Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ett enhetligt system med författ- ningssamlingar för kungörande av författningar. [ systemet ingår Svensk författningssamling. Riksdagens författningssamling. ett antal författnings- samlingar som ges ut av centrala myndigheter under regeringen eller riks- dagen samt en författningssamling för varje län. För de kommunala för- fattningarnas del är det avsett att kommuner och landstingskommuner fri- villigt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet skall ge ut författningssamlingar. som inte har någon kungörandefunktion i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förekom- mande föreskrifter om kungörande av författningar på annat sätt än i för- fattningssamling behålls och byggs ut i någon mån. l propositionen ingår ett förslag till ändring i rcgcringsforme-ns bestämmelse om kungörande av förordningar.

l Riksdagen [975/76. ] saml. Nr II.-?

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 112 2

1. Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att 8 kap. l9å regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Alde/kr* Föreslagen [wie/w

8 kap. 19 &

Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall intagas i grund- lag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar och jämn/ningar skall Lagar skall kungöras så snart det kungöras så snart det kan ske. kan ske. Daim/mna gällerlöt-ordning-

ar. onr (fi anna! I/öruskrivc's i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 112 3

2. Förslag till Lag om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrives följande.

l & Författning som har beslutats av riksdagen.'regeringen eller myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt denna lag. om ej annat följer av 2 ;".

Med författning skall i denna lag förstås lag eller förordning eller annan föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen.

25 I fråga om annan författning än lag gäller att 4—9 åå ej äger tillämpning på författning I. som på grund av lagen (l937:249) om inskränkningari rätten att ut- bekomma allmänna handlingar ej får lämnas ut till envar eller

2. som endast reglerar statlig myndighets inre förhållanden eller förhål- landet mellan statliga myndigheter inbördes, förutsatt att författningen ej innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning. 3 s" För kungörande av författningar skall finnas 1. Svensk författningssamling. 2. Riksdagens författningssamling. 3. författningssamlingar för centrala myndigheter, 4. en författningssamling för varje län.

45 Författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i Svensk för- fattningssamling. Denna utges genom regeringens försorg. Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas därav eller andra särskilda skäl föreligger. får regeringen bestämma att viss av regeringen beslutad författning i stället skall kungöras i annan angiven för- fattningssamling. Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen bestämma att viss författning skall kungöras på annat sätt än som anges i första stycket. Därvid skall tid som annars räknas från kungörande i Svensk författnings- samling i stället räknas från det av regeringen föreskrivna kungörandet.

Så Författning som utfärdas av riksdagen skall kungöras i Riksdagens för- fattningssamling eller på annat sätt som riksdagen föreskriver.

65 Författning som beslutas av central myndighet under regeringen skall kungöras i författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter utge eller. om sådan författningssamling saknas. i annan av regeringen bestämd författningssamling som utges genom central myndighets försorg. Skall författning som avses i första stycket lända till efterrättelse endast

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 112 4

inom ett eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i stället skall kungöras i berörda läns författningssamling.

Finns ej författningssamling i vilken kungörande kan ske enligt första eller andra stycket skall författningen kungöras i Svensk författningssamling. ] övrigt får författning som avses i första stycket kungöras i Svensk för- fattningssamling endast när det av särskilda skäl finnes vara den lämpligaste åtgärden.

7 & Regeringen får medge att central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns synnerliga skäl.

85 Författning som beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen skall kungöras i författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver.

95 Författning som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen och ej tillhör för- svarsmakten skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Detsamma skall gälla beträffande författning som beslutas av skogsvårdsstyrelse eller trafiknämnd. Länets författningssamling utges genom länsstyrelsens försorg. Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen medge att författning som avses i första stycket kungöres på annat sätt än i länets författningssamling. Om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myn- dighet som tillhör försvarsmakten beslutar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

105 Om kungörande av kommunal författning gäller vad som är särskilt föreskrivet.

115 Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

125 Om författning. som har kungjorts i författningssamling som avses i denna lag. upphäves eller ändras efter besvär. skall den myndighet som har ombesörjt kungörandet låta kungöra upphävandet eller ändringen i de former i vilka författningen ursprungligen kungjordes.

135 Av författning skall framgå när den träder i kraft.

14 5 Om kungörande i författningssamling som avses i denna lag av annat än författning gäller vad som är särskilt föreskrivet.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 112 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Genom denna lag upphäves lagen (1894z44 s. ]) angående tiden för all- männa författningars trädande i kraft.

Vad i lag eller annan författning föreskrives om kungörande i länets all- männa kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med denna lags ikraftträdande avse kungörande i länets författningssamling.

Såvitt angår förordningar äger 2 & tillämpning endast under förutsättning att 8 kap. l9ä regeringsformen ändrats så att undantag från bestämmelsen om kungörande av förordningar kan föreskrivas i lag.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 112

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l9l4:451)0m hingstbesiktnings-

tVång'

dels att i l och 2 &; ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen". dels att 3 och 7 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I I/örm'dnamle om in/örande av ltingstbesikmingstvång ska/l til/ika ut— sättas viss (Mg/ör /ör0rrln(m(lets ikraft- trädande: Dell må denna (lag ej sättas tidigare än två eller senare än sex år från det förordnandet gavs.

Förordnande om införande hingstbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden för för- seelse mot bestämmelserna i denna lag genom Kungl. Maj:ts vederböran- de belä/Iningshavandes försorg på bekostnad läns/tttngörelsr-wm ae/t i tidning inom orten.

'dV

statsverkets införas i

3."

Föreslagen [vt/else &

Förort/nande om in/öranr/e ltingstbesiktningstväng må ej sättas i kraft tidigare än två eller senare än sex år från det förordnandet gavs.

tll'

'Jl'.

Förordnande om införande hingstbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden för för- seelse mot bestämmelserna i denna lag genom länsstyrelsens försorg in- föras i tidning inom orten.

'd V

Denna lag träder i kraft den 1 januari l977.

lSenaste lydelse av lä l967:390.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 112

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1918:399)om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark

Härigenom föreskrives att 1. 2 och 6 åå lagen (l9182399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Där förhållandena inom lant- bruksnämnds område sådant påkal- la. äger Konungen på framställning av lantbruksnämnden och lands- tinget förordna. att inom området el- ler viss del därav tjur. som är över sex månader. eller hingst. som är över ett år. icke må utsläppas å sam- fälld betesmark. med mindre alla. som äga rätt till bete därstädes. det medgiva.

I d_v/ikt.lörerdnamle ska/l til/ika ul- sättas viss (lag för dess ikra/itr'z'idande.

Den som bryter mot förordnande. som meddelats med stöd av 1 ;" för- sta stveket. dömes till böter. högst femhundra kronor.

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd för förseelse däremot genom Kungl. .--l-1ai:ts hela/lni/n.'s/1avarules försorg på statsverkets bekostnat'l införas i läns/utngiirelserna ()t'll i en eller flera tidningar inom orten.

Föreslagen lydelse

- 1 s

Där förhållandena inom lant- bruksnämnds område sådant påkal- la. äger regeringen på framställning av lantbruksnämnden och lands- tinget förordna. att inom området el- ler viss del därav tjur. som är över sex månader. eller hingst. som är över ett år. icke må utsläppas å sam- fa'lld betesmark. med mindre alla.

som äga rätt till bete därstädes. det

medgiva. ;:

Den som bryter mot förordnande. som meddelats med stöd av l &. dö- mes till böter. högst femhundra kro- nor.

"I”/.

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd för förseelse genom Iz'insstvre/sens försorg införas i en eller flera tidningar inom orten.

däremot

Denna lag träder i kraft den 1 januari l977. Bestämmelserna i 2 och 4 & äger tillämpning också med avseende på förordnande som med stöd av 1 ; har meddelats av Konungen.

lSenaste lydelse 1967:392. 2Senaste lydelse 19672392.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 112

5. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom föreskrives att 2 kap. 67 & vattenlagen(l9l8:523)skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 67 å'

När skyddsområde enligt 64% fastställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts. skall Konungens be/a/Iningshavande oför- dröjligen införa beslutet härom i länskungärelserna ävensom ombe- sörja att kungörelse om beslutet an- slås å anslagstavla för kommun. som beröres av beslutet. och införes i en eller fiera ortstidningar. Genom Ko— nungens befallnings/tavandes försorg skola tryckta exemplar av föreskrif- ter. som meddelats för visst skydds- område. finnas att tillgå för allmän- heten mot betalning.

När skyddsområde enligt 64; fastställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts. skall länsstyrelsen ofördröjligen införa be- slutet härom i länetsförfall/ringssa/nj ling ävensom ombesörja att kungö- relse om beslutet anslås å anslagstav- la för kommun. som beröres av be- slutet. och införes i en eller fiera orts- tidningar. Genom länsstyrelsens för- sorg skola tryckta exemplar av fö- reskrifter. som meddelats för visst skyddsområde. finnas att tillgå för allmänheten mot betalning.

Har beslut som i första stycket sägs meddelats i anledning av ansökan. skola kostnaderna för kungörandet bestridas av sökanden.

Denna lag träder i kraft den I januari l977.

lSenaste lydelse l964:l10.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 112

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1926t72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom föreskrives att 2: 2 mom. lagen (1926172) angående med- delande av förbud för barn att idka viss försäljning skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Beslut som omförmäles i 1 mom. skall av länsstyrelsen anting- en oförändrat fastställas eller ock ogillas. Vägras fastställelse. skall skälet därtill i beslutet angivas. Fast- ställt beslut skall ofördröjligen infö- ras i Iänsktmgärelserna eller, beträf- fande Stockholm. i den tidning vari övers/ålhållarämbetels kungörelser vanligen intagas. Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivan- de om beslutet på annat "lämpligt sätt delgivas allmänheten.

Föreslagen lydelse

s"

2. Beslut som omförmäles i l mom. skall av länsstyrelsen anting- en oförändrat fastställas eller ock ogillas. Vägras fastställelse. skall skälet därtill i beslutet angivas. Fast- ställt beslut skall ofördröjligen infö- ras i länets_lör/httningssam/ing. Där- jämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg till- kännagivande om beslutet införas i en eller flera ortstidningar.

Denna lag träder i kraft den i januari 1977.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 112

7. Förslag till

10

Lag om ändring i lagen ( 1928:196 ) om galtbesiktningstvång

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1928zl96) om galtbesik'tningsl-

tvång' tels att i l 5 ut mot ""regeringen”".

ordet "Konungen” och i 2; ordet- ”Kungl.Maj-:t" skall bytas

dels att 3 och 7 N' skall ha nedan angivna lydelse.

.N'uvart'utde [vr/else

I . förrn'dnalu/e om införande av ga/t- - hesiktningstvdng skall tillika utsättas-

viss dag för lli/'()l'rlnamlets ikraftträ- dande: eeh må denna dag ej sättas tidigare än sex månader eller senare än tre år från det förordnandet gavs.

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden för för- seelse mot bestämmelserna i denna lag genom länsstyrelsens försorg på statsverkets bekostnad införas i liinskung/irelsr*rnu nell i tidning inom

orten.

3.'

Föreslagen lydelse

=

- Eilert/nande om in/örande av galt- besiktnlngstvcing må ej sättas i kraft tidigare än sex månader eller senare än tre år från det förordnandet gavs.

:IÅ

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden för för- seelse mot bestämmelserna i denna lag genom länsstyrelsens försorg in- föras i tidning inom orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1Lagen omtryckt 19671393.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 112 11

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss mark

Härigenom föreskrives att 5 & lagen (1933z23llom utrotande av berberis å viss mark” skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen liv/else

5 s*

Förordnande enligt denna lag Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd skall tillika med erinran om påföljd av förseelse däremot genom veder- av förseelse däremot genom börande länsstvl'elses försorg på stats- länsstyrelsens försorg införas i en eller verkets bekostnad införas i flera tidningar inom orten Ilt'll anslås länskungtn'elserna (It'll i en eller fiera på lämpliga ställen inom det område. tidningar inom orten sann anslås på förordnandet avser. lämpliga ställen inom det område. förordnandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

]Lagen omtryckt l967:400.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 112 12

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives att 100 & lagen ( 1939:608 ) om enskilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

100 ä'

Där det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten äger länsstyrelse med avseende å viss enskild väg inom länet eller del av sådan väg förordna. att inom ett avstånd av högst tolv meter från vägbanans mitt ej må utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad. uppsättas stängsel.- som skymmer utsikten över vägbanan. eller vidtagas annan dylik för tra- fiksäkerheten menlig anordning. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg må förordnandet utvidgas att avse ett område. som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst femtio meter från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande. som avses i första stycket. skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse. markägare och andra. som hava ett väsentligt intresse av frågan. tillfälle att muntligen eller skrift- ligen yttra sig i ärendet.

Om meddelat förordnande skall. Om meddelat förordnande skall. utöver den underrättelse angående utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt all- förordnandet som sker enligt all- männa bestämmelser. meddelande männa bcstämmelser. meddelande intagas i länsktmgörelserna och orts- intagas i ortstidning. Därjämte ska/l tidning. förordnandet in/öras i länets för/att-

ningssantling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

'Senaste lydelse 1954zl97.

• Sida 13
•  Original

Prop. l975/76: 112 13

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

l-lärigenom föreskrives att 4 och 15 äg" lagen (19421350) om fornminnen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 &

Länsstyrelsen äger att meddela särskild föreskrift. som finnes påkallad för att bevara fast fornlämnings helgd. så ock stadga för ändamålet erfor- derligt vite. Sådan föreskrift må jämväl avse område som icke enligt 3.5 hör till fornlämningen. såvitt ej markens ägare eller annan därigenom åsam- kas intrång av någon betydelse. Länsstyrelsens beslut skall kungö- ras genom anslag på lämplig plats i fornlämningens närhet.

Länsstyrelsens beslut skall kungö- ras genom införande i en eller jlera tidningar inom arten samt genom an- slag på lämplig plats i fornlämning— ens närhet.

15.5

Riksantikvarien äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor. som riksantikvarien bestämmer. undersöka plats för fornfynd. ändå att den ej är att hänföra till fast fornlämning.

Å sådan undersökning skall vad i Så sista stycket är stadgat äga mot- svarande tillämpning.

Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersök- ningen utförts. om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig ofä- genhet.

Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersök- ningen utförts. om det kan ske utan att därigenom vållas' väsentlig olä- genhet. Ifråga om kungörande av länsstyrelsens beslut äger 4 i" andra . sive/(et motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 14
•  Original

Prop. l975/76: ”2

11. Förslag till

M

Lag om ändring i förordningen (1954:132) angående markegångs- taxor

Härigenom föreskrives att rubriken till förordningen (19541132) angående markegångstaxor samt 9å och 11 & angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förordning angående 'marke- gångstaxor

Sedan niarkegdngstaxa blivit fast- ställd skall taxan snarast möjligt kungöras i allmänna länskungöre/ser- na: därvid skall til/ika angivas i vilken ordning talan må föras mot faststäl- lelsebeslutct.

] inom. Den som icke ätuöjes med markegängsde/nite/'ades .beslut äger att hos Kling/. lila/'.'! söka ändring däri genom besvär. vilka skola liava in- kommit till./inansde/iartententel inom en månad från den dag la_x'an varit in/örd i allmänna kungörelse/'na l/ör det län. vars markegdng överklagas. eller. sävitt angår beslut som icke enligt (N ska/I införas i länskitngörelserna. inom en månad/rån den dag. då kla— ganden erhöll del av beslutet.

] mom. förordningen skall ha nedan

Föreslagen lydelse

Lag om markegångstaxor

l-"id kungörande av./astställd inar- kegängstaxa skall angivas i vilken ordning talan må föras mot faststäl- lelsebeslutet.

ll ;" ] nian). Talan mot nia/'kegängsde- puterades beslut enligt denna lag,/öres hos regeringsrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 15
•  Original

Prop. l975/76: 112 15

12. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömans'skatt

Härigenom föreskrives att 22 ä' lagen ( 1958:295 ) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 &

Beslut som avses i 21 ä 1 mom. Beslut som avses i 21 ä' 1 mom. vid Hach ]) skola intagas i särskilda vid l-)skola intaga-ts i.lörfattizirtgssam— av siömansskattenämnden utgivna ling som riksskatteverket läte/' utge. meddelarn/en.

Beslut som avses i 21 ;" 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru er— sättningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas. vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom i 24.5 om— förmälda allmänna ombudet.

Beslut. över vilket klagan må föras. skall förses med besvärshänvisning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1Lagen omtryckt l970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741777.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 112 16

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvalt- ningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives att 2 .S 3 lagen (19711309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öres/agan lydelse

2 &

3. skattläggningsmål. övriga mål 3. skattläggningsmål. övriga mål om grundskatter eller därmed jäm- om grundskatter eller därmed jäm- förliga utskylder. mål om marke- förliga utskylder. gängsprisen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76: 112 17

Utdrag JUSTlTlEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-01-29

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Lidbom. Carlsson. Feldt. Sigurdscn. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om kungörande av lagar och andra författningar

2.2. Svensk författningssamling

Det första. officiella kungörandet av författningar sker i allmänhet i sär- skilda publikationer. Den viktigaste av dessa är Svensk författningssamling (SFS). Utgivandet av denna regleras i kungörelsen ( 1928: l)angående Svensk författningssamling (ändrad l942:315). Anmärkas bör att kungörelsens ter- minologi bygger på äldre ordning.

Enligt kungörelsen skall i SFS tas in dels av regeringen utfärdade lagar. förordningar. kungörelser och övriga föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. (le/s av regeringen utfärdade instruktioner. arbetsordningar. reg- lementen och stadgar för domstolar. ämbetsverk och andra myndigheter samt för allmänna inrättningar. om bestämmelserna befinns vara av be- skaffenhet att böra komma till allmänhetens kännedom. dels av regeringen utfärdade beslut som anses vara av sådan vikt att de bör allmängöras genom SFS. Med stöd av f 1 kap. 12 ; regeringsformen kan regeringen göra undantag från dessa bestämmelser och om särskild anledning föreligger låta kungöra en av regeringen utfärdad författning i exempelvis författningspublikatiön som ges ut av underordnad central förvaltningsmyndighet. Sålunda har bl. a. vissa förordningar som rör försöksverksamhet med friare resursanvändning inom grundskolan enligt föreskrift i resp. förordning publicerats i publi- kationen Aktuellt från skolöverstyrelsen. Vissa förordningar av mera internt intresse för försvarsmakten har på motsvarande sätt kungjorts i publika- tionen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten. .

l några fall finns bestämmelser om kungörande i särskild ordning av regeringsförfattningar som tar sikte på ett lokalt begränsat område. Sålunda skall exempelvis enligt lagen (l9l4z451) om hingstbesiktningstvång. lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld be- tesmark. lagen (l928:l96) om galtbesiktningstvång och lagen (l933:23l) om

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 112 23

utrotande av berberis å viss mark förordnanden av regeringen avseende lantbruksnämnds område eller del därav genom länsstyrelsens försorg införas i länskungörelserna och ortstidning. Förordnande enligt den sistnämnda lagen skall dessutom genom länsstyrelsens försorg anslås på lämpliga ställen inom det område förordnandet avser. Nämnas kan också att enligt kungö- relsen ( 1967110) om skyddsområden m. m. länsstyrelsen skall i ortstidning- arna och länskungörelserna tillkännage platser m.m. där enligt vad rege- ringen kan ha bestämt utlänning eller utländskt fartyg utan tillstånd får uppehålla sig utan hinder av att fråga är om skyddsområde eller kontroll- område. Kungörelsen innehåller även andra föreskrifter om upplysningar till utlänningar och utländska fartyg.

Tidigare har det förekommit att bl. a. vissa regeringsföreskrifter av in- struktionstyp till myndigheter och inrättningar lämnats i brev som riktats direkt till myndigheten eller inrättningen. ibland har utdrag av sådana brev tagits in i SFS men oftast har breven inte blivit kungjorda.

Kttngörelsen angående Svensk författningssamling öppnar möjlighet att i SFS ta in också hovrätters samt centrala ämbetsverks och andra myn- digheters kungörelser och cirkulär som innehåller föreskrifter av vikt för en större allmänhet. Det är emellertid i mycket liten utsträckning som sådana författningar tas med i SFS. Det vanliga är att underordnad myndighet som beslutar en författning tar in författningen i en egen publikation. Orsaken till att en av underordnad myndighet beslutad författning förs in i SFS kan vara att myndigheten saknar egen författningspublikation eller att det anses att föreskriften inte blir tillräckligt spridd genom en sådan publikation.

Undantagsvis förekommer att det i författning har föreskrivits att beslut av myndighet under regeringen skall kungöras i SFS. Bestämmelser av den innebörden finns i exempelvis naturvård.;kungörelsen (1974le28) beträf- fande vissa beslut av statens naturvårdsverk samt i rekvisitionsförordningen (l942:586) och allmänna förfogandekungörelsen (19571294) beträffande av riksvärderingsnämnden upprättade taxor som skall offentligen kungöras.

2.3. Riksdagens författningssamling

En särskild författningssamling ges ut av riksdagens förvaltningskontor. Den benämns Riksdagens författningssamling. Utgivandet av denna regleras i bestämmelserna (RFS l967:l) angående Riksdagens lörlättningssamling (RFS). ] omtryckt skick återfinns bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 197513.

Enligt dessa bestämmelser skall i RFS tas in dels av riksdagen enligt 8 kap. l9 .5 regeringsformen utfärdad lag. dels av riksdagen eller dess organ i övrigt antagna instruktioner. reglementen eller stadgor som avser riks- dagens organ eller arbetstagare. om instruktionen. reglementet eller stadgan inte tas in i SFS. dels av riksdagen eller dess organ beslutade andra för-

• Sida 24
•  Original

Prop. l975/76: 112 24

lättning-ar eller föreskrifter som anses vara av sådan vikt att de bör all- mängöras genom RFS.

Vidare kan i RFS tas in författningar som kungjorts i SFS men som anses böra återges i RFS och dessutom av riksdagen eller dess organ beslutade föreskrifter eller andra bestämmelser av vikt för riksdagens organ. ledamöter. arbetstagare eller en större allmänhet.

2.4. Centrala myndigheters författningspublicering 2.4.1 ('iri/u I7fl'llt7'ff5/l(7/(7I'

I stor utsträckning beslutas författningar av centrala myndigheter som lyder under regeringen eller riksdagen. Med centrala myndigheter avses härvid sådana myndigheter som har hela landet till verksamhetsområde. Någon enhetlig reglering av dessa myndigheters lörfattningskungörände finns inte. Såsom framgår av vad jag har sagt förut publiceras de centrala myndigheternas författningari mycket ringa utsträckning i SFS. De kungörs i stället i andra former. Det vanliga är att varje myndighet tar in sina för- fattningar i en publikation som myndigheten ger ut. Det förekommer emel- lertid också att central myndighet kungör författning i en av annan myn- dighet utgiven publikation.

De publikationer i vilka de centrala myndigheternas författningar tas in är av mycket skiftande natur. I allmänhet är de tryckta men det kan också vara fråga om stencilerade utgåvor. De kan ha formen av periodiskt ut- kommande häften som skall ordnas kronologiskt. separata häften. blad. handböcker i lösbladssystem m. m. En ciel publikationer är renodlade för- fattningssamlingar. medan andra är av annan typ. Ibland är det fråga om allmänna informationsskrifteri vilka författningar i skilda sammanhang tas in. Det förekommer också att författningar som meddelas av centrala myn- digheter inte tas in i någon egentlig publikation utan bekantgörs genom utgående expeditioner till andra myndigheter eller andra angivna adressater. [ vissa fall förekommer en kombination av expeditioner och efterföljande kungörande i författningspublikation. Kungörande i vanlig tidning. anslag och uppläsning i radio kan också undantagsvis förekomma.1

Endast i mindre utsträckning förekommer författningsbestämmelser om hur centrala myndigheter skall kungöra sina författningar och om de pub- likationer som skall användas för ändamålet. Tidigare gällde för de flesta av de centrala myndigheterna kungörelsen ( l922:609) angående ämbetsverks och andra myndigheters samlingar av kungörelser. cirkulär m.m. Denna kungörelse reglerade inte vilka myndigheter som skulle ge ut författnings- publikationer men den innehöll bestämmelser om utformningen av sådana

'Utförliga uppgifter om formerna för de centrala myndigheternas Rirlattningspub— licering finns i utredningens betänkande SOU l973:23 s. 55—67 och l92—233.

• Sida 25
•  Original

Prop. I975/76: 112 25

publikationer. I samband med tillkomsten av det statliga Aktiebolaget All- männa förlaget upphävdes kungörelsen (genom kung. 1969z367). l)en upp- hörde att gälla vid utgången av juni l969.

Av nu gällande lörfattningsbestämmelser som rör centrala myndigheters kungörande av generella och liknande föreskrifter vill jag. utöver vad jag förut sagt. nämna följande som exempel.

En del myndighetsinstruktioner anger att myndigheten ger ut vissa pub- likationer. Sålunda föreskrivs exempelvis i instruktionen (19691320) för sjö- fartsverket att verket ger ut bl.a. Sjöfartsverkets meddelanden och Un- derrättelser för s_iöfärande. lnstruktionen (l973:610) för kommerskollegium innehåller bestämmelsen att kollegiet ger ut publikationen Kommerskol— legiets förlättningssamling. I instruktionen (l974z476) för statens industri- verk anges att verket ger ut publikationen lndustriverkets förlättningssam— ling. lnstruktionsbestämmelser angående myndigheters författningspublika- tioner hör emellertid inte till vänligheten. Om Tullverkets författningssam- ling har bestämmelser meddelats i regleringsbrev.

I luftfärtskungörelsen( 1961 :558) föreskrivs att trafikledningsbestämmelser för civil luftfart skall kungöras av luftfartsverket på lämpligt sätt. Av kungö- relsen skall framgå i vilka avseenden bestämmelserna skiljer sig från de internationella tralikledningsbestätnmelserna. Övriga föreskrifter och andra beslut enligt luftfartskttngörelsen skall kungöras av luftlärtsverket i den omfattning och på det sätt verket finner lämpligt. Enligt lagen (l958:295) om sjömansskatt skall vissa beslut av s_jömansskattenämnden. vilka har karaktären av författning. tas in i särskilda av s_jömansskattenämnden ut- givna meddelanden. Enligt kungörelsen (l956:612) med tillämpningsföre- skrifter till allmänna prisregleringslagen den I juni 1956 (nr 236) skall pris- föreskrift eller annan bestämmelse som meddelas enligt allmänna prisreg- leringslagen delges genom kungörande i SFS eller. om den meddelas av myndighet som utger cirkulärserie. i denna. Bestämmelsen eller underrät- telse om dess meddelande skall dessutom uppläsas i radio och införas i en eller flera tidningar. Om så befinns ändamålsenligt skall den också anslås på lämpliga platser inom kommun som berörs av föreskriften. Avser sådan bestämmelse bara ett mindre antal näringsidkare och erhåller dessa del av bestämmelsen genom skriftliga meddelanden eller i annan betryggande ord- ning. gäller inte de förut nämnda kungöräntlebestämmelserna. Möjlighet till ett motsvarande kungörandeförfarande öppnas i allmänna förfogande- kungörelsen ( 1957:294) när föreskrift enligt 3—9 &" allmänna förfogandelagen (l954z279) avser ett obestämt antal ägare eller innehavare.

