Kapital för nya företag, m.m.

1992/93 NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.,

dels 19 motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden), Näringsdepartementet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), Sveriges industriförbund och Utvecklingsfondernas VD-råd. Från Företagarnas riksorganisation, Kooperativa Institutet, Svenska uppfinnareföreningen och Sveriges redovisningskonsulters riksförbund har skrivelser inkommit.

Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag att Industrifonden skall ombildas till Industri- och nyföretagarfonden. I en meningsyttring (v) avvisas detta.

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall, enligt regeringens förslag, ha två olika huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med nyföretagarlån. Den första verksamheten bör, anser utskottet, i linje med vad regeringen föreslår, i första hand inriktas på innovativa små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter. Även befintliga företag bör emellertid, liksom hittills, kunna komma i fråga för stöd. Stöd bör också, enligt utskottets mening, i undantagsfall kunna lämnas till produktutveckling inom större företag, främst i sådana fall då underleverantörer förutsätts medverka vid produktutvecklingen. I en reservation (s) krävs klarare och mer entydiga uttalanden om att stödet skall kunna lämnas till såväl befintliga som nya företag. Vidare krävs att stora företag skall ha samma möjligheter som andra företag att erhålla stöd.

Förslaget om införande av ett nyföretagarlån -- för aktiebolag -- tillstyrks av utskottet. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), krävs att även kooperativa företag och ekonomiska föreningar skall kunna få del av nyföretagarlånen.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om Industri- och nyföretagarfondens organisation. Därvid sägs att beredningen, liksom den löpande uppföljningen, i många fall bör kunna delegeras till sådana regionala organ som har kompetens på området, t.ex. regionala utvecklingsfonder, handelskamrar och banker. Behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta lokala filialkontor kommer därmed, anser utskottet, att vara mycket litet. I en reservation (s) anförs beträffande nyföretagarlånen att beslutsfunktionen bör tilldelas de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att tillföra Industri- och nyföretagarfonden erforderliga medel är ett lämpligt tillvägagångssätt. Fonden kommer på sikt att förfoga över ett kapital på cirka 2400 miljoner kronor, varvid hälften kommer från Industrifondens nuvarande medel och hälften från Småföretagsfonden. Den sistnämnda fonden kommer senare att avvecklas. I en meningsyttring (v) föreslås att Småföretagsfondens medel i stället skall fördelas på utvecklingsfonderna.

I propositionen aviseras också en parlamentarisk utredning med uppgift att överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och roll. Utskottet ser positivt på detta. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), anförs att en utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att utvecklingsfonderna skall finnas kvar i framtiden.

Regeringen föreslår vidare att det statliga engagemanget som huvudman för Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) skall upphöra. Detta kan lämpligen ske genom att huvuddelen av SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och att statens engagemang därefter avvecklas. Utskottet tillstyrker förslaget och utgår från att avvecklingen sker på ett sådant sätt att den står i överensstämmelse med den träffade överenskommelsen i fråga om försäljning av statliga företag och fastigheter. I en reservation (s) avvisas en privatisering av SIFU med hänvisning till den nämnda överenskommelsen. Reservanterna motsätter sig däremot inte en bolagisering. En privatisering av SIFU accepteras av Vänsterpartiets suppleant i utskottet, dock under förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över verksamheten.

I proposition 1992/93:82 föreslår regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen 1. godkänner de ändrade riktlinjer för Stiftelsen Industrifonden med angivna konsekvenser för stiftelsens kapitalbehov som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5), 2. godkänner de riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5), 3. godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och senare avveckling av Stiftelsen Småföretagsfonden som regeringen förordar (avsnitt 5), 4. godkänner att de medel som Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande Industrifonden, 5. bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU, samt vidta de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7).

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1992/93:N17 av Lars Stjernkvist m.fl. (s, m, kds) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en regionalisering av Stiftelsen Industrifondens verksamhet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lokalisering av ett filialkontor till Norrköping.

1992/93:N18 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de medel som ställs till Industri- och nyföretagarfondens förfogande på totalt 2,4 miljarder kronor får riktas till nyföretagande och även till förnyelseprojekt i befintliga företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de former för finansiering ur Industri- och nyföretagarfondens medel som fastställs blir så flexibla att rimlig företagsanpassning kan ske regionalt eller lokalt, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det betonas särskilt att Industri- och nyföretagarfonden bör använda utvecklingsfondernas redan uppbyggda kompetens, resurser och kontaktnät för att få genomslagskraft i målgruppen.

1992/93:N19 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas roll och de nya lånemöjligheternas inriktning.

1992/93:N20 av Lennart Brunander m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen beslutar att staten t.o.m. år 1997 behåller sitt engagemang som huvudman i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU.

1992/93:N21 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att den föreslagna Industri- och nyföretagarfondens medel kan användas till insatser i såväl nya som befintliga företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas roll i hanteringen av de medel som kommer att ställas till Industri- och nyföretagarfondens förfogande.

1992/93:N22 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att de medel på 2,4 miljarder kronor som föreslås för statens medverkan vid finansiering av företagsetablering och utvecklingsprojekt riktas till såväl nya som befintliga företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de statliga riskvilliga lånen skall komplettera banksystemet och riskkapitalmarknaden, 3. avvisar den kraftiga centraliseringen av beslut för nyföretagarlån och småföretagsfinansiering och i stället förordar den rollfördelning mellan riks- och regional nivå som redovisas i motionen, 4. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden skapa nya egna filialkontor och i stället förordar att man bygger på befintliga fungerande organ på sätt som beskrivs i motionen, 5. beslutar att medlen från Småföretagsfonden på 1,2 miljarder kronor överförs till regionala nivån att användas till såväl nyföretagarlån som finansiering av utvecklingssatsningar i befintliga företag, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibla och kundanpassade finansieringsformer, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förestående parlamentarisk utredning om utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N23 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som befintliga mindre företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet.

1992/93:N24 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minimigränser för nyföretagarlån och kvotering av nyföretagarlån.

1992/93:N25 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (båda m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagens behov av riskkapital, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut rörande riskkapital.

1992/93:N26 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapital till företag, 2. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som befintliga företag, 3. beslutar att Utvecklingsfonden, genom tilläggsavtal, får företräda den nya Industri- och nyföretagarfonden regionalt, 4. beslutar att Utvecklingsfonden ges dragningsrätt från Industri- och nyföretagarfonden till både nyföretagande och befintliga företag, 5. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar.

1992/93:N27 av Sven-Olof Petersson och Lars Petersson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation och uppgifter för Industri- och nyföretagarfonden samt för de befintliga utvecklingsfonderna.

1992/93:N28 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att medlen som ställs till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som befintliga mindre företag, 2. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller förmedling av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts med anledning av en förestående parlamentarisk utredning om utvecklingsfondernas framtida roll, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N29 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapital till företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet, 3. beslutar att medlen som ställs till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som befintliga företag, 4. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar, 5. avvisar förslaget om en privatisering av SIFU.

1992/93:N30 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel om 2,4 miljarder kronor, som ställts till Industri- och nyföretagarfondens förfogande, riktas till såväl nya som befintliga, mindre företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade roll angående förmedling av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas dragningsrätt, besluts- och kommissionärsroll beträffande Industri- och nyföretagarfondens medel.

1992/93:N31 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Industri- och nyföretagarfonden skall rikta sig till nya och befintliga småföretag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas ansvar i samband med kreditgivningen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfonderna i framtiden.

1992/93:N32 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställs till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som befintliga mindre företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förestående parlamentarisk utredning om utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N33 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens förslag vad gäller Industrifonden, 2. avslår regeringens förslag till centralisering av nyföretagarlånen och i stället fördelar lånen över utvecklingsfonderna, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det privata risktagandet, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om andra juridiska former, 5. beslutar att lånen även skall kunna användas till befintliga företag enligt vad i motionen anförts, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SIFU, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelreformering.

1992/93:N34 av Carl Olov Persson och Ulf Björklund (båda kds) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av nyföretagarlånen, 2. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden skapa nya egna filialkontor i stället för att tills vidare bygga på befintliga fungerande organ.

