Ägandet i banker och andra kreditinstitut, m.m.

Omtryck

Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU38

Ägandet i banker och andra kreditinstitut, m.m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:116 (finansdepartementet) om ägandet i banker och andra kreditinstitut, m.m.,

dels — helt eller delvis — fem motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels — delvis — två motioner från allmänna motionstiden med .anknytning till propositionens ämne.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, som framför allt innebär att förbuden mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag upphävs. En reservation (vpk, mp) går ut på att regeringens förslag skall avvisas. I en annan (m, fp) betecknas detta förslag som en halvmesyr; här krävs ytterligare lagändringar så att att de nämnda instituten inte kommer att omfattas av 1982 års företagsförvärvslag. Flera ytterligare reservationer har avgetts. Det begärs att önskemålet om att det skapas garanti för ett inhemskt ägande i bankerna skall beaktas när företagsförvärvslagen ses över och att regeringen skall föreslå åtgärder som säkerställer ett spritt ägande (c). Mera preciserade krav avser en kvantitativ begränsning av utländskt ägande i ett bankaktiebolag och av största ägarandel i ett bank- eller försäkringsaktiebolag (vpk, mp). Vidare föreslås uttalanden om att regeringen skall bevaka internationaliseringens negativa konsekvenser (vpk, mp) och verka för en demokratisk kontroll över bank- och finansinstituten (vpk). En ytterligare anpassning till EG:s regler av kriterierna för oktrojprövning påkallas också (m, fp).

1989/90

NU38

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 38 Rättelse: S. 19 utgår

1 Propositionen Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att de nuvarande förbuden mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag skall upphävas. I stället skall lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. tillämpas. Enligt en övergångsbestämmelse skall förbudet mot utländskt ägande fortsätta att gälla till dess att aktieägarna på bolagsstämma har beslutat att aktierna eller en viss del av dessa skall vara fria och beslutet har registrerats. Ett sådant beslut innebär en ändring av bolagsordningen och skall godkännas av regeringen före registrering. För försäkringsaktiebolag, där det för närvarande inte gäller någon begränsning av möjligheterna till utländskt ägande, föreslås ingen ändring.

Vidare föreslås att den s.k. behovsprövningen av ansökan om oktroj för bankverksamhet skall tas bort. Oktrojprövningen skall i fortsättningen vara rent kvalitativ och inriktas på bankens organisation, ägarförhållanden, kapitalstyrka och ledning m.m. Oktroj skall beviljas om det kan antas att den planerade verksamheten kommer att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet.

De förslag om generella ägandebegränsningar i bank- och försäkringsaktiebolag som kreditmarknadskommittén och försäkringsverksamhetskommittén har lagt fram genomförs inte.

Ett utländskt bankföretag kan för närvarande vara verksamt i Sverige genom ett helägt dotterbolag. I propositionen föreslås att en utländsk bank efter tillstånd av regeringen också skall kunna inrätta en filial här. För filialens verksamhet skall gälla i allt väsentligt samma regler som för svenska banker.

Slutligen föreslås i propositionen att svenska rättssubjekt får möjlighet att förvärva aktier i utlandsägda bankaktiebolag och att kravet på tillstånd för inrättande av representationskontor här i landet tas bort.

De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Förslag

Regeringen föreslår — efter föredragning av statsrådet Odd Engström

— att riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

7. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

8. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

1989/90: NU38

10. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,

11. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Lagförslagen har granskats av lagrådet. De finns på s. 3—25 i

propositionen.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989190:116 och behandlas här är följande:

1989/90:N72 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om att 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m.m. görs tillämplig på ägandet i bankaktiebolag, finansaktiebolag och fbndkommissionsbolag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oktrojprövningen.

1989/90:N73 av Carl Fredrik Graf (m) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen beslutar att reglerna i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i princip inte skall tillämpas för bankaktiebolag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:N74 av Lars Wemer m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår propositionen enligt vad som anges i motionen,

2. — vid avslag på yrkande 1 — beslutar om ägar- och rösträttsbegränsningar i banker enligt vad som anges i motionen,

3. — vid avslag på yrkande 1 — beslutar om ägar- och rösträttsbegränsningar i försäkringsaktiebolag enligt vad som anges i motionen,

4. — vid avslag på yrkande 1 — beslutar om begränsningar av utländskt ägande enligt vad som anges i motionen.

1989/90:N75 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av åtgärder för att säkerställa ett spritt ägande inom bank- och finanssektorn,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler och kontrollmöjligheter vid utlänningars förvärv av aktier i svenska bankaktiebolag.

1989/90:N76 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår propositionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskerna med näringslivets och bankväsendets internationalisering.

Motion 1989/90:N73 yrkande 1 behandlas i näringsutskottets betänkande 1989/90:NU30. Motion 1989/90:74 har i vad avser yrkande 5 överlämnats till arbetsmarknadsutskottet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: -

1989/90:NU38

1* Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 38

1989/90:N220 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditmarknadskommitténs betänkande om lagstadgade begränsningar i ägandet av bank- och försäkringsbolag.

