konstakademien. Musikaliska akademien. Landstingsförbundet. STIM, Svenska artisters och musikers intresseotganisa— tion, Sveriges Radio, Förmedlingsbyrån/ör kulturprogram, Folkets husförening- arnas riksorganisation, LO. TC O, Klys, Sveriges författarförbund. KRO och Svenska teaterförbundet.

Flera remissinstanser. däribland statens kulturråd, styrelsen för S verigesför- fotta/fond, TCO, S veriges.lör/attar/örbund och Svenska tonkonstnärsförbundet. delar kulturrådets syn på den s.k. kulturella allemansrätten.

Behovet av en helhetssyn på och samlad bedömning av ersättningsfrågorna

Prop. l975/76:135 53

framhålls av bl. a. statskontoret, statens kulturråd. SÖ. STIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation. Folkparkernas centra/organisation. Svenska teaterförbundet. Statskontoret och statens kulturråd anser att ett slutligt ställningstagande till kulturrådets förslag till förändringar av URL bör anstå till dess en sådan samlad översyn företagits.

Att ersättningsbestämmelserna bör utformas så att de inte styr eller bc- gränsar utnyttjandet av konstnärliga prestationer framhålls särskilt av stats- kontoret. statens ku/turråd, Landstingsförbundet, Konstfrämjandet, Riksför- bundet Sveriges amatörorkestrar, Sveriges Radio och LO. Statskontoret av råder från sådana tekniska lösningar som kan leda till administrativt komplicerade rutiner för uppbörd av eventuell ersättning till berörda konstnärer. Allmän- intressen och praktisk genomförbarhet måste vägas mot samhällets ansvar för att upphovsmännen bereds goda arbetsmöjligheter och en rimlig lev- nadsstandard jämfört med andra befolkningsgrupper. Konstfrämjandet fram- håller att ersättningarna måste utformas på ett sådant sätt att de admi- nistrativa kostnaderna blir låga och att allmänhetens tillgång till konst i olika former inte motverkas.

Föreningen Svenska populärauktorer, däremot, betonar att den individuella upphovsrätten är befäst genom internationella konventioner och att man inte bör söka ändra lagstiftningen på sådant sätt att det skulle inkräkta på den enskilde upphovsmannens rätt till ersättning till förmån för kollektiva lösningar med inkomstutjämning som mål.

Kulturrådets åsikt att ersättningarna till upphovsmännen bör regleras genom a v t al sl i e e n 5. där inskränkningar i upphovsrätten med hänsyn till andra parters intressen bör bibehållas. mottas också mycket positivt av remissinstanserna. Förslaget stöds bl. a. av statens kulturråd, statens konstråd, STIM. K l_vs. Sveriges.författarförbund. KRO. Föreningen Svenska tecknare och Svenska teaterförbundet. Statens kulturråd framhåller att avtalslicensen är ett instrument som underlättar avtalskonstruktionen. Enligt rådet bör man efter förhandlingar med upphovsmännen söka finna former som bl.a. gör det möjligt att använda ersättningarna kollektivt. Klys anför att erfarenheten visat att kollektiva avtal är ganska lätta att administrera och att kollektiva inkasseringar ofta är mest praktiska. Hur medlen skall användas — för in- dividuella ersättningar eller för kollektiva ändamål — måste vara en intern fråga för upphovsmannaorganisationerna.

SIF -klubben vid Sveriges Radio anser att upphovsrättslig ersättning i sam- band med radio- och "TV-program kan lösas genom avtal och att detta bör prövas innan en översyn av lagstiftningen övervägs.

l kulturrådets uppfattning att upphovsmännen bör erhålla skälig ersättning för nyttjandet av upptagningar på ljudband i undervisningsverksamhet in- stämmer bl. a. Musikaliska akademien, Landstingsförbundet. S TIM, Svenska artisters och musikers intresseorganisation och Svenska teaterförbundet. Mu-

sikaliska akademien anser att en ramersättning av samma typ som biblio- teksersättningen bör utgå. Att inspelningarna skall få bevaras inom resp.

Prop. 1975/76:135 54

undervisningsanstalt för framtida bruk tillstyrks av SÖ. Landstingsförbundet, Svenska artisters och musikers intresseorganisation, Svenska teaterförbundet m. fl.

Styrelsen/ör Sverigesförfattar/om! och SA CO/SR stöder förslaget att upp- hovsmännen erhåller ersättning i första hand genom avtalslicens för fram- ställandet av talböcker och verk i blindskrift.

Kulturrådets åsikt att bestämmelsen om fritt framförande av utgivet verk vid gudstjänst och i vissa andra sammanhang bör ses över delas av bl. &. Rikskonserter, Landstingsförbundet. STIM och Svenska teaterförbundet.

Förslaget att ersättning bör utgå för u t ] å n i n g från bibliotek av annat än böcker. t. ex. bildkonstverk. fotografier. fonogram och noter stöds bl. a. av Rikskonserter, Musikaliska akademien. S TIM . Sveriges orkester/öreningars riksförbund. F otogrq/icentrum, Föreningen Svenska tonsättare, Föreningen S ve- riges jazzmusiker och Svenska tonkonstnärsförbundet. Sveriges orkesterför- eningars riksförbund anför att såVäl STIM som musikförlagen ofta framhåller det omöjliga i att tillhandahålla noter för utlåning på grund av de höga framställningskostnaderna. ! stället framställs begränsade upplagor som hyrs ut. Orkesterföreningar med begränsade ekonomiska resurser tvingas därför ofta hålla sig till äldre oskyddad musik. Förbundet förordar emellertid ett ersättningsförfarande motsvarande författarnas och tillstyrker att statens kul- turråd ser över hela frågan. Föreningen Svenska tonsättare föreslår att en biblioteksersättning inrättas för utlåning av musikalier (noter), för avspelning av fonogram på biblioteken och för hemlån av fonogram.

Teaterforum anser att för amatörteater bör kollektiv ersättning till dra- matikerna för använt textmaterial tillgripas enligt samma modeller som för biblioteksersättningen och SHM-ersättningen. Sveriges dramatikerförbund föreslår däremot att statens kulturråd genom en kollektiv ersättning till Dramatikerförbundet friköper rättigheterna för svenska sceniska verk för obegränsat bruk av amatörteatern.

Kulturrådets uppfattning att staten bör förhandla med upphovsmanna- organisationerna för att fri k 6 p a kulturprodukterna för icke-kom mersiellt bruk i kommuner och samhällsstödda organisationer mottas mycket positivt av ett stort antal remissinstanser. TCO däremot avvisar olika former av friköp och menar att detta skulle kunna påverka möjligheterna till sys- selsättning för upphovsmännen.

Karlstads kommun anser att upphovsrättslagstiftningen under rimliga hän- synstaganden till konstnärernas rätt till ersättning och konstnärlig integritet även skall garantera samhällets förfoganderätt över verken. Friköp bör därvid tillämpas i största möjliga utsträckning. Förmedlingsbyrån för kulturprogram framhåller att det är en förutsättning för verksamheten med kulturprogram att anordnarna någorlunda fritt får förfoga över olika konstnärliga verk. Det är därför ytterst väsentligt att staten tar ansvaret för friköpandet av kulturprodukter. Att ersättningsfrågorna genom friköp och centrala avtal kan lösas efter mer enhetliga principer och förenklingar åstadkommas un-

Prop. 1975/76:135 55

derstryks av flera remissinstanser.

Förslaget att statens kulturråd får i uppdrag att efter en systematisk genom- gång av ersättningssystemen lägga fram ett samlat förslag som underlag för överläggningar med upphovsmannaorganisationerna stöds av ett antal remissinstanser. Enligt statens kulturråd bör denna genomgång göras av den statliga utredning som kommer att arbeta på området. Rådet är dock berett att i lämpliga former medverka i den pågående revisionen av upphovs- rättslagstiftningen.

3.3.3 Skatter och sociala avgifter

Kulturrådets uppfattning att ta x e ri n g 5 m y n dig h e t e r n a tilläm- par olika praxis vid bedömningen av avdrag för den konstnärliga verksam- heten delas av flera instanser bl. a. KRO och Föreningen Sveriges konst- hantverkare och inditstriformgivare. RSV anser inte att kulturrådet belyst sitt kategoriska påstående om taxeringsmyndigheternas olika praxis. Vissa ny- anser kan förekomma mellan olika taxeringsnämnder men RSV hävdar att den tjänstemannagranskning som kommer att ersätta lekmannagranskning- en ökar förutsättningarna för en effektiv behandling av deklarationsmate- rialet.

Styrelsen, för S ver/gesförfattarfond anser att kulturrådet borde ha diskuterat principerna för beskattning av stipendier. De medel som utgår ur förfat- tarfonden utformas så att de skapar en längre tids trygghet och bör betraktas som ersättningar. Detta gäller även den garanterade författarpenningen. Des- sa olika ersättningar bör därpå beskattas. Punktstipendier däremot bör vara skattefria.

Förslaget att unika textila och keramiska konstverk befrias från m e r v ä r d e s k a t t stöds av flera instanser. bl. a. statens kulturråd och sta- tens konstråd.

Kulturrådets förslag avstyrks av RSV och mervärdeskatteutredningen med motiveringen att en sådan utvidgning skulle leda till stora gränsdragnings- problem.

Statens kulturråd stöder kulturrådets uppfattning att fotografier inte bör befrias från mervärdeskatt. En motsatt uppfattning har SAC O/ SR och Svens- ka fotografernas förbund.

Kulturrådets uppfattning att skatte- och avgiftssystemet missgynnar självständigt arbetande konstnärer delas av drygt tiotalet re- missinstanser, däribland statens kulturråd. Stockholms kommun. Konstnärs- centrum. Klys, Sverigesförfattarförbund och KRO. De två sistnämnda in- stanserna vänder sig. liksom nationalmuseet, mot att de fritt arbetande konst- närerna klassificeras som rörelseidkare.

En mer negativ inställning till kulturrådets bedömning har./öretagsskat- teberedningen. 1972 års skatteutredning och LO. Dessa instanser delar inte kulturrådets uppfattning att konstnärerna har en ogynnsam situation jämfört

Prop. 1975/76:135 56

med övriga anställda. Företagsskatteberedningen ifrågasätter om skatteom- läggningarna har lett till skillnader i disponibel inkomst. LO understryker att egenföretagare inte bör befrias från det solidariska ansvaret för gemen- samma samhällsutgifter. Konstnärernas inkomsttrygghet bör tillgodoses med kulturpolitiska medel och inte via undantagsregler i skattefrågor.

Kulturrådets förslag att de sittande skattepolitiska utredningarna skall ta upp frågan om egenavgiften tillstyrks av bl.a. stvrelsenför Sveriges för- _futtart?tttd. nationalmuseet och KRO. 1972 års skatteutredning meddelar att den sannolikt inte kommer att lägga fram förslag om särbehandling av vissa yrkesgrupper. En sådan särbehandling skulle enligt riksförsäkringsverket med- föra stora administrativa problem.

Kulturrådets förslag i fråga om I i k 5 t ä ] l i g h e t 5 a v t a l mottas mycket positivt av remissinstanserna. av vilka bl. a. statens kulturråd. stvre/senför Sverigesförfattarfond. Landstingsförbundet. TCO och K RO instämmer i för- slaget. Riksförsäkringsverket anser att frågan om likställighetsavtal för konst- närer bör överlämnas till pensionskommittén (5 1970240) som har att granska lagstiftningen i denna fråga. KRO framhåller att möjligheterna att sluta likställighetsavtal är högst begränsade för bildkonstnärerna. varför ändringar i lagen om allmän försäkring erfordras. KRO efterlyser en snar översyn av detta område.

3.3.4 Arbetstnarknadspolitiska insatser

Kulturrådets principuttalande om avgiftsfri arbetsförmedling stöds av bl.a. statens kulturråd. LO. Sverigesförfättarförbund och KRO. medan OLAF:s för- slag om en stiftelse för arbetsförmedling bemöts med tveksamhet av de remissinstanser som berört frågan.

3 . 3 . 5 Utbildttingsfrågor

Kulturrådet framhåller behovet av en breddning och komplettering av konstnärsutbildningen så att den dels ger perspektiv på konstens roll i sam- hället. dels ökar konstnärernas förutsättningar att medverka i kulturför- medlingen. Utbildningen bör anpassas till målsättningarna att vidga konst- närernas arbetsmarknad och att öka deras förmåga att kommunicera med publiken. Statskontoret. SÖ, _folkhögskoleutredningen, Svenska kommunför- bundet. Konstnärscentrum. Svenska Slöjdföreningen. Förmedlingsbyrånför kul- turprogram, Studieförbundet Vuxenskolan och KRO instämmer i detta synsätt.

LO framhåller vikten av att varje specialistgrupp i sin högre utbildning inte bara studerar sina speciella ämnen utan också får en vidgad kunskap om det samhälle där insatserna skall ske. Detta gäller såväl den egentliga konstnärsutbildningen som utbildningen för kulturförmedlare. Redan i den grundläggande utbildningen bör de studerande få mångsidiga kontakter med arbetsliv och samhälle. LO konstaterar att kulturrådets behandling av ut-

Prop. 1975/76:135 57

bildningsfrågorna är otillräcklig som underlag för ett reformprogram i sådan anda.

Rikskonserter stöder tanken på olika slags utbildning för dem som verkar inom kulturförmedlingen och efterlyser en institution med samlad överblick över verksamheten. Vidare framhålls att artisten förutom den utbildning som fackhögskolan ger behöver orientering i samhälls- och organisations- frågor.

Svenska kommunförbundet påpekar att konstnärernas möjligheter att delta i det institutionaliserade samhällslivet skulle öka om de erhöll pedagogisk utbildning.

KRO välkomnar en information om kulturlivets organisation och om kulturförmedling inom konstnärernas grundutbildning och framhåller att organisationen tidigare förordat en pedagogisk påbyggnadskurs för dem som avser att ägna sig åt sådan verksamhet.

Kulturrådets betoning av utbildningens inriktning mot färdighetsträning och konstnärlig mognad understryks av Musikaliska akademien.

Kulturrådet framhåller behovet av å t e r k 0 m m a n d e u t b i I d nin g för konstnärer. Däri instämmer statens kulturråd. Musikaliska akademien. SÖ, Konstnärscentrum, Svenska Slöjdföreningen, Teatercentrum. LO. Sveriges författarförbund. KRO, Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografers förbund. Flera remissinstanser ger förslag till fortbildningskurser inom sina resp. områden.

Statens kulturråd. Fotogrthentrutn och Svettska fotografernas förbund in- stämmer i att frågan om foto g ra fe r n a s utbildning på eftergymnasial nivå måste lösas.

Kulturrådets förslag att statens kulturråd bör bevaka fortbildnings- och vidareutbildningsområdet stöds bl. a. av statens kulturråd. som dock inte anser sig kunna svara för genomförandet av någon utbildning. KRO ställer sig frågande till kulturrådets resonemang om den konstnärliga utbildningens omfattning och påpekar att rådet haft uppgiften att framlägga sådana förslag att konstnärernas kunnande bättre kan tas i anspråk i samhället.

Malmö kommun anser inte att det finns anledning att särbehandla konst- närsutbildningarna då det gäller att planera och prognostisera utbildnings- behoven. Liksom för andra yrkesområden bör det finnas ett intresse för såväl samhället som för konstnärerna själva att skapa någon form av le- gitimation för yrkesutövning. Som en följd härav borde kulturrådet ha pre- ciserat behovet av samhälleliga engagemang och därmed antalet statligt fi- nansierade utbildningsplatser för konstnärerna.

Statskontoret avvaktar förslag i fråga om utbildningens omfattning på bild- konstområdet från 1973 års expertgrupp för konstutbildning.

Remissyttranden över kulturrådets förslag till. utbildning på kulturför- medlingens område redovisas i avsnitt 9.2 .

Prop. 1975/762135 58

3.3.6 Anställningar och uppdrag

Kulturrådets förslag att lösa konstnärernas försörjningsproblem genom att ge dem a n s t ä [ 1 n i n g a r bemöts positivt av de flesta remissinstanser som berört frågan. Förslaget tillstyrks således av bl. a. statskontoret. statens kulturråd. Svenska kommun/örbunclet, Lamlstingsförbundet, Folkparkernas centra/organisation, LO. SACO. KRO samt några kommuner. KRO påpekar dock, liksom Konstnärscentrum. att anställningar endast får ses som kom- plement till den huvudsakliga arbetsuppgiften: arbetet i den egna ateljén.

Statens kulturrådanser att huvudansvaret för att skapa arbetstillfällen ligger hos kommuner och landsting. Svenska kommunförbundet hävdar att det ford- ras statliga bidrag om kommuner och organisationer skall kunna erbjuda konstnärerna arbete. Konstnärscentrum pekar på de motsättningar som finns om hur kostnadsansvaret skall fördelas och anser att den enda realistiska utgångspunkten är att staten måste öka sina insatser för att kulturarbetarnas situation skall kunna förbättras. Landstings/örbundet påpekar att arbetsgi- varens intresse av kortvariga anställningar och flexibilitet i kulturutbudet kan komma i konflikt med den nya trygghetslagstiftningen. Förbundet fö- reslår att statens kulturråd får i uppdrag att analysera dessa problem.

Föreningen Sveriges jazzmusiker ser positivt på möjligheterna att anlita konstnärer för uppdrag av administrativ art, medan statens kulturråd, Dans- centrum, Teatercentrum. TCO och Svenska teaterförbundet framhåller att konstnärerna i första hand bör beredas sysselsättning inom de yrken de är utbildade för. Svenska kommunförbundet. Järfälla och Nacka kommuner påpekar att konstnärer som anlitas för administrativa uppgifter bör ha er- farenhet av och utbildning i dessa frågor.

Förslaget att på årskontrakt knyta konstnärer till kommuner och landsting tillstyrks av Sverigesförfattarförbund och Landstingsförbundet. som anser att verksamheten bör byggas ut successivt i samarbete med konstnärsorgani- sationerna. Lycksele kommun ifrågasätter om förslagen är genomförbara i mindre glesbygdskommuner.

Kulturrådets förglag att engagera konstnärer i fö rs k ol a n s och f r i t i (1 5 h e m m e n s verksamhet stöds av bl. a. kriminalvårdsstvrelsen. so- cialstvrelsen. statens kulturråd, SÖ. Svenska kommunförbundet, LO, K R0 och några kommuner. Studieförbundet Vuxenskolan anser att frågan om vilka som anställer konstnärerna. den enskilda institutionen. kommunen. staten eller folkbildningsorganisationerna. snarast måste lösas. l samband med detta bör klarläggas vilka som är förl-nandlingsparter när det gäller ersättningar för konstnärens arbete.

Förslaget att konstnärerna kan utnyttjas i personalens vidareutbildning och fortbildning tillstyrks av statens kulturråd. Teatercentrum och Danscent- rum menar att regelbunden konstnärsmedverkan bör fungera som utbildning för personalen.

Kulturrådet föreslår att konstnärer bör engageras i g r u n d 5 k ol a n och

Prop. 1975/76:135 59

g y m n a sie s k ol a n. men påpekar risken för konflikt mellan lärare och konstnärer. Förslaget mottas positivt av alla remissinstanser som berört frå- gan. däribland socialstvrc/sen. statens kulturråd, SÖ. .fölk/tögskoIeutredningen. Svenska kommun/örbundet. LO och KRO. Risken för konflikter tas upp bl. a. av SÖ som betonar vikten av att finna former för ett nära och naturligt samarbete mellan lärare och konstnär. Grunden till detta samarbete måste enligt LO läggas redan i konstnärs- och lärarutbildningen. Därför bör konst- närsutbildningen innehålla ller sociala och pedagogiska inslag.

l kulturrådets förslag angående konstnärernas medverkan i fritt valt arbete och timmar till förfogande instämmer Svenska kommunförbundet och Konst- närscentrum. Nacka kommun och KRO tillstyrker förslaget att konstnärernas engagemang i skolan bör vara av tillfällig natur.

Landstings/ömtmdet tillmäter frågan om kartläggning av den kulturella verksamheten vid v å r d i n st i t u t i o n e r mycket hög prioritet. Statens kulturråd erinrar om att uppgiften att göra denna kartläggning redan åvilar statens kulturråd. Alla remissinstanser som tagit upp frågan instämmer i förslaget om konstnärernas medverkan vid vårdinstitutioner. så t. ex. so- cialstvre/sen. statens kulturråd. SÖ. Svenska kommunförbundet. Landstings/ör- bundet, LO och KRO.

Förslaget att ge fackföreningsrörelsen statliga grundbidrag för att ge de fackliga organisationerna möjligheter att engagera konstnärer tillstyrks av statens kulturråd, Fotografieentrum. Folkparkernas centra/organisation. LO. TCO och Föreningen Svenska tecknare.

Kulturrådets uttalande att S v e r i g e s R a (! io i större utsträckning bör anlita konstnärer får stöd av det dryga tiotal instanser som berört frågan däribland Sveriges Radio.

Prop. 1975/76: 135 60

Hänvisningar till US26

4. Ersättningar till kulturarbetare

4.1. Stipendier och konstnärsbelöningar

4.1.1. Nuläge

Stipendier. dvs. kontanta bidrag eller naturaförmåner till konstnärer, ut- delas av många olika organ. Staten. kommuner och landsting anvisar årligen betydande belopp för detta ändamål. Stora summor utgår också från enskilda donationer och stiftelser samt från olika folkrörelser. Stipendier utgår i regel som belöning och uppmuntran till konstnärer och andra kulturarbetare och förknippas vanligen inte med någon motprestation från mottagarens sida.

Statlig a st i p e n die r ges i form av stora och små arbetsstipendier. resestipendier samt stipendier av pensionskaraktär och tillfälliga bidrag. Utö- ver dessa utdelas på försök arbetsbidrag till bildkonstnärer. För budgetåret 1975/76 har för detta ändamål anvisats 9,5 milj. kr. under anslaget Konst- närsstipendier m. m. Av detta utgår 1 370 000 kr. som arbetsbidrag till bild- konstnärer.

Ansvaret för fördelningen av dessa stipendier är uppdelat på fyra olika sti p e n die o r g a n . motsvarande fyra olika konstnärsgrupper. Styrelsen för Sveriges författarfond svarar för författare, översättare och kulturjour- nalister. Denna stipendiering avser endast stora arbetsstipendier. Konstaka- demien fördelar i samråd med KRO stipendier till konstnärer inom måleri m.m. Styrelsen för Musikaliska akademien handhar i samråd med För- eningen Svenska tonsättare stipendiering av tonsättare. Stipendier till grup- pen "konstnärer i övrigt" fördelas av konstnärsstipendienämnden. Denna grupp omfattar bl.a. dansare, dramatiker. filmare, fotografer, konsthant- verkare, skådespelare och utövande musiker.

De olika stipendieorganen är uppbyggda på olika sätt. Vad gäller styrelsen för Sveriges författarfond hänvisas till avsnitt 4.2.1 .

Konstakademien och KRO utser ett utskott som bereder frågorna om stipendier inför akademins styrelse som slutligt avgör dessa. Berednings- utskottet består av 13 ledamöter varav sju utses av akademin och sex av KRO. En av de av akademien utsedda ledamöterna fungerar som ordförande.

Musikaliska akademien utser en tonsättarstipcndienämnd om sex leda- möter för att bereda akademiens stipendieärenden. Av de sex ledamöterna utser akademien fyra jämte två suppleanter. En av dessa fyra ledamöter utses till ordförande. Av nämndens övriga två ledamöter är en akademiens sekreterare. Vid det sammanträde då nämnden lägger fram förslag till sti- pendiefördelning för akademiens styrelse deltar en representant för För- eningen Svenska tonsättare. Beslut om stipendier fattas av styrelsen.

Konstnärsstipendienämnden består av ordförande och sju andra leda- möter jämte suppleanter. Dessa förordnas av regeringen. Med undantag av ordföranden utses ledamöterna efter förslag av Klys. Beredning av an- sökningar sker inom ett antal arbetsgrupper som motsvarar de olika konst-

Prop. 1975/76:135 61

närskategorierna inom nämndens ansvarsområde.

För de statliga Stipendierna har regeringen i regleringsbrev utfärdat vissa gemensamma bestämmelser (Vlll 1975/76 B 1). Ansökan eller förslag om stipendium skall ange vilken typ av stipendium som avses. Den sökande skall uppge sin konstnärliga verksamhet. sitt motiv för ansökan och sin ekonomiska ställning. Stipendieorganen kan tilldela en person stipendium utan att någon ansökan eller något förslag därom inkommit. Beslut om stipendier kan inte överklagas. Någon redogörelse i efterhand för stipendiets användning behöver i regel inte lämnas in.

Stipendier får endast tilldelas konstnärer som avslutat sin egentliga ut- bildning. Vidare bör Stipendierna fördelas så att dels de ekonomiskt sämst ställda konstnärernas behov tillgodoses. dels skilda konstarter och olika delar av landet blir företrädda bland mottagarna. Personer som innehar konstnärsbelöning har endast i undantagsfall tilldelats stipendium. Utöver dessa allmänna principer har varje stipendieorgan utarbetat sina egna spe- ciella principer för fördelning av stipendier.

De stora arbetsst i pendierna utgår med 15000 kr. och utdelas för ett år i sänder. Antalet stora arbetsstipendier är för författare, översättare och kulturjournalister 53, för konstnärer inom måleri m. rn. 120, för ton- sättare 12 och för konstnärer i övrigt 60. De små arbetsstipen- die r n a utgår med lägst 4000 kr. Budgetåret 1974/75 delade Konstaka- demien ut 110 stipendier om 6 000 eller 8 000 kr., Musikaliska akademien 16 om 10000 kr. och konstnärsstipendienämnden lll stipendier mellan 5000 och 10000 kr.

Vad gäller resestipendier delade Konstakademien under samma period ut 24 stipendier om 5 OOO—10000 kr., Musikaliska akademien 3 om 10000 kr. och konstnärsstipendienämnden 79 stipendier om 4000—15 000 kr.

Tillfälliga bidrag utgick från konstnärsstipendienämnden med 2 OOO—5 000 kr. och från Konstakademien med 4000 kr. Musikaliska aka- demien delade inte ut några tillfälliga bidrag.

När det gäller stipendier av pensionskaraktär tillämpar de skilda Stipendieorganen olika praxis. Konstakademiens pensionsstipen- dier uppgår till 6 500 kr. Som villkor för dessa gäller att stipendiaten skall ha uppnått den allmänna pensionsåldern eller förlorat arbetsförmågan på grund av sjukdom och att han/hon inte har några inkomster utöver folk- pensionen. ] princip tillämpar Musikaliska akademien samma normer, men beloppet är 7 125 kr. Konstnärsstipendienämndens pensionsstipendier utgår med 3000 kr. per år. Stipendier till efterlevande utdelas inte av någon av de tre sistnämnda stipendiemyndigheterna.

Ur författarfonden utgår stipendier och bidrag av liknande form. En re- dovisning för dessa lämnas i avsnitt 4.2.1 .

De statliga konstnärsbelöningarna tillkom år 1964 (prop. l964:l bil. 10, SU l964:8, rskr 196418). Enligt kungörelsen (1964z526) om

. Prop. 1975/76:135 62

konstnärsbelöningar (ändrad l965:l72) kan konstnärsbelöning tilldelas den som genom konstnärlig verksamhet gjort mycket betydande insatser inom svenskt kulturliv. Belöningarna avses vara en utmärkelse för dessa insatser. men också ett bidrag till konstnärernas ekonomiska trygghet. För budgetåret 1975/76 har anvisats ett anslag om 2 625 000 kr. för konstnärsbelöningar. Antalet belöningsrum är budgetåret 1975/76 120.

Konstnärsbelöningarna kan per kalenderår högst uppgå till fem gånger det basbelopp som enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring gällde vid årets ingång. För år 1976 är detta belopp 9 700 kr. och således kan konst- närsbelöningen maximalt utgå med 48 500 kr. Beloppet minskasi förhållande till konstnärens inkomster i övrigt enligt särskilda regler för att vid övriga inkomster om ca 61 000 kr. icke längre utgå. Belöningarna utgör beskatt- ningsbar inkomst, men är inte pensionsgrundande.

År 1976 erhåller åtta innehavare maximalt belopp, medan 47 på grund av alltför höga inkomster inte erhåller något belöningsbelopp alls. Genom- snittsbeloppet för utbetalda belöningar är år 1976 ca 24000 kr.

Stipendiegivningen i k 0 rn m u n e r n a är av sent datum. Ännu in på 1950-talet förekom stipendier och bidrag endast i ett ringa antal kommuner. Under 1970-talet har dock kommunerna i ökad omfattning börjat anvisa medel för kulturstipendier. Dessa stipendier har mestadels karaktär av ut- märkelse och belöning. Under år 1975 utdelade 139 av landets 278 kommuner kulturstipendier i någon form. Kommunernas totala konstnader för stipen- dieverksamheten uppgick för år 1975 till knappt 3 milj. kr.. vilket motsvarade ca 0,3 % av de totala kostnaderna för kulturella ändamål.

Kulturstipendier eller kulturpris har också inrättats av samtliga la n d 5 - ting. I allmänhet utgår dessa till personer som är eller har varit bosatta inom resp. landstingsområde eller på annat sätt har anknytning till detta. Stipendierna är avsedda att stödja förtjänstfull verksamhet inom skilda konstnärliga områden med varierande definitioner hos de olika landstingen. l fyra landsting utgår särskilda journaliststipendier. För år l975 avsatte lands- tingen totalt ca 700000 kr. för kulturstipendier.

Utöver de statliga och kommunala Stipendierna finns ett mycket stort antal stipendier som tillkommit bl.a. genom donationer. Kulturrådet upp- skattar omfattningen av denna stipendiegivning till ca 3,4 milj. kr. varav ungefär hälften avser författar-, översättar- och journaliststipendier.

Hänvisningar till S4-1-1

  • Prop. 1975/76:135: Avsnitt 14

4.1.2. Kulturrådet

För att förbättra konstnärernas ekonomiska situation har kulturrådet fö- reslagit åtgärder för att skapa arbetstillfällen för dessa inom områden där konstnärliga insatser fyller konkreta behov. Viss konstnärlig verksamhet kan emellertid inte länkas till sådana behov. Samhället bör ta ansvar även för denna verksamhet. Ett instrument för detta ansvarstagande finns f. n. i de statliga konstnärsstipendiernz.. Dessa bör därför finnas kvar även i fram-

Prop. 1975/76:135 63

tiden. men resurserna behöver ökas och systemet bör delvis förändras.

Kulturrådet föreslår att tre n y a st i p e n die o rg a n inrättas vid sidan av författarfonden. Dessa föreslås överta de uppgifter konstnärsstipendie- nämnden. Konstakademien och Musikaliska akademien nu har i fråga om de statliga Stipendierna. De nya organen föreslås benämnas bild- och form- konstnärsfonden. tonkonstnärsfonden samt film- och scenkonstnärsfonden. Det nya organisationsförslaget innebär att indelningen i fyra konstnärliga områden tillämpas mer konsekvent än tidigare. Så förs t. ex. i förslaget ut- övande och skapande konstnärer inom samma område till samma fond. (Den skisserade områdesuppdelningen framgår av tabell 4.1)

Tabell 4.1 Sammanställning rörande konstnärsfondernas ansvarsområden

Konstnärskategorier Förslag Förfat- Bild- och Tonkonst- Film- och tarfon- formkonst- närsfon- scenkonst- den närsfondcn den närsfondcn Författare X Översättare X Kritiker, kulturjournalistiskt verksamma X Målare, grafiker. skulptörer X Arkitekter X Tonsättare X Scenkonstnärer, teaterpedagoger X Dansare, koreografer. danspedagoger X Filmkonstnärer X Dramatiker X Tecknare. illustratörer (X)& X Fotografer (X)3 X Konsthantverkare. formgivare X Musiker. dirigenter, musikpedagoger X Populärauktorer X Sångare och sångpedagoger X Konstnärer vars arbete berör flera områden och/eller inte omedelban kan placeras in under viss fond X X X X Producenter och andra verksamma inom ctermedierna X

aSamband med biblioteksersättning.

Fondernas uppgift blir att följa utvecklingen av konstnärernas villkor inom resp. områden och att fördela medel från fonderna så att konstnärerna till- försäkras ekonomisk trygghet. Fonderna föreslås därvid tillämpa följande regler:

Konstnärer som nyligen avslutat sin utbildning på det konstnärliga om- rådet eller eljest är i början av sin yrkesverksamhet bör kunna tillförsäkras sådana ekonomiska förutsättningar att inleda en sådan yrkesverksamhet. att de får möjlighet att dokumentera sin förmåga.

Prop. 1975/76:135 64

Konstnärer som dokumenterat yrkesverksamhet av betydelse under en följd av år bör om möjligt tillförsäkras kontinuitet i denna yrkesutövning.

Konstnärer som önskar möjlighet att under viss tid ägna sig åt konstnärliga experiment, vidareutbildning eller fortbildning bör beredas sådana möjlig- heter.

Konstnärer vilkas produktivitet på grund av sjukdom, ålder eller andra orsaker nedgått så att de har svårt att få en rimlig försörjning bör kunna få skäligt bistånd.

Fonderna förutsätts bygga upp sin verksamhet successivt och fortlöpande anpassa denna efter de erfarenheter som vinns. I huvudsak bör fonderna arbeta i former som redan prövats. På vissa punkter är det dock nödvändigt med likformighet mellan de olika fondernas åtgärder. De bör tillämpa samma principer för pensionsförmåner och efterlevandeskydd. Vidare bör låneverk- samhet inte bedrivas av fonderna. inte heller utställnings- eller konsert- verksamhet.

Fondernas stipendier skall enligt kulturrådets förslag i första hand gå till individer och fördelas efter dels konstnärliga. dels sociala kriterier. Avväg- ningen mellan dessa kriterier är en i många avseenden svårbemästrad uppgift. varför några formella regler för denna ej kan ställas upp.

1 fråga om de sociala aspekterna framhåller kulturrådet att konstnärerna skall vara inlemmade i det allmänna trygghetssystemet. Fonderna skall en- dast göra kompletterande insatser och inträda när samhällets generella åt- gärder av någon anledning inte räcker till.

Stipendier skall utdelas årligen i regel efter ansökan från vederbörande konstnär eller på förslag av enskilda eller institutioner. Fonderna skall dock kunna dela ut stipendier på eget. initiativ. Tillfälliga bidrag skall kunna ges under hela året. Någon motprestation för erhållet stipendium eller bidrag skall inte krävas. med undantag för resestipendium som bör redovisas i efterhand i form av en enkel rapport. Besvär bör inte kunna- föras över fondernas beslut om stipendier och bidrag.

Kulturrådet föreslår att de framtida motsvarigheterna till stora arbets- stipendier och små arbetsstipendier benämns långtidsstipendier resp. punkt- stipendier. Stipendierna bör när medel anvisas grupperas på följande sätt: långtidsstipendier och punktstipendier resestipendier stipendier av pensionskaraktär och tillfälliga bidrag.

Detta innebär att fondstyrelserna själva får avgöra fördelningen mellan långtidsstipendier och punktstipendier liksom mellan stipendier av pensions- karaktär och tillfälliga bidrag. Regeringen bör dock varje budgetår fastställa ett minsta antal långtidsstipendier som skall utgå från resp. fond.

Syftet med långtids- och punktstipendierna bör vara att ge Stipendiaterna möjlighet att under viss tid med rimlig ekonomisk trygghet kunna ägna sig åt konstnärlig verksamhet eller förkovran i yrkesverksam- heten. Kulturrådet föreslår att längtidsstipendierna indexregleras och utgår

Prop. 1975/76:135 65

med ett belopp motsvarande tre gånger det vid varje års ingång gällande basbeloppet. Långtidsstipendierna bör i regel utdelas för fem år i taget om inte särskilda skäl föreligger. t. ex. mottagarens önskemål om kortare tid. Stipendierna bör kunna förlängas ett obegränsat antal gånger.

Även punktstipendierna föreslås bli indexreglerade. Storleken av dessa bör motsvara det dubbla vid årets ingång gällande basbeloppet. Fonderna skall också kunna dela ut stipendium av halva den angivna storleken. Punkt- stipendierna bör utdelas för högst två år i sänder. och bör inte kunna förnyas omedelbart.

R e s e s t i p e n die r n a föreslås utgå till preciserade ändamål för vilka resan är en oundgänglig förutsättning. Användningen av stipendiet bör re- dovisas i efterhand i form av en enkel rapport. Storleken av Stipendierna bör avgöras från fall till fall med hänsyn till de beräknade kostnaderna. Kulturrådet beräknar att Stipendierna i genomsnitt kommer att uppgå till 10000 kr.

Stipendier av pensionskaraktär föreslås av kulturrådet kunna tilldelas personer som uppnått den allmänna pensionsåldern och vilkas pensionsförhållanden är otillfredsställande. Om särskilda skäl föreligger bör dessa stipendier också kunna utgå till personer som inte uppnått pensions- åldern. men som på grund av sjukdom eller av andra skäl fått sin konstnärliga aktivitet väsentligt nedsatt. Pensionsstipendierna bör utgå på livstid om inte synnerliga skäl föranleder annat. Pensionsstipendiernas storlek föreslås uppgå till två gånger det vid varje års ingång gällande basbeloppet. Fond— styrelserna föreslås dock kunna individualisera beloppen med hänsyn till andra fasta inkomster än folkpension för stipendiemottagaren. Inkomster av tillfällig natur skall inte påverka beloppens storlek. Kulturrådet föreslår att efterlevande make/maka efter behovsprövning skall kunna få en årlig pension motsvarande högst ett och ett halvt basbelopp. Även här skall be— loppet anpassas till mottagarens fasta inkomster utöver folkpension.

Tillfälliga bidrag bör utdelas med hänsyn till behoven i varje särskilt fall. Till en och samma mottagare bör dock, om inte synnerliga skäl föreligger. sammanlagt högst 4 000 kr. kunna utgå under ett budgetår. Den som erhållit bidrag under två på varandra följande år skall endast i undantagsfall kunna få bidrag ett tredje år.

Beskattning av stipendier är beroende av dessas karaktär. Ges stipendium från samma källa för mer än två år i följd föreligger enligt gällande bestämmelser skatteplikt på hela stipendietiden. De föreslagna lång- tidsstipendierna och Stipendierna av pensionskaraktär blir sålunda skattep— liktiga. Däremot blir punktstipendierna. resestipendierna och de tillfälliga bidragen skattefria om stipendiemyndigheten vid första utdelningstillfället förklarar att de kommer att utgå under högst två år i följd. Kulturrådet föreslår att andra beskattade stipendier än pensionsstipendier görs pensions- och sjukpenninggrundande och förutsätter att avgifterna för detta erläggs av resp. fond och inte av stipendiemottagaren. Om stipendiaten uppbär

Prop. 1975/762135 66

sjukpenning bör stipendiet dras in under denna tid. Fonderna bör dock ha möjlighet att förlänga stipen-diet motsvarande tid. Kulturrådets förslag i fråga om de sociala avgifterna kräver ändringar i gällande lagstiftning. Den lämpligaste vägen är att fonderna genom likställighetsavtal med konst- närsorganisationerna tar på sig avgiftsansvaret.

Kulturrådet föreslår att a ntalet stipe nd ie r ökas i viss utsträck- ning. Alla stipendier utom långtidsstipendier skall kunna utgå med olika belopp. Dessutom avses fördelningen mellan långtids- och punktstipendier och pensions- och resestipendier avgöras av resp. fondstyrelse. varför det angivna antalet stipendier endast kan betraktas som överslagsberäkningar. De 53 stora arbetsstipendier som styrelsen för Sveriges författarfond f. n. fördelar bör i framtiden ersättas med ett anslag till 60 punktstipendier. Dessa bör kunna utgå även till bokillustratörer.

Då Stipendieorganen föreslås få avgöra stipendiernas antal och i vissa fall storlek. kan inget exakt antal stipendier föreslås. Kulturrådet beräknar dock att det totala antalet stipen-dier kommer att öka från 990 till omkring 1 100 efter en treårsperiod.

Kulturrådet föreslår att fonderna skall fördela bid ra g till k 0 nst - närernas fackliga organisationer som ersättning föratt des- sa tillhandahåller information och allmänt underlag för stipendiefördelning. samt för information till medlemmarna om stipendieverksamheten.

Stipendier, tillfälliga bidrag och projektanslag bör fördelas av styrelsen för resp. fond. För fördelning av de tillfälliga bidragen bör styrelsen kunna utse en särskild delegation.

Kulturrådet föreslår att styrelsen för Sveriges författarfond får utgöra fö- rebild för de övriga fo n d st y r e l s e r n a vad gäller sammansättning och förordnandetid med det undantaget att konstnärsrepresentanterna i de senare bör utses av Klys. Styrelserna skall kunna utse utskott för att bereda inkomna ansökningar och förslag. För att underlätta samordningen mellan fonderna bör ett särskilt samordningsutskott inrättas. Detta bör vara sammansatt av fondstyrelsernas ordföranden jämte en av Klys, eller i författarfondens fall. direkt av konstnärsorganisation, utsedd representant ur vardera fondsty- relsen. Då de tillfälliga bidragen ofta måste utbetalas utan tidsutdräkt bör fördelningen av dessa handhas av ett särskilt bidragsutskott inom varje fondstyrelse. Detta föreslås bestå av ordföranden och två ledamöter, som mellan styrelsens sammanträden disponerar ett visst belopp för tillfälliga bidrag. Utskottet skall vid varje styrelsesammanträde redovisa utdelade be- lopp.

Kulturrådet föreslår att fonderna erhåller ett gemensamt k 3 n sl i . Den närmare utformningen av detta bör utredas av en särskild organisations- kommitté. men kulturrådet förutsätter att författarfondens nuvarande kansli skall kunna hållas intakt inom ramen för den nya organisationen.

Ökningen av medlen för stipendier bör ske successivt under en treårs- period. Kulturrådet uppskattar behovet av ökning till 4,1 milj. kr. det första

Prop. 1975/76:135 67

året och 2,1 milj. kr. under vardera det andra och tredje året.

Kulturrådet anser inte att systemet med k 0 n s t n ä r 5 b el ö nin g a r är ändamålsenligt som stödform åt konstnärer. Därför föreslås att detta sy- stem avvecklas genom att inga nya innehavare utses när vakanser uppstår. För nuvarande innehavare bör dock belöning utgå även i fortsättningen. Vissa förändringar av belöningarna föreslås. Enligt dessa förslag bör varje innehavare av belöning få ett basbelopp oberoende av inkomsten i övrigt. Vidare skall efterlevande make/maka eller barn upp till 18 år erhålla ett efterlevandeskydd motsvarande ett och ett halvt basbelopp per år. Efter- levandeskyddet skall inte påverkas av avtrappningar.

4.1.3. Remissyttranden

Kulturrådet förordar att ett system med konstnärsstipendier bör finnas kvar även i framtiden. Nuvarande systern bör dock delvis läggas om. I denna uppfattning instämmer uttryckligen statens kulturråd. konstnärsstipen- dienämnden. Musikaliska akademien. Svenska kommunförbundet. Lands- tingsförbundet. Karlstads kommun, Svenska Slöjdföreningen. Teatercentrum. Danscentrum. TCO. Föreningen Svenska tecknare och Svenska teaterförbundet. TC O understryker kulturrådets uppfattning att stipendiesystemet endast skall vara ett komplement till andra statliga insatser.

Några remissinstanser. Malmö kommun. Konstfrämjandet, Konstnärscent- rum och KRO, ställer sig tvekande till kulturrådets förslag och tar i varierande grad avstånd från det. Konstfrämjandet anser att stipendierna successivt bör ersättas av projektbidrag. Konstnärernas fackliga organisationer bör få medel att fylla sådana sociala behov som inte kan tillgodoses genom so- ciallagstiftningen. Konstnärscentrum är kritiskt till att omkring hälften av de statliga anslagen enligt förslaget skall fördelas i form av stipendier. I likhet med KRO anser Konstnärscentrum att det föreslagna stipendiesys- temet skulle komma att inriktas mot en liten elit bland konstnärerna till följd av det begränsade antalet stipendier.

Några remissinstanser föreslår kompletterande eller alternativa stödformer för att förbättra kulturarbetarnas ekonomiska förhållanden. Svenska slöjd- .Rireningen föreslår att ett system med förmånliga lån för etablering av verk- städer och ateljéer införs. Ett sådant stöd vore särskilt värdefullt för konst- hantverkare. .lazzmusikernas arbetsmöjligheter skulle enligt Föreningen Sve- riges jazzmusiker öka avsevärt om en stödform för konsertarrangörer inrät- tades.

Kulturrådet föreslår att det vid sidan av författarfonden inrättas en bild- och formkonstnärsfond, en tonkonstnärsfond och en film- och scenkonstnärsfond. Fonderna skulle överta de uppgifter som konstnärsstipendienämnden. Konstakademien och Musikaliska akademien nu har i fråga om de statliga stipendierna.

Styrelsen för Sveriges,/örfattar/bnd, nationalmuseet. K onstfrämiandet, Svens-

Prop. 1975/76:135 68

ka Slöjdföreningen. Musikcentrum. TCO. Sverigesjörfattar/örbund. Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen Svenska populärauktorer och Svenska tonkonst- närs/örbundet instämmer i förslaget. Konstnärscentrum avstyrker förslaget mot bakgrund av dels kritik mot beteckningen fond. dels att antalet sti- pendier vad det gäller bild- och formområdet föreslås minska samtidigt som nya utövargrupper skulle föras till området. Även Konstakademien och Mu- sikaliska akademien riktar invändningar mot kulturrådets förslag. Konstnärs- stipendienämnden redovisar däremot inga invändningar.

Statskontoret. RR V, statens kulturråd. konstnärsstipendienämnden. Konst- närscentrum. Klys. KRO och Svenskafotografernas/örhund anser att kultur- rådet förbisett skillnaden mellan de föreslagna konstnärsfonderna och för- fattarfonden och vänder sig mot att begreppet fond används för de nya Stipendieorganen. En fond förvaltar fonderade medel medan de föreslagna konstnärsfonderna är organ som skall fördela medel som anslås över stats- budgeten. De bör därför få beteckningen nämnder.

Statskontoret. Klys, KRO. statens kulturråd. styrelsen./ör Svet'igesfötjfattar- fond och Sverigesförfattarförbund ansluter sig till kulturrådets uppfattning så till vida att de anser att den nuvarande organisationen för stipendie- fördelning bör reformeras och en bättre överblick skapas över behoven inom de olika konstområdena. De tre sistnämnda remissinstanserna framhåller i likhet med kulturrådet att Konstakademien och Musikaliska akademien bör upphöra att fungera som statliga stipendieorgan.

Statskontoret och statens kulturråd föreslår att konstnärsstipendienämnden omorganiseras och får ansvaret för stipendiegivning på alla konstområden utanför författarfondens ansvarsområde. Även Landsting-Störbundet anser att ett gemensamt stipendieorgan bör kunna övervägas.

Två av de nuvarande Stipendieorganen. Konstakademien och Musikaliska akademien är kritiska mot kulturrådets förslag. Konstakademien finner ingen anledning till att frånta Konstakademien och konstnärsstipendienämnden ansvaret för stipendiefördelningen. Dessa stipendiemyndigheter har i rea- liteten redan ett väl fungerande gemensamt kansli och skulle med obetydliga förstärkningar kunna handha de vidgade arbetsuppgifter som kulturrådets förslag innebär. Musikaliska akademien anser att inga vägande skäl har anförts för att ändra den nuvarande ordningen i f tåga om tonsättarstipendier. Om dessa ärenden skulle överflyttas till statens kulturråd resp. tonkonst- närsfonden förutsätter akademien att dess stipendienämnd och styrelse be- reds tillfälle att yttra sig över ansökningarna innan beslut om fördelning fattas. Frågan om vilket organ som skall ha ansvaret för stipendiefördel- ningen är enligt akademien så viktig att den bör övervägas ytterligare.

Vad gäller stipendieorganens ansvarsområde framhåller statens kulturråd att konstnärsbegreppet bör tolkas mycket vitt så att personer inom verk- samheter som traditionellt inte uppfattas som konstnärliga kan få stipendier.

Några remissinstanser kommenterar utförligt kulturrådets diskussion kring stipendieorganens ansvarsområden. Rikskonserter anser att den före-

Prop. 1975/76:135 69

slagna ökningen av antalet stipendier kan urholkas genom att nya grupper tillförts tonområdet och förordar att musikpedagoger stipendieras på annat sätt eller att anslaget till tonkonstnärsfonden ökas. Samma uppfattning har Föreningen Svenska tonsättare. Föreningen framhåller vidare att den är positiv till ett ökat samarbete mellan seriösa tonsättare och kompositörer av po- pulärmusik men påpekar samtidigt att skapande och utövande musiker inte kan jämställas med hänsyn till skillnaden i anställningsförhållanden.

Konstakademien föreslår att illustratörer och fotografer inordnas i förfat- tarfonden i stället för i bild- och formkonstnärsfonden. Motsatt uppfattning har Sveriges _för/attatförbund som påpekar att bokillustratörer i dag får del av biblioteksersättningen därför att de medverkar i böcker. Vid fördelningen av stipendier från fondens fria del är det endast verksamheten som bok- illustratör som prövas. KRO föreslår att bild- och formområdet delas upp efter huvudområden och att bildkonstområdet bör vara ett sådant huvud- område. Som exempel på andra huvudområden nämns illustration och foto samt konsthantverk.

SIF -kt'ubben vid Sveriges Radio välkomnar förslaget att film- och scenkonst- närsfonden skall kunna utdela stipendier och projektanslag till producenter och andra verksamma inom etermedierna. SIF-klubben påpekar dock att det åligger Sveriges Radio att svara för utbildning och förnyelse av verk- samheten och att särskilda punktinsatser utifrån till vissa anställda inom företaget inte får inverka på företagets ansvar i dessa avseenden.

Vad gäller kulturrådets förslag att Stipendieorganen skall följa och dokumentera utvecklingen av konstnärernas för- h ål l a n d e n anser statens kulturråd och stvrelsen/ör Sveriges/örfatlar/ond att detta bör vara en uppgift för statens kulturråd. Styrelsen för Sveriges författarfond påpekar att fonden saknar resurser för en sådan verksamhet.

Statens kulturråd anser att författarfondens och konstnärsstipendieorga- nens anslagsframställningar bör ges in till regeringen via rådet och föreslår att rådets instruktion ändras så att frågor om stipendier och ersättningar till konstnärligt verksamma kommer att ingå i statens kulturråds direkta ansvarsområde.

Styrelsen för Sveriges./örfattarfond finner det rimligt att biblioteksersätt- ningen ses som en del av statens kostnader för biblioteksverksamheten. Författarfondens anslagsframställning bör därför behandlas i samma ordning som andra anslag inom detta område. Sveriges-författar/örbund däremot på- pekar att en skyldighet för författarfonden att inge anslagsframställningar via statens kulturråd endast kan avse konstnärsstipendier som utgår ur sär- skilt anvisade medel.

Statens kulturråd, styrelsen. för Sveriges författarfond, Rikskonserter. Musika- liska akademien och Sveriges författarförbund instämmer i kulturrådets all- männa resonemang och förslag rörande fo r m e r n a a v 0 c h v ill k 0 - ren för stipendier och bidrag. Styrelsen för Sveriges förfat- tarfond konstaterar att förslagen överensstämmer med den praxis som ti-

Prop. 1975/762135 70

digare utbildats inom författarfonden. Sveriges författarförbund utgår från att den praxis som tillämpas inom fonden inte avses bli förändrad.

Intresset för projektbidrag resp. stipendier är enligt konstnärsstipendie- nämnden olika stort hos de skilda konstnärskategorier som omfattas av nämndens stipendiegivning. De fondstyrelser som föreslås få ansvaret för stipendiefördelningen bör därför ges relativt stor frihet i valet av stödform. Det minsta antalet långtidsstipendier som skall fördelas bör därvid inte sättas för högt.

Fördelningen av stipendier bör enligt kulturrådet baseras på en avvägning mellan konstnärliga och sociala kriterier. Musikeentrum och Svenska tonkonst- närsförbundet framhåller att eftersom tonkonstnärsfonden blir samhällets huvudinstrument för stödåtgärder åt de fritt verkande konstnärerna bör de sociala kriterierna tillmätas en särskild betydelse. långtidsstipendierna bör kunna ge en trygghetsgaranti som förbehålls konstnärer utan fast anställning. Övriga stipendier och bidrag bör stå öppna för alla kulturarbetare. Ton- konstnärsförbundet framhåller att kulturrådet borde ha ägnat frågan om grundtrygghet en mer djupgående analys. Föreningen Sveriges jazzmusiker understryker vikten av att hänsyn tas till individens ekonomiska förhål- landen vid fördelningen av stipendier.

Några remissinstanser redovisar allmänna och principiella invändningar mot det föreslagna stipendiesystemet och föreslår andra åtgärder.

Konstnärscentrum. KRO och Svenska tonkonstnärsförbundet har invänd- ningar av principiellt slag mot kulturrådets förslag. Konstnärscentrum tar avstånd från stipendiesystemet i allmänhet som anges vara en slumpartat fungerande stödform och från långtidsstipendier i synnerhet vilka anses vara odemokratiska och fåtalsinriktade. Konstnärscentrum framlägger därför ett eget förslag. som innebär att stipendier med enhetliga belopp utdelas för endast två år i följd till en och samma konstnär. Fördelarna med ett sådant system är dels att stipendierna blir skattefria, dels att omloppstiden minskar varvid man undviker att ett litet fåtal gynnas i konkurrensen. Sär- skild hänsyn bör tas till de sökandes sociala och ekonomiska situation vid fördelningen. Två undantag från de tvååriga stipendierna föreslås, nämligen pensionsstipendier, som bör kallas pensionstillskott. och målinriktade ar- betsbidrag. KRO anser att kulturrådets förslag medför att ett litet elitskikt kommer att utkristalliseras inom konstnärskåren eftersom antalet stipendier är begränsat och eftersom konstnärliga kvalifikationer skall beaktas vid deras fördelning. De berörda konstnärerna får bättre möjligheter än övriga att utveckla sitt konstnärsskap. Genom att det blir dessa konstnärer som i första hand kommer i fråga för statens konstförvärv kommer de statliga insatserna enligt KRO:s mening att leda till en accentuerad snedfördelning och en begränsning av de konstriktningar som får del av statliga medel.

Statskontoret, statens kulturråd, Musikaliska akademien. Studieförbundet Vuxenskolan. S veriges. författarförbund och Föreningen Svenska tonsättare stö-

Prop. 1975/76: 135 71

der kulturrådets förslag rörande stipendierna och deras stor- le k . RRV däremot anser att antalet stipendietyper bör kunna begränsas. Verket tillstyrkeri princip långtidsstipendier och punktstipendier men ställer sig tveksamt till särskilda rese- och pensionsstipendier.

Kulturrådets förslag att stipendierna görs värdebeständiga mottas positivt av styrelsen/ör SverigesFirfattar/ond. Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges . författar/örbund och KRO. Statens kulturråd och styrelsen./ör Sveriges,/ödm- tarfond förordar att stipendierna värdesäkras genom att de knyts till ett index för löneutvecklingen.

Kulturrådet föreslår att långtidsstipendierna utgår med ett årligt belopp motsvarande tre gånger basbeloppet och att de utdelas för fem år i taget. Musikcentrum och Svenska tonkonstnärsförbundet förordar en mer flexibel form där beloppets Storlek och tidsdisposition kan fastställas i samråd med den berörda konstnären. Om stipendiebeloppet måste maximeras för- ordas en övre gräns vid fem gånger basbeloppet under fem år eller längre.

Statens kulturråd och Föreningen Sveriges jazzmusiker understryker värdet av att långtidsstipendierna skall kunna förlängas ett obegränsat antal gånger. Statens kulturråd påpekar att dessa stipendier därmed kan bli ett sätt att garantera arbetstrygghet för konstnärer under avsevärd tid vid sidan av den garanterade författarpenningen och en eventuell framtida motsvarighet till konstnärsbelöningar. Förslaget att långtidsstipendierna skall kunna delas ut för kortare tid än fem år möter motstånd från konstnärsstipendienämnden och Sveriges _för/ötlar/örbund. Konstnärsstipendienämnden framhåller att man noggrant bör precisera de fall då ett sådant förkortat långtidsstipendium skall kunna utdelas och att stipendiemottagaren inte får avgöra för hur lång tid stipendium skall kunna utgå. Vidare framhåller nämnden att om sti- pendier utgår under fem år är det rimligt att en omprövning av stipen- dietilldelningen kan ske under perioden i det fall mottagaren fått anställning och därigenom tillfredsställande ekonomiska förhållanden eller övergått till annan än konstnärlig verksamhet. Konstnärsstipendienämnden pekar dock på att man i inledningsskedet kan behöva dela ut ett lämpligt antal lång- tidsstipendier på kortare tid för att nya stipendieinnehavare skall kunna utses också de följande åren. Författarförbundet avstyrker förslaget mot bak- grund av gjorda erfarenheter. En stipendiemottagare skall inte kunna erhålla ett tvåårigt skattefritt stipendium genom att skära ned ett långtidsstipendium som är större än punktstipendierjust för att det skall beskattas. Förbundet understryker att gränslinjen mellan långtids- och punktstipendier måste upp- rätthållas för att motivet med nivå- och tidsperioduppdelningen inte skall

'äventyras.

KRO avvisar förslaget om stipendiesystem utom i vad avser pensions- stipendier och tillfälliga bidrag. I stället kräver KRO överläggningar mellan regeringen och bildkonstnärerna rörande särskilda arbets- och materialbidrag till konstnärer. Dessa skulle uppgå till mellan 5000 och 15000 kr. per år och vara avsedda för att täcka grundkostnaderna för den konstnärliga verk-

Prop. 1975/76:135 72

samheten. Var och en som dokumenterat sig som yrkesverksam konstnär skulle vara bidragsberättigad.

Kulturrådets förslag att punktstipendierna skall kunna halveras stöds av RRV som dessutom föreslår att punktstipendium skall kunna utgå med en fjärdedel av helt stipendiebelopp för att öka flexibiliteten. Styrelsen för Sveriges-författarfond och Sverigesförfattarförbund däremot är kritiska mot kulturrådets förslag med motiveringen att en uppdelning av punktstipen- dierna kan urholka grundtanken att dessa stipendier skall kunna skapa en längre tids ekonomisk trygghet.

Kulturrådet har föreslagit att det direkta statsanslag som ställs till för- fattarfondens styrelses förfogande för stipendier bör avse punktstipendier och att de 53 stora arbetsstipendier som styrelsen nu fördelar bör ersättas med 60 punktstipendier. Styrelsen/ör Sve/'igesförfattarfond och Sveriges/ör- _fattarförbund instämmer i förslaget. Kulturrådets uppfattning att dessa punktstipendier skall kunna utgå till bokillustratörer delas inte av statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författar/öm! och Sveriges författarförbund. De anser inte att det kan ankomma på författarfonden att generellt bedöma och belöna bokillustratörer. Till skillnad från de bidrag som baseras på bi- blioteksersättningen bör de direkta statsstipendierna till illustratörerna för- delas av det organ som fördelar sådana stipendier till bild- och formkonst- närer. Vad gäller stipendier av pensionskaraktär föreslår statens kulturråd, styrelsen/ör Sverigesförlänar/ond. Sverigesförfattarförbund och KRO att be- teckningen ändras till pensioner för att det inte skall råda någon tvekan om att de skall utgå under innehavarens återstående livstid. KRO ansluter sig till kulturrådets förslag om efterlevandeskydd men tillägger att situa- tionen för efterlevande till redan avlidna konstnärer bör prövas vid stöd- formens införande så att reformen kommer alla till del.

Konstnärsstipendienömnden finner den föreslagna bestämmelsen att pen- sionsstipendium skall utgå till personer som har otillfredsställande pensions- förhållanden vara oprecis och anser att en svår avvägningsfråga därmed läm- nats öppen. Nämnden påpekar att kulturrådet inte angivit om efterlevande- pension endast skall utgå då vederbörande konstnärer åtnjutit pensionsstipen- dium eller om efterlevandepension skall kunna beviljas oavsett om så varit fallet eller ej. Nämnden finner beteckningen stipendium av pen- sionskaraktär vara inadekvat för efterlevandepension. Vidare framhålls att det inte framgår om pensionsstipendium skall kunna ändras om väsentliga förändringar inträder beträffande pensionsmottagarens ekonomiska situa- tion. Konstnärsstipendienämnden påpekar också att kulturrådet inte tycks ha undersökt om några problem med samordning av pensionsstipendium med andra pensionsformer kan uppkomma. Konstakademien anmärker på att den föreslagna minskningen av antalet pensionsstipendier tas från bild- och formkonstnärsfondens område. Akademien är vidare kritisk till att fond- styrelserna skall kunna göra omfördelningar mellan antalet pensionsstipen- dier och tillfälliga bidrag. Möjligheten att en innehavare av pensionssti-

Prop. l975/76:135 73

pendium plötsligt får ett tillfälligt bidrag i stället bör enligt akademien vara utesluten.

Kulturrådet föreslår att långtidsstipendierna och pensionsstipendierna blir 5 k a t te b ela g (1 a medan punktstipendier, resestipendier och tillfälliga bi- drag inte skall beskattas. Statens kulturråd. Musikcentrum. S veriges förfat- tarförbund, Svenskafölogt'afet'nasförbund och Svenska lonkonstnt'irsförbrtndet delar denna uppfattning.

RSV däremot förordar att samtliga konstnärsstipendier utom resestipen- dier skall beskattas. De av kulturrådet föreslagna stipendierna kan inte hän- föras till sådana stipendier som enligt 19 & kommunalskattelagen är befriade från skatt. Punktstipendier avser att bereda mottagaren möjlighet att ta ledigt från annat yrkesarbete för att utöva konstnärlig verksamhet på heltid och har därför närmast karaktären av statsbidrag vilka kan betraktas som vederlag för prestation. Sociala bidrag och understöd hänförs till skattepliktig intäkt om de inte uttryckligen är undantagna från beskattning. RSV finner därför att oavsett om stipendiefördelningen grundar sig på konstnärliga eller sociala kriterier stipendierna utgör skattepliktig intäkt.

Konslnärsstipendienärnnden anser att kulturrådets behandling av skatte- frågorna inte är uttömmande. Nämnden ifrågasätter om nu utgående små arbetsstipendier i alla lägen är skattefria, t.ex. när en konstnär erhåller ett sådant efter ett tvåårigt stort arbetsstipendium. Nämnden finner det mycket allvarligt att kulturrådet inte belyst de skattefrågor som sammanhänger med projektbidragen och de problem som uppstår vid utdelning av gemensamt projektbidrag eller stipendium till flera konstnärer. Konstnärsstipendienämn- den betonar att detta slag av frågor måste penetreras noggrant och full- ständiga anvisningar lämnas fondernas ledning för att Stipendiaterna skall kunna få ordentlig information.

Förslaget att långtidsstipendierna skall grunda rätt till t i i lä g g 5 p e n - sion stöds av statens kulturråd, styre/sett för Sveriges författarfond. Mu- sikcentrum. Sveriges författarförbund. S venska.fologi'afernasförbund och S vens- ka tonkonstnärsförbunder. Sveriges författarförbund och Svenska tonkonst- närsförbundet förutsätter att pensionsavgiften skall erläggas av den utbe- talande fonden. Riksförsäkringsr'erket påpekar att huvudregeln för att en in- komst skall grunda rätt till tilläggspension är att inkomsten utgör ersättning för utfört förvärvsarbete. Olika former av beskattade stipendier och bidrag där utbetalaren inte kräver en direkt arbetsinsats har inte ansetts utgöra ersättning för förvärvsarbete enligt riksförsäkringsverkets och försäkrings- domstolens praxis.

Kulturrådets förslag att långtidsstipendierna görs sj u k p e n n i n g - g r u n d a n d e stöds av Svenskafotografernasförbund och Svenska tonkonst- närsförbundet. Statens kulturråd, styrelsen för Sverigesförfattarfönd och Sve- rigesfötfattar/örbund däremot avstyrker förslaget med motivering att sjuk- anmälningsplikt då måste införas för Stipendiaterna. vilket skulle kräva en orimligt stor administrativ belastning på stipendieorganens kanslier. Statens

Prop. 1975/76:135 74

kulturråd och författarfonden förordar i stället att det ges möjlighet att för- länga beskattat stipendium motsvarande den tid det ej kunnat utnyttjas under sjukdomen.

Kulturrådets förslag att konstnärsfonderna skall fördela bid rag till fa c k l i g a o r g a n is at io n e : som ersättning för att de ger information rörande stipendiefördelningen stöds av SIF -klubben vid Sveriges Radio. K onstnärsstipentlienämrulen påpekar att kulturrrådet inte angivit om bidragen skall utgå i förhållande till resp. organisations biträde vid stipendiefördel- ningen eller ej. Statens kulturråd. Sveriges författarförbund och KRO ställer sig oförstående till utredningens förslag som de anser baseras på en miss- uppfattning av de organisationsbidrag som utgår ur författarfonden.

Utredningen föreslår att antalet ordinarie ledamöter i de nya konst- närsfondernas styrelser bör vara 13 med lika många suppleanter. Regeringen föreslå utse fyra ordinarie ledamöter samt deras suppleanter medan Klys bör utse övriga nio ordinarie ledamöter med suppleanter.

RR !" ställer sig kritiskt till utredningens förslag. Verket anser antalet le- damöter i de föreslagna fondstyrelserna vara onödigt stort och förordar att samtliga ledamöter utses av regeringen, några dock efter förslag av konst- närsorganisationerna. Därmed markeras att ledamöterna ingår i styrelsen som ansvariga för genomförandet av den statliga kulturpolitiken och inte som företrädare för den ena eller andra organisationen.

Stvt'elsenlför Sverigesförfattarfond och S ver/"gesförfattarförbund framhåller att sammansättningen av de föreslagna fondernas styrelser måste bestämmas av antalet organisationer och specialgrupper inom varje organisation som har intressen att bevaka inom resp. stipendieorgan.

Flera remissinstanser har synpunkter på vilka grupper som skall vara representerade i fondstyrelserna och hur dessa skall utses.

Statskontoret och statens kulturråd föreslår att e n g e m e n s a m k 0 n st n ä r s sti p e n d i e n ä m n d inrättas i stället för tre fondstyrelser. Statens kulturråd redovisar ett förslag rörande uppbyggnad och samman- sättning av en sådan konstnärsstipendienämnd. Beslut om fördelningen av stipendier bör ske i grupper inom nämnden. Konstnärsorganisationerna bör vara representerade i dessa grupper som föreslås få egen beslutanderätt med ett eget ansvar utåt för fördelningsbeslut. Några ledamöter, i första hand ordföranden, bör utses av regeringen. Eventuellt kan vissa ledamöter utses av statens kulturråd. Dessa representanter bör ha allmän erfarenhet inom det kulturpolitiska området. Personer med ingående kunskap om de berörda konstområdena bör också ingå i nämnden. Möjligen kan några le- damöter utses på förslag av Konstakademien och Musikaliska akademien. Vidare bör företrädare för konstnärsorganisationerna ingå i nämnden. lämp- ligen utsedda av Klys. Rådet framhåller vikten av omsättning av ledamöter i organ av konstnärsstipendienämndens typ och förordar att förordnande- tiden maximeras till tre år med möjligheter till undantag. Den föreslagna konstnärsstipendienämnden bör förutom stipendier och projektbidrag även

Prop. 1975/76:135 75

kunna fördela den eventuella framtida motsvarigheten till konstnärsbelö- ningar.

