Prop. 1986/87:74

om näringspolitik inför 1990-talet

Regeringens proposition 1986/87: 74

om näringspolitik inför 1990—talet

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 februari 1987 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Näringslivsutvecklingen präglas av en fortsatt snabb strukturomvand- ling. Denna berör alla branscher och sker i allt större utsträckning på ett internationellt plan. där nya konkurrenter och nya tekniska lösningar stän- digt ändrar konkurrensförutsättningarna. Med denna omvandling har bl.a. följt att gränserna mellan vad som traditionellt kan betraktas som industri- resp. tjänstepraduklion alltmer suddas ut. Av denna anledning har begrep- pen näringsliv och näringspolitik använts i propositionen vid en principiell diskussion av utvecklingen.

I propositionen redovisas inledningsvis (avsnitt 2) näringspolitikens mål och motiv. dess roll i den svenska ekonomin samt näringspolitikens medel. De mål och riktlinjer för industripolitiken som lades fast år 1982 preciseras och utvecklas nu i denna proposition.

] den därpå följande genomgången av näringslivets utveckling och kon- kurrenskraft (avsnitt 3) konstateras att svensk' industri- och tjänstesektor långsiktigt har förlorat marknadsandelar utomlands. Även om läget för- bättrats efter år 1982. måste svenskt näringsliv i framtiden inrikta sig på att klara en hård ökad internationell konkurrens på såväl traditionella mark- nader inom Europa som på andra marknader. Bland viktiga förutsättningar för att långsiktigt stärka konkurrenskraften framhålls därvid behovet av att på bred bas delta i internationell teknikutveckling, att gradvis höja kvali- tets- och servicenivän samt att utnyttja de cffektivitetsfördelar som ny produktionsteknik ger. Av speciellt stor betydelse är utvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika informationsteknologiska tillämpningar,

&

&%%'? fifi

vilka kommer att starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste 5— lO åren.

För att svenskt näringsliv skall ha möjlighet att klara konkurrensen måste den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen bringas ned till den nivå som råder i våra främsta konkurrentländer. I annat fall kommer trycket på en snabbare strukturomvandling att åter öka liksom svårigheter- na att upprätthålla sysselsättningen.

Mot bakgrund av det internationella konkurrensläge som kan förutses presenteras näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift (avsnitt 4) i termer av tre delmål. Dessa är att medverka till att näringslivet har:

en effektiv produktionsapparat, = en mångsidig industri- och tjänstesektor. —— en stor andel produkter med högt förädlingsvärde i form av teknologi eller annat avancerat kunskapsinnehåll.

Vad gäller näringspolitikens medel föreslås bl. a. att neddragningen av defensiva stöd fullföljs och att ekonomiska stimulanser främst inriktas mot teknikutveckling och småföretagsutveckling. Näringspolitiken bör därvid förfoga över medel för såväl generella som selektiva insatser. Strategin bör Vara mångsidig och inte orienteras till vissa utpekade framtidsbranscher.

Näringspolitikens principiella inriktning inför 1990-talet sammanfattas i ett program bestående av tio insatsområden. Områdena anknyter till föl- jande avsnitt i propositionen (avsnitten 5— M).

De 0kanomisk-politixka ramarna (avsnitt 5) utgör en viktig förutsättning för näringspolitiken. Därvid kan konstateras att kredit- och riskkapital- marknaderna har genomgått avsevärda förändringar under 1980-talet. Även företagsskattesystemet är en viktig del i de ekonomisk-politiska ramförutsättningarna. En kommitté arbetar för närvarande med en över- syn av företagsbeskattningen. Insatserna inom ramen för det statliga ex- portkreditfinansicringssystcmet och Sveriges lnvesteringsbank AB har omprövats under senare år och anpassats till nya förutsättningar. Några förslag till förändringar presenteras inte på detta område.

lry”rustrukturen.v (avsnitt 6) betydelse för näringslivets internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar i takt med ut- vecklingen mot mer kunskapsintensiv industri och utnyttjande av informa- tionsteknologi. Flera åtgärder på detta område har presenterats i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. l4). I denna proposition presen- teras insatser inom utbildningsområdet för att bygga upp kompetensen inom området kvalitetsstyrning.

Arbetet med avregleringar ochjörenklingar (avsnitt 7) redovisas. Bety- dande positiva effekter har uppnåtts. Avregleringsarbetet drivs vidare. Dessutom redovisas i detta sammanhang genomförda och föreslagna för- enklingar och anpassningar inom det näringspolitiska stödsystemct.

] propositionen förordas en fortsatt mycket restriktiv inställning beträf— fande statligt stöd till krisdrabbade företag (avsnitt 8). Omställningsprob- lem skall i stället bemötas med åtgärder som minskar de negativa konse- kvenserna för de anställda och för regionerna. Lokala sysselsättnings- kriser bör därvid i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-. regional- och arbetsmarknadspolitiska program och med medverkan från

Prop. l986/87: 74

Is)

näringslivet, fackliga organisationer samt lokala och regionala intressen- ter. 1 undantagsfall kan särskilda statliga insatser bli aktuella.

Vad gäller företagens internationella investeringar (avsnitt 9) konstate- ras bl.a. att dessa ökat mycket kraftigt under senare "år,'såVäl vad gäller svenska företags investeringar utomlands som utländska förvärv i Sverige. Näringslivet går mot en gradvis ökad internationalisering. För att följa svenska företags investeringar utomlands aviseras förbättringar av statisti- ken på området. Vidare kommer överläggningar att initieras med de större utlandsverksamma företagen. Vissa förenklingar föreslås i lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag.

Åtgärderför teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10) utgör en bety- delsefull del av näringspolitiken. I propositionen presenteras omfattande satsningar på informationsteknologi i ett samordnat nationellt program, ett betydligt förstärkt nytt treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling med bl. a. ökade satsningar på bioteknik. biomedicinsk teknik, material- teknik, miljöteknik. verkstadsteknik samt på ett nytt område: mikronik. Fonden för industriellt utvecklingsarbete föreslås få en delvis ändrad in- riktning för att ytterligare stärka de små och medelstora företagen samt olika initiativ inom ramen för det europeiska forskningssamarbetet inom EUREKA. Slutligen föreslås särskilda resurser för att tillvarata de möjlig- heter som internationellt forsknings- och utvecklingsarbete erbjuder. För- slag inom detta område har också redovisats i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80). De båda propositionerna bör därför vad gäller teknik- politiken ses i ett sammanhang.

Inom området småförc'tagsutvcwkling (avsnitt 1 I) inriktas åtgärderna på att stimulera nyföretagandet och undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter. Satsningar görs på rådgivning. fördjupad utbild- ning och riskftnansiering. Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få 100 milj. kr. i medelstillskott. Stiftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verk- samhet på små och medelstora företag och samordna den med utvecklings- fonderna i de fyra nordligaste länen. Systemet med s. k. industrigarantilån avvecklas. eftersom behovet tillgodoses på annat sätt genom bl.a. de regionala utvecklingsfonderna. Det särskilda anslaget för bidrag till Stiftel- sen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) utgår ur statsbudgeten. I stället får statens industriverk lämna bidrag till SIFU inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Vad gäller .vtutligajöretag (avsnitt 12) slås fast att staten även framgent kommer att ha en betydande roll som ägare till företag inom såväl basin- dustrierna som andra mer expansiva branscher. Den förbättrade situatio- nen för de statsägda företagen bedöms därvid ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. I vissa fall förutses att även andra ägare kan bli aktuella som minoritetsägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen. I propositionen behandlas även ändrade ekonomiska befogen- heter för affärsverket FFV, som behåller sin nuvarande företagsform.

Näringspolitiken omfattar även utvecklingsinsatser i vissa branscher (avsnitt 13). Inom mineralpolitikens område föreslås fortsatta satsningar på prospektering. geologisk kartering samt forskning och utveckling. Till ett treårigt program för utökad prospektering m.m. föreslås 96 milj. kr.

'.4)

Vidare föreslås att de branschfrämjande åtgärderna för den träbearbctande industrin liksom det allmänna strukturutvecklingsprogrammet inom sta— tens industriverk fortsätter under den kommande treårsperioden. De branschfrämjande åtgärderna samordnas med utvecklingsfondernas verk- samhet. Det pågående programmet för havsindustriell kompetensutveck- ling vid industriverket förlängs med ett år. varvid en utvärdering av pro- grammet genomförs.

Som tionde programpunkt redovisas utrednings- och samrådsverksam- heten (avsnitt 14) inom industridepartementets område. Därvid föreslås att statens industriverk även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar att tillgodose riksdag. regering och allmänhet med näringspolitiska utredning- ar.

Av följande tablå framgår vilka anslag för budgetåret 1987/88 som före- slås i propositionen samt — iförekommande fall — föreslagna anslagsramar för treårsperioden 1987/88—1989/90 (1 OOO-tal kr."):

Ram 1987/88 1987/88—1989/90

B !. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader 52 998 B 2. Statensindustriverk:

Utredningsverksamhet 4500 14 500 B 4. Åtgärder för att främja

industridesign 5 000 15 000 B 1 1. Branschfrämjande åtgärder 17 000 51 ()00 B 12. Småföretagsutveckling 159 930 494930 B 13. Täckande av förluster vid

viss garantigivning. m.m. 50000 B 14. Åtgärder för havsindustriell

kompetensutveckling 6 700 — D 7. Program för utökad

prospektering m. m. 96000 96 000

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet 26400 — F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete 1 000

F 19. Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologi- områdct 30 000 90 000 F 20. Industriell utveckling inom mikroelektroniken 18 500 —

Förslag vad avser medel till verksamheten inom styrelsen för teknisk utveckling samt övriga delar av det nationella informationsteknologipro- grammet redovisas i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80).

Prop. 1986/87: 74

Hänvisningar till PS1

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 617.) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

dels att 12 & skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 12 9" skall utgå. dels att 1. 2. 7. 8 och 18 ss skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller bestämmel- ser om begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag. andelar i svenska handelsbolag eller rörel- ser som drivs här i landet. Genom lagen begränsas också rätten att sluta avtal om handelsbolag.

Föreslagen lydelse

Denna lag innehåller bestämmel— ser om begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag. andelar i svenska handelsbolag eller rörel- ser som drivs här i landet.

Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvstill— stånd i 7-ll ## tillämpas inte ifråga om

[. teckning av aktier i samband med stiftandet av ett aktiebolag.

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivit verksamhet och som saknar anställda.

3. förvärv av aktier i aktiebolag. andelar i handelsbolag eller ägan- derätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse. om til/gängar- nas nettovärde i bolaget eller rörel- sen enligt den fastställda balans- räkningen för det senaste räken- skapsåret inte överstiger ett gräns- belopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 38] ) om allmän försäkring som gällde under den sista måna- den av räkenskapsåret eller om an- talet anställda i bolaget eller rörel- sen under det senaste räkenskaps- äret inte vid något tillfälle har över- stigit IO.

Om det bolag i vilket aktie eller (inde! förvärvats är ett moderföre-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tag inom en koncern. skall vid be- räkning enligt andra stycket 3 ock- så inräknas tillgångarnas netto- värde eller (Uttalet (utställda i do!- terföretaget: inom koncernen.

7 ål Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvstillständ) för varje sär- skilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer att överskrida något av gränsvärdena tio. tjugo. fyrtio eller femtio procent. andelar i svenska handelsbolag.

., 3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller

delar av sådana rörelser.

Förvärvstillständ behövs inte för förvärv inom samnza koncern. om förvärvaren är ett svenskt företag inom koncernen. När ett utländskt företag i koncernen har ett bestäm- mande inflytande överförvärvaren. krävs dock f("irvärvstillstånd, om ett svenskföretag har ett bestämman- de inflytande över alla företagen i koncernen.

Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14aå.

Hänvisningar till S1

892. Vid beräkning av antal aktier enligt 7 ä skall varje aktie räknas med som tillhör

]. ett företag som ingår i samma koncern som förvärvaren.

2. ett företag över vilket förvärvaren har ett bestämmande inflytande. om förvärvaren är utländsk medborgare. 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller ett företag över

vilket en sådan anhörig har ett bestämmande inflytande.

Första stycket [. gäller inte när ett utländskt rättssubjekt inom en koncern förvärvar aktier i ett svenskt bolag inom samma kon- cern.

Första stycket 1. gäller inte ifrå- ga om förvärv av aktier inom en koncern.

18å

Tillstånd att sluta avtal om han- delsbolag eller att förvärva andelar i ett handelsbolag får meddelas en-

' Senaste lydelse 1985: 501. 2 Senaste lydelse 1984: 284.

Tillstånd att förvärva andelar i ett handelsbolag får meddelas endast om det finns ett avtal enligt vilket

Prop. 1986/87: 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

dast om det finns ett avtal enligt inträde i bolaget skall vara medgi- vilket bolaget skall vara slutet eller vet i och med att tillstånd ges. inträde är medgivet i och med att

tillstånd ges.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skett före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i sin äldre lydelse, om förvärvet avser en eldistributions- anläggning.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 och 2 kap. 2 & lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tkapzts'

Förvärvstillstånd behövs inte 1.

')

..

&

för förvärv genom bodelning, arv eller testamente, för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975: 1385). . för förvärv genom inrop på exekutiv auktion. . om förvärvaren är gift med en svensk medborgare, . om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvär—

varen eller. när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlå— tarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 3 kap. 1 5 eller enligt 6 5 lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.eller 16 éjordför— värvslagen (1979: 230).

6. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren.

När ett utländskt företag i kon- cernen har ett bestämmande infly- tande över förvärvaren, gäller inte första stycket 6. om ett svenskt fö- retag har ett bestämmande infly- tande över alla företagen [ koncer- nen.

2kap. Zä

Förvärvstillständ behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente.

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975: 1385).

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion.

4. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt. någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 5,

5. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren .

När ett utländskt företag i kan- cernen har ett bestämmande infly- tande över förvärvaren, gäller inte första stycket 5, om ett svenskt fö-

' Senaste lydelse 1985:944.

Prop. 1986/87: 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

retag har ett bestämmande infly- tande öt'er alla företagen i koncer- nen.

1. Denna lag trädcri kraft den ljuli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skett före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i sin äldre lydelse. om förvärvet avser en hyreshusenhet. en jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 lå lagen (1983: 1034) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel. m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regering- en. om ej annat följer av föreskrif- ter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt han- delsbolag eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i ringa anzjattning får dock tillstånd ges även åt annan.

Föreslagen lydelse

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regering- en, om ej annat följer av föreskrif— ter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare. svenskt han— delsbolag i vilket inte någon av ho— lagsmännen är kcmtrnllsubjekt som avses i3 $$ lagen (I982:617) am utländska förvärv av svenska före- tag m.m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlän- ningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl _)?t'religger. får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 5 första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1987.

Prop. 1986/87: 74

Hänvisningar till S3

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att punkt 7 övergångsbestämmelserna till lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7'. Summan av de medel som en- ligt 27 å andra stycket första me- ningen fär överföras till en löntagar- fondstyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med ett belopp om 21) miljoner kronor. Riksförsäk- ringsverket skall överföra samman- lagt IOO miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretags- fond.

Föreslagen lydelse

7. Summan av de medel som en- ligt 27l$ andra stycket första me- ningen får överföras till en löntagar- fondstyrelses förvaltning skall för åren 1984 och 1987 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor var- dera året. Riksförsäkringsverket skall efter beslut av regeringen överföra sammanlagt 200 miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretagsfond.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

' Senaste lydelse 19841704.

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson, S. Andersson. Bodström. Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om näringspolitik inför 1990-talet

I propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135) lämnadejag en samlad redogörelse för industripolitikens inriktning. Jag vill nu följa upp och föra vidare vad jag därvid anförde.

Som jag senare närmare kommer att beröra. pågår en snabb internatio- nell omvandling av industrisektorn. Omvandlingen orsakas bl.a. av att konkurrensen har skärpts betydligt inom mogna branscher. Vidare skapar den tekniska utvecklingen ständigt nya möjligheter. vilket förändrar förut— sättningarna för industriell produktion. Med denna omvandling har följt att gränserna mellan vad som traditionellt har betecknats som industriproduk- tion resp. tjänsteproduktian alltmer suddas ut. Jag finner därför att det är mer relevant att vid en principiell diskussion av utvecklingen i fortsättning- en använda begreppen "näringsliv" och ”näringspolitik" i stället för "in- dustri" resp. "industripolitik". Därmed villjag även ge uttryck för min uppfattning att olika verksamheter såsom transporter. konsulttjänster m.m. är av lika stor betydelse som renodlad industriell produktion. Det är också viktigt att slå fast att det föreligger ett nära samband mellan olika aktiviteter i näringslivet och att konkurrenskraften inte bara bestäms av enstaka framgångsrika aktiviteter. utan av samspelet mellan olika aktivi- teter.

Jag har tidigare denna dag vid min anmälan till propositionen om forsk- ning (prop. 1986/87180 bil. 10) behandlat verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling samt forskning inom ramen för ett nationellt program med tyngdpunkt på tekniskt industriella områden.

Genom beslut av regeringen den 20 november 1986 remitterades till lagrådet förslag till lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., lag om ändring av lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. samt lag om ändring av lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. Lagrådsremissen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Lagrådets yttrande över förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Jag vill nu ta upp dessa lagstiftningsfrågor.

Prop. 1986/87: 74

Som underlag för mina allmänna överväganden har inom industridepar- tementet utarbetats en promemoria om Svenskt näringsliv i ett internatio- nellt perspektiv. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. ' '

Jag tar vidare tipp frågor som har behandlats i en rad betänkanden och rapporter.

Direktinvesteringskommitte'n (DIRK) har avlämnat betänkandet (SOU 1983: 17) Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. Betän- kandet har remissbehandlats. DIRK har också till regeringen överlämnat fem separata expertrapporter, nämligen: (SOU 1981: 33) Effekter av investeringar utomlands. En studie av sex industrier. (SOU 1981:43) De internationella investeringarnas effekter. Några fall— studier. (SOU 1982: 15) Internationella företag i svensk industri. En jämförelse mellan svenska multinationella. utländska och nationella företag. - (SOU 1982: 27) Svensk industri i utlandet. En analys av drivkrafter och effekter.

_— (SOU 1983: 16) Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. En studie av utvecklingen i svensk industri 1966—1980.

Statens industriverk (SIND) har till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1980:4) Multinationella företag: FoU-verksamhet. tekniköverfö- ring och företagstillväxt.

En arbetsgrupp inom industridepartcmentet har avlämnat rapporten (Ds 1 1985: 7) Utländskt inflytande i svenska företag. Rapporten har remissbe- handlats.

SlND har till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1985: 7) Konkurs- utredningen. En sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Rapporten har remissbehandlats. En samman- fattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 5.

SIND har till regeringen överlämnat rapporten Kompetensutveckling för konkurrenskraft - Om statens stöd till småföretagens kompetensutveck- ling. En sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 7.

SIND har till regeringen överlämnat rapporten (SlND 1986: 5) Köp av familjeägda industriföretag. Rapporten har behandlats i Småföretagsdele- gationen (I 1977: D).

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har till regeringen överlämnat rapporten (SPK 1986: 4) Utvärdering av SlND:s branschprogram. Rappor- ten har remissbehandlats.

SIND har till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1986: 1) Sågverks- och träSkiveindustrin inför år 2000. Rapporten har remissbehandlats.

SlND har till regeringen överlämnat rapporten (SIND PM 1986: 10) Möbelindustrin Nuläge och framtidsmöjligheter.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet har avlämnat betän- kandet (Ds I 1986: 7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende

som bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 9.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har till regeringen överlämnat rapporten (DSH 198515) Marin fjärranalys.

Televerket har till regeringen överlämnat en skrivelse om verkets sats- ningar inom forskning och utveckling samt bidrag till det svenska informa- tionsteknologiprogrammct. Skrivelsen bör fogas till protokollet som bilaga 10.

Vidare har synpunkter och förslag till åtgärder förts fram i skrivelser från organisationer. företag och enskilda personer.

Den följande framställningen kommerjag att disponera påföljande sätt. Inledningsvis behandlar jag utgångspunkterna för näringspolitikcn (av- snitt 2). Jag gär därefter över till att redogöra för nuläge. utvecklingsmöjlig- heter och problem för svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv (avsnitt 3). Efter detta behandlar jag näringspolitikens principiella inrikt- ning och presenterar ett tiopunktsprogram för näringspolitiken för de när- maste tre åren (avsnitt 4). Dessa tio punkter utvecklar jag närmare i vart och ett av de följande avsnitten (avsnitten 5— 14).

I avsnitten 5—8 samt 12 behandlas frågor där inga förslag till beslut underställs riksdagen.

I avsnitt 5 behandlas sambandet mellan näringspolitiken och den ekono- miska politiken samt vissa skatte- och tinansieringsfrågor.

I avsnitt 6 behandlas infrastrukturens betydelse för näringslivets utveck- ling.

I avsnitt 7 behandlas frågor om avreglering och regelförenkling. I avsnitt 8 behandlas näringspolitikens roll vid större industrikriser. 1 avsnitt 9 behandlas internationella investeringar. varvid jag återkom- mer till de lagstiftningsfrägor som jag nyss nämnde.

I avsnitt 10 behandlas frågor om teknisk forskning och utveckling. Jag kommer därvid att föreslå ändrade riktlinjer för verksamheten vid fonden för industriell utveckling (Industrifonden). Vidare föreslår jag ett nytt informationsteknologiprogram. Jag föreslår också att systemet med forsk- ningsbidrag till teknikbaserade småföretag avvecklas.

I avsnitt 11 behandlas frågor om småföretagsutveckling. Jag kommer därvid att föreslå en lagändring. som innebär att Smäföretagsfonden tillförs ytterligare medel inom ramen för ATP-systemet. Vidare kommer jag att föreslå att stödformen industrigarantilån avvecklas.

1 avsnitt 12 behandlas frågor om de statsägda företagen. I avsnitt 13 behandlas utvecklingsinsatser i vissa branscher och i avsnitt 14 den näringspolitiska utrednings- och samrådsverksamheten.

Anslagsfrågorna för de områden som jag tar upp i avsnitten 10, 11, 13 och 14 behandlas samlat i avsnitt 17. Mina förslagiavsnitten 10, 11. 13 och 14 är — i den mån som medel samtidigt begärs för ändamålet — formellt att se som anslagsvillkor.

I avsnitt 15 redovisarjag vilka lagförslag som har upprättats och som jag föreslår skall ingå i propositionen.

Avsnitt 16 innehåller min hemställan på andra punkter än de som avser anslagsfrågor.

Prop. 1986/87: 74

I detta avsnitt redovisas inledningsvis huvuddragen i den omläggning av näringspolitiken som har skett sedan hösten 1982. Efter denna genomgång presenteras målen för näringspolitiken. varefter motiven för en offensiv näringspolitik utvecklas. Slutligen tas näringspolitikens roll i en marknads- ekonomi upp. I detta sammanhang berörs framför allt frågan om vilken handlingsfrihet som föreligger att med näringspolitiska medel söka påverka utvecklingen i en internationellt öppen ekonomi som den svenska. Andra viktiga principiella frågor gäller avvägningen av central planering kontra lokala initiativ liksom sammansättningen av de näringspolitiska medlen.

2.1. Näringspolitiken efter år 1982

Sammanfattning: Efter regeringsskiftet år 1982 påbörjades arbetet med att rekonstruera ekonomin och åter få i gång en industriell tillväxt. Detta krävde en kostnadsanpassning och en omläggning av näringspolitiken i en mer offensiv rikting.

Förändringarna i näringspolitiken efter år 1982 har varit fram- gångsrika. Omläggningen av politiken i offensiv riktning baserad på insatser för tillväxt, förnyelse och en förbättrad näringslivsmiljö — har åtföljts av expansion och ökad lönsamhet i näringslivet. De defensiva stödinsatserna har i stort sett avvecklats.

Det första steget i den nya näringspolitiken syftade till att åstadkomma de grundläggande förutsättningarna för en industriell expansion. Dai-'alve- ringen är 1982 gav industrin ett förmånligt kostnadsläge och höjde vinstni- vän. varigenom företagen gavs möjligheter att utnyttja uppgången i den internationella konjunkturen. Den inhemska efterfrågan stimulerades ge- nom ett omfattande investeringsprogram inom energisektorn. på kommu- nikationsområdet och inom den s.k. ROT-sektorn (reparation-ombygg- nad-tillbyggnad). Gruvindustrins prospekteringsbas breddades genom ett program för utökad prospektering på 300 milj. kr.

Näringspolitiken hade under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet en starkt defensiv inriktning. Stöde! till krisdrabbade företag och bran- scher fick en dominerande roll. Denna politik hade flera negativa effekter, bl. a. för resursallokeringen och för statsfinanserna. Efter regeringsskiftet år 1982 gavs arbetet med att skära ned det omfattande krisföretagsstödet en hög prioritet. För att lägga grunden för en sådan omläggning av politi- ken gjordes betydande omstruktureringar och finansiella insatser i den statliga företagssektorn. Avsikten var att även dessa företag skulle kunna dra fördel av den förbättrade konkurrenskraften. Stödet till varvsindustrin skars ned kraftigt och beslut fattades sedermera om att lägga ned de två återstående stora varven för nyproduktion av civila fartyg i Uddevalla resp. Malmö. En omstrukturering av specialstålindustrins rostfria sektor genomfördes med insatser från staten och ägarna samt andra intressenter.

Krisprogrammet

Avveckling av det defensiva företagsstödet

Regeringen har efter dessa insatser haft en mycket restriktiv inställning och ytterligare stöd till krisdrabbade företag och branscher har inte givits.

Åtgärderna för att vända den tidigare negativa industriutvecklingcn har varit framgångsrika. Såsom framgår av bilaga 3 om svenskt näringsliv i ett internationellt perspektiv. har näringslivet haft en överlag mycket positiv utveckling efter är 1982. Svenskt näringsliv och det gäller också delar av de tidigare krisbranscherna och krisföretagen har visat prov på en stor vitalitet och omställningsförmåga dä näringspolitiken har kunnat ge de rätta utvecklingsbetingelserna.

Näringspolitikens andra steg bestod i att utveckla de offensiva instru- menten för att främja näringslivets Kimya/sc. I propositionen om industri- ell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135. NU 42, rskr. 379) redovisades förändringar på nägra viktiga insatsomräden: ökade insatser för småföretag med expansionsmöjligheter. ökade insatser för underleverantörsutveek- ling, ökad betoning av stödet till nyföretagande. ökad satsning på uppbygg— nad av teknisk kompetens. nya insatser för att främja spridning av ny teknik resp. utveckling av teknikupphandling som industripolitiskt instru— ment.

Vad gäller huvuddragen i politikens inriktning anfördes. utöver de nämnda insatsområdena, bl. a. vikten av öppenhet och samverkan mellan samhälle. företag och de anställda genom att hög prioritet lades vid verk- samheten inom de rådgivande organ som är knutna till industridepartemen- tet. Vidare underströks vikten av en ökad samordning mellan industri- och regionalpolitik liksom behovet av en förenkling av det administrativa regel- verk som påverkar företagens arbetsbetingelser. Slutligen framhölls bety- delsen av ett utvidgat och intensifierat nordiskt samarbete inriktat på att nå konkreta resultat.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om indu- striell tillväxt och förnyelse resp. prop0sitionen om forskning (prop. 1983/84: 107. NU 45. rskr. 407) vidtogs flera betydelsefulla konkreta åtgär- der. Insatserna för .rmåf('iretagratveckling förstärktes. För Fonden ji'ir industriellt utvecklingsarbetc (Industrifonden) anslogs ett kapitaltillskott för att fonden skulle kunna fortsätta och intensifiera sitt teknikstöd. Inom verksamheten vid styrelsenför teknisk utveckling gavs särskild prioritet åt informationsteknologi. verkstadsteknik. de nya materialens teknologi och bioteknik. Program inrättades för tcknikupphandling och för havsindu- striell kompetensutveckling.

Jag vill också nämna några andra viktiga, offensiva näringspolitiska insatser under de senaste åren. Satsningarna pä rwndverksamheten har fortsatt i samarbete inom Norden i Tele—X-projektet och inom Europa. Regionalt har detta fått en stor betydelse för Kirunaregionen. Ett första steg i uppbyggnaden av ett nationellt informationsteknologiprogram togs genom att det nationella mikrtmicktronikprngrammct inrättades. Detta program syftar till att förstärka kompetensen att utveckla halvledarkretsar. Vidare har ett särskilt arbete utförts för att ta till vara de industri- och regionalpolitiska effekterna i samband med upphandlingen av det s.k. JAS-projektet. Det internationella industripolitiska samarbetet — inom bl.a. EFTA, med EG och inom Norden —— har varit livaktigt. På den

Prop. 1986/87: 74

Förnyelse- propositionen

Nya offensiva insatser

senaste tiden har Sverige spelat en aktiv roll-i det europeiska forsknings- samarbetet inom EUREKA.

Omläggningen av näringspolitiken kan tydligt avläsas i utvecklingen av nettokostnaderna för industristödet (diagram 2.1). .Den statliga finansie- ringen har delats upp i insatser för omställning och neddragning resp. till- växt och förnyelse. De defensiva insatserna svarade tidigare för 70—80 % av de totala nettokostnaderna. Denna andel var nere i 48 % budgetåret 1985/86. Att andelen inte sjunkit mer förklaras i huvudsak av eftersläp- ningseffektcr på grund av tidigare beslut om stöd till varvsindustrin. För innevarande budgetår kan en kraftig minskning av varvsstödet förväntas.

Diagram 2.1 Industristöd 1975/76—1985/86 fördelat på stöd för omställning/neddragning resp. tillväxt/förnyelse (fasta (1980 års) priser, miljarder kronor)

Omställning/Neddragning Tillväxt/Förnyelse 7 Därav ' 16% %% varvsstöd

84 % 75/76

27 % 76/77

19 % 77/78

19 % 78/79

DUBB

17 % 79/80

[]

31 % 80/81

D

21 % 81/82

i]

26 % 82/83

D

54 % 83/84

[i

66 % 84/85

w & oxo _ MW

50 % 85/86

_ W &

—I_—l_'I—l'_'> 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1 2 3 4 Miljarder kr Miljarder kr

Anm.: Omställning/neddragning = icke-permanent stöd J- branschstöd. Tillväxt/ förnyelse = FoU-stöd + regionalpolitiskt stöd + exportstöd + småföretagsstöd.

Okningen av det defensiva stödet budgetåret 1985/86 faller helt på extra-ordinära tillskott på 2 miljarder kronor till Svenska Varv för nedläggningskostnader och inlösen av skuldebrev från l983.

Gemensamt för de näringspolitiska insatserna efter år 1982 har varit en strävan att återge svenskt näringsliv betingelserna för tillväxt och förnyel- se samt att återge näringspolitikcn dess offensiva och tillväxtskapande roll.

Jag kan konstatera att vi i det stora hela har nått dit vi strävade. Detta

2 Riksdagen 1986/87. / sam/. Nr 74

Minskade nettokostnader

beror inte enbart på den förda politiken. Den internationella ekonomiska situationen har bidragit positivt. men jag menar att vi väl har lyckats att utnyttja de möjligheter som har erbjudits. Allmänt sett finns nu ett större handlingsutrymme än tidigare att utveckla en långsiktig. framåtsyftande näringspolitik.

2.2 Målen för näringspolitiken

Min bedömning: Målen för näringspolitiken bör vara att åstadkom- ma en god långsiktig tillväxt inom näringslivet genom att främja förnya/.te och omvandling inom industri— och tjänstesektorn och härigenom upprätthålla en god internationell konkmrmiskraft.

Näringspolitikens yttersta syfte är att skapa förutsättningar för att bibe- hålla och utveckla välfärden. Det innebär att näringspolitiken med beak- tande av bl.a. fördelningspolitiska och miljöpolitiska målsättningar skall bidra till att åstadkomma en sådan långsiktig tillväxt inom svenskt närings- liv som möjliggör stigande realinkomstcr. Näringspolitiken. den allmänna ekonomiska politiken. regional- och arbetsmarknadspolitiken komplet- terar därvid varandra.

Sedan år 1982 har Sveriges ekonomiska läge starkt förbättrats. Som jag närmare kommer att redovisa i följande avsnitt har produktion. sysselsätt- ning, lönsamhet. kapacitetsutnyttjande m.m. under dessa fyra är utveck- lats mycket positivt. Vi kan i dag med fog påstå att Sverige har kommit ur det akuta krisläge landet befann sig i under ett antal år. De senaste årens erfarenheter ger belägg för att det är av utomordentlig vikt att stabilise- ringspolitiska målsättningar uppfylls om en långsiktig näringspolitik skall ge önskat resultat. Det är enbart genom en balanserad kostnadsutveckling och en framgångsrik anpassningsprocess som en god konkurrenskraft kan förenas med ett högt utnyttjande av produktionsresurserna och därmed grunden läggas för en ekonomisk tillväxt på längre sikt.

Sverige är en liten nation på världsmarknaden och omvärldsberoendet är stort. Förändringar på världsmarknaden kommer även fortsättningsvis att ske snabbt. Få kunde i början av 1970-talet ana att en dramatisk oljepris- höjning var förestående. Än färre förutsåg de omskakande konsekvenser en sådan höjning skulle få på världsekonomin. Erfarenheterna har också visat att industri- och tjänstesektorn i Sverige — i likhet med andra små industriländers är ytterst känslig för protektionistiska störningar i världsekonomin. Det är därför av utomordentligt stor vikt att det interna- tionella samarbetet förstärks och att en fri handel upprätthålls och utveck- las. Sverige har långsiktigt allt att tjäna på ett fritt varu- och tjänsteflöde på världsmarknaden.

Strukturkriserna under 1970-talet utlöstes av utvecklingen av oljepriset, världsmarknadsefterfrågan och det inhemska kostnadsläget. De bakomlig- gande orsakerna till kriserna var dock flera. Erfarenheterna visar att möj- ligheterna att möta framtida. oförutsedda kriser av bransch- och företags- karaktär. är genom att upprätthålla en god förmåga till förändringar; inte genom att söka undandra oss världsmarknadens konkurrens. En sådan

Prop. 1986/87: 74

Ökad välfärd

Konkurrenskraft

Internationellt samarbete och fri handel

Fortsatt struktur- omvandling

strategi ställer stora krav inte bara på en väl fungerande näringspolitik. Arbetsmarknads—. regional- och utbildningspolitiken etc. har här viktiga uppgifter. Förändringar som redan i dag kan förutses måste mötas med insatser för förnyelse. Enligt mih mening har Sverige goda förutsättningar att ta till vara de möjligheter som en fortsatt strukturomvandling kommer att ge. Försök att upprätthålla produktion i ett ålderdomligt och icke konkurrenskraftigt näringsliv kommer däremot på sikt att leda till välfärds- förluster.

Ä andra sidan kan en snabb omvandlingsprocess framstå som kortsiktigt framgångsrik. men samtidigt riskera att leda till att arbetare och tjänstemän slås ut från arbetsmarknaden och att landets samlade arbetskraftsresurser därmed minskar. På längre sikt kan en okontrollerad omvandlingsproccss även innebära att attraktivitcten hos exempelvis industriarbete minskar. vilket i sin tur leder till cffektivitetsförluster. Strukturomvandlingen måste därför ske i sådana former att landets samlade produktionsresurser tillva- ratas och den enskildes trygghet värnas.

2.3 Motiven för en offensiv näringspolitik

Sammanfattning och bedömning: Marknadsekonomin har stora för- tjänster i form av decentralisering och flexibilitet. Den har emeller- tid också brister och behöver då. bl. a. med hänsyn till övergripande samhällsmål. korrigeras med näringspolitiska insatser för att möta spontana koncentrationstendenser och kompensera för olika inlås- ningseffckter. för att höja den långsiktiga effektiviteten samt för att säkerställa en långsiktig förnyelse genom investeringar i forskning och utveckling.

Grunden för en aktiv näringspolitik lades redan i början av 1960-talet. Bakgrunden var att l950-talets snabba strukturomvandling förde med sig olika samhällsproblem. Framför allt hamnade välfärdsstatens ambitioner i uppenbara konflikter med marknadsekonomins spontana utveckling. dess påtagliga kortsiktighet vad gäller hanteringen av problem samt de fördel- ningspolitiskt ohållbara konsekvenserna av många gånger snäva. företags- ekonomiska beslut.

Detta innebar inte att marknadsekonomins grunder sattes i fråga. Mark- nadssystemets bidrag till den snabba standardutvecklingen var uppenbart. Jag vill här erinra om att filosofin bakom näringspolitiken — första gången formulerad i Landsorganisationens näringspolitiska program är 1961 — var att inom marknadsekonomins ram främja ekonomisk tillväxt genom att underlätta strukturomvandlingen i näringslivet.

De näringspolitiska åtgärder som därvid föreslogs (s. 64) "syftar inte i första hand till att ge utvecklingen en viss. i förväg utstakad inriktning detta vore orimligt. inte minst med tanke på Sveriges starka beroende av världsmarknaden och de snabba kastningar, som kan inträffa som följd härav — utan till att stärka de expansiva krafterna inom vårt näringsliv och undanröja hindren i deras väg."

Näringspolitikens grunder

I marknadssystemet finns inbyggt en strävan till hushållning med re- surser som bygger på en decentralisering av beslut och ansvar. En annan av marknadsekonomins fördelar är dess flexibilitet. Företagens anpassning till nya förutsättningar sker förhållandevis snabbt.

Det krävs emellertid samhällsinsatser för att korrigera marknadssyste- met om de övergripande samhällsekonomiska målen skall kunna uppnås. Korrigeringarna syftar dels till att anpaSsa systemet till olika välfärds- och fördelningspolitiska mål. dels till att effektivisera systemet.

Näringspolitikens uppgift vad avser att anpassa marknadsekonomin till välfärds- och fördelningspolitiska mål består framför allt i att underlätta en nödvändig strukturomvandling. bl. a. genom insatser för att få igång nya företag och jobb på orter som drabbats av företagskriser. Det kan också gälla insatser i vissa branscher som utsätts för ett hårt strukturomvand- lingstryck. Jag kommer senare (avsnitt 8 resp. 13) att ytterligare utveckla målen för och motiven bakom sådana insatser.

De näringspolitiska insatser som tar sikte på att eliminera cffektivitets- brister i marknadsekonomin är av flera olika slag. Det gäller t.ex. brister av mer konkret natur avseende hur marknadsekonomin i praktiken funge- rar. Som exempel på sådana brister kan nämnas att ägar— och produktions- koncentrationen å ena sidan kan leda till trögheter i anpassningen till nya förhållanden. Å andra sidan finns ofta ett behov av att företag är stora och ekonomiskt starka för att kunna möta en hård internationell konkurrens. Samhället får här ikläda sig rollen som balanserande kraft. Som jag kom- mer att utveckla senare (avsnitt 9 resp. 12) är detta ett viktigt motiv bakom politiken för internationella investeringar och statligt ägarengagemang i näringslivet. Också smäföretagspolitiken vilar på denna grund (avsnitt ll). 1 andra fall kan bristen i informationsspridning medföra att nödvändigt beslutsunderlag saknas för effektiva beslut inom företagen (avsnitt 14).

Även en perfekt fungerande marknadsekonomi har emellertid visat sig vara behäftad med brister som sammanhänger med den långsiktiga effekti- viteten i systemet. En viktig del av näringspolitiken sett ur detta perspek— tiv. är att skapa grundförutsättningar för olika ekonomiska aktiviteter. Sålunda ankommer den utomordentligt viktiga uppgiften att bygga upp en fungerande infrastruktur på samhället (avsnitt 6). Stora. internationella koncerner har i vissa fall tillräckliga resurser för att själva klara utbildning. transporter etc. För de små och medelstora företagen kommer emellertid samhällets insatser att på denna punkt vara helt avgörande. En fungerande kapitalmarknad (avsnitt 5) kan ses som ett annat exempel. Likaså ankom- mer det på samhället att. utifrån näringspolitiska grunder. utveckla och noga pröva det regelsystem (avsnitt 7) som utformats med sikte på att tillfredsställa andra samhällspolitiska mål och som påverkar näringslivet.

En av de mer allvarliga bristerna i marknadsekonomins funktionssätt är att investeringar i forskning och utveckling (FoU) (avsnitt lO) tenderar att bli för små. Från samhällssynpunkt skall de kostnader som läggs ned vägas mot den framtida nyttan för företag och konsumenter. Ett företag som satsar på utvecklingsarbete väger däremot endast in framtida egna vinster. Ofta överstiger samhällsnyttan av en lyckad utvecklingssatsning den av- kastning företaget kan förväntas få. Risken att andra företag bättre förmår

Prop. 1986/87: 74 Decentralisering och flexibilitet

Behov av en balanserande kraft

Långsiktig effektivitet

Forskning och utveckling

exploatera tekniska nyheter finns alltid. Företaget måste räkna med att andra företag tar upp den nya tekniken. Genom konkurrens pressas priser- na ned till fördel för konsumenterna. men till förfäng för de företag som initerade utvecklingsarbetet. Med patentering ökar-visserligen möjligheter- na att tillgodogöra sig det ekonomiska värdet av en innovation. men alla utvecklingsresultat är inte patenterbara och patent ger inte heller alltid ett tillräckligt skydd. Om ett företag bedömer att det inte får tillräckligt stor del av nyttan i form av egna intäkter. kommer investeringen inte till stånd.

Vidare har stordriftsfördelarna i FoU-verksamheten ökat på flera områ— den. Många företag har inte resurser att själva nå den omfattning i forsk- nings- och utvecklingssatsningar som är nödvändig för att kunna följa med i teknikutvecklingen.

Samhället kan korrigera tendenserna till underinvestering genom att på olika sätt öka utvecklingsinvesteringarnas lönsamhet. I de tidigare leden av utvecklingsarbetet kan det lämpligen ske genom att samhället i vissa fall tar över en del av kostnaderna och därigenom lyfter av en del av risken. Ett likartat resonemang kan föras t. ex. avseende prospekteringsverksam- heten inom gruvnäringcn och i vissa fall avseende nyföretagande.

2.4 Näringspolitikens roll ___—__| Sammanfattning och bedömning: Synen på planeringens möjligheter och begränsningar har ändrats. Det är inte näringspolitikens roll att söka diktera utvecklingen genom att välja ut framtidsbranscher eller framtidsprodukter. Handlingsfriheten vad gäller beslut avseende in- ternationellt beroende eller i övrigt beträffande genomförandet av politiska beslut är begränsade.

Näringspolitiken har att balansera olika önskemål och delvis mot- stridiga krav ute i samhället. Exempel på ett sådant krav är den ökade internationaliseringen. vilken å ena sidan kan vara en förut- sättning för ökad ekonomisk tillväxt samtidigt som den å andra sidan skapar risker för ett ökat beroende av omvärlden. Ett annat exempel är avvägningen mellan centrala insatser kontra initiativ ute i företa- gen. Den primära rollen för näringspolitiken är därvid att genom klara spelregler och kontroll att dessa efterlevs. rådgivning. infor- mationsinsatser och erfarenhetsutbyte samt vissa kompletterande finansiella insatser öka förutsättningarna för ett engagerat och de- centraliserat beslutsfattande på lokal nivå. . ___—**;

Erfarenheterna från 1970-talet har medfört att synen på planeringens möjligheter har modifierats. Såväl i samhället som i organisationer och företag har den förändrade synen på planering och styrbarhet av utVeck- lingsförlopp fått avsevärda konsekvenser. Begrepp som framtidsplanering. koncernplanering etc.har i dag fått en annan innebörd än tidigare. Nu diskuteras i första hand frågor om vilka förutsättningar som gäller för att möta och hantera framtidens hot och möjligheter, Begreppet framtidspla- nering har fått en mer dynamisk innebörd.

Ett modifierat planeringstänkande

Det är därvid, som jag tidigare konstaterade. inte näringspolitikens roll att söka ge utvecklingen en viss i förväg utstakad inriktning. Jag vill understryka att det aldrig — annat än i undantagsfall såsom av beredskaps- skäl är statens uppgift att förutse och planera för produktionen av enstaka varor eller tjänster. Det har visat sig vara ytterst svårt att förutsäga marknadens utveckling. tekniska förändringar eller konsumenternas öns- kemål.

Det leder frågan över till vilket handlingsutrymme som näringspolitiken har. Jag vill i detta sammanhang kort beröra två förhållanden som kan begränsa handlingsutrymmet. nämligen det internationella beroendet och den befintliga näringslivsstrukturen.

Sveriges näringsliv är höggradigt internationaliserat. Ungefär hälften av industriproduktionen exporteras och ytterligare en stor del av svenska företags produktion är förlagd i utlandet. Inom Sverige ägs och kontrol— leras en icke obetydlig del av näringslivet av utlandsägda företag. Vi är också i hög grad beroende av import för vår försörjning av varor och tjänster. Mätt på detta sätt har Sveriges beroende av omvärlden ökat kontinuerligt under efterkrigstiden. Detta omvärldsberoende har både po- sitiva och negativa sidor. Utlandsberoendet har också olika innebörd för olika branscher och företag.

Basindustrin producerar i huvudsak i Sverige och säljer merparten av sin produktion på export. Det produktionstekniska kunnandet är till skillnad mot marknadsbilden av tradition starkt lokalt förankrat. Även inom bran- scher som läkemedel och medicinsk teknik sker produktionen till största delen i Sverige. Här spelar dock samarbete och lieensering med företag i andra länder en allt större roll. Ett annat exempel är verkstadsindustrin. där tidigare starkt hemmamarknadsorienterade underleverantörssystem blir mer globala vad gäller leveransmönstren. Äter ett annat exempel är clektronikområdet. som kännetecknas av en stark internationalisering. Forskning. utveckling och produktion utförs allt oftare i samarbete med olika forskningsorganisalioner och specialister runt om i världen. Integra- tionen av tal- och datakommunikation har också medfört högre krav på det tekniska kunnandet av vilket följer ett ökat behov av samarbete mellan företagen. Även på energiutrustningsmarknaderna kan en ökad internatio- nalisering märkas.

En ökad produktion och ökade inköp av underleveranser i andra länder kan naturligtvis på kort sikt innebära ett hot mot sysselsättningen i Sveri— ge. På längre sikt torde emellertid utvecklingen mot ett ökat internationellt samarbete minska Sveriges sårbarhet. Genom att delta i flera internationel- la nätverk av samverkande eller kompletterande företag kan svensk indu- stri fortfarande vara internationellt betydande inom viSsa områden utan att alltför mycket av de samlade resurserna koncentreras till en eller ett fåtal slutmarknader. Det är därvid också viktigt att nuvarande underleverantö— rer stärker sina positioner och ökar sin export. Utvecklingen inom varvs- näringen kan i någon mån belysa riskerna med att många och stora svenska företag är starkt internt sammanflätade genom leveransströmmar. samti- digt som de är helt beroende av utvecklingen på världsmarknaden.

Å andra sidan kan en tyngdpunktsförskjutning mot större utlandspro-

Prop. 1986/87: 74

Internationella beroendet ökar

IJ IQ

duktion och större andel utländskt ägande medföra en krympande. in- hemskt kontrollerad industriell bas i Sverige. Tyngdpunktsförskjutningen kan exempelvis på sikt resultera i en utflyttning av koncernstrategiska funktioner som forskning och utveckling samt avanCerad tillverknings- och företagsledning. Näringspolitiken ställs i dessa sammanhang inför svår- lösta avvägningsfrågor. där rollen blir att tillgodose olika ofta motstridiga önskemål. Jag återkommer till denna fråga senare (avsnitt 9).

En annan fråga som starkt påverkar näringspolitikens roll är beroendet av den idag befintliga samhällsstrukturen. Den nuvarande produktionsin- riktningen. de nuvarande företagen och organisationerna. etc. begränsar möjligheterna att finna nya lösningar. Det tar ofta lång tid att ändra organi- sationsstruktur eller verksamhetsinriktning. Till detta kommer att det över lag finns ett organisatoriskt motstånd mot förändringar som kommer ut- ifrån. ldéer och förslag om att exempelvis i samhällsrcgi uppfinna nya produkter och transplantera dessa till företag i kris. har visat sig utomor- dentligt svåra att genomföra. De lyckade exempel man kan finna. gäller ofta i samband med teknikupphandling och där beställarrollen är klar och kännetecknas av hög kompetens.

Det måste därför stå helt klart att näringspolitikens roll är att skapa förutsättningar för olika initiativ inom företagen att under eget ansvar utveckla och förverkliga ny verksamhet. Näringspolitikens roll är däremot primärt inte att söka genomdriva förändringar som man på det lokala planet inte tror på eller i övrigt inte finner motiverade.

2.5 Näringspolitikens medel

Sammanfattning och bedömning: Näringspolitiken verkar genom en rad olika medel av såväl generell som mer selektiv karaktär. Det selektiva statliga finansieringssystemet riktat direkt mot företagen har successivt växt fram under ett par decennier. varvid den sam- lade näringspolitiska profilen och helhetsbilden blivit mindre klar. Det pågående arbetet att förenkla stödregler och administration samt att samla insatserna mot vissa offensiva områden bör drivas vidare.

Näringspolitikens medel består av statlig finansiering. rådgivning och information. beskattning. statligt ägande, infrastrukturella åtgärder. till- stånd och regleringar samt teknikupphandling. Medlen är av såväl direkt som indirekt karaktär. Exempel på olika former av indirekta medel är statliga insatser för informationSSpridning. Dessa är viktiga för bl. a. nya företag och andra småföretagare. genom att de ger dessa ett bättre besluts- underlag om kommersiella och tekniska förändringar. information om mer allmänna ekonomiska förhållanden och utvecklingen inom enskilda bran- scher spelar också en roll för att skapa förståelse för de krav på omvand- ling och förnyelse som ställs i en öppen ekonomi. De indirekta medlen syftar primärt till att på olika sätt förbättra den generella näringslivsmiljön.

Organisatoriska trögheter

Direkta och indirekta medel

medan direkta medel syftar till att förändra utvecklingsbetingelserna för enskilda företag eller grupper av företag.

Nära sammanhängande härmed är avvägningen mellan generella och selektiva medel. Som jag framhållit tidigare i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135) finns det motiv för både generellt och selektivt utformade insatser. De generellt utformade åtgärderna inne- bär som regel en mindre risk för att konkurrensen snedvrids. De bör dock kompletteras med selektiva insatser inriktade på att korrigera sådana bris- ter i marknadssystemet. som jag tidigare gav exempel på. Då det gäller att möta problem inom en viss bransch. en avgränsad grupp av företag eller en viss region är det oftast mest verkningsfullt att utforma medlen speciellt för det aktuella problemet. Även vad gäller satsningar på forskning och ut- veckling visar erfarenheten att selektiva insatser har stora förtjänster fram- för generella medel.

Jag övergår nu till att redovisa förändringar inom det statliga industrifi- nansieringssystemet. Detta kan delas upp i följande beståndsdelar: stöd till branscher och företag med strukturproblem, matclzningsåtgärder som på- kallats för att ge viss kompensation för utländska stödåtgärder. stimu- lansvr (bidrag. lån, riskdelning') för tillväxt och förnyelse samt statliga krediter (lån och garantier) som kompensation för brister i kreditmarkna- dcns funktionssätt.

Det statliga finansieringssystemet har växt fram under en följd av år. Under 1960-talet och början av l970—talet inrättades lokaliseringsstöd, teknikstöd från styrelsen för teknisk utveckling och selektiva branschpro- gram. Redan tidigare hade åtgärder vidtagits för att underlätta finansiering- en av småföretag genom bl.a. företagareföreningarna. Systemet var inled- ningsvis av begränsad omfattning och relativt lättöverskådligt. Motiven för insatserna var vid denna tid främst den ökande frihandeln och de därav följande kraven på strukturOmvandling, den sjunkande lönsamheten och de ökande kraven på externfinansiering samt de stora geografiska omflytt- ningarna.

Som en följd av bl. a. oljekriserna och de stora strukturproblemen inom svensk industri byggdes systemet ut kraftigt under 1970-talet och början av ]980-talet. Antalet stödprogram och stödorgan ökades. Den samlade nä- ringspolitiska profilen och helhetsbilden blev mindre klar.

Det finns även andra problem med den sammansättning som den statliga finansieringen har kommit att få. Bristen på samordning och överblick genom att åtgärder har lagrats på varandra är ett sådant. Mängden av program är ett annat. Det kan vara svårt för företagen att använda syste- met. Av en konsultstudie, som industridepartementet låtit genomföra. framgår att framför allt de mindre företagen har problem med detta.

Jag vill hävda att situationen har förbättrats avsevärt genom den föränd- rade inriktning som näringspolitiken fått under de senaste åren. Men det finns anledning att ytterligare förenkla systemet och att anpassa det till näringslivets förändrade förutsättningar. Förändringsstrategierna ser olika ut för de skilda slagen av statlig finansiering. Jag skall här redovisa den generella inriktning som bör gälla för förändringarna. Jag återkommer

Prop. 1986/87: 74

Generella och selektiva medel

Statliga finansiella insatser

Svåröverskådligt stödsystem

senare (se bl.a. avsnitt 7.5) med en mer utförlig redovisning av mina överväganden i denna fråga.

Stödet till företag och branscher med strukturproblem främst varvs- och stälindustrierna -— har redan dragits ned kraftigt och till stora delar helt avvecklats. Denna förändringsinriktning ligger fast. Jag vill här också hänvisa till den redovisning av principerna för hanteringen av större indu- strikriser som jag senare kommer att lämna (avsnitt 8).

Kompensations- eller matchningsåtgärderna är numera i stort sett be- gränsade till delar av det kvarvarande varvsstödet. Subventioneringen inom de statsstödda exportkrediterna och det 5. k. hemmamatchningsstö- det har under senare år haft en mycket liten omfattning. Inriktningen är att även fortsättningsvis hålla detta slags åtgärder på en låg nivå.

Stimulanser för tillväxt och förnyelse avser främst områdena teknisk forskning och utveckling. småföretagsutveckling och regional utveckling. Här finns det även i framtiden skäl för aktiva näringspolitiska insatser. Det är emellertid väsentligt att systemet är överskådligt och lätt att använda för företagen. Antalet program och antalet stödformer bör vara begränsat. Likaså är det väsentligt att administrationen av stödåtgärderna är enkel och motsvarar företagens behov.

Statliga kreditformer — som industrigarantilån och rörelselån från ut- vecklingsfonderna — är primärt inrättade för att kompensera för brister på kreditmarknaden. Tidigare styrdes kreditmarknaden med ransoneringar. Dessa ledde till att vissa kategorier låntagare (t. ex. småföretag och företag i glesbygd och/eller företag som hade sämre kreditvärdighet) och långsik- tiga projekt mcd hög risk hade svårt att få finansiering. Under de allra senaste åren har kreditmarknaden genomgått en kraftig förändring. Ränte- sättningen är i princip fri. ransoneringarna har upphört och kreditutbudet har differentierats. Därmed har också vissa av förutsättningarna för den statliga kreditgivningen ändrats. En översyn av de samlade effekterna av förändringarna på kreditmarknaden för olika näringspolitiska finansie- ringsinstrument bör därför initieras. Jag återkommer senare (avsnitt 5") till denna fråga.

Ny strategi

Mot bakgrund av dessa allmänna utgångspunkter för näringspolitiken skall jag nu övergå till att kort erinra om orsakerna bakom l970-talets krisår. närmare presentera min syn på nuläget inom det svenska näringslivet samt ge en bred orientering om utvecklingsmöjligheter och problem inför l990-talet. En utförlig genomgång av näringslivsutvecklingen finns redovi- sad i en särskild promemoria. som utarbetats inom industridepartementet (bil. 3).

_——______'

Sammanfattning och bedömning: Läget inom den svenska industri- och tjänstesektorn har kraftigt förbättrats under senare år. Närings- livet har visat god förmåga att tillvarata de möjligheter som 1982 års devalvering gav. Sverige har" under de allra senaste åren flyttats uppåt på listan över länder med hög internationell konkurrenskraft. På kort sikt är också utsikterna för en expansion med bibehållen. hög lönsamhet goda även om utvecklingen av det svenska pris— och kostnadsläget inger oro liksom de ökade regionala obalanserna.

Näringslivet genomgår en ständig omvandling. Under vissa tider går denna omvandlingsprocess fortare och får mer genomgripande effekter än under andra. mer stabila skeden. Dagens näringslivs- struktur skiljer sig i väsentliga avseenden från |970-talets. Även inom företagen kan märkbara förändringar noteras vad gäller pro- duktsammansättning m.m. l970-talets delvis krisartade förändring- ar har under senare år fått ett lugnare förlopp. De senaste årens stabila utveckling kan emellertid snabbt förändras. Strukturom— vandlingen fortsätter i hög takt och i allt högre utsträckning på internationell nivå. Den tekniska utvecklingen går fortfarande myc— ket snabbt.

Svenskt näringsliv måste i framtiden inriktas på att klara en ökad internationell konkurrens på såväl traditionella hemmamarknader inom Europa som på nya och mer avlägsna marknader. att på bred bas delta i internationell teknikutveckling, att gradvis höja kvalitets- och servicenivå m.m. samt att ta till sig och utnyttja de effektivitets- fördelar ny produktionsteknik medför. Framför allt torde utveck- lingen inom mikroelektroniken och dess olika informationsteknolo- giska användningar komma att påverka den ekonomiska utveckling- en under de närmaste 5— IO åren.

3.1 l970-talets strukturproblem

Svenskt näringsliv genomgick en djup strukturell kris under senare hälften av l970-talet. Marknadsandelsförlusterna på exportmarknaderna var dra- matiska. En jämförelse med andra länder visar att industriproduktionen i Sverige utvecklades betydligt sämre än i de större OECD-länderna Och i våra grannländer. ] Sverige minskade industriproduktionen mellan åren 1975 och 1982.

Prop

Diagram 3.1 lndustriproduktionen i Sverige och vissa andra OECD-länder 1975—1982 (volymförändring i procent)

/. 40

JFN FIN NJ? LS-"l FHI Fm B? 545

Den vanliga förklaringen är att det svenska kostnadsläget under några år i mitten av 1970-talet snabbt prissatte den svenska industrin ur marknaden. Å andra sidan hade svensk industri under hela efterkrigsperioden fått vidkännas ett långsiktigt ökat kostnadstryck. Skillnaden var dock den att under tidigare skeden var de årliga relativa kostnadsökningarna måttliga. Vidare kompenserades de under vissa är höga kostnadsökningarna av betydande produktivitetsförbättringar samt en successiv strukturomvand- ling. Under senare hälften av l970-talet försvagades emellertid världs- marknadsefterfrågan drastiskt. Närmarknaderna i Europa utvecklades över lag svagt och nya konkurrenter dök upp på flera områden. I denna situation sjönk kapacitetsutnyttjandet och därmed produktivitetsöknings- takten samtidigt som kostnaderna i form av löner. räntor och avgifter steg mycket kraftigt i Sverige.

De kostnadshöjningar. produkt- och marknadsförändringar och den fi- nansiella oro som präglade situationen under slutet av |97()-talct. fick från samhällsekonomisk synpunkt betydande negativa konsekvenser. Vissa in- ternationellt verksamma företag reagerade genom att omstrukturera sin verksamhet och förlägga produktion till andra länder. Underleverantörer drabbades efter hand liksom leverantörer av utrustning. Företagen i de fyra stora krisbranscherna — gruvorna, stålsektorn. skogssektorn och varven ställdes inför ett val mellan drastiska nedskärningar och omfat- tande statliga ingrepp. Tillsammans svarade dessa sektorer vid mitten av 1970-talet för 27 % av sysselsättningen i industrin (år 1985 var motsvaran- de andel 22 %). Jag vill här också peka på det stora inbördes beroende i form av leveranser som förelåg inom varv. stål och järnmalmsgruvor. På samma sätt som kopplingarna inom detta stora block av industrier en gång kraftfullt bidragit till en självförstärkandc och positiv utveckling av stor regional betydelse spreds nu de negativa effekterna genom leverantörssy- stemen.

Minskad efterfrågan och kostnadskris

Negativa anpassnings- processer

3.2 Den industriella återhämtningen

År 1982 befann sig svensk industri i ett bottenläge efter en rad av år med mycket dålig lönsamhet. Devalveringarna under detta år och året före återförde det svenska kostnadsläget i balans med omvärlden.

Därefter har situationen inom det svenska näringslivet väsentligt förbätt- rats. Exempelvis har industriproduktionen under perioden 1982— 1986 ökat med ca 17 % och investeringarna i maskiner och byggnader med nära 40 %. Orderläget är fortsatt högt och inför år 1987 beräknas industrin öka sina investeringar i byggnader och maskiner med drygt 12 %. varav Sveri- ges två personbilstillverkare svarar för en betydande del.

Trots de senaste årens investeringsökning föreligger i dag brist på kapa- citet i fiera företag. Enligt statistiska centralbyråns mätningar ligger indu- strins kapacitetsutnyttjande mycket högt för tredje året i rad. Under tredje kvartalet 1986 registrerades ett faktiskt kapacitetsutnyttjande på nära 89 %. Vissa branscher hade då åter förbättrat sin beläggning efter en mindre svacka i början av året.

Diagram 3.2 Industrins kapacitetsutnyttjande 1980—1986 (procent)

_PBi lim kan-utrutt

' ' Faktiskt kan-utrut t

&) 81 & 83 94 5 &

Anm.: Säsongrensade värden.

Företagens utlandsinvesteringar har också fortsatt att öka. Utifrån riks- bankens tillståndsstatistik kan svenska företags investeringar i utlandet under perioden 1982— 1985 beräknas ha motsvarat ca 40—45 % av investe- ringarna i byggnader och maskiner i Sverige. Detta är en markant ökning jämfört med tidigare år.

Antalet sysselsatta inom industrisektorn har enligt SCB:s arbetskrafts- undersökning ökat med 1 1 000 (årsmedeltal) under år 1986. Framför allt har sysselsättningen inom verkstadsindustrin ökat. Under år 1985 var ökning- en 18000. Sedan bottenläget i slutet av år 1983 har antalet sysselsatta inom industrin ökat med ungefär 40000 personer till totalt ca 1 030000. Syssel- sättningen inom de privata tjänstenäringarna har under samma period ökat med 84 000 personer.

Likaså minskar skillnaderna vad beträffar andelen sysselsatta av olika kön. Enligt preliminära beräkningar har nästan hela sysselsättningsökning—

]nvesteringsökning och fullt kapacitets- utyttjande

Sysselsättningen har ökat

en under år 1986 utgjorts av kvinnor. Bakom detta ligger bl. a. de speciella rekryteringsinsatser för att få kvinnor till industri- och teknikyrken, som inleddes hösten 1983. Rekryteringsinsatserna gjordes mot bakgrund av att kvinnornas andel av de industrisysselsatta endast uppgår till drygt 25 %. Dagens situation visar på en förändrad rekryteringsprofil från företagens sida. Fortfarande kvarstår dock problemet med en oproportionellt hög andel kvinnor i rutinmässiga arbetsuppgifter. vilka på sikt riskerar att rationaliseras bort.

En kraftigt bidragande orsak till den starka expansionen inom svenskt näringsliv är givetvis den kraftigt förbättrade lönsamhetssituationen. Inte sedan början av 1960-talet har industrins genomsnittliga lönsamhet varit så hög under en femårsperiod som under perioden 1982— 1986. Även vid en internationell jämförelse framstår företagsklimatet i Sverige idag som gott. [ många konkurrentländer är företagsbeskattningen hårdare och beräk- ningar för de svenska internationella koncernerna visar att resultatförbätt- ringen i deras svenska delar varit större under senare år än i deras utländs- ka dclar. Det är dock mindre tillfredsställande att en hög andel av vinsterna kommer från finansiella placeringar.

Lönsamhetsförbättringen har kraftigt stärkt företagens finansiella ställ- ning. Soliditeten har förbättrats avsevärt och torde år 1986 ha nått över 32 % i genomsnitt. Detta ger företagen en stabil ekonomisk grund för att möta och hantera framtida strukturförändringar.

Diagram 3.3 Industrins lönsamhet m. m. 1970—1986

-— Soliditet. '/. _Lä'terä'ita. /. _mkastning '/. --— Räntäaili- tet, '/. 7137172737475767'773793381EZBBBntöät= Soliditet = Eget kapital (inkl. hälften av Obeskattade reserver) i pro- cent av totalt kapital Låneränta = Räntekostnader och kursdifferenser i procent av räntebä-

rande skulder

Avkastning =Rörelseresultat plus finansiella intäkter i procent av sys- selsatt kapital Räntabilitet =Resultat efter finansnetto i procent av eget kapital (inkl. hälften av Obeskattade reserver)

Stärkta finanser i företagen

Även den kortsiktiga handlingsberedskapen är för näringslivet som hel- het god. Totalt sett beräknas näringslivet (exkl. banker. försäkringsbolag. m. fl.) förfoga över nära 180 miljarder kronor i likvida tillgångar. Mellan en tredjedel och hälften därav kan industrin uppskattas svara för. Vid 1985 års utgång motsvarade dc likvida medlen i industrisektorn två års investering- ar med full självfinansiering. Framför allt har de större internationella koncernerna en mycket stark likviditet.

Småföretagens situation har påtagligt förbättrats under den senaste fem- årsperioden. Lönsamhet och soliditet har ökat.

Nyföretagandet synes ha ökat i alla näringsgrenar sedan år 1982. Den tidigare återhållsamma inställningen till att vara egen företagare tycks ha förändrats. Det är nu vanligare än tidigare att t.ex.anställda i större företag eller inom offentlig sektor blir egna företagare. Det största antalet företag startas inom handels- och restaurangnäringen oeh därefter kommer tjänster och uppdragsverksamhet. Omkring vart sjunde företag som startas och som driver verksamhet är ett industriföretag. Det ökade nyföretagan- det ger också utslag i en viss ökning av konkursfrekvensen. Antalet an- ställda som blir långsiktigt arbetslösa efter småföretagskonkurser är dock litet.

Investeringarna i småföretagen visar på en trendmässig uppgång. Sär- skilt glädjandc är att investeringarna i ny teknik tagit fart. Omkring 60 % av de småföretag som kan använda mikroelektronik i produkterna beräk- nas i dag. enligt en pågående studie inom SIND. till någon del också använda sådana komponenter. Antalet företag som använder på mikro- elektronik baserad utrustning i produktionsprocesserna är också mycket högt. Däremot förefaller utrustningen utnyttjas endast under en begränsad del av den totala tiden eller med svag integration till annan utrustning. varför det synes finnas stora vinster att göra genom en ökad användning och utveckling av den nya produktionstekniken.

Något som är mer svärmäthart än de fasta investeringarna i maskiner och byggnader. är industrins forsknings- och utvecklingsaktivitet (FoU). Av tillgängliga mått att döma har också denna aktivitet ökat väsentligt i omfattning under 1980-talet. Den reella ökningstakten har uppskattats till ca 11 % per år. Enligt en undersökning av OECD motsvarar kostnaderna för forskning och utveckling i Sverige ca 2,5 % av förädlingsvärdct i företagssektorn. vilket kan jämföras med 1.8 % i Japan och 2.3 % i För- bundsrepubliken Tyskland. Svenska företag ligger således relativt väl framme i teknikutvecklingen. vilket kan vara en orsak till att företagens licensintäkter har ökat snabbt och ungefär fördubblats hittills under 1980-talet.

Det svenska FoU-systemet domineras av företagsscktorn. vilken beräk- nas svara för två tredjedelar av all forsknings- och utvecklingsaktivitet i landet. Huvuddelen av den FoU-verksamhet som bedrivs i företagen avser utvecklingsarbete. medan universitet och högskolor i huvudsak bedriver forskning. FoU-verksamheten inom företagsscktorn är vidare starkt kon- centrerad till ett fåtal stora företag och branscher. Sålunda beräknas ma- skinindustrin. elektro- och elektronikindustrin. transportmedelsindustrin. instrumentindustrin samt läkemedelsindustrin åren 1983—1984 i genom-

Småföretagens läge

förbättrat

Ökad forsknings- och utvecklings- aktivitet

snitt ha utfört nära 80 % av all FoU inom industrin. Dessa branscher svarar samtidigt för knappt 40 %: av industrins förädlingsvärde. Det är också framför allt inom dessa branscher dc ungefär 100 företag återfinns. vilka satsar mer än 15 % av förädlingsvärdet på FoU-verksamhet.

De uppgifter somjag nu har redovisat om industrins situation ger intryck av en stabil utveckling. Samtidigt fortsätter strukturomvandlingen i hög takt och i allt större utsträckning på en internationell nivå. Den tekniska utvecklingen går fortfarande mycket snabbt inom bl. a. elektronikområdet. Även marknadsförändringar inträder snabbt, vilket inte minst det snabba omslaget från stark expansion till överkapacitet och kris inom personda- torområdet kan exemplifiera. Ägarförändringarna är många och antalet fusioner stort. Finansmarknaderna är också föremål för snabba internatio- nella förändringar. Samtidigt har uppenbarligen företagens riskbenägcnhet ökat, vilket framgår av att både efterfrågan och utbud av riskkapital har ökat.

Sammanfattningsvis har situationen för svensk industri radikalt förbätt- rats för alla typer av företag under de senaste fyra åren. Trots detta har den svenska exporten åter börjat förlora marknadsandelar. vilket till en del torde bero på den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen. Samtidigt har också konkurrenterna blivit både fler och bättre. Konkurrensen under den senaste tioårsperioden har blivit alltmer global med ett flertal framgångs- rika s.k. NIC-länder som nya aktörer. Framför allt är det dock Förbunds- republiken Tyskland och Japan som framstår som svensk industris huvud- konkurrenter inom området bearbetade varor.

Innan jag ger min syn på utvecklingen framåt i tiden. vill jag peka på några centrala tendenser i den nuvarande utvecklingen som inger oro.

Det har i debatten påståtts att hela devalveringseffekten från år 1982 nu är uppäten. Så är inte fallet. År 1986 beräknas det relativa kastnudsläget (totala rörliga kostnader) för hela den svenska tillverkningsindustrin fortfa- rande ha varit ca 9 %- lägre än är 1980. Genom att vissa outnyttjade produktivitetsreserver, bl. a. iform av ledig kapacitet. kunde tas i anspråk under åren 1983 och 1984 och genom gynnsamma växelkursförändringar under senare tid har konkurrenskraften mätt på detta sätt. och för industrin som helhet. dock relativt väl kunnat upprätthållas.

Å andra sidan är det ett faktum att vi inte lyckats växla ner i en inhemsk pris- och kostnadsstegringstakt som är i nivå med våra konkurrentländers. Mest påtagligt framgår detta vid enjämförelse av den svenska prisutveck- lingen för bearbetade varor (dvs. industrivaror exkl.livsmedel. massa. råvaror och petroleumprodukter) med utvecklingen i länder som För- bundsrepublikcn Tyskland och Japan. Således var relativpriset för den svenska exporten av bearbetade varor år 1986 endast ca 3 % lägre än år 1980. Om den inhemska pris- och kustnudsutvecklingen även framgent skulle förbli högre än omvärldens, kommer trycket på en snabbare struk- turomvandling att åter ('i/ca liksom svårigheterna att upprätthålla syssel- sättningen.

Hög struktur- nmvandlingstakt

Oroande kostnads-

utveckling

Diagram 3.4 Marknadsandelar och relativa priser för svensk export av bearbetade varor perioden 1970—1986 (index 1980 = 100)

123

110

_ Marinas— utb!

" ' lätet iv- Prts

Nära hälften av den svenska industrins produktion exporteras. varav två tredjedelar avsätts på europeiska marknader. Detta innebär att i genom- snitt var tredje svensk industriarbetare arbetar med beställningar från marknaderi Europa. Det kan konstateras att svensk exportindustri har fått vidkännas en försvagad marknadsposition i Europa under det senaste året. Läget på den nordamerikanska marknaden har däremot varit bättre, bl.a. beroende på en under början av år 1986 synnerligen hög dollarkurs. Fram- för allt har den svenska bilexporten varit framgångsrik på denna marknad.

Vad gäller projektexporten. vilken utgör en tung post av totalexporten till övriga marknader. har denna utvecklats svagt. I detta fall inverkar skuldsättningssituationen för flertalet u-länder. liksom OPEC-ländernas försämrade köpkraft. som en återhållande faktor. Tjänsteexporten (exkl. finansiella tjänster) motsvarar knappt en femtedel av varuexporten. Under 1980-ta1et har framför allt industriföretagens export av tekniska tjänster utvecklats positivt. Utlandsentreprenaderna har däremot inte utvecklats lika gynnsamt. Vidare har intäkterna från sjöfarten stagnerat.

Eftersom förluster av marknadsandelar av erfarenhet har visat sig svåra att återerövra är det av största vikt att den nuvarande tendensen. att svensk export förlorar marknadsandelar. bromsas upp.

Förbättringen av det ekonomiska läget och tillväxten inom industri- och tjänstenäringarna under de senaste åren har inte varit jämnt fördelad över landet. De regionala obalanserna har ökat. Eftersom jag nyligen i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) har lämnat en utförlig redo- görelse för den regionala problembilden och de aktuella utvecklingsten- denserna vill jag här endast peka på några huvuddrag.

Storstadsområdena och då främst Stockholmsregionen har för närvaran- de en kraftig befolkningstillväxt. medan folkmängden i skogslänen och vissa län i södra och mellersta Sverige minskar. De snabbast växande delarna av industri- och tjänstesektorerna är starkt koncentrerade till de

Förlust av marknadsandelar

Regional obalans

större orterna i landet och främst till Stockholmsregionen. Även om till- växttakten i dessa växande branscher inte är högre i de större orterna än på andra håll. blir tillväxten i antal arbetstillfällen storjust på grund av dessa branschers koncentration till de Större "orterna.

Rekryteringen till de nya arbetena på större orter måste i stor tttsträck- ning ske från annat håll. Samtidigt finns också de största möjligheterna att hitta arbeten som passar med hänsyn till utbildnings- och intresseinriktning i de större orterna. För många arbetssökande i andra delar av landet blir flyttning till dessa orter det som väljs framför att stanna på den egna orten eller i regionen med de problem och begränsningar som där råder på arbetsmarknaden. Detta förhållande förstärks av att det i många fall hand- lar om att finna arbeten till två personer i ett hushåll och att arbetsmarkna- den i så hög grad är könsuppdelad.

De regioner som minskar sin folkmängd kraftigast har i allmänhet en ogynnsam näringslivsstruktur. De expansiva verksamheterna är andels- mässigt små och beroendet av enstaka. mogna branscher med minskande sysselsättning är ofta stort. Under 1970-talet har de könsmässiga regionala variationerna i förvärvsintensitet utjämnats i stort sett samtidigt med den offentliga sektorns expansion. Multiplikatoreffekterna i tjänste- och ser- vicesektorn riskerar vid neddragningar i industrin att få negativa effekter på framför allt kvinnornas arbetsmarknad. Det är därför betydelsefullt att strukturförändringar genomförs så att samhällets resurser i form av utbil- dad arbetskraft, serviceanläggningar m.m. tillvaratas på bästa möjliga sätt.

De drag i den regionala utvecklingen som jag här har nämnt är inte specifika för Sverige, utan har sin motsvarighet i flertalet länder inom OECD-området. De ger emellertid anledning till oro och ställer stora krav på utformningen och inriktningen av politiken på en rad områden.

3.3 Framtidsbilder

Den ekonomiska utvecklingen har växlat kraftigt mellan olika decennier under efterkrigsperioden. Stabila tillväxtperioder har avlösts av omska- kande kriser. Hela tiden har det skett en förändring av produktionsbeting- elser och av näringslivsstrukturen. Erfarenheterna visar att förändringar kan komma snabbt. är svåra att förutse och inte sällan svåra att hantera även om man kan förutsäga dem. Det torde i dag råda bred enighet om att man aldrig med säkerhet kan uttala sig om fi'amtidsprodukter eller fram- tidsbransc-lm- annat än på en mycket översiktlig nivå. Politiken måste därför inriktas på att skapa förutsättningar för olika typer av produktion och för att möta oförutsedda händelser inom ramen för en strategisk viljeinriktning.

Bedömningar av utvecklingen på längre sikt är av naturliga skäl behäf— tade med stor osäkerhet. Det visar sig att bedömningar av utvecklingen på lång sikt ofta präglas av konjunkturen vid prognostillfället och av erfaren- heterna från de närmaste föregående åren. Efter några goda år tenderar sålunda prognoserna att bli för optimistiska; efter några svaga är blir framtidsbedömningarna pessimistiska. Det är troligt att bedömningar som

Svårt att prognosticera struktur- omvandlingen

görs nu fortfarande påverkas av de omskakande l970-talskriserna. av den osäkerhet som är förknippad med tekniska genombrott vad gäller elektro- niken. nya material etc.. av förekomsten av fler och mer kvalitetsmed- vetna konkurrenter på världsmarknaden samt inte minst av ett ökat ömse— sidigt beroende mellan länder och företag. Situationen idag kännetecknas av en viss fortsatt försiktighet från näringslivets sida. vilken endast kan övervinnas genom en konsekvent och målinriktad näringspolitik och eko- nomisk politik.

Många bedömare har hävdat att västvärlden skulle befinna sig i något av en permanent ekonomisk kris. Framför allt skulle Europa ha hamnat på efterkälken i utvecklingen. Europa har betraktats som förstelnat och åsikter har framförts att den ekonomiska tillväxten och förnyelsen kommer att ske i helt andra regioner. Jag delar inte denna pessimistiska syn för Europa. även om tillväxten i vissa östasiatiska länder kan förutses bli kraftigare. Enligt min mening är denna pessimism i alltför hög grad präglad av intryck från |970-talet.

Ser vi längre tillbaka var 1950-talet ett årtionde av genomsnittligt hög men starkt växlande tillväxt. medan 1960-talet präglades av en. ur historisk synvinkel. unikt hög ochjämn tillväxt. Även om l960-talets utveckling inte är möjlig att upprepa, bedömer jag att slutet av 1980-talet och början av 1990-talet har förutsättningar att bli en stark och ur ekonomisk synvinkel stabil tillväxtperiod i OECD-omrädet.

Enligt bedömningar från Internationella valutafonden (IMF) kan tillväxt- takten i världshandeln räknat i volym uppgå till i genomsnitt nära 5 % per år 1987—1990. vilket är högre än tillväxten åren l976—l986. Under den senaste tioårsperioden uppgick tillväxten i volym till ca 4 % per år. Stabila och tämligen låga energi- och råvarupriser är därvid viktiga faktorer som främjar tillväxten. En annan sådan viktig faktor är den drivkraft som elektronikens landvinningar fortfarande utgör. Tekniken har skapat möjlig- heter som för bara tio år sedan ansågs utopiska. Mycket kommer dock att avgöras av hur väl länderna i samförstånd lyckas att lösa betalningsbalans- problematiken i u-länder, avvärja protektionistiska tendenser etc. Svensk industri- och tjänstesektors möjligheter att dra nytta av en global tillväxt är goda. Förutsättningarna skiljer sig emellertid radikalt åt mellan olika delar av näringslivet.

Som framgår av bilaga 3 kan omkring en fjärdedel av den svenska industriproduktionen beskrivas som forskningsbaserad i bemärkelsen att satsningar på forskning och utveckling utgör ett framträdande konkurrens- medel. Hit räknarjag bl. a. läkemedelsindustrin, bilindustrin. flygindustrin och teleproduktindustrin. Kompetensnivån i dessa branscher är hög även med internationella mått mätt. Detta gäller för övrigt även vissa tjänstepro- ducerande näringar, t. ex. konsultbranschen. vars export ökat kraftigt un- der de senaste tio åren. De forsknings- och utvecklingsintensiva bran- scherna har sedan mitten av l970-talet haft en snabbare produktionstill- växt än industrin i genomsnitt. Det gäller dock inte projektexporten och annan mer kundanpassad tillverkning. Trots detta bedömerjag utsikterna för den forskningsbaserade produktionen för de närmaste åren vara goda. För dessa typer av företag kommer det internationella tekniska samarbetet

Goda tillväxtförut-

sättningar

Forskning och utveckling betydelsefull

att vara av stor betydelse på lång sikt liksom våra inhemska forsknings- och utvecklingssatsningar.

En hög teknik- och kompetensnivå utmärker också den råvarubaserade industrin. som svarar för nära 36 % av industriproduktionen". Till denna del av industrin hör skogsindustrin och stålindustrin samt produktion av petro- leumprodukter. kemikalier och basplastcr. Tillverkning av kemikalier. basplaster och pctroleumprodukter har svarat för den snabbaste produk- tionstillväxten inom den råvarubaserade industrin sedan mitten av l97()-ta- let. Men även produktionen av massa och papper har ökat i snabbare takt än industriproduktionen i genomsnitt. Den råvarubaserade industrin är den i särklass mest konjunkturkänsliga delen av den svenska industrin, varför lönsamheten varierat kraftigt år från år. I hög utsträckning har tekniknivån i dessa industrier efter hand byggts in i en höggradigt automatiserad pro- duktionsprocess. Produktionen är ofta kapitalintensiv. varför det framför allt är utvecklingen av priserna på råvaror och energi som är avgörande för konkurrenskraften på längre sikt.