1992/93:N35 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapital för nya företag, m.m.

Kapital för nya företag

Bakgrund

Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas), företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och fortlevnads-/tillväxtfas. I alla dessa faser krävs normalt extern finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör här översiktligt för olika finansieringsformer och finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig anknytning. Det stöd som staten, inom ramen för regionalpolitiken, lämnar till företag i vissa delar av landet i form av olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt ca 2000 miljoner kronor per år medtas inte här.

I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s program, Program 3 (Nya produkter). Huvuddelen av detta program inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt hos nya och befintliga småföretag.

De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska uppfinnareföreningen, Industrifonden, de regionala utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler (utvecklingsparker, vilka ofta är knutna till högskolor).

Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till teknisk forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda programmet Nya produkter ingår. I regleringsbrev för budgetåret 1992/93 har 105 miljoner kronor tagits upp för detta program, jämfört med 134 miljoner kronor föregående budgetår. Vid utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring (v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.

NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället av de s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser och utvecklingsfonder i de olika länen. NUTEK lämnar även stöd till Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.

I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas, företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen, utvecklings-/expansionsfasen -- kan stöd erhållas från Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden. Fonden är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt 950 miljoner kronor, varav totalt 255 miljoner kronor har betalats tillbaka till staten. Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.

Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty. Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet: projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen, projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och projekt av teknikupphandlingskaraktär.

Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för Industrifondens verksamhet och om minskning av kapitalet (prop. 1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350 miljoner kronor skulle återföras från fonden till staten under budgetåren 1991/92--1994/95. Av dessa medel har fonden nyligen inbetalat 100 miljoner kronor. I den nu aktuella propositionen föreslås att den fortsatta inbetalningen till staten skall avbrytas. Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till ca 1200 miljoner kronor.

En särskild utredare, professor Lars Vinell, har på regeringens uppdrag utvärderat Industrifondens verksamhet. I betänkandet Den svenska marknaden för projektkapital -- statens nuvarande och framtida roll (SOU 1992:95) konstateras bl.a. att Industrifondens verksamhet har fyllt en viktig funktion och att den har bedrivits effektivt. Utredaren föreslår bl.a. att Industrifonden skall kvarstå i statlig ägo och att verksamheten skall koncentreras till små företags och enskilda personers projekt.

I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje fasen, utvecklings-/expansionsfasen, kan riskkapital erhållas från såväl privata som statliga källor. På den svenska marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget kapital i expansiva, onoterade småföretag.

På den statliga sidan har riksdagen nyligen fattat beslut om riktlinjer för utskiftning av medel ur de förutvarande löntagarfonderna, som skall användas för små och medelstora företags riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3). Sammanlagt 6500 miljoner kronor kanaliseras genom två nyinrättade portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande riskkapitalbolag.

Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart och ett av portföljförvaltningsbolagen skall disponera ett kapital på ca 2200 miljoner kronor. Bolagen skall ha möjlighet att också lämna lånegarantier. Dessutom skall de gemensamt eller vart för sig kunna bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och traditionellt lånekapital.

Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, AtleAB och Bure AB, vilka skall ha säte i Stockholm resp. Göteborg. Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna har nu genomförts.

Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som staten nyligen har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i det följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag och genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de sex bolagen skall ha ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna pågår för närvarande. Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument, men möjlighet att indirekt arbeta med mellankapital skall också finnas.

På det statliga venture capital-området finns också tills vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år 1984 (1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner kronor som stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.

Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i företag inom småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.

Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det följande). I den nu aktuella propositionen föreslås att Småföretagsfonden skall avvecklas och dess medel tillföras den föreslagna Industri- och nyföretagarfonden.

De sex regionala riskkapitalbolagen, som Småföretagsfonden stod som ägare till, är AB Produra Venture Capital -- säte i Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med kontor i Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB -- säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i Malmö, Hidef Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte i Umeå (med kontor i Skellefteå). Riskkapitalbolagen har hittills disponerat ca 125 miljoner kronor per bolag genom Småföretagsfondens aktieinnehav.

Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop. 1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.

Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna skall det nu emellertid i princip införas ett moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter. Regeringen har i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin begärt riksdagens godkännande av detta. Beslut kommer att fattas inom kort.

Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och utvecklings-/expansionsfasen, är de regionala utvecklingsfonderna. Dessa bildades år 1978 genom ombildning av företagarföreningar i länen med staten resp. landsting -- och i förekommande fall kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och det finns en fond i varje län. Styrelserna utses av landstingen.

Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK. Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år innan ny avtalsperiod inleds.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen. Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst 200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick i januari 1992 till ca 2600 miljoner kronor. Riksdagen har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år 1997 skall betala in sammanlagt 1600 miljoner kronor till staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet. NU14). Därefter beräknas fonderna disponera ett kapital på ca 1200 miljoner kronor.

Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna (bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni 1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december 1992. Riksdagen följde utskottets förslag.

Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels verkställa dessa anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt vad utskottet har erfarit har skillnaderna mellan de olika utvecklingsfonderna minskat något sedan januari 1992. I oktober 1992 varierade andelen likvida medel mellan 17 och 87 procent. Den genomsnittliga likviditetsandelen låg i oktober 1992 kvar på ca 50 procent.

Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden har till uppgift att främja främst små och medelstora företags utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen. Regeringen utser ordförande och fyra ledamöter i styrelsen. Resterande fyra ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.

Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och forskning av betydelse för näringslivet inom fondens verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med medelstillskott först från vinstmedel från Luossavaara--Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett. Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner kronor.

Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag -- företagsstarten, utvecklings-/expansionsfasen och fortlevnads-/tillväxtfasen -- har bankerna en dominerande roll som finansiärer. Som ett uttryck för bankernas betydelse kan noteras att deras utlåning till små och medelstora företag sommaren 1992 uppgick till ca 200 miljarder kronor. Den totala utlåningen till icke-finansiella företag uppgick vid samma tidpunkt till ca 500 miljarder kronor.

För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i utvecklings-/expansionsfasen.

Huvuddragen i regeringens förslag

Det föreligger ett behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av en marknad för finansiering av företag i tidiga skeden, s.k. såddfinansiering, sägs det i proposition 1992/93:82. I praktiken saknas det för närvarande en kommersiell lösning för sådan riskfinansiering.

Det är utomordentligt viktigt för den industriella tillväxten i Sverige att det finns lämpliga finansieringsformer för den första länken i kedjan, dvs. uppkomsten av nya verksamheter och nya produkter, heter det vidare. I propositionen erinras om att 6500 miljoner kronor skall överföras från de förutvarande löntagarfonderna till de två nya portföljförvaltningsbolagen och de sex riskkapitalbolagen. Detta kommer, enligt regeringens mening, att innebära en kraftig vitalisering av den mer mogna delen av småföretagssektorn. Även när det gäller utveckling av företag i tidiga skeden räknar regeringen med att bolagen skall kunna spela en viss roll.

Om resurser satsas enbart på kommersiella riskkapitalbolag kan det dock befaras att en viktig del av marknaden kommer att sakna erforderligt utbud av kapital, anser regeringen. Kreditinstituten är nu och kan sannolikt under de närmaste åren förväntas vara mycket återhållsamma på detta område, sägs det i propositionen. Regeringens bedömning är därför att det -- i Sverige liksom i konkurrentländerna -- även fortsättningsvis finns behov av statlig medverkan när det gäller finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i små företag.

Med hänvisning härtill och med tanke på att medlen är begränsade anser regeringen att statens stöd i form av lån till små företag bör renodlas. Finansiering i form av lån m.m. bör i princip inte lämnas till etablerade företag som har verkat under en längre tid. Statens resurser bör i princip koncentreras till stöd av utveckling i nya och unga företag. Endast under en övergångsperiod bör lån lämnas till befintliga företag, med tanke på det besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden, sägs det i propositionen.