Vissa författningar innehåller bestämmelser om att föreskrifter som med- delats av central myndighet under regeringen skall tas in i publikationen Underrättelser för sjöfarande. Sådana bestämmelser finns bl.a. i lots— och fyrkungörelsen (l970:698). sjötrafikförordningen ( 1962: 150) och kungörelsen (l972:278) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

I en del fall finns bestämmelser om ett lokalt inriktat kungörande av

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 112 26

föreskrifter som beslutas av central myndighet under regeringen. Sålunda föreskrivs exempelvis i kungörelsen (1970:30f)) om skydd mot flyghavre att när lantbruksstyrelsen meddelar. ändrar eller upphäver bekämpningsplan. underrättelse därom skall föras in i länskungörelserna och att i den mån så befinns erforderligt beslutet också skall kungöras i tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annat lämpligt sätt. Vidare gäller enligt förordningen (l954:132) angående markegångstaxor att sedan markegångs- taxa — som årligen upprättas för varje län genom särskilda för hela riket gemensamma markegångsdeputerade — blivit fastställd taxan skall kungöras i länskungörelserna.

2.4.2 .fi-'Ii/ilära ”nvidia/ivrar

Generella föreskrifter som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och som riktar sig till annan myndighet eller personal som tillhör försvars- makten tas i betydande utsträckning in i den för försvarsmakten gemen- samma publikationen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten. I denna pub- likation tas också in generella föreskrifter som med stöd av 7 kap. 3.5 re- geringsformen och lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regerings- ärendeit beslutas av chefen för försvarsdepartementet under statsministerns överinseende. Som förut nämnts används denna publikation också för kungörande av vissa förordningar. som är av mera internt intresse för för- svarsmakten och som beslutats av regeringen som helhet. Publikationen ges ut av försvarets materielverk. Innehållet i publikationen utgörs till allra största delen av order och tillkännagivanden av helt annan karaktär än författningar. Särskilda bestämmelser gäller för publikationen i fråga.

2.5. Kungörande av författningar som beslutats av regionala och lokala stat- liga myndigheter m. fl.

2.5.1. Länssri'rclscma

1 ett betydande antal lagar och andra författningar har länsstyrelserna tillagts rätt att besluta föreskrifter av generell natur. Den grundläggande författningen eller en tillämpningsförfattning till denna innehåller ofta be- stämmelser om kungörande av de föreskrifter som länsstyrelsen sålunda meddelar. Det förekommer emellertid inte sällan att uttryckliga bestäm- melser om kungörande saknas. Enligt den nu upphävda länsstyrelseinstruktionen (19582333) ålåg det länsstyrelsen att ombesörja att - alla till allmän efterrättelse utfärdade föreskrifter och påbud. om vilkas kungörande annan ordning inte fanns föreskriven. blev behörigen kungjorda inom länet. Den nu gällande länsstyrelseinstruktionen ( l97l:46()) innehåller emellertid inte någon motsvarande bestämmelse.

Som exempel på kungörandeföreskrifter avseende generella eller liknande

• Sida 27
•  Original

Prop. l975/76: 112 27

beslut av länsstyrelse vill jag nämna följande. Enligt 2 kap. 67 å' vattenlagen . (1918z523) gäller att när skyddsområde enligt 2 kap. 64 ; vattenlagen fast- ställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts. länsstyrelsen skall införa beslutet härom i länskungörelserna samt ombesörja att kungörelse om beslutet anslås på anslagstavla för kommun. som berörs av beslutet. och införs i en eller flera ortstidningar. Genom länsstyrelsens försorg skall tryckta exemplar av föreskrifter som meddelats för visst skyddsområde finnas att tillgå för allmänheten mot betalning. Länsstyrelses beslut i fråga om vissa förbud enligt kungörelsen (l932:370) med föreskrifter till förebyggande av kräftpestens spridning skall tas in i länskungörelserna. Enligt lOOå lagen (19391608) om enskilda vägar kan länsstyrelse av trafiksäkerhetsskäl förordna om förbud mot uppförande av byggnad. uppsättande av skymmande stängsel m.m. inom visst avstånd från enskild väg. Om sådant förordnande skall. utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt allmänna bestämmelser. meddelande tas in i länskungörelserna och ortstidning. I byggnadsstadgan (1959:612) finns föreskrifter om underrättelser till markägarna genom kungörelse i den eller de tidningar. i vilka kommunala meddelanden för orten tas in. eller på annat lämpligt sätt när bl. a. vissa nybyggnadsförbud och schaktnings- förbud meddelas. Enligt civilförsvarskungörelseii (l960:377) skall vissa länsstyrelsebeslut som innefattar föreskrift som skall allmänt iakttas inom länet. såsom beslut om vindsröjning och liknande. eller som avser ian- språktagande av all egendom av angivet slag inom civilförsvarsområde eller del därav anslås offentligen samt föras in i en eller flera ortstidningar. 1 vägtrafikkungörelsen ( 1972:603) föreskrivs i fråga om lokala trafikföreskrifter och föreskrifter enligt 41 & väglagen (197lz948) vilka beslutats av länsstyrelse. att föreskrift som ej skall tillkännages genom vägmärke skall föras in i länskungörelserna. Länsstyrelsen har dessutom att föra in föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare samt att årligen före mars månads utgång utfärda kungörelse om vägar och gällande lokala trafikföreskrifter inotn länet. Enligt militära vägtrafikkungörelsen (1974z97) kan länsstyrelsen utfärda sär- skilda föreskrifter med anledning av militär övningsverksamhet. Sådana föreskrifter skall länsstyrelsen enligt kungörelsen tillkännage på lämpligt satt.

2.5.2 ,-fm'/ra regionala slutliga myndig/rule!" (”in lif/issnrelse/'na

Även åt andra regionala statliga myndigheter än länsstyrelserna har upp- dragits att besluta föreskrifter som kan vara av generell eller liknande natur. Detta gäller bl. a. lantbruksnämnderna. Som exempel kan nämnas att enligt jordhävdslagen (1969:698) lantbruksnämnd i vissa fall kan meddela förbud mot täkt av matjord. När sådant förordnande avseende flera bruknings- enheter meddelas. ändras eller upphävs skall enligt jordhävdskungörelsen (196.91700) underättelse därom föras in i länskungörelserna och tillställas

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 112 . 28

varje känd sakägare. Om det behövs skall förordnandet också kungöras i tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annat lämpligt sätt.

2.5.3. Lokala statliga Irlf'llt/ÅQ/läfc'l'

Det förekommer att lokal statlig myndighet har befogenhet att besluta föreskrifter av generell eller liknande karaktär. Sålunda kan exempelvis efter länsstyrelsens bemyndigande civilförsvarschefi vissa fall meddela föreskrif- ter som skall allmänt iakttas inom civilförsvarsområdet. exempelvis beslut om vindsröjning. och likaså kan under vissa förutsättningar civilförsvarschef besluta om ianspråktagande av all egendom av angivet slag inom civil- försvarsområdet eller del därav. Enligt civilförsvarskungörelsen (1960377) skall sådana beslut kungöras på samma sätt som motsvarande beslut av länsstyrelse. Enligt rekvisitionsförordningen(19422586) skall av allmän lokal värderingsnämnd upprättad taxa. som fastställts av riksvärderingsnämnden och som skall offentliggöras. föras in i länskungörelserna. Enligt militära vägtrafikkungörelsen (197497) får med vissa inskränkningar bl. a. bataljons- chef eller högre chef meddela lokal trafikföreskrift som avses i 147 & väg- trafikkungörelsen (1972:603). om det behövs för att genomföra övning. Om det behövs för att genomföra militär operation får också kompanichef med- dela sådan föreskrift. Sådana lokala trafikföreskrifter skall tillkännages genom vägmärken eller på annat lämpligt sätt. Om föreskrift rör trafiken under längre tid eller annars i större omfattning skall kungörelse utfärdas av länsstyrelsen.

2.5.4. Tl'q/ikriiimm/ur och skogsi'årdssn'rclsr'r

Rätt att besluta lokala trafikföreskrifter tillkommer i viss utsträckning trafiknämnderna. Dessa nämnder är varken renodlat statliga eller renodlat kommunala utan har både statliga och kommunala inslag. Enligt vägtra- fikkungörelsen (19721603) skall av trafiknämnd beslutad lokal trafikföre- skrift. som ej skall tillkännages genom vägmärke. föras in i den eller de tidningar. vari kommunala meddelanden för orten förs in. Nämnden skall också föra in sådan föreskrift i en för ändamålet avsedd liggare. I fråga om lokala trafikföreskrifter som trafiknämnd beslutar med stöd av terräng- trafikkungörelsen (1972:594) gäller motsvarande tillkännagivanderegler.

Inte heller skogsvårdsstyrelserna kan hänföras till kategorin statlig myn- dighet. Skogsvårdsstyrelserna företer nämligen såväl statliga som lands- tingskommunala inslag. Skogsvårdsstyrelserna kan fatta beslut av generell karaktär. Hit hör exempelvis generella dispenser från avverkningsregeln i 7; första stycket skogsvårdslagen (19481237) i vad avser fastigheter med en viss högsta årlig produktionsförmåga. Några bestämmelser om hur ge- nerella beslut av skogsvårdsstyrelse skall kungöras synes inte finnas.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 112 29

2 . 5 . 5 Länsklfrigörelse/'na

1 det föregående har jag flera gånger nämnt att författning med lokalt begränsat giltighetsområde enligt gällande bestämmelser skall föras in i länskungörelserna. Föreskrifter om länskungörelserna finns i kungörelsen (19151421) angående länskungörelser (ändrad senast 1942z316). Länskungörelserna ges ut länsvis genom länsstyrelsernas försorg. I länskungörelserna skall enligt kungörelsen tas in tillkännagivanden som enligt gällande författningar eller särskilda beslut av regeringen bör föras in i länskungörelserna. meddelanden av länsstyrelsen vilka är av den all- männa betydelse att de anses böra bringas till vederbörandes kännedom genom länskungörelserna samt. efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall. tillkännagivanden som myndigheter. tjänstemän eller enskilda över- lämnat till intagande för allmänhetens kännedom.

Innehållet i länskungörelserna är mycket blandat. Förutom författnings- föreskrifter innehåller de underrättelser om varjehanda andra förhållanden som avses skola komma till allmän kännedom. Det mesta av innehållet grundar sig på bestämmelse i författning men det finns också kungörelser som tas in av tradition eller på grund av länsstyrelsens beslut i det särskilda fallet.

Enligt kungörelsen angående länskungörelser skall den som föranlett kungörelses införande eller vars angelägenhet kungörelse eller meddelande avser bekosta kungörelser av vissa slag. bl.a. kungörelser som angår lands- tingskommuns eller kommuns angelägenheter. brand- och hälsovårdsord- ningar samt reglementen. instruktioner. taxor m. m. för kommunala myn- digheter och dessutom trafiktaxor och därtill hörande ordningsföreskrifter. Undantag från denna skyldighet att bekosta kungörelse kan dock vara fö— reskriven i allmän författning.

2.6 Kungörande av författningar som beslutats av kommunala myndigheter 2.6.1 [(n/imamer

En omfattande normgivningsbefogenhet tillkommer kommunerna. I vissa fall skall av kommun beslutade föreskrifter av generell natur underställas statlig myndighet. vanligen länsstyrelsen. 1 de flesta fall finns emellertid inte någon sådan statlig kontroll över den kommunala normgivningen. För en del fall finns särskilda bestämmelser i lag eller av regeringen beslutad författning om hur de kommunala normbesluten skall kungöras. I allmänhet gäller emellertid bara de allmänna reglerna i kommunallagen ( 1953z753) och kommunallagen(1957:50) för Stockholm angående bckantgörande av kom- munala beslut.

Som exempel på särskilda kungörandebestämmclscr avseende kommunala beslut kan nämnas 2 & brandstadgan (196291) där det föreskrivs att sedan av kommunfuflmäktige antagen brandordning fastställts av länsstyrelsen.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 112 30

denna skall på kommunens bekostnad införa beslutet och brandordningen i länskungörelserna. Det åligger dessutom kommunstyrelsen'att ombesörja att kungörelse om fastställelsen anslås samt förs in i den eller de tidningar. där kommunala meddelanden tas in. och att tryckta exemplar av brand- ordningen finns att tillgå för allmänheten. 1 allmänna ordningsstadgan (1956:617) och hälsovårdsstadgan (1958z663) finns i huvudsak samma kungörandebestämmelser i fråga om lokal ordningsstadga och lokal häl- sovårdsordning som antagits av kommunfullmäktige och fastställts av länsstyrelsen. Dock föreligger den skillnaden att bara själva fastställelse- beslutet behöver föras in i länskungörelserna. Enligt lagen ( 1926:72)angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning skall av kommun- fullmäktige beslutat förbud som avses i lagen underställas länsstyrelsen för fastställelse. Fastställt beslut skall av länsstyrelsen föras in i länskungörel- serna. Dessutom skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivandc om beslutet på annat lämpligt sätt delges allmänheten.

De allmänna kommunallagsreglerna om bckantgörande av kommunala beslut innebär att sedan fört protokoll justerats. detta förhållande liksom uppgift om det ställe där protokollet finns tillgängligt tillkännages på kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall vidare vara försett med uppgift om den dag det anslagits. Syftet med dessa bestämmelser är att underlätta för dem som berörs eller är intresserade av fattade kommunala beslut att ta delav besluten. Samtidigt bildar tillkännagivandet utgångspunkt för besvärstiden vid kommunalbesvär. De nu ifrågavarande bestämmelserna är gemensamma för alla slag av kommunala beslut. både normbeslut och beslut i särskilda fall.

Ett betydande antal kommuner ger ut en kommunal författningssamling. Innehållet varierar något från kommun till kommun. Genomgående torde lokala ordningar och taxor tas med. Dessutom brukar reglementen för olika nämnder. instruktioner för befattningshavare. arbetsordningar och norme- rande beslut för förvaltningarna redovisas. I enstaka fall tas stadsplanebe- stämmelser med. De kommunala författningssamlingarna är huvudsakligen avsedda som hjälpmedel för kommunala förtroendemän och tjänstemän. Spridningen till personer utanför denna krets eller till allmänheten torde vara ytterst obetydlig. När det gäller uppläggning. format. typografi och numrering företer de kommunala författningssamlingarna stora skiljaktig- heter. Även i kommuner som saknar författningssamling trycks ofta olika föreskrifter av generell natur.

2.6.2 L(in(ls/ingsknmmimer

Också landstingskommunerna kan besluta föreskrifter som är att hänföra till författningsområdet. även om landstingskommunernas- normgivnings- kompetens är mindre omfattande än kommunernas. Bekantgörandet av landstingskommunala normbeslut torde genomgående regleras av bestäm-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 112 31

melserna i landstingslagen (1954z319) om tillkännagivande på lands- tingskommuns anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt.

2.6.3 Kyrk/lga k()mlllllllt"l'

1 mycket begränsad utsträckning kan också kyrklig kommun fatta beslut av generell natur. Bekantgörandet av sådana beslut regleras av bestämmelser i lagen (l961:436) om församlingsstyrelse angående tillkännagivande på för- samlings (samfällighets) anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt.

2.7 Kungörandets rättsliga betydelse

Bestämmelser om verkan av underlåtet kttngörande av lag eller annan författning saknas nästan helt. 1 167 & vägtraökkungörelsen (l972:603) finns dock en bestämmelse i ämnet avseende lokala trafikföreskrifter m. m. Enligt bestämmelsen skall straff för överträdelse av sådan föreskrift inte ådömas. om föreskriften ej utmärkts enligt bestämmelserna i kungörelsen (l966:270) om vägmärken m. m. Detsamma gäller om lokal trafikföreskrift inte införts i därför avsedd liggare eller inte. när så skall ske. förts in i länskungörelserna eller i vissa fall i den eller de tidningar där kommunala meddelanden för orten tas in.

Frågorna om verkan av brister i författnings kungörande och betydelsen av ett korrekt kungörande ställs sällan på sin spets i rättspraxis' I huvudsak torde rättsläget kunna beskrivas på följande sätt.

Beträffande författningar av alla slag gäller att de skall kungöras för att bli gällande mot envar. Med kungörande förstås i detta sammanhang åtgärder för spridning av kännedom om författningen och inte bara att författningen är offentlig. Om det finns föreskrifter om kungörande skall dessa iakttas. Allvarlig underlåtenhet att följa föreskrifterna torde medföra att författning- en inte blir gällande. Det är tveksamt om författningen i sådant fall anses gällande mot den som visas ha fått kännedom om författningen på annat sätt. Mindre allvarligt åsidosättande av föreskrifterna får till följd att för— fattningen inte kan föranleda straff. förverkande eller annan ingripande på- följd för den som saknat vetskap om författningen (jfr vägtrafikkungörelsens ståndpunkt att straffrihet undantagslöst inträder). Om det inte finns någon föreskrift om kungörande. torde uteblivet eller bristfälligt kungörande i varje fall medföra straffrihet m.m. för den som inte känt till författningen. En författning som kungörs i SFS anses i princip tillämplig mot envar. En författning som i enlighet med givna föreskrifter kungörs på annat håll

En redovisning av befintlig rättspraxis återfinns i utredningens betänkande SOU [?"/3:23 s. 41—44.

• Sida 32
•  Original

Prop. l975/76: 112 32

än i nämnda författningssamling torde i princip anses tillämplig mot envar, även om detta kan vara i någon mån tveksamt i händelse det uppställda kravet på publicering inte är särskilt långtgående. t.ex. bara omfattar ett införande i länskungörelserna. Saknas kungörandeföreskrifter torde författ- ningen anses tillämplig mot envar om kungörandet uppfyller rimliga krav. Även om en författning kungjorts torde den emellertid inte medföra straff"- ansvar för en person som saknat kännedom om den och anses ha giltig ursäkt därför. t. ex. emedan författningen är ny och inte gjorts bekant över landet. Även utan kungörande torde tjänsteföreskrifter inom förvaltningen anses giltiga. Genomgående gälleratt samtliga omständigheter i det enskilda fallet bör beaktas.

2.8 Vissa ikraftträdandebestämmelser

Regler om ikraftträdande av författningar som förts in i SFS finns i lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft. Enligt denna lag skall i SFS införd lag eller annan allmän författning. i vilken inte utsatts viss tid varifrån den kommer att gälla eller av vars lydelse inte framgår att den länder till efterrättelse genast efter utfärdandet. träda i kraft fyra veckor efter den dag då lagen eller författningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket.

Motsvarande reglering beträffande författningar som tagits in i RFS finns i bestämmelserna (RFS 196712) angående ikraftträdande av vissa författ- ningar och föreskrifter. intagna i Riksdagens författningssamling. 1 omtryckt skick återfinns bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 1975214. Bestämmelserna har det innehållet att i RFS införd författning eller föreskrift. som inte tas in i SFS. skall träda i kraft en vecka efter det författningen eller föreskriften enligt meddelad uppgift utkommit från trycket. i den mån viss tid inte utsatts varifrån den kommer att gälla eller av dess lydelse inte framgår att den länder till efterrättelse genast efter utfärdandet.

De nu återgivna ikraftträdandeförfattningarna saknar till större delen ak- tualitet. I varje fall när det gäller författningar som tas in i SFS bestäms numera regelmässigt ikraftträdandetiden på något sätt i själva författningen.

3.2. Begreppet författning

Begreppet författning behandlas av utredningen i flera olika sammanhang. Till författning för utredningen främst vad som i den föreslagna lagtexten betecknas som föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. Härunder ingär enligt utredningen främst föreskrifter som riktar sig till allmänheten. alltså ett större antal enskilda medborgare. ofta en obestämd krets av per- soner. företag. korporationer o. d. Ilit hör emellertid också föreskrifter som riktar sig till en begränsad men obestämd krets. t. ex. näringsidkarna inom en viss näringsgren eller allmänheten inom ett geografiskt avgränsat område. såsom en komm-un.

Till föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse hänför utredningen vidare föreskrifter från regeringen eller annan myndighet till en eller flera underordnade myndigheter. om föreskrifterna gäller den materiella tillämp-

3 Riksdagen I 975! 76. 1 sam/. Nr II.7

• Sida 34
•  Original

Prop. l975/76: 112 34

ningen av en viss författning och har betydelse för medborgarna. llärnred jämställs andra föreskrifter som regeringen riktar till ett större antal eller ett obestämt antal myndigheter. (')rganisationslöreskrifter som regeringen meddelar för en enda myndighet kan däremot enligt utredningen normalt inte sägas vara föreskrifter till allmän efterrättelse. Eftersom emellertid all- mänheten har intresse av att få kännedom om statsförvaltningens orga— nisation utvidgar utredningen författningsbegreppet och föreslår att genom en särskild bestämmelse kttngörandekravet vidgas till att omfatta också av regeringen utfärdade grundläggande föreskrifter om domstolars och andra myndigheters samt viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organi- sation. Därmed avses att utesluta sådana detaljerade bestämmelser som åter— finns i personalförteckningar och regleringsbrev o. d. Utanför begreppet fö- reskrifter till allmän efterrättelse och utanför det nyssnämnda utvidgande tillägget faller vidare föreskrifter som annan myndighet än regeringen riktar till en underordnad myndighet och som avser handläggningsrtrtiner. bok- föring. statistik o. d. Generella föreskrifter som en myndighet riktar till tjäns- temännen inom den egna myndigheten betraktas inte heller av utredningen som föreskrifter till allmän efterrättelse. såvida inte föreskrifterna berör den materiella tillämpningen av författning eller i övrigt inverkar på enskilds rätt. Föreskrifter som en myndighet riktar till ett större antal sidoordnade myndigheter räknar utredningen som föreskrifter till allmän efterrättelse.

Utredningen diskuterar också lörf'attningsbegreppet med hänsyn till av— görandets innehåll och hur innehållet är sanktionerat. Bestämmelser som allmänt reglerar medborgarnas rättigheter och förmåner eller innehåller på- bud eller för'bud måste enligt utredningen räknas till föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. Rekommendationer om vad som bör göras torde däremot i allmänhet falla utanför. Föreskrifter vars åsidosättande med— för direkt verkande sanktioner räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse. Även då sanktionen inte verkar direkt utan förutsätter att medborgaren först själv vidtagit en åtgärd. t. ex. ansökt om tillstånd. hör föreskriften vanligen hit. Utredningen finner det dock självfallet att inte alla föreskrifter som riktar sig till tjänstemän och vars åsidosättande kan föranleda ansvar för tjänstefel är att hänföra till föreskrifter som skall tjäna till allmän efter- rättelse.

Riksskatteverket kan med stöd av vissa lagrum. bl. a. 62 ;" lagen (19681430l om mervärdeskatt. meddela bindande förklaringar i olika ämnen. exempelvis rörande tillämpningen av nämnda lag. F.nligt utredningens uppfattning hör sådana bindande förklaringar närmast till kategorin författningar.

] fråga om vissa typer av lokala beslut trttalar utredningen att de enligt dess mening närmast är av författningskaraktär. fastän kungi'irande i länskungörelserna f. n. inte är föreskrivet. Som exempel nämns bl. a. vissa beslut om jaktvårdsområde. fast fornlämning. fiskeriplan. stadsplan och and- ra bebyggelseplaner. nybyggnadsförbud. fiskevårdsområde. vindsröjning o. d. samt odlingsförbud. Utredningen framhåller att föreskrifter ibland kan

• Sida 35
•  Original

Prop. l975/76: 112 35

vara så lokalt begränsade att de avser bara en eller fiera bestämda fastigheter. Om föreskrifterna då riktar sig endast till den aktuelle ägaren är det inte fråga om författning. Om emellertid föreskrifterna riktar sig också till fram- tida ägare och förutsätter att dessa rättar sig efter dem oavsett om de fått del av dem eller ej bör de enligt utredningens mening hänföras till författning.

Utredningen är medveten om att det ibland kan vara svårt att avgöra huruvida ett beslut har karaktären av författning och därför skall kungöras. Dessa svårigheter framträder främst när det gäller föreskrifter av statliga regionala eller lokala förvaltningsmyndigheter och i fråga om vissa kom- munala föreskrifter. Utredningen anser därför att man i hithörande fall inte kan nöja sig med en allmän formel beträffande vad som skall kungöras utan att specialförfattningarna måste kompletteras med särskilda föreskrifter rörande kungörandet.

3.3. Kungörandets form 3.3.1 .-f//nrän/

Utredningen föreslår att alla författningar skall föras in i en officiell pub- likation. För en sådan ordning talar främst det förhållandet att behov fö- religger av en bestående information. Den officiella texten behöver finnas tillgänglig och de intresserade bör i förväg veta var de kan finna en för- fattning. Bara en officiell förf'attningsptrblikation fyller uppgiften att på en gång sprida kännedom om en författning när den kommer trt och att tjäna som uppslagsbok för den som senare vill få exakt kännedom om författ- ningen.

Utredningen avvisar tanken att i en odelad författningspublikation ta in alla förekommande författningar eller alla författningar som beslutas av cen- trala organ. En sådan publikation sktrlle bli alltför omfångsrik och svår- överskådlig. Utredningen avvisar också alternativet att inrätta en gemensam publikation för de förfättningar som beslutas av de centrala förvaltnings- myndigheterna trnder regeringen. Dessa myndigheter har så skiftande tipp- gifter och utfärdar föreskrifter av så varierande innehåll och omfång att det inte skulle vara ägnat att skapa önskvärd överblick att ta in denna växlande flora av föreskrifter i en enda publikation. Utredningen förordar ett system av författningspublikationer. bestående av SFS. ett antal särskilda förlättningspublikationer för de centrala förvaltningsmyndigheterna. en för- fattningspublikation för varje län samt helst en förf'attningspublikation för varje kommun. Vid sidan av det av utredningen föreslagna systemet ligger RFS.

3.3.2 .-fr regeringen utfärdat/u liir/"(IIIHIHgGr

Enligt 1 ;" i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall samtliga lagar som utfärdas av regeringen tas

• Sida 36
•  Original

Prop. l975/76: 112 36

in i SFS. Detsamma skall enligt paragrafen gälla beträffande av regeringen utfärdade författningar som den beslutat själv. Av 3 ;" i lagförslaget framgår emellertid att när det gäller föreskrift som har beslutats av regeringen och som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län avsikten är att möjlighet skall finnas för regeringen att kungöra författningen i länets för- fattningspublikation i stället för i SFS.