Hälften av industrins produktion kan karaktäriseras som arbetskraftsba- serad. Till denna sektor hör konsumtionsvaror. t. ex. kläder. skor. livsme- del, hushållsartiklar och hushållskapitalvaror. Hit räknarjag också insats- varor, t. ex. byggmaterial och en hel del investeringsvaror. I och med att det finns näraliggande substitut på marknaden är priset viktigt som konkur- rensfaktor. låt vara att detta kan vara mer eller mindre uttalat för olika produkter. När det gäller konsumtionsvaror och standardiserade insats- varor finns det således möjligheter att minska priskänsligheten genom t. ex. märkesdifferentiering eller andra former av satsningar på design och kvalitet. Jämfört med den forskningsbaserade resp. den råvarubaserade industrin torde emellertid den arbetskraftsbaserade sektorn av näringslivet vara mer beroende av lönekostnadsläget.

Produktionen inom den arbetskraftsbaserade industrin har sjunkit sedan mitten av l970-talet. Detta beror framför allt på utvecklingen inom tekoin- dustrin. varvsindustrin och byggmaterialindustrin. I dessa branscher har lOOOO-tals arbeten förlorats under en tioårsperiod. Att sysselsättningen har minskat kraftigt även i andra branscher. torde delvis bero på rationali- seringsinvesteringar. Därmed bör emellertid den arbetskraftsbaserade in- dustrins konkurrenskraft ha förstärkts. varför utvecklingen borde kunna förbättras på sikt. Jag noterar i alla händelser att den genomsnittliga lönsamheten i denna del av industrin har utvecklats positivt under de senaste åren. De förändringar av strukturell karaktär som under senare år skett i svenskt näringsliv torde ha bidragit till att markant höja den långsiktiga konkurrenskraften. Det finns emellertid. som jag tidigare understrukit, anledning att räkna med att konkurrensen kommer att vara fortsatt mycket hård på världsmarknaden. Allmänt sett torde det svenska näringslivet därvid ha mycket att vinna på att söka konkurrera med kvalitet snarare än med pris. Det torde gälla oavsett vilken bransch företagen tillhör.

Låt mig avsluta med att beröra vissa centrala inslag i den konkurrensbild som svenskt näringsliv har att räkna med under de närmaste åren och som är av väsentlig betydelse för näringspolitikens framtida inriktning.

Sedan slutet av l970-talet gör företag och stater stora ansträngningar för att forcera utvecklingen av ny teknik. Inför utsikten om bestående ekono- miska problem har kraven på kvalitativ förnyelse vuxit och ny teknologi setts som ett viktigt medel att åstadkomma denna. Denna internationella '”teknikkapplöpning" har också resulterat i nya organisationsformer, t. ex. ökat forsknings- och utvecklingssamarbete mellan företag och forsknings- institutioner.

Industrin är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de högteknologiska företagen. Det räcker inte heller längre att bygga sin verksamhet på ett smalt teknikområde. Ny teknik blir snabbt också av betydelse inom områ- den där den inte tidigare använts. Samtidigt har det nödvändiga forsknings- och utvecklingsarbetet blivit allt dyrare och mer systeminriktat än tidigare. Kraven på grundläggande kompetens inom allt fler teknikområden ökar. Jag bedömer att framför allt mikroelektroniken och dess olika användning- ar kommer i hög grad att prägla utvecklingen under de närmaste 5—l0 åren. Den tekniska omdaning som pågår internationellt kommer att få genomgripande konsekvenser för det svenska samhället. Liksom tidigare kommer Sverige för sin välfärd att vara beroende av den tekniska utveck- ling som drivs fram utomlands, inte minst i USA och Japan. Inom flera områden torde dock utvecklingen inom Europa att vara väl så intressant.

Sveriges industriella bas är. som jag tidigare konstaterade, tillverkning och export av råvaror (inkl. bearbetade sådana) och investeringsvaror till Europa. Marknadsställningen i andra delar av världen och på andra pro- duktområden är som regel svag om man bortser från projektexporten och delar av tjänsteexporten. vilken till stor del avsätts i u-länder. Det finns anledning att utgå ifrån att svensk industris huvudmarknader i Europa generellt sett kommer att uppvisa en något långsammare tillväxt än de mest expansiva områdena i världen såsom Japan och Ostasien. Trots detta kommer Europa. vid sidan av Nordamerika. att vara den utan jämförelse största homogena marknaden i världen. På denna marknad kommer svensk industri att möta hård konkurrens inte minst från tyska företag. Förbundsrepubliken Tyskland är i dag världens största exportör av indu- striprodukter. Också Japan kommer sannolikt att med ökat intresse vända sig mot Europa även på andra områden än bilar och hemelektronik. Som framgår av bilaga 3 är exempelvis den japanska importandelen vad avser maskiner m.m. hela 35 % i USA. vilket kan jämföras med endast ca 10 % av den eurOpeiska marknaden. De japanska direktinvesteringarna ökar nu mycket snabbt i Europa. Det är min uppfattning att svenskt näringsliv i ökad utsträckning kommer att tvingas försvara sin marknadsbas i Europa samtidigt som man strävar efter att utöka exporten till nya marknader. Jag har redan framhållit den tillväxtpotential som ligger i elektronikens och datateknikens tillämpningar. Det är troligt att denna potential för produktutveckling. produktionsutveckling etc. är generellt sett stor. I vis— sa delar av näringslivet. såsom i processindustrin, har tillämpningarna vad gäller styr- och reglersystem redan kommit långt. Inom andra delar av industrin bl.a. inom verkstadsindustrin —— torde möjligheterna till att ytterligare ta till vara elektronikens möjligheter att vara stora. Det finns

Fortsatt hög takt i teknikutvecklingen

Förändringar på världskartan

Stort produktivitetsgap

exempel på företag som mer än fördubblat sin produktivitet genom infö- randet av ny produktionsteknik. Produktion kan därmed förbilligas. Pro- dukter kan oekså göras mer sofistikerade och kvaliteten höjas. Struktur- omvandlingen kan därmed å ena sidan mycket snabbt komma att drabba företag som inte satsar på ny teknik med stor kraft. Rationaliseringar och kostnadsbesparingar kommer att framkallas av en hårdnande konkurrens. Detta kan ytterligare öka pressen på mindre företag och underleverantörer som släpar efter i investeringsutvecklingen. Samtidigt torde å andra sidan svensk industri- och tjänstesektor ligga långt framme att utnyttja de möjlig- heter som detta produktivitetsgap ger i form av tillverkning av utrustning för industriautomation m.m.

Jag nämnde tidigare att sysselsättningen har ökat snabbare inom tjänste- näringarna än i tillverkningsindustrin under senare år. Det är ett led i den långsiktiga utvecklingen mot ett samhälle där tjänster och service alltmer dominerar den ekonomiska utvecklingen. Dels innebär denna utveckling att helt nya tjänster uppkommer, vilka saknar en direkt koppling till indu- strin, dels att tjänsteinnehållet ökar även vid försäljningen av traditionella varor. Varor säljs med individuell utformning efter olika kunders krav. med serviceåtaganden osv. Varor säljs också för att passa in i olika system där systemberoendet är viktigt. 'l'jänsteinnehåll. systemdesign och andra mer kvalitativa aspekter kommer således att successivt spela en allt vikti- gare roll för industrins utveckling och utgöra en allt större del i industrins export.

Det finns också goda möjligheter att öka vissa delar av den fristående tjänsteexporten. Eftersom förädlingsvärdet vad aVser den reala tjänsteex- porten (bortsett från turism) i huvudsak uppstår utomlands och inkomster- na även i stor utsträckning förbrukas utomlands. torde dock bidraget till bytesbalansen att bli relativt begränsat. Den internationella konkurrensen är vidare mycket hård även på detta område. Som exempel på det senare kan utvecklingen inom sjöfartsområdet ses. Det är därför mindre sannolikt att den reala tjänsteexporten kommer att växa påtagligt i relation till varuexporten under överskådlig tid.

Tjänsteinnehållet ökar

Sammanfattning och bedömning: Den offensiva näringspolitiken full— följs nu för att svenskt näringsliv även fortsättningsvis skall vara mångsidigt, effektivt och hålla en hög kunskapsnivå. Näringspoliti- ken för de närmaste tre åren sammanfattas i ett tiopunktsprogram där tyngdpunkten läggs vid insatser på teknikområdet och småföre- tagsområdet.

4.1. Erfarenheter av strukturomvandlingen

En viktig förklaring till nedgången i efterfrågan på svenska produkter under senare hälften av l970-talct var att investeringsutvecklingcn i Euro- pa stannade av. Uppskattningsvis en tredjedel av den svenska varuexpor- ten och 15 % av industriproduktionen var direkt avhängig investeringsut- vecklingen i Europa. De nya expansiva investeringsvarumarknaderna i Mellersta Östern krävde stora resurser både i marknadsföringsfasen och vid genomförandet av projekt. Dessa marknader blev därigenom aldrig annat än i undantagsfall ett alternativ för småföretagen utom för dem som fungerade som underleverantörer till de stora projektleverantörerna. Inom nya expansiva marknadssegment som energiutrustning och offshoreverk- samhet hade svensk industri, bl.a. på grund av protektionistiska åtgärder i omvärlden, svårt att göra sig gällande. Den svenska konsumtionsvaruin- dustrin var överlag svag och hemmamarknadsinriktad. Exempelvis eröv- rades det expansiva konsumentelektronikområdet snabbt av japanska fö- retag.

Sammantaget kan emellertid inte den svenska branschstrukturen sägas ha varit mer oförmånlig än vad som gällde för genomsnittet av våra konkurrentländer. Däremot kan Sverige sägas ha haft nackdelen av att befinna sig i ett område där samtliga närmarknader också utvecklades svagt. Som framgår av bilaga 3 har effekten av ländersammansättningen i exporten varit negativ och kan beräknas ha medfört ett bortfall i exporttill— växt på nära 2 % per år under perioden 1975— 1985 . Detta bortfall återspeg- lar att Sverige har haft en jämförelsevis liten del av sin export inriktad på den expansiva nordamerikanska marknaden och i stället en stor del på de mer långsamt växande nordiska grannländerna.

Det finns därför ingen enkel och heltäckande förklaring till varför svenskt näringsliv har haft en klart oförmånligare produktionstillväxt än flertalet OECD-länder och då inte minst vid en jämförelse med övriga nordiska länder. Jag har tidigare berört ett antal delförklaringar, bl.a. pris- och kostnadsutvecklingen. vilka var och en bidrar till helhetsbilden. Fak- tum kvarstår att svensk industri. som helhet och oberoende av produktin- riktning, under perioden l970—l985 inte förmått att hålla samma utveck- lingstakt som konkurrenterna.

Det sistnämnda framgår av diagram 4.1. i vilket marknadstillväxten inom OECD och den svenska exportens marknadsandelsförändringar återges. De varugrupper där svensk industri vunnit marknadsandelar un- der perioden svarar totalt sett endast för knappt 20 % av totalexporten.

Ogynnsam länder-

sammansättning

Som synes finns det inget samband i diagrammet som tyder på att den svenska konkurrenskraften skulle vara bättre i fråga om varugrupper där marknadstillväxten är snabb än där den är långsam.

Diagram 4.1 Marknadstillväxt och marknadsandelar för svensk export perioden 1970— 1985

Marknadstillväxt1

Motorfordo Elektriska produkter .

Övr. kemiska produkter

6Maskiner.©

Teko -—54—3-— er112 3456 Papp '

MetallvarorI

al

oblnstrument

| . Övriga trävaror 17 1 0 Övr. transponmedel

p1ps r.; Grafiska produkter

Mineraliska produkter '|

Sägade trävaror.

14 1' | . Livsmedel

Järn och stal .f2

Massa.

Fartyg . . Järnmalm

Jordbruk .

11 :] lcke-järnmetaller 10

Petroleumprodukter

Marknads- andelstör- ändring1

. Övr. mineraler

' Genomsnittlig procentuell förändring per år l970— l985 (löpande priser).

Produktgrupp

Jordbruk Järnmalm Övr. mineraler Livsmedel Teko Sägade trävaror Övriga trävaror Massa Papper Grafiska produkter Petroleumprodukter

Andel Produktgrupp i 0/00 av svensk export l985 8 Övr. kemiska produkter l2 Mineraliska produkter 9 Järn och stål 20 lcke—järnmetaller 30 Metallvaror 35 Maskiner 3l Elektriska produkter 37 Motorfordon 99 Fartyg 6 Övr. transportmedel 56 Instrument

Totalt

Andd i 0/00 av svensk export 1985

87 ll (»| 23 56 [58 61 155

14 23

I 000

Prop.

Dagens svenska näringslivsstruktur framstår som väsentligt starkare än t970-talets. Jämfört med de fiesta andra små industriländer har Sverige ett brett och differentierat näringsliv. Produktionstekniken i svensk industri är över lag modern och effektiviteten hög. Likaså är tekniknivån hög i våra ledande internationella verkstadskoncerner och i vår basindustri.

Vår situation kan emellertid inte jämföras med något internationellt genomsnitt. Med den industristruktur som Sverige har i dag. finner jag anledning att snarare göra jämförelser med Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. vilka är svensk industris huvudkonkurrenter inom bl. a. verk- stadsområdet. lnom enskilda produktområden finns givetvis en rad kon- kurrenter även i andra länder. I denna internationella konkurrensmiljö framstår därvid svenska företag ofta som små.

Sett från struktursynpunkt är svensk industri fortfarande behäftad med vissa svagheter. För det första är produktionskoncentrationen fortsatt hög. Beroendet av några få produktgrupper och stora koncerner är enligt min mening alltför stort. Detta kan endast avhjälpas genom att nya produkter uppfinns. nya produktionsmetoder skapas och att nya företag startas. För det andra är svensk informationsteknologibaserad industri- och tjänstesek— tor. trots hög tillväxttakt. fortfarande internationellt sett liten. För det tredje finns en relativt stor produktion samlad i mogna branscher där man kan förutse en tilltagande global strukturomvandling. Flera av verkstadsin- dustrins delbranscher kan sannolikt räknas hit. För det fjärde föreligger det också en regional strukturell obalans. De expansiva delarna av industri- och tjänstesektorn är väsentligt underrepresenterade i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna. medan mogna branscher är överrepresenterade där.

Dessa strukturella svagheter kommer inte att kunna byggas bort på kort sikt. Målsättningen bör dock vara att ta till vara de förutsättningar som skapas genom en världsekonomisk tillväxt. En sådan strukturanpassning sker inte automatiskt eller genom att enbart anpassa kostnadsläget. En balans i kostnadsutvecklingen betraktar jag som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Dessutom måste det vara en strävan att få ut ett så högt pris ( i termer av förädlingsvärde) som möjligt för den industriproduk- tion som exporteras. Detta för att ha råd att betala för önskvärd import.

En svensk strategi måste mot denna bakgrund utgå ifrån det positiva i att vår lönestrukrur medför att kvalificerat arbete har en relativt sett mer konkurrenskraftig position än okvalificerat i förhållande till andra länder. För att utnyttja detta krävs en fortsatt uppgradering av produkter genom bl. a. teknisk forskning och utveckling och ökade satsningar på kvalitet och design även i icke-högteknologiprodukter. Vidare krävs en fortsatt auto- matisering och effektivisering i produktionsprocesser samt, inte minst. en höjd kompetens hos de anställda genom ett breddat rekryteringsunderlag och en höjd utbildningsnivå genom bl. a. företagsinterna utbildningsinsat- ser.

En utgångspunkt för näringspolitiken inför 1990-talet är därför att det svenska kostnadsläget förblir högt och att lönestrukturen blirjämnare än i flertalet nytillkommande konkurrentländer. Jag utgår vidare ifrån att tek- nik- och kvalitetsnivån successivt höjs även hos dessa nya konkurrenter.

Styrka och svagheter

Fortsatt strukturanpassning

Till den yttre ramen hör därvid även. vilket jag nyss nämnde. att världs- ekonomin växer och att ett viktigt inslag i denna tillväxt är elektronikens och datateknikens tillämpningar. Däremot finnerjag att utsikterna för en kraftfull kommersialisering av 'den på-längre sikt utomordentligt intres- santa biotekniken är begränsade i det tidsperspektivjag nu överblickar.

4.2. Tre delmål för strukturomvandlingen

Mot bakgrund av det internationella konkurrensläge svenskt näringsliv befinner sig i och den utveckling som idag kan förutses. anser jag att näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift bör vara att medverka till att näringslivet har: en modern och internationellt konkurrenskraftig produktionsapparat, - en från struktursynpunkt mångsidig industri- och tjänstesektor. - en stor andel produkter med högt förädlingsvärde i form av teknologi eller annat avancerat kunskapsinnehåll. Jag skall nu kort redogöra för innebörden av dessa delmål för struktur- omvandlingen och hur näringspolitiken kan bidra till att dessa mål upp- fylls.

4.2.l Effektivisering

Ur företagets synvinkel innebär en ökad internationell konkurrens i första hand och på kort sikt att kraven på kostnadseffektivitet skärps. Företagen kan endast upprätthålla en hög effektivitet genom ständiga förändringar och förbättringar av produkter, investeringar i produktions- och distribu- tionskedjor osv. Även samhällets infrastrukturinvesteringar är viktiga i detta sammanhang. Erfarenheter har därvid visat att ett ständigt. men någorlunda måttligt kostnadstryck skapar bättre förutsättningar för en effektivisering av verksamheten än större och plötsliga kostnadshöjningar mellan vilka perioder av relativt stora överskott återkommer. Anpass- ningsprocessen blir lugnare. Det är därvid väsentligt att se till att företagen har en tillräckligt hög lönsamhet för att möjliggöra nödvändiga investering- ar.

Även en ur teknisk synvinkel aldrig så effektiv produktionsanläggning är i vissa fall inte tillräckligt effektiv från konkurrenssynpunkt. De svenska varven kan tas som exempel på att hög effektivitet inte är tillräcklig på marknader som är söndersubventionerade eller föremål för protektionis- tiska ingrepp. Även i framtiden kan svenskt näringsliv komma att ställas inför sådana marknadsmässiga imperfektioner. Mest vanligt torde det dock vara att det är konkurrensen med företag i andra länder, som kommer att tvinga vissa företag till nedskärningar och t. o. m. till nedläggningar. Som jag redogjorde för i avsnittet 3 kan omfattningen av en strukturomvandling i global skala snabbt komma att tillta inom mogna branscher. Också i konkurrensen inom landet kommer kravet på en ökad effektivisering att

Ständigt kostnadstryck kräver investeringar

Rationell produktion

resultera i beslut om att samordna produktion och verkställa produktions- nedskärningar. Jag menar att detta är en ofrånkomlig men också nödvändig process. För att de sociala och ekonomiska konsekvenserna i vissa orter och regioner inte skall bli oacceptabla måste denna process mötas med offensiva insatser inom såväl näringspolitiken som andra politikområden och i samarbete mellan näringsliv och samhälle.

Utvecklingen under senare år tycks gå i riktning mot att företag koncen- trerar sin verksamhet till färre affärsområden och produkter. I många fall har en uppdelning av företag skett på fiera nya bolag i syfte att bidra till en ökad styrbarhet. Delvis är detta en följd av en allt hårdare konkurrens. delegering av lönsamhetsansvar samt insikt om att även ledningsresur- serna är knappa. På koncern- eller ägarnivå tycks utvecklingen däremot gå i motsatt riktning. Ägarkoncentrationen är fortsatt hög och koncern- och ägarsambanden har blivit allt komplexare och synes gripa över allt fier delbranscher. I allt väsentligt torde detta vara ett utslag av en strävan att sprida riskerna.

Utvecklingen inom näringslivet är en god illustration till den ökade konkurrens som råder. Stordriftsfördelarna i varje led av produktions- processen. distributionen. finansieringen osv. är ofta stora. För att hävda sig på konkurrensutsatta och ofta mogna marknader måste verksamheten därför koncentreras till begränsade marknadssegment under en renodling av konkurrensstrategierna. Även om det ekonomiska utbytet därvidlag ökar. ökar också risktagandet. Det ökade risktagandet kan kompenseras genom att fiera olika produktionsinriktningar ryms inom varje koncern. För att minska konjunkturkänsligheten söker exempelvis många företag ha verksamhet i olika branscher.

Sveriges situation som helhet uppvisar ett likartat behov av både kon- centration av produktionen till internationellt konkurrenskraftiga enheter och en önskvärd spridning av verksamheter på många branscher och produktområden. Om kopplingarna i form av leveransströmmar är alltför starka mellan olika branscher och företag inom landet blir näringslivsstruk- turen som helhet sårbar. Erfarenheterna av 1970-talet visar på att beroen- det av varven. stålet och gruvorna slog tillbaka med kraft då de internatio- nella marknaderna plötsligt vek. Att försöka hantera den internationella konkurrensen genom en satsning på att bygga upp kompletta inhemska nätverk kan således visa sig riskabel.

Att i ökad utsträckning satsa på internationella nätverk kan å andra sidan också medföra risker. Den andel av svensk industriproduktion som exporteras ökat trendmässigt; från knappt 30 % år 1970 till närmare 50 % år 1985. Av denna export är närmare en tredjedel internleveranser till svenskägda dotterbolag i utlandet. De senaste årens i stor utsträckning exportledda tillväxt samt ökade utlandsinvesteringar har accentuerat den- na utveckling. Samtidigt ökar importen och den del av industrin som är utsatt för importkonkurrens. Det internationella beroendet blir med andra

Produktions-

koneentration och

riskspridning

ord successivt större. Ett utvidgat internationellt samarbete blir därvid av ökad vikt.

Inom Europeiska Gemenskaperna (EG) finns exempelvis mycket ambi- tiösa planer på att harmonisera och integrera de västeuropeiska markna- derna som är Sveriges viktigaste exportmarknader. Även om dessa planer bara delvis förverkligas torde kraven på att Sverige anpassar sig till ut- vecklingen att väsentligt förstärkas. Ett annat inslag i den internationella bilden är att behoven av forskningssamarbete över gränserna ökar. Jag kommer senare (avsnitt 10) att redogöra för min syn på det europeiska tekniska forskningssamarbetet.

Under senare är har även det nordiska samarbetet tillmätts ökad bety- delse. De nordiska länderna har därvid manifesterat sin övertygelse om värdet och behovet av offensiva satsningar dels för att undanröja hinder av skilda slag som kan föreligga för att uppnå målet "Norden som hemma- marknad”. dels för att skapa resp. bygga ut eller effektivisera organ som har till uppgift att främja samarbetet.

Jag kommer senare (avsnitt 9) att beröra frågor om de företagsförvärv som fortlöpande sker över Sveriges gränser. Därvid har också konstaterats ' att de internordiska företagsförvärven utgör ett naturligt och välkommet led i företagens strävanden att skapa konkurrenskraftiga enheter.

Vad beträffar den ökade offentliga resursförstärkningen till det nordiska samarbetet vill jag främst hänvisa till de beslut som fattades av Nordiska minsterrådet i mars 1985 och som ingår i den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning.

I handlingsplanen fastställdes bl.a. att det industriella forsknings- och utvecklingssamarbetet i Norden skulle stärkas genom en rad åtgärder. I det sammanhanget framstår beslutet att kraftigt öka de ekonomiska resur- serna för den nordiska industrifonden som särskilt betydelsefullt. Ansla- gen till nordiska projekt för teknisk forskning och utveckling har på tre år ökat från 40 till 75 milj. kr. Därutöver har de nordiska regeringarna beslutat att under en femårsperiod satsa omkring 100 milj. kr. på stöd till industriell utveckling på datateknologiområdet. En nyligen genomförd sammanslag— ning av Nordisk industrifond och NORDFORSK utgör ett led i strävan- dena att skapa effektivare organisationsstrukturer för det nordiska samar- betet.

På det bilaterala nordiska området utgör den svensk-norska industrifon- dcn ett exempel på lyckat samarbete.

Våren 1981 kom Sveriges och Norges regeringar överens i ett särskilt protokoll om att upprätta en fond för svensk-norskt industriellt samarbete (svensk-norska industrifonden). Riksdagen godkände överenskommelsen (prop. 1980/81: 189, NU 65. rskr. 427). Iprotokollet kom regeringarna bl. a. överens om att Sverige skulle tillskjuta totalt 150 milj.kr.under åren 1982—1985. Vidare skulle ytterligare 50 milj.kr. vardera tillskjutas från Sverige och Norge vid tidpunkter som parterna senare kommer överens om. Vidare fick fonden medgivande att ikläda sig förbindelser i form av lånelöften upp till 250 milj. kr.. dock högst 30 milj. kr. utöver vad parterna tillskjutit.

Ökat internationellt

samarbete

Syftet med fonden är att med lån stödja projekt med hög teknisk eller marknadsmässig risk som bedriVS mellan svenska och norska företag på det industriella området.

Intresset för svensk-norskt industrisamarbete har ökat under de senaste åren. Detta avspeglas bl.a. i den kraftiga ökningen av ansökningar till fonden i konkreta samarbetsprojekt.

Fonden har nu gjort åtaganden om nära 180 milj. kr. Diskussioner har inletts mellan de båda regeringarna beträffande möjligheterna att tillskjuta de resterande 50 milj. kr. från vardera Sverige och Norge. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga senare i vår.

Även en aktiv småföretagspolitik bidrar till att skapa ett mångsidigt näringsliv. Den svenska näringslivsstrukturen med ett relativt stort bero- ende av stora multinationella företag motiverar aktiva stimulansinsatser för att genom ett högt nyföretagande och en snabb tillväxt i småföretags- sektorn bibehålla en differentierad näringslivsstruktur.

De små och medelstora företagen samverkar ofta med större företag. bl.a. genom underleverantörsrelationer. Även i underleverantörsledet på- går en snabb strukturförändring. Små självständiga underleverantörer er- sätts med större dotterbolag till de dominerande koncernerna och/eller med en ökad internationell komponenthandel. I denna omvandling tvingas många små underleverantörer att utveckla ny kompetens och/eller nya verksamhetsområden för att överleva. Det är därvid viktigt att underleve- rantörerna breddar sin marknad och i ökad utsträckning satsar på export.

De små och medelstora företagen har vidare en särskild regionalpolitisk betydelse. För många mindre orter är småföretag ett villkor för en me- ningsfull sysselsättning och en långsiktig överlevnad.

Nyföretagandet och ett expansivt småföretagande har mot bakgrund av detjag nyss nämnt en nyckelroll när det gäller den långsiktiga utvecklingen inom näringslivet. Flertalet småföretag startas och utvecklas utan statliga insatser. Jag vill dock peka på vissa generella förhållanden som motiverar en offensiv småföretagspolitik.

För det första gäller det insatser för att främja nyföretagandet. En företagsstart är ofta förknippad med ett stort risktagande. Staten erbjuder därför olika former av information. utbildning och rådgivning till de som står i begrepp att starta eget. Syftet med detta är inte enbart att stimulera till ett ökat nyföretagande. utan också att ge dem som vill starta. en mer nyanserad bild av såväl fördelar som risker med att vara egenföretagare. Risktagandet vid nyetablering är i regel mycket högt och en betydande andel affärsidéer visar sig inte vara lönsamma. Denna process är emellertid nödvändig för att de tekniskt och kommersiellt gångbara produkterna skall komma fram som kan ersätta den icke-konkurrenskraftiga produktionen 1 mogna branscher.

För det andra gäller det insatser som syftar till att ta till vara den utvecklingspotential som finns hos många småföretag. Det finns fiera orsaker till att ett företag inte fortsätter att växa trots att tekniken och marknaden erbjuder goda tillväxtmöjligheter. Många gånger saknas den nödvändiga kompetensen samtidigt som småföretagsanpassad rådgivning och utbildning inte finns tillgänglig på marknaden. Staten gör därför insat-

Småföretagens betydelse

ser för att öka tillgången till småföretagsanpassad utbildning och rådgiv- ning. I vissa fall saknas också det nödvändiga riskkapitalet. Här spelar insatser på lagstiftnings- och skatteområdet en viktig roll. För vissa kate- gorier av företag — i synnerhet ny'Stäitade — erbjuder" också'staten direkta insatser för att förbättra tillgången till riskkapital. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 11).

Hänvisningar till S4-2-2

Med uppgradering avser jag en ökning av den del av industriproduktionen som har hög tekniknivå. högt kunskapsinnehåll och högt förädlade pro- dukter. Som jag redovisade tidigare ("avsnitt 3) har denna del av industrin haft en klart positiv sysselsättningsutveckling under senare är. Det är också inom området högkvalitativa produkter som svenskt näringsliv har sina komparativa fördelar i den internationella konkurrensen. Detta mål gäller alla sektorer av industrin. inte bara 5. k. hög-teknologibranscher.

Historiskt har industristrukturen under den första efterkrigsperioden förskjutits från arbetskraftsintensiv till kapitalintensiv produktion. Nya drag i strukturomvandlingen har under senare tid gjort sig alltmer gällande. Industrin har blivit mer kunskapsintensiv, dvs.företagen utnyttjar i allt högre grad kvalificerade teknologiska kunskaper. Insatserna för forskning och teknisk utveckling har därmed ökat samtidigt som efterfrågan på kvalificerad arbetskraft har blivit större. Produkterna är mer tekniskt avancerade och differentierade efter olika kunders önskemål. Produktions- apparaten har blivit mer fiexibel.

Drivkrafterna är fiera. lnformationsteknologins genombrott under det senaste decenniet är av mycket stor betydelse. Stora framsteg inom andra teknikområden som bioteknik och materialteknik har också spelat in. om än i mindre grad. Kundernas krav har blivit mer sofistikerade och kvali- tetsmedvetandet har ökat. Tjänsteinnehållet i industrins produkter har ökat; dessutom har den till industrin relaterade tjänstesektorn expanderat. Globalt sker förändringar i den internationella arbetsfördelningen. så att de traditionella industriländernas konkurrenskraft i ökande grad baseras på teknik och kunskap. medan arbetskraftsintensiv tillverkning förskjuts mot nya industriländer och tredje världen.

Genom sin höga tekniknivå och stora anpassningsförmåga har svensk industri goda förutsättningar att höra till de ledande i denna utveckling. Men det behövs också aktiva, understödjande näringspolitiska åtgärder. framför allt i form av en framåtsyftande forsknings- och utvecklingspolitik.

Det finns en viktig skillnad mellan den önskvärda generella uppgrade- ringen av svensk industri och ensidiga satsningar på s.k. högteknik- branscher. En del länders industripolitik innehåller stora insatsprogram för vissa spetsteknologier. Jag anser inte att en sådan ansats är eftersträvans- värd för Sveriges del. Vi måste ta fasta på bredden i den strukturella förändring som håller på att ske och på att de näringspolitiska insatserna måste ha en differentierad karaktär. Uppgraderingsmålet gäller alla sek- torer av svensk industri. dvs.både högteknikbranscher och mer mogna branscher som stål, skog. maskinindustri och tekoindustri: likaså både

Betydelsen av teknisk forskning och utveckling

Stora och små företag. Detta är en bakgrund till den breda inriktningen på de insatser för stimulans till förnyelse genom forskning och utveckling och på det informationsteknologiprogram som jag senare (avsnitt 10) kommer att föreslå.

I min redogörelse för de krav som i framtiden kommer att ställas på svenskt näringsliv har jag betonat vikten av anpassning till marknadens krav. behov och förväntningar samt nödvändigheten av att samtidigt ta till vara alla möjligheter till en effektiv produktion av såväl varor som tjänster. Kvalitet har därmed blivit ett av de viktigaste medlen i konkurrensen mellan företag.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att intresset för kvalitetsfrågor ökar såväl i industrin som i samhället i övrigt. Det är ute hos företagen och på arbetsplatserna som kvalitetsarbetet måste bedrivas. Det krävs därvid ett aktivt långsiktigt engagemang från såväl ledning som anställda.

För att understryka kvalitetsfrågornas betydelse startades en nationell kvalitetsoffensiv under hösten 1986. Bakom offensiven står Rådet för utvecklingsfrågor. En särskild kommitté "Nationalkommittén för Svensk Kvalitet” har bildats, i vilken ingår företrädare för regeringen. arbetsmark- nadens parter, näringslivet och den offentliga sektorn. Offensiven skall stimulera och underlätta kvalitetsarbete i företag och förvaltningar.

Utbildning och forskning inom ämnesområdet kvalitetsstyrning är av särskild betydelse för en långsiktig och positiv kvalitetsutveckling. Jag återkommer till dessa frågor senare (avsnitt 6).

Hänvisningar till S4-2-3

4.3. Näringspolitiken och välfärden

Näringspolitiken syftar till att främja tillväxt och internationell konkur- renskraft för att därigenom lägga en grund för ökad välfärd. Produktionen och tillväxten har inte ett egenvärde. utan den är nödvändig för att till- fredsställa människors behov av varor och tjänster av olika slag.

En framgångsrik näringspolitik bidrar till att skapa ett överskott som främjar inte bara rent ekonomiska mål, utan också social rättvisa. jämlik- het, utveckling i alla landets regioner och solidaritet med folk i andra länder. Erfarenheterna från slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har tydligt visat följderna av en utveckling med låg tillväxt och förnyelse- takt. Handlingsutrymmet för reformer och för utveckling av den enskildes valfrihet minskar drastiskt. Ett starkt näringsliv är grunden för välfärden.

Näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins förutsättningar och består följaktligen av olika medel för att förbättra. stödja och komplet- tera marknadens funktionssätt. Grunden härför är det faktum att markna- den är det mest effektiva. i praktiken fungerande system som finns för att fördela produktionsresurserna. En ohämmad utveckling av marknadskraf— terna kan emellertid leda till negativa konsekvenser i form av miljöförstö- ring. utslagning och sociala orättvisor. Därför måste näringspolitiken ut— formas med hänsyn till behovet att korrigera för sådana konsekvenser.

Insatser för regional utjämning, mer skonsamma omställningar eller bättre arbetsförhållanden uppfattas på sina håll som improduktiv resursan- vändning. Detta är ett förenklat och miSsvisande synsätt. Det är, enligt min

Kvalitetsfrågor

mening, inte bara ett socialt ansvarstagande utan också rent samhällseko- nomiska skäl som gör det nödvändigt att näringspolitiken utformas med hänsynstagande både till effektiviteten och till de negativa effekter som kan följa av tillväxten. En politik som alltför ensidigt-förlitar sig på mark- nadskrafterna kan leda till att förändringar motarbetas och därmed till att den ekonomiska tillväxten minskar. Exempel från utlandet visar på hur välfärd och förnyelse påverkas negativt då näringSpolitiken inte kan svara upp till krav på trygghet och rättvisa.

Det program för näringspolitiken som jag här lägger fram har utformats för att, med beaktande av sociala mål. bidra till en långsiktig tillväxt och förnyelse.

4.4. Näringspolitik inför 1990-talet —— ett tiopunktsprogram

Svenskt näringsliv har, som jag tidigare framhållit. en rad styrkefaktorer att bygga vidare på. Vår nations litenhet. vårt perifera läge på världsmark- naden och vårt i dagsläget förhållandevis differentierade näringsliv medför emellertid att vi inte kan forma en strategi som ensidigt är baserad på en eller ett par av dessa styrkefaktorer. Inte heller kan näringspolitiken riktas till en eller ett par avgränsade målgrupper. t. ex. enbart satsning på s. k. högteknologiföretag eller på att utveckla landets råvaruresurser. En sådan kraftsamling på ett enstaka insatsområde eller en begränsad grupp av företag må vara kortsiktigt lyckosam, men skulle i förlängningen leda till en ökad sårbarhet och en försvagning av svenskt näringsliv totalt sett.

En svensk näringspolitik inför 1990-talet måste i stället ta sikte på att uppfylla ett flertal delmål och utveckla en kombination av åtgärder, vilka riktas mot flera målgrupper. För en sådan bred strategi talar även. som jag tidigare nämnde, det faktum att det i dag inte finns något underlag för att peka ut vilka som blir de viktigaste branscherna i framtiden. Eftersom kraven på internationell konkurrenskraft kan komma att accentueras, står det klart att näringspolitiken ytterligare bör förskjutas i en offensiv riktning och att någon löpande subvention av branscher och företag inte skall förekomma.

Vidare villjag understryka den viktjag fäster vid den regionala problem— bilden. De tendenser till ytterligare koncentration av befolkning och eko- nomisk aktivitet till ett begränsat antal orter och regioner i landet. som nu är tydliga, inger oro. De regionalpolitiska målen har därför givits hög prioritet i regeringens arbete. Regionalpolitiska hänsyn måste i ökad grad vägas in i sektorpolitiken på olika områden. Det gäller också inom närings- politiken. Det är därför angeläget att de konkreta åtgärderna inom ramen för det tiopunktsprogram för näringspolitiken. som jag redovisar i det . följande, utformas så att en förbättrad regional balans främjas. Det är samtidigt angeläget att betona att betydande delar av de regionalpolitiska insatserna också är viktiga inslag i en samlad näringspolitik. De bidrar till ett högt utnyttjande av de samlade produktionsresurserna i landet. Vid hanteringen av större industrikriser kan bl.a. regionalpolitiska insatser ofta vara ett verkningsfullt medel för att åstadkomma ny produktion och sysselsättning i berörda orter och regioner etc. Jag har tidigare i årets

En mångsidig strategi

budgetproposition ("prop. 1986/87: lOO bil. 14) redovisat förslag i fråga om de regionalpolitiska medlens inriktning och omfattning m.m.

En näringspolitik för 1990-talet bör. mot bakgrund av vad jag nu har anfört, ta sikte på att utveckla en kombination av verkningsfulla åtgärder i enlighet med de huvudlinjer som jag nu kommer att presentera.

En del av dessa åtgärder syftar till att vidmakthålla och utveckla redan uppnådda styrkepositioner och att ge svenskt näringsliv goda generella betingelser för att utvecklas i den riktning som jag har beskrivit. Därför anserjag det nödvändigt: ]. att kapital- och kreditmarknaden fungerar så att näringslivets behov av såväl mer löpande krediter som långsiktigt riskkapital tillgodoses samt att företagsbeskattningen utformas så att skatteunderlaget breddas och inlåsningseffekter undviks (avsnitt 5),

2. att utbyggnaden av utbildning och kommunikationer ges hög prioritet för att näringslivet skall kunna bygga sin utveckling på en effektiv och modern infrastruktur (avsnitt 6),

3. an förnyelse och uppkomsten av kreativa miljöer främjas genom bl.a. avreglering, förenklingar. decentralisering och understödjande av lo- kala initiativ (avsnitt 7). Dessa insatser betraktar jag som grundläggande för näringslivsutveck- lingen. Insatser på de uppräknade områdena har genomförts under de senaste åren och förslag har nyligen redovisats i budgetpropositionen. Jag redovisar senare (avsnitten 5—7) min bedömning av dessa insatsområdens betydelse för en samlad näringspolitik.

De generella insatserna måste kompletteras med mer direkta insatser för att främja näringslivets förnyelse och långsiktiga utveckling. Därför anser jag det nödvändigt:

4. att utvecklingen vad avser näringslivets internationalisering noga beva- kas genom förbättrat informationsunderlag och i diskussioner med vissa av de internationellt verksamma företagen (avsnitt 9),

5. att insatserna inom området teknisk forskning och utveckling kraftigt ökas varvid framför allt det informationsteknologiska området ges en ökad prioritet (avsnitt 10),

6. att småföretagsutveckling och nyföretagande främjas bl.a. genom risk- kapitalförsötjning, teknikspridningsinsatser. företagsservice och fort- bildning (avsnitt 11").

7. att staten genom särskilda informationsinsatser medverkar till att det finns en god baskunskap om näringslivsutvecklingen (avsnitt 14). En mycket stor andel av näringspolitikens finansiella resurser har tidi- gare gått till krisdrabbade statliga företag och andra krisföretag. Detta förhållande har förändrats efter regeringsskiftet år 1982. För att den offen— siva näringspolitiska färdriktningen skall kunna hållas är det av största betydelse att någon återgång till den tidigare defensiva inriktningen inte sker. Därför anser jag det nödvändigt:

8. att avvecklingen av stödet till krisdrabbade företag befästes och att andra former för sysselsättningsskapande insatser vid större industri- kriser användes (avsnitt 8).

9. att statens roll som ägare utvecklas för att ytterligare öka den långsik-

Förbättrad näringslivsmiljö

Tillväxt och förnyelse

Fortsatt förändring av näringspolitiken

tiga konkurrenskraften inom den statliga företagssektorn och för att Prop. 1986/87: 74 bidra till att en differentierad ägarstruktur i svenskt näringsliv upprätt- hålls (avsnitt 12). 10. att inriktningen på olika bransChprogram förändras-i syfte att ge dessa en mer offensiv profil (avsnitt 13). Jag övergår nu till att presentera mina bedömningar och förslag avseen- de dessa tio programpunkter.

Hänvisningar till S4-4

Sammanfattning och bedömning: Riskkapitalmarknaden och kredit- marknaden har genomgått en betydande förändring under 1980-ta- let. Detta har underlättat företagens finansiering. Trots detta kan svårigheter föreligga att finansiera vissa typer av högriskprojekt som rymdprojekt, civila flygprojekt etc. samt nystartade företag. För- ändringarna på de finansiella marknaderna påverkar inriktningen av det näringspolitiska stödet. Jag avser att inom kort föreslå att en särskild utredare tillkallas för att analysera hur dessa förändringar påverkar det näringspolitiska finansieringssystemet.

Även skattesystemet påverkar företagens finansieringsmöjlighe- ter. Det finns i det nuvarande skattesystemet betydande konsolide- ringsmöjligheter för företagen, vilket kan skapa inlåsningseffekter och därmed motverka en önskvärd strukturomvandling mot mer kunskapsintensiv produktion. Ett bättre underlag för en diskussion av dessa viktiga frågor kommer att finnas då den kommitté som arbetar med en översyn av företagsbeskattningen har lämnat sitt betänkande.

Statsstödda exportkrediter har sedan år 1978 verksamt bidragit till att svenska projektexportörer kunnat hävda sig i konkurrensen om stora utlandsprojekt. Det statliga stödet till exportkreditfinansiering- en har sedan några år riktats mot projekt i u-länder eller mycket stora affärer. Den mera löpande exporten av mindre projekt och vanliga kapitalvaror finansieras i ökad utsträckning med marknads- mässiga krediter. varigenom kostnaderna för staten sjunker. Jag förordar ingen förändring av SEK-systemet.

lnvesteringsbanken medger en statlig närvaro på den betydelse— fulla marknaden för finansering av näringslivets investeringar. Inve- steringsbanken har utvecklats positivt under senare år. Riktlinjerna för banken bör ligga fast.

5.2 Riskkapitalmarknaden

Den svenska riskkapitalmarknaden har genomgått en dramatisk förändring under 1980-ta1et. Mest markant har detta manifesterats i aktiemarknadens förändring. Många nya aktörer/riskkapitalkanaler har därvid spelat en utomordentligt viktig roll för att åter vitalisera aktiemarknaden. Jag syftar därvid på bl.a. olika former av skattefonder, löntagarfonder och andra institutionella placerare samt utländska placerare. En effekt av detta är en stigande omsättning på Stockholms fondbörs. Under 1970-talet låg omsätt- ningen tämligen stilla. I genomsnitt uppgick den till 1,7 miljarder kronor. varefter en snabb expansion vidtog. Under fjolåret omsattes aktier för drygt 140 miljarder kronor. Vidare har nyemissionsaktiviteten ökat kraftigt och en rad helt nya instrument för att öka utbudet av riskkapital har tillskapats. Från att ha pendlat kring en nivå på ungefär 400 milj. kr. årligen under 1970-talet, har sålunda nyemissionsvolymen ökat med mer än 10 gånger i genomsnitt för perioden 1981 1986. År 1983, som var ett rekordår. nyemitterades aktier till ett sammanlagt värde av 9.4 miljarder kronor. Därvid har inte riktade emissioner m.m. inräknats.

Diagram 5.1 Aktiemarknadens bruttotillskott av eget kapital till företagen 1980—1986 (milj. kr.") tam

lm tål 1932 153 IW 15

Anm.: Exkl. riktade nyemissioner av aktier och konvertibler i Sverige.

En icke obetydlig del av de emissioner som företas av aktiemarknadsbo- lagen sker utan företrädesrätt för de gamla ägarna. Såväl aktie- som kon- vertibelemissioner kan i stället vara riktade till enskilda fysiska ellerjuri- diska personer. Under åren 1984 och 1985 uppgick dessa riktade aktieemis- sioner till totalt ca 2.5 miljarder kronor per år. Därutöver inbringade konvertibelemissioncrna i genomsnitt nästan 2 miljarder kronor per år under åren 1984—1986.

För att få en förståelse för beloppens storlek kan en jämförelse göras med samtliga börsregistrerade indUStriföretags totalt redovisade egna kapi- tal (inkl. hälften av Obeskattade reserver). Detta kapital uppgick vid ut-

Ökad nyemissions-

aktivitet

gången av år 1985 till ca 140 miljarder kronor. Med en genomsnittlig årlig emissionsaktivitet på i storleksordningen 6— 10 miljarder kronor motsvarar denna således 5—7% av det redovisade kapitalet. Siffrorna kan också jämföras med att lönsamheten efter skatt på motsvarande egna kapital uppgick till 13 % samma år och utdelningarna till ca 4 %. Det är min bedömning att denna ökning av riskkapitalutbudet via aktiemarknaden har varit utomordentligt viktig för att ge företagen bättre förutsättningar att satsa på t. ex. forskning och utveckling. Utan tillgång till en sådan kapital— marknad har företag sämre förutsättningar att klara det långsiktiga riskta— gande som konkurrensen kräver.

Utvecklingen på fondbörsen förknippas ofta med handeln i aktier i vissa stora internationella koncerner. Även om dessa företag vad gäller aktieom- sättning och emissionsvolymer dominerar bilden. har aktiemarknaden vid- gats vad gäller främst de medelstora företagens möjligheter till riskkapital- anskaffning. Jag syftar därvid framför allt på uppkomsten av den s.k. OTC-marknaden under år 1982. Sedan dess har inte mindre än 83 företag introducerats på OTC-listan. Efter uppköp m.m. kvarstod i början av innevarande år 72 företag, vilka hade ett sammanlagt marknadsvärde på 1 1 miljarder kronor. Därutöver finns ett 30-tal företag även dessa i stor utsträckning medelstora företag inofficiellt noterade med ett marknads- värde av ca 17 miljarder kronor. Denna möjlighet att anskaffa externt riskkapital, som en marknadsnotering innebär, torde påtagligt öka de me— delstora företagens tillväxtpotential.

Utöver fondbörs, OTC-lista etc. har även vissa andra nya riskkapital- kanaler introducerats på den svenska marknaden. Vid sidan om riktade emissioner från befintliga börsbolag till vissa aktieplacerare har exempel- vis till privatpersoner riktade placeringar (5. k. private placements) av aktieri icke börsnoterade bolag börjat användas i Sverige under 1980-talet. Detta innebär att en bank eller en fondkommissionär vänder sig till en liten utvald grupp placerare med erbjudande att teckna aktier i ett nybildat eller ett befintligt, expanderande företag. Omfattningen av denna verksamhet är inte volymmässigt så stor, men kan trots detta vara intressant i vissa fall och därigenom bidra till att bredda finansieringsmöjligheterna.

En vanligare och mer uppmärksammad ny riskkapitalkälla är riskkapi- talbolagen (de s. k. venture capital-företagen). Även denna marknad har vuxit fram under l980-talet. För närvarande finns med en bred definition ca 40 sådana riskkapitalbolag i landet. Dessa bolag disponerar för närva- rande ett samlat kapital på incmot 2 miljarder kronor. varav knappt 1,5 miljarder kronor är investerat i drygt 350 portföljföretag. Under den senas- te tiden har ett antal större bolag gjort sin entré på marknaden, delvis med hjälp av utländskt kapital. Vidare har ett antal bolag slagits ihop till större enheter.

Det renodlade riskkapitalbolaget satsar i form av minoritetsengagemang i onoterade företag och med ett begränsat inflytande över portföljföreta- gens dagliga skötsel. Avkastningen på investeringarna tas ut i form av realiserad värdetillväxt när ägarandelen i resp. företag säljs ut, eventuellt i samband med börs- eller OTC-introduktion. Venture capital-marknaden är därför starkt beroende av en fungerande OTC-marknad.

OTC-marknad och

andra nyheter

40 riskkapital- företag

En klar tendens under de senaste åren har varit att dessa riskkapitalbo- lag i allt högre grad satsar på att äga en majoritet i resp. dotterbolag för att dels kunna bättre påverka företagets ekonomiska utveckling. dels löpande få ta del av företagets överskott. År 1982 hade drygt 50 % av bolagen som affärsidé att satsa i form av minoritetsengagemang: en andel som i dag har sjunkit till ca 25 %.

En annan lika tydlig utveckling är att investerarna i allt större utsträck- ning satsar på mogna. väletablerade företag i traditionella branscher. Bola- gens satsningar i enskilda sådana företag tenderar att bli allt större, medan nystartade företag — även i tillväxtbranscher — får svårare att till sig denna typ av riskkapital.

År 1984 startades Stiftelsen Småföretagsfonden med ett kapital på 100 milj. kr. från AP-fondsystemet. Fonden skall i första hand engagera sig i sådana riskkapitalbolag, som i sin tur investerar i småföretag. Jag kommer senare (avsnitt 11.4) att redovisa förslag om ytterligare medel till Småföre- tagsfonden.

Jag vill slutligen också erinra om att de regionala utvecklingsfonderna i många fall deltar i finansiering av småföretag med s. k. utvecklingskapital eller konvertibla skuldebrev och därmed agerar på riskkapitalmarknaden. Sammanfattningsvis bedömer jag därför att företagens riskkapitalförsörj- ning avsevärt förbättrats under senare år. Trots detta kan t.ex. nystartade företag fortfarande ha problem att få sin riskkapitalförsörjning ordnad. Som jag strax återkommer till, avserjag att inom kort tillkalla en utredare för att analysera dessa frågor.

5.3 Kreditmarknaden

Kreditpolitiken arbetade tidigare med ransonering som huvudinstrument för att reglera såväl den totala kreditgivningen som enskilda sektorers upplåningsmöjligheter. l tider med kreditknapphet var det på en sådan marknad nödvändigt för företagen att ha en bra bankkontakt för att kunna utveckla verksamheten; kontakterna blev ofta långsiktigt stabila och kon- kurrensen mellan olika banker försvagades. En annan orsak till att företag kan behandlas olika på kreditmarknaden är att möjligheterna att lämna säkerhet varierar markant mellan olika företag beroende bl. a. på samman- sättningen av företagets tillgångar. Vissa typer av företag kan således få en svagare ställning på kreditmarknaden än vad som kan anses lämpligt från näringspolitiska utgångspunkter. Detta var motivet till att olika särskilda tinansieringsinstrument skapades för att tillförsäkra sådana företag kredit- utrymme även i tider av kreditknapphet. Det gäller dels direkta statliga lån över budgeten. dels att institut som lndustrikredit och Industrifonden inrättades.

När kreditmarknaden nu har bytt karaktär ter sig en omprövning och utveckling av tidigare instrument naturlig. Kreditpolitiken använder inte längre ransoneringen som medel att påverka kreditvolymen i samhället; varken totalt eller sektorsvis. ] stället är det nu räntenivån som skall styra kreditefterfrågan. Konkurrensen på marknaden har skärpts mellan olika typer av institut. Mångfalden av instrument och låneformer med skiftande

Stiftelsen

Småföretagsfonden

Från

kreditknapphet till

räntestyrning

egenskaper har vidare gjort att möjligheterna för olika företag att få sina finansieringsbehov tillgodosedda har väsentligt förbättrats. En betydligt större differentiering av tinansieringskostnaden med hänsyn till riskläget har också skett.

Sammantaget kan detta innebära att behovet av särskilda åtgärder för att tillförsäkra t. ex. småföretag eller företag i vissa regioner tillgång till kredi- tcr inte längre är lika stort som tidigare. Att en situation av bestående kreditknapphet åter skulle uppstå är mindre sannolik. En återgång till kreditransonering är knappast längre möjlig med hänsyn till den mångfald som utvecklats vad gäller antalet aktörer och låneformer. Det är svårt att tro att en kreditåtstramning vad gäller näringslivet i dag kan göras effektiv med ransonering som metod. Det är inte heller självklart att en sådan åtstramning nu skulle drabba vissa grupper av företag hårdare än andra.

En avveckling av vissa inslag i näringspolitiken avseende en mer kon- ventionell finansiering innebär i sig självfallet inte att ambitionerna sänks; i stället är det en konfirmering av att dessa instrument spelat ut sin roll och inte längre är effektiva för sina syften. ] avsnitt 7 redogör jag för vissa konkreta förändringar i de näringspolitiska medlen. De samlade effekterna av förändringarna på kreditmarknaden och riskkapitalmarknaden för olika näringspolitiska finansieringsinstrument är emellertid ännu svåra att kon- kretisera. Behovet av vissa finansieringsinstrument kan ha minskat. me- dan det i andra fall kan vara fråga om att ändra formerna för finansieringen. Jag avser att inom kort tillkalla en särskild utredare för att analysera hur förändringarna på kreditmarknaden och riskkapitalmarknaden påverkar det näringspolitiska finansieringssystemet.

5.4 Företagsbeskattningen

Det är angeläget att skattesystemet är utformat så att den ekonomiska tillväxten främjas samtidigt som fördelningspolitiska mål tillgodoses.

Ur näringspolitisk synvinkel är företagsbeskattningen av speciellt stort intresse. Det är t. ex. viktigt att skattereglerna inte utformas så att produk— tionsresurser låses in i stagnerande företag och därmed förhindrar att resurserna utnyttjas på ett från samhällsekonomisk synpunkt effektivt sätt.

1 den nuvarande bolagsskatten tas en hög nominell skattesats ut på ett rörelseresultat som är kraftigt reducerat till följd av bokslutsdispositioner. Möjligheten för företagen att göra skattemässiga dispositioner (totalt ca 20 miljarder kronor inom industrin) innebar enligt SCB:s finansstatistik för verksamhetsåret 1985 ett uttag av bolagsskatt för industriföretag (företag >20 anställda) om 4,2 miljarder kronor, eller ca 11 % av vinsten före dispositioner. Beloppet motsvarade 1.6 % av statsbudgetens totala in- komster budgetåret 1985/86. Därtill kom knappt 1 miljard kronori vinstdel- ningsskatt.

Den dominerande filosofin bakom den svenska företagsbeskattningen har länge varit att företagen skall stimuleras till konsolidering. dvs. till att skapa finansiell stadga genom att, via beslutsdispositioner, fondera delar av rörelseöverskottet. Konsolideringstanken återfinns också i utformning- en av investeringsfondsystemet. men här har lagreglerna utformats så att

Utredning om det näringspolitiska finansierings- systemet

Hög nominell skatt och generösa dispositions- möjligheter

det också skall vara möjligt att uppnå en styrning av företagens investe- ringar.

Den svenska företagsbeskattningen byggdes upp under en period av hög och stabil ekonomisk tillväxt enligt en_ modell där självfinansieringsmål och investeringsmål sattes höga. Strukturomvandlingen skedde från de areella näringarna till industrisektorn. lndustrin var under denna period den ex- pansiva kraften i ekonomin.

Situationen är nu annorlunda. Strukturomvandlingstakten är hög. men sker nu inom industrisektorn. Under senare år har utvecklingen gått från kapitalintensiv industri till mer kunskapsintensiv induStri med stort tjän- steinnehåll. Kunskapsinnehållet ökar trendmässigt. Sådana strukturella förändringar måste finnas med i bilden vid överväganden om den framtida företagsbeskattningen.

En omläggning av företagsbeskattningen har också inletts. På grundval av förslag i promemorian (Ds Fi 1983: 21) Breddat underlag för produk- tionsfaktorskatter, beslöt riksdagen i december 1983 att begränsa utrym- met för lagernedskrivning med 10 procentenheter och att sänka den statliga skattesatsen för aktiebolag med 8 procentenheter. Riksdagen beslöt samti- digt att slopa det särskilda forskningsavdraget (prop. 1983/84: 64, SkU 14, rskr. 98; SFS 1983: 983—986). En ytterligare breddning av skatteunderlaget följde av att tidsperioderna för de särskilda investeringsavdragen inte

förlängdes. En särskild kommitté gör för närvarande en översyn av företagsbeskatt-

ningen (dir. 1985: 30). Ett viktigt syfte med översynen är att pröva möjlig- heten att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital. st. de produktionsfaktorer som skapar produktionsresultatet. Kommittén skall också ta ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan genom- föras för att stimulera kapitalet till en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Det finns anledning att anta att en hög nominell skattesats i bolagssektorn i förening med stora reserveringsmöjligheter kan hämma kapitalets rörlighet och minska ekonomins omställningsförmåga. En vä- sentlig uppgift för kommittén är vidare att belysa skillnaderna i olika vinstmått och pröva vilket som bäst kan anses spegla den del av förädlings- värdet som tillfaller företagets ägare.

Riksdagen har nyligen på förslag av regeringen beslutat att fribeloppet för vinstdelningsskatten skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr.. vilket innebär att närmare en tredjedel av de företag som i dag betalar vinstdelningsskatt beräknas bli befriade från skatten (prop. 1986/87: 42. SkU 7. rskr. 71; SFS 1986: 1234— 1235). Reformen gynnar främst små och medelstora företag.

Riksdagen har vidare beslutat om vissa förändringar rörande värderingar av aktier vid kapitalbeskatmingen. dvs. vid ärvs—. gåvo- och förmögen- hetsskatten (prop. 1986/87z54, SkU 12, rskr. 72; SFS 198621197—1198). Besluten innebär i korthet att börsnoterade aktier vid fastställande av dessa skatter skall värderas till 75 % samt att OTC-aktier och andra inofficiellt noterade aktier skall värderas till 30 % av de noterade värdena. Vidare sänks de högsta skattesatserna vid arvs- och gåvobeskattningen. Reformen innebär sammantaget en sänkning av arvs- och gåvoskatten på samtliga nämnda aktieslag, en sänkning av förmögenhetsskatten på börs- noterade aktier samt en höjning av förmögenhetsskatten på OTC-aktier.

Bolagsskattens strukturomvand- lingseffekt

Reformerad företagsheskattning

Vissa aktuella skattefrågor

'JI 'JI

Förmögenheten i form av icke noterade aktier i rörelsedrivande småfö- Prop. 1986/872 74 retag får för närvarande värderas till endast 30 % av substansvärdet vid beräkning av förmögenhetsskatten. Dessa s. k. lättnadsregler gäller också för värderingen av tillgångar i direktägda rörelsedrivande företag och i jordbruksföretag. Jag har förståelse för att förmögenhetsskatten trots detta kan kännas betungande för främst vissa medelstora företag med ett högt substansvärde. DeSsa nackdelar får vägas mot den fördelningspolitiska aspekten. Frågan om en eventuell förändring av beskattningen av företags förmögenhet får prövas i samband med den större översyn av skattesyste- met som nyligen aviserats.

5.5 Vissa finansiella insatser

5.5.1 Exportkreditf'inansiering

Statligt stödda exportkrediter lämnas av AB Svensk Exportkredit. Bolaget bildades år 1962. Sedan år 1978 har statsstödda krediter lämnats där staten betalar mellanskillnaden mellan upp- och utlåningsräntan samt vissa kurs- förluster. De statsstödda kreditema hade åren 1978— 1983 stor omfattning. Parallellt med de statsstödda kreditema har den ursprungliga marknads- mässiga kreditgivningen fortsatt. Den 30juni 1986 var de utestående kredi- tema i den statsstödda utlåningen 26,3 miljarder kronor och i den mark- nadsmässiga 6,9 miljarder. Under år 1986 ökade nyutlåningen kraftigt avseende de marknadsmässiga kreditema.

Det statliga stödet till exportkreditfinansieringen har sedan några år fått Ny inriktning av en ny inriktning. Marknaden för projektexporten har också förändrats SEK-systemet kraftigt. Det statliga stödet gick under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet huvudsakligen till projekt i u-länder och statshandelsländer och till fartyg med stora subventioner. Nu är den del av projektexporten som finansieras med statligt stöd i första hand biståndsstödda projekt och vissa mycket omfattande exportaffärer. Den mera löpande exporten av mindre projekt och vanliga kapitalvaror finansieras med marknadsmässiga kredi- ter. Orsaker till denna utveckling är neddragningarna inom varvsindustrin, höjningen av räntorna för statsstödda krediter samt den kraftiga utbyggna- den av u-kreditsystemet. Även inom exportkreditnämnden (EKN) har förändringen inneburit att engagemanget i u-länder och statshandelsländer har minskat. Vid sidan av nyss nämnda faktorer har den internationella skuldkrisen spelat en stor roll.

Enligt en studie, som nyligen genomförts inom industridepartementet. Svag utveckling av uppgick projektexporten till ca 26 miljarder kronor år 1985. Till detta projektexporten kommer leveranser för 14 miljarder kronor som svenskägda företag faktu- rerat från sina utländska dotterbolag. Projektexporten svarade år 1985 för omkring 8 % av Sveriges totala export av varor och tjänster. Ökningen mellan 1985 och 1986 uppgår till ca 10 % (räknat i löpande priser). Projekt— exporten domineras helt av 11 stora projektexportörer som vardera hade en projektexport på minst 500 milj. kr. år 1985 . Det bör dock uppmärksam— mas att projektexportörerna i stor utsträckning anlitar mindre företag som underleverantörer och därmed gör en betydande insats för att indirekt öka 56

de mindre och medelstora företagens export. Projektexporten sysselsätter direkt och indirekt i runda tal 80000 personer. eller ca 7 %. av det totala antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin och byggnadsindustrin.

Under första hälften av l980-talet har en förskjutning skett från u-länder och OPEC-länder mot i-länder. Marknaderna i Sovjet och Östeuropa har minskat. Ett stöd till projektexporten motiveras främst av att det är pro- jektexporten som ger underlag för fortsatta leveranser av reservdelar och komponenter och under en lång följd av år. Vidare krävs som regel finansi- ering av projektexport av det skälet att de länder som köper mer eller mindre färdiga projekt befinner sig i ett utvecklingsstadium där kapitalim- port är ett vanligt inslag.

Frågan om en fortsatt statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit har behandlats i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14). Där har även anslagsfrågorna behandlats. Som komplettering till vad där har sagts vill jag understryka att en fortsatt utbyggnad av den mark- nadsmässiga kreditgivningen i AB Svensk Exportkredit är till fördel för den svenska exportindustrin samtidigt som det statsunderstödda systemet är av stor betydelse för främst affärer med vissa u-länder och för en del mycket omfattande exportaffärer där statlig finansiering ofta är ett villkor för framgång för exportören. Kostnaderna för de tidigare åtagandena inom exportkreditsystemet sjunker nu dels på grund av ändrade växelkurser och sjunkande räntor, dels på grund av att utestående krediter amorteras relativt snabbt och i många fall — inte minst när det gäller fartyg inlöses.

5.5.2 Sveriges lnvesteringsbank AB

Investeringsbankens verksamhet utvecklas nu positivt. Nyutlåningen öka- de under år 1985 med 69 % och beräknas under år 1986 öka med ytterligare 50 %. Resultatförbättringen är också avsevärd. För år 1986 beräknas ett rörelseresultat på 340 milj. kr., vilket får anses tillfredsställande med hän— syn till verksamhetens inriktning.

Banken har under senare år deltagit i ett fiertal större investeringspro- jekt inom massaindustrin och den kemiska industrin. Vidare har banken medverkat i olika strukturförändringar, bl. a. i stålindustrin.

Ett av skälen till att banken bildades var att den skulle kunna medverka vid större investeringsprojekt som på annat sätt skulle vara svåra att finansiera. Banken har både under 1970-talet och på senare år medverkat i finansieringen av ett antal större projekt. Därmed har banken fyllt denna uppgift. Bankens möjligheter att gå in som delägare i projekt och företag har kommit till allt större användning. Detta har varit betydelsefullt bl. a. vid medverkan i större projekt.

Mot bakgrund av utvecklingen på kredit- och kapitalmarknaden behand- lades bankens verksamhet ingående i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135). Banken gavs då större flexibilitet vid val av engagemang och utformning av kreditvillkor etc. Därefter har rege- ringen godkänt ändringar i bankens bolagsordning som återspeglar den ökade flexibilitet som jag då förordade. 1 det sammanhanget formulerades även ett avkastningskrav.

Kostnaderna minskar

Positiv utveckling

Med hänsyn till Investeringsbankens positiva utveckling under de senas- te åren finns för närvarande inga skäl att genomföra några ändringar i riktlinjerna för Investeringsbankens verksamhet. De ändringar som ge- nomfördes år 1984 har visat sig vara positiva för bankens utveckling och bör därför ligga fast.

Prop. 1986/87: 74 Oförändrad inriktning

Staten påverkar företagens villkor genom normerande verksamhet på flera andra områden än det närings- och industripolitiska. Jag har t.ex. redan erinrat om betydelsen av vissa. för företagen grundläggande skatteregler.

Det finns sammanlagt ett fyrtiotal centrala myndigheter som har företa- gen som målgrupp. De arbetar ofta med s.k. administrativa styrmedel. dvs.regler som tvingar företagen att förfara på visst sätt. iaktta vissa gränsvärden. underkasta sig registrering. tillståndsgivning. tillsyn etc.

Motiven bakom den statliga normgivningen växlar. I en del fall är syftet närmast att i förlängningen av civilrättens bestämmelser etablera spel- regler för näringsutövandet. Huvudmotivet bakom skattelagstiftningen är att finansiera den offentliga verksamheten. Vissa regleringar har kommit till för att garantera en tillfredsställande och rättvis försörjning med varor. tjänster eller andra nyttigheter. Att värna om de inhemska näringarna eller den inhemska kontrollen över en viss typ av egendom är ett annat motiv. liksom önskemålet att skydda en svagare part på arbetsmarknaden eller konsumtionsvarumarknaderna. Ett viktigt skäl bakom statlig normgivning är slutligen behovet att skydda liv. hälsa och miljö. Ett femtontal myndig- heter har detta huvudsyfte bakom sin verksamhet.

7.2. Normgruppen

Samtidigt som statlig normgivning är en nödvändig förutsättning för att näringslivet skall fungera friktionsfritt. går det inte att blunda för att den också för med sig vissa problem. En reglering kan vid sidan av de avsedda effekterna få negativa struktureffekter genom att konkurrensen försvagas och nyföretagande och innovationer hämmas. Ett specialfall är när natio- nella särregler får till följd att det internationella raruflödetförsvåras. En oundviklig följd av en reglering är vidare ofta att extrukostnadw' uppstår hos företagen. I sista hand påverkas därmed de internationella konkurrens- förutsättningarna.

Vidare kan för företagen det administrativa merarbete och det byråkra- tiska krångel som normeringen för med sig vara betungande. Detta gäller

särskilt de minsta företagen. De kan normalt inte avdela särskilda resurser för myndighetskontakter. Dessa blir en tillkommande belastning på äga- ren/företagaren vid sidan av andra arbetsuppgifter.

Det finns alltså en risk för att de statliga reglerna. om de tillåts utveckla sig ohämmat, blir ett hinder för expansion och nyföretagande. Som ett led i ansträngningarna att skapa goda förutsättningar för en industriell förnyelse tillkallade jag därför efter regeringens bemyndigande i december 1983 en arbetsgrupp (I 1983: H). den s. k. normgruppen. med uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet. De riktlinjer och priori- teringar som har gällt för gruppens arbete har jag tidigare redovisat för riksdagen (prop. 1985/86: 142. NU 23, rskr. 336).

Normgruppens uppgift har varit att genom en i tiden koncentrerad insats som sammanhållande lednings- och utredningsorgan inspirera. driva på och förmedla erfarenheter av avreglerings- och förenklingarbetet. Häri har också ingått att genom attitydpåverkande och kunskapshöjande insatser stimulera förvaltningen. Huvudansvaret för att resultat uppnås har dock liksom tidigare legat på fackdepartementen och myndigheterna.

Normgruppens arbete har gått hand i hand med andra breda insatser för attitydförändring och nytänkande. Jag vill erinra om bl.a. det alltjämt pågående frikommunförsöket under civildepartementets ledning och om det arbete som pågår med att avskaffa föråldrade och onödiga författningar och dra klarare gränser mellan vad som skall vara bindande föreskrifter och vad som är allmänna råd. Av särskild vikt i sammanhanget är de av regeringen initierade och nu hos många myndigheter pågående ansträng- ningarna att förbättra servicen gentemot allmänhet och företag. I denna anda verkar också den nyligen av riksdagen antagna nya förvaltningslagen.

7.3. Uppnådda resultat och aktuella initiativ

Regeringen har tidigare för riksdagen redovisat konkreta åtgärder som beslutats inom ramen för förenklingsarbetet (Skr. 1985/86: l65. KU 28, rskr. 319).

Jag skall i det följande sätta in några av de viktigaste hittills beslutade åtgärderna och vissa nu aktuella initiativ i deras näringspolitiska samman— hang.

Under de senaste åren har omfattande förändringar skett i kreditmark- nads- och valutareglerlngen genom åtgärder från riksbanken och regering- en.

Den inhemska kreditmarknaden är numera i stort sett avreglerad. Tidi- gare gällande ränte- och utlåningstak för bankerna har avskaffats. Även den reglering som tvingat försäkringsbolagen och AP-fonden att förvärva prioriterade stats-. bostads- och jordbruksobligationer till en lägre ränta än den rådande marknadsräntan har upphört att gälla fr. o. m. december 1986.

Statsmakterna fattade år 1986 ett principbeslut om att genomföra lätt- nader i valutaregleringen. Det har härvid uttalats (prop. 1985/86: 150, FiU 30. rskr. 358—359) att dessa särskilt bör inriktas på de delar av valutaregle- ringen som kan bedömas hämma näringslivets utveckling.

Även företagsbeskattningens utformning har betydelse för frågan om

Bättre fungerande marknader

effektiv användning av kapital. Den kommitté" som nu arbetar med att reformera företagsbeskattningen (dir. l985130) och som jag redan berört skall bl. a. ta ställning till vilka ändringar 1 skattereglerna som kan genom- föras för att minska olika mlasnmgseffekter när det gäller kapitalets fördel- ning mellan olika företag och branscher.

För en väl fungerande arbetsmarknad spelar en effektiv arbetsmark- nadsservice en avgörande roll. AMS genomför sedan två år tillbaka ett program för att förbättra servicen till arbetsgivare och arbetssökande. En förenkling av regelsystemet och administrationen är en viktig del av pro- grammet.

På arbetsrättens område övervägs för närvarande inom arbetsmarknads- departementet ändringar av vissa formella regler i bl. a. lagen ( 1982: 80) om anställningsskydd (LAS). Syftet är att skapa enhetligare och mera lätt- tillämpade regler. 1985 års semesterkommitté har fått i uppdrag att under- söka bl.a. om de regler om ledighet som finns i många olika författningar kan sammanföras till ett mer enhetligt systern.

Vissa näringar har av tradition varit omgärdade av bestämmelser som tämligen ingående reglerat marknadstillträdet. Betydelsefulla steg i avreg- lerande riktning har tagits på flera sådana områden. Reformerna har ge- nomgående till följd att det blir lättare för nya företag att vinna tillträde på marknaden. Konkurrensen ökar därmed.

Utländska banker har numera tillåtelse att etablera sig i Sverige. Nyligen har också beslutats att svenska banker skall få rätt att inrätta filialer i utlandet (prop. 1986/87: 12. NU 16. rskr. 92). Det har också blivit lättare för nya bolag att bedriva försäkringsrörelse och för befintliga bolag att utvidga sin rörelse till nya försäkringsgrenar.

Prövningen av utländska företagsförvärv föreslås nu bli förenklad i enlighet med vadjag senare kommer att beröra. Förslaget innebär bl. a. att förvärv av mindre företag hclt undantas från tillståndsplikt.

Ett område som särskilt förtjänar att nämnas i sammanhanget år kom— munikationssektorn. som har stor betydelse för den industriella infrastruk- turen. Här har ett omfattande förenklingsarbete inletts.

Inom den yrkesmässiga godstrafiken på väg har sålunda stegvisa re- former genomförts. Riksdagen har senast (prop. 1986/87: 5, TU 7, rskr. 68) beslutat att behOVSprövningen vid godslinjetrafik och vid transportförmed- ling skall slopas. Inom busstrafiken minskar fr. o. m. är 1989 tidigare tillståndsprövning, samtidigt som trafikhuvudmännen kan handla upp tra- fiktjänster mer marknadsmässigt.

På taxiområdet inleds nu ett reformarbete i syfte att minska regleringen och förbättra kundservicen (prop. 1986/87: 5. TU 7. rskr. 68).

Även inom luftfarten har nyligen avreglerande åtgärder beslutats (prop. 1986/87: 4, TU 5. rskr. 41). Inom ramen för det skandinaviska luftfartssam- arbetet kommer den s. k. fraktchartern att i princip släppas helt fri.

På teleområdet har televerkets tidigare gällande monopol på att ansluta telefoner till det allmänna telenätet numera upphört. Televerkets roll som provande och godkännande organ för utrustning som skall anslutas till telenätet utreds för närvarande på regeringens uppdrag.

Jag vill i detta sammanhang också beröra vissa förändringar som avses

Underlättat

marknadstillträde

och ökad konkurrens

ske i den s. k. trii'fiberpröwzingen. vilken för närvarande sker enligt regler i l36 a & byggnadslagen. Den hittillsvarande utformningen av reglerna som syftar till att trygga råvaruförsöijningen till svensk skogsindustri har visat sig medföra administrativt krångel och stelheter på marknaden. Byggnads- lagen upphör att gälla den 1 juli 1987. Jag avser att senare föreslå regering— en att lägga fram förslag om en ny prövningsordning. En väsentlig in- skränkning i prövningsskyldigheten planeras därvid ske. Antalet pröv— ningspliktiga företag inom skogsindustrin kommer genom förslaget att minska från för närvarande omkring 450 företag till omkring 60 företag.

En viktig aspekt av förenklingsarbetet är ansträngningarna att uppnå en ökad internationell harmonisering. Dessa har intensifierats både i det inter- nordiska samarbetet och på en bredare internationell bas. Det rör sig om ett mödosamt arbete. där resultat kan uppnås först efter långa förberedel- ser.

Ett huvudmål för det nordiska samarbetet är att utveckla Norden som hemmamarknad. De nordiska regeringarna har tagit fram ett förslag till ett nordiskt samarbetsprogram som i dagarna kommer att föreläggas Nordiska Rådet.

I fråga om tekniska handelshinder är slutmålet att varor från ett nordiskt land utan hinder skall kunna marknadsföras i de övriga nordiska länderna. Detta förutsätter att föreskrifterna är likvärdiga och att principen om ömsesidigt erkännande av provningsresultat tillämpas.

Målet för arbetet vad gäller övriga icke-tariffära handelshinder. t.ex. reglerna för offentlig upphandling, är att uppnå största möjliga marknads- tillträde för varor och tjänster.

För att förebygga att nya handelshinder uppstår, föreslås att myndighe- ter när de överväger att föra in nya eller ändrade bestämmelser först bör underrätta motsvarande myndigheter i andra nordiska länder.

Det aktuella EF TA/EG-samarbetet har mot bakgrund av EG: s arbete på att skapa en intern marknad inriktats på sakområden. Man vill åstadkom- ma en parallell utveckling och förhindra uppkomsten av nya handelshin- der. Ett område där förhandlingarna just avslutats gäller införandet av ett enhetligt tulldokument för hela det europeiska frihandelsområdet. Doku- mentet skall användas både vid export. transit och import. Till detta kommer att man också förhandlar om en gemensam transiteringsordning.

EG och EFTA-länderna har också kommit överens om att fr.o.m. den ljuli 1987 införa s.k. periodiska varucertifikat. dvs. ett varucertifikat per företag och år i stället för ett per sändning. I Sverige utfärdas omkring en miljon varucertifikat varje år. varför reformen kommer att leda till ekono- miska vinster för företagen och mindre byråkrati.

Inom olika bransch- och sakområden bedrivs harmoniseringsarbetet genom särskilda samarbetsorgan. Som exempel på vad som uppnåtts hit- tills villjag här lyfta fram ett par för företagen viktiga samhällsavsnitt.

På byggområdet är ett av målen att samordna byggbestämmelserna i de nordiska länderna. Gemensamma nordiska riktlinjer har tagits fram på ett flertal ämnesområden. De införs nu successivt i resp. land. Ett annat internordiskt samarbete gäller ömsesidigt godkännande och kontroll av byggprodukter. Gemensamma produktregler föreligger hittills för fem va- rugrupper.

Internationell harmonisering

På trafikområdet har konkreta harmoniseringsåtgärder på senare tid vidtagits successivt när det gäller en rad fordonsbestämmelser. Harmoni- seringen sker här i första hand på alleuropeisk bas inom ramen för samar- betet i ECE. '

I årets budgetproposition har åtgärder föreslagits för att Sverige skall kunna anpassa sina bärighetsregler för huvuddelen av det svenska vägnä- tet till nyligen införda EG-direktiv. De årliga företagsekonomiska vinster- na för svenska företag av de harmoniserade belastningsbestämmelserna har beräknats uppgå till belopp på flera miljarder kronor.

Inom flera andra delar av det trafikpolitiska området undersöks för närvarande på internordisk bas förutsättningarna för att ta ytterligare harmoniseringssteg. Det gäller bl.a. möjligheterna att införa likartade regler för fordonsavgifter i de nordiska länderna och att öka enhetligheten i Norden i fråga om bestämmelser för entreprenadmaskiner.

Regler om teknisk provning och kontroll återfinns inom ett stort antal myndighetsområden och påverkar därför många företag inom olika bran- scher. Området har prioriterats av regeringen i förenklingsarbetet. Flera initiativ har tidigare redovisats för riksdagen.

Bl.a. har en ny lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. (prop. 1985/86: 27, NU 8, rskr. 96) trätt i kraft år 1986. Ett viktigt syfte med denna lag är att öka flexibiliteten i den kontroll som sker genom teknisk provning och som är tvingande. Den nya lagen ger ökad möjlighet att ha kontrollordningar som tar hänsyn till företagens egna kontrollåt- gärder. Tillverkarnas egna provningsresultat kan i ökad utsträckning läg- gas till grund för beslut om godkännande. Detta kan medföra betydande förenklingar för många företag.

Sedan förenklingsarbetet senast redovisades för riksdagen har regering- en på mitt förslag lagt fram en proposition om dels en ny kontrollordning för handeln med ädelmetul/arbeten, dels förenklade former för kontroll av volym och vikt. Förslagen har nyligen godtagits av riksdagen (prop. 1986/87: 8. NU 8. rskr. 36).

Nya arbetsformer för att uppnå en effektiv samhällskontroll med mindre detaljstyrning prövas nu på flera håll i förvaltningen eller utreds av kom- mittéer under regeringen eller genom myndighetsinterna initiativ. Detta gäller bl. a. miljöskydds- och arbetsmiljöområdena. Frågan om ändrade kontrollformer för elektrisk materiel i syfte att uppnå ökad säkerhet och europeisk harmonisering bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag vill också hänvisa till de uttalanden till förmån för ett ökat inslag av egenkontroll som regeringen gjort i anslutning till förslaget om en ny plan- och bygglag som nyligen behandlats av riksdagen (prop. 1985/86: 1. BoU 1986/87: 1. rskr. 27).

Flertalet åtgärder som jag hittills nämnt har betydelse för företag i alla storleksklasscr. Av skäl som jag berört är det dock för de minsta företagen särskilt viktigt med insatser för att förenkla de statliga reglerna i admini- strativt hänseende och förbättra myndigheternas handläggningsformer. service, information etc. Att så är fallet framgår av bl. a. en utredning som statens industriverk gjort för normgruppens räkning (Krångelsverige —- Myt eller sanning?; SIND 198614).

Teknisk provning och kontroll

Administrativ förenkling

Arbetet med administrativa förenklingar börjar nu ge synliga resultat i förvaltningen. En del myndigheter har i särskilda utvecklingsprojekt med bred personalmedverkan arbetat med frågorna. Detta gäller myndigheter med så skiftande storlek och förutsättningar som AMS och länsstyrelsen i Örebro län.

Flera av de förändringar som nu prövas i frikommunförsöket. t. ex. på plan- och byggområdet i anslutning till en ny plan- och bygglag. syftar till administrativa förenklingar för enskilda och företag.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet arbetar för närvarande med att ta fram underlag för en översyn av metoderna att beräkna bostadslån och låne- och räntebidragsunderlag för ny— och ombyggnader. En uppgift för gruppen är att undersöka vad som kan göras för att förenkla och effektivi- sera belåningssystemets olika delar.

Det finns också goda exempel på hur man i enskilda kommuner gör ansträngningar att. tillsammans med de på lokalplanct verksamma statliga förvaltningarna. skapa mindre krångliga handläggningsformer och ett för- bättrat smäföretagarklimat.

Skatreat/ministraiionen är ett fält där åtgärder från statsmakterna och skattel'örvaltningen samspelat på ett positivt sätt och där ytterligare åtgär- der nu är på väg. Jag har tidigare berört ett antal för företagen materiellt viktiga reformer. Till administrativa reformer som beslutats tidigare hör den samordnade Uppbörden av källskatt och arbetsgivareavgifter liksom den slopade kommunala taxeringen avjuridiska personer fr. o. m. 1986 års taxering.