1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (3) — med motivering i motion 1989/90:Fi212 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten.

Utskottet Regeringens förslag

Banker och andra finansiella institut är föremål för en i många avseenden detaljerad reglering genom bestämmelser som bl.a. uppställer krav för etablering och begränsar utländska förvärv i svenska företag. På senare år har en internationell liberalisering av sådana bestämmelser inletts.

Organization för Economic Cooperation and Development (OECD) har antagit en kapitalliberaliseringsstadga som syftar till avskaffande av medlemsländernas inbördes restriktioner för bl.a. direktinvesteringar. Som medlem i OECD är Sverige bundet av stadgan i den mån det inte har avgett reservationer mot den. De reservationer som har anmälts berättigar Sverige att upprätthålla hinder för utländska direktinvesteringar i förm av bl.a. bankfilialetableringar, förvärv av aktier i svenskkontrollerade banker samt etablering av finansbolag, fondkommissionsbolag och andra finansiella institut.

Som en princip för De europeiska gemenskaperna (EG) festslogs enligt de grundläggande reglerna i Romfördraget att det efter en övergångstid skulle råda etableringsfrihet, innebärande rätt för rättssubjekt hos andra medlemsstater att bilda och driva företag på de villkor som värdlandets lagstiftning föreskriver för sina egna rättssubjekt. Målet att alla etableringsrestriktioner skulle vara avskaffade vid 1969 års utgång förverkligades dock inte på det finansiella området. Steg i riktning mot en längre gående integration på detta område har tagits med två banksamordningsdirektiv åren 1977 och 1989. I det senare festslås principerna om hemlandstillsyn av kreditinstitut och om en enda auktorisation som är giltig för hela EG-området. Förutsättningarna för etablering inom EG av dotterbolag hemmahörande i tredje land behandlas i direktivet. Där ges vidare regler om obligatorisk kontroll av större ägare i kreditinstitut. I propositionen lämnas (s. 38 f.) en närmare redogörelse för direktivets innehåll.

Ytterligare initiativ till internationellt samarbete i fråga om tillsyn över kreditinstitut har tagits inom den s.k. 10-gruppen, som består av representanter för centralbanker och tillsynsmyndigheter i (numera) tolv länder, bland vilka Sverige är ett. En kommitté inom 10-gruppen har utarbetat underlag för en överenskommelse som centralbanksche -

1989/90:NU38

ferna antog år 1975 och vars syfte var att åstadkomma en effektiv tillsyn, vilken så långt möjligt skulle säkerställa sundheten och säkerheten inom kreditväsendet.

Den internationella utveckling som nu har nämnts ingår bland förutsättningarna för det utredningsarbete som har redovisats av kreditmarknadskommittén i betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden och av försäkringsrörelsekommittén i betänkandet (1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden och för beredningen av dessa kommittéers förslag.

För närvarande råder förbud för utlänningar och andra s.k. kontrollsubjekt att förvärva aktier i bankaktiebolag. En väsentlig punkt i regeringens nu framlagda förslag är att detta förbud upphävs. I stället skall lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. bli tillämplig även på bankaktiebolag, vilka nu — liksom försäkringsaktiebolag — inte omfattas av denna lag. Samtidigt skall bankerna fa möjlighet att införa ett s.k. utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Ett sådant kommer dock inte att erfordras för att ett bankaktiebolag, när det har blivit underkastat företagsförvärvslagen, skall kunna liksom hittills fritt förvärva aktier och fastigheter inom de ramar som anges i bankaktiebolagslagen (1987:618).

Som skäl för de nu nämnda förslagen anges i propositionen huvudsakligen följande. Svenska banker har ett berättigat intresse att kunna verka på utländska marknader. Det blir allt vanligare att finansiella tjänster erbjuds över gränserna. Traditionell bankverksamhet brukar emellertid inte bedrivas utan en lokal etablering. Sverige kan för närvarande inte erbjuda reciprocitet gentemot länder där svenska banker vill etablera sig genom filial eller som ägare i existerande banker. Sveriges restriktiva politik på detta område har väckt kritik utomlands, och det finns risk för att etableringsrestriktioner av detta slag utgör ett hinder för Sveriges medverkan i internationella sammanhang, t.ex. i det västeuropeiska samarbetet på det internationella tjänsteområdet. Härtill kommer att OECD:s kapitalliberaliseringsstadga förutsätter en fortlöpande omprövning av medlemsländernas restriktioner. Även från de svenska bankernas synpunkt anses det önskvärt att utländskt ägande i svenska banker tillåts. Detta kan möjliggöra börsnotering utomlands. En expansion på de internationella affärsområdena och större mångsidighet och vitalitet på den svenska kapitalmarknaden är konsekvenser som emotses.

Enligt kreditmarknadskommitténs förslag skulle en viss högsta nivå för det utländska ägandet läggas fast i lag. Denna tanke avvisas i propositionen. En sådan bestämmelse diskriminerar alltjämt utlänningar, heter det, och ger inte den principiella likabehandling som får anses grundläggande för ett ökat internationellt samarbete.