Kulturrådet föreslår att ett g e m e n s a mt k a n sl i inrättas för förfat- tarfonden och de tre föreslagna konstnärsfonderna. RRV stöder förslaget.

Konstnärsstipendienämnden framhåller att kulturrådets förslag leder till ökat personalbehov för de stipendieutdelande organen. Det är angeläget att personalresurserna medger att den kuratorsverksamhet som konstnärs- stipendienämndens sekreterare hittills har svarat för kan fortsätta. Även hanteringen av ATP- och sjukpenninggrundande långtidsstipendier kräver ökad personal. Nämnden förutsätter att den blir representerad i den or- ganisationskommitté som skall utreda den närmare utformningen av det föreslagna kansliet.

Statens kulturråd, styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges för/öl- tarförbund avvisar kulturrådets förslag att författarfondens kansli skall inord- nas i en för de fyra konstnärsfonderna gemensam kansliorganisation. För- fattarfondens administration fungerar väl och dess arbetsuppgifter, som berör administrationen av biblioteksersättningen, är artskilda från de uppgifter som kommer att åvila övriga fondkanslier.

Utredningens förslag att de utbetalningar som nu handhas av kammar- kollegiets fondbyrå skall överföras till fondkansliet avvisas av kammarkol- legiet, statens kulturråd. styrelsen _för Sverigesförfattar/ond och Sveriges för- _fattarförbund. Kammarkollegiet förordar att författarfondens förvaltning som fungerat tillfredsställande lämnas oförändrad samt att kollegiet får motsva- rande arbetsuppgifter för de eventuellt nytillkommande tre konstnärsfon- derna. Statens kulturråd har en liknande uppfattning.

De flesta av de remissinstanser som berört kulturrådets förslag instämmer ikritiken motkonstnärsbelöningarnas konstruktion. Närdet gäl- ler kulturrådets slutsats att denna stödform skall avskaffas är dock me- ningarna delade.

TCO och statens kulturråd vill inte ta ställning till förslaget att avveckla konstnärsbelöningarna utan föreslår att frågan tas upp i överläggningar mel- lan konstnärsorganisationerna och utbildningsdepartementet.

Musikaliska akademien. Landstingsförbundet och KRO delar kulturrådets mening om konstnärsbelöningarna och instämmer i att de bör avvecklas. KRO skulle emellertid ha föredragit att konstnärsbelöningarna omvandlades till konstnärslön. men då detta inte är aktuellt stöder KRO förslaget om avveckling.

Styrelsen för Sveriges författarfond och Sveriges författarförbund påpekar att de litterära upphovsmännen inte kommer att ha något behov av särskilda konstnärsbelöningar eftersom de har tillgång till författarfondens garanterade författarpenning.

Statens kulturråd förstår kulturrådets tveksamhet inför konstnärsbelöning- arna i deras nuvarande utformning, men menar att de kan behållas i en modifierad form för att garantera arbetstryggheten för konstnärer utanför

Prop. 1975/76:135 76

författargruppen. Om en stödform liknande konstnärsbelöningarna skall be- hållas förordar statens kulturråd att avtrappningen förändras enligt utred- ningens förslag och relateras till den aktuella inkomstsituationen och att innehavare efter förslag eller ansökan utses av konstnärsstipendienämnden resp. författarfondens styrelse. Belöningsmomentet bör försvinna. Styrelsen för Sveriges författarfond framför en liknande uppfattning.

Statskontoret, Konstakademien. STIM och Svenska .fi/nrinstilutet avvisar förslaget att konstnärsbelöningarna bör avvecklas. Statskontoret förordar en förnyad översyn av dessa frågor varvid bl.a. möjligheterna att samordna systemet med konstnärsbelöningar och ett utbyggt system med stipendier av pensionskaraktär bör uppmärksammas. Konstakademien ställer sig oför- stående till kulturrådets principiella förkastande av konstnärsbelöningarna. Akademien framhåller behovet av konstnärsbelöningarna som ett erkän- nande från det allmännas sida av högtstående och betydande insatser i kul- turlivet. Genom de förändringar av konstnärsbelöningarna som kulturrådet föreslagit bör olägenheterna med det nuvarande systemet i huvudsak för- svinna. anser Konstakademien. Konstnärsbelöningen bör kunna inordnas bland övriga stödformer. Om systemet med konstnärsbelöningar bibehålls bör antalet belöningar öka och man bör överväga att ge fler instanser än stipendiemyndigheterna möjlighet att komma med förslag. Efterlevande- skyddet måste enligt akademien också omfatta efterlevande till innehavare av konstnärsbelöning som avlidit innan de föreslagna nya bestämmelserna trätt i kraft. STlM betonar konstnärsbelöningarnas rent sociala karaktär och framhåller att de bör bevaras men revideras och förbättras.

Musikaliska akademien och Sverigesförfattarförbund ansluter sig till kul- turrådets förslag till förbättring av belöningarna så länge de består medan RR V och konstnärsstipendienämnden är kritiska till förslaget att konstnärs- belöningarna skall förbättras om de samtidigt skall avvecklas.

Förslagetom inrättandeav stipendier för kulturförmedlare mottas positivt av fienalet remissinstanser. Statens kulturråd, Rikskonserter. SÖ. Stockholms kommun. Karlstads kommun. Landsantikvarieorganisationer- nas samarbetsråd, Sveriges konstföreningars riksförbund. Teaterforum. F olkpar- kernas centralorganisation, Förmedlingsbyrån/ör kulturprogram. S tudieförbun- det Vuxenskolan. LO. TCO, SA C O/SR och Föreningen Svenska tecknare stö- der förslaget. LO anser dock förslaget otillräckligt för att nå målet att nå ut med den kulturella verksamheten till missgynnade grupper.

RRV och Landstingsförbundet ställer sig skeptiska till centralt utdelade stipendier. RRV förordar att kulturförmedlarna får del av stödet till or- ganisationerna samt att de uppmuntras genom lokala initiativ. Lands- tingsförbundet menar att de statliga insatserna bör kanaliseras till regionala och lokala organ. Konstnärscentrum och KRO avstyrker förslaget på prin- cipiella grunder.

De fiesta remissinstanser som stöder förslaget om stipendier för kultur- förmedlare tillstyrker också att en särskild stipendiefond bör inrättas. Stats-

Prop. 1975/76:135 77

kontoret, statens kulturråd och TCO avstyrker förslaget och förordar att sta- tens kulturråd fördelar stipendierna.

Kulturrådet föreslår att stipendierna inte låses till visst ändamål, vilket stöds av statens kulturråd. Rikskonserter och Studieförbundet Vuxenskolan. RR V och Förmedlingsbyrånför kulturprogram däremot avstyrker detta förslag och förordar att stipendier skall sökas för särskilda ändamål och projekt. Även Konstnärscentrum och KRO förordar att eventuella stipendier och stöd till kulturförmedlare utgår i form av projektanslag som fördelas av statens kulturråd.

4.2. Biblioteksersättning

4.2.1. Nuläge

Efter förslag från Kungl. Maj:t beslutade riksdagen (prop. 19541133. SU 1954:105, rskr 19541254) år 1954 att införa en biblioteksersättning i syfte att förbättra författarnas ekonomiska villkor. Ersättningssystemet fungerar på så sätt att till en särskild fond, Sveriges författarfond. avsätts medel över statsbudgeten i förhållande till utlåningen av böcker och beståndet av referensböcker vid folkbibliotek och skolbibliotek. Medel anvisas under anslaget Ersättningar åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. Fondens medel fördelas sedan enligt olika principer till lit- terära upph0vsmän. Fondens verksamhet regleras av förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond (omtryckt 1975:1210).

Biblioteksersättningen motiverades i propositionen på i huvudsak två sätt. Dels skulle den ge författarna en skälig gottgörelse för det samhälleliga utnyttjandet av författarnas verk som biblioteksutlåningen innebär. dels var författarnas ekonomiska betingelser sådana att särskilda insatser framstod som angelägna.

Fondens verksamhet leds av en styrelse bestående av ordförande och tolv ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter utses av regeringen. åtta ledamöter jämte suppleanter utses av Sveriges författar- förbund och en ledamot jämte suppleant utses gemensamt av Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund.

Kostnaderna för styrelsens verksamhet bestrids av fondmedel. Sekrete- raren och annan personal hos styrelsen förordnas av chefen för utbildnings- departementet. Regeringen bestämmer ersättningen till personalen.

Biblioteksersättning utgår för hemlån av upphovsrättsligt skyddade svens- ka originalverk och översättningar samt i förhållande till bibliotekens in- nehav av referensexemplar av dessa båda kategorier litteratur. Beräkningen av vilka belopp som skall föras över till fonden sker på grundval av uppgifter om bibliotekens utlåning. Lånens och referensexemplarens fördelning på olika författare bestäms genom stickprovsberäkningar.

Prop. 1975/76:135 78

Biblioteksersättningens olika belopp är f. n. för lån av svenskt originalverk 24 öre och för referensexemplar av dylikt verk 96 öre samt för lån av svensk översättning 12 öre och för referensexemplar av dylikt verk 48 öre.

Av de medel som tillförs fonden utgår dels en individuell och till ut- låningen av den enskilde författarens verk relaterad ersättning. författar- penningen, dels pensioner. stipendier och bidrag till särskilda ändamål. För- fattarpenning utgår endast till upphovsmän till svenska originalverk. Till denna grupp räknas också bokillustratörer som under vissa förhållanden kan dela författarpenningen med författaren till boken i fråga. Någon in- dividuell ersättning till översättare utgår inte.

Författarpenningen är f. n. 14 öre per lån av svenskt originalverk och 56 öre per referensexemplar av sådant verk. Det belopp som utbetalas till författaren modifieras av två slags regler. För det första måste beloppet uppgå till minst 210 kr. för att utbetalning skall ske. För det andra sker en reducering vid höga ersättningar. Uppgår författarpenningen till mer än 14000 kr. re- duceras den med 50 % till den del som den överstiger detta belopp men inte 21 000 kr., med 80 % till den del som överstiger 21 000 kr. men inte 26600 kr. och med 90 % till den del som den överstiger 26600 kr.

Biblioteksersättningens olika belopp bestäms av riksdagen. Varje år fö- rekommer förhandlingsliknande överläggningar mellan Klys och chefen för utbildningsdepartementet på det sätt som riksdagen förordat (KrU 197115. rskr 1971:5). Vid dessa överläggningar behandlas bl. a. biblioteksersättning- ens storlek. Även författarpenningens storlek tas upp i sådana överlägg- ningar.

Av de 13.4 milj. kr. författarfonden totalt disponerade budgetåret 1974/ 75 avsåg 4 milj. kr. författarpennirrgar till ca 2 750 författare. Av resterande medel. fondens s. k. fria del, gick 0.5 milj. kr. till administrationskostnader medan återstående knappt 9 milj. kr. gick till olika typer av selektiva bidrag till litterära upphovsmän. För innevarande budgetår är för biblioteksersätt- ning beräknat 20.6 milj. kr.

Inom ramen för författarfondens s. k. fria del har byggts upp ett stipen- diesystem med en omfattande täckning. Långtidsstipendierna, f.n. 18 000 kr.. utgår under fem år och omfattar f.n. ca 160 personer. Arbets- och resestipendierna uppgick förra året till 219 och var i medeltal ca 6 500 kr. Sedan år 1972 bedrivs en försöksverksamhet med stipendietillägg som till- sammans med eventuell utgående författarpenning ger innehavaren en ga- ranterad ersättning av f.n. 24000 kr. per år. Antalet innehavare av sti- pendietillägg är f. n. 98. Pensioner om 16 000 'kr. per år utgår f. n. till 114 personer. Vidare erhåller 33 personer efterlevandepension om 10000 kr. per år. Slutligen utbetalas även tillfälliga bidrag till personer med akuta ekonomiska problem. Ur fondens fria del utgår också bidrag till särskilda ändamål rörande litterär verksamhet. bl.a. organisationsbidrag till Sveriges författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund.

Prop. 1975/76:135 79

Hänvisningar till S4-2-1

  • Prop. 1975/76:135: Avsnitt 4.1.1

4.2.2. Styrelsen för Sveriges för/ättarfond. kulturrådet och Sveriges för/ättar- förbund

Styrelsen för Sveriges författarfond har i skilda skri- velser aktualiserat olika frågor rörande fondens verksamhet.

1 skrivelse den 18 februari 1974 har styrelsen hemställt om en ändring av bestämmelserna i förordningen (6 &) som berör fördelningen av förfat- tarpenningen mellan två eller flera upphovsmän.

Enligt gällande bestämmelser skall författarpenningen. om ett litterärt verk har två eller flera upphovsmän, delas lika mellan dessa. Även bok- illustratörer räknas i detta sammanhang som upphovsmän. Om verket har två upphovsmän. författaren och illustratören. och illustratörens insats inte bedöms vara så väsentlig att han bör erhålla halv författarpenning er- håller han över huvud taget ingen penning. Två alternativ finns således när det gäller illustrerade verk; antingen delar författare och illustratör för- fattarpenningen lika eller också får författaren ensam hela ersättningen.

Styrelsen anser denna fördelningsprincip vara ett alltför grovt instrument som inte ger de enskilda upphovsmännen berättigad andel av författarpen- ningen. Bestämmelserna bör utformas så att styrelsen kan fördela förfat- tarpenningen på författare och illustratör i ett rimligare förhållande till vars och ens insats i varje enskilt verk. Bedömningen bör göras av representanter för författare och illustratörer.

Förslaget har överlämnats till kulturrådet. Vidare har styrelsen i skrivelse den 12 juni 1974 hemställt om en ändring av 13 och 15 åå i förordningen där det stadgas att den personal som arbetar vid författarfondens styrelse förordnas av chefen för utbildningsdepanemen- tet samt att regeringen bestämmer ersättning till bl. a. tjänstemän och sak- kunniga.

Styrelsen anser att det med hänsyn till att medlen till dessa kostnader utgår från fonden är rimligt att till styrelsen fiytta över rätten att förordna annan personal än sekreteraren samt rätten att bestämma ersättning till dels andra tjänstemän än sekreteraren. dels sakkunniga.

1 skrivelse den 27juni 1975 föreslår styrelsen att 6 & i förordningen ändras så att styrelsen ges möjlighet att för enskild upphovsman fastställa ett minsta belopp med vilket författarpenning skall utgå. garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar att höjningarna av biblioteksersättningen har gjort det möjligt att successivt bygga ut det trygghetsprogram som ursprungligen utarbetats inom författarorganisationerna och som styrelsen uppfattar som ett av målen för fondens verksamhet.

Väsentliga led i detta program är femåriga arbetsstipendier som avses ge en grundtrygghet under utbildningsåren för främst yngre författare. över- sättare och bokillustratörer. pensioner till dem som inte längre är yrkes- verksamma samt garanterade författarpenningar som skall ge de etablerade yrkesutövarna en viss minimiersättning.

Prop. 1975/76:135 80

Den garanterade författarpenningen är en form av garanterad inkomst som är knuten till en bestämd form av ersättning och den är enligt styrelsens mening ett bättre alternativ än konstnärsbelöningen när det gäller att skapa arbetstrygghet för de litterära yrkesutövarna. På sikt bör de upphovsman- nagrupper som faller inom fondens verksamhetsområde normalt inte ha någon konstnärsbelöning utan i stället tillförsäkras grundtrygghet genom garanterad författarpenning.

Efter yrkanden från författarna påbörjades år 1972 en försöksverksamhet med garanterad författarpenning. Försöket utformades inom ramen för gäl- lande förordning för fonden och fick formen av stipendier som lades till den statistiskt beräknade författarpenningen. Vissa bestämmeler har antagits för utdelandet av stipendietilläggen som f. n. utgår med högst 24 000 kr. och i förekommande fall anpassas till den utgående författarpenningen så att detta belopp inte överskrids. Även upphovsmän som inte kan erhålla författarpenning har tilldelats stipendietillägg.

Under år 1974 gjordes en enkätundersökning bland stipendietilläggsin- nehavarna och med utgångspunkt i detta material har en arbetsgrupp lagt fram ett utlåtande över försöksverksamheten. Arbetsgruppen konstaterar sammanfattningsvis att stipendietillägget för samtliga innehavare har haft stor. oftast avgörande. betydelse för deras konstnärliga verksamhet och in- komsttrygghet. Såväl mottagarna som arbetsgruppen anser att systemet bör permanentas och garantibeloppet höjas till 28 000 kr. i 1974 års penningvärde. Garantin bör göras pensionsgrundande. Avgiften bör betalas av fonden.

Styrelsen anser att den nuvarande försöksverksamheten bör permanentas och presenterar vissa riktlinjer för en garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar att den statistiskt beräknade författarpenningen och det nu utgående stipendietillägget skatte- och socialförsäkringsmässigt har olika karaktär. Författarpenningen beskattas och skapar underlag för de nor- mala rörelseavdragen vid deklarationen. Vidare är den pensionsgrundande. Stipendietillägget beskattas men betraktas inte som rörelseinkomst utan som periodiskt understöd och är därmed inte pensionsgrundande. Styrelsen anser att båda delarna av den garanterade författarpenningen bör ha samma skat- temässiga status varmed följer att den som helhet blir pensionsgrundande.

Den garanterade författarpenningen är tänkt att utgöra mottagarnas grund- trygghet. lnnehavarna av garanterad författarpenning bör därför även kunna tilldelas punktstipendier ur författarfonden.

Den garanterade författarpenningen bör utgå så länge som mottagaren är huvudsakligen verksam som författare. översättare eller bokillustratör intill den ålder då allmän ålderspension utgår eller till dess att mottagaren tar heltids- eller helårsanställning. Anställningen bör därvid inte uppgå till mer än 20 timmar per vecka eller, om det är fråga om heltidsanställning, omfatta mer än halva året. Efter inträde i pensionsåldern skall garantin kunna utbytas mot pension från fonden. Den som innehar långtidsstipen- dium ur författarfonden eller uppbär konstnärsbelöning bör inte samtidigt

Prop. 1975/76:135 81

kunna inneha garanterad författarpenning. Långtidsstipendium bör efter an- sökan kunna övergå i garanterad författarpenning.

Styrelsen framhåller vidare i fråga om de principer som bör tillämpas att upphovsmannens produktion bör uppfylla såväl kvantitativa som kva- litativa krav. Urvalet bör kunna ske på grundval av styrelsens långvariga och djupgående kännedom om de litterära yrkesutövarna. I vissa fall bör särskilda sakkunniga anlitas.

Om innehavaren tar heltidsanställning skall detta anmälas till styrelsen som därvid skall kunna låta garantin vara vilande under något eller några år. Styrelsen bör ha i uppgift att årligen inhämta erforderliga upplysningar rörande garantiinnehavarnas anställningsförhållanden.

Den garanterade författarpenningens storlek bör inte vara beroende av mottagarnas övriga inkomster. Detta synsätt motiveras av att garantin är en del av biblioteksersättningen och att den som sådan måste ses som en gottgörelse för utnyttjandet av upphovsmannens verk och prestationer. Vär- det av ersättningen för innehavaren bör i stället regleras genom inkomstbe- skattningen.

När garanterad författarpenning utdelas bör. liksom vid stipendietilldel- ningen. viss hänsyn kunna tas till den sökandes allmänna inkomstsituation. lnkomstkriteriet bör dock ge utslag först i andra hand då valet står mellan två sökande med till kvalitet och kvantitet likvärdig produktion.

Garanterade författarpenningar bör utlysas till ansökan lediga då medel härför finns i fondens budget. Beslut bör fattas på sätt motsvarande det som gäller för stipendier enligt styrelsens arbetsordning.

Styrelsen utgår från att de nuvarande stipendietilläggsinnehavarna i första hand kommer att erhålla de permanenta garantierna.

Styrelsen anser att när ett permanent system med garanterad författar- penning införts bör beloppet snarast möjligt höjas och göras värdebeständigt genom anknytning till löneutvecklingen. En ökning av biblioteksersättning- en är dock nödvändig för en sådan höjning.

1 ett slutperspektiv då biblioteksersättningens grundbelopp uppnått den nivå som kan anses rimlig bör maximalt ca 175 författare. översättare och bokillustratörer uppbära garanterad författarpenning.

Ledamöterna Höök och Kleberg anför i ett särskilt yttrande att de anser frågan om den garanterade författarpenningens förhållande till andra in- komster vara otillräckligt belyst. Hänsyn bör tas till hur inkomstsituationen förändras under den långa period en författare kan inneha garantin. En omprövning med vissa mellanrum skulle därför kunna bli aktuell. Det fö- reslagna systemet kan på sikt leda till att författare med förhållandevis goda inkomster blockerar garantierna för yngre författare. Fördelningen av gar- antisumman skulle därmed inte ge bästa möjliga täckning av trygghets- behoven. Dessa frågor bör ytterligare övervägas men bör inte medföra ett uppskov med ett statsmakternas beslut våren 1976 om att införa en gar- anterad författarpenning.

Prop. 1975/76:135 82

K u 1 t u r råd et berör i betänkandet Konstnärerna i samhället på några punkter författarfonden.

Kulturrådet anser att författarfonden är ett väl fungerande instrument för samhällets ersättning till författarna, översättarna och bokillustratörerna för deras insatser i kulturlivet. Det är positivt att styrelsen för författarfonden har en relativt stor frihet när det gäller fördelningen av fondens fria del samt att de berörda konstnärsorganisationerna har ett dominerande infly- tande i styrelsen. Likaså finner rådet det värdefullt att fondens fria del skapar förutsättningar för omfördelningar av biblioteksersättningen inom förfat— tarkollektivet.

Kulturrådet föreslår att Sveriges författarfond behålls i sin nuvarande form. Inte heller bör styrelsens nuvarande sammansättning ändras.

Kulturrådet har inte ansett sig närmare böra gå in på frågan om en lagfäst biblioteksersättning med hänsyn till att denna fråga behandlades av den dåvarande nordiska upphovsrättskommittén. Rådet påpekar emellertid att denna fråga möjligen bör lösas oberoende av hur den kommer att gestalta sig i övriga nordiska länder som ju har helt andra system för biblioteks- ersättningen.

Vid sin behandling av principerna för stipendiefördelningen i framtiden föreslår rådet att besvär inte skall kunna anföras över de framtida stipen- dieorganens beslut.

Kulturrådet tillstyrker den av fondstyrelscn föreslagna ändringen av för- ordningen som skulle göra det möjligt för styrelsen att fastställa regler för fördelning av författarpenningen mellan författare och illustratör. Vad gäller den försöksverksamhet med garanterad författarpenning i form av s. k. sti- pendietillägg som nu pågår anser kulturrådet att en systematisk utvärdering bör göras varefter beslut kan fattas om en eventuell permanentning av denna ersättningsform.

Sveriges författarförbund har i skrivelse den 16 juni 1975 fört fram ett antal synpunkter och yrkanden rörande främst bibliotekser- sättningen.

Enligt förbundet finns i den nu gällande förordningen vissa formella brister som t.ex. om vissa verk skall berättiga till biblioteksersättning eller inte samt vad som avses med litterärt verk. Vidare leder nuvarande bestämmelser i enstaka fall till att författarpenning skall utgå för verk som inte tillför fonden någon biblioteksersättning. Förbundet hemställer därför att vissa definitioner utformas striktare.

Författarförbundet anser att översättare bör ha rätt till individuell ersätt- ning. En sådan översättarpenning bör utgå med hälften av författarpen- ningens belopp. Förbundet understryker vidare styrelsens för författarfonden begäran att fondförordningen ändras så att ett permanent system med gar- anterad författarpenning kan införas.

Prop. 1975/76: 135 - 83

4 . 2 . 3 R emisst'ltranden

Över styrelsens för Sveriges författarfond förslag om införande av en garanterad författarpenning har synpunkter inhämtats från ett begränsat antal remissinstanser.

Statens kulturråd. Sveriges .lör/attar/örhuml. Föreningen Svenska tecknare och Svenska.knograternaslörbund tillstyrker förslaget att införa en garanterad författarpenning i dess helhet.

Statens kulturråd framhåller att förslaget står i överensstämmelse med de tankegångar som förts fram i bl. a. kulturrådets betänkande Konstnärerna i samhället. Enligt rådet utesluter de föreslagna reglerna för den garanterade författarpenningen godtycke och får vidare till följd en eftersträvansvärd inkomstutjämning.

Om förslaget vinner gehör ser Sveriges]ör/thlar/örblmd det som angeläget att förbundet bereds tillfälle att framföra synpunkter på den förändring av fondkungörelsen som blir aktuell.

Den garanterade författarpenningen har betydelse för bokillustratörer framhåller Föreningen Svenska tecknare. Samtidigt betonar föreningen vikten av att det antal stipendier som utgår ur författarfondens fria del behålls intakt eftersom många bokillustratörer på detta sätt erhåller bidrag.

Riks/örsäkringsverket framhåller att ATP-avgift. sjukförsäkringsavgift och socialförsäkringsavgift inte kan påföras författarfonden för utbetalda gar- anterade författarpenningar eftersom fonden inte är arbetsgivare i förhållande till ifrågavarande författare. Med nuvarande lagstiftning föreligger inte heller möjlighet att träffa s. k. likställighetsavtal mellan författarna och författarÅ fonden. Om den garanterade författarpenningen som helhet skall grunda rätt till tilläggspension krävs med den praxis som nu tillämpas att detta klart skrivs in i lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller stipendier till konstnärer. konstnärsbelöningar och arbetsbidrag.

[ egenskap av förvaltare av författarfonden har kammarkollegietsfondbyrå inget att erinra mot att de nuvarande stipendietilläggen till den individuella författarpenningen ersätts med en garanterad författarpenning.

Konstnärsstipendier bör med undantag av resestipendier enligt RSV:s me- ning beskattas som inkomst. Detta gäller således även den föreslagna gar- anterade författarpenningen som alltså utan svårighet bör kunna anpassas till ett system med skattepliktiga förmåner. Verket framhåller att statsbidrag i allmänhet inte betraktas som gåva utan som vederlag för prestation som utförts eller skall utföras. Även bidrag eller understöd som grundar sig på sociala kriterier är att hänföra till skattepliktig inkomst om de inte uttryck- ligen är undantagna från beskattning.

K u I t u r r ä (1 e t 5 synpunkter på biblioteksersättningen och författarfon- den kommenteras av ett antal instanser som yttrat sig över rådets betän- kande.

Rådets uppfattning att författarfonden är ett väl fungerande in-

Prop. 1975/76:135 84

stru ment för ersättningen till författare. översättare och bokillustratörer delas av statens kulturråd. styrelsen/örSverigeslör/fattadend, Sveriges lör/attar/örbuntl och Svenska teater/örbundet. SACO/SR däremot anser att principerna för biblioteksersättningen bör utredas då det nuvarande systemet enligt orga- nisationen i alltför hög grad gynnar de kommersiellt framgångsrika för- fattarna.

Åtskilliga remissinstanser anser att biblioteksersättningen bör stadfästas i upphovsrättslagen . Denna uppfattning framförs av bl. a. Konstakademien, Konstnärscentrunt. Fotograf/"centrum, Klys, Sverigesjö'dällar/örbun(l, Sveriges dramatiker/örbttnd. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas jörbnnd. Styrelse/tjöt" Sverigesförfattarfond anser att de nuvarande förhand- lingsliknande överläggningarna om biblioteksersättningen och författarpen- ningen bör ersättas med reella förhandlingar. Samma uppfattning har Svc- riges författarförbund som finner det oacceptabelt att en facklig organisation måste vara hänvisad till uttalanden i riksdagen i för kollektivet avgörande frågor. En lagfästning av rätten till biblioteksersättning kombinerad med förhandlings- och konflikträtt innebär enligt förbundet en legitimering av en redan föreliggande situation. Författarförbundet föreslår att svenska upp- hovsmäns rätt till ersättning för visst allmänt utnyttjande av deras verk bör lösas genom en särskilt nationell lagstiftning som t.v. frikopplas från upphovsrättslagen . Därigenom bör det svenska samhället oberoende av in- ternationella konventioner kunna tillvarata medborgarnas intressen. Även statens kulturråd finner det otillfredsställande att inte förhandlingsrätt fö- religger och att frågan om fackliga stridsåtgärder inte är löst. Dessa frågor bör snarast lösas. särskilt konsekvenserna av stridsåtgärder för den kom, munala sektorn.

Statens kulturråd. styrelsen för Sveriges lör/attar/bnd och Föreningen Svenska tecknare ansluter sig till kulturrådets uppfattning att författarfonden bör bi- behållas i nuvarande form när nya organ i övrigt inrättas för stipendie- givningen till olika konstnärsgrupper.

Styrelsen/ör Sverigesförjänar/end påpekar med anledning av kulturrådets förslag att besvär inte skall kunna anföras över beslut om stipendier och bidrag att frågan aldrig aktualiserats för fondens del. Styrelsen föreslår dock att en sådan bestämmelse förs in i fondförordningen.

Kulturrådets uppfattning att författarfondens styrelse i princip inte bör förändras delas av .stvt'e/senI/ör Sverigesförfattar/ömt och Sveriges jär/altar- förbund. Styrelsen framhåller dock liksom Föreningen Svenska tecknare att denna organisation och Svenska fotografernas förbund i fortsättningen bör utse var sin ledamot och suppleant i författarfondens styrelse.

En förändring av fondförordningen så att författarpenningen kan fördelas fritt mellan författare och illustratörer tillstyrks av statens kulturråd, styre/sen . lör S ver/ges. jöt'lattar/bnd. nationalmuseet. SA CO / SR. S ver/ges författarförbund och Föreningen Svenska tecknare.

Prop. 1975/76:135 85

4.3. Dramatikerersättning 4.3.1 Nuläge

Stöd åt sceniskt verk, s.k. dramatikerersättning, infördes budgetåret 1965/66. Syftet med stödet var att stimulera tillkomsten av svensk dramatik.

Dramatikerersättningen fördelas av statens kulturråd. Enligt de av re- geringen i regleringsbrev utfärdade bestämmelserna (Vlll 1975/76 88 p. 9) utgår ersättning till levande upphovsman för offentliga sceniska fram- föranden på svensk teater av svenskt sceniskt verk, inbegripet barnpjäs. Om särskilda skäl föreligger får statens kulturråd efter samråd med Sveriges dramatikerförbund medge att ersättning tilldelas svensk upphovsman för dramatiskt verk författat på främmande språk. Med svensk teater avses teater som är eller under det spelår då fråga om ersättning uppkommer blivit ansluten till Teatrarnas riksförbund. Statens kulturråd får om särskilda skäl föreligger medge undantag även från detta villkor.

Ersättningen utgår för första offentliga framförande av resp. uppsättning av verket, dock för högst två olika uppsättningar av samma verk. För en uppsättning kan ersättningen uppgå till högst 4 000 kr. Halv ersättning utgår för verk som är en dramatisering av svenskt litterärt verk. Närmare be- stämmelser om ersättningens storlek med hänsyn till bl. a. verkets art och speltidens längd utfärdas av statens kulturråd.

Ersättning utgår inte endast för renodlade dramatiska verk utan också för musikdramatiska verk och koreografiska verk utan textinslag.

Upphovsmannen får som regel dramatikerersättning för en pjäs efter ett enkelt ansökningsförfarande. När så behövs för bedömningen av ett verks karaktär begär statens kulturråd att få ta del av manuskriptet.

Antalet teater- och musikinstitutioner anslutna till Teatrarnas riksförbund uppgår f. n. till 28. Statens kulturråd (och tidigare teater- och musikrådet) har vidare medgett vissa undantag från bestämmelsen att teatern där verket uppförs skall vara anslutet till Teatrarnas riksförbund. För budgetåret 1975/76 omfattar dessa undantag 52 teatrar varav en stor del utgörs av s. k. fria grupper. Det kriterium kulturrådet har tillämpat vid dessa undantag är att teatern sedan viss tid tillbaka regelmässigt bedriver en teaterverk- samhet under mer yrkesmässiga former. Uppföranden vid radioteatern och TV—teatern berättigar inte till dramatikerersättning.

Ersättning utgick budgetåren l973/ 74 och 1974/ 75 för 143 resp. 147 upp- sättningar varav 56 resp. 59 var uppsättningar på teatrar som inte är anslutna till Teatrarnas riksförbund.

För innevarande budgetår är för dramatikerersättningar anvisat 500000 kr. under reservationsanslaget Bidrag till vissa ändamål inom statens kul- turråds ansvarsområde.

Prop. 1975/76:135 86

4.3.2. Kulturrådet

Införandet av dramatikerersättningen torde enligt kulturrådets mening vara en av de viktigare orsakerna till den ökning av nyskriven svensk dra- matik som ägt rum de senaste åren. Stödformen har en särskild betydelse för de fria grupperna då den har gett dem möjligheter att förnya repertoaren samtidigt som stödet kommit att fungera som ett komplement till de verk- samhetsbidrag som grupperna får.

Med syfte att stödet skall ge en större effekt föreslår kulturrådet ett antal förändringar av nu gällande bestämmelser. Ersättningen föreslås utgå för nya sceniska verk (dramatiska, musikdramatiska och koreografiska) av svensk upphovsman eller utländsk upphovsman stadigvarande bosatt i lan- det som uppförs av svensk teaterinstitution eller teatergrupp vilken erhåller verksamhetsbidrag från stat. landsting eller kommun. Till övriga teatrar. främst amatörteatrar, bör särskilda selektiva bidrag kunna utgå efter ansökan för anställning av dramatiker för viss tid eller för inköp av pjäser eller pjäs- rättigheter. De båda typerna av stöd föreslås fördelade av nämnden för teater, dans och musik-inom statens kulturråd.

För att ersättning skall kunna utgå bör krävas att verket är dokumenterat. Text och musik skall vara skriftligt nedtecknade i sammanhållen form och koreografin inspelad på film eller videoband. Särskilda medel bör anvisas för dokumentationen. Kulturrådet framhåller att genom denna dokumen- tation blir det möjligt att bygga upp ett arkiv med nya sceniska verk. Här- igenom skapas bättre möjligheter för andra tcatrar än den som först sätter upp verket att spela det. Ersättningen bör i princip utgå endast för nya verk men även bearbetningar bör kunna komma i fråga. För sceniska verk som är en dramatisering av svenskt litterärt verk bör liksom hittills halva ersättningsbeloppet utgå. Ersättningen bör vara knuten till text-eller libret- toframställningen och utgå till upphovsman av sådan text samt till tonsättare och koreograf som medverkat. Musik- och dansinslagen skall dock utgöra bärande element för att bli crsättningsberättigande. Ersättningen bör i en- lighet med gällande praxis utgå till koreografiska verk utan textinslag varvid koreografi ersättningshänseende skall likställas med textförfattare.

Ersättning bör liksom nu utgå för de två första uppsättningarna av samma verk. Verk av upphovsman som är anställd vid en musik-. teater- eller dansinstitution för vilken lönekostnaden ligger till grund för statligt in- stitutionsstöd bör inte berättiga till ersättning.

Det högsta beloppet för dramatikerersättningen bör höjas till 7000 kr. Vidare bör det högsta belopp som kan utgå för ett och samma verk sättas till 14 000 kr., detta för att en lika stor ersättning som för traditionella dra- matiska verk skall kunna utgå för musikdramatiska och dansmusikaliska verk, vilka kräver medverkan av upphovsmän inom mer än en konstform.

Ersättningen bör liksom nu relateras till speltidens längd. För verk för barn bör även i fortsättningen särskilda regler beträffande Speltiden tillämpas. Detsamma gäller koreografiska verk.

Prop. 1975/76:135 87

Medelsbehovet för den generella dramatikerersättningen beräknas till 1 400000 kr. För dokumentationsändamål bör anvisas 50000 kr. Medlen för selektivt stöd till övriga teatrar. främst amatörteatrar. bör uppgå till 300000 kr. Det selektiva stödet bör inte utgå med högre belopp än vad som hade kunnat utgå i generellt stöd.

4.3.3. Rentissvttranden

Kulturrådets förslag till ny utformning av d ra matikerersät t - n i n g e n mottas positivt av statens kulturråd. Rikskonserter. Teater/Mum. Sverigeskär/alrar/örhund. Sveriges dramatiker/firmtnd, Svenska teaterförbundet och Teatrarnas riks/örbund. Enligt Teatrarnas riksförbund hade det dock möjligen varit att föredra om stödet inarbetats i de ersättningar som över- enskommits mellan förbundet och dramatikerförbundet i kollektivavtal.

Statens kulturråd. SverigesIlör/attar/örhund och Sveriges drantatiker/örhuml anser att ersättningen bör göras värdebeständig. Ersättningen bör enligt För- fattarförbundet och Dramatikerförbundet uppgå till ett basbelopp.

Teater/intim tolkar förslaget till g e n e re l l ersättning så att stödet avses gälla även icke-professionella teatrar med verksamhetsbidrag från stat, kom- mun och landsting.

Svenskajilminstitutet föreslår att bestämmelserna för det generella stödet förtydligas. Det bör avse verk av utländsk upphovsman. stadigvarande bosatt i Sverige och svensk upphovsman, oavsett dennes bosättningsland.

Angående det föreslagna sele k t i v a stödet till dramatiker som sam- arbetar med eller skriver för amatörteatrar påpekar statens kulturråd att det kan förbättra amatörteatrarnas möjligheter att spela modern dramatik och att få tillgång till verk som är särskilt anpassade för dem. lnom Sveriges dramatiker/ärmmd har diskuterats att statens kulturråd genom en kollektiv ersättning till förbundet skulle kunna friköpa rättigheterna till svenska sce- niska verk för obegränsat bruk i amatörteaterverksamheten. Förbundet är intresserat av att ta upp frågan i förhandlingar med kulturrådet. Även Te- ater/brum för fram tanken på kollektiva ersättningar till dramatikerna för användningen av verk i amatörteaterverksamheten.

TCO. Sveriges dramatiker/ört)und och Svenska teaterförbundet föreslår att ett selektivt stöd för engagemang av dramatiker i de fria teatergrupperna skall utgå enligt samma modell som föreslås för amatörteatrar. Danscentrum och Teatercentrum finner det väsentligt att dramatiker arbetar med fria grup- per. Med hänsyn till de fria gruppernas ekonomiska situation bör dramati- kerersättningen vid sådan samverkan vara högre än i andra fall. Analogt med dramatikerersättningen bör stöd utgå till t.ex. kompositör som kom- ponerar originalmusik för en fri dansgrupp.

Riks/örhundet Sveriges antatörörkestrar finner ingen anledning till att tea- terområdet skall prioriteras framför musikområdet i fråga om ersättningar för repertoarförnyelse och föreslår att det selektiva stödet till dramatiker

Prop. 1975/76:135 88

som skriver för amatörteatrar bör utsträckas till att även gälla musikområdet.

Vad gäller kulturrådets förslag att verk skall d 0 k u m e nte ras för att ersättning skall utgå framhåller statens kulturråd att dokumentationen av koreografiska verk bör förenas med anmälningsskyldighet och att doku- mentationen bör förvaras i dansmuseet. Sverigesför/itttar/o'rbund föreslår att särskilda medel avsätts för att översatta utländska verk som är kommersiellt mindre attraktiva skall kunna dokumenteras.

Mot kravet på dokumentation invänder Rikskonserter att det utesluter verk med starka improvisatoriska inslag från ersättning. Möjligheten till en friare prövning bör därför finnas.

Kulturrådets uppfattning att dramatikerersättning inte skall utgå för verk som tillkommitvidettanställningsf'o'rhållande delas inteav sta— tens kulturråd och Rikskonserter. En sådan bestämmelse skulle motverka att upphovsmän anställs vid institutioner. Statens kulturråd föreslår att er- sättningen utgår till anställda upphovsmän för första offentliga framförande utanför den institution där upphovsmannen är anställd.

Sveriges dramatikerförbund finner inga skäl för att endast halva ersätt- ningen skall utgå för dramatisering av litterärt verk. Endast om dramatiseringen utförts av det litterära verkets författare är en nedskärning rimlig.

Föreningen Svenska tonsättare anser inte librettoförfattare och tonsättare vara likställda som upphovsmän och föreslår att musikaliska verk bedöms enligt en princip liknande den som tillämpas i statens avtal med BONUS. där varje sida kopierat musikverk värderas till fem gånger beloppet för ko- pierad text.

4.4. Utställningsersättning 4.4.1 Nuläge

Frågan om ersättningar till bildkonstnärer som lånar ut sina konstverk till utställningar aktualiserades flera gånger under 1960-talet. Några kom- muner fattade beslut om regler för sådan ersättning. Svenska kommun- förbundet uppskattar att ett trettiOtal kommuner i dag tillämpar någon form av utställningsersättning.

Inom ramen för försöksverksamheten med riksutställningar ingick MUS 65 år 1971 ett avtal om utställningsersättning med KRO. Ett liknande avtal ingicks år 1972 med Föreningen Sveriges konsthantverkare och industri- formgivare. Avtalen har förnyats en gång med vissa ändringar och löpte ut den 30 juni 1975.

Avtalen har gällt för utställningar som distribueras av Riksutställningar. Ersättning utgår oberoende av konstverkens storlek, teknik och beräknade värde. För unikt verk betalades senast 70 kr. och för flerfaldigat objekt 25 kr. per påbörjad fyraveckorsperiod. ] fråga om mycket stora objekt. närmast

Prop. 1975/76: 135 89

av monumental karaktär. kan särskilda överenskommelser träffas. Ersätt- ning har utgått till efterlevande make/maka intill 50 år efter konstnärens död eller till efterlevande barn under 18 års ålder för dem tillhöriga verk. Om ersättningsbeloppet har beräknats överstiga verkets försäljningspris har Riksutställningar enligt praxis inköpt konstverket.

För budgetåret 1974/75 har Riksutställningar erlagt 143 000 kr. i utställ- ningsersättningar och köpt in verk för 15 000 kr.

NUNSKU tillämpar för sin verksamhet sedan år 1972 samma normer för ersättning som avtalats mellan MUS 65 och KRO. Ersättningen beräknas efter utställningstiden som vanligen är väsentligt kortare än utlåningstiden p. g. a. de långa transporttiderna. För budgetåret 1975/76 disponerar NUN- SKU 393 000 kr. för sin verksamhet. Av dessa används ca 50000 kr. för Utställningsersättning.

Utställningsersättning utgår också vid utställningar i Konstfrämjandets lokaler. Avtal om Utställningsersättning har vidare träffats mellan KRO och Sveriges Konstföreningars riksförbund.

4.4.2. MUS 65 och kulturrådet

MUS 65 anser att konstnärer bör få ersättning för sin medverkan i offentliga utställningar och presenterar två alternativa system för utställ- ningsersättning. Enligt det första alternativet. som MUS 65 anser bör ses som huvudalternativet, föreslås ersättningen utgå individuellt till konstnären, utan avseende på dennes övriga inkomster. Oberoende av om konstnären själv anordnar utställningen eller om den arrangeras av annan skall ersättning utgå under förutsättning att konstnären själv äger de utställda verken. Ersättning bör utgå för både separat- och samlingsutställningar i såväl samhällsägda som privata utställningslokaler. En förutsättning är dock att utställningen ärtillgänglig för allmänheten. varfört. ex. ateljeutställningar och utställningar på arbetsplatser inte föreslås berättiga till ersättning. Hu- ruvida ersättning till efterlevande bör utgå bör ytterligare övervägas.

Utställningsersättningen föreslås utgå med ett fast belopp för varje konst- verk. oberoende av storlek. teknik och beräknat värde. För unika konstverk bör fastställas ett högre belopp än för flerfaldigade verk. 1 tveksamma fall bör särskilda överenskommelser kunna göras om ersättningsbeloppens stor- lek. För vandringsutställningar föreslås att beloppen erlägges per fyraveck- orsperiod. medan ersättningen för övriga utställningar inte bör relateras till utställningstidens längd. Dock föreslås en minimitid på fjorton dagar för att utställningen skall berättiga till ersättning. Möjlighet att avvika från denna regel bör ges vid utställningar på mindre orter.

Vissa minimikrav måste ställas på utställningarnas kvalitet. tillgänglighet och på utställningslokalens utformning. Den löpande tillsynen av verksam- heten i dessa avseenden bör handhas av k 0 m m u n e r n a . liksom pröv- ning av ansökan om ersättning. För beslut om och utbetalning av utställ-

Prop. 1975/76: 135 90

ningsersättning skall kommunernas tillstyrkan krävas. MUS 65 rekommen- derar kommunerna att vid kvalitetsbedömningen anlita expertis från t. ex. de kommunala museerna. länsmuseerna och KRO-distrikten. Konstnären bör efter eget val kunna vända sig till vilken som helst av dessa sakkunniga för granskning. Om kommunen avstyrker ersättning bör konstnären kunna få beslutet prövat av statens konstråd som bör få till uppgift att svara för den e e n t ra ! a fö r v a 1 1 n i n ge n av utställningsersättningen. Rådets arbetsuppgifter i detta avseende bör vara av expeditioncll karaktär. och even- tuella kulturpolitiska bedömningar bör hänskjutas till statens kulturråd.

Det andra systemet för ersättning till konstnärer vid utställningar bygger på att det till en fo nd avsätts ett grundbelopp för varje utställning. Be- loppets storlek bör bestämmas efter förslag av konstnärernas organisationer. Ersättning bör utgå endast för utställningar där inkomsterna av försäljningen inte täcker konstnärernas utgifter för utställningen. eller i sådana fall där nettobehållningen är orimligt låg. De tillgängliga medlen bör fördelas efter behovsprövning. Styrelsen för fonden föreslås bestå huvudsakligen av re- presentanter för konstnärernas intresseorganisationer och för staten.

K u 1 t u rrådet anser i likhet med MUS 65 att Utställningsersättning skall utgå till konstnärer och konsthantverkare. men kan inte ta ställning för det ena eller andra av de av MUS 65 föreslagna alternativen. Tänkbara effekter av alternativen bör först analyseras och den valda modellen bör närmare utvärderas efter en försöksperiod.

1 ett särskilt yttrande föreslår ledamoten Rembe i kulturrådet att särskild ersättning fastställs av statsmakterna för s. k. sekundärutnyttjande av bild- konstverk. Härmed avses att verk som sålts av konstnären utnyttjas i ut- ställningsverksamhet. Ersättning för sådant utnyttjande vis nin g 5 e r - sä t 1 n i n g _ bör kunna byggas upp efter mönster av biblioteksersättningen och administrationen bör kunna förläggas till den föreslagna bild- och form- konstnärsfonden.

4. 4 . 3 R etntlssvttrandett

1 det följande redovisas samlat remissyttrandena över förslagen från MUS 65 och kulturrådet.

Av det 50-tal remissinstanser som berört frågan instämmer nästan alla i p rinc i p uttala ndet att bildkonstnärerna bör ersättas för sitt del- tagande i offentliga utställningar. Värdet av att staten anslår medel till en sådan Utställningsersättning betonas av bl. a. riksatttikvarieäntbetet och statens historiska museum samt av ett antal kommuner och regionala museer.

Statens kulturråd anser att konstnärernas utställningar utgör en betydel- sefull del av kulturlivet som utan dessa skulle utarmas. Den som för offentlig visning nyttjar ett konstverk som ägs av en konstnär bör betala för detta. Denna ersättning är att betrakta som en hyresavgift. Det bör enligt statens kulturråd vara självklan att statliga organ betalar utställningsersättning. var-

Prop. 1975/76:135 . 91

för institutionernas anslag bör avvägas så att detta kan ske. Vidare är det önskvärt att även varje icke-statlig institution erlägger sådan ersättning. Anslaget till kulturprogram i föreningslivet bör ökas betydligt då detta anslag är det enda som kan användas till stöd för utställningsverksamhet. Då detta bidrag endast avser utställningar anordnade av föreningslivet. krävs andra former av statsbidrag för konstutställningar i andra sammanhang.

Av de remissinstanser som tar ställning för något av d e fö re sla g n a a 1 t e rna t i ve n förordar i det närmaste alla det alternativ som innebär att konstnären erhåller individuell ersättning. Detta alternativ tillstyrks så- lunda av bl.a. riksantikwlrieätnbetet och statens ltistoriska ttntsettttt. natio- nalmuseet. statens konstråd. NUNSK U. ett tiotal kommuner samt KRO och Lattdsantikt'at'ieo/ganisationernas samarbetsråd.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid tveksamma eller avvisande till de föreslagna alternativen. Bl. a. statskontoret. SÖ. Svenska konuttun/örbun- det. LO. Föreningen Sveriges landsantikvarier och ABF anser sig inte kunna ta ställning till något av alternativen. Statskontoret anser att frågan måste ut- redas mer ingående, varvid särskilt ansvars- och kostnadsfördelningen mel- lan stat och kommun bör klarläggas.

Statens kulturråd kan inte heller tillstyrka något av de föreslagna alter- nativen. utan presenterar ett eget förslag till lösning. Detta utgörs av en modell för statliga bidrag till lokalt och regionalt driven konstutställnings- verksamhet. På samma sätt som de statliga organen bör Svenska kom- munförbundet och Landstingsförbundet träffa centrala avtal med konst- närsorganisationerna om utställningsersättning som blir normerande för kommuner och landsting. Länsmuseerna i samarbete med KRO:s region- ombud bör kunna handha administrationen av utställningsbidragen.

Av de remissinstanser som uttalat sig om utställningsersättningens av- gränsning förordar majoriteten att fler typer av arrangemang än MUS 65 har föreslagit skall berättiga till ersättning.

Statens konstråd. LO. TCO. Klys. Konstfrämjandet. Sveriges konstförening- ars riksförbund. F o/kparkernas eentralotganisation, ABF . K RO och Konstnärs- centrum anser att även utställningar arrangerade av folkrörelseorganisationer. konstföreningar och övrigt föreningsliv bör berättiga till ersättning.

I motsats till dessa remissinstanser anser riksantikvarieätnbetet och statens historiska museum att ersättningen bör begränsas till statliga. kommunala eller av samhället stödda kulturorgan. Att ge konstnärerna gynnsammare villkor för sina försäljningsutställningar får enligt ämbetet ses som en kom- munal uppgift.

Flera remissinstanser har synpunkter på andra delar av MUS 65:s förslag. t. ex. utställningstidens längd. formerna för bedömning av utställningar samt den lokala och centrala administrationen av ersättningssystemet.

Ledamoten Rembe i kulturrådet föreslår att v is ni n g 5 e r s ä t t n i n g skall kunna utgå vid visning av verk som inte längre äri upphovsmannens ago.

Prop. 1975/762135 92

l-"issa univetsitetstnyndiglteter samt Stockholms och Järfälla kommuner, Sre- riges konstföreningars riksförbund. Konstnätscentrutn. STIM. TCO. Klvs. KRO. Föreningen Svenska tecknare och Svenska teater/ärbundet instämmer i Rembes förslag.

Statens kulturråd framhåller att det faktum att konstnären avyttrar ett verk inte medför att förvärvaren får upphovsrätt till verket i fråga. Enligt statens kulturråd finns principiella likheter mellan visningsersättningen och biblioteksersättningen. varför samhället bör söka åstadkomma motsvarande gottgörelse för bildkonstnärerna. Rådet föreslår att frågan snarast utreds så att nu aktualiserade former för ersättning kan kompletteras.

Stockholms kommun anser att sekundärersättning bör utgå även till andra kategorier av kulturarbetare än författare. Genom att utta en procentuell avgift på försäljningssumman vid konstauktioner skulle man kunna finan- siera visningsersättningen.

Konstniirseentrutn delar kulturrådets uppfattning att ersättning för utfört arbete är att föredra framför olika stödformer och anser därför att rådet för ett inkonsekvent resonemang, när det avvisar tanken på en ersättning liknande den som utgår till författare. Konstnärscentrum stöder Rembes förslag och kräver att frågan snabbutreds.

KRO anser att utställning av konst och utlåning av böcker är fullt jäm- förbara. Den betalning som erläggs vid köpet av verket gäller bara den materiella äganderätten och kan återfås genom att sälja konstverket igen. Ersättning för ett allmänt nyttjartde utgör med andra ord inte någon del av priset. KRO yrkar med instämmande i Rembes yttrande på att visnings- ersättningen bör avse museernas fasta samlingar. konst i artoteksverksam- het. offentliga utställningar. samltällsägd konst deponerad isamhälls- eller andra institutioner och offentlig konst som är tillgänglig för allmänheten. Storleken på ersättningen bör fastställas genom överläggningar med utbild- ningsdepartementet. Ersättningarna bör enligt KRO:s mening föras till en bildkonstnärsfond i vilken konstnärerna skall ha det dominerande infly- tandet. Fördelningen av fondmedlen bör ske solidariskt och med hänsyn till konstnärernas ekonomiska situation. Rätt till ersättning skall i princip tillkomma var och en som kan dokumentera sig som yrkesverksam konstnär.

4.5. Projektbidrag 4.5.1 Nuläge

Som en särskild post under anslaget för konstnärsstipendier finns in- nevarande budgetår 1 370 000 kr. för arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m.m. Denna bidragsgivning inleddes budgetåret 1970/71 och är av för- sökskaraktär. Konstakademien utdelar i samråd med KRO arbetsbidrag till konstnärer för projekt som kan främja utvecklingen inom arbetsområdet.

Prop. 1975/76: 135 93

Ansökan om arbetsbidrag skall innehålla detaljerade uppgifter om pro- jektets innehåll. mål. genomförande och kostnader. Bedömningar av an- sökningarna bascras inte på en värdering av den sökandes tidigare pro- duktion. utan vikten läggs i stället vid att projektet kan öppna nya möj- ligheter inom arbetsområdet. Efter projektets genomförande skall bidrags— mottagaren lämna en redovisning för detta. Beslut om arbetsbidrag kan inte överklagas.

Budgetåret 1974/75 var anslaget 1070 000 kr.. vilket fördelades på 59 sökande med belopp varierande från 3000 kr. till 135000 kr. Det totala antalet sökande var 149 och det totala ansökningsbeloppet 3315 000 kr. Ungefär 20 % av ansökningarna hade som huvudinriktning att utveckla viss konstnärlig teknik. medan ca 28 % avsåg utvecklande av idéer och teoretisk-praktiska experiment.

Sedan budgetåret 1974/75 fördelar statens kulturråd bidrag för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Bidragets syfte är att ge ekonomiska möjligheter att finna nya metoder och former för att engagera amatörer i kulturell verksamhet. Statens kul- turråd har beviljat medel till bl. a. uppsökande kulturell verksamhet. ak- tiviteter i bostadsområden vilka inte har andra bidragsmöjligheter och projekt som syftat till att engagera kulturarbetare inom nya verksamhetsområden. t. ex. i bostadsområden och inom ideella organisationer. Anslaget för bud- getåret 1975/76 uppgår till 2 milj. kr., vilket statens kulturråd fördelat på 78 mottagare. Det totala antalet ansökningar uppgick till 376 och det totala ansökningsbeloppet till ca 15 milj. kr.

4.5.2. Kulturrådet

Kulturrådet anser att det finns många värdefulla projekt inom kultur- området som inte kan passas in under gällande normer för bidrag. Kul- turrådet föreslår därför att projektbidrag skall utgå för att finansiera mål- inriktat konstnärligt arbete som faller utanför de existerande bidragsfor- merna. Bidragen bör vara tidsbegränsade och avse preciserade projekt. Sär- skilda medel till projektbidrag bör disponeras av statens kulturråd. bild- och formkonstnärsfonden. tonkonstnärsfonden och film- och scenkonst- närsfonden. Författarfonden bör inte erhålla särskilda medel. men bör vara olörhindrad att utdela projektbidrag ur fondens fria del. Bidrag till projekt av uteslutande konstnärlig art bör handhas av de olika fonderna. medan bidrag till projekt med vidare ram bör fördelas av statens kulturråd. De befintliga arbetsbidragen till konstnärer inom måleri m.m. föreslås bli per- manenta. men anvisade medel bör fördelas på statens kulturråd och bild- och formkonstnärsfonden.

De projektbidrag som statens kulturråd fördelar bör således avse konkreta. målinriktade och tidsbestämda projekt där verksamheten har ett vidare syfte än enbart det konstnärliga. Dessa bidrag bör därför inte ses som ett konst-

Prop. 1975/76:135 94

närsstöd. utan som medel att förverkliga projekt som kan komma hela samhället till godo. Så snart en verksamhet som erhåller stöd tenderar att bli reguljär bör man söka skapa permanenta bidragsformer för denna. Pro- jektbidrag bör i första hand tillkomma konstnärer och andra medverkande i projektet. Olika samhällsorgan och organisationer bör dock också efter ansökan kunna få stöd för att genomföra olika projekt där konstnärer m. fl. engageras. I de fall samhälleliga organ tilldelas bidrag skall dessa dock kunna dokumentera att medel inte kan ställas till förfogande på annat sätt.

Konstnärsfondernas projektbidrag bör utgå till projekt av i huvudsak konstnärlig natur. Inga krav bör ställas på att arbetet skall ha någon ome- delbar tillämpning inom något utomkonstnärligt område. Bidrag bör kunna beviljas till två eller flera samverkande konstnärer. Bidraget bör vidare kunna utgå för deltagande i viss utbildning varigenom konstnärer som önskar byta eller utvidga sitt konstnärliga område kan få stöd till detta.

Statens kulturråd och konstnärsfonderna föreslås i huvudsak tillämpa sam- ma regler för fördelning av projektbidrag. Vissa skillnader beroende på arten av de olika projekten kommer dock att finnas. För att erhålla projektbidrag måste den sökande i ansökan ange projektets mål. en arbets- och tidsplan samt beräknade kostnader. Bidrag från andra instanser skall redovisas. Bi- dragen bör vara tidsbegränsade och utgå för högst två år i sänder och föreslås av kulturrådet vara av fyra olika typer: personliga bidrag som ersättning för det arbete som förknippas med projektet samt bidrag för material. resor och publicering.

Statens kulturråd och konstnärsfonderna bör utarbeta bestämmelser för sina resp. områden i samråd med berörda konstnärsorganisationer.

Beslut om projektbidrag från Statens kulturråd bör fattas av rådets styrelse som inom sig bör kunna utse arbetsgrupper för beredning av ansökningarna. Statens kulturråd bör självständigt avgöra hur projektmedel skall fördelas på olika konstnärsgrupper.

För konstnärsfondernas del föreslår kulturrådet att fördelningen av pro- jektbidrag bör ske på ett sätt som motsvarar statens kulturråds fördelning och fonderna bör således själva besluta om fördelningen av tillgängliga medel mellan resp. områden. Beslut om bidrag bör fattas i fondstyrelserna. vilka för beredning av ärenden bör ha möjlighet att utse särskilda utskott. Besvär över beslut i bidragsfrågor bör inte kunna anföras.

Då projektbidragen i första hand är avsedda för enskilda konstnärer eller tillfälliga grupper. bör inga bidrag utgå ur konstnärsfonderna till permanenta fria grupper. Dessa bör dock kunna få bidrag från statens kulturråd om projekten har det vidare. utomkonstnärliga syfte som avses.

Kulturrådet föreslår att statens kulturråd för projektbidragen årligen får disponera ett anslag om 5 milj. kr. Till konstnärsfondernas projektbidrag föreslås efter en treårsperiod utgå totalt 2.2 milj. kr.

Prop. 1975/76:135 95

4.5.3. Retnissvttranden

Kulturrådets förslag att statliga projektbidrag skall utgå till målinriktat konstnärligt arbete mottas positivt av bl. a. RRI”. statens kulturråd. Riks- konserter. Svenska kommun/örbunder och ett antal kommuna". Landstings/ör— bundet. Konst/i'ätnjandet. Kunslnätscentrum, Svenska Slöjdföreningen, S TIM . Teater/brum. ["ttlkpat'kernas ('entra/(n'gantsation. LO. TCO. Klys. Sveriges./ör- ]"atrar/örbund. Sveriges drama/iker/örbund. KR O. Föreningen Svenska teckna- re. Svenska mnkonstnäts/örbutulet och Svenska teater/ärmmdet.

Landstings/örhundet vill ha ett lokalt och regionalt inflytande över bidrags- givningen. Svenska teater/ärbundet framhåller att det ur yttrandefrihetssyn- punkt är viktigt att konstnärerna för sin försörjning inte bara är hänvisade till utnyttjandet av deras verk utan också ges möjlighet att under trygga ekonomiska förhållanden arbeta med målinriktade projekt.LO betonar att målsättningen för projektbidragen bör vara att bryta ny mark. att nå ut till missgynnade grupper. Det bör vara av intresse för konstnärerna själva att bli medarbetare i en folkligt förankrad kultur. TCO anser att bidragen på sikt kan ersätta stipendier.

Förslaget att ansvaret för fördelningen av bidrag som avser projekt av uteslutande konstnärlig art skall ligga på de fyra föreslagna konstnärsfon- derna och att bidrag till projekt där den konstnärliga aspekten är en av flera skall fördelas av statens kulturråd får ett blandat mottagande.

Svenska kommun/örbundet. Stockho/ms knmntutt. Svenska /ilminstt'tutel. Folkparkernas t'entra/mganisation och TCO ansluter sig till förslaget. Det gör även It'rmstnätscentrum som dock påpekar att gränsdragningen knappast kan bli så strikt som kulturrådet förordat. Konstnärscentrum föreslår. liksom också KRO. att det bör övervägas om inte projektbidrag skulle kunna fördelas genom Konstnärscentrum för projekt som utvecklats av särskilda arbets- grupper inom Konstnärscentrum.

Statskontoret och statens kulturråd avvisar kulturrådets förslag till upp- delning av ansvaret för projektbidragen bl.a. med hänsyn till svårigheterna att upprätthålla en ansvarsfördelning och förordar att projektmedlen fördelas av ett organ. Samma uppfattning har Studie/örbundet l"'u.renskolan som fö- reslår att statens kulturråd får uppgiften. Statskontoret och statens kulturråd däremot förordar att den av de två instanserna föreslagna konstnärsstipen- dienämnden svarar för fördelningen av projektbidragen. Statens kulturråd framhåller vidare att medel för utvecklingsarbete och försöksverksamhet finns inom många samhällsområden. Möjligheterna för kommuner. lands- ting och organisationer att åstadkomma experiment i fråga om nya metoder för att aktivera kulturlivet är emellertid begränsade. Statens kulturråd föreslår därför att ett särskilt anslag för stöd till kulturpolitiskt utvecklingsarbete inrättas. Stödet bör inriktas på utvecklingen av nya former för samarbete mellan kommunala organ. organisationer och enskilda kulturarbetare. An- slaget bör handhas av statens kulturråd och bör kunna fylla några av de

Prop. 1975/76:135 96

funktioner som de av kulturrådet föreslagna projektbidragen inom statens kulturråd varit avsedda för. Till skillnad från projektbidragen förutsätts de fria konstnärer som kan komma att delta i utvecklingsprojekten inte själva söka bidrag.

Stvrelsenjiir Sveriges.löt'lattar/imd. Klys. Sveriges.t'ör/ktttar/örbttnd och För- eningen Svenska tecknare framför vissa betänkligheter mot kulturrådets ut- talande att författarfonden inte skall erhålla särskilda medel för projektbidrag men att styrelsen skall vara oförhindrad att fördela projektbidrag ur fondens fria del. Författarfondens styrelse påpekar att flera av de typer av projekt- bidrag som kulturrådet nämner finns inbyggda i fondens olika stipendie- former. Styrelsen avser dock inte att utdela särskilda medel benämnda pro- jektbidrag då sådana gränsar till ett allmänt kulturstöd vilket bibliotekser- sättningen inte är avsedd att användas till. I den mån det anses lämpligt att författarfonden skall utdela projektbidrag bör särskilda medel anslås för ändamålet. Likartade synpunkter redovisas av Klys och författarförbundet.

Kulturrådet konstaterar att medel till resor enligt rådets förslag kommer att kunna sökas dels som stipendier. dels som projektbidrag. Det bör senare övervägas om inte resestipendierna bör föras över till projektmedlen. Konst- Iläl'sslipemlienämndwl och Rikskonserter anser att resestipendierna bör finnas kvar som en egen stipendieform.

Kulturrådets förslag och synpunkter beträffande inriktningen av statens kulturråds projektbidrag biträds uttryckligen av Sverigesförfattar/örhund och KRO. Rikskonserter anser kulturrådets princip att projektstöd inte skall utgå till samhälleliga organ om andra medel finns tillgängliga vara alltför rest- riktiv. Projektbidrag bör kunna kombineras med andra bidrag för att uppnå- samarbete och integration. Värdet av att projekt inriktas på aktiviteter i folkparkerna och inom folkrörelserna framhålls av Folkparkernas centra/- organisation. Permanenta former för finansiering av projekt bör införas och projekt för folkrörelsernas verksamhet bör prioriteras. Staten bör helt eller delvis finansiera projekten. inkl. det organisatoriska arbete som behövs om projekten skall kunna realiseras.

Statens kulturråd och KRO ansluter sig till kulturrådets synpunkter rörande inriktningen av konstnärsfondernas projektbidrag.

Kulturrådet anser att projektbidrag skall kunna utgå till viss utbildning. K onstnärsstipendienämnden förutsätter att därmed ej avses konstnärlig grund- utbildning. Svenska Slöjdföreningen föreslår att bidrag skall utgå till t. ex. verk- städer och industrier som tar emot praktikanter. F. n. är t. ex. företag ovilliga att ens gratis ta emot praktikanter. l likhet med kulturrådet finner konst- nr'itzs'stipenåienåmnden att gränsdragningen mellan projektbidrag och i första hand punktstipendier måste bli flytande. l tveksamma fall kan möjligen projektbidrag användas för inköp av material och/eller bidrag till resor då projektbidrag skall utgå vid sidan av personligt bidrag. Föreningen Sveriges jazzmusiker anser att för jazzmusikernas del bör bidrag kunna ges för arbete med nya gruppsammansättningar. starthjälp åt nya grupper samt projekt

Prop. 1975/76:135 97

inom fria grupper som inte kunnat få ekonomiskt stöd på annat sätt.

De principer som kulturrådet drar upp för formerna och villkoren för projektbidrag tillstyrks av statens kulturråd. Sverigesförfattar/ämnad. Sveriges (Irantatiker/örbund. K RO och Svenska tonkonsmårs/örbundet. Statens kultur- råd delar emellertid inte kulturrådets uppfattning att projektbidrag skall ut- delas endast efter ansökan. Den av statens kulturråd föreslagna nya konst- närsstipendienämnden bör själv kunna initiera projekt.Sveriges dramatiker- förbund anser i motsats till kulturrådet att beslut i bidragsfrågorna bör kunna överklagas hos regeringen.

Kulturrådet har enligt konstnärsstipendienämnden lämnat vissa viktiga frå- gor öppna. såsom frågor om när medlen skall utbetalas. hur man skall förfara om ett projekt avbryts eller inhiberas och vilken återbetalningsskyldighet som skall gälla. Nämnden förordar att fonderna ges möjlighet att pröva sig fram från fall till fall till dess tillräckliga erfarenheter vunnits och avråder från försök att reglera alla frågor på förhand genom utarbetande av be- stämmelser.

Kulturrådets förslag att ansökningar om projektbidrag skall prövas en gång årligen avvisas av Konstnärscentrum. Sveriges dramatikerförbund och Föreningen Sveriges jazzmusiker vilka förordar en smidigare ordning.

Enligt kulturrådet bör projektstöd till fria grupper inte användas som drift- bidrag. De fria grupperna bör kunna erhålla projektbidrag från statens kul- turråd men däremot inte från konstnärsfonderna. K onstnärsstipenåienåmnden finner kulturrådets uppfattning oklar med anledning av att rådet dels uttalar att fria grupper inte skall erhålla projektbidrag från konstnärsfonderna. dels i annat sammanhang gör bedömningen att projektbidrag i större utsträckning än stipendier bör komma att ges till grupper.