Det föreslås att statens verksamhet med att finansiera nyetableringar ocn nya produkter skall bedrivas inom ramen för Industrifonden, som dock skall förändras och byta namn till Industri- och nyföretagarfonden. Stiftelsekapitalet skall utökas med medel från Småföretagsfonden, som senare skall avvecklas (se vidare i det följande).

Ett mål med den föreslagna verksamheten är att bidra till etablering och tillväxt av nya, inte minst teknikbaserade, företag och att därmed bredda basen i näringslivet. Ett statligt organ kan, enligt regeringens mening, upprätthålla viktiga finansieringsfunktioner gentemot nya eller unga företag som riskkapitalmarknaden inte kan tänkas fylla under överskådlig framtid.

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet föreslås få två olika huvudinriktningar. Den ena delen avser utveckling av nya produkter och marknadssatsningar i nya och unga företag. Den andra delen avser en verksamhet med nyföretagarlån, som syftar till att allmänt stödja nyetableringar.

Allmänt om behovet av riskkapital

I tre motioner (s) begärs uttalanden av riksdagen om behovet av statliga finansieringsinsatser för små och medelstora företag.

Bristen på riskvilligt kapital är ett att de största problemen för närvarande, anförs det i kommittémotionen 1992/93:N29 (s). Situationen för de små och medelstora företagen är särskilt besvärlig. Konjunkturläget, den höga räntan och krisen inom bankväsendet bidrar, menar motionärerna, i hög grad till att förvärra situationen. Antalet konkurser ökar för närvarande starkt bland små och nya företag. Det är därför, enligt motionärerna, väl motiverat att staten medverkar vid finansiering av såväl befintliga som nya småföretag.

De sex nya riskkapitalbolagen kommer enligt vad som anförs i motion 1992/93:N22 (s) endast mycket marginellt att överta utvecklingsfondernas finansieringsroll. Det finns ett kvarvarande stort behov av riskvilliga lån för de små företagens investeringar i produkter, marknad, internationalisering och produktutveckling, anför motionärerna. För den stora mängden företag gäller det att hitta finansiering utan att behöva lämna ifrån sig ägarandelar i företaget. Samtidigt innebär risknivån och de säkerheter som företagaren kan ställa att finansering via bank inte är möjlig, heter det vidare.

Den besvärliga situationen för de små och medelstora företagen i Bohuslän utgör bakgrunden till motion 1992/93:N26 (s). Antalet konkurser bland unga och små företag ökar kraftigt. Härtill kommer, säger motionärerna, den situation som nu råder i Bohuslän med neddragningar inom bilindustrin och dess underleverantörer. Kredit- och kapitalmarknaden har i stort sett satts ur spel för de små företagen, vilket innebär att det kommer att krävas statliga finansieringsinsatser.

Utskottet har svårt att inse motionärernas syften i de yrkanden som här är aktuella. De förslag som regeringen nu framlägger har sin grund just i uppfattningen att det finns ett behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av en marknad för finansiering av företag i tidiga skeden.

De presenterade förslagen ingår som ett led i regeringens nya småföretagspolitik. Denna politik, vars riktlinjer drogs upp hösten 1991 i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik, syftar bl.a. till att bygga upp en effektiv riskkapitalmarknad genom generellt inriktade åtgärder med ett minimum av statlig inblandning. Åtgärder på skatteområdet har därvid stor betydelse.

Ett område, där staten enligt utskottets -- och regeringens -- mening har en roll att spela är finansiering av nya företag. De nyligen inrättade portföljförvaltningsbolagen och de sex direktinvesterade riskkapitalbolagen kommer främst att vara en finansieringskälla för mer mogna småföretag med en hög utvecklingspotential. Det har i praktiken visat sig att privata riskkapitalbolag både i Sverige och i andra länder endast i begränsad omfattning investerar i rena nyetableringar och produktutvecklingsprojekt i nya företag. Det finns därför, som också sägs i propositionen, behov av ytterligare statliga insatser i tidiga skeden av ett företags utveckling. Förslagen i propositionen är avsedda att bidra till att fylla detta behov.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29 (s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda delar.

Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för verksamheten

I propositionen föreslås, som tidigare nämnts, att statens verksamhet med att finansiera nyetableringar och nya produkter skall bedrivas genom den nuvarande stiftelsen Industrifonden. Fonden föreslås byta namn till Industri- och nyföretagarfonden. Verksamheten föreslås få två olika huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med nyföretagarlån.

Den förstnämnda verksamheten -- stöd till produktutveckling m.m. -- föreslås i huvudsak bygga vidare på Industrifondens nuvarande verksamhet. Regeringen anser dock att denna finansiering i fortsättningen skall få lämnas endast till nya och unga företag. Det finns annars, anser regeringen, en uppenbar risk för att staten konkurrerar med det ordinarie kreditväsendet. Med hänsyn till att statens tillgängliga medel är begränsade bör stödet, enligt regeringens mening, koncentreras till nya och unga företag. Med hänvisning till det besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden bör lån endast under en övergångsperiod kunna lämnas till befintliga företag, sägs det i propositionen.

Finansieringsformerna skall -- i likhet med vad som gäller för Industrifondens nuvarande verksamhet -- främst vara villkorslån och kapital mot royalty. Vidare skall som ett riktmärke även fortsättningsvis gälla att större stöd än som motsvarar högst 50procent av det totala kapitalbehovet inte skall utgå i normalfallet, sägs det i propositionen. Det är önskvärt att s.k. Eureka-projekt också i framtiden särskilt kan uppmärksammas, anser regeringen.

Den andra verksamhetsgrenen -- nyföretagarlånen -- bör enligt regeringen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som redovisades våren 1992 i departementspromemorian Nyföretagarlån (Ds 1992:20). Enligt detta förslag, som tar sin utgångspunkt i det tyska systemet med EKH-lån (Eigenkapitalhilfe), skall lån kunna lämnas till de nyetablerare som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam verksamhet.

Lånen skall endast kunna sökas i samband med att helt nya aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip skall företag inom alla näringsgrenar vara berättigade att söka lån. Två typer av lån skall finnas att tillgå. Det ena lånet skall beviljas direkt till en privatperson, som sätter in medlen i företaget i form av aktiekapital. Den andra lånetypen skall vara ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade företaget.

Lånets löptid föreslås vara 15 år, med 5 års amorteringsfrihet. Lånet skall vara ränterabatterat i fem år, med de två första åren helt räntefria. Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 procent av finansieringsbehovet med egna medel, medan nyföretagarlånet skall svara för högst 30 procent. Det resterande finansieringsbehovet förutsätts bli täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet föreslås som mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och anses, bl.a. av praktiska skäl, inte i regel böra understiga 100000 kronor.

Till skillnad från vad som föreslås i departementspromemorian skall nyföretagarlånen, enligt regeringens förslag, kunna kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta-eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den sammanlagda statliga finansieringen bör inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet, sägs det i propositionen.

Synpunkter på inriktningen av Industri- och nyföretagarfondens verksamhet tas upp i ett flertal motioner. Ett krav som framförs i flera motioner är att verksamheten inte skall riktas endast mot nya och unga företag utan också mot befintliga företag. Vidare framförs synpunkter på de olika förutsättningar som föreslås gälla för beviljande av nyföretagarlån.

I totalt 14 motioner begärs att Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall rikta sig till såväl nya som befintliga företag.

I kommittémotionen 1992/93:N29 (s), liksom i åtta andra motioner från företrädare för Socialdemokraterna -- motionerna 1992/93:N18, 1992/93:N19, 1992/93:N21, 1992/93:N22, 1992/93:N26, 1992/93:N28, 1992/93:N30 och 1992/93:N32 -- framförs detta krav. Det är, anför motionärerna, ofta svårt att i praktiken dra en gräns mellan nya och befintliga företag. Vidare anser de att erfarenheterna visar att effekten av statliga låneinsatser ofta är större bland befintliga företag. De hittillsvarande insatserna har varit betydelsefulla och stimulerat till samarbete mellan små och stora företag, hävdas det.