3.3.3. Följ/illlllillylll' av emma/a IFirm/mirrgxnrwulight*/ur

Utredningen föreslår att var och en av de större centrala förvaltnings- myndigheternaskall ge ut en förfättningspublikation. benämnd författnings- samling. för kungörande av i första hand myndighetens egna författningar. Övriga centrala förvaltningsmyndigheter skall i allmänhet kttngöra sitta för- fattningar i författningssamling som ges ut av någon i ämbetsområdet när- liggande central förvaltningsmyndighet. [ SFS skall föreskrift. som beslutats av central förvaltningsmyndighet. tas in bara om föreskriften bör ges stor spridning eller om annat särskilt skäl föreligger. De tre nu nämnda formerna för kungörande av de centrala förvaltningsmyndigheternas författningar an- ges i 2 & första stycket i den av utredningen föreslagna lagen om ktrngörande av lagar och andra författningar. Det ankommer enligt lagen på regeringen att bestämma vilka centrala förvaltningsmyndigheter som skall ge trt för- fattningssamling och att reglera utnyttjandet av annan central förvaltnings- myndighets författningssamling och förutsättningarna för införande av cent- ral förvaltningsmyndighets författning i SFS. Bestämmelser i dessa ämnen återfinns i en av utredningen föreslagen kungörelse om kungörande och registrering av författningar m.m.

När det gäller författningar som beslutas av myndighet inom försvars- makten och som avser annan myndighet eller personal inom försvarsmakten bör enligt utredningens mening den nuvarande ordningen med kungörande i den för försvarsmakten gemensamma publikationen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten behållas. ] anslutning härtill har utredningen i 2 .5 andra stycket lagförslaget angett att regeringen får förordna om undantag från första stycket i fråga om föreskrifter inom försvarsmakten. I den mån myn- dighet inom förs 'arsmakten beslutar föreskrifter som skall lända till efter- rättelse bland allmänheten eller bland myndigheter utanför försvaret bör enligt utredningens mening samma kungöranderegler gälla som inom den övriga förvaltningen. Såvitt utredningen kunnat finna förekommer emel- lertid f.n. knappast några sådana fall.

Av 3 .S i utredningens lagförslag framgår att om central förvaltningsmyn- dighet beslutat föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län. myndigheten skall ha möjlighet att kungöra förfättningen i länets författningspublikation i stället för på något av de sätt som anges i 25 lagförslaget.

Enligt utredningens mening bör en central förvaltningsmyndighet aldrig

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 112 37

ge ut mer än en författningspublikation för det officiella ktrngörandet av författningar. llinder bör emellertid inte möta att göra författningssamling- arna mer lätthanterliga genom serieindelning eller särskilda beteckningar för olika ämnesområden.

3.3.4 Fiir/ai/iringar av regionala och lokala sial/igar _[ört'alla/ngnn_rn(/rjr.rlwiw' nl._ll.

Föreskrifter som beslutas av länsstyrelsen eller av annan regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efter- rättelse inom myndighetens förvaltningsområde skall enligt 3 & i utredning- ens förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar föras in i länets författningspublikation. Denna skall benämnas länets författnings- samling och ges trt genom länsstyrelsens försorg. I anslutning till förslag av informationsutredningen i betänkandet Kungörelseannonsering (SOU l969:7) förordar utredningen att länskungörelserna upphör titt vara organ för ktrngörelseannonser och tillkännagivanden av allehanda slag och i stället görs om till den officiella författningspublikationen för länet.

F.nligt utredningens förslag skall också de halvt statliga. halvt kommunala trafiknämnderna kungöra av dem beslutade lokala trafikföreskrifter i länets författningssamling. Såvitt angår trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörel- sen ( l972:603) görs dock undantag för fall då'förcskrifterna skall tillkännages genom vägmärke. Utredningens förslag beträffande trafiknämnderna kom- mer till uttryck i förslag till ändringar i vägtrafikkungörelsen samt terräng- trafikkungörefsen(19721594). vilka förslag anknyter till den av utredningen i 3 & förslaget till lag om kungörande av lagar och andra författningar intagna bestämmelsen att i länets författningssamling skall kungöras vad som enligt lag eller annan författning skall föras in i denna författningssamling.

Den sistnämnda bestämmelsen täcker samtidigt de fall däri klarläggande syfte i specialförf'attning tas in bestämmelse om kungörande i länets för- fattningssamling av vissa föreskrifter av regional eller lokal statlig förvalt- ningsmyndighet därför att tvekan kan råda huruvida föreskrifterna har ka- raktär av författning eller ej. Som förut nämnts föreligger gränsdragnings— svårigheter främst när det gäller författningar som beslutas av regionala eller lokala myndigheter.

3.3.5. Kommunala l/Öl'll'llllillllflal'

Utredningens förslag beträffande kommunernas författningskungörande omfattar de borgerliga primärkommunerna. Landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna anses som tidigare nämnts vara av underordnad be- tydelse ] normgivningssammanhang.

Utredningen föreslår att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna skall kungöras i länets författningssamling. Denna kungör-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 112 38

andeform skall komma till användning i fråga om lokala ordningar och vissa andra föreskrifter enligt vilka den enskilde vid åsidosättande av fö— reskrifterna kan ådra sig straff eller annan samhällets åtgärd. ] anknytning till den förut nämnda bestämmelsen i 3; förslaget till lag om kungörande av lagar och andra författningaratt i länets Rjrfattningssamling skall kungöras vad som enligt lag eller annan författning skall föras in i denna författ— ningssamling skall enligt utredningens förslag i de berörda Specialförfatt- ningarna tas in en bestämmelse om kungörande i länets författningssamling av ifrågavarande kommunalt beslutade föreskrifter.

Tanken att i länets författningssamling ta in samtliga kommunala för— fattningar avvisas av utredningen. Länens lörfattningssamlingar skulle där— igenom bli så omfattande och svårhanterliga att de inte skulle bli praktiskt användbara. Utredningen förordar i stället att de kommunala författningarna förs in i kommunala författningssamlingar. en för varje kommun. De kom- munala författningssamlingarna skulle omfatta också sådana kommunala föreskrifter som enligt vad förut sagts skall flyta in i länets författnings- samling. Enligt utredningens mening bör kommunerna i någon mån kunna välja att ta med mer eller mindre material i sina författningssamlingar.

Utredningen har övervägt om de kommunala författningssamlingarna bör tilläggas rättslig betydelse så att en kommunal författning inte skall kunna träda i kraft förrän den införts i den kommunala lörfattningssamlingen, Utredningen har dock stannat föratt inte förorda en sådan ordning. Såsom skäl härför anförs att den kommunala verksamheten är synnerligen vitt- förgrenad och mångskiftande. Frågan om den kommunala kompetensens omfattning är mycket svår att besvara. Kommunallagens kompetensbcstäm- melse ger föga ledning utan denna får i de flesta fall sökas i rättspraxis. Besvärsförfarandet är av grundläggande betydelse för såväl statens som med- borgarnas kontroll. Även frågan om verkställbarheten av kommunala beslut i konkreta fall är besvärlig. En fast punkt i denna tämligen svårgripbara materia är beslutsfattandet med protokoll. justering och anslag om juste- ringen. Att härtill uppställa ett nytt krav på att kommunala normbeslut skall kungöras i en författningssamling vid äventyr att de ej kan verkställas synes enligt utredningen kunna få svåröverskådliga konsekvenser. Osäkerhet måste uppstå om vilka beslut som skall publiceras på detta sätt och om förutsättningarna för verkställighet av beslut föreligger. De kommunala för- fattningssamlingarna tilläggs därför enligt utredningens förslag inte någon officiell kungörandefunktion utan betraktas bara som informationskällor vid sidan om andra. såsom tidningsannonsering och broschyrer till hushållen.

] konsekvens med denna ståndpunkt föreslår utredningen inte att någon bestämmelse om kommunala författningssamlingar skall tas in i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författ- ningar. Utredningen föreslår i stället att i kommunallagen (l953:753) tas in en bestämmelse av innehåll att kommunstyrelsen har att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kom-

• Sida 39
•  Original

Prop. l975/76: 112 39

munal författningssamling samt att motsvarande tillägg görs till kommu- nallagen (ll/57:50) för Stockholm. Utredningen upplyser i sammanhanget att Svenska kommunförbundet kan antas vara villigt att medverka till en rekommendation att kommunerna ger ut egna författningssamlingar och till utfärdande av riktlinjer för dessas innehåll m.m. i anslutning till vad utredningen anfört.

3.3.6. I-i'irt's/x'ri/ir'r um kringå/"(mdc i sil/iskilt'l mtl/ling

Såsom framgår av vad jag förut sagt förekommer f.n. i olika special- författningar bestämmelser om kungörande av generella föreskrifter i annan ordning än den av utredningen föreslagna. Bestämmelser finns bl.a. om kungörande i en eller flera ortstidningar. i specialpublikation. på anslagstavla. genom uppläsning i radio eller genom införande i liggare. Utredningen avser att dessa speciella kungörandeförmer skall behållas vid sidan av dem som regleras i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar. och andra författningar. Detta kommer till uttryck i öå i lagförslaget. Där föreskrivs att om det i lag eller annan författning finns bestämmelse om att viss föreskrift skall kungöras på särskilt sätt. även den bestämmelsen skall gälla.

I detta sammanhang kan nämnas att utredningen för några specialför- lattningars del föreslagit att ortstidningsannonsering skall äga rum i fall där sådan inte nu är föreskriven som form för kungörande av generella föreskrifter som avses i författningen. När det gäller ortstidningsannonsering är numera den principen vedertagen att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom området. Denna princip kommer till uttryck i cirkuläret (19711507) till statsmyndig- heterna om information genom dagspressannonsering. För att principen skall kunna tillämpas även i fråga om meddelanden av författningskaraktär fo— reslar utredningen för flera specialförf'attningars del att förekommande be— stämmelser om kungörande av författning genom annonsering i tidning inom orten skall bytas ut mot föreskrifter om annonsering i en eller flera tidningar inom orten.

3.4. Författningspublikationernas utformning

Bestämmelser om utformningen av de statliga författningspublikationerna finns intagna i utredningens förslag till kungörelse om kungörande och re- gistrering av författningar m. m. Anledning saknas att i detta sammanhang gå in på några detaljer. Bara vissa huvuddrag skall beröras. Utredningen framhåller att en större likformighet hos författningssamlingarna är av värde bl. a. därför att den underlättar möjligheterna för var och en som så önskar att ställa i ordning systematiska handböcker innehållande författningar som utfärdats av olika myndigheter och som berör ett gemensamt ämnesområde.

• Sida 40
•  Original

Prop. l975/76: 112 40

En ökad enhetlighet bör också öka möjligheterna att förkorta sättnings— och tryckningstiden.

Utredningen föreslår att de centrala förvaltningsmyndigheternas och lä- nens författningssamlingar skall ha samma format och likartad typografisk utformning som SFS. Såvitt angår de centrala förvaltningsmyndigheternas författningssamlingar är dock avsikten att regeringen skall kunna medge undantag. Undantag bör dock enligt utredningen medges bara om det finns vägande skäl. Som exempel härpå nämns att en n'tyndighet har ett stort antal ritningar fogade till sina föreskrifter och att dessa bilagor skulle bli svårlästa om de förminskades till det format som används i SFS, det 5. k. statsförmatet. Ett annat exempel är att det skulle ställa sig avsevärt dyrare att framställa en publikation i statsformatet än i det mindre AS—f'ormatet.

Utredningen understryker att om man med användning av ADB-teknik skall införa en gemensam registrering av författningar ett fast system för numrering av författningar är nödvändigt.

Beträffande de kommunala författningssamlingarna föreslår utredningen inte några författningsbestämmelser utan ger bara vissa rekommendationer.

3.5. Ikraftträdande av författningar

Enligt utredningens förslag skall lagen (1894:44 s. ]) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft upphävas och i stället i lagen om kungörande av lagar och andra författningar tas-in en bestämmelse av in- nehåll att om annat ej framgår av författningen. den träder i kraft två veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift utgivits från trycket i för- lättningssamling. Denna bestämmelse skiljer sig från l894 års lag främst genom att den tar sikte inte bara på författningar som tas in i SFS utan på alla författningar som förs in i statlig myndighets lörlättningssamling samt genom att ikraftträdandefristen förkortats från fyra till två veckor. Enligt utredningens mening bör i största möjliga utsträckning ikraftträ— dandedagen anges i vederbörande författning så att hjälpregeln i allmänhet inte behöver komma till användning.

3.6. Anvisningar öch råd samt annat fakultativt innehåll i författnings— samlingarna

! betänkandet Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser be- handlar utredningen inte bara författningar utan också anvisningar och råd som utfärdas av centrala förvaltningsmyndigheter och som har karaktären av rekommendationer av en viss allmängiltighet beträffande tillämpningen av lagar och andra författningar. Den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar reglerar emellertid inte offent- liggörandet av anvisningar och råd utan endast kungörandet av författningar. Bestämmelser rörande anvisningar och råd återfinns i utredningens förslag

• Sida 41
•  Original

Prop. l975/76: 1l2 41

till kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.

Enligt kungörelseförslaget kan anvisningar och råd tas in i författnings- samling men de kan också bilda en fristående serie.

Enligt utredningens uppfattning bör i författningssamling kunna tas med också material av annat slag än författningar samt anvisningar och råd. Som exempel nämner utredningen bl.a. beslut i enskilda ärenden av pre- judicerande betydelse. uttalanden i enskilda fall av principiell räckvidd. typ- godkännanden av material och konstruktioner samt upplysningari notisform om exempelvis lagförslag och nyutgivna publikationer. allt under förut- sättning att materialet har nära anknytning till myndighetens verksamhet och inte är så omfattande att författningssamlingens överskådlighet minskas. Det skall också vara tillåtet att i författningssamling trycka av författningar som blivit officiellt kungjorda i annan författningssamling.

Utredningen understryker vikten av att rubriken till infört material alltid anger innehållets karaktär så att det är fullt klart huruvida fråga är om en förpliktande föreskrift. en rekommendation eller enbart en upplysning.

3.7. Följdft'irfattningar

Utöver här tidigare berörda förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar. förslag till lag om ändring i kommunallagen (l953:753) och förslag till kungörelse om kungörande och registrering av författningar m.m. lägger utredningen fram 40 författningsförslag. som innefattar an- passning av olika speciallörlattningar till den förstnämnda av utredningen föreslagna lagen.

I ett stort antal fall är det fråga endast om ett utbyte av ordet "länskungörel- scrna" mot uttrycket "länets författningssamling". Såsom förut nämnts fö- reslås i en del fall en utvidgad användning av annonsering i ortstidningar samt i klarläggande syfte att beträffande vissa beslut. vars författningska- raktär kan diskuteras. skall anges att kungörande skall ske i länets för- fattningssamling. Också vissa andra jämkningar och förtydliganden föror- das.

I fråga om de flesta av de av utredningen föreslagna ändringarna i olika specialft'jrfattningar gäller'att de inte behöver underställas riksdagen.

3.8. Ekonomiska frågor

Utredningens förslag innebär bl.a. att en del material som nu inte ges ut från trycket i fortsättningen skall tryckas. En ökad extern trycksaks- produktion torde i regel medföra minskade kostnader för internt mång- faldigande. Mt.")jligheten att kompensera eventuell kostnadsökning genom att ta ut ett visst pris vid spridning bland allmänheten torde vara större då det gäller tryckalstcr än stencilerade skrivelser. Sammanfattningsvis anser utredningen att förslaget om tryckning i ökad utsträckning i stället för sten- cilering o.d. i de flesta fall för statsmyndigheternas del närmast innebär

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 112 42

en kostnadsomfördelning men i några fall en kostnadsökning. vars storlek är omöjlig att förutse.

Inte heller förslaget att de statliga författningspublikationerna skall ut- formas mer enhetligt medför enligt utredningens uppfattning några större kostnadsökningar. Vissa myndigheter. som nu har mycket enkla publika- tioner. torde dock åsamkas någon kostnadsökning. Utredningen framhåller emellertid också att den föreslagna enhetligheten hos författningspublika- tionerna underlättar möjligheterna att få till stånd fördelaktiga avtal om tryckningen.

Förslaget att varje kommun skall ha en kommunal författningssamling anses för det stora flertalet av kommunerna medföra ökade trycknings- kostnader. Utredningen understryker emellertid att antalet föreskrifter starkt växlar från kommun till kommun och att det i väsentliga delar skall stå kommunerna fritt att själva avgöra vad som skall föras in i samlingen.

'fryckningen av de statliga författningssamlingarna skall enligt utredning- ens förslag bekostas av statsverket. [ fråga om länens författningssamlingar görs emellertid undantag för de fall då annat är särskilt föreskrivet. Sålunda skall kommunerna fortfarande bekosta införandet i länets författningssam- ling av beslutade lokala ordningar.

4.2. Begreppet författning

Med anledning av utredningens uttalanden om begreppet författning för- klarar harilt'ins/tukiionun att dess cirkulärskrivelser inte riktar sig till allmän—

• Sida 43
•  Original

Prop. l975/76: 112 43

heten. Inte heller berör de allmänheten indirekt. Cirkulärskrivelserna riktar sig till en begränsad bestämd krets av personer. I den mån skrivelserna innehåller dekret torde dessa ha karaktär av tjänsteföreskrifter och tjän- steansvisningar som en myndighet riktar till en i varje särskilt fall bestämd grupp av juridiska personer som står under myndighetens tillsyn. Cirku- lärskrivelserna är därför inte att hänföra till författningar. Likaledes anser _försiilrringsirrs/wlv/imiun att dess cirkulär till försäkringsanstalterna inte är att betrakta som författningar i den föreslagna lagstiftningens bemärkelse. ln- spektionen framhåller emellertid att bland cirkttlären finns vissa som indirekt är av intresse för en större allmänhet. t. ex. cirkulär som rör den obligatoriska trafikförsäkringen.

] fråga om vissa beslut med begränsad geografisk räckvidd är liinssivrels'a/i iSöderman/amb län av den meningen att utredningens bestämning av be- greppet författning är alltför vidsträckt. Detta gäller bl. a. beslut om jakt— vårdsområde. fiskeriplan. stadsplan och- andra bebyggelseplaner. nybygg- nadsförbud. fiskevårt'fsmm'åde och odlingslörbtld. Länsstyrelsen kan inte finna att dessa beslut är av författningskaraktär. Besluten är visserligen för— pliktande men inte för en större allmänhet. Besluten torde merendels rikta sig till en tämligen avgränsad grupp av personer. sakägarna.

Likaledes anser länsstyrelse/1 i Slot-klwl/ns lli/i att beslut om bildande av jaktvårds- eller fiskevårdsområde. beslut enligt 24. 28 och 29 ä;" agen (l950:596) om rätt till fiske. beslut om förbud enligt 47—49 .:": väglagen (l97lz948) och föreskrift enligt 36 ;" sistnämnda lag inte har författnings- karaktär och därför inte bör föras in i länets författningssamling. Där bör enligt länsstyrelsens uppfattning inte heller tas in underrättelse om fastställd plan enligt byggnadslagstiftningen. Beslut om planfaststälfelse riktar sig till en i markägarförteckning upptagen — ofta stor men aldrig obestämd — krets av personer. Av likartade skäl bör inte heller i länets författningssamling tas in förbud mot nybyggnad m. m. som meddelas med stöd av byggnads- lagen (1947z385). .

Länsstyrelsen i lv'ranabergs län uttalar att behov knappast föreligger att i länets författningssamling ta in beslut enligt byggnat'fslagstiftningen om fastställda planer. [ den mån anmärkning gjorts mot plan och framställt yrkande helt eller delvis lämnats utan bifall får sakägaren underrättelse om beslutet. Framtida fastighetsägare måste i allmänhet vända sig till plan- myndigheterna för att få fullständiga och säkra besked om vilka planbe- stämmelser som gäller. Däremot kan det vara lämpligt att underrättelse om beslutet införs i ortstidning som ett led i den allmänna informations- verksamheten rörande samhällsplaneringen. [ fråga om nybyggnadsförbud kan enligt länsstyrelsens mening motsvarande sägas gälla. Sådant förbud införs redan nu i ortstidning i den mån underrättelse till vederbörande fas- tighetsägare ej sker direkt till denne. Inte heller liins'sn'rclva/i iB/t'kingt' liin anser behov föreligga av underrättelse i länets förfättningssamling om fast— ställd plan enligt byggnadslagstif'tningen.

• Sida 44
•  Original

Prop. l975/76: 112 4-4

Utredningens förslag rörande planer enligt byggnadsfagstiftningen till- styrks däremot av länsstyrelsen iJiimtlands län och Svenska komnatn/örbttntlet. Den nämnda länstyrelsen anmärker emellertid att det inte är klart om även vissa upphävandebeslut i planärenden. vilka mera kan ha karaktären av beslut i elnSkiIt fall än av allmänt normerande beslut. behöver införas i länets författningssamling.

Liinsstyra/swr i Göteborgs och Bolins län anför att till föreskrifter till allmän efterrättelse torde vara att hänföra bl.a. förbud enligt byggnads- och häl- sovårdslagstiftningen samt eventuellt även detaljplanebestämmelser enligt byggnadslagstiftningen. 1 ett regeringsbeslut om tillämpning av "3 ;" andra stycket 2 förvaltningslagen fl97l 1290) har emellertid ärende om fastställelse av detaljplan inte ansetts avse normföreskrifter. [ vilken omfattning fö- reskrifter av nu berört slag skall kungöras i länets författningssamling synes enligt länsstyrelsen böra få avgöras i det särskilda fallet. l.."t'tnsstyrelsen ifrå- gasätter om inte en bestämmelse om kungörande av förbud enligt hälso- vårdslagstiftningen bör tas in i vederbörande specialförfattning. Enligt länsstyrelsens mening bör över huvud taget i tveksamma fall kungöran- deregler tas in i de särskilda författningarna.

Skogs-styrelser] ifrågasätter om inte vissa beslut av skogsvårdsstyrelse har karaktären av föreskrifter till allmän efterrättelse och därför bör kungöras i länets författningssamling. Skogsstyrelsen nämner i sammanhanget av- verkningsförbud enligt 13 [& skogsvårdslagen (19481237). som gäller mot framtida ägare av skogsmarken. och mot envar gällande föreskrift enligt lagen (l930:202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet ävensom generella dispenser från avverkningsregeln i 7 & första stycket skogsvårdslagen . som skogsvårdsstyrelse beviljar i vad avser fas— tigheter med en viss högsta årlig produktionsförmåga.

Önskvärdheten av en klarare gränsdragning mellan förskrifter till allmän efterrättelse på ena sidan samt anvisningar och råd på andra sidan framhålls av flera remissinstanser. Statens lirsntalelsvcrk anser att det terminologiskt vore en bättre lösning att använda bara tre begrepp. nämligen föreskrifter för bestämmelser som är bindande. anvisningar för bestämmelser som hu- vudsakligen innebär rekommendationer samt såsom sammanfattande be- teckning för båda dessa kategoricr termen författningar eller bestämmelser. Statens imlnstrivark framlägger förslag beträffande såväl själva gränsdrag- ningen som terminologin. Verket ansluter sig härvid till förslag till defi- nitioner från en med sikte på vissa internationella sammanhang tillsatt ar- betsgrupp. som består av företrädare för åtskilliga statliga myndigheter och enskilda organisationer med anknytning till standardiseringsområdet. Som föreskrift bör enligt arbetsgruppens mening betecknas en av regeringen eller behörig myndighet genom författning utfärdad regel. som är tvingande och kan medföra straff eller annan i författningen angiven påföljd ( t. ex. vite. förbud. förverkande) för den som bryter mot regeln. Anvisning är en av regeringen eller behörig myndighet genom författning eller på annat sätt

• Sida 45
•  Original

Prop. l975/76: 112 45

utfärdad. ej tvingande regel. som anvisar ett eller flera sätt httr en viss fö- reskrift kan uppfyllas eller som. utan att vara knuten till viss föreskrift. anvisar hur den som berörs av regeln kan förfara i de hänseenden regeln avser. En anvisning är således aldrig bindande utan det står vederbörande fritt att välja en annan väg för att nå det mål för vilket anvisningen till- kommit. Anvisning har då satntna innebörd sotn räd. Som lämpligt sattt- lingsbegrepp för föreskrifter och anvisningar föreslås ordet regler. Detta ord är neutralt till skillnad från ordet bestämmelser. som vanligen uppfattas ha en tvingande innebörd. Termen norm har alltmer kommit att få samma innebörd som ordet standard. dvs. en anvisning som pttblicerats av ett erkänt standardiseringsorgan. Samma uppfattning om användningen av termerna föreskrift och anvisning framförs av kont/ntaska/legitim.

Vad angår sådana fi.")reskrifter som riktar sig till myndigheter framhåller statens petstnia/ttthi/tlningsnc't'nnnl att också föreskrifter som har enbart myn- dighetsstytande funktion kan vara av intresse för allmänheten såsom del av den information allmänheten bör ha om httr förvaltningsapparaten arbetar i egenskap av statsmakternas verkställande organ. Statens uvtn/sverk ifrå- gasätter däremot om det är lämpligt att behandla föreskrifter som vänder sig till allmänheten och föreskrifter som vänder sig enbart till myndigheter som ett gemensamt komplex när det gäller systematisering m.m. Riks- revisiunsvt'rket finner utredningens uttalande. att föreskrifter som vänder sig till ett större antal sidoordnade myndigheter bör räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse. något för vidsträckt. Konsekvensen härav skulle bli att t. ex. riksrevisionsverkets föreskrifter om redovisning och revision samt riksarkivcts föreskrifter om arkivvård generellt underkastas krav på kungörande i lörfättningssamling. Verket föreslår att kravet på kungörande i lörfättningssamling av föreskrifter från central förvaltningsmyndighet till sidoordnade myndigheter begränsas att gälla sådana föreskrifter som på- verkar myndigheternas rättstillämpning i ärenden av betydelse för enskilda. Behovet av offentliggt'irande i författningssatnling bör här i övrigt få avgöras av vederbörande myndighet från fall till fall.

Bl. a. några affärsdrivande verk uttalar att ae inte utfärdar några författ- ningar av beskaffenhet att omfattas av det av utredningen framlagda lag- förslaget. Sålunda förklarar sig SJ bara utfärda tjänsteföreskrifter. låt vara att dessa stundom — såsom beträffande normalvillkoren i järnvägstrafik — kan gälla förhållanden av omedelbart intresse också för SJ:s kundkrets. Te- leverket räknar inte heller av verket utfärt'lade f'i'irvaltningslöreskrifter och andra bestämmelser om arbetets utförande vid verket såsom författningar i det remitterade lagförslagcts bemärkelse. Detta synes eniigt verkets mening bl.a. även gälla dess beslut om taxor och andra avgifter för utnyttjande av verkets tjänster.

lill/verket delar inte utredningens uppfattning att sådana föreskrifter som en myndighet riktar till tjänstemännen inom den egna myndigheten och som saknar intresse för allmänheten inte skall behöva kungöras i författ-

• Sida 46
•  Original

Prop. l975/76: 112 46

ningssamling. Även'sådana föreskrifter publiceras f.n. i Tullverkets för- fattningssamling och tullverket anser att denna publiceringsform bör behållas så att verkets tjänstemän behöver handskas bara med en författningspub- likation.