Danseentrum och Teatert'entrum vänder sig bestämt mot att fria grupper inte skall kunna få projektbidrag från film- och scenkonstnärsfonden och påpekar att de verksamhetsbidrag som nu utgår till fria grupper inte ger utrymme för konstnärliga experiment. Folkparkernas centralorganisation där- emot ifrågasätter behovet av projektbidrag från statens kulturråd till fria grupper och centrumbildningar och menar att de fria gruppernas behov kan tillgodoses genom andra bidragsformer.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan anser att den omfattning av projektbidragen som kulturrådet föreslår är otillräcklig.

Prop. 1975/76:135 98 5 Särskilda insatser för bildkonsten 5.1 Miljögestaltning

5. l . ] Nuläge

År 1937 fattade riksdagen ett. principbeslut (prop. 19371157) om att "ett icke alltför ringa belopp. i allmänhet inte understigande en procent av bygg- nadskostnaderna" skulle anslås '-'.ill konstnärlig utsmyckning vid uppförande av statliga byggnader. den s.k. e n p roce n ts regeln. Regeln om en procent av byggnadskostnaderna har emellertid inte tillämpats fullt ut. Det särskilda förvärvsanslaget. som utgår sedan budgetåret 1966/67. motsvarar innevarande budgetår ca en halv procent av de totala statliga byggkost- naderna.

Även vid byggande i kommunal och landstingskommunal regi anslås regelmässigt medel till konstnärlig utsmyckning. En total bild av omfatt- ningen är svår att få då fiera anslagsposter berörs. Kommun- och lands- tingsförbunden uppskattar anslagen som utgick via kulturbudgetarna till konstnärlig utsmyckning till 10,9 resp. 5.6 milj. kr. för år 1974.

Som ett komplement till konstinköpen för statliga byggnader. beslöt riks- dagen år 1961 att ställa lånemede:l till förfogande för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden med flerfamiljshus eller småhus. som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. År 1974 gavs bestämmelserna sin nuvarande utformning. Tillägg till bostadslåneunderlaget för konstnärlig utsmyckning och gestalt- ning får göras för användande av miljömässigt värdefull bildkonst eller annan för bostadsmiljöns utformning värdefull arbetsinsats av bildkonstnär som konsult eller i direkt samarbete med arkitekten. Sådant tillägg beviljas med upp till 7 kr. per kvadratmeter våningsyta för bostäder och lokaler. vilket motsvarar ca 0.6 ”n av byggkostnaderna.

Dessa ökade lånemöjligheter har emellertid utnyttjats endast till ringa det. År 1968 användes blott 12'. % av de tillgängliga medlen. Statistik för senare år saknas då någon löpande redovisning inte sker.

5.1.2. Kulturrådet

Från konstnärshåll har föreslagits att den s. k. e n p ro e e nt s re g el n skall lagfästas. Kulturrådet anser däremot inte det lämpligt att principen fastställs i lag eller författning. Rådet menar att kulturvärdena bör integreras med andra behov. Denna integration kräver att de miljöskapande insatserna måste komma in redan på projekteringsstadiet. då byggnadskostnaderna inte är kända. Behovet av mer traditionell utsmyckning varierar mycket mellan olika typer av byggnader. och inköpens omfattning bör därför inte

Prop. 1975/761135 99

göras beroende av byggnadskostnaderna. Enprocentsregeln tar dessutom inte hänsyn till redan befintliga byggnader.

] avsaknad av kriterier på hur stort det statliga anslaget för inköp av konst bör vara. kan dock regeln om 1 ”n av byggkostnaderna fungera som en beräkningsschablon för de närmaste åren. Förutsättningen för detta är dock. att de starkt varierande behoven för skilda lokaler beaktas.

Det ringa utnyttjandet av tillägget till bostadslåneunder- la g et bör föranleda en utredning av vad som kan göras för att stimulera byggföretag att utnyttja detta. Förändringar kan t.ex. åstadkommas i de ekonomiska villkoren, men även i fråga om information och rådgivning bör insatser kunna göras. Denna utredning föreslås göras av statens kulturråd och bostadsstyrelsen i samverkan.

Bildkonstnärerna bör i framtiden engageras i miljö g e s t a l t n i n g e n i vida högre utsträckning än f. n. En förutsättning för deras medverkan är. att de insatser som kan betraktas som miljögestaltande klart avgränsas och definieras. Därvid bör konstnärlig utsmyckning betraktas som ett tillägg till en redan färdig miljö. medan miljögestaltning kan beskrivas som en berikande påverkan på den arkitektoniska utformningen. Miljögestaltningen bör också avse äldre bostadsområden. Särskilt vid ombyggnader och sanering bör konstnärerna kunna finna stimulerande uppgifter. Uppdraget att ytter- ligare precisera begreppet miljögestaltning bör överlämnas till statens kul- turråd i samverkan med bostadsstyrelsen.

Staten bör vara föregångare när det gäller miljögestaltande åtgärder. Byggnadsstyrelsen föreslås systematisera den statliga byggnadsprojek- teringen och upprätta fastare regler för anlitande av konstnärer i både förprojektering och byggande. Även i det kommunala planarbetet bör konst- närer engageras i större utsträckning. Byggnadsnämnderna bör åläggas ansvar för att så sker. Begreppet miljögestaltning är enligt kulturrådet i hög grad tillämpligt när det gällera r b e t 5 miljö n . Förbättringarna av arbetsmiljön bör inte endast vara av teknisk och sanitär natur, utan även kunna innefatta konstnärliga insatser för att göra arbetsmiljön mer stimulerande och trivsam. Medel till sådana arbetsmiljöförbättringar bör kunna fås ur arbetsmiljöfon- derna. För mindre vinstgivande företag bör andra stödformer skapas.

Statens kulturråd bör utreda hur bildkonstnärerna skall kunna stimuleras till att engagera sig i denna form av miljögestaltning i större utsträckning.

Ett omfattande engagemang av bildkonstnärer i olika typer av miljöges- taltande uppgifter ställer kravpå ökade kunskaper om arkitektur och bygg- nadsteknik. U 1 bi l d ni n g i dessa ämnen blir därför nödvändig för konst- närerna.

5. l .3 Remissvtlrana'en

Kulturrådets förslag att e n p r 0 c e n ts re g el n inte bör lagfästas till- styrks av bl. a. statens kulturråd. bostadsstvrelsen. Svenska kommunförbundet.

Prop. 1975/76:135 100

Landstingsförbundet och Konstfrämjandet. En motsatt uppfattning förs fram av fiera remissinstanser. däribland Konstnärscentrum. KRO och några kom- muner. KRO anför som skäl för sitt krav på lagfäst enprocentsregel att den nu gällande rekommendationen haft en tämligen svag effekt; efter att den upphört att tillämpas under andra världskriget. återinfördes den först efter krav från konstnärerna under 1950-talet. KRO delar kulturrådets uppfattning att enprocentsregeln inte skall följa de enskilda projekten. utan att medlen skall fördelas med hänsyn till byggnadernas art. Enligt KRO medför den nuvarande formen av medelstilldelning att anslaget urholkas eftersom det ges långt innan det skall utnyttjas. För att undvika detta bör anslaget in- dexregleras.

Statens kulturråd. bostadssgvre/sen. Svenska kotmnuttförbtmrlet och Lands- tingsförbundet anser att enprocentsregeln i likhet med kulturrådets förslag bör kunna användas som beräkningsschablon vid statlig nybyggnation.

Förslaget att utreda vad som kan göras för att stimulera företag att utnyttja tillägget till bostadslåneunderlaget bemöts positivt av bo- stadsstyrelsen. som dock anser att detta uppdrag bör samordnas med andra inom miljögestaltningens område. Statens planverk anser det olämpligt att göra miljögestaltning beroende av särskilda lånemedel. Det kan få till följd att de byggherrar som inte utnyttjar denna lånemöjlighet känner sig fritagna från ansvar för övrig miljögestaltning. Planverket hävdar vidare att det är principiellt fel att tillämpa dubbla bedömningsgrunder på miljögestaltning- en'. en som hänför sig till byggnaclsstadgans krav och en som följer villkoren för statligt tilläggslån. Statligt lårtestöd till ren utsmyckning bör dock utgå. Liknande synpunkter framförs även av Konst/i'ämiandet.

Kulturrådets uttalande att det föreligger ett stort behov av miljögestaltande insatser mottas positivt av remissinstanserna. Detta gäller även förslaget att bildkonstnärerna bör engageras i miljö g e stal t ni n g e n i vida hög- re utsträckning. vilket tillstyrks av bl. a. statens kultttrråd. statens konstråd. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. K onstnärseentrum. LO. K R0 och många kommuner. Även åvggnadsstvrelsen är i princip positiv till förslaget. men hävdar att detta inte innebär någon påtaglig förändring i gällande pla- neringsrutiner. Järfälla kommun. som haft en bildkonstnär anställd i kom- munen, redogör för vilka arbetsuppgifter denne konstnär anförtrotts. Han bistår i huvudsak kulturnämnden med rådgivning vid konstinköp. utsmyck- ning etc.. men deltar däremot inte i kommunens detaljplanearbete.

Remissinstanserna. däribland statens kulturråd och Konstnärscentrum. är i varierande grad tveksamma till kulturrådets förslag att avgränsa och definiera de miljögestaltande insatserna. Sektionen/är arkitektur vid Lunds universitet pe- kar på risken att en intressekonfiikt uppstår mellan olika yrkesgrupper. Ett belysande exempel på detta är att Järfälla kommun har anställt en konstnär för att handha miljögestaltande uppgifter. samtidigt som ca ] ”.. av ar- kitekterna är arbetslösa. Konstfrämjandet tar upp svårigheterna att integrera bildkonstnärerna i planeringsarbetet och betonar att det centrala är att skapa

Prop. 1975/76:135 101

efterfrågan på de insatser som bildkonstnärerna kan göra. Därför framstår det inte som angeläget att åstadkomma en avgränsning av miljögestalt- ningen.

Kons/akudentien, l.andstings/örbundet. Folk/mrkernas t'entt'a/organisatiwt och KRO tillstyrker kulturrådets förslag om att även äldre bostadsområden bör bli löremål för miljögestaltande åtgärder.

Förslaget att byggnadsnämnderna åläggs ansvaret för att bildkonstnärer anlitas i planarbetet tillstyrks av statens kulturråd, statens konstråd och Nacka kommun. Svenska kommun/örbundet anser att bildkonstnärernas medverkan bör kunna garanteras utan något formellt åläggandc från statens sida.

Alla remissinstanser som berört frågan. däribland arbets»tiliöutreclningen. KaltSi/i'r'imjantlet. Folkparkernas ('entra/(nganisation och KRO. är positiva till att tillämpa begreppet miljögestaltning även vad avser a r bets miljö n . l förslaget att använda arbetsmiljöfonderna till miljögestaltning på arbets- platserna instämmer Konstakademien. Landstingsförbundet, Sveriges konst- föreningars fik—Sförbund. Konstnärscentrum och KRO.

Lan(i.—rtings/örbtmdet instämmer i kulturrådets förslag att statens kulturråd bör utreda hur bildkonstnärerna skall engageras i miljögestalningen på at- betsplatserna. Statens kulturråd anser sig däremot inte kunna åtaga sig något formellt utredningsuppdrag i denna fråga. men anmäler att rådet planerar att senare företa en analys av frågorna om kulturen i arbetslivet.

5.2. Statliga konstförvärv

5.2.1. Nuläge

Statens konstråd. som inrättades år l937. har till uppgift att genom fö r- v ä rv av konstnärliga arbeten till statens byggnader verka för att konst- närliga värden införlivas med samhällsmiljön. Sedan år 1969 har konstrådet också ansvaret för inköp av konst till av staten hyrda lokaler. Konstrådet disponerar budgetåret 1975/76 4.5 milj. kr. till konstförvärv. Dessutom får konstrådet beställa konst för högst 2.3 milj. kr. för betalning under följande budgetår. Utöver sina uppgifter inom det statliga området skall statens konst- råd ge råd och anvisningar till kommunala myndigheter i fråga om konst- förvärv till kommunala byggnader och offentliga platser.

Statens konstråd är en sta t 1 i g m y nd i g het för vilken allmänna verksstadgan är tillämplig. Enligt förordningen (19652746) med instruktion för statens konstråd (ändrad senast 1975:1229) består rådet av ordförande. vice ordförande samt fem andra ledamöter. Ordföranden. vice ordföranden och fyra av de andra ledamöterna utses av regeringen. Dessa ledamöter utser sedan en sjunde ledamot. Av de fem ledamöter som jämte ordföranden utses av regeringen förordnas en efter förslag av byggnadsstyrelsen samt fyra efter förslag av dels Konstakademien. dels KRO. De båda sistnämnda förslagen skall vardera uppta minst två målare och minst två skulptörer.

Prop. 1975/76:135 102

För varje ledamot som förordnas efter förslag av Konstakademien eller KRO linns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten. Företrädare för nationalmuseet och fortifikationstörvaltningen får närvara vid sammanträde med rådet. chnstrådet har en heltidsanställd sekreterare och ett biträde anställt på halvtid. Förvaltningskostnaderna uppgår till 269000 kr. budgetåret 1975/76.

Nationalmuseet har till uppgift att främja konsten. konstintresset och konstvetenskapen. Nationalmuseet köper konst för de egna avdelningarna. för vandringsutställningar och för d e p 0 si tio n e r. Ett stort antal föremål ur museets samlingar är deponerade i statliga lokaler. Nationalmuseet för- fogar budgetåret 1975/76 över 72.000 kr. till inköp av konst för deposition. Utöver medel för inköp till depositioner disponerar nationalmuseet bud- getåret 1975/76 1080 000 kr. för underhåll och ökande av samlingarna.

T i l l s y n e n över det statliga konstinnehavet är fördelad på flera organ. Nationalmuseet har tillsynsansvar för museets egna samlingar liksom för statens övriga samlingar av konst om dessa inte står under tillsyn av annan myndighet som har tillfredsställande sakkunskap i konstfrågor. Detta gäller endast lösa konstverk. Beträffande fast anbringad konst finns inga speciella föreskrifter. 1 kungörelsen (192017'44) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet (ändrad senast 19681739) finns dock föreskrifter om bygg- naders vård. vilka även får anses innefatta fast anbringade konstverk. An- svaret för vården åvilar den som förvaltar sådan byggnad.

Klara regler för v ård e n av de lösa konstverk som förvaras i statens lokaler finns inte. I första hand är även här föreskrifterna för det offentliga byggnadsväsendet tillämpliga. Nationalmuseet har vårdansvar för museets egna samlingar i vilka även inräknas dc deponerade konstverken.

5.2.2. MUS 65 och kulturrådet

MUS 65

MUS 65 föreslår att statens konstråd blir centralorgan för frågor som gäller utsmyckning av statliga byggnader och av staten förhyrda lokaler. Konst- rådet bör i framtiden fungera som ett planerande och styrande organ. Rådet bör dels fastställa ramar för hur de givna anslagen skall disponeras dels besluta i principiella frågor i övrigt rörande förvärv. Den direkta befattningen med k 0 n st i n k ö pe n . som f. n. åvilar konstrådets ledamöter. föreslås bli ersatt av andra handläggningssätt. Personalen vid statliga myndigheter bör få ett ökat inflytande över de inköp av konst till deras arbetslokaler. som sker genom konstrådet. Härvid bör olika former för medinllytande prövas. En metod är att referensgrupper med företrädare för skilda grupper bland de anställda utses 'att till konstrådet lämna synpunkter och förslag. MUS 65 anser att den rådgivande funktion som konstrådet har gentemot kommunala myndigheter är viktig. För att denna verksamhet skall kunna

Prop. 1975/76:135 103

utvecklas bör det informationscentrum för offentlig konst som byggts upp inom Riksutställningar föras över till statens konstråd. Konstrådets råd- givningsverksamhet bör även omfatta den lånemöjlighet för finansiering av konst i bostadsområden. som tillkom år 1962.

MUS 65 föreslår vidare att statens konstråd ges ett övergripande ansvar för verksamheten med d e p 0 s i t i o n a v k 0 n s t. Konstrådets uppgift bör vara att bedöma behovet av och förutsättningarna för depositioner från statliga konst- och kulturhistoriska museer. Det direkta ansvaret för de- positionerna bör vila på vederbörande museum. F. n. är det bara natio- nalmuseet som bedriver någon mer omfattande depositionsverksamhet. MUS 65 anser det väsentligt att även övriga statliga museer i ökad ut- sträckning gör sitt material tillgängligt för allmänheten genom depositioner i statliga lokaler. MUS 65 föreslår att nationalmuseets medel till inköp av konst för deposition skall försvinna.

T i l l s y n e n över den konst som tillhör staten föreslås även i framtiden utövas av nationalmuseet. Museets tillsynsansvar bör vidgas till att även omfatta sådan fast konstnärlig utsmyckning. för vars vård de byggnads- förvaltande myndigheterna i dag svarar. Nationalmuseet föreslås få huvud- ansvaret för registreringen av de statliga konstverken. Registrering av de nya konstverk. som konstrådet inköpet. bör dock handhas av konstrådet.

Huvudansvaret för vården av statlig konst föreslås också i fortsätt- ningen vila på nationalmuseet. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvalt- ningen och övriga fastighetsförvaltande organ bör dock svara för vården av den fasta utsmyckningen i de byggnader dessa myndigheter förvaltar. För att den förvaltande myndigheten skall kunna ställa medel till förfogande för vården av fast anbringad utsmyckning föreslår MUS 65 att utsmyck- ningen tillsammans med själva byggnaden invärderas på fastighetsfond.

Statens konstråd har alltsedan sin tillkomst år 1937 varit en statlig m y n - d i g h e t . MUS 65 föreslår ingen ändring på denna punkt. Däremot föreslås vissa förändringar av rådets arbetsformer. Rådets ledamöter bör svara för ärenden av större betydelse. såsom frågor angående verksamhetens utveck- ling och policy. Rådets nuvarande direkta uppgifter i samband med förvärv av konst föreslår MUS 65 skall flyttas över på kansliet och tillfälligt enga- gerade konsulter/ konstnärer. Antalet konstnärsledamöter bör till följd av detta minskas.

MUS 65 föreslår att statens konstråd skall bestå av ordförande och åtta övriga ledamöter jämte suppleanter. Ordföranden bör utses av regeringen och de övriga ledamöterna av statens kulturråd. Två av ledamöterna jämte suppleanter bör utses efter hörande av byggnadsstyrelsen och fonifikations- förvaltningen. Två ledamöter och två suppleanter föreslås utses efter förslag av KRO. En ledamot och suppleant bör utses efter förslag av nationalmuseet. Statens kulturråd föreslås utse ytterligare tre ledamöter jämte suppleanter. Av dessa ledamöter bör en ha allsidig erfarenhet av de statliga museernas verksamhet. Mandattiden för ledamöter och ordförande bör vara tre år med

Prop. 1975/76:135 104

möjlighet till förlängning en gång. Den tidigare bestämmelsen att konst- närsrepresentanterna äger bestämma i frågor om bedömning av konst i det fall de är eniga bör enligt utredningen upphävas.

Personalen föreslås öka till sex heltidsanställda tjänstemän. Rådets se- kreterare bör planera och leda arbetet. En intendent bör förestå informa- tionscentrum för offentlig konst. lntendenten bör också ansvara för regi- streringen av rådets förvärv. Vid informationscentrum bör också finnas en assistent. som skall komplettera arkivets material. Sekreteraren bör i sina administrativa uppgifter biträdas av en kanslist. Härutöver bör vid konstrådet finnas två biträden.

MUS 65 beräknar k 0 st n a de r n a för rådets administration till 593 000 kr. i 1973 års löneläge. vilket motsvarar ca 800000 kr. i 1976 års löner. Dessutom föreslår MUS 65 att anslaget till förvärv av konst för statens byggnader m.m. ökas till 8 milj. kr.

Kulturrådet

Kulturrådet delar den syn på fördelningen av de statliga konstin- k ö pe n som MUS 65 givit uttryck för. vilket innebär att statens konstråd förvärvar konst för statliga byggnader medan nationalmuseet köper konst för de egna avdelningarna. för depositioner och för vandringsutställningar. Den statligt inköpta konsten bör enligt kulturrådet i så stor utsträckning som möjligt cirkulera inom eller mellan olika myndigheter. Köp och be- ställningar av konst bör främst komma den svenska konstnärskåren till godo. Kulturrådet framhåller också att de lokalhållande organisationerna bör få statliga medel för inköp av [konst. Möjligheterna att inrätta ett särskilt anslag för detta ändamål bör övervägas.

Kulturrådet föreslår ett program i fem punkter för ökade statliga insatser genom konstinköp. Programmet tar upp inköp till nya och befintliga statliga byggnader liksom till nationalmuseets samlingar och vandringsutställningar. Vidare behandlas deposition hos statliga. regionala och lokala myndigheter samt i regionala och lokala museer.

När det gäller statliga nybyggnader kan ett enprocentsmål tjäna som en första riktpunkt för det konstnärliga inslagets andel. Det krävs emellertid stora insatser även för befintliga lokaler. En uppdelning av förvärvsanslaget på två poster. en för befintliga byggnader och en för nybyggnader, bör över- vägas.

Kulturrådet instämmeri MUS 6:st förslag att en vidgad d e p 0 s i t i o n s - v e r k 5 a m h et från statliga museer utöver nationalmuseet är viktig. Konstrådet bör ha ansvaret för denna verksamhet i nära samarbete med berörda museer och mottagare. Depositionsverksamheten bör inte begränsas till statliga myndigheter. utan även regionala och lokala myndigheter bör få tillgång till konstföremålen. Nationalmuseets ansvarsområde bör vidgas till att även omfatta inköp av konst för deposition i regionala och lokala

Prop. 1975/76:135 105

museer. ] syfte att åstadkomma ett ytterligare decentraliserat inflytande över konstförvärven bör möjligheten att kanalisera anslagen direkt till de regionala museerna övervägas.

Kulturrådet lägger fram ett förslag till k 0 s t n a (1 s 6 k nin g a r för stat- liga konstinköp fördelade på tre år med utgångspunkt från budgetåret 1974/75. För statlig nybyggnation föreslås en ökning med 2.4 milj. kr. och för befintliga statliga lokaler en ökning med 1.8 milj. kr. på tre år. Na- tionalmuseets samlingar och vandringsutställningar föreslås ökade med 450 000 kr. För deposition hos myndigheter föreslås en ökning med 90 000 kr. och för deposition hos regionala och lokala museer föreslås anslaget efter tre år uppgå till 2,5 milj. kr.

5.2 . 3 R t'ntissvllranrlen MUS 6525 förslag

Ett flertal remissinstanser biträder de sakkunnigas p ri n e i p i e l la s y n på de statliga konstförvärven. Statens kulturråd och statskontoret framhåller att det är svårt att ta ställning till relationerna mellan nationalmuseet och konstrådet innan organisationskommitténs för riksantikvarieämbetet och vis- sa museer förslag om omorganisation av nationalmuseet föreligger. Statens kulturråd framhåller dessutom att ett omorganiserat konstråd skulle kunna bli ett instrument för att utveckla och sprida ett nytt synsätt på konstens roll i samhällsmiljön. Rådet vill starkare än vad MUS 65 gjort betona statens ansvar som föregångare i fråga om att ge konsten en central plats i den offentliga miljön och i arbetsmiljön. Rådet anser det angeläget att undersöka om inte arbetsmiljöfonderna skulle kunna utnyttjas för konstnärliga och miljögestaltande insatser på arbetsplatserna. Även Konstfrämjandet och Folk- parkernas centralorganisation framhåller arbetsmiljöfrågornas betydelse.

KRO. Klys samt länsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län instämmer i de sakkunnigas förslag att statens konstråd skall ha ett övergripande ansvar för konstförvärven.

Statens kulturråd menar. att konstrådet bör vara ett rådgivande och me- delsfördelandc organ för konstnärliga insatser. Rådets uppgifter bör inte be- gränsas till inköp av konst utan bör avse miljögestaltande insatser i stort. Det bör också ingå i konstrådets uppgifter att överväga var ansvaret för den nödvändiga tillsynen av den konst som finns inom en myndighet lämp— ligen bör läggas.

LO. Folkets husföreningarnas riksorganisation. Klys. tekniska högskolan i Lund och länsstvrelsen i Norrbottens län tillstyrker att statens konstråd får ett övergripande ansvar för depositionsverksamheten.

Ett väsentligt ökat antal depositioner skulle enligt statens konstråd kräva en samordning med planeringen av den konstnärliga miljögestaltningen. Denna samordning bör dock kunna åstadkommas utan att konstrådet ges

Prop. 1975/76:135 106

ett övergripande ansvar för depositionsverksamheten. Att lägga ett över- gripande ansvar för depositionsverksamheten på konstrådet står enligt KRO.'s mening i konflikt med de mål som konstrådet bör uppfylla, nämligen arbete åt konstnärerna. konstnärlig utveckling och förnyelse.

Fort/"likatiotts/örvaltningen. armémuseet. hvggttadsstvrelsen. Norr/iska muse- et, Tekniska museet, statens konstråd. statens kulturråd, LO och Kalmar konst- förening tillstyrker förslaget om ökad depositionsverksamhet från övriga stat- liga museer utöver nationalmuseet.

Statens konstråd finner det också naturligt att jämsides med mera lång- variga depositioner bedriva en verksamhet som har karaktär av tillfälliga utställningar eller vandringsutställningar.

Etnografiska museet och naturhistoriska riksmuseet ställer si g inte avvisande till att konstverk ur samlingarna lånas ut, men ljus- och klimatförhållandena på de platser där föremålen placeras måste vara sådana att verken inte tar skada. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum anför att historiska museets och medelhavsmuseets samlingar knappast torde medge den ökade depositionsverksamhet som de sakkunniga förordar.

LO och Folkparkernas eentra/organisation framhåller att depositioner inte bara skall erbjudas statens egna lokaler utan även t.ex. föreningslokaler av olika slag.

KRO framhåller att deposition av museisamlingar är att betrakta som en anoteksverksamhet. jämförbar med biblioteksverksamhet. Detta nytt- jande skall enligt KRO:s mening ersättas på samma vis som gäller för bi- blioteksutlåningen.

MUS 65 föreslår vidare att statens konstråd ges i uppgift att ytterligare pröva och utveckla olika former för att öka de a n stä ] 1 d as tillfälle till in fl yta n de över anskaffningen och urvalet av konstnärliga objekt för de statliga lokalerna. Denna uppfattning delas bl. a. av lzvggnaåsstvrelsen, kammarkollegiet och några länsstyrelser.

Statens kulturråd anser att ansvaret för statliga konstförvärv och andra miljögestaltande insatser bör decentraliseras om möjligt i ännu högre grad än vad MUS 65 föreslår. Arbetsgrupper bör bildas bestående av arkitekter. konstnärer och företrädare för den personal som skall använda byggnaden. Konstrådets prövning bör framför allt avse medelsramen. Kulturrådet anser vidare att det behövs lättillgänglig information om den konst som finns i lokalerna. Konstrådet bör utarbeta handledningar i hur man bör hantera konstförvärven på en arbetsplats. Även RRV framhåller behovet av infor- mation till de anställda för att öka konstintresset och förståelsen för de.

utställda föremålen. Statens konstråd ser som en huvuduppgift att utveckla verksamheten mot ökad information och förbättrade möjligheter för mottagarna att aktivt med- verka i planerings- och genomförandeprocessen. Konstrådet finner förslaget att överlämna beslutsfunktionerna beträffande förvärv av lösa konstverk

till den mottagande myndigheten intressant och uttalar sig för en försöks- verksamhet.

Prop. 1975/76:135 107

Statens arbetsrniliönömml framhåller att utsmyckningen är en fråga som väl ryms inom företagsnämndens arbetsområde.

KRO hävdar att frågan om ökat inflytande för de anställda är otillräckligt penetrerad. KRO delar emellertid uppfattningen att mottagarnas möjligheter att vara med i beslutsprocessen bör utvecklas.

Statens kulturråd. statens konstråd och KRO tillstyrker förslaget att konst- närer såsom konsulter bör engageras för olika projekt. En mer omfattande konsultverksamhet är en förutsättning för en mer decentraliserad hand- läggning.

l princip anser KRO förslaget om att rn y n dig h e t e r skall få disponera medel för att själv a göra i n köp av konstverk positivt. KRO anser emellertid inte att kontrådets medel bör få användas för konstförvärv utan att konstnärsrepresentanter knyts direkt till arbetet.

Enligt RRV:s uppfattning finns ett behov av klarare regler för denna typ av inköp. En lämplig ordning vore att myndigheterna får använda egna medel för enklare konstnärlig utsmyckning medan konstrådet bör biträda som rådgivande organ vid mera omfattande anskaffningar. .

Folkpt'rrkernas centralorganisation anser att folkrörelser bör få disponera medel från konstrådets anslag för inköp av konstverk.

F orti/ikations/örva/lningen, Nordiska museet. K lys. Kalmar konst/örening och Stiftelsen Jämtlands läns museum m. fl. ställer sig positiva till MUS 6525 förslag om tillsy nen över den statliga konsten.

Beträffande tillsynen över fast konst framhåller riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt statens konstråd att MUS 6515 förslag kan ge upphov till kompetenskonflikter på grund av ämbetets uppgifter som kulturhistorisk tillsynsmyndighet för statens byggnader med deras fasta in- redning.

Enligt statens konstråds uppfattning talar starka skäl för att konstrådet åläggs tillsynen över den fasta utsmyckning som det har förvärvat. R iksantikvariet'imbetet och statens historiska museum anser att konstrådet vid

överlämnandet av fast utsmyckning bör utfärda erforderliga anvisningar för utsmyckningens vård och därefter även ha tillsyn över att anvisningarna följs.

Enligt bvggnadssfyre/sens mening bör tillsynsansvaret läggas på den för- valtande myndigheten.

Länsstvrelserna i Östergötlands och Malmöhus län anser det mycket vär- defullt om den lokala expertis som finns vid läns- och kommunmuseer får medverka vid tillsyn och vård av myndighets egna eller hos myndighet deponerade konstverk.

Vad beträffar v å rd e n a v lö s k 0 n st anser statens konstråd att na- tionalmuseets förvaltningsuppgifter inte skall utsträckas till de lösa konst- verk som konstrådet förvärvar. Ävenjor'ti/ikations/t'r'rvaltningen. ar'mémttseet och KRO ställer sig tveksamma till detta förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens lärt framhåller att det borde vara möjligt att i ökad omfattning anförtro vården av lösa konstverk till lokal sakkunskap.

Prop. 1975/76: l35 108

Beträffande v å r d e n a v fa st k 0 n s t delar statskontoret. fortf/i- kations/örvaltningen, armémuseet. Nordiska museet, statens konstråd, KRO och Klys de sakkunnigas uppfattning att fastighetsförvaltande myndighet bör ha huvudansvaret för vården av den fasta utsmyckningen i de byggnader och lokaler som dessa myndigheter förvaltar.

Statens kulturråd anser sig i nuvarande läge inte kunna ta ställning till den föreslagna arbetsfördelningen mellan konstrådet och nationalmuseet. Denna fråga bör belysas av organisationskommittén för riksantikvarieäm- betet och vissa museer.

Nationalmuseet anser att statens konstråd som en särskild enhet skall inordnas i den centrala konstmuseiorganisationen. Härvid bör hela tillsyns- och vårdansvaret anförtros denna enhet. Om statens konstråd skulle förbli självständigt bör såväl förvärv som tillsyns- och vårdansvar för av konstrådet inköpta fasta och lösa konstverk åvila konstrådet.

För att den förvaltande myndigheten skall kunna ställa medel till för- fogande för vården av fast anbringad utsmyckning. föreslår MUS 65 att utsmyckningen tillsammans med själva byggnaden invärderas på fastighets- fond. Byggnadsstvrelsen har ingen erinran mot förslaget. Statens konstråd har i princip ingenting emot förslaget men menar att andra alternativ kan över- vägas.

RR |; avstyrker förslaget med hänsyn till att en sådan förändring inte är förenlig med nuvarande budgetprinciper.

Bl. a. Nordiska museet. UKÄ, Sri/telsen Jämtlands läns museum och K lys till- styrker förslaget att nationalmuseet får huvudansvaret för r e g ist r e ri n g av statliga konstinnehav. Statens kulturråd däremot ifrågasätter om det är nödvändigt att inom ett centralt organ förteckna samtliga konstverk som finns inom landets statliga organ.

KRO ställer sig tveksam till förslaget. Konstrådet bör alltjämt svara för registrering och dokumentering av de lösa konstverk som ej av konstve- tenskapliga skäl övertagits av nationalmuseet.

nggnadsstyre/sen framhåller att de konstnärliga verken bör vara förteck- nade i ett av den förvaltande myndigheten i samråd med konstrådet upprättat inventarium. som skall innehålla uppgift om tillkomstår. konstnär. material och eventuella utförda arbeten på konstverket.

Statens konstråd. statens kulturråd. bostadsstvr'e/sert, Svenska kommun/ör- bundet, KRO och Uppsala kommun tillstyrker att statens konstråd ges resurser för att mer aktivt fungera som råd giv a n d e o rg a n gentemot kom- munala myndigheter.

Flera remissinstanser instämmer i MUS 65:s förslag att Riksutställningars informationscentrum för offentlig konst överförs till konstrådet. däribland statens kulturråd. Nordiska museet. statens konstråd. bostadsstyrelsen. statskon- toret. Svenska kommunförbundet och K anst/i'ämiandet. Svenska kom munför- bundet framhåller att det krävs bättre upplysning till kommunerna om in- formationscentrums funktion och syften.

Prop. 1975/76: l35 109

Klys och KRO föreslår att informationscentrums bildarkiv överförs till Konstnärscentrum.

Statens konsrråd. bostadsstyrelsen. Konstfrämjandet. KRO och Uppsala kommun tillstyrker förslaget att konstrådets rådgivningsverksamhet även bör omfatta den lånemöjlighet för finansiering av konst i bostadsområden. som tillkom år 1962.

Byggnatlsstyrelsen. sraterts konstråd, länsstyrelsen i Uppsala län. Konst/räm- jandet. Folkparkernas eentra/organisation och Folkets lnrsfär'eningarnas riksor- ganisation rn. fl. tillstyrker att konstrådet behåller sin självständiga o rg a - n i s a t i o n .

Statens konstråd bör enligt nationalmttseets åsikt bli en självständig enhet inom den centrala konstmuseiorganisationen.

Enligt RR V:s uppfattning skulle nationalmuseets kansliresurser och mu- seitekniska expertis med fördel kunna utnyttjas för verksamheten. Detta behöver inte leda till någon ändring i konstrådets ställning som självständigt beslutande organ.

Statskontoret avstår med hänsyn till det arbete som utförs av orga- nisationskommittén för riksantikvarieämbctet och vissa museer från att ta ställning till förslagen avseende ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan nationalmuseet och statens konstråd samt konstrådets organisation. verk- samhetsformer och finansiering.

Enligt statens kulturråd är det ett oeftergivligt krav. att konstrådet som beslutande organ — inom eller utom statens konstsamlingar förblir fri- stående i förhållande till museerna.

Flera remissinstanser är kritiska till MUS 65:s förslag om ett färre antal konstnärer i konstrådets styrelse. bl. a. statens kulturråd, statens konstråd. Klys och KRO.

Enligt Konstfrämjandet får nyttjarna alltför svag representation i styrelsen. De anställda bör representeras genom företrädare för sina fackliga orga- nisationer. F o/kparkernas centralorgan/sation efterlyser representation från av- nämarna utanför den statliga sektorn.

Statens kulturråd delar de sakkunnigas uppfattning att konstrådets kan- sliresurser är otillräckliga. Statens konstråd ansluter sig till MUS 65:s förslag till utökning av kansliet men föreslår dessutom att det för arbete med kva- lificerad information inrättas en halvtidstjänst.

Flera remissinstanser diskuterar den s.k. e n p ro c e n ts r e g e 1 n dvs. att medlen för konstnärlig utsmyckning i princip bör motsvara ] % av bygg- nadskostnaderna.

RR l-' framhåller att behövet av konstnärlig utsmyckning för enskilda bygg- nader inte bör bedömas utifrån tumregler som enprocentsregeln.

RR V', statens kulturråd samt länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län anser det angeläget att medel för konstnärlig utsmyckning kan disponeras också för befintliga lokaler.

Statens ktr/turrådanser att den offentliga diskussionen om de statliga konst-

Prop. 1975/762135 110

förvärven i alltför stor utsträckning kommit att koncentreras till enprocents- regeln. Det bör dock eftersträvas att så snart som möjligt nå detta mål som en första riktpunkt för det konstnärliga inslaget i det samlade offentliga byggandet. Samma åsikt har Konstfrämjandet. KRO understryker att enprocentsregeln måste anses ange en miniminivå för de statliga konst- inköpen.

Kulturrådets förslag

Förslaget om ett fe m p u n k t 5 p rog ra m för statliga konstförvärv stöds av statens kulturråd. Konstfrämjandet och KRO. Konstfrämjandet be- tonar i anslutning till sin tillstyrkan vikten av att allmänheten genom of- fentliga samlingar kan få en uppfattning om bildkonsten i vår egen tid.

Kulturrådets förslag att konsten bör cirkulera mellan olika mottagnings- enheter stöds av statens kulturråd och Svenska museiföreningen.

l förslaget att ett särskilt anslag till 10 k al h ål la n de 0 rg a n i s a - t io n e r s k 0 n s t i n k 6 p bör övervägas instämmer statens konstråd, Konstakademien. Folkparkernas tentre/organisation. K R0 och Konstfrämjan- det. Sratens kulturråd framhåller att rådet avser att ta upp denna fråga i sitt kommande utredningsarbete rörande stödet till de lokalhållande organisa- tionerna. '

] kulturrådets åsikt att stora insatser måste göras för att tillgodose de ä 1 (1 r e 10 k ale r n a s k 0 n s t b e h 0 v instämmer byggnadsstvre/sen och Konstnär'St'entr'ttm.

Även statens kulturråd betonar vikten av att de äldre lokalerna får sitt behov av konst tillgodosett och föreslår att statens konstråd får i uppdrag dels att inventera behovet av konst i dessa lokaler. dels att ge ut en handbok

i hur man bör hantera konstförvärven på en arbetsplats. Statens konstråd hänvisar till sina senaste anslagsäskanden. som utgår

från målsättningen att under en femårsperiod dels uppnå enprocentsregelns anslagsnivå för nybyggnader. dels systematiskt öka insatserna för befintliga lokaler. Konstrådet avstyrker samtidigt kulturrådets förslag att förvärvs- anslaget skall delas upp på särskilda poster för nybyggnad och befintliga lokaler.

Kulturrådets förslag att depositionsverksamheten även bör omfatta regionala och lokala myndigheter. samt eventuellt ideella och fack- liga organisationer stöds av statens kulturråd. nationalmuseet. Svenska kom- munförbundet. Lands!irt_t,'sför'bttrtdet. Larrdsanlikvar'iernas samarbetsråd. Konstnärseentrum. Folkparkernas centra/organisation. LO och SACO/SR.

Nationalmuseet påpekar att problem kan uppstå vid depositioner i regionala och lokala myndigheter. Om en alltför strikt uppdelning av anslagen för deposition resp. elitsamling tillämpas. kan det innebära att allmänhetens möjligheter att se värdefull konst i det centrala museet minskar.

Statens konstråd stöder kulturrådets förslag om en utvidgad depositions-

Prop. 1975/76:135 lll

verksamhet i vad avser regionala och lokala museer med konstpedagogisk aktivitet men kan inte finna några bärande skäl för att via ett statsanslag av föreslagen storleksordning tillföra landstingskommunala och kommunala förvaltningslokaler ett marginellt antal ambulerande konstverk.

KRO framhåller risken att depositionsverksamheten blir en ersättning för konstinköp och kan inte tillstyrka förslaget om inte frågan om en vis- ningsersättning löses.

Kulturrådets förslag att nationalmuseet även bör göra sys to m a t is k a inköp av konst för deposition i regionala och lokala museer tillstyrks av Stockholms kommun och KRO.

Även statens kulturråd ställer sig positivt. Rådet framhåller att sådan verk- samhet skulle kunna resultera i en konstbank som står till förfogande för landets museiverksamhet. I princip bör alla nationalmuseets inköp ingå i denna bank. Nationalmuseet påpekar att verksamheten kan innebära en frigörelse från den lokala bundenhet som präglar många av dessa museer.

Statens konstråd uttalar sig för en väsentlig höjning av nationalmuseets förvärvsanslag men anser sig inte kunna stödja tanken att utveckla na- tionalmuseet till en statlig inköpscentral för landets regionala och lokala museer. Statens insatser för att stimulera det lokala och regionala konstlivet bör göras utifrån en annan syn på ansvarsfördelning och samverkan mellan stat och kommun.

Kulturrådet lägger fram en utv e e k | in g 5 pl a n för statens konstinköp under tre år. Förslagen till plan tillstyrks av byggnadsstyrelsen, Svenska mu- sei/öreningen och SA CO/SR.

5.3. Kommuner. landstingskommuner och organisationer 5.3.1 Nuläge

Ansvaret för den offentliga konsten delas mellan framför allt staten, lands- tingskommunerna och kommunerna. Staten och landstingskommunerna in- skränker sina förvärv till att gälla arbeten som placeras inom eller i omedelbar anslutning till de byggnader och lokaler de förvaltar eller nyttjar. Kom- munernas inköp omfattar dessutom konstverk, som ges en helt fristående placering i gaturummet.

Enligt Svenska kommunförbundets beräkningar anslog kommunerna år 1974 sammanlagt ca 10,9 milj. kr. till konstinköp. Landstingskommunerna har för år 1974 avsatt 5,6 milj. kr. Dessa belopp avser endast de konstförvärv som sker genom landstingskommunernas och kommunernas kulturnämn- der (motsvarande). Aven de lokalägande organisationerna har stort intresse för konstförvärv. Folkets hus. bygdegårdar och folkparker är samlingsplatser av väsentlig be- tydelse för kommunernas sociala och kulturella liv. Under senare år har staten ställt särskilda medel till förfogande för konstinköp. Vid två tillfällen,

Prop. 1975/76:135 112

åren 1970 och 1974, har Folkets husföreningarnas riksorganisation, Byg- dcgårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra gårdar gemensamt erhållit sammanlagt 1.2 milj. kr. för konstinköp. För utsmyckning av folkparkerna har Folkparkernas centralorganisation åren 1972 och 1974 erhållit 500000 kr. resp. 700000 kr.

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (l973z400) om statligt stöd till all- männa samlingslokaler medges vidare att vid beräkning av låneunderlaget för samlingslokaler får inräknas ett belopp om högst 3 kr./m2 för konstnärlig utsmyckning.

En stor del av landets kommuner lämnar i olika former bidrag till konst- utställningar. I huvudsak sker detta antingen i form av stöd till lokala konst- föreningar eller genom att kommunen bedriver utställningsverksamhet i egen regi.

Enligt Svenska kommunförbundets enkät avseende kulturverksamheten i kommunerna 1974—75 arrangerade 178 kommuner under år 1975 utställ- ningar i egen regi i kommunala utställningslokaler. 1 ca 100 av dessa kom- muner förekom försäljning i anslutning till utställningarna. Lokala konst- föreningar drev gallerier med kommunalt stöd i 154 kommuner. Ungefär 20 av dessa föreningar arrangerade försäljningsutställningar. Kommunalt stöd till privata gallerier förekom i ingen eller mycket ringa utsträckning.

Kommunal artoteksverksamhet bedrevs år 1975 i drygt 70 kommuner, varav drygt 60 baserar sin verksamhet på Konstfrämjandets artoteksmaterial.

De kommunala anslagen till musei- och utställningsverksamhet uppgick år 1975 till ca 72 milj. kr.

5.3.2. MUS 65

MUS 65 finner den nuvarande ansvarsfördelningen för konstinköp mellan staten, landstingskommunerna och kommunerna vara naturlig och ända— målsenlig. Genom att kommunerna svarar för planeringen av den yttre mil- jön kan hänsyn tas till stadsplanetekniska och sociala faktorer samtidigt som behoven av offentlig konst och utsmyckning beaktas. Ett visst statligt stöd till punktinsatser av större allmänt intresse bör dock lämnas genom tilldelning av särskilda medel. Förutom till kommunala projekt bör särskilda medel kunna anvisas för utsmyckning av vissa samlingslokaler, som inte tillhör kommunen. I september 1975 inkom till utbildnings- och bostadsde- partementen en framställning från de tre samlingslokalägande riksorgani- sationerna. Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets husföreningarnas riksor- ganisation och Riksföreningen Våra gårdar samt KRO angående ett per- manent-inköpsanslag om 1 milj. kr. årligen till samlingslokalägarna. Vidare hemställdes att kungörelsen (19731400) om statligt Stöd till allmänna sam- lingslokaler ändras så att den medger att till låneunderlaget för samlings- lokaler får läggas ett belopp om 30 kr./m2 för konstnärlig utsmyckning samt att användningen av låneunderlaget ansluter sig till vad som gäller

Prop. 1975/761135 ' 113

för bostadslåneregeln.

MUS 65 delar upp k 0 n st rn a r k n a d e n på en ansvarsmedveten del, motsvarande den traditionella konsthandeln och en del där ansvar för de saluförda produkterna saknas.

Konsthandcln har enligt MUS 65 haft stor betydelse för det svenska kul- turlivet. Emellertid vänder sig denna i huvudsak till en snävt avgränsad, redan mycket engagerad publik. Konstnärernas möjligheter att via konst- handeln nå en ny publik är därför begränsade. Jämsides med konsthandeln finns dock andra kanaler för konstförsäljning såsom konstföreningar, kom- munalt stödda gallerier och Konstfrämjandet. Dessa spelar en viktig roll för konstförsäljningen då de är mer geografiskt spridda och vänder sig till delvis andra grupper än den kommersiella konsthandeln.

Vid sidan av dessa försäljningsorgan arbetar en rad företag med att sälja konstverk av dekorativ karaktär som saknar eller har ringa värde som bärare av budskap eller ideer. Denna handel utnyttjar kundernas otillräckliga orien- tering om konst och priser på konst. För att stävja denna handel behövs en rådgivning till allmänheten i samband med konstinköp. MUS 65 anser att inköp av konst, trots den kritik som i den allmänna debatten anförts mot privata konstinnehav, är principiellt jämförbart med andra sätt att bli delaktig i den konstnärliga kommunikationen. Därför bör ett ytterligare utbyggt samhällsstöd till olika konstformer också innefatta stöd för dis- tribution av konst för försäljning.

Konstförsäljning bör ingå som ett led i den kommunala kulturverksam- heten. Denna försäljningsverksamhet bör kunna kopplas till den konsu- mentupplysande verksamhet som bedrivs av studieorganisationer och kul- turinstitutioner. Den kommunala galleriverksamheten kan bedrivas med förhållandevis enkla medel. Den bör inte omfatta annan försäljning än sådan som sker i samband med utställningar och sålunda bör inte någon lager- hållning förekomma. Genom att anknyta försäljningsverksamheten till de kommunala biblioteken kan deras erfarenhet av aktiv rådgivning ochi många fall konstpedagogisk aktivitet tas till vara.

Förekomsten av redan befintliga gallerier bör på större orter inte utgöra något hinder för att starta ett kommunalt galleri. På oner med litet be- folkningsu nderlag kan en kommunal etablering innebära en konkurrens som bör undvikas. I sådana lägen bör kommunens uppgift vara att stödja den befintliga verksamheten. Av särskilt intresse i det sammanhanget bör de kollektivt drivna gallerierna vara. Ett villkor för stöd till gallerier bör dock vara att dessa drivs efter klan uttalade principer som ståri överensstämmelse med kommunens egna kulturpolitiska mål.

5. 3 . 3 Remissvttranden

lngen remissinstans har något att erinra mot den ansvarsfördelning för konstinköp som f.n. i praktiken tillämpas mellan staten, lands-

Prop. 1975/76:135 114

tingskommunerna och kommunerna. Statens kulturråd framhåller att det inom kommunerna inte i första hand krävs ökade ekonomiska resurser utan anser att det är viktigare med ett nytt arbetssätt där kulturnämnderna mer aktivt samarbetar med andra nämnder och med bildkonstnärer och andra konstnärsgrupper.

Statens kulturråd anser det angeläget att det stöd som staten gett till olika Iokalägandeorganisationers konstförvärv och till liknande in- satser för miljögestaltning utgår även fortsättningsvis. Det bör enligt rådet övervägas om inte nuvarande provisoriska former för stöd till konstförvärv genom lotterimedel bör avlösas av reguljära bidrag. Klys förordar ett mera regelbundet statligt stöd för utrustning av lokaler för kultur och förenings- verksamhet. Även LO. TC O. bostadsstyrelsen. Klys. KRO. Konstfrämjandet. F olkparkernas centra/organisation och Folkets husföreningarnas riksorganisation framhåller vikten av att staten ställer medel till förfogande för konstnärlig utsmyckning i lokaler för kultur- och föreningsverksamhet.

Beträffande de förslag som framställts av de tre samlingslokalägande riks- organisationerna och KRO i så rsk ild s k rivelse till regeringen till- styrker statens konstråd och bos.-'atlsstyrelsen ett årligt anslag om 1 milj. kr. för inköp av konst till samlingslokaler. Även statens kulturråd är positivt men menar att denna fråga bör behandlas i samband med det uppdrag rådet fått från regeringen att utreda principerna för statsbidrag till dessa organisationer. Statens kulturråd och statens konstråd tillstyrker vidare att det tillägg till låneunderlaget för allmänna samlingslokaler som avser konstnärlig utsmyck- ning höjs till 30 kr./m=. Bostad.—:stvrefsen anser att ett belopp om 20 kr./m= är skäligt. _

MUS 65:s beskrivning av k e n st m a r k n a d e n som uppdelad på en ansvarsmedveten del, den traditionella konsthandeln, och en del där ansvar för kvalitet och marknadsföring saknas kritiseras av ABF. som hävdar att MUS 65 sett konstmarknaden ur ett snävt stockholmsperspektiv. Enligt ABF är det ramaffärer och ambulerande konstförsäljare som svarar för han- deln med konst i större delen av landetKonstfrämjandet anser att en sådan uppdelning av konstmarknaden som MUS 65 diskuterar inte kan bli entydig. Även den traditionella konsthandeln arbetar på rent kommersiella villkor. Detta har i vissa fall lett till att konstverkens karaktär av värdeföremål blivit så utpräglad att de konstnärliga värdena kommit i bakgrunden.

De kommersiella krafternas inverkan på konstmarknaden har även berörts av flera andra remissinstanser, som anser att dessa krafters inflytande bör begränsas. Statens kulturråd hävdar clock att repressiva åtgärder mot kom- mersialismen inte är aktuella, utan att denna bör mötas med information och underlättande av konstinköp. Svenska kom/mtn/t'irbundet och Folkets hus/öreningarnas riksorganisation har en annan uppfattning och anser att försäljningen av undermålig konst bör försvåras. Detta kan åstadkommas genom att man ger samhällsstöd till lokalhållande organisationer som nu

Prop. 1975/76:135 115

hyr ut lokaler till olika tavelförsäljare och därigenom gör lokalhållarna obe- roende av hyresintäkter. Kalmar konstförening, KRO och Konstnärst'entrum anser att de kommersiella krafternas inverkan på konstmarknaden är dåligt utredd. varför de båda sistnämnda instanserna föreslår att statens kulturråd får i uppdrag att göra en sådan utredning.

MUS 65 anser att in köp av konst är principiellt jämförbart med andra sätt att delta i den konstnärliga kommunikationen. Denna uppfattning delas av Konstfrämjandet och Konstnärscentrum samt av KRO. som dock i likhet med Kalmar konstförening betonar att allmänheten får bäst kontakt med konsten vid utställningar. Arvika kommun däremot anser att den privata äganderätten till konst är grunden för kommersialismen på konstområdet. Kommunen förordar som ett alternativ till konstförsäljning att samhället skapar arbete åt konstnärerna i form av uppdrag i samband med utsmyckning av offentliga platser och byggnader.

MUS 65:s förslag att samhällets stöd även bör omfatta stöd för distribution av konst för försäljning tillstyrks av statens kulturråd. Svenska kommunför- bundet. Borlänge kontmun. Sveriges konstföreningars riksförbund och Folkpar- kernas ('entra/otgeanisation. Konstfrämjandet anser att stödets storlek måste relateras till de resurser som står till förfogande för försäljning av s. k. hö-

torgskonst. [uppfattningen attkonstförsäljning bör ingå i den kom-

m u n al a v e r k 5 3 m h e t e n instämmer bl. a. nationalmuseet, statens kul- turråd, Svenska kommunförbundet och ett antal kommuner. Vissa kommuner är tveksamma, däribland Göteborgs kommun. som för egen del avvisat denna lösning vid beslut om kommunalt kulturprogram. Flera remissinstanser bl. a. Klvs och KRO anser att statligt stöd bör utgå till kommunala gallerier.

MUS 65:s uppfattning att konstförsäljningen bör kunna anknytas till biblioteken delas av statens kulturråd och SA (."O/ SR. En motsatt uppfattning har KRO. som anser att en satsning på biblioteken i första hand bör innebära att artoteksverksamhet initieras i hela landet. Malmö kommun och Sveriges allmänna biblioteksföreninu påpekar att de stora standardskillnaderna mellan olika folkbibliotek inte medger några generella insatser på denna punkt. Konstfrämjandet och F o/kparkernas t'entra/organisation pekar på att även andra lokaler är lämpliga för galleriverksamhet, t. ex. Konstfrämjandets lokaler, vissa Folkets hus och folkparkslokaler. Dessa lokaler ger enligt de båda remissinstanserna möjligheter till direktkontakt med de grupper som det är angeläget att nå.

Artoteksverksamheten berörs av fiera instanser. Behovet av statligt stöd till denna betonas av statens kulturråd. Malmö kommun, SA CO/SR och S ve- riges allmänna biblioteksförening.

KRO berör frågan om ersättning till konstnärer vilkas verk visas genom artotek och anser att dessa, om verken är inköpta, bör ersättas efter samma modell som tillämpas för författare.

MUS 65 anser att kommunerna bör undvika att etablera gal -

Prop. 1975/76:135 116

le r i e r på orter där dessa kan innebära konkurrens till befintlig verksamhet. 1 stället bör de befintliga gallerierna få kommunalt stöd. Denna uppfattning biträds av nationalmuseet. statens kulturråd. Sveriges konstföreningars riksför- bund och Sveriges allmänna konstförening. Även SkeI/efieå kommun och K al- mar konstförening delar i princip MUS 65:s uppfattning. men avvisar liksom Borlänge kommun tanken på att stöd skall utgå till privata gallerier. Borlänge kommun ifrågasätter vidare om stöd till sådana gallerier över huvud taget är förenligt med nuvarande lagstiftning. LO. Folkparkernas centralorgani- sarion och ABF har en annan bedömning av frågan än MUS 65. Dessa remissinstanser hävdar att erfarenheter från andra områden visar att ett ökat samhälls- och folkrörelseengagemang får positiva effekter även för den privata verksamheten. Konstfrämjandet menar att ställningstagande i kon- kurrensfrågan måste vara avhängigt av om de sociala, kulturella och fackliga målen kan uppnås med de galierier som redan finns.

Statens kulturråd. ABF och KRO instämmer i MUS 65:s uppfattning att de kollektivt drivna gallerierna bör vara av särskilt intresse för kommunalt stöd. ABF tillägger att det, eftersom konstförsäljning kräver komplement i form av studier, information etc. är naturligt att studieförbund tar ansvar för gallerier. Ett villkor för detta bör dock vara att verksamheten drivs efter klart uttalade principer.

5.4. Konstfrämjandet m.m. 5.4.1 Nuläge

K o n st frä mj a n d et bildades år 1947 som en ideell förening med uppgift att verka för att höja konstintresset och förståelsen av god konst. Medlemmar är riksorganisationer, lokala organisationer, företag, kommuner, skolor och enskilda personer. Bland riksorganisationerna märks LO. TCO. KF, Folkbildningsförbundet, många fackförbund. studieförbund och andra folkrörelseorganisationer. Föreningen vill främja tillkomsten av goda konst- verk, saluföra god konst och verka för ökad upplysning inom bildkonst- området. Verksamheten består av förlagsverksamhet. främst för grafik och skulptur, utställningar, Studieverksamhet och försäljning.

Sedan år 1969 bedriver Konstfrämjandet på uppdrag av MUS 65 försöks- verksamhet med konstförsäljning. Denna försäljning sker dels genom konst- varuhus i Stockholm och Örebro.. dels genom ombud. Dessutom har Konst- främjandet startat försök med försäljnings- och utställningsverksamhet i Göteborg och Malmö.

Konstfrämjandets verksamhet stöds av staten med årliga bidrag till driften. Bidraget för budgetåret 1975/76 uppgår till 1,9 milj. kr., varav 650000 kr. avser försöksverksamhet med konstförsäljning. Övriga inkomster utgörs av försäljningsintäkter, medlemsavgifter och andra avgifter samt bidrag från landsting och kommuner.

Prop. 1975/76: 135 117

Genom beslut den 13 december 1968 tilldelades MUS 65 1,5 milj. kr. såsom rörelsekapital för inköp av konst. inventarier och andra utgifter av investeringskaraktär i samband med försöksverksamheten med konstför- säljning. Genom särskilda beslut om bidrag ur den s.k. särskilda konst- lotteribehållningen har Kungl. Maj:t vid ett par tillfällen lämnat stöd till olika projekt inom Konstfrämjandets verksamhet.

Sveriges konstföreningars riksförbund bildades 1973 och har som uppgift att behandla för landets konstföreningar gemensamma praktiska angelägenheter och att uppträda som part i överläggningar som berör föreningarnas intressen. ] förbundet ingår 1". 'n. ca 500 av landets drygt 1 000 konstföreningar som medlemmar. innevarande budgetår har förbundet erhållit ett statligt bidrag om 375000 kr. för sin verksamhet.

Grafiska sällskapet är sedan år 1910 riksorganisation för de svenska bildkonstnärer. som företrädesvis arbetar med koppar- och trägrafik, litografi och serigrafi. Grafiska sällskapet vill genom utställningar och s. k. fackförsäljning presentera och saluföra förstklassig, variationsrik grafik inom skilda prisklasser. innevarande budgetår har Grafiska sällskapet erhållit ett statligt bidrag om 20000 kr. för täckande av hyreskostnader.

5.4.2. MUS 65 samt framställningar/rån vissa organisationer

MUS 65 behandlar under ett kapitel rubricerat Konstförsäljning bl.a. Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund och lägger här även fram förslag om konsumentupplysning inom konstmarknaden. MUS 65 har i sitt utredningsarbete om Konstfrämjandet utgått från en utredning som en arbetsgrupp inom Konstfrämjandet gjort år 1972.

MUS 65 anser att K o n st frä mj a n d e ts ansträngningar att genom utgivning av mångfaldigad konst underlätta konstköp är av utomordentligt värde.

Målet för Konstfrämjandet bör enligt MUS 65 även i fortsättningen vara att medverka till ökat och vidare intresse för konst och att hos olika grupper stödja och utveckla detta engagemang. Vad gäller utbyggnaden av Konst- främjandets organisation bör man i ett inledande skede främst tillskapa förutsättningar för kvalificerad information genom att rekrytera och utbilda ett stort antal ombud. En ökad satsning på Konstfrämjandets produktion och distribution av konst bör följa som ett andra led i en utbyggnad av organisationen. Omfattningen av Konstfrämjandets utgivning bör inte öka i snabbare takt än den pedagogiska och informerande verksamheten.

Beträffande utbyggnaden av den centrala delen av Konstfrämjandet fo- reslår MUS 65 att en första uppbyggnadsfas äger rum under en sexårsperiod med början budgetåret 1975/76. Första budgetåret bör det statliga drift- bidraget räknas upp till 2,5 milj. kr. Under de därpå följande fem åren föreslås statsbidraget successivt höjas till 5 milj. kr.

Under den tid som därefter följer bör verksamhetens ekonomiska om-

Prop. 1975/761135 118

fattning enligt MUS 65 kunna ökas genom att Konstfrämjandet får växande intäkter av försäljning.

Den regionala verksamheten bör byggas ut, bl. a. genom att regionala centraler inrättas. Finansieringen av sådana centraler bör helt åvila landsting och kommuner.

Den försöksverksamhet som f.n. bedrivs i samverkan mellan MUS 65 och Konstfrämjandet föreslås upphöra med ingången av budgetåret 1975/ 76. I samband därmed bör Konstfrämjandet övcrta ansvaret för det rörelse- kapital, som av statsmedel anvisats till försöksverksamheten med konst- försäljning.

Beträffande Sveriges konstföreningars riksförbund an- ser MUS 65 att bildandet av riksförbundet är ett värdefullt led i strävandena att öka konstföreningarnas möjlighet att fylla sin roll i kulturlivet. Framför allt är de många konstföreningarna på mindre orter i behov av service och stöd. De sakkunniga föreslår att staten lämnar bidrag till den centrala verk- samheten, men anser sig inte böra lämna direkta förslag rörande bidragets storlek.Beräkningsmässigt bedöms det totala behovet av medel för löner och omkostnader uppgå till omkring 375000 kr.

För att förbättra k 0 n 5 U mente r n a s ställning på konstmarknaden bör åtgärder främst vidtas inom ramen för konsumentverkets arbete. En tjänst för en handläggare med expertkompetens föreslås bli inrättad vid konsumentverket. Även vissa rörliga medel bör ställas till verkets förfogande för information m.m.

K anst/i'ämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund och Grafiska sällska- pet anhåller i skilda ansökningar c-m bidrag till resp. organisations verksamhet budgetåret 1976/77. Konstfrämjandet anhåller om 6 milj. kr., en ökning med 4,1 milj. kr., för en betydande utbyggnad av såväl den centrala som den regionala verksamheten. 1 den begärda ökningen ligger även kompen- sation för pris- och löneökningar, som av Konstfrämjandet beräknats till 1,9 milj. kr.

Sveriges konstföreningars riksförbund begär ett bidrag om 1 milj. kr. För- bundet vill kunna nå så många konstföreningar som möjligt genom en upp- sökande verksamhet och genom konferenser på regional- och riksnivå samla de ideellt arbetande styrelserna, utställningskommittéerna och inköpsnämn- derna för att delge dem erfarenheter om utställnings- och pedagogiska arr- angemang, uppsökande verksamhet och administration.

Grafiska sällskapet ansöker om ett bidrag med 101 500 kr.. varav 20000 kr. hänför sig till hyreskostnader. 25000 kr. till en utvidgad informativ verksamhet och 56 500 kr. till täckande av underskott på den övriga verk- samheten.

5.4.3. Remissyttranden

Ett fiertal remissinstanser redovisar kritiska synpunkter på MUS 65:s ut- redning och förslag angående K o n st fr ä m j a n d e t. Att Konstfrämjan-

Prop. l975/762135 119

det placerats under rubriken "konstförsäljning" kritiseras av några instanser t. ex. LO, som anser det otillfredsställande att Konstfrämjandets verksamhet reducerats till en fråga om konstförsäljning. Konstfrämjandet framför en lik- nande åsikt och tillägger att målet för verksamheten inte är försäljning utan att aktivera människor inom bildkonstområdet. Försäljningen är enligt Konstfrämjandet ett av fiera medel att nå detta mål. Folkparkernas een- tra/organisation finner det förvånande att MUS 65 hänfört Konstfrämjandet till att i stort enbart syssla med grafikförsäljning. Denna begränsning ger anledning till stark kritik. Även ABF kritiserar denna uppläggning av ut- redningen.

It'onsrru't'rst'en/ruin anser det vara en allvarlig brist att förslaget om Konst- främjandet utgått från f rämjandets egen utredning. Svenska mttset'löreningen. Sveriges museimannaförbund och Grafiska sällskapet kräver en opartisk ut- redning om Konstfrämjandets verksamhet.

LO anser att de sakkunniga visat en bristande förståelse för folkrörel- semodellens möjligheter att nå ut till nya grupper. Konstfrämjandet i Västra _S't'eritle beklagar att ingen representant för folkrörelserna deltagit i MUS 65:s arbete.

Beträffande Konstfrämjandets verksamhet berör många remissinstanser Konstfrämjandet som redskap för kulturpolitiken. Både positiva och negativa kommentarer förekommer. Statens kulturråd anser att Konstfrämjandet gör mycket betydelsefulla insatser för att vidga konstintresset. Konstfrämjandet bör betraktas som en bildningsorganisation på konstområdet. med distri- butionen blott som en del i bildningsverksamheten. Nationalmuseet, Sveriges allmänna konstförening och Föreningen Sveriges konst/rantverkare och industri- I/(I)I'm_f..'l'l'ur(' instämmer i Konstfrämjandets målsättning.

Göteborgs kommun anser att MUS 65 i alltför hög grad har uppmärksammat Konstfrämjandets distributionsmöjligheter, men förbisett de möjligheter som andra organisationer ger.

KonStfrämjandets betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna har överdrivits anser KRO och Konstnärscentrum.

Konstfrämjandets utgivning bör enligt MUS 65 inte öka snabbare än verk- samhetens informerande och pedagogiska sektor. Nationalmuseet. statens konstråd, Sveriges allmänna konstförening och K RO instämmer i detta. Konst- ./i'äntiandet avvisar tanken på en jämsides ökning av utgivningen och den pedagogiska och informerande verksamheten. Den senares inflytande på utgivningen består huvudsakligen i att efterfrågan ökas när bildningsverk- samheten förstärks.

Regionaliseringen av Konstfrämjandets verksamhet berörs av ett stort antal remissinstanser. Opinionen bland dessa är tämligen splittrad. Drygt hälften av de remissinstanser som berört frågan intar en positiv attityd till regionaliscringen, medan övriga är i varierande grad tveksamma till denna.

Statens kulturråd, Svenska komnrrmförbunder, Stockholms. Lunds. Örebro. l-""ästerås och Sundsvalls kommuner. Lant/stingsförbundet. LO. TCO. Konst-

Prop. 1975/76:135 120

främjandet. Folkparkernas centralorganisation. ABF och Konstfiämiamlet i Västra Sverige anser att regionala centraler bör upprättas.

Konstfräny'attdet faster uppmärksamhet på att det finns ett behov av fasta försäljningsställen, bl. a. som en motvikt till handeln med hötorgskonst. De experiment som bedrivits i samarbete med Folkets hus och ABF är enligt främjandet en intressant möjlighet. En liknande verksamhet skulle kunna anknytas till folkparkerna.

Kalmar konstförening och Norrbottens museum avvisar tankarna på att byg- ga upp regionala centraler för Konstfrämjandet. Jämtlands museum anser att underlag saknas för dessa centraler. ] stället bör verksamheten knytas till museer, bibliotek, konstföreningar osv. Kulturarbetareentrum i Väster- botten befarar att regionaliseringen kommer att mana till passivitet på det lokala planet och att möjligheterna till lokala engagemang minskar.

MUS 65:s förslag angående storleken av statens bidrag till Konstfräm- jandets verksamhet får ett i huvudsak positivt bemötande från remissin- stanserna. Statskontoret. RR V. Stockho/ms, Norrköpings. Västerås. Sundsvalls och Luleå kommuner, Landslingsförbundet. SACO, Södermanlands hembvgds- oeh museiförbund. Örebro läns hembygdsförbund och Sveriges konstföreningars riksförbund instämmer i förslaget.

Statens kulturråd ser det som olämpligt att i detta skede ta ställning till beloppens storlek. men uttalar att en förstärkning av stödet till Konstfräm- jandet är nödvändig.