Sedan förenklingsarbctet gentemot näringslivet senast samlat anmäldes för riksdagen har ytterligare beslut tillkommit: —— De administrativa rutinerna kring investeringsfonder har blivit enklare

(prop. 1985/86: 150 bil. ]. SkU 50. rskr. 360). Uppbörden av kvarskatt har förenklats (prop. 1985/86: 150 bil. 1. SkU

50. rskr. 360).

-— Ett nytt. förenklat taxeringsförfarande har beslutats (prop. 1986/87: 47.

SkU II och 19. rskr. 95 och l()l).

Samtidigt med dessa åtgärder. som förutsatt förändringar i lagstiftning— en. bedriver skatteft'irvaltningcn ett internt förenklingsarbete. Förutom rena regelförändringar gäller ansträngningarna också servicen till allmän- het och förctag. En särskild serviceplan för skattcförvaltningen och exeku- tionsväsendet har antagits. Målen sätts i denna högt när det gäller bl.a. förebyggande företagsbesök och information till företagen som komple- ment till den traditionella skattekontrollen.

Det fortsatta administrativa reformarbetet inom företagsbeskattningen har som mål att deklaration och taxering skall kunna baseras på ett stan- dardiserat räkenskapsschema. I ett sådant system hämtas underlag för taxeringen direkt ur företagens redovisning. Riksskatteverket har nyligen på regeringens uppdrag redovisat förutsättningarna för en sådan reform. Beredningen av frågan vidtar nu inom regeringskansliet.

En typ av administrativa problem som uppmärksammats är de som uppstår när flera myndigheter uppträder som regelgivare eller regeltilläm- pare inom samma verksamhetsområde. Riksrevisionsverket (RRV) har

nyligen på regeringens uppdrag undersökt dessa med särskild tonvikt på de samordningsproblem som uppstår i samband med nyetablering avföremg och de därmed förenade registreringsbehoven. (Samordnat myndighets- agerandc. En studie av regler m. in; vid start av företag).

I RRV: s utredning diskuteras olika åtgärder som syftar till att åstadkom- ma en samlad företagsregistrering och till att minska antalet myndigheter som nyföretagaren behöver kontakta och lämna uppgifter till. Jag bedömer att åtskilliga av de frågor som RRV aktualiserat behöver uppmärksammas i det fortsatta förändringsarbetet.

Det arbete, som jag tidigare nämnt. med att avskaffa föråldrade och onödiga författningar och dra klarare gränser mellan bindande föreskrifter och allmänna råd har på några områden stor betydelse för näringslivet.

Detta gäller t.ex. på arbetsrni/jöområdel. Arbetarskyddsstyrelsen har här under en längre tid omarbetat sina anvisningar och föreskrifter. Arbe- tet har resulterat i en förenkling av regelbeståndet. Antalet författningar har kunnat nedbringas till ungefär hälften mot tidigare. Genom att de nya föreskrifterna gjorts funktionsinriktade. har den totala regelmängden i själva verket minskat ännu mer. Reglernas rättsliga status har dessutom gjorts tydligare.

Ett arbete med motsvarande principiella betydelse för berörda företag pågår för närvarande på plan- och byggområdet, där statens planverk slutför utarbetandet av en ny svensk byggnorm i anslutning till den nya plan— och bygglagstiftningen.

7.4. Det fortsatta arbetet med avreglering och regelförenkling gentemot näringslivet

Av vad jag hittills sagt framgår att det gjorts framsteg jämfört med förhål- landena för några år sedan. både när det gäller konkreta åtgärder och i fråga om attityderna i förvaltningen. Fler myndigheter än tidigare hari dag en positiv inställning till att kritiskt se över styrmedel och arbetsformer för att uppnå förenklingar i sitt eget och företagens arbete.

Jag bedömer att även inställningen hos företagen själva och deras orga- nisationer i viss mån har förändrats i takt med att det kommit fram resultat från förnyelsearbetet. Den nyss nämnda utredningen av statens industri- verk ger belägg för detta. Kvarstående kritik synes oftare än tidigare kombineras med en nyanserad syn på vilken grad av regelförenkling som det är möjligt att uppnå i en samhällsförvaltning som den svenska.

Enligt min mening vore det dock fel att slå sig till ro med det hittills uppnådda. Hindren och trögheterna på vägen mot omtänkande och förny- else är alltjämt avsevärda både i förvaltningen och i en del branschkretsar.

Statskontoret har på regeringens uppdrag i ett antal fallstudier undersökt drivkrafter och hinder i förenklingsarbetet. Verkets slutsatser är bl. a. att det många gånger behövs en starkare politisk markering än hittills om avsikten är att åstadkomma en förändring i samband med att man påbörjar översynen av ett regelomräde. Statskontoret har också betonat vikten av att avreglerings- och förenklingsåtgärderna behandlas i en öppen utred—

Övrigt

ningsprocess. som de olika intressenterna bereds tillfälle att följa och påverka.

Jag anser att statskontorets slutsatser utgör värdefulla bidrag till debat- ten om hur förnyelsearbetet bör läggas upp för att få gynnsammast möjliga förlopp och effekter.

I det fortsatta arbetet anser jag att det är nödvändigt att odogmatiskt arbeta längs flera parallella linjer. En sådan är att underlätta prövandet av alternativa vägar för den statliga regleringen av näringslivet. ] detta syfte beslöt riksdagen förra året (prop. 1985/86: 142. NU 23. rskr. 336) att vägar skulle öppnas för att mer systematiskt än hittills utnyttja försöksverksam- heter ute i förvaltningen. Försöksverksamhetcr förutsätts enligt riksdags- beslutet bl. a. kunna utnyttjas för att pröva alternativa styrmedel.

Jag vill även erinra om den pågående kvalitetsoffensiven. Ett ökat inslag av kvalitetsstyrning hos såväl myndigheter som företag bidrar till avregle- ring och regelförenkling.

Vid sidan av åtgärder som syftar till att åstadkomma en omprövning av befintliga regler. är det en viktig uppgift för framtiden att stäty'a tillkomsten av betungande nya regler. Den författning med detta syfte som hittills gällt, den s. k. begränsningskungörelsen. har varit förenad med vissa bris- ter. Vidare har efterlevnaden av kungörelsen från myndigheternas sida lämnat åtskilligt i övrigt att önska.

Stat-kommunberedningen under civildcpartementet och normgruppen har nyligen tillsammans sett över begränsningskungörelsen och lämnat förslag till en reviderad förordning (Bättre regelekonomi. Ds C l986: l4). Förslaget inebär en skärpning av kravet på att myndigheterna i samband med sin regelgivning gör ordentliga konsekvensberäkningar av bl.a. de kostnader för övrig förvaltning. kommuner, företag eller enskilda som är förenade med genomförandet av tilltänkta regler. Jämfört med vad som hittills gällt skärps också kravet påatt myndigheterna i efterhand följer upp de kostnadsmässiga effekterna av sin regelgivning. Liksom hittills förut- sätts förslag som medför inte oväsentliga kostnadsökningar att understäl- las regeringens prövning. Stat-kommunberedningens och normgruppens rapport remissbehandlas nu.

När det i övrigt gäller att åstadkomma incitament till fortsatt avreglering och regelförenkling är detta en fråga som är intimt förknippad med de allmänna former i vilka statsmakterna styr förvaltningen. Inte minst spelar här den budgetmässiga styrningen av myndigheterna och den till denna knutna incitamentsstrukturen en viktig roll. Dessa frågor övervägs fortlö- pande inom regeringen. Det är regeringens avsikt att i framtiden i ökad utsträckning samordna avreglerings- och förenklingsarbetet med den treårsplanering som nu successivt införs i förvaltningen. Sålunda kommer myndigheterna. i samband med att direktiv för deras treårsplanering med- delas. att ges anvisning om på vilka områden det ankommer på dem att ta fram underlag för regeringens prövning, som belyser effekterna av hittills- varande regleringar samt tänkbara former av styrmedclsskiften. organisa- tionsförändringar etc. och de berörda konsekvenserna av dessa. Jag vill slutligen för riksdagens kännedom beröra vissa organisationsfrå- gor inom regeringskansliet som står i samband med normgruppens framtid.

Normgruppens framtid

Syftet med normgruppen när den tillkallades var. som jag tidigare be- rört. att genom en tidsbegränsad insats dels få fram konkreta avregleringar och regelförenklingar som kunde bidra till den industriella förnyelsen. dels få till stånd mer långsiktigt verkande attitydförändringar till arbetet med förnyelsefrågorna gentemot näringslivet. Avsikten var däremot inte att gruppen som ett permanent organ skulle ersätta det arbete med de aktuella frågorna som bör ingå som en normal del av fackdcpartementcns och myndigheternas ansvarsområden.

Jag anser att denna målsättning bör kvarstå. Det betyder att normgrup— pen på sikt bör kunna avvecklas som ett organ utanför den ordinarie linjeorganisationen inom regeringskansliet. Med hänsyn till behovet att leda och följa utvecklingen av ett antal nu aktuella initiativ bör normgrup- pen emellertid få verka ytterligare någon tid.

Enligt min bedömning kommer det även efter det att normgruppen har avvecklats att finnas behov av att inom industripolitikens ram samlat överblicka och utreda effekterna av den från olika håll utgående reglering- en av näringslivet och att ta initiativ till sådana förändringar som framstår som önskvärda från näringspolitisk utgångspunkt. Jag avser därför att. när normgruppen avvecklats. förlägga ett ansvar för dessa frågor i industride- partementets ordinarie organisation. Detta innebär bl. a. att de kontakter med näringslivsorganisationerna och de fackliga organisationerna som normgruppen upprätthållit och som bedömts vara ömsesidigt värdefulla. kommer att kunna fortlöpa som hittills.

7.5. Förenkling och anpassning av den näringspolitiska finansieringen

Ett annat viktigt område för förenklingsarbetet är den näringspolitiska finansieringen. Tidigare har jag redovisat de mer generella riktlinjerna för de näringspolitiska medlen. Där angavs förändringsstrategier för de olika typerna av näringspolitisk finansiering. dvs. stöd. matchningsåtgärder. sti- mulanser och statliga krediter. Jag skall här ge en samlad redogörelse för åtgärder som beslutats eller föreslås för att åstadkomma förenklingar och anpassningar på området.

Den näringspolitiska finansieringen har inte omfattats av normgruppens verksamhet. I stället har en intern översyn inom regeringskansliet skett. Som underlag för detta arbete har på industridepartementets uppdrag en brett upplagd studie gjorts bland de små och medelstora företagen. för att bl. a. undersöka deras utnyttjande av. attityder till och kunskaper om den näringspolitiska finansieringen. Uppdraget redovisades år l986. Resulta- ten av studien visar bl. a. att företagens attityder till näringspolitisk finansi- ering och service över lag är mycket positiva. Detta gäller framför allt FoU-stimulanser. småföretagsstöd och regionalpolitiskt stöd. Ett problem. som framkom i undersökningen. är dock att kunskapen om olika stödåtgär- der upplevs som otillräckligt: särskilt småföretagen har ofta svårt att överblicka och använda systemet. Vidare har generaldirektören Erik Pet- tersson på industridepartementets uppdrag sammanställt en promemoria med förenklingsförslag (Ds l l986: 5) lndustripolitiskt stöd några syn—

Överskådligt och lätt att använda

punkter på förenklingar och effektivisering. I denna utredning framhålls bl.a. vikten av att begränsa antalet stödformer och stödorgan och att stödens finansiella utformning bör vara sådan att den tillåter en flexibel anpassning till olika företags situation.

De viktigaste utgångspunkterna för förändringar av den näringspolitiska finansieringen är att systemet skall vara överskådligt och lätt att använda för företagen och att det skall vara anpassat efter aktuella problem och behov. Detta innebär att vägledande för arbetet är såväl mer renodlade förenklings— eller avregleringsaspekter som förändringar i industriutveck- lingcn och av t. ex. kreditmarknaderna.

Mer konkret kan förenklingarna av den näringspolitiska finansieringen ta sig flera uttryck. Det kan gälla att avskaffa eller att slå samman stöd- former. för att på det sättet minska antalet program. Det kan också gälla att minska antalet organ eller att förbättra samordningen och befogenhetsför- delningen dem emellan och att göra deras profil klarare. Förenklingar kan också åstadkommas genom att administrationen decentraliseras och att utformningen av de finansiella instrumenten görs mer flexibel. liksom att stödorganens service och informationsgivning förbättras.

En del förenklingar av den näringspolitiska finansieringen består av att program avskaffas eller att sammanslagningar av program görs. Flera sådana förändringar är beslutade eller föreslagna.

Jag kommer senare att föreslå att systemet med industrigarantilän av-

skaffas vid utgången av innevarande budgetår. Efterfrågan på dessa garan- tier har minskat. bl.a. till följd av utvecklingen på kreditmarknaden. Far.skriingsbidraget till teknikbaserade småföretag bör också avskaffas från utgången av innevarande budgetår. Styrelsen för teknisk utveckling har utvärderat verksamheten och funnit att stimulanseffekterna är margi- nella. Behov av insatser för att nå samma syfte som bidraget bör kunna tillgodoses genom insatser inom småföretagsområdet och det regionalpoli- tiska området. Vid samma tidpunkt bör styrelsens för teknisk utveckling lånför utrustning avvecklas. Efterfrågan på dessa län har minskat. bl.a. på grund av att lånens subventionsinnehåll i stort sett tagits bort. Det treåriga programmet för stimulans till spridning av flexibla tillverkningssystem som bedrivits vid statens industriverk bör inte fortsätta efter den nuvarande programperioden. Betydande insatser med delvis samma inriktning görs inom bl. a. styrelsens för teknisk utveckling verkstadstekniska program. Vidare har flera teknikcentra byggts upp, vilka också bidrar till att nå det demonstrationssyfte som låg bakom FMS-programmet. Regeringen kan lämna garantier till 5. k. tillväxtinvestbolag med verksamhet i regioner med sysselsättningsproblem. Ett mycket begränsat belopp återstår av för detta ändamål anvisade medel. Jag räknar med att medel för företag inom de prioriterade regionerna med likartad inriktning vid behov skall kunna avsättas inom ramen för regionalpolitiken. och därför bör ingen ny garan— tiram för detta ändamål läggas fast.

Branschpmgmmmen vid statens industriverk har under senare år fått en mer offensiv inriktning och genomgått andra betydande förändringar. Bl.a. har programmen för gjuterier och för den manuella glasindustrin

Konkreta åtgärder

redan tidigare avvecklats. Även den finansiella stödformen strukturgaran- tier har upphört.

En del förenklingar tar sikte på att ökaflexibiliteten i finansieringen. så att individuella anpassningar till olika behov hos företag-en kan göras. Som jag senare redovisar (avsnitt IO) föreslås att styrelsen för teknisk utveck- ling får ökade möjligheter att ge utfästelse om stöd. Detta är ett slags projektförsäkring, som innebär att företaget finansierar ett projekt med egna medel med en utfästelse från styrelsen att utbetala stöd om projektet misslyckas. En sådan procedur förenklar hanteringen. Tidigare har styrel- sen för teknisk utveckling varit tvungen att reservera hela det garanterade beloppet. Enligt förslaget behöver endast 50 % reserveras. Möjligheterna att använda denna finansieringsform ökar därmed avsevärt. Jag vill här också erinra om att reglerna för utvecklingsfondernas finansiering redan medger en betydande flexibilitet.

En annan typ av förenkling är som nämnts att stödorganens profil och befogenheter görs klarare och mer koncentrerade. Enligt förslag i avsnitt 10 kommer industriföndens verksamhet att inriktas på de medelstora före- tagen. sedan behovet av statlig riskkapitalfinansiering i de större företagen minskat. Nm-rlandsfondens verksamhet böri större utsträckning prioritera de små och medelstora företagen. En ökad samordning med utvecklings- fonderna i de fyra nordligaste länen och med industrifonden bör ske. Vidare har jag erfarit att TEMU Interactar AB överväger att koncentrera sin verksamhet till ett färre antal områden.

Förenklingar av mer administrativ art är att programindelningen för styrelsen för teknisk utveckling förenklas och att olika mindre stödinsatser inordnas under de bredare programmen. Med tanke på att styrelsen har en stor målgrupp. som till stor del består av mindre företag, är det angeläget att styrelsens verksamhet har en överskådlig och klart presenterad struk- tur.

Arbetet med förenklingar och anpassningar av den näringspolitiska fi— nansieringen kommer att drivas vidare. En arbetsgrupp vid industridepar— tementet prövar olika möjligheter att förenkla och effektivisera det regio- nalpolitiska stödet. Jag avser vidare, som redan framgått, att föreslå att en utredare tillkallas för att analysera hur förändringarna på kredit- och risk- kapitalmarknaderna påverkar behovet av näringspolitisk finansiering.

Hänvisningar till S7-5

Sammanfattningsvis anserjag således:

— att det föreslagna kontrollsystemet i rapporten (Ds I 1985: 7) Utländskt inflytande i svenska företag inte går att genomföra för närvarande. Ytterligare utredningar måste göras. att regeringen under denna utredningstid noggrant bör följa utveckling- en av det utländska ägandet i de berörda företagen.

Ytterligare utredningar

Sammanfattning: En rad åtgärder i fråga om utbildning. forskning och industriell utveckling som har vidtagits. pågår eller föreslås av regeringen utgör tillsammans ett informationsteknologiskt hand- lingsprogram (IT-programmet). Dess syfte är att vidmakthålla och stärka den informationsteknologiska kompetensen och att härige- nom minska vårt beroende av omvärlden på detta område samt att främja en god användning av informationsteknologin. Målet är att upprätthålla en internationell konkurrenskraft på valda nyckelområ- den och därigenom upprätthålla en bas för att tillgodogöra sig den internationella teknikutvecklingen på andra områden.

Programmet består av tre block. Det första utgörs av det på- gående nationella mikroelektronikprogrammet (NMP), som fullföljs enligt gällande riktlinjer.

Ett andra block avser teknisk-industriell informationssystemtek- nik. Åtgärder föreslås av regeringen i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10) i fråga om grundläggande (IT 2) och målinriktad (IT 3) forskning. Vidare förordas i det följande industri- ell utvecklingsverksamhet (IT 4) gemensam mellan staten och indu- striföretag.

Ett tredje block (ITA) omfattar forsknings- och utvecklingsin- satser m.m. med syfte att främja en god användning av informa- tionsteknologin.

Det systemtekniska blocket inom programmet. som har föresla- gits av regeringen (IT 2 och IT 3) och förordas i det följande ("IT 4). omfattar en statlig resursinsats av ca 600 milj. kr. Om förutsatta tillskott från näringslivet räknas in i den gemensamma delen omfat- tar denna del av IT-programmet ca 1.1 miljard kronor. ___—___;

Bakgrund: Riksdagen beslöt år 1983 om ett femårigt nationellt mikro- elektronikprogram (NMP'. prop. 1983/8418. NU 11. rskr. 130). som omfat- tar utbildning, grundläggande och målinriktad forskning samt industriell utveckling i fråga om mikroelektronik. Programmet syftar till att stärka

Sveriges förmåga att konstruera och tillverka mikroelektronikkomponen- ter. I propositionen angav regeringen hur NMP kunde ses som ett block inom ett samlat. brett upplagt informationsteknologiprogram. Ett andra block skttlle därvid omfatta systemteknologi (maskin- och programvara) och ett tredje skulle omfatta forskning inom och samverkan med humanve- tenskaperna med syfte dels att stötta och vidareutveckla informationstek- nologin. dels att uppmärksamma och bättre förstå lnformationsteknologins inverkan på människor och samhälle. Näringsutskottet uttalade i sitt be- tänkande att. medan ställning kunde och borde tas vid detta tillfälle till frågan om ett mikroelektronikprogram, det vore angeläget att arbetet med ett informationsteknologiskt program fullföljdes och att ett samlat program redovisades för riksdagen. Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Formerna för finansieringen och genomförandet av mikroelektronikpro- grammet utvecklades ytterligare i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr 379).

Regeringen gav ijuni 1984 vissa myndigheter som är direkt berörda av informationsteknologin i uppdrag att utarbeta ett underlag till ett svenskt informationsteknologiprogram. Styrelsen för teknisk utveckling. universi- tets- och högskoleämbetet och arbetarskyddsfonden (numera arbetsmiljö- fonden) fick i uppdrag att gemensamt samordna arbetet. Programunderla- get remissbehandlades. Med utgångspunkt i underlaget utarbetade och överlämnade regeringen en skrivelse (skr. 1984/85: 218) till riksdagen med redovisning av vissa planerade åtgärder för att effektivisera statens insat- ser inom informationsteknologiområdet.

I propositionen om datapolitik (prop. 1984/85: 220) föreslog regeringen riktlinjer för den framtida datapolitiken. Redovisningar lämnades bl. a. för läget i fråga om statliga insatser för forskning och utveckling inom informa- tionsteknologiområdet och för åtgärder för att införandet och användning- en av datateknik på olika samhällsområden skall ske i för individer och grupper acceptabla former. Riksdagen beslutade i enlighet med propositio- nen (FiU 1985/86: 5, rskr. 88).

I sin anmälan för försvarsdepartementets område till propositionen (bil. 2) anförde föredragande statsrådet att den teknikutveckling som tas fram inom försvaret borde kunna finna tillämpningar även inom samhället i övrigt och att det borde prövas om åtgärder som föreslås för att främja forskning och teknikupphandling m. m. kunde kombineras med de långsik- tiga investeringsprogram som finns inom det militära området.

Det är nu dags att vidga satsningen på informationsteknologin utöver mikroelektroniken. De intentioner härom som ursprungligen uttrycktes i propositionen om det nationella mikroelektronikprogrammet kan nu för- verkligas. Förslag av regeringen tidigare i dag i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6 och 10) och det jag i det följande kommer att förorda om industriell utvecklingsverksamhet anger tillsammans riktlinjer- na för en kraftfull och samordnad satsning på ett nationellt informations- teknologiprogram (IT-program). Det centreras inledningsvis på systemni- vån i teknisk—industriell informationsteknologi och avser såväl maskin- som programvara.

Underlag och utgångspunkter

Som chefen för civildepartementet har anmält i propositionen om forsk- ning (prop. 1986/87: 80 bil. 1 l) avser han att återkomma till regeringen med en särskild och samlad redovisning av olika åtgärder för att främja en god användning av informationsteknologin. ' Transistorn och de integrerade mikroelektronikkretsarna har skapat förut- sättningar för en mycket bred användning av inl'ormationsteknologin (IT). Utvecklingen är för närvarande ytterst dynamisk. Kommunikation mellan datorer och överföring av information — som data. tal eller bild — kan ske med mycket hög kapacitet. bl.a. genom att elektroniska och optiska meto- der kombineras. Bearbetning av bilder och tal i IT-system och vidareut- veckling av program med logiska uppgifter öppnar nya tillämpningsomrä- den. lnformationsteknologin utnyttjas vid utveckling av produktions- processcrna i olika industribranscher och näringslivet i övrigt som ett självklart inslag i effektiviseringarna. ] själva produkterna utnyttjas allt oftare informationsteknologi i stället för styrning med tidigare mekaniska eller elektromekaniska metoder. Bilar. verktygsmaskiner och instrument. hushållsapparater och kontorsmaskiner innehåller allt flera komponenter och systemdclar som bygger på mikroelektronik.

Spräkgränser. transportkostnader och rävarutillgång innebär knappast några begränsningar för informationsteknologin och dess tillämpningar. Däremot är tillgången på avancerat kunnande och välutbildad personal av avgörande betydelse. Kostnaderna för utveckling av nya system och till- lämpningar är betydande och måste tas igen innan nästa utvecklingssteg förändrar marknadsförutsältningarna. Detta sker i en miljö med mycket starka internationella kopplingar och koncentrationstendenser. Utveck- lingstakten bestäms av de effektivaste kombinationerna av forsknings- och utvecklingsresurser. produktionsapparat och tillgång till avsättningsmark- nader. En utvecklad produktionsteknik är en styrkefaktor främst på mark- naderna för komponenter och standardsystem. Det land som ställer sig vid sidan av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen förlorar möjligheten att vara med om fortsättningen. Detta innebär ett utlandsberoende på lT-omrädet som dels hämmar utvecklingen och ko'nkurrensförmägan hos många industribranscher. dels är en säkerhetspolitisk riskfaktor. Å andra sidan innebär en kontinuerlig kompetensutveckling inom lT-området att förmågan bevaras att utveckla tillämpningar. system och produkter på nya omräden. Förmågan att utveckla lT—system är. i förening med väl avvägda forskningsinsatser. en flexibel resurs för nya industriella utmaningar.

USA och Japan anger utvecklingstakten på lT-omrädet. [Japan förs en medveten industriell utvecklingspolitik som grundas på effektiv produk- tionsteknik för att möta behov på stora marknader och därigenom göra ambitiösa utvecklingssteg möjliga. I USA är drivkraften i betydande ut- sträckning den militära systemutvecklingen. som bidrar till att täcka kost- nader för forskning och utveckling. På det europeiska planet har man. i medvetande om den risk för industriell utarmning man anser sig löpa. dels i flera fall initierat nationella stödprogram för informationsteknologi. dels slutit sig samman i europeiskt samarbete. varvid främst EG-programmet ESPRIT och projekt inom EUREKA-samarbetet bör nämnas. Dessa insat- ser synes mänga gånger vara i större utsträckning inriktade på att stärka

Industriell betydelse

Kompetens nyckelfaktor

kompetensen i forsknings- och utvecklingsleden än på att möta identifiera- de marknadshehov. De innebär ett avsevärt finanseringsbidrag till omfat- tande. kompetenshöjande utvecklingsprojekt i Europa och påverkar kon- kurrensförutsättningarna i Europa och möjligheterna att delta i samarbete över gränserna.

lnformationsteknologins genombrott i industri och i hela samhällslivet är utan överdrift en förändring av genomgripande betydelse. jämförbar med de allra största omvälvningarna i teknikhistoricn. lnformationsteknologin öppnar möjligheter till en effektiv. resurssnål och från monotoni befriad industriell verksamhet och den effektiviserar och öppnar nya vägar för tjänsteproduktionen. Men det framtida utnyttjandet av informationstekno- login hos företag och i samhället i övrigt förutsätter också en förändrings- process inom arbetslivet och för den enskilde. som kan vara krävande och medföra risker och problem som måste lösas. En grundläggande insikt om förändringsprocessernas natur vid den nya teknikens införande mäste ska- pas och spridas genom forskning och utbildning. En översikt av det samlade handlingsprogrammet ges i följande uppställ- ning.

Figur 10.1 Sammanställning av det informationsteknologiska handlingsprogrammet. omfattande mikroelektronik (NMP), teknisk-industriell informationsteknologi och insatser som rör informationsteknologins användning

Grundläg— Målin- Utbildnings- gande forsk— riktad _ åtgärder ning forskning - . . - NMP3 Mikroelcktromk NM?! ” STU-initie- (NMP) tekmk- ' NMl— - — ' ' Grundforsk- radtill— spridning _ läm ad ning och fors- f p _ karutbildning orsknmg m.m. Tekniskt-in- Vidgad ut- IST'fJU-initie— dustriellt in- bildning i rad lill-

datateknik m.m. (ge- nomförd)

formationstekno-

_ lämpad logiprogram

forskning m.m.

lnsatser i fråga om informations- teknologins an- vändning (lTA)

Datakunskap m.m. inom högre utbildning

Forsknings- projekt

betr. dator- användning

Jag vill lämna följande redovisning av lT-programmets delar och av hur dessa grundas på tidigare åtgärder och beslut av regering och riksdag samt på propositionen om forskning och på vad jag kommer att förorda i det följande.

Propositionerna om ett nationellt mikroelektronikprogram (prop. 1983/84z8. NU ll. rskr. 130) och om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr. 379) anger riktlinjerna för det nationella

Översikt över programmet

Industriell utveckling. demonstrations- projekt m.m.

NMP4 Utvecklings- projekt

lT4 Industriella utvecklings- projekt

Demonstra- tionsprojekt m. m.

mikroelektronikprogrammet (N MP). NMP 1 utgörs av teknikspridningsin- satser i form av kurser i kretskonstruktion som t. o. m. budgetåret 1986.-'87 finansieras över reservationsanslaget F 18. Vidareutbildning och kun- skapsspridning inom mikroelektroniken (2 milj. kr.). Jag” återkommeri det följande om slutförandet av delprogrammet för industriell utveckling inom mikroelektroniken (NMP 4).

Utbildningskapaciteten vid högskolornas dataundervisning har vidgats. Antalet platser inom civilingenjörsutbildningen med inriktning mot infor- mationsteknologiområdet har ökats med 60 procent under 1980-talet. Ut- bildning i att använda datateknik ingår i ökande utsträckning i undervis- ningen för övriga kategorier högskolestuderande.

Regeringen har i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80 bil. 6) föreslagit ökade insatser i fråga om grundläggande forskning inom informa- tionsteknologiområdet (NMP 2. IT 2 och ITA). Vidare har regeringen i den nämnda propositionen (bil. 1()) lämnat förslag och angivit riktlinjer för målinriktad forskning inom det tekniskt-industriella informationsteknolo- giområdet (IT 3). Förslaget innebär ett tillägg utöver styrelsens för teknisk utveckling basalternativ för området. Tillägget ökar enligt förslaget under perioden 1987/88— 1989/90 till 43 milj. kr. för budgetåret 1989/90 och omfat- tar totalt 84,5 milj. kr. under perioden.

Jag återkommer i det följande till frågor om statligt engagemang i indu- striell utveckling inom informationsteknologin (IT 4). Jag kommer därvid att föreslå att 30 milj. kr. per år satsas under perioden 1987/'88—1989/"90. Detta innebär tillsammans med insatser från myndigheter inom försvars- sektorn och tcleverket — att 495 milj. kr. av statliga medel ställs till förfo- gande för projektverksamhet gemensam med privata företag.

I sin anmälan till den nämnda propositionen om forskning (bil. 11) har chefen för civildepartcmentet anfört att han avser att återkomma till rege- ringen med en samlad redovisning av åtgärder för att främja en god an- vändning av informationsteknologin (ITA).

10.2.2 Industriell utveckling inom systemteknikområdet

Jag övergår nu till att behandla den industriella utvecklingsverksamheten inom IT-programmet (IT 4). Dess syfte bör vara att främja en fortsatt och förstärkt industriell förmåga att utveckla och producera informationstek- nologiska system och metoder och säkra tillgång till den internationella utvecklingens framsteg på området. På områden där förutsättningarna är särskilt gynnsamma bör ambitionen vara att uppnå och upprätthålla en internationell konkurrenskraft. För att nå det målet krävs såväl ett samspel mellan utbildnings- och forskningsinsatser och en kraftfullt bedriven tek- nisk utvecklingsverksamhet som insikter om framtida behov och efterfrå- gan inom området. Jag har tidigare denna dag (prop. 1986/87: 80 bil. 10) förordat ett ökat stöd. via styrelsen för teknisk utveckling. till målinriktad forskning på lT-området. Jag avser nu att behandla omfattningen och riktlinjerna för samlade insatser för att driva på industriell utveckling inom informationstcknologiomrädet.

Mina förslag: För att initera och genomföra industriella utvecklings- projekt inom informationsteknologiområdet bör 30 milj. kr. anvisas för budgetåret 1987/88. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram av totalt 60 milj. kr. beräknas för samma ändamål. I den statliga delen av verksamheten inom programmet ingår även teknikutveckling som initeras från försvarsmyndigheter och telever- ket. För att genomföra projekten förutsätts industriföretag delta med en minst lika stor andel som den statligt finansierade.

För delprogrammet Industriell utveckling inom det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP 4) bör 18.5 milj.kr. anslås för budgetåret 1987/88.

Myndigheternas förslag: Till grund för regeringens tidigare nämnda skri- velse (skr. 1984/85:218) till riksdagen om ett informationsteknologipro- gram låg. somjag nyss har nämnt. ett omfattande myndighetsunderlag. där grundstrukturcn till programmet ingick. Myndighetsunderlagct återgavs i sammanfattningen Svensk informationsteknologi: En presentation som bi- laga 1 till skrivelsen.

I anslutning till sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 har sty- relsen för teknisk utveckling (STU) bl. a. redovisat förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom informationsteknologiområdet för budget- åren 1987/88—1989/90. omfattande även alternativ för en offensiv satsning under treårsperiodcn. STU har i sina förslag översiktigt berört den indu- striella utvecklingsverksamheten. Anslagsframställningen har remissbe— handlats. En sammanfattning av remissyttrandena i vad avser informa- tionsteknologi ingår i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 under- bil. 10.2).

Efter samråd med chefen för kommunikationsdcpartementet får jag an- föra följande. Televerket har under år 1986 lämnat in sin treårsplan för åren 1988—1990. Verket ger i planen bl.a. en beskrivning av sina forsknings- och utvecklingsinsatser. Verkets totala satsningar på forskning och ut— veckling under perioden 1988— 1990 beräknas uppgå till ca 700 milj. kr. per år. En väsentlig del av dessa insatser är forskning och utveckling inom området informationsteknologi. Televerket har vidare i skrivelse den 19 januari 1987 till regeringen redovisat planerade insatser inom området industriell utveckling inom informationsteknologin som en del av IT-pro- grammet. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10. Områden som anges är bl. a. krets- och processutveckling på mikroelektro- nikområdet, hjälpmedel för komponent- och systemkonstruktion samt avancerad kommunikationsteknik. De planerade insatserna uppgår för televerkets del till 85 milj.kr.per år under perioden 1987/88—1989/90. Vidare framgår av skrivelsen att televerket avser att stödja vissa demon- strationsprojekt som rör användningen av ny teleteknik. Syftet är att sprida kunskaper om de möjligheter som den nya kommunikationstekni- ken skapar. Dessa senare insatser beräknas uppgå till 15 milj. kr. per år under den nämnda perioden. Televerket har också redovisat att verket är

berctt att undersöka möjligheterna att starta forsknings- och utvecklings- verksamhet i Bergslagen och i Kalmar. Chefen för kommunikationsdepar- tementet avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

Remissinstanserna: Yttranden över STUzs förslag på informationstekno- logiområdet har avgivits av 13 instanser. Genomgående har ett starkt stöd uttalats för statliga insatser på området och åtgärder betecknas som nöd- vändiga för att bevara vår industriella konkurrenskraft och våra möjlighe- ter att hävda en oberoende utveckling i ett internationellt perspektiv. Landsorganisarimien i Sverige m.fl.har även betonat vikten av att de teknisk-industriella insatserna kompletteras med forskning på informa- tionsteknologins användningssida. Några instanser. bl. a. överbcfälha- varen och Ingenjörsveterzskapsakademien. har lämnat detaljerade syn- punkter på programmets uppläggning och förordat en omfattande satsning gemensamt av staten och industrin även på industriell utvecklingsverk- samhet för att på kort sikt höja den tekniska kompetensen inom strategiska delområden.

Skälen för mina förslag: Motiven för en nationell satsning inom informa- tionsteknologiområdet följer av min redogörelse (avsnitt 10.2.1) för den internationella utvecklingen och marknadsförhållandena. Jag delar den uppfattning som flera remissinstanser har fört fram. nämligen att investe- ringarna i forskning och utveckling inom detta område tenderar att vara för små. På sikt riskerar vi att på flertalet delområden av informationsteknolo- gin bli alltmer beroende av kompetens i utlandet och även att ställas utanför det europeiska samarbetet. om inte en nationell kraftsamling görs med statlig medverkan. De motiv, som regeringen utvecklade i skrivelsen till riksdagen (skr. 1984/85: 218) om vissa planerade åtgärder för att effekti- visera statens insatser inom informationsteknologiområdet har sedan dess snarast ökat i bärkraft.

Beträffande den uppläggning av programmet som jag förordar vill jag anföra följande. Vetenskap och teknologi. och därigenom forsknings- och utvecklingsverksamheterna. har på IT-området en särskilt nära, ömsesi- digt stimulerande växelverkan. En varaktig kompetenshöjning förutsätter insatser på båda områdena. På forskningsområdct har staten det primära ansvaret och jag vill erinra om regeringens förslag härvidlag i propositio- nen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10).

I fråga om industriell utveckling har staten för det första omfattande egna behov av teknikutveckling inom vissa myndigheter. särskilt telever- ket och inom försvarssektorn. Genom den överblick som ett sammanhållet program ger skapas möjligheter att vid sidan av de primära projektmålen också tillgodose behovet av samlad kompetensuppbyggnad på ett medve- tet Sätt.

För det andra kan staten genom resurstillskott medverka i finansiering och riskavlyft i sådana industriella utvecklingsprojekt som är särskilt ange- lägna för den samlade kompetensutvecklingen.

Jag förordar att den statliga sektorns behov och resurser används som drivkraft i ett IT-program som jag nu har angivit. Delen industriell utveck- ling inom IT-programmet bör utformas som en sammanhållen projektverk- samhet där såväl stat som industri deltar. Enligt min mening bör därför den

svenska industrin som bedriver verksamhet inom informationsteknolo- giområdet inbjudas till samarbete inom programmet. Härigenom skulle företagens överblick över teknikläge och marknader komma verksamheten till godo. främst vid valet av projekt men även vid inriktningen av den tillämpade forskningen. Tack vare statlig delfinansiering bör det å andra sidan bli attraktivt för företagen att förlägga sin utvecklingsverksamhet inom landet. så att den blir tillgänglig för kompetensutvecklingen och samspelet med forskningen. Samtidigt bör även inom programmets ram öppningarna mot internationellt samarbete. inte minst i europeiska sam— manhang. tillvaratas och vidareutvecklas. Genom att ett forum skapas på nationell nivå för att initiera utvecklingsprojekt torde kontaktvägar och samordningsmöjligheter skapas och deltagande i olika utvecklingsarbetcn få så stor bredd som är möjligt med hänsyn till de deltagande intressent- gruppernas inriktning. För att ett statligt engagemang i utvecklingsverksamheten gemensamt med industrin skall vara meningsfullt erfordras att verksamheten kan få en tillräcklig omfattning. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att det nu finns förutsättningar för en omfattande satsning på industriell utveckling, IT4. inom informationsteknologiområdet.

I samband med beredningen inom regeringskansliet i fråga om finansie- ringen av informalionsteknologiprogrammct har det framkommit att såväl försvarsmakten som televerket avser att initiera utvecklingsprojekt och verka för viss målinriktad forskning inom IT-programmet. Chefen för försvarsdepartementet har i sin anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 3) anfört att som försvarets del av ett brett upplagt informationsteknologiprogram 50 milj. kr. planeras bli avsatta för vart och ett av budgetåren 1987/88—1989/90. Huvuddelen av dessa medel avses utnyttjas för industriell utveckling inom vissa områden som anges i prepo- sitionen. Den närmare anslagsfördelningen avses bli utvecklad i den sär- skilda propositionen om totalförsvaret under våren 1987.

Som jag har nämnt i det föregående har televerket i en skrivelse till regeringen redovisat planerade insatser inom informationsteknologiomrä— det att ingåi IT-programmets del för industriell utveckling

För egen del har jag beräknat att 30 milj. kr. bör anvisas för budgetåret 1987/88 och totalt 60 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 för indu- striell utveckling inom delprogrammet. Härigenom bör det kunna säker- ställas att kompetensutvecklingen till följd av utvecklingsverksamheten blir tillräckligt allsidig med hänsyn till de projekt som de nämnda myndig- heterna engagerar sig i.

Jag förordar som ett riktmärke för finansieringen av utvecklingsprojek— ten samma modell som tillämpas inom mikroelektronikprogrammet. nämli— gen att de statliga medelstillskotten skall motsvaras av ett minst lika stort sammanlagt tillskott från de deltagande företagen.

I fråga om delprogrammet Industriell utveckling inom mikroelektronik- programmet (NMP 4) vill jag anföra följande. I propositionen om ett nationellt mikroelektronikprogram (prop. 1983/84: 8) angavs att program- met avsågs att bli femårigt och omfatta budgetåren 1983/84—1987/88. Bud- getåret 1987/88 är det femte året för delprogrammet NMP 4 inom program-

Statlig satsning på utveckling

met. Beroende på delprogrammets försenade start kommer det att behöva utsträckas upp till två år i tiden. För budgetåret 1987/88 beräknar jag 18.5 milj. kr. för rcservationsanslaget Industriell utveckling inom mikroelek- troniken. Insatser av sådant slag som nu inryms inom mikroelektronikpro- grammet (inom NMP 4) och som erfordras för II"-programmets systemtek- nikutveckling bör vidareutvecklas inom IT-programmet (IT 4) efter det att NMP har avslutats. Den konkreta planeringen och genomförandet av utvecklingsprojekten inom IT-programmct (IT4) bör inte läsas i förväg utan bör bli en uppgift för ett tillfälligt programledningsorgan med representanter såväl för de delta- gande statliga intressenterna som för industrisidan. Dessutom kan det finnas motiv för att inrätta ett rådgivande organ med bredare representa- tion. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om organ av nämnda slag.

Ett allmänt riktmärke för verksamheten inom programmet bör vara att genom val av utvecklingsprojekt som drivs gemensamt av statliga parter och näringslivsintressenter inte bara nå de avsedda projektmålen utan också nå en strategisk kompetenshöjning i enlighet med IT-programmcts mål.

Åtgärder inom programdelen ITA, särskilt undersökningar av framtida ADB-användning inom den offentliga sektorn, torde även kunna ge upp- slag till teknikutvecklingsprojekt inom IT 4.

10.2.3 Spridning på bredden av informationsteknologisk kompetens

Jag har i det föregående uppehållit mig vid behovet av att följa den snabba utvecklingen på IT—området i sig och de åtgärder jag förordar för att öka industrins möjligheter att utveckla och producera utrustning och program- vara. Åtgärdernas mål är att svensk industri åtminstone på några områden skall kunna hålla internationell konkurrenskraft och därigenom även vara kompetent att utnyttja utvecklingsresultat från andra håll.

Som jag inledningsvis anförde är emellertid informationsteknologin i ökande grad en nyckelteknik inom de flesta branscher i näringslivet och därigenom en betydelsefull faktor i dess omstrukturering. Det är därför angeläget att informationsteknologiskt kunnande blir tillgängligt på bred front och inte förbehålls ett mindre antal stora företag. ofta belägna i utvecklingsmässigt starka regioner.

Statens industriverk har under år 1986 på uppdrag av industrideparte- mentet kartlagt användningen av mikroelektroniken i svenska företag. I studien konstateras att den nya tekniken används av de flesta företag. men att de små företagen inte i lika hög grad som de stora utnyttjar mikroelek- troniken. Som ett hinder för att öka användningen anger företagen bl.a. brist på kompetens.

En primär uppgift för IT-programmet bör enligt min mening vara att slå vakt om en internationellt sett högkvaliftcerad kompetens som på sikt kommer att avgöra möjligheterna att utnyttja informationsteknologin i former som vi själva väljer. Såväl inom programmet som utanför det. bl.a. inom regionalpolitiken, görs dock insatser av betydelse för att bredda

Programmets genomförande

användningen av informationsteknologin. Inom styrelsens för teknisk ut- veckling (STU) program på IT-området lämnas innovationsstöd. som regel till mindre och medelstora företag, för tillämpningar av informationstekno- logi. STU svarar också för teknikspridning inom mikroelektronikprogram- met (NMP 1). Denna verksamhet avser konstruktion av integrerade kret- sar för speciella behov. Jag anser att denna verksamhet bör fullföljas inom IT-programmets ram och att man bör undersöka om motsvarande verk- samhet kan initieras när det gäller systemkonstruktion. Televerkets planer på att undersöka möjligheterna att påbörja utvecklingsverksamhet inom informationsteknologiområdet i Bergslagen och i Kalmar torde vidare kun- na få positiva effekter när det gäller att sprida kompetens inom området.

Jag vill också framhålla att vad som har anförts i det föregående om televerkets forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet i flera avseenden har en klar regionalpolitisk inriktning.

Den breda spridningen av informationsteknologisk kompetens avser även teknikens användande. Statliga insatser som rör frågor kring informa- tionsteknologins användning har föreslagits av regeringen i propositionen om forskning tidigare denna dag. Till en del — bl. a. medel till det humanis- tisk-samhällsvetcnskapliga forskningsrådet — avser insatserna grundläg- gande forskning. Det av STU och arbetsmiljöfonden gemensamt planerade ramprogrammet för forskning på temat Människor-Datorteknik-Arbetsliv hör även hit. Televerkets stöd till demonstrationsprojekt som rör använd- ning av ny teleteknik bör också ses i detta sammanhang.

Som jag tidigare har nämnt avser chefen för civildepartcmentet att återkomma till regeringen med en samlad särskild redovisning av åtgärder- na för att främja en god användning av informationsteknologin. Av särskild betydelse i detta sammanhang är de insatser som därvid planeras för att. ' baserat på krav på nya system inom den offentliga sektorn. ge den svenska informationsteknologiindustrin intressanta utvecklingsuppdrag. Andra be- tydelsefulla insatser där användarkraven i den offentliga sektorn kan ge viktiga bidrag till den svenska informationsteknologiindustrin är målinrik- tad metodforskning för att främja effektiviteten i utveckling. införande. drift och förvaltning av informationsteknologiska system.

10.3 Stimulans till förnyelse genom forskning och utveckling

10.3.1 Verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling

Jag har tidigare i dag vid min anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) redogjort för mina förslag rörande styrelsen för teknisk utveckling (STU). Jag avser att även i detta sammanhang redovisa vad jag där har anfört om STUzs verksamhet.

Sammanfattning: Sammanlagt bör 23253 milj. kr. anvisas till ansla- get F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling under treårsperioden 1987/88—1989/90. Härav bör avsät-

tas: — 726.8 milj. kr. för budgetåret 1987/88. — 778.7 milj. kr. för budgetåret 1988/89 och 8203 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

STU:s programstruktur ändras för att bättre motsvara syftet med olika inriktningar av stödet. De nya programmen benämns: — Program 1. Ny kunskap — Program 2. Ny teknik Program 3. Nya produkter

Följande strategiska teknikområden prioriteras särskilt under den kommande treårsperioden: — informationsteknologi. miljöteknik.

— materialteknik.

— bioteknik.

— biomedicinsk teknik och verkstadsteknik.

För treårsperiodenl987/88—1989/90 beräknas 12 milj. kr. för att påbörja satsningar inom området mikronik.

Följande insatsområden påbörjas budgetåret 1987/88:

— Driftutvecklingssystem för processindustrin — Medicinska bild- och kunskapssystem

Högpresterande konstruktionskeramer Kommunikationssystem för handikappade — Gruvteknik 2000

Kraftfulla insatser föreslås för att finansiera europeiska samar- betsprojekt inom FoU-området.

Ramen för STU:s tekniska forskningsrädsfunktion föreslås öka från 20 milj. kr. per år till minst 25 milj. kr. per år under treårsperio- den 1987/88—1989/90.

STU:s möjligheter att stödja utvecklingsprojekt utökas genom ändrade regler för s.k. projektförsäkring.

3 milj. kr. beräknas för budgetåret 1987/88 för insatser vid Svens- ka uppfinnareföreningen för en försöksverksamhet med att bl.a. bygga upp ett nät av lokala och regionala rådgivare samt för att utveckla informationsservicen.

STU är central förvaltningsmyndighet för statens initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. om sådana uppgifter inte ankom- mer på annan statlig myndighet.

STU:s finansiella stöd kan utgå i form av bidrag. län eller utfäs- telse om stöd. s.k. projektförsäkring. Stöd kan också ges i form av utvecklingsuppdrag och som stipendier eller pris till uppfinnare.

Utöver finansiellt stöd kan STU bistå med rådgivning och service.

STU:s programverksamhet finansieras under innevarande bud- getår från rcservationsanslaget F 1 . Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling.

Från anslaget F ]. finansieras innevarande är dessutom informationsför- sörjningsverksamhet samt statens bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-ve- tenskapliga attachéverksamhet (STATT). Jag föreslår i det följande (av- snitt 10.4.1 och 17) att verksamheten vid STATT fr.o. m budgetåret 1987/88 finansieras under ett eget reservationsanslag (F 3. Bidrag till Stif- telsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet).

STU:s stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom energiom- rådet lämnas inom ramen för energiforskningprogrammet under in- nevarande budgetår från rcservationsanslaget E 12. Energiforskning under den tolfte huvudtiteln. Chefen för miljö- och energideparte- mentet har tidigare i dag vid sin anmälan av propositionen om forskning (bil. 12) redovisat ett nytt treårigt energiforskningSpro- gram och integrerade forskningsinsatser på energiområdet. För att långsiktigt trygga kunskapsuppbyggnaden på området har föresla- gits att vissa delar av programmet överförs till berörda myndigheters basanslag. För STU har föreslagits att 80 milj. kr. tillförs för energi- forskningsinsatser under treårsperioden 1987/88—1989/90. Jag har vid min medelsberäkning för budgetåret 1987/88 beräknat 26 milj. kr. för delprogrammet Energiteknik för transporter. Härav tillförs anslaget F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling 24 milj. kr. och anslaget F2. Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader 2 milj. kr. Chefen för miljö- och energidepartementet har lämnat en fullständig presentation av pro- grammet, inklusive de integrerade delarna.

Kostnader för STU:s förvaltnings- och medelsfördelande verk- samhet finansieras från förslagsanslaget F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader.

Vid STU tillämpas programbudgetering med följande programin- delning för innevarande budgetår: I. Industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete

Id. Arbetstagarprojekt STU bidrar till att stärka forskning och utveckling (FoU-syste-

met) och dess funktion. så att det blir en viktig konkurrensfaktor för svensk industri. Insatserna koncentreras på att initiera och stödja FoU—verksamhet som syftar till att: Bygga upp ny kunskap och förstärka den vetenskapliga basen inom områden av strategisk betydelse för svensk industris fång- siktiga utveckling. — Utveckla och föra in ny teknik inom etablerade verksamhetsom- råden, sprida erfarenheter av tekniken samt bidra till tekniksprid- ningen, främst till små och medelstora företag i olika regioner. Utveckla ny industriell verksamhet, som bygger på teknikbasera- de nya produkter med hög tillväxtpotential.

STU:s nuvarande programindelning har i huvudsak tillämpats sedan budgetåret 1978/79. Verksamheten vid STU har sedan dess utvecklats och preciserats. Jag föreslår därför att programstrukturen förenklas och ändras. så att den på ett överskådligare sätt kopplas till inriktningen av STU:s stöd. STU:s verksamhet bör således inde- las i följande program: — Program 1: Ny kunskap — Program 2: Ny teknik Program 3: Nya produkter

Styrelsen för teknisk utveckling

STU har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 samt i STU-Perspektiv 1986 lämnat förslag till plan för verksamheten för budgetåren 1987/88—1989/90.

Som underlag för anslagsberäkningarna för budgetåren 1987/88— 1989/90 har STU anmodats lämna förslag som bl.a. innebär en ökning av forskningsresurserna med 5 %. S'I'U har dessutom re- dovisat ett basalternativ med oförändrad ambitionsnivå. ett förslag med minskad ambitionsnivå samt ett offensivt alternativ med en kraftigt ökad ambitionsnivå.

STU:s basalternativ innebär i sina huvuddelar ett fullföljande av de insatser som har påbörjats under början av 1980-talet. En omför- delning inom en oförändrad resursram föreslås till förmån för de av STU särskilt prioriterade områdena informationsteknologi. verk- stadsteknik. bioteknik. biomedicinsk teknik och materialteknik.

S'I'Uzs "Plus 5 %"-alternativ innebär en förstärkning av basalter- nativet med 99 milj. kr. under treårsperioden, varav 27 milj. kr. för 1987/88. I förhållande till basalternativet föreslås förstärkta insatser på keram- och polymerområdena samt biomedicinsk teknik. Vidare föreslås insatser på mikronikområdet.

Inom ramen "Minus 5 %" förordar STU bl.a. ett minskat stöd till basindustriernas processtekniska utveckling.

[ botten på STU:s förslag till ett offensivt FoU-program ligger STU:s basalternativ. Därutöver föreslås ett årligt medelstillskott på ca 400 milj. kr. för att genomföra STU:s förslag till offensiva FoU- program inom områdena informationsteknologi. verkstadsteknik. materialteknik. bioteknik. mikronik. biomedicinsk teknik. miljö- vårdsteknik och regional innovationspolitik. Vidare föreslås STU:s tekniska forskningsrådsfunktion få kraftfullt förstärkta resurser.

Remissyttranden

STU:s anslagsframställning för budgetåret 1987/88 och plan för verksamheten för budgetåren 1987/88—1989/90 har remissbehand- lats. En sammanfattning av remissvaren återfinns i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80. underbil. 10.1 och 10.2).

Föredragandens överväganden

Jag vill inledningsvis ge STU ett erkännande för det omfattande och väl avvägda planeringsunderlag som tagits fram.

Industrin är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Ny teknik blir snabbt av betydelse även inom områden där den inte tidigare använts. Samti- digt har det nödvändiga FoU-arbetet blivit allt dyrare och mer

systeminriktat än tidigare. Kraven på grundläggande kompetens inom allt fler teknikområden ökar.

Svensk industris framtida konkurrenskraft ligger inom produkt- oeh produktionsområden med kvalificerat ingenjörskunnande. som kräver ett ständigt tillskott av FoU-resultat. En förutsättning för att lyckas är att FoU-systemet förmår bygga under och påskynda ut- vecklingen i denna riktning.

Teknisk forskning och utveckling tillmäts också internationellt en allt större betydelse som ett medel för att utveckla såväl näringsliv som offentlig verksamhet. Teknikpolitiken framstår allt tydligare som ett utslagsgivande instrument för att främja överordnade poli- tiska mål såsom ekonomisk tillväxt, en god miljö, full sysselsättning, balans i handeln med omvärlden och regional utveckling.

Svensk industri har sedan mitten av 1970-talet kraftigt ökat sats- ningarna på FoU. Industrins insatser avser i huvudsak utvecklings- arbete, dvs. att med utgångspunkt i en befintlig teknisk-vetenskaplig kunskapsbas ta fram nya eller förbättrade produkter. processer. metoder och system. Den internationella konkurrensen förutsätter emellertid att utvecklingsarbetet bygger på ny teknik. Ny teknik är i hög grad vetenskapsbaserad. Saknas den vetenskapliga basen. eller är den otillräcklig jämfört med omvärldens nivå, saknas också en väsentlig förutsättning för en fortsatt industriell tillväxt och interna- tionell konkurrenskraft.

Under senare år har stora satsningar inom för Sverige strategiska teknikområden påbörjats i samarbete mellan flera länder och med betydande statlig medfinansiering. Sverige bör aktivt delta i sådana internationella program för att möjliggöra för såväl forskarna som företagen att följa och dra nytta av den internationella teknikutveck- lingen. Jag föreslår därför en kraftfull ökning av STU:s resurser för att möjliggöra ett svenskt deltagande i europeiska samarbetsprojekt inom FoU-området.

På flera avgörande delområden för industrins utveckling och kon- kurrensförmåga är den svenska teknisk-vetenskapliga basen så svag att den inte utgör en tillräcklig grund för industriell utveckling. En ökning av FoU-insatserna är därför nödvändig på vissa områden av strategisk betydelse.

Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare i dag i proposi- tionen om forskning (bil. 6) anfört att en förstärkning av högskolans basresurser vid bl.a. de tekniska fakulteterna har mycket hög priori- tet. Riktade förstärkningar till särskilt prioriterade områden har också föreslagits liksom en förstärkning av resurserna vid de olika forskningsråden. Detta medför att verkningsgraden på de insatser som STU gör inom strategiska teknikområden ökar.

Mitt förslag innebär att staten kraftigt ökar sina insatser för att under- stödja och komplettera industrins ansträngningar, så att: — förstärkningar uppnås av FoU-verksamheten inom några strategiskt viktiga teknikområden. — den tekniskt-vetenskapliga basen i landet kan byggas ut, stöd till utvecklingsidéer som innebär ett stort risktagande men som har stor potential kan ges i ökad omfattning, ' — förbättrade möjligheter skapas till nära kontakter och samarbete mellan svensk forskning och framstående internationell forskning, en balanserad regional utveckling främjas.

Inriktningen av mina förslag har stora likheter med STU:s alterna- Prop. 1986/87: 74 tiv ”Plus 5 %". Därutöver har jag. inom ramen för detta anslag, beräknat insatser för målinriktad forskning inom det nationella in- formationsteknologiprogrammet. insatser för att finansiera europe- iska forskningssamarbetsprojekt. en ökning av STU:s insatser inom området miljövårdsteknik, medel för att sätta i gång insatsområdet Gruvteknik 2000 samt en integrering av delprogrammet Energitek- nik för transporter inom energiforskningsprogrammet.

STU har i dag möjlighet att lämna stöd i form av utfästelser om stöd. s.k. projektförsäkring. STU skall härvid reservera ett belopp som motsvarar utfästelsebeloppet inom sitt disponibla anslag för stöd. För projektförsäkringsåtagandc skall utgå försäkringsavgift. royalty eller annan löpande avgift. För att STU inom tilldelade anslagsramar bl. a. skall kunna öka den totala volymen av projekt- stöd. anser jag att S'I'U vid utfästelse om stöd bör reservera ett belopp som motsvarar 50 % av utfästelsebeloppet. Detta torde en- ligt min bedömning väl täcka de kostnader som kan föranledas av att STU tvingas infria vissa gjorda projektförsäkringsåtaganden.

För den verksamhet som finansieras över anslaget F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling beräknar jag för denna period ett medelsbehov av totalt 2325.8 milj. kr., varav 726,8 milj. kr. för budgetåret 1987/88. 778.7 milj. kr. för budgetåret 1988/89 och 8203 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Programverksamheten vid STU

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av STU:s program- verksamhet vid STU under anslaget F 1. (milj. kr.):

1985/86 1986/87 1987/88 Utfall Budgetl Beräknar före- draganden Kostnader Program 1. Ny kunskap 266.0 3163 Program 2. Ny teknik 254.0 288.0 Program 3. Nya produkter [44,5 151 .9 Verksamhetsvolym/ Summa kostnader 585.7 664.5 756.2

Avgår finansiering av STU:s verksamhet utöver anslag

Äterbetalade projektmedel 25.9 26.0 27.0 Ej utnyttjade projektmedel 21.1 17.0 17.0 Summa medel till STU under anslaget F 1. 538,15 621,5 712,2

' Omräknat till ny programstruktur.

Som jag tidigare har nämnt föreslår jag en ny programstruktur för STU. Jag har gjort en preliminär fördelning av anslaget för budgetåret 1987/88 på de olika programmen. Det ankommer på regeringen att besluta om den slutliga fördelningen sedan STU har redovisat sin detaljerade planering av verksamheten för kommande budgetår.

Jag går nu närmare in på verksamheten inom de olika programmen.

Program 1. Ny kunskap

Programmet utgörs i huvudsak av de tidigare programmen 2. Kun- skapsutveckling och 3. Internationell kontaktverksamhet.

Syftet med programmet är att bygga upp ny kompetens och för- stärka den tekniskt-vetenskapliga basen i det svenska FoU-systemet genom att: initiera forskning inom nya forskningsområden. bygga ut forskningen inom strategiska områden. initiera tvärvetenskaplig teknisk forskning. —- stödja inomvetenskapligt framstående forskning samt stödja internationellt forskningssamarbete.

STU:s insatser inom detta program görs dels i form av rampro- gram för kunskapsutveckling. dels i form av obundet projektstöd. dels via STU:s tekniska forskningsrådsfunktion.

I samverkan med högskolescktorn initierar. planerar och samord- nar STU s. k. ramprogram för kunskapsutveckling. Det innebär att större koncentrerade och målinriktade forskningsinsatser genom- förs under en tidsperiod på minst fem år. I planeringsarbetet deltar också representanter från de större industriföretagcn. Programmen har stor betydelse när det gäller att bygga upp kunskap och föra ut den till industrin. De stärker därigenom Sveriges förmåga att ut- veckla egen teknik och tillgodogöra sig utländsk.

För närvarande genomförs följande 22 ramprogram vid STU för en sammanlagd årsbudget av [20.3 milj. kr.

Ramprogram Start ät Planerat t.o.m. år

Datorbaserade hjälpmedel för reglersystem 1984/85 1988/89 Människa datorinteraktion 1986/87 1981/82 Makromolekylära funktionskemikalier 1984/85 1988/89 Snabbstelnande legeringar 1984/85 1988/39 Cellbiologi för industriella tillämpningar 1986/87 1986/87 Bioteknisk separationsteknik 1985/86 1900191 Kolhydratkemi 1985/86 1991/92 Genteknologi för industriell tillämpning l985/86 1986./"87 Civil flygteknisk forskning 1981/82 198991) Strömnings- och kavitationsmekanik 1981/82 1989/91) Cerealier 1984/85 1986/87 Mineraltcknisk processkemi 1984./85 199()f91 Trä och fukt 1986/87 1990t'91 Produktionsteknik i träindustrin 1986/87 1990/91 Adaptiv styrning av verktygsmaskiner 1981/82 1991/92 Adaptivt styrda industrirobotar 1981/82 1991/92 CADCAM-system med produktmodeller

och A1 1985/% 199119! Sensorer 1985/86 1989/90 Processteknologier VLSI 1984/85 1989/90 Konstruktionsteknologi CAD/V LSI 1984/85 1989/'90 Nya material och komponenter för höghastig-

hets- och optoelektronik 1984/85 1989/90 Kraftkomponenter 1984/85 198930

Under budgetåret 1987/88 har jag helt eller delvis inom anslaget F 1. beräknat medel för att påbörja följande nya ramprogram: — Cellulosabaserade flerkomponentsystem — Metallbaserade fiberkompositer Elledande polymerer och dessas elektriska egenskaper — Biomaterial

Ramprogram

Prospekteringsinriktad malmgeologi Prop. 1986/87: 74 — Biomedicinsk mätteknik — Protein engineering Dessutom kommer ett antal nya ramprogram att påbörjas inom ramen för det nationella informationsteknologiprogrammet. STU bör även i fortsättningen sträva efter att hålla hälften av resurserna under detta program fria utanför ramprogrammen för kunskapsutveckling. Härigenom bör en tillräcklig grad av flexibilitet kunna upprätthållas. Stödet för ett ramprogram skall vara tidsbe- gränsat. När ett ramprogram skall avvecklas måste detta ske succes-

sivt och förberedasigod tid. _ _ _ 0 För att särskilt värna om teknisk grundforskning uttfran rent Forskningsråds-

vetenskapliga värderingar och kvalitetsaspekter har en teknisk forskningsrådsfunktion (STUF ) inrättats inom STU. Forskningsrå- det, som både är valt och sammansatt av forskare. tar beslut om stöd till kvalitativt högtstående forskning vars relevans kan avgöras först på mycket lång sikt. Innevarande treårsperiod har 20 milj. kr. per år beräknats för denna verksamhet.

På grund av ansökningarnas stora antal och mycket höga kvalitet beräknar jag att ramen för STUF inom detta program under den kommande treårsperioden bör höjas till minst 25 milj. kr. per år.

Beträffande svenskt deltagande i europeiskt forskningssamurbcte Europeiskt villjag anföra följande. . forsknings-

Betydande resurser satsas nu inom EG på forskning och utveck- ling inom ett antal högintressanta teknikområden. Resultaten av denna FoU-verksamhet kommer att påverka industrins utveckling inte bara inom EG:s gränser utan i hela Europa. Här villjag speciellt peka på de standardiseringsåtgärder som informationsteknologi- och telekommunikationsprogrammen leder till. vilka i hög grad påverkar den svenska industrin.

Det är av största vikt att svensk forskning och industri ges möjlig- het att delta i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram: dels för att dra nytta av de resultat som kommer fram. dels för att kunna vara med och påverka utvecklingen. inte minst vad gäller framtida stan- dardisering. När nu EG öppnar dörren till sina industristrategiska FoU—program bör svenska företag och institutioner utnyttja möjlig- heterna att medverka i dem. Jag föreslår därför en kraftfull ökning av STU:s resurser inom detta program för projekt som utförs inom ramen för EG:s FoU-program.

Även samarbetet inom de rent forskningsinriktade EG-program- men bör breddas från svensk sida. Här kan den europeiska samar- betsorganisationen inom vetenskaplig och teknisk forskning (COST) erbjuda en kanal till sådant samarbete. EG ger särskilda möjligheter för länder som deltar i COST-samarbetet att delta i EG:s program. Sverige deltar i COST-samarbetet sedan 1971.

Under program 1. Ny kunskap planeras och stöds även STU:s internationella kontaktt'erksamhet samt viss projektsamverkan. Vi- dare inryms medel för STUzs biträde till departement och myndighe- ter vid förhandlingar mcd främmande länder och internationella organisationer.

För sistnämnda verksamhet harjag beräknat medel för budgetåret 1987/88 på en oförändrad nivå.

Jag har erfarit att STU inom ramen för program 1. Ny kunskap. tillsam- mans med SIND. avser att medverka vid den kompetensuppbyggnad i ämnet kvalitetsstyrning som jag tidigare redogjort för (i avsnitt 6.4).

funktionen

samarbete

Program 2. Ny teknik

Programmet utgörs av det tidigare delprogrammet la. Insatsområ- den. de delar av delprogrammet lb. Teknikområden som utgör stöd till dels kollektiv forskning. dels sådana FoU-projekt som avser nya produktionssystem och -processer samt de delar av delprogrammet 1 c. Industriservice som avser särskilda teknikspridningsinsatser.

STU:s insatser inom detta program skeri form av:

— Insatsområden

— Kollektiva FoU-program — FoU-projekt: nya produktionssystem och processer — Särskilda teknikspridningsinsatser utöver dem som görs inom ramen för insatsområden och kollektiva FoU-program

Insatsområden upprättas för att i programform åstadkomma en nationell kraftsamling av FoU-resurser inom särskilt prioriterade områden för att utveckla och föra in ny teknik i avancerade tillämp- ningar.

Flertalet insatsområden utgår från ett definierat problem eller avgränsat problemområde. Det finns exempel på insatsområden med industriell inriktning och insatsområden med syfte att lösa ett specifikt samhälleligt problem.

Insatserna är tidsbegränsade och engagerar företag. forskningsin- stitutioner och andra intressenter mot ett gemensamt mål. Hittills har 12 insatsområden genomförts och 9 pågår under innevarande budgetår för en sammanlagd årsbudget om 64 milj. kr.

Följande sammanställning ger en kort redovisning av pågående och planerade insatsområden (milj. kr.):

Insatsområden Påbörja- Kostnad Förslag Total Beräknas des/pla- (Budget) 1987/88 kostnad vara av- neras på- 1986/87 slutat börjas

Polymera konstruktions-

material 81/82 3.9 — 35,0 87/88 Djupprospekterin 82/83 3.9 2.3 19.0 87/88 Oljebekämpning 80/81 6.2 2.3 30.0 87/88 Tekniska fiberkompositer 85/86 6.1 8.4 30.0 89/90 Lim- och fogningsmetoder 85/86 3.4 3.6 14.0 89/90

Industrimineraler 84/85 4.5 5.7 22.0 90/91 CAD/CAM-system i

verkstadsföretag 83/84 16.0 16.0 121 .0 91/92 Flexibla tillverkningssystem 83/84 10.0 11.0 94.0 91/92 Flexibel automatiserad

montering 84/85 10.0 13.0 91 0 91/92 Driftutvecklingssystem för

processindustrin 87/88 -— 11 0 77.0 91/92 Medicinska bild- och

kunskapssystem 87/88 4.0 22.0 91/92 Högpresterande

konstruktionskeramer 87/88 8 0 45.0 91/92 Kommunikationssystem för

handikappade 87/88 3.5 24.0 92/93 Gruvteknik 2000 86/87 (5.0)] 8.0 55.0 91/92 Summa insatsområden 64.0 96,8 679,0

' Finansiering genom återföring från Stiftelsen Forskningsgruvan.

Jag räknar med att pågående insatsområden fortsätter planenligt och förordar att verksamhet inom några nya insatsområden sätts i gång under den kommande treårsperioden. För budgetåret 1987/88

Insatsområden

har jag. utöver medel för att fullfölja redan pågående verksamhet. beräknat medel för att påbörja insatsområdena Driftutvecklingssy- stem för processindustrin. Medicinska bild- och kunskapssystem. Högpresterande konstruktionskeramer samt Kommunikationssy- stem för handikappade. Dessa fyra insatsområden ingår i de av mig särskilt prioriterade tcknikområdena. Vidare harjag beräknat medel för insatsområdet Gruvteknik 2000. som STU har föreslagit inom ramen för "regional innovationspolitik". Jag har lämnat en närmare redogörelse för detta insatsområde under avsnitt 13.2.4.

Kol/ekrivforskning innebär samverkan inom en bransch eller an- nan grupp av företag kring ett gemensamt forskningsprogram. Syftet med denna verksamhet är att stödja industrins gemensamma an- strängningar och på bredden bygga upp en kompetens- och teknik- bas för att lösa gemensamma problem. Indttstrin har ett uttalat ansvar för val av mål och utformning av programmen. För närvaran- de finns 29 kollektiva program. Inom dem samarbetar ungefär 1 200 företag i forskningsföreningar.

Ungefär hälften av de kollektiva programmen genomförs vid kollektiva institut och hälften av programstyrelser. vilka lägger ut forskningen på befintliga institut. universitet och högskolor samt i vissa fall även på företag. Programmen för skogsindustri. verkstadsindustri samt järn- och stålindustri har störst omfattning.

Kollektiva forskningsprogram STU:s budget Sista

1986/87 (1 000 kr.)avtalsår Massa- och pappersforskning 19400 86/87 Textilforskning 3 800 87/88 Livsmedelsforskning 9 200 88/89 (')ptikforskning 3 500 88/89 Grafisk forskning 2 890 86/87 Keramforskning 800 86/87 .lärn- och metallforskning 6800 88/89 Metallurgisk forskning 2 750 88/89 Verkstadsteknisk forskning 11 189 89/90 Korrosionsforskning 3 500 87/88 Ytkemisk forskning 4 900 88/89 Förpackningsforskning 5 000 87/88 Möbelforskning 2175 88/89 "Tillämpad matematik 660 87/88 Bioteknisk forskning 800 87188 Värmeteknisk forskning I 850 86/87 Bergteknisk forskning 1300 86/87 Bearbetningsteknisk forskning 2 650 88/89 Detonikforskning 1 500 86/87 Träteknisk forskning 18 700 87/88 Mineralteknisk forskning 840 88/89 Plast- och gummiteknisk forskning 3080 88/89 Membranteknisk forskning 750 86/87 Brandteknisk forskning I 400 1987 Marinteknisk forskning 2 000 86/87 Systemutveckling 2 200 86/87 Tillämpad datorvetenskap . 10 000 86/87 Fluid systemteknik 325 87/88 Matcrialadministration 1 167 87/88 Summa 125 100

För närvarande genomförs kollektiva forskningsprogram för en sammanlagd årsbudget för STU av 125.l milj. kr. Industrins satsning är totalt 1496 milj. kr. innevarande budgetår.

Kollektiv forskning

Frågan om fortsatt program och nytt avtal för resp.område tas regelmässigt upp under sista avtalsåret. Under 1987/88 kommer 10 program att behandlas på detta sätt.

S'I'U har älagts att sträva efter att minska statens finansieringsan- del för kollektiv forskning till 40 %. Jag har med tillfredsställelse kunnat konstatera att de avtal som träffats därefter visar att indu- strin nu tar på sig ett större ansvar och successivt anpassar finansi- eringen till de nya riktlinjerna. Det är angeläget att STU även i fortsättningen strävar efter att minska statens finansieringsandel ned till 40 %.

STU:s stöd till FoU-projekt med inriktning mot nya produktions- system och processer syftar till att utveckla nya eller oprövade processer och produktionssystem och ge dem ett första fäste inom landet.

En viktig uppgift för STU är att påskynda spridningen av ny teknik till små och medelstora företag i olika regioner. Inom ramen för bl.a. insatsområden och kollektiva FoU-program görs sådana insatser. STU gör i samarbete med utvecklingsfonderna särskilda insatser. Dessutom finansierar STU helt eller delvis följande aktivi- teter: —— kontaktsekretariaten vid universitet och högskolor — smäförctagsservice vid kollektiva institut — teknikservice vid tekniska gymnasier — teknikspridning via projektet "Ny teknik i rätt tid"

Jag vill i detta sammanhang nämna att STU har redovisat förslag till en "regional innovationspolitik” som föreslås omfatta såväl företagsinriktade insatser som insatser som ändrar rambetingelserna för företagen. Jag åter— kommer till dessa frågor under avsnitt 11.

Vidare harjag inom ramen för program 2. Ny teknik beräknat medel för att finansiera förstudier inom ramen för EUREKA-samarbetet. En redo- visning av EUREKA-samarbetet återfinns i avsnitt 10.3.4.

Program 3. Nya produkter

Programmet utgörs av de delar av de tidigare delprogrammen lb. Teknikområden och 1c. Industriservice som avser stöd till produkt- utveckling och produktförnyelse. delprogrammet ld. Arbetstagar- projekt samt programmet 4. Teknikupphandling.

Programmet syftar till att bredda den industriella basen genom att utveckla nya industriella verksamheter som bygger på teknikbasera- de produktutvecklingsideer med hög tillväxtpotential.

Stödet under detta program ges till produktutveckling och pro- duktförnyelse och mottagare av stödet är främst — enskilda personer eller organisationer med begränsade egna eko-

nomiska resurser.

— nya teknikbaserade företag, -— etablerade små och medelstora företag.

Under detta program harjag även beräknat medel för olika teknik- upphandlingsstödjande aktiviteter, arbetstagarinitierade projekt, småföretagsservice. innovationsbefrämjande åtgärder m. m.

Jag föreslår att STU:s stöd till produktutveckling även i fortsätt- ningen hålls på en mycket hög nivå. De möjligheter att bredda den industriella basen som öppnats genom det ökade utbudet av kvalifi- cerade teknikbaserade produktidéer bör så långt möjligt tas till vara.

Teknikspridning

Produktutveckling

STU:s roll inom teknikupphandling är att underlätta för främst offentliga användare att anskaffa produkter eller system som inte finns på marknaden och att få fram nya produkter eller system som bättre svarar mot användarnas behov och krav. STU medverkar också vid teknikupphandling utanför den offentliga sektorn. t. ex. mellan företag eller för att lösa problem för t. ex. en viss yrkesgrupp. äldre eller rörelsehandikappade.

Genom teknikupphandling samordnas och stärks användare för att som beställare kunna driva fram en efterfrågad utveckling. Ett lika viktigt syfte med att utnyttja instrumentet teknikupphandling är att främja industrins produktförnyelse och konkurrenskraft.

STU har vidare ett ansvar att allmänt främja teknikupphandling genom utbildning och information i samarbete med bl.a. kommuna- la upphandlande organ.

lnom landstingssektorn stöds teknikupphandlingsprojekten av den av STU och Landstingsförbundet bildade Landstingens Fond för Teknikupphandling och Produktutveckling (LFTP). För närva- rande pågår ca 20 STU-stödda projekt med primärkommuner som beställare och ca 30 projekt där fonden har engagerat sig. Erfarenhe- terna av verksamheten är goda och det finns behov av fortsatta teknikupphandlingsinsatser från STU.

En arbetsgrupp inom industridepartementet disponerar fr.o.m. budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84: 135) 26 milj. kr. för att främja tek- nikupphandling och underleverantörsutveckling. Av beloppet skulle 2 milj. kr. användas för kompetensuppbyggnad hos det statligt ägda TEMU Interactor AB.

Industridepartementets åtgärder har tagit sikte på att initiera kon- kreta teknikupphandlingsprojekt inom följande områden:

— teknikupphandlingsprojekt mellan industriföretag. — teknikupphandlingsprojekt mellan offentliga sektorn och industri- företag. — teknikupphandlingsprojekt mellan industriföretag och dess un- derleverantörer. De ekonomiska resurser som disponerats har i huvudsak använts för att delfinansiera förstudier kring teknikupphandlingsprojekt. Bi— drag har lämnats till ca 25 projekt som alla vid lyckat utfall har stor industriell potential. Bidragets storlek har varierat mellan 30-50 % av beräknad förstudiekostnad och maximalt 750000 kr. per projekt. Vid positivt utfall har projekten vid behov förts över till Industrifon- den eller STU.

Erfarenheterna av att lämna bidrag till förstudier visar att det kan vara en effektiv metod att initiera teknikupphandlingsprojekt. Med begränsade statliga insatser påbörjas studier av stora och långsiktiga projekt som annars har en tendens att prioriteras bort. De resurser som industridepartementet disponerar för att stimulera teknikupp- handling och underleverantörsutveckling är ännu ej helt utnyttjade, utan verksamheten beräknas kunna fortsätta under en del av budget- året 1987/88. Därefter bör denna typ av verksamhet tas över av STU. som genom bidrag till förstudier bör stimulera en ökad an- vändning av teknikupphandlingsmetoden.

Jag har beräknat medel för fortsatta särskilda teknikupphandlings- insatser inom STU på en i stort sett oförändrad ambitionsnivå.

Arhelslagurinit/erade projekt (A TIP) syftar till att få i gång ett tekniskt industriellt utvecklingsarbete som är grundat på idéer eller

Prop. 1986/87: 74 Teknikupphandling

Arbetstagar- initierade projekt 1 27

initiativ från anställda som inte arbetar med forskning och utveck- ling.

Verksamheten utvärderades av STU år 1984. Bl.a. framkom då att mer än hälften av de projekt som då hade avslutats hade givit ett tekniskt och marknadsmässigt lyckat resultat och tillverkning och försäljning hade påbörjats. För närvarande pågår ett 30-tal projekt. STU:s erfarenheter av verksamheten är goda och verksamheten bör utvärderas under 1987, då ytterligare en treårsperiod har förflutit.

Jag har beräknat medel för denna verksamhet på en oförändrad ambitionsnivå under budgetåret 1987/88.

När det gäller stödet till enskilda uppfinnare anför STU följande. Enskilda uppfinnare har ett stort behov av finansiellt stöd och rådgivning. Stödet till dem har på senare år vidgats och blivit mer variationsrikt. I en internationell jämförelse är stödet väl uppbyggt. Syftet med STU:s stöd är i många fall att ge uppfinnaren möjlighet att ta fram underlag för att konkretisera sin idé.

STU:s insatser för att stödja enskilda personers uppfinningar bi- drar till att underlätta och tidsmässigt minska vägen fram till nyttig- görande.

Vid sidan av stödet till utvecklingsprojekt har STU vissa särskilda stödformer för att främja uppfinningsverksamhet. bl.a. uppfinnar- stipendier, idéutvecklingsstipendier och ett särskilt näringsbidrag för innovatörer.

STU har dessutom avsatt vissa medel för punktvisa insatser för att främja uppfinnandet i samhället. Handböcker har utarbetats om kommersiell bedömning av tekniska utvecklingsprojekt. skattehand- ledning för innovatörer samt köp och försäljning av idéer och upp- finningar. Information. handböcker etc. distribueras via uppfinnare- föreningarna och ett komplett studiecirkelmaterial ”'Från idé till kommersiell succé" har utarbetats i samverkan mellan SIND och STU.

För egen del vill jag anföra följande. Uppfinnare svarar för en viktig del av det idétlöde som bidrar till förnyelsen av industrin. Under den senaste treårsperioden har ett 100-tal lokala idé— och uppfinnareföreningar bildats i kommunerna runt om i landet. Dessa föreningar utgör en god resurs när det gäller att utveckla det lokala och regionala näringslivet. Det finns alltså skäl att staten i detta skede bidrar till deras fortbestånd och utveck- ling.

En majoritet av de nämnda föreningarna har associerat sig till Svenska Uppfinnareföreningen för att erhålla en kommunikations- kanal och ett språkrör på riksnivå. För att ekonomiskt genomföra och vidmakthålla denna process har Uppfinnareföreningen erhållit särskilda medel från STU. Medel har också utgått för att upprätta ett nätverk av lokala och regionala rådgivare i frågor som är relaterade till utveckling och exploatering av uppfinningar.

STU har dessutom avsatt vissa medel för punktvisa insatser för att främja uppfinnandet i samhället.

Jag anser att det nu bör göras en mera samlad insats på området i form av en treårig försöksverksamhet vid Svenska Uppfinnareför- eningen. Försöksverksamheten bör omfatta: — Uppbyggnad och vidmakthållande av ett nät av lokala och regio_ nala rådgivare. — Informationsservice för lokala idé- och uppfinnareföreningar. — Projekt vilka främjar samarbetet mellan uppfinnare/innovatörer

Enskilda uppfinnare

och andra som arbetar för att uppfinningar skall kunna tillgodo- göras i samhället. För detta ändamål beräknar jag 3 milj. kr. under program 3. Nya produkter för budgetåret 1987/88. Det ankommerpå regeringen att besluta om den närmare inriktningen och omfattningen av verksam- heten.

Under de senaste åren har STU:s samlade stöd till uppfinnareför- eningar uppgått till drygt 1,5 milj. kr. årligen. Den föreslagna sats- ningen innebär alltså en avsevärd förstärkning. Budgetåret 1986/87 uppgick stödet till 3,5 milj. kr. beroende på särskilda satsningar med anledning av uppfinnaråret 1986.

