Propositionens huvudsakliga innehåll

Näringslivsutvecklingen präglas av en fortsatt snabb strukturomvand- ling. Denna berör alla branscher och sker i allt större utsträckning på ett internationellt plan. där nya konkurrenter och nya tekniska lösningar stän- digt ändrar konkurrensförutsättningarna. Med denna omvandling har bl.a. följt att gränserna mellan vad som traditionellt kan betraktas som industri- resp. tjänstepraduklion alltmer suddas ut. Av denna anledning har begrep- pen näringsliv och näringspolitik använts i propositionen vid en principiell diskussion av utvecklingen.

I propositionen redovisas inledningsvis (avsnitt 2) näringspolitikens mål och motiv. dess roll i den svenska ekonomin samt näringspolitikens medel. De mål och riktlinjer för industripolitiken som lades fast år 1982 preciseras och utvecklas nu i denna proposition.

] den därpå följande genomgången av näringslivets utveckling och kon- kurrenskraft (avsnitt 3) konstateras att svensk' industri- och tjänstesektor långsiktigt har förlorat marknadsandelar utomlands. Även om läget för- bättrats efter år 1982. måste svenskt näringsliv i framtiden inrikta sig på att klara en hård ökad internationell konkurrens på såväl traditionella mark- nader inom Europa som på andra marknader. Bland viktiga förutsättningar för att långsiktigt stärka konkurrenskraften framhålls därvid behovet av att på bred bas delta i internationell teknikutveckling, att gradvis höja kvali- tets- och servicenivän samt att utnyttja de cffektivitetsfördelar som ny produktionsteknik ger. Av speciellt stor betydelse är utvecklingen inom mikroelektroniken och dess olika informationsteknologiska tillämpningar,

&

&%%'? fifi

• Sida 2
•  Original

vilka kommer att starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste 5— lO åren.

För att svenskt näringsliv skall ha möjlighet att klara konkurrensen måste den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen bringas ned till den nivå som råder i våra främsta konkurrentländer. I annat fall kommer trycket på en snabbare strukturomvandling att åter öka liksom svårigheter- na att upprätthålla sysselsättningen.

Mot bakgrund av det internationella konkurrensläge som kan förutses presenteras näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift (avsnitt 4) i termer av tre delmål. Dessa är att medverka till att näringslivet har:

— en effektiv produktionsapparat, = en mångsidig industri- och tjänstesektor. —— en stor andel produkter med högt förädlingsvärde i form av teknologi eller annat avancerat kunskapsinnehåll.

Vad gäller näringspolitikens medel föreslås bl. a. att neddragningen av defensiva stöd fullföljs och att ekonomiska stimulanser främst inriktas mot teknikutveckling och småföretagsutveckling. Näringspolitiken bör därvid förfoga över medel för såväl generella som selektiva insatser. Strategin bör Vara mångsidig och inte orienteras till vissa utpekade framtidsbranscher.

Näringspolitikens principiella inriktning inför 1990-talet sammanfattas i ett program bestående av tio insatsområden. Områdena anknyter till föl- jande avsnitt i propositionen (avsnitten 5— M).

De 0kanomisk-politixka ramarna (avsnitt 5) utgör en viktig förutsättning för näringspolitiken. Därvid kan konstateras att kredit- och riskkapital- marknaderna har genomgått avsevärda förändringar under 1980-talet. Även företagsskattesystemet är en viktig del i de ekonomisk-politiska ramförutsättningarna. En kommitté arbetar för närvarande med en över- syn av företagsbeskattningen. Insatserna inom ramen för det statliga ex- portkreditfinansicringssystcmet och Sveriges lnvesteringsbank AB har omprövats under senare år och anpassats till nya förutsättningar. Några förslag till förändringar presenteras inte på detta område.

lry”rustrukturen.v (avsnitt 6) betydelse för näringslivets internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar i takt med ut- vecklingen mot mer kunskapsintensiv industri och utnyttjande av informa- tionsteknologi. Flera åtgärder på detta område har presenterats i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. l4). I denna proposition presen- teras insatser inom utbildningsområdet för att bygga upp kompetensen inom området kvalitetsstyrning.

Arbetet med avregleringar ochjörenklingar (avsnitt 7) redovisas. Bety- dande positiva effekter har uppnåtts. Avregleringsarbetet drivs vidare. Dessutom redovisas i detta sammanhang genomförda och föreslagna för- enklingar och anpassningar inom det näringspolitiska stödsystemct.

] propositionen förordas en fortsatt mycket restriktiv inställning beträf— fande statligt stöd till krisdrabbade företag (avsnitt 8). Omställningsprob- lem skall i stället bemötas med åtgärder som minskar de negativa konse- kvenserna för de anställda och för regionerna. Lokala sysselsättnings- kriser bör därvid i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-. regional- och arbetsmarknadspolitiska program och med medverkan från

Prop. l986/87: 74

Is)

• Sida 3
•  Original

näringslivet, fackliga organisationer samt lokala och regionala intressen- ter. 1 undantagsfall kan särskilda statliga insatser bli aktuella.

Vad gäller företagens internationella investeringar (avsnitt 9) konstate- ras bl.a. att dessa ökat mycket kraftigt under senare "år,'såVäl vad gäller svenska företags investeringar utomlands som utländska förvärv i Sverige. Näringslivet går mot en gradvis ökad internationalisering. För att följa svenska företags investeringar utomlands aviseras förbättringar av statisti- ken på området. Vidare kommer överläggningar att initieras med de större utlandsverksamma företagen. Vissa förenklingar föreslås i lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag.

Åtgärderför teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10) utgör en bety- delsefull del av näringspolitiken. I propositionen presenteras omfattande satsningar på informationsteknologi i ett samordnat nationellt program, ett betydligt förstärkt nytt treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling med bl. a. ökade satsningar på bioteknik. biomedicinsk teknik, material- teknik, miljöteknik. verkstadsteknik samt på ett nytt område: mikronik. Fonden för industriellt utvecklingsarbete föreslås få en delvis ändrad in- riktning för att ytterligare stärka de små och medelstora företagen samt olika initiativ inom ramen för det europeiska forskningssamarbetet inom EUREKA. Slutligen föreslås särskilda resurser för att tillvarata de möjlig- heter som internationellt forsknings- och utvecklingsarbete erbjuder. För- slag inom detta område har också redovisats i propositionen om forskning (prop. 1986/87:80). De båda propositionerna bör därför vad gäller teknik- politiken ses i ett sammanhang.

Inom området småförc'tagsutvcwkling (avsnitt 1 I) inriktas åtgärderna på att stimulera nyföretagandet och undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter. Satsningar görs på rådgivning. fördjupad utbild- ning och riskftnansiering. Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få 100 milj. kr. i medelstillskott. Stiftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verk- samhet på små och medelstora företag och samordna den med utvecklings- fonderna i de fyra nordligaste länen. Systemet med s. k. industrigarantilån avvecklas. eftersom behovet tillgodoses på annat sätt genom bl.a. de regionala utvecklingsfonderna. Det särskilda anslaget för bidrag till Stiftel- sen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) utgår ur statsbudgeten. I stället får statens industriverk lämna bidrag till SIFU inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling.

Vad gäller .vtutligajöretag (avsnitt 12) slås fast att staten även framgent kommer att ha en betydande roll som ägare till företag inom såväl basin- dustrierna som andra mer expansiva branscher. Den förbättrade situatio- nen för de statsägda företagen bedöms därvid ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. I vissa fall förutses att även andra ägare kan bli aktuella som minoritetsägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen. I propositionen behandlas även ändrade ekonomiska befogen- heter för affärsverket FFV, som behåller sin nuvarande företagsform.

Näringspolitiken omfattar även utvecklingsinsatser i vissa branscher (avsnitt 13). Inom mineralpolitikens område föreslås fortsatta satsningar på prospektering. geologisk kartering samt forskning och utveckling. Till ett treårigt program för utökad prospektering m.m. föreslås 96 milj. kr.

'.4)

• Sida 4
•  Original

Vidare föreslås att de branschfrämjande åtgärderna för den träbearbctande industrin liksom det allmänna strukturutvecklingsprogrammet inom sta— tens industriverk fortsätter under den kommande treårsperioden. De branschfrämjande åtgärderna samordnas med utvecklingsfondernas verk- samhet. Det pågående programmet för havsindustriell kompetensutveck- ling vid industriverket förlängs med ett år. varvid en utvärdering av pro- grammet genomförs.

Som tionde programpunkt redovisas utrednings- och samrådsverksam- heten (avsnitt 14) inom industridepartementets område. Därvid föreslås att statens industriverk även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar att tillgodose riksdag. regering och allmänhet med näringspolitiska utredning- ar.

Av följande tablå framgår vilka anslag för budgetåret 1987/88 som före- slås i propositionen samt — iförekommande fall — föreslagna anslagsramar för treårsperioden 1987/88—1989/90 (1 OOO-tal kr."):

Ram 1987/88 1987/88—1989/90

B !. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader 52 998 — B 2. Statensindustriverk:

Utredningsverksamhet 4500 14 500 B 4. Åtgärder för att främja

industridesign 5 000 15 000 B 1 1. Branschfrämjande åtgärder 17 000 51 ()00 B 12. Småföretagsutveckling 159 930 494930 B 13. Täckande av förluster vid

viss garantigivning. m.m. 50000 — B 14. Åtgärder för havsindustriell

kompetensutveckling 6 700 — D 7. Program för utökad

prospektering m. m. 96000 96 000

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet 26400 — F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete 1 000 —

F 19. Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologi- områdct 30 000 90 000 F 20. Industriell utveckling inom mikroelektroniken 18 500 —

Förslag vad avser medel till verksamheten inom styrelsen för teknisk utveckling samt övriga delar av det nationella informationsteknologipro- grammet redovisas i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80).

Prop. 1986/87: 74

• Sida 5
•  Original

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 617.) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

dels att 12 & skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 12 9" skall utgå. dels att 1. 2. 7. 8 och 18 ss skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller bestämmel- ser om begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag. andelar i svenska handelsbolag eller rörel- ser som drivs här i landet. Genom lagen begränsas också rätten att sluta avtal om handelsbolag.

Föreslagen lydelse

Denna lag innehåller bestämmel— ser om begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag. andelar i svenska handelsbolag eller rörel- ser som drivs här i landet.

Denna lag tillämpas inte på svenska bank- eller försäkringsaktiebolag eller på aktierna i sådana bolag.

Bestämmelserna om förvärvstill— stånd i 7-ll ## tillämpas inte ifråga om

[. teckning av aktier i samband med stiftandet av ett aktiebolag.

2. förvärv av aktier i bolag som aldrig har bedrivit verksamhet och som saknar anställda.

3. förvärv av aktier i aktiebolag. andelar i handelsbolag eller ägan- derätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse. om til/gängar- nas nettovärde i bolaget eller rörel- sen enligt den fastställda balans- räkningen för det senaste räken- skapsåret inte överstiger ett gräns- belopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 38] ) om allmän försäkring som gällde under den sista måna- den av räkenskapsåret eller om an- talet anställda i bolaget eller rörel- sen under det senaste räkenskaps- äret inte vid något tillfälle har över- stigit IO.

Om det bolag i vilket aktie eller (inde! förvärvats är ett moderföre-

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tag inom en koncern. skall vid be- räkning enligt andra stycket 3 ock- så inräknas tillgångarnas netto- värde eller (Uttalet (utställda i do!- terföretaget: inom koncernen.

7 ål Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvstillständ) för varje sär- skilt fall förvärva

1. så många aktier i svenska aktiebolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer att överskrida något av gränsvärdena tio. tjugo. fyrtio eller femtio procent. andelar i svenska handelsbolag.

., 3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller

delar av sådana rörelser.

Förvärvstillständ behövs inte för förvärv inom samnza koncern. om förvärvaren är ett svenskt företag inom koncernen. När ett utländskt företag i koncernen har ett bestäm- mande inflytande överförvärvaren. krävs dock f("irvärvstillstånd, om ett svenskföretag har ett bestämman- de inflytande över alla företagen i koncernen.

Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14aå.

892. Vid beräkning av antal aktier enligt 7 ä skall varje aktie räknas med som tillhör

]. ett företag som ingår i samma koncern som förvärvaren.

2. ett företag över vilket förvärvaren har ett bestämmande inflytande. om förvärvaren är utländsk medborgare. 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller ett företag över

vilket en sådan anhörig har ett bestämmande inflytande.

Första stycket [. gäller inte när ett utländskt rättssubjekt inom en koncern förvärvar aktier i ett svenskt bolag inom samma kon- cern.

Första stycket 1. gäller inte ifrå- ga om förvärv av aktier inom en koncern.

18å

Tillstånd att sluta avtal om han- delsbolag eller att förvärva andelar i ett handelsbolag får meddelas en-

' Senaste lydelse 1985: 501. 2 Senaste lydelse 1984: 284.

Tillstånd att förvärva andelar i ett handelsbolag får meddelas endast om det finns ett avtal enligt vilket

Prop. 1986/87: 74

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

dast om det finns ett avtal enligt inträde i bolaget skall vara medgi- vilket bolaget skall vara slutet eller vet i och med att tillstånd ges. inträde är medgivet i och med att

tillstånd ges.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skett före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i sin äldre lydelse, om förvärvet avser en eldistributions- anläggning.

• Sida 8
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 och 2 kap. 2 & lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tkapzts'

Förvärvstillstånd behövs inte 1.

')

..

&

för förvärv genom bodelning, arv eller testamente, för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975: 1385). . för förvärv genom inrop på exekutiv auktion. . om förvärvaren är gift med en svensk medborgare, . om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvär—

varen eller. när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlå— tarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 3 kap. 1 5 eller enligt 6 5 lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.eller 16 éjordför— värvslagen (1979: 230).

6. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren.

När ett utländskt företag i kon- cernen har ett bestämmande infly- tande över förvärvaren, gäller inte första stycket 6. om ett svenskt fö- retag har ett bestämmande infly- tande över alla företagen [ koncer- nen.

2kap. Zä

Förvärvstillständ behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente.

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975: 1385).

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion.

4. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt. någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 3 kap. 5 5,

5. om förvärvaren är ett svenskt företag inom samma koncern som överlåtaren .

När ett utländskt företag i kan- cernen har ett bestämmande infly- tande över förvärvaren, gäller inte första stycket 5, om ett svenskt fö-

' Senaste lydelse 1985:944.

Prop. 1986/87: 74

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 74

retag har ett bestämmande infly- tande öt'er alla företagen i koncer- nen.