Skellefteå kommun anser att Konstfrämjandet bör ges ökat stöd för att möjliggöra den regionala uppbyggnaden. TCO anser att de resurser som föreslås inte kan vara tillräckliga för den erforderliga utbyggnaden. Konst- främjandet framhåller att främjandet i bidragshänseende bör betraktas som en konstbildningsorganisation och sålunda få sina baskostnader täckta av samhällsmedel.

Klys anser däremot att Konstfrämjandets anslagsbehov är förvånande med tanke på de stora organisationer som stöder främjandet. Klys ifrågasätter om inte LO. KF, HSB med flera borde kunna bekosta en verksamhet som vänder sig till deras medlemmar. KRO betraktar MUS 65:s förslag som svår- bedömbart genom sin generella utformning. För att successivt utvärdera bidragets användning och pröva dess inriktning och storlek förordas en genomarbetad ändamålsbestämning av bidraget.

Beträffande utredningsförslaget att den regionala och lokala verksamheten skall bekostas av landsting och kommuner instämmer Borlänge kommun i MUS 65:s förslag, liksom Svenska kommunförbundet. som dock tillägger att det är tveksamt om primärkommunerna bör lämna bidrag till en verk- samhet som bedrivs inom s.k. storregioner.

LO. TCO och Konstfrämjandet i Västra Sverige har en annan mening. Des- sa organisationer hävdar att statligt stöd bör utgå till Konstfrämjandets re- gionala och lokala verksamhet och motiverar sin ståndpunkt med att stats- makterna inte bör avstå från en möjlighet till kulturutjämning mellan olika

Prop. 1975/76: 135 121

delar av landet. Luleå kommun ställer sig tveksam till att kostnaden skall drabba kommun och landsting och anser att statsbidrag bör utgå för denna verksamhet. Norrbottens museum anser att statliga bidrag bör utgå till Konst- främjandets konstpedagogiska verksamhet, men att anslag från kommuner och landsting inte bör komma i fråga.

Konstfrämjandet delar inte MUS 65:s uppfattning. Rättvisarc förhållanden i geografiskt avseende måste skapas och staten bör ta visst ansvar för utbytet av kulturprodukter mellan olika områden. Enligt Konstfrämjandet bör bidrag utgå från såväl staten som från landsting och kommuner. Folkparkernas centra/(nganisation hänvisar till 1974 års kulturproposition och menar att staten enligt denna bör stödja regional verksamhet.

MUS 65:s uttalande, att flera av de större k 0 n 51 fö re nin g a r n a har gjort betydelsefulla insatser för kulturlivet, delas av alla som berört frågan. Sålunda instämmer nationalmuseet, statens kulturråd. Norrköpings och Örebro kommuner. Föreningen Gotlands _fornvänner, Konstfrämjandet och Sveriges konstjöreningars riksförbund i uttalandet.

l anslutning till detta har flera av remissinstanserna synpunkter på konstföreningarna och deras verksamhet. Nationalmuseet och Sveriges all- männa konstförening understryker vikten av att museerna även i fortsätt- ningen kan samarbeta med konstföreningarna och bistå dessa med service och rådgivning. Samma uppfattning har Norrköpings komtmtn. som dessutom efterlyser resurser för att bredda konstföreningarnas sociala sammansättning. Örebro kommun hävdar att konstföreningarna hittills har underskattats. Des- sa har enligt kommunen mer än andra möjlighet att nå den enskilda män- niskan. Föreningen Gotlanalsfornvänner önskar ett närmare samarbete mellan konstföreningarna och Riksutställningar. Konstfrämjandet påpekar att konst- föreningarnas verksamhet delvis ingår i främjandets egen verksamhet på så sätt att lokala konstföreningar är anknutna till Konstfrämjandet.

Sveriges konstföreningars riksförbund anser att MUS 65. trots positiva or- dalag, behandlat konstföreningarna i förbigående. Ingen klar bild ges av konstföreningsrörelsens centrala funktioner och kostnader.

Statskontoret, RRV, Stockholms. Gotlands, Skövde. Skellefteå och Luleå kommuner. Landstingsförbundet. SAC O. Klys. Varbergs nutseum. Kalmar konstförening. Konstfrämjandet, Sveriges allmänna konstförening, Konst/lärs- centrum och Konstfrämjandet i Västra Sverige delar MUS 65:s uppfattning att Sveriges konstföreningars riksförbund skulle behöva ett statligt bidrag om 375000 kr. för sin verksamhet med rådgivning och information.

Statens kulturråd anser att Sveriges konstföreningars riksförbund bör erhålla ett statsbidrag. men vill inte i detta skede ta ställning till beloppets storlek. Riksförbundet/ör bildande konst anser att 375 000 kr. är för litet och vill förorda ett betydligt högre anslag.

Malmö kommun och KRO hävdar att anslag bör utgå även till andra delar av verksamheten än den centrala och föreslår därför att anslaget utökas. Konstfrämjandet i Västra Sverige framhåller personalkonstföreningarnas eko-

Prop. 1975/76:135 122

nomiska svårigheter. Dessa bör stödjas med insatser på riksplanet. men även samarbetsnämndcr på större orter bör uppmuntras. Sker detta genom statliga anslag finns förutsättningar för kommunala bidrag.

Förslaget angående k 0 n 5 U nte nt u p pl y 5 nin g får ett blandat mot- tagande.

Lät'ar/u'igsko/an i Kalmar. statens kulturråd, Stockho/ms. Norrköpings och Luleå kommuner, Å'OIISIIIHF/lll't'l'kt'l. Varbergs museum. Sveriges konstförening- ars riks/r'irbund. F olkparkernas eentt'alot'_t:artisaliott och Folkets ltttsföreningarttas riksotganisation är positiva till förslaget.

i anslutning till sin tillstyrkan påpekarkonsumentverket att lagstiftning om hemförsäljning, konsumentköp och marknadsföring också reglerar yr- kesmässig konstförsäljning. Huruvida dessa lagar är kända för konsumen- terna är dock ovisst. När man fått bättre kunskaper om tillämpningen av lagstiftningen bedömer verket det som sannolikt att speciella åtgärder kom- mer att inriktas mot en del av konstdistributionen. Allmänhetens behov av råd i värderings- och äkthetsfrågor anser verket kunna täckas genom den regionala museiverksamheten och Konstfrämjandets verksamhet. Köp- rättsliga frågor bör däremot besvaras av konsumentverket.

Statskontoret. RR V, tuttionalmttseet, Konstakademien. Svenska kommunför— bttndet. .4 tvika kommun, Sveriges allmänna konstförening. K RO och Konstnärs- centrum avstyrker förslaget. Statskontoret och RRV anser att ett alternativ till konsumentverket är att någon konstorganisation av dem, som föreslås få stöd av staten, vidgar sin verksamhet till att även omfatta konsument- upplysning.

Flera remissinstanser anser att konsumentupplysningen är en fråga som Iänsmuseerna bör ha ansvaret för och få resurser till. Denna uppfattning har nationalmuseet. Konstakademien, Svenska kommttttförbundet. Skellefteå kommun. Jönköpings läns ltenthvgdsförbund. Kalmar konstförening och Sveriges allmänna konstförening.

Statens kulturråd tillstyrker i yttranden över ansökningarna från Konst- främjandet. Sveriges konstföreningars riksförbund och Grafiska sällskapet att statsbidrag utgår till dessa. organisationers verksamhet budgetåret 1976/77, men med lägre belopp än som begärts i ansökningarna.

Prop. 1975/76:135 123

6. Statens konstmuseer 6.1 Nuvarande organisation och uppgifter

Nationalmuseet med östasiatiska museet ären statlig myndighet, för vilken allmänna verksstadgan är tillämplig. Enligt förord- ningen (l965:735) med instruktion för nationalmuseet mcd östasiatiska mu- seet (omtryckt l97lzl ll, ändrad 1975:1227) har nationalmuseet till uppgift att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen. Det åligger museet särskilt att vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och berika de samlingar som anförtrotts museet. i museets uppgifter ingår vidare att anordna ut- ställnings- och annan pedagogisk verksamhet samt att driva utlånings- och depositionsverksamhet. Nämnda uppgifter gäller även för östasiatiska mu- seet. Nationalmuseet är dessutom tillsynsmyndighet för de övriga konst- samlingar som staten äger eller understödet, i den mån dessa inte står under tillsyn eller vård av annan myndighet.

Chef för nationalmuseet är en ö v e ri nte n d e nt . lnom museet linns sju avdelningar, nämligen avdelningarna för äldre måleri och skulptur, nu- tida måleri och skulptur samt fotografi (moderna museet), teckning och grafik, konsthantverk, slottssamlingar, konstbildning samt depositioner. Mo— derna museet förestås av en museidirektör och övriga avdelningar av en förste intendent. lnom organisationen linns även ett antal gemensamma serviceenheter, nämligen kansli, bibliotek och arkiv, bildarkiv, teknisk an- stalt och fotoateljé.

Överintendenten är ensam beslutande i frågor som rör nationalmuseet. Samtliga avdelningsföreståndare och föreståndaren för östasiatiska museet bör om möjligt närvara vid avgörande av vissa frågor om bl. a. organisation, arbetsordning, anslagsframställning, förvärv för samlingarna, gallring, kon- servering, utlån, deposition och tjänstetillsättning. Sådana frågor brukar handläggas i den s.k. museinämnden.

Vid moderna museet linns en inköpsnämnd för inköp av svenska konst- närers arbeten för moderna museet och av modern svensk konst för konst- bildningsorganisationernas vandringsutställningar. lnköpsnämnden består av museidirektören vid moderna museet samt två konstnärer.

Östasiatiska museet leds av en nämnd, överintendenten och en förestån- dare. Nämnden består av en av regeringen utsedd ordförande samt riks- antikvarien och överintendenten. Föreståndare för östasiatiska museet är en museidirektör.

Lönestaten för nationalmuseet med östasiatiska museet omfattar totalt ca 130 tjänster. Därtill kommer arvodesanställd personal och av arbetsmark- nadsverket avlönade arkivarbetare.

Ett schema över nationalmuseets nuvarande organisation bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .

Av nationalmuseets avdelningar har avdelningen för äldre måleri och skulptur ett samlingsområde som omfattar måleri och skulptur

Prop. 1975/76:135 l24

före år 1900. Vård och konservering är viktiga uppgifter inom avdelningen, som särskilt ansvarar för skulptur- och keramikkonserveringen.

Samlingsområdet för avdelningen för teckning och grafik är inte begränsat till någon viss tids- eller stilperiod. Inköp av konstföremål från 1900-talet sker i samråd med moderna museet. Konservering och montering av fö- remålen sker vid nationalmuseets ateljé för papperskonservering, som lo- kalmässigt och ansvarsmässigt är samordnad med avdelningen för teckning och grafik.

Avdelningen för konsthantverk samlar i huvudsak europeiskt konsthant- verk, konstindustri och formgivning från senmedeltid till nutid. Insamlingen är främst inriktad på föremål av hög konstnärlig, hantverksmässig eller tek- nisk kvalitet.

Avdelningen för slottssamlingar har i första hand ansvar för statens sam- lingar av måleri och skulptur på de kungliga slotten Gripsholm, Haga, Drott- ningholm, Strömsholm, Rosersberg och Ulriksdal samt på Gripsholms folk- högskola, Läckö slott och Harpsunds gård. Avdelningen svarar även för verksamheten vid Gustaf III:s antikmuseum samt för svenska porträttar- kivet. Vid avdelningen för slottssamlingar handläggs alla ärenden som sam- manhänger med nationalmuseets tillsynsansvar över statliga samlingar av konst och konsthantverk. '

Gemensamt för föremålsavdelningarna är att de bedriver rådgivning till allmänheten och lämnar service till bl.a. regionala och lokala museer.

Avdelningen för konstbildning producerar utställningar med pedagogisk inriktning, vilka ibland även utnyttjas som vandringsutställningar. Avdel- ningen biträdcr också övriga avdelningar med pedagogisk expertis. Avdel- ningen svarar vidare för visningar inom huset på Blasieholmen. Visningar för bl.a. konstföreningar och studieförbund kombineras ofta med kurser och föreläsningsserier. I anslutning till museets utställningsverksamhet sva- rar konstbildningsavdelningen för arrangemang av olika slag, t. ex. konserter och filmvisningar.

Avdelningen för depositioner svarar för depositionsverksamheten och där- med sammanhängande inventeringar och utlån. För depositionsändamål kö- per nationalmuseet grafik. konsthantverk samt äldre och modernt måleri. Alla inköp sker i samråd med berörd föremålsavdelning, som registrerar och ansvarar för de inköpta föremålen. Depositionsavdelningen producerar och administrerar större delen av nationalmuseets vandringsutställningar.

M od e r n 3 m U 5 ee t 5 (avdelningen för nutida måleri och skulptur samt fotografi) samlingsområde omfattar måleri och skulptur fr. o. m. 1900- talets början samt fotografiska bilder, och dess verksamhet skiljer sig i många avseenden från övriga aktiviteter inom nationalmuseet. Vid sidan av ut- ställningsverksamheten och därav direkt föranledda aktiviteter bedriver mo- derna museet också en omfattande publikverksamhet med bl. a. konserter, film och teater samt försäljning av böcker och andra publikationer, repro-

Prop. 1975/76:135 125

duktioner m. m. Sedan några år finns en särskild barnverksamhet knuten till museet.

Det s. k. fotografiska museet. som är organisatoriskt inordnat i moderna museet, har som huvuduppgift att bygga upp, vårda och förvara sådana fotografiska samlingar som kan anses representativa för fotografins ut- veckling eller är av konstnärligt och fotohistoriskt värde.

Öst asi at is k 3 m u seet är både ett konstmuseum och ett arkeo- logiskt museum. Dcss samlingar omfattar föremål från östasiatiska kulturer under förhistorisk och historisk tid. Museet har en ambition att även belysa dagens konst- och kulturutveckling i de länder som tillhör museets sam- lingsområde. Östasiatiska museets bibliotek innehåller litteratur inom såväl det östasiatiska språkområdet som europeisk konstvetenskap. Museet har också ett omfattande bildarkiv med fotografier, negativ och diabilder.

Inom kansliet, som ingår i de för nationalmuseet g e m e n sam m a s e r - v i c e e n h e te r n a , handläggs flertalet administrativa ärenden och därmed förenade frågor, bl. a. remisser och myndighetsskrivelser, förarbete i sam- band med anslagsframställningar samt huvuddelen av den ekonomi- och personaladministration som förekommer vid nationalmuseet. Till kansliet hör också den gemensamma servicepersonalen för bevakning, verkstads- tjänst, transporter, vaktmästeri, telefonväxel, lokalvård, fastighetsdrift m. m.

Nationalmuseets bibliotek är landets största konstbibliotek och täcker i princip föremålsavdelningarnas samlingsområden. Den östasiatiska konst- litteraturen har delvis deponerats i östasiatiska museets fackbibliotek. Det centrala arkivet innehåller dels handlingar rörande museets verksamhet, dels akter med personalia om olika konstnärer. Bildarkivet består av tre delar, det egentliga bildarkivet, Ijusbildarkivet och fotoarkivet.

Nationalmuseets olika konserveringsverksamheter inom måleri, skulptur, keramik, papper, möbler och ramar sammanhålls administrativt inom den tekniska anstalten. Målerikonserveringen lyder i praktiken direkt under över- intendenten. Den direkta arbetsledningen inom papperskonserveringen lig- ger hos avdelningen för teckning och grafik, medan ansvaret för skulptur- och keramikkonserveringen har förts till avdelningen för äldre måleri och skulptur. Målerikonserveringen för moderna museets räkning utförs vid den s.k. Skeppsholmsateljén, vars personalkostnader finansieras genom upp- dragsverksamhet.

Arbetsområdet för fotoateljén omfattar traditionell fotografering i färg och svartvitt, fotografisk dokumentation. teknisk fotografering samt mörkrums- arbeten. Inkomstmedlen från fotoförsäljning och uppdrag för utomstående institutioner finansierar personalkostnaderna för den arvodesanställda per- sonalen vid fotoateljén.

Prop. 1975/76:135 126

6.2. Tidigare ställningstaganden 6.2.1 [97] års slalst=erkspropositimt

I sin anslagsframställning för budgetåret 1971/721ade nationalmuseet fram förslag om en självständig organisation för moderna museet. 1 sin roll som historiskt museum strävade nationalmuseet efter att levandegöra konstver- ken i relation till de kultursammanhang i vilka de skapats. Moderna museet utvecklades däremot till ett samtids- och framtidsmuseum med inriktning på bildkommunikation.

Det nya moderna museet borde enligt förslaget till ny organisation om fatta, förutom samlingarna av modernt måleri och skulptur, även teckningar och grafik från samma tidsperiod. Den del av depositionsverksamheten som avsåg l900-talskonst inom måleri, skulptur, teckning och grafik borde föras över till moderna museet. Enligt förslaget skulle i nationalmuseet ingå av- delningen för ätdre måleri och skulptur, östasiatiska museet samt avdel- ningarna för konsthantverk, slottssamlingar och konstbildning. Vidare borde de äldre delarna av samlingarna av teckning och grafik samt den del av depositionsverksamheten som avsåg äldre verk bli kvar hos nationalmuseet. För bibliotekets och bildarkivets del föreslogs ingen uppdelning. Moderna museets behov borde i stället tillgodoses genom depositioner. Den tekniska anstalten föreslogs bli ett serviceorgan till moderna museet på samma sätt som för andra statliga institutioner. De fotografiska samlingar som sköttes av Föreningen Fotografiska museets vänner föreslogs inordnade i moderna museet.

1 prop. 1971:1 (bil. 10 s. 68) framhöll dåvarande departementschefen att det inte vid denna tidpunkt var möjligt att ta ställning till nationalmuseets förslag rörande museets uppdelning. MUS 65 avsåg att senare lägga fram förslag om organisationen av den statliga museiverksamheten i dess helhet. Både statskontoret och MUS 65 hade avstyrkt ett omedelban bifall till del- ningsförslaget. Detta borde i stället tas upp i ett senare sammanhang i sam- band med behandlingen av frågor som var övergripande för hela musei- väsendet.

Det var emellertid enligt departementschefen önskvärt att statsmakterna fattade beslut om det fotografiska områdets plats i museisammanhang. De- panementschefen fann det rimligt att bevakningen av fotografin som konst och kommunikationsmedel anförtroddes åt ett statligt museum. Uppgiften att svara för bevakningen på detta område föreslogs fr.o.m. budgetåret 1971/72 ligga på nationalmuseet och inom detta museum skötas av moderna museet.

Riksdagen lämnade depanementschefens uttalanden med anledningen av nationalmuseets förslag utan erinran (KrU l97l:2, rskr 1971:53).

Prop. 1975/76:135 127

6.2.2. MUS 65

1 betänkandet (SOU 1973:5) Museerna föreslog MUS 65 att moderna mu- seet borde skiljas från nationalmuseet och göras till en självständig insti- tution. Tidsgränsen mellan moderna museets och nationalmuseets sam- lingsområden. år 1900, borde bibehållas. Moderna museet borde omfatta den nutida konsten i alla dess yttringar och tekniker, även konsthantverk och porträtt. En särskild fotoateljé föreslogs inrättad för museet.

MUS 65 föreslog inte någon större förändring i fråga om nationalmuseets avdelningar. Avdelningarna för slottssamlingar och depositioner borde dock omorganiseras som en följd av i viss mån ändrade uppgifter. Bibliotek och konserveringsanstalt borde enligt förslaget förbli odelade och ingå i na- tionalmuseets organisation. Nationalmuseet borde vidare även för moderna museet svara för vissa kamerala funktioner, personaladministration och te- lefonväxel.

I fråga om östasiatiska museets ställning ansåg MUS 65 att detta museum främst borde vara ett konsthistoriskt museum. vars huvudsakliga verksam- het ägnades de östasiatiska kulturerna. Museet ansågs dock väl ägnat att iden utåtriktade verksamheten behandla aktuella sociala och kulturella pro- blem i Östasien. MUS 65 ansåg att starka skäl kunde anföras för att skilja östasiatiska museet från nationalmuseet, men utredningen föreslog inte nå- gon sådan omorganisation.

Nationalmuseet med östasiatiska museet föreslogs få en lekmannastyrelse i samband med den föreslagna omorganisationen. Styrelsen borde bl. a. över- ta de uppgifter som åvilade östasiatiska museets nämnd.

För att moderna museet bl.a. skulle kunna ge service till regionala och övriga museer var en väsentlig utökning av museets personal angelägen. De direkta kostnadsökningarna till följd av delningen ansågs dock bli be- gränsade genom bibehållandet av vissa gemensamma enheter. MUS 65 fö- reslog en sammanlagd personalökning med sex tjänster. fyra vid moderna museet och två vid nationalmuseet. Kostnadsökningen beräknades till 370000 kr.

Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig i frågan, däribland stats- kontoret och nationalmuseet, avvisade eller ställde sig tveksamma till för- slaget att göra moderna museet till en från nationalmuseet fristående in- stitution. Flera instanser ansåg att de föreslagna resursökningarna för mo- derna museet var otillräckliga. Ingen remissinstans fann anledning att gå emot MUS 65:s uppfattning om att östasiatiska museet inte borde omor- ganiseras till en fristående institution.

6.2.3. Prop. /974.'28 angående den statliga kul/ut'politiken

MUS 65:s förslag .i fråga om museernas organisation och uppgifter be- handlades i prop. 1974128 angående den statliga kulturpolitiken. 1 propo- sitionen angavs de allmänna riktlinjer som bör gälla för organisationen av

Prop. 1975/76:135 128

statliga och statsunderstödda museer(s. 342—343). Med utgångspunkt i dessa riktlinjer behandlades frågan om organisationen av nationalmuseet med mo- derna museet och östasiatiska museet (s. 344—345).

I fråga om konstmuseernas organisation framhöll jag att verksamheten vid moderna museet oundvikligen måste bli annorlunda inriktad än verk- samheten vid nationalmuseet i övrigt. En fullständig uppdelning av na- tionalmuseet i ett samtidsmuseum och ett historiskt museum skulle emel- lertid bli både orationell och onödigt kostnadskrävande. Önskemålen om en självständigare ställning för moderna museet kunde enligt min mening tillgodoses inom en organisation av det slag som allmänt redovisats i pro- positionen. Jag framhöll även betydelsen av att den i moderna museet inord- nade verksamheten inom det fotografiska området gavs tillräckligt utrymme inom organisationen.

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1974:28 (KrU 1974115, rskr l974z248) innebär att nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet skall utgöra en myndighet med en gemensam styrelse. Varje mu- seienhet skall självständigt under styrelsen ledas av en föreståndare. Vissa servicefunktioner skall dock vara gemensamma för hela myndigheten. Sty- relsens uppgifter skall i huvudsak begränsas till beslut i gemensamma frågor om verksamheten och de gemensamma resurserna samt viktigare organi- sations- och personalfrågor liksom förslag till anslagsframställning. Före- ståndare för museienhet skall självständigt leda det dagliga arbetet inom den egna enheten och bör vara huvudföredragande i styrelsen i frågor som gäller enheten.

Vissa frågor rörande konstmuseernas inre organisation behövde ytterligare utredas, särskilt de gemensamma servicefunktionernas omfattning och er- ganisatoriska ställning. För bl.a. detta utredningsarbete tillsattes organi- sationskommittén för riksantikvarieämbctet och vissa museer.

6.3. Organisationskommittén för riksantikvarieämbctet och vissa museer

6.3.1. Organisation och uppgifter,/ör statens konstmuseer

Organisationskommittén har biträtts av en arbetsgrupp inom statskon- toret, som till kommittén överlämnat rapporten Statens konstmuseer en organisationsöversyn (statskontoret: Rapport 1975:25). Organisationskom- mitténs förslag i betänkandet (Ds U 1975:16) Statens konstmuseer över- ensstämmer i allt väsentligt med de synpunkter och förslag som framförts i Statskontorets rapport.

Organisationskommittén föreslår att myndigheten statens konstmuseer får en organisatorisk huvudstruktur. där nationalmuseet. moderna museet och östasiatiska museet bildar inbördes självständiga institutioner inom myndigheten, var och en med sitt verksamhetsområde. För vissa gemen- samma servicefunktioner föreslås en särskild förvaltningsenhet. Kommitténs

Prop. 1975/76:135 129

förslag till organisation framgår av den plan som bör fogas som bilaga 2 till protokollet i detta ärende.

Statens konstmuseer skall i enlighet med riksdagens beslut ledas av en gemensam sty rel se , vars ledamöter bör utses av regeringen. Styrelsen bör enligt organisationskommittén avgöra ärenden som rör

viktigare författningsfrågor. viktigare frågor om organisation. arbetsordning eller tjänsteföreskrifter. — frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

— frågor om tillsättning av tjänst. - frågor om läkarundersökning. disciplinpåföljd. avskedande. åtalsanmä- lan eller avstängning från utövning av tjänst.

— frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag. - principiella frågor om konservering. utlåning eller deposition av föremål som ingår i museisamlingarna.

— andra frågor som berör flera institutioner eller som överintendenten eller chef för institution hänskjuter till styrelsen.

Varje institution skall ledas av en föreståndare eller chefdirekt underställd styrelsen. Denne skall vara huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller institutionen. Regeringen bör utse en av institutionscheferna till ö v e ri n t e n d e nt och chef för myndigheten statens konstmuseer med befogenheter enligt 5 & allmänna verksstadgan. Till överintendent och chef för myndigheten bör enligt organisationskommittén utses chefen för na- tionalmuseet.

Styrelsen bör till överintendenten kunna delegera beslutanderätten i frågor rörande tillsättning av tjänster och frågor om gemensamma resurser. Vid avgörande av sådana frågor bör berörd institutionschef ha rätt att närvara. I övrigt bör det vara en uppgift för varje institutionschef och chefen för förvaltningsenheten att avgöra ärenden som avser den löpande verksam- heten.

Styrelsen bör årligen i verksamhetsplan och internbudget fastställa de allmänna riktlinjerna för myndigheten och dess institutioner. Det förbe- redande arbetet liksom planering och genomförande av den egentliga musei- och utställningsverksamheten bör i första hand vara en uppgift för varje institution. '

För beredning av styrelseärenden rörande verksamhetsplanering. anslags- framställning och internbudget föreslår kommittén att en särskild för- v alt n i n g 5 n ä m n (1 med rådgivande uppgifter inrättas. Förvaltnings- nämnden bör bestå av överintendenten, som bör vara ordförande. och övriga institutionschefer samt chefen för förvaltningsenheten. Förvaltningsnämn- den bör även i övrigt kunna biträda överintendenten vid handläggning av sådana ärenden som styrelsen i arbetsordning kan komma att delegera till denne.

Behovet av en museinämnd av nuvarande slag eller andra rådgivande

Prop. 1975/76:135 130

och samordnande organ bör närmast bedömas av styrelsen. som i före- kommande fall har att avgränsa organets uppgifter och fastställa dess be- fogenheter. Kommittén pekar bl. a. på behovet av en samrådsgrupp för kon- serveringsfrågor. som bör ha till uppgift att samordna konserveringsatel- jeernas arbete.

Den inköpsnämnd som finns vid moderna museet för inköp av svenska konstnärers arbeten bör finnas även i fortsättningen. 1 ett avseende föreslår organisationskommittén ändrade bestämmelser för handläggningen av ären- den i nämnden. Om de ordinarie ledamöterna inte kan enas i ett inköps- ärende, bör även ersättare för ledamot kunna tillkallas för att delta i hand- läggningen.

National m useet har främst till uppgift att samla. ordna. vårda och vetenskapligt bearbeta museets konstföremål. samt bedriva utåtriktad konstbildande verksamhet. Till nationalmuseet har också förts de myn- dighetsuppgifter som gäller tillsyn över statens konstsamlingar.

1 nationalmuseets organisation föreslås även i fortsättningen ingå ett antal föremålsavdelningar. nämligen avdelningarna för äldre måleri och skulptur. teckning och grafik. konsthantverk samt slottssamlingar. Museet bör vidare omfatta avdelningar för dels konstbildning, dels depositioner och vandrings- utställningar. Till nationalmuseet har också förts vissa gemensamma ser- viceenheter såsom bildarkiv. bibliotek. liertalet konserveringsateljéer samt fotoateljén.

Föremålsavdelningarnas huvuduppgifter bör inom resp. samlingsområde vara att samla. ordna, vårda och vetenskapligt bearbeta institutionens konst- föremål, samt svara för utåtriktad konstbildningsverksamhet i form av ut- ställningar och rådgivning m.m.

Avdelningen för teckning och grafik bör svara för den papperskonservering som bedrivs inom statens konstmuseer. Ansvaret för skulptur- och kera- mikkonservering bör t.v. ligga kvar hos avdelningen för äldre måleri och skulptur, medan möbelkonservering även fortsättningsvis bör vara en an- gelägenhet för konsthantverksa'vdelningen. Kommittén understryker att konserveringsateljéerna är gemensamma serviceenheter. som skall betjäna samtliga institutioner och avdelningar inom statens konstmuseer.

De uppgifter som sammanhänger med tillsynen av statens konstsamlingar bör t.v. ligga kvar hos avdelningen för slottssamlingar.

Avdelningen för konstbildning bör liksom hittills i samråd med berörd föremålsavdelning — svara för driften av aktuella utställningar samt olika arrangemang i anslutning till dessa. bl. a. schemaläggning av grupphesök. visningar och specialföreläsningar. Presskommissarieverksamheten inom nationalmuseet, liksom den bok- och vykortsförsäljning som museet be- driver. föreslås också bli uppgifter för konstbildningsavdelningen. En sam- ordning av de mer rutinbetonade arbetsmomenten i samband med förlags- och tryckerikontakter bör enligt kommittén eftersträvas, t. v. inom ramen för konstbildningsavdelningens verksamhet. Avdelningen förutsätts vidare

Prop. 1975/76:135 131

kunna ställa konstpedagogisk expertis till förfogande för utställningsprojekt även vid övriga museiinstitutioner inom statens konstmuseer.

I fråga om depositionsverksamheten bör nuvarande ansvarsfördelning mellan berörda föremålsavdelningar och avdelningen för depositioner kvar- stå i stort sett oförändrad. Ansvaret för inköp av konstverk för deposi- tionsändamål bör inom nationalmuseet åvila resp. föremålsavdelning och i övrigt moderna museet eller östasiatiska museet. Med hänsyn till de prak- tiska fördelar som är förenade med att inom myndigheten samla de externa kontakterna med främst regionala och lokala museer, föreslås att avdelningen för depositioner också får det direkta ansvaret för verksamheten med vand- ringsutställningar.

Ateljén för målerikonservering och fotoateljén föreslås även i fortsätt- ningen vara underställda chefen för nationalmuseet. Ateljén för målerikon- servering bör svara för samordningen inom statens konstmuseer vad gäller utveckling av metoder och tekniker på detta område. Till ateljén bör även kunna föras den ramkonservering som förekommer vid nationalmuseet.

Fotoateljéns serviceuppgifter avser främst föremålsdokumentation och ut- ställningsverksamhet samt teknisk fotografering i samband med målerikon- servering. Ateljén bör tilldelas ett samordningsansvar för fototekniska frågor inom statens konstmuseer.

Bildarkivet föreslås bli en för myndigheten gemensam enhet direkt un- derställd chefen för nationalmuseet. För en förbättrad service från bildar- kivets sida krävs enligt kommittén att arkivet får en vetenskapligt utbildad tjänsteman med uppgift att planera. leda och genomföra verksamheten.

Biblioteket är gemensamt för statens konstmuseer och bör även fortsätt- ningsvis vara organisatoriskt knutet till nationalmuseet. Ansvaret för det s.k. konstnärsarkivet bör ligga kvar inom biblioteket. Däremot anser or- ganisationskommitten att det bör övervägas om inte ansvaret för konst- museernas myndighetsarkiv lämpligen bör ligga på den gemensamma för- valtningen.

Mode rna m useet har till uppgift att samla, ordna. vårda och ve- tenskapligt bearbeta måleri och skulptur från 1900-talet samt fotografiskt material. Museet skall vidare genom utställningar och annan konstbildande och allmänkulturell verksamhet göra den moderna konsten tillgänglig för allmänheten.

Moderna museet består av dels avdelningen för modern konst,dels musei- och utställningsverksamheten med fotografisk konst. det 5. k. fotografiska museet.

Genom moderna museets om- och tillbyggnad, som blivit färdig i no- vember 1975, har museet fått förbättrade möjligheter att möta allmänhetens krav på allmänkulturell verksamhet i anslutning till presentationen av sam- lingarna. Organisationskommittén har därtill även beaktat museets direkta behov av tekniker och vaktpersonal samt personal för den museipedagogiska verksamheten för barn och vuxna.

Prop. 1975/76: 135 132

Den s.k. Skeppsholmsateljén föreslås ingå i moderna museet. Dess ut- åtriktade uppdragsverksamhet förutsätts kunna bedrivas på i stort sätt sam- ma sätt som hittills. Formerna för finansieringen av verksamheten liksom anställningsformerna för ateljéns personal kan komma att kräva ytterligare överväganden. En tjänst som rnålerikonservator bör dock inrättas vid mo- derna museet redan i samband med omorganisationen.

Funktionen som presskommissarie föreslås ingå i uppgifterna för per- sonalen vid moderna museet, liksom även den bok- och vykortsförsäljning som museet bedriver.

Östas i at is k a m u seet har till uppgift att samla. ordna, vårda och vetenskapligt bearbeta de samlingar museet anförtrotts, samt genom ut- ställningar och annan utåtriktad verksamhet göra dessa samlingar kända för allmänheten.

Östasiatiska museets personal och övriga resurser bör även fortsättningsvis hållas samman utan någon ytterligare indelning i avdelningar. Östasiatiska museets nämnd bör utgå ur organisationen och dess uppgifter föras över till styrelsen för statens konstmuseer.

Biblioteksverksamheten vid museet bör t. v. fortgå i oförändrade former. Hithörande frågor kan emellertid på längre sikt komma att kräva en annan organisatorisk lösning beroende på hur den vetenskapliga biblioteksservicen inom detta område löses, bl. a. för universitetet i Stockholm. Presskom- missariefunktionen vid östasiatiska museet liksom den bok- och vykorts- försäljning museet bedriver bör även fortsättningsvis tillhöra institutionsper- sonalens uppgifter.

De administrativa serviceuppgifterna för myndigheten statens konstmu- seer föreslås vara samlade inom en särskild fö r v a 1 t n i n g 5 e n h et. Den för konstmuseerna gemensamma förvaltningsenheten bör svara för eko- nomi- och personaladministration. förjuridiska frågor. registratur och arkiv. Till förvaltningsenheten bör i administrativt hänseende även knytas den för myndigheten gemensamma tekniska servicepersonalen.

Förvaltningsenheten bör i organisatoriskt hänseende indelas i ett kansli för allmänt administrativa uppgifter och tre arbetsområden för de gemen- samma tekniska serviceuppgifterna. nämligen

— verkstads- och byggnadsarbeten — transporter och förrådstjänsa

tekniker- och vaktservice m.m.

1 de fall befattningshavare inom denna personalgrupp varaktigt placeras vid en viss institution, bör ansvaret för den direkta arbetsledningen över- flyttas på chefen för denna institution. Ansvaret för planering och sam- ordning av den rörliga arbetsstyrkan bör ligga inom förvaltningsenheten.

1 den organisationsstruktur som valts för statens konstmuseer ingår ett stort antal gemensamma servicefunktioner. Organisations- kommittén har emellertid inte funnit skäl att nu föreslå att samtliga ge- mensamma funktioner sammanförs till en eller flera huvudenheter finsti-

Prop. 1975/76:135 133

tutioner) inom myndigheten. När det gäller administrativ och teknisk service har kommitten funnit det välmotiverat att föreslå en från museiinstitutio- nerna organisatoriskt fristående förvaltningsenhet. I fråga om vissa andra serviceuppgifter, bl. a. konservering, biblioteksverksamhet, arkivering av bil- der samt depositioner och vandringsutställningar, har det med hänsyn till existerande arbetssamband befunnits lämpligt att organisatoriskt knyta an till i första hand nationalmuseet. Organisationskommittén understryker sär- skilt vikten av att museiinstitutionerna. var och en efter sina behov, får möjlighet att utnyttja de för myndigheten gemensamma resurserna.

Ansvaret för tillsyn av de statliga konstsamlingarna ligger hos avdelningen för slottssamlingar som har att förteckna, inventera och besiktiga myndig- heternas samlingar av konstföremål samt vid behov lämna råd och an- visningar om konservering eller restaurering. 1 betänkandet (Ds U l974:5) Offentlig konst har MUS 65 bl. a. föreslagit vidgade uppgifter för national- museet i fråga om tillsyn och vård av de konstverk och konstföremål som tillhör staten. Mål och uppgifter för statens konstmuseers tillsynsverksamhet bör enligt organisationskommittén ses över i anslutning till att ställning tas till MUS 65:s förslag. ] avvaktan på en sådan översyn bör tillsynsfunk- tionen enligt kommittén kunna ligga kvar hos avdelningen för slottssam- lingar.

6.3.2. Personal. anslag och genomförande

Organisationskommittén har med biträde av Statskontorets arbetsgrupp fördelat den befintliga p e r s 0 n ale n vid nationalmuseet med östasiatiska museet mellan huvudenheterna i den nya organisationen för statens konst- museer. Enligt kommitténs bedömning föreligger ett visst behov av per- sonalförstärkningar, främst inom funktionerna administration och teknisk service.

De funktioner som behöver förstärkas i samband med omorganisationen gäller särskilt uppgifter inom ekonomi- och personaladministration samt sekreterarservice. Vidare föreligger behov av en ledningsfunktion för bild- arkivet samt vissa resurser för målerikonservering vid moderna museet.

Den utvidgning av moderna museets lokaler som skett i samband med museets om- och tillbyggnad påverkar indirekt behovet av tekniker och vaktpersonal samt personal för den museipedagogiska verksamheten vid statens konstmuseer. Det permanenta behovet av tekniker och vaktpersonal kan dock enligt kommittén fastställas först sedan erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationen.

Kommittén redovisar ett förslag till personaldimensionering för statens konstmuseer. Lönekostnaderna för kommitténs förslag till personalförstärk- ningar har beräknats till ca 1 milj. kr. i 1976 års löneläge.

Verksamheten vid den nya myndigheten statens konstmuseer, som om- fattar ett antal fristående museer under en gemensam styrelse, bör enligt

Prop. 1975/76:135 134

organisationskommittén finansieras över ett g e m e n s a mt sta ts - b ud geta nslag. Under detta anslag bör särskilda anslagsposter föras upp för varje institution för sig. Härigenom underlättas museernas interna planering av sin verksamhet. En särskild stat bör t.v. även föras upp för den gemensamma förvaltningsenheten.

Nuvarande särskilda anslag till underhåll och ökande av samlingarna bör ingå i det nya anslaget. Det kan därvid vara lämpligt att ta upp en särskild anslagspost för resp. museers inköp av svenska konstnärers arbeten. Anslaget till utställningar av nutida svensk konst i utlandet berörs inte av den fö- reslagna anslagskonstruktionen.

Vid fortsatta överväganden om anslagskonstruktionen bör särskild upp- märksamhet ägnas åt formerna för fördelning av medel för den gemensamma serviceverksamheten inom statens konstmuseer.

Förslaget till ny organisation för statens konstmuseer bör enligt orga- nisationskommittén kunna ge no m föras den 1 juli 1976.

Under utredningsarbetet har aktualiserats ett behov av vissa komplet- terande studier. För att konstmuseernas verksamhet skall kunna bedrivas tidsenligt och effektivt inom den nya organisationen krävs bl. a. fördjupade studier rörande beslutsformerna dels inom institutionerna, dels i gemen- samma frågor som gäller hela myndigheten. Bland övriga problemområden som styrelsen för statens konsttnuseer bör uppmärksamma i den fortsatta verksamheten nämns biblioteks-- och arkivservice, föremålsregistrering och bildarkiv, tillsynsverksamheten samt de tekniska servicefunktionerna.

6.4. Remissyttranden 6.4.1 Organisation och uppgifter/ör statens konstmuseer

Statens kulturråd uppfattar det. som naturligt och ändamålsenligt att na- tionalmuseet. moderna museet och östasiatiska museet tillhör en gemensam organisation, eftersom de trots sina delvis skilda uppgifter har väsentliga gemensamma mål att förverkliga inom dagens konstliv.

Föreningen Sveriges IandsantiAw-arier betonar statens konstmuseers uppgif- tcr som utbildande organ för landets övriga museer och som en institution med resurser att lämna råd och anvisningar i konstfrågor. Statens konst- museer bör genom sina rika erfarenheter kunna medverka i utvecklingen av konstvetenskap, konstmuseiteknik och konstvård.

En ensidig fixering vid det gamla konstbegreppet och en beskrivning av verksamheten vid statens konstmuseer som begränsar denna till mu- seernas gamla samlingsområden är enligt Bo Ahlsén m.fl. klart förlegad. Samhället behöver en institution med ett totalt förhållande till bilden. Na- tionalmuseet har också ofta. som Bo Ahlsén m. fl. påpekar, gått långt utanför de traditionella gränserna. Försöksverksamheten vid den s. k. filialen 1971—73 är ett exempel på detta. Fotografin är redan infogad i museets

Prop. 1975/76:135 135

ansvarsområde. Sedan länge har man gjort utställningar av t. ex. barnteck- ningar. reklambilder och scrietcckningar.

Stall-WS kulturråd saknar en redovisning av att nationalmuseet lämnar ad- ministrativ service till nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU). Kulturrådet anser att nationalmuseiorganisationen bör fortsätta att biträda NUNSKU i administrativa angelägenheter, bl. a. i budgetarbetet.

Statskontoret. nationalmuseet. statens kulturråd, statens konstråd. TCO—S, SACO/SR och It'RO tillstyrker att den föreslagna organisationen för statens konstmuseer genomförs i sina väsentliga delar. På vissa punkter anförs kompletterande eller avvikande synpunkter. Nationalmuseet och statens kul- turråd konstaterar att den föreslagna organisationen ger möjlighet för de ingående institutionerna att arbeta självständigt inom ramen för de resurser som ställs till deras förfogande. Den organisatoriska lösning som valts har vidare enligt statens kulturråd den fördelen att den ger möjlighet att foga in nya enheter.

RR l-"' förmodar att med en organisation enligt kommitténs förslag kommer sannolikt nationalmuseet fortfarande att dominera. Enligt RRV bör en or- ganisation med tre likvärdiga museicnhetcr och ett organ för att bereda gemensamma frågor också diskuteras.

KRO. moderna museets personal och Bo Ahlsén m.fl. förordar att man, i större utsträckning än vad som föreslagits, organisatoriskt sammanför de servicefunktioner som är gemensamma för hela myndigheten statens konst- museer. Även RR 1" anser att detta bör övervägas.

LO ser positivt på att en styrelse inrättas. i vilken det skall ingå personalföreträdare. För personalens del bör detta enligt LO:s mening in— nebära bättre möjligheter till information och inflytande i olika frågor.

När det gäller styrelsens uppgifter anser statens kulturråd att styrelsen särskilt skall tillse att organisationen i tillämpliga avseenden tillgodoser må- len för den statliga kulturpolitiken. Kulturrådet delar för övrigt i huvudsak kommitténs bedömning i fråga om styrelsens uppgifter.

RR l-' instämmer i kommitténs förslag att styrelsen varje år bör fastställa riktlinjer för verksamheten vid institutionerna i en verksamhetsplan. Detta får dock inte inkräkta på institutionernas självständighet i fråga om den konkreta utformningen av verksamheten. Statens persona/nämnd anser att styrelsen även bör fatta beslut i principiella frågor som rör den personal- administrativa verksamheten.

Styrelsens sammansättning berörs i några yttranden. Statens kulturråd pe- kar på behovet av att det i styrelsen finns företrädare för folkbildningsarbetet, den konstvetenskapliga forskningen, den regionala och kommunala mu- seiverksamheten och för konstnärerna. De styrelseledamöter regeringen ut- ser bör enligt KRO ha en naturlig anknytning till de områden för vilka myndigheten har ansvar. Det bör således i styrelsen ingå minst en företrädare för konstnärskåren. Bo Ahlsén m../l. anser likaså att en ledamot bör utses efter förslag av Konstakademien och en efter förslag av KRO.

Prop. 1975/76:135 136

RRV. statens kulturråd och TCO—S anser inte att nationalmuseets chef skall vara självskriven ö v e rinte n d e nt och chef för myndigheten sta- tens konstmusecr. En sådan ordning skulle enligt statens kulturråd medföra att nationalmuseet ges en särställning i förhållande till moderna museet och östasiatiska museet. RRV anser också att man bör kunna överväga en organisation där överintendenten saknar särskild anknytning till en viss museienhet.

Statens kulturråd och SACO/SR tillstyrker förslaget om inrättande av en fö r v a 1 t n i n g 5 n a' m n d . Det är enligt statens kulturråd praktiskt att över- intendenten är ordförande.

LO bedömer att förvaltningsnämnden kommer att utöva ett betydande inflytande över de beslut som skall fattas av styrelsen. Av det skälet hävdar LO bestämt att personalen måste finnas företrädd även i detta organ.

Statens kulturråd räknar med att den nuvarande museinämnden kan av- skaffas i och med att en förvaltningsnämnd inrättas. men tillstyrker förslaget att frågan härom avgörs av organisationens styrelse.

Nationalmuseet framhåller att museinämnden har ett stort värde för arbetet inom institutionen och att den för nationalmuseets del bör behållas även inom ramen för den nya organisationen. Nationalmuseet förutsätter därvid att företagsnämnden kommer att verka med lämplig representation från personalorganisationerna vid samtliga museienheter. Även SACO/SR anser att museinämndcn skall bestå som ett rådgivande. informerande och sam- ordnande organ.

LO vänder sig cmot att beslut i tillsättningsfrågor genom delegering skall kunna fattas av överintendenten eller annan tjänsteman ensam. [ stället anser LO att en tillsättningsnämnd bör skapas för att besluta i tillsättnings- frågor. Denna bör vara sammansatt så att personalen får ett reellt inflytande över tjänstetillsättningar inom myndigheten.

KRO framför sitt tidigare förslag om en särskild nämnd för program— verksamheten vid moderna museet med representanter för bildskaparna. Föreningen Sveriges landsantikvarie." föreslår en särskild samrådsgrupp rörande den regionala konstmuseiverksarnheten.

Statens kulturråd har inte något att erinra emot förslaget till organisation för national m useet, men kulturrådet vill erinra om att museet är uppbyggt av påfallande små enheter och att detta kan försvåra möjligheten att smidigt lösa större arbetsuppgifter.

1 stället för att flytta över bok- och vykortsförsäljningen från avdelningen för äldre måleri till konstbildningsavdelningen vore det enligt SAC O/SR:s mening mera ändamålsenligt att slå samman deltidstjänster i försäljningen till en heltidstjänst för en branschkunnig föreståndare. SACO/SR finner det vidare märkligt att man förordar en centralisering av förlags- och tryck- erikontakterna för nationalmuseets samtliga avdelningar utan att förutsätta något behov av fackutbildad personal eller ens någon ökning 'av den ordinarie personalen vid konstbildningsavdelningen.

Prop. 1975/76: 135 137

KRO föreslår att samlingsområdet för m 0 d e r n a m U 5 eet vidgas. Eftersom avdelningen för teckning och grafik alltjämt föreslås ligga under nationalmuseet, medför detta enligt KRO en inskränkning av moderna mu- seets samlingsområde. Om moderna museet skall kunna fullfölja sin uppgift att spegla den nutida konsten hör självfallet teckning. grafik och andra mång- faldigade bilder av estetiskt och konstnärligt värde till detta samlingsområde. KRO anser vidare att det bör klargöras i vad mån moderna museets sam- lingsområde, geografiskt. skall omfatta hela världen eller om ett visst de- finierat geografiskt område skall höra under östasiatiska museet. Enligt KRO:s uppfattning förefaller det naturligt att moderna museets geografiska samlingsområde är hela världen.

Som en följd av det vidgade samlingsområdet bör enligt KRO moderna museets inköpsnämnd kompletteras med en grafiker. Bo .4/r/sen rn. I/l. föreslår att lnköpsnämnden skall innehålla ytterligare två ledamöter utöver mu- seidirektören och de två konstnärsledamöterna.

Konstakademien. KRO och Bo Ahlsén m.fl. anser att museidirektören och chefen för moderna museet bör ha ett tidsbegränsat förordnande och att detta bör komma till uttryck i instruktionen för statens konstmuseer.

Fotogr'a/icentr'urn och Svenska fotografernas förbund föreslår att f oto- g ra fi s k :! m u seet skiljs från moderna museet och blir en egen enhet inom statens konstmuseer. F orogra/icentrum kräver en grundligare utredning om fotografiska museets organisation och målsättning. De uppgifter som ett fotografiskt museum står inför i dag är enligt Fotograficentrum mycket omfattande. Museet skall dels ta itu med det sedan lång tid försummade historiska materialet, dels spegla dagens fotografi. Museet måste också följa och spegla den internationella fotografin. Enbart dessa uppgifter anses så krävande att den föreslagna organisationen är orealistisk.

Fotografiska museet föreslås av Fotogr'a/icentrurn få en egen chef och en styrelse med representation för Svenska fotografernas förbund. Fotografiska museets vänner och Fotograficentrum. Museet bör vidare få egna centralt belägna lokaler och ett väl utrustat fotolaboratorium. Det nuvarande bib- lioteket bör utökas och göras tillgängligt för både forskare och allmänhet. Svenskafotografernasförbund ansluter sig till vad som anförts av Fotogra- ficentrum.

SACO/SR anser inte att 6 s t a s i at is k a m u s e e t 5 bibliotek fungerar tillfredsställande. Behovet av museets biblioteksservice ökar ständigt, främst beroende på det starkt stigande antalet studerande i ämnet konstvetenskap. SACO/SR anser det vara angeläget att bibliotekets personal- och lokalfrågor löses inom en snar framtid.

RR V anser det vara ändamålsenligt att de tre museerna får en gemensam fö r v a 1 t n i n g 5 e n h e t. Frågan om hur de gemensamma servicefunk- tionerna på sikt skall vara inplacerade i organisationen kan dock inte enligt RRV anses löst genom kommitténs förslag. Även statens persona/nämnd biträder förslaget att inrätta en gemensam servicefunktion för bl.a. admi-

Prop. 1975/76:135 138

nistrativ service.

Förslaget att till nationalmuseet föra flera för samtliga institutioner g e - m e n sa m m at se r v i c e fu n k t io n e r är inte enligt statens kulturråd en principiellt fullt godtagbar lösning. Den kan emellertid godtas i nuvarande läge. Styrelsen bör enligt kulturrådet svara för att samtliga vcrksamhctsgrenar får full service genom de gemensamma funktioner som skall ligga inom nationalmuseet. Enligt RRV bör det övervägas om inte även dessa ser- viceuppgifter. liksom andra uppgifter som saknar särskild anknytning till ettdera av de tre museerna inom organisationen. kan läggas direkt under den gemensamma ledningen.

KR() framhåller att funktionerna bibliotek. bildarkiv, fotoateljé, konst- bildning. depositioner och vandringsutställningar under alla omständigheter är av gemensam karaktär och därför inte bör knytas till en bestämd mu- seienhet. Som alternativ till att föra in tillämpliga delar av dem under resp. museienhet skulle de enligt KR() kunna samlas i en gemensam enhet under förvaltningsnämnden. Bo Ahlsén nr./l. understryker betydelsen av att samt- liga gemensamma resurser for de tre museienheterna sammanförs till en gemensam enhet. Även enligt moderna museets personal bör de serviceupp- gifter som föreslagits knutna till. nationalmuseet föras till en fristående ge- mensam serviceenhet och ställas under direkt ledning av överintendenten och förvaltningsnämnd.

LO uttalar stöd för tanken på en gemensam teknisk institution för kon- serveringsaktiviteterna. Även SACO/SR tillstyrker fortsatta studier av kon- serveringsverksamheten för att överväga möjligheterna att sammanföra ak- tiviteterna till en gemensam institution. vilken i högre grad skulle kunna ge service även till regionala och lokala museer i landet. SACO/SR delar också organisationskommitténs uppfattning att ramkonserveringen bör kun- na föras till ateljén för målerikonservering. LO anser däremot inte att någon förändring beträffande ramkonserveringen bör genomföras innan frågan om en gemensam teknisk institution utretts närmare.

SACO/ SR delar kommitténs uppfattning om att biblioteket även i fort- sättningen bör vara organisatoriskt knutet till nationalmuseet. SACO/SR understryker vikten av att biblioteket inte splittras utan hålls samman som ett f'orskningsbibliotek.

Statens konstråd finner det rimligt att som en övergångslösning låta an- svaret för tillsyn och dokumentation ligga kvar på avdelningen för slotts- samlingar. I princip ansluter sig emellertid konstrådet till Statskontorets för- slag om att tillsyns- och dokumentationsuppgifterna organisatoriskt sam- ordnas med depositionsverksamheten i en gemensam avdelning för tillsyn och depositioner. Till en sådan avdelning bör också på sätt som organi- sationskommittén föreslagit även knytas produktion och administration av vandringsutställningar.

Statens konstmuseers vandringsutställningsverksamhet har enligt För- eningen Sveriges landsantikvarier genom sin mångsidighet, vetenskapliga

Prop. 1975/76:135 139

tyngd och kvalitet stor betydelse för de regionala och lokala museerna. Det är väsentligt. att denna verksamhet kan byggas ut och att de stora konst- samlingar. som statens konstmuseer förfogar över, kan komma hela landet tillgodo.

6.4.2. Personal. anslag och genomförande

Några remissinstanser anser att de föreslagna p e r s 0 n a l fö r s t ä r k - ningarna är alltför knappa eller otillräckliga. De senare årens utred- ningsarbete har enligt nationalmuseet verkat hämmande på möjligheterna att vinna gehör ens för de förstärkningar som direkt påkallats av ett ökat krav på service från såväl publikens som de regionala och lokala museernas sida. Det är enligt nationalmuseet viktigt att ett bifall till förslaget i dess organisatoriska del även leder till att den föreslagna personaldimensione- ringen bifalls.

LO hävdar att den personalstyrka som föreslås för förvaltningsenheten är klart otillräcklig för att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra de arbetsuppgifter som enheten ställs inför.

Statens kulturråd anser att de föreslagna tjänsterna är nödvändiga. Kul- turrådet understryker särskilt behovet av två halvtidstjänster knutna till moderna museets "Verkstan". Denna är en väsentlig del i det nya moderna museet och bör även bli av värde som ett experiment.

TCO—S anser att de föreslagna förstärkningarnas inriktning på ekonomi- och personaladministration är riktig och samtidigt utomordentligt angelägen. Statens persona/nårnrul understryker dessutom att den föreslagna tjänsten som handläggare av personaladministrativa frågor måste bemannas med en erfaren personaladministratör.

När det gäller fotografiska museets personalbehov är det enligt Svenska fotogrq/ernasjär-bund synnerligen önskvärt att resurser skapas för en förste intendent samt att de övriga resurserna förstärks så att museet har realistiska möjligheter att arbeta som en självständig enhet. Även Fotogra/icentrum uttalar sig för en chefstjänst vid fotografiska museet.

Statens konstråd anser att den regionalt orienterade verksamheten vid statens konstmuseer behöver förstärkas inte bara organisatoriskt utan också genom resursförstärkningar. Föreningen Sveriges landsantikvarie/' understry- ker behovct av ytterligare personalresurser för samarbetet med landets lokala och regionala museer.

LO, TCO—S och SACO/SR tar upp frågan om a nställn i ngsfor- m e r n a för vissa anställda vid konstmuseerna. TCO—S framhåller att det hos myndigheten finns ett betydande antal tjänstemän som avlönas med inkomstmedel. Åtskilliga av dessa tjänstemän ingår i praktiken i myndig- hetens permanenta organisation. TCO—S förutsätter att samtliga tjänstemän hos myndigheten vid omorganisationcns genomförande behandlas på ett fullt likvärdigt sätt. Det kan enligt SACO/SR inte godtas att personal med

Prop. 1975/76:135 140

mångårig anställning inte ges den trygghet som är självklar inom andra delar av statsförvaltningen. Sådana visstidstjänster. som innehafts av en anställd under en följd av år. måste permanentas. Även LO anser att man måste se över anställningsformerna för vissa av de anställda vid museerna.

Statens persona/nämnd erinrar om arkivarbetarnas situation. Det är t. ex. inte ovanligt att de i personaladministrativa frågor särbehandlas i förhållande till övrig personal. För att undvika detta är det enligt personalnämndens mening angeläget att cheferna blir medvetna om att deras personalansvar även gäller arkivarbetarna. Statens personalnämnd anser vidare att de för- djupade studier som behövs inom vissa områden också bör omfatta or- ganisation av och innehåll i ett system för personalens medinflytande inom myndigheten. Det bör enligt personalnämnden vara en målsättning att redan från början kunna tillämpa åtminstone vissa medinfiytandeformcr vid den nybildade myndigheten.

Den a n sla g 5 k 0 n st r u k t io n som skisseras i organisationsöversy- ncn innebär enligt RR !" en alltför långtgående reglering. Vidare är det enligt RRV mest ändamålsenligt att ha ett anslag för inköp och utökande av sam- lingarna och ett för den övriga verksamheten vid museerna.

Statens kulturråd anser inte att förvaltningskostnadsanslaget. som är ett förslagsanslag. bör omfatta poster för utställningsverksamhet samt underhåll och ökande av samlingarna. Behovet av medel för utställningar och övrig utåtriktad verksamhet samt för underhåll och ökande av samlingarna varierar under olika är. Hushållningen med dessa medel bör enligt kulturrådet un- derlättas. De bör därför utgå från ett reservationsanslag. En .viss del av anslaget bör kunna disponeras av styrelsen för att bilda en flexibel reserv.

Statens kulturråd framhåller vidare att ansvaret för budgetförslag från NUNSKU hittills i praktiken kommit att åvila chefen för nationalmuseet. [ avvaktan på att frågan om NUNSKU:s ställning utretts bör enligt kul- turrådet styrelsen för statens konstmuseer ha ett ansvar för NUNSKUzs anslagsframställning. Medlen till NUNSKU bör dock tills vidare liksom hittills föras upp under ett eget anslag.

Statskontoret tillstyrker fortsatta studier och utrednings— insatser inom de problemområden som organisationskommittén upp- märksammat i betänkandet och som behandlats i Statskontorets rapport om statens konstmuseer. RR V anser det väsentligt att ett fortsatt utred- ningsarbete inom den nya organisationen kommer till stånd. Statens kulturråd finner det också viktigt att den nya styrelsen fortlöpande granskar de or- ganisatoriska förhållandena och efter hand genomför sådana ändringar som fordras för att lösa de nya uppgifter som blir aktuella i framtiden. Statens konstråd påpekar att åtskilliga av de problemområden som bör uppmärk- sammas nära sammanhänger med konstrådets nuvarande och framtida kompetens- och verksamhetsområde.

I likhet med organisationskommittén förordar statskontoret en översyn av mål och uppgifter för den tillsynsverksamhet som nu ankommer på

Prop. 1975/76:135 l4l

nationalmuseet. Statens konstråd understryker att en sådan översyn bl. a. bör syfta till en utbyggd samverkan mellan central och regional nivå vad gäller tillsyn. dokumentation och vård och att därvid förutsättningarna att ge länsmuseerna eller motsvarande regionalt verkande konstmuseer en ökad betydelse inom detta verksamhetsområde bör ägnas särskild uppmärksam- het. Föreningen Sveriges landsantikvarier anför liknande synpunkter.

Särskilt viktigt är det enligt statens kulturråd att styrelsen för konstmu- seerna följer konstlivets utveckling utanför Stockholmsregionen och vidtar de åtgärder som fordras för att man skall kunna ge ett gott stöd till bl. a. de regionala museerna. Kulturrådet förutsätter dessutom att en översyn görs av NUNSKU:s och statens konstråds uppgifter och organisation i för- hållande till statens konstmuseer.

Med hänsyn till att organisationskommittén i mycket liten utsträckning diskuterat behovet av fortsatt utveckling och förändring av den personal- administrativa verksamheten, föreslår statens personalnämnd att man inom förvaltningsenheten med prioritet startar ett arbete för att ta fram planer för utveckling av den egna personaladministrationen.

Prop. 1975/76:135 142

7. Riksutställningar

7.1. Bakgrund och nuläge

l direktiven till MUS 65 uppdrog dåvarande chefen för ecklesiastikde- partementet åt MUS 65 att utreda möjligheten att stimulera det lokala kul- turlivet genom utveckling av vandringsutställningen. Parallellt med utred- ningsarbetet skulle en fö r s ö k 5 v e r k 5 a m h et med utställningar på riksplanet bedrivas. ] direktivet. betonades att allmänheten borde få bättre möjligheter att komma i kontakt med museernas föremålsbestånd. Vid sidan av en ökad och mer differentierad utställningsverksamhet skulle en väl planerad upplysningsverksamhet, lämpad för olika publikkategorier. komma till stånd. För att verksamheten skulle nå största möjliga effekt rekom- menderades en samordning av befintliga resurser i samarbete med skilda institutioner, museer och konstbildningsorganisationer. Bland särskilt an- gelägna målgrupper angavs eleverna i det kommunala skolväsendet och i folkhögskolorna samt folkbildnings- och ungdomsorganisationerna.

Försöksverksamheten med riksutställningar inleddes hösten 1965 med MUS 65 som styrelse. l enlighet med anvisningarna i direktiven skedde år 1967 ett samgående mellan försöksverksamheten och Riksförbundet för bildande konst samt Föreningen Konst i skolan. Det avtal som tecknades innebar att föreningarna skulle behålla sin identitet med möjlighet att återta ställningen som självständiga organisationer. Samarbetsavtalet innebar vida- re att ett gemensamt arbetsutskott med representanter för MUS 65 och de båda föreningarna bildades. Arbetsutskottet har i praktiken kommit att fungera som styrelse för Riksutställningar. MUS 65:s ordförande är också ordförande i arbetsutskottet. Den direkta ledningen av försöksverksamheten har en ledamot i MUS 65 svarat för i egenskap av verkställande direktör.

Riksutställningars inre orga nisation bygger på de olika delarna i verksamheten. Det finns en avdelning för produktion. en för distribution och en för administration samt en uppföljningsenhet. vidare finns ett in- formationscentrum för offentlig konst. F.n. är ca 55 personer sysselsatta i verksamheten. Medel för driften av verksamheten har efter årliga an- slagsframställningar från MUS 65 anvisats ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Statsbidraget till Riksutställningar uppgår budgetåret 1975/76 till 6,1 milj. kr. Dessutom erhöll verksamheten år 1969 ett särskilt förlagskapital om 485000 kr. för att främst användas för serieproduktion av utställningar för försäljning. Riksutställningar har utöver statsbidraget haft vissa intäkter såsom distributionsbidrag. uppdragsverksamhet och med- lemsavgifter. Budgetåret 1974/"75 uppgår dessa till 1.1 milj. kr.

Under försöksperioden har ve r k 5 a m h e t e n s i n n e h å ll vidgats samtidigt som antalet samarbe'tsparter och målgrupper ökats.

Utställningsaktiviteterna har framför allt varit inriktade på skolor. folk- bildningsorganisationer, bibliotek. kulturnämnder. museer och konsthallar samt organisationer inom Riksförbundet för bildande konst och Föreningen Konst i skolan.

Prop. 1975/762135 143

För att underlätta möjligheterna att visa museernas material för en större allmänhet har särskilt medgivande lämnats åt MUS 65 att inom vida gränser få använda material från de statliga museerna. Samarbetet med museerna innebär ofta att man gemensamt arbetar fram utställningens innehåll. Det kan också innebära att Riksutställningar distribuerar en utställning. som helt framställts av t.ex. ett länsmuseum.

För att tillgodose skolans behov har under försökstiden varierande ut- ställningsformer och distributionsvägar använts. Vid samgåendet med Riks- utställningar år 1967 medförde Föreningen Konst i skolan 112 utställningar. vilka ännu år 1974 utgjorde nära hälften av Riksutställningars utbud.

Under försökstiden har Riksutställningar svarat för en ständigt ökande produktion av mindre utställningar och utställningspaket. som tillkommit på beställning av enskilda studieförbund. Dessa har i stor utsträckning själva svarat för turnéplanering, transport, lokalanskaffning m. rn.

Konstutställningsverksamheten utanför skolans område har syftat dels till att förse medlemmarna i Riksförbundet för bildande konst med utställ- ningar. dels till att nå nya målgrupper.

År 1968 inleddes i Skellefteå en regional verksamhet. De första åren låg tonvikten på utvecklingsarbete med utställningen som läromedel i samarbete med SÖ och den lokala skolmyndigheten. Under åren 1970—1973 har Riks- utställningar bedrivit experiment med uppsökande verksamhet i Skellefteå kommun i samarbete med kommunen. Skellefteå museum, biblioteket, olika studieförbund samt Riksteatern och Rikskonserter. Verksamhetens huvud- mål har varit att finna metoder och former för att ge människor resurser att själva uttrycka sig med utställningsmediet. Sedan verksamheten i Skel- lefteå upphört fortsätter Riksutställningar detta arbetssätt i olika delar av landet.

Riksutställningar har under försöksverksamheten experimenterat med TV, film och diabilder. Samarbete har ägt rum med Sveriges Radio och TRU.

Riksutställningar har vidare haft omfattande internationella kontakter. genom bl. a. studiebesök av museitjänstemän. kulturpolitiker och andra. På det nordiska planet har Riksutställningar haft kontinuerliga kontakter. inte minst i form av utställningsutbyte. Dessa kontakter har ytterligare in- tensifierats genom bildandet av Nordiska utställningsrådet. vars sekretariat försöksvis varit förlagt till Riksutställningar.

7.2. MUS 65

MUS 65 föreslår att den framtida riksutställningsverksamheten skall be- drivas inom ramen för ett institut. benämnt Institutet för riksutställningar. eller enbart Riksutställningar. Institutet föreslås bli organiserat som en st i ft e l s e under ledning av en styrelse bestående av nio ledamöter. Ord- föranden liksom organisationens direktör bör utses av regeringen. Styrelsens övriga ledamöter bör utses av statens kulturråd. Mandattiden för ledamö-

Prop. 1975/76:135 144

terna föreslås bli tre år med möjlighet till förlängning en gång. Direktören bör förordnas för högst fem år och kunna omförordnas. Institutets styrelse bör avgöra frågor av övergripande art. Riksutställningar bör i samband med permanentningen överta de utställningsaktiviteter som ursprungligen be- drivits av Föreningen Konst i skolan och Riksförbundet för bildande konst.

MUS 65 föreslår en viss förändring av den nuvarande inre organisationen. Vid sidan av de två större nuvarande avdelningarna för produktion och distribution föreslås en särskild teknisk avdelning. en service- och förvalt- ningsavdelning samt en planeringsgrupp. Informationseentrum för offentlig konst föreslås bli överflyttat till statens konstråd. Det framlagda förslaget innebär en personalorganisation på 83 personer.

De hittillsvarande principerna för kostnadstäckning. som innebär. att de huvudsakliga k 0 s t n a d e r n 3 skall täckas med statsmedel och att endast vissa marginella kostnader bör bestridas genom avgifter föreslås bibehållas oförändrade. MUS 65 föreslår att ett statligt driftbidrag om ca 9,25 milj. kr. ställs till verksamhetens förfogande för budgetåret 1975/76 (1973 års löner). Förslaget innebär förstärkningar inom alla sektorer. men med speciell tyngdpunkt på distributionssidan. Ett belopp om 1 milj. kr. föreslås vidare som förlagsmedel.