Företrädare för uppfinnarintressen har vidare framfört förslag om att skapa ett forum där samtliga organisationer i landet som är engagerade inom området kan vara företrädda. Syftet med detta forum skulle vara att ytterligare lyfta fram uppfinnandet som ett viktigt inslag i den industriella utvecklingsprocessen. Jag avser att låta utreda denna fråga närmare.

Prioriterade teknikområden

I propositionen om forskning (prop. 1983/84: 107 bil. 9. NU 45. rskr 407") behandlades förslagen till STU:s nuvarande treårsprogram. De teknikområden som då prioriterades var verkstadsteknik, informa- tionsteknologi. bioteknik. materialteknik. massa- och papperstek- nik. träteknik. kemiteknik. teknik för hälso- och sjukvård. havstek- nik. tekoteknik samt flygteknik.

STU har i sitt förslag till program för verksamheten under kom- mande treårSperiod i första hand prioriterat sådana teknikområden som innebär en långsiktig teknisk förnyelse med mycket stor framti- da industriell potential.

STU har således föreslagit utökade resurser inom områdena infor- mationsteknologi. materialteknik. bioteknik, biomedicinsk teknik. miljövårdsteknik och verkstadsteknik. Vidare har STU föreslagit ett nytt forskningsprogram inom området mikronik. Remissinstanserna instämmer i huvudsak i STU:s val av områden.

Jag delar STU:s bedömning när det gäller vilka områden som skall ges högsta prioritet.

STU har under de senaste åren fördelat om sina resurser mot de av STU särskilt prioriterade strategiska områdena. En viss ytterliga- re omfördelning av STU:s resurser mot dessa områden är även under den kommande treårsperioden nödvändig för att skapa utrym- me för att kunna genomföra tillräckligt stora satsningar på de områ- den som är av avgörande betydelse för bl. a. svensk industris framti- da utveckling och konkurrensförmåga. STU bör därför omfördela sina resurser i huvudsak enligt sitt basförslag.

Jag avser nu att i korthet kommentera insatserna inom de särskilt prioriterade områdena samt insatserna inom de övriga teknikområ- den som prioriterades innevarande treårsperiod.

Den tekniska och industriella utvecklingen går mycket snabbt inom informationsteknologi'n (IT). För de statliga stödinsatserna har STU en central roll när det gäller att initiera målinriktad forskning inom tillhörande områden. bl.a. datavetenskap. kommunikations- teknik och signalbehandling. tal- och bildbehandling samt reglertek— nik. Jag har inom detta anslag för budgetåret 1987/88 beräknat 11.5

Informations- teknologi

milj.kr. — utöver STU:s basförslag — för ökade satsningar inom PTOP- 1986/87:74 denna forskning som utgör delprogrammet IT3. Målinriktad forsk- ning. i ett nationellt informationstcknologiprogram. Den närmare inriktningen och omfattningen av STU:s insatser inom informationsteknologiområdet redovisas i mitt förslag till ett nationellt informationsteknologiprogram under avsnitt 10.2.

Svensk industri måste även i framtiden bygga sin styrka på att verkstads- effektivt använda ny teknik. Verkstadstekniken är mitt uppe i en teknik period av genomgripande förändringar. Radikalt nya högautomati- serade och flexibla produktionssystem (FMS) kan helt förändra konkurrensförhållandena inom branschen. STU:s insatser bör främst inriktas mot att påskynda att integrerade informations- och produktionssystem i verkstadsföretagen införs och att erfarenheter av denna nya teknik sprids även till andra företag än de stora och resursstarka. Vidare bör STU främja utvecklingen av en kvalifi- cerad teknisk-vetenskaplig bas inom nyckelområden för utveckling- en av framtida produktionssystem. STU:s stöd inom det verkstads- tekniska området är omfattande och jag har beräknat medel för en fortsatt kraftfull insats inom detta område enligt STU:s basförslag.

STU:s materia/tekniska insatser spänner över flera teknikområ- Materialteknik den med huvudinriktning på konstruktionsmaterial för främst verk- stads- och byggnadsindsutrin. Satsningarna genomförs till stor del i form av program i samverkan mellan företag. högskolor och forsk- ningsinstitut. Industrins medverkan i finansieringen är betydande. även i vissa forskningsinriktade program. STU:s FoU-insatser hari ökad usträckning inriktats på material för mer kvalificerade tillämp- ningar. Denna inriktning bör fortsätta även under den kommande treårsperioden. Utöver de FoU-insatser som STU har föreslagit i sitt basalternativ. harjag beräknat medel för en förstärkning av den alltför smala FoU-basen inom nya materialområden. främst poly- mera material och keramer.

Statsministern har tidigare i dag i propositionen om forskning Bioteknik berört behovet av insatser inom biotekniken. Internationellt utveck- las forskningen inom grundläggande vetenskaper och teknologier mycket snabbt. Samtidigt befinner sig den moderna biotekniken industriellt i ett tidigt utvecklingsskede.

Industrins FoU-insatser inom bioteknikområdet har ökat mycket snabbt under 1980-talet. För att ge en tillräcklig bas för en fortsatt ökning av industrins FoU-insatser krävs en fortsatt utbyggnad av den statliga biotekniska forskningen. Förstärkningarna bör inriktas på svenska styrkeområden och på utvecklingsintensiva områden av strategisk betydelse för en framtida industriell utveckling. STU bör således även i fortsättningen satsa på genteknik (cell- och moleky- lärbiologi) och bioteknisk separationsteknik samt öka sina insatser inom områdena animal cellodling och protein engineering (studier av sambandet mellan proteiners struktur och funktion). Jag har beräk- nat medel för en successiv ökning av insatserna inom bioteknikom- rådet i enlighet med vad STU har föreslagit i sitt basförslag. Tyngd- punkten kommer liksom för innevarande treårsperiod att ligga på utveckling av ny kunskap.

Sverige har goda förutsättningar att bygga upp en betydande Biomedicinsk industri inom det biomedicinska området (tidigare "teknik för hälso- teknik och sjukvård”). Landets omfattande och högtstående medicinska forskning utgör härvid en betydande resurs. Ofta kombineras elek- |30

tronik. nya material och bioteknik i en och samma medicinska utrustning. Den teknisk-medicinska industrin är därför synnerligen högteknologisk till sin karaktär. Utöver de medel som STU har föreslagit i sitt basalternativ. harjag beräknat medel för en förstärk- ning av insatserna inom detta strategiska område. Insatserna bör inriktas mot de områden som STU har föreslagit i sitt basförslag samt de i STU:s "Plus 5 %"-alternativ prioriterade delområdena som innebär förstärkta satsningar på industriella utvecklingspro- gram och -projekt samt på kunskapsuppbyggnad inom området bio- medicinsk mätteknik. STU har i sin anslagsframställning begärt medel för ett nytt insatsområde. Kommunikationssystem för handi- kappade. Jag beräknar 3.5 milj. kr. under budgetåret 1987/88 för att påbörja insatsområdet. Detta innebär att STU:s insatser inom handi- kappområdet kraftigt ökas.

Kopplingen mellan olika områden där det redan bedrivs högklas- sig forskning bedöms bli allt viktigare både för forskningens utveck- ling och för möjligheterna att tillämpa forskningsresultaten. Ett så- dant tvärvetenskapligt område som förväntas få särskilt stor bety- delse för framtiden har givits beteckningen mikronik. Det är ett tvärområde mellan elektronik. mekanik och biologi. kemi och fysik. Mikronik kan definieras som teknik för att framställa komponenter vars funktioner bygger på en kombination av ytterst små geomet- riskt bestämda strukturer med varierande biologiska. kemiska och fysikaliska egenskaper. Området bedöms på sikt kunna bli av nästan lika stor betydelse för industrin som mikroelektronikområdet. Grundläggande framsteg kan bli mycket viktiga för tillämpningar såsom separation. immobilisering av biokatalysatorer. avancerade artificiella katalysatorer och sensorer.

Två tvärvetenskapliga områden har nyckelkaraktär för mikroni- ken. nämligen dels forskning om ytfcnomen och ytprocesser (dvs. skeenden i de yttersta atomskikten i gränsytor). dels forskning om hur man kan bygga specificerade strukturer från atomär eller molekylär nivå som grund för skräddarsydda komponenter.

Det är viktigt att i utgångsläget ha ett brett program och inte låsa sig för en viss uppläggning av mikroniksatsningen. Ansatsen bör vara att under de närmaste åren bygga upp ett tvärvetenskapligt samarbete utan att äventyra internationellt välrenommerade fors- kargruppers profil. Flera av de forskningsprogram som ingår i STU:s förslag har redan i dag stora kontaktytor till mikroniken. Ett mikronikprogram skall planeras i samklang med dessa. Jag har bc- räknat 12 milj. kr. för särskilda satsningar på mikronikområdet under treårsperioden.

Hänsyn till miljön är i dag en nödvändighet för utvecklingen inom många industri- och samhällssektorer. Det är vidare en förutsättning för att skapa goda långsiktiga villkor för viktiga näringsgrenar såsom exempelvis skogsindustrin.

Det innebär att miljöteknixk FoU måste vara en integrerad del av FoU-verksamheten inom olika sektorer såsom transport. energi. jord- och skogsbruk samt industri. Miljövänlighet och resurssnålhet utgör allt viktigare utgångspunkter vid utvecklingen av ny industriell produktionsteknik.

STU har det samlade ansvaret för det statliga stödet till forskning och utveckling beträffande teknik på miljöområdet. STU:s ansvar omfattar de delar av miljöskyddsområdet som är av teknisk natur och är inriktad mot utveckling av processer. produkter. utrustningar

Mikronik

Miljöteknik

och reningstekniker fram t. o. m. steget före prototyp- och demon- strationsanläggningar. Chefen för miljö- och energidepartementet föreslår i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 16) att verksamhetsområdet för den s. k. bränslemiljöfonden utvidgas till att gälla även generellt teknikintroduktionsstöd för miljövänlig tek- nik. Därigenom skapas möjlighet att stödja miljötekniska utveck- lingsprojekt även i de steg som ligger efter dem där STU:s insatser slutar.

Miljövårdstekniska och miljörelaterade insatser ingår som en inte- grerad del i många teknikområden som STU stöder. Särskilt STU:s insatser inom energiforskningsprogrammet har ett starkt miljövårds- inslag.

Ökade forskningsinsatser inom miljösektorn är nödvändiga ur ett säväl globalt som nationellt perspektiv. Miljövårdsområdet bör där- för prioriteras också inom STU:s verksamhet. Detta bör ske genom att miljöintressena beaktas och genom att miljötekniska insatser i ökad grad integreras i STU:s stöd inom samtliga berörda teknikom- råden. Vidare bör ökade resurser anvisas för särskilda miljötekniska projekt. Jag har därvid beräknat att STU ökar sina insatser från ca 6 till 10 milj. kr. per år under den kommande treårsperioden för sådana projekt. Miljötekniska projekt med anknytning till massa- och pap- persindustrin och till avfallsområdet är i detta sammanhang av sär- skilt hög prioritet.

Förutom nyss nämnda insatser inom området miljövårdsteknik och STU:s insatser på miljöområdet inom främst energiforsknings- programmet kan teknikupphandlingsprojektet TOBOS 85 nämnas. Syftet med projektet är att utveckla teknik för oljebekämpning till sjöss.

Det är vidare. enligt min mening. angeläget med ett nära samarbe- te mellan STU och bl.a. statens naturvårdsverk i frågor rörande mil- jövårdstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Frågan om sam- ordning mellan STU och naturvårdsverket tas upp av den särskilda utredning om översyn av miljövårdsorganisationen (dir. 1986125) som nyligen tillsatts. Utredaren beräknas lägga fram sitt förslag den I september 1987.

Jag vill nu beröra områdena träteknik. massa- och pappersteknik. kemiteknik. tekoteknik. flygteknik. havsteknik och livsmedelstek- nik.

STU inledde under budgetåret 1979/80 en kraftfull satsning inom området träteknik. Sverige har gamla traditioner inom träområdet och träprodukter har länge haft en stor betydelse för sysselsättning och handelsbalans. Träindustrin bedöms ha stor betydelse även i framtiden. Jag har beräknat att STU:s insatser inom träteknikområ- det fortsätter på en oförändrat hög nivå.

Massa- och pappersindustrins betydelse för svensk ekonomi är betydande. För att utveckla massa- och pappersrekniken har jag beräknat att STU:s insatser inom området fortsätter på en i stort sett oförändrat hög nivå. Det nya insatsomräde som jag har föreslagit inom informationsteknologiomrädet. Driftutvecklingssystem för processindustrin. skall genomföras med inriktning mot bl.a. pap- persindustrin. Det grundläggande övergripande målet med insat- sområdet är att utveckla processtyrsystem. som tar till vara och utvecklar både driftledningens och processoperatörernas yrkes- skicklighet.

Träteknik

Massa- och pappersteknik

Kemiindustrin är en annan bransch som omfattas av de insatser som föreslås inom insatsområdet Driftutvecklingssystem för pro- cessindustrin. Insatserna är här inriktade mot driftstyrning samt försöks- och reaktionsoptimering i kemiska processanläggningar. I övrigt har jag beräknat en fortsättning av STU:s insatser inom området kemiteknik på en i huvudsak oförändrad nivå.

FoU—insatser inom tekoindustrin är även i fortsättningen av stor betydelse för att på lång sikt öka konkurrenskraften inom tekobran- schen. I propositionen om forskning (prop. 1983,/"84: 107 bil. 9) an- förde jag att det. enligt min mening. är ett överlevnadsvillkor för denna industri i Sverige att tekoiekniken utvecklas. Jag menar att gäller detta även inför denna treårsperiod. Jag vill därför erinra om STU:s ansvar för FoU—insatser inom detta område.

I propositionen föreslogjag vidare att ett flerårigt ramprogram för civilflygteknisk forskning skulle genomföras för att säkerställa den långsiktiga kunskapsutvecklingen inom svensk flygindustri. Denna satsning bör fortsätta även under den kommande treårsperioden. Därutöver kommer de av mig förordade satsningarna inom det ma- tcrialtekniska området ("keramer och polymerer) att vara av stort intresse för flygindustrin.

Havstekniken utgör i dag ett brett fält som innehåller egen teknik i smala nischer. men också tillämpningar från snart sagt alla de tekno- logiska områden som utvecklats utanför havsresursverksamheten. STU har i sitt förslag inte särskilt prioriterat det havstekniska områ- det för atti stället kunna tillgodose de mest angelägna FoU-behoven inom de tidigare nämnda strategiskt viktiga områdena för svensk industri. STU bedömer att satsningar på flera av dessa nyckelområ- den kommer att få stor betydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havstekniska området. Jag kommer senare (avsnitt l3.4) att mer ingående redogöra för mina förslag beträffande stöd till havsteknisk forskning och utveckling.

STU:s stöd till livsmedelsteknisk forskning Sker dels via ett kol- lektivt forskningprogram, dels via ramprogram för kunskapsutveck- ling. För nästa treårsperiod har STU. som tidigare nämnts. dessut- om föreslagit ett nytt insatsområde. Driftutvecklingssystem för pro- cessindustrin. Livsmedelsindustrin är ett av de tre områden som insatsområdet är särskilt inriktat mot.

Regeringen har givit STU i uppdrag att studera de tekniska förut- sättningarna för småskalig Iivsmedelsproduktion. STU redovisade sitt uppdrag den 15 december 1986. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Tekoteknik

Flygteknik

Havsteknik

Livsmedelsteknik

10.3.2 Industriellt utvecklingsarbete och Industrifonden

Mitt förslag: Riktlinjerna för stödet genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) förändras delvis fr.o.m. budget- året 1987/88. Industrifonden ges i uppgift att hos främst de små och medelstora företagen stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade utvecklingsprojekt. De projekt som innebär satsningar på avancerad teknologi skall särskilt prioriteras. Medverkan i teknikupphand- lingsprojekt och i utvecklingen av svenska underleverantörer till olika branscher skall även fortsättningsvis ingå som delar av fon- dens verksamhet.

Vidare skall fonden aktivt arbeta med projekt inom EUREKA- samarbetet och därvid särskilt beakta den utvecklings- och mark- nadspotential som projektsamarbetet innebär.

Industrifondens ändrade inriktning motiverar att stiftelsens kapi- tal reduceras med 155 milj. kr.

Bakgrund: Genom det stöd som lämnas av styrelsen för teknisk utveck- ling (STU) till teknisk forskning och utveckling (FoU) söker staten bidra till att bl. a. skapa förutsättningar för nya produkter och processer inom industrin. I många fall. särskilt för större projekt. gäller emellertid att betydande tekniska och marknadsmässiga risker kan kvarstå även sedan projekten har passerat de utvecklingsstadier där stöd från STU kan komma i fråga. För att möjliggöra statligt stöd även i senare utvecklingsskeden inrättades den ljuli 1979 stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbe- te (Industrifonden) (prop. 1978/79: 123 bil. I. NU 59. rskr. 415).

Fonden har till ändamål att enligt förordningen (1979: 630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (omtryckt 1980: 470. änd- rad senast 1984: 610) stödja utveckling av nya produkter. processer och system för industriell produktion (industriellt utvecklingsarbete). Fonden avger på begäran av regeringen yttranden i andra ärenden rörande statligt stöd till industriellt utvecklingsarbete. Fonden skall vidare ta emot ansök- ningar om stöd enligt förordningen (1981: 923) om stöd genom Fonden för svensk-norskt industriellt samarbete och bereda ärenden åt denna fond (jfr prop. 1980/81: 189).

I förnyelsepropositionen (_prop. 1983/84: 135." NU 42. rskr. 379) blev fonden vidare ålagd att inom eller vid sidan av sin huvuduppgift särskilt stödja:

— teknikupphandlingsprojekt. — utveckling av svenska underleverantörer till olika branscher. t. ex. bilin- dustrin. utvecklingsprojekt och referensanläggningar inom området flexibla till- verkningssystem (FMS).

Industrifonden har stött teknikupphandlingsprojekt genom främst vill- korslån. där återbetalningen görs beroende av hur projektet lyckas. Under perioden 1983/84-1985/86 har fonden beslutat om stöd till ett tjugotal teknikupphandlingsprojekt med en sammanlagd stödvolym av 106 milj. kr.

Fonden har lämnat stöd till ett mindre antal underleverantörsprojckt

inom bilbranschen genom royaltyavtal och villkorslån. Under perioden 1983—1986 har fonden beslutat om stöd till underleverantörsprojekt med sammanlagt 43 milj. kr.

Under perioden 1983/84—1985/86 har Industrifonden engagerat sig i sex projekt för utveckling av produkter som skall ingå i automatiserade till- verkningssystem. främst avsedda för elektronikindustrin.

Budgetåret 1979/80 anvisadcs ett grundkapital av 300 milj. kr. för lndu- strifondens verksamhet. Under perioden 1981/82—1983/84 tillfördes fon— den ytterligare 450 milj.kr.. fördelade med 150 milj.kr. per budgetår. Våren 1984 beslutade riksdagen (NU 42. rskr 379) att fonden under vart och ett av budgetåren 1984/85—1986/87 skulle tillföras ett kapitaltillskott om 200 milj. kr. Av dessa totalt 600 milj. kr. har fonden endast anvisats 200 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Skälet är att fonden inte har behövt det beslutade ytterligare kapitaltillskottet om 400 milj. kr. Fondens stiftelseka- pital uppgår därmed till 950 milj. kr.

Industrifondens verksamhet har utvärderats av en konsultfirma. Enligt utvärderingen har fondens arbetssätt och riskdelande finansiering resul- terat i en påtaglig nytta för den svenska industrin.

Utvärderingen syftade till att bedöma måluppfyllelsen i fondens verk- samhet och grundades på 35 stödärenden från perioden 1979—1984. Av dessa projekt är 27 genomförda eller under genomförande med fondens stöd och 8 har inte kommit till stånd och/eller inte erhållit fondens stöd. I samtliga fall har VD eller annan nyckelperson i företaget medverkat i en omfattande intervju. De 27 projekten representerar ekonomiskt mer än hälften av fondens engagemang och antalsmässigt exakt hälften av de 54 projekt som har kommit så långt att återbetalning pågår eller börjar senast under är 1987.

De 27 projekten har av Industrifonden fått stöd med sammanlagt 323 milj.kr. De totala investeringarna i projekten beräknas till 1.2 miljarder kronor från företagen och fonden och den totalt genererade årsomsättning- en till 2.5 miljarder. Projekten beräknas skapa minst 1 500—2000 årsarbe- ten.

Av de 27 projekten bedöms 15. som lyckade. 8 som svårbedömda och 4 som misslyckade. De sistnämnda kommer sannolikt att tvinga fonden att avskriva fordringar på 62 milj. kr. För hälften av projekten anses fondens stöd ha varit av avgörande betydelse. Projekten förväntas ge i genomsnitt högre avkastning än normalt i företagen. Projekten i små företag visar den största relativa effekten i form av omsättning och sysselsättning. Samma karaktäristika har projekt i högteknologiska företag. Begränsad företags- storlek och hög teknologi är en vanlig kombination i de studerade projek- ten.

Utvärderingen visar att Industrifonden under senare delen av femårspe- rioden ökat sitt engagemang i företag av mindre storlek. Det finns också en trend mot ett ökat inslag av marknadsrisk i de av fonden stödda projekten.

Genom studier av författningar och övriga bestämmelser för Industrifon- den och dc 27 projektens: — lönsamhet på längre sikt. — bidrag till ökat utvecklingsarbete i företagen.

Utvärdering

risk för företagen.

innehåll av offensiv förnyelse. vikt för företagens vidareutveckling. — beroende av fondens stöd

når utvärderarna sin sammanfattande bedömning "att Industrifonden san- nolikt har en hög grad av måluppfyllelse.”

Industrifondens förslag: Industrifonden har t.o. m. budgetåret l985/86 fattat beslut om län eller bidrag till ca 130 projekt. Det sammanlagda åtagandet uppgår till ca 1130 milj.kr. Fondens styrelse fattade under budgetåret l985/86 beslut om stöd med sammanlagt ca 280 milj. kr.

Fonden gör följande prognos för sin ekonomi och stödkapacitet under kommande budgetår:

Tabell 10.1 Industrifondens ekonomi enligt fondens förslag (milj. kr.)

86/87 87/88 88/89 89/90 90/91

Ingående balans av disponibla likvida medel 355 172 88 80 114 Räntor. amorteringar och

royalties från projekt

som erhållit stöd 72 89 174 246 Bankräntor 82 72 67 66 Adm. kostnader —9 —9 —9 —9 Anslag 75 75 75 Kapacitet för stöd under budgetåret 328 31 1 315 344

Under budgetåret l985/86 beslutade och avtalade Industrifonden om stöd till ett tjugotal olika nya projekt, vilka framgår av tabell 10.2.

IndUstrifonden föreslår i sin anslagsframställning att statsmakterna fat- tar beslut om att fondens stödverksamhet för industriellt utvecklingsarbete skall fortsätta under treårsperioden 1987/88—1989/90 och förväntar sig en förstärkt efterfrågan från bl.a. följande företags- och projektkategorier: Riskdelning i mycket stora projekt i stora företag. Förväntade stödbe- lopp uppgår till över 20 milj. kr. per projekt. — Riskdelning, projektanalys och rådgivningi verkligt nydanande projekt i mindre underleverantörsföretag. Fonden förutser stödbelopp av 4— 10 milj. kr. per projekt. — Riskdelning. projektanalys och rådgivning i projekt hos små. nya före- tag som bildas i närheten av forskningsfronten. Stödbelopp av 5—10 milj. kr. per projekt förväntas. — Delfinansiering i den svenska delen av lämpliga EUREKA-projekt. Industrifonden föreslår att bedömningskriterierna för projektstöd i prin- cip skall vara oförändrade. medan omslutningen ökar starkt. För treårspe- rioden skulle detta innebära stödåtaganden om totalt ca 1 350 milj. kr.

Fonden beräknar medelsbehovet för treårsperioden till 225 milj. kr.. varav 75 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Nu gällande regler för Industrifondens verksamhet innebär bl. a. att stöd får ges med högst 50 milj. kr. per projekt. Mot bakgrund av penningvärdes- försämringen sedan beloppsgränsen fastställdes är 1979, föreslår fonden

Hänvisningar till US3

Tabell 10.2 Företag och projekt för vilka stöd genom Industrifonden beslutats och avtalats under budgetåret l985/86

Företag

Milj. kr.

Projektnamn

ASEA STAL 50.0 Atlas Copco Management Consulting 3.5 CME Image Data Systems

O O

Excorim Farmocean Helax

Holmens Bruk lmtec

Innovativ Vision

lr. lf".

ohc-runo acw-neotena

Inter Innovation 10.0

Korrugal Construction 4 Lumalampan 10.

PFBC-utveckling

Sjörestnurering med Riplox

Automat för mönsterkortavsyning

Extrakorporeal blodbehandling Semi Submersible Offshore Farm TMS-X 3D-dosplanering Mikrofiberproccss

Automatiskt anal_ smikroskop Bildbehandling för industriella appll ationer

Sedelautomat R86

Steelwood [.jus "illeutveckling

Företag

Micronic Lasersystem Munkedals

M ydata Aulomation

Nobel Chematur Sunds Defribrator Swedish Airport Technology Swedish Trade Data Management

SYN-TEK

Volvo Flygmotor

Milj. kr

7.0

10.0

40.0

Projektnamn

Laserskan — mönstergenerator för halvledarindustrtn

'l'rcskiktsinloppslåda frän VALMET-KMW

Vidarutveckling av ytmonteringsautomat

Polyad. luft— och vattenrening MäIt'lkvarnsutveckling

Banljussystem

System för datoriserad framställning och förmedling av handelsinformation Extrncellulärt superoxiddismutas för medicinskt bruk

Industriell gasturbin

att den övre storleksgränsen för stöd till ett projekt slopas. Beslut över 75 milj. kr. skall dock få fattas högst två gånger om året. Fonden föreslär även att beloppsgränsen för beslut som skall underställas regeringen höjs från 25 till 50 milj. kr.

Skäl för mitt förslag: Industrifonden har under de senaste åren alltmer kommit att engagera sig i projekt hos andra företag än de största. Den hittillsvarande utvecklingen är spontan och inte i sig resultatet av en förändrad inriktning.

Den projekttyp mot vilken Industrifonden alltsedan sin start inriktat sitt stöd är fortfarande industripolitiskt prioriterad. Den förändring som skett gäller företagen som ansvarar för projekten. Här har tyngdpunkten vad gäller antalet projekt förskjutits från de största mot de något mindre företagen.

Industripolitiskt är de små och medelstora företagen en intressant grupp. De kan generera en betydande industriell tillväxt. Antalet medelstora företag är relativt sett litet och tillväxten lägre än önskvärt. Jag anser att fonden bör inrikta sin verksamhet mot gruppen små och medelstora före- tag. Med medelstora företag avserjag den grupp företag som inte tillhör de största. För att Industrifonden skall engagera sig i ett projekt är inte företagets storlek i sig avgörande. utan att projektet är stort i förhållanden till företagets kapacitet.

Industrifondens engagemang i tcknikupphandlingsprojekt liksom i un- derleverantörsprojekt har varit framgångsrikt. Ett antal projekt har ut- vecklats så väl, att fonden redan börjat få återbetalning av det lämnade stödet. Fonden bör även fortsättningsvis stödja teknikupphandlings- och underleverantörsprojekt.

Vad gäller stöd till s.k. flexibla tillverkningssystem (FMS) har inget företag begärt stöd hos fonden för att införa sådan teknik i sin produktion. En anledning till detta kan vara att denna möjlighet legat vid sidan av fondens huvudsakliga inriktning och inte varit tillräckligt känd. l STU:s insatser på det verkstadstekniska området ingår satsningar på FMS. Enligt min bedömning bör framtida statligt främjande av FMS-tekniken ske en- bart inom ramen för STU:s verksamhet.

I avsnitt 10.3.4 lämnas en beskrivning av EUREKA—samarbetet. Detta innebär. inte minst för små och medelstora företag. chanser att finna intressanta samarbetspartners ute i Europa. Samarbete över de europeiska nationsgränserna ökar möjligheterna att tekniskt och marknadsmässigt bilda slagkraftiga samarbetskonstellationer. Det är därför angeläget att Industrifonden aktivt arbetar med och särskilt uppmärksammar de projekt som innebär att medelstora och små svenska företag engagerar sig i projekt inom EUREKA-samarbetet.

Med hänsyn till att inriktningen förskjuts mot små och medelstora före- tag bör Industrifonden utveckla samarbetet med STU. de regionala ut- vecklingsfonderna och Stiftelsen Norrlandsfonden.

Fondens uppgift är enligt dess stadgar att stödja industriellt utvecklings- arbete enligt de riktlinjer som kommer till uttryck i regeringens förordning (19791630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. I förordningen kommer de av riksdagen beslutade riktlinjerna för detta stöd

Fler mindre företag

Ändrad inriktning

till uttryck. Fondens förändrade verksamhetsinriktning ryms därför inom stadgarnas ram. Mitt förslag att ändra riktlinjerna för stödet genom Industrifonden inne- bär att fonden kommer att få ett minskat kapitalbehov. Därmed bör en möjlighet öppnas för fonden att reducera sitt stiftelsekapital och att åter— föra 155 milj. kr. till statskassan.

Såsomjag tidigare har beskrivit är stödet genom Industrifonden ett av de teknikpolitiska instrumenten för att stimulera till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling. Detta framgår av riksdagens beslut (NU 59. rskr 415) och fondens stadgar. Även om Industrifonden är ett självständigt organ. får det därmed förutsättas att fonden efterkommer riksdagens ställ- ningstagande. inte bara vad gäller verksamhetens inriktning. utan också vad gäller reduceringen av stiftelsekapitalet.

10.3.3 Forskningssamarbete med Europeiska Gemenskaperna

Jag har tidigare i dag vid min anmälan av propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) anfört att STU bör tilldelas ökade resurser för att finansiera forskningssamarbetet med EG. I samband härmed har jag re- dovisat detta samarbete enligt följande.

Inom EG har under senare år kraftfulla initiativ tagits för att förstärka samarbetet på forskningsområdet. Ett övergripande ramprogram för EG:s forsknings- och utvecklingsverksamhet för åren 1984—1987 godkändes av EG:s råd är l983. Programmet syftar till att hävda EG:s konkurrenskraft utåt. särskilt på det industriella området. En rad nya beslut på forsknings- området togs under år 1984; bl. a. godkändes en budget på sammanlagt ca 8 miljarder kronor avseende fusion. strålskydd och radioaktivt avfall, bio- teknologi, program för stimulans av forskarutbytet, ny teknik för tillverk- ningsindustrin samt icke-nukleär energi.

De största ansträngningarna för att höja den tekniska nivån i europeisk industri har gjorts inom elektronikområdet.

Redan i februari 1984 hade rådet fattat beslut om en större forsknings- satsning genom att anta ett program för informationsteknologi ESPRIT (European Strategic Programme for Research and Development in Infor- mation Technology). Detta är det största och mest prioriterade av EG—pro- grammen med en budget i första fasen på ca 10 miljarder kronor för programperioden 1984—1988. varav EG och industrin svarar för hälften var. Programmet har som mål att: — ge europeisk informationsteknologiindustri den tekniska grunden för att vara internationellt konkurrenskraftig under 1990-talet. — stimulera industriellt samarbete på informationsteknologisektorn. — bidra till utvecklingen av internationell standardisering.

ESPRIT-programmet har samlat de ledande företagen och forskningsin- stituten i EG-länderna i genomförandet av ca 100 projekt. ESPRIT innebär därigenom, enligt de flesta bedömare. ett stort steg framåt i utvecklingen av forsknings- och utvecklingssamarbetet i Europa.

ESPRIT-programmet omfattar dels basteknologier (mikroelektronik. programvaruteknologi och avancerad informationsbehandling), dels tek- nologi för att använda dessa. Projekt som genomförs inom programmet skall avse teknologi som är konkurrensneutral. Projekten finansieras till hälften av EG och till hälften av de medverkande företagen och institutio- nerna. I varje projekt tinns minst två företag från olika länder.

RACE (Research and development of Advanced Communication tech—

Minskat kapitalbehov

Ökade resurser

nologies in Europe) är ett annat stort program inom EG. som syftar till att teknOIOgiskt lägga grunden till ett för EG-länderna gemensamt bredbandigt kommunikationsnät. Centralt för programmet är att utveckla gemensam standardisering. Samtidigt avses programmet bidra till förbättrade konkur- rensvillkor för den europeiska teletekniska industrin genom en även tek- niskt sett gemensam marknad.

Ett tredje EG-program av strategisk betydelse är BRITE (Basic Re- search in Industrial Technologies for Europe). Programmets syfte är att modernisera tillverkningsindustrin genom grundläggande teknisk forsk- ning på områden som laserteknik. nya material, nya provningsmetoder. CAD/CAM och matematiska modeller. membranteknik. katalys- och parti- kelteknik m.m.

EG:s forsknings- och utvecklingsaktivitctcr omfattar även en rad andra program. För närvarande bereds förslag om ett nytt ramprogram som täcker EG:s alla insatser avseende forskning och utveckling under perio- den 1987—1991. Ramprogrammet är inriktat mot åtta stora mål: livskvali- tet. informationssamhället. infrastruktur för den gemensamma marknaden (telekommunikation, transport). ny teknologi för att modernisera indu- strin. energi. bioteknik. havsteknik och forskarrörlighet.

Det nya ramprogrammet har en föreslagen EG-budgct på totalt ca 50 miljarder kronor, varav ESPRIT svarar för ca 15 miljarder. RACE för 5,5 miljarder och BRITE för 3,5 miljarder. Industrin förväntas bidra med motsvarande belopp för dessa program. Andra områden är energiforsk- ning, bioteknik. materialforskning. miljö- och klimatforskning samt medi- cinsk forskning.

Som ett allmänt villkor för att delta i de högteknologiska EG-program- men har hittills gällt att ett företag är etablerat inom EG och att forskning- en bedrivs där. Det har således inte varit möjligt för ett företag i ett land utanför EG-kretsen att medverka i programmen om det inte skett genom dotterföretag som är verksamt i ett EG-land. På en del områden såsom material. bioteknologi, miljö/klimat samt stimulansprogram för forskarrör- lighet finns dock vissa möjligheter för institutioner och företag i länder utanför EG att delta. Även på strålskyddsområdet är EG öppet för_samar- bete med tredje land. I samband med att de icke-öppna programmen ESPRIT och BRITE revideras, väntas EG:s kommission föreslå rådet att denna inskränkning i bchörighetsreglerna tas bort. Länder som slutit bila- terala ramavtal med EG om forskningssamarbete skall erbjudas delta. För RACE har ett sådant förslag redan lagts.

Redan i dag deltar Sverige i forskningssamarbetc med EG. bl.a. genom den europeiska samarbetsorganisationen inom vetenskaplig och teknisk forskning. COST (Cooperation in the field of Sience and Technology) som ursprungligen initierades av EG. Även inom ramen för kol- och stålge- menskapen (CECA) och det nya arbetsmiljöavtalet med EG bedrivs forsk- ning. Som statsrådet Gradin tidigare i dag har redovisat (prop. 1986/87: 84 bil. 2. kap. 4.2) är Sverige också anslutet till EG:s fusionsforskningspro- gram genom samarbetsavtal med Euratom. Dessutom har Sverige ingått bilaterala avtal med EG på områdena avfallsåtervinning. träforskning samt hälso- och sjukvård. Det är dock regeringens vilja att forskningssamarbetct med EG breddas ytterligare. Som ett led i en sådan utveckling slöts år 1986 ett ramavtal mellan Sverige och EG om fördjupat forsknings- och utveck- lingssamarbete. Ramavtalet nämner inga områden, men är en ömsesidig viljeyttring att sträva till samarbete där det är till nytta för båda parter.

Jag har tidigare nämnt att Sverige slutit bilaterala avtal med EG på områdena avfallsåtervinning. träforskning. hälso- och sjukvård m. m. Sve- rige deltar i dessa program i deras helhet. vilket medför att Sverige bidrar

Ramavtal

till EG:s budget för det aktuella forskningsprogrammet enligt en bestämd fördelningsnyckel. ] gengäld medverkar svenska institutioneri resp. pro- gram på likställd fot med institutioner inom EG vad gäller tillgång till forskningsresultat. möjlighet att få forskningskontrakt från EG m.m. och därmed få forskningsprojekten delvis finansierade av EG.

Förhandlingar har inletts om samarbete på området avancerade material (EURAM) enligt samma former som på de ovan nämnda områdena.

Möjligheten att delta i hela EG-program gäller hittills endast områden av ren forskningskaraktär med begränsat industriintresse.

De industriinriktade programmen ESPRIT. RACE och BRITE har hittills varit så gott som helt stängda för företag utanför EG. Även om en uppmjukning av behörighetsrcglerna är på väg, så kommer Sverige sanno- likt inte att få möjlighet att delta i dessa program i deras helhet. Svenska företag och institutioner kommer troligen att kunna delta endast på pro- jektnivä, varför de med all sannolikhet inte kan erhålla projektmedel från EG.

Det svenska deltagandet mäste således säkerställas inom ramarna för våra svenska resurser och utformas som en integrerad del av ordinarie verksamheter.

10.3.4 EUREKA

Under de senaste åren har en politisk medvetenhet om att högteknolo- giomrädcna är av strategisk vikt för framtiden växt fram i Europa. Stora statliga satsningar i USA och Japan har skapat oro för att Europas konkur- renskraft på världsmarknaden skall bli allt sämre. En viktig anledning till detta är bristande samordning av forsknings- och utvecklingsinsatserna och att Europa är alltför uppdelat i små nationella marknader. varigenom man inte får de skalfördelar som USA och Japan åtnjuter. EG har vidare kritiserats för tröghet och byråkrati. vilket har sin grund i att EG-beslut fordrar konsensus i den inhomogena kretsen av medlemsländer samt att EG:s budgetarbete domineras av en kontroversiell jordbrukspolitik. som försvårar större satsningar på forskningS- och utvecklingsomrädet.

Europa anses dock ha en god kunskapsbas och totalt sett betydande forskningsresurser. som emellertid inte i tillräcklig grad kunnat omvandlas i kommersiella framgångar.

Frankrike log mot ovanstående bakgrund kontakt med Förbundsrepubli- ken Tyskland och lanserade i april 1985 en idé om ökat internationellt samarbete i Europa. Initiativet. som fick namnet EUREKA, presenterades för EG-staterna och andra västeuropeiska stater. Vid en ministerkonferens i Paris ijuli l985 näddcs en allmän politisk uppslutning bakom EUREKA, vilket manifesterades i en deklaration som antogs av mötet. EUREKA:s medlemmar är nu 19 västeuropeiska länder samt EG—kommissionen. Vid en andra ministerkonferens i Hannover i november l985 kunde en deklara- tion antas. som fastställde principerna för arbetet. Vissa inledande projekt presenterades också.

Ordförandeskapet roterar mellan deltagarländerna och den tredje minis- tcrkonferensen hölls i London ijuni 1986. då projektprocedurerna fast- ställdes. Ett 60-tal nya projekt anmäldes vara klara, vilket visade att samarbetet tagit god fart.

EG—Japan—USA

Som första land utanför EG-kretsen hade Sverige ordförandeskapet för EUREKA andra halvåret 1986. ()rdförandeperioden avslutades med den fjärde ministerkonferensen som hölls i Stockholm i december 1986. Under det svenska ordförandeskapet har EUREKA ytterligare stabiliserats. Så- lunda har ett sekretariat i Bryssel etablerats och grunderna för ett datorba- serat informationssystem lagts. EUREKA-samarbetet omfattar nu l09 anmälda projekt till ett beräknat sammanlagt värde av 25 miljarder kronor. Sverige deltar i ett tjugotal av dessa projekt.

Målet för EU REKA är att höja Europas teknologiska nivå och öka den europeiska industrins konkurrenskraft på världsmarknaden genom ett ökat forsknings— och utvecklingssamarbete.

En grtlndprincip är att projektarbetet till skillnad från forsknings- och utvecklingsprogrammen inom EG — skall ha en flexibel organisation och finansiering. dvs. olika deltagarkonstellationer förutses för projekten. Som en konsekvens av detta inrättas ingen gemensam fond för att finansiera projekt.

Deltagare i projekten är i övervägande grad industriföretag och industrin själv är i första hand initiativtagare till projekten.

Projektdeltagarna upprättar avtal mellan sig som reglerar samarbetet och äganderätten till resultat m.m. Det är också projektdeltagarna som avgör vilka parter som skall knytas till samarbetet.

Det är resp. regeringar som avgör om ett projekt skall få EUREKA-sta- tus på basis av vissa kriterier såsom att projektet skall: vara civilt. ha hög teknisk nivå och ha hög innovationsgrad.

Ett antal teknikområden identifierades redan i Hannoverdeklarationen som särskilt angelägna. nämligen: informationsteknologi. teleteknik. ro- botisering, tillverkningsteknik. laserutveckling, materialteknik, bioteknik. havsteknik. miljövård och transportteknik.

Informationsteknologiområdct svarar i dag för den största andelen EUREKA-projekt. Projekt på andra områden än de nämnda kan förekom- ma. men en av grundprinciperna i EUREKA är att inte dubblera arbete som utförs i andra organisationer.

Finansiering av projekt förutsätts i första hand ske av deltagarna själva med eget kapital eller genom insatser från kapitalmarknaden. Beträffande möjligheter till statligt stöd till förstudier och projektgenomförande hänvi- sar jag till vad jag har anfört beträffande verksamheterna vid STU resp. Industrifonden.

10.3.5 Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag

Mitt förslag: Systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag avskaffas.

I budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14) harjag föreslagit att, i avvaktan på särskild proposition. för budgetåret 1987/88 beräkna ett reser- vationsanslag lav 21.7 milj. kr. till Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag. Jag avser nu att ta upp denna fråga.

Projektsamarbcle

Bakgrund: Från anslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföre- tag bckostas innevarande budgetår STU:s kostnader för bidrag som utgår enligt förordningen (l984:8|0) om forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag. Bidraget utgör ett icke projektbundet stöd för att främja forsk- ning och utveckling inom mindre företag som i hög grad är beroende av teknisk kompetens inom företaget, s.k. teknikbaserade småföretag.

Skälen för mitt förslag: STU har utvärderat verksamheten och konstate- rar att bidragets generella stimulanseffekter är marginella samt att det i huvudsak är företag lokaliserade till högskoleorter som har sökt och erhål- lit stöd. Jag anser. i likhet med STU. att de generella stimulanseffekterna är små. Jag förordar därför att systemet med forskningsbidrag till teknikba- serade småföretag avskaffas.

Flera av mina övriga förslag kompenserar de små och medelstora företa- gen för denna stödform som jag nu föreslår ska upphöra. Härvid kan nämnas:

Förslaget om att Industrifonden skall inrikta sin verksamhet mot små och medelstora företag i stället för de allra största. — Den kraftfulla ökningen av resurser till STU. STU:s företagsstöd och teknikspridningsinsatser är inriktade mot de små och medelstora företa- gen. Innovationsstöd och teknikspridning till små och medelstora företag inom ramen för informationsteknologiprogrammet. — Förslaget om att Norrlandsfonden i större utsträckning än tidigare inrik— tar sin verksamhet på finansiering av industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag.

10.4 Stöd till teknisk infrastruktur

10.4.1 Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Mitt förslag: Ett nytt reservationsanslag bör föras upp för budgetåret 1987/88. Under detta nya anslag. F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. bör medel anvisas för verksamheten vid STATT. För budgetåret 1987/88 harjag beräknat 26.4 milj. kr. Jag återkommer till detta i avsnitt 17.

Under innevarande budgetår finansieras statens bidrag till Stiftelsen Sveri- ges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) från anslaget F I. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling.

Bakgrund: STATT har i sin nuvarande form funnits sedan år 198]. Den tekniska attachéverksamheten som sådan har emellertid funnits i 40 år. dvs. sedan slutet av andra världskriget. Attacheverksamhcten, som börja- de med en attaché i USA (New York) omfattar nu ett 60-tal personer på nio strategiska platseri världen. I USA finns det attachékontori Washington. Los Angeles och San Fransisco. I de tre viktigaste industriländerna i Västeuropa finns det kontori Paris. Bonn och London. Dessutom finns det attachékontor i Sovjetunionen (Moskva). Kina (Peking) och Japan (To- kyo). Dessa sju länder svarar sammanlagt för mer än 90 % av världens samlade forsknings- och utvecklingsinsatser.

Attachc'kontoren är i allmänhet lokaliserade vid de svenska ambassa- derna. Från vissa attachékontor sker även specialistbevakning av länder, där attachéverksamheten inte är etablerad. Hcla verksamheten administre- ras från ett hemmakontor i Stockholm.

Organisationsformen och arbetssättet för STATT har ändrats under åren. Attachéverksamheten är nu ett offensivt "teknikpolitiskt instru- ment” med uppgift att förse svenska företag. organisationer och myndig- heter med teknisk, vetenskaplig och industricll information. Verksamhe- ten har utvärderats vid ett flertal tillfällen. De allmänna omdömena om STATT är mycket goda.

Skäl för mitt förslag: Medel för verksamheten vid STATT har tidigare anvisats under anslaget F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling som en separat anslagspost. Som framgår av vad jag nyss har nämnt har emellertid verksamheten nu nått en sådan omfatt- ning och Självständighet att det är motiverat med ett separat anslag för Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet.

Sveriges framtid som industrination är beroende av en kontinuerlig tillförsel av ny teknisk kunskap från omvärlden. Det finns också ett behov av en vidgad teknikpolitisk utlandsbevakning, eftersom teknikpolitiken under det senaste decenniet blivit ett tungt inslag i de flesta länders politiska program. Här finner jag att STATT har en viktig funktion att fylla.

Vi upplever nu och inom en överskådlig tid en kraftigt fortsatt internatio- naliseringsprocess inom praktiskt taget alla verksamhetsområden. Denna internationalisering medför bl. a. att personliga internationella kontakter kommer att öka samt att företag och organisationer i Sverige fortlöpande kommer att utveckla sina internationella verksamheter. Attachésystemet kan här ge en överblick, förklara sammanhang och ge en vidgad syn på den tekniska utvecklingen utomlands. Detta finner jag väl förenligt med STATT:s grundidé, nämligen att snabbt förmedla intressant teknisk-ve- tenskaplig och industriell information till svensk förvaltning och svenskt näringsliv.

Med tanke på de stora forsknings- och utvecklingssatningar som görs gemensamt inom Västeuropa vill jag peka på Sveriges behov av en teknisk bevakning av verksamheten inom EG. Enligt min mening bör därför atta- chéverksamheten på begränsad tid placera en teknisk attaché i Bryssel för att handha dessa frågor. I övrigt har jag för det kommande budgetåret räknat med att attachéverksamheten behåller sin nuvarande omfattning i fråga om befintliga kontor. Den nuvarande basrapporteringen i form av bl. a. rapporter och notiser skall behållas under en treårsperiod.

Mot bakgrund av att det finns nya intressanta regioner i vilka STATT inte har några kontor vill jag emellertid framhålla att det är viktigt att även sådana områden bevakas när det gäller teknik. industriförnyelse och forsk- ningspolitik. Exempel på detta är Italien och Indien. Jag föreslår därför att försöksverksamhet etableras i dessa båda länder.

Verksamhetens innehåll

Hänvisningar till US38

ll Småföretagsutveckling ll.l Inledning

Småföretagen spelar en viktig roll för utvecklingen av marknadssekono- min. Genom ett högt nyföretagande upprätthålls dynamiken i näringslivet. Småföretagspolitiken syftar till att stimulera nyföretagandet och att undan- röja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter i syfte att främja ett konkurrenskraftigt näringliv som ger möjlighet till en ökad och trygg sys- selsättning.

En rad åtgärder vidtas för att stimulera utvecklingen av småföretagan- det. Jag har tidigare redovisat min syn på de ekonomisk-politiska ramförut- sättningarna (avsnitt 5). infrastrukturens betydelse för näringslivets ut- veckling (avsnitt 6). arbetet med avreglering och regelförenkling (avsnitt 7) samt teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10).

Jag har för avsikt att i detta avsnitt redovisa min syn på de specifika insatser som behövs som ett komplement till de mer generella åtgärder- na — för att undanröja hinder för expansion och stimulera utveckling av småföretagen.

Innan jag går närmare in på småföretagspolitikens mål och medel vill jag inledningsvis redogöra för småföretagens betydelse och nämna något om den ekonomiska utvecklingen i smäföretagssektorn. Inom industrideparte- mentet har upprättats en promemoria om svenskt näringsliv i ett interna- tionellt perSpektiv (bil. 3). I den ges ytterligare uppgifter om bl.a. småföre- tagens ekonomiska utveckling.

Det finns nästan en halv miljon företag i Sverige. varav mer än 99 % är små eller medelstora. dvs.har färre än 200 anställda. Därav tillhör ca 50000 tillverkningsindustrin. En klar majoritet av dessa företag är famil- jeägda. Småföretagen har sammanlagt över l miljon anställda. Redan det visar att dessa företag har stor betydelse för näringsliv och samhälle.

Småföretagen är viktiga för den tekniska och kommersiella förnyelsen. Det finns en stor idérikedom och förmåga till förnyelse i de mindre företa- gen. Det gäller såväl nya produkter och systemlösningar som nya former för handel och distribution.

Småföretagen är av fundamental betydelse för marknadsekonomin. En stor småföretagssektor innebär att konkurrensen upprätthålls på olika marknader. Småföretagen kan flexibelt anpassa sig till nya situationer och ställa om produktionsapparaten efter marknadens utveckling.

Småföretagen bidrar i stor utsträckning till vår produktion och export. inte minst som underleverantörer till större företag. Våra storföretags framgångar bygger i hög grad på tillgången till effektiva underleverantörer med en hög teknisk kompetens.

Genom att småföretagen är spridda till olika delar av landet. har de stor betydelse för möjligheterna att nå en tillfredsställande regional balans. Orter med många småföretag står bra rustade inför strukturkriser i stora företag och branscher. En positiv utveckling av småföretagen är angelägen från regionalpolitisk synpunkt, särskilt mot bakgrund av ökade regionala obalanser under senare år.

Småföretagen -— dynamik i näringslivet

Teknik och kommersiell förnyelse

Underleverantörer

Stor betydelse för regional balans

Etablering och utveckling av småföretag är en nödvändig del av struk- turomvandlingen. Eftersom strukturomvandlingen bl.a. leder till att före- tag och produktområden slås ut genom internationell konkurrens mäste näringslivet. bl.a. genom etablering och utveckling av småföretag, tillföras ny verksamhet som ersättning för den som slås ut. För samhället är det därför motiverat att med särskilda medel minska de hinder som kan förelig- ga för smäföretagens utveckling. Bl.a. härigenom kan den industriella produktionen utvidgas.

Det är viktigt att se de små och stora företagen som delar i ett samman- hängande ekonomiskt system. Det är de stora industrikoncernerna som svarar för den största delen av exporten och de internationella kontak- terna. medan de mindre industri- och tjänsteföretagen i första hand är underleverantörer och hemmamarknadsinriktade. En expansion inom de stora internationellt inriktade koncernerna ger ofta betydande positiva effekter i de små och medelstora företagen.

Vidare är det viktigt att utgå från att företagen har en livscykel. Många små och medelstora företag är relativt unga och i en tillväxtfas. Det innebär också att de som regel inte har samma ekonomiska karakteristika som äldre företag. Expansionen i företagen påverkar och påverkas av bl. a. de finansiella förutsättningarna och de ekonomiska resultaten. Ett viktigt förhållande är att småföretagen — bl.a. genom att deras satsningar är riskfyllda kan ha svårt att snabbt ackumulera ett tillräckligt stort eget kapital. Detta kan avläsas genom att soliditeten i regel är lägre i små företag än i större. Det finns anledning att understryka att de skillnader i ekonomiska förhållanden som finns mellan små och stora företag således väsentligen är en naturlig konsekvens av att de små och medelstora företa- gen befinner sig i en tillväxtprocess. Av den anledningen kan det inte vara ett mål i sig för näringspolitiken att eftersträva en likformighet i fråga om ekonomiska förhållanden i å ena sidan små och medelstora företag och å andra sidan storföretag.

Den ekonomiska utvecklingen i småföretagen är dock mycket positiv. Produktionen och exporten har stigit. kapacitetsutnyttjandet har ökat och investeringarna ligger på en hög nivå. Lönsamheten har kraftigt förbättrats under senare år. Avkastningen på eget kapital låg 1985 på drygt 20 % för små och medelstora industriföretag. Småföretagens export ökade med 50 % mellan åren 1982 och 1984, vilket var mer än för övriga företag.

Nyföretagandet ökar i Sverige. Under åren 1983—1985 beräknas i ge- nomsnitt ca 20000 företag med helt ny verksamhet ha tillkommit inom näringslivet.

Även sysselsättningen utvecklas positivt i smäföretagssektorn. Mellan åren 1982 och 1985 ökade de små och medelstora industriföretagen sin sysselsättning med drygt 5 %, vilket innebär en betydligt starkare uppgång än för de större företagen.

De flesta små och medelstora industriföretag är i privat ägo. Ca 90 % av alla företag med anställda kan klassificeras som familjeföretag. Jag vill i detta sammanhang redogöra för en utredning om uppköp av små och medelstora företag inom industrin som industriverket överlämnade till regeringen i december 1986 (jfr bil. 3. avsnitt 13.5). Av utredningen fram-

Sammanhängande ekonomiskt system

Positiv utveckling

Uppköp av

familjeföretag har liten omfattning

går att uppköpen av familjeföretag i stor utsträckning samvarierar med konjunkturen. Antalet Uppköp har därför ökat under de senaste årens högkonjunktur, De uppköpta företagen utgör dock en mycket liten andel, ca 1 %. av det totala antalet små och medelstora induSt'riföretag.

Drygt hälften av köpen görs av andra familjeföretag. Köparföretaget är ofta beläget i geografisk närhet av det uppköpta företaget. I regel görs endast små förändringar av företagens verksamhet och sysselsättning efter uppköpen. Som skäl för att sälja företagen anger ägarna ofta personliga motiv. såsom ålder m.m. Mer sällan anges t. ex. skatteskäl.

Dessa fusioner medverkar enligt industriverket inte i nämnvärd ut- sträckning till någon ökad ägarkoncentration i näringslivet. Industriverket bedömer att företagsöverlåtelserna har mycket begränsade industri- och regionalpolitiska konsekvenser.

11.2 Smäföretagspolitikens mål och medel

Min bedömning: Smäföretagspolitikens mål bör ligga fast. Behovet av riktade insatser kvarstår. Politiken inriktas på att stimulera nyfö- retagandet och att undanröja hinder för småföretag med expansions- möjligheter. i syfte att främja ett konkurrenskraftigt näringsliv som ger möjlighet till en ökad och trygg sysselsättning.

Bakgrund och skäl för min bedömning: Målen för småföretagspolitiken har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Senast i regeringens propo— sition om industriell tillväxt och förnyelse behandlades samhällets insatser för att stimulera utvecklingen av små och medelstora företag (prop. 1983184/135. NU: 42. rskr. 379). Smäföretagspolitikens mål utgår från små- företagens stora betydelse för marknadsekonomins utveckling, teknisk och affärsmässig förnyelse, produktion och distribution av varor och tjänster, — sysselsättning, — underleveranser till större företag. —— den regionala utvecklingen.

Småföretagen möter Särskilda utvecklingshinder i form av brist på risk- kapital, speciella behov av utbildning samt otillräcklig information och service. Målet för småföretagspolitiken är att undanröja dessa hinder och på olika sätt stimulera företagens produktion, export, förnyelse och kon— kurrenskraft.

Av stor betydelse för småföretagens utveckling är givetvis den allmänna ekonomiska politik som förts sedan år 1982. Som ett komplement till denna och för att underlätta småföretagens utveckling görs ytterligare insatser. Inom ramen för näringspolitiken uppmuntras och stimuleras nyföretagan- det. Småföretagens utveckling underlättas genom bl.a. insatser för att förbättra rådgivning, utbildning och tillgång på riskkapital. Det sker genom att det privata utbudet av utbildning och rådgivning samt finansierings- tjänster kompletteras med olika riktade samhällsinsatser.

Målen ligger fast

Goda

allmänekonomiska

förutsättningar

Ett av de viktigaste instrumenten i småföretagspolitiken är de regionala utvecklingsfonderna. Staten. landstingen och berörda kommuner har strä- vat efter att successivt bygga ut organisationen och höja kompetensen och effektiviteten. Anslagen för småföretagsutveckling — som går främst till utvecklingsfonderna — har höjts från ca 100 till ca l50 milj. kr. per år sedan regeringsskiftet år 1982. Under den närmaste treårsperioden kommer in- satserna att fortsätta i oförminskad skala.

Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 7) pågår ett omfattande arbete som syftar till att förenkla och ta bort regler som medför onödiga kostnader och olägenheter för näringslivet. Erfarenheterna hittills visar på positiva resultat inom ett flertal områden. Så har t. ex. inom skatteområdet genom- förts ett antal administrativa reformer — samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. höjda momsgränser m.m. — som är av särskild betydelse för småföretagen. Av särskilt intresse för nyföretagandet är en studie som riksrevisionsverket har utfört på regeringens uppdrag och som syftat till att undersöka möjligheten att samordna olika myndigheters age- rande i samband med att nya företag etableras.

Skattefrågorna är väsentliga. Jag har tidigare (avsnitt 5.4) redogjort för vissa skattefrågor som har betydelse för småföretagen. Som därvid nämn- des har riksdagen nyligen beslutat att fribeloppet för vinstdelningsskatten skall höjas från 0,5 till 1 milj. kr., vilket gör att en tredjedel av de företag som i dag betalar vinstdelningsskatt blir befriade från den skatten.

Regeringen lägger stor vikt vid överföringen av teknisk kompetens från bl. a. högskolor till småföretag. En rad teknik- och utvecklingscentra har vuxit fram i många regioner. Staten har på olika sätt medverkat i den utvecklingen.

Under de senaste åren har regeringen satsat på även andra innovations- främjande åtgärder som har visat sig vara framgångsrika. Bl.a. kan näm- nas näringsbidrag till innovatörer från styrelsen för teknisk utveckling, som varje år ger ca 10 uppfinnare möjlighet att på heltid under två års tid ägna sig åt kreativ verksamhet.

Det finns också ca 20 rådgivare i uppfinnarfrågor som är placerade ute i landets olika regioner. Styrelsen för teknisk utveckling har uppdragit åt Svenska Uppfinnareföreningen att utbilda dessa rådgivare och hålla dem med aktuellt arbetsmaterial. Det finns ett stort behov av den här formen av service. väl spridd över hela landet.

Jag har tidigare (avsnitt 10) redogjort närmare för stödet till enskilda uppfinnare. Under budgetåret 1987/88 beräknarjag att 3 milj. kr. bör anvi- sas till uppfinnarförcningar. vilket är en avsevärd förstärkningjämfört med tidigare år.

Särskilda insatser görs även för att främja småföretagens export. Sveri- ges Exportråd har avdelat särskilda resurser för detta ändamål. Bl. a. kan nämnas delprogrammet Exportchef-att-hyra. Exportrådet samarbetar med bl.a. industriverket och utvecklingsfonderna. Industriverkets olika branschfrämjande åtgärder innehåller inslag av exportstöd. Insatserna rik- tar sig i hög grad till små och medelstora företag.

Arbetsmiljöfonden har tidigare finansierat flera småföretagsprojekt. Fondens erfarenheter visar på behovet av en samordnad insats vad gäller

Prop. 1986/87: 74 Utvecklingsfonder

Förenkling och avreglering

Skatter

Teknikspridning

Innovationer

Export

Arbetsmiljö 148

arbetsmiljön i småföretag. Fonden har därför nyligen beslutat att samman- föra sina insatser till ett särskilt program. Detta kommer att bedrivas i samarbete med parterna på arbetsmarknaden samt SIND och arbetar- skyddsstyrclsen.

Exempel på andra insatser som statsmakterna har genomfört under senare år är stöd till industridesign, den särskilda småföretagsfonden och tillsammans med kooperationen ett särskilt utvecklingssystem för ny kooperation. Småföretagen får också en stor del av statens betydande regionalpolitiska stödåtgärder i form av lån, bidrag, företagsutvccklande insatser, förbättrad infrastruktur m.m.

11.3 De regionala utvecklingsfonderna

Min bedömning: Utvecklingsfondernas inriktning. verksamhet och organisation bör ligga fast. Insatserna bör, liksom hittills. i huvud- sak riktas till tillverkande företag. Även företag som tillhandahåller tjänster till industrin och till andra branscher bör ingå i fondernas . målgrupp. Liksom hittills ingår också turistföretag i målgruppen.

Bakgrund och skäl för min bedömning: För att genomföra den riktade småföretagspolitiken har en regional utvecklingsfond inrättats i varje län. Fonderna, som är stiftelser, har bildats av staten och landstingskommuner- na samt i några fall även kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan staten. landstingen och berörda kommuner och till avtalen fogade stadgar för Stiftelserna. Avtalen är treåriga. Nuvarande avtalsperiod löper t. o. m. kalenderåret 1988. Landstingen och berörda kommuner utser sty- relsen i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till att täcka fonder- nas driftskostnader.

En viktig utgångspunkt för fondernas verksamhet är att de skall kom- plettera det befintliga utbudet av såväl finansierings- som informations- och rådgivningstjänster till småföretagen. Enligt min bedömning är utveck- Iingsfondernas service- och iinansieringsprogram av en mycket stor bety- delse för att stimulera småföretagens utveckling. De kostnader som är förknippade med fondernas verksamhet uppvägs på lång sikt av en ökad konkurrenskraft i näringslivet. Fondernas verksamhet skall även stå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden. De utgör därmed viktiga instrument för att utveckla företag över hela landet och bidrar därigenom till att förbättra den regionala balansen.

Utvecklingsfondernas insatser riktas i första hand mot de tillverkande företagen och företag som tillhandahåller tjänster till industrin samt turist- företag. Krav på att utvidga fondernas målgrupp till att omfatta samtliga näringar har under de senaste åren framförts av SHlO-familjeföretagen. Sveriges Köpmannaförbund och Tjänsteförbundet. Som motiv har bl.a.. angetts ett rättvisekrav. dvs. att alla företag oavsett branschtillhörighet borde ha tillgång till samhällets stödåtgärder. Men även tjänstesektorns expansion och informationsamhällets framväxt är motiv som förts fram i debatten.

Design , finansiering

Kooperativ utveckling

Stat, landsting och kommuner driver regionala utvecklingsfonder

Komplettering av befintliga resurser

Målgrupp

Mot den bakgrunden vill jag anföra följande. Det finns motiv som talar för att utvecklingsbara företag oavsett bransch. som kan vara i behov av samhällets stöd, bör ha möjlighet att få del av detta. En sådan inställning måste emellertid vägas mot de resurser som kan ställas till utvecklingsfon- dernas förfogande. Jag förordar därför en fortsatt inriktning på i huvudsak industriföretag. Härvid prioriteras också branscher som dels svarar för huvuddelen av näringslivets tekniska utvecklingsarbete, dels har en pro- duktion som är delvis inriktad på export. Vidare vill jag erinra om att industrin ofta utgör basen för tjänsteverksamhet samt att omfattningen av industrins produktion är otillräcklig och att ett av regeringens mål är att väsentligt utvidga denna.

Jag vill erinra om att en stor del av tjänstesektorn redan i dag ryms inom utvecklingsfondernas målgrupp genom att tjänsteföretag som tillhanda- håller tjänster till industrin redan ingår i målgruppen. Fortsättningsvis bör till målgruppen också kunna räknas tjänsteföretag som riktar sig till andra branscher. Jag räknar vidare med att fonderna inom givna resursramar i högre utsträckning kommer att arbeta med tjänsteföretag.

Det bör vidare nämnas att utvecklingsfondernas etableringsrådgivning och starta-eget-kurser m.m. är tillgängliga för företag i samtliga närings- grenar. I vissa län lämnar fonderna också särskilt bistånd till länsarbets- nämnden för arbetssökanden som önskar starta egna företag. Erfarenhe- terna visar att denna del av fondernas verksamhet i stor utsträckning riktas till personer som har för avsikt att starta företag inom handel och service.

Jag övergår nu till vissa frågor som rör utvecklingsfondernas rådgiv- ningsverksamhet.

Utvecklingsfonderna arbetar med olika former av företagsservice, så- som allmän informations- och kontaktverksamhet, översiktliga företags- analyser och djupare konsultinsatser. Rådgivning till enskilda företag skall i huvudsak inriktas på strategiska frågor av typ produktutveckling. mark- nadsval etc. För mer omfattande konsultinsatser uttas i regel arvoden. Denna del av konsultverksamheten har ökat markant under senare år.

I samband med förnyelsepropositionen (prop. 1983/84: 135) infördes be- greppet strategisk företagsutveckling. Detta syftar till att utvecklingsfon- derna skall prioritera företag med utvecklingsmöjligheter och insatser som leder till strategisk utveckling och genomtänkta marknads- och produkt- val.

Genom att samarbeta djupare med ett antal utvecklingsbara företag bidrar fonderna till att utvecklingspotentialen hos dessa företag snabbt tas till vara. Fonderna kan delfinansiera konsultinsatser i företagen. Om s.k. utvecklingskapital lämnas för produktutveckling, marknadsinvesteringar e.d. kan SIND i efterskott lämna bidrag till fonderna som motsvarar hälften av sådana finansieringsinsatser.

Denna offensiva verksamhet har pågått i knappt två år. Erfarenheterna hittills visar att fonderna samarbetar med företag med goda utvecklings- möjligheter. Preliminära beräkningar tyder på att dessa företag kommer att väsentligt höja sin omsättning. vinstnivå och sysselsättning. Programmet bör enligt min mening fortsätta med samma höga ambitionsnivå.

Företagsservice

Strategisk företagsutveckling

Jag räknar med att fonderna i sin verksamhet med företagsservice ger ökad uppmärksamhet även åt de kvalitetsfrågor som jag tidigare har be- rört.

1 1.4 Vissa finansieringsfrågor

Mitt förslag och min bedömning: Stiftelsen Småföretagsfonden till- förs ytterligare 100 milj. kr. från AP-fondssystemet. Det statliga sy- stemet med s.k. industrigarantilån avskaffas vid ingången av bud- getåret 1987/88. Stiftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verksam- het på små och medelstora företag och samordna den med utveck- lingsfondernas i de fyra nordligaste länen.

Skäl för mitt förslag: Jag har tidigare (avsnitt 5) redogjort för min all- männa syn på kapitalmarknadens utveckling. Jag avser nu att ta upp vissa finansieringsfrägor med särskild betydelse för småföretagen.

Genom skilda beslut under år 1985 har regleringen av bankernas utlå- ningsräntor avskaffats och de s.k. utlåningstaken slopats. Avregleringen har ökat konkurrensen mellan olika långivare och därmed underlättat för företagen att få sedvanliga krediter. Det gäller även småföretagen. Det finns emellertid bland småföretagen en betydande efterfrågan på finansieringsinsatser med ett högt risktagande. Ofta saknar småföretagen erforderliga säkerheter för krediter. Småföretagens finansieringsbehov kan därför inte helt tillgodoses av den ordinarie kreditmarknaden. Förutom den stora förlustrisken i sådana projekt innebär prövningen av ärendena betydande insatser i form av rådgivning och uppföljning. När det gäller små företag och projekt har bankerna inte alltid möjlighet till ett högt risktagande i kombination med ett sådant kostnadskrävande berednings- och uppföljningsarbete. trots att projekten kan vara lönsamma för både företagen och samhället.

De företag som agerar på den s. k. venture-capital-marknaden (jfr avsnitt 5.2) är ett viktigt inslag men kan inte helt tillgodose småföretagens behov av riskkapital. Venture-capital-företagen inriktar ofta sina investeringar på företag och produkter som utvecklats under ett antal år. Däremot satsas relativt litet på nystartade företag och helt nya produkter. Det är därför motiverat med samhälleliga insatser genom bl. a. de regionala utvecklings- fondernas finansicringsverksamhet och Småföretagsfonden för att tillgodo- se finansieringsbehoven vad gäller nya företag och nya produkter.

När det gäller kompletterande försörjning med riskkapital och. krediter till småföretag har samhället en viktig uppgift att fylla. främst genom de regionala utvecklingsfonderna. Riksdagen behandlade utvecklingsfonder- nas finansieringsverksamhet senast våren 1984 (prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr. 379). Verksamheten regleras i förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond (omtryckt 1984: 556).

Fonderna arbetar för närvarande med olika former av finansiering: rörel- selån. garantier samt s.k. utvecklingskapital. Den sistnämnda finansie- ringsformen kan ges som villkorslån eller bidrag mot royalty. Fonderna i

Småföretagen har särskilda finansieringsbehov

Riskkapital

Utvecklings- fondernas finansierings- verksamhet

vissa län kan också bevilja s. k. regionalpolitiskt utvecklingskapital (prop. 1984/85: 115. AU 13. rskr. 354). Allmänt gäller att fonderna skall komplet- tera den ordinarie kreditmarknaden genom att bl. a. acceptera en högre riskniVå. Jag vill betona att fonderna när det gäller utvecklingskapital har möjlighet att kompensera sitt risktagande genom att få tillbaka väsentligt större belopp än de som har satsats, såvida projekten lyckas väl. Utvecklingsfonderna hade per den 31 december 1985 utestående låne- fordringar på drygt 1 miljard kronor och en likvid reserv i samma storleks- ordning. En del av denna reserv motsvaras dock av beslutade. ännu inte utbetalade lån m. m. År 1985 gick fonderna in i nya engagemang (brutto) i form av rörelselån med ca 380 milj. kr.. garantier med ca 50 milj. kr. och utvecklingskapital med ca 160 milj. kr. Andelen utvecklingskapital av fon- dernas totala finansieringsinsatser har successivt ökat under senare år.

Jag har tidigare framhållit att krav vad gäller fondernas finansierings- verksamhet bör vara att kapitalet bevaras (prop. 1983/84: 135 s. 153). Detta krav bör ligga fast. En ökad satsning på utvecklingskapital som finansieras med medel från den egna lånefonden. kan dock medföra en temporär urholkning av en fonds reserver. vilket efter några år skall kompenseras av inbetalning av t.ex. royalty till fonden från de projekt som lyckas. Sådana långsiktiga satsningar skulle hindras om utvecklingsfonderna inriktade sig på att kortsiktigt bevara sitt kapital. Pengarna gör bäst nytta när de satsas i framåtsyftande projekt i utvecklingsbara företag. Vad jag nu har anfört innebär ingen ändring av den allmänna risknivån i fondernas finansierings- verksamhet.

Den närmare utformningen av fondernas finansieringsverksamhet an- kommer det på regeringen att besluta om inom ramen för de huvudlinjer som riksdagen har godkänt. Jag vill för riksdagens information anmäla att jag avser att se över fondernas finansieringsförordning i syfte att göra reglerna enklare.

Jag avser nu att redogöra för den hittillsvarande verksamheten i Stiftel- sen Småföretagsfonden samt ge förslag till medelstillskott till stiftelsens framtida verksamhet.

Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr. 379). I enlighet med lagen (1984: 704) om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden har riksförsäkringsverket över- fört 100 milj. kr. till fonden som stiftelsekapital. Fondens stadgar har fast- ställts av regeringen. Fonden har en av regeringen utsedd styrelse men är knuten till Sveriges Investeringsbank AB på så sätt att fonden mot ersätt- ning utnyttjar bankens expertis och kansliresurser.

Syftet med fonden är att bidra till att finansiera små och medelstora företag. Fondmedlen skall placeras så att kraven på god avkastning. lång- siktighet och riskspridning tillgodoses. Fonden skall årligen för tiden 1985—1987 till AP-fondsystemet överföra en real avkastning som motsva- rar 1 % av de tillförda medlen. Avkastningskravet höjs sedan successivt till 3 % fr.o. m. är 1991.

Fonden skall förvärva minoritetsposter i form av aktier. konvertibla skuldebrev m. m. i främst investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i andra småföretag. Med

Mer utvecklingskapital

Långsiktiga satsningar

Enklare regler

Småföretagsfonden Satsar på riskkapital i småföretag 152

hänsyn till avkastningskravet har fonden tills vidare inemot 30 % av sina medel i ränteavkastande placeringar.

Per den 31 december 1986 hade fonden använt sina 100 milj. kr. jämte ränteintäkter på följande sätt (milj. kr.)

Genomförda engagemang 46 Beslutade. cj genomförda engagemang 18 Fasta placeringar 29 Likvida medel för satsningar i nya projekt och i nuvarande kundföretag 22

Summa 115 milj. kr.

Jag förordar att Småföretagsfonden nu tillförs ytterligare 100 milj. kr. från AP—fondsystemet på samma sätt som när fonden bildades. Fonden bör ha en i huvudsak oförändrad verksamhetsinriktning och placeringspolicy. De utökade resurserna innebär dock att fonden får möjlighet att satsa en större del av sitt kapital än för närvarande i regionalpolitiskt prioriterade områden. Jag förutsätter att fonden kan utveckla ett närmare samarbete med de regionala utvecklingsfonderna.

Samma krav på avkastning bör gälla för de nya medlen som för de som fonden redan disponerar. Det innebär att fonden fr. o. m. år 1988 till AP-fondsystemet skall överföra en avkastning på 1 % av nuvärdet av de senast tillförda kapitalet.

Det är lämpligt att fonden fortfarande vid behov utnyttjar Investerings- bankens expertis och kansliresurser. Det ankommer på regeringen att besluta om de ändringar av Småföretagsfondens stadgar som kan behövas.

Inom industridepartementet har upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Försla- get — som består i ett tillägg i övergångsbestämmelserna -— har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet och innebär att riksförsäk- ringsverket är 1987 skall föra över ytterligare 100 milj. kr. till Småföretags- fonden. Därmed kommer sammanlagt 200 milj.kr.att ha förts över till fonden.

Jag redogjorde våren 1986 (prop. 1985/86: 100 bil. 14. NU 14. rskr. 170) för min syn på Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet. Jag förordar att den inriktningen i stort sett ligger fast. Det är dock motiverat att fonden i större utsträckning inriktar sin verksamhet på att finansiera industriellt . utvecklingsarbete i små och medelstora företag. Härvid bör ett nära samar- bete utvecklas mellan Norrlandsfonden och de regionala utvecklingsfon- derna i de fyra nordligaste länen. Vidare kan det vara motiverat att Norr- landsfonden i beredningen av enskilda projekt i ökad utsträckning samver- kar med Industrifonden och Småföretagsfonden. Jag har tidigare tagit upp frågor om Industrifondens verksamhet (avsnitt 10).

Norrlandsfondens finansiella ställning är för närvarande god. Under budgetåren 1987/88—1989/90 kan fonden inte räkna med statliga kapital- tillskott. Verksamheten måste utformas med hänsyn till detta förhållande.

Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare utformningen av Norrlandsfondens verksamhet.

Ytterligare 100 milj. kr. till

småföretagsfonden

Norrlandsfonden ökad inriktning på

småföretag

Systemet med industrigaranit"/ån behandlades av riksdagen senast våren 1984 (prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr. 379). Stödformen har funnits sedan 1950-talet (prop. 1954: 210, NU 29. rskr. 318). För närvarande regleras den i förordningen (1978: 507) om industrigarantilån m.m. (omtryckt 1985: 651). Från att från början ha varit riktad till hemslöjd. hantverk och småindustri övergick stödformen i och med statsmakternas beslut våren 1983 till att inriktas mot industriföretag oavsett storlek (prop. 1982/83: 113. NU 39, rskr. 376). Huvuddelen av antalet industrigarantilån har under senare år getts till medelstora företag. som genom den statliga garantin har kunnat få banklån även till riskfyllda projekt.

Under senare år har stödformen industrigarantilån använts i liten omfatt- ning. Under budgetåren 1984/85 och 1985/86 har garantier tecknats för lån på sammanlagt knappt 90 milj. kr. Avregleringen på kreditmarknaden torde ha underlättat för medelstora företag att få lån utan statlig garanti. En ytterligare förklaring till den låga efterfrågan är att de regionala utveck— lingsfonderna har fått ökade möjligheter att ge både egna lån och garantier för banklån. Jag vill erinra om att fonderna utan samråd med SIND kan ge rörelselåii på upp till 3 milj. kr. till ett enskilt företag. Det genomsnittliga industrigarantilånet låg under budgetåret 1985/86 på knappt 1.5 milj. kr.

Jag förordar att stödformen industrigarantilån upphör vid ingången av budgetåret 1987/88. Endast ansökningar som görs dessförinnan bör prö- vas. Förslaget innebär dock ingen förändring i fråga om åtaganden från statens sida som gjorts eller görs innan stödformen upphör. Med tanke på bl. a. utvecklingsfondernas goda finansieringsmöjligheter räknar jag med att småföretagen inte skall få sina lånemöjligheter försämrade genom mitt förslag. Jag vill erinra om att riskvilliga krediter i form av lokaliseringslån kan lämnas till företag i regionalpolitiskt prioriterade områden.

11.5 Nyetableringsinsatser m.m.

Min bedömning: Insatserna för att stimulera till en ökad nyetablering bör fördjupas och mer än tidigare koncentreras till att ge bestående effekter i nya företag med bärkraftiga affärsidéer.

Skäl för min bedömning: Jag har tidigare (bl.a. avsnitt 4) betonat den stora betydelsen av att nya företag startas och utvecklas. De bidrar allmänt till dynamiken i näringslivet och ersätter sådana företag som slås ut av strukturella och andra skäl.

Vid min anmälan till prop. 1983/84: 135 (s. 157) redogjorde jag för min syn på SlND:s och utvecklingsfondernas verksamhet med att stimulera ett ökat nyföretagande. SIND fick särskilda medel för ändamålet för att kunna driva egna projekt och samverka med fonderna. Även länsstyrelserna kan via utvecklingsfonderna bidra till företagsstimulerande åtgärder. Härvid är nyetablering ett prioriterat område.

Jag vill nu för riksdagens information redovisa några av de hittillsvaran- de insatserna och ge min syn på den framtida verksamheten.

Prop. 1986/87: 74 Minskat behov av lånegarantier

Nyetableringar

Bland de projekt som SIND har finansierat, helt eller delvis. under budgetåren 1984/85—1985/86 kan nämnas: . radio/TV-serien Nytt företag i samarbete med Utbildningsradion. . handlcdarutbildning för starta-eget-kurser, . datoriserat budgetsystem för nyetablerade företag, . kvinnliga Företagarskolan i Luleå. . erfarenhetsträffar för personal vid utvecklingsfonderna, med tonvikt på kvinnligt nyföretagande. . utredningar. konferenser. mässor m.m. Utvecklingsfonderna bedriver löpande dels information om nyföreta- gande, dels starta-eget-kurser. dels individuell rådgivning för och linansi- - ering av nya företag. Kostnaderna belastar i huvudsak de driftbidrag som fonderna får av landstingen, staten och berörda kommuner. Som jag tidi- gare nämnt omfattar utvecklingsfondernas nyetableringsinsatser alla bran- scher.

lnom regionalpolitiken förekommer en rad olika aktiviteter för att bl. a. stimulera nyföretagande. Bl.a. bedrivs ett samarbete mellan regionala högskolor och andra regionala organ för att genom s.k. avknoppning starta nya verksamheter som initieras genom forskning och utveckling vid resp. högskola.

Genom att dels allmänt uppmuntra enskilda personer att starta nya företag. dels vidta de konkreta stimulansåtgärder som jag nyss har nämnt har staten bidragit till de senaste årens höga nyetableringsnivå. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar har som jag tidigare nämnt — under åren 1983—1985 i genomsnitt ca 20000 företag med helt ny verksam- het tillkommit. Därutöver har ytterligare ett stort antal nya företag regi- strerats till följd av s.k. avknoppningar av vissa verksamhetsgrenar från större företag eller av andra skäl.

Nyföretagandet har en strategisk betydelse för utvecklingen av ett kon- kurrenskraftigt näringsliv och för att förbättra den regionala balansen. Som jag tidigare har anfört bidrar en hög nyetableringsnivå till att mildra de negativa effekter som är förknippade med en snabb strukturomvandling. Genom ett högt nyföretagande upprätthålls dynamiken i näringslivet. nya idéer prövas på marknaden och sysselsättningstillfällen skapas. Jag föror- dar därför att SIND även i fortsättningen får disponera särskilda resurser för att stimulera och utveckla nyctableringar, med hjälp av bl.a. utveck- Iingsfonderna.

En brett upplagd verksamhet har hittills bidragit till att väcka intresse för att starta eget och till att nya företagare fått en inledande utbildning och rådgivning. Det är dock väsentligt att insatserna i fortsättningen kan vara relativt djupgående. så att de ger bestående effekter och medverkar till en långsiktigt positiv utveckling i de nyetablerade företagen. Med tanke på SIND:s och utvecklingsfondernas begränsade resurser kan denna inrikt- ning innebära behov av en större samverkan med andra organ vad gäller den breda inledande rådgivningen till bl. a. personer som är allmänt intres- serade av att starta eget. När det gäller denna allmänna rådgivning villjag betona att många kommuner redan i dag bedriver en sådan verksamhet. Det är positivt att många kommuner har upprättat näringslivsprogram eller

Starta eget

Hög nyetableringstak

Mer djupgående insatser

t

på annat sätt tagit initiativ för att, inom ramen för sin kompetens. allmänt främja det lokala näringslivet. Dessa insatser av kommunerna innebär att utvecklingsfonderna. kan ägna större resurser åt en mer djupgående råd- givning åt nya företag med bärkraftiga affärsidéer. Jag vill i detta samman- hang erinra om att stat-kommun-beredningen i sitt nyligen avgivna betän- kande Kommunal Näringslivspolitik — samverkan med staten och närings- livet (Ds C 1986: 16) har anfört att kommunernas och landstingskommuner- nas åtgärder inom näringspolitiken måste tillmätas stor betydelse och att de nuvarande kompetensreglerna ger kommunerna möjlighet att göra bety- dande lokala näringslivsinsatser.