Den föreslagna tillämpningen på bankaktiebolagen av lagen om utländska förvärv av svenska aktiebolag är avsedd att tillgodose de skyddsintressen som kreditmarknadskommittén hade i sikte. Tillstånd till förvärv skall enligt denna lag meddelas om förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. I propositionen utvecklas närmare vilken innebörd det nu nämnda kriteriet skall anses ha när det

1989/90: NU38

gäller förvärv av aktier i bankaktiebolag. Särskilda skyddsvärden sägs tala för en tillämpning av reglerna som gör det möjligt att behålla ett dominerande ägarinflytande inom landets gränser, i vart fall när det gäller de största bankaktiebolagen. I internationella sammanhang har det dock visat sig att prövningskriteriet "nationellt säkerhetsintresse" har givits en skiftande tolkning inom EG och OECD. Vid den översyn av lagen som pågår skall detta förhållande beaktas, framhålls det.

Kreditmarknadskommittén föreslog begränsningar för ägande i bankaktiebolag inte bara vad gäller utländska intressen utan generellt. Högst 10 % av aktiekapitalet — i de mindre bankerna 20 % — skulle 3 innehas av en enskild ägare eller flera ägare i väsentlig ekonomisk intressegemenskap. Högsta tillåtna andel av rösträtten skulle begränsas till hälften av dessa procenttal. Vissa undantag och dispensmöjligheter skulle dock finnas. På motsvarande sätt föreslog försäkringsverksamhetskommittén i fråga om försäkringsaktiebolagen gränser vid 20 % av aktiekapitalet och 15 % av röstetalet.

Regeringens linje är att inga generella ägande- och rösträttsbegränsningsregler av denna typ skall införas. Ägarreglerna för banker och försäkringsbolag bör, anförs det, inte skilja sig från dem som gäller för andra företag, för så vitt det inte finns ett klart motiverat behov av särregler. Så anses inte vara fallet. Nya regler som hindrar marknadsutvecklingen bör inte införas. Utvecklingen har visat att även banker kan behöva uthålliga, starka ägare. Därtill kommer hänsyn till det internationella regelsystemet. Genom införande av ägandebegränsningsregler skulle Sverige fjärma sig från vad som allmänt gäller inom EG och övriga OECD-länder. Vikten av anknytning till den internationella utvecklingen betonas även beträffande försäkringsbolagen.

För att ingripanden — i första hand från tillsynsmyndigheternas sida

— gentemot olämpliga ägare skall underlättas föreslår regeringen att det införs bestämmelser om skyldighet för den som förvärvar en större aktiepost i ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag att göra anmälan därom till tillsynsmyndigheten. Sådan skyldighet skall inträda om förvärvet leder till att förvärvarens totala innehav överstiger något av gränsvärdena 10, 20, 40 eller 50 % av aktiekapitalet eller röstvärdet. Bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen avses på detta sätt få möjlighet att vid behov följa ett visst företag med särskild uppmärksamhet för att kontrollera att en ändring av ägarbilden inte leder till missförhållanden av något slag.

Om vad som i övrigt föreslås i propositionen kan följande nämnas. De gällande förbuden för utlänningar att förvärva aktier i finansbolag och fondkommissionsbolag upphävs. Därmed kommer företagsförvärvslagen att även i praktiken bli tillämplig på dessa slags bolag. Frågan om oktroj för en bank eller om tillstånd för ett bankaktiebolag att etablera filial i utlandet skall hädanefter avgöras utan behovsprövning. Reglerna härom formuleras så, att oktroj eller tillstånd skall ges om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Oktroj skall hädanefter inte vara tidsbegränsad. Utländska bankföretag får möjlighet att, efter tillstånd av regeringen,

1989/90:NU38

driva bankrörelse frän filial i Sverige. Kravet på tillstånd för etablering av representationskontor ersätts med en skyldighet att anmäla sådan etablering till bankinspektionen.

Motförslag

Regeringens förslag har föranlett skilda slags reaktioner från oppositionspartiernas sida.

Såväl vänsterpartiet kommunisterna som miljöpartiet de gröna vill att riksdagen skall avslå propositionen. Regeringens internationaliseringsträvan på bankområdet godtas inte. Den föreslagna avregleringen försvårar allvarligt varje möjlighet till en politik som innebär demokratisering av ekonomin och motverkande av storfinansens maktkoncentration, sägs det i motion 1989/90:N74 (vpk). Regeringens förslag innebär en mera omfattande anpassning till internationell utveckling än som förekommer i många EG-länder, hävdar motionärerna och invänder att Sverige inte behöver vara föregångare på detta område. I motion 1989/90:N76 (mp) varnas för att skapandet av nya internationella storbanker leder till oligopol och monopoltendenser, storskalighet och ökat avstånd mellan beslutsfattare och dem som berörs av besluten. Som konsekvenser härav nämns samhällsekonomiska förluster, miljöförstöring och resursslöseri. Om man syftar till en måttlig skala i byggande och företagande skulle behovet av en internationalisering av bankväsendet bortfalla, menar motionärerna. Det Stal fall då en mycket stor finansiering krävs skulle kunna klaras av konsortier.