MUS 65 konstaterar att flera museer liksom bl.a. fackliga, ideella och andra organisationer, som har intresse av att utnyttja utställningsmediet i informativt eller opinionsbildande syfte. saknar resurser till detta. Riks- utställningar föreslås få ett huvudansvar för verksamheten med vandrings- utställningar.

1 enlighet med principen att det material som utgår från Riksutställningar bör vara ett komplement till verksamheten på det lokala och regionala planet anser MUS 65 att p 1 a n e ri n g e n av verksamheten framför allt bör grundas på resultaten av de kartläggningar och de bedömningar, som görs på dessa nivåer. Krav och anspråk från primär- och landstingskommunernas sida bör tillmätas stor betydelse i Riksutställningars planering. Kontakterna med bl.a. folkbildningsorganisationerna, skolans olika organ, liksom med mu- seerna och biblioteken är också betydelsefulla. MUS 65 föreslår att en särskild planeringsgrupp inrättas inom Riksutställningar för dessa frågor. Under för- söksperioden har vetenskapliga undersökningar av publik och publikvanor varit till värdefull hjälp för vcrksamhetsplaneringen. Enligt MUS 65 bör sådana undersökningar bedrivas även i fortsättningen. Riksutställningars planering bör dokumenteras bl.a. i de förslag till anslagsäskanden, som årligen inges till regeringen.

Riksutställningars prod u k t. i en bör enligt MUS 65 i princip kunna omfatta alla slags utställningar och alla ämnesområden. Riksutställningar bör vara en institution för service till organ och grupper. som vill använda sig av utställningsmediet men inte själva förfogar över en produktionsap— parat. Vidare bör Riksutställningar svara för de utställningar, som inte kom- mer till genom andra institutioners initiativ. Riksutställningars produktion

Prop. 1975/76:15 145

bör även till viss del avse utställningar som syftar till att utveckla utställ- ningsmediets möjligheter idémässigt eller tekniskt.

MUS 65 anser att Riksutställningars tjänster bör kunna utnyttjas av organ av olika karaktär. Det bör således vara möjligt att producera utställningar såväl för statliga institutioner och myndigheter som för politiska samman- slutningar och andra föreningar och grupper av medborgare.

Konstsektorn bör även i framtiden få ett betydande utrymme i Riks- utställningars verksamhet. Konstföreningarna bör få tillfälle att genom sub- skription få tillgång till utställningar av främst aktuell svensk konst.

De försök med uppsökande verksamhet som bedrivits i Skellefteå under åren 1970—1973 anser MUS 65 värdefulla. Verksamhet av denna art behöver fortsätta i ökad skala.

En viktig del av Riksutställningars verksamhet är att d i stri b uera utställningar. Vid distributionen av utställningar, som producerats av andra organ är det viktigt att Riksutställningar kan ta hänsyn till dessas synpunkter och önskemål rörande uppläggning och genomförande av utställningarnas turnerande. Ansvaret för att utforma aktiverande komplement till utställ- ningarna bör i första hand åvila de organ, som står som mottagare av ut- ställningarna. Riksutställningar bör dock underlätta denna verksamhet.

MUS 65 betraktar utgivningen och distributionen av mångfaldigade ut- ställningar som en viktig väg att vidga utställningarnas användningsområde. En ökad satsning på förlagsprodukter är således angelägen.

Riksutställningar föreslås vidare ha möjlighet och resurser att producera bl.a. film, videoband. ljudupptagningar och diabilder. En central för au- divisuellt material bör inrättas inom ramen för den te k n is k 3 verksam- heten som ett stöd för den egna utställningsverksamheten.

MUS 65 anser att Riksutställningar bör ha a n s v a ret fö r att i n n e h ål let i de informerande eller kunskapsförmedlande utställning- arna motsvarar kraven på en saklig och samvetsgrann framställning. Ytterst vilar detta ansvar på styrelsen. Vad som uttalas i debattutställningar, som behandlar kontroversiella samhälls- och kulturfrågor kan inte anses vara en åsikt som under alla omständigheter delas av Riksutställningars styrelse. Styrelsens ansvar för innehållet i utställningar av denna typ bör vara be- gränsat till att omfatta den rent rättsliga aspekten. För de allmänna åsikter som framförs. bör ansvaret vila på den, som fått i uppdrag att utarbeta utställningen.

7.3. Remissyttranden

7.3.1. Allmänna synpunkter

Några remissinstanser redovisar allmänna bedömningar av fö r s ö k 5 v e r k 5 a m h e t e n med riksutställningar. Dessa är till över- vägande delen positiva. Statens kulturråd anser att verksamheten har tillfört en viktig ny dimension till kulturlivet och bidragit till en allmän stimulans 10 Riksdagen [975/ 76. I saml. Nr [35

Prop. 1975/76: 135 146

för musei- och utställningsväsendet. Riksutställningar har gjort viktiga in- satser på områden som inget museum haft ansvar för och prövat skilda typer av samordnade arrangemang. Riksteatern har funnit Riksutställningars verksamhet ytterst angelägen, inte bara då organisationerna samarbetat. Verksamheten i stort har betytt nya landvinningar i sättet att på ett över- skådligt och enkelt sätt informera nya grupper i många intressanta ämnen.

Ett stort antal remissinstanser diskuterar R i k 5 u t 5 t ä I 1 n i n g a rs ro 1 l i landets utställningsverksamhet. Man noterar att utredningen ägnat en helt övervägande del av utrymmet åt Riksutställningars egen verksamhet och därigenom bristfälligt redovisat övrig utställningsverksamhet. Detta framhålls främst från museihåll. Föreningen Sveriges landsantikvarie/' finner betänkandet ofullständigt också därför att utredningen underlåtit att ana- lysera den kritik som under försöksperioden riktats mot Riksutställningar.

Utredningen kritiseras från fiera håll, bl. a. av statens kulturråd. LO, Konst- främjandet. Fo/kparkernas centralorganisation. KF och ABF . för att den inte tillräckligt behandlat de övergripande målen för Riksutställningars verk- samhet.

Många remissinstanser tar upp utredningens resonemang och förslag be- träffande ansvars- och resursfördelningen inom utställningsområdet och sär- skilt då de centraliseringstendenser man tycker sig utläsa i dessa. Några instanser understryker att Riksutställningar bör få ett huvudansvar för verk- samheten med vandringsutställningar. Till dem hör Svenska kommun/ör- bundet och KF.

Statskontoret framhåller att utredningens formulering av Riksutställning- ars uppgifter kan skapa motsättningar i frågan om rolluppfattning och an- svarsfördelning mellan Riksutställningar och museerna. främst på det re- gionala planet. Även RRV föreslår med ett likartat resonemang ytterligare överväganden för att precisera på vilka områden Riksutställningar skall ges en ledande funktion resp. en servicefunktion gentemot museerna. RRV uttalar att det inte anser de funktioner som med fördel kan ordnas centralt motivera ett organ av den föreslagna omfattningen.

Statens kulturråd finner frågorna om ansvarsfördelning mellan stat. kom- mun och organisationsliv samt mellan Riksutställningar och de statliga mu- seerna vara otillräckligt belysta. Rådet ser en förstärkning av länsmuseiorganisationen som den mest angelägna uppgiften inom musei- och utställningsområdet. och menar att både Riksutställningar och de statliga museerna har ansvar för verksamheten med vandringsutställningar. Riks- utställningars uppgift bör definieras som komplettering av utställningsverk- samheten i landet.

Om utställningsproduktionen och ansvaret för utställningsverksamheten koncentreras till Riksutställningar försvåras enligt Föreningen Sveriges lantis- antikvarier och Svenska tnusei/öreningen möjligheterna att tillgodose kraven på bl.a. decentralisering. samordning och differentiering. Det blir också svå- rare att undvika ett åsiktsmonopol. Riksutställningar bör vara ett komplet-

Prop. 1975/762135 .. , 147

terande serviceorgan med endast sådana funktioner som inte bättre och effektivare kan fullgöras av andra organ. Enligt museiföreningen bör hu- vudansvaret för verksamheten med vandringsutställningar delas mellan Riksutställningar. de större centralmuseerna och regionmuseerna. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. riksantikvarieämbetet och statens historiska mttseum och ett stort antal museer.

Bland de remissinstanser utanför museiområdet som uttalar sig mot vad man anser vara centraliseringstendenser i utredningens förslag. ofta med hänvisning till kulturrådets principiella målsättning om ett decentraliserat kulturutbud. märks vidare/lera kommuner. SACO och Sveriges allmänna hi- blioteks/t'irening.

Från folkrörelsehåll LO. Konstfrämjandet. Folkparkernas centra/organi- sation och ABF framförs starka krav på att Riksutställningar i större ut- sträckning än vad utredningen föreslagit bör utformas som ett serviceorgan för organisationslivet. ABF anser att mottagargrupperna borde ha givits ett helt annat inflytande än vad den föreslagna modellen för Riksutställningar ger möjlighet till. Statens kulturråd. TCO och KF betonar organisationernas och studieförbundens möjligheter att nå nya publikgrupper.

Flera remissyttranden har gått in närmare på utställningens användning inom folkbildningsarbetet och ett par instanser berör även folkhögskolornas roll. SÖ, S:t Eriks-folkhögskola och Folkbi/dnings/örbundet finner att erfaren- heterna visar att utställningsmediet fungerar mest effektivt då utställningar integreras i pedagogiska projekt med möjligheter till bearbetning av stoffet. Folkbildningsförbundet understryker vikten av att Riksutställningar bidrar till möjligheterna att redovisa studieförbundens cirkelstudier i utställnings- form. Föreningen Sveriges Iandsantikvarier, statskontoret och RR V ifrågasätter om en centralisering av verksamheten med vandringsutställningar är till fördel vid kontakten med folkbildningsverksamhcten.

Några remissinstanser uppehåller sig vid utställningsmediets betydelse för skolan. Erfarenheterna av utställningar som läromedel från försöken i Skellefteå betecknar SÖ som värdefulla och styrelsen vill peka på utställ- ningens stora möjligheter att fungera som stöd för samverkan mellan skolans ämnen. Enligt Föreningen Sveriges landsantikvarie/' bör den största satsningen på skolan göras via regionala och lokala museer.

Statens naturvårdsverk och AMS betonar myndigheternas behov av service från Riksutställningar. Folkparkernas centralorganisation däremot framhåller att samhällets organ inte bör få ta i anspråk avgörande delar av Riksut- ställningars resurser. För att man skall kunna komma till rätta med sned- fördelningen i kulturutbudet anser LO att det löpande planerings- och bud- getarbetet måste utgå från klara prioriteringar av de missgynnade grupperna. främst bland de vuxna. Även statens kulturråd betonar att utställningsmediet inte får förbehållas institutionerna.

KRO påpekar att konstnärernas andel av försöksverksamhetens budget varit blygsam och föreslår att en särskild konstsektor inrättas som får ansvar

Prop. 1975/76:135 148

för bl.a. vandringsutställningar av konst samt för de idé- och temautställ— ningar där konstnärlig medverkan är nödvändig. Liknande förslag f ramläggs av K onstnärscentrum.

7.3.2. Produktionsverksamhet

Många remissinstanser delar uppfattningen att en huvuduppgift för Riks- utställningar är att p r o d u c e r a utställningar för sådana organ och grupper. som inte själva förfogar över en produktionsapparat.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska musej/öreningen framhåller att detta särskilt gäller samhällsinforrnativa utställningar från statliga myn- digheter och institutioner,och att produktionen huvudsakligen bör ske inom ramen för myndighetens informationsanslag. Folkparkernas centralorganisa- tion fäster särskilt avseende vid att Riksutställningars produktionskapacitet kan utnyttjas för folkrörelser och studieförbund på gynnsamma ekonomiska villkor. Konstfrämjandet menar att om Riksutställningar huvudsakligen skall ställa sina produktionsresurser till förfogande för andra produktionsinriktade organ, kommer det att få svårt att inrikta verksamheten efter behov hos avnämargrupperna. ABF fruktar att om beställarens inflytande på produk- tionen får bero av dennes egna resurser. kommer många som annars velat använda Riksutställningar att avstå från detta.

Ett stort antal institutioner och organisationer på museiområdet samt bl. 8. Stockholms kommun och SACO understryker att utställningsproduktion i för- sta hand är en angelägenhet för museerna. Bl. a. naturhistoriska riksmuseet framhåller att det inte är ändamålsenligt att Riksutställningar producerar egna utställningar inom de större museernas ämnesområden. Föremål och sakkunskap finns redan på museet. och produktion genom Riksutställningar innebär endast en fördyring.

Från många håll betonas att en reell decentralisering av pro- d u k tio n e n måste eftersträvas. Flera instanser påpekar att bl. a. utred- ningens undersökningar visat, att det framför allt är utställningar med lokal anknytning som lockar ny publik. Om en produktion som är resultat av centrala initiativ får dominera. innebär detta enligt SÖ stor risk för ett passivt mottagande. Produktion på lokal nivå bör därför stödjas. Riksantikvarie- ämbetet och statens historiska museum och KRO finner det angeläget att länsmuseerna ges statsmedel för produktion av utställningar som i första hand vänder sig till länets invånare. Dessutom bör centralmuseerna erhålla medel för produktion av vandringsutställningar.

Sveriges allmänna bib/ioteks/örening framhåller liksom Norrköpings kommun och biblioteksnämnden i Lund att biblioteken bör kunna få produktionsstöd för utställningar. särskilt sådana av lokalt intresse.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. nationalmuseet. Nor- diska museet. Stockholms kommun. SA CO, Föreningen Sveriges landsantikvarier— och Svenska musejkjreningen anser att en del av de för Riksutställningar

Prop. 1975/76: l35 ' ' 149

föreslagna produktionsmedlen i stället bör tillföras ett särskilt anslag för utställningsproduktion, som disponeras av statens kulturråd. Även statens kulturråd för fram tanken på ett för museiväsendet gemensamt anslag för vandringsutställningar, fördelat av kulturrådet. och avsett att möjliggöra för de mindre statliga museerna att delta i verksamheten.

Betydelsen av utv e e k l i n g 5 v e r k 5 a m h et på utställningsområdet betonas av några instanser. De anställda vid Riksutställningar menar att ut- vecklingsarbete givetvis kan ske inom ramen för olika samarbetsprojekt. men att det även är viktigt att Riksutställningar får särskilda resurser för sådant arbete. Folkbildningsförbundet anser det viktigt att experimentverk- samheten ges tillräckliga resurser. och att den bedrivs i nära samarbete med folkbildningsarbetet och skolan.

Statens kulturråd framhåller liksom statens sjöhistoriska museum, Malmö kommun och flera länsmuseer betydelsen av basutställningar som kan komp- letteras med lokalt material.

De flesta remissinstanserna framför inga invändningar mot integrationen av Riksförbundet för bildande konst och Föreningen Konst i skolan i Riks- utställningar. Riks/örbundetlör bildande konst önskar en garanti för att mäng— den konstutställningar och anslagen till dessa hålls på en viss nivå. Bl. a. SÖ och Föreningen Konst i skolan understryker det angelägna i att Riks- utställningar kan ge konstutställningar för skolan ett betydande utrymme.

Några remissinstanser behandlar frågor rörande förhållandet till Sve - riges Radio och TRU. Betydelsen av samarbete med dessa in- stitutioner betonas bl.a. av SÖ. Varbergs museum och Folkparkernas cen- tralorganisation. Sveriges allmänna biblioteksförening önskar ett vidgat sam- arbete och understryker liksom Tekniska museet. Musikaliska akademien och Föreningertjör undervisning och in/ormation vid svenska museer vikten av att bl.a. radio- och TV—inslag i högre grad skulle kunna friköpas.

7.3.3. Distributionsverksamhet

De remissinstanser som närmare behandlar Riksutställningars d i st ri - b ut io n s fu n k t io n är eniga om att organisationen utöver distributionen av de egna utställningarna har viktiga uppgifter att fylla regionalt. Många framhåller emellertid samtidigt att Riksutställningars regionala uppgifter bör vara begränsade.

Grundförutsättningen för Riksutställningars distributionsverksamhet åt andra producenter bör enligt Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiföreningen vara, att distributionen inte kan genomföras billigare på annat sätt. Landsantikvarieföreningen anser liksom Jämtlands läns museum och Stockholms kommun att Riksutställningar bör ha skyldighet att distri- buera en utställning om ett visst antal mottagare. t. ex. fem. anmält intresse. Distributionsskyldigheten måste förenas med regeln att Riksutställningar inte skall kunna påverka utställningens innehåll och form.

Prop. 1975/76:135 150

Föreningen Sveriges landsantikvarier hävdar att en samordning av det lokala utbudet är nödvändig och att länsmuseerna eller motsvarande organ därför bör ha ett huvudansvar för utställningsdistributionen på länsplanet. Utställ- ningar som producerats för centrala organisationer på riksplanet bör dock kunna distribueras direkt till dessas lokalorgan.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och/lera länsmuseer påpekar att Riks- utställningar bör ha ansvaret för förvärv av internationella utställningar efter samråd med landets museer.

Några remissinstanser betonar allmänt informationens betydelse inom verksamheten med vandringsutställningar. Norrbotten.; museum ifrågasätter en viss omfördelning av tillgängliga resurser från produktions- och distri- butionskostnader till information och programverksamhet.

Vikten av programaktiviteter i anslutning till utställningar berörs i flera remissyttranden. Naturhistoriska riksmuseet betonar starkt att programverk- samheten alltid bör bedrivas i nära samarbete med lokala instanser. och att producenten redan på ett tidigt stadium bör kontakta lokala organisa- tioner.

LO och KF understryker att kontakt bör tas med viktiga avnämargruppers organisationer innan produktionen av en utställning påbörjas. Även Konst- _/'rärnjandet. Folkparkernas centra/onganisation och ABF betonar att kontak- terna med utställningarnas avnämare är viktig.

Föreningen Sveriges Iandsantikvarier och Svenska museiföreningen framhåller att u p p 5 ö k 3 n d e v e r k 5 a mh et bör förläggas till länsmuseerna. Sri/'- telsen Sveriges arkitekturmuseum framhåller att tyngdpunkten i Riksutställ- ningars framtida verksamhet bör läggas på stimulans till lokala utställnings- aktiviteter och hjälp vid genomförandet av dessa.

Utredningen behandlar i anslutning till distributionsfrågorna framställning och distribution av trycksaker. serietillverkade utställ- ningar Och reproducerat natur- och kulturhistoriska material.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Förenirtgenför undervisning och in- _lörmation vid svenska mttseer delar i stort utredningens uppfattning att Riks- utställningar bör bedriva verksa rnhet på detta område. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum påtalar museernas behov av förlagsmedel. när- mast för utgivning av populära trycksaker. Föreningen Konstiskolan är positiv till satsningen på serietillverkade utställningar som kan ge möjlighet till speciellt stimulerande pedagogiska hjälpmedel för skolan.

Behovet av ett d 0 k u m e n tat io n s 0 r g a n på utställningsområdet tas upp i ett flertal remissyttranden. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, statens kulturråd. Lunds konstnämnd. SA CO. Landsantikvarieorgani- sationernas samarbetsråd. Föreningen för ttndervisning och information vid svenska museer, Svenska slöjd/öreningen och/lera länsmuseer föreslår att vid Riksutställningar inrättas ett centralt arkiv med uppgift att dokumentera de utställningar som ordnas i landet.

Prop. 1975/76:135 l51

7.3.4. Teknisk verksam/tet

Framför allt från museihåll. bl. a. Föreningen Sveriges Iandsantikvarier och Svenska museiföreningen. framhålls Riksutställningars c e n t ra | a te k - n is k a s e r v i ce fu n kt io n för museer. skola och folkbildning m.m.

Riksantikvariec'imbetet och statens historiska museum understryker att Riks- utställningar bör kunna åta sig uppgifter för museerna vid uppbyggnad både av basutställningar och tillfälliga utställningar. Svenska kommun/örbundet och Sveriges allmänna biblioteksförening påtalar behovet av central utlåning av olika slags kvalificerade utställningsanordningar. Enligt Skellefteå kommun borde Riksutställningar kunna ha distributionsmaterial till uthyrning för regionalt och lokalt producerade utställningar. Från flera håll betonas särskilt försöks- och utvecklingsarbetet inom den tekniska verksamheten. Natur- historiska riksmuseetframhåller att utprovning av teknisk apparatur och utex- perimenterande av förpackningsmetoder skulle kunna ske centralt.

A V - v e r k 5 a m h e t. Flera uttalar sig allmänt om behovet av central AV-service. Beträffande tanken på en AV-central vid Riksutställningar är meningarna delade.

Bl. a. statens kulturråd. Svenska kommunförbundet. Varbergs museum. Mtt- sikaliska akaderniert och Svenska musej/öreningen stöder förslaget om en AV- central. Kulturrådet framhåller dock att en mer omfattande utvecklings- verksamhet skulle kräva stora ekonomiska insatser och bör läggas på ett annat organ.

Svenska musei/öreningen påpekar att Riksutställningars AV-verksamhet inte får innebära att museer. som vill skapa egna möjligheter för sådan verk- samhet. fråntas ekonomiskt stöd. Utredningen angående den-fortsatta verksam- heten rrted radio och television inom utbildningsväsendet instämmer i att Riksut- ställningar bör ha vissa egna produktionsresurser men betonar att vissa upp- gifter bör utföras hos andra produktionsenheter. Konstfrämjandet finner det rimligt att visst AV-material framställs i samarbete mellan organisationer och Riksutställningar. Svenska]i/minstitutet understryker den rörliga bildens stora betydelse inom utställningsområdet men är tveksamt till särskilda pro- duktions- och distributionsresurser inom Riksutställningar för film och videogram. Enligt Tekniska museets åsikt har redan etablerade organ och institutioner inom AV-sektorn tillräcklig kapacitet för att betjäna museerna. Även ABF tar avstånd från produktion inom Riksutställningar av audi- visuella hjälpmedel och förordar undersökningar om t. ex. TRU eller Sveriges Radio kan sköta uppgiften.

Rikskonserter anser resurser för ett fortsatt och utbyggt samarbete med Riksutställningar i mediautvecklingsfrågor vara viktiga.

7.3.5. Planering

Statens kulturråd understryker vikten av en förstärkt p 1 a n e r i n g 5 - f'u n k t io n inom Riksutställningar. Planeringen måste vara långsiktig men

Prop. 1975/76: 135 l52

det bör också finnas beredskap för snabba insatser. Utställningarna bör kunna fungera som inlägg i den aktuella samhällsdebatten.

Rikskonserter och Riksteatern anser det vara av stor vikt att en gemensam grundläggande långtidsplancring för ”de tre Rzen” kan göras.

Frågan om olika institutioners och gruppers möjligheter till inflytande på Riksutställningars planering har kommenterats av många remissinstanser.

LO, Konstfrämjandet, Folkbildningsförbundet, Folkparkernas centralorgani- sation. KF, ABF . Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan och de an— ställda vid Riksutställningar reagerar mot att krav från landsting och kom- muner av utredningen tillmäts en starkt styrande roll och framhäver i stället folkrörelser, studieförbund och andra organisationer som primära kontakt- organ.

Beträffande planeringen av produktionen för skolorna förutsätter SÖ att även länsskolnämnderna beaktas som viktiga kontaktorgan och fäster upp- märksamheten på vissa grupper med särskilda behov. Särskilda insatser be— hövs bl. a. på vårdinstitutioner och för språkliga minoriteter. Statens invand- rarverk tar upp behovet av utställningar med anknytning till invandrare.

Flera remissinstanser vill ge Riksutställningar i uppgift att. eventuellt i samarbete med centralmuseerna, handha eller organisera U 1 b i l (1 n i n g i utställningsteknik m. m. Till dessa hör konstfackskolan. några länsmuseer, Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd, Föreningen Sveriges landsanti- kvarier. Svenska museiföreningen. Svenska riksteatern och Svenska slöjd/ör- eningen. Västerbottens museum betraktar Riksutställningar som den naturliga platsen för gemensam central för utställnings- och museipedagogik och för utbildning av utställningskonsulenter. Enligt de anställda vid Riksutställningar har institutionen visat sig vara en. naturlig plats för såväl intern som extern utbildning på utställningsområdet.

7.3.6. Organisation

Ett stort antal synpunkter har lämnats på sty relse ns sammansätt- ning, mandattid och arbetsuppgifter. Från institutions- och organisationshåll framhålls vikten av att den egna verksamheten blir representerad.

Ett antal remissinstanser instämmer i förslaget om stiftelseform for Riksutställningar. däribland statskontoret. RR V. statens kulturråd och Landstingsförbundet. KF är positivt under förutsättning att mottagargrup- perna fårtillräckligt inflytande och KRO om organisationen blir representerad i styrelsen. LO. Konstfrämjandet. Folkparkernas centralorganisation. Folkets husföreningarnas riksorganisation. Svenska riksteatern. ABF och Unga örnar ställer sig tveksamma eller avvisande till stiftelseformen därför att den inte anses garantera ett rimligt avnämarinfiytande.

Flera remissinstanser understryker vikten av att offentlighetsprincipen tillämpas för stiftelsen. Kammarkollegiet, statskontoret, naturhistoriska riks-

Prop. 1975/76:135 . 153

museet och Svenska museiföreningen påpekar att bestämmelserna i detta hän- seende inte intagits i det framlagda stadgeförslaget.

Remissinstanserna har även lämnat synpunkter på ett antal 0 l i k a o r - ganisationsfrågor.

Riksutställningars inre organisation bör enligt statens kttltttrråd beslutas av organisationens styrelse och inte av regeringen. Kulturrådet ser dock positivt på inrättande av en planeringsgrupp. Planeringsgruppens värde be- tonas av etnografiska museet och styrelsen för Skoklosters slott. SIDA anser att man för att undvika kompetenstvister och för att skapa en klarare an- svarsfördelning bör göra planeringsgruppen antingen till ett stabsorgan inom chefens kansli eller till en självständig avdelning med egna tjänstemän. De anställda vid Riksutställningar finner att planeringsgruppen kan tänkas bli identisk med direktionen och anser att en precisering senare måste ske.

Några remissinstanser tar ställning till förslaget om överflyttande av i n - formationscentrum för offentlig konst till statens konst- råd. Statens konstråd och Svenska kommunförbundet är positiva till förslaget. Kommunförbundet framhåller att informationscentrum är föga känt i kom- munerna. varför bättre information om dess verksamhet behövs.

Statens sjöhistoriska museum anser att frågan om ett arkiv för offentlig konst behöver utredas närmare.

Konstnärscentrum anser att en samordning av informationscentrums och Konstnärscentrums bildarkiv vore mycket fördelaktig.

Olika p e rs o n al fr å g 0 r behandlas i ett antal yttranden. Statens konstråd anser den föreslagna personalförstärkningen på konst- området tillräcklig endast om tillfällig personal och konsulter anlitas i ökad omfattning. Enligt KRO bör anslaget för tillfälligt anlitad arbetskraft uppgå till minst hälften av de föreslagna utgifterna för fast anställd personal och styrelsearvoden. Organisationen framhåller också liksom Föreningen Konst i skolan och Riksförbundet/ör bildande konst betydelsen av de två föreslagna nya intendentstjänsterna för produktion av konstutställningar. bl. a. till sko- lorna.

Konstfrämjandet och ABF finner den föreslagna k 0 st n a d 5 ra m e n för Riksutställningars verksamhet rimlig. Flera museer är positiva till utök- ningen endast under förutsättning att en behövlig satsning på museiväsendet inte berörs. Statens kulturråd ser det inte som möjligt att bl. a. mot bakgrund av väntade reformer på museiområdet räkna med en omedelbar utökning av Riksutställningars verksamhet av föreslagen omfattning. Riksutställning- ar bör få en ändamålsinriktad budget av samma typ som Rikskonserter.

RR V har inga invändningar mot att Riksutställningar ges särskilda för- lagsmedel. men anser att medlen bör särredovisas i den interna redovis- ningen och att bestämmelser om deras användning bör utfärdas.

Prop. 1975/76:135 154

7.3.7. Ansvaret/ör utställningar

Flera remissinstanser understryker att rättsläget beträffande a n s v a r et f ö r u ts t ä 1 f n i n g a r måste klarläggas. Naturhistoriska riksmuseet påpekar att även frågan om ansvarsfördelningen vid samproduktion mellan Riks- utställningar och t.ex. ett centralmuseum torde bli aktuell.

Enligt massntedieutredningen kan det inte generellt sägas att det organ som producerar eller förmedlar en utställning bär det straffrättsliga ansvaret. utan detta vilar i princip på gärningsmannen och övriga medverkande enligt allmänna straffrättsliga grundsatser. Beträffande skadeståndsansvar torde ofta Riksutställningar som sådant bli ersättningsskyldigt, ensamt eller till- sammans med den straffrättsligt ansvarige. Utställningar som mångfaldigas i ett stort antal exemplar kan enligt massmedieutredningen falla under tryck- frihetsförordningen eller en kommande massmediegrundlag. Massmedie- utredningen anser att förslaget att viss person ensam skall vara ansvarig för det allmänna innehållet i en utställning kan verka vilseledande och ge intrycket att personens ansvar även är rättsligt. Därför föreslås i stället fö- reskrifter om att den som haft i uppdrag att utarbeta en utställning skall tydligt anges i utställningen eller i samband därmed. Statens kulturråd an- sluter sig till detta förslag.

SÖ. Luleå kommun, Föreningen Konst i sko/art och Studieförbundet Vuxen- skolan understryker att det rättsliga ansvaret för en utställnings innehåll ej bör åvila mottagaren.

Flera remissinstanser instämmer i utredningens åsikt att det allmänna ansvaret för utställningar av polemisk att bör ligga på producenten. Till dessa hör Tekniska museet. statens kulturråd. Sveriges allmänna biblioteks/ör— etting och Studieförbundet Vuxenskolan.

Klys. KRO och Konstnärscentrum anser liksom SÖ att allt ansvar för vad som uttalas i en utställning, även det rättsliga, bör åvila upphovsmannen. Producenten bör enligt statens kulturråd i den nya lagstiftningen ges ett lika självständigt ansvar som ansvarig utgivare av tryckt skrift eller program- ansvarig i radio.

Prop. 1975/76:135 155

8. Regional kulturminnesvård och museiverksamhet 8.1 Nuvarande organisation och rerksatnhetsformer 8.1.1 Den regionala och lokala ktt/tttr'rrtirtnesvårdert

llandsantikvarieorganisationen ingår 24 landsantikvarier. en i varje län. Huvudmän för landsantikvarierna är i flertalet län enskilda organisationer. Enligt kungörelsen (l955:317) angående statsbidrag till av- löningar inom landsantikvarieorganisationen (ändrad senast 19652167) skall landsantikvarien vara riksantikvarieämbetetsl företrädare inom sitt verksam- hetsområde och inför ämbetet ansvara för kulturminnesvården inom länet. Bidraget utgår till avlönande av en landsantikvarie och en amanuens i varje län samt därutöver till en särskild antikvarie på Gotland. Bidraget har fast- ställts till 90 % av lönen till dessa tjänstemän, beräknad efter löneklass F 17. F9 resp. F 13, och utgjorde år 1975 ca 100000 kr. per län (Gotland 150 000 kr.). Landsantikvarien är i alla län utom tre chef för ett länsmuseum (motsvarande).

Det statliga bidraget är förenat med vissa villkor enligt nämnda kungörelse. Huvudmannaorganisationerna är sålunda underkastade riksantikvarieäm- betets inspektion. Ämbetet fastställer även stadgar för huvudmannaorga- nisationerna.

Landsantikvarien har inom sitt område ledningen av den kulturminnes- vårdande verksamheten. Han tar initiativ till och sörjer för att kulturminnena skyddas och bevaras samt svarar för rådgivning i kulturminnesvårdsfrågor. Landsantikvarien är också remissorgan för riksantikvarieämbctet, för vars räkning han fullgör en rad olika uppdrag. Han utför bl.a. arkeologiska och byggnadshistoriska undersökningar, övervakning av vårdarbeten samt kul- turhistorisk kontroll i samband med restaurering av kyrkor, byggnadsminnen och annan kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Landsantikvarien lämnar även sakkunnigutlåtanden åt länsstyrelsen och kommunerna i frågor som rör kulturminnesvården. Han deltar vidare i länsstyrelsens planeringsarbete.

I flertalet län svarar ett lä n 5 m U 5 e u m för den regionala musei- och utställningsverksamheten. Med länsmuseum förstås i det följande ett mu- seum som bedriver en länsomfattande verksamhet och som erhåller bidrag härför från både landsting och kommuner. Begreppet länsmuseum finns dock inte definierat i några statliga eller andra bestämmelser. Särskilda be- stämmelser för inrättande av länsmuseer saknas också.

Länsmuseet i nämnda bemärkelse finns i 19 län. Med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och till pågående utredningsarbete i Göteborgs och Bohus län och i Gävleborgs län kan även museerna i Uddevalla och Gävle komma att betraktas som länsmuseer. ! Stockholms. Kristianstads och Mål- möhus län saknas länsmuseum.

lMed riksantikvarieämbctet förstås i denna beskrivning myndigheten riksantikva- rieämbctet och statens historiska museer.

Prop. 1975/76:135 156

Länsmuseernas organisation, verksamhet och finansiering behandlas in— gående i MUS 65:s betänkande (SOU l97315) Museerna. l flertalet län är ett hembygdsförbund eller motsvarande förening huvudman för länsmuseet. l fyra län är stiftelser huvudmän med landsting, kommuner och föreningar som stiftare. Med några få undantag utreds i övriga län frågan om en even- tuell stiftelsebildning.

Direkta statsbidrag utgår inte till länsmuseerna. Bidraget till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen blir dock indirekt ett bidrag till läns- museet och dess huvudman eftersom landsantikvarien regelmässigt också är länsmuseichef.

Landsting och primärkom munerhar tagit ett grundläggande ansvar för kulturminnesvården, bl. a. genom sina bidrag till länsmuseernas verksamhet. Landstingen lämnar i vissa fall även bidrag till särskilda projekt såsom inventeringar, vetenskapliga undersökningar och publikationer. Landstingen har vidare i ökad utsträckning engagerat sig i frågor om vård och underhåll av kulturminnen.

Primärkommunerna spelaren viktig roll inom kulturminnesvården genom att den fysiska planeringen i första hand är en kommunal angelägenhet. Flera kommuner har sålunda låtit utföra inventeringar och undersökningar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Bevarandefrågorna har rönt ett allt starkare intresse inom den kommunala planeringen. ] vissa fall har särskilda bevarandeplaner upprättats för att läggas till grund för planarbetet. Kulturminnesvården är i många primärkommuner en del av kulturnämndens ansvarsområde. De kommunala bevarandeinsatserna kon- kretiseras dock främst genom byggnadsnämndens hantering av planlägg- ningsuppgifterna och de enskilda byggnadsärendena.

Vissa ! 0 k al a m U 5 e e r utför uppgifter för riksantikvarieämbctets räk- ning. Bl. a. har Stockholms stadsmuseum. Göteborgs arkeologiska och his- toriska museer samt Malmö museum tagit på sig uppgifter inom kultur- minnesvården.

Värdefulla insatser på kulturminnesvårdens område görs också av h e m b y g (1 5 r ö r el s e n . Genom hembygdsrörelsen tillförs kulturminnes- vården betydelsefulla erfarenheter. Att informera allmänheten i aktuella frå- gor, skapa opinion och väcka det-att är viktiga inslag i hembygdsrörelsens verksamhet.

På lokal nivå företräds kulturminnesvården av en 0 m b u (] s - o rg a n i s a t io n, som engageras av riksantikvarieämbetet i samråd med landsantikvarierna. Syftet är att nå kontakt med de krafter som på lokalplanet har intresse för kulturminnesvården.

Efter den paniella omorganisationen den 1 juli 1971 av den statliga Iänsförvaltningen har få nssty relse n som huvuduppgift att leda och samordna den regionala samhällsplaneringen. Enligt Bä länsstyrelse- instruktionen (19711460. ändrad senast l975:l325) skall länsstyrelsen främja länets utveckling och befolkningens bästa.

Prop. 1975/76:135 l57

Länsstyrelsens ansvar för den regionala planeringen omfattar i viss ut- sträckning även kulturrninnesvården. Vid handläggningen av bl. a. plan- och byggnadsärenden, fastighetsbildningsärenden och tillståndsärenden cn- ligt naturvårdslagen (l9641822, omtryckt 197411025, ändrad 1975:196) har länsstyrelsen sålunda att tillvarata kulturminnesvårdens intressen.

Samtliga länsstyrelser, med undantag för Stockholms län, har en orga- nisatorisk uppbyggnad med tre huvudavdelningar, en för samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och förvaltnings- rättskipning. ] Stockholms län finns fem avdelningar varav en är plane- ringsavdelning.

Planeringsavdelningarna har organiserats med särskilt beaktande av att de skall medverka i länsstyrelsens huvuduppgift att åstadkomma en sam- ordnad och målinriktad planering i länet.

8. 1.2 Översikt över kttllm'minnesvårdms speciallagsti/ining'

Genom lagen (I 942.350) omjbrnminnen (ändrad senast l97l:l l63) ges de fasta fornlämningarna ett lagfäst skydd. Lagen innehåller vidare bestäm- melser till skydd för skeppsvrak och fornfynd.

] l & föreskrivs att ingen får utan tillstånd utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra, skada eller ta bort fast fornlämning. Det ankommer på riksantikvarieämbctet att utöva tillsyn över de fasta fornlämningarna. Vad som är fast fornlämning redovisas i 2 Q'.

Enligt 5 & får riksantikvarieämbctet vidta erforderliga åtgärder till skydd och vård av fast fornlämning. Ämbetet får bl. a. undersöka fast fornlämningx eller låta annan företa sådan undersökning. Vill någon rubba, förändra eller ta bort fast fornlämning, får ämbetet enligt 645 meddela tillstånd till detta om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse.

Den som planerar arbetsföretag som berör fast fornlämning bör enligt 8 & samråda med riksantikvarieämbctet eller med ombud som ämbetet utsett. Anträffas förut okänd fornlämning skall anmälan ske till ämbetet eller dess ombud. Innebörden av 9å är att arbetsföretag som föranleder särskild un- dersökning eller åtgärd beträffande fast fornlämning själv skall svara för den kostnad som därvid uppkommer, om inte riksantikvarieämbctet på grund av särskilda förhållanden finner att det är oskäligt.

Bestämmelserna om fast fornlämning och fornfynd gäller enligt 9 a och b åå i princip även vrak efter skepp som förlist för minst etthundra år sedan och vissa föremål som har samband med sådant vrak.

Angående fornfynd föreskrivs i 105 att föremål. som påträffas i fast forn- lämning och har samband med denna, skall tillfalla staten. Riksantikva- rieämbetet får bl.a. tillerkänna den som låtit utföra vetenskaplig under-

' Översikten har i huvudsak begränsats till att avse några av riksantikvarieämbctets viktigare uppgifter.

Prop. 1975/762135 158

sökning av fornlämning varvid sådant föremål påträffats skälig ersättning för kostnader och med undersökningen förenat arbete.

Annat fynd av föremål till vilket ägare inte finns och som kan antagas vara minst etthundra år gammalt tillfaller upphittaren. Denne är emellertid skyldig att mot lösen hembjuda föremålet till staten om det helt eller delvis är av guld, silver eller koppar eller har påträffats bredvid sådant föremål. Riksantikvarieämbetet prövar fråga om inlösen. Ämbetet får även förordna om särskild hittelön utöver inlösenersättningen (11%).

Genom s.k. fyndfördelning får statens rätt till fynd av riksantikvarie- ämbetet överlåtas på museum som för framtiden kan ta vård om föremålet. Regeringens medgivande krävs i fråga om fynd av större betydelse (13 5). Enligt lSä får plats för fornfynd undersökas av riksantikvarieämbctet.

Bestämmelser om fullföljd av talan finns bl.a. i ZOä. Talan mot riks- antikvarieämbctets beslut skall föras hos regeringen genom besvär.

Kungörelsen (1942:926) omfornminnen (omtryckt 1972z550) föreskriver att riksantikvarieämbctet skall utse ombud att motta anmälningar om fornfynd och omhänderta föremålen (2 ä). Vidare finnsbestämmelser om underrät- telse angående fornfynd (3 och 4 55) och om förfarandet i övrigt angående sådant fynd (5 och ösa).

Kungärelsen ( I 920: 744 ) me:/föreskri/ier rörande de! offentliga byggnadsvä- sendet (ändrad senast 1968:739) innehåller bl.a. bestämmelser om bygg- nadsminnesmärken.

Såsom byggnadsminnesmärke räknas enligt 18 & byggnad som står under statens eller menighets eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning och som på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt värde är att betrakta såsom minnesmärke. Närmare föreskrifter och anvisningar rörande vården av byggnadsminnesmärken meddelas av riksantikvarieämbctet. lnnan riv- ning. förändring eller mer omfattande reparation sker av byggnadsminnes- märke bör enligt 19 & byggnadsrninnesmärket dokumenteras. Statliga bygg- nadsminnesmärken, som enligt ZOä har uppförts på särskild förteckning av regeringen. är tillförsäkrade ett omfattande skydd. De får inte rivas, över- låtas, flyttas m. m. utan regeringens tillstånd. Förslag till åtgärd, som inte avser vanligt underhållsarbcte eller brådskande reparation, prövas av riks- antikvarieämbctet. Är åtgärden att jämföra med nybyggnad, avgörs ärendet av regeringen efter utlåtande av riksantikvarieämbctet (21 och 22 åå).

1 285" ges bestämmelser om uppförande av kyrkobyggnad för svenska kyrkan. Riksantikvarieämbetet skall bl. a. granska och godkänna förslag till ny kyrkobyggnad. Även förslag angående ombyggnad. rivning eller flyttning av befintlig kyrkobyggnad rn. fl. åtgärder skall prövas av ämbetet (30 å). Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning i fråga om bl.a. planering och ordnande av kyrkotomt som inte skall vara begravningsplats (29 å).

Lagen (] 960.690) am byggnadsminnen (ändrad senast 19721777) gäller inte byggnad som tillhör staten eller utgör fast fornlämning. Lagen tillämpas inte heller på kyrkobyggnader som tillhör svenska kyrkan.

Prop. 1975/761135 159

Riksantikvarieämbetet kan enligt 1 & förklara byggnad för byggnadsminne. För sådan förklaring krävs att byggnaden bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och att byggnaden med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig.

Omfattningen av en byggnadsminnesförklaring regleras genom skydds- föreskrifter (2 å). För ändring av byggnadsminne i strid mot skyddsföre- skrifterna krävs enligt 3ä riksantikvarieämbctets tillstånd.

Särskilda bestämmelser om ersättning finns bl.a. i 5 och 8äå. Fastig- hetsägare och innehavare av särskild rätt kan enligt Så få ersättning av staten om skyddsföreskrifterna medför att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras. 1 85 föreskrivs att riksantikvarieämbctet, innan det fattar beslut som kan föranleda rätt till ersättning, skall förvissa sig om att medel finns för ändamålet.

Enligt 14% skall talan mot riksantikvarieämbetets beslut föras hos kam- marrätten. Enligt 15% kan ämbetet under vissa förutsättningar förorda att byggnad inte längre skall vara byggnadsminne. Beslut att häva byggnads- minnesförklaring ellerjämka skyddsföreskrifter kan vidare meddelas av re- geringen (16 å).

Kungörelsen (1960.'691) om byggnadsminnen (omtryckt 19722535) före- skriver bl. a. att riksantikvarieämbctet i ärende om byggnads förklarande för byggnadsminne skall inhämta yttrande av byggnadsnämnden. Är bygg- naden belägen i Stockholm skall även stadsantikvarien höras. Det finns även bestämmelser om att riksantikvarieämbetet skall samråda med myn- digheter och sammanslutningar vid tillämpning av lagen om byggnadsmin- nen (1 5).

Riksantikvarieämbetet är vidare tillsynsmyndighet enligt begravnings- kungörelsen (19631540, ändrad senast 1975:1006) och har därvid bl. a. att pröva förslag att anlägga eller utvidga begravningsplats.

Kungörelser; (1942.'929) angående värden av vissa kyrkliga inventarier ( ändrad 1967z338) innebär bl. a. att riksantikvarieämbctet beslutar om kyrkliga in- ventarier och föremål som det från kulturhistorisk synpunkt är angeläget att bevara och vårda.

Enligt kungörelsen (I 92 7: 129) angåendejörbml mol utförsel/rån riket av vissa äldre kul/znjlöremål (ändrad senast 1960:442) får vissa äldre kulturföremål såsom bl. a. möbler och husgeråd av trä inte föras ut från riket utan tillstånd av riksantikvarieämbetet. Kungörelsen tillämpas inte i fråga om föremål som är tillverkade år 1860 eller därefter.

Ett stort antal remissinstanser ansluter sig till arbetsgruppens förslag an- gående regional organisation inom kulturminnesvården. Bland dem som ger förslaget ett uttalat principiellt stöd återfinns kammarkollegiet. statskon- toret. RRV. statens kulturråd. statens naturvårdsverk. AMS. 14 länsstyrelser. (lerentraliserittgsutredningen. Svenska kommunförbundet. ett antal kommuner. Lant/stingsförbundet.flera landsting. TCO. ett antal hembygdsförbund. Lands- antikvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges Iandsantikvarier och Svenska tttuseiföreningen.

Förslagets betydelse för ri k sa nt i k v a r i e ä m b e te ts verksamhet behandlas av några remissinstanser. Enligt statskontoret aktualiserar ett ge- nomförande av förslaget vissa frågor om riksantikvarieämbctets ställning och uppgifter, bl. a. inom byggnadsminnesvården. Statskontoret förutsätter att även dessa frågor på lämpligt sätt uppmärksammas i det fortsatta pla- nerings- och utredningsarbetet. RRV anser att riksantikvarieämbetet fort— löpande bör utarbeta riktlinjer för hur dokumentation av inventeringar av olika slag bör läggas upp för att det avsedda samspelet mellan länsstyrelse, kommuner och länsmuseum skall kunna förverkligas.

Riksantikvarieämhetet och statens historiska museer utgår från att den nya regionala organisationen inte kommer att medföra några principiella för- ändringar av riksantikvarieämbetets uppgifter beträffande dels inventering. undersökning och dokumentation. dels planering. projektering och kontroll av vårdarbeten inom byggnads- och fornminnesvårdens område. Verket av- ser emellertid att närmare utreda dessa frågor och ge underlag för ställ- ningstaganden beträffande kompetensfördelning och samarbetsformer mel- lan riksantikvarieämbetet och den regionala organisationen.

Ett tjugotal remissinstanser däribland statens naturvårdsverk. länsstyrelser- na i Kronobergs. Jönköpings, Älvsborgs och Örebro län samt några kommuner och liembygds/örbund yttrar sig om h e m b y g (1 5 r ö r e l s e n . Samtliga ger hembygdsrörelsen ett uttalat stöd. Statens naturvårdsverk anser det angeläget att den verksamhet som bedrivs av de ideella organisationerna på natur-

Prop. 1975/76:135 l73

vårdens och kulturvårdens område får samhällets stöd. Länsstyrelsen iJän- köpings län ftnner det väsentligt att hembygdsrörelsen i sin verksamhet erhål- ler stöd och experthjälp från länsmuseet. Ett mycket klart uttalat behov finns enligt länsstyrelsen av en fackutbildad tjänsteman, som helt kan biträda hembygdsföreningarna i deras arbete. Jönköpings lärts /1()n1[7_l-'_l.'dS,/Öl'bltill] och Malungs hembygds/t'r'rening ansluter sig till länsstyrelsens bedömning.

Enligt statens naturvårdsverk bör ekonomiskt stöd till lokala föreningar i huvudsak utgå från kommunerna. Denna uppfattning delas av Gästrike- Hälsinge ltembvgds/örbund som kraftigt understryker nödvändigheten av att det nya statsbidraget till länsmuseerna också skall göra det möjligt att ge hembygdsföreningarna stöd i olika former i deras allmänna arbete. Bl.a. länsstyrelsen iKronobergs län anser att formerna för de framtida kontakterna mellan länsmuseet och hembygdsrörelsen samt de lokala hembygdsförening- arnas behov av rådgivning och stöd i andra former från länsmuseet bör närmare klarläggas och beaktas vid statsbidragsgivningen.

Det förefaller enligt Riksförbundet/ör hembygdsvård som om de pågående stiftelsebildningarna av länsmuseerna har underlättat för resp. hembygds- förbund att ikläda sig uppgiften att verka som en länk i organisationskedjan lokal hembygdsförening — regionalt förbund — riksorganisation. Av detta skäl anser riksförbundet att en enhetlig organisation för hela riket är önskvärd för den regionala kulturminnesvården.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer understryker liksom arbetsgruppen betydelsen av ett mellan länsstyrelsen och länsmuseet aktivt bedrivet sa m a rbete och informationsutbyte.

Några länsstyrelser förespråkar ett fritt och obundet samarbete. Länsstvrel- sen i Värmlands län finner det väsentligt att ett omfattande samarbete kom- mer till stånd men påpekar att samarbetet bör få utvecklas relativt fritt utan snävt bindande regler. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att länsstyrelsens samråd med länsmuseet i konkreta plan- eller bevarandefrågor bör begränsas till vad som verkligen kan vara av behovet påkallat så att inte onödigt dubbelarbcte uppkommer. Remissförfarandet bör enligt länsstyrelsen i Norrbottens län i huvudsak begränsas till ärenden där länsmuseet genom egna utredningar eller genom specialkompetens måste tillföra ärendet beslutsunderlag som länsstyrelsens tjänsteman inte kan bidra med.

Ett drygt trettiotal remissinstanser, bl.a. lärrsstvrelserna i Uppsala, Ble- kinge. Örebro. Jämtlands och Västerbottens län. några korrtmuner och lands- ting. Landstingslörbundet. SACO/SR. femton hentbt-tgdsfo'rbund. Landsanti- kvarieorganisationernas samarbetsråd. Föreningen Sveriges Iartdsarttikvarier och Svenska museiföreningen förespråkar ett organiserat samarbete mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Ett genomgående drag i remissvaren är be- hovet av föreskrifter. arbetsordning eller andra regler för samarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller vikten av att det framtida samar- betet blir någorlunda likformigt över hela landet. Enligt länsstyrelsen bör

Prop. 1975/76:135 l74

detta åstadkommas genom råd och anvisningar från centralt håll. Länsstyrel- sen i Blekinge län anser det väsentligt att länsmuseet genom beslutskopior. remisser m. m. hålls underrättad om de ärenden som handläggs av länsstyrel- sen. Det bör enligt länsstyrelsen i Jämtlands län finnas någon form av in- struktion som bl. a. föreskriver skyldighet för länsstyrelsetjänstemannen att delta i föredragningar hos länsmuseet.

Länsstyrelseni Västerbottens län framhåller i sammanhanget att länsstyrel- sens initiativ. rådgivning och beslut bör grundas på ett obligatoriskt samråd med länsmuseet. Samrådet bör ske i organiserad form vid regelmässigt åter- kommande sammanträdestillfällen. Den tidsödande och omständliga re- missordningen kan härigenom undvikas för flertalet ärenden.

Landstingen i Kristianstads och Ma/rrröhus län finner att omfattningen av länsmuseets medverkan är oklart angiven. Jönköpings läns hembygdsförbund ställer sig avvisande till att länsmuseet endast anlitas på länsstyrelsens ini- tiativ. Örebro läns hembygds/örbund framhåller som angeläget att länsmuse- ets fortsatta initiativrätt i kulturminnesvårdsfrågor tryggas.

Avsaknaden av en preciserad och i samtliga län tillämplig arbetsordning för samarbetet innebär enligt Stiftelsen Jämtlands läns ntuseurn att man ris- kerar en försvagning av kulturminnesvården. Stiftelsen föreslår att orga- nisationen kompletteras med en handläggningsordning. Skälen för en sådan utvecklas närmare av Föreningen Sveriges landsantikvarier som anser det vä- sentligt att remissförfarandet mellan länsstyrelsen och länsmuseet regleras i samband med omorganisationen. Samtidigt skapas skyldighet för länsstyrelsen att upprätthålla ett kontinuerligt samarbete med länsmuseet. Handläggningsordningen innebär att beslut om borttagande av fornlämning. gränslinjebestämning samt undersökning av fast fornlämning och plats för fornfynd alltid kommer att föregås av en sakkunnig prövning. liksom för- klarande av byggnadsminne. ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring samt yttrande om ecklesiastika boställen. Övriga frågor förutsätts däremot bli handlagda helt inom länsstyrelsen. Föreningen anser att parterna så långt som möjligt bör fungera som ett arbetslag. Lämp- ligen bör kontakterna upprätthållas genom att länsstyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.

Bland de remissinstanser som uttryckligen stöder de föreslagna riktlinjerna för fö r (1 el nin g a v u p p g i ft e r mellan länsstyrelsen och länsmuseet återfinns kammarkollegiet. statskontoret. RR V, statens kulturråd. statens na- turvårdsverk, tio länsstyrelser, Landstingsförbundet samt några hembugds/ör- bund.

Statens kulturråd konstaterar att det är svårt att för varje uppkommande situation ange vilka uppgifter länsstyrelsen skall ha i förhållande till de funktioner som länsmuseet skall svara för. Arbetsfördelningen blir enligt kulturrådet beroende av de olika förhållandena i skilda län. Länsstyrelsen iJämt/ands län framhåller att det i åtskilliga fall måste vara själva arten av en konkret kulturminnesfråga som avgör om frågan i första hand skall

Prop. 1975/76:135 175

tas upp av länsstyrelsen eller av länsmuseet.

Åtskilliga remissinstanser är i större eller mindre utsträckning kritiska mot den föreslagna ansvarsfördelningen. Kritiken går i flera fall ut på att ansvarsfördelningen är oklar och att en precisering bör ske för att undvika dubbelarbetc och kompetenstvister. Till dem som framför kritik eller syn- punkter i frågan hör bl. a. riksarrtikvarieämbetet och statens historiska museer. statens planverk. ett tiotal länsstyrelser och unge/är lika många kommuner. _flera landsting och hembygds/örbund samt Landsantikvarieorganisationerrras samarbetsråd, Svenska museiföreningen och Nordiska museet.

Riksantikvarieiimbetet och statens historiska mtrseer finner det vara nöd- vändigt att en närmare precisering sker i kommande instruktion och stats- bidragskungörelse beträffande rådgivnings- och anvisningsverksamheten. Statens planverk finner det otillfredsställande att arbetsfördelningen inom ett så viktigt samhällsområde företer brister i fråga om klarhet och kon— sekvens och till sin verkan ofta blir beroende av tillfälligheter.

Sundsvalls kommun finner att arbetsgruppen inte i tillräcklig grad har tagit hänsyn till de faktiska förhållandena i de olika länen. En praxis som varierar från län till län förefaller emellertid inte enligt Kalmar läns_lornminnes/ör- ening eftersträvansvärd. Föreningen anser det nödvändigt att en mera pre- ciserad arbetsordning utarbetas för arbetsfördelningen mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Östersunds kommun finner att det därvid är angeläget att underlätta byggnadsnämndernas sam råds- och remissarbete i plan- och bygg- nadslovsfrågor.

Tanken på en framtida precisering av gränsdragningen mellan länsstyrel- sens och länsmusects uppgifter förs fram av bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs. Älvsborgs och Gävleborgs län. som finner att erfarenheterna får utvisa vilka kompletterande riktlinjer som bör läggas fast för arbetsfördelningen. Denna uppfattning delas av Stiftelsen Smålands museum som påpekar att det torde vara särskilt väsentligt att kommunerna snarast ges klara direktiv i vilka frågor de har att vända sig till länsstyrelsen resp. länsmuseet.

Principerna för en gränsdragning berörs av några remissinstanser. Statens planverk anser det vara gemensamt för länsstyrelsens uppgifter inom kul- turminnesvården planering. prioritering samt principer för bevarande att de representerar myndighetsfunktioner medan de på länsmuseet ankom- mande uppgifterna i allmänhet är av forsknings- och servicekaraktär. Bl. a. Landstings/örbundet finner det väsentligt att länsstyrelsens verksamhet inom kulturområdet i huvudsak håller sig till frågor som har anknytning till den fysiska regionplaneringen.

Det förefaller enligt SA C O/SR och Örebro läns lrerrrbvgds/örbund av prak- tiska skäl uppenbart att kontroll av restaureringsarbeten. arkeologiska un- dersökningar. vetenskaplig dokumentation. inventeringar och vårdarbeten bör ankomma på länsmuseet. Sri/telsen Jämtlands lärts museum tillägger att länsmuseet bör svara för biträde med sakkunskap i byggnadsnämndernas och kommunernas löpande arbete samt för information och rådgivning till

Prop. 1975/761135 176

enskilda. Stiftelsen ansluter sig vidare till de synpunkter som uttalas av Föreningen Sveriges landsantikvarie/' och Kalmar lärrslfor'rrminnes/örening, vilka finner att uppdelningen mellan statligt och kommunalt är viktig. Fördel- ningen bör ske så att det klart framgår att länsmuseet kan betraktas som kommunernas expertorgan.

Arbetsgruppens förslag att länsstyrelsen skall vara regional re miss- instans åt riksantikvarieämbetet i ärenden om kulturminnen och kul- turmiljöer lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Länsstvrel- sen i Älvsborgs län och SA C O/SR framhåller att det bör åligga länsstyrelsen att i sådana fall höra länsmusct. enligt SACO/SR inte minst med tanke på behovet av ett förtroendefullt samarbete mellan länsstyrelsen och länsmuseet.

Förslaget att länsstyrelsen skall vara remissinstans åt riksantikvarieäm- betet i ärenden om kyrkobyggnader avstyrks dock av tio remissinstanser. bl.a. Stockholms kommun. SACO/SR, några hembvgds/örbtind, Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska museiförerringen, som i stället förordar att kyrkobyggnadsärenden i likhet med ärenden om kyrkliga inventarier remitteras direkt till länsmuseet. Stl/telsen Smålands museum framhåller att ärenden om kyrkoinventarier och kyrkobyggnader hör nära samman och behandlas gemensamt vid de flesta kyrkorestaureringar.

Föreningen Sveriges landsantikvarie/' konstaterar att ärenden om kyrko- byggnader i flertalet fall handläggs efter remiss till länsmuseet. som utför huvuddelen av gransknings- och utredningsarbetet samt svarar för kon- trollen av restaureringsarbetena. Arbetsgruppens önskemål att länsstyrelsen skall kunna följa den aktuella verksamheten bör enligt föreningen utan svårighet kunna tillgodoses genom det nära samarbete och informations- utbyte som arbetsgruppen förutsätter.

Förslaget att sam råd och råd giv nin g i första hand bör sökas med länsstyrelsen stöds av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska mu- seer som i likhet med arbetsgruppen anser att målsättningen bör vara att så långt som möjligt skapa förutsättningar för klara och enhetliga kontakt- vägar inom den regionala kul"—turminnesvården.

Flera remissinstanser. bl.a. statens kulturråd. framhåller länsmuseets betydelse som serviceorgan för kommunerna och deras nämnder. Läns- styrelsen i Örebro län och Örebro lärts hembygdsförbund betonar att kom- munerna har ett eget beslutsfalt av största betydelse för kulturminnesvården. nämligen ärenden rörande byggnads- och rivningslov. Hit hör numera också rätten att vägra rivning av kulturhistoriska skäl. Då endast ett fåtal kom- muner har egen antikvarisk expertis. är det enligt dessa båda instanser na- turligt att kommunerna i fortsättningen utnyttjar länsmuseet som remiss- organ.

Förslaget att länsstyrelsen skall vara kontaktorgan för kommunerna och svara för rådgivning till de kommunala planförfattarna kritiseras av bl. a. Stockholms. Varbergs. Karlstad:; och Östersunds kommuner. Landstingsför-

Prop. 1975/76:135 l77

bundet, SA C 0/ SR . nägra hembygdsförbund och Föreningen Sveriges lands- arttikyarier vilka i huvudsak förordar att kommunerna utan förmedling av länsstyrelsen fritt skall kunna anlita länsmuseet som service- och expert- organ.

Karlstads kommun menar att det klart bör utsägas. att det finns många kulturminnesfrågor där kommunerna kan och bör samverka med länsmuseet utan att länsstyrelsen behöver delta. Detta gäller t. ex. i fråga om upprättande av bevaringsprogram. Landstingsförbundet anser att en redan etablerad sam- råds- och kontaktverksamhet bör kunna bibehållas hos länsmuseet i den mån det regionala planeringsarbetet inte berörs. Bl. a. Stl/telsen Jämtlands lärts rnuseurtt framhåller att länsmuseet bör vara det organ som bistår kom- munerna i den löpande handläggningen av ärendena. Länsstyrelsen bör enligt Stiftelsen kopplas in då denna granskning visar att speciallagstiftningen be- rörs på sådant sätt att länsstyrelsen måste besluta i ärendet.

Arbetsgruppens förslag i fråga om fördelningen av ansvaret för i n fo r- mation. inventeringar och kulturhistorisk forskning lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna.

Att länsstyrelsen skall få ett ansvar för planering. prioritering och principer för vård av kulturminnen och kulturmiljöer stöds av bl.a. AMS. som framhåller att länsstyrelsen redan nu i viss omfattning medverkar vid prioritering och bedömning av objekt som avses komma till utförande som bcredskapsarbeten. Östergötlands jornminnes- och musei- förening anser att huvudansvaret för planering rn. m. av beredskapsarbetena även fortsättningsvis bör ligga på riksantikvarieämbetets vårdsektion i sam- verkan med länsmuseet.

Virter/retsakatlemien anför bl. a. att de regionala organens eventuella ansvar för akademins fastigheter behöver ytterligare utredas för att vården skall bli effektiv. Med stöd av avtalet mellan staten och akademin kräver aka- demin dels att fastigheterna vårdas effektivt med anlitande av fackman- namässig personal vid det centrala verket. dels att de regionala organen endast inkopplas i sådana fall där dessa har verkligt sakkunniga till för- fogande.

Flera remissinstanser är tveksamma eller i vissa fall negativa beträffande möjligheten för (1 e n n y e tj ä n ste m a n n e n att klara de uppgifter som arbetsgruppen föreslår. En sådan inställning redovisas bl.a. av riks- antikvarieämbetet och statens historiska museer. statens naturvårdsverk. sta- tens planverk, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings. Skaraborgs. Värm- lands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Landstingsförbundet samt några henrbvgds/örbund.

Riksantikyarieärrtbetet och statens historiska museer upplever en konfiikt mellan å ena sidan de riktlinjer för länsstyrelsens kompetensområde som angetts av arbetsgruppen och som verket i princip kan ansluta sig till och å andra sidan en till de faktiska behoven inte avpassad resursdimensionering.

Statens planverk hemställer att frågan om en särskild enhet för kultur-

Prop. 1975/761135 178

minnesvården snarast tas upp till förnyad prövning och att en översyn görs av kulturminnesvårdens personalfrågor med sikte på behovet av förstärkning med kvalificerad arbetskraft. Även länsstyrelsen i Jämtlands län finner att det redan från början bör inrättas en kulturminnesenhet med erforderliga resurser i fråga om handläggning och biträde.

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att man måste välja mellan att ende- ra placera kulturminnesvårdens representant inom planenheten eller bygga upp en kulturminnesenhet med minst två handläggare. Länsstyrelsen vill för sin del förorda att tjänstemannen inordnas i planenheten.

I.andstings/örlrundet anser att en ökad flexibilitet med en eller flera kva- liftcerade medarbetare till tjänstemannen är nödvändig i län där arbetets omfattning så kräver.

Remissinstanserna stöder i allmänhet förslaget att länssty- relsetjänstemannen skall ha kulturhistorisk k 0 m p e t e n s . RR V anser att riksantikvarieämbetet när det yttrar sig över de sökandes kompetens bör beakta att den nye tjänstemannen skall ha kunskap och erfarenhet som kompletterar den som finns vid länsstyrelsen och länsmuseet. Tjänste- mannen vid länsstyrelsen bör dessutom enligt RRV vara mera inriktad på regional och fysisk planering än t.ex. en tjänsteman vid ett länsmuseum.

Länsstyrelsen i Kristianstads län menar att det för tjänsten torde krävas såväl byggnadshistoriska som arkeologiska kunskaper vilket torde begränsa antalet kompetenta sökande. Länsstyrelseni Västmanlands län framhåller att det torde ligga bäst i linje med utvecklingen på andra områden att några formella behörighetskrav inte uppställs.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Jämtlands län finner att tjänstemannen bör besitta den kompetens som landsantikvarien f. n. representerar. l-"äs/er- göt/andsjot'rintirtries/ör'erting anser att tjänstemannen bör ha akademisk ut- bildning i konstvetenskap. folklivsforskning och nordisk arkeologi samt äga hög kompetens i något av dessa ämnen eller äga motsvarande kompetens genom stor erfarenhet.

Från museihåll framhålls att den etnologiska sidan av kulturminnesvården är av stor vikt. Nordiska museet bör därför enligt bl. a. Föreningen Varbergs museum. Skånes hernbvgds/ir'rburnl. Landsantiln'arieorganisa/ionerrtas samar- betsråd. Föreningen Sveriges Iam/santikvarier och Nordiska rnusee/ beredas tillfälle att yttra sig över de sökandes kompetens.

Remissopinionen är delad i frågan om ti tel för länsstyrelsetjänstcman- nen. Ett tjugotal instanserär positiva till förslaget kulturvårdsdirektör. Unge- fär lika många avstyrker benämningen länsantikvarie. Flera av remissin- stanserna utgår i sitt avstyrkande från att titeln landsantikvarie kommer att bestå. Titeln länsantikvarie förordas i princip av tio remissinstanser. av vilka några föreslår att länsmuseets chef skall benämnas "museichef" eller ”'liinsntuseichcf”.

Andra förslag till titel för den nye tjänstemannen är bl. a. planantikvaric och överantikvarie. Som alternativ nämns även en neutral byråtitel med

Prop. 1975/76:135 179

tillägget "för kulturminnesvårdande frågor". Sveriges museimanna/örbund har i en särskild skrivelse i första hand föreslagit benämningen överan- tikvarie. i andra hand benämningen kulturminnesdirektör.

Arbetsgruppens uttalande att tjänstemannen i praktiken bör ges en ställ- ning m 0 t 5 v a ra n d e e n h at se h ef i länsstyrelsen får ett positivt mot- tagande av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. statens kulturråd. ett antal länsstyrelser och Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Skånes hernbygds/iirbtmd framhåller att tjänstemannens ansvar och själv- ständiga ställning i förhållandc till de andra fackenheterna måste vara klart uttalad.

Behovet av b i t rä d e 5 hjälp för länsstyrelsetjänstemannen under- stryks kraftigt av det trettiotal instanser som yttrar sig i frågan. Bland dessa återfinns riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens planverk. flertalet länsstyrelser, SACO/SR. Föreningen Sveriges landsantikvarier och Nordiska museet.