1. Denna lag trädcri kraft den ljuli 1987.

2. Beträffande förvärv som har skett före ikraftträdandet skall lagen fortsätta att gälla i sin äldre lydelse. om förvärvet avser en hyreshusenhet. en jordbruksfastighet eller en eldistributionsanläggning.

• Sida 10
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 lå lagen (1983: 1034) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel. m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regering- en. om ej annat följer av föreskrif- ter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare, svenskt han- delsbolag eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i ringa anzjattning får dock tillstånd ges även åt annan.

Föreslagen lydelse

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regering- en, om ej annat följer av föreskrif— ter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare. svenskt han— delsbolag i vilket inte någon av ho— lagsmännen är kcmtrnllsubjekt som avses i3 $$ lagen (I982:617) am utländska förvärv av svenska före- tag m.m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlän- ningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl _)?t'religger. får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 5 första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1987.

Prop. 1986/87: 74

• Sida 11
•  Original

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att punkt 7 övergångsbestämmelserna till lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7'. Summan av de medel som en- ligt 27 å andra stycket första me- ningen fär överföras till en löntagar- fondstyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med ett belopp om 21) miljoner kronor. Riksförsäk- ringsverket skall överföra samman- lagt IOO miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretags- fond.

Föreslagen lydelse

7. Summan av de medel som en- ligt 27l$ andra stycket första me- ningen får överföras till en löntagar- fondstyrelses förvaltning skall för åren 1984 och 1987 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor var- dera året. Riksförsäkringsverket skall efter beslut av regeringen överföra sammanlagt 200 miljoner kronor till en av regeringen inrättad småföretagsfond.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987.

' Senaste lydelse 19841704.

• Sida 12
•  Original

5. Ekonomisk-politiska ramförutsättningar m. m. för tillväxt och förnyelse

5.1. Inledning

Den allmänna ekonomiska politiken och näringspolitiken har flera berö- ringspunkter. Utan framgångsrika stabiliseringspolitiska insatser kommer en långsiktigt syftande näringspolitik aldrig att få full effekt. Strukturom- vandlingen riskerar att få ett alltför snabbt förlopp och tillskapandet av resurser för att säkra en långsiktig tillväxt oeh förnyelse uteblir. Enligt min mening finns det framför allt två element i "den tredje vägens" ekonomis- ka politik som knyter samman näringspolitiken med den ekonomiska poli- tiken. Det är kampen mot inflationen och vitaliseringen av kredit- och kapitalmarknaden. Jag skall här kort ta upp frågan om hur vissa föränd- ringar på riskkapital- och kreditmarknaden berör näringslivets förutsätt- ningar för tillväxt och förnyelse. Jag kommer också att ta upp vissa skattefrågor och redovisa min syn på det svenska exportkreditsystemet samt Investeringsbanken.

6. Infrastruktur

Sammanfattning och bedömning: Infrastrukturens betydelse för nä- ringslivets internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar. bl.a. som en följd av att strukturomvandlingen innebär en utveckling mot mer kunskapsintensiv industri och utnytt- jande av informationsteknologi. Flera åtgärder som innebär en för- bättring av infrastrukturen har vidtagits eller beslutats inom områ- dena energi. transporter, utbildning och telekommunikationer. ln- satser görs för att bygga upp kompetensen inom det viktiga området kvalitetsstyrning.

6.1. Infrastrukturens betydelse för näringslivets utveckling

En god infrastruktur hör till de grundläggande förutsättningarna för nä- ringslivets utveckling. Det finns flera väsentliga näringspolitiska aspekter av infrastrukturen. Näringslivet har behov av en effektiv transportapparat, ett utbildningsväsende som tillhandahåller kompetens och rätt utbildning, ett gott forskningsklimat. en god teknisk infrastruktur för informations- överföring. provning och kontroll, väl utbyggda telekommunikationer, ett effektivt och säkert energisystem m. ut.

Jag skall i detta avsnitt redovisa min principiella syn på infrastrukturfrå- gorna med avseende på energi, transporter, utbildning och telekommuni- kationer samt redovisa närings- och regionalpolitiska insatser inom dessa områden.

I stort måste infrastrukturen i Sverige betecknas som väl utvecklad i en internationell jämförelse. Jag bedömer emellertid att näringslivsutveck- lingen under de kommande åren ställer nya och kvalitativt annorlunda krav på infrastrukturen. Strukturomvandlingen präglas nu av att tjänsteinnehål- let i industrin ökar och att tekniken blir en allt viktigare konkurrensfaktor. Likaså ökar betydelsen av kundanpassning av produkterna. snabba leve- ranser och ett effektivt produktionsflöde. Denna utveckling behöver un- derstödjas av en utveckling av infrastrukturen.

Infrastrukturens betydelse för den regionala utvecklingen ökar. [ många regioner hämmas näringslivsutvecklingen av att infrastrukturen inte mot- svarar de krav som ett modernt näringsliv ställer. För att uppfylla de regionalpolitiska målen måste de infrastrukturuppbyggande insatserna där- för betonas ytterligare i regionalpolitiken. Betydande åtgärder med denna inriktning föreslås i årets budgetproposition.

Lokaliseringsfrågorna kan också ses i ett internationellt perspektiv. Traditionellt har produktionskostnaderna i en mer snäv bemärkelse be- traktats som den avgörande lokaliseringsfaktorn. För kunskapsintensiv industri är dock tillgången på utbildad arbetskraft, forskningsmiljön och andra aspekter av infrastrukturen avgörande. Sveriges möjligheter att be- hålla och attrahera avancerad industri beror till stor del på att infrastruktu- ren — i vid bemärkelse — håller hög klass.

Infrastrukturuppbyggnad kan också bidra till en teknisk utveckling ge-

Konkurrensfaktor

• Sida 73
•  Original

nom teknikupphandling. Bakom framväxten av flera framgångsrika företag inom svensk industri ligger en framsynt och kvalificerad upphandling av utrustning för infrastrukturuppbyggnad.

6.2. Energi

Jag vill här ta upp energifrågornas betydelse för industrin. Energipolitiken skall medverka till att de mål som satts upp för samhällsutvecklingen kan uppnås. En billig och säker energiförsörj ning har varit av stor betydelse för den industriella utvecklingen i Sverige. Industrin svarar för nära en tredje- del av landets energiförbrukning. De energiintensiva industrierna kommer att även i fortsättningen spela en stor roll i den svenska ekonomin — inte minst i exportsammanhang. Massa- och pappersindustrins andel av indu- strins energiförbrukning var år 1985 43 % och av elförbrukningen 35 %. Industrin måste även i framtiden tillförsäkras tillgång till billig och säker energi, vilket är nödvändigt för den fortsatta industriella utvecklingen. Således är det viktigt att elanvändningen inom industriprocesser, i likhet med annan el som är svår att ersätta, prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Detta får emellertid inte innebära att industrin underlåter att förbättra effektiviteten i sin energianvändning.

En fortlöpande energieffektivisering har skett inom industrin. Energian- vändningen har minskat med i genomsnitt 2,3 % per år mellan åren 1973 och 1984. Användningen av oljeprodukter minskade under samma period med 7,5 % årligen. eller från 6,4 till 2,9 Mtoe. Strävandena att förbättra effektiviteten i industrins energianvändning har medfört att svensk ener- giutrustningsindustri är på väg att bli världsledande när det gäller miljövän- lig och energisnål teknik. Potentialen för att ytterligare sänka energiför- brukningen är betydande.

Regeringen avser att senare i vår återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiken med anledning av den översyn av denna som skett efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

6.3. Transporter

Investeringarna i transportsystemet är av mycket långsiktig karaktär. De investeringar som görs i dag skall vara anpassade till behoven på 10—20 års sikt. Transportsystemet är svårt att förändra då investeringarna väl är gjorda. Detta gör det särskilt viktigt att identifiera de utvecklingstendenser inom näringslivet som är betydelsefulla för transporterna. Jag vill här peka på några sådana tendenser.

Den vidgade synen på transportfrågorna som håller på att bryta igenom inom näringslivet medför att kraven på godstransporterna ändras. Rationa- liseringSsträvandena inriktas alltmer mot effektivisering av materialadmi- nistrationen. dvs. av produktflödet inom företaget och mellan företaget och omvärlden. I denna process kommer transportfrågorna att spela en allt större roll.

Distributionskostnaderna uppgår nu inom flera branscher till uppemot 50 % av en varas pris. En stor del av dessa kostnader består av kapital-

Långsiktiga investeringar

• Sida 74
•  Original

kostnader för varor under transport, i lager och för produkter i arbete. I l990-talets högautomatiserade miljö kan man förvänta att distributionen i hög grad kommer att bestämma kostnadsbilden. Transportsystem som präglas av tillförlitlighet. snabbh'et sanitjämna och små flöden kommer att växa i betydelse. Denna utveckling innebär vidare att förbättringar i hela transportsystem bör beaktas i ökad utsträckning. Det är inte bara trans- portkostnaderna i en mer snäv bemärkelse som avgör effektiviteten.

Utvecklingen inom näringslivet går mot ökade krav på informations- överföring. Delvis kommer dessa krav att tillgodoses genom utbyggnaden av nya tekniska lösningar. Samtidigt kommer anspråken på persontrans- porterna att öka. Kontakt- och reseintensiva verksamheter kommer att svara för en allt större del av sysselsättningen.

Europa kommer även framgent att vara den viktigaste marknaden för svensk industri. Samtidigt ökar kraven på snabba leveranser, kvalitet och kundanpassning. Goda förbindelser med kontinenten är därför en annan viktig näringspolitisk transportfråga. Jag vill här erinra om att regeringen i samband med att beslut togs om att avveckla den civila delen av Kockums Varv AB aviserade sin beredskap att medverka till att etablera en fast förbindelse över Öresund.

I årets budgetproposition föreslås ett omfattande investeringsprogram för att höja bärig/teten på vägnätet. Huvuddelen av satsningen sker inom skogslänen. Programmet är också ett led i ett närmande till EG:s regler på vägområdet.

Det sker en omfattande upprustning av järnvägarna. I Stockholmsre- gionen byggs kapaciteten ut kraftigt. En utbyggnad av dubbelspår sker på delar av norra stambanan och av Västkustbanan. Genom förslag till ökade investeringar i årets budgetproposition kan dessa satsningar fullföljas. liksom satsningen på snabbtåg.

I juni 1986 gav regeringen i uppdrag till de fyra trafikverken luftfartsver- ket, sjöfartsverket. vägverket och statens järnvägar att genomföra en samordnad långsiktig investeringsplanering. I planeringen förutsätts läns- styrelserna bidra med underlag om de regionala aspekterna av investe- ringsbesluten. Verken skall utarbeta planer för investeringar i infrastruktu- ren för en femårsperiod och göra långsiktsbedömningar inom sina resp. områden för en tioårsperiod. Den första redovisningen av uppdraget skall lämnas före den I september 1987.

För att utveckla integrerade transportsystem efter lokala och regionala förutsättningar bedrivs ett särskilt utvecklingsarbete. Transportrådet, sta- tens industriverk och några länsstyrelser bedriver projekt som syftar till att utveckla materialadministrationen på dessa nivåer. En del projekt är helt inriktade på en begränsad region. medan andra har internationell räckvidd.

För att minska avståndets betydelse för industrilokalisering finns ett regionalt transportszöd, vilket huvudsakligen lämnas till godstransporter. En mindre del går till persontransporter och datakommunikation.

I syfte att förbättra flygtrafiken i stödområdena har i årets budgetpropo- sition (prop. 1986/87: 100 bil. 8) föreslagits ett driftbidrag på 15 milj. kr. till vissa kommunala flygplatser i skogslänen.

Kommunikationsdepartementet inledde under hösten 1986 ett arbete för

Investerings- program

• Sida 75
•  Original

att förbereda en vidareutveckling av 1979 års trafikpolitiska beslut. Detta arbete kommer enligt planerna att redovisas i en proposition under år 1988. Jag har samrått med chefen för kommunikationsdepartementet om hur de näringspolitiska och regionalpolitiska aspekterna av transportfrågorna bör vägas in i det trafikpolitiska arbetet.

6.4. Utbildning

Jag har tidigare behandlat bakgrunden till utbildningsfrågornas ökade nä- ringspolitiska betydelse: det växande inslaget av forskning och utveckling. behovet av förmåga till anpassningar till ny teknik och till omställningar efter industrikriser samt behovet av nya kompetenser.

Jag vill här understryka att jag inte ser någon motsättning mellan de näringspolitiska kraven på utbildningen å ena sidan och de välfärdspoli- tiska och kulturella politiska målen för utbildningspolitiken å andra sidan.

De näringspolitiska utbildningsfrågorna har en sammansatt karaktär. Under senare år har bl. a. de följande problemen varit aktuella: — FIask/wlsproblem som gällt tillgången på kvalificerade tekniker och på vissa kategorier yrkesarbetare. Särskilt bristen på kvalificerade tekniker har på sina håll varit besvärande. — Omskolningsproblem. Som en följd av framför allt den breda introduk- tionen av informationsteknologi på kontor och i verkstäder har ett stort antal anställda fått ändrade arbetsuppgifter. Utvecklingen har ställt krav på utbildning för att klara de nya yrkeskraven, men även för att skapa acceptans för förändringar. Samstämmiga bedömningar pekar mot att omskolningsbehoven kommer att öka kraftigt. Omskolningsinsatser är av stor betydelse även i samband med driftsinskränkningar och nedlägg- ningar. — Fort- och vidareutbildning. En del företag kan av kostnadsskäl ha svårt att klara fortbildningsbehoven, men för särskilt de mindre företagen finns dessutom problemet att avvara nyckelpersoner som under en längre tid behöver genomgå utbildning. De här problemen har bemötts genom anpassningar inom det befintliga utbildningsväsendet eller genom särskilda åtgärder. Exempelvis har kapa- citeten på vissa utbildningslinjer inom de tekniska högskolorna höjts för att försöka avhjälpa den s. k. teknikerbristen. Inom ramen för utbildningspoli- tiken har särskilda åtgärder vidtagits för att förstärka högskolorna och för att öka rekryteringsbasen för tekniska utbildningar. På grund av de långa utbildningstiderna dröjer det dock uppemot ett halvt decennium innan en del av de vidtagna åtgärderna får full effekt.