Förslagens ensidiga inriktning mot nya företag inger oro, anförs det i motion 1992/93:N25 (m). Om utslagningen av små företag inom den svenska industrin skall kunna brytas måste, enligt motionären, alla små företag med utvecklingspotential kunna få del av de finansieringsmöjligheter som Industri- och nyföretagarfonden kommer att tillhandahålla. I motionerna 1992/93:N23 (c) och 1992/93:N31 (c) hänvisas till det svåra läget på kreditmarknaden som motiv för kravet att Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall riktas även mot befintliga företag. Samma krav motiveras i motion 1992/93:N27 (c) med att effekterna av statliga låneinsatser anses vara större bland befintliga företag än bland nya. Vidare sägs att det är svårt att i praktiken särskilja nya företag från befintliga.

Även i partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs kravet på att såväl nya som befintliga företag skall få del av den aktuella verksamheten. Hänvisning görs till att de små företagen inte kan få sina finansieringsbehov tillgodosedda via bankerna. I motionen krävs i första hand att riksdagen skall avslå regeringens förslag vad gäller Industrifonden. Motionärerna anser att det samarbete som har initierats mellan små och stora företag genom Industrifondens verksamhet har varit mycket positivt.

Utskottet behandlar först det sistnämnda kravet på avslag på regeringens förslag om Industrifonden.

Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag att Industrifonden skall ombildas till Industri- och nyföretagarfonden. Härav följer att det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N33 (v) avstyrks.

Utskottet övergår så till att behandla riktlinjerna för fondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar.

Industrifondens hittillsvarande verksamhet har enligt utskottets uppfattning visat goda resultat. Detta framkommer bl.a. av den utredning som professor Lars Vinell har genomfört. Utskottet har också på annat sätt fått detta bekräftat.

Utskottet anser, i linje med vad som sägs i propositionen, att Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till produktutveckling och marknadssatsningar i första hand bör inriktas på innovativa små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna bör främst ha formen av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga företag bör emellertid, liksom hittills, kunna komma i fråga för stöd. Stöd bör också i undantagsfall kunna lämnas till produktutveckling inom större företag, främst i sådana fall då underleverantörer förutsätts medverka vid produktutvecklingen. Därvid bör fonden beakta den risk för snedvridning av konkurrensen som kan uppstå. Likaså bör storleken på stödet anpassas till fondens totala kapitalinnehav.

Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat. Därmed blir de aktuella motionerna i allt väsentligt tillgodosedda i berörda delar.

Synpunkter på de olika förutsättningar som bör gälla för nyföretagarlånen framförs i ett antal motioner. De gäller bl.a. frågor om vilken företagsform som bör kunna komma i fråga, om vilken minimigräns på lånet som skall tillämpas och om personligt betalningsansvar.

En fråga som tas upp i fyra motioner gäller avgränsningen beträffande företagsform. I departementspromemorian om nyföretagarlån, till vilken det hänvisas i propositionen, sägs att nyföretagarlån skall kunna sökas endast i samband med att nya aktiebolag startas.

Även kooperativa företag och ekonomiska föreningar bör kunna beviljas nyföretagarlån, anförs det i motionerna 1992/93:N29 (s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-). De kooperativa företagen kommer att bli en viktig kraft i den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet och bör därför inte uteslutas från lånemöjlighet, sägs det i den förstnämnda motionen.

Enligt utskottets mening är det lämpligt att göra en sådan avgränsning till aktiebolagsformen som förordas i departementspromemorian och propositionen. Aktiebolagsformen innebär bl.a. att kontrollen av att medlen används för de avsedda syftena underlättas. Vidare innebär en avgränsning till aktiebolagsformen att mindre uthålliga företagare avskiljs.

När det gäller stödet till produktutveckling vill utskottet framhålla att kooperativa företag och ekonomiska föreningar kan få del av detta stöd via dotterbolag i aktiebolagsform.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29 (s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-) i berörda delar.

En annan fråga beträffande nyföretagarlånen, minimigräns för lånet, tas upp i motionerna 1992/93:N24 (c) och 1992/93:N34 (kds). I departementspromemorian föreslås att den lägsta nivån på lånet skall vara 100000 kronor. Eftersom nyföretagarlånet förutsätts som mest svara för 30 procent av finansieringsbehovet motsvarar detta en investering på ca 333000 kronor. Enligt departementspromemorian är nyföretagarlånet avsett för nyetableringar av en viss minsta storlek.

Den föreslagna minimigränsen bör sänkas för att inte oavsiktligt diskriminera kvinnor som vill starta företag, anförs det i den förstnämnda motionen. Kvinnliga företagare är ofta försiktigare än manliga när det gäller att ta lån och startar ofta i mindre skala, anför motionären. Hon hävdar att kvinnor också har svårare än män att få låna i bank. Det finns, säger motionären, en stor potentiell målgrupp för nyföretagarlånen bland anställda kvinnor i samband med omvandlingen av den offentliga sektorn. För att säkerställa att nyföretagarlånen också kommer kvinnor till del borde en kvotering göras.

En sänkning av minimigränsen föreslås också i motion 1992/93:N34 (kds). Där sägs vidare att kravet på att nyföretagarlån endast skall beviljas om finansiering ej kan ske på traditionellt sätt inte får drivas för långt. En nyföretagare med välordnad privatekonomi bör inte anses diskvalificerad som låntagare, anför motionärerna.

Utskottet anser att målgruppen för nyföretagarlånen bör vara personer som avser att starta företag över en viss storlek. De allra minsta nyetableringarna kan, enligt utskottets mening, förutsättas komma till stånd på annat sätt.

För att bl.a. underlätta omvandlingen av den offentliga sektorn -- vilket nämns i den ena motionen -- är det enligt utskottets mening lämpligt att staten medverkar vid finansiering av nya företag.

Det kan finnas behov av en viss flexibilitet i tillämpningen, så att lägre belopp än 100000 kronor i vissa fall skall kunna beviljas. Utskottet förutsätter att detta beaktas av regeringen. Något behov av ett uttalande av riksdagen i saken anser utskottet inte föreligga.

Kravet på att lån inte skall kunna beviljas om finansieringen kan lösas på traditionellt sätt, som berörs i den andra motionen, anser utskottet rimligt. Att personer med tillgång till stor personlig förmögenhet, som inte är beredda att satsa denna i det nya företaget, skulle erhålla nyföretagarlån anser utskottet felaktigt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N24 (c) och 1992/93:N34 (kds) i här aktuella delar.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om att det personliga betalningsansvaret inte bör drivas för långt. En företagare bör kunna hamna i trångmål och även försättas i konkurs utan att helt uteslutas från lånemöjligheter, anser motionärerna.

En nyetablering, till vilken nyföretagarlån skall kunna beviljas, förutsätts som nämnts bli finansierad till lägst 60 procent via bank. Sedvanlig kreditbedömning av projektet kommer att göras av banken. Inom ramen för beredningsarbetet av nyföretagarlånen, vilket behandlas i det följande, kommer en ingående bedömning av det aktuella projektet och av företagaren att göras. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i motion 1992/93:N33 (v) kan utskottet mot denna bakgrund inte finna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

I motion 1992/93:N35 (-) berörs en rad övriga frågor om utformningen av nyföretagarlånet. Det gäller bl.a. krav på förlängd löptid (från 15 till 20 år), förlängd amorteringsfrihet (från 5 till 10 år), enklare ansökningsförfarande och översyn av skatteregler.

Enligt utskottets mening är de föreslagna reglerna för nyföretagarlånen avseende löptid, amorteringsfrihet etc. väl avvägda. Motion 1992/93:N35 (-) avstyrks därmed i berörd del.

Industri- och nyföretagarfondens organisation -- utvecklingsfondernas roll

En statlig organisation för stöd till nyföretagande bör, enligt regeringen, bygga på befintliga strukturer och organ. De instanser som med bl.a. sina finansiella resurser bör ingå i uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är Industrifonden och Småföretagsfonden. I detta avsnitt behandlas frågan om hur beslutsfattandet skall organiseras. Industri- och nyföretagarfondens finansiella resurser och förslagen om Småföretagsfonden behandlas i ett följande avsnitt.