A rk i v fråga n behandlas ingående av riksarkivet som finner att ar- kivfrågans ekonomiska. organisatoriska och kulturella aspekter bör belysas mera allsidigt. Enligt riksarkivet måste Iänsmuseernas arkiv och bibliotek kompletteras med de uppgifter som saknas om kulturminnesvården i resp. regioner och som kan hämtas ur riksantikvarieämbetets antikvariskt-topo- grafiska arkiv (ATA). Vidare bör arkivbeständiga kopior av länsstyrelsernas beslut och därtill hörande underlag i kulturminnesfrågor rutinmässigt över- lämnas till länsmuseerna och inordnas i deras samlingar. Riksarkivet anser att allmänna arkivstadgan också bör omfatta länsmuseerna vilkas arkiv in- nehåller ett ofta unikt material. En annan lösning är att riksarkivet efter samråd bestämmer vilka delar av arkivförfattningarna som skall gälla för länsmuseerna. Riksarkivet finner det nödvändigt, att föreskrifter utfärdas om att länsstyrelsernas beslut i kulturminnesvårdsfrågor och därtill hörande underlag i arkivbeständiga kopior tillställs riksantikvarieämbctet för att inordnas i ATA.

Arkivfrågan behandlas även av bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs och Väst- manlands län. Jämtlands läns landsting, SACO/SR, flera hembygds/örbund, Landsantikvarieorganisalionernas samarbetsråd. F öreningen Sveriges landsan- tikvarier. Svenska museiföreningen och Nordiska museet. En uppfattning som återkommer i många remissvar är betydelsen av att länsmuseets arkiv även i fortsättningen tillförs informationsmaterial.

Frågan om vikarie för länsstyrelsetjänstemannen vid t. ex. en längre sammanhängande bortovaro kan enligt arbetsgruppen lösas genom att tjäns- teman hos länsmuseet eller riksantikvarieämbetet förordnas som ersättare i länsstyrelsen. Förslaget föranleder bl.a. uttalanden från flera remissin- stanser om betydelsen att kunna förordna ersättare för Iänsstyrelsetjänstemannen vid både längre och kortare bortovaro. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker att tjänsteman vid länsmuseet vikarierar för länsstyrelsetjänstemannen.

Prop. 1975/76:135 l80

Den nye tjänstemannen i länsstyrelsen får befattning med han (1 läg g - ni nge n av dels befintliga ärenden. dels nytillkomna ärenden. När det gäller nytillkomna ärenden enligt speciallagstiftningen föreslår arbetsgruppen att beslutsnivån läggs relativt högt inom länsstyrelsen. Förslaget til besluts- nivå får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Av de ca 35 instanser som yttrar sig i frågan förordar flertalet en lägre beslutsnivå som är mer anpassad till vad som gäller för övriga enheter inom planeringsavdelningen.

Arbetsgruppens förslag får dock i huvudsak ett uttalat stöd av bl.a. länsstyrelserna i Uppsala. Kalmar. Gotlands Blekinge, Kristianstads. Mal- möhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Örebro, Västmanlands och Koppar- bergs län. Flera av dessa remissinstanser gör emellertid även vissa uttalanden till förmån för en lägre beslutsnivå.

Till dem som i större eller mindre utsträckning är kritiska mot den fö- reslagna beslutsnivån eller direkt förordar en lägre beslutsnivå hör bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, statens planverk. tio länsstyrelser, Stockholms kommun, 5.4 CO/SR,_/lera hembygdsförbund, Lands- antila-'arieorganisationernas samarbetsråd och Föreningen Sveriges landsanti- kvarier.

Mot bakgrund av att tjänstemannen i praktiken bör ges en ställning mot- svarande enhetschef anser riksantikvarieämbetet och statens historiska museer att en delegering av beslutsfunktioner bör ske enligt huvudprincipen att till den nye tjänstemannen förs sådana beslut där länsstyrelsen odelat har att företräda kulturhistoriska bedömningar.

Flera länsstyrelser. bl. a. länsstyrelserna iSöderman/ands. Jönköpings. Kro- nobergs. Skaraborgs. Värmlands och Västerbottens län uttalar sig till förmån för att vissa ärenden blir enmansärenden med den nye tjänstemannen som beslutande. SACO/SR anser att det kan övervägas att tjänstemannen själv beslutar i rutinärenden.

Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd delar arbetsgruppens prin- cipiella inställning men menar likväl att den föreslagna arbetsordningen är alltför tidskrävande. Samarbetsrådet anser i likhet med Föreningen Sve- riges landsantikvarier att besluten om möjligt bör ligga i nivå med vad som gäller motsvarande ärendetyper inom andra enheter. Den arbetsordning som arbetsgruppen föreslår ger enligt föreningen tjänstemannen en osjälv- ständig ställning jämfört med kollegorna inom andra enheter. Liknande synpunkter fram förs av bl. a. Jönköpings lärts hernbygdslörbund. Gästrike-Häl- singe hembygdsförbund 'och Stl/telsen Västerbottens museum.

Arbetsgruppen redovisar sär s k i l d ä ö v 0 r v ä g a n d e n i fråga om Stockholms. Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Beträffande Stöck- holms län föreslår arbetsgruppen att tre tjänster som handläggare och en tjänst som biträde inrättas vid länsstyrelsen.

Några remissinstanser är tveksamma till principen att föreslå särlösningar för vissa län. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Stille/sen Jämtlands lärts museum, Föreningen Sveriges landsantikvarier, Nordiska rnu-

Prop. 1975/76:135 181

seet och Riksförbundet för hembvgdsvård anser att förhållandena i länen i princip bör vara så lika som möjligt.

Statskontoret finner att de speciella förhållandena i Stockholms län moti- verar att den befintliga organisationen i sin helhet förs över till länsstyrelsen. Även länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget. Den föreslagna be- manningen av kulturminnesenheten synes emellertid enligt länsstyrelsen bli alltför svag. Stockho/ms lärts kulturminnesråd ansluter sig i huvudsak till länsstyrelsens uppfattning.

Svenska kontrntrn/örbundet finner det nödvändigt att olika alternativ över- vägs föratt lösa frågan om antikvarisk service till kommunerna i Stockholms län.

Stockholms korrtrnurt finner det liksom SACO/SR förvånande att utred- ningen inte har diskuterat möjligheten att bibehålla landsantikvariekontoret och därmed uppnå en större likformighet med andra län. Arbetsgruppens förslag innebär enligt Stockholms kommun att kommunerna i Stockholms län. utom Stockholm, inte kommer att ha tillgång till någon antikvarisk expertis utanför länsstyrelsen. Ett alternativ till ett eventuellt reorganiserat kulturminnesråd skulle enligt kommunens uppfattning kunna vara ett organ direkt under primär- och/eller landstingskommunalt huvudmannaskap.

Norrtälje och Sigtuna korrtmurrer stöder arbetsgruppens förslag i stort. Norr- tälje kommun framhåller därvid särskilt vikten av att en servicefunktion för kommunerna i Stockholms län motsvarande nuvarande landsantikva- riekontor bibehålls.

Stockholms lärts landsting redovisar i sitt yttrande bl. a. den utredning som har utförts av landstingets arbetsgrupp för ett kulturpolitiskt handlingspro- gram. I denna utredning föreslås att ett nytt decentraliserat länsmuseum inrättas. En samordningsfunktion skall enligt utredningen uppehållas genom inrättandet av Stockholms läns musei- och utställningsråd på tjänsteman- nanivå. Det förhållandet att landsantikvarien blir statlig tjänsteman inom länsstyrelsen torde enligt landstinget knappast få någon återhållande effekt på de kommuner och enskilda som söker kontakt i rådgivningsärenden.

Statskontoret, riksantikvarieämbetet oclt statens historiska museer. länsstyrelsen i Göteborgs oclt Boltus län, Göteborgs och Uddevalla kommuner. Göteborgs och Boltus läns landsting samt SA C 0/ SR stöder arbetsgruppens ut- talande om en personalförstärkning för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Vad gäller Malmöhus län understryker r'iksantikvarieäntbetet oclt statens historiska museer på samma sätt som i fråga om Göteborgs och Bohus län vikten av ytterligare resurser. Även statskorttoret. Iänsstvrelsen i Malmöhus län. Eslövs, Helsingborgs och Landskrona kommuner. landstingen i Kristian- stads och Malmöhus län. 5,4 ("0/ SR och Skånes hembygdsförbund ansluter sig till arbetsgruppens uppfattning att ytterligare handläggare och biträdes- personal bör anställas i detta län.

Rr'ks/c'irbundetjör hembvga'svärd anser att museet i Kristianstad gott kan

Prop. 1975/76:135 182

tänkas fylla uppgiften som bas för länsmuseivcrksamhet. Även för Mal- möhus län är det enligt förbundet angeläget att en länsmuselverksamhet i likhet med i andra län kommer till stånd.

8. 4 . .? Kulturminnesvårdens speciallagstiftnlng

Den föreslagna avgränsningen av riksantikvarieämbetets beslutanderätt får ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. Ett principiellt bifall uttalas av bl. a. statskontoret. RR V , lö länsstyrelser, decentr'aliseringsutredning- en, Svenska kommunförbundet. ettantal kommuner, Landstings/örbundet, någ— ra landsting, TCO, flera hembvgtrls/ör'bund, Landsantikvarieorganisatia/ternas samarbetsråd och Föreningen Sveriges landsantikvarier.

Länsstyrelsen i Jönköpings län som i huvudsak tillstyrker förslaget utgår från att det skall visa sig möjligt och rationellt att efter hand flytta över ytterligare beslut från riksantikvarieämbetet. En liknande bedömning görs av länsstyrelsen i Älvsborgs län som finner att riksantikvarieämbetet bör ut- färda råd och anvisningar. Allmänna uttalanden till förmån för en ytterligare decentralisering görs vidare av bl. a. länsstyrelseni Västerbottens län, Dalarnas jörnntinnes- och hembvgds/örbund samt Landsantikvarieorganisationernas sam- arbetsräd.

Förslaget att länsstyrelsen beträffande la g e n o m fo r n min n e n skall besluta i ärenden om fasta fornlämningar föranleder i allmänhet inte några erinringar från remissinstanserna. Ett nära femtontal instanser. bl. a. riksarttikvarieämbetet och statens ltistoriska museer, Svenska arkeologiska sam- _ fundet, institutionerna för arkeologi. särskilt nordeuropeisk, och medeltidsarkeo- logi vid Lunds universitets historiska museum. institutionerna./ör arkeologi. sär- skilt nordeuropeisk. vid universiteten i Uppsala. Stockholm, Göteborg och Umeå samt statens humanistiskajbrskningsräd. är dock negativa till att länsstyrelsen i ärenden enligt lagen om fornminnen kan komma att avgöra vad som är fast fornlämning.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser i likhet med SACO/SR och Örebro läns hembygdsförbund att ett sådant avgörande skall fattas på vetenskapliga grunder med vissa avvägningar mot andra sam- hällsintressen. Enligt verkets mening förutsätter arbetsgruppens ställnings- tagande en fortlöpande överprövning av länsstyrelsens beslut hos riksan- tikvarieämbetet. Verket finner därför att det bör införas en särskild be- stämmelse som stadgar, att riksantikvarieämbetet beslutar om vad som är fast fornlämning. En sådan bestämmelse föreslås också av Svenska arkeo- logiska sarnfuna'et som erinrar om att riksantikvarieämbetet bl. a. genom or- ganisationen med forskningsnämnd och samrådsgrupper har tillgång till lan- dets högsta sakkunskap rörande fasta fornlämningar. De tidigare nämnda institutionerna för arkeologi och statens ltumanisriskaforskningsräd för fram lik- nande synpunkter.

Undersökningar av fast fornlämning enligt 5 & och av plats för fornfynd

Prop. 1975/76:135 183

enligt 15 & utgör enligt riksarttikvarieämbetet och statens ltistoriska museer ve- tenskapliga företag med ofta vittgående ekonomiska konsekvenser. Före- tagen bör undantagslöst sättas i gång och bedrivas i nära samråd med riks- antikvarieämbetet. Verket föreslår därför att i 5 och 15 åå intas en bestäm- melse som stadgar att beslut om undersökning skall fattas i samråd med riksantikvarieämbetet.

Institutionen/ör arkeologi vid Stockholms universitet understryker att bl. a. 5 och 15 åå är av avgörande betydelse för den arkeologiska forskningens och de arkeologiska museernas framtid. Institutionen anser därför liksom Svenska arkeologiska samfundet att den föreslagna lydelsen av 5 och 15 åå inte kan accepteras. I stället föreslår dessa instanser att orden "under villkor som riksantikvarieämbetet bestämmer" förs in i Så första stycket och att motsvarande ändringar görs i 55 andra stycket och 155 första stycket. SA C'O/ SR och Vitterltetsakadentien redovisar en liknande uppfattning medan Kalmar läns|It)/"Imiiltlteslöt'elling är negativ till förslaget att länsstyrelsen skall besluta om undersökning enligt 5 &.

Beträffande tillstånd att ta bort fast fornlämning m.m. enligt 6? anser SACO/SR att de invändningar mot en decentralisering som har framförts i andra sammanhang alltjämt är aktuella. Svenska arkeologiska samfundet föreslår att 6; kompletteras med orden "på villkor som riksantikvarieäm- betet bestämmer". '

Vidare avstyrker instittrtiorternajör arkeologi vid Lunds universitets historiska rnuserrnt samt vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå arbetsgruppens förslag beträffande 5. 6 och 9 åå. institutionerna anser att tillståndsgivning för att undersöka och ta bort fornlämningar är det viktigaste medlet som riksantikvarieämbetet förfogar över då det gäller skyddet och dokumen- tationen av landets fornminnen.

Vad gäller samråd vid arbetsföretag som berör fast fornlämning, m. m. enligt 8 & föreslår länsstyrelsen i Blekinge län, Gotlands kommun. Jämtlands lärts landstirtg. nägra hembygdsförbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier att termen länsmuseet resp. länsmuseet/landsantikvarien förs in i lagtexten. SACO/SR och Örebro läns hembygdsförbund ifrågasätter om inte anmälan enligt 8 & angående påträffad fast fornlämning bör kunna ges in till länsmuse- et. Föreningen Sveriges landsantikvarier påpekar att kontakten med all- mänheten i praktiken sker via länsmuseet som är öppet lördagar och sön- dagar. Genom museets utåtriktade funktioner är det enligt föreningen na- turligt att behålla denna kontakt.

Kostnadsregeln i 9 & berörs av SACO/SR som framhåller att arbetsgruppen inte tillfredsställande har utrett de ekonomiska konsekvenserna för stats- verket. Kalmar Iänsförnminnesförening anser att det förefaller oklart vad som händer om länsstyrelsen inte finner det skäligt. att undersökningskostnaden helt eller till viss del drabbar enskild. och medel inte finns att få från riks- antikvarieämbetet.

Förslaget att riksantikvarieämbetet också i fortsättningen skall besluta

Prop. 1975/76:135 184

i ärenden om skeppsvrak kritiseras av länsstyrelsen i Gotlands län och För- eningen Gotlands_fornvänner. som hävdar att det inte finns anledning att behandla ärenden om skeppsvrak på annat sätt än ärenden om andra forn- lämningar. Även det'entr'a/iseringstrtredningen anser att förutsättningar för en decentralisering föreligger. Utredningen kan godta att beslutsbefogcnheter förs över i etapper men menar att det redan nu bör fattas beslut om att avgöranden i ärenden om skeppsvrak skall kunna träffas regionalt fr. o. m. en bestämd tidpunkt och att beslutanderätten även i denna del bör flyttas över inom en relativt nära framtid.

Bl. a. riksarrtikvarieämbetet och statens historiska museer samt decentralise- ringStrtredrtingen stöder förslaget att ärenden om fornfynd inte bör decen- traliseras bortsett från undersökning av fyndplats enligt 15 &.

Mot förslaget vänder sig länsstyrelsen i Gotlartds län och Föreningen Gor- lands _for'rtvänrter' som menar att ärenden om fornfynd bör handläggas av länsstyrelsen.

Förslaget att riksantikvarieämbctets lokala ombud även i fortsättningen skall handlägga ärenden om fornfynd får ett uttryckligt stöd av Hallands museiförening som bl. a. finner att ombuden genom sina kontakter med orts- befolkningen utgör en förmedlande länk till länsmuseet. I den mån om- budens existens alltjämt är befogad föreslår länsstvrelsen iSkaraborgs län och Östergöt/ands/ornmlnnes- och museiförening att ombuden lämpligen knyts till länsstyrelsen.

Några remissinstanser är mera kritiska i fråga om de lokala ombuden. SACO/SR anser att ombuden inte fyller någon funktion. sedan den nya organisationen trätt i kraft. De författningsenliga uppgifter som åvilar ombu- den bör enligt bl. a. SACO/SR föras över på länsstyrelsen resp. länsmuseet. Stiftelsen Jämtlands lärts museum påpekar att ombudens uppgifter sedan länge har övertagits av bl. a. länsmuseet. Enligt stiftelsens mening bör kultur- minnesvårdens lokala kontakter i stället kanaliseras via hembygdsföreningar, kulturnämnder och byggnadsnämnder. Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att frågan om ombudens ställning och uppgifter kräver ytterligare överväganden och kanske försök att förnya verksamheten.

Beträffande kungörelsen om fornminnen anser bl.a. länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län. Gotlands kommun. Stille/sen Jämt- lands läns museum och Föreningen Sveriges landsantikvarier att även länsm use- et bör underrättas om beslut som länsstyrelsen meddelar enligt lagen om fornminnen.

Ett tiotal remissinstanser. bl.a. de som tidigare redovisat en tveksam eller kritisk inställning till de lokala ombuden. föreslår att termen ombud i 3. 5 och 6 åå byts ut mot länsmuseet resp. länsmuseet/landsantikvarien.

Endast ett fåtal remissinstanser uppehåller sig vid handläggningen av ären- den om byggnadsminnesmärken enligt k u n g ö rel s e n m c d fö re - skrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Förslaget att inte decentralisera riksantikvarieämbetets uppgifter biträds av

Prop. 1975/76: 135 185

bygg/tadsstvrelsen som upplyser att styrelsen har beslutat om delegering av förvaltningsuppgifter till de lokala byggnadsförvaltningarna i Lund. Göte- borg, Stockholm. Uppsala och Umeå. Byggnadsstyrelscn har därvid behållit handläggningen av frågor rörande vård och underhåll av byggnadsminnes- märken hos den centrala styrelsen. Anledningen är framför allt kravet på samordning av hithörande ärenden. Även riksanriltyarieämbetet och statens historiska museer delar arbetsgruppens uppfattning. En decentralisering skulle sålunda f.n. enligt verkets mening allvarligt försvåra samarbetet mellan kulturminnesvårdens olika organ och statens fastighetsförvaltandc myndig- heter.

En annan uppfattning företräds av lärtsstyrelserrta i Kristianstads och V äst— manlands län samt Östergötlands fornminnes- och museiförening. Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar bl. a. att en decentralisering medför att den sakligt omotiverade skillnaden i handläggningen av de förtecknade statliga bygg- nadsminnesmärkena och de i enskild ägo befintliga byggnadsminnena bort- faller.

Arbetsgruppens förslag att inte flytta över ärenden om kyrkobyggnader m. m. till länsstyrelsen berörs av nära tjugo remissinstanser. Några ansluter sig till arbetsgruppens förslag. Flertalet av dem. bl.a. länsstyrelserna i Jön- köpirtg. Kristianstads, illa/möhus. Hallands och Jämtlands län samt i fråga om nya kyrkobyggnader länsstyrelserna i Gotlands och Älvsborgs län samt För- eningen Sveriges landsantikvarier. har emellertid en avvikande mening och förordar i huvudsak att länsstyrelsen tar över riksantikvarieämbetets upp- gifter. Riksantikvarieämbetet och statens historiska rrtuseer är inte främmande för möjligheten att på sikt decentralisera gransknings- och beslutsfunktio- nerna till länsstyrelsen.

Svenska kvrkans _församlings- och pastoratsförbund delar arbetsgruppens uppfattning att samtalen mellan staten och svenska kyrkan kan motivera att nuvarande tillsynssystem för den kyrkliga byggnadsverksamheten bi- behålles t.v. Förutsättningen är därvid att riksantikvarieämbetet erhåller tillräckliga resurser för att kunna fortsätta att vara tillsynsorgan.

Förslaget att decentralisera riksantikvarieämbetets beslutanderätt enligt la g e n o m b y g g n a d 5 min n e n tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag för ett hembygdsförbund.

Beträffande de skyddsföreskrifter som utfärdas vid byggnadsminnesför- klaring avstyrker Stockholms kontmun. nägra hernbvgdsförbund och Förening- en Sveriges landsantikvarier förslaget att föreskrifterna skall utfärdas i samråd med riksantikvarieämbetet. Stockholms kommun anser att förslaget medför en uppenbar risk för att byggnadsminnesärendena alltjämt kommer att släpa efter. Bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier finner att det bör vara en tillräcklig vägledning för länsstyrelsen att ämbetet utfärdar råd och an- visningar.

Den föreslagna centrala kontrollen över medelsförbrukningen vid tillämp- ningen av 5 och 85; berörs av några remissinstanser bl.a. decentralise-

Prop. 1975/762135 186

r'irtgsttired/tingen som finner att dess överväganden kan komma att resultera i modeller för decentralisering av ersättningsbeslut vilka skulle kunna till- lämpas även inom kulturminnesvården. Utredningen anser mot den bak- grunden att det längre fram. sedan det genom den praktiska tillämpningen har klarlagts hur en decentralisering av ärenden om byggnadsminne påverkar verksamhetens utveckling. kan finnas underlag för en omprövning av ar- betsgruppens ställningstagande när det gäller ersättningsfrågor inom kul- turminnesvården.

De föreslagna bestämmelserna i k u n g ö r e | s e n o m b y g g nad s - m i n n e n angående länsstyrelsens samråd med riksantikvarieämbetet för- anleder erinringar från bl. a. Gotlands och Krokoms kommuner. Jämtlands lärts landsting, SA CO/SR och några ltemltvgdsförbund som anser att skyldigheten till samråd bör begränsas till beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet. Även Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslår en begränsning. Enligt fö- reningen bör samrådet begränsas till beslut som kan föranleda ersättnings- skyldighet eller annat beslut av vikt.

Arbetsgruppen föreslår inte någon bestämmelse av innebörd att länsstyrel— sen skall inhämta yttrande av länsmuseet/landsantikvarien i ärende om byggnadsminnesförklaring. Ett tiotal remissinstanser bl. a. länsstyrelserna i Uppsala. Älvsborgs och Örebro län. Gotlands kommun. SA CO/SR. några hem- bygdsförbund och Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslår emellertid att en sådan bestämmelse införs i l &. l fiera remissvar motiveras detta tillägg med att kännedomen om länets byggnadskultur finns hos länsmuseet.

Stockholms kommun framhåller att arbetsgruppens förslag innebär att Stockholms stadsmuseum allt framgent måste fungera som expertorgan när det gäller kulturminnesvårdsfrågor inom kommunen. Av denna anledning bör den tidigare bestämmelsen om att höra stadsantikvarien behållas i den nya kungörelsen.

Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län anser beträffande 7å att även länsmuseet bör underrättas om beslut varigenom länsstyrelsen har avgjort ärende om byggnadsminne.

Förslaget att riksantikvarieämbetet skall behålla sina uppgifter enligt b c - g r a v n i n g 5 k u n g 6 r e l s e n biträds av byrächefen Sven Söderholm vid riksarttikvarieämbetet oclt statens historiska museer som i ett särskilt yttrande framhåller bl. a. att så länge det kyrkliga ansvaret för begravningsplatsfrå- gorna inte är upphävt. kommer en decentralisering till länsstyrelsen att in- nebära relativt stora komplikationer med hänsyn till bl.a. att stifts- och länsgränser inte sammanfaller.

I övrigt kommenteras förslaget av ett femtontal remissinstanser. däribland rlksantikvarieärrtbetet och statens historiska museer, statens planverk. .flera länsstyrelser och hembygdsförbund samt Föreningen Sveriges landsantikvarier. vilka i motsats till arbetsgruppen förordar att riksantikvarieämbetets upp- gifter förs över på länsstyrelsen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer understryker bl. a. att

Prop. l975/76: 135 187

det inte föreligger bärande principiella skäl för att behålla den centrala ären- deberedningen. Statens planverk finner att anläggning eller utvidgning av kyrkogård främst är en fråga om markanvändning och därmed av väsentligt intresse för den fysiska planeringen. Planverket föreslår att ärendena enligt begravningskungörelsen flyttas över på länsstyrelsen som bör åläggas att meddela riksantikvarieämbetet och planverket sitt beslut. Det torde få an- komma på planverket och/eller riksantikvarieämbetet att utfärda tillämp- ningsanvisningar till kungörelsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att dessa frågor normalt sett utgör en integrerad del av den kommunala planering som sker i nära samråd med länsstyrelsen och som vinner laga kraft genom länsstyrelsens fast- ställelse. Som motiv för en decentralisering anför bl. a. länsstyrelserna i Kal- mar. Kristianstads och i"'ästntanlamls län att länsstyrelsen redan nu är inköpp- lad genom skyldigheten för riksantikvarieämbetet att höra länsstyrelsen, som i sin tur skall höra olika regionala och kommunala instanser. Länsstvrel- sen i Kopparbergs län anser att tyngdpunkten i riksantikvarieämbetets nu- varande prövning av förslagen till begravningsplatser m.m. ligger i den utredning länsstyrelsen gör som remissorgan till ämbetet. Om länsstyrelsen nu tillförs sakkunnig personal inom kulturminnesvården försvagas enligt länsstyrelsens mening ytterligare motiven för att förlägga den slutliga pröv- ningen i dessa frågor till ämbetet.

R iksantikvarieämbetet och statens historiska museer. länsstvrelsen i Gotlands län och Föreningen Gotlands lornvänner ansluter sig till arbetsgruppens förslag att riksantikvarieämbetet skall behålla ärenden enligt k u n g ö rel s e n angående vården av vissa kyrkliga inventarier.

RRV är av annan uppfattning än arbetsgruppen och ftnner att ärenden om kyrkliga inventarier bör ligga på länsstyrelsen. Östergötlandsjör'nminnes- och museiförening anser att handläggningen bör ankomma på länsstyrelsen i det fall besluten rörande kyrkobyggnader skulle komma att föras över till länsstyrelsen.

Vad gäller kungörelsen angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål instämmer riks- antikvarieämbetet och statens historiska museer samt Nordiska museet i försla- get att pågående utredning av statens kulturråd måste avvaktas.

Att riksantikvarieämbetet tillerkänns besvärsrätt mot beslut som länsstyrelsen meddelar enligt lagen om fornminnen och lagen om bygg- nadsminnen får ett uttryckligt stöd av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens lristor'tZSka museer. statens planverk. länsstvrelserna i Uppsala och Västmanlands län samt några kommuner. Länsstyrelsen i Västmanlands län förutsätter att det upprättas så goda underhandskontakter mellan länsstyrelsen och riks- antikvarieämbetet att besvärsrätten endast sällan skall behöva tillgripas. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att besvärsrätten borde vara inskränkt till större och principiellt viktiga frågor. Länsstyrelsen vill dock inte motsätta sig att den obegränsade besvärsrätten tillämpas under en övergångstid i

Prop. 1975/76:135 188

avsikt att klarlägga i vilka ärendctyper den är motiverad.

Länsstvrclsen i Blekinge län kan däremot inte tillstyrka förslaget. Den an- givna besvärsrätten skulle enligt länsstyrelsen innebära att ärenden på kul- turminnesvårdens område behandlas på annat sätt än ärenden på flertalet andra sakområden. Örebro läns landsting anser att riksantikvarieämbetet inte bör få föra talan mot beslut som har tagits i länsstyrelsens lekmannastyrelse.

Prop. 1975/76: 135 189

8.2. Tidigare ställningstagande" och fortsatt utredningsarbete

M US 6 5 föreslog i betänkandet (SOU 1972:45) Kulturminnesvård att länsstyrelsen skulle bli regional myndighet för den statliga kulturminnes- vården. En särskild kulturminnesenhet med landsantikvarien som chef fö- reslogs inrättad vid länsstyrelsens planeringsavdelning. Bland kulturmin-

Prop. 1975/761135 160

nesenhetens arbetsuppgifter skulle främst ingå att företräda kulturminnes- vårdens intressen i den för hela huvudenheten gemensamma verksamheten med samhällsplanering och i dess befattning med den översiktliga fysiska planeringen.

De avgörande besluten i viktiga kulturminnesvårdsärenden måste enligt MUS 65 kunna fattas regionalt. Av denna anledning föreslogs att beslu- tanderätten enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning skulle föras över på det regionala planet.

MUS 65 föreslog i betänkandet (SOU 197315) Museerna ett statsbidrag för kulturhistorisk regional museiverksamhet som hjälp främst till att avlöna en tjänsteman med vetenskaplig och museal erfarenhet inom de kultur- historiska muscernas ämnesområden.

För en närmare redogörelse för de olika förslagen och remissopinionen hänvisas till prop. 1974128 kap-. 12 och 13.

MUS 65:s förslag om kulturminnesvården behandlades i p ro p. 1974128 angående den statliga kulturpolitiken.Depar- tementschefen förordade i likhet med MUS 65 att länsstyrelsen blev regional myndighet för den statliga kulturminnesvården.

En tjänst föreslogs inrättad vid:. länsstyrelsen i varje län för handläggningen av kulturminnesvårdsfrågorna. Innehavare av tjänsten borde vara organi- satoriskt sidoordnad planeringsavdelningens olika enheter på samma sätt som länsveterinären. Den nya organisationen borde införas den 1 juli 1976.

Genom de förordade förändringarna i fråga om organisation och ansvar på kulturminnesvårdsområdet skulle landsantikvarien upphöra att vara riks- antikvarieämbetets företrädare. Länsmuseet borde emellertid även i fort- sättningen kunna utnyttjas av riksantikvarieämbctet som remissinstans. Det borde också av ämbetet kunna anförtros viktiga inventerings- och vård- nadsuppdrag.

Departementschefen anslöt sig i princip till förslaget om en decentra- lisering av besluten enligt speciallagstiftningen. Vissa ärenden kunde emel- lenid för sin handläggning kräva speciell sakkunskap. Det borde enligt de- partementschefen närmare övervägas om inte beslut i sådana ärenden borde fattas av riksantikvarieämbetet också i fortsättningen. Förslag till avgräns- ning av dessa ärenden borde utarbetas av en särskild arbetsgrupp.

Vidare föreslogs att ett nytt statsbidrag skulle införas för länsmuseerna. Den närmare utformningen av bidragssystemet borde övervägas inom den särskilda arbetsgruppen. Arbetsgruppen skulle också överväga frågan om statsbidrag till regional musei- och kulturminnesvårdsverksamhet i sådana län där länsmuseum saknades.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag samt gav som sin mening till känna vad kulturutskottet anfört om den regionala kulturminnesvårdens organisation (KrU 1974115, rskr 1974z248). För en full- ständig redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag och kulturutskottets övervä- ganden hänvisas till prop. 1974z28 kap. 25.10 och 25.11 samt KrU 1974215 p. 2.10 och 2.11.

Prop. 1975/76:135 161

För det fortsatta utredningsarbetet angående kulturminnesvårdens regio- nala organisation, speciallagstiftningen och statsbidraget till länsmuseer m. m. tillsattes hösten 1974 arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor. Arbetsgruppen avlämnade i maj 1975 betänkandet Regional kulturminnesvård och museiverksamhet.

8.3. Arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrågor 8.3.1 Kultur/ninnesvärdens regionala organisation Samarbete och ansvarsfördelning

Arbetsgruppen erinrar om att den statliga regionala kulturminnesvården efter den 1 juli 1976 förutsätter kompletterande insatser från länsmuseets sida. En effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvård måste bygga på ett från både länsstyrelsen och länsmuseet aktivt bedrivet samarbete och informationsutbyte.

Riktlinjer för samarbetet måste vara att museet biträder länsstyrelsen med utredningar och bedömningar när detta behövs till belysning av de frågor som skall handläggas i länsstyrelsen. ] många fall kan samarbetet väntas få formen av ett regelrätt remissförfarande.

Länsstyrelsen kommer att bl.a. för sitt arbete med den regionala pla- neringen behöva faktaunderlag och expertutlåtanden från länsmuseet. l ar- betet med den fysiska riksplaneringen kan hjälp behövas för att få fram erforderligt underlagsmaterial och för att lägga upp kommunala invente- ringsprogram. Länsstyrelsens behov av insatser från länsmuseet är bl.a. beroende på den nye länsstyrelsetjänstemannens egen kompetens och ar- betsbörda.

Kulturminnesvården har i ökad utsträckning försökt att inrikta sin verk- samhet på de större sammanhangen såsom byggnadsmiljöer och kultur- landskap och de viktigaste arbetsuppgifterna ligger därför inom den fysiska planeringen och inom miljövärden i stort. Som huvudman för den regionala samhällsplaneringen har länsstyrelsen att bereda och fatta beslut i en rad ärenden som i större eller mindre utsträckning också berör kulturminnesvården.

Det gäller bl.a. plan- och byggnadsärenden, fastighetsbildningsärenden och tillståndsärenden enligt naturvårdslagen. Hit hör även vägfrågor och expropriationsärenden. Vidare kommer kulturminnesvården med i bilden vid länsstyrelsens arbete med arbetsmarknadspolitisk planering, kommunala bostadsbyggnadsprogram samt planering rörande skolväsende och jord- och skogsbruk. Kulturminnesvårdens intressen kan behöva beaktas också då länsstyrelsen yttrar sig över t. ex. kommunalt förköp samt kommunal eller statlig planering av serviceanordningar och militära anläggningar. En central uppgift för länsstyrelsen är att inom ramen för den översiktliga planeringen ta ställning till kulturminnesvårdens behov vid arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Prop. 1975/76:135 162

Som redovisas i det följande (8.3.2) föreslår arbetsgruppen att länsstyrelsen övertar vissa av riksantikvarieämbctets beslutsfunktioner enligt k ul t u r - minnesvårdens special lagstiftning. Den föreslagna decen- traliseringen omfattar ärenden som har särskilt samband med den fysiska planeringen och samhällsplaneringen i stort. Härav följer att besluten i de nya ärendena mer eller mindre "berör hela planeringsavdelningens ansvars- område.

Riksantikvarieämbetct kommer även i fortsättningen att behålla en del beslutsfunktioner enligt speciallagstiftningen. Det är emellertid angeläget att länsstyrelsen får insyn i och kontakt med de kulturminnesvårdsärenden som handläggs på central nivå och som har betydelse för den regionala verksamheten. Länsstyrelsen bör därför vara regional remissinstans till äm- betet i ärenden som rör kulturminnen och kulturmiljöer med möjlighet att yttra sig efter hörande av länsmuseet. Museet bör vara remissinstans till ämbetet i ärenden som rör kulturföremål, bl. a. fornfynd och kyrkliga inventarier.

I fråga om tillämpningen av flera författningar har i skilda sammanhang betonats vikten av ett nära 5 3 m råd med antikvarisk expertis. Det gäller bl. &. bostadslånekungörelsen (19671552), kungörelsen (1974:255)om tilläggs- lån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (l962:655) angå- ende kommunala bostadsbyggnadsprogram och bostadssaneringslagen (1973:531). Det ankommer på kommunerna att praktiskt tillämpa flera av dessa författningar.

Efter omorganisationen av den regionala kulturminnesvården bör det ak- tuella samrådet i första hand sökas med länsstyrelsen. Det får sedan bli en lämplighetsfråga vilket organ. länsstyrelsen eller länsmuseet. som i det konkreta fallet uppträder som samrådspartner. Har frågan anknytning till samhällsplaneringen i stort bör länsstyrelsen svara för samrådet. Rör frågan rent antikvariska bedömningar bör det vara en uppgift för länsmuseet. På samma sätt bör länsstyrelsen vara kontaktorgan i förhållande till myndig- heter och liknande. t.ex. fastighetsbildningsmyndighet, lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse och stiftsnämnd.

Den allmänna princip som bör gälla vid rådgivning är att länsstyrelsen svarar för kulturminnesvårdsfrågor rörande planering, prioritering och prin- ciper för bevarande. På länsmuseet bör ankomma den rådgivning som kan bli nödvändig i samband med inventering. restaurering och vårdarbeten.

En viktig arbetsuppgift för länsstyrelsen är rådgivningen till kommunerna. Med sina befogenheter inom den fysiska planeringen har kommunerna stora förutsättningar att bedriva en konkret kulturminnesvård. Liksom inom den översiktliga planeringen får länsstyrelsen viktiga uppgifter i anslutning till den fysiska detaljplaneringen. Länsstyrelsen bör kunna ge de kommunala planförfattarna besked om de krav som måste ställas på planerna med hänsyn till länsstyrelsens översiktliga planering samt gällande lagstiftning och nor- mer. Även för denna rådgivning kan länsstyrelsen behöva utnyttja den fack- kunskap som finns i länsmuseet.

Prop. 1975/76:135 l63

Den i n fo r m at io n som länsstyrelsen kommer att rikta till kommuner och enskilda skall främst avse den kulturminnesvård som länsstyrelsen har ansvaret för. Information om kulturminnesvårdsfrågor i vid bemärkelse blir däremot en uppgift för länsmuseet.

Den kulturminnesvårdande verksamheten, särskilt medverkan i det fy- siska planeringsarbetet. fordrar kännedom om beståndet av kulturhistoriska objekt och miljöer. Härav följer att planering, genomförande och utvärdering av in v e nte ri n g a r är en väsentlig uppgift inom kulturminnesvården. Målet bör vara att på grundval av en så fullständig kartläggning som möjligt av länets tillgångar på sådana objekt och miljöer utarbeta bevarandeprogram som kan tjäna till ledning för arbetet inom planeringsavdelningen.

En redovisning av kulturminnesvårdens intressen ingår i den s. k. länsinventeringen. som länsstyrelsen svarar för. Länsstyrelsen bör i övrigt svara för de inventeringar som blir nödvändiga i anslutning till den regionala planeringen.

Det bör framhållas att det också i framtiden måste vara kommunerna som i anslutning till den fysiska detaljplaneringen och bostadssaneringen har det primära ansvaret för att därav föranledda inventeringar genomförs. Länsstyrelsen bör utifrån sitt ansvar för regional kulturminnesvårdsplanering och fysisk riksplanering dels ta initiativ till inventeringar för vilka ett kom- munalt huvudmannaskap inte är det mest näraliggande. dels ge kommu- nerna råd i deras verksamhet med inventeringar som behövs för den kom- munala planeringen. ] allmänhet bör initiativet således komma från länsstyrelsen som har den allmänna överblicken över planeringsverksam- heten och den regionala kulturminnesvården. Själva verkställigheten av in- venteringarna bör lämpligen ankomma på länsmuseet.

Ett väl avvägt samspel är således nödvändigt. Länsstyrelsen. kommunerna och länsmuseet bör gemensamt resonera sig fram till hur inventeringar skall utföras och vilka prioriteringar som skall göras. Då länsmuseet har utfört inventering samt undersökt och dokumenterat materialet. har museet att göra de grundläggande vetenskapliga bedömningar som fordras. Den mer slutgiltiga värderingen, som bl. a. syftar till att upprätta bevarandeprogram, bör göras i samråd mellan museet och länsstyrelsen.

Länsmuseet har särSkilda förutsättningar för att från vetenskapliga och museala synpunkter bedöma och värdera behovet av k u ! t u r h i s t o ris k f o r s k n i n g inom regionen. Museet har även erforderlig sakkunskap för att planera och genomföra vetenskapliga projekt inom det kulturhistoriska fältet. Den ifrågavarande forskningen bör därför ingå bland länsmuseets uppgifter.

Ett väsentligt och nödvändigt led för att säkerställa kulturminnesvår- dens intressen är vården av kulturminnen och kultur- miljöer. ] länsstyrelsens ansvar för den regionala kulturminnesvårds- planeringen ingår även ett allmänt ansvar för att erforderliga vård- arbeten kommer till stånd. Länsstyrelsen bör bl. a. i samråd med kom-

Prop. 1975/76:135 164

munerna kartlägga behovet av insatser och ta initiativ till vårdarbeten. Länsstyrelsen bör också lämna upplysning om de principer och normer för vårdarbeten som gäller inom kulturminnesvården samt om lämpliga in- stitutioner och konsulter för konkreta vårduppgifter.

En viktig uppgift för länsstyrelsen blir vidare att svara för en planmässig samordning mellan kulturminnesvårdens och naturvårdens vårdinsatser. För de vårdarbeten (beredskapsarbeten m.m.) som helt eller delvis bekostas av AMS kommer länsstyrelsen att få ett planeringsansvar av samma slag som i fråga om naturvården. Den kulturhistoriska kontrollen av dessa vård- arbeten bör däremot i allmänhet utföras av länsmuseet. Museet bör också kunna medverka vid upprättande av vårdprogram och vid projektering av arbetena. Även i övrigt bör länsmuseet kunna åta sig uppgifteri anslutning till vården av fornlämningar, byggnader och kulturhistoriska miljöer. Det bör också närmast ankomma på länsmuseet att vara rådgivande i enskilda vårdfrågor gentemot kommuner, enskilda och föreningar.

lnordnandet i länsstyrelsen m.m.

Arbetsgruppen förutsätter att kungörelsen angående statsbidrag till av- löningar inom landsantikvarieorganisationen upphör att gälla när den nya organisationen träder i kraft. Därmed försvinner de formella k 0 m p e t e n s- k rav som nu gäller för landsantikvarien. Det är i dag vanligt att lands- antikvarien och biträdande antikvarien tillsammans täcker områdena forn- minnesvård och byggnadsminnesvård. Den nye tjänstemannen blir ensam närmast ansvarig för kulturminnesvårdsfrågori länsstyrelsen. Detta kommer att ställa särskilda krav på tjänstemannens kompetens. Den norm som bör följas vid tillsättning av tjänsten är att länsstyrelsen skall tillföras en tjäns- teman med kulturhistorisk kompetens. Det är viktigt att tjänstemannen har de kvalifikationer som är nödvändiga för att kunna handlägga frågor om kulturmiljöer av olika slag inom ramen för fysisk riksplanering och annan fysisk planering. Härav följer att de sökandes vetenskapliga meriter och yrkeserfarenhet måste prövas omsorgsfullt från facksynpunkt. Arbets- gruppen anser därför att riksan'tikvarieämbetet skall yttra sig över de sö- kandes kompetens innan länsstyrelsen hos regeringen föreslår innehavare av de aktuella tjänsterna. Kompetenskraven aktualiserar även frågan om utbildning. Riksantikva- rieämbetet har för avsikt att under det första året efter omorganisationen anordna särskilda kurser för bl. a. den nya länsstyrelsepcrsonalen. Arbets- gruppen förutsätter att tjänstemannen för kulturminnesvårdsfrågor deltar i denna utbildning. som avses äga rum i samarbete med bl. a. länsstyrelsernas organisationsnämnd.

I fråga om tjänstetitel föreslår arbetsgruppen att tjänstemannen får en funktionsbeskrivande titel. Av "titeln bör framgå tjänstemannens ansvars- område, kulturhistoriska inriktning och kompetens. Bland förslag som har

Prop. 1975/76:135 165

diskuterats kan nämnas kulturvårdsdirektör och länsantikvarie.

När det gällerinord nandet i länsstyrelsen måste det under- strykas att innehavaren av tjänsten skall vara organisatoriskt sidoordnad pla- neringsavdelningens olika enheter. Det innebär att den nye tjänstemannen i praktiken ges en ställning motsvarande enhetschefi länsstyrelsen. Härav följer i sin tur att han i förhållande till de andra fackenhetcrna får den fristående och självständiga ställning som är nödvändig för att han skall kunna hävda kulturminnesvårdens intressen på samma villkor som dessa enheter hävdar sina fackintressen.

Tjänstemannens behov av allmän service bör till viss del kunna tillgodoses inom planeringsavdelningen. Arbetsgruppen anser emellertid att tjänste- mannen fortlöpande behöver kvalificerad hjälp som bör ankomma på en särskilt ansvarig person inom biträdeskarriären. Till biträdets uppgifter bör höra att bygga upp och ansvara för handarkiv och erforderliga register i anslutning till tjänstemannens arbete inom länsstyrelsen. Vidare bör biträdet vara kompetent att bereda nya ärenden genom att självständigt skaffa fram underlagsmaterial.

Det är betydelsefullt att tjänstemannen i det dagliga arbetet ges möjlighet att ta del av det omfattande arkiv- och biblioteksmaterial som har samlats inom länsmuseet. Det bör ankomma på länsstyrelsen och länsmuseet att i samverkan finna former för detta. Arbetsgruppen vill även peka på tjäns- temannens behov av handarkiv och facklitteratur. Tjänstemannen kan vida- re behöva information som finns tillgänglig inom riksantikvarieämbctet.

Ett annat spörsmål är frågan om vikarie för tjänstemannen. Vid exempelvis en längre sammanhängande bortovaro bör tjänsten helst inte lämnas obe- mannad. En lösning som faller sig naturlig är att vid behov förordna en tjänsteman hos länsmuseet eller riksantikvarieämbctet som vikarie i länsstyrelsen. 1 frågor av detta slag får samråd ske i första hand mellan ämbetet och länsstyrelsen.

Handläggningen inom länsstyrelsen

Länsstyrelsens verksamhet leds av en lekmannastyrelse med landshöv- dingen som ordförande. Styrelsen består av landshövdingen och tio särskilt utsedda ledamöter. Landshövdingen är chef för länsstyrelsen.

Av organisationen i övrigt är främst planeringsavdelningen av intresse i detta sammanhang. Inom denna finns flera underenheter i normalfallet juridiska enheten, regionalekonomiska enheten, naturvårdsenheten, planen- heten, lantmäterienheten och försvarsenheten med var och en sin chef. l planeringsavdelningen ingår härutöver länsveterinären. För att den nöd- vändiga samordningen skall komma till stånd är de berörda fackområdena representerade vid ärendenas beredning och handläggning.

Verksamheten vid länsstyrelsen regleras dels genom länsstyrelse- instruktionen, dels genom en särskild arbetsordning som fastställs av

Prop. 1975/76:135 166

länsstyrelsen. Till ledning för att utarbeta denna arbetsordning fastställer regeringen en normalarbetsordning.

Ärendena är inom länsstyrelsen fördelade på olika beslutsnivåer. Det an- kommer t. ex. på styrelsen att avgöra viktigare frågor om samhällsplanering och andra för länet betydelsefulla åtgärder. Andra ärenden avgörs av lands- hövdingen, avdelnings- eller enhetschef eller av annan tjänsteman som ve- derbörande chef har utsett. '

Genom att ansvaret för hela miljövårdsfaltet genom omorganisationen samlas i länsstyrelsen skapas förutsättningar för ett intimt samarbete mellan den nye tjänstemannen för kulturminnesvården samt i främsta rummet plan-. naturvårds- och lantmäterienheten.

lnom planeringsavdelningen får tjänstemannen som främsta uppgift att företräda kulturminnesvårdens intressen i den för hela avdelningen gemen- samma verksamheten med samhällsplanering och översiktlig fysisk plane- ring. Tjänstemannen skall vidare delta i handläggningen av de ärenden som enligt lag eller annan författning ankommer på länsstyrelsen såsom fö- reträdare för kulturminnesvården. Tjänstemannen kan också komma att delta i handläggningen av enskilda besvärsärenden som f.n. handläggs på planeringsavdelningen. Även vissa yttranden som länsstyrelsen avger kan vara av betydelse från kulturminnesvårdssynpunkt.

1 bilaga 2 till nuvarande normalarbetsordning för länsstyrelsen anges vilka som har föredragningsskyldighet och beslutanderätt i befintliga ärenden. Vidare markeras vilka övriga tjänstemän som skall delta i samråden när beslut fattas. Arbetsgruppen redovisar i sitt förslag den skyldighet att delta i samråden som därvid bör ankomma på tjänstemannen.

När det gäller de nytillkomna ärendena enligt speciallagstiftningen (8.3.2) föreslår arbetsgruppen att beslutsnivån läggs relativt högt inorn länsstyrelsen. Således bör lägst avdelningschefen på planeringsavdelningen ha beslutan- derätten i de ärenden som inte skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövdingen.

Tjänstemannen bör vara föredragande i samtliga nya ärenden. Arbets- gruppen redovisar i sitt förslag också vilka övriga enheter som bör delta i ärendehandläggningen.

Särskilda organisationsproblem

Huvudman för landsantikvarieorganisationen i S t oc k h 0 l m 5 lä n . med undantag för Stockholms kommun, är Stockholms läns kulturmin- nesråd. Landsantikvarien i Stockholms län är lokalmässigt knuten till länsstyrelsen och fungerar som fristående länsexpert i kulturminnesvårds- frågor. Landsantikvarieorganisationen utgörs av landsantikvarien och ytter- ligare två tjänstemän samt ett kanslibiträde.

De kulturminnesvårdande uppgifterna inom Stockholms kommun hand- has av Stockholms stadsmuseum med stadsantikvarien som chef. Stads-

Prop. 1975/76: 135 167

antikvarien yttrar sig till riksantikvarieämbctet i ärenden angående kultur- minnesvård. Museet har även vissa andra uppdrag för ämbetet. Kontakten med de statliga organen har säkerställts genom att riksantikvarien har rätt att delta i kulturnämndens sammanträden.

Statsmaktcrnas beslut angående den regionala kulturminnesvården för- utsätter att den nye tjänstemannen med större tyngd än landsantikvarien skall kunna hävda kulturminnesvårdens intressen i samhällsplaneringen. Enligt arbetsgruppens uppfattning är det närmast ogörligt för en tjänsteman att fullgöra de uppgifter som efter omorganisationen faller inom länsstyrel- sens ansvarsområde i Stockholms län. Bl. a. är arbetsmängden och ärendenas svårighetsgrad förhållandevis större .i ett storstadslän än i andra län.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena på kulturminnesvårdsområdet i Stockholms län föreslår arbetsgruppen att den befintliga landsantikvarie- organisationen vad gäller antalet tjänstemän behålls i den nya organisationen i länsstyrelsen. Genom den föreslagna organisationen får länsstyrelsen re- surser att utföra arbetsuppgifter som i andra län åvilar länsmuseet.

Huvudman för landsantikvarien i G ö t e b 0 r g 5 0 c h Bo h U 5 lä n är Bohusläns hembygdsförbund. Landsantikvarien är också intendent för Uddevalla museum. Göteborgs kommun bedriver genom sina arkeologiska och historiska museer kulturminnesvårdande uppgifter inom kommunen. Museerna samarbetar med länsstyrelsen i ärenden rörande kommunen och fyller till viss del den funktion som i övriga delen av länet omhänderhas av landsantikvarien.

Situationen inom kulturminnesvården i Göteborgs och Bohus län ger en- ligt arbetsgruppens mening stöd för att en förstärkning av länsstyrelsens planeringsavdelning med ytterligare handläggare och kvalificerad biträdes- hjälp kan övervägas.

Även förhållandena i M al m ö h U 5 lä n bör särskilt uppmärksammas. 1 de båda Skånelänen är Skånes hembygdsförbund huvudman för lands- antikvarieorganisationen, som har kontor i Lund och Kristianstad. De re- gionala kulturminnesvårdsuppgifterna i Malmöhus län är mycket omfat- tande. Arbetsgruppen anser att en förstärkning med ytterligare handläggare och kvalificerad biträdeshjälp kan övervägas.

Arbetsgruppen föreslår ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna. Un- der hänvisning till bl. a. pågående utredningsarbete lägger arbetsgruppen dock inte fram något förslag om statsbidrag till museiverksamheten i Stock- holms län. Göteborgs kommun och Skånelänen.

8.3.2. K ulrurminnesvårdens speciallagstiftning

Decentralisering av beslut

Arbetsgruppen framhåller beträffande l a g e n o rn fo r n min n e n att skyddet av de fasta fornlämningarna allt oftare berörs av frågor om mark- användning och byggande.

Prop. 1975/76:135 168

Skyddet av de fasta fornlämningarna behandlas inte bara som ett ärende enligt lagen om fornminnen. Inom den regionala planeringen handläggs bl. a. plan-, byggnads—och naturvårdsärenden som i större eller mindre ut- sträckning också berör de fasta fornlämningarna. l viss mån är sålunda forn- lämningsskyddet redan integrerat i länsstyrelsens planeringsverksamhet. Det måste anses angeläget att även de aktuella beslutsfunktionerna förs över på länsstyrelsen. Arbetsgruppen föreslår därför att länsstyrelsen blir beslu- tande myndighet i fråga om de fasta fornlämningarna. Riksantikvarieämbetet bör dock även i fortsättningen ha överinseende över vården och bevarandet av de fasta fornlämningarna. Detta bör komma till uttryck i lä.

l 2 % anges vad som är fast fornlämning. Lagen om fornminnen innehåller emellertid inte någon bestämmelse om vem som avgör huruvida fast forn- lämning föreligger. Om beslutanderätten decentraliseras bör det primärt åvila länsstyrelsen att ta ställning i denna fråga. Vid tveksamma fall bör länsstyrelsen samråda med riksantikvarieämbctet och länsmuseet.

Den föreslagna decentraliseringen innebär att undersökning och annan åtgärd enligt 55 ankommer på länsstyrelsen. Detta bör dock inte medföra att riksantikvarieämbctet skall vara beroende av länsstyrelsens tillstånd om ämbetet vill företa åtgärd som avses i denna paragraf. Arbetsgruppen föreslår att det i Så införs en bestämmelse varigenom ämbetet äger rätt att företa undersökning eller annan åtgärd utan tillstånd av länsstyrelsen.

Förslaget innebär vidare att den kostnadsprövning som kan komma i fråga enligt 9é förs över på länsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet beslutar emellertid om medel för ändamålet. Detta får till följd att länsstyrelsen har att göra framställning till ämbetet för den händelse prövningen leder fram till att det allmänna bör svara för kostnaden.

Decentraliseringen av beslutanderätten enligt speciallagstiftningen får betydelse även för riksantikvarieämbetets lokala ombud. Dessa fullgör bl. a. vissa uppgifter enligt lagen om fornminnen. Det är angeläget att ombuden även i fortsättningen ges möjlighet att fullgöra kulturminnesvårdande upp- gifter. Ombuden bör emellertid inte längre svara för det samråd rn. ni. som nämns i 8 &. Arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsen ensam tar över upp- gifterna.

Vad gäller skeppsvrak har antalet sådana ärenden för riksantikvarieäm- betets del hittills varit relativt begränsat. Det sammanhänger bl.a. med att stora områden av botten i hav och insjöar ännu är outforskade. Ut- vecklingen går mot ett ökat utnyttjande av vattenområdena. Härav följer ett behov av att kartlägga och undersöka områdena vilket i princip bör vara en uppgift för den regionala planeringsverksamheten. Det kan därför övervägas att på sikt decentralisera ärendena om skeppsvrak till länsstyrel- sen. F. n. får de emellertid anses tillhöra en så ny och avgränsad kategori att fördelarna med den centrala handläggningen väger över. Arbetsgruppen föreslår ingen decentralisering av dessa ärenden.

Prop. 1975/76:135 169

Tillämpningen av bestämmelserna om fornfynd ger vid handen att särskilt ärenden om fyndfördelning enligt 13 & innefattar ställningstaganden av spe- ciell art. Riksantikvarieämbetets beslut föregås också av en mycket noggrann beredning. Under denna sker en jämförelse mellan det aktuella fyndet och föremål i historiska museets samlingar. Avsikten är att bedöma huruvida fyndet bör införlivas med museets rikstäckande samlingar.

Arbetsgruppen anser att krav på största möjliga rättvisa och ändamåls- enlighet talar för att riksantikvarieämbetet erhåller beslutanderätten i ären- den om fyndfördelning. Även ämbetets befattning med fornfynden enligt lO—IZ och 14955 bör kvarstå. Den överblick och erfarenhet som ämbetet har förvärvat är av betydelse för de bedömningsfrågor som här blir aktuella.

Under rubriken fornfynd hör också undersökning av fyndplats enligt 15 &. Detta är en uppgift som i första hand bör ligga på länsstyrelsen. I över- ensstämmelse med förslaget om undersökning enligt 535 bör riksantikva- rieämbetet ha rätt att undersöka plats för fornfynd utan tillstånd av länsstyrel- sen.

Vad gäller k ungörelsen om fornm i nnen föreslår arbetsgrup- pen att länsstyrelsen skall samråda med riksantikvarieämbetet innan länsstyrelsen i ärende enligt lagen om fornminnen fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt. Vidare föreslås bl. a. att länsstyrelsen skall underrätta ämbetet om beslut som länsstyrelsen meddelar enligt lagen om fornminnen.

Ifråga om kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet hartillämpningen av bestämmel- serna om byggnadsminnesmärken enligt 18 å i viss mån präglats av den osäkerhet som föreligger beträffande vilka byggnader som skall räknas som sådana minnesmärken. Det är att märka att det inte finnsanvisat något förfarande varigenom det fastställs att byggnad uppfyller kravet på kul- turhistoriskt eller konstnärligt värde. Riksantikvarieämbetets uppgift att ha tillsyn över underhåll och vård har inneburit att ämbetet vid behov har biträtt med granskning och kontroll. Uppgiften har i huvudsak innefattat antikvariska bedömningar. Arbetsgruppen föreslår därför ingen ändring av de nuvarande bestämmelserna.

De bestämmelser som gäller för de förtecknade statliga byggnadsmin- nesmärkena enligt 20 ; påkallar särskilda överväganden. Beslut om åtgärder beträffande dessa minnesmärken fattas sålunda i stor utsträckning på central nivå. Detta gäller även handläggningen hos de byggnadsförvaltande myn- digheterna. Det pågår emellertid en utredning om att decentralisera vissa av byggnadsstyrelsens uppgifter och beslutsfunktioner till de regionala bygg- nadsförvaltningarna.

Ett ställningstagande beträffande riksantikvarieämbctets uppgifter bör till- godose intresset att åstadkomma en samordning med verksamheten hos de byggnadsförvaltande myndigheterna. En strävan bör vara att decentra- lisera ämbetets uppgifter i den mån motsvarande förvaltningsåtgärder förs

Prop. 1975/76:135 170

över på det regionala planet. Arbetsgruppen föreslår att ämbetet behåller sina nuvarande uppgifter i avvaktan på att det blir klarlagt i vilken ut- sträckning de byggnadsförvaltande funktionerna kommer att decentraliseras.

Vad gäller kyrkobyggandet omfattar riksantikvarieämbetets granskning av nybyggande och nyanläggningar förslagets funktionella och arkitekto- niska cgenskaper. I fråga om byggnad granskas även inredning och konst- närlig utsmyckning. Granskningen beträffande befintlig byggnad eller kyr- kotomt görs såväl från funktionella och arkitektoniska som från kultur- minnesvårdande synpunkter.

De uppgifter som ankommer på ämbetet kräver tillgång till särskild ex- pertis. Det kan befaras att länsstyrelsen vid en decentralisering skulle få praktiska svårigheter när det gäller att klara handläggningen av kyrkobygg- nadsärcndena. Å andra sidan är det bl. a. från miljösynpunkt ett starkt öns- kemål att de kyrkliga byggnadsfrågorna inordnas i övrig regional plane- ringsverksamhet. Det är också ett lokalt intresse att få inflytande på dessa frågor.

Avvägningen för och emot en decentralisering är särskilt osäker när det gäller uppgiften att granska förslag till ny kyrkobyggnad. Ämbetet fullgör här en granskning som i och för sig inte hör till ämbetets egentliga verk- samhet såsom kulturminnesvårdande organ.

Med hänsyn till pågående prövning av förhållandet mellan stat och kyrka föreslår arbetsgruppen inte någon decentralisering av kyrkobyggnadsären- dena. Det är emellertid angeläget att ämbetet i sådana ärenden underrättar länsstyrelsen så att denna kan följa den aktuella verksamheten.

L a g e n o m b y g g n a d 5 min n e n syftar till att bevara individuella byggnader och deras närmaste omgivningar. Även andra författningar än lagen om byggnadsminnen innehåller bestämmelser som berör den kul- turhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Byggnadslagen (1947z385, omtryckt 19721775, ändrad senast 1975:1321) och byggnadsstadgan (19591612, om- tryckt I972:776. ändrad senast 1975z819) upptar således vissa skyddsinstru- ment. Förordnande enligt naturvårdslagen har också betydelse i samman- hanget. Vidare kan expropriation enligt expropriationslagen(19722719, änd- rad 19751659) ske för att bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse.

En decentralisering av beslutsfunktionerna enligt lagen om byggnads- minnen bör medföra att länsstyrelsens samordnande verksamhet stärks och att de befintliga resurserna tas tillvara bättre. Härigenom bör i större ut- sträckning det eftersträvade bevaranderesultatet kunna uppnås. Arbetsgrup- pen föreslår därför att beslutanderätten enligt lagen om byggnadsminnen decentraliseras till länsstyrelsen.

l överensstämmelse med förslaget i fråga om de fasta fornlämningarna bör riksantikvarieämbctets övergripande ansvar komma till uttryck i lagen om byggnadsminnen. En bestämmelse härom bör införas i en ny paragraf. 1 a ;.

Arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsen skall utfärda skyddsföreskrifter

Prop. 1975/76:135 171

enligt 2å i samråd med riksantikvarieämbetet. Förslaget innebär vidare att länsstyrelsen har att företräda staten i ersättningsfrågor enligt 5 &. Riks- antikvarieämbetet förfogar emellertid över medel för ändamålet. Innan länsstyrelsen fattar beslut som kan medföra rätt till ersättning av allmänna medel. har länsstyrelsen därför att vända sig till ämbetet. Härigenom kan ämbetet prioritera mellan de önskade byggnadsminnesförklaringar som med- för ersättningsanspråk gentemot staten.

Arbetsgruppen föreslår även vissa ändringar i k u n g ö re l s e n om byggnadsminnen. Bl.a. föreslås i 1 _S en bestämmelse att länsstyrelsen skall samråda med riksantikvarieämbetet innan länsstyrelsen i ärende om byggnadsminne fattar beslut som kan föranleda ersättnings- skyldighet eller annat beslut av vikt.

Ärenden enligt begrav ningsk u ngörelse n harsamband med fle- ra frågor inom den regionala planeringen. Ärendena har emellertid också anknytning till frågor om kyrkobyggande och kyrkotomt. Det är enligt ar- betsgruppens mening inte ändamålsenligt att avskilja riksantikvarieämbctets uppgifter enligt begravningskungörelsen från handläggningen av frågor som rör t. ex. kyrkotomt och byggnad på sådan plats. Mot bakgrund av det tidigare ställningstagandet i fråga om kyrkobyggandet föreslår arbetsgruppen att äm- betet behåller sina nuvarande uppgifter enligt begravningskungörelsen.

Vad gäller riksantikvarieämbetets uppgifter till följd av k u n g ö rel s e n angående vården av vissa kyrkliga inventarier föreslår arbetsgruppen ingen ändring bl. a. med hänsyn till den aktuella prövningen av förhållandet mellan stat och kyrka.

Beträffande kungörelsen angående förbud mot utför- sel från riket av vissa äldre kulturföremål har Kungl. Maj:t den 30 oktober 1974 gett statens kulturråd i uppdrag att i samråd med riksantikvarieämbetet och Nordiska museet göra en värdering av erfa- renheterna av gällande ordning i fråga om utförsel av kulturföremål. Rådet skall till regeringen redovisa resultatet av värderingen och avge de förslag som rådet med anledning av denna kan finna påkallade. Arbetsgruppen anser att förslaget från statens kulturråd bör avvaktas innan frågan om en ändring av nuvarande bestämmelser tas upp till slutlig prövning.

Besvärsrätt

Arbetsgruppen har närmare övervägt omfattningen av den rätt att besvära sig över länsstyrelsens beslut som bör tillkomma riksantikvarieämbetet.

Arbetsgruppen erinrar om att ämbetet kommer att ha kvar ett övergripande ansvar för kulturminnesvården. Besvärsrätten har samband med ämbetets åligganden att bevaka kulturminnesvårdens intressen. Bl. a. skall ämbetet följa den regionala verksamheten och genom samråd. råd och anvisningar biträda länsstyrelser och museer i deras verksamhet.

För att riksantikvarieämbetet skall kunna få till stånd en enhetlig och

Prop. 1975/762135 172

ändamålsenlig tillämpning av lagen om fornminnen och lagen om bygg- nadsminnen, bör ämbetet ges rätt att föra talan mot de beslut som länsstyrel- sen meddelar enligt dessa författningar. Någon begränsning av denna be- svärsrätt bör inte gälla. Detta möjliggör för ämbetet att också överklaga t. ex. beslut om byggnadsminnesförklaring varigenom det allmänna åsamkas kostnad som inte står i rimligt förhållande till det kulturhistoriska värde som tillgodoses genom beslut.

Arbetsgruppen föreslår att det i lagen om fornminnen och lagen om bygg- nadsminnen tas in bestämmelser om den besvärsrätt som sålunda bör till- komma riksantikvarieämbetet.

8.4. Remissyttranden

9. Kulturförmedling

Hänvisningar till S9

9.1. Kulturrådet

Kulturrådet använder begreppet kulturförmedling för aktiviteter som syf- tar till att intressera fler människor för kulturell verksamhet.

Med denna definition omfattar kulturförmedling dels organisatoriska åt- gärder för att göra olika former av kulturell verksamhet fysiskt tillgänglig, dels åtgärder som syftar till att stimulera människor till att aktivt delta i denna verksamhet och att utveckla egen aktivitet.

Den kulturförmedlande verksamheten har under senare år utvecklats starkt och bedrivs i dag i olika former av många organ. Statliga och kom- munala myndigheter och institutioner engagerar sig i allt högre utsträckning i kulturförmedling. Särskilt viktig är den verksamhet som bedrivs i skolan. både i fråga om sehemabunden undervisning och när det gäller speciella aktiviteter. t. ex. skolteateroch skolkonserter. Folkbildningsorganisationerna har, liksom de lokalhållande resp. fackliga organisationerna. genom sin verk- samhet bidragit till att föra ut kulturutbudet till många människor. Konst- främjandet och Skådebanan arbetar med att söka upp nya publikgrupper genom sina arbetsplatsombud. Centrumbildningarna och de fria grupperna har i hög grad inriktat sig på uppsökande verksamhet.

Genom den kraftiga ökningen av den kulturförmedlande verksamheten har allt större grupper kunnat få del av kulturutbudet. Många står emellertid fortfarande utanför denna möjlighet, vilket särskilt gäller låginkomsttagare och människor med kort utbildning. För att kunna nå dessa grupper behöver enligt kulturrådet den uppsökande verksamheten stimuleras. Kulturrådet anser att denna uppsökande verksamhet lämpligast bör äga rum i mån- niskornas närmiljö i bostadsområden, på arbetsplatser och vid vårdinsti- tutioner. Vidare underlättas kontakten om kulturförmedlaren har förankring i den miljö där han verkar och är förtrogen med mottagarnas problem och intressen. Föreningslivet bör därför enligt kulturrådet även fonsättningsvis engageras för att bl.a. förbättra kulturinstitutionernas publikkontakt.

Kulturrådet framhåller att kulturförmedlarens uppgifter inte bara är en fråga om utbud och konsumtion. De pedagogiska och aktiverande inslagen är mycket viktiga. En viktig del i kulturförmedlarens arbete är därför att initiera samtal kring de olika kulturella aktiviteterna och att få människor att själva uttrycka sig och förmedla sina upplevelser till andra. I anslutning härtill framhåller kulturrådet att den pedagogiska sidan av kulturförmed- lingen inte bör vara begränsad till att skapa intresse för den erkända kulturen och dess yttringar. Kulturförmedling bör kunna ges en vidare och mer of- fensiv innebörd.

Kulturrådet för vidare ett resonemang kring vilka kulturarbetare som bör betraktas som kulturförmedlare.

Kulturrådet konstaterar att i statens k ultu rråds uppgifter ingår bl.a. att ägna uppmärksamhet åt frågorna om differentierad verk-

Prop. 1975/76:135 190

samhet. utformad med hänsyn till olika gruppers behov och med tonvikt på de fria skapande aktiviteternas roll. Vidare fördelar rådet eller har tillsyn över några av de bidrag som går till kulturförmedlande verksamhet.