Det är angeläget att utvecklingsfonder även kan avråda från att starta företag i de fall där affärsidéerna inte håller. På så sätt begränsas antalet misslyckade företagsetableringar.

Samtidigt som antalet nyetablerade företag har ökat har även antalet konkurser ökat kontinuerligt. Fram till år 1980 ökade konkurserna med i genomsnitt ca 2 % per år. Därefter har ökningstakten legat på ca 10 % per år. En liknande ökning av konkursfrekvensen har inträffat i andra länder med en hög nyetableringsfrekvens. Relativt sett utgör de konkursdrabbade företagen en liten andel (l %) av det totala antalet företag.

SIND har i november 1985 redovisat en rapport (bilaga 4) om konkursor- saker och föreslagit vissa åtgärder för att minska antalet konkurser. Rap- porten har remissbehandlats (bilaga 5).

Bland konkursorsakerna framhålls särskilt bristen på kunskap hos före- tagsledningarna. SIND föreslår därför en ökning och fördjupning av sam- hällets insatser med utbildning och information i samband med bl.a. att nya företag startas. Remissinstanserna är i huvudsak positiva till dessa förslag, liksom till ett förslag om förbättrad konkursstatistik. Det senare förslaget berör frågor som det ankommer på statistiska centralbyrån att ta ställning till. Jag återkommer strax till utbildningsfrågorna (avsnitt 11.7).

Vidare föreslås en ändring av förmånsrättsordningen i konkurser när det gäller lönefordringar. Denna fråga behandlas för närvarande av lönegaran- tiutredningen (A 1982: 04). Jag är därför inte beredd att nu ta initiativ till någon sådan ändring i förmånsrättsordningen. Jag vill dock nämna att regeringen idag har föreslagit att fordringar på grund av revisionsuppdrag i konkursdrabbade företag skall få förmånsrätt i konkurser (prop. l986/ 87: 90).

Kvinnor har länge varit en stor grupp bland de som startar nya företag. Mot bakgrund av näringsutskottets yttrande våren 1985 (NU 1984/85: 23 s. 26—27, rskr. 242) har regeringen tillsammans med landstingsförbundet verkat för att varje fond skall utse en jämställdhetsansvarig. Aktiviteterna har i de olika fonderna varit av många olika slag och också varierat i intensitet. Erfarenheterna hittills visar att behovet av stöd till kvinnliga företagare är stort i form av utbildning, rådgivning och kontaktskapande verksamhet. Jag ser denna verksamhet som ett naturligt inslag i fondernas arbete.

Regeringen har gett ett flertal utvecklingsfonder särskilt finansiellt stöd för att mer aktivt arbeta med unga företagare. Erfarenheterna hittills av denna verksamhet är positiva.

Jag har nyss (avsnitt 11.3) behandlat frågan om de regionala utvecklings-

Konkurserna ökar, men är relativt få

Kunskapsbrist viktig konkursorsak

Satsningar för kvinnor

fondernas målgrupp och därvid förordat att fonderna koncentrerar sina insatser till tillverkande företag. turistföretag och företagsinriktade tjänste- företag. När det gäller nyetableringsverksamheten bör dock SIND och fonderna liksom hittills vara fria att inrikta åtgärderna mot företag och blivande företagare inom även andra områden.

11.6 Underleverantörsfrågor

Som underleverantörer räknas företag som framställer produkter och tjänster som är avsedda att ingå i ett köparföretags slutprodukt. Underle- verantörssystemet är särskilt betydelsefullt i verkstadsindustrin. Bland små och medelstora företag dominerar underleverantörsrollen; bland de större företagen dominerar köparrollen.

Under 1980-talet har köparföretagen tydligt markerat att de ställer nya krav på sina leverantörer. En strävan har varit att minska antalet leveran- törer och öka flexibiliteten bl.a. för att motsvara företagens krav på ”just in time"-produktion.

[ en studie som genomförts gemensamt av Metallindustriarbetareförbun- det och Mekanförbundet våren 1986 konstateras att storföretagen i verk- stadsindustrin är inne i en omvandlingsprocess med inriktning mot högre kvalitet. minskad kapitalbindning och utnyttjande av ny teknik. Detta medför bl. a. ökade krav på fungerande kvalitetsstyrningssystem hos un- derleverantörerna. I ökad utsträckning kommer därför också de små och medelstora företagen att genomföra liknande insatser. Underleverantörs- systemet är ett finmaskigt nätverk av företagsrelationer. vilket kommer att utgöra basen för att sprida de kunskaper och krav som hör samman med den nya inriktningen. Anpassningen är inte utan problem och det är troligt att de nya kraven på svenska underleverantörer kommer att leda till en viss utslagning bland de företag som saknar tillräckliga resurser för att genom- driva långsiktiga åtgärdsprogram.

SIND och de regionala utvecklingsfonderna genomför en rad särskilda aktiviteter för att stärka svenska underleverantörer. Exempel på sådana insatser är mässdeltagande. kontaktträffar mellan underleverantörer och större köpare samt kursverksamhet. Dessutom medverkar de regionala utvecklingsfonderna genom finansieringsinsatser och åtgärder inom före- tagsserviceområdet till att förbättra underleverantörernas situation.

Problemen för underleverantörsföretagen innefattar även den typ av problem som småföretagen i allmänhet möter. De insatser som SIND och de regionala utvecklingsfonderna erbjuder ger därför goda möjligheter att stärka underleverantörernas position på marknaden. Även inom ramen för Exportrådets verksamhet genomförs särskilda insatser för underleverantö- rer i exportfrämjande syfte.

Härutöver kan det finnas behov av särskilda insatser för att möta köpar- företagens krav på underleverantörerna. Kraven på rätt ochjämn kvalitet. god service. rätt pris och säker leverans i rätt tid ökar. Insatserna bör bl.a. ta sikte på att öka samarbetet mellan underleverantörerna för att minimera antalet kontaktytor sett från köparföretagens horisont. De teknikcentra som etablerats på en rad håll. i vissa fall med statligt stöd. kan spela en

Ökade krav på underleveran- törerna

Kvalitet och säkra

leveranser

viktig roll när det gäller att bistå underleverantörsföretagen i tekniska frågor.

Industrifonden medverkar på olika sätt med rådgivning och finansiering i syfte att höja kompetensen hos svenska underleverantörer. Riktlinjer m.m. för fondens verksamhet har redovisats tidigare (avsnitt 10.2.).

Särskilda insatser i form av rådgivning och utbildning har beslutats för att stärka underleverantörsföretag i Uddevallaregionen. Sammanlagt har 3.8 milj. kr. anslagits för ändamålet. Utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län svarar för att insatserna genomförs.

11.7 Utbildningsfrågor

Mitt förslag och min bedömning: Reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling utgår ur statsbudgeten. SIND bör samordna och fördela de statliga resurserna till stiftel— sen och annan småföretagsinriktad fortbildning. Medlen bör dispo— neras från anslaget Småföretagsutveckling. Verkets stöd till stiftel— scn bör delas upp i en årlig basresurs och bidrag för speciella småföretagsinsatser.

SIND har i september 1986 överlämnat utredningsrapporten Kompe- tensutveckling för konkurrenskraft (bil. 6). Verket slår fast dels betydelsen av kompetent. välutbildad personal för att företagen skall bli framgångs- rika. dels att staten har ett ansvar i detta sammanhang. Småföretagen har generellt sett ett betydande fortbildningsbehov samtidigt som deras kun- skap om utbudet är bristfälligt. ingen kursanangör ägnar sig idag huvud- sakligen åt småföretag. Det beror bl. a. på att småföretagen anses utgöra en olönsam marknad att bearbeta.

SIND gör en närmare analys av dels verksamheten hos de regionala utvecklingsfondernas sex s.k. utbildningsenheter. dels Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU). För utbildningsenheternas del skisserar industriverket en möjlig utveckling med ökade resurser och en ombildning till särskilda utbildningsstiftelser. Verket föreslår dock tills vidare en i stort sett oförändrad organisation och verksamhet.

SIFU spelar enligt SIND en viktig industripolitisk roll. främst inom teknikområdet. Verket föreslår att det industripolitiskt motiverade statliga stödet ges dels som en basresurs till SIFU, dels för specificerade program som verket och stiftelsen kommer överens om. SIND föreslår att verket i fortsättningen får besluta om sådana statsbidrag till SIFU. På så sätt kan de statliga insatserna för småföretagsinriktade utbildningsinsatser samord- nas bättre. eftersom verket redan nu förfogar över vissa andra resurser för detta ändamål (anslaget Småföretagsutveckling). Vidare föreslår verket att SlFU får bidrag av statsmakterna från regionalpolitiska medel för att täcka merkostnaderna för SlFU:s dubbla lokalisering till Stockholm och Borås.

Remissinstanserna: SIND:s utredningsrapport har remissbehandlats (bil. 7). Remissopinionen är splittrad. Vissa instanser tillstyrker att SIND fåri uppgift att besluta om bidrag till SlFU. Andra befarar t. ex.en ökad byrå-

Betydande fortbildningsbehov

SIFU och utvecklings- fonderna

krati eller att SlFU:s självständighet kan gå förlorad med en sådan ord- ning. En åsikt som förs fram är att SIND och utvecklingsfonderna inte bör få utökade personella resurser för sin fortbildningsverksamhet.

Många instanser betonar vikten av att även andra utbildningsorgan än SIFU bör ha möjlighet att få bidrag för kursutveckling m.m. I fråga om allmänt utökade statliga satsningar på fortbildning för småföretag finns både positiva och negativa åsikter bland remissorganen.

Skäl för mina ställningstaganden: Goda möjligheter till fortbildning är en förutsättning för en gynnsam utveckling av små och medelstora företag. Fortbildning bedrivs såväl i privat som i samhällets regi. varvid samhällsin- satserna avses komplettera den privata verksamheten. Inom industride- partementets verksamhetsområde bedrivs fortbildningsverksamhet för småföretag av SIFU. SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Jag vill. i likhet med bl.a. skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet betona att andra viktiga insatser görs bl. a. inom ramen för högskolornas uppdragsutbildning samt av Komvux och Statens Skola för Vuxna i Här- nösand (SSVH) som medverkar i bl.a. skolöverstyrelsens glesbygdspro- jekt.

Det är angeläget att olika aktörer fortsätter att utveckla och erbjuda utbildning för småföretag. Det gäller både privata utbildningsföretag och offentliga institutioner som högskolor. komvux. SSVH m.fl.

Jag vill också erinra om de olika kompetensutvecklande insatser som görs inom ramen för regionalpolitiken. De resurser för sådana åtgärder i regionalpolitiskt prioriterade regioner som regeringen föreslogi budgetpro- positionen 1987 bör bl. a. kunna användas till att stödja projekt som syftar till att på olika sätt höja kompetensen inom småföretagen i dessa regioner. exempelvis genom utbildning.

Småföretagen har mycket skilda behov. En individuell anpassning av åtgärderna till företagens situation kräver ofta aktiva insatser på lokal och regional nivå. Utvecklingsfonderna har därför en viktig roll att spela. bl.a. som förmedlare av fortbildningstjänster. Mot bakgrund av vadjag nyss har anfört om nyetablering m.m. (avsnitt 11.5) anser jag vidare att utbildning på områdena starta eget och driva eget företag bör ägnas stor uppmärk- samhet. Det ankommer på SIND att ta ställning till hur detta närmare skall organiseras. I likhet med vad SIND anfört i sin rapport (bilaga 4) om konkursutvecklingen bör utbildningsinsatserna vad gäller nyetableringar och nystartade företag utökas och fördjupas. Jag vill betona att det är angeläget att berörda offentliga organ även i framtiden i hög grad anlitar den kompetens och de resurser som finns i den privata utbildningssektorn. t. ex. hos branschorganisationerna. Detta har också påpekats av flera rc- missinstanser.

Det ankommer på SIND att i samråd med övriga huvudmän och fonder- na själva. inom ramen för konsortialavtal och stadgar. organisera fonder- nas gemensamma funktioner för utbildning.

SIFU inrättades år 1980 och skall bedriva fortbildning för främst små och medelstora företag i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80: 88. NU 41. rskr. 274). SlFU:s kunder kommer i dag från såväl småföretag som större företag och offentlig förvaltning.

Även andra resurser

Fördjupade starta

eget-insatser

Ett skäl för staten att bedriva verksamheten och stödja den med bidrag har varit att SIFU kan tillhandahålla vissa kurser som inte är lönsamma i snäv företagsekonomisk mening men som ändå gynnar företagens utveck- ling och påskyndar teknikspridningen. SIFU kan av samhällsekonomiska skäl ta stora risker med ny oprövad utbildning och visa uthållighet i sitt utbud av kurser (jfr prop. 1979/80288 s. 10).

SIFU är ålagd att bedriva verksamhet i både Borås och Stockholm. vilket minskar möjligheterna till lönsamhet i företagsekonomisk mening. Statsbidraget till SIFU har nästan halverats från 22 milj. kr. budgetåret 1982/83 till 12 milj. kr. för 1986/87. SlFU:s självfinansiering i form av kursavgifter täcker för närvarande drygt 80 % av kostnaderna.

I likhet med SIND och flera remissinstanser anserjag att statens bidrag till SIFU bör samordnas med SIND:s resurser för småföretagsinriktad fortbildning. Jag förordar därför att rcservationsanslaget Bidrag till Stiftel- sen Inxrirmetför Företagsutveckling utgår från statsbudgeten. SIND bör besluta om dels årliga basresurser för att SIFU skall kunna långsiktigt upprätthålla en småföretagskompetens. dels löpande bidrag för småföre- tagsinsatser som verket och SIFU kommer överens om. Jag räknar med att denna nya finansieringsordning inte på kort sikt medför någon väsentlig minskning av SlFU:s resurser. Liksom hittills bör även större företag och offentlig förvaltning på kommersiell basis kunna anlita stiftelsen.

Det ankommer på regeringen att besluta om erforderliga ändringar i SlFU:s stadgar.

Jag vill betona att den nya finansieringsordningen inte bör minska möj- ligheterna för även andra utbildningsorgan att såsom nu få bidrag av industriverket för att bl. a. anpassa sin utbildning så att den passar småfö- retag. '

Jag är inte beredd att förorda särskilda regionalpolitiska medel till SIFU. Jag är medveten om att SlFU:s dubbla lokalisering medför intäktsbortfall och vissa merkostnader för bl.a. hyra och löpande drift. Det får dock ankomma på SIND att ta hänsyn till detta när basresursen till SIFU bestäms.

1 1.8 Teknikspridning

Teknik- och kompetenshöjande åtgärder med samhällets medverkan bör i första hand riktas till små och medelstora företag. De större företagen klarar som regel utvecklingsarbete. introduktion av ny teknik etc. med egna resurser.

De industri- och näringspolitiskt motiverade insatserna för tekniksprid- ning bör medverka till att utveckla och förnya näringslivet. Insatserna bör bestå av förmedling av kunskap om ny teknik och kontaktskapande aktivi- teter. De resurser som bör utnyttjas är i första hand universitet/högskolor. kollektiva forskningsinstitut och andra typer av resurscentra ('t. ex. teknik- och utvecklingscentra). Insatserna bör främst rikta sig till små och medel- stora företag. Teknikspridningsinsatserna bör också ges en regionalpolitisk inriktning.

Ökad samordning SIFU—SIND— Utvecklings- fonderna

Småföretagen främsta målgrupp

Ett nära samarbete måste finnas mellan de organ som har ett ansvar för att sprida ny teknik. nämligen utvecklingsfonder. länsstyrelser. länsskol- nämnder. Iänsarbetsnämnder. kontaktsekretariaten vid universitet och högskolor samt näringslivets organisationer. Centralt bör SIND, STU. skolöverstyrelsen (SÖ) samt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) ge ett aktivt stöd i detta arbete. . _

De regionalautvecklingsfonderna har genom sina insatser inom områ- dena företagsservice och finansiering en naturlig uppgift i arbetet med att sprida ny teknik till småföretagen. Utöver fondernas ordinarie verksamhet pågår olika projekt där fonderna deltar. Som exempel kan nämnas projek- tet ”Ny teknik i rätt tid”, som SIND har initierat. Syftet är att sprida kännedom om nya tekniker och nya organisatoriska lösningar och att erbjuda småföretagen möjligheter att närmare studera om teknikförnyelse ytterligare kan utveckla företagets affärsidé till ekonomisk framgång. Erfa- renheterna hittills av denna verksamhet är positiva och visar på behovet av att initiera projekt för att få igång en teknikspridningsprocess.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om kvalitetsfrågornas betydel- se i enlighet med vad jag tidigare har anfört. Det är väsentligt att möjlighe- terna till höjd kvalitet tillvaratas och beaktas vid ianspråktagandct av ny teknik.

Att utnyttja och komplettera befintliga forsknings-, utbildnings- och utvecklingsorgan och företag samt nätverk mellan dessa är ett viktigt inslag i arbetet.

De regionala FoU-råd och forskningsstiftelser som vuxit fram. inte minst i anslutning till de mindre högskolorna. medverkar till ett förbättrat kontaktnät och effektivare former av informationsutbyte och kunskaps- överföring. Det växande antalet funktioner av typ kontaktsekretariat vid både större och mindre högskolor har också sådana uppgifter. S. k. teknikcentra som bygger på samverkan mellan olika intressenter näringsliv. gymnasieskola. högskola m.fl. syftar till att på olika sätt underlätta att ny teknik sprids till främst små och medelstora företag. Också sådana centra är viktiga inslag i teknikspridningsprocessen. Verk- samheten vid dessa centra kan bestå av konsultverksamhet (t. ex. CAD/ CAM). utvecklingsarbete (prototyptillverkning m.m.). utbildning (för gymnasieskola. kommunal vuxenutbildning. högskola. företag. Iänsarbets- nämnd m.fl.) och uthyrning av teknisk utrustning. Verksamheten finansi- eras ofta gemensamt av intressenterna. Vissa teknikcentra med regional verksamhet kan också innehålla avancerad teknologi som gör att forskning och utveckling är en viktig del av verksamheten (t.ex. Daltek och teknik- centra i Sandviken och Hagfors). De har därmed på dessa områden en nationell betydelse.

Inom ramen för det föreslagna informationsteknologiprogrammet in- ryms en rad åtgärder som syftar till att sprida ny teknik (avsnitt 10. l ).

Alla de nämnda resurserna för att sprida ny teknik har stor betydelse för utvecklingen av små och medelstora företag i alla delar av landet. Skillna- den i bchoven mellan de regionalpolitiskt prioriterade regionerna och landet i övrigt är att det i de förra regionerna finns en eftersläpning i tillgången på nämnda resurser och bredden på dessa samt att tillgänglighe-

Utvecklings- fonderna

Teknikcentra

ten bl.a. på grund av långa avstånd är sämre. De mer allmänt inriktade teknik- och kompetensspridningsinsatserna bör därför ha sin tyngdpunkt i olika åtgärder för att dels göra de små och medelstora företagen uppmärk- samma på de behov och möjligheter som finns. dels hjälpa dessa företag att få del av insatserna.

Beträffande åtgärder i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna måste dessa ha en betydligt större bredd och också i hög grad inriktas på att komplettera och bygga upp kompetensstrukturen.

Det regionalpolitiskt prioriterade området för insatser som främjar tek- nik- och kompetensspridning omfattar stödområdet och vissa stödje- punkter i nära anslutning till detta samt de delar av Bergslagen som inte tillhör stödområdet. Vidare bör vissa insatser kunna göras som främjar utvecklingen i sydöstra Sverige. Beträffande regionalpolitiska insatser för kompetensutveckling och teknikspridning har dessa redovisats i budget- propositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14). STU har redovisat förslag till en regional innovationspolitik som föreslås omfatta såväl företagsinriktade insatser som insatser som ändrar rambetingelserna för företagen. STU redovisar bl.a. förslag om ett "riksnät" av teknikcentra. Dessa teknik- centra skulle skaffa sig en hög kompetensnivå — specialisera sig — inom ett visst teknikområde.

Innan ställning tas till STU:s förslag bör resultatet av det tekniksprid- ningsuppdrag. SOm SIND. STU. UHÄ och SÖ skall redovisa till regering- en i mars 1987. avvaktas.

11.9 Design och kvalitet

Mitt förslag: Särskilda medel ställs till SIND:s förfogande för att under ytterligare en treårsperiod stimulera designverksamhet främst i små och medelstora företag.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Design är och kommer under de närmaste åren att vara ett viktigt medel för att stärka konkurrenskraften i svensk industri och i synnerhet de små och medelstora företagen. Det kommer därför även under de närmaste åren att behövas speciella insatser för att stimulera företagen att satsa på god design. Liksom hittills bör insatserna riktas till produktutveckling och design i tillverkande företag. Insatserna bör ta sikte på att stärka hela företagets identitet. Information. utbildning och könsultstöd är viktiga inslag i ett sådant program.

Inom ramen för branschprogrammen för tekoindustrin och den träbear- betande industrin genomförs olika typer av insatser för att utveckla företa- gens design. Exempel på sådana insatser är konsultstöd. utbildning. mäss- deltagande. resor och exportfrämjande insatser. Industriverket har i sam- verkan med STU i flera år bedrivit en viss designstödjande verksamhet som är riktad till möbelindustrin. Denna verksamhet avser verket att bygga ut.

Erfarenheterna hittills visar att intresset för design hos de svenska tekoföretagen ökar. Det gäller även efterfrågan på SIN D:s insatser i fråga

Stärka konkurrenskraften genom design

Branschprogram

om design i denna bransch. Även det produktionstekniska utvecklings- och utbildningscentrum. Proteko, som nu byggs upp i Borås. bör på olika sätt kunna medverka i designinsatser riktade till framför allt mindre före- tag. Jag räknar med att SIND och Proteko tillsammans kan utarbeta ett program för hur Proteko bäst skall kunna främja tekoföretagens design- verksamhet och utbildning av designers.

En treårig försöksperiod med designfrämjande åtgärder inleddes budget- året 1984/85. Totalt har 15 milj. kr. anslagits för dels etablering och drift av ett Design Center i Stockholm, dels insatser för att främja design i enskilda småföretag.

Verksamheten vid Design Center består av två huvudområden. dels att förmedla kontakter mellan industri och industridesigners, dels av en pro- gram- och utställningsverksamhet. Försöksperioden går ut den ljuli 1987.

Det är en tids- och resurskrävande uppgift att bygga upp ett Design Center. Resurser bör därför tillföras under ytterligare tre år. På sikt bör verksamheten i högre utsträckning kunna finansieras genom bl.a. konsult- intäkter-_ Enligt vadjag har erfarit avser SIND att mot bakgrund av erfaren- heterna hittills lämna förslag till Design Centers fortsatta verksamhetsin- riktning, huvudmannaskap. finansieringsformer och lämplig organisations- form. Igod tid före treårsperiodens slut bör verksamheten utvärderas.

Parallellt med att Design Center byggdes upp har särskilda medel satsats på designfrämjande insatser i enskilda företag. SIND har tillsammans med bl.a. de regionala utvecklingsfonderna genomfört en rad aktiviteter för produktutveckling och designinsatser i enskilda företag. Erfarenheterna visar på mycket goda resultat med relativt sett små medel. Jag anser därför att verksamheten bör fortsätta. SIND bör liksom hittills via de regionala utvecklingsfonderna svara för högst 50 %- av kostnaderna. Insatserna bör ta sikte på att stärka hela företagets identitet. inte enbart produkten som sådan. En helhetssyn på designinsatserna eftersträvas. Iden mån intitiativ till designfrämjande insatser kommer fram lokalt. bör dessa samordnas med verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna.

I min redogörelse för de krav som i framtiden kommer att ställas på svenskt näringsliv har jag betonat vikten av anpassning till marknadens krav, behov och förväntningar samt nödvändigheten av att samtidigt ta till vara alla möjligheter till en effektiv produktion av såväl varor som tjänster. Endast genom en fungerande kvalitetsstyrning av verksamheten kan dessa krav uppfyllas.

Det är en uppgift för den nationella kvalitetsoffensiven att informera om detta samt underlätta och stimulera kvalitetsarbete i företag och förvalt- ningar.

De små och medelstora företagen är allt oftare utsatta för krav på att ha effektiva kvalitetsstyrningssystem. Jag räknar med att de regionala utveck- lingsfonderna och SIND liksom övriga berörda myndigheter inom ramen för kvalitetsoffensiven vidtar olika kvalitetsfrämjande åtgärder. Som ex- empel kan nämnas SIN Dzs medverkan i den kompetensuppbyggnad i ämnet kvalitetsstyrning vid Chalmers Tekniska Högskola och Handels- högskolan i Göteborg. som jag tidigare har redogjort för.

Design Center

Utvecklings- fonderna

Kvalitetsoffensiv

Hänvisningar till US39

11.10. KOOperativ utveckling

Frågor som rör kooperativ utveckling har behandlats av statsmakterna vid flera tillfällen. Huvudsyftet med de statliga åtgärderna har varit attjämstäl- la villkoren för utveckling av kooperativa företag med de villkor som gäller för aktiebolag och andra företagsformer. Insatserna har främst rört kapital- försörjning. forskning och utveckling. utbildning m.m. Senast våren 1986 beslutades om medel för kooperativ utveckling i nära anslutning till koope- rationen och Kooperativa rådets verksamhet (anslaget Småföretagsut- veckling). Det förutsattes att kooperationen själv skulle bidra med motsva- rande belopp.

Kooperationen och staten har i september 1986 beslutat att bygga upp ett Kooperationens utvet-klingssystem. Verksamheten skall omfatta åtgär- der på tre områden: allmänna informations-. utbildnings- och utvecklings- insatser. kooperativ företagsservice samt stöd till uppbyggnad av lokala kooperativa utvecklingscentra.

Kooperationen kommer att medverka i finansieringen med upp till 50 %- av kostnaderna. eller högst 2.5 milj. kr.. per år.

Jag vill understryka att denna insats skall ses som en temporär åtgärd för att initiera och påskynda uppbyggnaden av kompetens och andra resurser för att utveckla ny kooperativ verksamhet inom skilda områden. På sikt bör dessa utvecklingsresurser kunna integreras med samhällets generella näringspolitiska organisation, i första hand SIND och utvecklingsfon- derna. Väsentligt är härvid att den kooperativa specialkompetensen även i denna miljö kan bevaras och utvecklas. Det är därför lämpligt att succes- sivt söka finna former för en regional och central samverkan mellan berör- da intressenter.

Under 1986 har genomförts informations- och utbildningsinsatser som varit riktade till lärare. ungdom. glesbygdsområden samt till personal inom kooperativa organisationer och statliga organ. En seminarieserie under den sammanfattande rubriken Kooperativa framtidsperspektiv har genom- förts. Det ökade intresset bland kvinnor för att starta företag berör även kooperationen. Föreningsbanksrörelsen har bl. a. medverkat till att starta kvinnliga företagsorganisationer. kvinnomässor och utbildningsaktiviteter. Ett omfattande studie- och utbildningsmaterial för kvinnligt företagande. benämnt Kvinnor och Ekonomi. har tagits fram. Vidare har initiativ tagits för att kartlägga förutsättningarna för kooperativ verksamhet inom det sociala tjänsteområdet. Även frågan om en förnyad analys av den etablera— de kooperationens villkor har aktualiserats.

Åtgärderna för kooperativ utveckling har kanaliserats via kooperativa rådet som är kooperationens och statens gemensamma operativa organ.

Rådet skall initiera eller medverka i kartläggning och analys av koopera— tionens utvecklingsmöjligheter samt söka undanröja de hinder och utveck- la de förutsättningar som härvid aktualiseras. Rädet kan vidare i samver- kan med kooperationen och samhälleliga organ stödja olika utvecklingsin- satser i form av information. utbildning. forskning och företagsutveckling.

Kooperativt utvecklingssystem

4. Småföretagsutveckling 6678

Summa 52 998

Anslagsberäkningen framgår av sammanställningen.

1986/87 Beräknad ändring 1987/88 Personal 193 -— Anslag Utgifter Förvaltningskostnader 44 445 000 + 494 000 (därav lönekostnader) (35 931 000) (+823 000) Lokalkostnader 7 905 000 + 154 000 52 350 000 +648 000 Inkomster Medel som tillförs anslaget från anslaget E 4. Utbild- ning och rådgivning m.m. för att spara energi1 350 000 350 000 350 000 -—350 000 Nettoutgift kr. 52 000 000 +998 000

' Anslaget upphör fr.o.m. budgetåret 1987/88.

Statens industriverk

Regeringen beslutade ijuni 1985 att ett ADB-system för stödformer inom statens industriverks ansvarsområde skulle införas. Industriverket beräk- nar kostnaderna för systemutformningen till 2560 000 kr. för budgetåret l987/88. Driftstarten beräknas ske i början av år 1987.

Med hänsyn till de besparingar som uppkommer genom att ADB-syste- met införs samt genom ändring av administrativa rutiner bör ytterligare besparingar under treårsperioden 1987/88—1989/90 inte åläggas verket. Verket förordar i stället en oförändrad anslagsnivå för budgetåret l987/88 jämfört med 1986/87.

Föredragandens överväganden

För statens industriverk bör medel beräknas med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 % på tre år. För nästa budgetår föreslår jag att utgifterna minskas med 1,75 %.

Beträffande utgifterna för ADB-systemet för stödformer inom industri- verkets ansvarsområde anser jag att de bör bekostas från anslaget C 2. LokaliSeringsbidrag m.m. (prop. 1986/87: 100 bil. 14). Under detta anslag anvisas medel för bl.a. viss administration av regionalpolitiskt stöd. De regionalpolitiska stöden utgör den största delen av de stödformer som kommer att ingå i ADB—systemet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 52 998 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet

1985/86 Utgift 5 738 864 Reservation 595 941 1986/87 Anslag 4 500 000 1987/88 Förslag 4 500 000

Från anslaget betalas kostnader för experter och tillfällig personal. resor samt övriga kostnader som hänger samman med utredningsverksamheten inom statens industriverks arbetsområde.

Utredningsverksamheten bedrivs bl.a. enligt de riktlinjer som regering- en fastställer i en årlig utredningsplan. Utredningsplanen, som utformas efter förslag från industriverket, bör inte binda samtliga utredningsresurser inom verket, utan göra det möjligt att vissa utredningsbehov som uppkom- mer under året kan tillgodoses.

Utredningsplanen för innevarande budgetår omfattar bl. a. en grupp projekt som syftar till att bygga upp och vidmakthålla baskunskapen om industriutvecklingcn. Vidare omfattar utredningsplanen projekt som, via studier av företagens beteende och strukturförändringar samt sektorstu- dier, behandlar olika aspekter av industrins funktionssätt. Slutligen omfat- tar utredningsplanen vissa projekt som framför allt berör effekter och erfarenheter av industripolitiska åtgärder.

Industriverket skall till regeringen lämna underlag till en utredningsplan för budgetåret 1987/88 senast den 15 maj 1987.

Statens industriverk

Industriverket föreslår en uppräkning av anslaget med 20 % till 5,4 milj. kr. för budgetåret 1987/88. dvs. en ökning med 0,9 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med ett oförändrat belopp för budgetåret 1987/88, dvs. 4,5 milj. kr.

10 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90. utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel. sammanlagt 10 000000 kr. får användas för utredningsverksamhet vid statens industriverk, 2. till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 4 500000 kr.

B 4. Åtgärder för att främja industridesign Nytt (förslag) 5 000 000

I statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för att främja industridesign 15 milj. kr. att användas under budgetåren 1984/85— 1986/87. I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.9) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Statens industriverk

Erfarenheterna hittills ger inte anledning till någon ändring av formerna för stöd till att främja industridesign. Enligt industriverket bör Design Center få ett fortsatt bibehållet stöd. Även insatser för att främja design i enskilda småföretag bör fortsätta. Industriverket hemställer att 6 milj. kr. anslås för budgetåret 1987/88.

F öredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om Design m. m. (avsnitt 11.9) beräknar jag medel för att främja industridesign med 5 milj. kr. för budget- året 1987/88.

10 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ]. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 10000 000 kr. får användas till åtgärder för att främja industridesign, 2. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret l987/88 anvisa ett reservationsanslag av 5 000000 kr.

B 11. Branschfrämjande åtgärder

1985/86 Utgift 19966 498 Reservation 31446 350 1986/87 Anslag 16638 000 1987/88 Förslag 17000 000

Från anslaget bekostas industriverkets verksamhet med branschfräm- jande åtgärder för vissa branscher. Åtgärderna omfattar utbildningsinsat- ser samt omställningsfrämjande och exportfrämjande verksamhet enligt av statsmakterna tidsbegränsade program. Inom ramen för anslaget för branschfrämjande verksamhet bedrivs dels ett program för den träbearbe— tande industrin, dels ett struktur- och utvecklingsprogram för övriga indu- strisektorer.

Programmet för den träbearbetande industrin har förlängts till att omfat- ta budgetåren 1984/85—1986/87 (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr. 379). Fr.o.m. budgetåret 1983/84 omfattas även sågverksindustrin av program- met (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 34, rskr. 373). Programmet för såg- verksindustrin syftar till att främja en utökad vidareförädling. Sedan tidi- gare genomförs, inom ramen för programmet för den träbearbetande indu- strin, insatser i möbel-. snickeri- och trähusindustrierna. Denna del av branschprogrammet för den träbearbetande industrin syftar dels till att främja utveckling mot en rationell branschstruktur, dels till att höja kom- petensen avseende administration, marknadsföring, produktionsteknik m.m. samt att främja exporten. När det gäller exportfrämjande åtgärder samverkar industriverket med Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) inom Sveriges exportråd.

Struktur- och utvecklingsprogrammet för övriga industrisektorer inför- des som en försöksverksamhet budgetåret 1979/80 (prop. 1978/79: 100 bil. 17, NU 59, rskr. 415). Efter ett uppehåll permanentades verksamheten budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 34. rskr. 373).

Industriverkets förslag har redovisats tidigare (avsnitten 13.3 och 13.5).

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad jag har anfört tidigare (avsnitt 13.3) föreslår jag att verksamheten med de branschfrämjande åtgärderna inom den träbearbe- tande industrin under budgetåret 1987/88 genomförs i oförändrad omfatt- ning. Vidare föreslårjag. i enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.5), att verksamheten inom ramen för det allmänna strukturutvecklings- programmet under budgetåret 1987/88 skall fortsätta med en i stort sett oförändrad omfattning. Sammanlagt beräknar jag 17 milj. kr. för bransch- främjande åtgärder för budgetåret 1987/88.

För budgetåren 1988/89 och 1989/90 bör en gemensam ram om 34 milj. kr. gälla.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 34 000000 kr. får användas för verksamheten med branschfrämjande åtgärder. 2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 17 000000 kr.

B 12. Småföretagsutveckling

1985/86 Utgift 121 610 203 Reservation 122 553 953 1986/87 Anslag 143 275 000 l987/88 Förslag 159 930 000

Från anslaget betalas kostnader för: 1. de regionala utvecklingsfonernas företagsservice och administration m.m., . strategisk företagsutveckling, . övergripande insatser inom småföretagsområdet, . nyetableringsinsatser, . utbildningsinsatser inom småföretagsområdet, . stöd till arbetskooperation m. m.

amb—WIN)

Statens industriverk

Industriverket betonar bl.a. vikten av att anslaget räknas upp, så att de regionala utvecklingsfonderna får kompensation för inträffade och framti- da kostnadsökningar och därmed kan bevara sin kompetens. Utöver det belopp på 2.5 milj. kr. som står till regeringens förfogande för stöd till arbetskooperation m.m. föreslår verket 166 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) söker bidrag med dels 10 milj. kr. som kompensation för utlokaliseringen till Borås, dels 9 milj. kr. för nuvarande näringspolitiska uppgifter. dels 4,5 milj. kr. för vissa nya utvecklingsprojekt. Dessutom hemställer SIFU om ett stiftelsekapital som inte anges storleksmässigt.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 11.3) redogjort för min syn på de regionala utveck- lingsfondernas verksamhet och verksamheten med småföretagsutveckling i övrigt vid industriverket.

Jag har vidare (avsnitt 11.7) föreslagit vissa förändringar beträffande finansieringen av SIFU. Det får till följd att det hittillsvarande särskilda bidragsanslaget till SIFU upphör och att medel för ändamålet i stället beräknas under anslaget Småföretagsutveckling. anslagsposten Utbild- ningsinsatser inom småföretagsområdet.

Jag beräknar sammantaget medelsbehovet för budgetåret 1987/88 till 159 930 000 kr. Det ankommer på regeringen att fördela anslaget på resp. delprogram.

335 milj. kr. bör gälla som en gemensam ram för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

lx) IQ

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel. sammanlagt 335 000000 kr. får användas för småföretagsutveckling, 2. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 159 930000 kr.

B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m.

1985/86 Utgift 58 237 082 1986/87 Anslag 50 000 000 l987/88 Förslag 50 000 000

Medel från anslaget används för att:

1. infria statliga garantier enligt förordningen (1978: 507) om industriga- rantilån m. m..

2. infria statlig garanti som har beviljats enligt brev (handelsdepartemen- tet) den 30 juni 1965 till kommerskollegium och ftrllmäktigc i riksbanken angående föreskrifter i fråga om statlig garanti för lån till turisthotell.

3. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen (1977: 387) om investeringsgaranti (upphävd 1980: 442).

4. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen (1977: 1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålindustrin m.m. (upp— hävd 1979: 1180).

5. efter prövning av regeringen i varje särskilt fall infria garanti som har lämnats för lån till skogsindustrin enligt föreskrifter senast i regleringsbrev den l4juni 1979 (1979/80 XlV B 18).

6. infria statliga strukturgaranticr, särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna samt särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri som har lämnats enligt förordningen ("1981 : 661) om struktur- garantier m. m. (upphävd 1985: 434).

7. infria garantier som har lämnats till Tillväxtinvestbolag m.m. enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

8. bekosta bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss del täcka förluster i anledning av sådana garantier - enligt förordningen (1982: 682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond (omtryckt 19842556) — som fonderna har beslutat om t.o.m. år 1983 (jfr prop. 1983/84: 40 bil. 10. NU 8. rskr. 94.

9. bekosta bidrag för räntebefrielse i samband med lån med strukturga- ranti till företag inom gjuteriindustrin och delar av den träbearbetande industrin samt lån med särskild strukturgaranti till företag inom tekoindu- stri och manuell glasindustri. varom beslut har fattats före den ljuli 1985.

Av den totala belastningen på anslaget -— 58 milj. kr. — svarade infrian- den av garantier enligt punkt 1 för 45 milj. kr. Riksdagen har beslutat att garantier av detta slag får beviljas i en sådan omfattning. att det samman- lagda beloppet för utestående garantier uppgår till högst 1050 milj. kr.

Denna engagemangsram skall dock räknas ned med hänsyn till de nettoför- luster som drabbar verksamheten (prop. 1983/84: 135 s. 137, NU 42, rskr. 379). Per den 30 juni 1986 fanns utestående garantier till ett sammanlagt värde av 440 milj. kr.

Statens industriverk

Industriverket föreslår att 60 milj. kr. anvisas på anslaget för budgetåret 1987/88. Vidare föreslås vissa tekniska förändringar beträffande engage- mangsramen samt vissa förändringar i reglerna för stödformen industriga- rantilån med hänsyn till den låga efterfrågan.

F öredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 11.4) redogjort för mitt förslag att stödformen industrigarantilån skall upphöra i och med ingången av budgetåret 1987/88. Förändringen får ingen omedelbar effekt på anslagsbelastningen. Jag be- räknar det totala medelsbehovet till 50 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

B 14. Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling Nytt (förslag) 6 700 000

I statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisades till Åtgärder för havsin- dustriell kompetensutveckling ett reservationsanslag av 20 milj. kr. att användas under budgetåren 1984/85—1986/87. I enlighet med vad jag tidi- gare har anfört (avsnitt 13.4) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Jag beräknar medelsbehovet till 6,7 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling för bud- getåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 6700 000 kr.

(*.) |»)

D. Mineralförsörjning m. m. Prov D 7. Program för utökad prospektering m. m. N ytt ("förslag) 96 000 000

På tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 (prop. 1982/83:25 bil. 7, NU 15, rskr. 116) anvisades till Program för utökad prospektering m.m. ett reservationsanslag av 300 milj. kr. att användas under en femårsperiod. I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 13.2.4) bör detta reservationsanslag på nytt föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för budgetåren l987/88—l989/90 till 96 milj. kr. Beloppet bör av anslagstek- niska skäl lämpligen anvisas i sin helhet under budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Program för utökad prospektering m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 96000 000 kr.

F. Teknisk utveckling m.m.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

Nytt (förslag) 26 400 000

I enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 10.4.1) bör ett nytt reserva- tionsanslag, Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attaché- verksamhet. föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till Stiftelser: Sveriges teknisk-vetenskapliga atta- chéverksamhet anvisa ett reservationsanslag av 26 400 000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

1986/87 Anslag 1000000 1987/88 Förslag 1000000

Under detta anslag anvisas medel för att främja forsknings- och utveck- lingssamarbete inom ramen för det särskilda avtal som Sverige slutit med de Europeiska Gemenskaperna (EG) samt EUREKA—samarbetet.

'.!—l

Bakgrund

Vid ministerkonferensen under år 1985 antogs deklarationen om att skapa EUREKA som en ram för forsknings- och utvecklingssamarbete i Västeu- ropa. Sverige anslöt sig till deklarationen. [januari 1986 undertecknades ett ramavtal mellan Sverige och EG om ett fördjupat forsknings- och utvecklingssamarbete.

Föredragandens överväganden

EUREKA har under sitt första verksamhetsår fått en betydande projekt- volym. [ december 1986 hade ca 110 samarbetsprojekt startats.

EG ökar kraftigt sina insatser på forsknings- och utvecklingsområdet. Under våren l987 väntas EG:s råd godkänna ett ramprogram för forskning och utveckling för åren l987—1991 med en budget på ca 50 miljarder kronor. Mycket tyder på att EG kommer att ge de icke-EG-länder (där- ibland Sverige) med vilka EG slutit ramavtal om forskningssamarbete, betydligt ökade möjligheter att delta i EG:s forsknings- och utvecklings- program.

Kostnaden i samband med projektsamarbetet inom EUREKA och med EG förutses bäras huvudsakligen av företagen själva. När det gäller statligt stöd för att genomföra projekt hänvisar jag till vad jag tidigare anförde om styrelsen för teknisk utveckling resp. Industrifonden (avsnitt 10.3.1 resp. 10.3.2).

Möjligheterna till ett europeiskt forsknings— och utvecklingssamarbete som erbjuds genom EUREKA och EG bör utnyttjas. För att uppnå detta krävs ett avsevärt sonderings- och förberedelsearbete samt kontaktska- pande aktiviteter och resor. Jag beräknar medelsbehovet för denna verk- samhet till ] milj. kr. under budgetåret l987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att till Europeiskt jbrsknings- och utt'eur/t'Iingsxanmrbete för bud- getåret l987/88 anvisa ett reservationsanslag av 1 000000 kr.

F l9. industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiomrädet

N ytt (förslag) 30 000 000

Under anslaget bör medel anvisas för statligt deltagande i industriella utvecklingsprojekt m.m. inom informationsteknologiomrädet i enlighet med vadjag har anfört i avsnitt 10.2.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om att verksamheten vid det programorgan. som efter beslut av regeringen skall svara för projektverk- samhet. uppföljning. information m.m. inom programmet. får bekostas med medel från anslaget.

Ramen för det statliga deltagandet i utvecklingsprojekt utgörs, förutom av inom detta anslag disponibla medel. av projektmedel som ställs till förfogande av myndigheter inom försvaret och av televerket.

Medel som sålunda är disponibla för industriell utveckling bör få sättas in i projekt gemensamt med industrin med en statlig finansieringsandel av högst 50 %.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommuni- kationsdepartementen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel. 60000 000 kr. får användas till industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet. 2. till Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologic/n- rådet för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 30000 000 kr.

F 20. Industriell utveckling inom mikroelektroniken

1985/86 Utgift +1003 152 Reservation 37 812 015 1986/87 Anslag 21 500000 1987/88 Förslag 18500 000

Under detta anslag anvisas medel för bidrag i anslutning till delprogram 4. Industriell utveckling inom mikroelektronikprogrammct (prop. 1983/8418, NU 11, rskr. 130 och prop. 1983/84: 135. NU 42. rskr. 379).

Regeringen inrättade den 15 mars 1984 ett programråd för industriell utveckling inom mikroelektroniken. Rådets uppgift är att. med utgångs- punkt i de riktlinjer som har fastställts för mikroelektronikprogrammet av regering och riksdag. främja utvecklingen inom mikroelektronikomrädct och att följa upp dessa avtal.

I propositionen om ett nationellt mikroelektronikprogram (prop. 1983/84:24) angavs att programmet avsågs att bli femårigt och omfatta budgetåren 1983/84—1987/88.

Riksdagen har för de fyra första åren anvisat 98.5 milj. kr. över detta anslag. Till detta belopp skall läggas de medel som de medverkande myn- digheterna bidrar med. Dessa medel beräknas uppgå till totalt 33 milj. kr. för de fem åren (prop. 1983/84: 135 s. 91).

För budgetåret 1985/86 uppgick anslaget till 16500 000 kr. Programrådet har rekvirerat 14450000 kr. från försvarsmakten, överstyrelsen för civil beredskap samt televerket. Dessa medel har svarat för de löpande utbetal- ningarna undcr budgetåret.

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad jag tidigare anfört (avsnitt 10). är budgetåret 1987/88 det femte året för delprogrammet Industriell utveckling inom mikroelektroni- ken. Delprogrammet bör slutföras enligt ursprungliga riktlinjer. För bud- getåret 1987/88 beräknarjag medelsbehovet till 18.5 milj. kr. Beroende på programmets försenade start kommer det dock att behöva förlängas tids- mässigt med upp till två år.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för försvars- och kommuni- kationsdcpartementen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Industriell utveckling inom mikroelektroniken för budget- året 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 18 500000 kr.

Hänvisningar till US40

5. Ekonomisk-politiska ramförutsättningar m. m. för tillväxt och förnyelse

5.1. Inledning

Den allmänna ekonomiska politiken och näringspolitiken har flera berö- ringspunkter. Utan framgångsrika stabiliseringspolitiska insatser kommer en långsiktigt syftande näringspolitik aldrig att få full effekt. Strukturom- vandlingen riskerar att få ett alltför snabbt förlopp och tillskapandet av resurser för att säkra en långsiktig tillväxt oeh förnyelse uteblir. Enligt min mening finns det framför allt två element i "den tredje vägens" ekonomis- ka politik som knyter samman näringspolitiken med den ekonomiska poli- tiken. Det är kampen mot inflationen och vitaliseringen av kredit- och kapitalmarknaden. Jag skall här kort ta upp frågan om hur vissa föränd- ringar på riskkapital- och kreditmarknaden berör näringslivets förutsätt- ningar för tillväxt och förnyelse. Jag kommer också att ta upp vissa skattefrågor och redovisa min syn på det svenska exportkreditsystemet samt Investeringsbanken.

6. Infrastruktur

Sammanfattning och bedömning: Infrastrukturens betydelse för nä- ringslivets internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar. bl.a. som en följd av att strukturomvandlingen innebär en utveckling mot mer kunskapsintensiv industri och utnytt- jande av informationsteknologi. Flera åtgärder som innebär en för- bättring av infrastrukturen har vidtagits eller beslutats inom områ- dena energi. transporter, utbildning och telekommunikationer. ln- satser görs för att bygga upp kompetensen inom det viktiga området kvalitetsstyrning.

6.1. Infrastrukturens betydelse för näringslivets utveckling

En god infrastruktur hör till de grundläggande förutsättningarna för nä- ringslivets utveckling. Det finns flera väsentliga näringspolitiska aspekter av infrastrukturen. Näringslivet har behov av en effektiv transportapparat, ett utbildningsväsende som tillhandahåller kompetens och rätt utbildning, ett gott forskningsklimat. en god teknisk infrastruktur för informations- överföring. provning och kontroll, väl utbyggda telekommunikationer, ett effektivt och säkert energisystem m. ut.

Jag skall i detta avsnitt redovisa min principiella syn på infrastrukturfrå- gorna med avseende på energi, transporter, utbildning och telekommuni- kationer samt redovisa närings- och regionalpolitiska insatser inom dessa områden.

I stort måste infrastrukturen i Sverige betecknas som väl utvecklad i en internationell jämförelse. Jag bedömer emellertid att näringslivsutveck- lingen under de kommande åren ställer nya och kvalitativt annorlunda krav på infrastrukturen. Strukturomvandlingen präglas nu av att tjänsteinnehål- let i industrin ökar och att tekniken blir en allt viktigare konkurrensfaktor. Likaså ökar betydelsen av kundanpassning av produkterna. snabba leve- ranser och ett effektivt produktionsflöde. Denna utveckling behöver un- derstödjas av en utveckling av infrastrukturen.

Infrastrukturens betydelse för den regionala utvecklingen ökar. [ många regioner hämmas näringslivsutvecklingen av att infrastrukturen inte mot- svarar de krav som ett modernt näringsliv ställer. För att uppfylla de regionalpolitiska målen måste de infrastrukturuppbyggande insatserna där- för betonas ytterligare i regionalpolitiken. Betydande åtgärder med denna inriktning föreslås i årets budgetproposition.

Lokaliseringsfrågorna kan också ses i ett internationellt perspektiv. Traditionellt har produktionskostnaderna i en mer snäv bemärkelse be- traktats som den avgörande lokaliseringsfaktorn. För kunskapsintensiv industri är dock tillgången på utbildad arbetskraft, forskningsmiljön och andra aspekter av infrastrukturen avgörande. Sveriges möjligheter att be- hålla och attrahera avancerad industri beror till stor del på att infrastruktu- ren i vid bemärkelse — håller hög klass.

Infrastrukturuppbyggnad kan också bidra till en teknisk utveckling ge-

Konkurrensfaktor

nom teknikupphandling. Bakom framväxten av flera framgångsrika företag inom svensk industri ligger en framsynt och kvalificerad upphandling av utrustning för infrastrukturuppbyggnad.

6.2. Energi

Jag vill här ta upp energifrågornas betydelse för industrin. Energipolitiken skall medverka till att de mål som satts upp för samhällsutvecklingen kan uppnås. En billig och säker energiförsörj ning har varit av stor betydelse för den industriella utvecklingen i Sverige. Industrin svarar för nära en tredje- del av landets energiförbrukning. De energiintensiva industrierna kommer att även i fortsättningen spela en stor roll i den svenska ekonomin inte minst i exportsammanhang. Massa- och pappersindustrins andel av indu- strins energiförbrukning var år 1985 43 % och av elförbrukningen 35 %. Industrin måste även i framtiden tillförsäkras tillgång till billig och säker energi, vilket är nödvändigt för den fortsatta industriella utvecklingen. Således är det viktigt att elanvändningen inom industriprocesser, i likhet med annan el som är svår att ersätta, prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Detta får emellertid inte innebära att industrin underlåter att förbättra effektiviteten i sin energianvändning.

En fortlöpande energieffektivisering har skett inom industrin. Energian- vändningen har minskat med i genomsnitt 2,3 % per år mellan åren 1973 och 1984. Användningen av oljeprodukter minskade under samma period med 7,5 % årligen. eller från 6,4 till 2,9 Mtoe. Strävandena att förbättra effektiviteten i industrins energianvändning har medfört att svensk ener- giutrustningsindustri är på väg att bli världsledande när det gäller miljövän- lig och energisnål teknik. Potentialen för att ytterligare sänka energiför- brukningen är betydande.

Regeringen avser att senare i vår återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiken med anledning av den översyn av denna som skett efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

6.3. Transporter

Investeringarna i transportsystemet är av mycket långsiktig karaktär. De investeringar som görs i dag skall vara anpassade till behoven på 10—20 års sikt. Transportsystemet är svårt att förändra då investeringarna väl är gjorda. Detta gör det särskilt viktigt att identifiera de utvecklingstendenser inom näringslivet som är betydelsefulla för transporterna. Jag vill här peka på några sådana tendenser.

Den vidgade synen på transportfrågorna som håller på att bryta igenom inom näringslivet medför att kraven på godstransporterna ändras. Rationa- liseringSsträvandena inriktas alltmer mot effektivisering av materialadmi- nistrationen. dvs. av produktflödet inom företaget och mellan företaget och omvärlden. I denna process kommer transportfrågorna att spela en allt större roll.

Distributionskostnaderna uppgår nu inom flera branscher till uppemot 50 % av en varas pris. En stor del av dessa kostnader består av kapital-

Långsiktiga investeringar

kostnader för varor under transport, i lager och för produkter i arbete. I l990-talets högautomatiserade miljö kan man förvänta att distributionen i hög grad kommer att bestämma kostnadsbilden. Transportsystem som präglas av tillförlitlighet. snabbh'et sanitjämna och små flöden kommer att växa i betydelse. Denna utveckling innebär vidare att förbättringar i hela transportsystem bör beaktas i ökad utsträckning. Det är inte bara trans- portkostnaderna i en mer snäv bemärkelse som avgör effektiviteten.

Utvecklingen inom näringslivet går mot ökade krav på informations- överföring. Delvis kommer dessa krav att tillgodoses genom utbyggnaden av nya tekniska lösningar. Samtidigt kommer anspråken på persontrans- porterna att öka. Kontakt- och reseintensiva verksamheter kommer att svara för en allt större del av sysselsättningen.

Europa kommer även framgent att vara den viktigaste marknaden för svensk industri. Samtidigt ökar kraven på snabba leveranser, kvalitet och kundanpassning. Goda förbindelser med kontinenten är därför en annan viktig näringspolitisk transportfråga. Jag vill här erinra om att regeringen i samband med att beslut togs om att avveckla den civila delen av Kockums Varv AB aviserade sin beredskap att medverka till att etablera en fast förbindelse över Öresund.

I årets budgetproposition föreslås ett omfattande investeringsprogram för att höja bärig/teten på vägnätet. Huvuddelen av satsningen sker inom skogslänen. Programmet är också ett led i ett närmande till EG:s regler på vägområdet.

Det sker en omfattande upprustning av järnvägarna. I Stockholmsre- gionen byggs kapaciteten ut kraftigt. En utbyggnad av dubbelspår sker på delar av norra stambanan och av Västkustbanan. Genom förslag till ökade investeringar i årets budgetproposition kan dessa satsningar fullföljas. liksom satsningen på snabbtåg.

I juni 1986 gav regeringen i uppdrag till de fyra trafikverken luftfartsver- ket, sjöfartsverket. vägverket och statens järnvägar att genomföra en samordnad långsiktig investeringsplanering. I planeringen förutsätts läns- styrelserna bidra med underlag om de regionala aspekterna av investe- ringsbesluten. Verken skall utarbeta planer för investeringar i infrastruktu- ren för en femårsperiod och göra långsiktsbedömningar inom sina resp. områden för en tioårsperiod. Den första redovisningen av uppdraget skall lämnas före den I september 1987.

För att utveckla integrerade transportsystem efter lokala och regionala förutsättningar bedrivs ett särskilt utvecklingsarbete. Transportrådet, sta- tens industriverk och några länsstyrelser bedriver projekt som syftar till att utveckla materialadministrationen på dessa nivåer. En del projekt är helt inriktade på en begränsad region. medan andra har internationell räckvidd.

För att minska avståndets betydelse för industrilokalisering finns ett regionalt transportszöd, vilket huvudsakligen lämnas till godstransporter. En mindre del går till persontransporter och datakommunikation.

I syfte att förbättra flygtrafiken i stödområdena har i årets budgetpropo- sition (prop. 1986/87: 100 bil. 8) föreslagits ett driftbidrag på 15 milj. kr. till vissa kommunala flygplatser i skogslänen.

Kommunikationsdepartementet inledde under hösten 1986 ett arbete för

Investerings- program

att förbereda en vidareutveckling av 1979 års trafikpolitiska beslut. Detta arbete kommer enligt planerna att redovisas i en proposition under år 1988. Jag har samrått med chefen för kommunikationsdepartementet om hur de näringspolitiska och regionalpolitiska aspekterna av transportfrågorna bör vägas in i det trafikpolitiska arbetet.

6.4. Utbildning

Jag har tidigare behandlat bakgrunden till utbildningsfrågornas ökade nä- ringspolitiska betydelse: det växande inslaget av forskning och utveckling. behovet av förmåga till anpassningar till ny teknik och till omställningar efter industrikriser samt behovet av nya kompetenser.

Jag vill här understryka att jag inte ser någon motsättning mellan de näringspolitiska kraven på utbildningen å ena sidan och de välfärdspoli- tiska och kulturella politiska målen för utbildningspolitiken å andra sidan.

De näringspolitiska utbildningsfrågorna har en sammansatt karaktär. Under senare år har bl. a. de följande problemen varit aktuella: — FIask/wlsproblem som gällt tillgången på kvalificerade tekniker och på vissa kategorier yrkesarbetare. Särskilt bristen på kvalificerade tekniker har på sina håll varit besvärande. — Omskolningsproblem. Som en följd av framför allt den breda introduk- tionen av informationsteknologi på kontor och i verkstäder har ett stort antal anställda fått ändrade arbetsuppgifter. Utvecklingen har ställt krav på utbildning för att klara de nya yrkeskraven, men även för att skapa acceptans för förändringar. Samstämmiga bedömningar pekar mot att omskolningsbehoven kommer att öka kraftigt. Omskolningsinsatser är av stor betydelse även i samband med driftsinskränkningar och nedlägg- ningar. — Fort- och vidareutbildning. En del företag kan av kostnadsskäl ha svårt att klara fortbildningsbehoven, men för särskilt de mindre företagen finns dessutom problemet att avvara nyckelpersoner som under en längre tid behöver genomgå utbildning. De här problemen har bemötts genom anpassningar inom det befintliga utbildningsväsendet eller genom särskilda åtgärder. Exempelvis har kapa- citeten på vissa utbildningslinjer inom de tekniska högskolorna höjts för att försöka avhjälpa den s. k. teknikerbristen. Inom ramen för utbildningspoli- tiken har särskilda åtgärder vidtagits för att förstärka högskolorna och för att öka rekryteringsbasen för tekniska utbildningar. På grund av de långa utbildningstiderna dröjer det dock uppemot ett halvt decennium innan en del av de vidtagna åtgärderna får full effekt.

Inom arbetsmarknadsutbildningens (AMU) ram ges årligen omskolning. fort- eller vidareutbildning för över 100 000 personer. En ny och decentrali- serad organisation har genomförts. Vidare har på senare tid aktiva insatser gjorts i företag inom ramen för AMU för att bl. a. lösa flaskhalsproblem.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har på mitt uppdrag gjort en när- mare analys av teknikerbristen. För närvarande arbetar IVA med ett regeringsuppdrag avseende analys av samspelet samhälle—näringsliv, där

Anpassning i det befintliga systemet

förutsättningarna för att med infrastrukturuppbyggnad och relaterad tek- nikupphandling bidra till industriell utveckling.

Inom det näringspolitiska området bidrar staten genom Stiftelsen Insti- tutet för Företagsutr-eekling och de regionala utvecklingsfonderna till utbildningen inom småföretagsomrädet.

Förslag till riktlinjer för en moderniserad yrkesutbildning lades våren 1986 fram av arbetsgruppen för Översyn av den gymnasiala yrkesutbild- ningen (ÖGY). Beredning av förslagen pågår inom regeringskansliet. Av- sikten är att en särskild proposition skall föreläggas riksdagen under är 1987. Viss försöksverksamhet kommer emellertid att genomföras med början läsåret 1987/88. ÖGst förslag innebär i stort att den gymnasiala yrkesutbildningen förlängs från två till tre år och att ansvaret för genomfö- randet delas mellan samhället och näringslivet. Förslaget ligger väl i linje med näringslivets krav på utformningen av yrkesutbildningen. Bakgrunden är att den tekniska utvecklingen innebär väsentliga förändringar när det gäller arbetslivets behov av utbildad personal. Kravet på processtänkande och systematisk kompetens ökar för de anställda. Fordringarna på teore- tiska kunskaper ökar starkt även inom yrkesutbildningen.

Utbildningsbehoven har också kunnat bemötas genom att företagen själva kraftigt har expanderat sin utbildningsverksamhet. Numera kan näringslivets kostnader för köpta och internt anordnade kurser grovt skat- tas till i storleksordningen 2 % av lönekostnaderna. Beräkningen är dock osäker.

Förnyelsefonderna möjliggör kraftfulla satsningar på utbildning och forskning. I oktober l986 hade 6100 företag avsatt sammanlagt 5,2 mil- jarder kronor till fonderna. Industriföretagen svarade för omkring två tredjedelar av beloppet. Resten faller på byggentreprenörer, handelsföre- tag, banker och försäkringsbolag. Av de ansökningar om utnyttjande av fonderna som hade inkommit mot slutet av år 1986 utgjorde utbildnings- projekten 40% av värdet. den övriga delen rör forskning och utveckling. Förnyelsefonderna utgör således en stor resurs för utbildning inom nä- ringslivet. Jag avser att följa den fortsatta utvecklingen av förnyelsefonder-

nas användning. Som jag tidigare har anfört är utbildning och forskning inom ämnesområ- det kvalitetsstyrning av väsentlig betydelse för en långsiktig och positiv kvalitetsutveckling i vårt land. Industridepartementet har därför låtit en utredare dels kartlägga befintlig och planerad utbildning inom ämnesområ- det, dels lämna förslag till åtgärder som snabbt kan möta de ökade kraven på utbildning inom ämnesområdet. Utredaren redovisade i november l986 sitt arbete.

Utredaren föreslår att i en första etapp bl.a. kornpetensuppbyggnad inom ämnesområdet kvalitetsstyrning inleds vid Chalmers Tekniska Hög— skola och Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet samt att en profes- sur i ämnet kvalitetsstyrning inrättas vid vardera högskolan.

Göteborgs kommun, Näringspolitiska delegationen, har i en skrivelse den 13 januari 1987 anmält att ett antal företag med anknytning till Väst- sverige samt Göteborgs kommun är positiva till att medverka som delf- nansiärer av den föreslagna verksamheten vid de två högskolorna under en

Kvalitetsstyrning

inledande treårsperiod. Härvid förutsätts statlig medverkan i motsvarande utsträckning.

Jag ser positivt på den föreslagna verksamheten vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. Jag har erfarit att statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling avser att svara för kostnaderna för statens medverkan under en treårsperiod.

Jag har också erfarit att universitets— och högskoleämbetet för närvaran- de låter utreda vissa frågor rörande den fortsatta kunskapsuppbyggnaden inom ämnesområdet. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för utbild- ningsdepartementet.

För den regionala utvecklingen har utbildningen och därtill nära relate- rade frågor om forskningsmiljöer och tillgång till teknisk kompetens stor betydelse. För att ge regioner med sysselsättningsproblem förutsättningar för en god utveckling behöver infrastrukturen i dessa delar av landet förstärkas.

De regionala forsknings— och utvecklingsråd och jbrskningsstiftelser som vuxit fram, inte minst de som finns i anslutning till de mindre högsko- lorna. medverkar till ett förbättrat kontaktnät och till att formerna för informationsutbyte och kunskapsöverföring blir effektivare. Det växande antalet funktioner av typen kontaktsekretariut vid högskolorna kan också bidra till dessa syften.

Den forsknings— och utbildningsverksamhet som bedrivs i Kiruna och vid högskolorna i Umeå och Luleå har väsentliga positiva effekter för regional kompetensuppbyggnad. De mindre högskolorna spelar en allt större roll som regionala kompetenscentra. Här kan bl. a. nämnas projek- tet "Bergslagens Tekniska Högskola”. De teknikcentra som med statliga stöd byggts upp på orteri vissa delar av landet verkar i samma syfte.

Förslag till fortsatta åtgärder för regional kompetensutveckling lades fram i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 10 och M) och tidigare denna dag i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10). Dessa förslag berör både industri- och utbildningsdepartementens områden.

Utbildningsfrågornas betydelse för den internationella konkurrenskraf- ten, för den regionala utvecklingen och balansen samt för möjligheterna till en positiv strukturomvandling kan förväntas öka. Många ur närings- och regionalpolitisk synpunkt positiva åtgärder på utbildningsområdet har, som framgått av min redovisning, vidtagits. Jag avser att även i framtiden noga följa utbildningsfrågornas utveckling och verka för att näringslivets behov av kompetent och rätt utbildad personal kan tillgodoses. Ett led i detta arbete är att en för utbildnings- och industridepartementen gemen- sam arbetsgrupp har inrättats. Gruppen behandlar frågor om forskning. utbildning och regional utveckling.

Hänvisningar till S6-4

6.5. Telekommunikationer

Sverige har ett internationellt sett välutvecklat telenät. Antalet telefon- linjer (från tclefonstation till abonnent) per invånare är högre än i något annat land. Samtidigt är telefontaxorna bland de lägsta i världen. Även när det gäller tätheten av datanätanslutningar ligger Sverige långt före övriga

Regional kompetens- uppbyggnad

Europa och i nivå med USA. Det nordiska mobiltelefonsystemct i Sverige. Finland, Danmark och Norge är det största sammanhängande systemet i världen. Norden är världsledande tack vare ett avancerat nordiskt teknik- upphandlingsprojekt. som drivits gemensamt av televerk'en. Detta har även givit tcleindustrin stora exportframgångar. Det stora genomslaget för mobiltjänster beror bl.a. på att dessa kommit att utnyttjas av många små företag inom hantverk och service med rörlig verksamhet.

Telekommunikationer spelar en betydelsefull roll för utvecklingen inom svenskt näringsliv och förvaltning. Detta beror på en kombination av avancerad utbyggnad och förmåga hos kunderna att utnyttja ny teleteknik. I Sverige utvecklades tidigt omfattande datanät för administrativa ändamål i den statliga förvaltningen samt inom bank- och försäkringsväsendena. Datatrafiken växer med 30—50 % om året. För närvarande pågår en omfat- tande kontorsautomatisering samt ökad användning av datateknik inom tillverkningsindustri. transportväsende och servicenäringar. Härigenom försöker man uppnå ökad snabbhet och effektivitet. En viktig ekonomisk konsekvens för industrin är minskad bindning av kapital i produkter under arbete eller transport.

Utvecklingen leds i allmänhet av de stora företagen. men sprids från dem till en bred krets av mindre företag i underleverantörsledet. De senare knyts både när det gäller produktutveckling och varudistribution till de stora företagens system. Det faktum att datanäten täcker stora delar av landet har den viktiga regionala konsekvensen. att avancerad industripro- duktion kan upprätthållas på många håll i Sverige.

Internationella datanät är av stor betydelse för de multinationella företa— gen när det gäller att upprätthålla kommunikation mellan bolag i olika länder. Dessa företag är stora användare av elektroniska meddelandesys- tem. som snabbt och billigt kan överföra elektroniska brev mellan anlägg- ningar i olika världsdelar. För att förbättra de internationella tjänsterna till svenska företag upprättar televerket nya företag inom Teleinvestgruppen. Ett exempel är Mailstar AB, där televerkskoneernen gått samman med rymdindustrin för att med svensk teknik kunna erbjuda kommunikation till platseri världen som är svåra att nå med konventionella medel.

Inom televerket pågår en kraftig utbyggnad med digital teknik. Under år l987 kommer många företag att kunna erbjudas kopplade datatjänster med betydligt högre hastighet än i dag via digitala företagsväxlar och det digi- tala telenätet. Höga hastigheter krävs för vissa avancerade datatillämp- ningar. Förslag om försök med ny teleteknik har på regeringens uppdrag presenterats av televerket. styrelsen för teknisk utveckling och statskon- toret. Ur regionalpolitisk synpunkt är det av stor betydelse att de nya. kvalificerade teletjänsterna kan erbjudas alla företag. oberoende av lokali- sering. Det är ur denna aspekt också gynnsamt att teletaxorna för närva- rande anpassas så att betydelsen av långa avstånd minskar.

Jag vill här också erinra om den potentiella betydelsen av 'l'ele-X-satelli- ten för telekommtrnikationerna. När satelliten äri funktion finns möjlighet att telekommunikationstjänster som kräver stor överföringskapacitet kan erbjudas till användare i hela landet utan att någon anslutning till det markbundna nätet krävs. "l'ele-X kan således genom att vara ett komple-

Datanät

Nya tjänster

ment till andra teletjänster komma att ge gynnsamma närings- och regi- onalpolitiska effekter.

På dataomrädet råder nu en stor mångfald av företagsinterna standarder. Betydande arbete pågår emellertid för att skapa internationella gemensam- ma standarder. vilka fordras för att bredda användningen av datateknik. Som närmare redovisas i avsnitt [0 är det viktigt att Sverige deltar i denna utveckling.

Jag räknar med att det föreslagna informationsteknologiprogrammet, som jag senare återkommer till. skall ge värdefulla bidrag till den fortsatta utvecklingen och användningen av telekommunikationerna i Sverige.

7. Avreglering och regelförenkling

Sammanfattning och bedömning: Insatserna för färre och enklare regler gentemot företagen har avsatt positiva resultat. Avregleringar hari en del fall genomförts. Flera reformer som innebär administra- tiv förenkling för företagen har beslutats. Myndigheternas service gentemot företagen har förbättrats. Det internationella harmonise- ringsarbetet har intensifierats.

Avreglerings- och törenklingsfrågorna kvarstår som en permanent uppgift för näringspolitiken. Bl.a. kommer ett nu inlett arbete med förenkling och anpassning av den näringspolitiska finansieringen. som redan givit resultat. att drivas vidare.

8. Näringspolitikens roll vid större industrikriser

Min bedömning; Den mycket restriktiva inställningen till statligt stöd åt krisdrabbade företag bör ligga fast. Lokala sysselsättnings- kriser bör i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och arbetsmarknadspolitiska program. Näringslivet har ett

ansvar för att aktivt medverka till lösningen av krisfall. Vid stora och allvarliga krisfall bör också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande åtgärder. avpassade efter varje enskilt fall. kunna sättas in.

8.1. Bakgrund

Jag skall i detta avsnitt redovisa min syn på näringspolitikens roll vid större industrikriser.

Förmågan till omställningar är av central betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Olönsamma verksamheter måste kunna läggas ned eller förnyas för att resurser skall kunna föras över till växande sektorer. Denna omvandlingsprocess är ofta svår för de berörda. En av näringspolitikens viktigaste uppgifter är att ge förutsättningarna för en strukturomvandling som ur samhällsekonomisk och social synpunkt bidrar till största möjliga välfärd.

Omställningsproblemen bemöttes under flera år i slutet av 1970-talet och början av l980-talet med omfattande finansiellt stöd till krisdrabbade före- tag och branscher. Efter regeringSskiftet år l982 har strävandena att skära ned krisföretagsstödet haft hög prioritet i näringspolitiken. Inställningen till krav på nya stöd till företag har varit ytterst restriktiv. Samtidigt har regionala hänsyn fått en ökad betydelse inom näringspolitikens alla områ- den. Detta har avspeglats bl. a. i aktiva insatser på orter där större driftsin- skränkningar har ägt rum.

Insatserna vid sysselsättningskriser har således ändrat karaktär. Jag avser att här ge en samlad redovisning av min syn på näringspolitikens roll vid större kriser. Det är. enligt min mening. angeläget att det finns utveck- lade principer på detta område för att företagen. de anställda och andra intressenter skall ha klara spelregler och rimliga förväntningar på statliga insatser.

För att ge underlag för mina bedömningar har en intern arbetsgrupp inom industridepartementet gjort en översyn av frågor i anslutning till större industrikriser.

Krispolitiken inrymmer två huvuddelar: För det första stödet till krisfö- retag och för det andra åtgärderna för de anställda och arten.

8.2. Den tidigare krishanteringen

Under åren 1975—1982 gjordes mycket omfattande stödinsatseri krisdrab- bade företag och branscher. De sammanlagda nettokostnaderna — som är ett mått på de statsfinansiella kostnaderna för utbetalda bidrag. lån, garan-

Omfattande stöd

tier och aktiekapital under budgetåren l975/76— l982/83 uppgick till 60.6 miljarder kronor (i 1986 års penningvärde). Insatserna har varit starkt koncentrerade till ett fåtal branscher: varvsindustrin. stålindustrin, massa- och pappersindustrin och tekoindustrin. Enbart varvsstödet svarade för 48 % av krisföretagsstödet under den aktuella perioden.

Krisföretagsstödet var betydande i förhållande till industrins storlek. Det motsvarade 4.3 % av gruv- och tillverkningsindustrins förädlingsvärde under nämnda period. Räknat som andel av dessa sektorers driftöverskott utgjorde stödet inte mindre än 52 %. Det statliga stödet till de mest förlustdrabbade företagen bidrog väsentligt till att soliditeten i svensk industri kunde upprätthållas. För de s.k. krisbranscherna var självfallet motsvarande relationstal avsevärt större.

Det stora krisföretagsstödet hade först och främst sin grund i det dåliga läget för svensk industri och för ekonomin i allmänhet under slutet av 1970- talet, vilket jag tidigare redogjort för. Här vill jag särskilt framhålla det förhållandet att kriserna hårt drabbade vissa branscher, ofta på utsatta orter. Utslagning hotade stora delar av industrin. Samtidigt sjönk industri- produktionen och förnyelsetakten var låg. Det fanns inte expanderande sektorer som efterfrågade de personer som riskerade att förlora sitt arbete. Det var således en extrem ekonomisk situation. Till detta bör läggas att kriserna kom snabbt och blev allvarliga. Det fanns inte en tillräcklig beredskap och erfarenhet att bygga mer långsiktigt verkande åtgärder på.

Krisinsatserna hade vissa positiva effekter. De möjliggjorde mjukare omställningar. Sysselsättningen kunde minskas under mer skonsamma former för de anställda.

Nackdelarna var dock övervägande. Allokcringsförluster uppstod på grund av att olönsamma verksamheter tilläts fortsätta. Arbetslösheten hölls nere på kort sikt. men på längre sikt har stödet inte kunnat förhindra pcrsonalminskningar. Bankerna och de tidigare ägarna behövde inte ta de fulla konsekvenserna av de stora förlusterna. Spelreglerna på marknaden och förhållandet mellan staten och näringslivet påverkades negativt. Stat— ligt stöd av den art det här var fråga om skapar risker för att företagen ägnar sig åt att anpassa sig till det statliga stödet snarare än åt den affärsmässiga och industriella delen av verksamheten. De statsfinansiella kostnaderna blev stora och i längden ej samhällsekonomiskt försvarbara.

Detta var bakgrunden till den omläggning av krispolitiken som skedde efter regeringsskiftet är 1982. De riktlinjer som sedan dess varit vägle- dande för statens agerande vid krisfall präglas av en mycket restriktiv inställning till krav på stöd till företag. Detta har emellertid inte inneburit ett passivt accepterande av de negativa sysselsättningsmässiga och regio- nala effekterna av driftsinskränkningar. Insatser har gjorts för att skapa nya arbetstillfällen och utveckling i berörda regioner. Men det är viktigt att komma ihåg att stödinsatser där de har förekommit har varit riktade mot de anställda och mot regionen. inte mot krisföretaget.

Jag vill här hänvisa till varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö. insatserna i Malmfälten samt till konkurserna för Saléns och Consafe som fall där den nya krispolitiken har kommit till konkret uttryck. Staten har

Nackdelarna övervägde

Omläggning av politiken

inte, till skillnad från tidigare. övertagit ägaransvarct för krisdrabbade företag.

Omläggningen av politiken avspeglas tydligt i utvecklingen av nettokost- naderna för krisföretagsstödet (diagram 8.I). Stödet till stålindustrin och "annat krisföretagsstöd" (f.d. Statsföretag. LKAB. skogsindustriföretag, m. ti.) har inte upprepats. De små kvarstående kostnaderna är kapitalkost- nader på utestående lån och aktiekapital. Stödet till varvsindustrin har visat sig svårare att påverka på kort sikt. Gamla beslut och åtaganden förorsakar fortfarande icke obetydliga kostnader. Framför allt är det in- frianden av tidigare ställda fartygskreditgarantier som har orsakat kostna- derna.

Diagram 8.1 Stöd till krisdrabbade företag 1979/80—1985/86 (nettokostnader, milj. kr., 1980 års priser)

-—- Stöd exkl 8000 varv & stål - - Krisstöd exkl varv 6000 — Totalt

krisstöd

4000

2000

1979/80 80/81 81/82 "82/83 83/84 84/85 ' 85/86

Anm.: Nettokostnaderna för fartygskreditgarantier är svåra att periodisera, efter- som infriandena hänför sig till beslut under flera tidigare år. Fartygskreditgaran- tierna ingår därför inte i figuren. Under åren före l984/85 gav systemet nettointäkter eller små kostnader. Budgetåret 1984/85 var nettokostnaden [740 milj.kr. och [985/86 590 milj. kr. (1980 års priser).

Den markanta omläggning av stödpolitiken som genomförts bör ses i ett internationellt perspektiv. Tillgängliga uppgifter om stödpolitiken i andra länder visar på ett fortsatt betydande stöd till krisdrabbade företag och branscher i flera länder. Där har man inte, som i Sverige, lyckats ändra politiken. Då skall man också beakta att stora kapacitetsnedskärningar i branscher som varv. stål och teko har gjorts i Sverige, medan en del andra länder ännu har betydande omställningsprohlem framför sig.

8.3. Principerna för krisföretagsstöd

Den nuvarande mycket restriktiva inställningen till Stöd å! krisdrabbade företag bör gälla även ijbrtsättningen. Jag skall här redovisa skälen för

Restriktiv inställning 80

denna princip och även specificera de nödvändiga villkoren för att en sådan princip skall kunna upprätthållas i praktiken.

Erfarenheterna från de senaste årens sätt att bemöta industrikriser har varit positiva. Jag ser inga skäl till att ompröva den restriktiva inställning- en. Genom att de defensiva insatserna kraftigt har dragits ned. har närings- politiken återfått sin rätta roll som en politik för tillväxt och förnyelse.

Krispolitiken bör ses i förhållande till läget i industrin och i ekonomin generellt. Den svenska ekonomin har kommit i bättre balans och industrins konkurrenskraft har stärkts. Företagen är nu finansiellt sett väsentligt starkare jämfört med för 5— 10 år sedan. och de har därmed större uthållig- het att själva klara av en krisperiod. Samtidigt har utvecklingen på kredit- oeh riskkapitalmarknaderna varit mycket expansiv. Kreditutbudet har ökats och differentierats genom avregleringen på kreditmarknaden. Bör- sen har fått en väsentligt ökad betydelse som ftnansieringskälla. Samman- taget innebär utvecklingen att omstruktureringar bör kunna hanteras av ägarna och andra aktörer. utan något behov av särskilda statliga finansiella insatser i företaget.

'till detta vill jag lägga de handelspolitiska aspekterna. Dessa har. enligt min bedömning. kommit att väga allt tyngre i takt med att industristödsfrå— gor i ökande utsträckning har diskuterats i internationella fora som OECD. EFTA. GATT och Nordiska Ministerrådet. Även utvecklingen inom EG är betydelsefull. Liberaliseringssträvandena inriktas alltmer på avveckling av industristöd. tekniska handelshinder och andra s.k. icke-tariffära handels- hinder.

För den statliga företagssektorn tillkommer att staten här också finns i ägarrollen. Som jag nyss nämnt har staten främst under 1970-talet genom köp av privata företag i kris sökt lösa krisen genom att ta ett ägaransvar. Detta har i vissa fall lett till målkontliktcr för företagen. som kostat staten/ ägaren avsevärda belopp. Statens ägarroll måste bl. a. därför vara klarare. Jag kommer senare (avsnitt l2) att närmare utveckla min syn på de statliga företagen. Jag vill emellertid här konstatera att staten inte bör hantera kriser i företag eller branscher genom ett utökat statligt ägande. För de nuvarande statliga industriföretagen måste ägaren,-"staten liksom andra ägare sträva efter att minska riskerna för kriser i företagen och medverka i långsiktigt verkningsfulla sturkturlösningar för att förebygga eller avhjälpa kriser.

Under årens lopp har en lång rad argument för krisföretagsstöd lagts fram. Två av dessa har varit särskilt vanliga.