I motioner från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida begärs tvärtom att riksdagen skall gå ett steg längre i fråga om att tillåta internationalisering av banker och andra kreditinstitut etc. Regler som gör det möjligt att utestänga utländska intressenter från bankernas ägarkrets står i bjärt kontrast till strävandena att skapa en inre marknad i Europa, sägs det i motion 1989/90:N73 (m). Det finns enligt motionären ingen anledning att inordna bankerna under en lagstiftning som med det snaraste bör avskaffas. Bankinspektionens möjligheter att ingripa är ett tillräckligt motmedel om en bank skulle skada Sveriges säkerhetsintressen. Liknande synpunkter framförs i motion 1989/90:N72 (fp). Den föreslagna lagstiftningen befaras skapa osäkerhet hos potentiella utländska aktörer på den svenska finansmarknaden till skada för investeringsviljan. En otillräcklig harmonisering med EG bedöms kunna skapa svårigheter för svenska banker utomlands. Utländskt ägande i svenska banker skulle däremot troligen öka dessa bankers möjligheter att göra sig gällande utomlands och skulle dessutom inverka positivt på konkurrensen inom den finansiella sektorn i Sverige.

Från centerpartiets sida godtas de förslag som regeringen nu har framlagt. Partiet vill emellertid, heter det i motion 1989/90:N75, understryka att det svenska bankväsendet utgör ett betydande skyddsintresse som motiverar en betydande inhemsk kontroll. Bankernas betydelse för penning- och kreditsystemet, som utövare av valutapolitiken

1989/90:NU38

och sorn uppsamlare av allmänhetens sparande utgör enligt motionärerna starka motiv för ett garanterat inhemskt ägande i bankerna. Detta bör, menar de, beaktas vid översynen av företagsförvärvslagen.

Bland sekundära yrkanden i motion 1989/90:N74 (vpk), för den händelse inte huvudyrkandet om avslag på propositionen vinner gehör, är att riksdagen skall besluta om sådana begränsningar av utländskt ägande i svenska banker som kreditmarknadskommittén har föreslagit.

Utländskt ägande

Huvudfrågan i ärendet är, som har framgått, om det skall skapas möjlighet till utländskt ägande i svenska bankaktiebolag.

Utskottet konstaterar först att en sådan ändring i regeringens förslag som begärs i motionerna 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N72 (fp) — dvs. borttagande av alla legala restriktioner mot utländskt ägande — svårligen kan utformas inom ramen för utskottets beredning av ärendet. Med företagsförvärvslagens ökade räckvidd sammanhänger införandet av regler om bundna och fria aktier i bankaktiebolagen. Det system som det skulle göras ändring i innefattar bl.a. viktiga övergångsbestämmelser. En alternativ lösning enligt motionärernas intentioner borde inte utformas utan hörande av lagrådet. De berörda motionsyrkandena får därför i detta sammanhang anses gå ut på att riksdagen skall hos regeringen begära förslag om en sådan ytterligare liberalisering av reglerna om utländskt ägande i banker som motionärerna förespråkar.

Mot angiven bakgrund tar utskottet först upp frågan huruvida den i propositionen föreslagna lagstiftningen skall genomföras eller icke. Därefter går utskottet in på frågan om en sådan begäran till regeringen som nyss nämnts. En tredje fråga gäller om riksdagen skall på ett mer eller mindre precist sätt påkalla särskilda begränsningar av det utländska ägandet i bankaktiebolag.

Utskottet finner liksom regeringen att bärande skäl talar för att förbudet mot utländskt ägande i svenska bankaktiebolag upphävs. Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående tillstyrker utskottet de lagändringar som föreslås i propositionen, innebärande bl.a. att lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. nu blir tillämplig på aktier i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag. Formuleringen av 7 kap. 9 a § bankrörelselagen och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i bankaktiebolagslagen bör dock ändras såsom utskottet föreslår i bilaga. Liksom de svenska bankerna bör utländska banker med filial i Sverige vara skyldiga att betala avgifter för bekostande av bankinspektionens verksamhet; detta bör komma till uttryck genom ett tillägg i 7 kap. 15 § bankrörelselagen. Utskottet föreslår också att ridpunkten för lagarnas ikraftträdande ändras till den 1 augusti 1990. Utöver vad utskottet särskilt uttalar ger regeringens lagförslag inte anledning till någon erinran från utskottets sida.

1989/90.NU38

8 Motionerna 1989/90:N74 (vpk) och 1989/90:N76 (mp) avstyrks alltså, såvitt de går ut på att propositionen skall avslås.

Av vad som har sagts i det föregående följer att utskottet avstyrker yrkandena i motionerna 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N72 (fp) om att bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag skall vara undantagna från företagsförvärvslagens tillämpningsområde. Denna lag skall, såsom nämns i propositionen, bli föremål för en översyn med sikte på anpassning till internationella överenskommelser och förpliktelser. Riksdagen torde sålunda inom kort få pröva lagens utformning och räckvidd. De båda nämnda motionerna avstyrks därför i nu aktuell del.