4.3. Kungörandets form 4.3.1 ull/mänt

Mot utredningens system av förfättningspublikationer har i allmänhet inte gjorts någon erinran. SFMO och SR föreslår dock att alla föreskrifter. anvisningar. råd m.m. som myndigheter utfärdar efter delegation av re- geringen skall tas in i SFS. Svet/ges rio/nan'föt'lntntl anser att genomgripande åtgärder är of'rånkomliga för att åstadkomma bättre överblick över författ- ningsmaterialet. Utredningens förslag innebär otvivelaktigt i flera avseenden förbättringar men är alls inte tillräckliga. Förbundet kan dock inte ge någon direkt anvisning på en mera ändamålsenlig lösning.

4.3.2 .-ft' t't'IL'eringen lll/ffl'(l(l(l(' liir/attningt'tr

Utredningens förslag att lagar och andra författningar som utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i SFS möter inte någon erinran från remissinstansernas sida.

Den av utredningen föreslagna möjligheten för regeringen att i länets författningssamling i stället för i SFS kungöra sådan författning som har beslutats av regeringen och som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett lån biträds av länsstyrelse/t t' Göte/mms (n'/t Bolins län. Dubbel- publicering bör enligt länsstyrelsens mening inte förekomma bl.a. med hän- syn till kttngörandets rättsliga betydelse. Kantntarriit/en i Göteborg och skogs- vtvrelsen ifrågasätter däremot om inte dttbbelpublicering alltid bör ske i an- givna fall. llärigenom främjas överblicken över den statliga verksamheten. En författning som har begränsad regional tillämpning kan många gånger vara av intresse också i andra landsdelar.

4.3.3 l'i'itj/at/nt'ngat' av centrala Iförvaltnings/tti'In/tigheter

Mot förslaget om fortlöpande publicering i författningssamling av de cen- trala förvaltningsmyndigheternas alla föreskrifter till allmän efterrättelse har från de flesta håll inte gjorts någon erinran. För förslaget uttalar sig särskilt If.-l. ('i/itu ltuvrt'itt. krlntinalvtirilsstvre/sen. tullverket. statens [)(*I'St)llt'llllll)ll(l- ningsm'innttl. centra/a sttttlt'elt/(iI/tsttil/inn/en. lanthrttksstvrelsen. statens livsme— t/e/sverk. statens lurtlht'ttksnätnml. arbt'tsntt'tt'knarlsstvt't'lsen. statens planverk. latt/nn'itt't'istvrelsen. statens l'lftl lör vett-'ttskttp/ig itt/('n'ntation (It'll tloktnnt*tttt'ttt'un. t/rnnt'int'et'ket. state/ts ittt/ttstt'lt'erk. lättsstvt'elsr*rna l l'ät'nt/(t/trls och .Vot'rlmttens lt't'tt. rektrn'sz'intlwtt't l'll/ tekniska högskolan i .S'tocklto/ln. konttittttt/it/ltttt'iktlut' i lx't't'stineltutnn. kotnntttnstvrt'lst'n l fäste/'tis och .Svenska ktnnnntn/örlnnn/er.

• Sida 47
•  Original

Prop. l975/76: HP. 47

Inte heller l)!I.S'l(lt'I'.SS'lt-'l'('/.S'('ll. som nu i huvudsak har en samlad författnings- utgivning två gånger om året och i övrigt löpande stencilerade serier för brådskande fall. vill motsätta sig förslaget. ehuru omläggningen medför ökade kostnader och vissa komplikationer. DON betonar att det inte bör få fr.")rekontma — såsom nu sker ibland — att bestämmelser första gången publiceras i en tryckt författningssamling men att ändring i bestämmelserna sedan görs genom cirkulär o.d. som tillställs bara vissa myndigheter.

.4i'ht'tarskt'tlilsstvri'lst'ii. statens tra/ikst'r'kt*i'lietsverk och ltt/i/én'tsvt'i'ket. som nu inte ger ut löpande författningssamlingar utan i stället ptrblicerar sina föreskrifter — ofta tillsammans med anvisningar och råd — i systematiskt ordnade serier eller fristående publikationer för vissa sakområden. önskar att även denna form för kungörande godtas eller att kravet på kungörande i författningssamling modifieras på annat sätt.

_—fthe/arskrtltlsstvre/sen framhåller att styrelsen i ett stort antal fall godkänt nortner och standarder som utarbetats av t. ex. lngenjörsvetcnskapsakade- miens kran- och hisskommission och Sveriges standardiseringskornmission. Dessa normer och standarder har därefter betraktats som jämställda med styrelsens anvisningar. l vissa fall har i normerna även tagits in regler som är att betrakta som av styrelsen utfärdade föreskrifter. Publiceringen av normer och standarder har inte skett genom styrelsens försorg utan har ombesörjts av den organisation som utarbetat dem. På senare tid har styrelsen i särskilda meddelanden angett i vad mån vissa normer eller standarder. helt elleri vissa delar. skall gälla som anvisningar eller föreskrifter. l enstaka fall har Styrelsen också i anvisningar eller föreskrifter hänvisat direkt till utländska normer. Den av utredningen föreslagna lagstiftningen. som synes innebära att föreskrifter alltid skall publiceras i författningssamling. torde ktrnna komma i konflikt med den tillämpade ordningen med hänvisningar till normer och standarder. Det måste också beaktas att normer och start- darder kan vara föremål för upphovsrätt. Det bör därför klargöras att na- tionella eller internt-rtionella normer och standarder. till vilka hänvisas i myn- dighets anvisningar eller föreskrifter. inte nödvändigtvis behöver tas in i författningssamling. Även andra modifikationer i utredningsförslaget bör övervägas. Metoden att i författningssamlingen ta in endast hänvisningar skulle kunna tillämpas utom beträffande normer och standarder även i fråga om övriga föreskrifter och anvisningar av i vart fall större omfång. Föreskrifter och anvisningar som nu bara stencileras liksom kortare tryckta anvisningar och meddelanden ktrnde däremot återges fullständigt. På grund av den förestående fullständiga revisionen av arbetarskyddslagstiftningen är athetarskyddsstyrelsen emellertid inte beredd att ta ställning i dessa frågor.

Statens tra/iksi'r'ki'i'/tetsver'k ifrågasätter om det finns något rcellt behov av en kronologisk författningssamling vid sidan av de systematiska serier som verket under alla förhållanden måste framställa. [.it/itlrrtsvirrket. som ger ut ett stort antal publikationer som samtliga har lösbladssystem. för- utsätter att verkets författningar m.m. också i framtiden skall ha formen av lösbladssystem. Ändringar sker ofta och är sådana att de måste föras

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 112 48

in i den berörda publikationen genom tttbyte av aktuellt avsnitt. Annat system än lösbladssystem är därför inte tänkbart.

Statens planverk. som enligt vad förut sagts hör till de myndigheter som biträtt utredningens förslag om fortlöpande publicering i lörfättningssamling. förordar en ordning som innebär att verkets tillämpningsbestämmelser på byggnadsväsendets område liksom hittills får ges ut samlat under rubriken Svensk byggnorm.

Postverket hemställer att kungörande av postverkets författningar liksom hittills får ske i publikationen Poststyrelsens allmänna cirkulär. vars karaktär av officiellt kungörelseorgan fastställts genom kungl. brev (l923:69). Cir- kulärsamlingen är i första hand avsedd för information till postverkets per- sonal och innehåller bara till en mindre del författningar. Postverket mot- sätter sig att namnet på cirkulärsamlingen ändras till Postverkets författ- ningssamling.

Riks/("it'sr'ikrittust'erkel framhåller att en författningssamling av föreslaget slag för verket kommer att innebära både extra direkta kostnader och ökade arbetsinsatser. Utgivandet av en sådan författningssamling torde nämligen inte kunna medföra någon nämnvärd minskning av den informationsverk— samhet som redan sker på socialförsäkringens område.

Mot konstruktionen att var och en av de större centrala förvaltnings- myndigheterna skall ge ut en. egen författningssamling och att regeringen skall bestämma vilka som skall göra det har. utöver vad forut sagts. i all- mänhet inte gjorts någon erinran. Skogssrj're/sen anser emellertid att varje myndighet utan undantag bör ge ut en egen författningssamling.

Förslaget att central förvaltningsmyndighet. som inte själv ger ut för- fattningssamling. i allmänhet skall publicera sina författning-ari annan central förvaltningsmyndighets författningssamling lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser och tillstyrks särskilt av tullverket. lt'llllbl'llk.$'.ä'[l-'I'('l5(-'H och stu— Iens central/t lröko/ttrollwtsm/t. Tullverket och sjöfartsverket anser att rege— ringen bör förordna i vilken annan myndighets författningssamling för- fattningarna skall publiceras och att dessa förordnanden bör bekantgöras.

Från några håll förordas att författningar av sådana myndigheter som inte ger ut egna författningssamlingar förs samman i en gemensam pub- likation eller tas in i SFS. Försvarets materielverk och kommitnstt'n*lsett i åla/- mi)" föreslår en gemensam författningssamling för sådana myndigheter. Te- leverket. som förklarar att det utfärdar bara ett fåtal författningar. anser att dessa mycket väl skulle kunna tas in i SFS eller eventuellt i en för alla affärsverken gemensam författningssamling. R”(S/'('Fl.$'lt)ll.$'l'0l'ly'("l uttalar att vissa centrala lörvaltningsmyndigheters författningspublicering bör över- vägas särskift. Detta gäller bl. a. riksrevisionsverkets. riksarkivets och statens personalnämnds föreskrifter till sidoordnade myndigheter. För riksrevisions- verket framstår en gemensam seriepublikation med ekonomi— och perso- naladministrativa bestämmelser eller i andra hand SFS som tänkbara al- ternativ. Verket ifrågasätter vidare om inte myndigheter med normgivnings- rätt vid behov sinsemellan kan träffa överenskommelse om gemensam an-

• Sida 49
•  Original

Prop. l975/76: 112 49

vändning av förfättningspublikation. Beslut av regeringen skulle krävas bara om myndighet gör framställning härom. Lärtsstt-welsen i Malmöhus län anser att det exempelvis kunde övervägas att låta flertalet verk som lyder under samma departement ha en gemensam författningssamling.

Fiskeristvrelsen anmärker att utredningens förslag synes kunna få som följd att SFS i mera begränsad omfattning än nu kommer att användas för publicering av centrala förvaltningsmyndigheters föreskrifter.

.S't'el'igesgrnsslsI/örbttml anser att sådana föreskrifter av central förvaltnings- myndighet som tas in i SFS också bör publiceras på det sätt som i allmänhet sker beträffande myndighetens föreskrifter.

[ utredningens förslag att publikationen Tjänstemeddelanden för försvars- makten skall behållas i huvudsak oförändrad instämmer ÖB Och./ÖISFGI'MS ('it'i/liirvu/tning.

Fr'irs-iwrets materielverk framhåller att inte alla föreskrifter som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och avser personal inom denna tas in i Tjänstemeddelanden för försvarsmakten. Materielverket utfärdar externa föreskrifter som vänder sig till försvarsmaktens personal. men av dessa tas f. n. bara en begränsad del in i nämnda meddelanden. En stor del av dessa föreskrifter kan redan på grund av sitt omfång inte tas in. Detta gäller t. ex. de allmänna lörvaltningsinstruktionerna. Andra instruktioner. såsom allmän motormaterielinstruktion och ammunitionsröjningsinstruktion. no- teras ibland i Tjänstemeddelanden för försvarsmakten och det förekommer också att ändringar tas in där. men ibland sker detta i en annan publi- kationsserie. benämnd Tekniska order. Tjänstemeddelanden för försvars- makten används vidare i viss utsträckning för föreskrifter av regionala eller lokala myndigheter inom försvarsmakten. dock bara för kortsiktiga med- delanden av ordertyp och personalnotiser. Materielverket föreslår att i den mån myndigheter inom försvarsmakten utfärdar föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. dessa föreskrifter tas in i både den av verket förordade gemensamma förfättningssamlingen och Tjänstemeddelanden för försvars- makten.

I fråga om den föreslagna möjligheten för central förvaltningsmyndighet. som beslutat författning som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län. att kungöra författningen i länets författningssamling yttrar sig länsstyrelsen i Göte/mms (It'll Bolins län. kanmmrrätten i (liite/mr: och skogs- stvre/sen på samma sätt som beträffande motsvarande förslag för regerings- författningars del.

För utredningens förslag att beteckningen författningssamling skall an- vändas för de centrala förvaltningsmyndigheternas publikationer för kungö- rande av författningar uttalar sig särskilt siö/E'u'tsverket, SÖ. statens livsme- (lelsverk. konstlinen/verket och lantmätt'i'/styrelsen. Mot beteckningen görs emellertid. utöver vad förut nämnts. invändningar av statens tra/iksiiker- ltetst'erk, riksrt-'i'isionstvirket. rikssku/fever/rel och statens avtalst'erk. Bl. a. åbe- ropas att beteckningen författningssamling skulle vara inadekvat för pub-

4 Riksdagen [975/76. [ sant/. Nr II.-7

• Sida 50
•  Original

Prop. l975/76: 112 50

likationer med ett så varierande innehåll som kan ifrågakomma enligt ut- redningens förslag.

4.3.4 Fr'ir/i'tttningar av regionala rie/t laka/rt statliga lärtt-rltningsnttVillie/reter m../l.

Förslaget att länskungörelserna skall göras om till författningssamlingar för länen tillstyrks av R.-f. Göta hovrätt. lt'inssti-rttlsernu i Sltu'lt'liollils. Ös— Ieijet'illant/s. Blekinge. Värmlands. l't'lstmaH/(tnz/s och Norrbo/lens län och Svenska konnnnn/örlntmle/ samt lämnas i stort sett utan erinran av övriga remissinstanser.

Ijinsstvrt'lsernn i Söt/t*rntunlantls och ..:l-la/nn'i/nts län är dock i viss mån tveksamma om behovet av författningssamlingar för länen. I.:"insstvrt'lsen i .Sl'it/ernmnlnmls län anser att offentliggörande av länsstyrelsens normativa beslut som riktar sig till en större allmänhet i princip bör ske genom an— nonsering i ortstidningarna. Det i och för sig angelägna önskemålet att sådana bestämmelser skall vara lätt åtkomliga och överblickbara kan bättre än genom införande i en officiell publikation tillgodoses genom att allmänheten hos länsstyrelsen har tillgång till fullständiga och aktuella sak- och inne— hållsregister. Sådana föreligger redan hos länsstyrelserna i fråga om vissa typer av beslut. ] övrigt finns dock enligt länsstyrelsens mening beträffande vissa länsstyrelscbeslut behov av — utom att kungöra besluten i ortSpressen — att införa dem i en officiell publikation. som emellertid inte skulle ha någon kungörandefunktion. Behovet skulle närmast gälla lokala stadgor och andra beslut som innefattar påbud eller förbud och som är förenade med straffansvar för medborgarna. Länsstyrelsen i .-llnlnn'iltns län framhåller att de flesta av de beslut som nu tas in i länskungörelserna riktar sig bara till allmänheten inom en viss kommun. Om kommunala föreskrifter tas in i kommunal författningssamling. finns inte anledning att trycka fastställda kommunala föreskrifter också i en länets författningssamling. I varje fall borde det vara tillräckligt att i en periodisk länsstyrelsepublikation ta in en notis om lästställelsebeslutet. Länsstyrelsen tar numera in alla föreskrifter och meddelanden till allmänheten i en veckoannons i tidningarna. An- nonseringen tillsammans med register och beslut hos länsstyrelsen samt publicering i kommunal förfättningssamling borde vara tillräckligt. De fö- reskrifter. påbud och förbud som beslutas av länsstyrelsen eller annan re- gional myndighet och angår medborgarna i mer än en kommun är så ytterst få att de enligt länsstyrelsens uppfattning knappast motiverar en särskild författningssamling för länet. Det finns emellertid behov av en periodisk officiell regional publikation med vissa uppgifterom vägväsendet.taxeringen m. m. Om en sådan publikation ges ut. kan de fåtaliga. rent regionala for- f'attningarna tas in i den och bilda en särskild serie. Länsstyrelsen hemställer därför att frågan om publicering av regionala författningar och bekantgö- randen som behöver vara tillgängliga under viss tid utreds ytterligare.

Mot utredningens förslag att regionala och lokala statliga myndigheters

• Sida 51
•  Original

Prop. l975/76: 112 Sl

författningar skall föras in i länets författningssamling görs inte någon erinran frånsett de förut nämnda allmänna reservationerna av liittsstvrelserna i So"— t/ertmtn/antls och .l-la/ntt'ilnts län i fråga om behovet av författningssamlingar för länen.

Skogsstyrelsen förklarar att även om skogsvårdsstyrelse inte är en statlig myndighet. det principiellt ligger i linje med utredningens tankegångar att i länets författningssamling ta in även en av skogsvårdsstyrelse meddelad föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse inom skogsvårdsstyrelsens förvaltningsområde.

Utredningens förslag rörande kungörande i länets författningssamling av lokala trafikföreskrifter som beslutats av trafiknämnd biträds av länsstyrel- serna i Göte/vores oelt Bolins och Jämtlands län.

De problem som uppkommer när av länsstyrelse beslutade eller fastställda föreskrifter överklagas berörs avjuridiskafakulteten vid ttniyersiteteti Lund. till vars yttrande UK.;f särskilt hänvisar. Fakulteten erinrar om att länsstyrel- sens kungjorda beslut kan komma att ändras eller upphävas efter besvär eller att åtminstone tidpunkten för deras ikraftträdande kan komma att förskjutas. De anförda förhållandena medför enligt fakultetens mening ett behov av klargörande regler i två avseenden. Dels behövs tydliga och helst enhetliga regler om vilken av flera samtidigt föreskrivna kungörelseformer som skall bilda utgångspunkt för besvärstidens beräkning. Dels bör det över- vägas om vid kungörande av beslut. som ännu inte vunnit laga kraft. detta förhållande bör anges samt om förnyat kungörande bör föreskrivas för den händelse ett redan kungjort beslut ändras efter besvär.

Länsstyrelsen i .S'toekltoltns län framhåller att generella bestämmelser inte finns om vilken verkan anförda besvär har på ikraftträdandet av en för- fattning. Sådana bestämmelser kunde möjligen behövas och borde ha sin plats i förvaltningslagen . Specialreglering finns emellertid på de mest aktuella områdena och frågan om en generell reglering synes därför ha relativt bc- gränsad praktisk betydelse.

4.3.5. Ix'onnnttna/rt liir/attningar

För den av utredningen avvisade lösningcn att införa alla kommunala författningar i länets författningssamling uttalar sig Göta hovrätt och karn- tnt'trrt't'tten i Göteborg.

Utredningens förslag att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna. bl. a. lokala ordningar som fastställs av länsstyrelsen. skall tas in i länets förfättningssamling tillstyrks av lt'insstyrelserna i Östetgiirlnmls och Norrbottens län samt .S'yenska konnnitn/iirhitnr/et. Länsstyt'e/sen i .S't'it/er- nian/antls län anser. såsom förut nämnts. att sådana föreskrifter skall tas in i de av länsstyrelsen förordade länsföreskrifterna. Däremot anser länsstyrelsen i l't'istnmn/antls län att beslut som rör bara en kommun bör föras in endast i kommunens författningssamling. även om beslutet fastställs av länsstyrel- sen. Också lt'insstyrelsen i .lIa/inti/nts län är. såsom förut nämnts. av den

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 112

'-.Il ls.)

uppfattningen att det är onödigt att kungöra fastställda kommunala före- skrifter i länets författningssamfing. [ varje fall är det tillräckligt att där ta in en notis om fastställelscbeslutet.

Frågan om kommunernas författningssamlingar bör tilläggas rättslig be- t ydelsc berörs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Västmanlands lätt. Den förstnämnda länsstyrelsen anför att den omständigheten att beslut om kommunala föreskrifter anslås enligt kommunallagen inte i och för sig synes hindra att ett kungörande i kommunens författningssamling ges verkan av officiellt kungörande. Bestämmelser om kommunernas författningssam- lingar skulle därför kttnna tas med i den föreslagna kungörandelagen . Med hänsyn till den pågående lagtekniska översynen av kommunallagarna m. m. och kommunförbundets avsedda medverkan till riktlinjer för kommunala författningssamlingar vill dock länsstyrelsen inte göra någon erinran mot utredningens hithörande förslag. Länsstyrelseni I-"ästman/amls län, som enligt vad nyss sagts anser att beslut som bara berör en kommun inte bör tas in i länets författningssamling utan endast i kommunens. uttalar att det inte föreligger något hinder mot att tillägga de kommunala författnings- samlingarna samma rättsliga hetydelsc som de statliga i fråga om sådana beslut som nu måste kungöras i länskungörelserna.

För ordningen att varje kommun fortlöpande skall ge ut sina viktigare föreskrifter i en egen författningssamling i enlighet med utredningens förslag till ändring i 30-5 kommunallagen(19532753) uttalar sig konsntnentyerket. lättsstt't'elset'na i Östergötlands. Kronobergs. Malmöhus. Flis/manlands. Jämt- lana's och Norrbottens lätt. llande/skammaren i ;f=/alltid. komnatnshwherna i .S'toekholm. l"'allentana och Lund. kommnn/it/lmr'iktiue i lx'ristimdtamn och kommntistyre/sen i |"'("ister(is. Också hoyrz'itten öyer Skåne ooh Blekingc' till— styrker att frågan nu löses genom den föreslagna bestämmelsen i kom- munallagen. Hela systemet bör emellertid enligt hovrättens uppfattning re- lativt snart ses över med ledning av vunna erfarenheter. Därvid bör också frågan om en mer direkt reglering av publiceringen av kommunala före- skrifter tas upp till prövning. Koti/nntn/itllmt'ikriee 1" Karlstad synes likaledes med vissa reservationer godta förslaget. Enligt fullmäktiges mening bör för flertalet kommuner kravet på fortlöpande utgivning i författningssamling kunna anses uppfyllt. om författningssamlingen två eller tre gånger om året kompletteras med nya föreskrifter och ändringar.

Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar att kommunerna i allmänhet ger ut författningssamlingar men anser att någon ovillkorlig sådan skyldighet inte bör föreskrivas. Den föreslagna bestämmelsen i kom- munallagen avstyrks sålunda av länsstyrt'lserna i lla/lands och” Pärm/unds- lätt, kom/minstyre/sen i illa/mo". kommtm/it/lmt'ikliee i Munk/ins. utredningen om den kommunala demokratin. kommttnal/agsttired/tingen. Svenska komman- lärbltndr't och [.andstings/ärbtmdet.

L("insstj-V'elsen i l-"ärm/ands lätt föreslår att i kommunallagen i stället för bestämmelsen om Rirf'attningssamling tas in en mera allmänt hållen be- stämmelse att kommunen är skyldig tillse att kommunmedlemmarna er-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 112 53

håller erforderlig kännedom om kommunala föreskrifter. Kommun/itll/näk- tige [ .f-ltmlg/Ors framhåller bl. a. att tryckningskostnaden för en kommunal författningssamling blir relativt betungande, särskilt i mindre kommuner.

Utredningen om den kU/"nfl/"(f/(l demokratin erinrar om att kommunerna har skyldighet att ge allmänheten upplysningar om bl.a. gällande bestäm- melser. Förslaget om lagstadgad skydlighet för kommunerna att ge ut tryckta författningssamlingar förefaller utredningen innebära en onödig begränsning av kommunernas handlingsfrihet inom en mindre del av det problemkom- plex som den kommunala informationen utgör. Önskemålct om en för- enkling av kommumtflagarna talar också mot förslaget. Den lämpligaste vägen synes utredningen vara allmänna rekommendationer till kommunerna att ha aktuella författningssamlingar och förslag till lämplig utformning av dem. Liknande synpunkter framförs av kont/ntnia/lägsturet/ningen. Dessutom framhåller denna att kommunallagens karaktär av ramlag bör accentueras genom att detaljföreskrifter av olika slag utmönstras. l-Iärtill kommer att i kommunalIagsutredningens uppdrag ingår att göra kommunallagarna och landstingslagen mera enhetliga. Ett genomförande av det remitterade för- slaget innebär att en särbestämmelse tillskapas för kommunernas dcl. Ut- redningen ifrågasätter om frågan är av sådan vikt att en dylik särreglering är nödvändig.

.S'yenska kommun/ärmmdet framhåller att betydelsen av att varje kommun ger ut en kommunal förfättningssamling inte kan överskattas. Förslaget att i kommunallagen ta in en bestämmelse varigenom kommunstyrelsen åläggs att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kommunal författningssamling synes däremot kttnna ifrågasättas. Med hänsyn till att de kommunala lörfattningssamlingarna inte får ses som rättsliga förutsättningar för förfättningarnas tillämpning utan bara som hjälpmedel kan det inte vara nödvändigt att reglera utgivningen genom lagstiftning. Den av utredningen förutsatta friheten för kommunerna att i väsentliga delar själva avgöra vad som skall införas i samlingen står onekligen bäst i överensstämmelse med grunderna för dcn kommunala själv- styrelsen. llärtill kommer att uttrycket "viktigare kommunala föreskrifter" kan ge anledning till tolkningssvårigheter. Samtidigt som förbundet avstyr- ker den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen förklarar förbundet att det är berett både att utfärda en rekommendation till kommunerna att ge ut tryckta egna författningssamlingar och att utfärda riktlinjer för dessas innehåll och utformning i anslutning till vad utredningen anfört.

I.andstings/ärbtint/et framhåller att också landstingskommttnala organ fat- tar beslut av normativ natur. 1. ex. beslut om taxor och avgifter samt reg- lementen. Med hänsyn härtill finns enligt förbundets mening inte några egentliga skäl att i förevarande hänseende reglera förhållandena inom kont- muner och Iandstingskommuner olika. Det av utredningen eftersträ 'ade målet bör enligt förbundets mening för såväl kommunernas som lands— tingskommunernas del kunna uppnås genom lämpligt utformade rekom-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 112

'Jl J.";

mendationer från de båda kommttnförbttnden. Landstingsförbundet är berett att verka för att sådana rekommendationer skall kunna kotnma till stånd.

4.3.6. Föreskrifter om kungörande i särskild ordnirtg

! samtliga de fall då utredningen föreslår att författning skall kungöras i en eller flera tidningar inom orten föreslår rtit'rnrtdert/ör samhälls/nhirritation att annonsering skall föreskrivas äga rum i samtliga ortstidningar med sprid- ning i det eller de områden kungörelsen berör. Vidare föreslår nätnnden att en kungörelseföreskrift av detta innehåll skall tas in i ytterligare fyra författningar. därav en lag. nämligen lagen (19421350l om fornminnen.

4.4. Författningspublikationernas utformning

Principen att författningspublikationerna bör utformas enhetligt godtas av de allra flesta remissinstanscrna och stryks särskilt under av statens per- sonahrtbildningsrtc'irttrtd. SÖ. lantrttätttr'tistyrelsen samt lärtsstt're/serna i r'f-"Ialmä- hus och Järnt/ands lärt. Lantntäteristyrelsen ifrågasätter emellertid behovet av en uniformering beträffande andra författningar än sådana som primärt riktar sig till allmänheten.