Inom arbetsmarknadsutbildningens (AMU) ram ges årligen omskolning. fort- eller vidareutbildning för över 100 000 personer. En ny och decentrali- serad organisation har genomförts. Vidare har på senare tid aktiva insatser gjorts i företag inom ramen för AMU för att bl. a. lösa flaskhalsproblem.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har på mitt uppdrag gjort en när- mare analys av teknikerbristen. För närvarande arbetar IVA med ett regeringsuppdrag avseende analys av samspelet samhälle—näringsliv, där

Anpassning i det befintliga systemet

• Sida 76
•  Original

förutsättningarna för att med infrastrukturuppbyggnad och relaterad tek- nikupphandling bidra till industriell utveckling.

Inom det näringspolitiska området bidrar staten genom Stiftelsen Insti- tutet för Företagsutr-eekling och de regionala utvecklingsfonderna till utbildningen inom småföretagsomrädet.

Förslag till riktlinjer för en moderniserad yrkesutbildning lades våren 1986 fram av arbetsgruppen för Översyn av den gymnasiala yrkesutbild- ningen (ÖGY). Beredning av förslagen pågår inom regeringskansliet. Av- sikten är att en särskild proposition skall föreläggas riksdagen under är 1987. Viss försöksverksamhet kommer emellertid att genomföras med början läsåret 1987/88. ÖGst förslag innebär i stort att den gymnasiala yrkesutbildningen förlängs från två till tre år och att ansvaret för genomfö- randet delas mellan samhället och näringslivet. Förslaget ligger väl i linje med näringslivets krav på utformningen av yrkesutbildningen. Bakgrunden är att den tekniska utvecklingen innebär väsentliga förändringar när det gäller arbetslivets behov av utbildad personal. Kravet på processtänkande och systematisk kompetens ökar för de anställda. Fordringarna på teore- tiska kunskaper ökar starkt även inom yrkesutbildningen.

Utbildningsbehoven har också kunnat bemötas genom att företagen själva kraftigt har expanderat sin utbildningsverksamhet. Numera kan näringslivets kostnader för köpta och internt anordnade kurser grovt skat- tas till i storleksordningen 2 % av lönekostnaderna. Beräkningen är dock osäker.

Förnyelsefonderna möjliggör kraftfulla satsningar på utbildning och forskning. I oktober l986 hade 6100 företag avsatt sammanlagt 5,2 mil- jarder kronor till fonderna. Industriföretagen svarade för omkring två tredjedelar av beloppet. Resten faller på byggentreprenörer, handelsföre- tag, banker och försäkringsbolag. Av de ansökningar om utnyttjande av fonderna som hade inkommit mot slutet av år 1986 utgjorde utbildnings- projekten 40% av värdet. den övriga delen rör forskning och utveckling. Förnyelsefonderna utgör således en stor resurs för utbildning inom nä- ringslivet. Jag avser att följa den fortsatta utvecklingen av förnyelsefonder-

nas användning. Som jag tidigare har anfört är utbildning och forskning inom ämnesområ- det kvalitetsstyrning av väsentlig betydelse för en långsiktig och positiv kvalitetsutveckling i vårt land. Industridepartementet har därför låtit en utredare dels kartlägga befintlig och planerad utbildning inom ämnesområ- det, dels lämna förslag till åtgärder som snabbt kan möta de ökade kraven på utbildning inom ämnesområdet. Utredaren redovisade i november l986 sitt arbete.

Utredaren föreslår att i en första etapp bl.a. kornpetensuppbyggnad inom ämnesområdet kvalitetsstyrning inleds vid Chalmers Tekniska Hög— skola och Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet samt att en profes- sur i ämnet kvalitetsstyrning inrättas vid vardera högskolan.

Göteborgs kommun, Näringspolitiska delegationen, har i en skrivelse den 13 januari 1987 anmält att ett antal företag med anknytning till Väst- sverige samt Göteborgs kommun är positiva till att medverka som delf- nansiärer av den föreslagna verksamheten vid de två högskolorna under en

Kvalitetsstyrning

• Sida 77
•  Original

inledande treårsperiod. Härvid förutsätts statlig medverkan i motsvarande utsträckning.

Jag ser positivt på den föreslagna verksamheten vid Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. Jag har erfarit att statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling avser att svara för kostnaderna för statens medverkan under en treårsperiod.

Jag har också erfarit att universitets— och högskoleämbetet för närvaran- de låter utreda vissa frågor rörande den fortsatta kunskapsuppbyggnaden inom ämnesområdet. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för utbild- ningsdepartementet.

För den regionala utvecklingen har utbildningen och därtill nära relate- rade frågor om forskningsmiljöer och tillgång till teknisk kompetens stor betydelse. För att ge regioner med sysselsättningsproblem förutsättningar för en god utveckling behöver infrastrukturen i dessa delar av landet förstärkas.

De regionala forsknings— och utvecklingsråd och jbrskningsstiftelser som vuxit fram, inte minst de som finns i anslutning till de mindre högsko- lorna. medverkar till ett förbättrat kontaktnät och till att formerna för informationsutbyte och kunskapsöverföring blir effektivare. Det växande antalet funktioner av typen kontaktsekretariut vid högskolorna kan också bidra till dessa syften.

Den forsknings— och utbildningsverksamhet som bedrivs i Kiruna och vid högskolorna i Umeå och Luleå har väsentliga positiva effekter för regional kompetensuppbyggnad. De mindre högskolorna spelar en allt större roll som regionala kompetenscentra. Här kan bl. a. nämnas projek- tet "Bergslagens Tekniska Högskola”. De teknikcentra som med statliga stöd byggts upp på orteri vissa delar av landet verkar i samma syfte.

Förslag till fortsatta åtgärder för regional kompetensutveckling lades fram i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 10 och M) och tidigare denna dag i propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 6 och 10). Dessa förslag berör både industri- och utbildningsdepartementens områden.

Utbildningsfrågornas betydelse för den internationella konkurrenskraf- ten, för den regionala utvecklingen och balansen samt för möjligheterna till en positiv strukturomvandling kan förväntas öka. Många ur närings- och regionalpolitisk synpunkt positiva åtgärder på utbildningsområdet har, som framgått av min redovisning, vidtagits. Jag avser att även i framtiden noga följa utbildningsfrågornas utveckling och verka för att näringslivets behov av kompetent och rätt utbildad personal kan tillgodoses. Ett led i detta arbete är att en för utbildnings- och industridepartementen gemen- sam arbetsgrupp har inrättats. Gruppen behandlar frågor om forskning. utbildning och regional utveckling.

6.5. Telekommunikationer

Sverige har ett internationellt sett välutvecklat telenät. Antalet telefon- linjer (från tclefonstation till abonnent) per invånare är högre än i något annat land. Samtidigt är telefontaxorna bland de lägsta i världen. Även när det gäller tätheten av datanätanslutningar ligger Sverige långt före övriga

Regional kompetens- uppbyggnad

• Sida 78
•  Original

Europa och i nivå med USA. Det nordiska mobiltelefonsystemct i Sverige. Finland, Danmark och Norge är det största sammanhängande systemet i världen. Norden är världsledande tack vare ett avancerat nordiskt teknik- upphandlingsprojekt. som drivits gemensamt av televerk'en. Detta har även givit tcleindustrin stora exportframgångar. Det stora genomslaget för mobiltjänster beror bl.a. på att dessa kommit att utnyttjas av många små företag inom hantverk och service med rörlig verksamhet.

Telekommunikationer spelar en betydelsefull roll för utvecklingen inom svenskt näringsliv och förvaltning. Detta beror på en kombination av avancerad utbyggnad och förmåga hos kunderna att utnyttja ny teleteknik. I Sverige utvecklades tidigt omfattande datanät för administrativa ändamål i den statliga förvaltningen samt inom bank- och försäkringsväsendena. Datatrafiken växer med 30—50 % om året. För närvarande pågår en omfat- tande kontorsautomatisering samt ökad användning av datateknik inom tillverkningsindustri. transportväsende och servicenäringar. Härigenom försöker man uppnå ökad snabbhet och effektivitet. En viktig ekonomisk konsekvens för industrin är minskad bindning av kapital i produkter under arbete eller transport.

Utvecklingen leds i allmänhet av de stora företagen. men sprids från dem till en bred krets av mindre företag i underleverantörsledet. De senare knyts både när det gäller produktutveckling och varudistribution till de stora företagens system. Det faktum att datanäten täcker stora delar av landet har den viktiga regionala konsekvensen. att avancerad industripro- duktion kan upprätthållas på många håll i Sverige.

Internationella datanät är av stor betydelse för de multinationella företa— gen när det gäller att upprätthålla kommunikation mellan bolag i olika länder. Dessa företag är stora användare av elektroniska meddelandesys- tem. som snabbt och billigt kan överföra elektroniska brev mellan anlägg- ningar i olika världsdelar. För att förbättra de internationella tjänsterna till svenska företag upprättar televerket nya företag inom Teleinvestgruppen. Ett exempel är Mailstar AB, där televerkskoneernen gått samman med rymdindustrin för att med svensk teknik kunna erbjuda kommunikation till platseri världen som är svåra att nå med konventionella medel.

Inom televerket pågår en kraftig utbyggnad med digital teknik. Under år l987 kommer många företag att kunna erbjudas kopplade datatjänster med betydligt högre hastighet än i dag via digitala företagsväxlar och det digi- tala telenätet. Höga hastigheter krävs för vissa avancerade datatillämp- ningar. Förslag om försök med ny teleteknik har på regeringens uppdrag presenterats av televerket. styrelsen för teknisk utveckling och statskon- toret. Ur regionalpolitisk synpunkt är det av stor betydelse att de nya. kvalificerade teletjänsterna kan erbjudas alla företag. oberoende av lokali- sering. Det är ur denna aspekt också gynnsamt att teletaxorna för närva- rande anpassas så att betydelsen av långa avstånd minskar.

Jag vill här också erinra om den potentiella betydelsen av 'l'ele-X-satelli- ten för telekommtrnikationerna. När satelliten äri funktion finns möjlighet att telekommunikationstjänster som kräver stor överföringskapacitet kan erbjudas till användare i hela landet utan att någon anslutning till det markbundna nätet krävs. "l'ele-X kan således genom att vara ett komple-

Datanät

Nya tjänster

• Sida 79
•  Original

ment till andra teletjänster komma att ge gynnsamma närings- och regi- onalpolitiska effekter.

På dataomrädet råder nu en stor mångfald av företagsinterna standarder. Betydande arbete pågår emellertid för att skapa internationella gemensam- ma standarder. vilka fordras för att bredda användningen av datateknik. Som närmare redovisas i avsnitt [0 är det viktigt att Sverige deltar i denna utveckling.

Jag räknar med att det föreslagna informationsteknologiprogrammet, som jag senare återkommer till. skall ge värdefulla bidrag till den fortsatta utvecklingen och användningen av telekommunikationerna i Sverige.

• Sida 80
•  Original

7. Avreglering och regelförenkling

Sammanfattning och bedömning: Insatserna för färre och enklare regler gentemot företagen har avsatt positiva resultat. Avregleringar hari en del fall genomförts. Flera reformer som innebär administra- tiv förenkling för företagen har beslutats. Myndigheternas service gentemot företagen har förbättrats. Det internationella harmonise- ringsarbetet har intensifierats.

Avreglerings- och törenklingsfrågorna kvarstår som en permanent uppgift för näringspolitiken. Bl.a. kommer ett nu inlett arbete med förenkling och anpassning av den näringspolitiska finansieringen. som redan givit resultat. att drivas vidare.

8. Näringspolitikens roll vid större industrikriser

Min bedömning; Den mycket restriktiva inställningen till statligt stöd åt krisdrabbade företag bör ligga fast. Lokala sysselsättnings- kriser bör i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-, regional- och arbetsmarknadspolitiska program. Näringslivet har ett

ansvar för att aktivt medverka till lösningen av krisfall. Vid stora och allvarliga krisfall bör också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande åtgärder. avpassade efter varje enskilt fall. kunna sättas in.

8.1. Bakgrund

Jag skall i detta avsnitt redovisa min syn på näringspolitikens roll vid större industrikriser.

Förmågan till omställningar är av central betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Olönsamma verksamheter måste kunna läggas ned eller förnyas för att resurser skall kunna föras över till växande sektorer. Denna omvandlingsprocess är ofta svår för de berörda. En av näringspolitikens viktigaste uppgifter är att ge förutsättningarna för en strukturomvandling som ur samhällsekonomisk och social synpunkt bidrar till största möjliga välfärd.

Omställningsproblemen bemöttes under flera år i slutet av 1970-talet och början av l980-talet med omfattande finansiellt stöd till krisdrabbade före- tag och branscher. Efter regeringSskiftet år l982 har strävandena att skära ned krisföretagsstödet haft hög prioritet i näringspolitiken. Inställningen till krav på nya stöd till företag har varit ytterst restriktiv. Samtidigt har regionala hänsyn fått en ökad betydelse inom näringspolitikens alla områ- den. Detta har avspeglats bl. a. i aktiva insatser på orter där större driftsin- skränkningar har ägt rum.

Insatserna vid sysselsättningskriser har således ändrat karaktär. Jag avser att här ge en samlad redovisning av min syn på näringspolitikens roll vid större kriser. Det är. enligt min mening. angeläget att det finns utveck- lade principer på detta område för att företagen. de anställda och andra intressenter skall ha klara spelregler och rimliga förväntningar på statliga insatser.

För att ge underlag för mina bedömningar har en intern arbetsgrupp inom industridepartementet gjort en översyn av frågor i anslutning till större industrikriser.

Krispolitiken inrymmer två huvuddelar: För det första stödet till krisfö- retag och för det andra åtgärderna för de anställda och arten.

8.2. Den tidigare krishanteringen

Under åren 1975—1982 gjordes mycket omfattande stödinsatseri krisdrab- bade företag och branscher. De sammanlagda nettokostnaderna — som är ett mått på de statsfinansiella kostnaderna för utbetalda bidrag. lån, garan-

Omfattande stöd

• Sida 92
•  Original

tier och aktiekapital — under budgetåren l975/76— l982/83 uppgick till 60.6 miljarder kronor (i 1986 års penningvärde). Insatserna har varit starkt koncentrerade till ett fåtal branscher: varvsindustrin. stålindustrin, massa- och pappersindustrin och tekoindustrin. Enbart varvsstödet svarade för 48 % av krisföretagsstödet under den aktuella perioden.

Krisföretagsstödet var betydande i förhållande till industrins storlek. Det motsvarade 4.3 % av gruv- och tillverkningsindustrins förädlingsvärde under nämnda period. Räknat som andel av dessa sektorers driftöverskott utgjorde stödet inte mindre än 52 %. Det statliga stödet till de mest förlustdrabbade företagen bidrog väsentligt till att soliditeten i svensk industri kunde upprätthållas. För de s.k. krisbranscherna var självfallet motsvarande relationstal avsevärt större.