I det ställningstagande som utskottet har redovisat ligger också att utskottet inte vill förorda särskilda kvantitativa begränsningar av det utländska ägandet, exempelvis enligt de normer som kreditmarknadskommittén har angivit. Utskottet avstyrker därför det sekundära yrkande i motion 1989/90:N74 (vpk) som direkt anknyter till kommitténs förslag. Det tidigare refererade yrkande i motion 1989/90:N75 (c) som går ut på att det skall skapas garanti för ett inhemskt ägande i bankerna ställer sig utskottet också avvisande till. Det angivna syftet torde inte kunna uppnås utan restriktioner eller tillståndskrav som inte är förenliga med en liberalisering av reglerna om ägandet i banker etc.

Generella ägandebegränsningar, kontroll m.m.

Såsom tidigare redovisats innebär regeringens forslag att det inte införs några generella begränsningar av tillåtet ägande i bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag, såsom kreditmarknadskommittén och forsäkringsverksamhetskommittén har föreslagit, utan endast skyldighet for förvärvare av aktier i sådana bolag att göra anmälan när deras aktieinnehav nåf upp till någon av vissa angivna andelar av aktiekapitalet eller röstetalet i ett bolag.

Frågan om generella rösträttsbegränsningar har tagits upp i tre motioner.

En av dessa, 1989/90:N220 (fp), väcktes under allmänna motionstiden. Ett yrkande där går ut på att riksdagen skall uttala sig mot den form av begränsningar i ägandet av bank- och försäkringsaktiebolag som kommittéförslagen syftar till. Eftersom regeringen inte har gjort dessa förslag till sina har motionsyrkandet förlorat aktualitet. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar det utan åtgärd.

Enligt två sekundära yrkanden i motion 1989/90:N74 (vpk) skall riksdagen tvärtom, därest utländskt ägande tillåts, också besluta om införande av generella ägande- och rösträttsbegränsningar på grundval av kommittéförslagen. Ett uttalande till regeringen om nödvändigheten av åtgärder för att säkerställa ett spritt ägande inom bank- och finanssektorn påyrkas i motion 1989/90:N75 (c). Den svenska bankmarknaden är, efter de omfattande fusioner som har ägt rum, vid internationell jämförelse tämligen koncentrerad, säger motionärerna. En ökad koncentration av ägandet skulle ha övervägande negativa effekter. En

1989/90:NU38

ökad samhällskontroll av koncentrationen som kan motverka en fungerande marknad och konkurrens stämmer väl överens med strävan inom EG, anförs det också i motionen; detta borde gälla även de finansiella marknaderna.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens ståndpunkt att kommittéförslagen om preciserade kvantitativa ägandebegränsningar inte skall genomföras. Härav följer att utskottet avstyrker motion 1989/90:N74 (vpk) i nu angiven del.

Den skyldighet att i vissa fall lämna uppgift om förvärv av aktier i bankaktiebolag som utskottet också har tillstyrkt ger bankinspektionen och regeringen möjlighet att följa hur ägarbilden inom banksektorn förändras.

Mot angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 1989/90:N75 (c) i här aktuell del.

Ett uttalande av riksdagen till regeringen om riskerna med näringslivets och bankväsendets internationalisering påkallas i motion 1989/90:N76 (mp). Den närmare innebörden i det tilltänkta uttalandet framgår av det föregående referatet av motiveringen i denna motion (s. 7). Storskalighet och maktkoncentration, som i sin tur medverkar till resursslöseri och miljöförstöring, ingår i den hotbild som motionerna hänvisar till.

Internationaliseringen i stort inom näringslivet berör utskottet i betänkandet 1989/90:NU30 om vissa näringspolitiska frågor. Utan att gå in på en närmare diskussion av argumentationen i motion 1989/90:N76 (mp) avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i denna om ett allmänt uttalande till regeringen om risker med internationaliseringen.

Vänsterpartiet kommunisternas motion om avslag på propositionen inleds med ett citat från motion 1989/90:N361, som partiet väckte under allmänna motionstiden. En demokratisering av ekonomin är grundläggande för att motverka storfinansens maktkoncentration och avgörande inflytande över näringslivets utveckling, heter det. Demokratiseringen måste utgå från makten i näringslivet och stödjas med demokratiska beslut med övergripande riktlinjer för ekonomins utveckling och för styrning av de avgörande samhällsinvesteringarna. Demokratisk kontroll av banker och finansinstitut är enligt motionärerna nödvändig i en sådan politik.

I den tidigare motionen är till detta uttalande fogat ett yrkande om att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten.

Utskottet vill beteckna den kontroll som utövas på grundval av lagar, antagna av riksdagen, såsom en demokratisk kontroll. Motionärerna utvecklar inte närmare vad begreppet enligt deras mening möjligen skulle innefatta därutöver. Utskottet avstyrker yrkandet i motion 1989/90:N361 (vpk) om ett uttalande av angiven karaktär.