Postyerket. arbetarskt'ddsstrre/sun och ltrli/"artsyerlt'et anser det för sin del inte lämpligt eller möjligt att tillmötesgå önskemålet om en enhetlig ut- formning av författningssamlingarna. Enligt postverkets uppfattning innebär det inte någon olägenhet att dess publikation. poststyrelsens allmänna cir- kulär. till sin utformning inte helt överensstämmer med den typ av för- fattningssatnling som föreslagits av utredningen. Arbetarsk_vdt'lsstyrelsen fratnhåller att på arbetarskyddets område det inte finns något större behov av att kunna samla författningar från olika myndigheter i gemensamma pärmar. Smärre avvikelser i format eller typografisk utförmning torde för övrigt inte hindra ett sådant samlande. Med hänsyn till omfattningen av styrelsens publikationer och deras rikhaltiga illustrering kan det inte heller förmodas att en större enhetlighet skttlle tnedföra nämnvärda minskningar i produktionstider eller produktionskostnader. er/i/itrtsyerker framhåller att några av dess publikationer redigeras efter internationellt fastställda normer som avviker från utredningens riktlinjer.

i fråga om formatet pä författningssamlingarna anser de flesta av de cen- trala myndigheter som yttrat sig att det för SFS använda statsformatet är lämpligt för deras författningspublikationer. .S'yerrges standard/sr'r'irrgskorrrrnis- sion framhåller att utredningen inte alls diskuterat det som svensk standard fastställda formatet GS. som föga avviker från statsformatet.

Ltt/i/ktr'tsyerket. rtrltersrnarlt'nazlsstyre/sen och latttrnäteristyre/sen förordar det större A4-formatet för de av dern utgivna författningspttblikationerna. (_)ckså

• Sida 55
•  Original

Prop. l975/76: 112

'Jl 'Jl

ltr)srarlsstvrelsen synes föredra A4-formatet framför statsformatet. [.tr/i/ärts- verket framhåller att ett mindre format än A4-forntatet är ytterst olämpligt för vissa av luftfartsvcrkets publikationer. Bl.a. är det från flygsäkerhets- synpunkt viktigt att fly-'gkartornas läsbarhet inte försämras. Återstoden av luftfartsverkets publikationer kan utan alltför stora svårigheter anpassas till statsformatet. men lämpligheten härav kan ifrågasättas. L(IIIII)lil/(,!'fof-"I'F/SLVI och Itostadsstvrelsen anför kostnadsskäl mot en övergång till statsförmatet.

.-frht'tarskydtlsstyrelsen och statens avralsverk anser att det mindre AS-for- matet lämpar sig bäst för deras förfättningstryck. .4rhetarskvrldsstvre/sen fram- hälleratt dess anvisningshäften och andra publikationer används i det dagliga arbetet ute på de olika arbetsplatserna och att de därför måste ha ett format som tillåter att de lätt kan förvaras t. ex. på ett verkstadskontor eller i en ficka på arbetskläderna.

Kravet på likartad typografisk utformning med SIS finner statens jord- hrrrltsrrr'intnr/ svårt att uppfylla. l-"ör snabbhetcns skull framställer nämnden sin författningssamling genom rotoprintförfarant'fe. Detta förfarande innebär emellertid avsevärda begränsningar i fråga om valmöjligheterna beträffande stilsort och typstorlek.

4.5. Ikraftträdandet av författningar

Utredningens förslag att i lagen om kttngörande av lagar och andra för- fattningar skall tas in en bestämmelse av innehåll att om annat inte framgår av författningen den träder i kraft två veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift utgetts från trycket i författningssamling tillstyrks av so— cialstyrelsen. tal/verket och Sveriges dotnare/iirhtrnd. Riks/to/isstyrelsett. länsstyrelsen i .:l-Ia/rttr'i/nts län, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt. .S'verr'ges _gr-ossistliirhrrnd och KO anser däremot tiden två veckor vara för kort.

SÖ och länsstyrelsen i (_iöteborgs oeh Bohus län ifrågasätter om det inte i stället borde föreskrivas att i författning alltid skall anges när den träder i kraft.

Från flera håll anmärks att kungörande i författningssamling ofta sker alltför sent i förhållande till tiden för författningens ikraftträdande. Trrl/verlt'et framhåller att det alltför ofta händer att en författning kommer ut så sent att myndigheter och allmänhet inte hinner sätta sig in i bestämmelserna till den dag då författningen träder i kraft. Ännu mindre finns det i sådana fall möjlighet att hinna utfärda och offentliggöra tillämpningsföreskrifter och anvisningar. Det sena offentliggörandet av Rirfattningar är den del av det nuvarande systemet för författningspublicering där det är mest angeläget att en förbättring kommer till stånd. Sveriges _t:rossist/ärhtrrtd betonar olä- genheterna för bl.a. näringslivet av att tidsfristen mellan publicering och ikraftträdande av författningar i många fall inte är tillräcklig. .Starertsjord- hrrrksnämrrd framhåller att ett snabbt ikraflträdande i vissa fall är nödvändigt.

• Sida 56
•  Original

Prop. l975/76: 112

'Jt 0

4.6. Anvisningar och råd samt annat fakulfativt innehåll i författnings- samlingarna

Utredningens förslag att i lörfattningssamlingartnt skall kttnna tas in an— visningar och råd tillstyrks ; v ett stort antal remissinstanser. däribland Göta hovrätt. SUL'i(ll'.s'f_l-'l'('/.S'('II. postverket. statens tr'aliksr'iker/tetst'erk. I'ÅÅ'S/"Ul'fS'itl/l.$'t'("/'- ket. SÖ. statens ttattrryzirdsyerk. arbetsntarknttdsstvre/sen. Irrntmäteristvrelsen. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt. Bl.a. statetts planverk och statens proyningsrtnsta/t framhåller att de funnit det ändamålsenligt att föra samman föreskrifter samt anvisningar och råd i samma dokument. .4rbetarskt'rlclsstyrelsen understryker att det för använd- barheten av de av styrelsen utgivna anvisningarna varit betydelsefullt att de innehållit såväl den aktuella anvisningstesten och eventuella föreskrifter som i många fall även bakgrundsupplysningar om skaderisker m.m. och om författningstexter som är aktuella inom området.

Några remissinstanser anser emellertid att bara författningar bör inflyta i myndigheternas författningssamlingar. Denna uppfattning har rilt's/örzsäk— ringsverket och lr'insstyr'elsen i f't'irmlands län. Även statens /n'rsona/rrtbi/d- ningsnäntnd anser att en sådan begränsning bör övervägas.

Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av att det klart framgår av utfärdade regler huruvida de har karaktären av bindande föreskrifter eller anvisningar och råd. Detta framhålls bl.a. av sot'ialstyrelsen. siö/itrtst'erket, statens planta-ak. länsstyrelse/'tta i f"(ist/trattlands och Järntlands' län samt po- lisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt.

Utredningens tanke att prejudicerande beslut i enskilda ärenden. infor- mativa notiser m. m. i viss utsträckning bör ktt nna ingå i författningssamling biträds av Sveriges ltuntverks- och itrdrrstriorganisa/ion. .S'tatens rrid I/iir ve— tenskap/ig itt/ormation och dokumentation anser att sådant material bör ingå i större omfattning än utredningen förordat. L("insstvrelsen i k'rono/tergs lätt vill däremot utesluta sådant material. Göta hovrätt förklarar att prejudi- cerande beslut i enskilda ärenden inte bör tas med i författningssatnling.

i fråga om länens författningssamlingar framhåller lärtsstyrelsernt't i Stock- holms. ;f-la/möltus och Jämtlands lätt att däri bör ingå uppgifter om kom- munala förtroendemän och om vissa funktionärer tillhörande rättsväsendet i vidsträckt bemärkelse m. m.. såsom stämningsmän. notarius publicus. sy- nemän och värderingsmän. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar en generell regel om publicering av sådana uppgifter i länens författningssamlingar.

Utredningens uttalande att i författningssamling skall kttnna tryckas av författning. som officiellt kungjorts i annan författningssamling. biträds av tullverket.

4.7. Följdförfattningar

Mot utredningens förslag till ändringar i ett antal specialförfattningar görs inte andra erinringar eller yrkanden än som redovisats i det föregående

• Sida 57
•  Original

Prop. l975/76: 112 57

i främst avsnitten 4.2 om begreppet författning och 4.3.6 om föreskrifter om kungörande i särskild ordning.

4.8. Ekonomiska frågor

När det gäller de ekonomiska frågorna förklarar riksrerisionsverket att det inte kan ta ställning till utredningens beräkningar. därför att något underlag härför inte redovisats. Nettokostnaderna synes dock inte bli så stora att verket på grund härav vill motsätta sig förslaget.

L("insstvrelsen i Stockholms län. korn/ntins/_vrelsett i Stockholm och .S'venska kornnntn/ärhnm/et anser-att kostnaden för att införa kommunala författningar i länets författningssamling bör bestridas av statsverket. Länsstyrelsen fram- håller att detta gäller även annat som införs i länets författningssamling. Det bidrag till tryckningskostnader som kan erhållas genom debitering av utomstående synes länsstyrelsen inte motivera det administrativa besväret.

Prop. l975/76: 112

'J | RO

stämmelser i ämnet saknas. En kungörandeform som ofta föreskrivs är in- förande i länskungörelserna. Dessa ges ut länsvis genom länsstyrelsernas försorg. Bestämmelser om länskungörclserna finns i kungörelsen ( MMS:—121) angående länskungörelser (ändrad senast 1942zfil6). Länskungörelserna an- vänds för kungörande av författningar inte bara i fall där detta är särskilt föreskrivet. ] länskungörelserna tas f. n. in inte bara författningar tttan också underrättelser om andra förhållanden som avses skola komma till allmän kännedom. Även meddelanden från enskilda katt tas in. En kungörandeförm som ofta föreskrivs i fråga om normbeslut av regionala och lokala statliga myndigheter är kungörande i ortstidning. Sådant kungi'h'ande kan förekom- ma ensamt eller vid sidan av kungörande i länskungörclserna. Också andra kungörandeformer kan vara föreskrivna. [. ett. införande i särskild liggare.

Normbeslut som fattas av kommunerna skall i ett mindre antal fall fast- ställas av statlig myndighet. i allmänhet länsstyrelsen. Detta gäller bl.a. vissa lokala ordningar som kommun beslutar. l fall av denna typ finns kungörandebestämmelser intagna i den författning som kräver att det kom- munala beslutet fastställs. När fastställelsen ankommer på länsstyrelse skall fastställelsebeslutet och ibland också det fastställda kommunala beslutet införas i länskungörelserim. Härutöver skall vissa andra kungörandeåtgärder vidtas. ! fråga om lokala ordningar föreskrivs sålunda bl.a. kungörelse i ortstidning. Beträffande flertalet kommunala normbeslut finns emellertid inga andra kungörandebestämmelser än de för alla typer av ärenden gällande allmänna reglerna i kommunallagarna. Dessa innebär att tillkännagivande skall ske på kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall dock bara avse det förhållandet att det kommunala protokollet har justerats liksom uppgift om platsen där protokollet finns tillgängligt. En betydande antal kommuner ger ut kommunala författningssamlingar. som huvudsakligen är avsedda att vara ett hjälpmedel för kommunala fl.")rtroendemän och tjäns- temän. Innehållet i de kommunala författningssamlingarna varierar från kommun till kommun. L.!ppläggningen och den närmare utf't'erningen av samlingarna företer stora skiljaktigheter.

I fråga om normbeslut av landstingskommunerna och de kyrkliga kortt- munerna finns inga andra kungöranderegler i lag eller regeringsförfattning än allmänna bestämmelser om tillkännagivande på anslagstavla.

Av vad jag har anfört i det föregående framgår att nuvarande system för publicering av författningar brister i enhetligth och klarhet. Reglerna om kungörande är spridda i många olika författningar och på vissa områden saknas helt sådana regler. Många olika förmer för kungörande kommer till användning. [ synnerhet när det gäller författningar som har beslutats av förvaltningsmyndigheter kan det därför vara förenat med betydande svä- righeter att ta reda på vad som gäller på ett visst område.

Det är givetvis i hög grad angeläget att författningar kungörs på ett så effektivt sätt som möjligt. l-lärtill kommer att kungörandet också har en speciellt rättslig betydelse. linligt förhärskande uppfattning är nämligen en

• Sida 60
•  Original

Prop. l975/76: 112 60

författning i princip inte bindande förrän den har kungjorts.

Utredningen om författningspublicering m.m. förordar i betänkandet (SOU l973z23) Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser att i princip alla författningar skall föras in i någon officiell författningssamling. Enligt utredningen räcker det inte med en enda sådan förfitttningssamling. Utredningen föreslår därför ett system av förfitttningssamlingar. bestående av SFS. ett antal författnittgssamlingar för de centrala för 'altningsmyndig- heterna. en författningssamling för varje län och helst en författningssatnling för varje kommun.

Enligt utredningens förslag skall grundläggande bestämmelser om kungö— rande av lagar och andra författningar tas in i en enda lag. Mer detaljerade regler om bl.a. författningspublikationernas utformning bör enligt Förslaget kunna ges i regeringsförf'attning. Som skäl för en lagreglering i ämnet hän— visas bl.a. till att sättet för kttngörande av lagar och andra bestämmelser är av omedelbar betydelse för medborgarna.

Utredningens förslag har i stort lämnats tttan erinran av remissinstan-. serna. Några av dem anser dock att det möter svårigheter för deras del att genomföra förslaget eller finner det förordade systemet alltför omfattande.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att författningar av alla slag i princip bör kungöras och att den lämpligaste formen att kungöra en författning är att ta in den i en förf'attningssamling. Som utredningen framhåller har denna kungörandeförm den fördelen att den både sprider kännedom om författningen i samband med att den beslutas och gör det möjligt för dem som senare vill få fram förfättningstexten att utan svårighet finna den. Mot denna bakgrund och då alla författningar självklart inte kan samlas i en enda förfättningssamling anser jag att det av utredningen föreslagna systemet av förfitttningssamlingar är en i stort sett rationell lös- ning. Vissa modifikationer i systemet bör dock göras. Jag återkommer till den frågan i det följande. I många fall bör — som utredningen också har förutsatt — även andra åtgärder än införande i författningssamling vidtas för att sprida kännedom om utfärdade Rårfattningar. Jag förordar alltså att det införs ett system för kungörande som i huvudsak överensstämmer med vad utredningen har föreslagit.

Vad beträffar den författningstekniska regleringen av detta system är det givetvis en fördel om de grundläggande reglerna samlas i en enda författning. Enligt den nya regeringsformen är det visserligen inte nödvändigt att ta in ens huvudgrunderna för en sådan reglering i lag. I den mån det inte blir fråga om ändring i nu gällande regler av lags natur är regeringen därför i och för sig behörig att meddela bestämmelser i ämnet. Jag anser emellertid att formerna för kungörande av normbeslut är av sådan betydelse att riks- dagen bör beredas tillfälle att genom lag besluta om de allmäna riktlinjer som skall gälla på detta område. Jag förordar därför att en lag med sådana riktlinjer införs.

• Sida 61
•  Original

Prop. l975/76: 112 61

Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av systemet. Dessförinnan vill jag emellertid uppehålla mig något vid kttngörandets rätts- liga betydelse och vid tillätnpningsområdet för regleringen.

5.2 Kungörandets rättsliga betydelse

Som jag har framhållit i det föregående har kungörandet av en författning betydelse bl. a. från rättslig synpunkt. förfallningsbestämrnelser om verkan av ett bristfälligt kungörande är mycket ovanliga. lin sådan bestämmelse är 167å andra stycket vägtrafikkungörelsen (l97216ff3). Det föreskrivs där att straff för överträdelse av lokal trafikföreskrift m. m. inte skall ådömas. om föreskriften inte har utmärkts enligt bestämmelserna i kungörelsen t'l966:270) om vägmärken m. m. eller om lokal trafikföreskrift antingen inte har införts i därför avsedd liggare eller inte enligt gällande bestämmelser har kungjorts i länskttngörelsernaellerortstidning. I huvudsak har emellertid utformningen av gällande rätts innebörd i denna del överlämnats till rätts- tillämpningen. Rättspraxis på området är emellertid föga omfattande och rättsläget är därför delvis oklart. Sammanfitttningsvis kan dock sägas att allvarlig underlåtenhet att följa gällande kungörandeföreskrifter torde med- . föra att författningen inte blir gällande. Det är tveksamt om den i sådant fall kan åberopas mot den som på annan väg fått kännedom om författningen. Mindre allvarliga brister i kungörandet torde i allt fall få till följd att straff. förverkande eller annan liknande rättsverkan inte kan inträda gentemot den som har saknat vetskap om författningen. Även utan kungörande torde däremot tjänsteföreskrifter inom förvaltningen få anses giltiga. Genomgå- ende gäller att hänsyn måste tas till samtliga förhållanden i det särskilda fallet.

Utredningen försöker inte lösa dessa juridiska problem utan ser på kungö- randet främst som en praktisk införntationsfråga. Med sikte särskilt på för— valtningsmyndigheternas beslut uttalar utredningen emellertid att avsikten med dess förslag inte är att en författning i händelse av uteblivet eller brist- fälligt offentliggörande regelmässigt skall betraktas som en nttllitet. Man bör enligt utredningen däremot utgå från att författningen i så fall inte tillämpas mot den som har saknat vetskap om den men att den som på tillfredsställande sätt har fått kännedom om författningen på annan väg får förutsättas vara skyldig att rätta sig efter den. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att bedöma förhållandena i de enskilda fallen. Ut- redningens ståndpunkt har i stort sett inte mött några erinringar i remiss- yttrandena. Juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm är ensam kri- tisk och vill att hithörande frågor utreds ytterligare.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att dessa problem inte lämpar sig för en detaljerad författningsreglering. Övervägande praktiska skäl talar för att det även i fortsättningen bör överlämnas åt rättstillämp- ningen att lösa dessa frågor under hänsynstagande till omständigheterna

• Sida 62
•  Original

Prop. l975/76: 112 62

i det enskilda fallet. Jag förutsätter sålunda att den reglering av författ- ningskungörandet som jag förordar inte får till följd att eventuella brister i kungörandet leder till att författningar i ökad utsträckning kommer att betraktas som en nullitet.

] detta sammanhang vill jag slutligen framhålla att kungörandet av en författning har rättslig betydelse också på det sättet att enligt 12% andra stycket förvaltningslagen(19711290) besvärstiden i fråga om föreskrift till allmän efterrättelse i allmänhet räknas från dagen för tillkännagivandet.

5.3. Tillämpningsområdet

Vid avgränsningen av tillämpningsområdet för en lagstiftning om kungö- rande av lagar och andra normföreskrifter är det nödvändigt att finna en gemensam beteckning på de föreskrifter som regleringen skall avse. Utred- ningen har i regel använt beteckningen författning. Någon erinran mot detta har inte rests vid remissbeltandlingett. Också enligt min mening är det lämp- ligt att använda beteckningen författning. Jag återkommer strax till den närmare innebörden av detta begrepp.

Beträffande frågan vilka författningar som skall kungöras framgår av 8 kap. 19 ;" regeringsformen att dess undantagslösa krav på kungörande gäller endast i fråga om lagar och förordningar. dvs. de allra flesta författningar som beslutas av riksdagen resp. regeringen. ] fråga om författningar som beslutas av myndigheter ttnder regeringen eller riksdagen eller av kommuner saknas sålunda föreskrifter i regeringsformen. Såvitt gäller lagar fittns det enligt min mening inte anledning att ändra gällande ordning. Lagar bör alltså kungöras utan undantag. ] övrigt bör liksom nu huvudregeln vara att kungörande skall ske. Emellertid synes det påkallat att göra vissa be- gränsade undantag från denna regel. Detta förutsätter en mindre ändring i 8 kap. 19 ;' regeringsförmen i fråga om förordningar. Till denna fråga åter- kommerjag i det följande. Dessförinnan vill jag beröra begreppet författning och i anslutning till detta några fall där kungörande i författningssamling bör ske av annat ätt författning.

Utredningen har i ansltttning till terminologin i kungörelsen angående Svensk förfättningssamling ansett begreppet författning i stort sett identiskt med begreppet föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse. "fill för— fattning för utredningen dessutom av regeringen utfärdade grundläggande föreskrifter om myndigheters och viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation.

Sedan den rtya regeringsförmen tillkommit synes begreppet författning böra vara liktydigt med sådana föreskrifter som omfattas av regeringsft.)rntens regler om normgivningsmakten. Dessa återfinns. som förut har nämnts. främst i 8 kap. regeringsformen. Bestämmelserna där äger tillämpning på rättsregler. Dessa karakteriseras. enligt vad jag framhöll i propositionen l973z90 med förslag till ny regeringsform (s. 203 och 204). av att de i princip

• Sida 63
•  Original

Prop. l975/76: 112 63

är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har generell tillämpbarhet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situa-

tioner av ett visst slag eller v'"sa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bcstätnd krets av personer.

Till förfättning i nu angiven bentärkelse kan till en början hänföras lö— reskrifter som rör allmänheten eller en viss kategori av allmänheten. t. ex. ett visst slag av näringsidkare. l sitta remissyttranden konstaterar bankin- spektionen och försäkringsinspektionen i anslutning till detta att dessa myn- digheters cirkulärskrivelser med bindande föreskrifter till de rättssubjekt som står ttnder mynt'liglteternas tillsyn inte kan betraktas som förfltttningar. Denna uppfattning torde också stå i överensstämmelse med den nya re- geringsformen under förutsättning att skrivelserna avser vissa konkret an- givna rättssubjekt. Om däremot cirkulårskrivelserna är avsedda att äga till- lämpning också på eventuellt tillkommande rättssubjekt av den ifrågava- rande kategorin och därigenom bli generellt tillämpliga på en viss kategori av företag eller liknande rättssubjekt. bör skrivelserna hänföras till författ- ningar.

5. k. bindande förklaringar som meddelas av riksskatteverket med stöd av vissa lagrum. t.ex. 62 ;" 1th (19682430) om mervärdeskatt. har enligt tttredningen närmast karaktären av författningar. 1 rentissyttrandena har ingen erinran rests häremot. Förklaringarna i fråga. som kan röra olika äm- nen. är av så generell karaktär att de bör hänföras till kategorin författningar.

Särskilda gränsdragningssvårigheter möter i fall där en bindande föreskrift avser ett mycket litet lokalt ontråde. kanske bara en eller flera bestämda fastigheter. (_)m föreskriften emellertid riktar sig inte bara till den nuvarande ägaren utan också till framtida ägare och ft'jrutsätter att dessa rättar sig efter föreskriften oavsett om de har fått del av den eller inte. bör föreskriften enligt utredningens mening anses som författning. l överensstämmelse här- med föreslår utredningen att ett antal beslut av denna typ skall kungöras i den författningspublikation för varje län. som utredningen föreslår att länskungörelserna skall omvandlas till. Sådant kungörande föreslår utred- ningen bf. a. i fråga om beslut om fiskådra enligt 28 eller 29 ; lagentl950:596) om rätt till fiske. beslut om åtgärder mot vanskötsel av fiske (fisket'iplan) enligt 31 ,: samma lag. beslut om fiskevårdsområde. beslut om jaktvårds— område. beslut om stadsplan eller byggnadsplan. beslut om förbud mot ny— byggnad och schaktning m. m. enligt byggnadslagstiftningen och beslut om byggnadsförbttd enligt 47—49 ==" väglagen (19712948). Beträffande en del av dessa beslut gäller att de f.n. skall införas i länskungörelserna men be— träffande andra lintts i dag inte någon sådan bestämmelse.

Utredningens ståndpunkt kritiseras i några remissyttranden. länsstyrel- serna i Stockholms och Söt'lermanlands län anser att utredningen i detta sammanhang rört sig ttted ett alltför vidsträckt förf'attningsbegrepp. Vad

• Sida 64
•  Original

Prop. l975/76: 112 64

särskilt angår beslut om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen finner också länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län att det inte finns något behov av kungörande i författningspttblikation. l-från länsstyrelsehåll framhålls också att i ett regeringsbeslut om tillämpning av 3 & andra stycket 2 förvaltningslagen (f971:290) ärende om fastställelse av detaljplan inte har ansetts avse normföreskrifter samt att vissa beslut i planärenden mera kan ha karaktären av beslut i enskilt fall än av normbeslut. Svenska kommun- förbundet tillstyrker däremot utredningens förslag i vad det avser planer enligt byggnadslagstiftningen.

När det gäller att ta ställning till frågan om ett lokalt begränsat beslut skall anses ha karaktären av författning eller inte kan man till en början slå fast. att beslutet får anses vara författning. om det helt eller främst riktar sig till medborgarna i gemen. Detta torde gälla även om beslutet medför visst intrång i förfoganderätten för ägare eller innehavare av liknande rätt till vissa bestämda fastigheter. [ enlighet härmed synes t.ex. lokalt förbud att ta bort eller skada växt av viss art där den växer vill vara att hänföra till författning.

Läget synes vara ett annat när fråga är om lokalt begränsade föreskrifter som helt eller främst är avsedda att begränsa handlingsfriheten för ägarna till vissa bestämda fastigheter eller vissa därmed jämförliga rättsinnehavare. Sådana föreskrifters generella natur kan starkt ifrågasättas. Detta gäller även när de meddelade föreskrifterna är bindande inte bara för den aktuelle ägaren eller rättsinnehavaren utan även för framtida sådana. Ett uttryck för detta synsätt är att det vid tillämpningen av förvaltningsfagen har ansetts att ärende om fatställclse av detaljplan enligt byggnadslagstiftningen inte avser föreskrift till allmän efterrättelse. Av intresse är vidare att beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde med därtill hörande föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet vid nyligen företagna änd- ringar i naturvårdslagen (19641822) inte ansågs falla under normgivriings- bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen (se SFS 1974:1025). ilade fråga varit om föreskrifter som avses i näntnda kapitel. skulle det inte ha varit tillåtet att. som skett. direkt i naturvårdslagen ange att beslut i nyssnämnda ärenden fattas av länsstyrelsen. I fråga om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen kan nämligen förvaltningsmyndighet under regeringen vara behörig att besluta endast om regeringen efter vederbörligt bemyndigande har överlåtit beslutanderätten till myndigheten (se 8 kap. 11 ;? regerings- formen). inte heller sådant förbud mot byggande m.m.. som enligt 11 .:" naturvårdslagen kan meddelas sedan fråga har uppkommit om bildande av naturvårdsreservat. betraktades som en författning i nyss angivna be— märkelse.

] enlighet med det anförda anser jag att till författning inte bör hänföras beslut av typen beslut om naturreservat eller naturvårdsområde. beslut om bebyggelseplaner enligt byggnadslagstiftningen. beslut om arbetsplaner en- ligt väglagen ( 19711948). beslttt om förbud mot byggande. schaktning m. m.