Industri- och nyföretagarfondens beslut bör i regel fattas centralt, föreslår regeringen. Det gäller såväl finansiering av produktutveckling som nyföretagarlån. Bl.a. med tanke på verksamhetens koncentration till små och nya företag bör fonden dock ges möjlighet att lägga ut beslut i vissa låneärenden på regional nivå, anser regeringen. Detta kan ske t.ex. genom att ett eller flera filialkontor inrättas, anförs det i propositionen.

Utvecklingsfonderna och andra regionala organisationer bör, enligt vad som sägs i propositionen, kunna anlitas som beredande organ. I första hand gäller denna medverkan nyföretagarlånen. Utvecklingsfonder som har särskild kompetens på området bör dock också kunna anlitas för bedömning av teknikprojekt.

Ett motiv för att samla besluten i en central instans är, enligt regeringen, att ett optimalt utnyttjande av resurserna därmed kan åstadkommas. Det är därvid av stor betydelse att enhetliga kriterier tillämpas i beslut om finansiering av såväl utvecklingsprojekt som nyföretagande. Regionalt eller sektoriellt varierande kriterier kan, enligt regeringen, leda till en felaktig fördelning av de begränsade finansieringsresurserna. Det är vidare viktigt att verksamheten kan följas upp och utvärderas utifrån de uppställda målen. En sådan utvärdering är, enligt regeringens mening, endast möjlig om enhetliga kriterier används.

Förslaget i departementspromemorian om att utvecklingsfonderna skulle behålla sina medel och att endast dessa skulle bilda bas för beslut om nyföretagarlån skulle, sägs det i propositionen, medföra svårigheter i vissa län att få tillgång till kapital, medan det i andra skulle bli lättare. Centrala resurser och beslut sägs däremot leda till att efterfrågan får bestämma fördelningen.

Den centrala funktionen när det gäller nyföretagarlån bör, enligt regeringens förslag, i huvudsak inriktas på att pröva om kriterierna för att erhålla ett lån är uppfyllda. Vidare skall en kontinuerlig uppföljning av utfallet av kreditgivningen ske.

Förslaget att lägga hela beslutsfunktionen hos en central instans -- Industri- och nyföretagarfonden -- kritiseras i 15 motioner. I stället förordas en fördelning av denna funktion mellan fonden och de regionala utvecklingsfonderna.

I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:N29 liksom i åtta andra motioner (s) -- motionerna 1992/93:N18 (s), 1992/93:N19 (s), 1992/93:N21 (s), 1992/93:N22 (s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N30 (s) och 1992/93:N32 (s) -- uttalas stöd för regeringens grundprincip att en statlig organisation för stöd till nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ. Enligt motionärernas mening är utvecklingsfonderna de organ som har störst erfarenhet och kompetens på området och som dessutom har en närhet till de små och medelstora företagen. Motionärerna anser att förslaget att ålägga en central statlig stiftelse att även fatta beslut i enskilda kreditärenden inte fyller behovet av en marknadsanpassad och kundnära organisation. De förordar därför i stället att utvecklingsfonderna -- på uppdrag av Industri- och nyföretagarfonden -- ges dragningsrätt och kommissionärsroll att bedriva finansieringsverksamhet gentemot såväl befintliga som nya företag. Den centrala Industri- och nyföretagarfonden bör, sägs det i vissa av motionerna, endast fatta beslut om större projekt som avser stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar, dvs. i princip i enlighet med Industrifondens nuvarande verksamhet.

I två av de här nämnda motionerna -- motionerna 1992/93:N18 (s) och 1992/93:N26 (s) -- tas också en näraliggande fråga upp. Den gäller krav på uttalande av riksdagen rörande möjligheterna för utvecklingsfonderna att tillhandahålla flexibla och kundanpassade finansieringsformer. Eftersom det finns stora olikheter mellan olika finansieringsärenden vad avser t.ex. marknadssituation, ägarsammansättning och affärsidé krävs det mångfald, flexibilitet och företagsanpassning i kreditgivningen, anser motionärerna.

Regeringens förslag om någon form av central hantering skulle allvarligt motverka grundtanken om en bättre, smidigare och obyråkratisk kreditförsörjning så nära marknaden som möjligt, sägs det i motion 1992/93:N25 (m). Likartade resonemang förs i motionerna 1992/93:N23 (c), 1992/93:N27 (c), 1992/93:N31 (c) och 1992/93:N34 (kds). I motionerna förordas i stället att utvecklingsfonderna skall ges i uppdrag att bedriva finansieringsverksamhet för Industri- och nyföretagarfondens räkning.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs ett mer långtgående krav än i de 14 nämnda motionerna. Motionärerna anser att de medel som Industri- och nyföretagarfonden enligt regeringens förslag skall disponera för andra ändamål än stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar i stället skall fördelas på de olika utvecklingsfonderna.

Förslaget att regionalisera Industri- och nyföretagarfondens verksamhet välkomnas i motion 1992/93:N17 (s, m, kds). Särskilt lämpligt anser motionärerna det vara att förlägga ett filialkontor till Norrköping. Motionärerna erinrar om att riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:FöU12) beslutat om nedläggning av Bråvalla flygflottilj -- F13. Staten har, enligt motionärerna, i egenskap av arbetsgivare för de anställda på F13 ett betydande ansvar för näringslivsutvecklingen i Norrköping.

Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck både i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att organisationen för det statliga stödet till produktutveckling och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ. Industri- och nyföretagarfondens medel måste utnyttjas på ett effektivt sätt. Därför bör fondens organisation vara rationell, effektiv och obyråkratisk.

Vidare anser utskottet att beredningen av den typ av kreditärenden det är fråga om kräver närhet till såväl projekten som de berörda företagen. Fonden bör därför samarbeta med sådana regionala organ som har kompetens på området, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar och banker. Beredningen bör i många fall kunna delegeras till dessa organ. Även den löpande uppföljningen av olika låneärenden bör i många fall kunna delegeras på samma sätt. Enligt utskottets mening kommer därmed behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta lokala filialkontor vara mycket litet.

Utskottet förutsätter att regeringen vid den närmare utformningen av organisationen beaktar de synpunkter som utskottet här har anfört. Med det sagda tillstyrks propositionen i berörd del. De aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Industri- och nyföretagarfondens resurser samt Småföretagsfonden

De organ som med bl.a. sina finansiella resurser skall ingå i uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är, som tidigare nämnts, Industrifonden och Småföretagsfonden.

Övergången till ny organisation kräver beslut av riksdagen i tre avseenden. Det första gäller ändrade riktlinjer för Industrifondens verksamhet och organisation med åtföljande slutsats om ökat kapitalbehov. För det andra krävs beslut om ändrade riktlinjer för Småföretagsfondens verksamhet och beslut om att fonden skall avvecklas, med åtföljande slutsats att fondens kapital efter hand skall återbetalas till staten. Slutligen krävs beslut om att de medel som Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande Industrifonden. Eftersom de två stiftelserna är självständiga juridiska personer erfordras deras medverkan i genomförandet.

Småföretagsfonden förvaltas av Företagskapital AB. Fondens tillgångar uppgick i början av oktober 1992 till 1200 miljoner kronor, varav 370 miljoner kronor utgjordes av likvida medel, 70 miljoner kronor av engagemang i företag och 760 miljoner kronor av aktier i de sex nuvarande regionala riskkapitalbolagen. Dessa aktier har, som redovisats i det föregående, nyligen sålts till staten.

Industri- och nyföretagarfondens medel bör baseras på i första hand Industrifondens nuvarande kapital på ca 1200 miljoner kronor, sägs det i propositionen. Regeringen föreslår därvid att den tidigare beslutade indragningen av 350 miljoner kronor, varav 250 miljoner kronor återstår, nu skall avbrytas. Industri- och nyföretagarfonden bör vidare, så snart det är möjligt, tillföras Småföretagsfondens medel på ca 1200 miljoner kronor. Därefter skall Småföretagsfonden avvecklas.