Slutligen tar utskottet upp ett yrkande som gäller kriterierna vid regeringens prövning av ansökningar om oktroj för bankrörelse. De i propositionen föreslagna ändrade kriterierna — som utskottet har redogjort för i det föregående — är enligt motion 1989/90:N72 (fp) i

1989/90: NU38

huvudsak väl avvägda. Motionärerna tillägger emellertid att det är viktigt att lagstiftningen på detta område anpassas till vad som gäller inom EG. Det är, säger de, nödvändigt att regeringen prövar vilka ytterligare åtgärder som EG-direktiven bör föranleda och därefter återkommer till riksdagen med förslag.

Inom ramen för sin rekommendation i det föregående beträffande propositionens lagförslag har utskottet också tagit ställning till den nu aktuella ändringen i kriterierna för beviljande av oktroj. Vad det berörda yrkandet i motion 1989/90:N72 (fp) aktualiserar är närmast en procedurfråga. Det är väl dokumenterat att regeringen fortlöpande följer utvecklingen inom EG och prövar i vad mån svensk lagstiftning etc. bör anpassas till EG:s regler. Utskottet utgår från att så sker även i detta fall. Konkreta resultat av regeringens överväganden får riksdagen tillfålle att pröva i olika lagstiftningsärenden etc. Något sådant uttalande av riksdagen beträffande kriterier för prövning av oktrojansökningar som påyrkas i motion 1989/90:N72 (fp) finner utskottet inte skäl för. Motionen avstyrks alltså i nu berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N74 yrkande 1 och motion 1989/90:N76 yrkande 1 antar de i proposition 1989/90:116 framlagda förslagen till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

7. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

8. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

10. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,

11. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, de båda förstnämnda dock med ändring enligt utskottets förslag i bilaga och samtliga med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1990,

res. 1 (vpk, mp)

2. beträffande tillämpning av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:N72 yrkande 1 och motion 1989/90:N73 yrkande 2,

res. 2 (m, fp)

1989/90:NU38

3. beträffande begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag att

riksdagen

a) avslår motion 1989/90:N74 yrkande 4,

b) avslår motion 1989/90:N75 yrkande 2,

res. 3 (c) res. 4 (vpk, mp)

4. beträffande generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag

att riksdagen

a) avslår motion 1989/90:74 yrkandena 2 och 3,

b) avslår motion 1989/90:N75 yrkande 1,

c) avslår motion 1989/90:N220 yrkande 1,

res. 5 (c) res. 6 (vpk, mp)

5. beträffande konsekvenser av näringslivets internationalisering att riksdagen avslår motion 1989/90:N76 yrkande 2,

res. 7 (vpk, mp)

6. beträffande kontroll över bank- och finansinstitut att riksdagen avslår motion 1989/90:N361 yrkande 3,

res. 8 (vpk)

1. beträffande oktrojprövning att riksdagen avslår motion 1989/90:N72 yrkande 2.

res. 9 (m, fp)

Stockholm den 22 maj 1990 På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Björn Kaaling (s), Håkan Hansson (c) och Krister Skånberg (mp).

Reservationer

1. Lagförslagen (mom. 1)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

1989/90: NU38

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med "Utskottet finner" och slutar på s. 9 med "skall avslås" bort ha följande lydelse:

12 Utskottet ansluter sig till de argument mot den föreslagna lagstiftningen som anförs i motionerna 1989/90:N74 (vpk) och 1989/90:N76 (mp). Sammanfattningsvis innebär regeringens linje att internationellt storkapital får kraftigt ökat svängrum i Sverige, att storskalighet, maktkoncentration och spekulation främjas och att möjligheterna till en demokratisering av ekonomin beskärs. Riksdagen bör alltså, såsom begärs i de båda motionerna, avslå propositionen i dess helhet. För den händelse riksdagen trots utskottets invändningar inte skulle göra detta tar utskottet i det följande ställning till förslag om olika slags ägandebegränsningar som skulle kunna något motverka den skada som uppkommer.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N74 yrkande 1 och motion 1989/90:N76 yrkande 1 avslår proposition 1989/90:116.

2. Tillämpning av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Av vad" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Det är beklagligt att regeringen vill låta upphävandet av förbuden mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag stanna vid en halvmesyr. Genom att företagsförvärvslagen blir tillämplig på förvärv av aktier i sådana institut får regeringen möjlighet att — såsom dess oklara uttalanden om prövningskriteriet "väsentligt allmänintresse" visar — ingripa mot aktieköp från utländskt håll med ett betydande mått av skönsmässighet. Denna fortsatta begränsning och diskriminering av det utländska ägandet är oacceptabel. Ett ägande som präglas av mångfald och frihet för både svenska och utländska intressen är en förutsättning för att finansinstituten skall kunna framgångsrikt hävda sig såväl på den svenska som på den internationella marknaden. Behovet av skydd mot ett alltför dominant ägarinflytande från utländskt håll är redan tillgodosett genom den rösträttsmaximering som föreskrivs i bolagsordningarna för samtliga affärsbanker utom den till övervägande delen statsägda PKbanken (den blivande Nordbanken). Regeringen bör därför med det snaraste lägga fram förslag till ytterligare lagändringar som svarar mot syftet med de yrkanden i motionerna 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N72 (fp) som gäller företagsförvärvslagens tillämpning på bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillämpning av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag

1989/90:NU38

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N72 yrkande 1 och motion 1989/90:N73 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag (mom. 3)

Roland Larsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "I det" och slutar med "banker etc." bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens förslag om att förbudet mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fondkommissionsbolag skall upphävas. Väsentligt har då varit att företagsförvärvslagens tillämpning på dessa institut skapar möjligheter till begränsningar inför risken för en alltför kraftig expansion från utländskt håll inom de svenska finansinstitutens ägarkrets. Det är, såsom framhålls i motion 1989/90:N75 (c), viktigt att detta beaktas vid översynen av företagsförvärvslagen. Såsom framhålls i den tidigare refererade motionen 1989/90:N75 (c) är starka skyddsintressen knutna till det svenska bankväsendet. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till regeringen.

Det yrkande i motion 1989/90:N74 (vpk) som går ut på att riksdagen nu skall ta ställning för kreditmarknadskommitténs förslag om en viss kvantitativ begränsning av det utländska ägandet är utskottet inte berett att tillstyrka.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag att

riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1989/90:N75 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag (mom. 3)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "I det" och slutar med "banker etc." bort ha följande lydelse:

Om riksdagen, trots de tungt vägande invändningar häremot som görs i motionerna 1989/90:N74 (vpk) och 1989/90:N76 (mp), skulle tillåta utländskt ägande i svenska bankaktiebolag, är det ett oavvisligt krav att det i vart fall uppställs strikta gränser för hur omfattande den utländska ägarandelen i ett företag får bli. Kreditmarknadskommitténs förslag till regler i detta avseende — högst 20 % av aktiekapitalet och högst 10 % av rösträtten — bör i så fall genomföras. Utskottet tillstyrker sålunda det sekundära yrkandet härom i motion 1989/90:N74 (vpk).

1989/90:NU38

14 En lagändring av angiven innebörd skulle delvis tillgodose också det yrkande i motion 1989/90:N75 (c) som syftar till att möjligheterna till kontroll av utlänningars förvärv av aktier i svenska bankaktiebolag skall vidgas. Utskottet instämmer i vad som sägs i denna motion om att det finns starka motiv för att det skapas garanti för ett inhemskt ägande i bankerna. Detta bör bl.a., såsom motionärerna uttalar, beaktas vid översynen av företagsförvärvslagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag att

riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N74 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) ( = reservation 3).

5. Generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag (mom. 4)

Roland Larsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Den skyldighet" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion 1989/90:N75 (c) skulle emellertid en fortsatt ökad ägandekoncentration inom finanssektorn vara till skada för marknadens funktion. Det behövs följaktligen åtgärder som säkerställer ett spritt ägande. Riksdagen bör, i anslutning till det här aktuella yrkandet i motion 1989/90:N75 (c), uppmana regeringen att med hänsyn till de regler som kommer att gälla inom EG lägga fram förslag om sådana åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag

att riksdagen

a) ( = utskottet),

b) med bifall till motion 1989/90:N75 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) ( = utskottet).

6. Generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag (mom. 4)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

På motsvarande sätt som bör gälla beträffande det utländska ägandet i bankaktiebolag, om ett sådant tillåts, bör varje aktieägares största möjliga andel av aktiekapitalet och röstetalet begränsas genom lagregler. Även ägandet i försäkringsaktiebolag bör regleras på detta sätt. Utskottet ansluter sig till kreditmarknadskommitténs och försäkrings -

1989/90:NU38

verksamhetskommitténs förslag i detta avseende, som också har förordats av LO, och tillstyrker sålunda de båda nu berörda yrkandena i motion 1989/90:N74 (vpk).

De synpunkter på ägandekoncentrationens negativa verkningar som framförs i motion 1989/90:N75 (c) överensstämmer i mycket med utskottets uppfattning. Riksdagens begäran om lagförslag rörande generella kvantitativa begränsningar av ägandet i bank- och försäkringsbolag bör åtföljas av ett allmänt uttalande om att det behövs ytterligare åtgärder för att motverka fortsatt ägande- och maktkoncentration inom finanssektorn. Ett sådant uttalande skulle ligga i linje med det nu berörda yrkandet i motion 1989/90:N75 (c).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag

att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N74 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med anledning av motion 1989/90:N75 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) ( = utskottet).