• Sida 65
•  Original

Prop. l975/76: 112 65

enligt byggnadslagstiftningen eller annan lagstiftning eller beslut om skydds- område för grundvattentillgång enligt 2 kap. 64; vattenlagen (l918:523). Därmed är dock inte sagt att anledning saknas att kungöra sådana beslut i en publikation som främst är avsedd för förfättningar. Det kan nämligen vara av värde att sådana beslut kan återfinnas i en officiell publikation och det ligger då nära till hands att för ändamålet använda en författnings- publikation. Beträffande en del av besluten finns i dag bestämmelser om kuttgörande i länskungörelserna. Övervägande skäl talar enligt min mening föratt i varje fall en del beslut av denna kategori bör kungöras på samma sätt som författningar. fastän de inte är sådana föreskrifter som omfattas av regeringsformens regler om normgivningstnakfen. Beslutens verkningar sträcker sig ofta över en längre tid och inte bara de som berörs vid beslutens meddelande utan även andra personer har ofta intresse av besluten.

Vad jag nu har sagt gäller i regel inte beträffande beslut om samägares nyttjande av fiske enligt 24; lagen (l950:596) om rätt till fiske. beslut om fiskådra. beslut om fiskeriplan. beslut om fiskevårdsområde. beslut omjakt- vårdsområde. beslut om avverkningsförbud enligt 13.5 skogsvårdslagen(1948:237) och beslut om upplåtande av nyttjanderätt till mark för tillfällig väg enligt 36 ;" väglagen (197lz948). Dessa beslut har i så hög grad karaktären av förvaltningsbeslut i särskilda fall och inte av författning att anledning i allmänhet saknas att ta med dem i en författningspublikation.

Slutlig ställning till frågan om vilka bindande beslut utöver författningar som det kan finnas anledning att kungöra i en författningspublikation får tas efter en genomgång av de berörda materiella författningarna och verk- ställighetsföreskrifterna till dessa. 1 detta sammanhang tar jag bara upp så- dana ändringar av lag som är nödvändiga. 1 övrigt ankommer det på re- geringen eller. efter regeringens bemyndigande. underordnad myndighet att fatta beslut i ämnet.

1 det föregående har jag behandlat vissa typer av föreskrifter som avser ett mycket litet lokalt område och främst riktar sig till ägarna till vissa bestämda fastigheter eller därmed jämförliga rättsinnehavare. Det förekom- mer emellertid också föreskrifter som riktar sig till jordägare eller liknande personkategorier inom ett större område. t. ex. ett län. Föreskrifter av denna typ torde få anses ha så generell karaktär att de bör bedömas höra till kategorin författningar. Var gränsen exakt går mellan denna typ av föreskrifter och föreskrifter som inte har författnings natur är omöjligt att ange i generella termer. För att underlätta en enhetlig rättstillämpning synes det ändamåls- enligt att i ett antal författningar. som behandlar lokala föreskrifter av den typ som enligt vad jag nu har sagt bör hänföras till begreppet författning. behålla eller föra in klarläggande kungörandebestämmelser även i fall där efter tillkomsten av en allmän kungörandelagstiftning avseende författningar skyldigheten att kungöra i och för sig följer av de allmänna föreskrifterna. Beslut om vilka författningar som skall förses med en kungörandeföreskrift i en eller annan form. fastän kungörandekravet följer av allmänna bestäm-

5. Riksdagen I 075! 76. 1 som/. Nr 113

• Sida 66
•  Original

Prop. l975/76: 112 66

melser i ämnet. torde få fattas i samband med en genomgång av de berörda författningarna. Bara när fråga uppkommer om ändring av lag krävs med- verkan av riksdagen. [ övrigt ankommer det på regeringen eller. efter re- geringens bemyndigande. underordnad myndighet att fatta beslut i ämnet.

Vid en bestämning av begreppet författning räcker det inte att dra gränsen mellan generellt tillämpbara föreskrifter och föreskrifter som reglerar en konkret situation. Hänsyn måste också tas till innehållet i de uppställda reglerna och verkningarna av underlåtenhet att följa dem. Det gäller att dra gränsen mellan å ena sidan författningar och å andra sidan vad som i allmänhet kallas anvisningar och råd.

Utredningen uttalar att bestämmelser som allmänt reglerar medborgarnas rättigheter och förmåner eller innehåller påbud eller förbud måste räknas som författningar och att överträdelse av en författningsföreskrift vanligen direkt eller indirekt är förenad med sanktioner. 1 remissyttrandena betonas från flera håll önskvärdheten av en klarare åtskillnad mellan föreskrifter till allmän efterrättelse samt anvisningar och råd.

Jag har förut nämnt att regeringsformens bestämmelser om normgiv- ningsmakten äger tillämpning på rättsregler och att sådana regler bl. a. ut- märks av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda. 1 enlighet härmed bör till begreppet författning hänföras bestämmelser som reglerar förhållandet mellan enskilda inbördes eller mellan enskilda och samhället och som anger vad enskilda och myndigheter ska/l iaktta och vad följden blir om uppställda regler inte följs. Härmed är inte sagt att det i en författning inte kan finnas bestämmelser om hur en enskild eller myndighet bör handla i vissa situationer. Formuleringen "bör" i stället för "skall" kan användas därför att förhållandena är sådana att ett absolut krav inte kan uppställas. En "här”-regel kan i sådana fall anses bindande i den bemärkelsen att det måste föreligga särskilda skäl för att avvikelse från regeln skall kunna anses tillåten. Hinder möter således inte mot att en författning innehåller före- skrifter av denna typ.

Regler som anvisar hur en person lämpligen kan förfara i vissa hänseenden men där det likväl står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet bör inte anses som författningar. Sådana regler böri framtiden benämnas allmänna råd. Termen anvisning bör om möjligt undvikas i sådana sammanhang. eftersom den sedan gammalt ofta används i fråga om föreskrifter som är att hänföra till författning. Ett typiskt exempel på detta är anvisningarna till kommunalskattefagen (19281370). Dessa har karaktären av tilläggsbestämmelser av lags karaktär till den nämnda lagen.

Det förekommer emellertid också anvisningar av en annan typ. Jag tänker på sådana anvisningar som skall främja en enhetlig tillämpning av en viss författning eller som skall bidra till en utveckling i viss riktning av praxis. Dessa anvisningar binder inte formellt de myndigheter som har att tillämpa den bakomliggande sanktionerade författningen men de har i realiteten stor betydelse för rättsutvecklingen. De skiljer sig från de allmänna råden genom

• Sida 67
•  Original

Prop. l975/76: 112 67

att de inte ger berörda enskilda möjlighet att välja andra vägar än dem som anges i anvisningarna. Anvisningar av denna typ bör ses som en ut- fyllnad av de bakomliggande sanktionerade föreskrifterna och bör anses falla inom ramen för begreppet författning. Termen anvisningar eller ut- trycket föreskrifter med anvisningar torde vara en lämplig benämning på dem.

Som gemensam term för dels författningar. dels allmänna råd rörande tillämpningen av viss författning torde termen regler vara den lämpligaste. Orden föreskrift och bestämmelse synes mindre lämpliga eftersom de van- ligen får anses ha en tvingande innebörd.

Generella föreskrifter som är riktade till myndighet eller till personalen hos myndighet anses av utredningen ha karaktären av författning. om de gäller den materiella tillämpningen av viss författning och har betydelse för medborgarna eller om fråga är om andra föreskrifter som regeringen riktar till ett större antal eller ett obestämt antal myndigheter eller fråga är om föreskrifter som ntyndighet riktar till ett större antal sidoordnade myndigheter. Som författning räknar utredningen också föreskrifter som regeringen riktar till en enda myndighet. om föreskrifterna innefattar grund- läggande bestämmelser om myndighetens uppgifter och organisation. Utan- för förfättningsbegreppet faller däremot enligt .utredningens mening sådana detaljerade regeringsföreskrifter till myndighet som finns i personalförteck- ningar och regleringsbrev. Utanför faller också generella föreskrifter som en myndighet riktar till en underordnad myndighet eller till den egna per- sonalen. om föreskrifterna avser handläggningsrtttiner. bokföring. statistik och annat som saknar betydelse för enskilds rätt.

Utredningens ståndpunkt beträffande generella föreskrifter till myndighet eller personalen hos myndighet möter gensagor i några remissyttranden. Riksrevisionsverket anseratt utredningens författningsbegrepp är alltför vid- sträckt såvitt angår föreskrifter som vänder sig till ett större antal sidoordnade myndigheter. medan däremot tullverket anser att föreskrifter som myn- dighet riktar till de egna tjänstemännen bör kungöras i författningssamling även om föreskrifterna saknar intresse för allmänheten. Av yttrandena från några affärsdrivande verk framgår att de till författning inte hänför av verket beslutade taxor eller andra villkor för utnyttjande av verkets tjänster.

Även när det gäller föreskrifter till myndigheterna och personalen hos myndigheterna bör enligt min mening begreppet författning lta betydelsen föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen. Utanför begreppet författning faller då sådana föreskrifter om användning av statens medel som riksdagen tneddelar genom budgetreglering eller s.k. specialdestittation och vidare de föreskrifter— de 5. k. regleringsbreven — varigenom regeringen på angivna villkor ställer av riksdagen beviljade anslag till olika myndigheters förfogande (jfr 9 kap. 2 och 8 åå regeringsförmen). 1 övrigt är emellertid författnings- begreppet enligt den nya regeringsformen vidsträcktare än det författnings- begrepp som utredningen rör sig med. Till författning i den nu angivna bemärkelsen synes - med nyss angivet undantag — vara att hänföra alla

• Sida 68
•  Original

Prop. l975/76: 112 68

bindande föreskrifter som regeringen eller. i fråga om riksdagens myndig- heter. riksdagen riktar till en eller flera underordnade myndigheter eller som annan myndighet än regeringen riktar till en eller flera sido- eller un- derordnade myndigheter eller som myndighet riktar till sin egen personal (jfr grundlagberedningens betänkande SOU 1972115 s. 163). Det är i och för sig likgiltigt huruvida föreskrifterna är verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 & regeringsformen eller rör personalens rättsställning. myndighets uppgifter och organisation i stort eller rent interna förhållanden av mindre vikt. Även detaljbetonade föreskrifter om arkivering. bokföring. statistik o.d. omfattas av begreppet författning. Till författning är också att hänföra av myndighet beslutade taxor eller andra villkor för utnyttjande av myn- dighetens tjänster. Beträffande olika slag av anvisningar som myndighet riktar till annan myndighet eller till den egna personalen hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört i detta ämne.

En förutsättning för att föreskrift till myndighet eller till personalen hos myndighet skall ha karaktären av författning är givetvis att föreskriften är av generell natur och inte utgör en föreskrift för ett visst konkret fall. Enligt bestämmelser i 11 kap. regeringsformen finns vissa begränsningar i rätten att bestämma hur myndighet skall besluta i särskilda fall men i viss utsträckning är sådan direktivgivning tillåten. När det gäller att avgöra huruvida en föreskrift är av generell natur eller är ett beslut avseende en viss konkret situation torde hänsyn få tas bl. a. till den tid för vilken fö- reskriften gäller. Föreskrifter som avser bara en kort tidsrymd torde ibland kunna ses som beslut i särskilda fall och därför falla utanför författnings- begreppet. Hur gränsen skall dras mellan generella föreskrifter till myndighet och beslut avseende särskilda fall kan inte anges exakt i generella termer utan torde få bedömas under hänsynstagande till samtliga föreliggande om- ständigheter.

Det förhållandet att begreppet författning i den nya regeringsformen har en vidsträckt innebörd när fråga är om generella föreskrifter som är riktade till myndighet eller till personalen hos myndighet medför inte med nöd- vändighet att alla författningar av denna typ skall behöva kungöras på det sätt som föreskrivs beträffande författningar i allmänhet. 1 fråga om vissa sådana författningar är nämligen ett kungörande i samma former som för andra författningar inte påkallat av rättssäkerhetsskäl eller av betydelse för deras tillämpning. Jag syftar på författningar som bara reglerar en eller flera statliga myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes och som inte innehåller något som kan vara av vä- sentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller upp- dragstagares rättsställning. Det bör i princip stå myndigheterna fritt att avgöra hur de vill bringa sådana bestämmelser till den berörda personalens kän- nedom. Något hinder mot att ta med även sådana föreskrifter i en för- fattningspublikation bör inte föreligga. om en sådan lösning bedöms rationell.

I fråga om andra författningar än lagar och förordningar föreligger inget

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 112 69

hinder mot att genomföra den nu angivna ordningen. När det gäller lagar och förordningar är däremot ett undantag från kungörandekravet inte för- enligt med 8 kap. l9 & regeringsfbrmen. Något behov av ett sådant undantag beträffande lagar torde inte föreligga. Detta är emellertid fallet i fråga om regeringsförf'attningar. Sakligt sett synes det nämligen motiverat att också regeringsförfattningar undantas från kungörandekravet när författningen bara reglerar en eller flera statliga myndigheters inre förhållanden eller för- hållandet mellan statliga myndigheter inbördes och inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda ar- betstagares eller uppdragstagares riittsställning. Att ta in sådana bestäm- melser i en författningssatnling i stället för att bara expediera dem till de berörda myndigheterna är i allmänhet en föga rationell ordning. Tidigare har beslut av den karaktären inte sällan expedierats i form av brev eller ämbetsskrivelser. En motsvarande möjlighet synes böra behållas.

Ett annat fall då kravet på kttngörande inte bör vara absolut är när fråga är om författning som har ett sådant innehåll att den bör vara hemlig. Undantagsvis kan det nämligen förekomma att innehållet i en författning är sådant att författningen omfattas av sådana bestämmelser i tryckfrihets- förordningen och lagen ( l937:249)om inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar som anger att allmän handling inte får lämnas ut till envar. Det torde inte föreligga något behov av att ge lagar ett sådant innehåll. Däremot kan det vara påkallat i fråga om andra författningar. t. ex. en för- ordning med instruktion rörande viss myndighets krigsorganisation. Gi- vetvis bör en sådan författning inte kungöras. Den nuvarande avfattningen av regeringsformens bestämmelse i 8 kap. 19 ,5 ger i och för sig anledning till tveksamhet om det är möjligt att underlåta kungörande av förordning som skall hållas hemlig. Uppenbarligen kan en sådan möjlighet inte und- varas.

Med hänvisning till det anförda förordarjag att 8 kap. l9 å regeringsformen ändras så att möjlighet öppnas att i lag föreskriva undantag från kravet att förordningar skall kungöras. Vidare förordar jag att i anslutning härtill en särskild föreskrift tas in i den nya lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Föreskriften bör ta sikte på annan författning än lag och innehålla att lagens bestämmelser inte skall äga tillämpning på för- fattningar av den interna natur som jag nyss har nämnt och inte heller på hemliga författningar.

5.4. Kungörandets form 5.4.1 Ar regeringen eller riksdagen uf/ärdadeförfar/ningar

Enligt utredningens förslag skall av regeringen utfärdade författningar kungöras i SFS. ! fråga om sådana författningar som beslutas av regeringen och som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län skall dock

• Sida 70
•  Original

Prop. l975/76: ll2 70

möjlighet finnas för regeringen att i stället låta föra in författningen i länets författningssamling. Av riksdagen utfärdade författningar omfattas inte av utredningens lagförslag.

Utredningens förslag möter i denna del ingen annan erinran än att ett par retnissinstanser ifrågasätter om inte sådana regeringsförf'attningar som kungörs i ett läns författningssamling också bör föras in i en central för- fattningspublikation.

Enligt min mening bör SFS även i fortsättningen innehålla de viktigaste statliga författningarna. Jag förordar därför liksom utredningen att författ- ningar som utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i denna för- fattningssamling. Detta innebär att både av riksdagen beslutade lagar som enligt 8 kap. l9å regeringsformen utfärdas av regeringen och författningar som beslutas av regeringen skall kungöras i SFS.

Anledning att använda annan kungörandeform än införande i SFS kan i viss utsträckning förekomma. Utredningen öppnar möjlighet därtill i fråga om författningar som beslutas av regeringen och bara berör ett län. Även i andra fall kan emellertid undantag från huvudregeln vara motiverade.

En del av regeringen beslutade författningar. som inte är undantagna från kungörelsekravet. kan vara mycket speciella eller beröra en starkt be- gränsad krets av intressenter. I viss utsträckning har sådana föreskrifter tidigare inte getts författningens form utan meddelats i form av brev eller ämbetsskrivelser. [ fråga om sådana författningar kan anledning finnas att även i fortsättningen låta kungörandet ske annorstädes än i SFS. Denna skttlle bli alltför omfattande och besvärlig att överblicka. om den skulle betungas med ett större antal författningar av det slag som jag nyss sagt. Sådana författningar torde i många fall med fördel kunna placeras i någon författningssamling som utges av central myndighet ttnder regeringen. De har inte sällan innehållsmässigt mer naturligt sin plats där än i SFS.

Även när fråga är om författningar som bara gäller för ett begränsat lokalt område kan det såväl med tanke på innehållet som för att avlasta SFS vara lämpligt att inte föra in dem i denna publikation tttan i stället ta in dem i lörfattningssamlingen för det eller de län som är berörda. Denna möjlighet bör sålunda inte vara begränsad till fall då ett enda län berörs tttan bör stå öppen också när flera län omfattas av bestämmelserna.

[ enlighet med det anförda förordar jag en lagbestämmelse av innehåll att regeringen. om möjligheten att överblicka författningsmaterialet under- lättas därav eller andra särskilda skäl föreligger. får bestämma att viss av regeringen beslutad författning skall kungöras i annan angiven författnings— samling än i SFS. Det torde få ankomma på regeringen att överväga huruvida uppgift om de regeringsförfättningar som kungörs på annat håll bör tas in i SFS.

Det nyss behandlade undantaget från kravet på kttngörande i SFS avser bara författningar som beslutas av regeringen. Både i fråga om sådana för— fattningar och i fråga om lagar som regeringen utfärdar katt det emellertid

• Sida 71
•  Original

Prop. l975/76: 112 7l

under extraordinära förhållanden bli nödvändigt att tillgripa en annan kungörandeförm än införande i SFS. Jag tänker härvid på sådana fall där det på grund av krig eller arbetskonflikt eller andra utomordentliga för- hållanden är omöjligt att få en författning utgiven i SFS. F.n lagreglering av kttngörandeskyldighcten bör täcka även sådana extraordinära situationer. Förhållandena kan ibland vara sådana att det just i dylika lägen är mycket angeläget att snabbt få en författning kungjord. Jag förordar därför en be- stämmelse av innehåll att regeringen. om utomordentliga förhållanden gör det påkallat. kan bestämma att viss av regeringen utfärdad författning skall kungöras på annat sätt än i SFS. Regeringen får därigenom fria händer att välja den kungörandeförm som med hänsyn till omständigheterna fram— står som mest ändamålsenlig. Kungörande i annan författningssamling än SFS kan därvid komma i fråga. Men även kungörande på annat sätt än i författningssamling. t. ex. genom anslag. annonsering eller meddelande i radio och television. kan användas.

1 lag och annan författning föreskrivs inte sällan att förfättningen träder i kraft viss tid efter det att författningen utkom från trycket i SFS. Om regeringen på grund av utomordentliga förhållanden föreskriver att en sådan författning skall kungöras på annat sätt än i SFS. bör tiden i stället räknas från den dag då författningen kungjordes på det sätt som regeringen har föreskrivit. Jag förordar att en särskild bestämmelse av denna innebörd tas in i den nya lagen.

[ en lag om kungörande av lagar och andra författningar bör även ingå bestämmelser om kttngörandet av lagar och andra författningar som riks- dagen utfärdar. även om dessa författningar bara uppgår till ett mindre antal. Det normala sättet att kungöra sådana författningar bör vara att de förs in i RFS. Det bör emellertid stå öppet för riksdagen att bestämma annat sätt för dessa författningars kttngörande. ] enlighet härmed föreslår jag en bestämmelse av innehåll att författning som utfärdas av riksdagen skall kungöras i RFS eller på annat sätt som riksdagen föreskriver. Med denna avfattning finns inget behov av någon särskild reglering som tar sikte på extraordinära eller andra speciella situationer. Möjlighet står alltid öppen för riksdagen att besluta den kungörandeförm som framstår som den lämp—

ligaste.

5.4.2. Författningar av central myndig/wi under regeringen eller av.förvaltnings- myndighet under riksdagen

Utredningen föreslår att de större centrala förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer skall ge ut förfättningssamling vari författningar som myndigheten beslutar kungörs. Sådana centrala förvaltningsmyndigheter som inte ger ut egen författningssamling skall kttngöra av dem beslutade författningar i annan central myndighets Rårlättningssamling. SFS skall få utnyttjas av de centrala lörvaltningsmyndigheterna bara om en författning

• Sida 72
•  Original

Prop. l975/76: 112 72

bör ges stor spridning eller om annat särskilt skäl föreligger. Beslutar central förvaltningsmyndighet författning som bara skall gälla inom ett län. skall enligt utredningens förslag myndigheten kttnna kungöra författningen i det länets förfättningssamling i stället för på förut angivet sätt. I fråga om sådana författningar som beslutas av en till försvarsmakten hörande myndighet och som riktar sig till myndighet eller personal inom försvarsmakten förordar utredningen den särregeln att de tas in i Tjänstemeddelanden för försvars- makten. som är en för hela försvarstmtkten gemensam publikation vilken ges ut av försvarets materielverk. lngen central förvaltningsmyndighet skall enligt utredningens förslag ge ut mer än en författningssatnling.

I flertalet remissyttranden tillstyrks tttredningens förslag rörande kungö- randet av centrala lörvaltningsmyndigheters författningar eller lämnas för- slaget utan erinran. Från några berörda myndigheters sida görs dock in- vändningar. Det anses av dessa myndigheter nödvändigt eller i varje fall önskvärt att de även i framtiden kan få publicera sina författningar i för- fättningspublikationer av typen lösbladssystem eller i form av fristående publikationer. Arbetarskyddsstyrelsen. som tillhör denna grupp. framhåller ocksä nödvändigheten av att inte alla regler som skall iakttas skall behöva tas in i författningspublikation tttan att det bl.a. skall vara tillåtet att göra hänvisningar till normer och standarder som utarbetats på annat håll. Några remissinstanser framhåller att den föreslagna ordningen medför ökade kost- nader och att det blir nödvändigt att bibehålla annat tryck vid sidan av de nya förfättningssamlingarna. Från några håll förordas att författningar av sådana centrala myndigheter sotn inte ger ut egen författningssamling skall föras samman till en eller flera gemensamma förfättningssamlingar eller tas in i SFS. Från ett par håll framhålls att regeringen bör bestämma i vilken annan myndighets förlättningssamling sådana författningar skall publiceras.

För egen del vill jag framhålla att det är i hög grad angeläget att en mera enhetlig ordning kommer till stånd i fråga om kungörandet av de många författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen. Det måste anses otillfredsställande att de publikationer som i allmänhet an 'änds är av högst varierande natur och har en mycket skiftande utform- ning. Sett i stort måste en större enhetlighet underlätta hanteringen av för- fattningarna för alla dem som berörs. För många verksamheters del skall samhällets reglering tillgodose flera olika intressen. Därför meddelar skilda centrala myndigheter föreskrifter som berör dessa verksamheter. Särskilt i sådana fall är det i allmänhet en klar fördel om de publikationer som används för kungörandet är så enhetliga som möjligt. En reform i den an- givna riktningen bör därför genomföras även om den i en del fall kan tänkas medföra vissa ökade kostnader för myndigheterna. '

Föröverblicken över de enskilda centrala myndigheternas förfättningsflota är det önskvärt att inte alltför tnånga författningspublikationer förekommer. Jag biträder därför utredningens principiella ståndpunkt att ingen myndighet

• Sida 73
•  Original

Prop. l975/76: "2 73

skall ge ut fler än en publikation för det officiella. första kungörandet av författningar. Däremot bör naturligtvis hinder inte möta mot att myndighet vid behov ger ut handböcker m. m. som återger olika författningar. Myn- dighets författningspublikation bör också kunna serieindelas om detta fram- står som ändamålsenligt.

Den nu ibland förekommande ordningen att centrala myndigheters för- fattningar kungörs bara genom att expeditioner sänds över till dem som anses berörda bör inte behållas. Med tanke på det angelägna i att allmän insyn finns i myndigheternas verksamhet bör det krävas att en central myn- dighets författningar alltid kungörs i en författningspublikation. llinder mö- ter naturligtvis inte mot att myndighet. om den anser att det behövs. sam— tidigt särskilt underrättar vissa berörda om innehållet i en utfärdad för— fattning.

A rbetarskyddsstyrelsen har väckt frågan rörande formerna för kungörande av normer och standarder som har utarbetats av andra inhemska eller ut- ländska organ och som skall tillämpas här enligt beslut av styrelsen. Av upphovsrättsliga skäl kan hinder möta mot att ta in sådana normer och standarder i en av myndighet utgiven författning. Även om sådant hinder inte skttlle möta. kan det vidare vara opraktiskt att i lörfättningssamling publicera normer och standarder som i annan form redan är spridda i berörda kretsar. Det bör därför enligt min mening inte vara uteslutet att myndighet i författning hänvisar till normer eller standarder som utarbetats av annan än myndigheten. Jag förutsätter därvid att normerna och standarderna lätt kan anskaffas av dem som berörs av myndighetens föreskrifter. Helst bör i anslutning till författningen upplysning lämnas om var normerna och stan- darderna finns publicerade.

l likhet med utredningen anserjag att sådana centrala myndigheter under regeringen som kan antas utfärda ett större antal erfättningar bör ge ut var sin lörfattningssamling. [ denna bör myndigheten i regel vara skyldig att kungöra alla sina författningar med undantag av sådana föreskrifter av intern natur som enligt vad jag sagt i avsnittet om begreppet författning m. m. bör vara undantagna från kungörandekravet. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vilka centrala myndigheter som skall låta utge författningssamling.

För flertalet av de centrala myndigheter under regeringen som inte skall ge ut förf'attningssamling synes den lämpligaste ordningen 'ara att de pub- licerar de författningar. som de har beslutat och som skall kungöras. i en förlättningssamling som ges ut genom annan central myndighets försorg. För att en fast och lättöverskådlig ordning skall komma till stånd bör det vara regeringen som bestämmer i vilken av central myndighet utgiven för- fattningssamling som annan central myndighet ttnder regeringen skall kungöra författningar. Regeringen bör härvid kunna bestämma såväl att en viss av central myndighet utgiven författningssamling skall utnyttjas också av en eller flera andra angivna centrala myndigheter under regeringen

• Sida 74
•  Original

Prop. l975/76: 112 74

som att en författningssamling. som ges ut av viss central myndighet. skall vara gemensam för den myndigheten och en eller flera andra angivna centrala myndigheter under regeringen. Väljs den sistnämnda formen torde författ- ningssamlingens gemensamma karaktär böra framgå av benämningen på den.