Det stora krisföretagsstödet hade först och främst sin grund i det dåliga läget för svensk industri och för ekonomin i allmänhet under slutet av 1970- talet, vilket jag tidigare redogjort för. Här vill jag särskilt framhålla det förhållandet att kriserna hårt drabbade vissa branscher, ofta på utsatta orter. Utslagning hotade stora delar av industrin. Samtidigt sjönk industri- produktionen och förnyelsetakten var låg. Det fanns inte expanderande sektorer som efterfrågade de personer som riskerade att förlora sitt arbete. Det var således en extrem ekonomisk situation. Till detta bör läggas att kriserna kom snabbt och blev allvarliga. Det fanns inte en tillräcklig beredskap och erfarenhet att bygga mer långsiktigt verkande åtgärder på.

Krisinsatserna hade vissa positiva effekter. De möjliggjorde mjukare omställningar. Sysselsättningen kunde minskas under mer skonsamma former för de anställda.

Nackdelarna var dock övervägande. Allokcringsförluster uppstod på grund av att olönsamma verksamheter tilläts fortsätta. Arbetslösheten hölls nere på kort sikt. men på längre sikt har stödet inte kunnat förhindra pcrsonalminskningar. Bankerna och de tidigare ägarna behövde inte ta de fulla konsekvenserna av de stora förlusterna. Spelreglerna på marknaden och förhållandet mellan staten och näringslivet påverkades negativt. Stat— ligt stöd av den art det här var fråga om skapar risker för att företagen ägnar sig åt att anpassa sig till det statliga stödet snarare än åt den affärsmässiga och industriella delen av verksamheten. De statsfinansiella kostnaderna blev stora och i längden ej samhällsekonomiskt försvarbara.

Detta var bakgrunden till den omläggning av krispolitiken som skedde efter regeringsskiftet är 1982. De riktlinjer som sedan dess varit vägle- dande för statens agerande vid krisfall präglas av en mycket restriktiv inställning till krav på stöd till företag. Detta har emellertid inte inneburit ett passivt accepterande av de negativa sysselsättningsmässiga och regio- nala effekterna av driftsinskränkningar. Insatser har gjorts för att skapa nya arbetstillfällen och utveckling i berörda regioner. Men det är viktigt att komma ihåg att stödinsatser där de har förekommit har varit riktade mot de anställda och mot regionen. inte mot krisföretaget.

Jag vill här hänvisa till varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö. insatserna i Malmfälten samt till konkurserna för Saléns och Consafe som fall där den nya krispolitiken har kommit till konkret uttryck. Staten har

Nackdelarna övervägde

Omläggning av politiken

• Sida 93
•  Original

inte, till skillnad från tidigare. övertagit ägaransvarct för krisdrabbade företag.

Omläggningen av politiken avspeglas tydligt i utvecklingen av nettokost- naderna för krisföretagsstödet (diagram 8.I). Stödet till stålindustrin och "annat krisföretagsstöd" (f.d. Statsföretag. LKAB. skogsindustriföretag, m. ti.) har inte upprepats. De små kvarstående kostnaderna är kapitalkost- nader på utestående lån och aktiekapital. Stödet till varvsindustrin har visat sig svårare att påverka på kort sikt. Gamla beslut och åtaganden förorsakar fortfarande icke obetydliga kostnader. Framför allt är det in- frianden av tidigare ställda fartygskreditgarantier som har orsakat kostna- derna.

Diagram 8.1 Stöd till krisdrabbade företag 1979/80—1985/86 (nettokostnader, milj. kr., 1980 års priser)

-—- Stöd exkl 8000 varv & stål — - - Krisstöd exkl varv 6000 — Totalt

krisstöd

4000

2000

1979/80 80/81 81/82 "82/83 83/84 84/85 ' 85/86

Anm.: Nettokostnaderna för fartygskreditgarantier är svåra att periodisera, efter- som infriandena hänför sig till beslut under flera tidigare år. Fartygskreditgaran- tierna ingår därför inte i figuren. Under åren före l984/85 gav systemet nettointäkter eller små kostnader. Budgetåret 1984/85 var nettokostnaden [740 milj.kr. och [985/86 590 milj. kr. (1980 års priser).

Den markanta omläggning av stödpolitiken som genomförts bör ses i ett internationellt perspektiv. Tillgängliga uppgifter om stödpolitiken i andra länder visar på ett fortsatt betydande stöd till krisdrabbade företag och branscher i flera länder. Där har man inte, som i Sverige, lyckats ändra politiken. Då skall man också beakta att stora kapacitetsnedskärningar i branscher som varv. stål och teko har gjorts i Sverige, medan en del andra länder ännu har betydande omställningsprohlem framför sig.

8.3. Principerna för krisföretagsstöd

Den nuvarande mycket restriktiva inställningen till Stöd å! krisdrabbade företag bör gälla även ijbrtsättningen. Jag skall här redovisa skälen för

Restriktiv inställning 80

• Sida 94
•  Original

denna princip och även specificera de nödvändiga villkoren för att en sådan princip skall kunna upprätthållas i praktiken.

Erfarenheterna från de senaste årens sätt att bemöta industrikriser har varit positiva. Jag ser inga skäl till att ompröva den restriktiva inställning- en. Genom att de defensiva insatserna kraftigt har dragits ned. har närings- politiken återfått sin rätta roll som en politik för tillväxt och förnyelse.

Krispolitiken bör ses i förhållande till läget i industrin och i ekonomin generellt. Den svenska ekonomin har kommit i bättre balans och industrins konkurrenskraft har stärkts. Företagen är nu finansiellt sett väsentligt starkare jämfört med för 5— 10 år sedan. och de har därmed större uthållig- het att själva klara av en krisperiod. Samtidigt har utvecklingen på kredit- oeh riskkapitalmarknaderna varit mycket expansiv. Kreditutbudet har ökats och differentierats genom avregleringen på kreditmarknaden. Bör- sen har fått en väsentligt ökad betydelse som ftnansieringskälla. Samman- taget innebär utvecklingen att omstruktureringar bör kunna hanteras av ägarna och andra aktörer. utan något behov av särskilda statliga finansiella insatser i företaget.

'till detta vill jag lägga de handelspolitiska aspekterna. Dessa har. enligt min bedömning. kommit att väga allt tyngre i takt med att industristödsfrå— gor i ökande utsträckning har diskuterats i internationella fora som OECD. EFTA. GATT och Nordiska Ministerrådet. Även utvecklingen inom EG är betydelsefull. Liberaliseringssträvandena inriktas alltmer på avveckling av industristöd. tekniska handelshinder och andra s.k. icke-tariffära handels- hinder.

För den statliga företagssektorn tillkommer att staten här också finns i ägarrollen. Som jag nyss nämnt har staten främst under 1970-talet genom köp av privata företag i kris sökt lösa krisen genom att ta ett ägaransvar. Detta har i vissa fall lett till målkontliktcr för företagen. som kostat staten/ ägaren avsevärda belopp. Statens ägarroll måste bl. a. därför vara klarare. Jag kommer senare (avsnitt l2) att närmare utveckla min syn på de statliga företagen. Jag vill emellertid här konstatera att staten inte bör hantera kriser i företag eller branscher genom ett utökat statligt ägande. För de nuvarande statliga industriföretagen måste ägaren,-"staten liksom andra ägare sträva efter att minska riskerna för kriser i företagen och medverka i långsiktigt verkningsfulla sturkturlösningar för att förebygga eller avhjälpa kriser.

Under årens lopp har en lång rad argument för krisföretagsstöd lagts fram. Två av dessa har varit särskilt vanliga.

En argumentationslinje säger att staten bör ge stöd för att öi'w'bij'gga tillfälliga problem i en i grunden konkurrenskraftig verksamhet. Det är självfallet olyckligt om en på sikt konkurrenskraftig verksamhet läggs ned på grund av övergående problem. Men jag menar att det inte kan vara statens huvudansvar att göra en prövning av huruvida verksamheten är livskraftig. Om överlevnadsmöjligheter finns bör företaget kunna få stöd från andra intressenter än staten. eftersom insatser för att rädda livskrafti- ga verksamheter bör vara på sikt lönsamma investeringar. Jag upprepar att förutsättningarna för marknadsmässiga lösningar på företagskriser nu är väsentligt bättre än vad de var i slutet på l970-talet och i början av

Överbryggning

• Sida 95
•  Original

1980-talet. I och med att den ekonomiska situationen kraftigt har förbätt- rats och att kredit- och aktiemarknaderna har vitaliserats finns nu betydligt fler och starkare aktörer än tidigare. som kan medverka i strukturlösning- ar.

Enligt ett annat sätt att argumentera bör beslut om stöd till krisföretag baseras på samhällsekonamis/ta kal/tyler. En sådan kalkyl innebär. förenk- lat. att den företagsekonomiska resultaträkningcnjusteras med bl.a. alter- nativkostnaden för den friställda arbetskraften. med produktionsbortfall och med kostnader för underutnyttjande av infrastruktur. l princip är det riktigt att ha ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt, men man måste ha bristerna i kalkylmetoden i minne. Kalkylresultaten är mycket känsliga för antagandena om pris- och efterfrågeutveeklingcn. vilka har visat sig vara speciellt svåra att göra i råvarubascrade branscher och branscher med stor överkapacitet. En annan kritisk punkt i kalkylen är bedömningen av hur många av de anställda som blir arbetslösa vid en eventuell nedläggning. Det finns en så pass stor osäkerhet i metoden att jag inte anser att sam- hällsekonomiska kalkyler kan få vara utslagsgivande för beslut i krisfall. Däremot kan de ha ett värde som ett beslutsunderlag bland flera andra.

Den problembild som möter den framtida krishanteringen skiljer sig i väsentliga avseenden positivt från situationen på 1970-talet. Men även under förutsättning att tillväxten under de närmaste åren blir tämligen god. så kommer betydande omställningar och produktionsnedskärningar att ske inom delar av näringslivet. Detta är en följd bl.a. av införande av ny teknik och konkurrens från nya länder. Det vore fel att föreställa sig dessa omställningsprocesser som smärtfria.

En bärkraftig och realistisk krispolitik enligt de riktlinjer som jag redovi- sat måste därför innehålla verkningsfulla medel för att kunna bemöta de sysselsättningsproblem som följer av industrikriser. Jag skall nu övergå till att redogöra för hurjag ser på dessa problem och vilka åtgärder som bör sättas in.

8.4. Principerna för krisortsinsatser

En grundläggande princip. som det finns bred uppslutning kring i Sverige, är att människor inte ensamma skall behöva bära strukturomvandlingens negativa konsekvenser. Det har därför funnits en övergripande samhälls- solidaritet och ett väl utbyggt socialt skyddsnät som underlättat övergång- en till nya näringar och ny sysselsättning. De regionalpolitiska målen är högt prioriterade och de konkreta åtgärderna inriktas framför allt på lång- siktig utveckling och ny sysselsättning.

Sverige har på detta område valt en annan väg än en del andra länder i Europa, där regioner med krisdrabbad industri har lämnats att efter bästa förmåga lösa sina problem. Där insatser gjorts. har dessa ofta ensidigt inriktats på ekonomiska vederlag till dem som slutar sin anställning och till invandrare som flyttar tillbaka till sina hemländer. Detta har inte hjälpt de drabbade regionerna och följden har blivit svåra omställningsprocesser och i flera fall strejker och oekupationer. Det är inte förvånande att de anställda reagerar med oro. misstänksamhet eller konfrontation när alter-

Framtida problem

Ansvarstagande

• Sida 96
•  Original

nativet till bevarad anställning i de gamla branscherna är arbetslöshet och utarmning av hembygden.

En sådan utveckling är inte förenlig med de grundläggande värderingar som finns i Sverige. Även i fortsättningen bör det finnas ett stort ansvarsta- gande för människor i krisdrabbade orter och regioner.

En viktig utgångspunkt bör också vara en nära samverkan mellan staten och de fackliga organisationerna. I Sverige finns sedan länge en stor föreståelse i den fackliga rörelsen för nödvändigheten av anpassning till tekniska och ekonomiska förändringar. Denna förståelse har byggt på ekonomiska insikter. men också på att staten aktivt och gemensamt med organisationerna har underlättat omställningarna. De anställda och deras organisationer. liksom lokala samhällsföreträdare och företagen. bör vara delaktiga i och påverka omställningsprocessen.

Ambitionerna för att mildra påfrestningarna vid omställningar bör såle- des vara höga. men för att verkligen kunna utforma insatserna riktigt krävs en god bedömning av hur problemen ser ut. För att få en systematisk bild av sysselsättningsproblemen vid industrikriser har den tidigare nämnda arbetsgruppen inom industridepartementet studerat erfarenheterna av de stora neddragningarna i Malmfälten och efter varvsnedläggningarna i Landskrona och Uddevalla. Gruppen har också inventerat forskning om industrinedläggningar och låtit Arbetslivscentrum sammanställa resultat från en undersökning av ett antal industrinedläggningar. där de uppsagdas arbetsmarknadssituation under två år efter uppsägningen kartlagts.

För det första kan konstateras att andelen anställda som har fått nytt arbete efter en nedläggning. har minskat trendmässigt sedan 1960-talet och nu uppgår till omkring hälften. Utslagningen. dvs. förtidspensionerade och långtidsarbetslösa, är ofta betydande. Svårigheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter en ofrivillig förlust av anställningen har alltså ökat. Bakom detta genomsnittstal finns dock stora lokala variationer. I en del fall klaras omställningen relativt bra. medan det i andra fall uppstår stora problem för de berörda. Hur stora problemen blir beror till stor del på de anställdas ålder och utbildning. De äldre och de lågutbildade har störst problem på arbetsmarknaden. Man kan också finna klara skillnader mellan könen. Kvinnorna har avsevärt svårare att få ny anställning. vilket bl.a. torde höra samman med att de i genomsnitt har kortare arbetslivserfaren- het oeh smalare arbetsmarknad än männen. Den lokala arbetsmarknaden har också en avgörande betydelse. På små orter med dåliga pendlingsmöj- ligheter är problemen större.