Industri- och nyföretagarfondens medel skulle därmed på sikt komma att uppgå till ca 2400 miljoner kronor. Eftersom Industrifondens nuvarande medel i stor utsträckning är uppbundna i konkreta projekt innebär det att ca 1200 miljoner kronor blir tillgängliga för nyföretagarlån. På sikt bör, anförs det i propositionen, en utredning pröva om utvecklingsfondernas kvarvarande kapital på ca 1200 miljoner kronor kan överföras till Industri- och nyföretagarfonden (se vidare i det följande).

Det avkastningskrav som, enligt regeringens mening, bör ställas på verksamheten är att resultatet sett över en längre period skall innebära att stiftelsens kapital realt behålls oförändrat. En generell utvärdering av verksamheten bör göras inom en femårsperiod.

Det är svårt, anförs det i motion 1992/93:N22 (s), att åstadkomma att beredning, uppföljning och beslut utförs på ett ansvarsmedvetet och effektivt sätt av organ som inte har ett direkt ansvar för de aktuella medlens avkastning. Mot bakgrund av motionärernas tidigare nämnda krav på att besluten om nyföretagarlån och produktutvecklingsprojekt upp till ca 3miljoner kronor skall decentraliseras till utvecklingsfonderna, anser de att Småföretagsfondens medel på ca 1200 miljoner kronor skall överföras till fonderna.

I motion 1992/93:N35 (-) krävs det en större satsning på nyföretagarlånen; 3--5 miljarder kronor erfordras enligt motionären. Han erinrar om att det i departementspromemorian angavs att ca 840 företag per år skulle kunna få del av nyföretagarlånen, under förutsättning att det genomsnittliga lånebeloppet uppgick till 200000 kronor. Motionären anför att det är betydligt fler företag än så som för närvarande inte kan finansiera sina projekt på kreditmarknaden.

Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att tillföra Industri- och nyföretagarfonden de erforderliga medlen är ett lämpligt tillvägagångssätt. Efter den försäljning till staten av Småföretagsfondens aktier i de sex regionala riskkapitalbolagen som nyligen har genomförts, består fondens tillgångar nästan uteslutande av likvida medel. Dessa kan omedelbart överföras till Industri- och nyföretagarfonden. Därefter bör Småföretagsfonden avvecklas.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag avseende Industrifondens och Småföretagsfondens medel. Detta innebär att motionerna 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N35 (-) avstyrks i berörda delar.

Utredning om utvecklingsfonderna

Tillkomsten av de nya kommersiella riskkapitalbolagen och den föreslagna verksamheten med nyföretagarlån kan, enligt regeringen, förväntas leda till att behovet av de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet minskar. En normalisering av läget på kreditmarknaden kommer att verka i samma riktning. Med hänvisning till den återhållsamhet i kreditgivningen som bankerna för närvarande tillämpar anser regeringen att utvecklingsfonderna tills vidare bör fortsätta med sin finansieringsverksamhet.

Regeringen förutsätter att utvecklingsfonderna även i fortsättningen bedriver sin finansieringsverksamhet så att lägst cirka en tredjedel av nyutlåningen riktar sig till nya företag. Vidare anser regeringen att utvecklingsfondernas lån till nya företag bör lämnas enligt regler som ansluter till dem som Industri- och nyföretagarfonden föreslås tillämpa för nyföretagarlånen. Regeringen bedömer att det är möjligt att göra denna typ av avgränsningar i finansieringsverksamheten inom ramen för gällande avtal mellan staten och landstingen -- och i förekommande fall kommunerna.

I propositionen informeras riksdagen om -- utan formell hemställan -- att regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring för att överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som statens stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid skall prövas vilka verksamhetsuppgifter fonderna skall ha liksom frågan om lämpliga huvudmän. I fråga om fondernas finansieringsverksamhet bör utredningen inriktas på att pröva om, och när, verksamheten kan upphöra, sägs det i propositionen. I så fall skall fondernas medel betalas in till Industri- och nyföretagarfonden via staten, anser regeringen.

Uppdraget för den aviserade parlamentariska utredningen om utvecklingsfonderna tas upp i fem motioner -- motionerna 1992/93:N22 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och 1992/93:N231 (c). Gemensamt för motionärerna är att de anser att en utgångspunkt för utredningen skall vara att utvecklingsfonderna skall finnas kvar eller -- som det uttrycks i vissa av motionerna -- skall ses som en resurs för framtiden. Liknande synpunkter framförs i Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:N29 (s), dock utan något yrkande i saken. I vissa motioner sägs att i den process som pågår med en ökad integration i Europa och en ökad internationalisering bör utvecklingsfonderna ha en roll att spela i framtiden.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om den framställan som utskottet lämnade till riksdagens revisorer våren 1992 om en granskning av effektiviteten i utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. Enligt vad utskottet har erfarit har revisorerna tagit upp ärendet i sin arbetsplan. I avvaktan på den nu aviserade utredningen kommer dock inget utredningsarbete att utföras av revisorerna.

Utskottet ser positivt på regeringens avsikt att låta utreda utvecklingsfondernas framtida roll och ställning. En sådan utredning bör, som sägs i propositionen, ha en parlamentarisk förankring och arbeta relativt förutsättningslöst. Mot denna bakgrund finns det, enligt utskottets mening, inte anledning för riksdagen att på förhand göra uttalanden om utvecklingsfonderna av den typ som krävs i de här aktuella motionerna. Sådana uttalanden skulle inte främja utredningsarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N22 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och 1992/93:N31 (c) i här aktuella delar.

SIFU

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), med staten som huvudman, inrättades år 1980 och bedriver fortbildning i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80:88, bet. NU41). Verksamheten bedrivs i Stockholm och Borås.

Det framhålls i propositionen att SIFU har utvecklat och tillhandahållit vissa kurser som inte har ansetts lönsamma i snäv företagsekonomisk mening, men som ändå har ansetts främja företagens utveckling och påskynda teknikspridningen. NUTEK har köpt utbildningstjänster m.m. från SIFU.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1992/93 får NUTEK från anslaget Småföretagsutveckling upphandla utbildningstjänster från SIFU och andra utbildningsarrangörer intill ett belopp om högst 7 miljoner kronor. Omsättningen hos SIFU uppgick år 1991 till ca 90 miljoner kronor. För närvarande är ca 75 personer anställda.

Verksamheten vid SIFU har kommit att i hög grad likna och konkurrera med den som bedrivs av kommersiella utbildningsföretag och riskerar därmed att snedvrida konkurrensen, sägs det i propositionen. Staten bör därför inte längre delfinansiera SIFU efter verksamhetsåret 1992/93. Vidare bör det statliga engagemanget som huvudman för stiftelsen upphöra. Enligt regeringens mening kan det lämpligen ske genom att huvuddelen av SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och att bolaget därefter avyttras till någon annan intressent eller att statens engagemang på annat sätt avvecklas.

Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att vidta de åtgärder som behövs för att SIFU:s verksamhet skall förändras i enlighet härmed. Eftersom stiftelsen är ett självständigt rättssubjekt fordras dess medverkan till åtgärden, sägs det i propositionen.

Regeringens förslag beträffande SIFU har föranlett tre motioner.

I kommittémotionen 1992/93:N29 (s) avvisas förslaget om en privatisering av SIFU. Motionärerna anser att det moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter som införs i enlighet med överenskommelsen i september 1992 mellan företrädarna för regeringen och Socialdemokraterna även omfattar SIFU. Förslaget om att SIFU skall ombildas till aktiebolag avvisas dock inte av motionärerna, under förutsättning att en sådan företagsform anses mer lämplig för verksamheten.

Staten bör bibehålla sitt engagemang som huvudman för SIFU t.o.m. år 1997, anförs det i motion 1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds). I det rådande konjunkturläget är det enligt motionärerna olämpligt att sälja SIFU. Företagen i Borås och i övriga Västsverige skulle påverkas negativt av ett sådant beslut. Motionärerna erinrar om att regeringen i olika sammanhang har deklarerat att möjligheterna att få fram nya och konkurrenskraftiga industriarbetsplatser ligger hos de små och medelstora företagen. I denna process är SIFU en viktig resurs, hävdar motionärerna.