7. Konsekvenser av näringslivets internationalisering (mom. 5)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Internationaliseringen i" och slutar med "med internationaliseringen" bort ha följande lydelse:

De iakttagelser om riskerna med näringslivets och bankväsendets internationalisering som åberopas i motion 1989/90:N76 (mp) måste prägla all reglering av finansväsendet liksom näringspolitiken i dess helhet. Internationalisering innebär maktkoncentration och ökad storskalighet; i dess spår följer resursslöseri och miljöförstöring. Riksdagen bör genom ett uttalande i enlighet med det aktuella motionsyrkandet understryka vad här sagts och därmed ställa krav på en fortlöpande bevakning från regeringens sida av internationaliseringens negativa konsekvenser.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande konsekvenser av näringslivets internationalisering att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N76 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kontroll över bank- och finansinstitut (mom. 6)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "angiven karaktär" bort ha följande lydelse:

1989/90:NU38

16 Utskottet instämmer i det refererade avsnittet i motion 1989/90:N361 (vpk) och finner det angeläget att riksdagen till regeringen riktar ett uttalande av angiven innebörd, till stöd för en demokratisk kontroll över bank- och finansinstituten.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kontroll över bank- och finansinstitut

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N361 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Oktrojprövning (mom. 7)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Inom ramen" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Den ändring i kriterierna för prövning av oktrojansökningar som genomförs enligt regeringens lagförslag i propositionen är ett steg i rätt riktning. Förändringen är dock inte tillräcklig. Lagstiftningen på området måste fortlöpande anpassas till EG:s regler. Den aspekten på oktrojprövningen har varken i kreditmarknadskommitténs betänkande eller i propositionen beaktats i tillräcklig utsträckning. Detta är anmärkningsvärt eftersom det redan i dag finns tydliga signaler om hur den framtida gemensamma banklagstiftningen inom EG kommer att se ut. I och med att EG:s ministerråd antog det andra banksamordningsdirektivet är lagstiftningen så gott som klar och kommer att kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Vad nu sagts bör riksdagen framhålla i ett uttalande till regeringen och sålunda påkalla ett nytt förslag i ämnet som ansluter sig till utvecklingen inom EG. Det berörda yrkandet i motion 1989/90:N72 (fp) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande oktrojprövning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N72 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande Oktrojprövning (mom. 7)

Krister Skånberg (mp) anför:

Som miljöpartiet i många sammanhang har understrukit, bl.a. i partimotionen 1989/90:U519 om ett decentraliserat och demokratiskt Europa, får förhandlingarna om svensk anpassning till EG:s regler i olika avseenden inte leda till att Sverige blir ett bihang till EG. Detta är tillämpligt också i fråga om kriterierna för prövningen av ansökningar om oktroj för bankrörelse. Sverige måste även i detta fall behålla den fulla rätten att utforma de bestämmelser som skall gälla.

1989/90:NU38

17 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag

1 Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Regeringens förslag

Utskottets förslag [Ingressen]

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 2 § och 9 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 2 §,7 kap. 15 § och 9 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 9 a §, av följande lydelse.

7 kap.

9a §

Om ett utländskt bankföretag genom en filial eller i övrigt här i landet handlar på ett sätt som strider mot lag eller annan författning och inte följer bankinspektionens anmodan om rättelse, skall inspektionen anmäla detta till tillsynsmyndigheten i det land där banken har sitt huvudkontor. Anmälan skall också göras till regeringen, som kan återkalla ett tillstånd att driva bankrörelse här i landet.

Om ett utländskt bankföretag genom en filial eller i övrigt här i landet handlar på ett sätt som strider mot lag eiler annan författning och inte följer bankinspektionens föreläggande med anmodan om rättelse, skall inspektionen anmäla detta till tillsynsmyndigheten i det land där banken har sitt huvudkontor. Anmälan skall också göras till regeringen, som kan återkalla ett tillstånd att driva bankrörelse här i landet.

15 §«

Bankaktiebolagen, sparbankerna och de centrala föreningsbankerna skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Bankaktiebolagen, sparbankerna och de centrala föreningsbankerna samt utländska banker med filial här i landet skall med årliga avgifter bekosta bankinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Varje bank

samma lag.

1989/90:NU38

Bilaga

* Med regeringens förslag avses nuvarande lydelse.

2 Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Regeringens förslag Utskottets förslag

[Övergångsbestämmelser]

3. Bestämmelserna i 12 kap. 7 § 3. Bestämmelserna i 12 kap. 7 §

tredje stycket gäller även för tredje stycket gäller även för

bankaktiebolag som är avstäm- bankaktiebolag som är avstämningsbolag till dess att aktiekonto- ningsbolag till dess att aktiekonto lagen

(1989:829) tråder i kraft för lagen (1989:829) tillämpas för det

det bolaget. bolaget.

1989/90:NU38

Bilaga

19 Innehåll

1989/90: NU38

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Regeringens förslag 4

Motförslag 7

Utländskt ägande 8

Generella ägandebegränsningar, kontroll m.m 9

Hemställan 11

Reservationer

1. Lagförslagen (vpk, mp) 12

2. Tillämpning av lagen (1982:617) om utländska förvärv av

svenska företag (m, fp) 13

3. Begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag (c) .... 14

4. Begränsning av utländskt ägande i bankaktiebolag (vpk,

mp) 14

5. Generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag (c) 15

6. Generella begränsningar av ägande i bank- och försäkringsaktiebolag (vpk, mp) 15

7. Konsekvenser av näringslivets internationalisering (vpk,

mp) 16

8. Kontroll över bank- och finansinstitut (vpk) 16

9. Oktrojprövning (m, fp) 17

Särskilt yttrande

Oktrojprövning (mp) 17

Bilaga

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag ..

gotmb 96881, Stockholm 1990