En argumentationslinje säger att staten bör ge stöd för att öi'w'bij'gga tillfälliga problem i en i grunden konkurrenskraftig verksamhet. Det är självfallet olyckligt om en på sikt konkurrenskraftig verksamhet läggs ned på grund av övergående problem. Men jag menar att det inte kan vara statens huvudansvar att göra en prövning av huruvida verksamheten är livskraftig. Om överlevnadsmöjligheter finns bör företaget kunna få stöd från andra intressenter än staten. eftersom insatser för att rädda livskrafti- ga verksamheter bör vara på sikt lönsamma investeringar. Jag upprepar att förutsättningarna för marknadsmässiga lösningar på företagskriser nu är väsentligt bättre än vad de var i slutet på l970-talet och i början av

Överbryggning

1980-talet. I och med att den ekonomiska situationen kraftigt har förbätt- rats och att kredit- och aktiemarknaderna har vitaliserats finns nu betydligt fler och starkare aktörer än tidigare. som kan medverka i strukturlösning- ar.

Enligt ett annat sätt att argumentera bör beslut om stöd till krisföretag baseras på samhällsekonamis/ta kal/tyler. En sådan kalkyl innebär. förenk- lat. att den företagsekonomiska resultaträkningcnjusteras med bl.a. alter- nativkostnaden för den friställda arbetskraften. med produktionsbortfall och med kostnader för underutnyttjande av infrastruktur. l princip är det riktigt att ha ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt, men man måste ha bristerna i kalkylmetoden i minne. Kalkylresultaten är mycket känsliga för antagandena om pris- och efterfrågeutveeklingcn. vilka har visat sig vara speciellt svåra att göra i råvarubascrade branscher och branscher med stor överkapacitet. En annan kritisk punkt i kalkylen är bedömningen av hur många av de anställda som blir arbetslösa vid en eventuell nedläggning. Det finns en så pass stor osäkerhet i metoden att jag inte anser att sam- hällsekonomiska kalkyler kan få vara utslagsgivande för beslut i krisfall. Däremot kan de ha ett värde som ett beslutsunderlag bland flera andra.

Den problembild som möter den framtida krishanteringen skiljer sig i väsentliga avseenden positivt från situationen på 1970-talet. Men även under förutsättning att tillväxten under de närmaste åren blir tämligen god. så kommer betydande omställningar och produktionsnedskärningar att ske inom delar av näringslivet. Detta är en följd bl.a. av införande av ny teknik och konkurrens från nya länder. Det vore fel att föreställa sig dessa omställningsprocesser som smärtfria.

En bärkraftig och realistisk krispolitik enligt de riktlinjer som jag redovi- sat måste därför innehålla verkningsfulla medel för att kunna bemöta de sysselsättningsproblem som följer av industrikriser. Jag skall nu övergå till att redogöra för hurjag ser på dessa problem och vilka åtgärder som bör sättas in.

8.4. Principerna för krisortsinsatser

En grundläggande princip. som det finns bred uppslutning kring i Sverige, är att människor inte ensamma skall behöva bära strukturomvandlingens negativa konsekvenser. Det har därför funnits en övergripande samhälls- solidaritet och ett väl utbyggt socialt skyddsnät som underlättat övergång- en till nya näringar och ny sysselsättning. De regionalpolitiska målen är högt prioriterade och de konkreta åtgärderna inriktas framför allt på lång- siktig utveckling och ny sysselsättning.

Sverige har på detta område valt en annan väg än en del andra länder i Europa, där regioner med krisdrabbad industri har lämnats att efter bästa förmåga lösa sina problem. Där insatser gjorts. har dessa ofta ensidigt inriktats på ekonomiska vederlag till dem som slutar sin anställning och till invandrare som flyttar tillbaka till sina hemländer. Detta har inte hjälpt de drabbade regionerna och följden har blivit svåra omställningsprocesser och i flera fall strejker och oekupationer. Det är inte förvånande att de anställda reagerar med oro. misstänksamhet eller konfrontation när alter-

Framtida problem

Ansvarstagande

nativet till bevarad anställning i de gamla branscherna är arbetslöshet och utarmning av hembygden.

En sådan utveckling är inte förenlig med de grundläggande värderingar som finns i Sverige. Även i fortsättningen bör det finnas ett stort ansvarsta- gande för människor i krisdrabbade orter och regioner.

En viktig utgångspunkt bör också vara en nära samverkan mellan staten och de fackliga organisationerna. I Sverige finns sedan länge en stor föreståelse i den fackliga rörelsen för nödvändigheten av anpassning till tekniska och ekonomiska förändringar. Denna förståelse har byggt på ekonomiska insikter. men också på att staten aktivt och gemensamt med organisationerna har underlättat omställningarna. De anställda och deras organisationer. liksom lokala samhällsföreträdare och företagen. bör vara delaktiga i och påverka omställningsprocessen.

Ambitionerna för att mildra påfrestningarna vid omställningar bör såle- des vara höga. men för att verkligen kunna utforma insatserna riktigt krävs en god bedömning av hur problemen ser ut. För att få en systematisk bild av sysselsättningsproblemen vid industrikriser har den tidigare nämnda arbetsgruppen inom industridepartementet studerat erfarenheterna av de stora neddragningarna i Malmfälten och efter varvsnedläggningarna i Landskrona och Uddevalla. Gruppen har också inventerat forskning om industrinedläggningar och låtit Arbetslivscentrum sammanställa resultat från en undersökning av ett antal industrinedläggningar. där de uppsagdas arbetsmarknadssituation under två år efter uppsägningen kartlagts.

För det första kan konstateras att andelen anställda som har fått nytt arbete efter en nedläggning. har minskat trendmässigt sedan 1960-talet och nu uppgår till omkring hälften. Utslagningen. dvs. förtidspensionerade och långtidsarbetslösa, är ofta betydande. Svårigheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter en ofrivillig förlust av anställningen har alltså ökat. Bakom detta genomsnittstal finns dock stora lokala variationer. I en del fall klaras omställningen relativt bra. medan det i andra fall uppstår stora problem för de berörda. Hur stora problemen blir beror till stor del på de anställdas ålder och utbildning. De äldre och de lågutbildade har störst problem på arbetsmarknaden. Man kan också finna klara skillnader mellan könen. Kvinnorna har avsevärt svårare att få ny anställning. vilket bl.a. torde höra samman med att de i genomsnitt har kortare arbetslivserfaren- het oeh smalare arbetsmarknad än männen. Den lokala arbetsmarknaden har också en avgörande betydelse. På små orter med dåliga pendlingsmöj- ligheter är problemen större.

En annan fråga gäller effekterna i underleverantörsled och i servicenä- ringarna. Studier av de s.k. multiplikatoreffekterna visar att dessa i de flesta fall är begränsade. speciellt om man endast ser till regionen runt den berörda arbetsplatsen. För många underleverantörer gäller att de har andra kunder än det företag som läggs ned och att de har en betydande anpass- ningsförmåga. Effekterna på servicenäringama är allmänt sett ännu mind- re, åtminstone i det kortare perspektivet. Genom olika transfereringar upprätthålls köpkraften till större delen, varför efterfrågan inom handeln och offentliga tjänster kvarstår. Detta gäller självfallet inte om en driftsin- skränkning följs av en betydande utflyttning. Man kan dock konstatera att

Sysselsättnings- effekter

effekterna i andra och tredje led är små i förhållande till effekterna för dem som är direkt berörda av en driftsinskränkning. Till detta vill jag foga vikten av att inte se omställningsproblemen i ett statiskt perspektiv, utan också beakta den dynamik och anpassningsförmåga som i verkligheten kännetecknar omställningsprocessen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsproblemen efter en neddragning har en mycket sammansatt karaktär. I många fall. där den lokala arbetsmarknaden är god och då de berörda anställda har förutsätt- ningar att få ny anställning, kan omställningen klaras utan större påfrest- ningar. Men det finns också situationer där problemen är allvarliga. Jag vill således understryka den stora variation som finns i storleken på pro- blemen.

Jag anser att utgångspunkter: bör vara att problemen skall hanteras inom ramen för redan befintliga generella program. i första hand en kombination av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska åtgärder.

Jag vill här erinra om att ett väsentligt motiv bakom arbemnarknadspo- litiken är att den skall underlätta omställningen i samband med driftsin- skränkningar. De arbetsmarknadspolitiska medlen utgör ett kraftfullt in- strument för att möta sysselsättningskriser genom effektivt och tidigt för- medlingsarbete. arbetsmarknadsutbildning. rörlighetsunderlättande insat- ser och skilda former av sysselsättningsskapande åtgärder. Utbildningsin- satser genom framför allt arbetsmarknadsutbildning är av stor och växande betydelse för att ge de anställda förutsättningar för att finna nytt arbete. I samma riktning verkar insatser för att underlätta arbete på annan ort, liksom möjligheter att ge aktivt stöd till egenföretagande. Att genom bered- skapsarbeten och andra sysselsättningsskapande insatser dels kunna skapa arbete under avvecklingsfasen. dels medverka i uppbyggnad av en ny infrastruktur. är en annan väg som visat sig vara effektiv. Erfarenheten visar också på den stora betydelsen av att genom utbildningsinsatser i nya företag kunna medverka till inskolning av friställda. Det är av stort värde att möjligheter finns att utnyttja vissa medel flexibelt så att de kan anpas- sas till individuella och lokala behov.

Ett för Sverige unikt och mycket betydelsefullt instrument är företagens skyldighet att varsla arbetsmarknadsmyndigheterna om större förestående förändringar. Härigenom ges förutsättningar för att på ett tidigt stadium inleda ett aktivt arbete till stöd för anställda och företag. Vid driftsin- skränkningar görs regelmässigt särskilda arbetsmarknadspolitiska insat- ser. De kan oftast göras genom omdisponeringar av befintliga resurser, men också genom särskilda resurstillskott. Erfarenheterna från senare års större företagskriser visar på vikten av tidiga och snabba förmedlingsinsat- ser.

Regionalpolitiskr stöd i form av t.ex.lokaliseringsstöd och offertstöd finns tillgängligt för lokala sysselsättningskriser. Länsstyrelserna har sär- skilda regionalpolitiska medel som kan användas också för krisortsin- satser. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit att 300 milj. kr. avsätts för särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad. Därigenom ökas resurserna för långsiktiga ut- vecklingsinsatser på krisortcr.

Befintliga program

Jag vill understryka att näringslivet har ett betydande ansvar för att minska de negativa sysselsättningsmässiga konsekvenserna av industrikri- ser. Företagen bör i god tid planera för omställningar genom att ha bered- skap för nya verksamheter eller Omlokalisering av verksamhet. Det finns tyvärr dåliga exempel på fall där företag inte i tid förberett givna struktur- förändringar, med följd att alternativa sysselsättningsmöjligheter har sak- nats då krisen kommit. Det finns också goda exempel där företagen, ibland efter överläggningar med staten, aktivt har medverkat till nyetableringar. alternativ inriktning av produktionen eller andra positiva åtgärder. Dessa insatser värderar jag mycket positivt. Här kan också erinras om de s. k. Trygghetsfonderna. som har inrättats av arbetsmarknadens parter. Insat- ser frän näringslivet är således nödvändiga för att lösa problemen vid kriser och nedläggningar. Jag menar att näringslivet måste ta ett sådant ansvar genom att avsätta ekonomiska och organisatoriska resurser för krisortsinsatser; insatser för att främja. bredda och förnya näringslivs- strukturen på orter och i regioner som drabbas av kriser och strukturför- ändringar. Vidare anser jag att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheten att förlägga verksamhet till orter och regioner med problem.

1 undantagsfall. vid stora driftsinskränkningar på utsatta orter, kan det bli aktuellt med särskilda statliga insatser. Sådana insatser bör föregås av en noggrann prövning och värdering av de regionala och sysselsättnings- mässiga problemen. Storleken på åtgärderna måste anpassas till varje enskilt fall, eftersom problemens storlek och art ofta är starkt differentiera- de. Dimensioneringen av statliga insatser i tidigare krisfall kommer således inte att läggas till grund för några allmängiltiga tumregler för hanteringen av kommande kriser.

] konsekvens härmed bör sammansättningen av krisinsatserna anpassas till det enskilda fallet. Såväl kortsiktigt som mer långsiktigt verkande medel kan vara motiverade. På kort sikt är det som regel fråga om arbets- marknadspolitik. På längre sikt är det fråga om företagsutvecklande och infrastrukturuppbyggande åtgärder som kan bidra till regionens tillväxt och förnyelse.

De industri- och regionalpolitiska instrumenten är i första hand lämpade för att åstadkomma en långsiktig utveckling för en krisort. Regionala investmentbolag kan vara ett instrument för att långsiktigt främja närings- livsutvecklingen. En strävan. som kommit till uttryck under de senaste åren. är att näringslivet skall svara för den dominerande delen av kapitalin- satsen. lnvestmentbolagen får därigenom en bredare krets intressenter och starkare lokal förankring. Det regionalpolitiska stödet. bl. a. lokaliserings- stödet, är till vissa delar utformat för att möjliggöra flexibla insatser i krisregioner. De regionala utvecklingsfonderna och styrelsen för teknisk utveckling har på senare tid fått en mer aktiv roll i krishanteringen. Det är enligt min mening av stort värde att dessa organs specifika kompetens inom företagsutveekling och teknisk forskning och utveckling kan tas till vara också i krisfall.

Jag vill betona betydelsen av lokala initiativ i samband med industrikri- ser. Den bästa kunskapen om problemen — och lösningarna — finns på

Särskilda insatser

lokal och regional nivå. Vägledande för utformningen av framtida krisin- satser kommer därför att vara att lokala och regionala intressenter både offentliga och privata — i största möjliga utsträckning bör svara för förslag och genomförande av krislösningar. Det bör finnas en öppenhet för att sätta in nya och okonventionella lösningar. Näringsliv. länsstyrelse. kom- mun och landsting har betydande ekonomiska och personella resurser som kan utnyttjas i ett krisläge. Jag förutsätter då att insatserna för kommuner- nas del inte kommer att gå utanför de av statsmakterna fastställda gränser- na för den kommunala kompetensen.

Etablering av ny verksamhet är oftast det mest verkningsfulla sättet att lösa en stor sysselsättningskris. Industridepartementet har återkommande kontakter med de större företagen om investeringsplaner och lokalisering- ar. Den information som framkommer på detta sätt bidrar till att skapa överblick av möjliga omlokaliseringar. Alternativ sysselsättning var möjlig att finna i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet och av den civila delen av Kockums Varv i Malmö samt satsningar på projekt i Timrå, i Blekinge och i Bergslagen. Man bör dock vara medveten om att möjlighe- terna att lokalisera ny verksamhet till krisorter är begränsade.

Särskilda åtgärder kan bli aktuella även inom det (Irbet.vmarknadspolitis- ka anträdet. De har stor betydelse för de individer som direkt berörs av en industrikris. Sådana åtgärder har i tidigare krisfall utformats så att olika arbetsmarknadspolitiska instrument. som jag tidigare nämnt. har förstärkts och anpassats till den lokala situationen. Här kan bl.a. erinras om de särskilda arbetsförmedlingar som inrättades i samband med neddragning- arnai Malmfälten. i Uddevalla och i Malmö.

I större krisfall har åtgärder satts in även inom andra områden. Jag avser här bl. a. tidigareläggningar av väg- och byggprojekt. Sådana insatser ökar på kort sikt sysselsättningen. men de bidrar också till att förbättra infra- strukturen i den berörda regionen.

Min samlade värdering av de olika instrument som står till förfogande för att lösa problemen i samband med industrikriser. är att det finns verkningsfulla medel för att mildra de problem som är ofrånkomliga i samband med omställningar.

9. Internationella investeringar 9.1 Inledning

Ett av de mer framträdande dragen i strukturomvandlingen är den sedan länge ökande internationaliseringen. Som jag redan understrukit är Sveri— ges näringsliv i dag i hög grad internationaliserat. En stor del av vår produktion exporteras och en betydande del av svenska företags produk- tion är förlagd till utlandet. Inom Sverige ägs en inte oväsentlig del av näringslivet av utländska intressen.

Som jag tidigare nämnt är denna internationalisering förenad med såväl fördelar som nackdelar. vilket ställer näringspolitiken inför olika avväg- ningsproblem.

Det svenska näringslivets internationalisering hänger samman med den allmänna internationalisering som skett i omvärlden under efterkrigstiden. Parallellt med detta har det skett en snabb ekonomisk utveckling. i vilken tekniska förändringar och strukturomvandling varit viktiga inslag. Utveck- lingen har också präglats av en stark koncentration av produktionen och inom flera marknader har ett fåtal företag kommit att dominera.

De multinationella företagen har spelat en viktig roll i denna internatio- naliseringsprocess. som dock inte i första hand kan tillskrivas företagens utlandsinvesteringar. Den internationella handeln ger i sig upphov till teknisk förnyelse och strukturförändringar. Utlandsinvesteringarnas roll är i detta sammanhang att de förstärker dessa effekter.

Vid bedömningen av Sveriges roll i den pågående internationaliserings- processen bör beaktas att Sverige är ett litet land vid sidan av de större marknaderna. Detta gör att det finns risk för att verksamheten i Sverige kan komma att inta en perifer position. bl. a. i förhållande till företagens verksamhet utomlands. Vidare svarar ett mycket begränsat antal multina— tionella koncerner, varav flertalet är höginternationaliserade. för en myc- ket stor del av investeringarna utomlands. Dessa koncerner svarar också för en avsevärd del av den industriella verksamheten i Sverige.

Frågor om internationella investeringar. såväl utländska investeringar i Sverige som svenska företags investeringar utomlands. har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete.

Direktinvesteringskommitten (DJRK) publicerade våren 1983 sitt betän- kande Näringspolitiska effekter av internationella investeringar (SOU 1983: l7). vilket främst behandlar de svenska företagens utlandsinve- steringar. Som ett led i utredningsarbetet initierade DIRK fem större undersökningar, vilka har publicerats som separata expertrapporter, näm- ligen: — Effekter av investeringar utomlands. En studie av sex industrier (SOU

l98l: 33). — De internationella investeringarnas effekter. Några fallstudier (SOU l98l:43l. — Internationella företag i svensk industri. En jämförelse mellan svenska

multinationella. utlandsägda och nationella företag (SOU 1982: 15).

Investeringar utomlands

Svensk industri i utlandet. En analys av drivkrafter och effekter (SOU

1982: 27). och — Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. En studie av utveck-

lingen i svensk industri 1966—1980 (SOU l983: 16).

Enligt direktiven (dir. l977: 94) skulle DlRK för viss del av sitt uppdrag i största möjliga utsträckning bygga på statens industriverks utredningsar- bete om de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling, vars resultat har redovisats i rapporten Multinationella företag: FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxt (SlND l980: 4).

En arbetsgrupp inom industridepartementet har utrett vissa frågor rö- rande utländska investeringar i Sverige. Enligt direktiven skulle arbets- gruppen dels överväga i vad mån det är behövligt med hänsyn till samhäl- lets intressen att ytterligare begränsa möjligheterna för utländska rättssub- jekt att skaffa sig inflytande i svenska företag, dels mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av företagsförvärvslagen överväga om juste- ringar av lagstiftningen behövde göras. Arbetsgruppen har under hösten 1985 överlämnat dels rapporten Översyn av lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag, dels rapporten (Ds ] 1985: 7") Utländskt infly- tande i svenska företag. Den senare rapporten behandlar frågan om utlän- ningars köp av vissa aktier i svenska bolag. Rapponerna har remissbe- handlats.

Jag kommer i de följande avsnitten att först beröra svenska företags ' investeringar utomlands och därefter behandla frågor rörande utländska företagsetableringar och investeringar i Sverige.

Hänvisningar till S9

9.2. Svenska företags investeringar i utlandet

Hänvisningar till S9-2

  • Prop. 1986/87:74: Avsnitt 16

Sysselsättningen vid svenska industrikoncerners dotterföretag utomlands uppgick år 1985 till ca 330000 anställda. varav huvudparten var sysselsatta i produktionsbolag i utlandet. Antalet anställda vid dessa produktionsbolag kan beräknas motsvara drygt 30 % av hela tillverkningsindustrins syssel- sättning i Sverige. De l7 största utlandsinvestcrande koncernerna (l7-gruppen) med avseende på antalet anställda i utlandet — svarade samma år för ca 85% eller ca 280000 av den totala sysselsättningen utomlands. l7-gruppen sysselsatte år l985 totalt 540000 personer. varav således något mer än hälften är anställda utomlands. För denna grupp av företag var utlandsproduktionen av större omfattning än exporten från Sverige vid försäljningen till de utländska marknaderna. Den svenska ekonomin är starkt beroende av l7-gruppens utveckling. Koncernerna i denna grupp står för en tredjedel av industrisysselsättningen i Sverige. nästan 40 % av Sveriges export och ca 60 %.- av industrins totala forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Utlandsandclen för bl.a. sysselsättning och investeringar har varit rela- tivt stabil under första hälften av l980-talet; ett fåtal stora förvärv utom-

Utländska investeringar i Sverige

Sysselsättningen utomlands en tredjedel av den svenska

lands är 1986 synes emellertid ha inneburit en ökning av den utländska andelen.

För en fylligare beskrivning av omfattningen och utvecklingen av ut- landsinvesteringarna hänvisas till bilaga 3.

Direktinvesteringskommittén (DIRK) hade till uppgift att utreda de di- rekta investeringarnas näringspolitiska effekter — såväl i det förflutna som på sikt med avseende på branschstruktur. koncentration, sysselsättning. export. teknisk forskning och utveckling samt företagens internationella konkurrenskraft. Enligt direktiven skulle DIRK också lämna förslag till statistik- och informationssystem.

DIRKzs slutsatser angående de näringspolitiska effekterna kan i mycket starkt koncentrat sammanfattas enligt följande.

Vid jämförelse med ett hypotetiskt alternativ. där inga utlmtdsinrcste- ringar hade förekommit. blir slutsatsen att direktinvesteringar hittills haft övervägande positiva effekter för den ekonomiska tillväxten. De multina- tionella koncernernas totala internationella konkurrenskraft. i form av t.ex. marknadsställning. har i allmänhet gynnats av utlandsinvesteringar.

Det går inte att generellt uttala sig om effekterna vid olika omfattning av företagens och hela industrins utlandsinvesteringar. Det kan enligt DIRK bara bedömas från fall till fall. De positiva effekterna av utlandsinveste- ringar avtar när andelen utlandsproduktion blir mycket stor och försvinner helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. Tec- ken pä en begynnande tyngdpunktsjiirskjutning av stora svenska företag kan också skönjas enligt DIRK: utlandsproduktionen är t. ex. viktigare än exporten för försörjningen av de utländska marknaderna för de svenska multinationella företagen taget som en grupp.

Mot bakgrund av riskerna med att tyngdpunkten i de stora företagens verksamhet förläggs utom landet. finner DIRK att samhället bör ha ett starkt intresse av att kunna följa och vid behov påverka utvecklingen av företagens utlandsetableringar: en sådan påverkan kan och bör ske på skilda sätt:

Det internationella ekonomiska samarbetet bör effektiviseras för att undanröja ekonomiska (t.ex. krav på lokal produktion) och tekniska handelshinder. Detta skulle kunna dämpa utlandsinvesteringarnas om— fattning. Dessutom behövs internationella överenskommelser för att få till stånd ett samarbete mellan länderna när det gäller frågan om den fortgående företagskoncentrationen medför otillbörlig konkurrensbe— gränsning. Varje land kontrollerar enligt DIRK sammanslagningar inom det egna landet. medan samgåenden mellan företag i olika länder faller mellan regelsystemen. Staten kan jörbiittru villkoren för industriell verksamhet i Sverige ge- nom insatscr inom områden som forskning och utveckling. utbildning och kommunikationer.

DIRK anser att det finns behov av ett informationsutbyte kring företa- gens strategieri syfte att bevaka svenska näringspolitiska intressen. Ett

Direktinvesterings-

kommittén

system med överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur näringspolitisk synvinkel väsentligaste företagen (de 20 största multina— tionella företagen samt vissa andra företag) bör därför införas. Syftet med överläggningarna skulle vara att ömsesidigt informera varandra och skapa bättre harmonisering mellan samhällspolitiken och företagens strategier. Utlandsinvesteringarna förutsätts utgöra ett viktigt objekt för överläggningarna. men de bör inte behandlas isolerat utan ses i samband med företagens övergripande strategival. inkl. den totala investerings— verksamheten.

— En prövning av Utlandsinvesteringarna bör även i fortsättningen ske inom ramen för valutaregleringen; denna prövning kan utgöra ett kom- plement till överläggningssystemet. Vid prövningen bör man kunna ta reella näringspolitiska hänsyn. t. ex. i samband med en uppskattning av utlandsinvesteringarnas effekter på exporten. — Det bör sörjas för en uppbyggnad av ett ana/_vs- och statistiksystem rörande direktinvesteringarnas utveckling och effekter: ett sådant sy- stem behövs bl. a. för att ge ett underlag om de stora företagens verk- samhet vid ett överläggningssystem.

Förslaget om ett analys- och _ttatistiksystem stöds av flertalet remissin- stanser. En remissinstans ställer sig tveksam och tre avstyrker förslaget.

Positiva till förslaget i dess huvuddrag är bl.a. näringsfrihetsombuds- mannen. statens pris- och kartellnämnd (SPK). statens industriverk. statis- tiska centralbyrån (SCB). TCO och LO med sina förbund. SPK anser bl.a. att DlRKzs förslag skulle innebära att underlaget för industri- och närings- politiska beslut skulle förbättras. SPK delar vidare DIRKzs uppfattning att onödigt dubbelarbete vid informationsinsamling inom statsförvaltningen och inom företagen bör undvikas. TCO anser det vara viktigt att det föreslagna systemet ger en samlad syn på struktureffekterna i Sverige kontra investeringslandet. Det är väsentligt att få kännedom om vad som händer med t.ex. ledningsfunktioner. strategiska funktioner samt forsk- ning och utveckling. SCB delar DlRK:s uppfattning att behovet av infor- mation måste vägas mot den totala kostnaden för informationsframställ- ningen.

Förslaget avstyrks av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Sveriges Industriförbund och Företagens Uppgiftslämnardelegation. SAF och lndu- striförbundet anser att analys- och statistiksystemet skulle leda till en ökad byråkratisering utan nytta för samhällsekonomin. Organisationernas upp- fattning är att Sverige har mer omfattande information om industrins utlandsverksamhet än vad något annat land har. bl. a. genom det material som Industrins Utredningsinstitut samlat in. Man hyser även stora farhå- gor för att ett institutionaliserat statistikarbete kommer att innebära att ytterligare statliga enheter skapas eller utvidgas och att dessa får intresse av sin egen fortlevnad. Man pekar vidare på vikten av att sekretesskyddet efterlevs när det gäller företagsspeciftka uppgifter som SCB samlas in.

Analys- och statistiksystem

Allmänt sett kan sägas att det inte varit någon entydig remissopinion om DlRK:s förslag till öt't)rläggningss'j's'tenz. Näringslivets organisationer har tagit klart avstånd från förslaget (med undantag av Kooperativa Förbun- det). De fackliga organisationerna stöder däremot förslaget. Vissa av de statliga verken är för ett överläggningssystem. medan andra verk är skep- tiska.

Följande remissinstanser är generellt positiva till förslaget eller har ingen erinran emot det: TCO. LO med förbund (Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska Metallindustriarbetarförbundet och Svenska Fabriksarbetare- förbundet). Lantbrukarnas Riksförbund. riksbanksfullmäktige. statens pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen. företagsekonomiska in- stitutionen vid Lunds universitet och Kooperativa Förbundet (KF). TCO anser det vara angeläget att få till stånd systematiserade överläggningar mellan staten och en begränsad grupp av stora utlandsinvesterande före- tag. bl.a. med anledning av de risker som kan vara förknippade med en internationalisering av koncernens lednings- och FoU-funktion. LO menar att förslaget bör prövas. Efter en tid måste dock systemet utvärderas, så att det kan effektiviseras och eventuellt modifieras på grundval av gjorda erfarenheter. Svenska Metallindustriarbetareförbundet anser att överlägg- ningssystemet bör utnyttjas aktivt och inte endast i form av ett passivt in- formationsutbyte: företagens strategival bör kopplas till klart industripoli- tiska målsättningar. SPK anser att det föreslagna systemet skulle ge ett positivt bidrag till förståelsen för företagens olika överväganden i investe- ringssammanhang och därmed bredda grunden för en effektiv näringspoli- tik. Däremot bör inte alltför stor vikt läggas vid kortsiktiga arbetsmark- nads- och regionalpolitiska aspekter. KF har bl. a. uppfattningen att syste- met skall vara frivilligt. dvs. ingen lagstiftning skall tvinga företagen att delta. I likhet med företagsekonomiska institutionen i Lund anser också KF att överläggningarna bör beröra hela den strategiska utvecklingen. inte bara utlandsinvesteringar.

Direkt negativa till förslaget är Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveri— ges lndustriförbund och företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet. SAF och Industriförbundet anser i sitt gemensamma remissvar att en institutionalisering av kontakterna mellan företag och myndigheter kan innebära att en mygelekonomi utvecklas. Det föreslagna systemet skulle utgöra ett led i en ökad byråkratisering och ta tid och kostnader i anspråk för båda parter, men utan nytta för samhällsekonomin. Ett samråd i avtalsform är enligt SAF och Industriförbundet således inte motiverat för att få till stånd en dialog. Erfarenheterna från det s. k. lokaliseringssamrå- det är snarast att en fortlöpande dialog mellan staten och de största svenska industrikoncernerna inte förutsätter något avtal som grund.

Skeptiska till förslaget är kommerskollegium. näringsfrihetsombuds- mannen (NO) och statens industriverk. NO hyser farhågor att systemet innebär ett steg mot ökad förhandlingsekonomi. Enligt NO:s uppfattning ger redan valutaregleringen möjlighet till prövning av utlandsinvesteringar.

Överläggnings- system

9]

Sammanfattning och bedömning: Utlandsinvesteringarna har i hu- vudsak främjat tillväxten och den internationella konkurrenskraf- ten. Samtidigt kan dock konstateras att vissa av våra multinationella företag har en sådan omfattande verksamhet utomlands att kopp— lingen till den svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare, vilket t.ex. kan leda till att FoU och andra centrala koncernfunk- tioner i ökad utsträckning förläggs till utlandet. Våra stora multina- tionella företag svarar för en avsevärd del av den industriella verk- samheten i Sverige. vilket medför att dessa företags beslut får stor betydelse för den industriella utvecklingen i Sverige.

Mot bakgrund därav avser jag ta initiativ till att förbättra statisti- ken om utlandsinvesteringar. Jag avser också att initiera kontakter med vissa av de större svenska multinationella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I dessa kon- takter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sveri- ge och utlandet.

Jag har tidigare redogjort för min allmänna syn på de fördelar i form av ökad konkurrenskraft och tillväxt som en internationalisering innebär men samtidigt pekat på den uppmärksamhet som måste ägnas åt risken för ökad sårbarhet och beroende. Inom ramen för denna övergripande bedömning ser jag i stort Utlandsinvesteringarna som en nödvändig del i den svenska industrins utveckling.

Min bedömning är att utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat den ekonomiska tillväxten och den internationella konkurrenskraften. Även om etablering av tillverkande dotterföretag kanske i vissa fall inte ger någon ökad export — eller rent av minskar exportmöjligheterna från Sveri- ge — kan koncernens totala försäljningsvolym bli större. Den ökade voly- men kan i sin tur bära omfattande och kapitalkrävande forsknings- och utvecklingssatsningar. Därigenom kan också exportmöjligheterna på övri- ga marknader stärkas.

Samtidigt kan dock konstateras att vissa av våra multinationella företag har fått en sådan omfattande och vittförgrenad verksamhet utomlands att kopplingen till den svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare. Sambandet mellan de svenska och utländska enheterna kan tunnas ut. Detta kan också leda till att centrala koncernfunktioner som FoU. avance- rad tillverkning och företagsledning i ökad utsträckning förläggs till utlan- det. Då våra stora och multinationella företag svarar för en avsevärd del av produktion. sysselsättning samt forskning och utveckling i den svenska industrin får dessa företags beslut stor betydelse för den totala kompetens- och kapacitetsutbyggnaden i Sverige och därmed för den industriella ba- sen. Mot denna bakgrund finner jag — i likhet med DIRK och flertalet av remissinstanserna — att statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av företagens internationalisering bör förbättras.

Det råder i dag brist på statistisk information rörande den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt min uppfattning bör det finnas en grundläggande informationskälla om internationaliseringen av de multina- tionella företagen. Det bör därför upprättas en löpande statistik som skulle omfatta t. ex. följande punkter:

— Anställda. investeringar. export, resultat- och balansräkningar för de stora multinationella företagen med fördelning på Sverige och utlandet. Länderfördelning av anställda. Uppgifter om FoU. produktions- och

försäljningsbolag. m. m. — Utvecklingen i Sverige för de multinationella företagen jämfört med övrig industri. Dessutom bör det göras återkommande kartläggningar. Dessa skall ge en mer fullständig bild av utlandsverksamhetens omfattning och inriktning. Jag avser att ta initiativ till att en löpande statistik upprättas och att återkommande kartläggningsundersökningar kan genomföras, förslagsvis vart tredje är. Jag återkommer till regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare också i likhet med DIRK —- att det finns behov av ett infornuttimisuthyte kring företagens strategier i syfte att bevaka svenska intressen. Industridepartementet har regelbundna kontakter med bl. a. de stora svenska företagen. I dessa kontakter diskuteras näringspolitiska frågor som är av betydelse för en bransch eller ett enskilt företag. Det s.k. lokaliseringssamrädet är ett exempel på kontakter mellan regeringen och de stora industrikoncernernas företagsledningar för utbyte av information om regional- och sysselsättningspolitiska frågor. Samrådet har främst kommit att avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen och omlokaliseringar. Också i samband med handläggningen av t. ex. frågor om regionalpolitiskt stöd, ianspråktagande av investerings- fonder m.fl. ärenden förekommer långtgående kontakter mellan regering- en och företagen.

Dessa kontakter är enligt min mening värdefulla för att på ett förtroende- fullt sätt samarbeta i näringspolitiska frågor. Jag har tidigare nämnt att det är ett mycket begränsat antal multinationella koncerner, som svarar för den helt dominerande delen av den svenska industrins utlandsverksamhet. Vidare spelar dessa koncerners verksamhet i Sverige en mycket betydande roll för den svenska industriella utvecklingen. Jag avser därför att ta initiativ till kontakter med vissa av de större multinationella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I dessa kon- takter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sverige och utlandet samt sambandet dem emellan. Som DIRK påpekat. bör inte frågan om utlandsinvesteringar behandlas isolerat. utan ses i samband med företagets övergripande strategi. Det är därför lämpligt att det i kontak- terna med företagen också ägnas uppmärksamhet åt olika åtgärder som kan förbättra villkoren för industriell verksamhet i Sverige, exempelvis genom insatser inom områden som forskning och utveckling. utbildning och kommunikationer.

Det är enligt min mening uppenbart att de fackliga organisationerna kan tillföra värdefulla synpunkter i diskussionerna om företagens utlandsinve- steringar och internationalisering. Berörda centrala fackliga organisationer

Prop. l986/87: 74 Brist på statistik

Informationsutbyte

och kontakter

bör därför på lämpligt sätt beredas tillfälle att lämna synpunkter på och få insyn i den problematik som behandlas i dessa kontakter med företagen.

I DIRKzs betänkande finns även förslag rörande prövningen av direktin- vesteringar inom ramen för valutaregleringen. Regleringen av bl. a. direkt- investeringar har behandlats av Valutakommittén i slutbetänkandet (SOU l985: 52) Översyn av valutaregleringen. vilket har remissbehandlats och nu bereds inom regeringskansliet.

Såvitt rör DIRK:s förslag om internationellt samarbete för att undanröja olika tekniska och ekonomiska handelshinder, villjag hänvisa till avsnitt 7. där jag redogör för olika åtgärder för internationell harmonisering inom ramen för det nordiska samarbetet och EFTA/EG-samarbetet. Jag vill även peka på Sveriges aktiva medverkan i OECD:s arbete rörande frågor om de multinationella företagens konkurrensbegränsande aktiviteter.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag har anfört om svenska företags investeringar i utlandet.

Hänvisningar till S9-2-4

9.3. Utländska företagsetableringar och investeringar i Svedge

Sammanfattning och bedömning: Utländska förvärv har varit mycket framträdande under de senaste åren i Sverige. Ätaganden från den utländske förvärvaren om den fortsatta verksamheten i det förvär- vade företaget har i flera fall utgjort förutsättningar för bifall till ansökningar om förvärvstillstånd.

Jag anser mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits under de år företagsförvärvslagen varit i kraft att tillämpningen av lagen bör effektiviseras i vissa avseenden. Jag föreslår därför ändringar av lagen för att möjliggöra vissa förenklingar i handläggningen. m. m.

Beträffande frågan om tttlänningars köp av vissa börsregistrerade aktier konstaterar jag att det nu inte finns tekniska förutsättningar att genomföra de förändringar som föreslagits i en rapport om ett nytt kontrollsystem. Ytterligare utredningar måste sålunda göras.

9.3.1 Omfattning m. m.

Den totala ntlandsr'igda företagssektorn utgjorde år 1984 mätt i antal anställda — ca 150000 personer eller S% av sysselsättningen inom hela näringslivet. Därav är 132000 personer. motsvarande en sysselsättnings- andel på 7 % anställda i de. ?. l00 företag, där aktierna till mer än hälften är utlandsägda (majoritetsägda företag).

Det utländska ägandet är mest framträdande inom partihandel. Drygt I I00 utländska dotterföretag med 34 500 anställda svarade år 1984 för ca 19% av det totala antalet sysselsatta inom partihandeln. Omfattningen av det utländska ägandet inom partihandeln har inte genomgått några stora förändringar under 1980-talet.

Inom tillverkningsindnstrin uppgick år l984 antalet utländska majoritets-

Var tolfte anställd i utlandsägda företag

ägda företag till 440. vilka sysselsatte 64000 personer eller 7.9 %- av den totala sysselsättningen inom denna industri. Den utländska andelen i till- verkningsindustrin kan i dagsläget uppskattas till drygt 9%: om minoritets- ägda företag inkluderas stiger andelen till 11%. eller 90000 anställda.

Den utlandsägda företagsscktorn i Sverige har ökat både i absoluta och relativa tal under de senaste årtiondena. lnkl. uppköpen åren 1985 och l986 torde antalet anställda vid de utländska tillverkningsförctagen hittills under 1980-talet ha ökat med drygt 20 000. eller en tillväxt av den utländska andelen med från 6 till 992. I ett längre tidsperspektiv har det skett en mycket stark ökning. Antalet anställda i majoritetsägda företag inom till- verkningsindustrin har nästan tredubblats mellan åren 1962 och 1984 (från 23 000 till 64 000) motsvarande en ökning av den utländska andelen från 2.5 till 7,9 %

Den utlandsägda företagsscktorns tillväxt i Sverige beror nästan helt på de utländska uppköpen av svenska företag. Under den senaste 40-ärsperio- den (1946— 1985) har utländska företag förvärvat svenska tillverkningsföre- tag med tillsammans ca 73000 anställda vid förvärvstidpunkten. Nästan 80%- av förvärven har inträffat under 1969—1984. Förvärvsintensiteten (mätt i antal anställda per år) har varit dubbelt så hög under den första hälften av l980-taletjämfört med slutet av 1970-talet.

Ländcrfördelninng av de utländska förvärven under 1980-talet uppvisar ett annat mönster än tidigare. Företag från de nordiska länderna dominerar nämligen numera som förvärvare genom att svara för nästan 60% av antalet anställda i uppköpta företag i samtliga näringsgrenar under 1980— l985. Därav kan nästan 40 procentenheter tillskrivas finländska företags- förvärv. Detta är betydligt mer än de nordiska ländernas andel av bestän- det av utlandsägda företag.

Det finns tecken som tyder på att förskjutningen till de nordiska länder- na sker samtidigt som förvärven till viss del fått en annan bransch- och företagsinrikming. Förvärven förefaller ha fått en inriktning mot baskemi och företag som tillverkar relativt "mogna" produkter på stagnerande eller minskande marknader. Nordiska företag har köpt relativt stora företag eller hela delbranscher. som visserligen kan ha en stark marknadsställning. men som inom en nära framtid kan förväntas bli föremål för olika former av strukturförändringar i syfte att skapa en konkurrenskraftig verksamhet.

Beträffande den nordiska företagsintegrationen över gränserna bör framhållas att denna. t. ex. genom en specialisering av produktionen. kan skapa konkurrenskraftiga enheter i både Sverige och övriga nordiska länder. vilket kan möjliggöra en samlad satsning på världsmarknaden. Men jag vill betona att denna företagsintegration inte får skapa sämre förutsätt- ningar för fackligt arbete. Jag vill i sammanhanget nämna att det från fackligt häll föreslagits ett koncernfackligt samarbete i nordiska koncerner. Det finns anledning att i denna fråga understryka vad som anförts av de nordiska finansministrarna i den är 1985 antagna "Nordisk handlingsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsättning". nämligen att det är angeläget att berörda arbetsmarknadsparter genom avtal söker finna prak- tiska förutsättningar för att utveckla ett sådant fackligt samarbete. Jag förutsätter därför att de avtalsförhandlingar som jag erfarit avses inledas

Utländska förvärv

Koncernfackligt samarbete

inom kort mellan parterna leder fram till en acceptabel lösning. En fortsatt nordisk integration främjas ifall de anställdas företrädare får möjlighet att diskutera gemensamma intressen pä likartat sätt som övriga företrädare för nordiska företag.

Den ljanuari 1983 trädde lagen ( 1982: 617) om utländska förvärv av svens- ka företag m.m. (företag.-sförvärvslagen) i kraft. Enligt företagsförvärvsla- gen får utländska medborgare. utländska juridiska personer samt vissa svenska rättssubjekt (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag. om förvärvet innebär att kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagets aktiekapital/röstetal kommer att överstiga vissa gränser (10. 20, 40 eller 50 %). Kravet på tillstånd gäller också vid förvärv av rörelse. delar av rörelser och andelar i handelsbolag.

Enligt lagen Skall tillstånd meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. 'l'illständsfrågorna handläggs av länsstyrelsen eller, i frågor om vissa viktigare ärenden. av regeringen. Det bör anmärkas att tillstånd enligt gällande praxis inte behövs i samband med nyetablering- ar.

Som anfördes i samband med tillkomsten av företagsförvärvslagen (jfr prop. 1981/82: 135 s. 2324) kan utländska investeringar i Sverige medföra en rad positiva effekter för svensk industri. Sverige kan härigenom få viktiga bidrag till välståndsutvecklingen genom tillgång till utländska finan— siella marknader. vilket kan underlätta det svenska näringslivets försörj- ning med riskvilligt kapital.

Vi kan också genom de utlandsdominerande företagen få tillgång till avancerad teknik. vilket är av stor betydelse för den framtida expansionen av den utlandskonkurrerande sektorn i Sverige. Inte minst gäller detta de multinationella företagen, som ofta disponerar betydande tekniska re- surser.

Även i fråga om marknadsföringen och den utveckling som sker fortlö- pande på detta område är det en stor fördel för Sverige att genom de utländska direktinvesteringarna kunna få del av nya impulser.

I nämnda proposition anfördes emellertid också att det inte kan förnekas att det utländska inflytandet också i vissa fall kan vålla problem. Detta gäller särskilt när det är fråga om större multinationella företag med en hög internationaliseringsgrad. I sådana företag fattas ofta besluten i de avgö- rande frågorna utanför Sverige. Detta kan medföra att såväl de anställda som svenska myndigheter och organisationer får sämre möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen jämfört med vad som är fallet med rent svenska företag.

Ett företag som förvärvas blir efter förvärvet en enhet inom en större koncern och den svenska verksamheten underordnas en övergripande internationell strategi. Detta kan leda till olika former av beroende. Det kan också finnas risk för att viktiga forsknings- och utvecklingsfunktioner eller produktionen helt eller delvis förs över till utländska koncernföretag efter förvärvet.

Företagsförvärvs- lagen

Det är bl. a. dessa risker som gjort det motiverat att genom företagsför- värvslagen skapa en kontroll över de utländska förvärven

När det gäller upprättandet av helt nya verksamheter torde ofta förde- larna med etableringen dominera. Som framgått ovan' finns inte heller någon kontroll av nyetub/wingar av utländska företag i Sverige. Det finns i stället anledning att befrämja dessa etableringar. vilka dock spelat en mycket liten roll under de senaste tvä—tre decennierna. Industrideparte- mentet har därför givit ut en broschyr som informerar om Sverige som investeringsland. Broschyren vänder sig till utländska företag med budska- pet att förutsättningarna att bedriva. i synnerhet högteknologisk. industri- ell verksamhet i Sverige är goda. Regeringen kommer att fortsätta denna informationsverksamhet. Jag vill dock understryka att utländska företag inte skall erbjudas några speciella förmåner vid etablering av verksamhet i Sverige jämfört med svenska företag.

Företagsförvärvslagen har nu varit i kraft i ca fyra år och det finns anledning att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter ta ställning till om det behövs några förändringar i lagen. Som jag har nämnt har vissa utredningar gjorts i detta avseende. bl.a. när det gäller förenklingar i det nuvarande systemet. 1 det följande kommer jag att gå in på dessa frågor. lnnan dess anser jag det emellertid motiverat att redovisa hur handlägg- ningen av ärendena på regeringsnivå sker.

Vid prövningen av viktigare ärenden inom regeringskansliet inhämtas först information om detftiirt'ärt'adcföretaget. Det kan därvid vara fråga om verksamhetens art. produktfördelning. forskning och utveckling. syssel- sättning. marknadsandelar. de viktigaste konkurrenterna. etc. Denna in- formation används för att ta ställning till om förvärvet berör s.k. skydds- intressen eller skyddsvärda intressen. 1 den praxis som utvecklats vid tillståndsprövningen kan följande skyddsintressen identifieras: industri- och regionalpolitiska intressen (företag med betydande forsk- ning och utveckling. marknadsposition. produktion eller sysselsättning m. m.), — säkerhets- och beredskapspolitiska intressen (företag av betydelse för totalförsvaret).

— intresset av nationellt självbestämmande och oberoende (företag eller branscher, i vilka ett dominerande utländskt inflytande skulle kunna innebära svårigheter att hävda en oberoende svensk politik). — nationella kulturella intressen och liknande (företag inom informations- och massmediaområdet).

1 nästa steg görs en bedömning av effekterna av förvärvet. vilka bl.a. beror på de dispositioner som köparna avser — eller kan förväntas genomföra och som har betydelse för de skyddsvärda intressena i det förvärvade företaget. Det är således fråga om de risker som finns för att dessa intressen kommer att trädas för här på grund av förvärvet. lnforma- tion inhämtas om det ji'h'vt'irt'ande företaget med avseende på syftet med

N yetablerin gar

Skyddsintressen

förvärvet. produktion, marknader. kapacitetsutnyttjande. FoU-verksam- het. möjligheter till strukturrationalisering. framtida strategier. finansiell ställning. etc.

Sammantaget kan sägas att prövningen mynnar ut i en bedömning av följande förhållanden: —- Arten och storleken på de eventuella skyddsvärda intressena i det förvärvade företaget. * Eventuella risker för skyddsintressena på grund av förvärvet. Därvid bedöms bl.a. effekterna av förvärvet med avseende på fortsatt verk- samhetsmässig och finansiell självständighet för det förvärvade företa- get. det förvärvade företagets utvecklingsmöjligheter i den förvärvande koncernen samt strukturförändringar med hänsyn taget till "överlapp- ningar" gällande produktion. marknader och FoU mellan det förvär- vade och förvärvande företaget. I huvuddelen av antalet fall har den angivna prövningen givet vid handen att ett förvärv inte berör några skyddsintressen. Det kan t.ex. vara fallet i fråga om småföretag utan några skyddsvärda tillgångar av väsentlig bety- delse. ! dessa fall meddelas givetvis tillstånd utan vidare åtgärder.

I vissa fall har emellertid förvärvet bedömts innebära sådana risker för skyddsvärda intressen att förvärvet ansetts strida mot väsentligt allmänt intresse enligt lagen. I dessa fall förekommer det enligt praxis att det förvärvande företaget kan göra frivilliga åtaganden för att minska eller undanröja riskerna i fråga om de skyddsvärda intressena och därigenom möjliggöra bifall till en ansökan.

Utformningen av sådana åtaganden varierar givetvis allt efter omstän- digheterna och förutsättningarna i det enskilda fallet. Vissa typer av åta- ganden förekommer dock relativt ofta vid förvärvsprövningen. Innebörden i dessa åtaganden är t. ex. att verksamheten kommer att utvecklas genom investeringar, få en självständighet i olika hänseenden och förändras i både omfattning och inriktning på ett balanserat sätt i samband med strukturför- ändringar inom den förvärvande koncernen.

En speciell fråga vill jag särskilt ta upp i detta sammanhang. Den gäller när ett utländskt företag förvärvar ett svenskt företag indirekt genom ett helägt holdingbolag eller annat dotterföretag i Sverige. Detta sker ibland så att holdingbolaget finansierar en mycket stor del av köpeskillingen genom lån. Räntekostnader och amorteringar betalas i huvudsak genom överfö- ring av medel från det förvärvade företaget till holdingbolaget och den finansiella ställningen för den konsoliderade svenska verksamheten kan försämras påtagligt i jämförelse med förhållandena före förvärvet. Detta skapar sämre verksamhetsförutsättningar för det förvärvade företaget.

Det har givetvis varit svårt för regeringen att acceptera en sådan upp- läggning av ett förvärv, varför sökanden i dessa fall avgivit åtaganden som inneburit en förändring av den finansiella uppläggningen av förvärvet.

Jag vill betona att det inte är avsikten att genom åtaganden förhindra förändringar på grund av allmänna kostnads- och marknadsandringar utan tanken är att fånga upp de specifika risker som kan vara förknippade med det utländska ägandet.

Åtaganden

Många av de uppgifter som brukar lämnas i åtganden är skyddade av sekretess enligt sekretesslagstiftningen. Detta innebär att dessa åtaganden inte delges t. ex. företrädare för de anställda. Jag vill emellertid understry- ka att det enligt min mening är rimligt att åtagandena blir föremål för redovisning i det förvärvade företagets styrelse, där företrädare för de anställda ingår.

Under företagsförvärvslagens hittillsvarande tillämpningstid har åtagan- den förekommit i samband med ca 45 ansökningar om förvärvstillstånd. Ätaganden har varit relativt frekventa under senare år, vilket berott på ett stort antal förvärv av företag med skyddsvärda intressen under dessa år.

Jag vill emellertid också betona att det givetvis kan förekomma fall där olägenheterna av ett utlänskt förvärv är så stora att det inte är möjligt att undanröja dessa genom åtaganden.

Den utlandsägda företagsscktorn har vuxit i betydelse i svenskt närings- liv och de utländska förvärven har därvid spelat en dominerande roll. Det kan också noteras att företagsförvärvslagen varit i kraft i fyra år och att det inte genomförts någon systematisk utvärdering av de åtaganden som gjorts i samband med prövningen. Bl.a. mot denna bakgrund har jag efter be- myndigande från regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om utvecklingen hos företag i Sverige vilka förvärvats av utländska intressen (dir. 1986: 29). Utredaren har bl.a. till uppgift att bedöma om utvecklingen i de förvärvade företagen varit i överensstäm- melse med de åtaganden som de utländska företagen gjort vid förvärvet.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag nu anfört om grunderna vid tillämpningen av företagsförvärvslagen.

Hänvisningar till S9-3-3

  • Prop. 1986/87:74: Avsnitt 16

I den tidigare nämnda rapporten Översyn av lagen (1982: 617) om utländs- ka förvärv av svenska företag m.m. föreslås vissa förändringar för att åstadkomma förenklade handläggningsrutiner. färre ärenden och därmed förkortade handläggningstider.

På grundval av rapporten har inom industridepartementet utarbetats förslag till ändringar i företagsförvärvslagen. Förslaget innebär att utländs- ka förvärv av mindre svenska företag undantas helt från den nu gällande tillståndsplikten. Vidare förtydligas att lagens kontrollsystem i fråga om utländsk etablering är begränsat till att avse de rena övertagandefallen.

Det huvudsakliga syftet med ändringarna är att begränsa prövningen till de väsentliga fallen av överlåtelser. Härigenom bör handläggningstiden av sådana ärenden kunna begränsas utan att behandlingen blir mindre nog- grann.

Det kan finnas skäl att, även om kravet på förvärvstillständ vid förvärv av mindre företag slopas, följa den samlade utvecklingen. En möjlighet vore att tillämpa någon form av anmälningsförfarande, men även andra möjligheter torde kunna bli aktuella genom utnyttjande av existerande informationskällor. Jag har för avsikt att ytterligare överväga denna fråga.

[ övrigt föreslås vissa ändringar bl. a. avseende förvärv inom samma

Utredning om åtaganden

koncern, s. k. inomkoncernsförvärv mot bakgrund av erfarenheter från den praktiska tillämpningen av företagsförvärvslagen och annan därmed sammanhängande lagstiftning. Detta har också föranlett förslag till änd- ringar i lagen ( l982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. samt i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Förslaget. som granskats av lagrådet. finns som bilaga 1. Lagrådet. vars yttrande finns i bilaga 2. har inte haft någon erinran mot förslaget. '

Jag förordar. i samråd med justitieministern och statsrådet Gradin. en del språkliga ändringar i förslaget vad avser 7 5 andra stycket företagsför- värvslagen. l konsekvens härmed har detta också föranlett språkliga änd- ringar i l kap 2.5 och 2 kap 2.5 lagen om utländska förvärv av fast egendom. m.m.

[ detta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen ändrat förord- ningen (1982: 878) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (ändrad l986:697). så att regeringen numera direkt prövar ärenden som avser företag med mer än 500 anställda. Tidigare gällde att alla ärenden först skulle beredas hos länsstyrelsen. Också denna förändring är ägnad att förkorta handläggningstiden och om erfarenheterna blir positiva bör över- vägas om gränsen skall sänkas ytterligare.

9.3.5 Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier i vissa fall

En kontroll av det utländska infiytandet — vid sidan av förvärvskontrollen enligt företagsförvärvslagen — finns också genom systemet med utlän- ningsjfi'irbchåll i svenska bolag. Ett utlänningsförbehåll enligt företagsför- värvslagen är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag, enligt vilket utländska företag eller likställda subjekt endast får förvärva en viss del av aktierna i bolaget. vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 40% av aktiekapitalet och 20 % av rösterna för samtliga aktier i bolaget. Tillstånd till ändring av utlänningsförbehållet skall ges. om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse.

Jag kommer i detta avsnitt behandla frågan om det utländska infiytandet ide bolag vars bolagsordning saknar utlänningsförbehåll. Förvärvskontrol- len enligt företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om det bolag vars aktier förvärvas har utlänningsförbehåll eller ej. Denna kontroll är således heltäc- kande. när det är fråga om förvärv som innebär att en och samma utländs- ka förvärvare innehar eller förvärvar mer än l0 % av aktierna eller rösterna i svenskt aktiebolag. Detta kontrollsystem omfattar emellertid inte ut- ländska förvärv av mindre poster i bolag som saknar utlänningsförbehåll. även om det sammanlagda utländska aktieinnehavet i ett sådant bolag skulle vara mycket betydande.

Tidigare förekom inom ramen för valutaregleringen en viss kontroll av utlänningars köp av svenska aktier genom att tillstånd krävdes för utförsel av sådana aktier. Riksbankens nuvarande praxis innebär i praktiken att det är fri utförsel av börsregistrerade aktier. Valutakommittén har i sitt betän- kande föreslagit att valutaregleringen inte skall omfatta utlänningars köp av svenska börsaktier.

Utlännings- förbehåll

De utländska nettoköpen av svenska börsregistrerade aktier har varit av stor omfattning under åren 1980—1985. Under år 1986 har dock nettoköpen av svenska aktier minskatjämfört med år 1985. Den relativa omfattningen av de utländska innehaven av sVenska börsaktier har uppskattats till 7— l0% av det totala börsvärdet. Den utländska andelen av aktiekapitalet i enskilda börsbolagl var i mars/april 1986 Ericsson (43 %) därnäst Pharma— cia och Electrolux (båda 26 %), Atlas Copco (l7 %), PLM ( 16%) och Volvo (l5 %). Den utländska andelen av röstvärdet för aktierna i dessa bolag är i regel betydligt lägre på grund av de fria aktiernas lägre röstvärde. Det bör noteras att alla här nämnda bolag utom Volvo och PLM saknar utlännings-

förbehåll i bolagsordningen.

Utredningen

Efter en motion i riksdagen om utlänningars aktieförvärv i svenska företag (motion 1982/83:429) beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att ett bättre täckande skydd borde skapas mot utländskt inflytande i svenska företag och att det borde utredas om skyddet kan skapas genom en utvidg- ning av 1982 års lag.

I anledning av riksdagens beslut tillsattes inom industridepartementet en arbetsgrupp för att utreda frågan.

Motiven till utredningen är den tidigare nämnda stora nettocxporten av svenska börsregistrerade aktier. som påbörjades år 1979. i och med riks- bankens praxisändring i liberal riktning för utförsel av sådana aktier. Samtidigt har det noterats att företagsförvärvslagen inte vinner tillämpning på utlännings förvärv av aktieposter på 10% eller därunder av aktiekapita- let eller röstetalet i svenska bolag. och att vissa större skyddsvärda företag med börsregistrerade aktier saknar utlänningsförbehåll.

De! föreslagna kontrollsystemet Arbetsgruppen har i den tidigare nämnda rapporten (Ds ] l985: 7) bl.a. föreslagit att en ny lag införs, nämligen lag om tillstånd till förvärv av aktier m.m. i vissa fall.

Förslaget syftar till att uppnå en kontroll genom en tillståndsprövning av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i bolag som saknar utlän- ningsförbehåll vid sidan av den kontroll som för närvarande finns enligt den s. k. företagsförvärvslagen. Dessa utländska köp. portföljinvestering— ar. skall endast kontrolleras. när det aktuella bolagets totala aktiestock har ett utländskt inflytande som överstiger 40% av hela aktiekapitalet och 20% av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Enligt förslaget skall Värde- papperscentralen VPC Aktiebolag (Värdepapperscentralen) bevaka när dessa gränser har passerats i ett bolag. Eftersom det föreslagna systemet syftar till att i så hög grad som möjligt överensstämma med valutareglering- ens nuvarande regler vad gäller kontrollförfaranden, innebär det att svens- ' De angivna andelarna har för två företag beräknats inkl. en stor riktad emission utomlands resp. en omfattande försäljning av aktier till utlandet. vilka genomfördes senare under våren 1986.

Utredningen om utländska aktieförvärv

ka medborgare som är bosatta utomlands (s. k. valutautlänningar)jämställs med utländska medborgare i den föreslagna kontrollen. Rapporten har remissbehandlats.

Remissinstanserna

LO och TCO liksom Svenska Fabriksarbemreförbunder och Svenska Me- ra[lindasrriarbetarqlörbundet ser positivt på förslaget i dess helhet (ända- målsenligt förslag, begränsningsregler liksom kontroll- och sanktionsregler tillstyrks).

Samtliga remissinstanser från näringslivet hänvisar till att det inte före- ligger något behov av den föreslagna kontrollen. eftersom inga redovisade negativa verkningar av den visade Ökningen av det utländska inflytandet föreligger. På dessa och andra grunder avstyrks förslaget.

Riksbanken vidhåller att det finns behov av ett mer fullständigt skydd mot oönskat inflytande i svenska aktiebolag. Man säger emellertid att behovet av ett sådant skydd kan te sig mindre brådskande än vad som förut kunnat antas. Dessutom pekar man på frågans komplexitet. Förslaget avstyrks därför.

Värdepapperscentra/en, som enligt förslaget förutsätts ha en nyckel- funktion för att systemet skall fungera. avstyrker förslaget och hänvisar därvid till att värdepapperscentralens nuvarande system inte är uppbyggt för att fullgöra de förutsatta arbetsuppgifterna. Att bygga upp ett nytt system skulle. enligt värdepapperscentralen. ta lång tid och kräva stora kostnader. Dessutom skulle ett nytt datanät mellan värdepapperscentralen och fondhandlarna behövas.

Även Stockholms fondbörs och bankinspektianen avstyrker förslaget.

Min bedömning avjörslaget

Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier utgör enligt min upp- fattning ytterligare ett exempel. där man måste gå en balansgång mellan de för- och nackdelar för det internationella beroendet som uppkommer vid utlänningars aktieköp.

Det finns väsentliga fördelar med ett fortsatt utländskt intresse för svenska aktier. De svenska företagens försörjning med riskvilligt kapital kan underlättas. Genom notering på utländska börser kan företagen bli kända på de utländska marknaderna. Det allmänna utländska ägande som medges inom ramen för ett utlänningsförbehåll kan sägas utgöra en avväg- ning mellan fördelarna av utländsk riskkapitalanskaffning och de risker som är förenade med denna. Jag anser att det finns behov av detta slag av gränser för det utländska ägandet även i de börsföretag som i dag saknar utlänningsförbehåll.

Det har emellertid vid beredningen framkommit att det skulle uppkom- ma betydande tekniska problem. om det föreslagna kontrollsystemet skul- le införas i dag. Både enligt värdepapperscentralen och arbetsgruppen förutsätter det föreslagna systemet vissa nytillkommande tekniska installa- tioner o.d., som inte finns i dag. Arbetsgruppen konstaterar, att endast

vissa av de informationsvägar som behövs för ett fungerande system finns redan nu. Därutöver förutsätter det föreslagna systemet att de berörda bolagen. fondkommissionärerna och fondbörsen får tillgång till snabb och aktuell information om storleken av den utländska andelen i ett berört bolag. Utredningen förordar därvid ett s.k. "on-line-system”. i'vilket bolagen och övriga berörda intressenter i Sverige omedelbart kan få till- gång till relevant information via terminaler. som är kopplade till värde- papperscentralens dator.

Värdepapperscentralen har i en skrivelse till arbetsgruppen anfört an— gående de tekniska förutsättningarna, att det nuvarande systemet måste kompletteras med ett nytt rapporteringssystem. om värdepapperscentra- len fortlöpande skall kunna dokumentera utlandsägandets omfattning i de berörda bolagen. Värdepapperscentralen skall enligt förslaget svara för dels sammanställandet av de dagliga rapporterna från de egna och förval- tarnas registreringar av utlandsägandets omfattning. dels informationsläm- nandet till Stockholms fondbörs och fondhandlarna om utrymme finns eller saknas för ett ökat utländskt ägande i de berörda bolagen. I ett skede då det finns ett datanät som sammanbinder fondbörsen. fondhandlarna och värdepapperscentralen borde denna överföring av information kunna ske utan svårigheter. Värdepapperscentralen tror att ett sådant datanät kan komma till stånd ganska snart. Centralen hänvisar också till att det före- slagna systemet innebär att förvaltarna. hos vilka det största utländska portföljägandet inryms. mäste komplettera sina nuvarande redovisnings— system med ett av samma typ som värdepapperscentralen behöver skapa.

Det skall också noteras. att värdepapperscentralen år 1986 till regering- en lämnat ett förslag om ett s. k. värdepapperslöst system på aktiemarkna- den. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom re- geringskansliet. Ett värdepapperslöst system förutsätter nya tekniska hjälpmedel.

Jag finner det således klarlagt. att den föreslagna kontrollen inte kan fungera i dag med befintligt rapporteringssystem. Det är vidare ovisst hur lång tid det kan ta att införa ett sådant system och vilka kostnader detta för med sig för värdepapperscentralen. berörda bolag, fondkommissionärerna samt förvaltarna. Ytterligare utredningar måste sålunda göras. Regeringen bör under denna utredningstid noga följa utvecklingen av det utländska ägandet i de företag. vars aktier är börsregistrerade och som saknar utlän- ningsförbehåll. Som ett led i detta bör exempelvis ingå att regeringen —- inom ramen för de kontakter som förutskickats i föregående avsnitt — tar upp med de aktuella företagen frågor om utländskt ägande och inflytande. Detta kan också tjäna syftet att belysa olika praktiska och andra frågor som aktualiseras genom tänkbara system för en ytterligare kontroll.

10. Teknisk forskning och utveckling

Sammanfattning: Teknikpolitiken som en del av näringspolitiken beskrivs till sin allmänna inriktning och struktur. Följande aktuella

insatser presenteras: |

— en ny kraftfull satsning på informationsteknologi i ett samordnat nationellt program. ett betydligt förstärkt treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling med bl.a. ökade forsknings- och utvecklingssalsning- ar pä bioteknik. biomedicinsk teknik. materialteknik. miljöteknik och verkstadsteknik samt en ny kraftfull satsning inom området mikronik.

— en förändrad inriktning av stödet genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. vars kapitalbehov reduceras.

— resurser för att tillvarata de möjligheter som internationell forsk- ning och utveckling erbjuder. särskilt europeiskt samarbete. inom ramen för dels det särskilda avtal som Sverige slutit med de Europeiska Gemenskaperna (EG). dels EUREKA-samarbetet.

10.1. Teknikpolitiken 10.1.1 Allmän inriktning

Teknikpolitik kan användas som samlande beteckning på de insatser inom tekniska området som syftar till att skapa resurser och möjligheter för förverkligande av övergripande politiska mål. Huvuddelen av teknikpoliti- ken har näringspolitisk inriktning och ingår således i mitt ansvarsområde.

Under de senaste åren har den svenska industrins ekonomiska ställning starkt förbättrats. Därmed har det åter blivit möjligt för framför allt de större företagen att i ökad utsträckning själva sörja för införandet av ny teknik i enskilda produkter och tillverkningssystem. [ dagsläget är företa- gens investeringar i ny teknik stora. I branscher som transportsmcdels-. läkemedels- och elektronikindustrin är dessa investeringar större än de som görs i byggnader och produktionsutrustningar. För investeringar i forskning och utveckling (FoU) har företagen, utöver egna vinstmedel. tillgång till en vitaliserad marknad för riskkapital. Den förbättrade situa- tionen gör det möjligt att flytta fram positionerna när det gäller satsningar- na på teknik.

Det krävs ofta lång tid för att en insats inom det tekniska området skall ge avsedd effekt. Detta gör att det finns betydande inslag av lånsiktighet och uthållighet i teknikpolitiken. Det gäller inte minst stödet till den tek- niska infrastruktur som består av nationella resurser för mätning. prov- ning. patenthantering och standardisering samt verksamheter för insam- ling. värdering och spridning av teknisk information.

i dagens teknikpolitik mäste informationsteknologin ges en central roll. Den mekaniska teknologin har länge utgjort själva fundamentet för vår industri. Den utgör fortfarande ett dominerande inslag i industrins pro-

lnformations— teknologi

dukter och tillverkningsutrustningar. Materialens teknologi skapade från början dess förutsättningar och elektromekaniken har sedan seklets mitt utgjort ett viktig komplement. Under de senaste årtiondena har emellertid informationsteknologins framväxt skapat en ny situation. inte bara så att den med sina datorer har mött den stigande efterfrågan på lagring. bearbet- ning och överföring av information. Elektronikens snabba utveckling mot stor snabbhet och kapacitet. små dimensioner och låga kostnader har gjort det möjligt att i en lång rad produkter och processer utnyttja informations- teknologiska systemdelar. Dessa har till uppgift att reglera och styra funk- tioner och förlopp och ersätter i mänga fall komplicerade och kostsamma elektromekaniska arrangemang. På så vis kan prestandan höjas i allt från konsumtionsvaror till processutrustningar. från motorsågar till medicinsk apparatur. De informationsteknologiska komponenterna. de s. k. chipsen. och därav byggda delsystem utgör i sig en snabbt växande marknad. Än viktigare är dock alla de användningar som informationsteknologiska sy- stem kan få. Flertalet industriländer har uppfattat den nya dimension som informationsteknologin håller på att tillföra den industriella tekniken. De gör därför extraordinära forsknings- och utvecklingssatsningar på områ— det. Så har t. ex. våra tre grannländer Danmark. Norge och Finland startat särskilda utvecklingsprogram inom informationsteknologin. Jag återkom- mer strax till mitt förslag om ett sådant program.

Några viktiga krav måste ställas på teknikpolitiken. Den måste till en början ha den grad av flexibilitet som krävs för att vid behov kunna genomföra nationella program och projekt av den typ som 'l'ele-X-satelli- ten. det nationella rnikroelektronikprogrammet och nu informationstekno- logiprogrammet representerar. Samtidigt fordras resurser för att långsik- tigt bygga upp kompetens inom områden som sakta men säkert växer i betydelse. Exempel på sådan uthållig kompetensuppbyggnad finns inom styrelsens för teknisk utveckling program. bl. a. när det gäller verkstads- teknik. bioteknik och keramer och fiberkompositer.

Teknikpolitiken måste vidare tillgodose krav på både bredd och speciali- sering. Svensk industri har en betydande bredd sett i förhållande till landets storlek. Denna bredd befrämjar industrins förmåga att utnyttja tekniska framsteg och förnya sig. Kommersiella krafter verkar ofta för koncentration mot vissa teknikområden. Kraftsamling och specialisering erbjuder företagen möjlighet att nå storleksfördelar på sina marknader. Vi måste emellertid inom landet bibehålla bredden i den tekniska kompeten- sen. Denna ambition ställer utbildnings- och forskningssystcmen inför avvägningsproblem. Med begränsade resurser måste stora teknikområden täckas. utan att insatserna blir så små att de inte får effekt. Det förslag till treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling. som tidigare i dag anmälts i propositionen om forskning (prop. l986/87: 80 bil. l()). avser att åstadkomma balans i detta hänseende. För sammanhangets skull redovisar jag även här huvuddragen i detta program. Detta treårsprogram innehåller bl.a. fortsatta betydande eller ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på ett antal områden av strategisk vikt för framtida svensk industri samt startande av forskning inom ett nytt område mikronik — som betecknar tekniken för att utnyttja mycket små geometriska strukturer med specifika biologiska. kemiska eller fysikaliska egenskaper.

Bredd och specialisering

Statens insatser för teknisk utveckling m.m. kan för industridepartemen- tets verksamhctsområde delas in i tre grupper:

Nationella program och projekt på särskilt prioriterade områden. till vilka i nuläget hör:

— telesatellitprojektet Tele-X. — det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP).

Dessa insatser utmärks av högt ställda och väl definierade tekniska mål samt av en hård styrning inom vid starten tillmätta tids- och resursramar. De innebär för svenska förhållanden betydande satsningar av statliga me- del.

Stimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling omfat- tande verksamheter vid:

— styrelsen för teknisk utveckling (STU). — stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden). — statens delegation för rymdverksamhet (DFR).

Stimulansen består bl. a. av ekonomiskt stöd till projekt inom ett tek- niskt brett spektrum. Enskilda stödprogram är inriktade på prioriterade teknikområden. särskilt intressanta typer av projekt eller utvalda grupper av idégivare. initiativtagare och aktörer. För att uppnå eftersträvade effek- ter måste insatserna vara långsiktiga och uthålliga.

Stöd till teknisk infrastruktur, vari ingår anslag till verksamheter vid: — delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning

(DFI). — stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet ('STATT). patent- och registreringsverket (PRV).

granskningsnämnden för försvarsuppfinningar,

— statens provningsanstalt (SP). —— statens mät- och provråd (MPR), — lngenjörsvetenskapsakademien (IVA). Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS).

Dessa verksamheter bildar sammantaget en teknisk infrastruktur. som i sin produktion av tjänster utgör en nationell resurs för att vidareutveckla den industriella tekniken.

Förslag till riksdagen avseende teknisk forskning och utveckling läggs nu fram i flera olika sammanhang.

I årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) återfinns regering— cns förslag beträffande stödet till teknisk infrastruktur med undantag för DFI och STATT. Vidare behandlas däri förslag beträffande statens delega- tion för rymdverksamhet och telesatellitprojektet Tele-X.

Jag har vidare tidigare denna dag vid min anmälan till propositionen om forskning redogjort för mina förslag rörande STU. Jag avser att även nu i korthet redogöra för verksamheten vid STU och dessa förslag.

I det följande presenterar jag:

Prop. l986/87: 74

Nationella program och projekt

FoU-stimulans

Teknisk infrastruktur

— under rubriken Nationellt program (avsnitt 10.2) ett informationstekno- logiskt program. under rubriken Stimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling (avsnitt 10.3) det nyss nämnda förslaget till ett treårigt pro- gram för STU. förslag om inriktning av Industrifondens verksamhet samt vad som finns att anföra om forskningssamarbetet med Europeiska Gemenskaperna och EUREKA-samarbetet, under rubriken Stöd till teknisk infrastruktur (avsnitt 10.4) förslag an- gående stödet till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverk- samhet.

Hänvisningar till S10-1-3

10.2. Nationellt program på informationsteknologiområdet

Hänvisningar till S10-2

Hänvisningar till S10-2-1

12. Statsägda företag

Jag redovisar i detta avsnitt den statliga företagsscktorn under industride- partementets ansvarsområde och de senaste årens utveckling för dessa företag. Riktlinjer för statens fortsatta politik som ägare av dessa företag presenteras.

Sammanfattning och bedömning: Staten kommer att ha en betydande roll som ägare till företag inom såväl basindustrierna som andra mer expansiva branscher. Genom det statliga engagemanget vidgas den ägarmässiga basen för en expansion av svenskt näringsliv. Den förbättrade situationen för de statsägda företagen torde i växande utsträckning ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. En successivt ökad utdelning från de statliga företagen kommer att kunna användas för nya industriella satsningar i dessa företag. I vissa fall bör även andra intressenter kunna bli aktuella som minori- tetsdelägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen.

12.1. Bakgrund

Staten driver företagsverksamhet dels inom sju affärsverk. dels i ett antal hel- eller delägda aktiebolag. Totalt omsatte den statliga företagsscktorn ca 168 miljarder kronor är 1985 och sysselsatte ca 310000 personer. Statens samlade engagemang inom området redovisas varje år för riksdagen i en särskild skrivelse. Så skedde senast i 1986 års redogörelse för de statliga företagen (skr. 1986/87: 20. NU 7. rskr. 95). i vilken redogjordes för 1985 års verksamhet.

En viktig del av denna företagsamhet är underställd industridepartemen- tet. lnom departementets område finns sålunda två affärsverk med dotter- bolag samt närmare tjugo hel- eller delägda företag. Flera av företagen är i sin tur moderbolag i industrikoncerner.

Denna statliga företagsgrupp består dels av de två affärsverken domän- verket och affärsverket FFV med sina dotterbolag, dels aktiebolagen Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb), Procordia AB. SSAB Svenskt Stål AB. AB Statens Skogsindu- strier (ASSI). Svenska Varv AB. Sveriges Geologiska AB (SGAB) samt Zenit Shipping AB. Det är denna företagsgruppjag kommer att behandla i detta kapitel efter det attjag redovisat vilka övriga företag som finns inom industridepartementets ansvarsområde.

Bland dessa övriga företag finns två kreditinstitut. nämligen Sveriges Investeringsbank AB och Svensk Exportkredit AB. Dessa båda företag och deras utveckling harjag behandlat tidigare i min föredragning.

Ett par av företagen har en speciell situation genom att de är riksprov- platser och har att utföra provning av elektrisk materiel resp. tryckkärl. cisterner, lyftanordningar m.m. Dessa företag är AB Statens Anläggnings- provning och SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. Två andra företag TEMU Interactor AB och SSPA Maritime Consulting

_ Prop. 1986/87: 74

De tio

industriföretagen

Övriga företag

AB — har särskilda uppgifter inom forsknings-. utvecklings- och prov- ningsomrädet.

Till en annan kategori av företag hör de som är knutna till de svenska rymdprogrammen. Svenska rymdaktiebolaget och Nordiska Satellitaktie- bolaget.

Några av företagen bedriver ingen rörelse och har inga anställda. Så är fallet i Norrbottens Järnverk AB (NJA). Detta bolags största tillgång är en fordran på staten om 450 milj. kr. Denna fordran uppkom i samband med att SSAB Svenskt Stål AB bildades år 1978. Ett annat företag utan egen rörelse är Kockums Air AB.

I samtliga hittills nämnda bolag äger staten minst hälften av aktierna. Dessutom äger staten aktier i Luxor AB (10 % av aktiekapitalet) och Cementa AB (5 %) samt sedan år 1986 i Utvecklings AB Kranen (40 %). som är lokaliserat till Malmö.

Jag återgår nu till att tala om de tio industriföretagjag nyss räknade upp. Av företagen är samtliga utom SSAB och Ncb helägda av staten. I dessa två bolag äger staten 67 resp. 72 % av aktiekapitalet. Genom att de övriga ägarna helt eller delvis har B-aktier med lägre rösträtt än statens A-aktier uppgår statens andel av rösterna i de båda bolagen till 80 resp. 96 %. För SSAB förutsätter de nämnda andelarna att riksdagen godkänner de förslag som lämnats i propositionen om vissa aktiefrågor för SSAB Svenskt Stål AB. m.m. (prop. 1986/87: 71).

Sammantaget omsatte de två affärsverken och åtta företagen/företags- grupperna är 1985 något över 53 miljarder kronor och gav ett resultat efter finansiella intäkter och kostnader på närmare 2,5 miljarder kronor. Export- värdet uppgick till 22.5 miljarder kronor och företagen svarade därmed för 9 % av den totala svenska exporten. För år 1986 beräknas omsättning resp. resultat bli ca 55 resp. ca 2.2 miljarder kronor.

Det totala antalet anställda uppgick år 1985 till inemot 87000. Härav är 10000 personer eller 11% anställda utomlands. Dessa statliga företags andel av den totala industrisysselsättningen i Sverige är 8 %.

De statliga ägarengagemangen har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda skäl. Flera engagemang är av gammalt datum. t. ex. det i LKAB. där staten köpte 50 % av aktierna i början av 1900-talet och i ASSI. som bildades på 1940-ta1et. Delar av den verksamhet som drivs inom domän- verket och FFV har också ett tidigt ursprung.

Under senare delen av 1970-talet skedde en markant utvidgning av statens ägarengagemang. Staten förvärvade då en rad företag. vilka ge- nomgående var i ekonomiskt mycket dåligt skick. De statliga förvärven berodde främst på de omfattande strukturkriserna inom basindutrin och varvsnäringen. Staten gick sålunda år 1979 in som ägare i Södra Skogs- ägarna AB, Neb och i Luxor. SSAB bildades år 1978 och staten blev då hälftenägare i bolaget. Denna andel utökades vid årsskiftet 1981—1982 till 75 %. År 1977 övertog staten aktierna i AB Götaverken och Svenska Varv AB bildades som moderbolag för de statliga varvsengagemangen. Två år senare införlivades Kockum AB:s varvsrörelse i den statliga varvskoncer- nen. Kostnaderna för dessa engagemang har blivit mycket höga.

Omfattning

12.2. De senaste årens utveckling

De statliga företagen hade i början av 1980-talet så gott som genomgående stora problem. I flera av företagen var förlusterna stora. medan andra visade positiva resultat. vilka dock var helt otillräckliga för att möjliggöra en långsiktig positiv utveckling. Särskilt gällde detta för basindustrierna och Svenska Varv AB. Den då nytillträdda regeringen föreslog därför i slutet av år 1982 riksdagen en omfattande rekonstruktion av Statsföretags- gruppen (prop. 1982/83: 68. NU 15. rskr. 181 ). Efter riksdagsbeslut i frågan förvärvade staten samtliga Statsföretags (numera Procordia) aktier i bl. a. ASSI. LKAB och SSAB för totalt 2,4 miljarder kronor. Dessa tre företag är alla kapitaltunga och starkt konjunkturkänsliga och deras resultat och investeringsvolymer visade sig ha så stor påverkan på Statsföretagsgrup- pen att hela koncernens utveckling kom i fara. Det bedömdes därför vara en nödvändighet att skilja ut de berörda företagen. Rckonstruktionen gav Statsföretagsgruppen förutsättningar att genomföra de övriga förändringar som var nödvändiga för att ge gruppen ny utvecklingskraft. Samtidigt erhöll ASSI ett betydande ägarkapitaltillskott från staten.

Senare har finansiella rekonstruktioner genomförts i LKAB efter beslut i riksdagen är 1983 och i Svenska Varv senast efter beslut i riksdagen år 1986.

Ansträngningarna har i de olika företagen/företagsgrupperna inriktats på fortsatt omstrukturering och effektivisering av verksamheterna. I flera fall har mycket stora ingrepp varit nödvändiga för att stoppa ytterligare förlus- ter. Som exempel kan nämnas de omfattande neddragningarna av nybygg- nadskapaciteten i Svenska Varv och de stora personalminskningarna inom LKAB. Inom Procordia har också skett en kraftig omstrukturering.

Detta arbete har varit framgångsrikt. Förlustbringande eller föråldrade verksamheter har dragits ned eller helt avvecklats samtidigt som betydan- de satsningar har gjorts inom mera utvecklingsbara områden. I en del fall har företag sålts till nya ägare. vilka bedömts ha bättre möjligheter att utveckla företagen. Inom de olika företagsgrupperna har i andra fall köpts en rad företag för att komplettera och stärka den befintliga verksamheten.

Den allmänt goda industrikonjunkturen och den markanta förbättringen av konkurrenskraften. som inte minst devalveringen hösten 1982 med- förde. har naturligtvis gynnat också den statliga företagsscktorn.