En annan fråga gäller effekterna i underleverantörsled och i servicenä- ringarna. Studier av de s.k. multiplikatoreffekterna visar att dessa i de flesta fall är begränsade. speciellt om man endast ser till regionen runt den berörda arbetsplatsen. För många underleverantörer gäller att de har andra kunder än det företag som läggs ned och att de har en betydande anpass- ningsförmåga. Effekterna på servicenäringama är allmänt sett ännu mind- re, åtminstone i det kortare perspektivet. Genom olika transfereringar upprätthålls köpkraften till större delen, varför efterfrågan inom handeln och offentliga tjänster kvarstår. Detta gäller självfallet inte om en driftsin- skränkning följs av en betydande utflyttning. Man kan dock konstatera att

Sysselsättnings- effekter

• Sida 97
•  Original

effekterna i andra och tredje led är små i förhållande till effekterna för dem som är direkt berörda av en driftsinskränkning. Till detta vill jag foga vikten av att inte se omställningsproblemen i ett statiskt perspektiv, utan också beakta den dynamik och anpassningsförmåga som i verkligheten kännetecknar omställningsprocessen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsproblemen efter en neddragning har en mycket sammansatt karaktär. I många fall. där den lokala arbetsmarknaden är god och då de berörda anställda har förutsätt- ningar att få ny anställning, kan omställningen klaras utan större påfrest- ningar. Men det finns också situationer där problemen är allvarliga. Jag vill således understryka den stora variation som finns i storleken på pro- blemen.

Jag anser att utgångspunkter: bör vara att problemen skall hanteras inom ramen för redan befintliga generella program. i första hand en kombination av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska åtgärder.

Jag vill här erinra om att ett väsentligt motiv bakom arbemnarknadspo- litiken är att den skall underlätta omställningen i samband med driftsin- skränkningar. De arbetsmarknadspolitiska medlen utgör ett kraftfullt in- strument för att möta sysselsättningskriser genom effektivt och tidigt för- medlingsarbete. arbetsmarknadsutbildning. rörlighetsunderlättande insat- ser och skilda former av sysselsättningsskapande åtgärder. Utbildningsin- satser genom framför allt arbetsmarknadsutbildning är av stor och växande betydelse för att ge de anställda förutsättningar för att finna nytt arbete. I samma riktning verkar insatser för att underlätta arbete på annan ort, liksom möjligheter att ge aktivt stöd till egenföretagande. Att genom bered- skapsarbeten och andra sysselsättningsskapande insatser dels kunna skapa arbete under avvecklingsfasen. dels medverka i uppbyggnad av en ny infrastruktur. är en annan väg som visat sig vara effektiv. Erfarenheten visar också på den stora betydelsen av att genom utbildningsinsatser i nya företag kunna medverka till inskolning av friställda. Det är av stort värde att möjligheter finns att utnyttja vissa medel flexibelt så att de kan anpas- sas till individuella och lokala behov.

Ett för Sverige unikt och mycket betydelsefullt instrument är företagens skyldighet att varsla arbetsmarknadsmyndigheterna om större förestående förändringar. Härigenom ges förutsättningar för att på ett tidigt stadium inleda ett aktivt arbete till stöd för anställda och företag. Vid driftsin- skränkningar görs regelmässigt särskilda arbetsmarknadspolitiska insat- ser. De kan oftast göras genom omdisponeringar av befintliga resurser, men också genom särskilda resurstillskott. Erfarenheterna från senare års större företagskriser visar på vikten av tidiga och snabba förmedlingsinsat- ser.

Regionalpolitiskr stöd i form av t.ex.lokaliseringsstöd och offertstöd finns tillgängligt för lokala sysselsättningskriser. Länsstyrelserna har sär- skilda regionalpolitiska medel som kan användas också för krisortsin- satser. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit att 300 milj. kr. avsätts för särskilda regionalpolitiska insatser för infrastrukturutbyggnad. Därigenom ökas resurserna för långsiktiga ut- vecklingsinsatser på krisortcr.

Befintliga program

• Sida 98
•  Original

Jag vill understryka att näringslivet har ett betydande ansvar för att minska de negativa sysselsättningsmässiga konsekvenserna av industrikri- ser. Företagen bör i god tid planera för omställningar genom att ha bered- skap för nya verksamheter eller Omlokalisering av verksamhet. Det finns tyvärr dåliga exempel på fall där företag inte i tid förberett givna struktur- förändringar, med följd att alternativa sysselsättningsmöjligheter har sak- nats då krisen kommit. Det finns också goda exempel där företagen, ibland efter överläggningar med staten, aktivt har medverkat till nyetableringar. alternativ inriktning av produktionen eller andra positiva åtgärder. Dessa insatser värderar jag mycket positivt. Här kan också erinras om de s. k. Trygghetsfonderna. som har inrättats av arbetsmarknadens parter. Insat- ser frän näringslivet är således nödvändiga för att lösa problemen vid kriser och nedläggningar. Jag menar att näringslivet måste ta ett sådant ansvar genom att avsätta ekonomiska och organisatoriska resurser för krisortsinsatser; insatser för att främja. bredda och förnya näringslivs- strukturen på orter och i regioner som drabbas av kriser och strukturför- ändringar. Vidare anser jag att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheten att förlägga verksamhet till orter och regioner med problem.

1 undantagsfall. vid stora driftsinskränkningar på utsatta orter, kan det bli aktuellt med särskilda statliga insatser. Sådana insatser bör föregås av en noggrann prövning och värdering av de regionala och sysselsättnings- mässiga problemen. Storleken på åtgärderna måste anpassas till varje enskilt fall, eftersom problemens storlek och art ofta är starkt differentiera- de. Dimensioneringen av statliga insatser i tidigare krisfall kommer således inte att läggas till grund för några allmängiltiga tumregler för hanteringen av kommande kriser.

] konsekvens härmed bör sammansättningen av krisinsatserna anpassas till det enskilda fallet. Såväl kortsiktigt som mer långsiktigt verkande medel kan vara motiverade. På kort sikt är det som regel fråga om arbets- marknadspolitik. På längre sikt är det fråga om företagsutvecklande och infrastrukturuppbyggande åtgärder som kan bidra till regionens tillväxt och förnyelse.

De industri- och regionalpolitiska instrumenten är i första hand lämpade för att åstadkomma en långsiktig utveckling för en krisort. Regionala investmentbolag kan vara ett instrument för att långsiktigt främja närings- livsutvecklingen. En strävan. som kommit till uttryck under de senaste åren. är att näringslivet skall svara för den dominerande delen av kapitalin- satsen. lnvestmentbolagen får därigenom en bredare krets intressenter och starkare lokal förankring. Det regionalpolitiska stödet. bl. a. lokaliserings- stödet, är till vissa delar utformat för att möjliggöra flexibla insatser i krisregioner. De regionala utvecklingsfonderna och styrelsen för teknisk utveckling har på senare tid fått en mer aktiv roll i krishanteringen. Det är enligt min mening av stort värde att dessa organs specifika kompetens inom företagsutveekling och teknisk forskning och utveckling kan tas till vara också i krisfall.

Jag vill betona betydelsen av lokala initiativ i samband med industrikri- ser. Den bästa kunskapen om problemen — och lösningarna — finns på

Särskilda insatser

• Sida 99
•  Original

lokal och regional nivå. Vägledande för utformningen av framtida krisin- satser kommer därför att vara att lokala och regionala intressenter — både offentliga och privata — i största möjliga utsträckning bör svara för förslag och genomförande av krislösningar. Det bör finnas en öppenhet för att sätta in nya och okonventionella lösningar. Näringsliv. länsstyrelse. kom- mun och landsting har betydande ekonomiska och personella resurser som kan utnyttjas i ett krisläge. Jag förutsätter då att insatserna för kommuner- nas del inte kommer att gå utanför de av statsmakterna fastställda gränser- na för den kommunala kompetensen.

Etablering av ny verksamhet är oftast det mest verkningsfulla sättet att lösa en stor sysselsättningskris. Industridepartementet har återkommande kontakter med de större företagen om investeringsplaner och lokalisering- ar. Den information som framkommer på detta sätt bidrar till att skapa överblick av möjliga omlokaliseringar. Alternativ sysselsättning var möjlig att finna i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet och av den civila delen av Kockums Varv i Malmö samt satsningar på projekt i Timrå, i Blekinge och i Bergslagen. Man bör dock vara medveten om att möjlighe- terna att lokalisera ny verksamhet till krisorter är begränsade.

Särskilda åtgärder kan bli aktuella även inom det (Irbet.vmarknadspolitis- ka anträdet. De har stor betydelse för de individer som direkt berörs av en industrikris. Sådana åtgärder har i tidigare krisfall utformats så att olika arbetsmarknadspolitiska instrument. som jag tidigare nämnt. har förstärkts och anpassats till den lokala situationen. Här kan bl.a. erinras om de särskilda arbetsförmedlingar som inrättades i samband med neddragning- arnai Malmfälten. i Uddevalla och i Malmö.

I större krisfall har åtgärder satts in även inom andra områden. Jag avser här bl. a. tidigareläggningar av väg- och byggprojekt. Sådana insatser ökar på kort sikt sysselsättningen. men de bidrar också till att förbättra infra- strukturen i den berörda regionen.

Min samlade värdering av de olika instrument som står till förfogande för att lösa problemen i samband med industrikriser. är att det finns verkningsfulla medel för att mildra de problem som är ofrånkomliga i samband med omställningar.

• Sida 100
•  Original

9. Internationella investeringar 9.1 Inledning

Ett av de mer framträdande dragen i strukturomvandlingen är den sedan länge ökande internationaliseringen. Som jag redan understrukit är Sveri— ges näringsliv i dag i hög grad internationaliserat. En stor del av vår produktion exporteras och en betydande del av svenska företags produk- tion är förlagd till utlandet. Inom Sverige ägs en inte oväsentlig del av näringslivet av utländska intressen.

Som jag tidigare nämnt är denna internationalisering förenad med såväl fördelar som nackdelar. vilket ställer näringspolitiken inför olika avväg- ningsproblem.

Det svenska näringslivets internationalisering hänger samman med den allmänna internationalisering som skett i omvärlden under efterkrigstiden. Parallellt med detta har det skett en snabb ekonomisk utveckling. i vilken tekniska förändringar och strukturomvandling varit viktiga inslag. Utveck- lingen har också präglats av en stark koncentration av produktionen och inom flera marknader har ett fåtal företag kommit att dominera.

De multinationella företagen har spelat en viktig roll i denna internatio- naliseringsprocess. som dock inte i första hand kan tillskrivas företagens utlandsinvesteringar. Den internationella handeln ger i sig upphov till teknisk förnyelse och strukturförändringar. Utlandsinvesteringarnas roll är i detta sammanhang att de förstärker dessa effekter.

Vid bedömningen av Sveriges roll i den pågående internationaliserings- processen bör beaktas att Sverige är ett litet land vid sidan av de större marknaderna. Detta gör att det finns risk för att verksamheten i Sverige kan komma att inta en perifer position. bl. a. i förhållande till företagens verksamhet utomlands. Vidare svarar ett mycket begränsat antal multina— tionella koncerner, varav flertalet är höginternationaliserade. för en myc- ket stor del av investeringarna utomlands. Dessa koncerner svarar också för en avsevärd del av den industriella verksamheten i Sverige.

Frågor om internationella investeringar. såväl utländska investeringar i Sverige som svenska företags investeringar utomlands. har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete.

Direktinvesteringskommitten (DJRK) publicerade våren 1983 sitt betän- kande Näringspolitiska effekter av internationella investeringar (SOU 1983: l7). vilket främst behandlar de svenska företagens utlandsinve- steringar. Som ett led i utredningsarbetet initierade DIRK fem större undersökningar, vilka har publicerats som separata expertrapporter, näm- ligen: — Effekter av investeringar utomlands. En studie av sex industrier (SOU

l98l: 33). — De internationella investeringarnas effekter. Några fallstudier (SOU l98l:43l. — Internationella företag i svensk industri. En jämförelse mellan svenska

multinationella. utlandsägda och nationella företag (SOU 1982: 15).

Investeringar utomlands

• Sida 101
•  Original

— Svensk industri i utlandet. En analys av drivkrafter och effekter (SOU

1982: 27). och — Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. En studie av utveck-

lingen i svensk industri 1966—1980 (SOU l983: 16).

Enligt direktiven (dir. l977: 94) skulle DlRK för viss del av sitt uppdrag i största möjliga utsträckning bygga på statens industriverks utredningsar- bete om de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling, vars resultat har redovisats i rapporten Multinationella företag: FoU-verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxt (SlND l980: 4).

En arbetsgrupp inom industridepartementet har utrett vissa frågor rö- rande utländska investeringar i Sverige. Enligt direktiven skulle arbets- gruppen dels överväga i vad mån det är behövligt med hänsyn till samhäl- lets intressen att ytterligare begränsa möjligheterna för utländska rättssub- jekt att skaffa sig inflytande i svenska företag, dels mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av företagsförvärvslagen överväga om juste- ringar av lagstiftningen behövde göras. Arbetsgruppen har under hösten 1985 överlämnat dels rapporten Översyn av lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag, dels rapporten (Ds ] 1985: 7") Utländskt infly- tande i svenska företag. Den senare rapporten behandlar frågan om utlän- ningars köp av vissa aktier i svenska bolag. Rapponerna har remissbe- handlats.

Jag kommer i de följande avsnitten att först beröra svenska företags ' investeringar utomlands och därefter behandla frågor rörande utländska företagsetableringar och investeringar i Sverige.

9.2. Svenska företags investeringar i utlandet

Sysselsättningen vid svenska industrikoncerners dotterföretag utomlands uppgick år 1985 till ca 330000 anställda. varav huvudparten var sysselsatta i produktionsbolag i utlandet. Antalet anställda vid dessa produktionsbolag kan beräknas motsvara drygt 30 % av hela tillverkningsindustrins syssel- sättning i Sverige. De l7 största utlandsinvestcrande koncernerna (l7-gruppen) — med avseende på antalet anställda i utlandet — svarade samma år för ca 85% eller ca 280000 av den totala sysselsättningen utomlands. l7-gruppen sysselsatte år l985 totalt 540000 personer. varav således något mer än hälften är anställda utomlands. För denna grupp av företag var utlandsproduktionen av större omfattning än exporten från Sverige vid försäljningen till de utländska marknaderna. Den svenska ekonomin är starkt beroende av l7-gruppens utveckling. Koncernerna i denna grupp står för en tredjedel av industrisysselsättningen i Sverige. nästan 40 % av Sveriges export och ca 60 %.- av industrins totala forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Utlandsandclen för bl.a. sysselsättning och investeringar har varit rela- tivt stabil under första hälften av l980-talet; ett fåtal stora förvärv utom-

Utländska investeringar i Sverige

Sysselsättningen utomlands en tredjedel av den svenska

• Sida 102
•  Original

lands är 1986 synes emellertid ha inneburit en ökning av den utländska andelen.

För en fylligare beskrivning av omfattningen och utvecklingen av ut- landsinvesteringarna hänvisas till bilaga 3.