När regeringen bestämmer vilka centrala myndigheter under regeringen som skall ge ut lörfattningssamling och vilka centrala myndigheter som i en eller annan förrn gemensamt skall begagna en viss lörfattningssamling bör eftersträvas att ingen författningssamling blir så omfångsrik och skiftande till sitt innehåll att den blir ohanterlig och svår att överblicka. Samtidigt bör emellertid tillses att man inte får alltför många centrala författnings- samlingar. Även det skulle vara förenat med olägenheter.

Med denna lösning blir det möjligt att tttan någon särskild undantags— bestämmelse behålla det inom försvarsmakten tillämpade systemet med en författningspublikation. som är gemensam för alla centrala myndigheter inom försvarsmakten och sotn ges ut av en av de centrala lörvarsmyn- digheterna.

Centrala myndigheter under regeringen kan ibland besluta författningar som skall tillämpas bara inom ett eller några län och som inte är undantagna från kungörandekravet. I sådana fall bör myndigheten kunna besluta att förlättningen skall kungöras i berörda läns författningssamling i stället för på annat sätt. Om myndighetens författningar i allmänhet kungörs i en av central myndighet under regeringen utgiven författningssamling. talar vissa skäl för att i sådana fall upplysning i någon form bör lämnas i denna förfättningssmnling om den ifrågavarande lörfättningen. Denna fråga torde i ett senare sammanhang få övervägas närmare av regeringen.

Beträffande sådana centrala myndigheter ttnder regeringen som endast i mycket ringa utsträckning besltttar författningar som skall kungöras kan anledning saknas för regeringen att bestämma att myndighetens författningar normalt skall kungöras i viss av central myndighet utgiven författnings- samling. Det kan också förhålla sig så att någon viss dylik förlättningssamling inte utpekats därför att det är svårt att finna en författningssamling där den ifrågavarande myndighetens författningar har en något så när naturlig plats. Om fråga inte är om författningar sotn enligt vad förut sagts får kungö— ras i ett eller några läns författningssamling återstår i nu nämnda fall ingen annan ändamålsenlig lösning än att låta den ifrågavarant'fe centrala myn- digheten kungöra sitta författningar i SFS. .lag förordar en bestämmelse som medger denna möjlighet.

Även i övrigt bör emellertid viss möjlighet finnas för centrala myndigheter Linder regeringen att få av dem beslutade förfättningar kungjorda i SFS. Jag tänker härvid främst på sådana av central myndighet beslutade för- fattningar sotn är av stort intresse för en bred allmänhet och som kan befaras inte bli tillräckligt uppmärksammade om de kungörs i annan ordning. Möj- ligheten torde också böra stå öppen om det på grund av extraordinära eller

• Sida 75
•  Original

Prop. l975/76: 112 7 U|

andra speciella förhållanden möter svårigheter att ktingöra på normalt sätt. Jag föreslår därför en regel som öppnar möjlighet för central myndighet under regeringen att anlita SFS inte bara när annan författningssamling inte står till buds utan också när av särskilda skäl kungörande i SFS befinns vara den lämpligaste kungörandeformen. Det får ankomma på regeringen att bestämma vem som skall fatta beslut i dessa frågor. Jag vill understryka att det. om ett författningsreglerat system med ett antal av centrala myn- digheter utgivna författningssamlingar genomförs. bör krävas mycket starka skäl för att en av sådan myndighet beslutad författning skall tas in i SFS i stället för i annan författningspublikation.

Några centrala myndigheter under regeringen har i remissyttrandena fram- fört önskemål om vissa avsteg från det avsedda systemet med förfättnings- samlingar vari de av myndigheterna beslutade författningarna skall tas in. Jag är inte nu beredd att ta ställning till i vad mån speciella förhållanden på vissa områden skall få motivera undantag från det föreslagna kungö- randesystemet. Jag finner det emellertid inte uteslutet att det på något eller några enstaka områden kan visa sig nödvändigt att frångå det föreslagna författningssamlingssystemet och exempelvis fortfarande tillåta kungörande av författning i specialpublikationer som vederbörande myndighet ger ut. Jag föreslår därför en lagbestämmelse av innehåll att regeringen. om syn- nerliga skäl föreligger. får medge att central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Jag vill emellertid understryka att det. för att det avsedda enhetliga systemet för författnings- kungörande inte skall brytas sönder. är nödvändigt att denna dispensmöj- lighet kommer att tillämpas med stor varsamhet.

Med stöd av dispensregeln får regeringen också möjlighet att medge central myndighet under regeringen befrielse från skyldigheten att utnyttja författningssamling i fall då på grund av krig. arbetskonflikt eller andra utomordentliga förhållanden kungörandet måste ske på annat sätt.

I en allmän kungörandelag avseende författningar bör inte författningar som beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen förbigås. Lagbe- stämmelsen i ämnet bör lämpligen få det innehållet att sådan författning skall kungöras i författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver. Med denna utformning av bestämmelsen har riksdagen möjlighet att utan att iaktta lagformen besluta den reglering för sina egna myndigheter som riksdagen finnerändamålsenlig. Bestämmelsen bör äga tillämpning i första hand på centrala myndigheter. lden mån förvaltningsmyndighet under riksdagen med geografiskt begränsat verksamhetsområde kan besluta författning som skall kungöras bör bestäm- melsen äga tillämpning också på sådan myndighet.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 112 76

5.4.3 l'ö/f/ålfliiiiigur av regional eller lokal strulig iiit'iitllu/it'r under r't'tzc'l'i/igwi m../l.

Utredningen föreslår att författningar som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet skall kungöras i en författningssamling för länet. vilken ges ut genom länsstyrelsens försorg. Denna författningssamling skall ersätta de nuvarande länskungörelserna. En- ligt utredningens förslag skall i länets författningssamling också kungöras sådana författningar som beslutas av trafiknämnderna som har både statliga och kommunala inslag. Lokala trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörelsen (l972:603) och trafikföreskrifter enligt 41 ; väglagen (l97lz948) skall dock enligt utredningens förslag inte inlöras i länets författningssamling. om de skall tillkännages genom vägmärke.

l remissyttrandena har utredningens förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. F.n länsstyrelse anser emellertid att läns- styrelseförfattningar i princip bör kungöras i ortstidningarna och att i stor utsträckning allmänhetens behov av tillgång till och överblick över sådana författningar bättre tillgodoses genom att allmänheten hos länsstyrel- sen har tillgång till fullständiga och aktuella sak— och innehållsregister än genom att författningarna införs i författningssamling. En annan länsstyrelse anser att de egentliga regionala författningarna. som angår medborgarna i mer än en kommun. är så få att de knappast motiverar en författnings- samling för länet men att man bör utreda frågan om en periodisk länspublikation för publicering främst av vissa andra uppgifter. varvid de fåtaliga regionala författningarna skulle kunna följa med. Skogsstyrelsen på- pekar att Skogsvårdsstyrelserna inte är statliga myndigheter men att det ligger i linje med utredningens tankegångar att i länets Rårfattningssamfing ta in också författningar som beslutas av skogsvårdsstyrelse.

[ likhet med utredningen anser jag det ändamålsenligt att författningar. som beslutats av en regional eller lokal statlig myndighet och som inte på grund av sin interna karaktär är undantagna från kungörandekravet i all- mänhet publiceras i en författningssamling som ges ut genom länsstyrelsens försorg. Med regional och lokal myndighet avscrjag därvid en myndighet. vars verksamhetsområde är begränsat till en del av landet. För att allmän- heten skall ha bekväm tillgång till nu ifrågavarande författningar är det inte tillräckligt att möjlighet finns att inhämta upplysningar om dem hos myndighet. Antalet författningar som kan antas komma att inflyta i länets författningssamling är så stort att det väl motiverar en författningspubli- kation. Jag förordar därför att för varje län ges ut en länets författnings- samling.

Enligt utredningens förslag skall länets författningssamling ersätta länskungörelserna som f. n.. förutom författningar och föreskrifter av an- gränsande natur. innehåller kungörelser av olika slag. Utredningen utgår därvid från ett av informationsutredningen i betänkandet (SOU l96927) Kungörelseannonsering framlagt lörslag titt länskungörelserna skall upp-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: [12 77

höra att vara obligatoriskt medium för kungörelseannonsering. Över in- formationsutrcdningens betänkande har yttranden inhämtats från ett stort antal instanser. inom _iustitiedepartementet har därefter en kompletterande departementspromemoria (Ds Ju 197412) Effektivare kungörande utarbetats och varit föremål för remissbehandling. Flera skäl synes tala för infor— mationsutredningens förslag att länskungörelserna inte längre skall användas för kungörelseannonsering. Jag är emellertid ännu inte beredd att ta slutlig ställning i denna fråga. Det förhållandet att det f. n. inte kan avgöras huruvida länskungörelserna skall finnas kvar eller inte som medium för ett antal kungörelser av olika slag bör inte utesluta att beslut nu fattas om att det skall finnas en författningssamling för varje län.

Som Skogsstyrelsen påpekat är Skogsvårdsstyrelserna inte statliga myn- digheter. De har på en gång statliga och landstingskommunala inslag. l begränsad utsträckning torde de ha möjlighet att fatta beslut som har ka- raktären av författning och som inte på grund av sin interna natur bör undantas från kungörandekravet. Jag föreslår därför att inte bara regionala och lokala statliga myndigheters utan också skogsvårdsstyrelsernas författ- ningar normalt skall kungöras i länets författningssamling.

Enligt lagen (l964:73l) om trafiknämnder har sådana nämnder såväl stat- liga som kommunala inslag. Jag anser i huvudsaklig överensstämmel- se med utredningen att också av trafiknämnderna beslutade författningar som inte är av förut nämnd intern natur regelmässigt bör kungöras i länets författningssamling. Enligt mitt synsätt bör författningssamling ses som den primära kungörandeformen i fråga om författningar. Med hänsyn härtill bör samtliga av trafiknämnderna beslutade trafikföreskrifter — även sådana som skall tillkännages genom vägmärke — införas inte bara. som nu är fallet. i särskild liggare utan också i länets författningssamling. Motsvarande princip bör gälla beträffande trafikföreskrifter som länsstyrelsen beslutar. Jag förordar en särskild lagbestämmelse av denna innebörd. De i samman- hanget behövliga ändringarna i vägtrafikktingörelsen (l972:603) kräver inte medverkan av riksdagen och torde få anmälas vid ett senare tillfälle.

I vissa situationer. t. ex. vid krig eller arbetskonflikt. kan det bli omöjligt att kungöra författning i länets författningssamling. På grund härav bör i lagen föreskrivas att regeringen. om utomordentliga förhållanden gör det påkallat. kan medge att författning som beslutas av regional eller lokal statlig myndighet eller av skogsvårdsstyrelse eller trafiknämnd kungöras på annat sätt än i länets författningssamling. Härvid kan kommai fråga såväl kungö- rande i annan författningssamling som kungörande annorledes än i för- fattningssamling. t. ex. genom tidningsannonsering. anslag eller liknande.

När jag förttt i detta avsnitt har talat om regional och lokal statlig myn- dighet har jag inte syftat på myndighet inom försvarsmakten. [ den mån regional eller lokal statlig myndighet som tillhör försvarsmakten beslutar författning. som inte bara reglerar en eller flera myndigheters inre förhål- landen eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes. bör också

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 112 78

sådan författning kungöras. I lagen om kungörande av lagar och andra för- fattningar synes det lämpligen böra överlämnas åt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att reglera kungörandet av sådana författningar.

5.4.4. K:.)mmuna/a I/Öl”/fllflllllg(ll'

Utredningen behandlar bara författningar som beslutas av kommuner- nas organ. Landstingskomntunerna och de kyrkliga kommunerna an- ses sakna intresse i sammanhanget. Enligt utredningens förslag skall i kom- munallagen (l953:753) tas in en bestämmelse av innebörd att kommun- styrelsen har att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kommunal författningssamling. I den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar ingår där- emot inte någon bestämmelse om kommunala författningssamlingar. Detta hänger samman med att utredningen inte anser sig böra föreslå att införandet av en författning i kommunens författningssamling skall tilläggas betydelse som ett rättsligt kungörande. Denna ståndpunkt beror på att den kommunala kompetensen inte sällan är oklar och att frågan om den omedelbara verk- ställbarheten av kommunala beslut ibland är svår att besvara. På grund härav skulle det kunna få svåröverskådliga konsekvenser om det vid sidan av kommunallagsbestämmelserna om tillkännagivande på kommunens an- slagstavla av justering av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt m.m. skulle för verkställbarheten av kommunala författ- ningar krävas författningens införande i kommunens författningssamling. Beträffande ett mindre antal kommunala författningar. främst lokala kom- munala ordningar som skall underställas länsstyrelsen för fastställelse och vilkas åsidosättande är förenat med straffansvar. föreslår utredningen att de skall införas inte bara i kommunens författningssamling utan också i länets författningssamling. Det sistnämnda kungörandet. som skall före- skrivas i vederbörande specialförfattning. skall vara av rättslig betydelse. Enligt utredningens förslag skall också byggnadsstadgan (19591612) kom- pletteras med en bestämmelse om att underrättelse om fastställd plan skall föras in i länets lörfattningssamling.

Förslaget att varje kommun skall ge ut en Rirlattningssamling tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frå— gan. Från två domstolars sida förordas dock i stället att samtliga kommunala författningar tas in i länets författningssamling. Utredningens förslag att kommunstyrelsen skall åläggas ombesörja att viktigare kommunala före- skrifter fortlöpande trycks i en kommunal författningssamling tillstyrks i ett antal remissyttranden men blir från andra håll föremål för kritik. Svenska kommunförbundet. som starkt framhåller värdet av att varje kommun ger ut en kommunal författningssamling. understryker att reglering i lag inte är påkallad då den kommunala författningssamlingen blott skall vara ett hjälpmedel och införandet av en författning i samlingen inte skall vara en

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: "2 79

förutsättning för författningens tillämpning. llärtill kommer att omfattning- en av den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen inte är klar. Kom- munförbundet förklarar sig berett att utfärda en rekommendation till kom- munerna om utgivande av författningssamling och att utfärda riktlinjer för de kommunala författningssamlingarnas innehåll och utformning i anslut- ning till vad utredningen föreslagit. Landstingsförbundet framhåller att också landstingskommunerna beslutar författningar och anser att man också för landstingskommunernas del bör välja den lösning som Svenska kommun- förbundet förordat. Också utredningen om den kommunala demokratin och kommunallagsutredningen m.fl. vänder sig mot den föreslagna bestäm- melsen i kommunallagen . Denna anses onödigt begränsa den kommunala handlingsfriheten beträffande en mindre del av den kommunala informa- tionen tilf medborgarna och anses vidare stå i strid mot önskemålet att förenkla kommunallagstiftningen. Förslaget att ett mindre antal kommunala föreskrifter skall tas in i länets författningssamling tillstyrks av bl.a. Svenska kommunförbundet. Ett par länsstyrelser anser emellertid att det är onödigt att kungöra dessa föreskrifter i länets författningssamling. Från några håll berörs frågan om möjligheterna att tillägga införandet av kommunal för- fattning i kommunens författningssamling rättslig betydelse.

För egen del anserjag att vissa kommunala författningar är av det slaget att de normalt skall kungöras i författningssamling. Jag syftar främst på de lokala ordningar som kommun beslutar enligt allmänna ordningsstad- gan (19561617). förordningen (1874:26 s. ll) angående hamnordningar och andra ordningslöreskrifter för allmänna hamnarna i riket. hälsovårdsstadgan (19581663) och brandstadgan (196291. omtryckt 1974:8l). Hit hör också av kommun beslutat förbud enligt lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. l samtliga dessa fall är det fråga om kommunala författningar som skall underställas länsstyrelsen för fast- ställelse och vilkas överträdande kan medföra straff. Fastställelsebeslutet eller såväl fastställelsebeslutet som den kommunala författningen skall i dag införas i länskungörelserna. [ framtiden bör kungörandet ske i länets författningssamling och omfatta både länsstyrelsens fastställelsebeslut och den av kommunen beslutade författningen. ] linje med vad jag tidigare har sagt i avsnittet 5.3 om begreppet författning m. m. torde det vara lämpligt att i länets författningssamling tas in också underrättelser om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen vilka beslutats av kommun. fastän så- dana planer trots sina verkningar mot framtida ägare m.fl. inte torde få anses vara författningar. Jag vill i detta sammanhang framhålla att länsstyrel- sens beslut. när länsstyrelsen fastställer en underställd författning. inte har karaktären av författning även om beslutet avser en föreskrift till allmän efterrättelse.

I samtliga de fall då kommunala beslut skall kungöras i länets författ— ningssamling bör en bestämmelse i ämnet finnas i den berörda special— förlattningen. Frågan om att införa sådana bestämmelser behöver tas tipp

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 112 80

i dag bara såvitt angår lagen (l926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. Övriga i detta sammanhang behövliga för- fattningsändringar kräver inte riksdagens medverkan och torde få anmälas senare.

När det gäller andra kommunala författningar än de förut nämnda finns inget i lag eller i regeringsförfattning intaget krav på att de skall kungöras ( en publikation som kan betraktas som en författningssamling De är bara underkastade det tillkännagivandekrav som ligger i de allmänna kommu- nallagsreglerna om tillkännagivande på kommunens anslagstavla av jus- teringen av i kommunalt ärende fört protokoll. av det ställe där protokollet finns tillgängligt och av uppgift om dagen då anslaget skedde. Dessa tillkännagivanderegler är gemensamma för kommunala författningar och andra slag av kommunala beslut. De kommunala författitingssamlingar som i dag förekommer har ingen rättslig funktion utan har bara karaktären av hjälpmedel för i första hand kommunala förtroendemän och tjänstemän.

Det kan ifrågasättas om inte de kommunala författningar som det här gäller bör ha kungjorts i en författningssamling för att få någon verkan. Enligt min mening är det emellertid inte f.n. påkallat att genomföra en sådan reform. Härför talar både den omständigheten att det inte är fråga om några författningar som är sanktionerade genom straffbestämmefser e. d. och det förhållandet att medborgarna inom de relativt små enheter som kommunerna utgör får anses ha särskilt goda förutsättningar att på annat sätt än genom författningssamling få kännedom om kommunala författ- ningar. Jag vill här erinra om att alla viktigare kommunala författningar beslutas av kommunfuflmäktige och att kommunfulfmi'iktiges ärenden bru— kar annonseras i ortspressen och i allmänhet behandlas närmare där när fråga är om beslut av större intresse. Att införa ett krav på att alla kommunala författningar skall kungöras i en författningssamling för att bli gällande skulle vara en formalisering som f. n. inte framstår som påkallad. Skullei framtiden kommunernas normgivningsmakt väsentligt utvidgas så att kommttnerna får besluta författningsbestämmefser på områden där statliga myndigheter i dag beslutar. kan emellertid större anledning än nu finnas att ifrågasätta om inte principen bör vara att också kommunala författningar skall kungöras på samma sätt som statliga för att bli gällande.

Vad jag har sagt nu innebär inte att författningssamlingar som innehåller kommunala författningar skulle sakna intresse. l likhet med bl.a. Svenska kommunförbundet anser jag att det är av stort praktiskt värde såväl för medborgarna som för kommunala förtroendemän och tjänstemän att i varje fall viktigare kommunala författningar kan återfinnas i en författningssam- ling. Så länge en sådan författningssamling inte skall ha någon rättslig be- tydelse saknas emellertid anledning att föreslå bindande bestämmelser om en förlättningssamling för kommunala författningar i allmänhet. Det kan också förväntas att kommunerna av eget initiativ kommer att se till att det ges ut författningssamfingar som innehåller kommunala författning-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 112 81

ar. Svenska kommunförbundet har sålunda förklarat sig berett att rekom- mendera kommunerna att fortlöpande ge ut tryckta författningssamlingar och att utfärda riktlinjer för dessas innehåll och utformning i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen har förordat. En sådan rekommen- dation får anses innefatta tillräckliga garantier föratt tillfredsställande kom- munala författningssamlingar allmänt kommer till stånd. I enlighet med den kommunala självstyrelsens princip bör det närmare innehållet i de kom- munala författningssamlingarna avgöras av kommunerna själva efter samråd med Svenska kommunförbundet. i den ordningen torde bl. a. få bestämmas huruvida de fåtaliga kommunala författningar som skall tas in i länets för- fattningssamling också skall tas med i de kommunala författningssamling- arna.

Som Landstingsförbundet har framhållit kan inte bara kommunala utan- också landstingskommunala författningar förekomma. Landstingsförbundet har förklarat sig berett att för landstingskommunernas del utfärda en re- kommendation av motsvarande innehåll som den som Svenska kommun- förbundet har utlovat. Det kan på grund härav förväntas att i varje fall de viktigare landstingskommunala författningarna kommer att redovisas i landstingskommunala föråittningssamlingar. Denna ordning synes i nu- läget fullt tillfredsställande.

De kyrkliga kommunerna kan också besluta vissa författningar. Dessa torde emellertid vara av så begränsad räckvidd att särskilda informations- åtgärder inte är påkallade.

5.4.5. Förvskri/ier om kinigöram'le i särskild ordning

I likhet med utredningen anser jag att genomförandet av ett enhetligt system med författningssamlingar för kungörande av författningar inte bör leda till att man upphäver de specialföreskrifter om kungörande av för- fattningar i annan ordning som finns i ett mindre antal specialförfattningar. Dessa speciallöreskrifter. som exempelvis kan avse kungörande i en eller flera ortstidningar. i specialpublikation eller på anslagstavla. bör således till- lämpas vid sidan av systemet med kungörande i författningssamling.. En bestämmelse som klarlägger detta bör tas in i lagen om kungörande av lagar och andra författningar.

Utredningen och nämnden för samhällsinformation har föreslagit att fö- reskrift om ortstidningsannonsering av författning skall införas i ytterligare ett antal författningar. Jag återkommer till detta förslag i specialmotiveringen till vissa lagförslag. l övrigt torde ställning till denna fråga få tas i ett senare sammanhang.

Nämnden för samhällsinformation har vidare förordat att i förekom mande bestämmelser om kungörande av författning genom annonsering i ortspress skall anges att kungörandet skall äga rum i samtliga ortstidningar med sprid— ning i det eller de områden kungörelsen berör. Jag är emellertid inte beredd

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 112 82

att i detta sammanhang föreslå någon ändring i gällande föreskrifter om ortstidningsannonsering rörande författningar.

5.5. Författningssamlingarnas utformning

Utredningen föreslår att de centrala förvaltningsmyndighcternas och la- nens författningssamlingar skall utformas med SFS som förebild. Detta gäller bl. a. i fråga om format och typografi. För de centrala förvaltningsmyn- digheternas del skall undantag kunna medges om vägande skäl föreligger. Ett fast system för numreringen av författningar skall komma till stånd för att möjliggöra en gemensam registrering. För de kommunala författ- ningssamlingarnas del lämnar utredningen vissa rekommendationer.

I några remissyttranden görs invändningar mot kravet på en enhetlig utformning av författningssamlingarna. Härvid åberopas bl. a. tekniska och ekonomiska skäl. Arbetarskyddsstyrelscn framhåller bl. a. att dess publi- kationer bör ha ett format som är bekvämt att använda ute på arbetsplatserna. Luftfartsverket anför att några av dess publikationer följer internationellt fastställda normer och att ett större format är önskvärt för läsbarheten av ffygkartor.

För egen del vill jag framhålla att en grundläggande tanke bakom det av mig föreslagna enhetliga kungörandesystemet med författningssamlingar är att alla berörda lättare än vad nu är fallet skall kunna orientera sig bland de många olika slagen av författningar. Detta underlättas om författnings- samlingarna inte skiljer sig alltför mycket åt. Jag anser därför att för för- fattningssamlingarnas del likformighet bör eftersträvas i största möjliga ut— sträckning och det synes därvid ändamålsenligt att SFS får tjäna som förebild. Det ligger emellertid i sakens natur att det i en del fall kan föreligga vägande skäl för avvikelser. Det bör ankomma på regeringen att i ett senare sam- manhang besluta behövliga generella regler rörande utformningen av de författningssamlingar som utges av myndigheter under regeringen och att för vissa myndigheters def medge de undantag som av särskilda skäl kan finnas påkallade.

Beträffande RFS och författningssamling som utges av myndighet under riksdagen bör riksdagen eller myndighet som riksdagen bestämmer fatta beslut. Utformningen av de kommunala och landstingskommunala författ- ningssamlingarna ankommer på kommunerna och landstingskommunerna. som kan förutsättas samråde med Svenska kommunförbundet resp. Lands- tingsförbundet i frågan. Vad angår numreringen av författningarna i för- fattningssamling är det ett angeläget önskemål att ett fast. enhetligt system kommer till stånd. Härigenom underlättas en central författningsregistrering. om en sådan i framtiden anses böra genomföras.

• Sida 83
•  Original

Prop. l975/76: ] 12 83

5.6. Kiingörandet vid besvär över beslut om författning

I en del remissyttranden har väckts frågan huruvida förnyat kungörande bör föreskrivas för den händelse en redan kungjord författning ändras efter besvär.

Om en författning. som kungjorts i författningssamling som avses i lagen. upphävs eller ändras efter besvär. bör upphäva-mdet eller ändringen enligt min mening kungöras i samma former som författningen av den myndighet som har otnbesörjt det ursprungliga kungörandet. Jag förordar en särskild bestämmelse av denna innebörd.

5.7 lkraftträdandet av författningar

Utredningen föreslår att i lagen om kungörande av lagar och andra för- fattningar skall tas in en bestämmelse av innehåll att författning. om inte annat framgår av den. träder i kraft två veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift getts ut från trycket i författningssaniling som avses i lagen. Bestämmelsen skall ersätta lagen (1894144 5. ll angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft. som bara omfattar i SFS införd lag eller annan allmän författning och i vilken den föreslagna tvåveckorstiden motsvaras av en f'yraveckorstid. som räknas från dagen då författningen kom ut från trycket.

Den föreslagna tvåveckorstiden tillstyrks av endel remissinstanser. Andra anser att tiden är alltför kört. Två remissinstanser ifrågasätter om det inte borde föreskrivas att i författning alltid skall anges när den träder i kraft. l sammanhanget betonas från flera håll att en författning om möjligt inte bör sättas i kraft tidigare än att berörda myndigheter och enskilda hinner sätta sig in i de nya bestämmelserna och vidta olika åtgärder som kan för- anledas av författningen.

För egen del vill jag framhålla att det i författningar som tas in i SFS numera regelmässigt på något sätt anges när författningarna träder i kraft. Den subsidiära fyravcckorsregefn i lagen angående tiden för allmänna för- fattningars trädande i kraft har spelat ut sin roll och bör därför upphävas. I stället bör med avseende på alla författningar föreskrivas i lag att det skall framgå av författning när den träder i kraft. En sådan ordning är väl motiverad från rättssäkerhetssynpunkt. Antar riksdagen en sådan lagbe- stämmelse. kan det förväntas att riksdagen av eget initiativ upphäver be- stämmelserna angående ikraftträdande av vissa författningar och föreskrifter som är intagna i RFS. '

5.8. Allmänna råd rörande tillämpning av författning samt annat fakultativt innehåll i författningssamlingarna

l det av utredningen framlagda lagförslaget behandlas bara kungörande av författningar. l ett kompletterande förslag till kungörelse finns emellertid

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 112 84

också vissa regler om de anvisningar och råd för tillämpningen av lagar och andra författningar som centrala förvaltningsmyndigheter meddelar. Så- dana anvisningar och råd skall kunna tas in i författningssamling. Av ut- redningens betänkande framgår att utredningen avsett att också en del annat material skall kunna inflyta i författningssamling.