Vissa uppgifter om affärsverken/företagen framgår av de följande tabel- lerna. Där framgår att såväl omsättning som resultat så gott som genomgå- ende utvecklats positivt. Även investeringarna har med något enstaka undantag ökat. Däremot har sysselsättningen genomgående minskat. Detta är en följd av rationaliseringar liksom att nedläggningar/avyttringar av vissa verksamheter inte fullt ut motverkats av nysatsningar/företagsköp.

Uppgifterna beträffande Zenit Shipping har inte medtagits i samman— ställningarna då bl. a. lämnade ackord från riksgäldskontoret gör att resul- taten och investeringarna blir missvisande.

Tabell 12.1 Omsättningen i vissa statliga företag under åren 1980—1985

(milj.-kr.")

Omsättning (inkl. övriga rörelseintäkter)

1983

3 096 2 760 5 086 3208 2 649 1 1 454 10435 9 648

131

1980 1981 1982

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 2666 2110 2374 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 2 198 2 393 2 523 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 3471 3656 4357 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb 4019 3040 2408 1.uossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB 2317 2242 2084 Procodia AB 13990 15 401 10 586 SSAB Svenskt Stål AB 7 383 7 267 8 979 Svenska Varv AB 6160 7 320 8 372 Sveriges geologiska AB

(SGAB) 56 Totalt 36 4161 37 531] 42 739

48 467

1984

3023 2713 5408 3519 3340 11950 11960 7255

188 49 356

1985

3522 2917 5502 3485 3684 12444 12931

7122

213 51820

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna.

Tabell 12.2 Resultatet i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj. kr.)

Resultat efter finansiella intäkter och kostnader:

1980 1981 1982

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 34 101 172 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 209 192 163 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 1 1 —526 —523 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb —97 —71 79 Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB —352 —663 -—406 Procodia AB 261 —578 —299 SSAB Svenskt Stål AB —584 —774 23 Svenska Varv AB — I 474 —1839 —1383 Sveriges geologiska AB

(SGAB) _ _ 4 Totalt —16511 —2969' 2170

1983

170 307 245 203 101 529 303 312

4 2174

1984

328

545 533 565 --811

11 2113

1985

2 567

' ASS] och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna. 2 Kostnader för omstrukturering har i flera fall tagits som extraordinära kostnader samt ägartillskott tagits upp som extraordinär intäkt, vilket gör att nettoresultatet kan avvika avsevärt från det i tabellen angivna resultatet.

Tabell 12.3 Investeringar i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj. kr.)

Investeringar (inkl. aktier och andelar)

1980 1981 1982 1983 1984 1985

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 160 121 106 122 119 171 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 248 647 315 270 258 254 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 1 002 924 243 276 366 475 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB. Ncb 336 164 99 134 388 367 Luossavaara-Kiirunavaara

AB. LKAB 602 470 359 208 174 252 Procodia AB 2 334 1 844 448 523 624 678 SSAB Svenskt Stål AB 1 160 840 458 316 533 708 Svenska Varv AB 306 347 165 105 265 998: Sveriges geologiska AB

(SGAB) — 22 8 7 5 Totalt 4 544' 3 963' 2 215 1 962 2734 3908

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna. : Beloppet påverkas av en tillfällig investering i fartyg och riggar.

Tabell 12.4 Antal anställda i vissa statliga företag under åren 1980—1985

Antal anställda

1980 1981 1982 1983 1984 1985

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 7984 8135 '8379 8174 7834 8024 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 7 898 7 896 7 789 7 548 6 952 6 498 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 9884 9213 8528 8301 7734 7688 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB. Ncb 6445 5747 5160 4488 4376 3848 Luossavaara-Kiirunavaara

AB. LKAB 7628 7387 6806 5670 4922 4752 Procodia AB 46 390 46 080 27 701 25 719 24 392 24 349 SSAB Svenskt Stål AB 17573 17017 14709 14711 15012 14865 Svenska Varv AB 24 292 24090 22545 19599 17714 16634 Sveriges geologiska AB

(SGAB) — — 492 518 506 490 Totalt 102 883' 101 161 ' 102 109 94 728 89 442 87148

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna

Den statliga företagsscktorn har en förhållandevis stor andel av sin verksamhet inom basnäringarna gruv-. stål- och skogsindustri. Detta inne- bär ett stort engagemang i branscher vilka kännetecknas av hög kapitalin- tensitet. stark konjunkturkänslighet och kraftigt konkurrensutsatta inter— nationella marknader. Även en stor del av de övriga bolagen inom den statliga företagsgruppen är verksamma i mycket konkurrensutsatta bran-

scher. Sammantaget innebär detta för en och samma ägare ett ovanligt stort och koncentrerat såväl kort- som långsiktigt risktagande.

Geografiskt är de statliga företagen verksamma över hela landet. Syssel- sättningsmässigt är betydelsen särskilt stor i Norrbotten där de svarar för inte mindre än 60 % av industrisysselsättningen. På många enskilda orter är det statliga företaget den helt dominerande industriarbetsgivaren.

De statliga företagen har vidare en viktig och i vissa fall dominerande roll inom flera industribranscher. På några områden är statliga företag de enda producenterna. Så är fallet i fråga om exempelvis järnmalm. viss försvarsmateriel och tobaksprodukter. Inom ytterligare andra branscher — t. ex. drycker och handelsstål — svarar de statsägda bolagen för en stor del av den svenska produktionen.

Jag återkommer senare med en kortfattad företagsvis redovisning av mera betydande händelser under senare år.

Under de senaste åren har staten som ägare också genomfört vissa försäljningar inom företagsscktorn. Sålunda avvecklades år 1985 det stat- liga engagemanget i Södra Skogsägarna AB.

Det statliga ägandet i Luxor AB avvecklades etappvis. År 1984 såldes 70 %- av aktierna i bolaget till den finska industrikoncernen Oy Nokia Ab. Resterande 30 % köptes av Nokia till en del vid årsskiftet 1986—1987 och till en del vid ett senare tillfälle. Härigenom skapas bättre förutsättningar för Luxor att integreras i ett företag med omfattande utvecklingsresurser och där Stordriftsfördelarna i produktionen kan utnyttjas bättre tack vare en produktuppdelning mellan olika enheter.

Nyligen har också slutits avtal om en ägarförändring i SSAB som inne- bär dels att Gränges AB som delägare ersätts av ett konsortium av institu- tionella placerare, dels att statens ägarandel minskas från tre tjärdelar till två tredjedelar. Dessa förändringar är för närvarande föremål för behand- ling i riksdagen (prop. 1986/87: 71).

Jag lämnar nu en kortfattad redogörelse för utvecklingen i de olika affärsverken/företagsgrupperna.

Utvecklingen inom FFV-koncernen — affärsverket FFV och FFV AB med dotterbolag — har de senaste åren varit god. Koncernens orderingång ökade mellan år 1982 och år 1986 från 2,9 miljarder till 5.5 miljarder kronor. Omsättningen har under samma period ökat med 2,2 miljarder till 4.3 miljarder kronor.

Minskade och senarelagda svenska försvarsbeställningar medför att FFV måste öka sina satsningar inom andra produktionsområden och på andra marknader. Det svenska försvaret är dock alltjämt FFV:s största kund. Med minskade svenska beställningar har sålunda exporten blivit av en avgörande betydelse för koncernen. Exportandelen uppgick år 1986 till ca 35 %. Motsvarande andel i början av 1980-talet var 24 ?.

FFV har valt att inför framtiden så långt som möjligt renodla militär resp. civil verksamhet. Målsättningen är att förstärka de militära verksam- heterna som finns inom koncernen i dag samtidigt som man successivt utökar det civila verksamhetsområdet. Det senare har skett såväl genom egen expansion som genom förvärv av företag. Som exempel på detta kan nämnas tillverkningen av förpackningsmaskiner för AB TetraPak och för-

FFV-koncernen

värvet av C E Johansson AB. Den civila sektorn svarar nu för 35 % av koncernens omsättning.

Med en ny marknadsorienterad organisation fr. o. m. årsskiftet 1985— 1986 har FFV-koncernen under år 1986 arbetat vidare för att skapa en bredare och tryggare bas i verksamheten. För år 1986 förväntas en kraftig föräljningsökning medan resultatet däremot kommer att försämras i förhål- lande till år 1985. Under hösten 1986 drabbades FFV av en omfattande och kännbar arbetsmarknadskonflikt. .vilket medförde kraftiga ekonomiska konsekvenser för vissa affärsområden. Denna konflikt beräknas kosta FFV ca 50 milj. kr. Till resultatförsämringen bidrar också utvecklingen inom Gevärsfaktoriet och försenade minleveranser till Förbundsrepubli- ken Tyskland och Holland. För de kommande åren förväntas en god utveckling för FFV-koncernen vad gäller såväl omsättning som resultat.

Domängruppen består av domänverket med dotterbolag. De senare är med ett par undantag samlade inom Domänföretagen AB. Domänverkets uppgift är att på affärsmässiga villkor sköta statens skogar. marker och vattenområden. Verket är Sveriges största markförvaltare och sköter un- gefär en femtedel av landets produktiva skogar. Verksamheten inriktas på att vidmakthålla ett uthålligt skogsbruk med god ekonomisk avkastning. Domänverket är vidare landets största förvaltare av jordbruksmark och hyr dessutom ut permanent- och fritidsbostäder.

Domänföretagen AB är moderbolag i en koncern med ett 15-tal rörelse- drivande dotterbolag med huvudsakligen träförädlingsverksamhet. Den relativt omfattande omstruktureringen av Domänföretagen som påbör- jades år 1983 är nu slutförd. Denna medförde avyttring av bl.a. betongva- rutillverkningen.

Under år 1986 beräknas en resultatförsämring för Domängruppen som helhet. Domänverkets resultat försämras framför allt genom sänkta vir- kespriserna samt en viss nedgång i avverkningsvolymen. Resultatet för Domänföretagens största verksamhetsområde. virkesförädlingen är fort- satt svagt. För övriga verksamheter förväntas en viss resultatförbättring.

Den stora andelen yngre skog inom domänverket gör att avverkningen har nödgats minska. Detta innebär i sin tur att anpassningar måste göras inom Domängruppen. bl.a. i gruppens egna industrier. Det betyder också att den virkesförbrukande industrin måste räkna med minskade leveranser från domänverket.

År 1983 övertog staten Statsföretag AB:s aktier i ASSI. Samtidigt erhöll ASSI ett kapitaltillskott på 2 miljarder kronor.

ASSI är i dag ett företag med tyngdpunkten inom förpackningssektorn med tillverkning av kraftliner och wellpapp. Genomgripande investerings- program har genomförts i bl.a. Karlsborg och Frövifors. Ett investerings- program genomförs för närvarande vid anläggningen i Lövholmen.

ASSI har tre huvudprodukter som är utsatta för kraftiga konjunktur- svängningar; pappersmassa. kraftliner och sågade trävaror. Företagets strategi är att minska denna konjunkturexponering främst genom övergång till produkter som inte är utsatta för utomeuropeisk konkurrens. genom ökad integration framåt i förädlingskedjan samt genom inriktning på kun- der med jämnare efterfrågeutveckling över tiden.

Domängruppen

AB Statens Skogsindustrier (ASSI)

ASSI har VästeurOpa som det dominerande området för avsättning av företagets produkter. Exportandelen vid koncernens svenska företag var 66 % år 1985.

Som ett led i ASSl:s strategi om en integration närmare marknaden har under senare år ett flertal wellpappförctag förvärvats. ] och med köpet i januari 1987 av det engelska wellpappförctaget Thames Case Ltd i England kommer koncernens försäljning inkl. utlandsbolagens — på markna- derna utom Sverige att öka ytterligare utöver de 74 % som gällde år l985.

Lönsamheten inom ASSI-koncernen har över en konjunkturcykel inte uppnått de uppsatta målen. Resultatspridningen inom koncernen är stor, men flertalet enheter visar en tillfredsställande lönsamhet. ASSI Karlsborg och ASSI Timber har dock visat klart otillfredsställande lönsamhet. Inom dessa verksamheter kommer särskilda åtgärdsprogram att sättas in.

ASSl saknar egen skog. Domänverket är företagets största råvaruleve- rantör och svarar för ca 40 % av råvarutillförseln. Detta innebär att do- mänverkets avverkningssvacka drabbar ASSI särskilt hårt.

Riksdagen har senast år I984 (prop. 1983/842102, NU 22. rskr. 188) behandlat Ncb. Riksdagen beslutade vid detta tillfälle att ett statligt lån på 100 milj.kr. skulle konverteras till eget kapital för att delfinansiera ett investeringsprojekt i Ncbzs sulfat- och pappersbruk i Väja.

Ncbzs svenska del är koncentrerad till säckpappersproduktionen i Dy- näsfabriken i Väja samt Vallviks sulfatfabrik i Söderhamn. Vidare produ- ceras sågade trävaror m. in. vid dotterbolaget Edsbyn-Kilafors AB.

Ncb har nyligen förvärvat Medway Packaging Ltd. ett engelskt förpack- ningsföretag som bl. a. tillverkar säckar. Detta förvärv skall i likhet med aktieinnehavet i Hannover Papier i Tyskland och Charfa i Frankrike ses som en del i Ncbcs strategi att stärka banden mellan sina två produktions- enheteri Sverige och marknaden i Västeuropa. Koncernens försäljning på marknader utom Sverige uppgick till 83 % år 1985.

Som ett led i koncentrationen till Dynäs- och Vallviksenheterna har Dalaträ Mockfjärd och Edet AB sålts. Därigenom har resurser frigjorts för att användas bl.a. för nödvändiga marknadsinvesteringar.

Ncb har efter år 1981 visat ett positivt resultat. Ncb äger ingen egen skog. Merparten av den erforderliga råvaran kom- mer från privata skogsägare. Skogsägarna är också representerade bland Ncbzs aktieägare.

LKAB rekonstruerades finansiellt senast år 1983 (prop. 1982/83:120. NU 38. rskr. 306). För att anpassa produktionskapaciteten till marknads- förutsättningarna har anläggningarna nu dimensionerats till en årlig pro- duktion av ca 15 miljoner ton järnmalm. Antalet anställda har minskat från knappt 9000 år 1976 till ca 4 000. De lägre personalkostnaderna i kombina- tion med ökad produktivitet har minskat produktionskostnaderna för järn- malm väsentligt. Kvaliteten på företagets produkter har samtidigt höjts i betydande omfattning.

Dessa åtgärder inom företaget har tillsammans med en gynnsam prisut- veckling i svenska kronor påjärnmalm medfört starkt förbättrade resultat under åren 1984—1986. Det ökade priset på järnmalm beror dock helt på ökningen av dollarkursen omräknat i svenska kronor. Det lägre värdet på

Prop. 1986/87: 74

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb)

Luossavaara-

Kiirunavaara AB (LKAB)

dollarn under senare tid och ett tilltagande utbudsöverskott på järnmalm och därmed sjunkande priser medför att resultatet för år 1987 kommer att starkt försämras. LKAB avser att möta de försämrade marknadsförhållan- dena genom olika åtgärder för att öka effektivitet och produktivitet inom företaget samtidigt som kvaliteten på produkterna ytterligare förbättras.

LKAB har under senare år koncentrerat sin verksamhet till järninalms- rörelsen. vilket bl. a. inneburit att koppargruvan Viscaria samt industrimi- neralföretaget AB Forshammars Bcrgverk sålts.

Procordia AB har efter den rekonstruktion som genomfördes per den 31 december 1982 genomgått en fortsatt omstrukturering. Företaget är nu koncentrerat till fyra affärsområden. nämligen konsument. service, verk- stad och kemi/läkemedel.

Inom ramen för denna omstrukturering har en rad företag förvärvats samtidigt som andra verksamheter avyttrats eller avvecklats. Bland de förvärvade företagen kan nämnas AB Pripps Bryggerier. Bryggeri AB Falken och Ahlgrens Tekniska Fabriker. De förvärvade företagen har en omsättning av 4 miljarder kronor. Bland företag som lämnat koncernen kan nämnas AB Eiser. Rockwool AB. AB Beijer Bygg och AB Beroxo. Detta innebär att Procordia AB lämnat såväl textil och konfektions- som byggmaterialområdet. Under åren 1983—1986 har företag med en samman- lagd omsättning av ca 3 miljarder kronor avvecklats ellcr avyttrats. Genom försäljningarna och förvärven har konsumentsektorn fått nästan 50% av företagets omsättning. vilket bl.a. gör företaget mindre konjunkturbe- roende.

Organisatoriska och finansiella rekonstruktioner har skett i några dotter— bolag som t. ex. Liber och KabiVitrum. vilket gjort att dessa företag fått förutsättningar att åter visa positivt resultat.

Sammantaget har dessa förändringar i form av ändrad koncernsamman— sättning och åtgärdsprogram i vissa företag medfört att koncernens lön- samhet och tillväxtpotential ökats betydligt. För år 1986 räknar företaget med ett resultat efter finansiella kostnader på ca 800 milj. kr. Resultatmäs- sigt är konsumentsektorn av mycket stor betydelse för företagets resultat. Avsikten är att denna obalans skall korrigeras genom att andra sektorers lönsamhet stiger.

SSAB Svenskt Stål AB har beskrivits i den proposition som nyligen förelagts riksdagen med anledning av de föreslagna ägarförändringarna i bolaget (prop. 1986/87: 71). En enig styrelse beslutade i december 1986 att uppdra åt företagsledningen att utarbeta ett förslag till strukturplan för SSAB. Sedan förslaget presenterats för styrelsen den 2 februari 1987 behandlas det för närvarande inom företaget.

Svenska Varv AB har under de senaste åren genomfört en omfattande omstrukturering. Öresundsvarvet i Landskrona och Uddevallavarvet AB har lagts ned. beslut har fattats om avveckling av handelsfartygsproduk- tioncn vid Kockums AB. samt om väsentliga minskningar av antalet an- ställda vid Citgogruppen och Götaverken Arendal AB i Göteborg. En rekonstruktion och komplettering har genomförts av verksamheten vid Finnboda AB genom att stålbyggnadsverksamhetcn inom Gränges Hed-

Procordia AB

SSAB Svenskt Stål AB

Svenska Varv AB

lund tillförts bolaget. Generator industri AB har köpts och sammanslagits med Götaverken Energy Systems AB.

Svenska Varvs tidigare omfattande fartygsinnehav har överförts i det nu av staten direktägda Zenit Shipping AB. vilket reducerat risknivån i Svens- ka Varv betydligt. Det tidigare av Svenska Varv ägda Rederi AB Oktetten har sålts. Koncernen har under en treårsperiod minskat antalet anställda med 6000 och minskningen kommer att fortsätta. De stora enskilda ned- dragningarna av antalet anställda har gjorts på ett sådant sätt och i en sådan takt att den kunnat anpassas till särskilda åtgärder som initieras av regeringen. såsom etableringen av nya industriella verksamheter i Udde- valla och Malmö. De åtgärder som vidtagits inom företaget har också medfört att utbildning har erbjudits de uppsagda inom företaget så att de varit bättre rustade att gå ut på arbetsmarknaden. Dessa insatser och om- struktureringar har krävt stora kapitalinsatser från ägaren/staten. År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83: 147, NU 55. rskr. 383) om direkta medel- tillskott till företaget på 2555 milj. kr. För att återställa Svenska Varvs kapitalbas efter avvecklingen av varvsenheter och fartygsinnehav beslöt riksdagen våren 1986 att tillföra Svenska Varv ett kapitaltillskott om 950 milj. kr. På grund av de omstruktureringar som genomförs beräknas Svens- ka Varv att även år 1986 redovisa förlust. Företaget har dock goda förut- sättningar att efter omstruktureringarna som nu genomförs bli ett företag med normal lönsamhet.

Sedan SGAB bildades år 1982 av verksamhet som överfördes från Sveri- ges Geologiska Undersökning har en anpassning av resurserna skett. För att öka flexibiliteten och möjliggöra ett snabbare agerande. t. ex. när det gäller att utveckla nya affärsområden, har bl. a. en stor del av de admini- strativa stödfunktionerna förts ut till de olika divisionerna. De olika divi- sionerna och avdelningarna har också fått ett ökat resultatansvar. Utlands- uppdragen motsvarade under år 1985 drygt 20 % av SGAB:s totala omsätt- ning. Denna del av verksamheten beräknas öka ytterligare. Även inom instrumentutveckling. mätning m.fl. stödfunktioncr ser SGAB goda förut- sättningar att upparbeta nya marknader.

Zenit Shipping AB och dess dotterbolag Uddevalla Shipping AB ansva- rar för avvecklingen av det statliga fartygengagemanget. I propositionen om Vissa varsvfrågor m.m. (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314) redovi- sades senast omfattning och förändringar i fartygsinnehavet.

Under åren 1983—1986 har Zenit Shipping sålt 46 fartyg. Av fartygsinne- havet återstår därefter endast två fartyg avsedda för transport av flytande naturgas. dvs. de s. k. LNG-fartygen som byggts vid Kockums. Under åren 1985—1986 sålde Uddevalla Shipping åtta fartyg. Bolaget förvaltade och drev i samarbete med andra rederier sju fartyg den 1 januari 1987. Därtill har bolaget andelar i eller fordringar avseende 14 fartyg. där kon- traktsenliga betalningar hittills har erlagts.

Fullmäktige i riksgäldskontoret beslöt den 7 november 1985. efter höran- de av regeringen. att bifalla framställningar från Zenit Shipping och Udde- valla Shipping att riksgäldskontoret skulle överta betalningsansvaret för en del av varje fartygslån som inte täcktes av kommande försäljningspris för fartyget. Den sammanlagda kostnaden härför var beräknad till 3.4 mil-

Sveriges Geologiska AB (SGAB)

Zenit Shipping AB

jarder kronor. Under år 1986 ökade andrahandsvärdet på tankfartyg. Här- igenom kunde bättre försäljningspris erhållas än vad bolagen beräknat i sina framställningar till fullmäktige i riksgäldskontoret. Den ljanuari 1987 hade riksgäldskontoret betalat ut 1,1 miljarder kronori Om nuvarande andrahandspriser på tankfartyg kan bibehållas torde den beräknade kost- naden för avvecklingen underskridas.

12.3. Den fortsatta ägarpolitiken

Jag har tidigare framhållit att den fortsatta välfärdsutvccklingen i vårt land är beroende av ett långsiktigt konkurrenskraftigt och expansivt näringsliv. De åtgärderjag i övrigt förordar syftar väsentligen till att underlätta för och stimulera näringslivet att genomföra de förändringar och nysatsningar som är nödvändiga för att säkra en sådan utveckling.

Samtidigt är det angeläget att landets industriella utveckling kan ske inom ramen för olika slags ägarformer och en differentierad produktions- struktur. Starka krafter verkar dock i motsatt riktning. Stora kapitalbehov för såväl realinvesteringar som utvecklingsarbete och marknadssatsningar verkar mot en ökad ägarkoncentration inom svensk industri. Ägarkoncen- trationen inom svenskt näringsliv är mycket hög.

Den statliga företagsamhcten har här en viktig uppgift som en motvikt till en ensidig privat ägarkoncentration. Genom det statliga engagemanget vidgas den ägarmässiga basen för en expansion av svenskt näringsliv. Tillsammans med bl.a. olika kooperativa ägarformer utgör ett statligt ägarengagemang inom industrin en nyttig balanserande faktor såväl ur ett produktions- som ett linansieringsperspektiv. Härutöver har det funnits och finns i de enskilda fallen en rad andra motiv för ett statligt ägande. Jag kan här nämna bl.a. regionalpolitiska/arbetsmarknadspolitiska och för- sörjningspolitiska skäl. I vissa fall kan också ett statligt ägande underlätta eller vara helt nödvändigt för att angelägna strukturförändringar skall komma till stånd. Ett exempel härpå är tillskapandet av och satsningen på SSAB. som var en förutsättning för den svenska handclsstålindustrins effektivisering och överlevnad.

Jag har tidigare pekat på den stora betydelse som den statliga förelag- samheten har för sysselsättningen inom vissa regioner liksom för utveck- lingen inom enskilda industribranscher. Utan ett statligt ägarengagcmang hade flera av företagen/produktionsenheterna knappast existerat i dag. Detta skulle inneburit en sysselsättningsmässig och industriell utarmning i delar av landet och i vissa branscher.

De kommande årens uppmärksamhet och insatser från ägaren/statens sida måste koncentreras till fortsatt utveckling i den befintliga gruppen av statsägda företag. Det betyder bl. a. att en mycket betydande del av den statliga företagsscktorn även framdeles kommer att finnas inom s.k. mog- na branscher. Men det är samtidigt angeläget att statligt ägande är repre- senterat också inom nya och mera expansiva områden inom näringslivet. Det är därför tillfredsställande att flera statliga företag även satsar och har

Framtidsperspektiv

framgång t. ex. inom elektronikindustrin och bioteknikområdet liksom inom tjänstesektorn. Det är naturligt och också helt nödvändigt att sats- ningarna på nya områden fortsätter och intensifieras.

Av min tidigare redovisning framgår att den statliga företagsgruppen har genomgått en mycket betydande omstrukturering under de senaste åren. Omfattande produktions- och produktanpassningar har skett. Stora inve- steringsprogram har genomförts inom såväl befintliga produktionsanlägg- ningar som för att vidga verksamheten till nya produktionsområden och nya marknader.

Detta har varit en kostsam och för många människor påfrestande pro- cess. Stora sysselsättningsminskningar har inte kunnat undvikas när vissa verksamheter dragits ned eller helt avvecklats. Från statens sida har gjorts stora insatser både direkt i företagen och för att skapa ny sysselsättning på de orter där konsekvenserna blivit särskilt allvarliga. Jag har tidigare nämnt de finansiella rekonstruktionerna år 1983 av Statsföretagsgruppen, ASSI och LKAB. vilka tillsammans kostade 6,1 miljarder kronor. 1 Svens- ka Varv har under senare år satsats ca 3.5 miljarder kronor. Betydande insatser har också gjorts för att skapa nya sysselsättningstillfällen där stora neddragningar/nedläggningar varit nödvändiga. Så har skett bl. a. i Malm- fälten samt i Uddevalla- och Malmöregionerna.

Förutsättningarna för den statliga företagsgruppens fortsatta utveckling är i dag markant bättre än för fyra—fem år sedan. Såväl strukturellt som finansiellt har företagen en mycket starkare bas än då. Företagen har kompetent och engagerad personal. Sammantaget ger detta företagen goda möjligheter att flytta fram sina positioner. utveckla nya produkter och verksamhetsområdcn samt gå in på nya marknader. På sikt bör detta kunna ge väsentliga bidrag till en nödvändig industriell expansion i vårt land. Det är en central uppgift för staten som företagsägare att medverka i och underlätta denna utveckling.

Denna allmänt sett positiva bild får dock inte undanskymma att det inom den statliga företagsgruppen finns kvarvarande strukturproblem liksom att nya krav på anpassning i företagen ständigt gör sig gällande. Jag vill understryka att det är nödvändigt att företagen tar sig an dessa problem. Såväl våra egna svenska erfarenheter som utvecklingen i andra länder visar detta. I flera länder har strukturproblemen tillåtits växa till mycket svårhanterliga proportioner med massavskedandcn. stora regionala pro- blem och en väldig kapitalförstöring som följd.

Inom Procordia har genomförts en mycket målinriktad strukturering och koncentration av verksamheten. Lönsamheten har successivt kunnat höjas och koncernen står nu inför en ny utvecklingsfas med goda expansions- möjligheter pä flera intressanta områden. Denna utveckling kan komma att kräva en betydande utökning av det egna kapitalet i Procordia. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

lnom FFl-'-koncm-ncn pågår en lovande utveckling som bl. a. innebär en stark tillväxt av den civila produktionen — till väsentlig del ett resultat av att man inom detta område kan utnyttja erfarenheter och kunskaper från den militära verksamheten. lnbrytningar görs på nya marknader med bety- dande exportökningar som följd. Som jag senare i min föredragning åter-

Prop. 1986/87: 74

kommer till är det angeläget att FFV ges en större ekonomisk handlingsfri- het så att man lättare och mera effektivt kan tillvarata de expansionsmöj- ligheter som finns.

Svens/ta Varv genomgår under 1980-talet en omvandlingsprocess som saknar motstycke i svensk industri. Från att ha varit en av världens största varvskoncerner kommer Svenska Varv om några år att vara en företags- grupp med merparten av sin omsättning inom energi- och installationsom- rådet. Dock kvarstår de specialinriktadc varven som betydelsefulla verk- samhetsgrenar i koncernen. lnom varvssektorn pågår för närvarande en fortsatt marknadsanpassning av verksamheten vid enheterna i Göteborg.

Parallellt med neddragningen på varvssidan har sålunda skett viktiga nysatsningar inom Svenska Varv, bl. a. inom energiområdet. Möjligheter- na att gå vidare inom dessa områden måste tas till vara och förutsättningar- na härför förbättras i takt med att de olönsamma och särskilt riskfyllda delarna av varvsverksamheten avvecklas. Jag vill här erinra om att riksda- gen vären 1986 dels beviljade Svenska Varv ett betydande kapitaltillskott. dels reducerade företagets borgensåtaganden och därmed dess riskta- gande.

Att de senaste årens strukturanpassningar och konsolidering medfört en stark förbättring av företagens läge gäller också i hög grad för de statliga företagen inom basindustrierna. Genom såväl omfattande rationaliseringar som en utbyggd vidareförädling har företagen genomgående kunnat stärka sina marknadspositioner inom viktiga produktgrupper och på de större marknaderna. Samtidigt vill jag understryka att detta är branscher med en extremt hård internationell och i vissa fall också stark inhemsk konkur- rens. Kraven på effektivitet i alla verksamhetsled är mycket höga. lnom såväl gruv- och stålindustrin som skogsindustrin finns i dag delar vilka med stor sannolikhet kommer att kräva relativt genomgripande åtgärder för att säkra företagens konkurrenskraft.

Påjärnmulmsamrådet ger den befintliga globala överkapaciteten för- stärkt med ytterligare tillkommande kostnadseffektiv kapacitet i andra länder — en stark prispress. Den under år l986 fallande dollarkursen förstärkte problemen för de svenska järnverksprodueenterna. Inom både LKAB och SSAB överväger man nu vilka åtgärder som är nödvändiga för att möta denna situation.

lnom handelssfålsproda/trimm: finns produktsegment där kvarvarande strukturproblem måste lösas för att forsatta stora förluster skall kunna undvikas. ] SSAB pågår för närvarande arbetet med en ny struktur- och investeringsplan. Jag vill här erinra om att företaget erhållit ytterligare finansiella möjligheter för nya satsningar genom det konvertibla lån som LKAB nyligen givit SSAB.

lnom den statliga skogsindusrrisektorn har problemen blivit markanta på sågverkssidan. Situationen är här densamma som i övriga svenska skogsin- dustrikoncerner. l ASSI övervägs vad som bör göras för att ge sågverks- rörelsen långsiktiga goda överlevnads- och utvecklingsmöjligheter.

Min sammanfattande bedömning är att även de närmaste åren kommer att kännetecknas av en fortsatt konsolidering och strukturanpassning inom de statliga basindustrierna. Jag vill emellertid starkt understryka att denna

l2 Riku/(igen 1986/87. ] .ruml. Nr 74

process i hög grad måste innefatta också offensiva satsningar. Investering- ar i ny teknik. vidareförädling och utbyggda marknadsfunktioner är exem- pel på satsningar som är nödvändiga för att öka företagens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Det är en uppgift för de statliga företagen också inom basindustrierna att aktivt medverka till att skapa ny produk- tion. nya verksamheter och ny sysselsättning.

Den statliga företagsamheten karaktäriseras på många områden av stor- skalighet i produktionen. vilket gör erforderliga anpassningsåtgärder både kostnadskrävande och sysselsättningsmässigt mycket påfrestande. Det se- nare understryks av att verksamheterna i flertalet fall är lokaliserade till orter och regioner med i övrigt svaga arbetsmarknader. 'Jag har tidigare i min föredragning redovisat min syn på näringspolitiken vid större syssel- sättningsneddragningar. Jag har där understrukit att näringslivet har ett ansvar för att minska de negativa konsekvenserna av sådana åtgärder. Detta gäller självfallet också för de statligt ägda företagen oberoende av branschtillhörighet. Den förbättring av de statliga företagens ställning som skett under senare år ger dem större möjligheter till effektiva egna insatser i de fall neddragningar blir nödvändiga.

Jag har tidigare också framhållit att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheterna att förlägga verksamhet till de regioner där beho- vet av ny sysselsättning är stort. Det är mycket viktigt att detta fortlöpande görs också inom alla de statliga företagen.

Samtidigt villjag framhålla att de statliga företagen inte bör åläggas att ta större sysselsättningsansvar och därmed högre kostnader än företag med andra ägare. Om ägaren/staten vill få till stånd mera långtgående åtgärder bör detta därför regleras i särskilda avtal. Härför finns möjligheter genom det s.k. offertförfarandet. Detta synsätt. som närmare utvecklades i pro- positionen om rekonstruktion av Statsföretagsgruppcn (prop. 1982/83: 68, NU 25. rskr. l8l) har varit en viktig utgångspunkt för den statliga företags- politiken under de senaste åren.

Det är i företagen som den industriella utvecklingen sker. Det är där som olika utvecklingsvägar utvärderas och besluten fattas om investeringar. produktion och marknadssatsningar. På ägaren faller ansvaret att i vissa mycket väsentliga avseenden ge förutsättningarna för företagens agerande. På ägaren ankommer bl.a. att svara för att företagen har styrelser med högsta möjliga kompetens. Ägaren skall vidare ange den allmänna verk- santhetsinriktningen och eventuella speciella krav på de olika företagen samt säkerställa företagets kapitalförsörining. Jag vill i det följande kortfat- tat redovisa min syn på det statliga ägandet i dessa avseenden.

Det är en viktig uppgift för ägaren att definiera sina önskemål och krav vad gäller de enskilda företagens utveckling. Detta får ökad aktualitet när företagen kan lämna en period där akuta överlevnadsproblem dominerat och i stället överväga nya och mera offensiva utvecklingsvägar. Det är frågor. som för varje företagsgrupp bör diskuteras mellan ägare. styrelse och ledning samt de anställdas företrädare. Jag vill än en gång understryka att också de statliga företagen skall medverka till ökad tillväxt genom satsningar på nya produkter. nya marknader och ny sysselsättning. De möjligheter till en ekonomiskt försvarbar expansion som finns måste där-

Ägarrollen

för tas till vara. Företagen bör arbeta efter långsiktiga struktur- och inves- teringsplaner. Sådana planer finns eller utarbetas för närvarande i alla de statliga företagen. En mera offensiv utveckling ställer samtidigt krav på ägaren vad avser den framtida kapitalförsörjningen. Jag återkommer till detta senare i min föredragning.

Jag vill i det här sammanhanget framhålla vikten av att det i de statliga företagen finns en väl utvecklad samverkan med de anställda och deras organisationer. En aktiv medverkan från facklig sida i de analyser och överväganden som görs av företagets situation och utvecklingsmöjligheter är en styrkefaktor i förtagen. Det ger möjligheter till en ökad bredd i bedömningarna och större förståelse för de beslut som fattas. Det finns inom den statliga företagsscktorn många exempel på en mycket väl funge- rande sådan samverkan. Jag utgår från att det i alla de statliga företagen fortlöpande tas de initiativ som krävs för att vidmakthålla och vidareut- veckla ett konstruktivt samarbete med de anställda och deras representan- ter.

I företagens strategiska överväganden utgör ofta det internationella be- roendet en central faktor. Jag vill därför här också något beröra de statliga företagens egen utlandsverksamhet. De statliga företagen har dels en om- fattande export. dels viss verksamhet utomlands i egen regi. Ett flertal företag har producerande enheter utomlands. Om de statliga företagen skall kunna säkra en fortsatt konkurrenskraft och expansionsförmåga så är utlandsverksamheten ofta ett nödvändigt produktions- och marknadsmäs- sigt komplement till den inhemska verksamheten. Förhållandena är i detta avseende desamma som för näringslivet i övrigt. Jag har tidigare i min föredragning (avsnitt 9) redovisat min syn generellt på svensk industris internationalisering. Vad gäller de statsägda företagen vill jag understryka att de satsningar som görs utomlands skall vara enbart ett komplement till den svenska verksamheten. Det är den inhemska verksamheten som skall vara basen och som måste ges högsta prioritet vad gäller överväganden om investeringar. produktion och utvecklingsarbete.

Enligt min mening måste också de statliga företagen leva och utvecklas av egen kraft. En helt avgörande förutsättning härför är att företagen har en långsiktigt god lönsamhet. Bristande lönsamhet med löpande förlust- täckning genom bidrag över statsbudgeten är ingen god grund för en positiv företagsutveckling. Såväl statsfinansiella som industriella hänsyn talar mot en sådan företagspolitik. Även i detta avseende är erfarenheterna från både vårt eget land och andra länder entydigt avskräckande.

En god och stabil lönsamhet är nödvändig för att säkra den ekonomiska basen för erforderliga investeringar och marknadssatsningar samt erfor- derligt utvecklingsarbete. Lönsamheten blir därmed också grunden för en tryggare sysselsättning. Detta är inte minst viktigt för företag. vilka har en stor del av sin verksamhet i regioner med en i övrigt svag arbetsmarknad. Detta är fallet för flera av de statsägda företagen.

Det ekonomiska resultatet skall även medge en avkastning på det kapital som satsas i företaget. Det kravet har naturligt nog fått stå tillbaka under den konsolideringsperiod som flertalet av de statsägda företagen gått ige- nom under de senaste åren. Lönsamheten är emellertid nu sådan i så gott

Lönsamhetskrav och utdelning

som alla företagen att ägaren bör erhålla avkastning på insatt kapital. Det torde därvid bli fråga om en successiv uppbyggnad av utdelningsvolymen. Jag är medveten om att det för enstaka företag kan dröja ännu något eller några år innan utdelning över huvud taget kan bli aktuell. Jag har dock anledning att förvänta mig en betydande utdelningshöjning inom den statli- ga företagssektorn redan under innevarande år. Dessa medel ökar statens möjligheter att som ägare medverka till nya offensiva satsningar inom den statliga företagsscktorn. Jag återkommer senare till denna fråga.

Att den statliga företagsamheten under överskådlig tid kommer att vä- sentligen finnas inom samma områden som i dag betyder en fortsatt stark konjunkturkänslighet och hög riskexponering för staten som ägare.

Inom de enskilda företagen görs stora ansträngningar för att minska konjunkturberoendet och riskläget. Som exempel från basindustrierna kan nämnas integration framåt i produktionskedjan liksom mera långsiktiga och nära kundrelationer.

Det särskilt stora statliga risktagandet har också minskat betydligt ge- nom att den civila fartygsproduktionen avvecklats under senare år. Inom såväl Svenska Varv i övrigt som inom FFV-koncernen och Procordia pågår en utveckling i samma riktning. Målet är att skapa en bättre balans mellan verksamheter med olika konjunkturkänslighet, marknadsprofil. ka- pitalintensitet etc. Härigenom erhålls enjämnare försäljnings- och lönsam- hetsutveckling. Som jag nämnde tidigare var den rekonstruktion av Stats- företagsgruppen som genomfördes år 1983 en viktig åtgärd i detta avseen- de.

En fortsatt strävan mot en minskad konjunkturkänslighet och riskexpo- nering i de enskilda företagen och därmed sammantaget för den statliga företagsamheten är angelägen.

I vissa fall kan det vara lämpligt att staten delar det direkta risktagandet i ett företag med andra intressenter och att ägandet då sker på likvärdiga villkor. Detta var ett tungt vägande skäl till ägarförändringen i SSAB.

Jag har tidigare framhållit att de statliga företagen successivt bör kunna utvecklas så att mera offensiva satsningar blir möjliga. Detta kommer att ställa krav på nytt ägarkapital som ett komplement till de finansiella resurser som ges av egna vinstmedel. En huvuduppgift för staten som ägare är att medverka till att företagen får tillgång till sådant nytt eget kapital. Frågan om kapitaltillskott i form av nyemission diskuteras för närvarande mellan företrädare för industridepartementet och Procordia AB. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga vid ett senare tillfälle.

Jag har tidigare nämnt att utdelningen till ägaren successivt bör kunna höjas i de statliga företagen. De resurser som staten erhåller på detta sätt bör användas för tillskott av nytt eget kapital till företag inom den statliga ägarsfären. Härigenom kommer utdelningarna att återanvändas för nya industriella satsningar.

Det är emellertid inte givet att staten alltid ensam skall svara för tillskott av nytt kapital. Det kan sålunda vara lämpligt att genomföra en risksprid- ning till fler ägare i samband med ett större behov av nytt egetkapital i ett

Riskexponering

Nytt ägarkapital

statligt företag. Nya ägare kan också komplettera staten genom att tillföra företaget ytterligare kompetens. marknadskontakter etc. Även rent stats- finansiella begränsningar kan motivera att staten vid vissa tidpunkter av- står från att teckna nytt kapital.

Jag är sålunda av den principiella uppfattningen att det utifrån såväl ägarens som företagens synpunkt i vissa fall kan vara motiverat med en spridning av ägandet inom den statliga företagssektorn. En omsorgsfull prövning måste emellertid göras i varje enskilt fall, som kan komma att aktualiseras. Jag vill starkt understryka att detta är en politik som mycket starkt skiljer sig från de massiva och ofta ideologiskt betingade utförsälj- ningar av statlig företagsamhet som pågår i vissa andra länder. För svenskt vidkommande är det fråga om att företrädesvis i samband med nödvändiga kaptalförstärkningar i ett företag låta nya intressenter träda in som minori- tetsägare. Därvid skall ställas stora krav på de nya delägarnas kompetens. resurser och långsiktiga avsikter.

Frågan om en ägarspridning i statliga företag har tagits upp av LO i brev av den 8 december 1986 till regeringen. LO framhåller att man bör pröva att vidga möjligheterna för de statliga företagens finansiering genom att släppa in nya delägare med långsiktiga ägarintressen. Samtidigt under- stryks att staten bör behålla aktiemajoriteten i bolagen. LO anser det också vara positivt för företagen om aktier blir börsnoterade.

En ägarspridning är ofta kopplad till en börsintroduktion av aktierna. Enligt min mening kan en sådan i vissa fall vara lämplig också för företag där staten är majoritetsägare. Ett skäl härför är att flertalet av de placerare som kan vara aktuella som nya delägare måste — även om placeringen är långsiktig ha möjligheter att i framtiden avyttra sina aktier. Den natur- liga marknaden är därvid börsen.

För företaget i fråga finns det. vilket också LO påpekar, positiva effekter av en marknadsnotering. En sådan är att det ger ökade möjligheter att vidta t. ex. angelägna strukturella förändringar genom att betalning av före- tagsköp kan göras med egna aktier. Att inte ha denna möjlighet är en konkurrensnackdel för de statliga företagen. En marknadsnotering öppnar också nya möjligheter vad gäller framtida kapitalförsörjning.

[ det avtal mellan staten och de nya delägarna i SSAB, som förelagts riksdagen för godkännande, har överenskommits att företaget skall noteras på Stockholms Fondbörs när förutsättningar härför föreligger. Skälen till detta är de jag redovisat ovan.

Jag vill samtidigt understryka att en börsintroduktion naturligtvis inte i sig påverkar statens ägarandel i ett företag där andra ägare har släppts in. Hur stor denna statliga andel skall vara har fortfarande ägaren/staten exklusiv beslutanderätt över. Om inte staten särskilt beslutar därom blir det endast övriga delägares aktier som kan bli föremål för börshandel.

Hänvisningar till S12-3

12.4. Samordning inom den statliga företagsgruppen

Jag vill något beröra frågan om samordning inom den statliga företagssck- torn mellan olika företags verksamheter. En sådan samordning som har diskuterats är kombinationen LKAB-SSAB.

De båda bolagen har nyligen kommit överens om villkoren för ett lån från LKAB till SSAB. Lånebeloppet är 700 milj.kr.och länet har den konstruktionen att skulden vid ett senare tillfälle kan omvandlas till aktieri SSAB om LKAB så önskar. Somjag framhållit i annat sammanhang (prop. 1986/87:71), anser jag detta vara ett bra arrangemang. som ytterligare stärker basen för det kommersiella samarbetet mellan de båda företagen. Från statens sida är det inte aktuellt med några initiativ för att ägarmässigt förändra relationerna mellan LKAB och SSAB.

Även förhållandena på skogsområdet övervägs fortlöpande. Grunder för ett fördjupat samarbete bör enligt min mening vara att det ger konkreta resultat i ökad konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.

Samordningsfrågan inom skogsindustrin har studerats och bedömts inom industridepartementet. Arbetet har genomförts i nära kontakt med berörda företag — domänverket. Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och AB Statens Skogsindustrier (ASSI) — samt med anlitande av utomstående expertis.

Samarbetet mellan domänverket och ASSI är omfattande eftersom do- mänverket är ASSl:s största enskilda råvaruleverantör. Formerna för det— ta samarbete behandlades av riksdagen, bl.a. år 1968 (prop. 19681103. JoU: 32, rskr. 264) där nu gällande riktlinjer för domänverkets verksamhet och samordningen med ASSI lades fast. Enligt beslutet skall gälla ett gemensamt mål för företagen. Detta gemensamma mål finns inskrivet i förordningen (1975: 1021) med instruktion för domänverket samt sedan år 1985 i bolagsordningen för ASSI.

Då ASSI inte har någon egen skog är samarbetet avseende råvaruleve- ranser till ASSI av största vikt för företaget. De mycket nära kontakterna mellan domänverket och ASSI ger enligt min mening goda förutsättningar för att samverkansmöjligheterna dem emellan även fortsättningsvis blir seriöst prövade. Ägaren/staten följer noga denna utveckling.

När det gäller beröringspunkterna mellan ASSI och Ncb bedömer jag dessa vara begränsade. Företagen har i sina strategier valt att gå olika vägar när det gäller såväl produktmix som råvaruanskaffning. Vidare ver- kar Ncb regionalt i delar av landet där ASSI inte är representerat. Jag kommer även fortsättningsvis att följa bolagens utveckling också när det gäller samordningsfrågor, men finner för dagen ingen anledning att förorda någon särskild åtgärd från ägarens sida.

12.5. Ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV

FFV är en industrikoncern med såväl militära som civila kunder och arbetar under stark inhemsk och internationell konkurrens. FFV har var- ken myndighets- eller förvaltarfunktioner.

FFV-koncernen består av dels affärsverket med koncernledning och koncernstaber inom olika verksamhetsområden. dels förvaltningsbolaget FFV AB som omfattar 15 helägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige och utlandet. I syfte att öka effektiviteten och anpassa verksamheten till marknadens krav, inte minst på det internationella området. genomförde

FFV under år 1985 en indelning i fem affärsområden med resultatansvar. Tre av dessa affärsområden består både av en del av verket och ett antal bolag. FFV-koncernen beräknas år 1986 ha omsatt ca 4,3 miljarder kronor och sysselsätter ca 8700 personer. ' ' '

Frågan om förändrad företagsform för affärsverket FFV har varit före- mål för diskussion vid ett flertal tillfällen under de senaste 10—15 åren. Senast under åren 1985—1986 i samband med behandlingen av verksled- ningskommitténs betänkande (SOU 1985: 41) Affärsverken och deras före- tag. Jag är inte beredd att nu föreslå en förändrad företagsform för FFV.

Affärsverket FFV är det av de sju affärsverken som är mest kommer- siellt inriktat. FFV är också ett av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för affärsverken. såsom t.ex. anslagsframställning och driftstat. Andra affärsverk har också under senare år erhållit en rad andra lättnader inom det ekonomiska och finansiella området. Mot denna bak- grund har affärsverket FFV i skrivelser i november 1984 Och i november 1986 hemställt om ändrade ekonomiska befogenheter för verket. Den förra skrivelsen lämnade regeringen utan åtgärd med hänvisning till pågående arbete inom verksledningskommittén.

Jag anser det lämpligt att nu studera vilka lättnader inom det ekonomis- ka och fmansiella området som kan införas-även för affärsverket FFV. Utgångspunkten för dessa lättnader är att FFV skall få en mera självstän- dig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare. Detta innebär för FFV att en effektivare affärsverksamhet uppnås. Som exempel på områden där ändrade ekonomiska befogenheter för FFV som har begärts av verket kan jag nämna finansieringen av verkets investeringar, upplåning och placering av medel, borgensåtagande samt kassahantering. Ändrade befogenheterna kan också komma att medföra att FFV:s investeringar i framtiden inte behöver finansieras över statsbudgeten. Jag vill också påpeka att vissa frågor av denna karaktär kommer senare att tas upp i regeringens proposi- tion om affärsverken och deras företag och som berör samtliga affärsverk.

En arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV. Utgångspunkten för grup- pens arbete skall vara FFV:s senaste skrivelse om ändrade ekonomiska befogenheter. Arbetet kommer att ske skyndsamt. Jag avser senare i år att återkomma till regeringen med närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

Jag förordar sålunda att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

13. Utvecklingsinsatser i vissa branscher 13.1 Inledning

Jag har nu för avsikt att redovisa de statliga insatser som görs i vissa branscher dels för att skapa en bas för företagens verksamhet, dels för att genom direkta åtgärder stimulera företagens utveckling. Insatserna är av olika karaktär inom de olika branscherna. De branscher som är föremål för insatser är gruv- och mineralindustrin, den träbearbetande industrin, te- koindustrin och företag med produkter inom havsteknikområdet. Dessa branscher svarar tillsammans för ca en tiondel av den totala industripro- duktionen.

Jag avser vidare att behandla de åtgärder som statens industriverk (SIND) genomför inom ramen för det allmänna strukturutvecklingspro- grammet (ASP).

Gruv- och mineralindustrin är grunden för flera vidareförädlingsindu— strier och en viktig avnämare och samarbetspart för den svenska gruvut- rustningsindustrin. Ett karaktäristiskt drag hos gruvindustrin är att etable- ring av ny verksamhet och utvidgning av befintliga gruvor kräver ett omfattande informationsunderlag om mineraliseringars lokalisering och utbredning. lnformationsinsamlingen kan ske genom systematiserad jord- arts- och berggrundskartering och prospekteringsinsatser. Arbetet med att skaffa fram den erforderliga informationen är mycket tids- och kostnads- krävande. Det finns därför en betydande risk för att företagens beteende under normala marknadsbetingelser leder till att befintliga fyndigheter i första hand utnyttjas och att insatserna för att skaffa fram tillräckligt informationsunderlag för en utvidgad gruvverksamhet underdimensione- ras. Det principiella problemet är således i viss utsträckning sammanfal- lande med frågor rörande dimensionering av forskning och utveckling (FOU) inom andra branscher. Härav följer att på samma sätt som det kan anses vara ett samhälleligt intresse att främja FoU i allmänhet, för att denna inte skall bli underdimensionerad, är det ett samhälleligt intresse att medverka i den grundläggande informations- och kunskapsutvecklingen inom gruv- och mineralsektorn.

Staten bidrar genom Sveriges geologiska undersökning (SGU) till en kostnad av för närvarande ca 69 milj. kr. per år till att successivt bygga ut den samlade kunskapen om landetsjord- och bergarter. Denna baskunskap är en förutsättning för att staten och andra intressenter genom prospekte- ring skall kunna undersöka nya fyndigheter och kunna utveckla befintliga gruvor. Staten satsar för närvarande genom nämnden för statens gruvegcn- dom (NSG) ca 43 milj. kr. per år på sådan prospektering. Härutöver har staten under senare år, i ett speciellt program, lämnat ett särskilt stöd till enskilda företags prospektering. Jag kommer senare att framlägga förslag om en fortsättning av detta program (avsnitt 13.2.4).

Staten har Under senare år satsat ungefär 75 milj.kr. per år i stöd till teknisk forskning inriktad på gruv- och mineralhantcring. Även inom detta område har jag för avsikt att framlägga förslag senare denna dag (avsnitt 13.2.4).

Utvecklings- insatser

Gruv- och mineralindustrin

Slutligen vill jag erinra om att staten är ensamägare av Loussavaara- Kirunavaara AB (LKAB) och huvudägare till SSAB Svenskt Stål AB.

De statliga insatserna för gruv- och mineralindustrin är således mycket omfattande.

De statliga insatserna inom den träbearbetande industrin och tekoindu- strin är av annan karaktär och motiveras av att marknaden för de svenska företagen i väsentlig utsträckning förändrats. Antingen har produkterna inte varit konkurrenskraftiga trots en expanderande marknad (gäller t. ex. tekoindustrin) eller har marknaden minskat väsentligt (gäller t. ex. trähus- industrin). ] båda fallen har marknadsutvecklingen framtvingat betydande produktionsnedskärningar. Betydande kapital- och arbetskraftsresurser har härvid friställts.

De statliga insatserna för nyssnämnda branscher syftar till att bidra till att utveckla de delar av resp. bransch som bedöms ha förutsättningar att överleva på längre sikt trots de betydande marknadsförändringarna. Hu- vudinriktningen har härvid varit att bidra till att utveckla nya produkter och produktsortiment samt att vidga företagens marknader genom export. Vidare har insatser gjorts för att effektivisera kvarvarande produktion.

Det bör noteras att de industripolitiska åtgärderna inom den träbearbe- tande industrin är av begränsad omfattning, medan betydligt större insat- ser har gjorts inom tekoindustrin.

De industripolitiska utvecklingsinsatserna för tekoindustrin har senast behandlats i budgetpropositionen l987 (prop. 1986/87: 100 bil. 14 s. 45).

Insatserna inom havsteknikområdet har varit inriktade på att stödja vissa speciella utvecklingsprojekt inom de delar av detta område där svenska företag är konkurrenskraftiga. Avsikten med dessa åtgärder är att under ett initialskede avlasta företagens risktaganden på en svårbedömd marknad. _

Vad slutligen gäller den verksamhet som SIND bedriver inom ramen för det s.k. allmänna srrukmrutvecklingsprogrammet (ASP) syftar denna främst till att skapa ett underlag för olika former av samverkan mellan företag i olika delbranscher.

13.2. Mineralpolitik

Lönsamheten för svensk gruv- och mineralindustri är starkt avhängig utvecklingen på världsmarknaden för mineral och metaller. Världens gruv- och metallindustri kännetecknas sedan början av 1980-talet av överutbud och möter en stagnerande efterfrågan inom flertalet produktområden och då inte minst för de för vårt land intressanta järnmalmsprodukterna och basmetallerna koppar. bly och zink. Situationen avspeglas i kraftiga sväng- ningar i metallpriserna, vilka i stor utsträckning varit trendmässigt fal- lande. De senaste årens valutakursfluktuationer, med den amerikanska dollarns uppgång och fall i centrum. har bidragit till instabiliteten i me— tallpriserna.

Utvecklingen på utbudssidan, som inneburit en betydande expansion på många håll. har delvis sitt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid mitten

Träbearbetande industri och tekoindustrin

Havsteknik

Allmänna struktur- utvecklings- programmet

Marknads- utvecklingen avgörande

av 1970-talet. Dessa beslut grundades på de prognoser som då gjordes och som förutspådde brist på mineral och metaller på 1980-talet. På efterfråge- sidan spelar en minskad s.k. förbrukningsintensitet i industriländerna en viktig roll och hänger samman med bl. a. ökad substitution av metaller mot plaster och keramer. Sammantaget har detta lett till en markant obalans på marknaderna för en rad mineral och metaller.

Den internationella marknadsutvecklingen, med kraftiga fall i metallpri- serna, har fått särskilt genomslag för högkostnadsproducenter i industri- länderna. vilka tvingats till genomgripande strukturrationaliseringar, bl. a. iform av nedläggning av ineffektiva gruvanläggningar och smältverkskapa- citet. Omfattande neddragningar på basmetallsidan har hittills ägt rum i främst Nordamerika.

Bly har en negativ efterfrågeutveckling. Marknaden bedöms vara mättad och några nya tillämpningsområden av större betydelse har inte kunnat utvecklas. Bly kommer sannolikt att alltmer ersättas av andra metaller och material. De senaste årens låga blypriser har dock gjort metallen konkur- renskraftig gentemot möjliga substitut och har befäst blydominansen inom batterisektorn.

Av basmetallerna bedöms zink ha den mest gynnsamma efterfrågeut- vecklingen framöver. Det är främst bättre galvaniseringsmetoder och nya legeringar som förväntas ge Zink en fortsatt relativt positiv framtid. Vad gäller smältverkssidan råder för närvarande global överkapacitet. Perma- nenta nedläggningar av ineffektiv kapacitet har dock skett i Nordamerika. 1 Europa, som har den största andelen smältkapacitet i västvärlden. har verken i EG-länderna under ett antal år varit föremål för diskussioner rörande omstrukturering. Några konkreta resultat har emellertid inte upp- nåtts.

Världens konsumtion av koppar ökade under 1970-talet. Mellan åren 1980 och 1983 inträffade emellertid en vändning och konsumtionsutveck- lingen blev negativ. Sedan år 1984 visar konsumtionen återigen viss ök- ning, men trenden indikerar en stagnation.

En ytterligare avmattning i efterfrågan på koppar kan föranledas dels av ett ökat genomslag för glasfiberkablar inom telekommunikationsområdet, dels av en fortsatt substitution med material som aluminium och plaster. Mindre materialåtgång kommer också att vara avgörande. Några nya tillämpningsområden, som kan kompensera det nämnda bortfallet i efter- frågan, har inte utvecklats. Den stagnerade efterfrågan till trots, fortsätter dock västvärldens gruvproduktion att öka.

Vad gäller gruvproduktionen av guld kan noteras att Sydafrikas andel av världsproduktionen har sjunkit under senare år genom att det sker en kraftig utbyggnad av guldgruveindustrin i andra länder. Prospekteringen efter nya malmer har intensifierats.

Guld spelar fortfarande en viktig monetär roll i världsekonomin och guldpriset har under de senaste åren varit starkt avhängigt utvecklingen av den amerikanska ekonomin och särskilt dollarkursen. Priserna är mycket beroende av infiationsförväntningar, ränteutveckling och därmed samman- hängande alternativa investeringsobjekt. Den totala efterfrågan på guld väntas öka i framtiden, främst beroende på förväntad tillväxt av det indu- striella bruket av guld.

Bly

Zink

Koppar

Guld

De senaste årens höga priser på silver har stimulerat produktionsökning- ari skuldtyngda länder i Latinamerika. Silvermarknaden är för närvarande i obalans till följd av ökande utbud och krympande efterfrågan, främst inom fotografiområdet. Stora sil'verlager verkar prispressai'tde och en allt svagare koppling till guldet försämrar möjligheterna till prisuppgång. Pris- utvecklingen för silver följer snarare samma mönster som för basmetal- lerna.

Marknaden för järnmalm kännetecknas för närvarande av överutbud och pressade priser. 1986 års världsmarknadspris ligger ca 20 % lägre än 1982 års. Mot bakgrund av en stagnerande stälefterfrågan och ytterligare produktionstillskott från delvis nya källor kommer situationen sannolikt att vara bestående framöver. För den närmaste tioårsperioden väntas ingen avgörande ökning av stålproduktionen i i-länderna. En del bedöm- ningar tyder snarare på en viss nedgång i de stora ekonomierna EG. Japan och USA, vilka svarar för ca 70 % av världensjärnmalmsimport.

Liksom genomgripande omstruktureringar har pågått inom delar av värl- dens stålindustri under ett antal år har järnmalmssektorn tvingats till omfattande rationaliseringar. Många av de tidigare ekonomiskt hårt pres- sade järnmalmsgruvorna har trots den ogynnsamma prisutvecklingen åter kunnat uppvisa vinstresultat till följd av gjorda effektiviseringar. Samtidigt som vissa gruvor har produktionsanpassats kommer dock ny konkurrens- kraftig malm ut på marknaden.

Den svenska sulfidmalmsnäringen domineras av Bolidenkoncernen. som är landets ledande när det gäller framställning av icke-jämmetaller. ] 17 gruvor i norra och mellersta Sverige bryter Boliden malm i en omfattning av ca 16.5 miljoner ton malm (år 1986). Malmen vidareförädlas till mineral- koncentrat i Bolidens egna anrikningsverk. Produktionen av koppar- och blykoncentrat går huvudsakligen till smältverket i Rönnskär.

Andra företag inom svensk icke-järnmalmsnäring är det belgiska företa- get Vieille Montagne. STORA AB. LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor samt det numera finskägda Viscaria AB.

Utmärkande för de svenska sulfidmalmerna är att malmvärdet och malmsammansättningen varierar kraftigt mellan de olika gruvorna. Ett gemensamt drag är emellertid att malmerna i många fall är relativt låghal- tiga och komplext sammansatta. De låga malmvärdena ställer särskilt höga krav på bl. a. effektiv brytnings- och anrikningsteknik för att utvinningen skall vara internationellt konkurrenskraftig. Den svenska branschens framträdande ställning härvidlag bygger på en hög teknisk kompetens. bl. a. utvecklad i nära samverkan med den inhemska gruvutrustningsindu- strin. Branschens tekniska kunnande utgör även ett viktigt inslag i interna- tionella samarbetsprojekt på gruvsidan och i samband med förvärv i utlan- det. Den svenskajärnmalmsproduktionen hamnade år 1986 på ungefär sam- ma nivå som föregående år, dvs. 20,5 miljoner ton. Produktionen är kon- centrerad till gruvorna i Kiruna och Malmberget, vilka ägs av det statliga Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). De övriga tvåjärnmalmsgruvorna i Sverige ägs av SSAB Svenskt Stål AB.

Silver

Järnmalm

Icke-järnmalms- "näringen

Järnmalms- näringen

Sveriges export av järnmalmsprodukter uppgick år 1985 till ett värde av 3,1 miljarder kronor. vilket motsvarar 1 % av den svenska totalexporten.

LKAB:s produktion uppgick år 1986 till ca 17,8 miljoner ton järnmalms- produkter. Produktionen av pellets ökade från ca 6.6 miljoner ton år 1984 till ca 8.8 miljoner ton år 1986. varvid även andelen pellets av den totala produktionen tonnagemässigt ökade. Nära hälften av LKAB:s exportle- veranser går till EG-länderna. Efterfrågan på järnmalm var stark under år 1986 och kapacitetsutnyttjandet i LKAB:s gruvor var högt.

Produktionen i SSAB:sjärnmalmsgruvor i Dannemora och Grängesberg uppgick år 1986 till ca 2.7 miljoner ton. Ca 40 % av produktionen går till Stålverket i Oxelösund, medan övrig produktion i huvudsak exporteras.

När det gäller framtidsbilden för järnmalm kan förväntas, att den rå- dande globala överkapaciteten i exportgruvorna kommer att öka väsentligt under de närmaste åren. Överutbudet av järnmalm på världsmarknaden i kombination med en långsiktigt stagnerande efterfrågan från stålindustrin, ger ännu kärvare marknadsläge framöver. Dollarns fall under år 1986 och en fortsatt låg kurs framöver påverkar ytterligare den svenskajärnmalms- industrins lönsamhet.

Min bedömning: Mineralpolitikens mål bör ligga fast och det utveck- lingsprogram som startades år 1983 förs vidare. Fortsatta satsningar bör göras på nyckelområdena prospektering, geologisk kartering samt forskning och utveckling. Härigenom ges bättre förutsättningar för en långsiktigt bärkraftig svensk gruv- och mineralindustri.

Bakgrund och skäl för min bedömning: Gruv- och mineralindustrin är en samhällsekonomiskt viktig basnäring. Den inhemska råvaruutvinningen är viktig från såväl industriell synpunkt som från sysselsättningssynpunkt. Mineralsektorn är helt avgörande för sysselsättningen i vissa regioner. Svensk gruv- och mineralindustri har även betydelse för utvecklingen av delar av verkstadsindustrin som t. ex. gruvutrustningsindustrin. Genom en bärkraftig inhemsk verksamhet har vidare de svenska gruvföretagen den nödvändiga basen för teknikexport.

Mineralpolitiken. som en del av industripolitiken. syftar till att tillvarata utvecklingsmöjligheterna inom den svenska råvaruindustrin. Mineralpoli- tiken skall därvid syfta till att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin. Utnyttjandet av landets mine- raltillgångar måste dock ske med hänsynstagande till en god miljö och kraven på ett effektivt resursuttag. Även de regionalpolitiska målen utgör en viktig faktor i mineralpolitiken. eftersom mineralsektorn har stor bety- delse för sysselsättningen i vissa regioner och i flera fall i sådana områden där det är särskilt svårt att finna alternativ sysselsättning.

Samhälls- ekonomiskt viktig basnäring

Utnyttjande av mineraltillgångar med hänsyn tagen till miljön

Landets råvaruresurser måste utvinnas till' kostnader som möjliggör konkurrenskraftiga priser. De geologiska förutsättningarna för gruvverk- samhet i Sverige är goda jämfört med i andra länder men de svenska malmernas komplexa karaktär ställer höga krav på effektivitet i samtliga led i utvinningen. För att nå konkurrenskraft måste gruv- och mineralin- dustrin ha en tillräckligt hög teknisk nivå och vara flexibel för att kunna anpassas till skiftande produktionsförhållanden och marknader. En fortlö- pande forsknings- och utvecklingsverksamhet är därför nödvändig för en fortsatt utveckling och förnyelse av det tekniska kunnandet i vid mening inom mineralområdet. Industripolitiken är i hög grad inriktad på att stödja denna typ av satsningar. Med syfte att underlätta och komplettera indu- strins egna ansträngningar satsar staten också sedan en längre tid tillbaka på en rad nyckelområden inom mineralsektorn.

När det gäller den grundläggande geologiska karteringen, bedrivs statlig verksamhet genom Sveriges geologiska undersökning (SGU). SGU utför allmän geologisk kartering och bedriver prognos-. informations- och doku- mentationsverksamhet inom mineralområdet. Myndighetens årliga anslag uppgår för närvarande till ca 69 milj. kr. och finansierar bl. a. upprättande av baskartor för prospektering. SGU är central förvaltningsmyndighet i fråga om landets geologiska beskaffenhet samt ärenden rörande bergsbruk. SGU är även chefsmyndighet för bergsstaten, vars verksamhet inom det gruvrättsliga området finansieras av ett årligt anslag om ca 2,9 milj. kr.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) svarar för den statliga pro- spekteringen. Prospektering är en ekonomiskt riskfylld verksamhet, som kräver uthållighet över konjunkturväxlingarna. NSst prospektering har en långsiktig inriktning och kompletterar därigenom gruv- och mineralin- dustrins satsningar. Nämndens anslag för den egna prospekteringsverk- samheten uppgår enligt vad regeringen föreslagit i 1987 års budgetproposi- tion till ca 43 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Resultaten av prospektering- en kommer direkt gruvnäringen till del genom att NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Förutom prospekteringsverksamheten. svarar NSG för för- valtningen av statens gruvrättigheter.

Genom NSG verkar staten även för att stimulera och effektivisera övrig prospektering i landet. Genom det särskilda prospekteringsanslaget (pro- grammet för utökad prospektering m.m.) har staten sålunda lämnat bidrag till prospekteringsverksamhet med i genomsnitt drygt 40 milj. kr.per år under de senaste fyra åren.

Genom det av staten ägda företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB) medverkar staten i det praktiska genomförandet av prospekteringsinsat- serna. Även LKAB har ett särskilt prospekteringsbolag.

För att på längre sikt kunna upprätthålla och utveckla den svenska produktionen av mineralråvaror ur inhemska fyndigheter är det nödvän- digt att råvarubasen utökas och breddas samt att den internationella kon- kurrenskraften hos gruvindustrins produkter förbättras. Förutom geolo- gisk kartering och prospektering är olika forsknings- och utvecklingsin- satser inom de mineraltekniska och metallurgiska områdena av avgörande betydelse. Långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområ- det bedrivs främst vid universitet. högskolor och inom kollektiva forsk-

Forskning och utveckling avgörande

Viktiga myndighets- funktioner

Sveriges geologiska undersökning

Nämnden för statens gruvegendom

Sveriges Geologiska AB

Prospektering lägger grunden

nings— och utvecklingsorgan. Forsknings- och utvecklingsverksamheten finansieras genom såväl statliga organ som av industrin. Resursmässigt uppgår den totala satsningen under senare år till ungefär 150 milj. kr. om året, varav staten svarar för ca hälften.

De statliga medlen fördelas huvudsakligen genom universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), forskningsrådsnämnden (FRN) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). UHÄ svarar för basresurserna för undervisning och viss forskning vid de geovetenskapliga högskoleinstitutionerna, medan NFR och FRN tillsammans med STU svarar för finansieringen av dessa institutioners grundforskning och tillämpade tekniska forskning. STU driver flera ange- lägna projekt inom mineralområdet. Ett exempel är mineralteknisk pro- cesskemi. som delvis finansieras genom medel från programmet för utökad prospektering. Ett annat exempel är insatsområdet för utveckling av tek- nik för framställning och användning av kvalificerade industrimineral. [ egenskap av statens centrala organ för stöd till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete fördelar STU dessutom medel till s.k. kollektiva forsk- ningsorgan.

De kollektiva forsknings- och utvecklingsorgan som direkt berör mine- ralområdet är Stiftelserna Bergteknisk Forskning (BeFo). Mineralteknisk Forskning (MinFo) och Svensk Detonikforskning (SveDeFo). Verksamhe- ten inom de kollektiva organen baseras på fleråriga ramprogram som industrin och STU samfinansierar genom kollektiva forskningsavtal. lnom BeFo bedriver företag inom gruv- och berganläggningsområdet tillsam- mans med staten teknisk vetenskaplig forskning med utgångspunkt i indu— strins behov av gemensamt utvecklingsarbete. MinFo är den mineraltek- niska industrins organ för att gemensamt med staten främja utvecklingen inom det mineraltekniska området. SveDeFo har till huvudsaklig uppgift att främja, samordna och bedriva grundläggande tillämpad forskning i sprängämnesteknik. sprängteknik, bergmekanik, bergbrytningsteknik och miljöteknik inom gruv- och anläggningsområdet.

Sammantaget gör staten omfattande och kontinuerliga insatser för att främja utveckling och förnyelse av gruvnäringen och denna satsning fort- sätter. Anslagen för myndigheterna inom mineralområdet bör enligt vad regeringen föreslagit i 1987 års budgetproposition uppgå till totalt 124,8 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Utöver dessa insatser fortsätter det år 1983 startade särskilda utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin. Jag återkommer senare till denna fråga.

Staten är ensamägare av LKAB och huvudägare av SSAB. Utöver dessa bolags järnmalmshantering bedriver LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor volframbrytning i Yxsjöberg. LKAB har även genom dåvarande dotterbo- laget Viscaria AB öppnat en kopparfyndighet i Kiruna kommun. Denna gruva. Viscaria AB, har sedermera avyttrats till Outokumpu Svenska AB, som är dotterbolag till det finska företaget Outokumpu Oy.

Detta innebär att det är de statsägda företagen som svarar för all järn- malms- och legeringsmalmsproduktion i Sverige. Som jag redovisat i min tidigare genomgång av den statliga företagsamheten har staten satsat myc- ket stora belopp i de aktuella företagen. Utan dessa insatser skulle produk-

Forskning

Staten betydande i

gruvnäringen

tionsneddragningarna skett snabbare, varit mer omfattande och med än Prop. 1986/87: 74 större sysselsättningskonsekvcnser, i synnerhet i Malmfälten. I både LKAB och SSAB utarbetas nu långsiktiga struktur- och investeringsplaner för den framtida verksamheten.

[3.2.4 Program för utökad prospektering m. m.

Mitt förslag: Som ytterligare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin görs en fortsatt satsning i form av ett nytt treårsprogram för prospektering samt forskning och utveckling. För detta ändamål ställs ett belopp om 96 milj. kr. till regeringens förfo- gande. Därutöver anvisas STU 33 milj.kr. för forsknings- och ut- vecklingsprogrammet Gruvteknik 2000.

En samordning av s.k. mineraljakt i Mellansverige genomförs.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. Program för utökad 1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr. 111) att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt prospektering program för utökad prospektering m.m. som ett första led i ett utveck- lingsprogram avseende gruv- och mineralindustrin. Syftet med program- met är att öka livslängden hos befintliga gruv- och mineralfyndigheter och skapa förutsättningar för nya sådana. Regeringen har gett nämnden för statens gruvegendom (NSG) i uppdrag att svara för projektbedömning. administration och utvärdering av programmet. Projektbedömningen sker efter samråd med en referensgrupp där gruvindustrin, Sveriges geologiska undersökning samt arbetstagarorganisationerna på området är represente- rade.

Under perioden 1983—1986 har regeringen inom ramen för programmet för utökad prospektering fattat beslut om användning av sammanlagt 266 milj. kr. Huvuddelen av dessa mede1.ca 167 milj. kr., har lämnats som stöd till olika prospekteringsprojekt. Årligen har ett trettiotal projekt beviljats bidrag. Därutöver har ca 25. milj.kr. beviljats ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom mineralområdet. Sveriges geologiska undersök- ning har erhållit ca 14 milj. kr. för att delta i ett nordiskt geologiskt projekt på Nordkalotten. För att finansiera en djupundersökning i Stekenjokk beviljades NSG 52 milj. kr. år 1983. Av dessa medel lämnades ett villkors- lån till Boliden Mineral AB om 9.3 milj. kr. för undersökningen.

Den utvärdering av det särskilda prospekteringsanslaget som NSG har redovisat omfattar åren 1983—1985. Utvärderingen visar att den totala prospekteringsvolymen i landet har ökat under programtiden; från ca 130 milj. kr. år 1982 till ca 186 milj. kr. år 1985. Därav utgjordes 43 milj. kr. av prospekteringsstöd år 1985. För år 1986 uppskattas prospekteringsvoly- men till ungefär ca 200 milj. kr. Programmet har enligt utvärderingen även medverkat till att prospektering i väsentlig omfattning startat vid vissa mindre gruvor och mineralbrott.

Vidare har programmet medfört ett ökat intresse att pröva nya former för samverkan bland etablerade prospektörer men också med nya intres- senter. 191

Programmet har medverkat till en breddning av prospekteringsverksam- heten i Sverige. Under programtiden har sålunda en förskjutning skett från basmetallprojekt mot en ökande andel ädelmetall- och industrimineralpro- jekt. Mer än hälften av de beviljade medlen går emellertid till basmetallpro- jekt.

Programmet har nu pågått i fyra år. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken omfattning ytterligare exploatering kommer till stånd som en följd av programmet. Däremot kan man redan nu konstatera att undersök- ningar inom programmet lett fram till flera lovande fyndigheter. såsom guld i Västerbotten. industrimineral (kaolin) i Skåne och en fyndighet med bly. zink och silver i Bergslagen. Vid gruvan i Enåsen har stödet bidragit till en trolig utvidgning av malmbasen och därmed förlängning av gruvans livslängd. Även inom det omfattande djupprospekteringsprojekt som Boli- den bedriver i Skelleftefältet har väsentliga framgångar nåtts.

] syfte att förnya och utveckla gruvindustrin har som tidigare nämnts ca 25 milj. kr. av programmedlen avsatts till ett antal forsknings- och utveck- lingsprojekt. Det är projekt som har till syfte att effektivisera och moderni— sera prospekteringstekniken eller att möjliggöra utnyttjandet av mineral- fyndigheter som det i dag saknas teknik eller ekonomiska förutsättningar för att nyttiggöra. Däribland har STU. som jag tidigare nämnt, fått 5 milj. kr. som bidrag till ramprogrammet Mineralteknisk processkemi. LKAB Prospektering AB, Svenska rymdaktiebolaget. Sveriges Geolo- giska AB och SGU har för ett gemensamt projekt, som syftar till att introducera ijärranalys och bildbearbetning i karterings- och prospekte- ringsarbetet. beviljats 4 milj. kr. av dessa medel.

Som jag tidigare tagit upp förutsätter nyttiggörandet av våra inhemska mineralresurser en prospekteringsverksamhet. Prospektering utgör en ekonomiskt riskfylld verksamhet som kräver uthållighet. Den är till sin karaktär likartad andra branschers forsknings- och utvecklingsverksam- het. För att upprätthålla en sådan prospekteringsvolym som kan utgöra basen för en konkurrenskraftig gruv- och mineralindustri lämnas ett visst statligt stöd. dels i form av direktftnansierad statlig prospektering. dels i form av grundläggande geologisk kartering för att underlätta företagens egen prospektering, dels i form av stöd för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Som en särskild satsning startade år 1983 ett utvecklings- program för gruv- och mincralindustrin i vilket programmet för utökad prOSpektering m.m. utgör ett första led. Av programmet för utökad pros- pektering återstår nu ett år. Efter det att programmets sista etapp är avslutad kan befaras att utvecklingsinsatserna inom branschen kommer att minska. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för näringens möjligheter att upprätthålla sin långsiktiga konkurrensförmåga och därmed angelägen produktion och sysselsättning. Mot denna bakgrund bör. som ytterligare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin, ett nytt program för utökad prospektering inrättas. Jag beräknar ett reservations- anslag om 96 milj. kr. för detta ändamål. Medlen skall användas under en treårsperiod. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om medlens användning.

Även i fortsättningen bör syftet med programmet vara att öka livsläng-

Nytt prospekte- ringsprogram -— ett led i utvecklings- programmet för gruvindustrin

den hos befintliga gruvor och mineralfyndigheter samt att lägga grunden för nya sådana. En viktig del av denna målsättning bör vara att åstadkom- ma en breddning och en utveckling av industrin. Här är den utveckling mot en ökande andel ädelmetall- och" industrimineralprojekt som skett under pågående program positiv. Även satsning på samverkansprojekt som med- verkar till en breddning av industrin bör understödjas. Det avgörande vid resursernas fördelning måste dock vara de enskilda projektens förutsätt- ningar att bli ekonomiskt framgångsrika.

Förutom satsningen på ren prospekteringsverksamhet är det också vik- tigt att industrins konkurrenskraft stärks genom fortsatta satsningar på forskning och utveckling. En förnyelse och utveckling av prospekterings- teknik. brytnings- och anrikningsteknik ger gruv- och mineralindustrin förutsättningar att på ett effektivare sätt hitta och nyttiggöra fyndigheter. Flera sådana angelägna projekt har utarbetats och jag föreslår att de olika intressenternas insatser kompletteras med visst statligt stöd. Härigenom kan projekten ges erforderlig omfattning och kraft.

Ett konkret forsknings- och utvecklingsprojekt som delvis bör finansi- eras med medel från programmet är Prospekteringsinriktad malmgeolo- gisk forskning. Programmet är sexårigt och har tagits fram i samverkan mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU). gruvindustrin och prospek- teringsbolag samt universitet och högskolor. Det övergripande målet är att skapa en prospekteringsinriktad malmgeologisk kunskapsbas i landet, som kan bidra till att upprätthålla och stärka malmbasen för svensk gruvindu- stri under 1990-talet och därefter. Totalkostnaden för programmet är be- räknad till 24 milj. kr. varav industrin har förbundit sig att bidra med 6 milj. kr. STU avser att avsätta 10 milj. kr. för ändamålet inom en anslagsramjag tidigare denna dag framlagt förslag om (prop. 1986/87: 80 bil. 10). Resteran- de 8 milj. kr. bör finansieras av programmet för utökad prospektering på så sätt att 3 milj. kr. beviljas från pågående program och 5 milj. kr. avsätts av den föreslagna ramen för de kommande tre budgetåren.

Inom ramen för STU:s verksamhet bör ytterligare en satsning göras inom mineralområdet. STU föreslår i sin anslagsframställning att ett nytt insatsområde benämnt Gruvteknik 2000 startas. Syftet med programmet är att genom att bl.a. utveckla nya brytningsmetoder. maskinell utrustning samt planerings- och styrsystem markant sänka brytningskostnaderna. STU har för detta ändamål begärt 32 milj. kr. för budgetåren 1987/88— 1989/90. Verksamheten avses pågå i fem år, dvs. t.o.m. budgetåret 1991/92. Kostnaden för STU skulle under hela fcmårsperioden bli 50 milj. kr.. medan gruvföretag och gruvutrustningstillverkare bidrar med ca 300 milj. kr. Kostnaden för hela programmet blir således totalt 350 milj. kr. Jag anser att STU:s förslag till ett nytt insatsområde inom mineralområdet ligger väl i linje med den uppgift och den strävan staten har att underlätta för gruvindustrins utveckling och förnyelse. Jag har tidigare i dag i min anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) behand- lat frågan om anslag till STU för denna verksamhet.

Utredningen om rismfrågorinom ntinerulumrådct (l l982z021överläm- nade i mars 1986 betänkandet (Ds I 1986: 7) Utveckling av landets organi- serade mincraljaktcr. En sammanfattning av betänkandet redovisas i bi-

Utökad forsknings- och utvecklings- verksamhet

Samordnad mineraljakt

laga 8. Den organiserade mineraljaktens målsättning är att den med allmän- hetens hjälp skall främja prospektering efter mineralråvaror. I landet finns i dag tre regionalt organiserade mincraljaktcr. nämligen en i Norrland, en i Värmlands län och en i vissa andra delar av Bergslagen. Utredningen föreslår i sitt betänkande bl.a. att den norrländska mineraljaktcn fortsätter tills vidare som en fristående organiserad verksamhet med Norrlandsfon- den som huvudman. Vidare föreslås att en samordnad och utökad mineral- jakt etableras med i första hand Bcrgslagsregionen som geografiskt verk- samhetsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig anslutning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år. varefter den utvärderas och omprövas. Vid en anslutning av fem län uppgår den årliga kostnaden till 2 milj. kr. Utredningen föreslår att en fjärdedel av beloppet samfinansieras av de deltagande länen och att resterande tre fjärdedelar finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen ställt till Bergslags- delegationens förfogande.