Direktinvesteringskommittén (DIRK) hade till uppgift att utreda de di- rekta investeringarnas näringspolitiska effekter — såväl i det förflutna som på sikt — med avseende på branschstruktur. koncentration, sysselsättning. export. teknisk forskning och utveckling samt företagens internationella konkurrenskraft. Enligt direktiven skulle DIRK också lämna förslag till statistik- och informationssystem.

DIRKzs slutsatser angående de näringspolitiska effekterna kan i mycket starkt koncentrat sammanfattas enligt följande.

Vid jämförelse med ett hypotetiskt alternativ. där inga utlmtdsinrcste- ringar hade förekommit. blir slutsatsen att direktinvesteringar hittills haft övervägande positiva effekter för den ekonomiska tillväxten. De multina- tionella koncernernas totala internationella konkurrenskraft. i form av t.ex. marknadsställning. har i allmänhet gynnats av utlandsinvesteringar.

Det går inte att generellt uttala sig om effekterna vid olika omfattning av företagens och hela industrins utlandsinvesteringar. Det kan enligt DIRK bara bedömas från fall till fall. De positiva effekterna av utlandsinveste- ringar avtar när andelen utlandsproduktion blir mycket stor och försvinner helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. Tec- ken pä en begynnande tyngdpunktsjiirskjutning av stora svenska företag kan också skönjas enligt DIRK: utlandsproduktionen är t. ex. viktigare än exporten för försörjningen av de utländska marknaderna för de svenska multinationella företagen taget som en grupp.

Mot bakgrund av riskerna med att tyngdpunkten i de stora företagens verksamhet förläggs utom landet. finner DIRK att samhället bör ha ett starkt intresse av att kunna följa och vid behov påverka utvecklingen av företagens utlandsetableringar: en sådan påverkan kan och bör ske på skilda sätt:

— Det internationella ekonomiska samarbetet bör effektiviseras för att undanröja ekonomiska (t.ex. krav på lokal produktion) och tekniska handelshinder. Detta skulle kunna dämpa utlandsinvesteringarnas om— fattning. Dessutom behövs internationella överenskommelser för att få till stånd ett samarbete mellan länderna när det gäller frågan om den fortgående företagskoncentrationen medför otillbörlig konkurrensbe— gränsning. Varje land kontrollerar enligt DIRK sammanslagningar inom det egna landet. medan samgåenden mellan företag i olika länder faller mellan regelsystemen. — Staten kan jörbiittru villkoren för industriell verksamhet i Sverige ge- nom insatscr inom områden som forskning och utveckling. utbildning och kommunikationer.

— DIRK anser att det finns behov av ett informationsutbyte kring företa- gens strategieri syfte att bevaka svenska näringspolitiska intressen. Ett

Direktinvesterings-

kommittén

• Sida 103
•  Original

system med överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur näringspolitisk synvinkel väsentligaste företagen (de 20 största multina— tionella företagen samt vissa andra företag) bör därför införas. Syftet med överläggningarna skulle vara att ömsesidigt informera varandra och skapa bättre harmonisering mellan samhällspolitiken och företagens strategier. Utlandsinvesteringarna förutsätts utgöra ett viktigt objekt för överläggningarna. men de bör inte behandlas isolerat utan ses i samband med företagens övergripande strategival. inkl. den totala investerings— verksamheten.

— En prövning av Utlandsinvesteringarna bör även i fortsättningen ske inom ramen för valutaregleringen; denna prövning kan utgöra ett kom- plement till överläggningssystemet. Vid prövningen bör man kunna ta reella näringspolitiska hänsyn. t. ex. i samband med en uppskattning av utlandsinvesteringarnas effekter på exporten. — Det bör sörjas för en uppbyggnad av ett ana/_vs- och statistiksystem rörande direktinvesteringarnas utveckling och effekter: ett sådant sy- stem behövs bl. a. för att ge ett underlag om de stora företagens verk- samhet vid ett överläggningssystem.

Förslaget om ett analys- och _ttatistiksystem stöds av flertalet remissin- stanser. En remissinstans ställer sig tveksam och tre avstyrker förslaget.

Positiva till förslaget i dess huvuddrag är bl.a. näringsfrihetsombuds- mannen. statens pris- och kartellnämnd (SPK). statens industriverk. statis- tiska centralbyrån (SCB). TCO och LO med sina förbund. SPK anser bl.a. att DlRKzs förslag skulle innebära att underlaget för industri- och närings- politiska beslut skulle förbättras. SPK delar vidare DIRKzs uppfattning att onödigt dubbelarbete vid informationsinsamling inom statsförvaltningen och inom företagen bör undvikas. TCO anser det vara viktigt att det föreslagna systemet ger en samlad syn på struktureffekterna i Sverige kontra investeringslandet. Det är väsentligt att få kännedom om vad som händer med t.ex. ledningsfunktioner. strategiska funktioner samt forsk- ning och utveckling. SCB delar DlRK:s uppfattning att behovet av infor- mation måste vägas mot den totala kostnaden för informationsframställ- ningen.

Förslaget avstyrks av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Sveriges Industriförbund och Företagens Uppgiftslämnardelegation. SAF och lndu- striförbundet anser att analys- och statistiksystemet skulle leda till en ökad byråkratisering utan nytta för samhällsekonomin. Organisationernas upp- fattning är att Sverige har mer omfattande information om industrins utlandsverksamhet än vad något annat land har. bl. a. genom det material som Industrins Utredningsinstitut samlat in. Man hyser även stora farhå- gor för att ett institutionaliserat statistikarbete kommer att innebära att ytterligare statliga enheter skapas eller utvidgas och att dessa får intresse av sin egen fortlevnad. Man pekar vidare på vikten av att sekretesskyddet efterlevs när det gäller företagsspeciftka uppgifter som SCB samlas in.

Analys- och statistiksystem

• Sida 104
•  Original

Allmänt sett kan sägas att det inte varit någon entydig remissopinion om DlRK:s förslag till öt't)rläggningss'j's'tenz. Näringslivets organisationer har tagit klart avstånd från förslaget (med undantag av Kooperativa Förbun- det). De fackliga organisationerna stöder däremot förslaget. Vissa av de statliga verken är för ett överläggningssystem. medan andra verk är skep- tiska.

Följande remissinstanser är generellt positiva till förslaget eller har ingen erinran emot det: TCO. LO med förbund (Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska Metallindustriarbetarförbundet och Svenska Fabriksarbetare- förbundet). Lantbrukarnas Riksförbund. riksbanksfullmäktige. statens pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen. företagsekonomiska in- stitutionen vid Lunds universitet och Kooperativa Förbundet (KF). TCO anser det vara angeläget att få till stånd systematiserade överläggningar mellan staten och en begränsad grupp av stora utlandsinvesterande före- tag. bl.a. med anledning av de risker som kan vara förknippade med en internationalisering av koncernens lednings- och FoU-funktion. LO menar att förslaget bör prövas. Efter en tid måste dock systemet utvärderas, så att det kan effektiviseras och eventuellt modifieras på grundval av gjorda erfarenheter. Svenska Metallindustriarbetareförbundet anser att överlägg- ningssystemet bör utnyttjas aktivt och inte endast i form av ett passivt in- formationsutbyte: företagens strategival bör kopplas till klart industripoli- tiska målsättningar. SPK anser att det föreslagna systemet skulle ge ett positivt bidrag till förståelsen för företagens olika överväganden i investe- ringssammanhang och därmed bredda grunden för en effektiv näringspoli- tik. Däremot bör inte alltför stor vikt läggas vid kortsiktiga arbetsmark- nads- och regionalpolitiska aspekter. KF har bl. a. uppfattningen att syste- met skall vara frivilligt. dvs. ingen lagstiftning skall tvinga företagen att delta. I likhet med företagsekonomiska institutionen i Lund anser också KF att överläggningarna bör beröra hela den strategiska utvecklingen. inte bara utlandsinvesteringar.

Direkt negativa till förslaget är Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveri— ges lndustriförbund och företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet. SAF och Industriförbundet anser i sitt gemensamma remissvar att en institutionalisering av kontakterna mellan företag och myndigheter kan innebära att en mygelekonomi utvecklas. Det föreslagna systemet skulle utgöra ett led i en ökad byråkratisering och ta tid och kostnader i anspråk för båda parter, men utan nytta för samhällsekonomin. Ett samråd i avtalsform är enligt SAF och Industriförbundet således inte motiverat för att få till stånd en dialog. Erfarenheterna från det s. k. lokaliseringssamrå- det är snarast att en fortlöpande dialog mellan staten och de största svenska industrikoncernerna inte förutsätter något avtal som grund.

Skeptiska till förslaget är kommerskollegium. näringsfrihetsombuds- mannen (NO) och statens industriverk. NO hyser farhågor att systemet innebär ett steg mot ökad förhandlingsekonomi. Enligt NO:s uppfattning ger redan valutaregleringen möjlighet till prövning av utlandsinvesteringar.

Överläggnings- system

9]

• Sida 105
•  Original

Sammanfattning och bedömning: Utlandsinvesteringarna har i hu- vudsak främjat tillväxten och den internationella konkurrenskraf- ten. Samtidigt kan dock konstateras att vissa av våra multinationella företag har en sådan omfattande verksamhet utomlands att kopp— lingen till den svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare, vilket t.ex. kan leda till att FoU och andra centrala koncernfunk- tioner i ökad utsträckning förläggs till utlandet. Våra stora multina- tionella företag svarar för en avsevärd del av den industriella verk- samheten i Sverige. vilket medför att dessa företags beslut får stor betydelse för den industriella utvecklingen i Sverige.

Mot bakgrund därav avser jag ta initiativ till att förbättra statisti- ken om utlandsinvesteringar. Jag avser också att initiera kontakter med vissa av de större svenska multinationella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I dessa kon- takter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sveri- ge och utlandet.

Jag har tidigare redogjort för min allmänna syn på de fördelar i form av ökad konkurrenskraft och tillväxt som en internationalisering innebär men samtidigt pekat på den uppmärksamhet som måste ägnas åt risken för ökad sårbarhet och beroende. Inom ramen för denna övergripande bedömning ser jag i stort Utlandsinvesteringarna som en nödvändig del i den svenska industrins utveckling.

Min bedömning är att utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat den ekonomiska tillväxten och den internationella konkurrenskraften. Även om etablering av tillverkande dotterföretag kanske i vissa fall inte ger någon ökad export — eller rent av minskar exportmöjligheterna från Sveri- ge — kan koncernens totala försäljningsvolym bli större. Den ökade voly- men kan i sin tur bära omfattande och kapitalkrävande forsknings- och utvecklingssatsningar. Därigenom kan också exportmöjligheterna på övri- ga marknader stärkas.

Samtidigt kan dock konstateras att vissa av våra multinationella företag har fått en sådan omfattande och vittförgrenad verksamhet utomlands att kopplingen till den svenska verksamheten inte är lika stark som tidigare. Sambandet mellan de svenska och utländska enheterna kan tunnas ut. Detta kan också leda till att centrala koncernfunktioner som FoU. avance- rad tillverkning och företagsledning i ökad utsträckning förläggs till utlan- det. Då våra stora och multinationella företag svarar för en avsevärd del av produktion. sysselsättning samt forskning och utveckling i den svenska industrin får dessa företags beslut stor betydelse för den totala kompetens- och kapacitetsutbyggnaden i Sverige och därmed för den industriella ba- sen. Mot denna bakgrund finner jag — i likhet med DIRK och flertalet av remissinstanserna — att statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av företagens internationalisering bör förbättras.

• Sida 106
•  Original

Det råder i dag brist på statistisk information rörande den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt min uppfattning bör det finnas en grundläggande informationskälla om internationaliseringen av de multina- tionella företagen. Det bör därför upprättas en löpande statistik som skulle omfatta t. ex. följande punkter:

— Anställda. investeringar. export, resultat- och balansräkningar för de stora multinationella företagen med fördelning på Sverige och utlandet. — Länderfördelning av anställda. Uppgifter om FoU. produktions- och

försäljningsbolag. m. m. — Utvecklingen i Sverige för de multinationella företagen jämfört med övrig industri. Dessutom bör det göras återkommande kartläggningar. Dessa skall ge en mer fullständig bild av utlandsverksamhetens omfattning och inriktning. Jag avser att ta initiativ till att en löpande statistik upprättas och att återkommande kartläggningsundersökningar kan genomföras, förslagsvis vart tredje är. Jag återkommer till regeringen i denna fråga.

Jag anser vidare — också i likhet med DIRK —- att det finns behov av ett infornuttimisuthyte kring företagens strategier i syfte att bevaka svenska intressen. Industridepartementet har regelbundna kontakter med bl. a. de stora svenska företagen. I dessa kontakter diskuteras näringspolitiska frågor som är av betydelse för en bransch eller ett enskilt företag. Det s.k. lokaliseringssamrädet är ett exempel på kontakter mellan regeringen och de stora industrikoncernernas företagsledningar för utbyte av information om regional- och sysselsättningspolitiska frågor. Samrådet har främst kommit att avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen och omlokaliseringar. Också i samband med handläggningen av t. ex. frågor om regionalpolitiskt stöd, ianspråktagande av investerings- fonder m.fl. ärenden förekommer långtgående kontakter mellan regering- en och företagen.

Dessa kontakter är enligt min mening värdefulla för att på ett förtroende- fullt sätt samarbeta i näringspolitiska frågor. Jag har tidigare nämnt att det är ett mycket begränsat antal multinationella koncerner, som svarar för den helt dominerande delen av den svenska industrins utlandsverksamhet. Vidare spelar dessa koncerners verksamhet i Sverige en mycket betydande roll för den svenska industriella utvecklingen. Jag avser därför att ta initiativ till kontakter med vissa av de större multinationella koncernerna i frågor som rör utlandsinvesteringar och internationalisering. I dessa kon- takter bör behandlas koncernernas strategier och utveckling i Sverige och utlandet samt sambandet dem emellan. Som DIRK påpekat. bör inte frågan om utlandsinvesteringar behandlas isolerat. utan ses i samband med företagets övergripande strategi. Det är därför lämpligt att det i kontak- terna med företagen också ägnas uppmärksamhet åt olika åtgärder som kan förbättra villkoren för industriell verksamhet i Sverige, exempelvis genom insatser inom områden som forskning och utveckling. utbildning och kommunikationer.