Förslaget att anvisningar och råd skall kunna införas i författningssamling tillstyrks av ett stort antal remissinstanser. Några remissinstanser framhåller att det kan vara lämpligt att föra samman författningsföreskrifter samt an- visningar och råd i samma dokument. Arbetarskyddsstyrelsen förklarar att det är lämpligt att också bakgrundsupplysningar kan lämnas i samman- hanget. Några remissinstanser anser emellertid att bara författningar bör inflyta i författningssamling. Beträffande införandet av annat material än författningar samt anvisningar och "råd kommer olika uppfattningar till ut- tryck i remissyttrandena.

I fråga om gränsdragningen mellan författningar samt sådana anvisningar som enligt min mening bör benämnas allmänna råd hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.3 om begreppet författning m.m. Enligt min mening bör det vara tillåtet att i författningssamling föra in inte bara för- fattningar utan också allmänna råd angående tillämpningen av lag eller annan författning. Hinder bör inte heller möta mot att i samma dokument ta med författningsföreskrifter samt allmänna råd. Det bör inte heller vara uteslutet att i dokumentet föra in vissa bakgrundsuppfysningar.

] alla sammanhang bör det emellertid krävas av myndigheterna att de utformar sina författningar och allmänna råd så att det klart framgår vad som är författningsföreskrift och vad som är allmänna råd eller bakgrunds- material. Några lagbestämmelser om myndigheternas offentliggörande av allmänna råd synes inte vara nödvändiga. Såvitt rör myndigheter under regeringen ankommer det på denna att i behövlig utsträckning reglera ut- givandet av sådana råd.

GivetVis bör inget hinder möta mot att myndighet i författningssamling trycker av författning som har kungjorts i annan författningssamling. Härvid bör dock klart framgå att det inte är fråga om det officiella kungörandet av den ifrågavarande författningen utan bara om ett återgivande.

Frågan i vad mån i författningssamling skall få tas in annat material än författningar samt allmänna råd får avgöras av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer. [ detta sammanhang vill jag bara fram- hålla att viss försiktighet bör iakttas så att inte författningssamfingarna i alltför hög grad får karaktären av annat än regelsamlingar. Referat av av- göranden i enskilda ärenden torde knappast ha sin plats i en författnings- samling utan bör offentliggöras i annan ordning.

• Sida 85
•  Original

Prop. l975/76: 112 85

5.9. Följdförfattningar

För ett genomförande av de förslag som jag har lagt fram i det föregående behövs inte bara en ändring i regeringsformen och en lag om kungörande av lagar och andra författningar. Dessutom måste smärre ändringar göras i ett betydande antal specialförfattningar. Flertalet av dessa författningar är av den naturen att ändringarna inte kräver medverkan av riksdagen. I detta sammanhang anmäler jag bara författningsändringar som måste ha formen av lag.

5.10. Ekonomiska frågor

Som utredningen har framhållit medför inte en övergång till ett enhetligt system med författningssamlingar för kungörande av författningar att en ny typ av kostnader uppkommer. Ett betydande antal myndigheter ger redan i dag ut författningssamlingar. Även övriga myndigheter som utfärdar för- fattningar har redan i dag kostnader för kungörande av författningarna. fastän kostnaderna inte avser tryckning i författningssamling utan avser framställning och spridning av författningarna på annat sätt.

För sådana myndigheter som nu kungör sina författningar i enkla former uppstår givetvis vissa kostnadsökningar. Kostnadsökningarna bör emellertid mer än väl uppvägas av de fördelar som ett enhetligt författningssamlings- system erbjuder för både allmänheten och berörda förtroendemän och tjäns- temän. Jag erinrar i sammanhanget om att riksrevisionsverket har uttalat att nettokostnaderna inte synes bli så stora att anledning finns att motsätta sig förslaget.

l-'-'. n. åligger det kommunerna att bestrida kostnaderna för införande av kommunala författningar i länskungörelserna. De bestämmelser härom som finns i ett fåtal specialförfattningar torde böra behållas när länets författ- ningssamling träder i stället för länskungörelserna såsom författningspub- likation.

Den medelstilldelning som myndigheterna behöver för Rirfattningskungö- rande torde få begäras i samma ordning som gäller för framställningar om medel för andra delar av myndigheternas verksamhet. Något anslagsbehov är alltså inte aktuellt för dagen.

Prop. 1975/76: llZ 86

5. lag om ändring i vattenlagen (l9l8z523).

6. lag om ändring i lagen ( 1926:72 ) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

7. lag om ändring i lagen (1928zl96) om galtbesiktningstvång.

8. lag om ändring i lagen (l933:23l) om utrotande av berberis å viss mark.

9. lag om ändring i lagen (1939z608) om enskilda vägar. 10. lag om ändring i lagen (l942z350) om fornminnen. ll. lag om ändring i förordningen (19541132) angåehde markegångstaxor. 12. lag om ändring i lagen (1958z295) om sjömansskatt. 13. lag om ändring i lagen (19711309) om behörighet för allmän förvalt- ningsdomstol att pröva vissa mål.

Förslagen under 3. 4. 7 och 8 har upprättats i samråd med chefen för _jordbruksdepartementet. förslaget under 6 i samråd med chefen för soci- aldepartementet. förslaget under 9 i samråd med chefen för kommunika- tionsdepartementet. förslaget under 10 i samråd med chefen för utbildnings- departementet och förslagen under lf och l2 i samråd med chefen för ft- nansdepartementet.

7.2. Förslaget till lag om kungörande av lagar och andra författningar

l s

i första stycket slås fast att författning som har beslutats av riksdagen. regeringen eller myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt lagen. om ej annat följer av 2 ;".

I andra stycket anges vad som i lagen förstås med författning. Författ- ningsbegreppet har utförligt behandlats i avsnittet 5.3.

2 s"

Beträffande andra författningar än lagar görs här två undantag från de i lagen intagna kungörandebestämmelserna. Ämnet har behandlats i av— snittet 5.3.

3 ;" I denna paragraf anges sammanfattningsvis hur det föreslagna systemet av författningssamlingar är uppbyggt.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 112 87

4 s Paragrafen behandlar kungörandet av författningar som utfärdas av re- geringen. Frågan har behandlats i avsnittet 5.4.1.

5 ;" Denna paragraf handlar om kungörandet av författningar som utfärdas av riksdagen. Också här kan jag hänvisa till avsnittet 5.4.1.

6 och 7 &

Dessa två paragrafer innehåller regler om kungörandet av författningar som besltttas av central myndighet under regeringen. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 5.4.2.

8 & Paragrafen handlar om kungörandet av författningar som beslutas av för- valtningsmyndighet under riksdagen. Ämnet har berörts i avsnittet 5.4.2.

9 &

Här ges bestämmelser om kungörandet av författningar som beslutas av regional eller lokal Statlig myndighet under regeringen eller av skogsvårds- styrelse eller trafiknämnd. llithörande frågor har behandlats i avsnittet 5.4.3. Jag vill här tillägga att sådana tillfälliga föreskrifter i anledning av trafik- övervakning. trafikolycka. väghållningsarbete eller liknande arbete som av- ses i 154; vägtrafikkungörelsen (19721603) på grund av sin starkt tidsbe- gränsade natur bör betraktas inte som författningar utan som föreskrifter i särskilda fall.

10 =

I fråga om kungörandet av kommunala författningar görs i paragrafen en hänvisning till vad som är särskilt föreskrivet. Hänvisningen avser dels föreskrifter i ett mindre antal specialförfattningar om att vissa kommunala föreskrifter. som skall fastställas av statlig myndighet. skall tas in i länets författningssamling. dels de allmänna kommunallagsreglerna om tillkän- nagivande av fattade kommunala beslut. Frågorna om kungörande av kom- munala författningar har behandlats närmare i avsnittet 5.4.4.

11 &

Paragrafen ger uttryck för principen att specialföreskrifter om kungörande av författning på annat sätt än som anges i denna lag fortfarande skall gälla vid sidan av den i lagen angivna kungörandeordningen. Frågan har behandlats i avsnittet 5.4.5.

12 s Här uppställs ett krav på kungörande i fall då författning som avses'i lagen upphävs eller ändras efter besvär. Jag hänvisar här till avsnittet 5.6.

• Sida 88
•  Original

Prop. l975/76: 112 88

13 s Paragrafens bestämmelse att det av författning skall framgå när den träder i kraft har behandlats i avsnittet 5.7.

14 #

Av paragrafen framgår att det kan finnas särskilda föreskrifter om kungö- rande i författningssamling av annat än författningar. I sammanhanget åsyf— tas i första hand vissa författningsliknande föreskrifter som det är lämpligt att kungöra på samma sätt som författningar. På denna punkt hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.3. Hänvisningen täcker emellertid också föreskrifter som kan komma att meddelas om intagande i författ—

ningssamling av allmänna råd m. m. Sistnämnda fråga har berörts i avsnittet 5.8.

lkraftträdandebcstämmelser

En övergång till ett enhetligt system med författningssamlingar för kungö— rande av författningar kräver en ganska lång förberedelsctid. Det har därför föreslagits att lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall träda i kraft först den 1 januari 1977.

Beträffande upphävandet av lagen (1894244 5. ]) angående tiden för all— männa författningars trädande i kraft hänvisar jag till avsnittet 5.7.

Avsikten är att förekommande specialbestämmelser om kungörande i länskungörelserna av författning skall ändras till att avse länets författnings- samling. Eftersom det emellertid kan möta svårigheter att få fram alla för- fattningar med en sådan bestämmelse. torde en allmän föreskrift böra med- delas om att vad i lag eller annan författning föreskrivs om kungörande i länets allmänna kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med den förevarande lagens ikraftträdande avse kungörande i länets författningSSamling.

De i 2.5 upptagna undantagen från lagens kungörandebestämmelser för- utsätter när det gäller förordningar att den föreslagna ändringen av rege- ringsformen kommer till stånd. Eftersom avsikten är att lagen om kungö- rande av lagar och andra författningar skall antagas av riksdagen redan innan grundlagsändringen kan beslutas slutligt. ingår bland ikraftträdande- bestämmelserna en föreskrift att 2; äger tillämpning såvitt angår förord- ningar endast under förutsättning att 8 kap. 19,5 regeringsformen ändrats så att undantag från bestämmelsen om kungörande av förordningar kan föreskrivas i lag.

7.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (l914:451) om hingstbesiktnings- tvång

Ett förordnande av regeringen om införande av hingstbesiktningstvång inom lantbruksnämnds område eller del därav får anses ha den generella

• Sida 89
•  Original

Prop. l975/76: 112 89

karaktär att det är fråga om en författning. Beträffande en sådan lokalt begränsad författning kan regeringen förväntas utnyttja sin befogenhet enligt 3 s i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar att föreskriva att författningen skall kungöras i länets författningssamling. Något behov av en särskild bestämmelse om kungörande i länets författ- ningssamling av förordnande om införande av hingstbesiktningstvång lö- religger därför inte.

På grund av bestämmelsen i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar att av författning skall framgå när den träder i kraft behövs inte längre någon bestämmelse om att i förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande. Bestämmelserna i 3.5 har ändrats i enlighet härmed.

Även utan särskild bestämmelse i ämnet kommer kostnaderna för för- ordnandets införande i länets författningssamling och i ortstidning att be- kostas av statsverket. Nuvarande föreskrift därom i 7 s' har därför fått utgå.

I anslutning till den nya regeringsformen har vidare termen Konttngcn bytts ut mot regeringen.

7.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1918z399) om förbud mot utsläp- pande av tjur eller hingst å samfälld betesmark

De föreslagna lagändringarna motsvarar i huvudsak dem som har tagits upp i det närmast föregående lagförslaget. Den särskilda övergångsbestäm- melsen beror på bytet i få av ordet Konungen mot regeringen.

7.5. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Enligt 2 kap. 67,5 vattenlagen (19182523) skall beslut angående skydds- område för grundvattentillgång f. n. införas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelse om beslutet bl.a. tas in i en eller flera ortstidningar. Såsom jag har framhållit i avsnittet 5.3 bör beslut om skyddsområde för grund- vattentillgång inte betraktas som författning. Det synes emellertid värdefullt att sådant beslut offentliggörs i sådana former att det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framtiden. Detta är av intresse bl.a. för framtida ägare av berörda fastigheter. l lagrummet har därför föreskrivits att beslut angående skyddsområde för grundvattentillgång. trots att det inte har ka- raktären av författning. skall tas in i länets författningssamling.

l paragrafen har termen Konungens befållningshavande ersatts av länsstyrelsen. Jag kommer senare att föreslå att denna ändrade terminologi genomförs för hela vattenlagens del.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 112 90

7.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning

Beslut enligt denna lag av kommun angående förbud för barn att idka viss försäljning skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. Överträdelse av sådant förbud är förenat med straff. Fastställt beslut skall f. n. enligt 2; 2 mom. införas i länskungörelserna. Dessutom skall tillkännagivande om beslutet på annat lämpligt sätt delges allmänheten. Fråga är här om en sådan kommunal författning som enligt vad jag har anfört i avsnittet 5.4.4 bör kungöras i länets Rirfättningssamling. En bestämmelse av det innehållet har därför intagits i lagrummet. Den nuvarande bestämmelsen om tillkännagivande på annat lämpligt sätt har samtidigt ersatts av en be- stämmelse om tillkännagivande i en eller flera ortstidningar.

7.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1928zl96) om galtbesiktningstvång

Lagförslaget motsvarar helt förslaget under 3 om ändring i lagen (1914145 l) om hingstbesiktningstvång.

7.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss mark

De föreslagna ändringarna har motsvarigheter i förslaget under 3 om änd- ring i lagen (l9l4z451) om hingstbesiktningstvång. Jag hänvisar därför till vad jag har anfört i avsnittet 7.3.

7.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (l939:608) om enskilda vägar

Enligt lOOå lagen (l939:608) om enskilda vägar kan länsstyrelsen av tra- fiksäkerhetsskäl beträffande viss enskild väg eller del därav förordna att det inom visst avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrel- sens tillstånd uppföra byggnad. uppsätta skymmande stängsel eller vidta annan för trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande tas in i länskungörelserna och ortstidning.

Såsom jag anfört i avsnittet 5.3 bör ett sådant förbud mot byggande m. m. inte betraktas som författning. På grund av de verkningar som förbudet har framåt i tiden mot bl. a. nya ägare till berörda fastigheter är det emellertid lämpligt att förbudet blirallmänt känt och finns dokumenterat i lättillgänglig form. 1 lagförslaget har därför föreskrivits att sådant förordnande skall föras in i länets författningssamling och att meddelande om förordnandet skall tas in i ortstidning.

• Sida 91
•  Original

Prop. l975/76: 112 91

7.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Länsstyrelsen kan enligt 4; denna lag meddela särskild föreskrift för att bevara fast fornlämnings helgd. Sådant beslut skall enligt samma paragraf kungöras på lämplig plats i fornlämningens närhet. Länsstyrelsen har vidare enligt 155K befogenhet att fridlysa plats för fornfynd i avvaktan på att un- dersökning av platsen kommer till stånd. Någon bestämmelse om hur sådant fridlysningsbeslut skall tillkännages är inte meddelad.

De ifrågavarande besluten av länsstyrelse är av generell karaktär och om- fattas utan särskild föreskrift av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Det synes emellertid ända- målsenligt att därutöver vissa särskilda kungörandeåtgärder vidtas. Med av- seende på båda kategorierna av länsstyrelsebeslut har därför föreskrivits att beslutet skall kungöras såväl genom införande i en eller flera tidningar inom orten som genom anslag på lämplig plats.

7.11. Förslaget till lag om ändring i förordningen (l954:132) angående mar- kegångsfaxor

] 9; förordningen (l954:l32) angående markegångstaxor är f. n. bestämt att fastställd markegångstaxa skall kungöras i länskungörelserna. Vidare finns i 11 ä 1 mom. en utförlig bestämmelse om besvär över märke-gångs- deputerades beslut. Som besvärsinstans anges Kungl. Maj:t. men av 2.5 lagen (19711309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål följer att besvären prövas av regeringsrätten. Besvärstiden är en månad.

Markegångsdeputerade har ställningen av central myndighet under re- geringen och de fastställda markegångstaxorna har karaktären av författning. Efter tillkomsten av en lag om kungörande av lagar och andra författningar kommer det inte att behövas någon specialregel om kungörande av mar- kegångstaxorna. Kungörandebestämmelsen i förordningen angående mar- kegångstaxor har därför fått utgå. Samtidigt har besvärsbestämmelsen i förordningen ändrats så att direkt anges att talan mot markegångsdepu- terades beslut förs hos regeringsrätten genom besvär. Några ytterligare be- svärsregler har inte tagits med. därför att bestämmelser i ämnet-finns i 12 ;" förvaltningslagen (l97l:290). Något behov av att på det ålderdomliga markegångsområdet behålla en annan besvärstid än den i förvaltningslagen föreskrivna treveckorstiden synes inte föreligga.

Rubriken till författningen har i sammanhanget ändrats till lag om mar- kegångstaxor.

• Sida 92
•  Original

Prop. l975/76: 112 92

7.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (l958:295) om sjömansskatt

Enligt 22; första stycket lagen (1958z295) om sjömansskatt skall vissa beslut av sjömansskattenämnden tas in i särskilda av nämnden utgivna meddelanden. Det rör sig dels om besked beträffande de fartyg. ombord på vilka de anställda skall erlägga sjömansskatt. och beträffande den tabell enligt vilken sjömansskatt skall beräknas. dels om beslut rörande de grunder enligt vilka drickspenningar skall uppskattas vid beräkning av sjömansskatt.

Sjömansskattenämndens beslut om grunderna för uppskattning av dricks- penningar har karaktären av författning och omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Det kan förutsättas att beslut kommer att fattas om att riksskatteverket skall låta utge författningssamling. Sjömansskattenämnden ingåri riksskat- teverket och nämndens beslut om grunderna för uppskattning av dricks- penningar kommer därför utan särskild bestämmelse i ämnet att inflyta i riksskatteverkets författningssamling. Den nuvarande bestämmelsen om publicering av sådana beslut kan således utgå.

Beskeden om de fartyg ombord på vilka de anställda skall erlägga sjö- mansskatt och om tillämplig skattetabell har däremot inte karaktären av för- fattning. Det torde dock vara lämpligt att även dessa besked tas in i riks- skatteverkets författningssamling. Härför krävs en särskild bestämmelse. En föreskrift härom har fått ersätta den nuvarande bestämmelsen i 22ä första stycket lagen om sjömansskatt.

7.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (l97lz309) om behörighet för all- män förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

I avsnittet 7.11 harjag föreslagit att i förordningen (19541132) angående markegångstaxor skall anges att talan mot markegångsdeputerades beslut förs hos regeringsrätten genom besvär. Med anledning härav har mål om markegångsprisen strukits i den i Zi förevarande lag gjorda uppräkningen av mål som skall prövas av regeringsrätten. fastän enligt författningarna besvär skall fullföljas hos Konungen.

Förslag till Lag om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom förordnas som följer.

15 1 Svensk författningssamling skall kungöras av Konungen utfärdade ]. lagar. förordningar. kungörelser och andra föreskrifter. som skall tjäna till allmän efterrättelse. 2. grundläggande föreskrifter om domstolars och andra myndigheters samt viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation. Svensk författningssamling utges genom Konungens försorg.

25 Av central statlig förvaltningsmyndighet beslutad föreskrift. som skall tjäna till allmän efterrättelse. skall kungöras i Svensk författningssamling elleri författningssamling som myndigheten utger eller i annan central myn- dighets författningssamling enligt Konungens närmare bestämmande. Konungen får förordna om undantag från första stycket i fråga om fö- reskrifter inom krigsmakten.

3 & I varje län utges genom länsstyrelsens försorg länets författningssamling.

Däri skall kungöras

1. vad som enligt lag eller annan författning skall införas i länets för- fattningssamling.

2. föreskrift som beslutas av Konungen eller central förvaltningsmyn- dighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse endast inom länet. i de fall då föreskriften ej införes i annan författningssamling.

3. föreskrift som beslutas av länsstyrelsen eller annan statlig regional eller lokal förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse inom myndighetens förvaltningsområde.

45 Den som utfärdar författning skall i den mån det är behövligt sprida kännedom om författningen medelst tidningsannonsering. underrättelse i radio eller TV. utsändning av meddelanden med posten eller annan sådan åtgärd.

55 Om ej annat framgår av författningen. träder den i kraft två veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift utgivits från trycket i för- fattningssamling.

• Sida 95
•  Original

Prop. l975/76: 112 95

65 Finns i lag eller annan författning bestämmelse om att viss föreskrift skall kungöras på särskilt sätt skall även den bestämmelsen gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 197 Vad i lag eller annan författning föreskrives om länets allmänna kungö- relser eller länskungörelserna skall i stället avse länets författningssamling.

• Sida 96
•  Original

Prop. l975/76: 112

Innehåll Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Lagförslag .................................................. ]. Lag om ändring i regeringsformen ....... ' ................ 2. Lag om kungörande av lagar och andra författningar ...... 3. Lag om ändring i lagen (l9l4:451) om hingstbesiktningstvång 4 Lag om ändring i lagen (19181399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark ................. 5. Lag om ändring i vattenlagen (1918:523) .................. 6. Lag om ändring i lagen (1926:72)angået'tde meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning ......................... 7. Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång. 8. Lag om ändring i lagen (19331231) om utrotande av berberis å viss mark ............................................ 9. Lag om ändring i lagen (193.92608) om enskilda vägar ...... 10. Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen ........ 11. Lag om ändring i förordningen (1954: 1 32) angående markegångs- tixor .............. 12. Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt ....... 13. Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål ................... Utdrag av regeringsprotokollet den 29 januari 1976 ............ 1 Inledning .............................................. 2 Nuvarande förhållanden ................................. 2.1 Regeringsformens reglering av normgivningen ......... 2.2 Svensk författningssamling .......................... 2.3 Riksdagens författningssamling ....................... 2.4 Centrala myndigheters förfättningspublicering .......... 2.4.1 Civila myndigheter ............................ 2.4.2 Militära myndigheter .......................... 2.5 Kungörande av författningar som beslutats av regionala och lokala statliga myndigheter m. 11 ...................... 2.5.1 Länsstyrelserna ............................... 2.5.2 Andra regionala statliga myndigheter än länsstyrel- serna ........................................

'Jl L,.) Lokala statliga myndigheter .................... 'Jl J..

-' Trafiknämnder och skogsvårdsstyrelser .......... 5.5 Länskungörelserna ............................. 2.6 Kungörande av Rirfattningar som beslutats av kommunala myndigheter ....................................... 2.6.1 Kommuner .................................. 2.6.2 Landstingskommuner .......................... 2 2. 2.

96

'.'—JN

05

11 17 13

16 17

17 19 19 22 23 24 24 26

26 26

27 28 28

29 29 30

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 112

L,.)

2.7 2.8

2.6.3 Kyrkliga kommuner ........................... Kungörandets rättsliga betydelse ..................... Vissa ikraftträdandebestämmelser .....................

Utredningen ............................................

3.1 3.2 3.3

3.4 3.5 3.6

3.7 3.8

Kungörandets betydelse ............................. Begreppet författning ................................ Kungörandets form . . . . . . .- .......................... 3.3.1 Allmänt ...................................... 3.3.2 Av regeringen utfärdade författningar ........... 3.3.3 Författningar av centrala förvaltningsmyndigheter 3.3.4 Författningar av regionala och lokala statliga förvalt-

ningsmyndigheter m. fl. ....................... 3.3.5 Kommunala författningar ...................... 3.3.6 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning. .. Författningspublikationernas utformning ............... Ikraftträdande av författningar ....................... Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll i för- fattningsSt-nnlingarna ................................ Följdförfattningar ................................... Ekonomiska frågor ..................................

Remissyttrandcna .......................................

4.1 4.2 4.3

4.7 4.8

Kungörandets betydelse ....... ' ...................... Begreppet författning ................................ Kungörandets form ................................. 4.3.1 Allmant ........ 4.3.2 Av regeringen utfärdade författningar ........... 4.3.3 Författningar av centrala förvaltningsmyndigheter 4.3.4 Författningar av regionala och lokala statliga förvalt-

ningsmyndigheter m. 11 ......................... 4.3.5 Kommunala författningar ...................... 4.3.6 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning. .. Författningspublikationernas utformning ............... Ikraftträdandet av författningar ....................... Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll i för- fattningssamlingarna ................................ f-"öljdlörfattningar ................................... Ekonomiska frågor ..................................

Föredraganden ..........................................

5.1 5.2 5.3 5.4

Behovet av lagstiftning .............................. Kungörandets rättsliga betydelse ..................... Tillämpningsområdet ................................ Kungörandets form ................................. 5.4.1 Av regeringen eller riksdagen utfärdade författningar

37 37 39 39 40

&&ÄALAAh-Ä-P— ONONONONNNN——*O

'Jl 'JI Ul 'Jl kl! 1.11 J=- 3— '_' O

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975/76: 112

8 9

5.4.2 Författningar av central myndighet under regeringen eller av förvaltningsmyndighet under riksdagen .. 5.4.3 Författningar av regional eller lokal statlig myndighet under regeringen m. fl. ........................

5.4.4 Kommunala författningar ...................... 5.4.5 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning. ..

5.5 Författningssamlingarnas utformning ........... ' ....... 5.6 Kungörandet vid besvär över beslut om författning. . .. 5.7 lkraf'tträdandct av författningar ....................... 5.8 Allmänna råd rörande tillämpning av författning samtan- nat fakultativt innehåll i författningssamlingarna .......

5.9 Följdförfattningar ................................... 5.10 Ekonomiska frågor .................................. Upprättade lagförslag .................................... Specialmotivering ....................................... 7.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen ........ 7.2 Förslaget till lag om kungörande av lagar och andra för- fattningar .......................................... 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1914:451 ) om hingst- besiktningstvång .................................... 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1918:399 ) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark 7.5 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523) .. 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1926:72 ) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning 7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (19281196') om galt-

besiktningstvång .................................... .

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagenf19331231)om utrotande av berberis å viss mark ............................. 7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1939:608 ) om enskilda vägar .............................................. 7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1942:350 ) om forn- minnen ............................................ 7.ll Förslaget till lag om ändring i förordningen (19541132) an- gående markegångstaxor ............................. 7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1958:295 ) om sjö- mansskatt ......................................... 7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1971:309 ) om behö- righet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Hemställan ............................................. Beslut .................................................

Bilaga ......................................................

98

71

76 78 81 82 83 83

83 85 85 85 86 86 86 88

89 89

90

90

90

90

91

91

92

92

92 93 94