Förslaget har remitterats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i bilaga 9. Beträffande förslaget att en samordnad mineraljakt etableras i Bcrgslagsregionen har flertalet av de berörda remissinstanserna varit posi- tiva. Länsstyrelsen i Värmland framhåller att det är viktigt att mineraljak- ten har en stark lokal förankring. Därför pågår nu en uppbyggnad av en organisation för att bedriva en mineraljakt i länet. Mot denna bakgrund avstyrker länsstyrelsen i Värmlands län utredningens förslag om en sam- ordnad mineraljakt. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utred- ningens förslag. men konstaterar samtidigt att länsstyrelsen för närvarande saknar ekonomiska resurser för att finansiera ett femårigt deltagande. Länsstyrelsen i Uppsala län äri princip positiv till de förslag som presente- ras i betänkandet. men är för närvarande inte beredd att delta i den samordnade mineraljaktcn. Länsstyrelsen avser att aktualisera frågan i kommande samtal med landstinget och utvecklingsfonden och låter i av- vaktan på detta frågan vila. Länsstyrelserna i Västmanlands län. Örebro län och Kopparbergs län är positiva till förslaget om en samordnad mine- raljakt med en varaktighet i fem år. Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget, men anser en varaktighet av tre år vara mer lämplig. Således har fyra län anmält intresse att delta i en samordnad mineraljakt. Utvecklingfonden i Örebro län har också ställt sig positiv till utredningens förslag att utvecklingsfonden skall ta huvudansvaret för verksamheten och svara för kanslifunktionerna.

[ likhet med flertalet remissinstanser finner jag utredningens förslag om en utökad och samordnad mineraljakt i Bcrgslagsregionen vara väl moti- verat. Remissomgången har dock visat att de deltagande länen blir något färre än i utredningens förslag. fyra län i stället för fem i ett initialskede. och att varaktigheten kan behöva begränsas till tre år innan en utvärdering sker. Eftersom det därmed också sker en geografisk förskjutning av verk- samhetsområdet är inte heller den finansiering genom medel från Berg- slagsdelegationcn. som utredningen föreslår. lämplig. Mot denna bakgrund bör 2.5 milj. kr. av de medel som jag föreslår för en fortsättning av prospekteringsprogrammet avsättas för att finansiera en del av den sam- ordnade mineraljaktcn i Mellansverige. Jag beräknar den totala kostnaden

Remissinstansernas synpunkter Samordnad mineraljakt i fyra län

för detta projekt med ett deltagande av fyra län i tre år till ca 5 milj. kr. Den återstående hälften av medelsbehovet bör regionala och lokala organ i de deltagande länen bidra med. Medel från prospekteringsanslaget bör utgå i samma omfattning som medelstillskottet från berörda län dock högst med 2.5 milj. kr. sammanlagt.

Sammanfattningsvis innebär ett nytt prospekteringsprogram och de forsknings- och utvecklingsinsatser som kanaliseras genom STU en årlig nysatsning inom gruv- och mineralindustrin på 43 milj. kr. under tre år.

Kommittén (I 1983: 04). med uppgift att göra en översyn av minerallagstift- ningen. påbörjade sitt arbete under hösten 1983. I direktiven (dir. 1983: 41) framhölls bl. a. att kommittén skulle utreda hur den nuvarande lagstiftning- en. som är splittrad i ett inmutnings- och ett koncessionssystem. borde förändras för att kunna ersättas av ett mer enhetligt rättsligt regelsystem. En utgångspunkt var att de nuvarande systemen skulle ersättas av ett nytt system som i huvudsak byggde på koncessionsprincipen. men med inmut- ningsrättsliga inslag. Kommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande (SOU 1986: 53 och 54) Ny minerallagstiftning. Jag avser att under hösten 1987 ta upp frågan om en ny minerallagstiftning.

Prospektering efter olja och gas på svensk kontinentalsockel har sedan början av 1970-talet bedrivits av det delvis statligt ägda Oljeprospektering AB (OPAB). Bolaget har tillstånd att undersöka i stort sett hela det svenska kontinentalsockelområdet söder om 59:e breddgraden. Konces- sionen gäller t. o. m. år 1987. Under det senaste året har ett visst intresse märkts även från andra företag att företa undersökningar i syfte att finna olja och gas på svenskt kontinentalsockelområdc. främst i Östersjön. I samband med att ()PAB:s tillstånd går ut i och med utgången av år 1987 kan detta intresse förväntas öka.

Tillstånd för att söka efter och utvinna olja och gas från svensk kontinen- talsockel regleras i kontinentalsockellagen (1966: 314). Om sådana tillstånd beslutar regeringen. Det finns anledning att närmare överväga hur ett ökat intresse att på svensk kontinentalsockel söka efter olja och gas bör hante- ras. Inom regeringskansliet har en arbetsgrupp tillsatts för att bereda dessa frågor med miljö- och energidepartementet som sammanhållande.

13.3. Utvecklingsinsatser inom den träbearbetande industrin

Mitt förslag: De branschfrämjande åtgärderna för den träbearbe- tande industrin fortsätter under treårsperioden l987/88—1989/90. Åtgärderna inriktas liksom hittills på utvecklingsinsatser för att bistå företag med att vidga sina marknader och förändra sitt produktsorti- ment i riktning mot produkter med högre lönsamhet. En ökad sam- ordning sker mellan de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk och utvecklingsfondernas service- och finansierings- program.

Bakgrund: Verksamheten med åtgärder för att främja vissa branschers utveckling startade budgetåret 1970/71 med ett program för textil- och konfektionsindustrin (tekoindustrin) samt för den manuella glasindustrin. Dessa branscher utmärktes av en svag utveckling. vilken ledde till ett behov av personalreduktioner. Då tekoindustrin och den manuella glasin- dustrin var starkt koncentrerade till vissa regioner fick denna utveckling ett starkt genomslag på berörda regioners arbetsmarknad. Syftet med dessa branschporgram var dels att förhindra en alltför kraftig och snabb minskning av sysselsättningen. dels att utveckla de livskraftiga delarna i berörda branscher så att branscherna i sin helhet skulle kunna uppnå en godtagbar företagsckonomisk lönsamhet.

Branschprogram har senare införts för ytterligare branscher samtidigt som program för vissa branscher successivt avslutats. För närvarande linns program med branschfrämjande åtgärder för den träbearbetande industrin (möbel-, snickeri-. trähus- och sågverksindustrierna). för tekoin- dustrin (textil- och konfektionsindustrierna) samt för övriga industrisekto- rer. Programmet för tekoindustrin är upptaget i ett särskilt anslag och berörs därför inte i detta sammanhang. De branschfrämjande åtgärderna för övriga industrisektorer — numera benämnt det allmänna strukturut- vecklingsprogrammet — behandlas senare (avsnitt 13.6).

lndustriverkets förslag: Internationaliseringen inom möbelindustrin för- väntas fortsätta som en följd av pågående omstrukturering. Vidare förutser verket en fortsatt koncentration inom distributionsledet såväl inom Sveri- ge som i Västeuropa. vilken medför en ökad konkurrens men även ökade möjligheter för svensk möbelindustri. Av rapporten Möbelindustrin —- Nuläge och framtidsmöjligheter (SIND PM 1986: 10) framgår att möbelin- dustrin har låg lönsamhet och brist på resurser för utveckling och produkt- förnyelse. Detta hotar på sikt branschens internationella position. Mot denna bakgrund föreslår industriverket en koncentration av programmet till vissa insatsområden. Bl.a. föreslås ett fortsatt exportstöd med inrikt- ning på nya marknader. Tidigare verksamhet inriktad på företagsproblem rörande administration, kalkylfrågor m.m. bör enligt verket framöver läg- gas inom utvecklingsfondernas ordinarie verksamhet.

Snit.-keriinclustrin har en betydande överkapacitet. Samtidigt har analy- ser visat att det finns betydande exportförutsättningar. Enligt verkets bedömningar utgör företagens svaga ekonomi och bristande exportmognad

Utvecklings-

insatser för att bistå

utvecklingsbara företag

Möbelindustri

Snickeriindustri

ett hinder för ökad export. Programmet bör därför inriktas på att öka branschens avsättningsmöjligheter, framför allt på export. De exportfräm- jande aktiviteterna bör främst ske i samverkan med Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) inom Sveriges Exportråd.

Genom den minskade nybyggnationen har en betydande överkapacitet uppstått inom trähusindustrin. De exportsatsningar som gjorts under sena- re tid har resulterat i en ökad export. Dessa satsningar har dock enligt SIND inte hunnit påverka branschens lönsamhet. Branschprogrammet har under senare år koncentrerats till teknikhöjande och exportförberedande projekt av generell karaktär samt delfinansiering tillsammans med SWEBEX av exportprojekt. Behovet av insatser i omstrukturerandc syfte har enligt verket ökat drastiskt under senare tid. Ökade resurser bör därför tillföras under den kommande treårsperioden för att initiera och medverka i branschens omstrukturering. Industriverket förutser en kraftig strukturomvandling inom sågverksin- dustrin. Lönsamheten vid sågning av trävaror i bulk är generellt sett svag. Programmet är inriktat på att främja en ökad vidareförädling och kundan- passning, vilken är viktig för att stärka sågverkens internationella konkur- renskraft. SIND föreslår därför kraftfulla insatser med kulmen under bud- getåren 1987/88 och 1988/89.

lndustriverkets anslagsäskande för branschfrämjande åtgärder avseende den träbearbetande industrin uppgår till sammanlagt 23, 24 resp. 19 milj. kr. för budgetåren 1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Regeringen uppdrog i juni 1985 åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att genomföra en utvärdering av verksamheten med branschfrämjande åtgärder vid statens industriverk. Utvärderingen skulle omfatta samtliga befintliga program med bransch— främjande åtgärder, dvs. programmen för tekoindustrin och den träbearbe- tande industrin samt det allmänna strukturutvecklingsprogrammet. SPK avlämnade sin rapport Utvärdering av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986: 4) till regeringen i april 1986.

Utvärderingsresultaten tyder enligt SPK inte på att branschprogrammet för den träbearbetande industrin totalt sett lett till några mer påtagliga förändringar i berörda branscher. Stödets omfattning är enligt SPK alltför begränsad med hänsyn till syftet med branschprograminsatserna.

Remissyttranden över SPK:s utvärdering: SPK:s rapport har remitterats. Ett flertal av remissinstanserna kritiserar det underlag på vilket SPK baserat sin utvärdering av programmet för den träbearbetande industrin. Med utgångspunkt i denna kritik förkastas SPK:s negativa bedömning av SIND:s träprogram. På basis av den egna erfarenheten av träprogrammet framhåller flera remissinstanser den positiva effekten av verksamheten på bl. a. kompetensutveckling i vid bemärkelse. Vidare delas inte SPK:s bedömning att de förhållandevis små resurserna gör programmet ineffek- tivt. I stället pekar flera remissinstanser på att — eftersom det i huvudsak rör sig om kollektiva projekt förhållandevis betydande effekter har kunnat uppnås med begränsade resurser. Enligt vissa remissinstanser kan även individuella projekt få en spridningseffekt, då dessa kan tjäna som referensprojekt för andra företags satsningar.

Trähusindustri

Sågverksind ustri

Utvärdering

Industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin: I novem- ber 1984 uppdrog regeringen åt statens industriverk att utreda den svenska sågverks- och träskiveindustrins utvecklingsmöjligheter på följande fyra nyckelområden: — efterfrågeutvecklingen fram till år 2000,

— konkurrenskraften,

— den tekniska utvecklingen. — möjligheten att genom en ökad vidareförädling stärka branschernas ställning.

I december 1985 överlämnade industriverket rapporten Sågverks- och träskiveindustrin inför år 2000 (SIND l986zl') till regeringen.

I fråga om sågverksindustrin konstateras att den västeuropeiska mark- naden förväntas stagnera. Vidare finns uppgifter om att sågverksindustrin i Kanada kommer att satsa kraftigt på ökad försäljning till Västeuropa. Detta kommer att medföra att svensk sågverksindustri framöver kan för- väntas möta en hårdnande konkurrens på sin huvudmarknad. För att möta denna situation måste svensk sågverksindustri söka sig till de nya expan— siva marknader som kan förutses t.ex. vissa länder i Nordafrika och Asien —- eller öka sina marknadsföringsinsatser på sina nuvarande huvud- marknader. Vidare kan i denna situation krävas att de svenska sågverks- företagen i ökad utsträckning inriktar sig på mer förädlade och kundanpas- sade produkter, vilket i sin tur medför ökade krav på teknisk kompetens.

Efterfrågan på träbaserade skivor förväntas stagnera fram till sekelskif- tet. Överkapacitet finns redan nu i ett flertal länder. Nya konkurrenskrafti- ga produktionsanläggningar tillkommer i nya producentländer samtidigt som nya typer av skivor som konkurrerar med de traditionella skivorna införs.

Mot bakgrund av nämnda framtidsscenario har SIND övervägt olika former av statliga stödinsatser. För sågverksindustrin kommer den ökade inriktningen mot mer förädlade produkter att kräva att FoU-verksamheten ökas. Vidare anser verket att det finns skäl att överväga stöd till informa- tionsinsatser avseende trä som material. Härutöver föreslås i utredningen, som komplement till det befintliga branschprogrammet för sågverksindu- strin. statliga stödinsatser avseende bl.a. kontinuerlig marknadsbevakning samt uppföljning av skogsskadeutvecklingen och dess följder för svensk sågverksindustri.

För skivindustrin pekar verket på behovet av dels en översyn av struktu- ren med beaktande av de olika anläggningarnas regionalpolitiska betydel- se, dels ökade satsningar på produktutveckling — bl.a. med inriktning på förädlade produkter — och på förbättrade produktionsprocesser.

Remissyttranden över SIND:s förslag: Industriverkets rapport Sågverks- och träskiveindustrin inför år 2000 har remitterats tillsammans med SPK:s rapport rörande de branschfrämjande åtgärderna. Flertalet remissinstanser delar de bedömningar som industriverket redovisat och anser att föreslag- na insatser är motiverade.

Skälen för mitt förslag: Som SPK konstaterat är de resurser som avsatts för de enskilda programmen inom den träbearbetande industrin begränsa- de. Syftet med dessa insatser är dock inte att generellt lyfta av företagen

SIND-utredning

vissa kostnader. utan att genom i huvudsak kollektiva projekt höja effekti- viteten och konkurrensförmågan inom berörda branscher. Med hänsyn härtill delar jag inte SPK:s bedömning att de tilldelade resurserna måste vara betydligt större för att vara meningsfulla.

Av industriverkets anslagsframställning framgår att vissa exportfram- gångar har kunnat noteras för möbel-, snickeri- och trähusindustrierna. Dessa har därmed till viss del kunnat kompensera den stagnerande hem- mamarknaden. Jag förordar därför att verksamheten fullföljs. Av industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin fram- går att en ökad konkurrens kan förutses på den svenska sågverksindustrins huvudmarknader — i första hand vad avser standardsortimentet. För att kunna hävda sig krävs en ökad inriktning mot mer kundanpassade pro- dukter samtidigt som produktionen måste effektiviseras. Detta kräver kunskaper som stora delar av sågverksindustrin för närvarande inte besit- ter. De insatser som görs inom ramen för industriverkets program med branschfrämjande åtgärder är för sågverksindustrins del just inriktat på att främja en sådan kompetenshöjning att en ökad vidareförädling möjliggörs. Dessa insatser bör därför fortsätta. Behovet av insatser i de regionalpoli- tiskt prioriterade områdena bör härvid beaktas.

Det är viktigt att de branschfrämjande insatserna ses som ett av flera industripolitiska medel riktade till företagen i de berörda branscherna. Eftersom flertalet av de företag som berörs av branschprogrammen för möbel-, snickeri-. trähus- och sågverksindustrierna är små och medelstora omfattas företagen även av det service- och flnansieringsprogram som de regionala utvecklingsfonderna kan erbjuda. Utvecklingsfondernas service- program innefattar företagsekonomisk rådgivning avseende bl.a. mark- nadsföring, administration och personalutveckling. Även tekniska tjänster som produkt- och produktionsutveckling ingår. Mot denna bakgrund bör utvecklingsinsatserna inom de här aktuella branschprogrammen inriktas på vissa speciella serViceinsatser som komplement till utvecklingsfonder- nas verksamhet. I första hand bör utvecklingsinsatserna inriktas på export- främjande insatser. marknadsundersökning och konsultstöd till produktut- veckling. Syftet med denna typ av insatser är dels att söka vidga företagens marknader. dels att söka förändra deras produktsortiment i riktning mot produkter med högre lönsamhet.

Den av mig förordade inriktningen av de olika utvecklingsinsatserna inom de aktuella branscherna medför att genomförandet av de bransch- främjande åtgärderna bör ske i nära samverkan mellan SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Uppläggningen av åtgärderna inom detta område kan härvid föranleda att en del av de resurser som avsätts för branschfrämjande åtgärder av praktiska skäl kan komma att föras via berörda utvecklingsfonder. Liksom hittills bör SIND vad avser de export- främjande insatserna även framledes samverka med Sveriges Exportråd och dess utlandsorganisation.

Åtgärderna för möbel-, snickeri- och trähus-

industrierna fullföljs

Insatserna för sågverken fortsätter

Samordning med övriga småföretagsinsatser

Hänvisningar till S13-3

13.4. Havsindustriell kompetensutveckling

Mitt förslag: Det pågående programmet för havsindustriell kompe- tensutveckling Vid statens industriverk förlängs med ett år. Under nästa budgetår bör ett visst stöd också lämnas till forskning inom havsteknikområdet vid universitet och högskolor.

Ett anslag om 6,7 milj. kr. ställs till industriverkets förfogande för detta ändamål. En utvärdering av det pågående programmet genom- förs.

Statens industriverks förslag: SIND har i sitt förslag till treårsplan lämnat förslag till en fortsättning på programmet för havsindustriell kompetensut- veckling under perioden 1987/88—1989/90. Förslaget innebär en ompriori- ten'ng från det pågående programmet. där huvudtemat varit kompetens- uppbyggnad, till ett program som innehåller insatser inom fyra områden, nämligen:

-— offshoreteknik.

— undervattensteknik,

— arktisk teknik,

— omvärldsbevakning och omvärldsanalys.

För treårsperioden beräknar SIND kostnaden till 85 milj. kr. Bakgrund och skäl för mitt förslag: Det pågående programmet för havsin- dustriell kompetensutveckling siktar på att fylla industrins och samhällets långsiktiga behov av teknisk kompetens och därvid dels ge en grund för nya produkter, dels nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär myndighetsverksamhet med hav sindustriella beröringspunkter. SlND:s in- satser inom området skall komplettera bl. a. STU:s huvudsakliga inrikt- ning mot forskning och utveckling.

STU har inom området havsteknik sedan mitten av 1970-talet varit ansvarig myndighet för planering och stöd till långsiktig kunskapsutveck- ling och industriellt utvecklingsarbete. STU har även deltagit i SIND:s program för havsindustriell kompetensutveckling. STU har i sin anslags- framställning för budgetåren 1987/88-1989/90 inte särskilt prioriterat det havstekniska området, för att i stället kunna tillgodose de mest angelägna forsknings- och utvecklingsbehoven inom svensk industris strategiskt vik- tiga områden som informationsteknologi, materialteknik m.fl. STU bedö- mer att satsningar på dessa nyckelområden kommer att få stor betydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havstekniska området. Slutli- gen hemställer STU i sin anslagsframställan att medel särskilt anvisas för kunskapsutveckling om ett beslut fattas om ett program för havsteknik vid statens industriverk.

Försvarets materielverk (FMV) har på uppdrag av överbefälhavaren (ÖB) gjort en redovisning av den havstekniska verksamhet som kan vara av intresse för samverkan med civila intressenter. Redovisningen mar- kerar försvarets beroende av forsknings- och utvecklingsinsatser inom området.

SIND förordar havsteknik

Traditionellt sker dialogen mellan försvaret och industrin. universitet. högskolor samt andra forskningsinstitutioner inom havsteknikområdet inom ramen för den materialanskaffning. som läggs ut på svensk industri, eller inom ramen för den gemensamma försvarsforskningeh. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har genom ett avtal med STU från år 1977 ett samarbete inom civil havsteknik. FMV framhåller vikten av att kompetens inom det havstekniska området bibehålls och vidareutvecklas.

Regeringen tillsatte den 20 februari 1986 en regional samordningsgrupp med uppgift att utreda vissa frågor rörande industri- och regionalpolitiska åtgärder inom Malmöhus län. Gruppen fick bl.a. i uppgift att utreda förutsättningarna för att i anslutning till verksamheten vid Kockums varv inrätta ett centrum för marin- och undervattensteknologi. Utredningen om centrets vcrksamhetsinriktning. organisation och finansiering genomförs för närvarande av stiftelsen för undervattensteknologi. (UVEON). UVEON är tänkt att utgöra en hörnsten i det planerade centret. Stiftarna till UVEON är länsstyrelsen i Malmöhus län, Kockums AB och Lunds universitet. Utöver dessa ingår även marinen i stiftelsens styrelse. UVEON har till ändamål att inom området undervattensteknologi, särskilt undervattensgeoteknologi, bl.a. aktivera och stimulera kontakter mellan näringslivet och universitet och högskola och därvid aktivt föra ut aktuell vetenskap och teknik till näringslivet samt medverka till utbildnings-. forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området.

Vid högskolan i Luleå har i samarbete med Norrlandsfonden inrättats ett centrum för forskning, utveckling och sammanställning av fakta angående teknik för kallt klimat. kallat COLDTEC. Syftet är att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som grund för industriella satsningar i subark- tiska och arktiska regioner av världen.

SSPA Maritime Consulting AB bedriver konsultverksamhet inom det marintekniska området samt i anslutning därtill forskning och utveckling. Verksamheten syftar till att genom teoretiska beräkningar och praktiska försök i speciallaboratorier och full skala analysera och lösa tekniska problem kring projektering. konstruktion och drift av fartyg, farleder, utrustning för offshore och andra marina installationer.

Även inom Svenska Varv AB bedrivs utvecklingsarbete inom det havs- tekniska området.

Av de remissinstanser som yttrat sig över SIND:s treårsplan har STU, Industrifonden och statskontoret yttrat sig över förslaget till program för havsteknik. STU hänvisar till sin anslagsframställning för budgetåren 1987/88—1989/90 där styrelsen inte särskilt prioriterat det havstekniska området. Industrifonden konstaterar att vissa projekt som passar in i SIND:s havsteknikprogram också passar in i Industrifondens ansvarsom- råde. Statskontoret anser att statens stöd till havsteknisk utveckling bör koncentreras till en myndighet. Med hänsyn till den inriktning en sådan verksamhet bör ha anser statskontoret att resurserna bör finnas inom STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sitt yttrande över STU:s anslagsframställning framfört synpunkter på det statliga stödet till havsindustriell kompetensutveckling. DSH anser att de

Viktigt för försvaret

Flera instanser arbetar med havsteknik

industripolitiska grundprinciperna för stödet till havstekniken bör innebära att ett uthålligt och målmedvetet stöd lämnas till grundläggande och förhål- landevis bred kompetensutveckling och att stödet därvid bör riktas mot områden som förväntas förbli betydelsefulla oavsett temporära ändringar i de internationella marknadsbetingelserna. Därigenom ges också impulser till nyföretagande och teknisk förnyelse på sikt. DSI—I anser vidare. mot bakgrund av att STU inte särskilt prioriterat det havstekniska området. att ca 25 % av de medel som SIND föreslår till ett havstekniskt program bör avsättas till den kunskapsutvecklande institutionella forskningen.

Som framgår av min redovisning pågår verksamhet inom havsteknikom- rådet vid flera organisationer mcd en delvis överlappande inriktning. Jag anser att statens insatser på området bör ses över bl. a. i syfte att undvika att flera organ täcker samma områden medan andra lika viktiga områden lämnas utan stöd. Jag avser därför att senare i vår föreslå regeringen att ett uppdrag lämnas att dels utvärdera de insatser som gjorts inom ramen för programmet för havsindustriell kompetensutveckling, dels att mot denna bakgrund och med hänsyn tagen till Övrig verksamhet på detta område lämna förslag på inriktning och omfattning av verksamheten efter budget- året 1987/88. I avvaktan därpå ärjag inte beredd att föreslå ett program av den omfattning och inriktning som SIND lagt fram. Däremot anserjag att det nu pågående programmet bör fortsätta även under budgetåret l987/88. Jag anseri likhet med STU och DSH att viss del av medlen bör avsättas för kunskapsutveckling vid universitet och högskolor. Beslut om dessa medel bör tas i samråd med STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten har i oktober 1985 överlämnat rapporten Marin fjärranalys ( 1985: 5). Rapporten har utar- betats i samarbete med statens naturvårdsverk, SMHI. zoologiska institu- tionen vid Stockholms universitet och statens delegation för rymdverk- samhet.

I rapporten lämnas ett flertal förslag till åtgärder för att stimulera och öka satsningar på forskning och utveckling av fjärranalysens tillämpning inom det marina området. Samtidigt lämnas förslag till hur produkter och tjänster inom det marina tjärranalysområdet skulle kunna e"bjudas till försäljning på exportmarknaden. Bl.a. föreslås att rymddelegationen får en årlig resursförstärkning om ] milj.kr.under en treårsperiod för att stimulera utvecklingen av tillämpningar inom den marina fjärranalysen. Vidare föreslås att regeringen bör skapa ekonomiska förutsättningar för inrättandet av en professur i marin fjärranalys.

Rapporten har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inget att erinra mot rapportens förslag till resursförstärkning till rymddelegationen.

Beträffande förslaget att inrätta en professur i ämnet är remissopinionen delad.

I likhet med vad som framhålls i rapporten, och som även framhålls av flera remissinstanser, bedömer jag att det bör finnas goda möjligheter att använda fjärranalys inom ett flertal områden rörande den marina miljön. Betydelsefulla insatser görs beträffande bearbetning och användning av fjärranalysinformation bl. a. av lantmäteriverket, kustbevakningen, SMHI

En utvärdering bör ske

Marin fjärranalys

Betydelsefulla insatser sker för ökad användning

och statens naturvårdsverk. Med hänsyn till det viktiga utvecklingsarbete som pågår och att en prövning av fjärranalysens användbarhet torde ingå i myndigheternas cffektiviseringssträvanden ärjag inte nu beredd att föreslå några särskilda åtgärder inom området marin fjärranalys.

Hänvisningar till S13-4

13.5. Strukturpåverkande insatser

Mitt förslag: Verksamheten med det allmänna strukturutvecklings- programmet inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk fortsätter under treårsperioden l987/88— l989/90. Verksamheten utökas när utrymme finns för omprioritering från andra branschfrämjande åtgärder.

Industriverkets förslag: Det allmänna strukturutvecklingsprogrammet (ASP), i l985 års budgetproposition benämnt struktur- och utvecklingspro- gram för övriga industrisektorer, är den centrala verksamheten inom ver- kets program för strukturell omvandling. Insatserna inom ASP är begrän- sade till omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Beslut om utred- ningsinsatser fattas i nära samråd med berörda företag samt branschorga- nisationer och fackliga organisationer.

Bevakningsområdct för ASP är i princip hela den svenska industrin inkl. den industristödjande tjänsteproduktionen som skeri nära anslutning till industriföretag. Målen med insatserna är främst att stimulera företagen till att vidta åtgärder som: ökar konkurrenskraften för berörd industri internationellt och på hem- mamarknaden.

— främjar en omorientering och förnyelse i enskilda företag. främjar ett konstruktivt samarbete mellan företag så att exempelvis en bas för systemförsäljning skapas, — främjar förbättring av tekniker för produktion och administration.

Verket hänvisar i sin anslagsframställning till den utvärdering som sta- tens pris- och kartellnämnd gjort av verksamheten med branschfrämjande åtgärder, inom vilken ASP ingår som ett delprogram. Mot bakgrund av den positiva bedömning som nämnden gjort av ASP-verksamheten föreslår SIND att verksamheten tilldelas utökade resurser. Därutöver föreslås att ASP får utgöra en separat anslagspost. För det första året av treårsperio- den 1987/88— 1989/90 äskar SIND 7,7 milj. kr. och för de två därpå följande åren drygt 8.0 resp. 8.3 milj. kr.

Industriverket redovisar i sin anslagsframställning att ASP under bud- getåret 1986/87 enligt vcrksamhetsplanen kommer att ha projekt avseende ett 20-tal branscher. I en del fall rör det sig om små insatser mätt i pengar och projektledarresurser. Verkets ambition är att framöver koncentrera sina insatser till ett mindre antal sektorer. Erfarenheten visar nämligen enligt verket att insatser måste göras under en relativt lång tid för att ett förtroendefullt samarbete skall kunna etableras och ”rätt” problem och möjligheter skall kunna formuleras.

Bioteknikindustrin samt handikapphjälpmedelsindustrin hör till de bran-

Struktur-

utveckling i olika

branscher

scher som under de senaste åren omfattats av ASP-insatser. För dessa två branscher föreslår verket att mer kompletta branschprogram inrättas.

För bioteknikindustrin föreslås ett anslag om 2 milj. kr. per år under budgetåren 1987/88 och 1988/89. Utformningen av de föreslagna insatserna har närmare presenterats i en promemoria fogad till en skrivelse. vilken överlämnades till regeringen i februari 1986 . I skrivelsen pekar verket på att statliga medel redan satsas på utbildning och FoU inom bioteknikområ- det. SIND anser tiden nu vara mogen för att gå ett steg vidare och stimulera den kommersiella tillämpningen av biotekniken. I inledningsske- det avser verket att ta fram ett underlag för att utforma insatser som bl. a. avser:

— riskkapitaltillgången,

— teknikspridning särskilt med anknytning till problem vid övergång från laboratoriemiljö till industriell produktion. — kunskapshöjning avseende företagsledning och marknadsföring.

I fråga om industrin för handikapphjälpmedel och handikapputrustning framhåller industriverket i sin anslagsframställning att de senaste årens låga expansionstakt inom kommunerna lett till en viss stagnation inom handikapphjälpmedelsindustrin. Det föreslagna branschprogrammet avses stärka företagens exportkompetens samt stödja kollektiva exportsatsning- ar. Kostnaden för programmet beräknas till 0,5 milj. kr. per år under tre- årsperioden.

Industriverket förutser att ett antal av de branscher som varit föremål för ASP-insatser under det första året av treårsperioden eller tidigare kan erfordra mer omfattande insatser än vad som kan genomföras inom ramen för ASP-verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår industriverket att ett särskilt anslag för nya program inrättas för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Anslagsbeloppct bör enligt SIND uppgå till 20 milj. kr. vardera året.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Som nämnts tidigare har ASP-verksamheten utvärderats av statens pris- och kartellnämnd (SPK) på uppdrag av regeringen (avsnitt 13.3). Nämnden anser att ASP kan ge värdefulla bidrag till utvecklingen i många industribranscher. Som statlig stödform är programmet enligt SPK ett flexibelt och effektivt sätt att med begränsade resurser stödja projekt utan att ge avkall på konkurrensneutra- liteten.

SPK:s rapport har remissbehandlats. Inga remissinstanser har i sina yttranden redovisat några synpunkter som direkt avser ASP-verksamhe- ten.

Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna av det allmänna strukturutveck— lingsprogrammet visar att man med relativt små resurser kan påverka företagen till att vidta sådana åtgärder att den inneboende utvecklingspo- tential som finns inom berörda företag och branscher tillvaratas på ett bättre sätt. Den arbetsmetod som industriverket tillämpat, nämligen att göra relativt begränsade insatser av utredningskaraktär som i mån av behov och möjlighet kompletteras med insatser inom ramen för det befint- liga stödsystemet — exempelvis regionalpolitiskt stöd och småföretagsstöd —- kan medföra att effektiviteten i dessa andra stödformer höjs. Industri-

Prop. 1986/87: 74

Bioteknik

Handikapph j älp- medel

Utvärdering

verket har i sin hittillsvarande verksamhet i vissa projekt även använt resurserna för informationsspridning, förhandlingsinsatser o.d. Sådana insatser anserjag passar väl in i ASP.

Med hänsyn till de positiva erfarenheter som hittills vurinits av ASP- verksamheten föreslår jag att programmet fortsätter under ytterligare en treårsperiod fram t. o. m. budgetåret 1989/90. Jag anser dock inte att ASP bör tilldelas ett eget anslag i enlighet med industriverkets förslag. Den flexibilitet som den nuvarande anslagskonstruktionen medger är enligt min bedömning värdefull. ASP kan framöver komma att tilldelas utökade re- surser när utrymme finns för omprioriteringar från andra branschfräm- jande åtgärder.

Vad avser industriverkets förslag om att inrätta ett särskilt program för bioteknikindustrin anserjag att utvecklingen inom detta område inte moti- verar mer omfattande insatser från industriverkets sida. Enligt förslag som denna dag framlagts av chefen för utbildningsdepartementet skall den biotekniska forskningen vid högskolorna under kommande treårsperiod tillföras 35 milj. kr. årligen (prop. 1986/87: 80). Jag har tidigare i dag före— slagit en kraftfull förstärkning av anslaget till styrelsen för teknisk utveck- ling (STU) (avsnitt IO.4). Härigenom får STU möjlighet att öka sina insat- scr inom bl. a. det biotekniska området. Det är således betydande statliga resurser som tillförs den biotekniska sektorn.

Utvecklandet av företag baserade på bioteknik har rönt ett allmänt intresse under senare år. Det torde i regel därför inte föreligga några betydande svårigheter för de företag som drivit verksamhet under några år att finansiera sin expansion på kapitalmarknaden. Däremot torde de små företagen ha problem att finansiera produktutveckling. För dessa är det dock möjligt att använda sig av de regionala utvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram. SIND bör inrikta sin verksamhet inom biotek- nikområdet på viss informationsverksamhet och erfarenhetsutbyte mellan små bioteknikföretag. Detta arbete bör bedrivas i samverkan med de regionala utvecklingsfonderna. SIN DIS arbete inom bioteknikområdet bör ske inom ramen för ASP-programmet.

Vad avser SIND:s förslag om ett särskilt program för handikapphjälp- medel och handikapputrustningsindustrin anserjag likaledes att eventuella insatser även fortsättningsvis bör ske inom ramen för ASP-programmet. Skälet till detta ställningstagande är att de åtgärder som föreslagits av SIND väl passar in i ASP-programmet.

Vad avser industriverkets förslag om ett anslag för de två sista åren i treårsperioden för branschprogramåtgärder för nya inte specificerade branscher anserjag att en prövning måste ske av konkreta programförslag.

Positiva erfarenheter

Utökade resurser genom omprioriteringar

Hänvisningar till S13-5

14. Utrednings- och samrådsverksamhet 14.1 Inledning

I detta avsnitt ges en samlad redovisning av den utrednings- och samråds- verksamhet som bedrivs inom industridepartementets ansvarsområde.

Utredningsverksamhetens viktigaste syfte är att ge underlag för närings- politikens utformning och att bidra till en effektiv informationsspridning. Det senare utgör bl. a. en förutsättning för en väl fungerande marknads- ekonomi. I normalfallet sprids informationen på marknaderna som ett naturligt inslag i affärsverksamheten. I vissa situationer är dock informa- tionen bristfällig sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Å ena sidan gäller det t. ex. information till nyföretagare, viss rådgivning till småföre- tagare om kommersiella och tekniska förändringar m.m. Å andra sidan behövs en tillförlitlig och snabb information om allmänna ekonomiska förhållanden och om näringslivets strukturella förändringar. Utan sådan information föreligger svårigheter att skapa förståelse för kraven på om- vandling och förnyelse.

Samrådsverksamheten syftar, som jag tidigare berört, till att skapa ett öppet och gott samarbetsklimat mellan stat, näringsliv och fackliga organisationer.

14.2. Utredningsverksamheten vid statens industriverk

Min bedömning: Utredningsverksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas så att riksdagens, regeringens och allmänhetens behov av information om väsentliga frågor som rör näringslivets utveckling. Inriktning och innehåll inom huvudområdena internationalisering, strukturomvandling samt småföretagens och tjänstesektorns ut- veckling bör preciseras ytterligare i en av regeringen årligen fast- ställd utredningsplan. Planen, som utformas efter förslag från indu- striverket. bör ge utrymme för att tillgodose under året uppkomna utredningsbehov.

Statens industriverks förslag: Utredningsverksamheten syftar till att ge beslutsfattare inom politiska organ. organisationer och industriföretag ett bättre underlag för sina beslut genom att inhämta och förmedla kunskaper om hinder, samspel och drivkrafter i industrin och dess omvärld.

Ett huvudinslag i Verkets utredningsverksamhet föreslås vara olika ut- redningar pä temat internationalisering. Den svenska industrins internatio- nella konkurrenskraft blir härvid det centrala området. Verket föreslår vidare studier av strukturomvandlingen och teknikutvecklingen: och då särskilt inom mikroelektronikområdet och inom området nya material. Studierna syftar till att ge en ökad förståelse för den framtida utvecklingen av svensk industri. Genom en inom verket utvecklad databas — det s.k. SIND-DATA-systemet — vill verket belysa olika aspekter som rör svensk industris anpassningsförmåga till ändrade omvärldsförhållanden.

Vidare vill verket ägna tjänstesektorns expansion en ökad uppmärksam- het liksom småföretagens betydelse för tillväxten och förnyelsen av nä- ringslivet.

Verket avser att löpande redovisa effekter och erfarenheter av industri- politik. huvudsakligen på direkta uppdrag från antingen regeringen eller verkets operativa enheter. Slutligen föreslår verket att spridningen av resultaten från utredningsverksamheten förbättras.

Verket föreslår att omfattningen av utredningsverksamheten i stort sett bibehålls. För att i ökad utsträckning kunna anlita experter, tillfällig perso- nal och köpa andra tjänster m.m. föreslår verket att rcservationsanslaget B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet höjs med 20 %. dvs. från 4.5 till 5,4 milj. kr.

Bakgrund till min bedömning: I regeringens proposition om statens in- dustriverks framtida verksamhet m.m. (prop. 1982/83: 113. NU 39, rskr. 376) redovisade jag för riksdagens information min syn på hur utrednings- verksamheten vid statens industriverk i stort bör bedrivas. Riksdagen har senare med anledning av förslagen i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prOp. 1983/84: 135, NU 42. rskr. 379) preciserat utrednings- verksamhetens innehåll och omfattning. Jag föreslår att de riktlinjer som riksdagen därvid fastställde även i fortsättningen i huvudsak bör ligga fast.

Sedan riksdagen senast fattade beslut om utredningsverksamhetens framtida inriktning har dock vissa förändringar inom verket och i verkets omgivning inträffat som föranleder behov av en ytterligare precisering av verkets utredningsverksamhet. Jag kommer därför att beröra att andra verk och myndigheter vid sidan av statens industriverk i stor omfattning bedriver en näringspolitisk utredningsverksamhet. att verket internt utökat resurserna för utredningar även på de avdelningar som arbetar med finan- SICIIa stöd och småföretagsfrågor samt att erfarenheter nu kan dras från det samarbete som regeringen och verket haft i samband med att den årliga utredningsplanen upprättas.

En omfattande utredningsverksamhet bedrivs inom ett flertal myndighe- ter och organisationer inom industridepartementets ansvarsområde.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bedriver i huvudsak två typer av utredningsverksamhet. Dels genomförs utredningar av mer övergripande karaktär. varav ca hälften är utvärderingar av STU:s egna insatser. Dels görs i anknytning till STUs program tekniska utredningar, marknadsbe- skrivningar och rapporter som beskriver teknisk utveckling i olika länder.

Expertgruppen för forskning och regional utveckling (ERU) har som huvuduppgift att intiera och samordna forskningen på regionalpolitikens område. Härutöver genomförs ett antal uppdrag som gäller olika regioners villkor och utvecklingsbetingelser.

_s'n'frglsg,” _g'wriggs teknisk-vetenskapliga (mac/téi'erksmti/tet ( ST ATT) har till uppgift att följa den internationella teknikutvecklingen och att medverka till ett ökat kontaktutbyte på området. I vissa fall har rapporte- ringen utvidgats till att innefatta även den nationella industripolitiska de- batten och den ekonomiska utvecklingen i vissa länder.

Ingenjörsvetenskapsakadeniims (IVA) syfte är att främja ingenjörsve- tenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa. analysera och

Den samlade näringspolitiska utrednings- verksamheten

informera om den tekniska utvecklingen samt att via bl.a. seminarier skapa kontakter och initiera samverkan. Tidigare var verksamheten mer inriktad på teknikfrågor. I dag spänner akademien över ett vidare fält. där exempelvis utbildnings- och designfrågor ingår.

Utredningsverksamheten inom det näringspolitiska området är således av stor omfattning. De resurser som satsas på utredningar och analyser har ökat. Jag vill för riksdagens information nämna attjag har för avsikt att låta göra en översyn av den samlade näringspolitiska utredningsverksamhetens omfattning och inriktning för att föreslå eventuella åtgärder för en ytterli- gare samordning och effektivisering.

Det förhållande att flera verk och myndigheter idag gör utredningar på det näringspolitiska området ändrar inte min bedömning att SIND även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar för utredningsverksamheten inom det näringspolitiska området.

Verket har under den senaste treårsperioden på ett förtjänstfullt sätt bidragit med kunskap om samhällsförändringar av avgörande betydelse. I en serie rapporter har verket kartlagt förändringarna i investeringsmönster (t. ex. SIND 1983: 5 Investeringar i företag) och därigenom bidragit till en debatt om bl.a. den nuvarande statistiska bilden av investeringsnivån i samhället. Verket ger också löpande information om lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen inom hela industrin och inom olika regioner (t.ex. SIND-DATA). De stora företagens utveckling följs med avseende på bl.a. investeringar. nyetablering, sysselsättning m.m. Verket har vi- dare i ett antal rapporter beskrivit utvecklingen bland de mindre och medelstora företagen (t. ex. SIND 1986: 2 Riskkapitalet och de små företa- gen — en studie av venture capital-marknaden).

SIND har dessutom kartlagt vissa regionala och ortsspecifika förhållan- den. I en serie utredningar har den kommunala näringspolitiken behandlats (SIND 198418 Kommunal näringspolitik omfattning och erfarenheter. Huvudrapport). Dessa utredningar har tjänat som ett underlag i bl.a. stat—kommunberedningens arbete och som en allmän bakgrund till debat- ten om kommunernas roll i näringspolitiken. Verket har också gjort utvär— deringar av effekterna av de s.k. krisortsgrupperna (SIND 1983: 7).

Tillsammans med allmänna strukturbeskrivningar och kartläggningar av regionala förändringsförlopp ger dessa studier en grund till förståelsen för de omvandlingsbehov som alltid finns i en öppen ekonomi.

Verket har också enligt min mening en mer direkt uppgift att bistå regeringen med underlag i olika näringspolitiska frågor. Jag vill erinra om att industriverket på regeringens uppdrag kartlagt omfattningen och orsa- kerna till det ökade antalet konkurser (SIND 1985: 7 Konkursutredningen). Bakgrunden till utredningen var att statistiska centralbyrån i sina återkom- mande undersökningar redovisade en hög och tilltagande konkursfre- kvens. Det är angeläget att verket har resurser som snabbt kan sättas in för att belysa aktuella frågeställningar. Verket har på liknande sätt snabbt tagit fram uppgifter om omfattningen och orsakerna till förvärven av småföretag (SIND: Uppköp av familjeföretag) och om småföretagens upplevelser av byråkrati och krångel m.m. (SIND 1986:4 Krångel-Sverige Myt eller sanning?). Jag vill framhålla att verket härvid aktivt bidragit till att skapa ett underlag till näringspolitiska ställningstagandc i olika frågor.

Statens industriverks roll

Verket har ett ansvar för att förmedla information om det näringspolitis- ka stödsystemet. Jag har tidigare låtit utreda attityder och kunskaper om statlig finansiering och service inom näringspolitiken. Jag kan med till- fredsställelse konstatera att attityderna till stöden e'nligt utredningen är positiva, i synnerhet till de teknikpolitiska stöden. Vid undersökningen framkom dock resultat som visade att kunskaperna om stödformerna inte var helt tillfredsställande, framför allt bland de minsta företagen. Industri- verket har tagit del av resultaten och sprider i ökad omfattning information om stöden (bl.a. stödhandboken).

Industriverket har också återkommande bidragit med underlag till indu- stridepartementets årliga översikt över industrin och industripolitiken.

Slutligen kan nämnas att utredningsverksamheten också bör användas för att ge underlag till verkets egna operativa insatser inom områdena regional utveckling, industriell omvandling och småföretagsutveckling.

Jag har nyss nämnt de områden och de utredningar som industriverket arbetat med. Enligt min mening har verksamheten i allt väsentligt svarat mot de mål som fastställdes i och med att riksdagen beslutade i enlighet med förslagen i den s.k. industriverkspropositionen (prop. 1982/83:113 NU 39, rskr. 376) och i den s. k. förnyelsepropositionen (prop. 1983/84: 135 NU 42, rskr. 379). Sedan dessa mål fastställdes har verkets utrednings- verksamhet inom resp. program stärkts. Detta är i stort i enlighet med intentionerna i nyss nämnda propositioner. Effektiviteten i utrednings- verksamheten torde dock ytterligare kunna ökas. Jag har därför med tillfredställelse erfarit att verket nyligen inlett en intern översyn i syfte att ytterligare samordna och effektivisera de interna utredningsverksamhe- terna. Jag utgår ifrån att denna översyn leder till att fördelarna med ett särskilt utredningsprogram och tre separata mindre utredningsrcsurser inom de operativa programmen tas till vara samtidigt som dubbelarbete undviks. Jag har också erfarit att verket i samband med sitt förslag till utredningsplan senast den 15 maj 1987 avser att inkomma med en redogö- relse av översynen.

Inriktningen och innehållet inom huvtidområdena har årligen preciserats i en av regeringen fastställd utredningsplan. Planen utformas efter förslag från verket. Enligt min mening har detta samspel med verket fungerat på ett konstruktivt sätt. Vid utarbetandet av utredningsplanen har olika cen- trala frågeställningar behandlats och den slutliga planen har alltid kunnat fastställas i samförstånd med verket, vilket enligt min bedömning i det närmaste är en förutsättning för ett effektivt erfarenhetsutbyte mellan verket och regeringen. Jag anser därför att den nuvarande ordningen bör bibehållas.

Beträffande höjningen av anslaget till utredningsverksamheten delarjag inte verkets bedömning. Jag föreslår ett oförändrat belopp. dvs. 4,5 milj. kr.. för budgetåret 1987/88, men därefter en höjning med sammanlagt 1 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 (avsnitt 17). Jag har bedömt möjligheterna att föra över resurser från andra enheter som goda för att därigenom täcka eventuellt ytterligare ökade medelsbehov. Verket bör även ha möjlighet att i ökad utsträckning samfinansiera utredningsprojekt

med andra sektorsorgan och med olika organisationer liksom att även öka andelen uppdragsfinansierade projekt. De beräknade kostnaderna för utredningsprogrammet under budgetåret l987/88 framgår av följande tablå (] OOO-tal kr.):

Andel av förvaltningskostnaderna 12 879 Särskilda utredningar rn. rn. 4 500 Summa 17 379

Hänvisningar till S14-2

14.3. Samrådsverksamheten vid industridepartementet

Min bedömning: Målet för verksamheten i de till industrideparte- mentet knutna råden och delegationerna är att bidra till en bred förståelse och enighet mellan företrädare för samhället. näringslivet och löntagarnas organisationer om behovet av samverkan för att främja produktionen i näringslivet. Regeringen fäster stort avseende vid verksamheten inom råden och delegationerna. Inriktningen och omfattningen av verksamheten är ständigt föremål för omprövning.

Regeringen har tidigare i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit riksdagen att anvisa medel för bl. a. råds- och delegationsverk- samheten. För riksdagens information vill jag nämna att industrideparte— mentets råd och delegationer bidrar med värdefulla impulser till arbetet inom industridepartementet och till beslutsprocessen i regeringskansliet i frågor av stor betydelse för näringslivets villkor. Detta har varit fallet beträffande exempelvis mikroelektronikprogrammet och dess fortsättning i ett nationellt informationsteknologiprogram. regeringens insatser för att komma till rätta med bristen på teknisk personal, arbetet med infrastruk- turella frågor inom näringspolitiken, insatserna för att främja utvecklingen i små och medelstora företag. beskattningen av utländska forskare och specialister, uppmärksammandet av kvalitetsfrågornas betydelse, tekopo— litikens inriktning och teknikutvecklingens roll inom regionalpolitiken.

Jag fäster således stort avseende vid den möjlighet till överläggningar som delegationerna och råden erbjuder.

Det övergripande målet för verksamheten är att bidra till en bred förstå- else och enighet mellan företrädare för samhället. näringslivet och lönta- garnas organisationer om behovet av samverkan för att främja produk- tionen i näringslivet och därigenom bygga upp det välstånd som finns att fördela. Verksamheten bygger på en avgörande förutsättning för den indu- stripolitik som förts sedan år 1982, nämligen strävan att skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen och de anställda.

Följande delegationer och råd är för närvarande knutna till departemen- tet.

Näringspolitisku rådet. Rådet är ett samrådsorgan med ledamöter från regering. näringsliv, central förvaltning och fackliga organisationer för diskussion om övergripande och principiella frågor av långsiktig närings- politisk betydelse.

Industriella och tekniska rådet. Rådet används för samråd mellan utbild- nings-, forsknings- och industriintressen rörande frågor om industrins tek- niska förnyelse.

Regionalpolitiska rådet. Rådet är regeringens samrådsorgan för regi- onalpolitiska frågor. I rådet finns olika representanter för regionala intres- sen, företrädare för regional forskning, representanter från de fem riks- dagspartierna rn. ll.

Småföretagsdelegalionen. Delegationen är regeringens organ för över- läggningar med organisationer som företräder små och medelstora företag, fackliga organisationer. berörda myndigheter och forskare rörande inrikt- ningen av statliga åtgärer som berör de små och medelstora företagen.

Kooperativa rådet. Rådet är regeringens samrådsorgan med företrädare för kooperativ verksamhet med huvudsaklig uppgift att i samverkan med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny koopera- tion.

Råde! för handels- och di.s'tributiomfrågor. Rådets uppgift är att följa utvecklingen inom inrikeshandel och distribution. att diskutera åtgärder inom området och att allmänt förbättra kontakterna mellan handelsföreta- gen och regeringen.

Utöver nyss nämnda råd och delegationer finns dessutom ett antal branschråd, som t.ex. bilbranschrådet, tekobranschrådet, läkemedclin- dustrirådet och flygtekniska rådet.

15. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda (avsnitten 9.3.8 och 11.4) har inom industride- partementet upprättats förslag till:

1. lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen förjustitiedeparte- mentet, förslaget under 3 i samråd med statsrådet Gradin och förslaget under 4 i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslaget under 4 är av så enkel beskaffenhet att det torde vara obehöv- ligt att höra lagrådet.

[J _- IQ

Hänvisningar till S15

16. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (19822617) om utländska förvärv av svenska företag m. m..

2. lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3. lag om ändring av lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverk- ningen av krigsmateriel, m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

dels att godkänna

5. de riktlinjer som jag har förordat för industriell utveckling inom ett informationsteknologiskt program (avsnitt 10.2.1),

6. att systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföre- tag avskaffas (avsnitt 10.35),

7. att rcservationsanslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr.o.m. budget- året 1987/88 (avsnitt 10.3.5),

8. de ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen Fonden för indu- striellt utvecklingsarbete som jag har förordat (avsnitt 10.3.2).

9. att i enlighet med vad jag har förordat stödformen industriga- rantilån avskaffas (avsnitt 11.4),

10. att rcservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1987/88 (avsnitt 11.7).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

11. svenska företags investeringar i utlandet (avsnitt 9.2), 12. grunderna för att bevilja tillstånd till utländska förvärv av svenska företag (avsnitt 9.3.3).

13. ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV (av- snitt 12.5).

14. näringspolitiken i övrigt.

Hänvisningar till S16

17. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 TOLFTE HUVUDTITELN

1 årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) har regeringen före- slagit att. i avvaktan på särskild proposition. för budgetåret 1987/88 beräk- na

till Statens industriverk: F örvaltningskosmader ett förslagsanslag av 52 000000 kr.,

till Statens industriverk: Utredning.sr-'erksamhet ett reservations- anslag av 4 500000 kr..

till Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling ett reser- vationsanslag av 12000 000 kr.,

till Branschfrämjande åtgärder ett reservationsanslag av 16638 000 kr.,

till Smäföretagsutveckling ett reservationsanslag av 143 275000 kr..

till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. ett för- slagsanslag av 50 000000 kr., till Europeiskt forsknings— och utvecklingssamarbete ett reserva- tionsanslag av 1 000000 kr.. till Industriell utveckling inom mikroelektroniken ett reservations- anslag av 21 500000 kr. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

B. Industri m.m.

Verksamheten vid statens industriverk

Statens industriverk är sedan den ljuli 1983 central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt för det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Industriverket kan även ta upp frågor som inte direkt hänför sig till nämnda näringar, men ändå är av betydelse för dessa från industri- och regionalpolitisk synpunkt.

Industriverket utövar statens huvudmannaansvar för den regionala ut- vecklingsfonden i varje län och svarar för service till fonderna i frågor med anknytning till statens näringspolitik.

Huvuduppgifterna för industriverket är dels att främja industrins om- vandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och företagsutvecklande insatser, dels att bidra till en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill.

Industriverket handlägger dessutom vissa ärenden om investe- ringsfonder m.m.

Vidare skall verket svara för medelsförvaltning och personaladministra- tion samt lämna det biträde i övrigt som behövs för verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor och sprängämnesinspektionen.

Verket får utföra uppdrag för annan. För uppdrag åt annan än regeringen skall ersättning tas ut.

När ärenden som gäller statligt stöd till enskilda företag avgörs, skall industriverket beakta Sveriges internationella förpliktelser.

Industriverket leds av en styrelse. Chef för industriverket är generaldi— rektören. lnom verket finns fem enheter: en för utredningsverksamhet. en för industriell omvandling och tillväxt. en för regional utveckling och finansiellt stöd. en för småföretagsutveckling och en för administratiOn. Inom verket finns också ett informationssekretariat. En regionalpolitisk nämnd och en nämnd för fartygsfrnansiering är knutna till verket.

Verksamheten vid industriverket är indelad i huvudprogrammen Utred- ningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling.

För budgetåret l987/88 behandlar jag i detta sammanhang följande an- slag för verksamheten vid industriverket:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader — B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet — B 4. Åtgärder för att främja industridesign — B 11. Branschfrämjande åtgärder — B 12. Småföretagsutveckling — B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. — B 14. Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling

För anslagen B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet, B 4. Åtgärder för att främja industridesign, B 11. Branschfrämjande åtgärder och B 12. Småföretagsutveckling lägger jag fram förslag om medelsramar för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Genom ramar för vissa anslag kan industriverket göra en bedömning i stort om den berörda verksamhetens omfattning under hela treårsperioden. Detta bör underlätta verksamhets- planeringen.

Utöver de medelsförslag som tas upp i detta sammanhang har regeringen i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) lagt fram medels- förslag avseende industripolitiska åtgärder för tekoindustrin och regional- politiska åtgärder som berör industriverkets verksamhet.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

1985/86 Utgift 51 091 726 1986/87 Anslag 52 000 000 1987/88 Förslag 52 998 000

Anslaget fördelas fr. o. m. budgetåret 1984/85 på fyra program, nämligen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt, Regional ut- veckling samt Småföretagsutveckling. I följande tabell anges för riksda— gens information en uppskattning av hur förvaltningskostnaderna kan komma att fördelas mellan de olika programmen för budgetåret 1987/88:

Huvudprogram Förslag 1987/88 (1 OOO-tal kr.)

1. Utredningsverksamhet 12879

2. Industriell omvandling och tillväxt 17 489

Hänvisningar till S17

18. Beslut Prop. 1986/87: 74

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Bilaga [

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1986

Närvarande:statsministern Carlsson, ordförande. och Statsråden Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson. Bodström, Göransson. Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Lind- qvist. G. Andersson, Lönnqvist

Föredragandczstatsrådet Peterson

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i

lagen (19821617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Lagen (19821617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (före- tagsförvärvslagen) som trädde i kraft den 1 januari 1983 innehåller regler som möjliggör en kontroll av det utländska inflytandet över värt näringsliv. Lagen gäller utländska förvärv av svenska aktiebolag med undantag av bank- och försäkringsaktiebolag och av svenska handelsbolag samt ut- ländska övertaganden av rörelser eller delar av rörelser.

Enligt företagsförvärvslagen får fysiska och juridiska personer inte utan förvärvstillstånd förvärva större aktieposter i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag eller rörelser. som bedrivs i Sverige. De subjekt som omfat- tas av kontrollen är utländska medborgare, utländska juridiska personer men också vissa svenska juridiska personer. Kontrollen enligt företagsför- värvslagen sker vidare genom ett system med utlänningsförbehåll. Utlän— ningsförbehåll är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag. som begränsar det utländska inflytandet i bolaget.

Efter det att företagsförvärvslagen trätt i kraft den 1 januari 1983 gjorde länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) en enkät hos de olika länssty- relserna om deras erfarenheter av tillämpningen av den nya lagstiftningen. I anledning av resultatet föreslog LON att lagstiftningen borde ses över i vissa avseenden. Aktiefrämjandet och Industriförbundet har också fram- fört olika krav på förändringar i den gällande regleringen.

Våren 1984 tillsatte chefen för industridepartementet en arbetsgrupp med företrädare för finans-. justitie- och bostadsdepartementen samt för riksbanken. Enligt direktiven var arbetsgruppens uppgift att bl.a. mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av företagsförvärvslagen och an- nan därmed sammanhängande lagstiftning överväga om justeringar av lagstiftningen behövde göras. Sådana förändringar skulle enligt direktiven

hållas inom ramen för lagstiftningens syfte. Arbetsgruppen avlämnade hösten 1985 en rapport Översyn av lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Rapporten har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas det lagförslag som lagts fram i rapporten som bilaga I och en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Samhällets kontroll av utländska förvärv av svenska företag sker genom lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. Denna kontroll sker dels genom en tillståndsprövning av vissa förvärv (förvärvskontrollen), dels genom ett system med utlänningsförbehåll. Förvärvskontrollen inne- bär att ett 5.k. kontrollsubjekt inte utan förvärvstillstånd får förvärva aktier i svenska aktiebolag, om kontrollsubjektets innehav av andel av aktiekapital eller röstetal i bolaget därigenom kommer att överskrida vissa gränser (10. 20. 40 eller 50 %). Företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om det bolag vars aktier förvärvas har utlänningsförbehåll eller inte. På liknan- de sätt skall en tillståndsprövning äga rum varje gång ett kontrollsubjekt förvärvar en andel i ett svenskt handelsbolag eller äganderätten eller nyttjanderätten till rörelser som drivs här i landet. Även förvärv av delar av rörelse är tillståndspliktiga.

Syftet med dessa regler i företagsförvärvslagen är att kontrollera det utländska inflytandet över vårt näringsliv när det bedöms nödvändigt med hänsyn till svenska allmänna intressen. I likhet med den lagstiftning, som reglerade dessa frågor före företagsförvärvslagens ikraftträdande, lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. (1916 års lag) och lagen (1968: 557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m. (1968 års lag). syftar de nuvarande reglerna enbart till en kontroll i fråga om utländskt övertagande av svenska företag. Ett huvudsyfte med företagsförvärvslagen var att åstadkomma regler som svarar mot aktuella krav och samtidigt är enkla att tillämpa (prop. 1981/82:135 5.27).

Systemet med utlänningsförbehåll i ett aktiebolags bolagsordning bygger på bestämmelser i företagsförvärvslagen och aktiebolagslagen (1975: 1385). Ett utlänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag. enligt vilket ett kontrollsubjekt endast får förvärva en viss del av aktierna i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 20 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget och 40 % av aktiekapitalet. Med ett utlänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen avses också förbehåll enligt vilket strängare föreskrifter i nu angivna avseenden gäller. Svenska aktiebolag kan ta in sådana utlänningsförbehåll i sin bolagsordning. De kan också i enlighet

lx) lx)

med aktiebolagslagen i sin bolagsordning införa förbehåll. som innebär större möjligheter för utländska innehav både beträffande aktiekapital och röstetal än vad ett utlänningsförbehåll enligt företagsförvärvslagen medger. Ett utlänningsförbehåll som uppfyller företagsförvärvslagens krav får inte ändras utan särskilt tillstånd.

Kontrollsubjekt enligt företagsförvärvslagen är utländska medborgare, oavsett om de är bosatta i Sverige eller inte, andra utländska rättssubjekt, svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll, svenska handelsbolag. om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt, svenska Stiftelser samt svenska ekonomiska föreningar (med åtskilliga undantag). Svenska aktie- bolag, med en bolagsordning utan utlänningsförbehåll eller med ett "mil- dare" förbehåll, är således kontrollsubjekt som behöver förvärvstillstånd. Kontrollsubjekt får enligt lagen (1982: 618) om utländska förvärv av svens- ka fastigheter m.m. inte heller förvärva fast egendom utan en tillstånds— prövning. Beslut i ärenden enligt förctagsförvärvslagen fattas av länssty- relsen eller, i vissa fall. av regeringen. Det senare är fallet om antalet anställda i det förvärvade företaget har överstigit 100 personer eller om företagets tillgångar har ett nettovärde som överstiger 1000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av det senaste räkenskapsåret.

Enligt företagsförvärvslagen skall tillstånd meddelas. om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. ] förarbetena till företagsförvärvsla- gen (prop. 1981/82:135. s. 44 ff) nämns som exempel på skyddsvärda intreSsen svenska företags teknik, know-how, dyrbara maskiner, patent och varumärken. Ett företag kan också i sig vara skyddsvärt i synnerhet när det är fråga om företag som på grund av sin storlek eller produktionsin- riktning har särskild betydelse för landets försvar. försörjning eller ekono- mi. Att bevara ett svenskt företag i en bransch med ett mycket starkt inslag av utländskt ägande kan även vara ett skyddsvärt intresse.

I anledning av vissa tillämpningsproblem i samband med den nya lagens ikraftträdande lät länsstyrelsens organisationsnämnd (LON) göra en enkät hos samtliga länsstyrelser om ärendemängden enligt företagsförvärvsla- gen, fördelningen av ärenden på olika ansökningsgrunder och vad för typ av näringsverksamhet som ärendet avsåg. Enkäten avsåg tiden under de tre första kvartalen år 1983. Av enkäten kunde bl.a. utläsas att tillstånds- prÖVningen enligt företagsförvärvslagen till stor del avsåg verksamheter där det knappast kunde finnas något skyddsvärt intresse. Fördelningen var följande:

Handel (köp, sälj, import och export) 362 Restauranger (även gatukök. kiosker, lunchrestauranger) 455 Kontorsverksamhet (ex.databranschen, köp av bostadsrätter) 73 Städverksamhet 53 Video/musik/foto 35 Övrigt (ex. hantverk. bilverkstäder, solarium. taxi, åkeri, laboratorium) 315

I anledning av den av LON redovisade enkäten och i anledning av vissa inkomna förslag om ändringar i regleringen av de utländska förvärven. beslöt chefen för industridepartementet den 10 april 1984 att tillsätta en arbetsgrupp inom industridepartementet med företrädare från justitie-, finans- och bostadsdepartementen och riksbanken. Arbetsgruppen skulle överväga behovet av justeringar i regleringen inom ramen för lagstiftning- ens syfte. Skrivelser från bl.a. LO, TCO, Industriförbundet och Aktie- främjandet med synpunkter i fråga om tillämpningen av företagsförvärvsla- gen har också överlämnats till arbetsgruppen för beaktande. Hösten 1985 avlämnade arbetsgruppen promemorian Översyn av lagen (19821617) om utländska förvärv .av svenska företag m.m., som har remissbehandlats under våren 1986.

I promemorian föreslås vissa förenklingar för att åstadkomma förenkla- de handläggningsrutiner. färre ärenden och därmed förkortade handlägg- ningstider. Bl.a. föreslås att vissa nu tillståndspliktiga förvärv helt undan- tas från en tillståndsplikt, att bestämmelsen om att kontrollsubjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd upphävs och att de utländska medborgare. som är berättigade att rösta vid val till kommunfull- mäktige, inte längre skall vara kontrollsubjekt i företagsförvärvslagens mening. Promemorian innehåller också vissa förslag till förtydliganden i anledning av frågor som uppkommit vid tillämpningen.

De flesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak arbetsgruppens för- slag och framför allt syftet med dem, t.ex.]änsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län, Industriförbundet, Kooperativa förbundet, Aktiespa- rarna samt statens invandrarverk. Några remissinstanser har invändningar mot den tekniska utformningen av de framlagda förslagen och har också lämnat alternativa förslag på utformningar och tekniska lösningar för att uppnå motsvarande syften. Det gäller bl.a. länsstyrelserna i Malmöhus. Göteborgs- och Bohus samt Örebro län, LO samt överbefälhavaren.

2.1.3 Allmänt om mitt förslag

Det är givetvis angeläget att kontrollen av utländska förvärv begränsas till sådana fall där en kontroll är nödvändig med hänsyn till de syften som ligger bakom lagen. Såväl LON:s enkät som arbetsgruppens övervägan- den visar att det är möjligt att införa begränsningar i kontrollen utan att detta kommer i konflikt med lagens syften. Enligt min uppfattning är arbetsgruppens förslag i huvudsak väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning. I vissa hänseenden harjag dock tagit intryck av remissinstan- sernas invändningar och synpunkter.

Jag kommer att i det följande att närmare redovisa de olika förslagen. Innan jag går in på detta villjag betona det viktiga i att berörda myndighe- ter handlägger ärendena utan onödig tidsutdräkt. Denna fråga har behand- lats i riksdagcn med anledning av en motion (1984/85: 2635) om att införa en generell tidsbegränsning för myndigheternas handläggning av ärenden enligt företagsförvärvslagen. Riksdagen utgick dock i sitt beslut från att handläggningen sker skyndsamt och utan onödig tidsutdräkt och avslog motionen.

Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med statsrådet Gradin, föreslå vissa ändringar på ett område där det av säkerhetspolitiska skäl är särskilt angeläget att kontrollera att det utländska ägandet hålls inom begränsade ramar, nämligen när det gäller den svenska försvarsmaterielindustrin. De ändringar jag förordar innebär att nu gällande huvudregel i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. om att tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborga- re, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag, kompletteras med be- stämmelser om krav på svenskdominerat delägarskap i handelsbolag och utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning. Dessutom förordarjag att den undantagsregel som redan i dag finns i nyssnämnda lag angående möjlighet att meddela tillstånd i fall då huvudregeln ej är uppfylld. får en annan utformning.

] det följande kommer jag att närmare gå in på de olika förslagen och därvid behandla frågan om: En förenklad handläggningsordning i avsnitt 2.2. — Nyetablering av företag i avsnitt 2.3. — Inomkoncerntransaktioner i avsnitt 2.4. — En begränsning av begreppet kontrollsubjekt i avsnitt 2.5.

Sanktioneri avsnitt 2.6. — Ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsma-

teriel, m.m. i avsnitt 2.7. Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe- cialmotiveringen (avsnitt 4).

Hänvisningar till S2-1-2

2.2. En förenklad handläggningsordning

Mitt förslag: Vissa förvärv undantas helt från tillståndsplikt. Undan— taget kopplas till storleken på det förvärvade företaget (storleken = tillgångarnas nettovärde) och till antalet anställdai företaget.

Arbetsgruppens förslangrbetsgruppen föreslår att undantaget kopplas till vissa branscher, som arbetsgruppen bedömer sakna skyddsvärde.

RemissinstansernazDe flesta remissinstanserna tillstyrker syftet med ar- betsgruppens förslag. Några remissinstanser, bl.a. länsstyrelsen i Göte- borgs- och Bohus län, LO, Handelsanställdas förbund samt Svenska Livs- medelsarbetareförbundet. avstyrker eller är tveksamma till förslaget, bl.a. eftersom det kan medföra avgränsningsproblem.

Skälen för mitt förslag:Som framgår av min tidigare redovisning upp- ställs det i företagsförvärvslagen krav på tillstånd när ett kontrollsubjekt förvärvar aktier i ett svenskt aktiebolag och därvid överskrider vissa i lagen angivna gränser för sitt innehav. Vidare föreskrivs det krav på tillstånd vid kontrollsubjekts förvärv av andelar i svenska handelsbolag och vid förvärv av äganderätten eller nyttjanderätten till rörelse eller del av rörelse. som drivs här i landet. Det har dock ingen betydelse om det aktiebolag. handelsbolag eller rörelse som skall förvärvas är stort eller litet, eller vilken bransch eller verksamhet det förvärvade företaget ägnar

sig åt. Om förvärvet avser ett aktiebolag har det heller ingen betydelse om bolagets aktier är registrerade på Stockholms fondbörs eller inte.

Utgångspunkten för arbetsgruppens förslag har varit att undanta från prövning sådana förvärv, där några skyddsvärda intressen i praktiken aldrig föreligger beroende på verksamhetens storlek eller typen av verk- samhet.

Undantagen knyts i första hand till verksamhetens art. Förslaget innebär att förvärv av bolag eller rörelser inom vissa branscher kan undantas. Undantaget skall emellertid också anknytas till företagets storlek på så sätt att tillståndsplikt föreligger om företagets anställda överstiger ett visst antal. Detaljhandeln samt restaurang- och hotellverksamhet nämns av arbetsgruppen som exempel på verksamhet. där det är uppenbart att ett utländskt övertagande av mindre företag aldrig kan anses strida mot något väsentligt allmänt intresse.

Grundtanken med arbetsgruppens förenklingsförslag. att koncentrera prövningen till väsentliga ärenden och att minska handläggningstiden fin- ner jag välgrundad. Denna grundtanke har också fått ett övervägande positivt mottagande av samtliga remissinstanser. Flera av dessa anser dock inte att arbetsgruppens förslag är tillräckligt långtgående för att komma till rätta med de långa handläggningstiderna. De anser att förslaget bör utökas genom att ytterligare branscher undantas från en tillstånds- prövning i samband med utländska förvärv. Vissa av de fackliga remissin- stanserna avstyrker att undantaget skall kopplas till bestämda branscher eller näringsgrenar. De framhåller, att det skulle vara olyckligt genom att berörda tillståndsmyndigheter överhuvudtaget inte skulle kunna följa ut- vecklingen av de utländska förvärven inom dessa undantagna närings- grenar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit de av- gränsningsproblem som kan uppstå vid den föreslagna konstruktionen med branschuppräkning. Så kan exempelvis ett förvärvat företag delvis ha verksamhet i en bransch, som undantagits ifrån tillståndsprövningen, samt delvis ha annan verksamhet i en bransch. där en tillståndskontroll fortfa- rande krävs. Förslaget kan på så sätt leda till svårigheter för kontrahen- terna i ett förvärv att veta om förvärvet kommer att kräva tillstånd eller inte. Gränsdragningen gentemot det tillståndspliktiga området bör istället knytas till storleken på det förvärvade företaget. så att endast sådana förvärv prövas där tillgångarnas nettovärde i företaget enligt den fast- ställda balansräkningen för det senaste året uppgår till ett visst belopp. Om ett gränsbelopp på 100 gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring redan hade gällt under åren 1984 resp. 1985, skulle länsstyrelsen ha haft 57 resp. 73 % färre ärenden om aktieför- värv. Motsvarande siffror ifråga om förvärv av andelar i handelsbolag resp. förvärv av rörelser är 100 % och 95 % resp. 93 % och 92 %.

För egen del finner jag att grundtanken i det förslag till gränsdragning som har framlagts av länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län är tillta- lande. Det medför en mycket stor arbetslättnad och är enkelt att tillämpa. Dessutom medför förslaget att ingen näringsgren helt ställs utanför sam- hällskontrollen, som över vissa nivåer måste bedömas som nödvändig för att samhället i varje fall skall ha en möjlighet att följa utvecklingen av ett

ökande utländskt inflytande. Jag föreslår därför att vissa utländska förvärv helt undantas från den gällande tillståndsplikten och att undantaget kopp- las till storleken på tillgångarna i det förvärvade bolaget eller rörelsen. Dock bör antalet anställda i den förvärvade verksamheten också tillmätas betydelse. Oavsett bransch bör förvärv av ett företag vars tillgångar värde- mässigt överstiger 100 gånger basbeloppet eller med fler än 10 anställda vara tillståndspliktigt enligt företagsförvärvslagen.

Hänvisningar till S2-2

2.3. Nyetablering av företag

Mitt förslag: Kravet på förvärvstillstånd begränsas helt till överta— gandefallen. I lagtexten förtydligas att aktieteckning och förvärv av aktieri s.k. skrivbordsbolag inte kräver tillstånd. Bestämmelsen om att kontrollsubjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd upphävs.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. RemissinstansernazDe flesta remissinstanserna tillstyrker arbetsgrup- pens förslag.

Skälen för mitt försIag:I förarbetena till företagsförvärvslagen (prop. 1981/82: 135 s. 28) uttalas klart att lagens kontrollsystem inte skall omfatta nyetablering av företag. Detta framgår dock inte tydligt av lagtexten. LON har i sin skrivelse framfört att det bl.a. är oklart om ett förvärv av ett s.k. skrivbordsbolag. dvs.ett bolag som aldrig har bedrivit något slag av verk- samhet och som helt saknar anställda. kan inrymmas under begreppet nyetablering eller inte. Vad gäller denna fråga har regeringen vid tillämp- ningen av lagenjämställt förvärv av sådana bolag med nyetablering. Rege- ringen har när tillstånd för sådana förvärv begärts uttalat, att det inte kräVs. och lämnat ansökningen utan prövning.

Eftersom lagen inte är tydligt utformad i fråga om nyetableringsfallen finner jag i likhet med arbetsgruppen att den bör förtydligas. [ lagtexten bör slås fast att kravet på tillstånd inte gäller teckning av aktier i samband med stiftandet av ett aktiebolag eller förvärv av aktier i s.k. skrivbordsbo- lag.

I företagsförvärvslagen finns en bestämmelse enligt vilken ett kontroll- subjekt inte får sluta avtal om svenskt handelsbolag utan tillstånd. Avtal utan sådana tillstånd är ogiltiga. Denna bestämmelse gäller alltså vid sidan av den vanliga övertagandekontrollen. Bestämmelsen i fråga gällde redan före företagsförvärvslagens ikraftträdande genom lagen (1968: 557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m. och före 1968 genom lagen (1916: 159) innefattande tillägg till lagen den 28juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

I förarbetena till företagsförvärvslagen diskuterades om det fanns anled- ning att vid sidan av en övertagandekontroll bibehålla de angivna inskränk- ningarna i rätten att sluta avtal om svenskt handelsbolag. Utredningen om utländska övertaganden av svenska företag erinrade i sitt betänkande (SOU 1978: 73) Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m.m. om

att handelsbolagsformen är underlägsen aktiebolagsformen ifrån allmänna insynssynpunkter och fann inte anledning att lämna denna företagsform öppen för utländsk etablering före en väntad reform av lagstiftningen om handelsbolag. I prop. 1981/82: 135 hänvisade föredraganden till den mo- derniserade lagstiftningen på handelsbolagsrättens område, som trätt i kraft den 1 juli 1981 och som verksamt bidragit till en förbättrad insyn i handelsbolagen. men fann ändå inte anledning att upphäva den nu redovi- sade kontrollen.

LON har i sin skrivelse anfört att bestämmelsen numera inte har någon funktion att fylla och föreslår att den upphävs. LON påpekar att företags- förvärvslagen också uppställer krav på att det finns ett avtal, enligt vilket bolaget skall vara slutet i och med att tillstånd ges. innan tillstånd att sluta avtal om handelsbolag får meddelas. Detta medför att tillståndsmyndighe- tens prövning endast kommer att innebära ett rent formellt konstaterande av att ett avtal har givits in i varje ärende.

Jag delar arbetsgruppens och remissinstansernas uppfattning att bestäm- melsen bör upphävas. Den står dessutom i strid med den tidigare redovi- sade grundtanken att företagsförvärvslagen inte bör omfatta nyetablerings- situationer. Jag vill i detta sammanhang också erinra om bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Enligt denna lag anses även deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag som näringsid- kande. Detta innebär att det också krävs tillstånd för att en bolagsman, som antingen är ett utländskt företag eller en utländsk medborgare utan permanent uppehällstillstånd, skall få driva näring här i riket.

Hänvisningar till S2-3

2.4. Inomkoncernstransaktioner

Mitt förslag: I likhet med vad som gäller i fråga om större aktieför- värv skall förvärv av andelar i handelsbolag och förvärv av rörelser inom en koncern inte längre kräva tillstånd. i den mån transaktionen innebär att andelen eller rörelsen förvärvas av ett svenskt bolag i koncernen.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare angivit syftar företagsförvärvsla- gen till att kunna kontrollera det utländska inflytandet över svenska före- tag i samband med vissa förvärvssituationer. För att beräkna om ett kontrollsubjekts aktieinnehav tillsammans med eventuella tidigare aktiein- nehav i ett bolag blir tillståndspliktigt genom att något av de tidigare angivna gränsvärdena överskrids finns i lagen en s.k. sammanräkningsre- gel (8 5). I paragrafen anges i tre punkter hur aktier skall sammanräknas, för att avgöra om ett aktieförvärv är tillståndspliktigt eller inte. Enligt prop. 981/82: 135 s. 61 är avsikten med bestämmelsen att hindra att för- värvslagstiftningen kringgås genom att aktier sprids till förvärvaren när- stående fysiska ochjuridiska personer.

Enligt sammanräkningsregeln punkten ] skall sammanräkning ske inom en koncern, dvs. varje aktie i det förvärvade bolaget skall räknas med som tillhör ett företag som ingår i samma koncern som förvärvaren.

Enligt punkten 2, som enbart avser det fallet att förvärvaren är en utländsk medborgare, dvs. en fysisk person, skall sammanräkning ske med varje aktie som tillhör ett företag. över vilket förvärvaren har ett bestäm— mande inflytande.

Enligt punkten 3 skall sammanräkning ske med de aktier i det förvärvade bolaget. som tillhör nära anhöriga till förvärvaren eller företag över vilka sådana anhöriga har ett bestämmande inflytande.

I detta sammanhang är endast sammanräkningsregeln i punkten I av intresse. Begreppet koncern används här enligt förarbetena till bestämmel- sen (prop. 1981/82: 135 s. 61) i en vidsträckt betydelse. En koncern kan således föreligga oberoende av om moderföretaget är ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Dessutom inryms även utländs- ka koncerner i bestämmelsens koncernbegrepp. Detta får betydelse t.ex.i de fall då svenska dotterbolag ingår i en utländsk koncern eller ett koncern- förhållande föreligger mellan flera utländska företag.

Med hänsyn till vad som anförts ovan innebär en sammanräkning av antalet förvärvade aktier enligt punkten 1 att aktietransaktioner inom en koncern aldrig kräver förvärvstillstånd, eftersom en sådan sammanräkning i princip alltid visar, att den övre gränsen för förvärvskontroll (50 %) redan är överskriden vid varje ny transaktion inom koncernen. Självfallet kan i enlighet med aktiebolagslagen förekomma sådana koncernförhållanden, där moderbolagets innehav av aktier i ett dotterbolag omfattar mindre än hälften av rösterna för samtliga aktier i bolaget, men där moderbolaget i annat fall på grund av aktieinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande och en betydande andel i resultatet av ett dotterbolags verksam- het. ] ett sådant fall krävs tillstånd. Genom en lagändring år 1984 har företagsförvärvslagen kompletterats med ett tillägg till sammanräkningsre- geln i 8 & (prop. 1983/84: 171 , NU 36. rskr. 298). Denna ändring innebär att aktieförvärv inom samma koncern alltid blir tillståndspliktiga, om förvär- varen är ett utländskt bolag inom koncernen. Skälet till denna förändring illustrerades med ett exempel på vad som skulle kunna inträffa om inte någon ändring genomfördes. ”Det utländska företaget A vill utan någon förvärvsprövning köpa det svenska företaget C, som är ett helägt dotterbo- lag till ett utländskt eller svenskt företag, B. B bildar utomlands ett nytt dotterföretag D, som kan förvärva aktierna i det svenska företaget C utan någon tillståndsprövning. Den ändrade strukturen inom koncernen innebär ju ingen ändring av ägandeförhållandet och den nuvarande ordningen kräver enligt företagsförvärvslagen inget tillstånd. Det utländska företaget A kan därefter förvärva aktierna i bolaget D och därvid också det svenska företaget C utan något tillstånd, eftersom den svenska lagen inte är tillämp- lig på företagsförvärv utomlands. Förvärvet prövas alltså inte trots att det svenska företaget C därigenom får en ny utländsk ägare.”

Efter denna lagändring är således berörda aktietransaktioner inom en koncern tillståndspliktiga, om transaktionen innebär att de förvärvade aktierna passerar den svenska gränsen, medan övriga akt