Det är enligt min mening uppenbart att de fackliga organisationerna kan tillföra värdefulla synpunkter i diskussionerna om företagens utlandsinve- steringar och internationalisering. Berörda centrala fackliga organisationer

Prop. l986/87: 74 Brist på statistik

Informationsutbyte

och kontakter

• Sida 107
•  Original

bör därför på lämpligt sätt beredas tillfälle att lämna synpunkter på och få insyn i den problematik som behandlas i dessa kontakter med företagen.

I DIRKzs betänkande finns även förslag rörande prövningen av direktin- vesteringar inom ramen för valutaregleringen. Regleringen av bl. a. direkt- investeringar har behandlats av Valutakommittén i slutbetänkandet (SOU l985: 52) Översyn av valutaregleringen. vilket har remissbehandlats och nu bereds inom regeringskansliet.

Såvitt rör DIRK:s förslag om internationellt samarbete för att undanröja olika tekniska och ekonomiska handelshinder, villjag hänvisa till avsnitt 7. där jag redogör för olika åtgärder för internationell harmonisering inom ramen för det nordiska samarbetet och EFTA/EG-samarbetet. Jag vill även peka på Sveriges aktiva medverkan i OECD:s arbete rörande frågor om de multinationella företagens konkurrensbegränsande aktiviteter.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag har anfört om svenska företags investeringar i utlandet.

9.3. Utländska företagsetableringar och investeringar i Svedge

Sammanfattning och bedömning: Utländska förvärv har varit mycket framträdande under de senaste åren i Sverige. Ätaganden från den utländske förvärvaren om den fortsatta verksamheten i det förvär- vade företaget har i flera fall utgjort förutsättningar för bifall till ansökningar om förvärvstillstånd.

Jag anser mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits under de år företagsförvärvslagen varit i kraft att tillämpningen av lagen bör effektiviseras i vissa avseenden. Jag föreslår därför ändringar av lagen för att möjliggöra vissa förenklingar i handläggningen. m. m.

Beträffande frågan om tttlänningars köp av vissa börsregistrerade aktier konstaterar jag att det nu inte finns tekniska förutsättningar att genomföra de förändringar som föreslagits i en rapport om ett nytt kontrollsystem. Ytterligare utredningar måste sålunda göras.

9.3.1 Omfattning m. m.

Den totala ntlandsr'igda företagssektorn utgjorde år 1984 — mätt i antal anställda — ca 150000 personer eller S% av sysselsättningen inom hela näringslivet. Därav är 132000 personer. motsvarande en sysselsättnings- andel på 7 % anställda i de. ?. l00 företag, där aktierna till mer än hälften är utlandsägda (majoritetsägda företag).

Det utländska ägandet är mest framträdande inom partihandel. Drygt I I00 utländska dotterföretag med 34 500 anställda svarade år 1984 för ca 19% av det totala antalet sysselsatta inom partihandeln. Omfattningen av det utländska ägandet inom partihandeln har inte genomgått några stora förändringar under 1980-talet.

Inom tillverkningsindnstrin uppgick år l984 antalet utländska majoritets-

Var tolfte anställd i utlandsägda företag

• Sida 108
•  Original

ägda företag till 440. vilka sysselsatte 64000 personer eller 7.9 %- av den totala sysselsättningen inom denna industri. Den utländska andelen i till- verkningsindustrin kan i dagsläget uppskattas till drygt 9%: om minoritets- ägda företag inkluderas stiger andelen till 11%. eller 90000 anställda.

Den utlandsägda företagsscktorn i Sverige har ökat både i absoluta och relativa tal under de senaste årtiondena. lnkl. uppköpen åren 1985 och l986 torde antalet anställda vid de utländska tillverkningsförctagen hittills under 1980-talet ha ökat med drygt 20 000. eller en tillväxt av den utländska andelen med från 6 till 992. I ett längre tidsperspektiv har det skett en mycket stark ökning. Antalet anställda i majoritetsägda företag inom till- verkningsindustrin har nästan tredubblats mellan åren 1962 och 1984 (från 23 000 till 64 000) motsvarande en ökning av den utländska andelen från 2.5 till 7,9 %

Den utlandsägda företagsscktorns tillväxt i Sverige beror nästan helt på de utländska uppköpen av svenska företag. Under den senaste 40-ärsperio- den (1946— 1985) har utländska företag förvärvat svenska tillverkningsföre- tag med tillsammans ca 73000 anställda vid förvärvstidpunkten. Nästan 80%- av förvärven har inträffat under 1969—1984. Förvärvsintensiteten (mätt i antal anställda per år) har varit dubbelt så hög under den första hälften av l980-taletjämfört med slutet av 1970-talet.

Ländcrfördelninng av de utländska förvärven under 1980-talet uppvisar ett annat mönster än tidigare. Företag från de nordiska länderna dominerar nämligen numera som förvärvare genom att svara för nästan 60% av antalet anställda i uppköpta företag i samtliga näringsgrenar under 1980— l985. Därav kan nästan 40 procentenheter tillskrivas finländska företags- förvärv. Detta är betydligt mer än de nordiska ländernas andel av bestän- det av utlandsägda företag.

Det finns tecken som tyder på att förskjutningen till de nordiska länder- na sker samtidigt som förvärven till viss del fått en annan bransch- och företagsinrikming. Förvärven förefaller ha fått en inriktning mot baskemi och företag som tillverkar relativt "mogna" produkter på stagnerande eller minskande marknader. Nordiska företag har köpt relativt stora företag eller hela delbranscher. som visserligen kan ha en stark marknadsställning. men som inom en nära framtid kan förväntas bli föremål för olika former av strukturförändringar i syfte att skapa en konkurrenskraftig verksamhet.

Beträffande den nordiska företagsintegrationen över gränserna bör framhållas att denna. t. ex. genom en specialisering av produktionen. kan skapa konkurrenskraftiga enheter i både Sverige och övriga nordiska länder. vilket kan möjliggöra en samlad satsning på världsmarknaden. Men jag vill betona att denna företagsintegration inte får skapa sämre förutsätt- ningar för fackligt arbete. Jag vill i sammanhanget nämna att det från fackligt häll föreslagits ett koncernfackligt samarbete i nordiska koncerner. Det finns anledning att i denna fråga understryka vad som anförts av de nordiska finansministrarna i den är 1985 antagna "Nordisk handlingsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsättning". nämligen att det är angeläget att berörda arbetsmarknadsparter genom avtal söker finna prak- tiska förutsättningar för att utveckla ett sådant fackligt samarbete. Jag förutsätter därför att de avtalsförhandlingar som jag erfarit avses inledas

Utländska förvärv

Koncernfackligt samarbete

• Sida 109
•  Original

inom kort mellan parterna leder fram till en acceptabel lösning. En fortsatt nordisk integration främjas ifall de anställdas företrädare får möjlighet att diskutera gemensamma intressen pä likartat sätt som övriga företrädare för nordiska företag.

Den ljanuari 1983 trädde lagen ( 1982: 617) om utländska förvärv av svens- ka företag m.m. (företag.-sförvärvslagen) i kraft. Enligt företagsförvärvsla- gen får utländska medborgare. utländska juridiska personer samt vissa svenska rättssubjekt (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag. om förvärvet innebär att kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagets aktiekapital/röstetal kommer att överstiga vissa gränser (10. 20, 40 eller 50 %). Kravet på tillstånd gäller också vid förvärv av rörelse. delar av rörelser och andelar i handelsbolag.

Enligt lagen Skall tillstånd meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. 'l'illständsfrågorna handläggs av länsstyrelsen eller, i frågor om vissa viktigare ärenden. av regeringen. Det bör anmärkas att tillstånd enligt gällande praxis inte behövs i samband med nyetablering- ar.

Som anfördes i samband med tillkomsten av företagsförvärvslagen (jfr prop. 1981/82: 135 s. 23—24) kan utländska investeringar i Sverige medföra en rad positiva effekter för svensk industri. Sverige kan härigenom få viktiga bidrag till välståndsutvecklingen genom tillgång till utländska finan— siella marknader. vilket kan underlätta det svenska näringslivets försörj- ning med riskvilligt kapital.

Vi kan också genom de utlandsdominerande företagen få tillgång till avancerad teknik. vilket är av stor betydelse för den framtida expansionen av den utlandskonkurrerande sektorn i Sverige. Inte minst gäller detta de multinationella företagen, som ofta disponerar betydande tekniska re- surser.

Även i fråga om marknadsföringen och den utveckling som sker fortlö- pande på detta område är det en stor fördel för Sverige att genom de utländska direktinvesteringarna kunna få del av nya impulser.

I nämnda proposition anfördes emellertid också att det inte kan förnekas att det utländska inflytandet också i vissa fall kan vålla problem. Detta gäller särskilt när det är fråga om större multinationella företag med en hög internationaliseringsgrad. I sådana företag fattas ofta besluten i de avgö- rande frågorna utanför Sverige. Detta kan medföra att såväl de anställda som svenska myndigheter och organisationer får sämre möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen jämfört med vad som är fallet med rent svenska företag.

Ett företag som förvärvas blir efter förvärvet en enhet inom en större koncern och den svenska verksamheten underordnas en övergripande internationell strategi. Detta kan leda till olika former av beroende. Det kan också finnas risk för att viktiga forsknings- och utvecklingsfunktioner eller produktionen helt eller delvis förs över till utländska koncernföretag efter förvärvet.

Företagsförvärvs- lagen

• Sida 110
•  Original

Det är bl. a. dessa risker som gjort det motiverat att genom företagsför- värvslagen skapa en kontroll över de utländska förvärven

När det gäller upprättandet av helt nya verksamheter torde ofta förde- larna med etableringen dominera. Som framgått ovan' finns inte heller någon kontroll av nyetub/wingar av utländska företag i Sverige. Det finns i stället anledning att befrämja dessa etableringar. vilka dock spelat en mycket liten roll under de senaste tvä—tre decennierna. Industrideparte- mentet har därför givit ut en broschyr som informerar om Sverige som investeringsland. Broschyren vänder sig till utländska företag med budska- pet att förutsättningarna att bedriva. i synnerhet högteknologisk. industri- ell verksamhet i Sverige är goda. Regeringen kommer att fortsätta denna informationsverksamhet. Jag vill dock understryka att utländska företag inte skall erbjudas några speciella förmåner vid etablering av verksamhet i Sverige jämfört med svenska företag.

Företagsförvärvslagen har nu varit i kraft i ca fyra år och det finns anledning att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter ta ställning till om det behövs några förändringar i lagen. Som jag har nämnt har vissa utredningar gjorts i detta avseende. bl.a. när det gäller förenklingar i det nuvarande systemet. 1 det följande kommer jag att gå in på dessa frågor. lnnan dess anser jag det emellertid motiverat att redovisa hur handlägg- ningen av ärendena på regeringsnivå sker.

Vid prövningen av viktigare ärenden inom regeringskansliet inhämtas först information om detftiirt'ärt'adcföretaget. Det kan därvid vara fråga om verksamhetens art. produktfördelning. forskning och utveckling. syssel- sättning. marknadsandelar. de viktigaste konkurrenterna. etc. Denna in- formation används för att ta ställning till om förvärvet berör s.k. skydds- intressen eller skyddsvärda intressen. 1 den praxis som utvecklats vid tillståndsprövningen kan följande skyddsintressen identifieras: — industri- och regionalpolitiska intressen (företag med betydande forsk- ning och utveckling. marknadsposition. produktion eller sysselsättning m. m.), — säkerhets- och beredskapspolitiska intressen (företag av betydelse för totalförsvaret).

— intresset av nationellt självbestämmande och oberoende (företag eller branscher, i vilka ett dominerande utländskt inflytande skulle kunna innebära svårigheter att hävda en oberoende svensk politik). — nationella kulturella intressen och liknande (företag inom informations- och massmediaområdet).

1 nästa steg görs en bedömning av effekterna av förvärvet. vilka bl.a. beror på de dispositioner som köparna avser — eller kan förväntas — genomföra och som har betydelse för de skyddsvärda intressena i det förvärvade företaget. Det är således fråga om de risker som finns för att dessa intressen kommer att trädas för här på grund av förvärvet. lnforma- tion inhämtas om det ji'h'vt'irt'ande företaget med avseende på syftet med

N yetablerin gar

Skyddsintressen

• Sida 111
•  Original

förvärvet. produktion, marknader. kapacitetsutnyttjande. FoU-verksam- het. möjligheter till strukturrationalisering. framtida strategier. finansiell ställning. etc.

Sammantaget kan sägas att prövningen mynnar ut i en bedömning av följande förhållanden: —- Arten och storleken på de eventuella skyddsvärda intressena i det förvärvade företaget. * Eventuella risker för skyddsintressena på grund av förvärvet. Därvid bedöms bl.a. effekterna av förvärvet med avseende på fortsatt verk- samhetsmässig och finansiell självständighet för det förvärvade företa- get. det förvärvade företagets utvecklingsmöjligheter i den förvärvande koncernen samt strukturförändringar med hänsyn taget till "överlapp- ningar" gällande produktion. marknader och FoU mellan det förvär- vade och förvärvande företaget. I huvuddelen av antalet fall har den angivna prövningen givet vid handen att ett förvärv inte berör några skyddsintressen. Det kan t.ex. vara fallet i fråga om småföretag utan några skyddsvärda tillgångar av väsentlig bety- delse. ! dessa fall meddelas givetvis tillstånd utan vidare åtgärder.

I vissa fall har emellertid förvärvet bedömts innebära sådana risker för skyddsvärda intressen att förvärvet ansetts strida mot väsentligt allmänt intresse enligt lagen. I dessa fall förekommer det enligt praxis att det förvärvande företaget kan göra frivilliga åtaganden för att minska eller undanröja riskerna i fråga om de skyddsvärda intressena och därigenom möjliggöra bifall till en ansökan.

Utformningen av sådana åtaganden varierar givetvis allt efter omstän- digheterna och förutsättningarna i det enskilda fallet. Vissa typer av åta- ganden förekommer dock relativt ofta vid förvärvsprövningen. Innebörden i dessa åtaganden är t. ex. att verksamheten kommer att utvecklas genom investeringar, få en självständighet i olika hänseenden och förändras i både omfattning och inriktning på ett balanserat sätt i samband med strukturför- ändringar inom den förvärvande koncernen.

En speciell fråga vill jag särskilt ta upp i detta sammanhang. Den gäller när ett utländskt företag förvärvar ett svenskt företag indirekt genom ett helägt holdingbolag eller annat dotterföretag i Sverige. Detta sker ibland så att holdingbolaget finansierar en mycket stor del av köpeskillingen genom lån. Räntekostnader och amorteringar betalas i huvudsak genom överfö- ring av medel från det förvärvade företaget till holdingbolaget och den finansiella ställningen för den konsoliderade svenska verksamheten kan försämras påtagligt i jämförelse med förhållandena före förvärvet. Detta skapar sämre verksamhetsförutsättningar för det förvärvade företaget.