Kulturrådet föreslår att statens kulturråd ges i uppdrag att utarbeta en ha n d bok som sammanfattar kulturförmedlingens organisatoriska och administrativa förhållanden och som ger upplysningar om utbildningsmöj- ligheter. kontaktvägar och bidragsformer.

Kulturrådet föreslår vidare att en statlig fond för stipendier till k a 1 t u r fö r m e (1 1 a re inrättas. Stipendierna skall enligt kulturrådet kun- na utgå till kulturförmedlare som huvudsakligen arbetar på fritid utan er- sättning och främst då till sådana som lokalt arbetar praktiskt inom kul- turlivet. Medlen bör inte vara låsta till något speciellt ändamål. utan bör kunna användas för t. ex. resestipendier eller som erkänsla och stimulans för personer som under längre tid gjort betydande insatser på kulturområdet. En utveckling av kulturförmedlingen förutsätter också n ya u t bild - nin gs m öj [ i g h ete r. Kulturrådet redogör för sin syn på behovet av förändringar inom såväl grundutbildning som inom vidareutbildning och fortbildning för yrkesutövare med kulturförmedlande uppgifter.

Någon enhetlig. längre utbildning av kulturförmedlare bör inte inrättas. Däremot bör det finnas utbildning som ger allmän orientering och kunskap om kulturförmedlingens villkor. Därmed avses utbildning som ger yrkes- utövare av olika slag förberedelse för att ägna sig åt kulturförmedling som en gren av sin yrkesutövning. Vikten av att de kulturförmedlande upp- gifterna naturligt integreras i yrkesrollen i stort måste beaktas. Vid utform- ningen av utbildningen bör man vidare förutsätta att de yrkesutövare man vänder sig till har solida erfarenheter eller en gedigen utbildning inom hu- vudområdet för sin yrkesutövning. En konstnärs verksamhet som kultur— förmedlare grundas på hans spe-ciella insikter i den konstart han företräder. bibliotekariens insatser på hans kännedom om bibliotekens funktion och kulturförmedlande arbete på en fritidsgård på kunskaper inom det sociala fältet.

Den utbildning av detta slag som nu finns ges vid vissa folkhögskolor och bör enligt kulturrådets mening även i fortsättningen vara förlagd till folkhögskola. Kulturrådet förutsätter att tillräckliga anslag ges till folkhög- skolornas arbete på detta område och att folkhögskoleutredningen tar upp utbildningen av kulturförmedlare i sitt fortsatta arbete.

Kulturrådet anser vidare att varje grundutbildning till yrken som kan ha mer betydande inslag av kulturförmedling bör innehålla moment som förbereder också för denna gren av yrkesutövning eller åtminstone genom tillval eller på annat sätt ger möjlighet att inhämta sådana moment. Kul- turförmedlingen bör exempelvis uppmärksammas inom journalistutbildning och andra utbildningar inom massmediesektorn. inom vissa lärarutbildning- ar och utbildning för den sociala sektorn samt inom bibliotekarieutbild- ningen.

Prop. 1975/76: 135 191

Behovet av kurser för fortbildning och vidareutbildning med sikte på kulturförmedling är mycket stort och dessutom oenhetligt. Kulturrådet anser att behovet lämpligen bör tillgodoses genom kortare kurser som kan fylla fiera funktioner samtidigt och som kan samla deltagare från olika yrkes- områden samtidigt.

Både i vidareutbildning och i andra former av återkommande utbildning är det värdefullt att deltagare rekryteras från olika yrkesgrupper. Detta bör även gälla kurser för konstnärer på kulturförmedlingens område. Sådana kurser bör inte förläggas till institutioner för högre konstnärlig utbildning även om grundutbildning inom kulturförmedling förekommer där. 1 stället bör de förläggas till folkhögskolor.

Vid sidan av allmänt orienterande utbildning inom kulturförmedling bör det anordnas kurser för att förbereda för sådant arbete inom speciella om- råden. Kulturinstitutioner eller myndigheter bör enligt kulturrådet tillsam- mans med andra intressenter. t. ex. konstnärsorganisationerna. anordna kur- ser inom sina områden. Centrumbildningarna bör få resurser för att anordna utbildning inom kulturförmedlingens område. i första hand genom anslag för anställning av konsulenter. De som arbetar med kulturförmedling inom Studieförbunden. t. ex. funktionärer eller frivilligt verksamma, bör kunna beredas utbildning genom studieförbundens försorg. Till en del kan sådan utbildning få stöd inom ramen för de ökade resurserna för studieförbundens centrala verksamhet. Ett särskilt statlig stöd bör övervägas för utbildning av kulturförmedlare med i huvudsak organisatoriska funktioner inom såväl studieförbund som andra organisationer och folkrörelser.

Statens kulturråd. som har i uppdrag att se över formerna för stöd till folkparkerna och Folkets hus. bör i det sammanhanget också överväga frågan om statsbidrag för utbildning inom kulturförmedlingsområdet vid FHR/FPC-skolan. Om statsbidrag införs bör detta förenas med skyldighet att i utbildningen ta emot deltagare från organisationer som inte själva kan eller önskar ordna utbildning för kulturförmedlare med organisatoriska upp- gifter. 1 den utbildning för förtroendevalda m. fl. som bedrivs av kommun- förbunden bör enligt kulturrådet kulturpolitiska frågor och kulturförmedling ägnas ökad uppmärksamhet. Det är angeläget att kommunerna genom sti- pendier till deltagarna om möjligt stöder verksamheten.

Kulturrådet diskuterar innehållet i kulturförmedlarutbildningen och anser att den förutom ämnen såsom kultursociologi. socialpsykologi. kulturpe- dagogik. vuxenpedagogik och informationsmetodik även bör innehålla prak- tisk träning i skapande verksamhet och ge kunskaper i pedagogiska metoder för skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksmedel. Auskultation bör ingå i utbildningen.

9.2. Remissyttranden

Kulturrådets allmänna uttalande att ökade insatser av kulturförmedlande slag bör göras för att kulturutbudet skall bli tillgängligt för ett större antal

Prop. 1975/76:135 192

människor och för att stimulera till aktivt engagemang i den kulturella verksamheten stöds av ett tjugotal instanser. däribland statskontoret. statens kulturråd. SÖ. Landstings/ärmndet, Folkparkernas centralorgan(sation. LO. SACO/SR och KRO.

LO anser att behovet av särskilda insatser för den stora gruppen vuxna som missgynnats utbildningsmässigt och kulturellt motiverar att kultur- förmedlingen ges en central plats i kulturpolitiken. För detta krävs fortsatt" analys och konkreta initiativ. LO föreslår att en FÖVUX-verksamhet startas på kulturområdet.

Statens kulturråd. Rikskonserter, nationalmuseet. Svenska musei/öreningen. Konstnärscentrttm och KRO är i varierande grad kritiska till kulturrådets definition av begreppet kulturförmedling och resonemangen kring detta.

Statens kulturråd ansluter sig "till de mål för kulturförmedlingen som ut- redningen presenterat och ftnner det vara motiverat att använda en vid definition av begreppet. Detta leder dock till svårigheter att dra slutsatser på det praktiska planet. Statens kulturråd föreslår att kulturförmedling ka- raktäriseras som en verksamhet med syfte att nå och påverka människor med en kulturaktivitet och påpekar att kulturförmedling ingår i all kul- turverksamhet som vänder sig till publik.

Mest kritiska är natiwta/tnttseet och Svenska museiföreningen som anför att den innebörd som begreppet kulturförmedling getts i kulturrådets fram- ställning är missvisande eftersom den ger associationer till passivitet och koncentrerar problemet till kontakten mellan den kulturella aktiviteten och den slutliga mottagaren. i stället för kulturförmedling bör det internationellt vedertagna begreppet animation användas. Detta begrepp uttrycker att det är fråga om en kontinuerlig introduktion av ny kunskap. en ständig förnyelse av kommunikationsmedlen samt att en ständig kreativitet skall stimulera de enskilda mottagarna. Som animatörer måste därför räknas ller grupper av kulturarbetare än de som kulturrådet har berört. Svenska museiföreningen anser att kulturrådets förslag främst innebär att kontakten mellan redan etablerade organisationer förbättras. Mot bakgrund av utvecklingen mot ett ökat främlingsskap mellan folkrörelsernas elitskikt och medlemmarna måste kulturinstitutionerna söka alternativa vägar till mottagargrupperna. Natio- nalmuseet och Svenska museiföreningen pekar på metoden att uppsöka ar- betsplatserna med små utställningar som ett effektivt sätt att få till stånd möten mellan originalkonstverken och mottagarna. Nationalmuseet betonar också vikten av utvecklingsarbete för att bryta ned de psykologiska barriärer som förekommer inför kvalitetskonsten och anser att amatörismen därvid kan spela en positiv roll.

Rikskonserter utsätter begreppet kulturförmedling för en liknande kritik och framhåller att problemet med hur man skall kunna få kontakt med mottagarna och utröna deras intressen bör uppmärksammas i högre grad. Kulturrådet har enligt Rikskonserter förbigått de grupper som står utanför föreningslivet och de som är ekonomiskt missgynnade. Större tonvikt bör

Prop. 1975/76: l35 193

läggas på kulturförmedlingens anknytning till arbetsplatser och de möjlig- heter som organisationer av Skådebanans typ har. Rikskonserter framhåller också att artisten är mycket viktig för kulturförmedlingen och förordar en utökning av både artistutbildningen och den kulturförmedlande utbildning- en.

Att en fortsatt analys och ett utvecklingsarbete bör komma till stånd rörande kulturförmedlingens uppgifter och former framhålls av statens kul- turråd. SÖ. Lam/slings/örbtmdet och LO.

Kulturrådets betoning av att den kulturförmedlande verksamheten för- ankras i människornas närmiljöer understryks av SÖ. lär/Zilla kommun. Folk- parkernas een!ralotganisation. LO. Sveriges.lör/aIIar/örbund. KRO och För- eningen Svenska tecknare.

Folkltö_t:sk'olett[redningen betonar den roll som folkhögskolan spelar inom kulturlörmedlingen genom att motta kulturutbud från olika institutioner och genom egna arrangemang där skolans elever medverkar. Folkhögsko- leutredningen konstaterar att folkhögskolan i ökad utsträckning påtar sig ansvar för kulturförmedlingen och förordar att yrkesverksamma konstnärer engageras inom folkhögskolan. Ett samarbete mellan dem och vuxenut- bildare kan bidra till att lösa de pedagogisk-metodiska problem som återstår inom kulturförmedlingens område.

Konstnärseentrutn och KRO understryker konstföreningarnas betydelse i den kulturförmedlande verksamhet som riktar sig till människorna i deras vardagsmiljö och framhåller att resurser måste skapas för konstföreningarnas verksamhet.

Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar anför att amatörorganisationernas betydelse för kulturförmedlingen är mycket stor och att den kan ökas ytter— ligare. Det finns behov av en utbyggd kurs- och konferensverksamhet för

ledare inom amatörorkesterområdet. Förbundet är berett att medverka i en sådan verksamhet.

Vad gäller statens kulturråds uppgifter i fråga om kul- turförmedling anser statskontoret att rådet bör utvärdera försök med utbyggd kulturförmedling och därvid särskilt svara för information om organisa- toriska och administrativa förhållanden, utbildningsmöjligheter. kontaktvä- gar och bidragsformer.

Statens kulturråd anser att det i rådets uppgifter bör ingå att svara för en fördjupad analys av kulturförmedlingens former och villkor och nämner möjligheten att tillsätta en särskild arbetsgrupp för ändamålet. Arbetsgrup- pen kan se över i vilken utsträckning de bidragstyper rådet förfogar över kan användas för utvecklingsarbete inom kulturförmedlingen. i det sam- manhanget nämns de särskilda medel för kulturpolitiskt utvecklingsarbete som statens kulturråd föreslår skall anslås till rådet.

Svenska kommun/örbundet förutsätter att statens kulturråd utför sin analys av kulturförmedling i nära samverkan med representanter för kommuner, landsting och föreningsliv.

Prop. 1975/76: 135 194

Stockholms kommun förordar att statens kulturråd genom bidrag till ex- perimentverksamhet på lokal nivå ges möjlighet till en kontinuerlig med- verkan i utvecklingsarbetet inom kulturförmedlingen.

Kulturrådets förslag att statens kulturråd skall utarbeta en överskådlig h a n d bo k som tar upp organisatoriska och administrativa förhållanden. utbildningsmöjligheter. kontaktvägar och bidragsformer mottas mycket po- sitivt—av sta/ens kulturråd. någ/”a kommuner. TB V. SverigesIför/altar/örbuml och KRO. Statens kulturråd menar att detta förslag kan sammanfalla med rådets förslag att en informationsskrift för kulturnämnder bör utarbetas vilket statens kulturråd framförde i sitt yttrande över utredningen om skolans inre arbete. En sådan skrift bör innehålla bl. a. statsbidragsbestämmelser. kommunförbundens rekommendationer och annan vägledning för arbete inom kommunal kulturpolitik. TBV. Sveriges författarförbund och KRO framhåller att behovet av en handbok för kulturförmedlare är stort.

Förslaget att inrätta st i pe n d ie r för kulturförmedlare mottas positivt av flertalet remissinstanser bl. a. statens kulturråd. Rikskonserter. SÖ. Folk- parkernas c'entra/organisation, LO, TCO och 3.4 ("0/ SR. LO anser dock för- slaget otillräckligt för att uppnå målsättningen att nå ut med den kulturella verksamheten till missgynnade grupper.

RRV och Landstingsförbundet ställer sig skeptiska till centralt utdelade stipendier. RRV förordar att kulturförmedlarna får del av stödet till or- ganisationerna samt att de uppmuntras genom lokala initiativ. Lands- tingsförbundet framhåller att centrala insatser kan förstärka den regionala och lokala verksamheten. De statliga insatserna bör kanaliseras till regionala och lokala organ och det bör vidare närmare övervägas hur intressena bäst kan tillgodoses på denna nivå.

Konstnänseentrum och KRO avstyrker på principiella grunder förslaget. Att använda stipendier som stimulans uppfattas av organisationerna som bakåtsträvande. Även kulturförmedlare bör erhålla ersättning baserad på sina arbetsinsatser.

Kulturrådets uppfattning att någon längre. egentlig g r u n d | ä g g a n d e utbildning för kulturförmedlare ej bör inrättas delas av SÖ. Svenska folkhögskolans lärarförening. Folkparkernas centralorganisation och SA C 0/ SR .

Utredningens förslag att folkhögskolan ges en central roll vad gäller yr- kesutbildning inriktad på kulturförmedlande uppgifter stöds av statskontoret. statens kulturråd. SÖ. Svenskajo/kltögsko/ans lärarförening._lo/kltögskoleutred- ningen. Stockholms kommun. Konstnärscentrum, Sveriges orkester/öreningats riksförbund. Folkparkernas centralorganisation och Förmedlingsbyrån för kul- turprogram.

] likhet med SO anser S venskafo/khögsko/ans lärarförening att differentierad utbildning krävs för att ett litet antal kurser ska kunna fylla många funk- tioner. Föreningen föreslår därför ökad lärartäthet. medan SÖ. som inte är beredd att tillstyrka detta. förordar att ökade resurser ställs till SÖ:s för-

Prop. l975/76:l35 195

fogande. Svenska folkhögskolans lärarförening förordar att yrkesverksamma konstnärer stimuleras till att delta i kulturförmedlarutbildning genom sär- skild stipendiering. SÖ anser att något särskilt stöd ej bör utgå till deltagare i utbildning för kulturförmedlare men att vuxenstudiestödet bör trtökas och att yrkesverksamma konstnärer bör ges möjlighet att finansiera dessa studier med del av stipendier.

Förslagetatt fortbildning och vidareutbildning inom kul- turförmedlarområdet förläggs till folkhögskolan stöds av Rikskonserter, SÖ. |/olklrögskoleutredningen, Stockholms kommun. Förntedlingsovrän för kultur- program. TBV och TC O.

Folkhögskoleutredningen instämmer i kulturrådets uppfattning att lärare vid skolor för konstnärlig utbildning kan engageras i artisternas vidareut- bildning vid sidan om lärarna vid skolor för kulturförmedlarutbildning. Ut- redningen påpekar att en del av denna utbildning kan komma att ligga på högskolenivå och meddelar att frågan om högskoleutbildningen inom folkhögskolan kommer att behandlas i ett särskilt betänkande.

TBV och TCO understryker att fortbildning och vidareutbildning med inriktning mot kulturförmedlaruppgifter bör vara gemensam för konstnärer och andra grupper. TCO framhåller att utbildning av detta slag inom folk- högskolan också bör kunna ingå i konsthögskolans vidareutbildningspro- gram.

Sveriges orkester/öreningars riksförbund, Folkparkernas centralorganisation, Folkets husföreningarnas riksorganisation. Förmedlingsbyrån/ör kulturprogram och Studie/örbundet Vuxenskolan instämmer i kulturrådets uppfattning att kurser för speciella uppgifter inom kulturförmed- lin ge n bör kunna anordnas av studieförbund. folkrörelser och andra or- ganisationer. Fo/kparkernas eentra/organisation betonar vikten av samarbete mellan folkhögskolor och organisationer men påpekar att detta inte får ute-

sluta att vissa organisationer erhåller egna utbildningsresurser. Kulturrådet anser att organisationernas utbildning av kulturförmedlare med främst organisatoriska och administrativa funktioner är en intern fråga. Rådet föreslår att sådan utbildning får statsstöd. Statens kulturråd, SÖ. I/o/k- högsko/eutra/ningen. Stockholms kommun. F örmed/ingslzvrån /ör kulturprogram och TBV instämmer med kulturrådet. SÖ betonar den erfarenhet vissa folk- högskolor har av utbildning av kulturförmedlare och föreslår att bidrag utgår till organisationer som anordnar sådan utbildning tillsammans med folk- högskolor. Svenskafolkhögskolans lärarförening och .folk/tögsko/eutredningen framhåller att även organisationernas utbildning med fördel kan förläggas till folkhögskola. Därmed tillvaratas folkhögskolans erfarenheter på området. Berörda organisationer har dessutom ofta anknytning till folkhögskolor. Folkltögskoleutredningen tillägger att om yrkesverksamma konstnärer knyts till folkhögskolor kan de göra insatser inom organisationernas kulturför- medlarutbildning. Problemet att vissa folkrörelser saknar tillgång till folk- högskola i viss landsända kan lösas genom att skolorna berättigas att förlägga

Prop. 1975/76:135 l96

kurser utanför sina egna lokaler.

Folkparkernas centralorganisation. Förmedlingsovränjör kulturprogram och TBV understryker behovet av ett särskilt statsstöd för utbildningsinsatser vad gäller organisatoriska och pedagogiska/konstnärliga funktioner inom kulturförmedlarområdet.

F oikparkernas eentrain/ganisation och A BF anser att stödformen bör kunna likna den som tillämpas för löntagarorganisationernas utbildning. Enligt ABF bör bidrag utgå till försöksverksamhet som utvärderas.

Förslaget att statsbidrag till organisationers interna utbildning förenas med skyldighet att motta deltagare från andra organisationer avstyrks av Svenska folkhögskolans lärarförening som anser att samverkan mellan folkhögskola och organisationer ger en bättre lösning och av Folkparkernas centralorga- nisation som hävdar att frågan om samarbete är varje organisations ensak.

Statens kulturråd meddelar att rådet avser att ta upp stödet till F HR/ FPC- skolan i samband med utredning av formerna för stödet till folketshus- och folkparksrörelserna.

Folkets husföreningarnas riksorganisation anser att formerna för utbildnings- verksamhet inom de folkliga lokalhållande organisationerna bör tas upp i förhandlingar mellan statens kulturråd och dessa organisationer.

Förslaget att centrumbildningar får resurser till kulturförmedlarutbildning genom anslag till anställning av konsulenter stöds av Konstnärscentrum och F ät'medlingslzvrått för kulturprogram.

Bibliotekshögskolan, Järfälla kommun, Nacka kommun och SA C 0/ SR fram- håller att kulturförmedlande uppgifter bör beaktas i bibliotekariernas grund- utbildning.

Statens kulturråd förordar att den föreslagna arbetsgruppen inom rådet tillsammmans med utbildningsmyndigheterna behandlar inslag av kultur- förmedling i olika utbildningar. Huvudansvaret för detta måste dock ligga på dem som har till direkt uppgift att planera utbildningen vid resp. in- stitutioner. i fråga om utbildning för konstnärernas medverkan i förskola och fritidsverksamhet är statens kulturråd berett att biträda med förslag.

Förslaget att statens kulturråd medverkar med synpunkter på utbildningen för kulturförmedlare stöds av statskontoret, Konstnärscentrum och TBV.

Prop. 1975/761135 197

Hänvisningar till S9-2

10. Föredraganden 10.1 Kulturpolitiskt reformarbete i tre steg

De förslag som jag nu kommer att redogöra för utgör det tredje steget i den treåriga utveckling av den statliga kulturpolitiken som inleddes år 1974. Under de två närmast föregående åren har särskilda kulturpropositioncr lagts fram för riksdagen och flera av de initiativ som har presenterats i dessa har utvecklats vidare genom förslag i de årliga budgetpropositionerna. Åtgärderna under treårsperioden utgör tillsammans ett reformprogram som har vidgat de statliga åtagandena och som kommer att stimulera den fortsatta kulturpolitiska utvecklingen.

Under senare delen av 1960-talet påbörjades ett utredningsarbete som omfattade praktiskt taget hela kulturområdet. Utredningarna slutfördes näs- tan samtidigt och det blev därför naturligt att under en treårsperiod ta ställ- ning till förslag som berörde så gott som alla viktiga delar av kulturområdet. Denna samtidiga behandling har inneburit stora fördelar. Den har skapat förutsättningar för en planmässig upprustning. Ett samspel mellan olika åtgärder ha blivit möjligt. Valet av lösningar har kunnat ske utifrån en enhetlig syn.

Reformarbetet inleddes med att målen för den statliga kulturpolitiken lades fast. Beslutet hade föregåtts av en bred och livlig debatt i organi- sationslivet, inom kommuner och landsting och bland kulturarbetarna. De- batten visade att det råder stor enighet om riktlinjerna för kulturpolitiken. Enigheten är betydelsefull för den fortsatta utvecklingen. Den underlättar en samordning mellan statliga och kommunala insatser och skapar förut- sättningar för ett samspel mellan samhälleliga åtgärder och initiativ från folkrörelser och kulturarbetare. Den omfattande diskussionen har också fört med sig att allt fler har blivit medvetna om kulturpolitikens viktiga roll i den fortsatta samhällsutvecklingen.

Om riksdagen bifaller de förslag jag här föreslår regeringen att lägga fram innebär detta att de statliga insatserna för kulturella ändamål under tre- årsperioden kom mer att ha ökat väsentligt. Totalt kommer de direkta statliga kulturutgifterna under denna period att ha ökat med 274 milj. kr. från 381 milj. kr. till 655 milj. kr. Av ökningen utgör 115 milj. kr. kostnader för reformer.

1 linje med de nya riktlinjerna för kulturpolitiken har verksamhet och beslutsfunktioner decentraliserats. Ett nytt statsbidrag för regionala och 10- kala teater- och musikinstitutioner har stimulerat tillkomsten av fasta teatrar och orkestrar. Tre nya teatrar och två musikinstitutioner kommer att kunna starta sin verksamhet under treårsperioden. l flertalet län pågår utredningar om nya initiativ. Även inom kulturminnesvården sker en decentralisering. Från den 1 juli 1976 övergår beslutanderätten i ett antal frågor från riks- antikvarieämbetet till länsstyrelserna samtidigt som länsmuseerna även i fortsättningen kommer att ha viktiga uppgifter inom kulturminnesvården.

Prop. 1975/76:135 198

En medveten strävan har varit att stimulera verksamheten utanför de

fasta kulturinstitutionerna för att nå en publik som tidigare inte så ofta har deltagit i kulturaktiviteterna. Verksamheten med kulturprogram i för- eningslivet har utvecklats snabbt.. Anslagen för bidrag till sådan verksamhet har ökat under treårsperioden från 2.7 milj. kr. till 12 milj. kr. Den om- fattande amatörverksamhet som Studieförbunden bedriver. främst i studie- cirkelform. har sedan år 1974 ökat betydligt. Genom särskilda insatser för experiment och utvecklingsarbete får amatörverksamheten nya impulser. De fria teater-. musik- och dansgrupperna har för varje år fått ökade bidrag. Grupperna svarar för en viktig verksamhet inom bl. a. organisationer. skolor och vårdinstitutioner. Arbetet i centrumbildningarna har också utvecklats. Genom de fria gruppernas, studieförbundens och folkrörelsernas insatser har nya grupper engagerats i kulturarbetet. Viktiga initiativ har tagits för barnkulturen och verksamheten bland invandrare. Ett stort antal projekt som avser kulturaktiviteter i folkrörelserna har kunnat startas. Det gäller t. ex. utställningar och kulturprogram i Folkets hus och Folkets park, bok- utlåning på arbetsplatserna i samarbete med fackföreningar samt kvalitets- frlmvisning och läsfrämjandeför'sök i barn- och ungdomsorganisationer.

Ett viktigt inslag i treårsprogrammet är upprustningen av musei- och utställningsverksamheten. Enligt. förslag som jag återkommer till senare får Riksutställningar från den 1 juli 1976 en permanent organisation och ökade resurser för att i samarbete med bl.a. folkrörelserna och museerna bidra till att utställningsverksamheten aktiveras. innevarande budgetår har his- toriska museet. medelhavsmuseet och myntkabinettet fått förstärkta resurser och en ny organisation. 1 det följande föreslår jag en ny organisation för statens konstmuseer. De statliga museernas resurser har under treårsperioden förstärkts med 60 nya tjänster. Dessutom har omfattande byggnadsarbeten för museiverksamheten satts igång. Moderna museet har nyligen återinvigts efter en genomgripande ombyggnad och utvidgning. En ny byggnad för etnografiska museet håller på att uppföras. Livrustkammaren får nya lokaler i Stockholms slott. Det garnla Kronobageriet i Stockholm byggs om för bl. a. Musikhistoriska museet. För Nordiska museet uppförs moderna och rymliga magasinsutrymmen vid Julita gård i Södermanland.

Reformarbetet omfattar också insatser på områden som hittills har varit i huvudsak kommersiellt beroende. Ett statligt litteraturstöd har införts för att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen. En särskild statlig lånegaranti har tillkommit för att underlätta främst de mindre bokförlagens situation. Jag kommer längre fram att presentera ett förslag om statligt stöd till utgivning av kvalitetslitteratur till låga priser. En viktig nyhet på filmområdct är den överenskommelse om produktionssamarbete som har träffats mellan Svenska frlminstitutet och Sveriges Radio.

De mest centrala insatserna i de reformförslag som jag föreslår regeringen att lägga fram för riksdagen vid 1975/76 års riksmöte avser förbättringar av de insatser som direkt vänder sig till kulturarbetarna samt åtgärder för

Prop. 1975/76:135 199

att stödja bildkonsten. De statliga insatserna för olika konstnärsgrupper föreslås öka med omkring 10 milj. kr. På bildkonstens område föreslås en kraftig ökning av resurserna för konstinköp. En kraftig förbättring av möj- ligheterna att med statliga medel finansiera konstnärlig utsmyckning och gestaltning av allmänna samlingslokaler föreslås också. Arbetsförmedlingen för kulturarbetare förbättras genom förslag som regeringen nyligen har lagt fram.

De mål som har ställts upp för kulturpolitiken kan inte nås utan ett långsiktigt utvecklingsarbete. l detta har samspelet mellan statliga insatser och de initiativ som tas av kommuner. landsting. organisationer och kul- turarbetarc en viktig roll. En fast grund har lagts genom den planmässiga upprustning som skett. Arbetet främjas också av den allmänna uppslut- ningen kring riktlinjerna för kulturaktiviteten och den enighet om ansvars- fördelningen mellan olika parter som uppnåtts tack vare att reformarbetet föregicks av en omfattande diskussion om principerna för kulturpolitiken.

! det fortsatta utvecklingsarbetet har statens kulturråd en viktig uppgift. Genom rådets tillkomst skapades ett organ med samlat ansvar för utveck- lingen på hela kulturområdet. Kulturrådet har viktiga uppgifter som ett rådgivande och bidragsfördelande organ. Det skall lämna förslag till hur kulturinsatserna i de årliga budgetförslagen skall prioriteras och har även till uppgift att bevaka de kulturpolitiska intressena i den fortgående sam- hällsutvecklingen. Rådets viktigaste uppgift är emellertid att planera inför framtiden och att i nära kontakt med dem som är verksamma i kulturlivet arbeta för att föra kulturverksamheten närmare de uppställda målen.

l0.2 Konstnärerna i samhället

10.2.1 Allmänt

Kulturrådet behandlar i betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i sam- hället olika frågor som berör konstnärernas ekonomiska och sociala för- hållanden. Rådet betonar att konstnärernas insatser är oumbärliga när det gäller att uppnå målen för samhällets kulturpolitik. Åtgärder för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter är därför en självklar del av den statliga kulturpolitiken.

Med konstnärer avser kulturrådet skapande och utövande konstnärer inom ord-, bild-. ton- och scenområdena. Enligt min mening är det i det närmaste ogörligt att åstadkomma en entydig och rättvisande defrnition av begreppet konstnär. Mot bakgrund av att kulturbegreppet vidgas och förändras är det inte heller lämpligt att försöka binda sig vid någon strikt defrnition. Jag tillämpar emellertid fortsättningsvis i huvudsak kulturrådets konstnärsbe- grepp.

Jag vill inledningsvis beröra frågan om konstnärernas roll i samhället

Prop. 1975/76:135 200

och formerna för samhällets insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter.

Människornas behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet äri vårt samhälle grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Genom att konstnärerna skapar och förmedlar tillfällen till sådana upplevelser och genom att de fungerar som inspiratörer för skapande verksamhet har de en nyckelroll i kulturlivet. Konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet. Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endast i begränsad utsträckning kan utgå från på förhand kända behov. Många konstnärliga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av en större allmänhet. Samtidigt kan de få ett avgörande inflytande på den konstnärliga utvecklingen genom den påverkan de utövar på andra konstnärer och indirekt via dem på en vidare publik. Den statliga kulturpolitiken gentemot konstnärerna bör ut- formas mot denna bakgrund.

Kulturrådet diskuterar hur långt samhällets ansvar sträcker sig när det gäller att tillförsäkra konstnärer ett rimligt ekonomiskt utbyte av deras konst- närliga verksamhet. Kulturrådet vill inte söka avgränsa en viss grupp konst- närligt verksamma personer för vilka samhället skulle ha ett sådant ansvar. 1 stället förordas en för varje tidpunkt anpassad insats med utgångspunkt i att uppställda kulturpolitiska mål uppnås. Enligt kulturrådets mening bör samhällets åtgärder för att förbättra konstnärernas försörjningssituation i första hand syfta till att konstnärerna får arbete och förbättrade möjligheter till ersättning för sina insatser.

Liksom kulturrådet anser jag att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas mot att öka arbetstillfälltena för konstnärer och att förbättra möj- ligheterna att använda konstnärliga verk. De kulturpolitiska åtgärder som stat. kommuner och landstingskommuner vidtar för att tillgodose behovet av kulturell verksamhet i samhället och stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att behovet av konstnärernas insatser växer. Det finns också outnyttjade möjligheter att ta konstnärernas kunnande i anspråk inom om- råden som av tradition inte har ansetts ligga inom konstnärernas verksam- hetsfält. Kulturrådet förordar att man i ökad utsträckning genom anställ- ningar och uppdrag engagerar konstnärer inom t. ex. skolan och förskolan. vårdområdet och arbetet med samhällsmiljön. Några formella hinder mot att engagera konstnärer inom dessa områden finns i allmänhet inte. Om- fattningen beror därför på det intresse som finns hos konstnärerna själva och hos myndigheter, institutioner och organisationer. Konstnärernas or- ganisationer kan härvid medverka till att söka nya uppgifter där det konst- närliga kunnandet kan tas till vara. Jag avser att senare (10.3.6) föreslå ökade möjligheter att erhålla projektbidrag för konstnärligt arbete. Sådana bidrag bör kunna utnyttjas som ett verktyg i arbetet med att vidga användningen av de konstnärliga uttrycksformerna till nya områden i samhället.

Prop. 1975/76:135 201

Vid sidan av sådana åtgärder som jag nyss har nämnt kommer det emel- lertid troligen alltid att behövas direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det är nödvändigt att det finns möjligheter för konstnärer att under längre eller kortare tid få arbeta utan krav på arbets— resultat som omedelbart kan utnyttjas i samhället och ge konstnären in— komster. Jag avser därför att lägga fram förslag om statliga insatser som innebär avsevärda förbättringar i detta avseende.

Konstnärernas förhållanden påverkas självfallet också av andra åtgärder än kulturpolitiska. Liksom för andra medborgargrupper har socialpolitiska. arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse. l många fall är det enligt min mening naturligt att man prövar sådana generella åtgärder innan man väljer att söka lösa ”problemen inom kulturpolitikens ram. Kulturrådet har aktualiserat vissa frågor och vidare har konstnärerna själva i en skrivelse från Klys gjort regeringen uppmärksam på vad konst— närerna ser som problem i sin verksamhet. Jag vill därför här helt kort informera om behandlingen av dessa synpunkter och förslag.

Kulturrådet berör frågan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas be— dömning av konstnärers deklarationer, samt frågan om vilka slag av konst— verk, ägda av konstnären eller hans oskiftade dödsbo, som skall vara befriade från mervärdeskatt vid försäljning. Klys har i sin skrivelse tagit upp bl. a. olika frågor som rör beskattningen av konstnärliga yrkesutövare. Kultur- rådets förslag och Klys skrivelse i dessa frågor övervägs inom finansde- partementet.

Självständigt verksamma konstnärer betraktas i princip som egna före— tagare och får därför betala egenavgifter till socialförsäkringarna i enlighet med de bestämmelser som gäller för egenföretagare. De får också själva betala den allmänna arbetsgivaravgiften.

Kulturrådet föreslår att frågan om att befria självständigt arbetande konst- närer från den allmänna arbetsgivaravgiften skall prövas särskilt. Vidare tar kulturrådet upp frågan om vidgade möjligheter att sluta s.k. likstäl- lighetsavtal, dvs. att uppdragsgivare och uppdragstagare i avtal kommer överens att viss inkomst som inte är anställningsinkomst skall betraktas som sådan inkomst i vad avser erläggande av olika socialförsäkringsavgifter. Avgifterna kommer då att betalas av uppdragsgivaren. Klys för i sin tidigare nämnda skrivelse fram olika förslag rörande socialförsäkringsavgifter samt beräkning och betalning av tilläggspensionsavgift.

] enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:46, SfU 1975/76:17, rskr 1975/76:67) är uppdragsgivare fr. o. m. den 1 januari 1976 skyldig att betala socialförsäkringsavgifter för ersättning till uppdragstagare. ] fråga om egen- företagare frnns möjlighet att träffa likställighetsavtal.

Frågan om intjänande av pensionsrätt inom tilläggspensioneringen och om utformningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet behand- las av pensionskommittén (S l970:40) i dess fortsatta arbete. Klys förslag har i berörda delar överlämnats till kommittén. Jag återkommer senare till

Prop. 1975/76:135 202

pensionsfrågan vid min behandling av olika bidrag och ersättningar till konst— närer.

Jag vill i det här sammanhanget även erinra om att i samband med riks- dagens beslut (prop. 1975t92, SkU 1975225, rskr 1975:126) om sänkning av den statliga inkomstskatten m. m., beslöts om förmånligare regler för be- räkning av den allmänna arbetsgivaravgiften för egenföretagare med låga inkomster. Den del av inkomsten på vilken sådan avgift inte skall beräknas har fr. o. m. den ljanuari 1976 höjts från 10000 kr. till 18 000 kr. Ändringen torde ha stor betydelse för många konstnärer.

Kulturrådet berör vidare dels frågan om arbetsförmedling på kulturom- rådet. dels möjligheten för konstnärer att erhålla ersättning vid arbetslöshet. Klys tar i sin skrivelse bl. a. upp möjligheten för fritt verkande konstnärer att erhålla kontantstöd vid arbetslöshet.

l prop. 1975/76:84 med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen m. m. föreslår regeringen bl. a. vissa nyheter i fråga om arbetsförmedlingen för kulturar- betare. I propositionen konstateras att alla kulturarbetare bör ha tillgång till kostnadsfri offentlig arbetsförmedling. En kraftig förstärkning av den offentliga förmedlingsorganisationen för kulturarbetsförmedling föreslås. Vidare bör tjänstemän vid arbetslörmedlingarna även i fortsättningen kunna placeras vid centrumbildningar och liknande organisationer. En rådgivande delegation för kulturarbetarfrågor föreslås bli inrättad inom AMS. Den in- ternationella kontaktverksamhet som nu bedrivs av olika institutioner och organisationer på området bör samordnas. Rikskonserter föreslås få ansvaret för att så sker. För de ökade arbetsuppgifter som följer av detta förslag harjag i den nyligen framlagda budgetpropositionen (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 45") beräknat ett ökat medelsbehov om 200000 kr. för Rikskonserter. Frågan om kulturarbetarnas möjlighet att erhålla kontantstöd vid arbets- löshet har överlämnats till utredningen (A 1975108) om en allmän arbets- Iöshetsförsäkring.

] 0 . 2 . 2 Upphovsrärlsliga _ li'a'gor

Jag har tidigare ( 3.l .4) redogjort för vissa upphovsrättsliga regler och dessa reglers betydelse för författare, konstnärer och andra upphovsmän samt utö- vande konstnärer och fotografer. Grundtanken i den upphovsrättsliga lag- stiftningen är att det konstnärliga och litterära skapandet i alla dess ut- trycksformer bör ges ett rimligt skydd. Rättsreglerna är så utformade att upphovsmannen tillerkänns del:; en principiell ensamrätt att förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. dels ett skydd för sina ideella intressen. Sam- tidigt måste han dock tåla vissa inskränkningar i sin ensamrätt bl. a. till förmån för kulturella eller andra samhälleliga intressen.

Det har i olika sammanhang framhållits att gällande bestämmelser i vissa

Prop. 1975/76:135 203

fall kan verka hämmande på en önskad användning av skyddade verk. Så är fallet, har det angetts, när det gäller möjligheterna att utnyttja många av de tekniska hjälpmedel, såsom fotokopiering. mikrofilmning, band- och videograminspelning. som på senare år har fått stor betydelse för repro- duktion och distribution av upphovsrättsligt skyddade verk. Önskemål har därför förts fram om en mera ändamålsenlig anpassning av lagstiftningen till de möjligheter som finns att använda de tekniska hjälpmedlen. Det har därvid framställts som mycket viktigt att man försöker nå en ordning som inte är för komplicerad eller svår att sköta och som inte heller medför orimligt stora administrativa kostnader. Samtidigt har det betonats att konst— närerna och samhället har ett gemensamt intresse av att tillkomsten av konstnärliga verk stimuleras liksom att skyddade verk når en så stor publik som möjligt eller på annat sätt kommer till största möjliga användning.

Det är enligt min mening ett självklart önskemål att upphovsmannen skall kunna försörja sig på sina konstnärliga prestationer. Det skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer är därvid givetvis av stor betydelse. Samtidigt måste man dock ha i minnet att vissa inskränkningar i upp— hovsrätten är nödvändiga, dels av praktiska skäl. dels utifrån allmänna sam- hällsintressen.

] vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer måte avgöras under beaktande av många olika faktorer. Jag vill peka på att det i praktiken kan visa sig svårt att finna former för att ge upphovs- mannen ersättning i förhållande till hans individuella arbete. I vissa si- tuationer kan ersättningen därför ges en kollektiv form.

Upphovsrättslagstiftningen. som under de senaste åren diskuterats livligt i olika sammanhang, har sedan slutet av 1960-talet setts över i vissa delar.

Mot bakgrund av förslagen i de båda nordiska betänkandena (NU 1973221) Upphovsrätt l Fotokopiering och bandinspelning särskilt inom undervis- ningsverksamhet och (NU 1974:19) TV över gränserna Slutrapport har nor- diska ministerrådet tagit upp frågan om upphovsrättens funktion i ett vidare kulturpolitiskt sammanhang. Ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen och antog vissa rikt- linjer som skall ligga till grund för revisionsarbetet. Detta bör enligt mi- nisterrådets beslut bedrivas i form av nationella kommittéer. Direktiv för en svensk sådan kommitté torde komma att utfärdas inom kort.

Enligt de nämnda riktlinjerna skall den allmänna översynen av upphovs- rätten innefatta en systematisk genomgång av lagstiftningen på området. En allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. | den mån det är förenligt med gällande interna- tionella konventioner bör ökade möjligheter skapas att utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättsinnehavaren och mot vederlag i kollektiv form. Den individuella upphovsrätten måste dock alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. Utredningsarbetet kommer sannolikt att in- ledas med en närmare kartläggning av de problem och svårigheter som

Prop. 1975/76:135 204

den nuvarande lagstiftningen skapar. Denna kartläggning kan antas komma att ske i samarbete med organisationer på upphovsmännens område liksom med dem som i större omfattning utnyttjar upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.

Kulturrådet. som visserligen diskuterar vilka allmänna krav som bör ställas på upphovsrättslagstiftningen, har med hänsyn till att den dåvarande nordiska upphovsrättskommitten hade i uppdrag att göra en översyn av den nordiska lagstiftningen på området begränsat sig till att framföra vissa synpunkter på denna lagstiftning. Jag har tidigare (3.2.2) redogjort för dem.

De frågor som kulturrådet har aktualiserat är av det slaget att de bör behandlas inom ramen för den översyn av upphovsrättslagstiftningen som nu skall påbörjas. Kulturrådets förslag i denna del jämte remissyttrandena bör därför överlämnas till den svenska kommittén.

10.2.3 Utbildnings/råga!"

Kulturrådet tar upp principiella frågor om konstnärsutbildningens inrikt- ning och dimensionering. Rådet behandlar även det växande behovet av fortbildning och vidareutbildning för olika konstnärsgrupper. Vid sin be- handling av vad man kallar kulturförmedling föreslår rådet också nya ut- bildningsinsatser av olika slag.

Utbildningen på kulturområdet har under senare år behandlats av flera olika utredningar. Olika förslag har lagts fram och fler väntas inom en snar framtid. Enligt min uppfattning är det lämpligt att här kort redovisa det aktuella utredningsläget och summera de ställningstaganden till olika förslag som nyligen gjorts.

Utbildningen på kulturområdet som helhet genomgår nu en betydande utveckling och omdaning. Parallellt med de särskilda utredningar som ar- betar på området pågår förberedelsearbetet med reformeringen av högsko- leutbildningen enligt riksdagens beslut år 1975.

Det är under detta skede särskilt angeläget att betona att konstnärsut- bildningens primära målsättning inte får förloras ur sikte. Kulturrådet fram- håller att konstnärsutbildningen domineras av målet att stimulera den konst- närliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga sina konstnärliga intentioner. [ propositionen om reformering av högsko- leutbildningen (prop. 197529) framhöll jag att yrkesförberedelsen i utbild- ningarna på kulturområdet i förhållande till annan högre utbildning har som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till egna praktiska konst- närliga erfarenheter och att bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Jag betonade att den konstnärliga utbildningen således i sig själv är en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt. Detta måste få påverka sättet att organisera studierna liksom också utformningen av de planer som styr utbildningens innehåll och arbetsformer. Riksdagen godtog dessa uttalanden

Prop. 1975/76:135 205

och hänvisade särskilt till att frågan hur långt det är möjligt och lämpligt att anpassa studieorganisationerna på kulturområdet till en enhetlig stu- dieordning inom högskolan skall studeras före beslut i ärendet (UbU 1975:17, rskr 1975:179).

Kulturrådet framhåller att den konstnärliga utbildningen självfallet bör utformas på ett sätt som motsvarar de krav den framtida yrkessituationen ställer. Under utbildningen bör de studerande möta situationer som de kom- mer att ställas inför i sin framtida yrkesutövning. Utbildningen bör också ge kännedom om samhällets sociala och ekonomiska struktur.

Jag delar kulturrådets uppfattning. Dessa uppgifter för konstnärsutbild- ningen ingår som tydliga element i den utveckling av olika områden inom utbildningen som nu pågår.

Flera års utredningsverksamhet vad gäller den konstnärliga utbildningen på bild- och formområdet håller på att avslutas. Jag har i bud- getpropositionen för 1976/77 bl.a. tagit ställning till förslag rörande konst- närsutbildningen vid konsthögskolan och den konstindustriella utbildningen vid konstfackskolan. Ställningstagandena rör också utbildningen vid Valands konstskola och Konstindustriskolan i Göteborg. Jag förordar därvid att frå- gan om förstatligande av Valands konstskola och Konstindustriskolan tas upp i sådan tid att ett ändrat huvudmannaskap i förekommande fall kan genomföras senast den 1 juli 1977, dvs. den tidpunkt då högskolereformen skall börja genomföras (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 118-134).

Utbildningen vid konsthögskolan bör enligt mina ställningstaganden fort- sätta med samma inriktning och i samma former som hittills. Den skall alltså förbereda för en yrkesverksamhet som fritt verkande bildkonstnär. Förhandlingar med Konstakademien pågår vad gäller följderna av högsko- lereformen för akademins och konsthögskolans del.

Utbildningen vid kansrfacksknlan kan leda till många slags yrkesuppgifter inom konstnärlig formgivning och gestaltning. Utbildningsområdet, som således är långt ifrån enhetligt, kan delas in i studievägar för designut— bildning. konsthantverksutbildning och fri konstnärlig utbildning. De rikt- linjer som jag förordar i budgetpropositionen innebär att detta utbildnings- område även i fortsättningen bör hållas samman. Konstfackskolan får således i stort sett behålla sitt nuvarande breda utbildningsprogram men de olika utbildningsformerna skall utvecklas och differentieras för att bättre motsvara det moderna yrkeslivets krav.

Utbildningen för fri konstnärlig yrkesverksamhet bör bedrivas med spe- ciell inriktning mot uppgifter inom miljögestaltning, t. ex. konstnärlig ges- taltning av den offentliga miljön. Jag kommer senare (1042) att utveckla min syn på bildkonstnärernas medverkan i arbetsuppgifter av detta slag.

Vid 1975 års riksmöte fattades beslut att teckningslärarutbildning skall starta i Umeå läsåret 1976/77. Statsrådet Hjelm-Wallén har behandlat den nya utbildningen i prop. 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m.m.

Prop. 1975/76:135 206

l973 års expertgrupp för konstutbildning (U l973z05) kommer under våren l976 att avge ett förslag om högre utbildning av fotografer.

Jag har i budgetpropositionen för 1976/77 också tagit ställning till vissa frågor som rör utbildningen inom 5 e e n o m råd et. Beträffande grund- utbildningen vid statens scenskola/' föreslårjag att utbildningens omfattning, innehåll och uppläggning ses över. Genom beslut tidigare denna dag har regeringen gett statens kulturråd och UKÄ i. uppdrag att i samråd göra denna översyn. [ arbetet ingår bl.a. att undersöka i vilken utsträckning scenskolorna kan medverka i nya slag av artistutbildning, t. ex. utbildning av varitéartister (prop. l975/76:l00 bil. 10 s. 152-154).

Utbildningen på scenområde't omfattar också den utbildning som f.n. övervägs av dansarutredningen ('U l973:09). Utredningen, som skall avge förslag rörande dels förberedande utbildning, dels yrkesutbildning för dan- sare, kommer enligt vad jag har erfarit att avsluta sitt arbete under in- nevarande år.

Utbildningen på m u sik o m r åd et utreds av organisationskommitten (U l970:60) för högre musikutbildning (OMUS). Både musiklärarutbildning och annan pedagogiskt inriktad musikutbildning liksom musikerutbildning av olika slag ingår i kommitténs uppdrag. OMUS, som arbetar utifrån en brett upplagd undersökning av musikens roll i samhället, kommer under våren 1976 att lägga fram ett principförslag med riktlinjer för hela det åter- stående reformarbetet. OMUS skall också svara för den fortsatta detaljpla- neringen. Uppdraget skall för kommitténs del vara slutfört före utgången av juni månad 1977.

Efterfrågan på fortbildning och vidareutbildning på kul- turområdet har under senare år ökat kraftigt. Flera utredningar kommer inom en snar framtid att lägga fram sina förslag i dessa frågor. Under våren 1976 kommer 1973 års expertgrupp för konstutbildning med ett förslag som rör fortbildning och vidareutbildning för konstnärer inom hild- och./orm- omrädet. Ungefär samtidigt kommer OMUS, som jag redan nämnt. att i sitt principförslag redovisa behovet av fortbildning och vidareutbildning på musikmnrädet. Vid prövningen av dessa förslag bör hänsyn tas till kultur- rådets synpunkter på behovet av utbildningsinsatser av detta slag.

Den ökade efterfrågan på fortbildning och vidareutbildning har bl. a. lett till att dramatiska institutet begärt och fått möjlighet att tillämpa ett flexibelt system för fördelning av resurser mellan grundutbildning och olika former av fortbildning och vidareutbildning. 1 den nyligen framlagda budgetpro- positionen harjag förordat att den försöksverksamhet med fortbildning och vidareutbildning vid statens SCG'IISÅ'O/Ol' som pågått ett par år får fortsätta och att skolorna i samband därmed får tillämpa samma slags resursför- delningssystem som dramatiska institutet (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 152—154).

Kulturrådet diskuterar också konstnärsutbildningens d i m e n s i o n e - ri n g . Rådet framhåller att dimensioneringen i hög grad måste bestämmas

Prop. 1975/76:135 207

utifrån en allmän bedömning av det aktuella lörsörjningsläget för olika konst- närsgrupper och av de effekter som ökade samhälleliga insatser på kul- turområdet kan tänkas få. Enligt rådets mening bör man under dessa för- hållanden inte med korta intervaller vidta några större förändringar vad gäller den konstnärliga utbildningens omfattning.

Även vad gäller dimensioneringsfrågan kommer kulturrådets synpunkter att kunna beaktas vid prövningen av förslag som väntas under våren l976. OMUS och 1973 års expertgrupp för konstutbildning kommer med förslag inom sina resp. områden. Dimensioneringen av utbildningen på scenområdet ingår, som jag tidigare nämnt, i det översynsarbete som nyligen startat.

Det utrednings- och reformarbete som jag kort har redovisat är av stor betydelse för utvecklingsmöjligheterna i kulturlivet. Den ökade yrkesför- beredelse, breddning och utblick som kulturrådet anser vara nödvändig i konstnärsutbildningen är ett grundläggande tema i det pågående arbetet. Den nya högskoleorganisationen bör också medföra ökade möjligheter till samverkan mellan konstnärsutbildningarna och till lokala initiativ i linje med den utveckling som kulturrådet och remissinstanserna förespråkar.

Jag skall också något beröra kulturrådets förslag om utbildning inom kulturförmedlingens område.

Med termen kulturförmedling avser kulturrådet en rad olika aktiviteter som syftar till att föra människor i kontakt med kulturell verksamhet av olika slag. Begreppet används sålunda för att beteckna såväl olika admi- nistrativa och organisatoriska åtgärder för att göra kulturutbudet tillgängligt som insatser av pedagogisk och aktiverande karaktär. Kulturrådet konsta- terar att kulturförmedlande uppgifter ingår i många olika slags verksamhet.

Jag instämmer med de remissinstanser som menar att kulturrådets analys av kulturförmedlingens syften och uppgifter är ofullständig och att de prak- tiska slutsatserna, bl.a. i vad avser insatser på Utbildningsområdet, därför blir ganska vaga. Mina synpunkter på förslagen är därför av principiellt slag.

Jag delar kulturrådets uppfattning att någon egentlig längre grundutbild- ning för kulturförmedlande uppgifter inte bör införas. Verksamhetsfältet är så stort och mångsidigt att man i stället bör inrikta sig på mer diffe- rentierade insatser. Liksom kulturrådet utgår jag då ifrån att kulturförmed- lande uppgifter normalt ingår som en bland flera arbetsuppgifter och att utbildningen således riktar sig till yrkesutövare på olika områden som redan har en gedigen utbildning eller erfarenhet inom huvudområdet för sin yr- kesutövning. Utbildningen kommer därför ofta att få karaktären av vida- reutbildning eller fortbildning.

Jag avstår i detta sammanhang från att ta ställning till kulturrådets kon- kreta förslag till utformning och uppläggning av en utbildning på detta om- råde. Enligt min uppfattning måste utbildningen både till innehåll och form vara starkt verklighetsanknuten. Detta betyder att jag anser det nödvändigt att låta personer med egna praktiska erfarenheter av kulturförmedlande verk-

Prop. 1975/76:135 208

samhet medverka både när man definierar utbildningsbehoven och praktiskt utformar utbildningen.

Jag delar kulturrådets uppfattning att folkhögskolorna är lämpliga hu- vudmän för en betydande del av den utbildning det här kan bli fråga om. Inom folkhögskolan finns redan vissa erfarenheter av utbildning av detta slag. De fria former för utbildningen som folkhögskolan kan erbjuda är en fördel. Möjligheterna är goda för ett samarbete mellan folkhögskola och organisationer som har intresse för utbildningen.

Även om utbildningen på kulturförmedlingens område i första hand bör kunna förläggas till folkhögskola vill jag inte utesluta att det också kan bli fråga om att anordna utbildning av detta slag inom den kommande högskolan. Det är också angeläget att det finns kontaktvägar mellan folk- högskolornas utbildning på området och högskoleutbildningen. Kulturrådet nämner bl. a. behovet av kontakt och gemensamt utnyttjande av lärare mel- lan utbildning med denna inriktning vid folkhögskola och den konstnärliga högskoleutbildningen. Möjligheterna till kontaktvägar mellan folkhögsko- lorna och den nya högskoleorganisationen kommer att redovisas av folk- högskoleutredningen (U 1972108).

Kulturrådet nämner slutligen behovet av kurser som på ett direkt och praktiskt plan förbereder för speciella arbetsuppgifter inom olika områden av kulturförmedlingen och tar som exempel kurser anordnade av kultur- institutioner, konstnärsorganisationer, studieförbund, centrumbildningar, lokalhållande organisationer, kursverksamhet för förtroendevalda i kom- muner etc. För sådana kurser som anordnas av studieförbund, folkrörelser och andra organisationer föreslår kulturrådet statligt stöd.

För egen del anserjag att sådana kurser fyller ett behov. Jag äremellertid inte beredd att förorda förslaget om ett särskilt statligt stöd till kursverksamheten utan anser att redan existerande statliga bidragsreformer bör anlitas även för detta slags kurser. Stödet till studieförbundens centrala verksamhet övervägs f.n. av den nyligen tillsatta folkbildningsutredningen (U 1975:19).

10.3 Bidrag och ersättningar [0.3.1 Allmänt

Jag har tidigare (10.2. l) redovisat min principiella inställning till hur sam- hällets insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningssi- tuation bör utformas. Jag framhöll då i likhet med kulturrådet att samhällets åtgärder i första hand bör inriktas på att öka arbetstillfällena för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk och presta- tioner. Jag konstaterade också att det behövs direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet.

Kulturrådet framhåller att det är viktigt att konstnärernas arbets- och

Prop. 1975/76:135 209

inkomstförhållanden bringas i överensstämmelse med vad som gäller för andra yrkesutövare. Konstnärernas inkomster bör därför i möjligaste mån utgöras av ersättning för arbete. Rådet framhåller vidare att ersättningen för konstnärligt arbete, oavsett om detta arbete utförs inom tanten för en anställning eller på annat sätt, bör fastställas genom förhandlingar och avtal mellan konstnärsorganisationerna och deras motparter. Vid sin behandling av upphovsrättsliga frågor uttalar sig kulturrådet i allmänna termer för att staten genom avtal med konstnärernas organisationer efter centrala förhand- lingar skall friköpa upphovsrättsligt skyddade verk för fritt nyttjande av samhälleliga institutioner och samhälleligt stödda organisationer. Kultur- rådets synpunkter har mottagits positivt av remissinstanserna.

Jag kan i betydande delar ansluta mig till kulturrådets resonemang. Som jag redan har framhållit måste konstnärernas ekonomiska villkor i första hand förbättras genom att de ges tillfälle till arbete. Samtidigt är det angeläget att konstnärerna kan få bättre ersättningar för sina prestationer. Huvuddelen av konstnärernas inkomster kommer från de delar av kulturområdet där verksamheten bedrivs i privat regi. Att förbättra de olika former av ersätt- ningar som här förekommer, löner, arvoden, royalties etc. är en central uppgift för konstnärernas fackliga organisationer. De flesta utövande konst- närer, t.ex. skådespelare och musiker, har sådana arbetsförhållanden att ersättningen för deras arbete bestäms i kollektivavtal. De regler som gäller är de som i övrigt reglerar förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden. Om konstnärerna i framtiden i ökad omfattning kommer att verka i någon form av anställningsförhållandc kommer även möjligheterna att sluta kol- lektivavtal att öka vilket jag finner värdefullt. Jag kommer senare (10.3.4) att föreslå att ersättning för utställning i statlig regi skall bestämmas efter förhandlingar med konstnärernas organisationer.

Tanken att i kollektiva former förhandla med konstnärernas organisationer för att få till stånd ett fritt utnyttjande av deras verk saknar inte intresse. Som har framgått tidigare (1022) kommer emellertid de upphovsrättsliga bestämmelserna att ses över av en särskild utredning. Eventuella genom- gripande förändringar på detta område bör av naturliga skäl anstå till dess utredningen har lagt fram sina förslag.

] beredningen av kulturrådets förslag har kontakter och överläggningar med konstnärernas organisationer varit ett väsenligt inslag. De förslag som jag senare kommer att redogöra för har ingående diskuterats med företrädare för konstnärerna. Strävan har varit att uppnå samförståndslösningar vilket också har varit möjligt. Konstnärernas organisationer har således haft goda möjligheter att inom ramen för dessa överläggningar påverka utformningen av de bidrags- och ersättningsformer som bör finnas i fortsättningen. Frågan om mer reglerade former för dessa överläggningar har dock aktualiserats. Tanken har varit att storleken på t. ex. biblioteksersättningen och olika sti- pendier skulle fastställas vid förhandlingar. En sådan utveckling av de nu- varande förhandlingsliknande överläggningarna kan givetvis diskuteras. En

Prop. 1975/76: 135 210

förändring förutsätter emellertid att den rättsliga grunden för ersättningar och bidrag förändras samt att det klarläggs vilka ersättningar och bidrag som skulle kunna anses vara förhandlingsbara. De upphovsrättsliga bestäm- melserna spelar därvid en stor roll och här har som nämnts ett utrednings- arbete nyss påbörjats. Med hänsyn till vad jag här har anfört finner jag det inte akutellt att nu överväga några förändringar av de former i vilka statliga ersättningar och bidrag till konstnärer f. n. diskuteras med konst- närernas organisationer.

Många konstnärer får en mycket god utkomst av sin konstnärliga verk- samhet genom att deras verk eller prestationer röner en stor efterfrågan. För andra målmedvetet arbetande konstnärer är emellertid detta inte fallet trots ett intensivt och kvalitativt högtstående konstnärligt skapande.

[ många fall är direkta samhällsinsatser en förutsättning för att konstnärlig verksamhet skall kunna bedrivas. Staten möjliggör genom ekonomiska till- skott en omfattande och kvalificerad teater- och musikverksamhet. På sam- ma sätt kan direkt stöd till det enskilda konstnärliga skapandet motiveras.

Utrymme för konstnärligt nydanande och experimenterande existerar inte alltid på en kommersiell marknad. Det är emellertid angeläget att även konstnärer som inte omedelbart får gensvar i form av en efterfrågan kan få tillfälle att arbeta under ekonomiskt trygga förhållanden. Det är rimligt att arbetsmöjligheter ibland garanteras för en avsevärd tidsrymd. Även konstnärer som vänder sig till en bred publik har behov av att från tid till annan få ägna sig åt arbete som endast syftar till att utveckla de konst- närliga uttrycksmedlen.

För att säkra rimliga ekonomiska villkor för bildkonstnärsgruppen har förslag förts fram om att införa ett system med s.k. visningsersättning. Frågan behandlas bl. a. i ett särskilt yttrande till kulturrådets betänkande och av ett antal remissinstanser. Systemet skulle, som det har presenterats av bl.a. KRO, komma att ha vissa likheter med biblioteksersättningen. Enligt förslaget skulle staten till en fond avsätta medel som skulle betraktas som en ersättning för nyttjande av de verk som konstnärerna har sålt till offentliga organ och institutioner. Bildkonstnärerna skulle själva ha det av- görande inflytandet över användningen av medlen.

När man skall ta ställning till hur ett system av det slag som bildkonst- närerna har aktualiserat skall utformas i praktiken ställs man inför flera svårigheter. Det gäller bl. a. att avgöra enligt vilka principer och beräknings- grunder som medel skall avsättas till fonden. Några metoder som har be- dömts som genomförbara har inte redovisats vare sig i utredningsmaterialet. av remissinstanserna eller i de överläggningar som under beredningsarbetet har förekommit med fackliga företrädare för bildkonstnärerna. Däremot har det varit möjligt att tillsammans med bildkonstnärernas fackliga represen- tanter nå enighet om efter vilka regler som tillgängliga medel bör fördelas.

Jag är inte helt främmande för uppfattningen att formerna för ersättningar till bildkonstnärerna för deras arbete inte alltid ger inkomster som står i

Prop. 1975/76:l35 211

proportion till deras insatser inom kulturlivet. Det kan t.ex. hävdas att det faktiska nyttjandet av ett verk vid enstaka tillfällen inte har kunnat förutses vid försäljningen.

Det är väsentligt att målmedvetet arbetande bildkonstnärer kan bedriva sin verksamhet på rimliga ekonomiska villkor. Att det inte har bedömts möjligt att bestämma samhällets insatser för bildkonstnärerna enligt be- räkningsprinciper av det slag som bildkonstnärerna har föreslagit är enligt min mening inget hinder mot att tillmötesgå bildkonstnärernas krav genom att i andra former ställa medel till förfogande. Jag kommer senare (10.3.2) att presentera riktlinjer för fördelningen av bidrag till konstnärer som ut- formats enligt grunder som bildkonstnärerna själva har ansett lämpliga. Det- ta innebär bl. a. att bildkonstnärerna tillförsäkras samma inflytande över medelsfördelningen som de skulle. fått om en särskild fond hade skapats. Tanken att såsom ett underlag för beräkningen av de statliga insatser som direkt vänder sig till bildkonstnärer söka fastställa värdet av att bildkonst visas offentligt kan givetvis komma att i annat sammanhang föras fram av bildkonstnärerna. Frågan får i så fall prövas på nytt i vederbörlig ordning.

Konstnärernas ekonomiska trygghet bör i princip garanteras med samma åtgärder som för andra medborgare. Det är emellertid ofrånkomligt att grän- sen i vissa fall kan bli flytande mellan insatser som är kulturpolitiskt moti- verade och åtgärder som huvudsakligen är socialt betingade. Sammankopp- lingen av sociala och kulturpolitiska motiv gäller främst de aktiva konst- närerna. Den sociala tryggheten för de konstnärer som på grund av ålder eller sjukdom kan antas ha sin konstnärligt produktiva period bakom sig bör i princip garanteras inom ramen för det allmänna trygghetssystemet. Vissa frågor måste dock f.n. lösas inom kulturpolitikens ram. Enligt gällande bestämmelser är stipendier inte pensionsgrundande. Detta gäller även för stipendier som utgår under en längre period. Sådana stipendier är emellertid beskattade. En konstnär, som under sin aktiva period i betydande utsträck- ning har haft sin inkomst tryggad genom sådana stipendier, får således en lägre tilläggspension än hans beskattade inkomster borde ge anledning till.

Konstnärsbelöningen är i princip livsvarig varför det från innehavarens sida sett inte föreligger något behov av att den är pensionsgrundande. Att den inte är pcnsionsgrundande medför dock att någon efterlevandepension inte kan baseras på den inkomst som belöningen utgör.

Det är inte heller möjligt att låta belöningen ersättas av den allmänna tilläggspensionen när innehavaren har uppnått pensionsåldern.

Kulturrådet har berört detta problem. För att göra de bidrag och stipendier som går till konstnärer pensions- grundande krävs ändringar i lagen (l962:381) om allmän försäkring. Frågan om intjänande av pensionsrätt inom tilläggspensioneringen och om utform- ningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet utreds som jag redan har redovisat av pensionskommittén. Enligt min mening bör ett ställ-

Prop. 1975/76:135 212

ningstagande till frågan om hur stipendier och konstnärsbelöningar eller deras framtida motsvarigheter skall behandlas i pensionshänseende anstå till dess pensionskommitten har lagt fram sina förslag.

10.3.2 Direkta bit/rag till konstnärer-

Stipendier till konstnärer har en lång tradition inom kulturlivet. Sådana bidrag kommer idag från många olika håll.

Det är inte bara statliga och kommunala organ som delar ut stipendier utan även enskilda donatorer och stiftelser samt olika folkrörelser delar årligen ut betydande belopp. Kulturrådet konstaterar att det är svårt att få en bild av den totala omfattningen. Rådet har gjort en inventering, som inte gör några anspråk på att vara fullständig. och har därvid kommit fram till att det kan röra sig om ca 3 milj. kr. som årligen från privat håll delas ut till konstnärer. Många av stipendierna är utpräglade hedersbevisningar och utgår med små belopp.

Komm unernas och landstingens stipendiegivningärav rela- tivt sent datum och den har ökat under senare år. Det sammanlagda beloppet för stipendier kan f. n. beräknas uppgå till ca 3,7 milj. kr. varav knappt 3 milj. kr. avser primärkommunernas stipendiegivning. l stipendie- villkoren finns ofta krav att mottagaren skall ha en anknytning till kom- munen eller regionen. Detta har tillsammans med det förhållandet att man ofta utgår från ett brett kulturbegrepp fört med sig att stipendiemottagarna i flera fall är personer som har gjort betydelsefulla insatser inom kultur- området i vid mening. t.ex. inom folkbildningsarbetet.

Kulturrådet hari sina förslag inte behandlat denna del av kommunernas insatser på kulturområdet. De kommunala insatser som har störst betydelse för konstnärerna är säkerligen också av annan karaktär. Jag tänker därvid på de olika områden där konstnärer kan engageras som jag tidigare helt kort har berört. lnköp av verk. tillhandahållande av utställnings- och verk- stadslokaler är andra exempel. Vid sidan av denna typ av insatser har emel- lertid också stipendier av olika slag sitt givna värde. Det är därför enligt min mening naturligt att kommuner och landsting. inom ramen för sitt allmänna kulturansvar. även utvecklar sitt ansvar gentemot de konstnärliga yrkesutövarna genom en direkt bidragsgivning.

De former som väljs måste självfallet anpassas till lokala förutsättningar och behov. Någon samordning i direkt mening med de statliga insatserna kan därför inte anses motiverad.

Statligt stöd till konstnärer har förekommit under lång tid. Det in— skränkte sig länge till att omfatta dels några få stipendier som förbehölls väl etablerade och s. k. förtjänta konstnärer. dels stipendier till konstnärer under deras utbildningstid. Ännu relativt sent har i debatten framförts att staten inte borde stödja verksamma konstnärer eftersom detta kunde upp- fattas som en otillbörlig styrning av kulturlivet.