Den föreslagna privatiseringen av SIFU godtas i partimotionen 1992/93:N33 (v) under förutsättning att regeringen möjliggör för personalen att ta över driften. Privatiseringen måste också göras på ett sådant sätt att konkurrensen inom branschen inte äventyras, anser motionärerna.

Förutsättningarna för den verksamhet SIFU bedriver har enligt utskottets mening förändrats. Verksamheten har nu stora likheter med motsvarande verksamhet som bedrivs av kommersiella utbildningsföretag. Ett fortsatt statligt engagemang i SIFU skulle därmed kunna medföra snedvridningar av konkurrensen. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag beträffande SIFU.

Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen ombesörjer avvecklingen av det statliga engagemanget i SIFU på ett sådant sätt att det står i överensstämmelse med den träffade överenskommelsen avseende försäljning av statliga företag och fastigheter. Därmed avstyrker utskottet motion 1992/93:N29 (s) i berörd del. Även de två övriga här aktuella motionerna -- 1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v) -- avstyrks i berörda delar.

Regelreformering

I propositionen lämnas i ett särskilt avsnitt en redogörelse för regeringens arbete med regelförenkling och avreglering.

Det påpekas att arbetet med regelreformering består av två delar. Den ena är att förenkla och begränsa statsmakternas styrning genom regler i form av lagar och förordningar. Den andra är att förenkla och begränsa uppgiftslämnandet för statistik samt tillsyn och kontroll.

Insatserna för att begränsa, förenkla och effektivisera regelsystemen och samhällsorganens informationsinsamling är inordnade i det löpande arbetet inom regeringskansliet och de olika myndigheterna. I propositionen lämnas en översiktlig redogörelse för under senare tid vidtagna åtgärder. Bland sakområden inom Näringsdepartementets område som berörs av reformarbetet nämns i propositionen konkurrensområdet och byggområdet. På båda områdena anges att anpassning till regler inom EG och i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har varit ett motiv för förändringar.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) sägs att regeringen även inom EES bör verka för en regelreformering. Behovet är, enligt motionärerna, kanske större i det sammanhanget än i Sverige. Riksdagen borde göra ett uttalande härom.

Utskottet anser att arbetet med regelreformering är mycket angeläget. Som framgår av redovisningen i propositionen tillmäter regeringen detta arbete stor vikt. Utskottet utgår från att detta synsätt också kommer att prägla Sveriges agerande inom EES. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i saken kan utskottet inte finna. Motion 1992/93:N33 (v) avstyrks sålunda i berörd del.

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av riskkapital att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1, res. 1 (s)

2. beträffande avslag på regeringens förslag om Industrifonden att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 1, men. (v) - delvis

3. beträffande riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1 i ifrågavarande del och motionerna 1992/93:N18 yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1, 1992/93:N31 yrkande 1, 1992/93:N32 yrkande 1 och 1992/93:N33 yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit, res. 2 (s) men. (v) - delvis

4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N26 yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och 1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen, res. 3 (s)

5. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för lånet m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N24 och 1992/93:N34 yrkande 1 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen, res. 4 (s) - motiv.

6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav på personligt betalningsansvar att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N33 yrkande 3 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen, men. (v) - delvis

7. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de övriga riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen,

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motionerna 1992/93:N17, 1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N29 yrkande 2, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33 yrkande 2 och 1992/93:N34 yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens organisation som anges i propositionen, res. 5 (s) men. (v) - delvis

9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser samt Småföretagsfonden att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten 1, 3 och 4, det första i ifrågavarande del, och med avslag på motionerna 1992/93:N22 yrkande 5 och 1992/93:N35 i ifrågavarande del a) godkänner de ändrade riktlinjer för stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete med angivna konsekvenser för stiftelsens kapitalbehov som anges i propositionen, b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och senare avveckling av stiftelsen Småföretagsfonden som anges i propositionen, c) godkänner att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande Fonden för industriellt utvecklingsarbete, men. (v) - delvis

10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 7, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3, 1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3, res. 6 (s)

11. beträffande SIFU att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 5 och med avslag på motionerna 1992/93:N20, 1992/93:N29 yrkande 5 och 1992/93:N33 yrkande 6 bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som anges i propositionen, res. 7 (s) men. (v) - delvis

12. beträffande regelreformering att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 7. men. (v) - delvis

Stockholm den 8 december 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m) och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

1. Behovet av riskkapital (mom.1)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.13 med "Utskottet har" och slutar på s.14 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Näringspolitiken måste nu, enligt utskottets mening, inriktas på att skapa goda förutsättningar för både nyetablerade och befintliga små och medelstora företag. Av avgörande betydelse är härvid att staten bedriver en mera aktiv och samlad näringspolitik än för närvarande.

Bristen på riskvilligt kapital är, menar utskottet, ett av de största problemen för svensk industri för närvarande. Särskilt besvärlig är situationen för de små och medelstora företagen. Konjunkturläget, det höga ränteläget och läget på kreditmarknaden försvårar situationen. Det har under senare tid skett en kraftig ökning av antalet konkurser bland små och nya företag; nivån är för närvarande den högsta under hela efterkrigstiden.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är väl motiverat med en statlig medverkan vid finansiering av såväl befintliga som nya företag. Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande anmoda regeringen att utforma en politik med denna utgångspunkt. Med detta tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29 (s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande behovet av riskkapital att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar (mom.3)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N29 (s) och övriga här aktuella motioner -- bör Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till produktutveckling och marknadssatsningar riktas mot såväl befintliga som nya företag. Det är i realiteten ofta svårt att göra en åtskillnad mellan nya och befintliga företag. Dessutom visar erfarenheterna att effekterna av statliga finansieringsinsatser ofta är större bland befintliga företag.

Vidare bör även större företag kunna få del av Industri- och nyföretagarfondens medel. De resurser som Industrifonden hittills har ställt till förfogande för dessa företag har varit betydelsefulla och stimulerat till samarbete mellan små och stora företag.

Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat. Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionerna 1992/93:N18 yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N28 yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1 och 1992/93:N32 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N31 yrkande 1 och 1992/93:N33 yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit.

3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform (mom.4)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.16 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 17 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det närmast en självklarhet att kooperativa företag och ekonomiska föreningar inte bör ges sämre förutsättningar än företag i aktiebolagsform. Utskottet ser den kooperativa företagsformen som ett positivt inslag i näringslivet; den bidrar till en ökad mångfald. Att statsmakterna genom utformning av ett regelsystem skulle försöka åstadkomma en styrning bort från den kooperativa företagsformen kan utskottet inte acceptera.

Riksdagen bör lägga fast att även kooperativa företag och ekonomiska föreningar skall kunna få del av nyföretagarlånen. Därmed blir de aktuella motionerna helt tillgodosedda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motionerna 1992/93:N26 yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och 1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som utskottet angivit.

4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för lånet m.m. (mom.5, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar med "För att" och slutar med "nya företag" bort ha följande lydelse: Att försöka åstadkomma en omvandling av den offentliga sektorn genom statligt finansieringsstöd till nya företag -- vilket nämns i den ena motionen -- anser utskottet av princiella skäl helt uteslutet.

5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck både i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att organisationen för det statliga stödet till produktutveckling och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ. När det gäller det statliga stödet till produktutveckling anser utskottet att det bör läggas centralt på Industri- och nyföretagarfonden. Denna del sammanfaller i stort sett med Industrifondens nuvarande verksamhet. Industrifonden har, enligt utskottets mening, den kompetens som erfordras för den här typen av verksamhet. Som tidigare nämnts har också erfarenheterna av Industrifondens verksamhet varit positiva. Utvecklingsfonderna bör dock, när det bedöms lämpligt, kunna medverka vid beredningsarbetet.

När det gäller den andra delen av verksamheten -- nyföretagarlånen -- anser utskottet att den bör bedrivas i mer decentraliserade former än vad som föreslås i propositionen. I likhet med vad som anförs i här aktuella motioner bör, enligt utskottets mening, utvecklingsfonderna ges en större roll än regeringen föreslår. Utvecklingsfonderna bör sålunda tilldelas beslutsfunktionen, när det gäller nyföretagarlån. Praktiskt kan detta utformas så att de ges en dragningsrätt och kommissionärsroll för Industri- och nyföretagarfondens räkning. Genom en sådan modell kan Industri- och nyföretagarfonden svara för den centrala överblicken över systemet med nyföretagarlån. På det sättet kan en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av systemet underlättas.

Genom den modell för organisationen som utskottet förordar kan även de krav på mer flexibla och kundanpassade låneformer som framförs i motionerna 1992/93:N18 (s) och 1992/93:N26 (s) bli tillgodosedda.

Det bör ankomma på regeringen att med utgångspunkt från vad utskottet har anfört närmare utforma erforderliga föreskrifter. Med ett beslut i enlighet härmed blir de aktuella motionerna i huvudsak tillgodosedda. Motion 1992/93:N17 (s, m, kds) avstyrks däremot av utskottet, eftersom regionaliseringen av Industri- och nyföretagarfondens verksamhet avvisas.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1 och 2, båda i ifrågavarande del, med bifall till motionerna 1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33 yrkande 2 och 1992/93:N34 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:N17 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens organisation som utskottet angivit.

6. Utredning om utvecklingsfonderna (mom.10)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen och i de här aktuella motionerna, att det är lämpligt att utvecklingsfondernas framtida roll och ställning blir föremål för utredning. Därvid vill utskottet understryka vikten av att en sådan utredning får en parlamentarisk förankring. Vidare bör en utgångspunkt för utredningsarbetet vara att utvecklingsfonderna skall finnas kvar i framtiden. Som sägs i vissa av motionerna kan den ökade integrationen i Europa och den allmänna internationaliseringen innebära -- i positiv mening -- ändrade förutsättningar för utvecklingsfondernas verksamhet.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i direktiven för den aviserade utredningen inbegripa vad utskottet anfört. Med detta blir motionerna 1992/93:N22 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och 1992/93:N31 (c) tillgodosedda såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande 7, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3, 1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. SIFU (mom.11)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N29 (s), inget att erinra mot att Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) överförs till ett aktiebolag, om denna företagsform anses mer ändamålsenlig för verksamheten. Däremot anser utskottet att en privatisering måste avvisas. Den överenskommelse som träffats i fråga om försäljning av statliga företag omfattar, enligt utskottets mening, också SIFU. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd. De övriga här aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v) avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande SIFU att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N29 yrkande 5 och med avslag på proposition 1992/93:82 moment 5 och motionerna 1992/93:N20 och 1992/93:N33 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)

Bengt Dalström (nyd) anför:

I det fall Industri- och nyföretagarfonden skulle finna det lämpligt att inrätta en särskild kompetensfunktion för bedömning av projekt och företag i vissa regioner anser jag att detta i första hand skall ske i samverkan med utvecklingsfonderna. Utvecklingsfondernas kontor bör därvid kunna utnyttjas. Detta skulle säkerställa att enhetliga kriterier för bedömning av främst tekniska projekt kommer att tillämpas. En sådan särskild kompetensfunktion skulle, enligt min mening, kunna utnyttjas för ett större geografiskt område, som inbegriper flera utvecklingsfonder.

Den föreslagna kompetensfunktionen -- med placering på fyra till sex platser -- skulle då kunna täcka in samtliga utvecklingsfonders verksamhetsområden.

2. SIFU (mom.11)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Enligt min mening bör avyttring av SIFU i första hand ske till personalen. Försäljning till någon annan intressent bör betraktas som ett andrahandsalternativ.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

När det gäller behovet av riskkapital anser jag i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v) att det är tillfredsställande att regeringen äntligen samlar sig till en politik som syftar till att skapa möjligheter för företag att låna riskvilligt kapital. Jag vill erinra om att Vänsterpartiet vid återkommande tillfällen har kritiserat regeringen för dess passivitet i detta avseende.

Vänsterpartiet har också tidigare i riksdagsarbetet kritiserat beslut om inbetalning av Industrifondens stiftelsekapital. Vidare har Vänsterpartiet motsatt sig indragningar av utvecklingsfondernas medel till staten och pekat på de svårigheter som dessa fonder därmed har hamnat i.

Vad gäller regeringens förslag om Industrifonden anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v), att riksdagen bör avslå det. Någon ändring av Industrifondens verksamhet behövs inte. Det har framkommit många positiva resultat ur det samarbete mellan små och medelstora företag som Industrifondens verksamhet har gett upphov till.

Som en följd av mitt ställningstagande att Industrifonden bör finnas kvar i oförändrad form, saknas det anledning att ta ställning till förslaget om ändrade riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar. Självfallet bör -- liksom hittills och i linje med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v) -- såväl befintliga som nya företag få del av Industrifondens stödformer.

Beträffande avgränsningen av företagsform instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 3 till detta betänkande.

Vad gäller minimigräns för nyföretagarlånen instämmer jag i vad som framförs i reservation 4 till detta betänkande.

När det gäller frågan om hur långt det personliga betalningsansvaret vid nyföretagarlån skall drivas instämmer jag i de krav som framförs i motion 1992/93:N33 (v). En företagare bör inte helt utestängas från lånemöjligheter även om han har kommit i ekonomiska svårigheter och t.o.m. försatts i konkurs.

Beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation anser jag, som tidigare redovisats, att Industrifonden bör finnas kvar i sin nuvarande form. Medlen för nyföretagarlån bör, som anförs i motion 1992/93:N33 (v), fördelas direkt till utvecklingsfonderna. Regeringens förslag om ny organisation saknar mot denna bakgrund aktualitet.

Beträffande den aviserade utredningen om utvecklingsfonderna instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 6 till detta betänkande.

När det gäller Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v), att en privatisering av SIFU kan godtas under förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över driften. Privatiseringen måste också genomföras på ett sådant sätt att konkurrensen inom branschen inte äventyras.

Jag stöder likaså kravet i motion 1992/93:N33 (v) på att regeringen skall verka för en regelreformering också inom EES-området.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under punkterna 2, 3, 6, 8, 9, 11 och 12 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avslag på regeringens förslag om Industrifonden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 1 avslår proposition 1992/93:82 momenten 1--4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

3. beträffande riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 -- med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1992/93:N18 yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1, 1992/93:N31 yrkande 1 och 1992/93:N32 yrkande 1 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som i det föregående angivits i denna del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav på personligt betalningsansvar att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 -- med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 3 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som angivits i det föregående i denna del,

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 -- med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1 och 2, båda i ifrågavarande del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1992/93:N17, 1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N29 yrkande 2, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2 och 1992/93:N34 yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens organisation som i det föregående angivits i denna del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser samt Småföretagsfonden att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 -- med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1, 3 och 4, det första i ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:N22 yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:N35 i ifrågavarande del a) (=utskottet) b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning för stiftelsen Småföretagsfonden som i det föregående angivits i denna del, c) beslutar att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten skall tillföras de regionala utvecklingsfonderna,

11. beträffande SIFU att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 5, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1992/93:N20 och 1992/93:N29 yrkande 5 bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen i överensstämmelse med de riktlinjer som i det föregående angivits i denna del,

12. beträffande regelreformering att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna3

Utskottet7 Kapital för nya företag7 Bakgrund7 Huvuddragen i regeringens förslag12 Allmänt om behovet av riskkapital13 Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för verksamheten14 Industri- och nyföretagarfondens organisation -- utvecklingsfondernas roll18 Industri- och nyföretagarfondens resurser samt Småföretagsfonden20 Utredning om utvecklingsfonderna22 SIFU23 Regelreformering24 Hemställan25

Reservationer 1. Behovet av riskkapital (s)27 2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar (s)28 3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform (s)29 4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för lånet m.m. (s)29 5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (s)30 6. Utredning om utvecklingsfonderna (s)31 7. SIFU (s)31

Särskilda yttranden 1. Industri- och nyföretagarfondens organisation (nyd)32 2. SIFU (nyd)32

Meningsyttring av suppleant (v)33