Prop. 1975/76:135 213

En viss planering av de kulturpolitiska åtgärderna påbörjades under 1960- talet. Frågor om kulturarbetarnas villkor gavs förtur i detta arbete. 1 1961 års proposition (prop. 1961 :56) om stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet presenterades ett statligt handlingsprogram som främst avsåg stöd till konstnärliga yrkesutövare under och efter utbildningen. Man kan säga att debatten om de statliga insatsernas hot mot konstens och konst- närernas frihet då avslutades och att det därefter har funnits en allmän uppslutning kring uppfattningen att staten har ett ansvar på detta område.

1961 års program innebar för konstnärernas del främst att de under stu- dietiden blev delaktiga av de allmänna studiesociala förmånerna och att stipendiemöjligheterna förbättrades.

[ utbyggnaden av stipendiesystemet lades tonvikten på s.k. arbetssti- pendier som kunde utgå även till konstnärer som befann sig i början av sin verksamhetsperiod. Den tidigare förtjänst— och merittanken skötsi bak- grunden. Vidare fick konstnärernas organisationer ett visst inflytande över fördelningen av stipendiemedlen. Under de följande åren ökade medlen för stipendier. Samtidigt infördes stipendier för nya konstnärsgrupper.

År 1964 kompletterades den direkta stipendiegivningen genom att konst- närsbelöningarna ("prop. l964:1 bil. 10. SU 196428, rskr 196428) infördes. Den som utses till innehavare av konstnärsbelöning tillförsäkras en inkomstga- ranti undersin återstående livstid. Garantin ärså konstruerad att det statliga bi- draget utgår i relation till innehavarens övriga inkomster. Konstnärsbe- löningarna, som utdelas av regeringen, ingår i det ekonomiska trygghets- program för konstnärerna som byggdes upp under 1960-talet. Enligt de prin- ciper som formellt fortfarande gäller för utdelningen skall det ekonomiska behovet emellertid inte vara avgörande när en innehavare utses utan i första hand skall hänsyn tas till den konstnärliga insatsen. Som en förutsättning gäller att mottagaren genom sin konstnärliga verksamhet skall ha gjort myck- et betydandc insatser i svenskt kulturliv. Till innehavare av konstnärsbe- löning kan utses konstnärer inom alla konstområden.

1 det stipendiesystem som har byggts upp under 1960-talet ingår stipendier av skilda slag som avser att svara mot olika behov, nämligen stora och små arbetsstipendier, resestipendier, stipendier av pensionskaraktär och till- fälliga bidrag. Utöver dessa utdelas sedan några år på försök arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m.m. Stipendierna utdelas i princip för ett år i sänder. De stora arbetsstipendierna uppgår till 15 000 kr. och kan utgå under högst fem år i följd. För de små arbetsstipendierna gäller att de skall uppgå till lägst 4000 kr. Utöver dessa regler och de övriga allmänna be- stämmelser som finns har varje stipendieorgan kommit att utforma sina egna principer. Sålunda varierar t. ex. storleken på andra stipendier än de stora arbetsstipendierna liksom tiden under vilken stipendierna utgår till en och samma person.

Stipendierna fördelas inom fyra olika konstnärskategorier. Till den första gruppen hör författare. översättare och kulturjournalister. Den andra gruppen

Prop. 1975/761135 214

omfattar bildkonstnärer. Kompositörer av seriös musik bildar en tredje grupp. Till den fjärde gruppen förs konstnärer i övrigt såsom skådespelare, dansare, dramatiker, fotografer, konsthantverkare och utövande musiker. Till gruppen författare, översättare och kulturjournalister utgår endast stora arbetsstipendier. Till övriga grupper utgår samtliga de stipendietyper som jag tidigare har nämnt. För innevarande budgetår är anvisat sammanlagt 8,1 milj. kr. för stipendier till konstnärer.

Stipendierna till de fyra olika kategorierna fördelas av fyra olika stipen- dieorgan. nämligen styrelsen för Sveriges författarfond, Konstakademien i samråd med KRO, Musikaliska akademiens styrelse i samråd med För- eningen Svenska tonsättare samt konstnärsstipendienämnden. Konstnärs- stipendienämnden utses av regeringen och består av ordförande samt sju andra ledamöter som representerar berörda konstnärsgrupper och som för- ordnas efter förslag av Klys.

Vid sidan av detta stipendiesystem och konstnärsbelöningarna har inom ramen för Sveriges författarfonds verksamhet byggts upp ett stipendiestys- tem som avser upphovsmännen till litterära verk. Jag återkommer till detta senare (10.3.3).

Kulturrådet anser att samhället bör ta ett ekonomiskt ansvar för sådan konstnärlig verksamhet som inte är omedelbart knuten till aktuella behov och önskemål. Rådet menar att ett sådant ansvarstagande finns i den statliga stipendiegivningen som därför bör finnas kvar. Resurserna för di re kta bid ra g till k 0 n st n ä re r behöver emellertid ökas och systemet delvis ändras.

Rådet föreslår att det inrättas tre nya stipendieorgan som övenar de upp- gifter som Konstakademien tillsammans med KRO. Musikaliska akade- miens styrelse tillsammans med Föreningen Svenska tonsättare samt konst- närsstipendienämnden nu har. De tre nya organen bör kallas bild- och form- konstnärsfonden, tonkonstnärsfonden resp. scen- och filkanstnärsfonden och ha ansvaret för stipendiegivningen inom resp. konstområde. Varje fond skall ledas av en styrelse. Någon förändring av Sveriges författarfond föreslås inte. Kulturrådet redovisar vilka krav som enligt rådet bör ställas på sti- pendieutformningen samt vilka kriterier som bör tillämpas vid fördelningen av stipendier. Vad gäller stipendiernas form presenterar rådet ett antal olika modeller där beloppen har knutits till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. De olika fondstyrelserna föreslås emellertid få en betydande frihet när det gäller att bestämma hur många stipendier av olika slag som skall delas ut samt med vilka belopp de skall utgå. Med hänsyn till denna frihet anser sig kulturrådet inte kunna. ge några exakta förslag i fråga om det antal stipendier som bör finnas i framtiden. Rådet förordar att medlen för stipendier ökar succesivt under en treårsperiod. För det första året föreslår kulturrådet en ökning med 4,1 milj. kr. och för vart och ett av de två därpå följande åren en ökning med 2,1 milj. kr. Sammanlagt skulle ökningen efter tre år uppgå till 8,3 milj. kr.

Prop. 1975/76:135 215

Remissopinionen är som helhet klart positiv till att ett system med direkta bidrag till konstnärer finns kvar samt att det byggs ut. Detta gäller även konstnärernas organisationer. Enstaka remissinstanser, däribland KRO, stäl- ler sig emellertid på principiella grunder avvisande till ett stipendiesystem. KRO föreslår i stället att medel ställs till förfogande för arbets- och mate- rialbidrag till bildkonstnärer. Därutöver har. vilket har redovisats tidigare (1031), från konstnärshåll förts fram förslag att genom en visningsersättning ställa medel till förfogande för bidrag till bildkonstnärer. Med tanke på för- slagens karaktär är det naturligt att en rad synpunkter också har förts fram såvitt avser olika detaljer i kulturrådets förslag. I dessa delar fårjag hänvisa till den redogörelse som jag tidigare har gett (4.1.3). Jag återkommer emel- lertid till vissa synpunkter vid min redogörelse för de principer som i fram- tiden bör tillämpas för direkta bidrag till konstnärer.

Jag delar kulturrådets och remissinstansernas uppfattning att det vid sidan av allmänna kulturpolitiska insatser som förbättrar konstnärernas arbets- situation och ekonomiska villkor, bör ske en kraftig förstärkning av de in— satser som riktar sig till enskilda konstnärer. Dessa insatser bör med tanke på de olika behov som föreligger täcka ett brett spektrum alltifrån tillfälliga bidrag till inkomstgarantier. Bidragens form och frågan om vilket organ som skall ha ansvaret för fördelningen är därvid av stort intresse. Som jag tidigare har redovisat har kontakter och överläggningar med konstnä- rernas organisationer varit ett viktigt led i beredningsarbetet. De förslag till framtida utformning av den statliga bidragsgivningen till konstnärerna som jag kommer att lägga fram utgör i huvudsak en sammanjämkning av de förslag som kulturrådet har presenterat och de olika krav som har förts fram från konstnärshåll. Såväl formerna för bidragsgivningen som upp- byggnaden av det organ som föreslås få ansvaret för fördelningen har av konstnärsorganisationerna setts som tillfredsställande lösningar. Jag finner det mycket värdefullt att en sådan samförståndslösning har kunnat nås.

Ett väsentligt krav på bidragsfördelningen i framtiden bör vara att konst- närerna själva och då lämpligen via sina egna organisationer har ett avgörande inflytande. Man kan förutsätta att den största sakkunskapen om resp. konst- närskategoris förhållanden finns i dessa organisationer.

Kulturrådets förslag till nya stipendieorgan har kritiserats såväl av vissa konstnärsorganisationer som av vissa statliga organ som statskontoret. sta- tens kulturråd och konstnärsstipendienämnden. De tre senare menar att de nya organen inte kan anses förvalta fonder i egentlig mening och att den jämförelse med författarfonden som kulturrådet har gjort därför är fel- aktig. Den förändring av Stipendieorganen som bör genomföras bör i stället enligt statskontoret och statens kulturråd kunna ske genom att den nu- varande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och får ansvaret för bi- dragsgivningen till alla konstnärsgrupper utanför författarfondens ansvars- område. Jag finner detta vara en lämplig förändring som bl.a. bör leda till en bättre överblick över behoven inom de olika konstområdena samtidigt

Prop. 1975/76:135 216

som möjligheterna till samordning av insatserna ökar. Jag ansluter mig även till statens kulturråds förslag att det inom det nya organet bör finnas särskilda grupper som i princip har ett självständigt ansvar för bidragsgiv- ningen till olika konstnärskategorier. Enligt min mening är det lämpligt att låta dessa gruppers ansvarsområden ansluta till den uppdelning som kulurrådet har föreslagit för de nya Stipendieorganen. Detta skulle innebära en grupp för bild- och formkonstnärer. en grupp för tonkonstnärer och en grupp för scen- och filmkonstnärer. Jag återkommer senare (1037) till en närmare redogörelse för hur en omorganiserad konstnärsstipendienämnd. kallad konstnärsnämnden. enligt dessa principer bör vara uppbyggd.

Arbetsförhållanden och försörjningsvillkor varierar mellan olika konst- närsgrupper. Det finns skillnader mellan skapande och utövande konstnärer men även mellan konstområden. Konstnärernas förhållanden förändras med tiden till följd av samhällets insatser inom kulturområdet och andra åtgärder som påverkar konstnärernas situation. Det behövs således en noggrann pröv- ning för att de medel som finns tillgängliga skall kunna användas på bästa möjliga sätt. Av remissyttrandena framgår att önskemålen om bidragens utformning varierar kraftigt från en konstnärskategori till en annan. Konst- närsstipendienämnden framhåller att erfarenheterna från nämndens verk- samhet visar att intresset för skilda stipendieformer varierar mellan de olika konstnärskategorier som omfattas av nämndens arbete. Nämnden anser där- för att det organ som får ansvaret för bidragsfördelningen bör ges en relativt stor frihet i valet av stödform. Jag delar denna uppfattning. De regler som f. n. gäller för stipendiegivningen ger i realiteten de nuvarande stipendie- organen en avsevärd frihet. Även kulturrådets förslag syftar till en betydande valfrihet. Bl.a. de goda erfarenheterna från författarfondens arbete gör att jag är beredd att förorda ett system som ger en i det närmaste total frihet när det gäller att välja bidragsformer. De krav på likformighet som kan resas på vissa bidragsformer som t. ex. pensionbidrag och efterlevandebidrag bör kunna tillgodoses genom att ett organ har det samlade ansvaret.

Jag övergår nu till att redogöra för de principer som bör gälla för bi- dragsgivningen i framtiden.

Fördelningen av bidrag bör grundas på dels konstnärliga, dels sociala kri- terier. De sociala kriterierna, främst då den enskilde konstnärens ekonomiska situation, bör tillmätas en stor betydelse men självfallet måste mottagarnas arbete alltid uppfylla ett krav på god konstnärlig kvalitet. Det är enligt min mening inte möjligt att sätta upp några absoluta kriterier i dessa avseenden utan det slutliga ansvaret och avgörandet måste ligga på det organ som fördelar bidragen.

Vid fördelningen av bidrag är det viktigt att konstnärer som är bosatta i olika delar av landet kommer i fråga liksom företrädare för skilda genrer. stilar och tekniker. Bidragen bör delas ut efter ansökan av vederbörande konstnär. ] första hand bör bidragen avse enskilda konstnärer men det bör vara möjligt att ge samverkande konstnärer ett gemensamt bidrag. Alla

Prop. 1975/76:135 217

konstnärer som är svenska medborgare och alla i Sverige stadigvarande bosatta konstnärer bör kunna komma i fråga för bidrag.

Bidragen bör syfta till att såväl ge utövare av konstnärliga yrken en eko- nomisk trygghet som att skapa förutsättningar för experiment och nyda- nande. Konstnärer som genomgår sin grundläggande utbildning bör inte kunna erhålla bidrag. Däremot är det önskvärt att konstnärer som nyligen har avslutat sin konstnärliga utbildning eller i övrigt är i början av sin yr- kesverksamhet ges ekonomiska förutsättningar att vidareutveckla sin för- måga. Bidrag av det här slaget, som har sin största betydelse för fritt verk- samma konstnärer. bör vara av sådan storlek att det ger en rimlig arbets- trygghet. För att de skall få avsett syfte är det också lämpligt att de utgår under ett antal år. Vidare är det angeläget att konstnärer som har doku- menterat en konstnärlig yrkesverksamhet av betydelse under en följd av år men som trots detta har ekonomiska svårigheter tillförsäkras möjligheter till fortsatt yrkesutövning. Det är också angeläget att med bidrag göra det möjligt för en konstnär att under en kortare tid ägna sig åt konstnärliga experiment utan att behöva ta direkt hänsyn till det omedelbara ekonomiska utbytet. Vissa konstnärer kan ha behov av vidareutbildning eller fortbildning. Om man väljer att ge bidrag för sådan utbildning är det självfallet nödvändigt att beakta vilka generella statliga bidrag som kan utgå så att en dubblering undviks.

Resor eller studiebesök kan vara av stort värde för det konstnärliga arbetet. Om bidrag utgår för ett sådant ändamål kan det vara lämpligt att mottagaren lämnar en kort redovisning över hur bidraget har använts.

På samma sätt som nu bör bidrag kunna utgå till konstnärer som har ett akut behov av ekonomiskt stöd vilket inte kan tillgodoses på annat sätt.

Konstnärer som uppnått den allmänna pensionsåldern och som inte längre är aktiva bör kunna komma i fråga för bidrag om deras ekonomiska för- hållanden är otillfredsställande. 1 enstaka fall kan det också vara motiverat med sådana bidrag till personer som inte har uppnått pensionsåldern. Med hänsyn till den betydelse sådana bidrag kommer att ha för mottagarna är det rimligt att de utgår på livstid om inte avgörande förändringar sker i mottagarens ekonomiska förhållanden.

Det bör vidare finnas möjligheter att lämna bidrag till efterlevande make eller maka och minderåriga barn till konstnärer som erhållit bidrag som tillskott till pension eller som under längre tid erhållit ett större bidrag för att garanteras en grundtrygghet i den konstnärliga verksamheten. I dessa fall får givetvis hänsyn tas till den efterlevandes ålder samt dennes eko- nomiska förhållanden i övrigt. Möjligheter bör finnas att lämna bidrag till efterlevande till konstnär som har avlidit innan de nya principerna för bi- dragsgivningen trätt i kraft.

inom ramen för de allmänna riktlinjer som jag här har redogjort för bör den nya konstnärsnämnden ha frihet att besluta om vilka typer av bidrag

Prop. 1975/76:135 218

som bör tillämpas. Två restriktioner bör dock finnas. nämligen att ett bidrag inte får överstiga 30000 kr. per år och individ samt att bidrag får tilldelas för högst fem år utan att innehavet omprövas. Det senare bör inte gälla för bidrag av pensionskaraktär. Tillgängliga medel bör självfallet inte heller få användas för andra ändamål än bidrag till konstnärer eller konstnärers efterlevande.

De förändringar av bidragsgivningen till konstnärer som jag här har för- ordat innebär i princip att de konstnärskategorier som berörs av de tre nu- varande stipendieorganens arbete kommer att omfattas av den nya konst- närsnämndens verksamhet. Den konstnärliga verksamheten rymmer så många och så olika typer av utövare att en uppräkning inte kan bli fullständig. Mot bakgrund av det vida synsätt som man enligt min mening bör ha på kulturbegreppet är inte heller en sådan uppräkning eller avgränsning önskvärd. Konstnärsnämnden bör därför anlägga ett brett perspektiv när det gäller att ta ställning till vad som är att anse som konstnärlig verksamhet. Det förtjänar att påpekas att tillhörighet till någon av de olika konstnärs- organisationerna inte kan användas för avgränsning i det sammanhanget. 1 det fall osäkerhet uppkommer om en person kan anses berättigad att söka bidrag eller ej bör det vara nämndens sak att avgöra detta. På samma sätt bör det ankomma på nämnden att. om tvekan uppstår. avgöra till vilken grupps ansvarsområde en sökande skall hänföras.

Behovet av en kraftig ökning av de medel som utgår i form av direkta bidrag till konstnärer framhålls av kulturrådet och understryks av flera re- missinstanser. Jag delar den uppfattningen och kommer i det följande ( 14.1) att beräkna en ökning av medlen för detta ändamål med 8 milj. kr. Denna ökning innebär att det slutmål som kulturrådet har satt upp för en tre- årsperiod kan nås redan nästa budgetår.

Kulturrådet finner inte systemet med k 0 n s t n ä r 5 b e ] ö n i ri g a r ända- målsenligt som stödform åt konstnärer. Som ett skäl anförs att belöningarna delas ut som hedersbevisning till framstående konstnärer,av vilka många har goda inkomster. Rådet anser också att belöningarna till följd av gällande avtrappningsregler saknar ekonomisk betydelse för många mottagare. Kul- turrådet föreslår därför att systemet avvecklas genom att inga nya innehavare utses när lediga belöningsrum uppkommer. Vissa förändringar föreslås dock ske under avvecklingsperioden. Dels bör varje innehavare av belöning få ett basbelopp oberoende av inkomsten i övrigt, dels bör efterlevande make/maka eller barn erhålla ett efterlevandeskydd.

Remissopinionen är delad i denna fråga. Några remissinstanser tillstyrker förslaget om en avveckling medan andra. bl. a. statens kulturråd och sty- relsen för Sveriges författarfond. framhåller att en något modifierad konst- närsbelöning skulle kunna vara ett sätt att garantera arbetstryggheten för konstnärer utanför författargruppen. Belöningsmomentet bör vid en sådan förändring försvinna. Författarfondens styrelse och Sveriges författarförbund påpekaratt upphovsmännen till litterära verk på sikt inte kommeratt ha något

Prop. 1975/76: 135 - 219

behov av särskilda konstnärsbelöningar om det föreslagna systemet med garanterade författarpenningar kan genomföras (4.2.2 och 10.3.3).

Utöver den typ av tidsbegränsade bidrag konstnärsnämnden kommer att kunna dela ut finns det enligt min mening även ett behov av bidrag som permanent kan utgå till konstnärer som står för en konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse men som av olika anledningar inte kan få en rimlig utkomst av sitt arbete. Den inkomstgaranti som konstnärs- belöningen ger svarar i dag mot detta behov.

När nya innehavare av konstnärsbelöningar har utsetts under de senaste åren har strävan att skapa en ekonomisk trygghet i det konstnärliga arbetet varit det primära. Belöningarnas karaktär av hedersbevisning utan ekono- misk betydelse har således fått träda i bakgrunden. lnnehavarna har dock tillhört våra mer framträdande konstnärer. Detta är naturligt eftersom antalet konstnärsbelöningar är begränsat. Jag vill i detta sammanhang också fram- hålla att jag finner det rimligt att man, om särskilda skäl föreligger, kan gå utanför den krets inom vilken innehavare vanligen utses.

Med hänsyn till att belöningsmomentet inte längre är så framträdande anser jag att termen konstnärsbelöning bör ersättas med benämningen in- komstgaranti för konstnärer. Detta begrepp ger en riktigare bild av syftet med bidraget.

Kulturrådet har föreslagit att reglerna för beräkningen av den utgående garantins belopp förändras så att alla innehavare oberoende av övriga in- komster skall erhålla ett belopp motsvarande ett basbelopp. En sådan för- ändring skulle medföra betydande kostnadsökningar och ändock leda till att innehavare med stora övriga inkomster skulle erhålla ett belopp med ingen eller liten reell betydelse. Jag är inte beredd att förorda en förändring av detta slag. Med hänsyn till den kraftiga ökningen av medlen för bidrag i andra former till konstnärer som jag nyss har förordat finner jag det inte heller motiverat att nu förorda någon ökning av antalet garantirum.

Enligt de gällande bestämmelserna för konstnärsbelöning utdelas sådan av regeringen efter förslag från de nuvarande fyra Stipendieorganen. Statens kulturråd föreslår i sitt yttrande att uppgiften att utdela konstnärsbelöningar eller deras framtida motsvarighet skall ligga på den omorganiserade konst- närsstipendienämnden. Denna delegering av beslutanderätt är givetvis fullt tänkbar men jag anser att uppgiften att utdela inkomstgarantier för konst- närer t. v. bör ligga kvar hos regeringen. Förslag till innehavare av garantier bör i fortsättningen avges av den föreslagna konstnärsnämden. vars upp- fattning givetvis även bör inhämtas om innehavare har föreslagits från annat håll än nämnden. Nuvarande innehavare av konstnärsbelöningar är utsedda för år 1976. Alla som i fortsättningen önskar står kvar som innehavare av inkomstgaranti för konstnärer kommer självfallet att få göra detta.

Jag kommer senare (10.3.3) att förorda att bestämmelserna för Sveriges författarfond ändras så att fondens styrelse ges möjlighet att införa ett system med garanterad författarpenning. Med hänsyn till vad Sveriges författar-

Prop. 1975/76:135 220

förbund och styrelsen för Sveriges författarfond har anfört i sina yttranden beträffande konstnärsbelöningar och garanterad författarpenning finner jag det lämpligt att inkomstgarantier för konstnärer i första hand förbehålls andra konstnärsgrupper än författare. översättare och bokillustratörer.

Jag delar kulturrådets uppfattning att det är angeläget att lösa frågan om pensioner till efterlevande till innehavare av konstnärsbelöning. Till följd av att belöningen inte är pensionsgrundande inkomst utgår inte sådana pen- sioner automatiskt. Enligt min mening är det mindre lämpligt att införa ett särskilt efterlevandeskydd inom systemet med inkomstgaranti för konst- närer. Frågan bör istället om möjligt lösas inom det allmänna trygghets- systemet och är därmed beroende av hur inkomstgarantin betraktas i till- läggspensionshänseende. ] avvaktan på förslag från pensionskommittén på denna punkt förefaller det därför lämpligare att eventuella behov av efter- levandeskydd får tillgodoses inom ramen för den övriga bidragsgivningen till konstnärer.

Kulturrådet har berört frågan om hur olika stipendier skall behandlas från beskattningssynpunkt. Konstnärsstipendienämnden framhåller att det är nödvändigt att stipendiemottagarna erhåller korrekta uppgifter om hur ett stipendium kommer att behandlas skattemässigt. Nämnden betonar att dessa frågor måste gås igenom noggrant så att Stipendieorganen kan lämna korrekta upplysningar till mottagarna. Jag delar uppfattningen att det är väsentligt för såväl konstnärsnämnden som konstnärerna att klara uppgifter finns i fråga om hur ett bidrag kommer att behandlas i skattehänseende. Genom avgöranden i högsta instans har slagits fast att stipendier och bidrag av engångskaraktär är skattefria. Beträffande de fleråriga arbetsstipendier som hittills har utgått avgav dåvarande riksskattenämnden år 1966 ett ytt- rande som fortfarande är normgivande. Med den frihet som den nya konst- närsnämnden kommer att ha när det gäller att välja bidragsformer är det emellertid inte möjligt att nu uttala sig om hur eventuella nya typer av bidrag kommer att betraktas från skattesynpunkt. Det bör därför ankomma på den nya konstnärsnämnden att hos skattemyndigheterna inhämta de uppgifter som bedöms nödvändiga för att bidragsgivningen skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Detta. gäller även de projektbidrag som jag åter— kommer till senare (10.3.6).

Kulturrådet tar även upp frågan om hur stipendierna skall betraktas från socialförsäkringssynpunkt. Rådet anser att stipendier som beskattas också bör vara pensions- och sjukpenninggrundande. Avgifterna bör erläggas av stipendieorganet vilket kräver ändringar i gällande lagstiftning. En lämplig lösning skulle vara att Stipendieorganen ges möjlighet att sluta likställig- hetsavtal. Som jag tidigare (10.31) har redogjort för behandlas dessa frågor av pensionskommittén. 1 avvaktan på kommitténs förslag är jag inte beredd att föra fram några förslag på denna punkt.

Kulturrådet föreslår att de tre nya konstnärsfonder som rådet har föreslagit också skall fördela bidrag till konstnärernas fackliga organisationer som

Prop. 1975/76:135 221

ersättning för att dessa tar fram och tillhandahåller information och underlag för fördelningen av bidrag. Statens kulturråd avvisar förslaget och framhåller att ansvaret för att underlag för fördelningen av bidrag tas fram måste ligga på kansliet och ledamöterna i den omorganiserade konstnärsstipendienämn- den.

Helt naturligt är det en uppgift för den nya konstnärsnämnden att som ett komplement till de ansökningar som kommer in skaffa de ytterligare upplysningar som behövs för fördelningen av bidrag. Jag delar således statens kulturråds uppfattning att det inte kan bli aktuellt att lämna några bidrag till konstnärernas organisationer för att dessa skall svara för detta arbete.

Kulturrådet för som jag tidigare har redovisat i sitt betänkande en dis- kussion kring begreppet kulturförmedling. För de personer som arbetar med sådana uppgifter som rådet lägger i detta begrepp använder kulturrådet den samlande beteckningen kulturförmedlare. Som jag tidigare redogjorde för har kulturrådet föreslagit att viss utbildning för kulturförmedlande uppgifter kommer till stånd. Kulturrådet föreslår vidare att det inrättas särskilda st i - pe ndier för kulturförmedlare. Stipendierna skall främst gå till personer som huvudsakligen arbetar lokalt på fritid och bör kunna vara en erkänsla för deras arbete samt fungera som en stimulans. Förslaget har mottagits positivt av de flesta remissinstanser som har berört frågan.

De frågor som kulturrådet här har rört vid är intressanta på många sätt. Jag delar emellertid inte kulturrådets uppfattning att stipendier av den typ rådet har föreslagit skulle vara en lämplig form för att stimulera alla de olika typer av aktiviteter det här är fråga om och är inte beredd att förorda att sådana stipendier införs. Enligt min mening måste ett utvecklingsarbete som avser de olika aspekter på kulturverksamheten som kulturrådet har rubricerat som kulturförmedling främst ha formen av ett stöd till själva verksamheten. Jag tror att man utan överdrift kan konstatera att sådana bidrag i stor utsträckning redan existerar. Vissa bidragsformer är givetvis intressantare än andra. Som exempel kan nämnas det bidrag till experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer som sta- tens kulturråd delar ut. Jag vill i det här sammanhanget även peka på det projektbidrag till konstnärligt utvecklingsarbete som jag återkommer till se- nare (10.3.6).

!( ). 3 . _? Bib/iotekselsälming

Biblioteksersättningen infördes år 1954 sedan tanken hade diskuterats un- der nästan 20 år. Frågan hade ingående behandlats i bl. a. statliga utredningar. Motivet för att införa ersättningen var främst att förbättra författarnas eko- nomiska villkor. Systemet fungerar på så sätt att till en fond. Sveriges för- fattarfond. avsätts medel över statsbudgeten i förhållande till folk- och skol- bibliotekens bokutlåning och bestånd av referensböcker.

Fondens verksamhet leds av en styrelse där representanter för Sveriges

Prop. 1975/76:135 222

författarförbund. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund är i majoritet. Bestämmelserna för författarfondens verksamhet åter- finns i förordningen (19621652) om Sveriges författarfond (omtryckt 1975:1210).

Biblioteksersättningen har efter hand byggts ut. Ersättning utgår nu för hemlån av upphovsrättsligt skyddade svenska originalverk och upphovs- rättsligt skyddadc översättningar samt för bibliotekens innehav av referens- exemplar av dessa båda kategorier litteratur. Ersättningen utgår med olika belopp för de olika typerna av verk. Av de medel som tillförs fonden utgår en individuell och till utlåningen av den enskilde svenske författarens verk relaterad ersättning — författarpenningen. Vid höga utlåningssiffror sker en reduktion av författarpenningen. De medel som återstår när författarpen- ningen har fördelats brukar kallas fondens fria del. Dessa medel får användas till pensioner, understöd, stipendier och bidrag till särskilda ändamål som berör litterär verksamhet. Jag har tidigare (4.2) lämnat en mer uttömmande beskrivning av biblioteksersättningen och fonden.

Utläningen av böcker vid våra folkbibliotek har ökat successivt sedan bib- lioteksersättningen infördes. Under de senaste åren har dessutom kraftiga höjningar genomförts av biblioteksersättningens olika grundbelopp. Detta har lett till att Sveriges författarfond nu disponerar betydande belopp. Det har gjort det möjligt för fondens styrelse att vid sidan av den individuella författarpenningen bygga ut ett omfattande trygghetsprogram för de litterära yrkesutövarna. Av de ca 20 milj. kr. som fonden innevarande budgetår kan beräknas förfoga över går ca 2 ”n till individuella författarpenningar. Resten, fondens fria del. används huvudsakligen till dels femåriga arbets- stipendier. dels pensioner till författare. översättare och bokillustratörer samt deras efterlevande. dels stipendietillägg till den individuellt beräknade för- fattarpenningen. Stipendietilläggen syftar till att ge de etablerade litterära yrkesutövarna en ersättning med ett garanterat minimibelopp. De femåriga arbetsstipendierna är avsedda att ge en grundtrygghet åt främst yngre för- fattare. översättare och bokillustratörer. Vid sidan av dessa stipendier och bidrag delar styrelsen även ut ettåriga arbetsstipendier. resestipendier och tillfälliga bidrag. Kostnaderna för fondens administration täcks ur fondens fria del. Som jag tidigare har redovisat (10.3.2) delar vidare författarfondens styrelse ut stora arbetsstipendier till författare. översättare och kulturjour- nalister ur de medel som anvisats för konstnärsstipendier.

Reglerna och formerna för stipendier och bidrag ur författarfonden har utformats inom fondens styrelse utan någon ingående reglering från riks- dagens eller regeringens sida. Detta har inneburit att de berörda konstnärs- organisationerna genom sitt dominerande inflytande i styrelsen själva har fått ta ett avgörande ansvar för de statliga insatser som riktar sig till deras medlemmar.

Den korta översikt över Sveriges författarfonds verksamhet som jag här har gett visar att fonden är ett väl fungerande instrument för ersättning

Prop. 1975/76: 135 223

och bidrag till upphovsmännen till litterära verk för deras insatser i kul- turlivet. Biblioteksersättningen och Sveriges författarfond bör därför i princip behållas i sin nuvarande form i enlighet med vad kulturrådet har förordat. Författarfondens styrelse har föreslagit att vissa förändringar görs i de be- stämmelser som reglerar fondens verksamhet. Jag kommer att behandla dessa förslag i det följande.

Författarna har vid flera tillfällen fört fram önskemål om att URL skall ändras så att där anges att upphovsmännen till litterära verk har rätt till ersättning för att deras verk lånas ut från biblioteken. En sådan lag fäst bibl ioteksersättn i ng skulle ge dem rätt att förhandla om ersätt- ningens storlek. Kulturrådet har berört frågan men har med hänsyn till att den dåvarande nordiska upphovsrättskommittén behandlade den inte velat lägga fram några konkreta förslag. Flera remissinstanser. däribland Sveriges författarförbund. anser att rätten till biblioteksersättning bör läggas fast i lag och att upphovsmännen till litterära verk bör få förhandlingsrätt.

I enlighet med vad nordiska ministerrådet har rekommenderat kommer. som jag tidigare (10.22) har redogjort för. särskilda sakkunniga att tillkallas för att se över gällande upphovsrättslagstiftning. Kulturrådets förslag som berör upphovsrättsliga frågor kommer tillsammans med aktuella remiss- yttranden att överlämnas till utredningen. Jag är bl. a. mot denna bakgrund inte beredd att förorda några förändringar av biblioteksersättningens ka- raktär.

Enligt gällande bestämmelser utgår författarpenning till upphovsman av litterärt verk som utgör svenskt verk i original. Det finns därvid vissa sär- skilda regler i fråga om verk som hartvå eller tre upphovsmän. Har ett svenskt verk i original två eller tre författare delas författarpenningen lika mellan dessa. Vid sidan av dessa regler finns särskilda föreskrifter om fördelning av författarpenning för de fall då en bok omfattar dels ett svenskt litterärt verk i original. dels illustrationer eller noter av annan svensk upp- hovsman än författaren till boken. I sådana fall kan författarpenningen delas mellan författaren och illustratören resp. kompositören. Detta sker om il- lustrationen eller kompositionen utgör en väsentlig del av boken. Då skall författarpenningen delas lika. Om illustrationen eller kompositionen är av mindre omfattning utgår författarpenning endast till författaren.

Författarfondens styrelse anser inte denna fördelningsprincip vara rättvis och förslår därför att bestämmelserna för fonden ändras så att författarpen- ningen för en bok som omfattar svenskt litterärt verk i original och il- lustration etc. kan delas mellan författare och illustratör etc. i förhållande till vars och ens insats i varje enskilt verk. Jag delar styrelsens uppfattning.

Efter yrkanden från författarna inledde författarfondens styrelse år 1972 en försöksverksamhet med garanterad författarpenning. För- söksverksamheten utformades inom ramen för gällande bestämmelser för fondens verksamhet och har fått formen av stipendier. s. k. stipendietillägg. som läggs till den statistiskt beräknade författarpenningen. Medlen för sti-

Prop. 1975/76:135 224

pendictilläggen tas från fondens fria del. Stipendietilläggen utgår f. n. med högst 24 000 kr. för år och reduceras med den författarpenning som in- nehavaren erhåller till följd av bokutlåningen. Även upphovsmän som enligt gällande bestämmelser inte kan erhålla författarpenning, t. ex. översättare, har utsetts till innehavare av stipendietillägg.

En särskild arbetsgrupp inom styrelsen har gjort en enkät bland dem som erhållit stipendietillägg. Arbetsgruppen konstaterar bl. a. att stipendie- tillägget för samtliga innehavare har haft stor. många gånger avgörande. betydelse för den konstnärliga verksamheten och inkomsttrygghc'ten. Både- de tillfrågade och arbetsgruppen anser att systemet bör permanentas.

Författarfondens styrelse delar denna uppfattning och har i en särskild skrivelse hemställt att gällande förordning ändras så att styrelsen ges rätt att för enskild upphovsman fastställa ett minsta belopp med vilket för- fattarpenning skall utgå, garanterad författarpenning. Den totala författar- penningen skulle för dem som får garanterad författarpenning fastställas oberoende av hur utlåningen av deras böcker vid biblioteken utvecklas. l-lärigenom skulle de tillförsäkras en årlig minimiersättning.

Styrelsen redovisar även de principer den avser att tillämpa om den ges tillfälle att införa ett permanent system med garanterad författarpenning. Den garanterade författarpenningen bör enligt styrelsens mening utgå så länge som innehavaren är verksam huvudsakligen som författare, översättare eller bokillustratör intill den ålder då allmän ålderspension utgår eller till dess mottagaren tar heltidsanställning. Då mottagaren har uppnått pensions- åldern skall garantin kunna utbytas mot pension från fonden. Den som har långtidsstipendium från fonden eller har konstnärsbelöning skall inte samtidigt kunna inneha garanterad författarpenning. Om den som erhåller garanterad författarpenning tar en heltidsanställning skall detta anmälas till fondstyrelsen somldärvid. om särskilda skäl finns, bör kunna låta garantin vara vilande under något eller några år. För att systemet skall kunna fungera på avsett sätt finner styrelsen det naturligt att den årligen inhämtar upp- lysningar om innehavarnas anställningsförhållanden. Den garanterade för- fattarpenningens storlek bör inte vara beroende av mottagarnas övriga in- komster utan utgå med ett bestämt belopp. När innehavarna utses är det emellertid enligt styrelsens mening rimligt att viss hänsyn tas till de sökandes allmänna inkomstsituation. Styrelsen framhåller vidare att den i övrigt avser att ställa såväl kvantitativa som kvalitativa krav på den litterära produktionen när någon tilldelas garantin. 1 ett slutperspektiv bör maximalt ca 175 för- fattare. översättare och bokillustratörer uppbära garanterad författarpenning.

Styrelsen konstaterar att den statistiskt beräknade författarpenningen och de nu utgående stipendietilläggen skatte- och socialförsäkringsmässigt har olika karaktär. Stipendietillägget beskattas men är inte pensionsgrundande vilket däremot författarpenningen är. Styrelsen anser att hela den garanterade författarpenningen bör vara pensionsgrundande.

Av vad jag nyss anförde framgår att författarfonden har byggt upp ett

Prop. 1975/76:135 225

omfattande trygghetsprogram. Styrelsen finner det lämpligt att nu kom- plettera detta program med en s.k. garanterad författarpenning.

Jag har tidigare(10.3.2) behandlat systemet med konstnärsbelöningar. Som jag redovisade i det sammanhanget har flera remissinstanser framhållit att ett system med garanterad författarpenning skulle fylla samma funktion för de litterära upphovsmännen som en reviderad form av konstnärsbelöning för övriga konstnärsgrupper. Jag delar denna uppfattning och finner det därför önskvärt att bestämmelserna för Sveriges författarfond ändras så att styrelsen ges rätt att för enskild upphovsman till svenskt verk i original bestämma att författarpenningen skall — oberoende av i vilken omfattning hans böcker lånas ut utgå med visst belopp, s.k. garanterad författar- penning. Av de riktlinjer för den garanterade författarpenningen som sty- relsen har redovisat framgår att styrelsen anser att även översättare bör kunna erhålla garantin. Litterära yrkesutövare som uteslutande är och har varit verksamma som översättare erhåller enligt gällande bestämmelser inte någon individuell ersättning från författarfonden. Någon garanterad översät- tarpenning av motsvarande slag som den garanterade författarpenningen kan därför inte delas ut till denna grupp av översättare. Det är emellertid ingenting som hindrar att styrelsen, inom ramen för de åtaganden som kan göras från fondens fria del, utser översättare till innehavare av en garanti av motsvarande storlek som en garanterad författarpenning.

Författarfondens styrelse har f. n. en mycket stor frihet när det gäller att bestämma hur fondens fria del skall användas. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av detta finner jag det inte motiverat att riksdag eller regering närmare reglerar formerna för den garanterade författarpenningen. Jag vill emellertid framhålla att jag finner de principer som styrelsen har redogjort för i huvudsak väl avvägda och i princip inget har att invända mot dem. Det bör således ankomma på styrelsen att fatta beslut om de närmare be- stämmelserna.

Med tanke på min behandling tidigare av bidrag till konstnärer vill jag emellertid beröra vissa frågor. En skillnad mellan det föreslagna systemet med inkomstgarantier och den garanterade författarpenningen är att den senare'kommer att utgå oberoende av mottagarens övriga inkomster. Motivet för detta tycks vara att den garanterade författarpenningen enligt fondsty- relsens uppfattning mera bör ses som en särskild ersättning för nyttjandet av författarnas verk än som en inkomstgaranti. Två av ledamöterna i för- fattarfondens styrelse har framhållit att det skulle kunna diskuteras att man tillämpade en ordning som innebar att innehavet av garanterad författar- penning omprövades med vissa mellanrum med hänsyn till de förändringar som kan uppstå i innehavarnas inkomstsituation.

Jag har förståelse för denna synpunkt samtidigt som jag är medveten om de problem som skulle uppkomma till följd av att författarnas inkomster ofta varierar starkt från år till år. Jag har tidigare framhållit att de inkomstga- rantier som bör ersätta konstnärsbelöningarna i första hand bör avse andra

Prop. 1975/76:135 226

konstnärsgrupper än författare. översättare och bokillustratörer. När inne- havare av garanterad författarpenning utses är det därför angeläget att trygg- hetsbehoven bland upphovsmännen till litterära verk tillmäts en stor be- tydelse.

Med den lösning av frågan om garanterad författarpenning som jag här redogjort för kommer kostnaderna för dessa garantier att vara beroende av antalet innehavare, storleken på garantin samt innehavarnas statistiskt beräknade författarpenning. Medlen för garantisystemet kommer att påverka storleken av fondens fria del. Det ankommer på styrelsen att besluta om antalet innehavare och om garantins storlek. En väsentlig uppgift för sty- relsen blir således att liksom f. n. göra en avvägning mellan de typer av trygghetsåtaganden som kan göras inom ramen för de medel som fonden disponerar.

Stipendietillägget i den nuvarande försöksverksamheten med stipendie- tillägg till den i förekommande fall statistiskt beräknade författarpenningen har av ansvariga myndigheter inte betraktats som pensionsgrundande in- komst. Styrelsen anser däremot att den garanterade författarpenningen som helhet bör vara pensionsgrundande. Denna strävan har utgjort ett väsentligt motiv för styrelsen att begära att det i fondförordningen skrivs in att styrelsen har rätt att bestämma om garanterad författarpenning. Genom att det skrivs in i förordningen skulle garantin enligt styrelsens mening kunna ses som en ersättning i sin helhet. Som jag har redovisat i det föregående (1021) arbetar pensionskommittén f. n. med frågan om intjänandet av pensionsrätt inom tilläggspensioneringen och om utformningen av avgiftsreglerna inom socialförsäkringssystemet. Hur den garanterade författarpenningen skall ses i dessa avseenden samt författarfondens roll får tas upp när kommittén lagt fram sitt förslag. Pensionskommitténs arbete torde även beröra den individuella författarpenningen samt de stipendier och bidrag som utgår från fonden vilket inbegriper de garantier som kan komma att utgå till översättare.

Sveriges författarförbund har aktualiserat tanken på en i n d i v id u el ] ö v e rs ä t t a r p e n nin g enligt samma modell som den nuvarande för- fattarpenningen. Enligt vad jag har erfarit har frågan diskuterats inom för- fattarfondens styrelse som har för avsikt att utreda den. Det är enligt min mening naturligt att frågan om en eventuell översättarpenning utreds av fondstyrelsen. Vid de överläggningar med konstnärernas organisationer som har förekommit i beredningsarbetet har det framgått att författarna delar detta synsätt. Det finns således l:. n. ingen anledning till några initiativ från regeringens sida i denna fråga.

Frågan om biblioteksersättningens storlek under nästa budgetår återkom- mer jag till senare (14.3) vid min anmälan av anslaget till ersättning åt författare m. fi. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. rn. Jag kommer därvid även att ta upp frågan om ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar.

Prop. l975/76:135 227

10.3.4 Urstä/Iningsvrsärming

Konstutställningarna fyller fiera viktiga uppgifter i kulturlivet. De ger bildkonstnärerna möjlighet att presentera sina verk för publiken. De är också väsentliga för utbildning och folkbildning. Genom utställningarna får all- mänheten möjlighet att ta del av ett ständigt varierande konstutbud och att följa bildkonstens utveckling. Detta gäller oavsett om de utställda verken är till salu eller inte. Utställningarna fyller emellertid också en viktig funktion som mötesplats för säljare och köpare av konstverk och har därigenom stor betydelse både för allmänhetens förvärv av konstverk och för anskaff- ning av konstverk för utsmyckning av bl.a. offentliga miljöer.

En del utställningar ger endast ett blygsamt nettoresultat av försäljningen medan andra ger betydande inkomster såväl genom försäljning i samband med utställningen som i form av fortsatta inköp och beställningar hos konst- nären. Möjligheterna att uppnå goda försäljningsresultat har ett inte ringa samband med storleken av samhällets resurser för att förvärva konst. Jag kommer i det följande (14.5) att föreslå en betydande ökning av anslaget till förvärv av konst för statens byggnader m.m.

Stöd till konstnärers deltagande i utställningar förekommer i olika sam- manhang. Ett antal kommuner underlättar konstutställningar på olika sätt. Det kan vara fråga om bidrag till omkostnader eller om garantier för en viss försäljning. Direkt ersättning till utställande konstnärer förekommer också. I samband med utställningar som anordnats av Riksutställningar och NUNSKU har ersättning utgått i enlighet med avtal som träffats med KRO och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Ersättningen har gällt för verk som ägs av upphovsmannen eller dennes närmaste efterlevande. Dessa avtal har löpt ut.

MUS 65 föreslår att en statlig Utställningsersättning införs. Syftet med ersättningen anges vara att skapa ekonomiska förutsättningar för konst- närernas medverkan i utställningslivet. De sakkunnigas förslag innebär i princip att bidrag av statsmedel skall utgå vid alla utställningar,såväl i offentlig som i privat regi, vilka fyller vissa minimikrav i fråga om tillgänglighet, varak- tighet och konstnärlig kvalitet. MUS 65 lägger fram två olika alternativ. Enligt det första skall ersättning betalas ut direkt till den utställande konstnären, med ett visst belopp per utställt verk som är utfört av konstnären och i hans ägo. me- dan enligt det andra medel skall betalas in till en fond från vilken bidrag bl. a. skall kunna utgå om en utställning inte ger en konstnär ett rimligt ekonomiskt resultat.

Remissinstanserna stöder allmänt MUS 65:s principiella uppfattning att bildkonstnärerna bör få ersättning när de deltar i offentliga utställningar. Däremot är flera remissinstanser tveksamma till de konkreta förslagen. De remissinstanser som tar ställning till de föreslagna alternativen förordar det första. enligt vilket ersättning skall utgå direkt till konstnären.

Enligt min mening är det en viktig kulturpolitisk uppgift att se till att

Prop. 1975/76:135 228

utställningsverksamheten har tillräcklig omfattning och spridning. Staten har viktiga uppgifter i detta sammanhang. Flera av de förslag som jag nu lägger fram innebär att villkoren för utställningsverksamheten förbättras. Jag avser att i det följande föreslå att Riksutställningar ges en permanent organisation och att statens konstmuseer omorganiseras och får förbättrade resurser. Jag kommer också att föreslå ökade statsbidrag till Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars til-".sförbund. Genom statligt stöd har det blivit möjligt att starta verksamhet med konstutställningar i Folkets hus. Jag vill slutligen erinra om att bidraget till kulturprogram inom föreningslivet kan användas för bl.a. utställningsverksamhet.

I den lokala utställningsverksamheten spelar emellertid enligt min mening kommunerna den avgörande rollen. Kommunerna kan utifrån sin kännedom om de lokala förhållandena bäst avgöra vilka insatser som behövs för att i samarbete mellan kommunala institutioner och organisationer säkerställa ett vitalt utställningsliv. Omfattningen och inriktningen av de kommunala insatserna kommer helt naturligt att variera från kommun till kommun beroende på bl.a. tidigare erfarenheter och existerande utställningsmöjlig- heter.

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att lägga fram förslag om ett generellt statligt stöd till konstutställningsverksamhet. Däremot bör ersätt- ning i allmänhet utgå när upphovsmännen ställer verk som de har i sin ägo till förfogande för användning i utställningsverksamhet inom det statliga området. Sådan ersättning har tidigare utgått i samband med verksamheten inom Riksutställningar och NUNSKU. Enligt min mening bör utställnings- ersättning i fortsättningen i princip utgå i samband med alla utställningar av konst eller konsthantverk som distribueras eller arrangeras av statliga institutioner och där man utnyttjar verk som är i upphovsmannens eller hans närmaste efterlevandes ägo. Sådana ersättningar bör betalas av de medel som institutionen disponerar för sin verksamhet.

Den närmare utformningen av ersättningssystemet bör fastställas efter förhandlingar med upphovsmännens organisationer. Sådana förhandlingar kommer att inledas. Det bör ankomma på regeringen att. sedan enighet nåtts om utformningen. meddela de bestämmelser som behövs.

10.3.5 Stöd till scenisk! verk

Under 1960-talets första hälft tog teatrarna i minskande omfattning upp ny svensk dramatik på repertoaren. För att stimulera tillkomsten av nya svenska sceniska verk infördes budgetåret 1965/66 en särskild stödform. den's. k. dramatikerersättningen. Stödet fördelas numera av statens kul- turråd. .

De gällande bestämmelserna för stödet innebär i korthet följande. Stödet kan utgå för det första offentliga framförandet av högst två olika uppsätt- ningar på svensk teater av svenskt sceniskt verk av nu levande upphovsman.

Prop. 1975/76: 135 229

Om särskilda skäl föreligger kan bidrag även utgå till en svensk upphovsman för ett dramatiskt verk på främmande språk. Begreppet teater har knutits till medlemskap i Teatrarnas riksförbund men statens kulturråd har möj- ligheter att medge undantag från detta villkor. Detta har skett i stor ut— sträckning under de senaste åren. Av de totalt ca 80 institutioner och grupper där uppsättningar f. n. kan berättiga till dramatikerersättning står över 50 utanför Teatrarnas riksförbund. lstor omfattning rör det sig om yrkesmässigt verksamma fria grupper. Uppföranden vid radioteatern och TV-teatern har enligt den praxis som har utvecklats inte berättigat till stöd.

Ersättningen kan uppgå till högst 4 000 kr. För verk som är en dramati- sering av svenskt litterärt verk har tillämpats ett högsta ersättningsbelopp av 2000 kr. De närmare bestämmelserna om ersättningens storlek med hänsyn till bl. a. verkets art och speltidens längd utfärdas av statens kul- turråd. Ersättning utgår inte endast för renodlade dramatiska verk utan också för musikdramatiska verk och koreografiska verk utan textinslag. Er- sättningen utgår som regel efter ett enkelt ansökningsförfarande. När så behövs för bedömningen av ett verks karaktär begär statens kulturråd att få ta del av manuskriptet.

Flera av de begrepp och regler som finns i de nuvarande bestämmelserna har genom utvecklingen på teaterområdet kommit att bli mindre ändamåls- enliga. Till följd av kravet att stödet skall gälla verk som har uppförts vid teater som är ansluten till Teatrarnas riksförbund har dramatikerersättningen i princip inriktats på de dramatiker vilkas pjäser har uppförts på de s.k. institutionsteatrarna. Under senare år har denna olägenhet till viss del kunnat undvikas genom att undantag har medgetts från bestämmelsen om med- lemskap. Utvecklingen har emellertid lett till att de teatrar och teatergrupper som har förts upp på statens kulturråds s. k. undantagslista är ungefär dubbelt så många som antalet teatrar anslutna till Teatrarnas riksförbund. Till följd av de kollektiva arbetsformer som har utvecklats vid många teatrar har det också blivit svårt att utpeka en upphovsman.

Kulturrådet finner stödet till sceniskt verk värdefullt och föreslår ett antal förändringar i syfte att ge det större effekt. Förändringarna kan i princip sägas innebära att den praxis som har utvecklats i bidragsgivningen får komma till uttryck i generella bestämmelser. Vidare bör det högsta ersätt- ningsbeloppet höjas. Kulturrådet föreslår också att det skall krävas att verket är dokumenterat för att ersättning skall utgå. Slutligen föreslås att särskilda bidrag skall kunna utgå till amatörteatrar för bl. a. inköp av pjäser och pjäs- rättigheter samt för anställning av dramatiker.

Antalet premiärer på nyskrivna svenska sceniska verk har ökat under senare år. Givetvis förklaras denna ökning till stor del av den expansion som har skett inom teaterområdet till följd av ökade samhälleliga insatser för lokala och regionala ensembler, riksteaterverksamheten och fria grupper. I likhet med kulturrådet finner jag det dock troligt att också dramatiker- ersättningen har spelat en viss roll i sammanhanget. Genom sin konstruk-

Prop. 1975/76:135 230

tion innebär stödet en stimulans för dramatiker att skriva nya verk. Samtidigt underlättar det för teatrarna att stimulera upphovsmännen att skriva pjäser. Stödet utgör vidare ett värdefullt komplement till de övriga intäkter som upphovsmännen får vid försäljning av pjäser och pjäsrättigheter. För de fria grupperna har stödet. utöver de möjligheter det gett att utveckla re- pertoaren. på ett värdefullt sätt kompletterat de verksamhetsbidrag som utgår.

] likhet med kulturrådet och de remissinstanser som har berört frågan anser jag det vara motiverat att göra vissa förändringar av de nuvarande bestämmelserna för att ytterligare öka effekten av stödet.

Enligt de nuvarande bestämmelserna är inte någon omedelbar kvalitets- bedömning knuten till verket i "fråga utan denna bedömning kan i stället anses gälla institutionerna där verken uppförs. Kulturrådet har föreslagit att verk som uppförs vid svensk teaterinstitution eller teatergrupp som er- håller verksamhetsbidrag från stat. landsting eller kommun och som i övrigt uppfyller uppställda villkor skall berättiga till ersättning. En sådan avgräns- ning blir mycket vid och betyda-nde oklarheter kommer att uppstå. Enligt min mening bör ersättningen avse sceniska verk som uppförs vid en svensk teater- eller musikinstitution eller av en teater-. musikteater- eller dansgrupp som sedan minst ett år varit yrkesmässigt verksam inom landet. Att söka avgränsa denna kategori av institutioner och grupper t. ex. genom att utgå från de olika samarbetsorganisationer som finns kan emellertid knappast göras. På samma sätt som i realiteten nu sker bör det ankomma på statens kulturråd att besluta om vilka institutioner och grupper som skall höra till den kategori där ett uppförande berättigar till ersättning. Liksom nu är fallet bör inte uppföranden vid Sveriges Radio berättiga till ersättning.

Ersättning bör utgå för nya dramatiska. musikdramatiska och koreogra- fiska verk av svensk upphovsman oavsett dennes bosättningsort och till utländsk upphovsman som är stadigvarande bosatt i landet. Statens kulturråd bör ha möjlighet att om särskilda skäl föreligger medge att ersättning utgår för verk författat på främmande språk. Som exempel kan nämnas verk på invandrar- eller minoritetsspråk. Ersättningen bör i princip endast avse helt nya verk. Bearbetningar av svenska litterära verk och översättningar och bearbetningar av utländska verk bör dock kunna erhålla stöd om det kan anses att ett nytt och självständigt verk har skapats. Ersättningen bör i dessa fall begränsas till hälften av det högsta belopp som i övrigt kan utgå.

Om ett verk har flera upphovsmän. t.ex. vid kollektivt framarbetade pjäser. bör ersättningen delas mellan dessa. Vid musikdramatiska verk och koreografiska verk bör ersättning förutom till text- eller librettoförfattaren kunna utgå till tonsättaren och koreografen under förutsättning att musik- resp. dansavsnitten kan anses ha minst lika stor betydelse för framställningen som texten eller librettot. ] enlighet med den praxis som nu tillämpas bör ersättning även kunna utgå till koreografiska verk utan textinslag varvid koreografi ersättningshänseende får likställas med textförfattare. För verk

Prop. 1975/76:135 231

i vilka upphovsmän inom mer än en konstform medverkat, t. ex. musik- dramatik. bör högst dubbelt ersättningsbelopp kunna utgå.

Ersättningen bör liksom nu utgå för det första offentliga framförandet av två olika uppsättningar av verket. Genom denna regel stimuleras sprid- ningen av nya sceniska verk.

1 de regler som statens kulturråd har fastställt inom ramen för nu gällande bestämmelser om ersättningens storlek har ersättningsbeloppen relaterats till speltiden och till om verket riktat sig till barn eller vuxna. Det bör även i fortsättningen ankomma på statens kulturråd att besluta om ersätt- ningens storlek med hänsyn till verkets art och speltidens längd. Rådet bör därvid beakta de speciella förutsättningar som gäller för sceniska verk för barn och för koreografiska verk när det gäller verkens längd.

Kulturrådet berör frågan om ersättning för sceniskt verk av upphovsman som är an5tälld vid en lokal eller regional teater-. dans- eller musikinstitution till vilken staten ger bidrag till kostnaderna för löner. Enligt kulturrådet bör ersättning inte utgå för verk som har skapats i anställningen.

Jag vill i det här sammanhanget först framhålla att jag finner det positivt om dramatiker och andra upphovsmän kan knytas till en institution för kortare eller längre tid. Genom det nya bidragssystemet som tillämpas sedan ett par år har också förutsättningar skapats för sådana lösningar. För min del finner jag det i likhet med statens kulturråd naturligt att ersättning för verk som har skrivits i anställningen inte skall utgå för Uppföranden vid den institution där upphovsmannen är anställd. Däremot bör ersättning utgå för det första offentliga framförandet av en uppsättning av verket som sker utanför institutionen i fråga.

Det högsta belopp med vilket stöd kan utgå till ett verk är f. n. 4000 kr. Beloppet har varit oförändrat sedan år 1965 och i likhet med kulturrådet finner jag en höjning motiverad. Ersättningen bör fr.o.m. nästa budgetår i enlighet med vad kulturrådet har föreslagit kunna utgå med högst 7000 kr. Till följd av vad jag nyss förordat i fråga om verk med upphovsmän inom mer än en konstform kommer det högsta beloppet för sådana verk att vara 14 000 kr. Med hänsyn till den förordade höjningen av ersättningen och till den ökning av antalet ersättningsberättigande uppsättningar som kan beräknas ske samt möjligheterna till dubbel ersättning för vissa verk beräknar jag för nästa budgetår ett medelsbehov av 1 milj. kr. Jag åter— kommer senare (14.7) till detta.

Kulturrådet har föreslagit att de verk som berättigar till ersättning skall vara dokumenterade. Text och musik skall enligt rådets förslag vara skrift- ligen nedtecknade i sammanhållen form och koreografi inspelad på film eller videoband. Kulturrådet framhåller att genom dokumentation får andra än den teater som först uppför ett verk bättre möjligheter att spela det samtidigt som ett arkiv av nya sceniska verk kan skapas.

Frågan om dokumentation av de verk som berättigar till stöd har flera aspekter. Statens kulturråd skall självfallet begära in dokumentation av verk

Prop. 1975/76:135 232

för vilka ersättning begärs om detta bedöms nödvändigt för rådets beslut i ärendet. Jag har också förståelse för tanken att förena ersättningen med ett bestämt krav på dokumentation av verken. Härigenom skulle man kunna skapa en pjäsbank som kan vara av intresse för teatrar av olika slag. Vidare skulle en sådan dokumentation vara av värde för framtida forskning inom området. I detta sammanhang kan nämnas att viss insamling av material från teatrarna redan nu förekommer genom den verksamhet som Drott- ningholms teatermuseum svarar för. Enligt min mening finns det emellertid en rad oklara frågor i en dokumentationsverksamhet av det slag som kul- turrådet har föreslagit. Bl. a. gäller det hur utnyttjandet av materialet skulle kunna utformas sett från upphovsrättslig synpunkt. Med hänvisning till vad jag här har anfört anser jag därför inte att några andra krav på do- kumentation bör ställas än de som statens kulturråd bedömer som nöd- vändiga för beslut om ersättning.

Kulturrådet föreslår att statens kulturråd vid sidan av det stöd till sceniskt verk som föreslås utgå enligt vissa generella regler också skall ha möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall ge bidrag till amatörteatrar för anställning av dramatiker för viss tid eller för inköp av pjäser resp. pjäsrättigheter.

Jag delar uppfattningen att det är mycket angeläget att på olika sätt för- bättra amatörteatrarnas arbetsmöjligheter. En viktig åtgärd är därvid att se till att det finns lämpligt arbetsmaterial. Dessa problem är emellertid inte begränsade till amatörteaterverksamheten utan gäller i lika stor utsträckning amatörmusicerandet. något som Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar också har understrukit i sitt yttrande. Även den omfattande körverksam- heten möter motsvarande svårigheter. Enligt min mening bör insatser av det slag som här kan komma i fråga ses över med tanke på amatörverk- samhetens arbetsvillkor som helhet och jag är därför obenägen att förorda den form av komplettering till dramatikerersättningen som kulturrådet har föreslagit.

Vissa insatser för att utveckla amatörteaterns repertoar bör emellertid kunna göras inom ramen för stödet till sceniskt verk. Det är därför enligt min mening motiverat att statens kulturråd efter prövning i varje enskilt fall har möjlighet att lämna ersättning till upphovsman till sceniskt verk som har framförts av en amatörteater. Krav bör emellertid då ställas att teaterverksamheten i fråga har en viss stadga och kontinuitet samt att upp— hovsmannen inte tillhör amatörgruppen i fråga. Jag vill i detta sammanhang också nämna att jag senare (10.3.6') kommer att förorda att konstnärsnämn- den skall disponera medel för bidrag till särskilda. klart preciserade projekt. För en dramatiker skulle ett sådant projekt kunna vara att i samverkan med en amatörteatergrupp arbeta fram ett verk som är anpassat till de villkor och förutsättningar som gäller för sådan verksamhet.

Med hänsyn till vad som i övrigt gäller i fråga om besvär över statens kulturråds beslut i statsbidragsfrågor finner jag det motiverat att talan inte får föras över rådets beslut om stöd till sceniskt verk. Det ankommer på

Prop. 1975/76: 135 233

regeringen att besluta i denna fråga. Det bör även i övrigt ankomma på regeringen att bestämma vilka regler som skall gälla för stödet.

[0.3.6 Projektbidrag

Kulturrådet föreslår att statliga projektbidrag skall kunna utgå till mål- inriktat konstnärligt arbete som inte kan finansieras på annat sätt. Förslaget innebär att försöksverksamheten med arbetsbidrag till konstnärer inom må- leri m. m. ges permanent karaktär och utsträcks till att omfatta också andra konstnärsgrupper.

Enligt kulturrådets förslag skall projektbidragen kunna ha olika inriktning. De skall kunna utgå till dels projekt av uteslutande konstnärlig art, dels projekt med en vidare syftning, där den konstnärliga aspekten är en bland flera. 1 det förra fallet föreslås att bidragen skall delas ut av de organ som fördelar konstnärsstipendier. Den senare typen av projektbidrag föreslås sta- tens kulturråd fördela. ] enlighet med dessa förslag föreslår kulturrådet att särskilda medel för projektbidrag tilldelas, förutom statens kulturråd, den föreslagna bild- och formkonstnärsfonden. tonkonstnärsfonden och scen- och filmkonstnärsfonden. Författarfondens styrelsen föreslås inte få särskilda medel för detta ändamål, men skall enligt kulturrådets förslag vara oför- hindrad att dela ut projektbidrag ur fondens s.k. fria del.

Kulturrådets förslag om projektbidrag har fått ett mycket positivt mot- tagande av remissinstanserna. Några remissinstanser. däribland statens kul- turråd och statskontoret, är dock tveksamma till om den föreslagna gräns- dragningen med hänsyn till syftet med bidragen bör genomföras. Statens kulturråd föreslår i stället att ett enda organ, den av statens kulturråd fö- reslagna konstnärsstipendienämnden, får i uppgift att fördela projektbidrag.

Det ligger i det konstnärliga arbetets natur att konstnären prövar olika vägar att finna nya uttrycksformer. 1 den meningen finns det ett moment av utvecklingsarbete i all kvalificerad konstnärlig verksamhet. Olika kul- turpolitiska åtgärder, t. ex. stöd till kulturinstitutioner och fria grupper och insatser för konstnärlig utsmyckning, leder till förbättrade förutsättningar för konstnärligt Skapande och därigenom för konstnärlig förnyelse. Detta gäller särskilt i fråga om de direkta bidrag till konstnärer som jag tidigare (1032) har redogjort för. Dessa bidrag avser bl. a. att ge konstnärer möjlighet att utan överhängande bekymmer för försörjningen under en tid ägna sig åt utvecklings- och förnyelsearbete.

Det finns emellertid enligt min mening också behov att med särskilda medel stimulera målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete som är av mer kostnadskrävande natur och som inte kan finansieras på annat sätt. Jag förordar därför att ett system med projektbidrag till konstnärligt utveck- lingsarbete införs. Projektbidrag bör avse avgränsade projekt som antingen kan väntas få betydelse för utvecklingen inom den aktuella konstformen som sådan eller som är försök att vidga-användningen av konstnärlig verk-

Prop. 1975/76: 135 234

samhet till nya områden i samhället. Sådana bidrag bör således inte användas för permanent finansiering av verksamhet.

Projektbidragen bör fördelas av organ där konstnärerna har det domi- nerande inflytandet. Jag återkommer till detta i det följande. På detta sätt kommer projektbidragen att kunna bli ett användbart verktyg för konst- närerna i deras strävanden att hitta nya områden för den konstnärliga verk- samheten. Ett fruktbart samspel bör kunna komma till stånd med olika samhällsorgan. inom olika samhällsområden, t. ex. bostadsbyggande. skola och förskola, finns redan möjligheter att få bidrag för utvecklingsarbete. Projekt som avser att vidga användningen av konsten i samhället, kan så- ledes i princip komma i fråga för bidrag från fiera olika håll.

Det finns redan i dag former för statligt stöd till konstnärlig verksamhet som i vissa avseenden har likhet med den föreslagna typen av projektbidrag. Förhandsstöd till utgivning av viss litteratur och projektstöd från Filmin- stitutets H-fonder är exempel på sådana stödformer. Projektbidrag bör inte kunna utgå till ändamål som kan komma i fråga för stöd av denna eller liknande typ.

Syftet med projektbidragen är att vidga möjligheterna att finansiera konst- närligt utvecklings- och förnyelsearbete. Mina förslag på denna punkt innebär således ingen minskning av det ansvar i dessa hänseenden som ligger på de statliga och statsunderstödda kulturinstitutionerna.

Projektbidrag bör kunna sökas av en konstnär eller av fiera konstnärer i samverkan eller av konstnär i samverkan med andra yrkesutövare. Jag är inte beredd att biträda kulturrådets förslag att bidrag skall kunna tilldelas samhällsorgan eller organisationer. Däremot bör självfallet projekt. som pla- nerats i samarbete med t. ex. konstnärsorganisation eller organisation som företräder publikgrupper, kunna komma i fråga för bidrag. Enligt min mening är det särskilt angeläget att kunna stödja projekt där en konstnär arbetar i direkt samverkan med en publikgrupp eller motsvarande. Som exempel kan nämnas projekt där en konstnär tillsammans med mottagarna arbetar fram material för amatörverksamhet. ,

Projektbidrag bör kunna utgå för att täcka olika kosjnader som är för- knippade med ett projekt. Ersättning för de ansvariga konstnärernas egen arbetsinsats bör avvägas med hänsyn till andra direkta bidrag som eventuellt utgår. Fördelningen av projektbidrag och fördelningen av direkta bidrag till konstnärer har bl. a. av detta skäl ett nära samband.

Jag har tidigare (10.3.2) föreslagit att ansvaret för fördelningen av direkta bidrag till konstnärer inom bild- och formområdet, tonområdet och scen- och filmområdet skall handhas av en särskild nämnd, konstnärsnämnden. Denna nämnd bör också ha ansvaret för fördelningen av projektbidrag inom dessa konstnärsgrupper. Beslut om fördelning av projektbidrag bör kunna fattas av nämnden eller,efter delegation. av resp. grupper. Det bör ankomma på regeringen att meddela de närmare bestämmelser som behövs.

Författare. översättare och bokillustratörer disponerar genom biblio-