Det har givetvis varit svårt för regeringen att acceptera en sådan upp- läggning av ett förvärv, varför sökanden i dessa fall avgivit åtaganden som inneburit en förändring av den finansiella uppläggningen av förvärvet.

Jag vill betona att det inte är avsikten att genom åtaganden förhindra förändringar på grund av allmänna kostnads- och marknadsandringar utan tanken är att fånga upp de specifika risker som kan vara förknippade med det utländska ägandet.

Åtaganden

• Sida 112
•  Original

Många av de uppgifter som brukar lämnas i åtganden är skyddade av sekretess enligt sekretesslagstiftningen. Detta innebär att dessa åtaganden inte delges t. ex. företrädare för de anställda. Jag vill emellertid understry- ka att det enligt min mening är rimligt att åtagandena blir föremål för redovisning i det förvärvade företagets styrelse, där företrädare för de anställda ingår.

Under företagsförvärvslagens hittillsvarande tillämpningstid har åtagan- den förekommit i samband med ca 45 ansökningar om förvärvstillstånd. Ätaganden har varit relativt frekventa under senare år, vilket berott på ett stort antal förvärv av företag med skyddsvärda intressen under dessa år.

Jag vill emellertid också betona att det givetvis kan förekomma fall där olägenheterna av ett utlänskt förvärv är så stora att det inte är möjligt att undanröja dessa genom åtaganden.

Den utlandsägda företagsscktorn har vuxit i betydelse i svenskt närings- liv och de utländska förvärven har därvid spelat en dominerande roll. Det kan också noteras att företagsförvärvslagen varit i kraft i fyra år och att det inte genomförts någon systematisk utvärdering av de åtaganden som gjorts i samband med prövningen. Bl.a. mot denna bakgrund har jag efter be- myndigande från regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om utvecklingen hos företag i Sverige vilka förvärvats av utländska intressen (dir. 1986: 29). Utredaren har bl.a. till uppgift att bedöma om utvecklingen i de förvärvade företagen varit i överensstäm- melse med de åtaganden som de utländska företagen gjort vid förvärvet.

Riksdagen bör beredas tillfälle ta del av vad jag nu anfört om grunderna vid tillämpningen av företagsförvärvslagen.

I den tidigare nämnda rapporten Översyn av lagen (1982: 617) om utländs- ka förvärv av svenska företag m.m. föreslås vissa förändringar för att åstadkomma förenklade handläggningsrutiner. färre ärenden och därmed förkortade handläggningstider.

På grundval av rapporten har inom industridepartementet utarbetats förslag till ändringar i företagsförvärvslagen. Förslaget innebär att utländs- ka förvärv av mindre svenska företag undantas helt från den nu gällande tillståndsplikten. Vidare förtydligas att lagens kontrollsystem i fråga om utländsk etablering är begränsat till att avse de rena övertagandefallen.

Det huvudsakliga syftet med ändringarna är att begränsa prövningen till de väsentliga fallen av överlåtelser. Härigenom bör handläggningstiden av sådana ärenden kunna begränsas utan att behandlingen blir mindre nog- grann.

Det kan finnas skäl att, även om kravet på förvärvstillständ vid förvärv av mindre företag slopas, följa den samlade utvecklingen. En möjlighet vore att tillämpa någon form av anmälningsförfarande, men även andra möjligheter torde kunna bli aktuella genom utnyttjande av existerande informationskällor. Jag har för avsikt att ytterligare överväga denna fråga.

[ övrigt föreslås vissa ändringar — bl. a. avseende förvärv inom samma

Utredning om åtaganden

• Sida 113
•  Original

koncern, s. k. inomkoncernsförvärv — mot bakgrund av erfarenheter från den praktiska tillämpningen av företagsförvärvslagen och annan därmed sammanhängande lagstiftning. Detta har också föranlett förslag till änd- ringar i lagen ( l982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. samt i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Förslaget. som granskats av lagrådet. finns som bilaga 1. Lagrådet. vars yttrande finns i bilaga 2. har inte haft någon erinran mot förslaget. '

Jag förordar. i samråd med justitieministern och statsrådet Gradin. en del språkliga ändringar i förslaget vad avser 7 5 andra stycket företagsför- värvslagen. l konsekvens härmed har detta också föranlett språkliga änd- ringar i l kap 2.5 och 2 kap 2.5 lagen om utländska förvärv av fast egendom. m.m.

[ detta sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen ändrat förord- ningen (1982: 878) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (ändrad l986:697). så att regeringen numera direkt prövar ärenden som avser företag med mer än 500 anställda. Tidigare gällde att alla ärenden först skulle beredas hos länsstyrelsen. Också denna förändring är ägnad att förkorta handläggningstiden och om erfarenheterna blir positiva bör över- vägas om gränsen skall sänkas ytterligare.

9.3.5 Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier i vissa fall

En kontroll av det utländska infiytandet — vid sidan av förvärvskontrollen enligt företagsförvärvslagen — finns också genom systemet med utlän- ningsjfi'irbchåll i svenska bolag. Ett utlänningsförbehåll enligt företagsför- värvslagen är ett förbehåll i bolagsordningen för ett svenskt aktiebolag, enligt vilket utländska företag eller likställda subjekt endast får förvärva en viss del av aktierna i bolaget. vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 40% av aktiekapitalet och 20 % av rösterna för samtliga aktier i bolaget. Tillstånd till ändring av utlänningsförbehållet skall ges. om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse.

Jag kommer i detta avsnitt behandla frågan om det utländska infiytandet ide bolag vars bolagsordning saknar utlänningsförbehåll. Förvärvskontrol- len enligt företagsförvärvslagen tillämpas oavsett om det bolag vars aktier förvärvas har utlänningsförbehåll eller ej. Denna kontroll är således heltäc- kande. när det är fråga om förvärv som innebär att en och samma utländs- ka förvärvare innehar eller förvärvar mer än l0 % av aktierna eller rösterna i svenskt aktiebolag. Detta kontrollsystem omfattar emellertid inte ut- ländska förvärv av mindre poster i bolag som saknar utlänningsförbehåll. även om det sammanlagda utländska aktieinnehavet i ett sådant bolag skulle vara mycket betydande.

Tidigare förekom inom ramen för valutaregleringen en viss kontroll av utlänningars köp av svenska aktier genom att tillstånd krävdes för utförsel av sådana aktier. Riksbankens nuvarande praxis innebär i praktiken att det är fri utförsel av börsregistrerade aktier. Valutakommittén har i sitt betän- kande föreslagit att valutaregleringen inte skall omfatta utlänningars köp av svenska börsaktier.

Utlännings- förbehåll

• Sida 114
•  Original

De utländska nettoköpen av svenska börsregistrerade aktier har varit av stor omfattning under åren 1980—1985. Under år 1986 har dock nettoköpen av svenska aktier minskatjämfört med år 1985. Den relativa omfattningen av de utländska innehaven av sVenska börsaktier har uppskattats till 7— l0% av det totala börsvärdet. Den utländska andelen av aktiekapitalet i enskilda börsbolagl var i mars/april 1986 Ericsson (43 %) därnäst Pharma— cia och Electrolux (båda 26 %), Atlas Copco (l7 %), PLM ( 16%) och Volvo (l5 %). Den utländska andelen av röstvärdet för aktierna i dessa bolag är i regel betydligt lägre på grund av de fria aktiernas lägre röstvärde. Det bör noteras att alla här nämnda bolag utom Volvo och PLM saknar utlännings-

förbehåll i bolagsordningen.

Utredningen

Efter en motion i riksdagen om utlänningars aktieförvärv i svenska företag (motion 1982/83:429) beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att ett bättre täckande skydd borde skapas mot utländskt inflytande i svenska företag och att det borde utredas om skyddet kan skapas genom en utvidg- ning av 1982 års lag.

I anledning av riksdagens beslut tillsattes inom industridepartementet en arbetsgrupp för att utreda frågan.

Motiven till utredningen är den tidigare nämnda stora nettocxporten av svenska börsregistrerade aktier. som påbörjades år 1979. i och med riks- bankens praxisändring i liberal riktning för utförsel av sådana aktier. Samtidigt har det noterats att företagsförvärvslagen inte vinner tillämpning på utlännings förvärv av aktieposter på 10% eller därunder av aktiekapita- let eller röstetalet i svenska bolag. och att vissa större skyddsvärda företag med börsregistrerade aktier saknar utlänningsförbehåll.

De! föreslagna kontrollsystemet Arbetsgruppen har i den tidigare nämnda rapporten (Ds ] l985: 7) bl.a. föreslagit att en ny lag införs, nämligen lag om tillstånd till förvärv av aktier m.m. i vissa fall.

Förslaget syftar till att uppnå en kontroll genom en tillståndsprövning av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i bolag som saknar utlän- ningsförbehåll vid sidan av den kontroll som för närvarande finns enligt den s. k. företagsförvärvslagen. Dessa utländska köp. portföljinvestering— ar. skall endast kontrolleras. när det aktuella bolagets totala aktiestock har ett utländskt inflytande som överstiger 40% av hela aktiekapitalet och 20% av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Enligt förslaget skall Värde- papperscentralen VPC Aktiebolag (Värdepapperscentralen) bevaka när dessa gränser har passerats i ett bolag. Eftersom det föreslagna systemet syftar till att i så hög grad som möjligt överensstämma med valutareglering- ens nuvarande regler vad gäller kontrollförfaranden, innebär det att svens- ' De angivna andelarna har för två företag beräknats inkl. en stor riktad emission utomlands resp. en omfattande försäljning av aktier till utlandet. vilka genomfördes senare under våren 1986.

Utredningen om utländska aktieförvärv

• Sida 115
•  Original

ka medborgare som är bosatta utomlands (s. k. valutautlänningar)jämställs med utländska medborgare i den föreslagna kontrollen. Rapporten har remissbehandlats.

Remissinstanserna

LO och TCO liksom Svenska Fabriksarbemreförbunder och Svenska Me- ra[lindasrriarbetarqlörbundet ser positivt på förslaget i dess helhet (ända- målsenligt förslag, begränsningsregler liksom kontroll- och sanktionsregler tillstyrks).

Samtliga remissinstanser från näringslivet hänvisar till att det inte före- ligger något behov av den föreslagna kontrollen. eftersom inga redovisade negativa verkningar av den visade Ökningen av det utländska inflytandet föreligger. På dessa och andra grunder avstyrks förslaget.

Riksbanken vidhåller att det finns behov av ett mer fullständigt skydd mot oönskat inflytande i svenska aktiebolag. Man säger emellertid att behovet av ett sådant skydd kan te sig mindre brådskande än vad som förut kunnat antas. Dessutom pekar man på frågans komplexitet. Förslaget avstyrks därför.

Värdepapperscentra/en, som enligt förslaget förutsätts ha en nyckel- funktion för att systemet skall fungera. avstyrker förslaget och hänvisar därvid till att värdepapperscentralens nuvarande system inte är uppbyggt för att fullgöra de förutsatta arbetsuppgifterna. Att bygga upp ett nytt system skulle. enligt värdepapperscentralen. ta lång tid och kräva stora kostnader. Dessutom skulle ett nytt datanät mellan värdepapperscentralen och fondhandlarna behövas.

Även Stockholms fondbörs och bankinspektianen avstyrker förslaget.

Min bedömning avjörslaget

Utlänningars köp av svenska börsregistrerade aktier utgör enligt min upp- fattning ytterligare ett exempel. där man måste gå en balansgång mellan de för- och nackdelar för det internationella beroendet som uppkommer vid utlänningars aktieköp.

Det finns väsentliga fördelar med ett fortsatt utländskt intresse för svenska aktier. De svenska företagens försörjning med riskvilligt kapital kan underlättas. Genom notering på utländska börser kan företagen bli kända på de utländska marknaderna. Det allmänna utländska ägande som medges inom ramen för ett utlänningsförbehåll kan sägas utgöra en avväg- ning mellan fördelarna av utländsk riskkapitalanskaffning och de risker som är förenade med denna. Jag anser att det finns behov av detta slag av gränser för det utländska ägandet även i de börsföretag som i dag saknar utlänningsförbehåll.

Det har emellertid vid beredningen framkommit att det skulle uppkom- ma betydande tekniska problem. om det föreslagna kontrollsystemet skul- le införas i dag. Både enligt värdepapperscentralen och arbetsgruppen förutsätter det föreslagna systemet vissa nytillkommande tekniska installa- tioner o.d., som inte finns i dag. Arbetsgruppen konstaterar, att endast

• Sida 116
•  Original

vissa av de informationsvägar som behövs för ett fungerande system finns redan nu. Därutöver förutsätter det föreslagna systemet att de berörda bolagen. fondkommissionärerna och fondbörsen får tillgång till snabb och aktuell information om storleken av den utländska andelen i ett berört bolag. Utredningen förordar därvid ett s.k. "on-line-system”. i'vilket bolagen och övriga berörda intressenter i Sverige omedelbart kan få till- gång till relevant information via terminaler. som är kopplade till värde- papperscentralens dator.

Värdepapperscentralen har i en skrivelse till arbetsgruppen anfört an— gående de tekniska förutsättningarna, att det nuvarande systemet måste kompletteras med ett nytt rapporteringssystem. om värdepapperscentra- len fortlöpande skall kunna dokumentera utlandsägandets omfattning i de berörda bolagen. Värdepapperscentralen skall enligt förslaget svara för dels sammanställandet av de dagliga rapporterna från de egna och förval- tarnas registreringar av utlandsägandets omfattning. dels informationsläm- nandet till Stockholms fondbörs och fondhandlarna om utrymme finns eller saknas för ett ökat utländskt ägande i de berörda bolagen. I ett skede då det finns ett datanät som sammanbinder fondbörsen. fondhandlarna och värdepapperscentralen borde denna överföring av information kunna ske utan svårigheter. Värdepapperscentralen tror att ett sådant datanät kan komma till stånd ganska snart. Centralen hänvisar också till att det före- slagna systemet innebär att förvaltarna. hos vilka det största utländska portföljägandet inryms. mäste komplettera sina nuvarande redovisnings— system med ett av samma typ som värdepapperscentralen behöver skapa.

Det skall också noteras. att värdepapperscentralen år 1986 till regering- en lämnat ett förslag om ett s. k. värdepapperslöst system på aktiemarkna- den. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom re- geringskansliet. Ett värdepapperslöst system förutsätter nya tekniska hjälpmedel.

Jag finner det således klarlagt. att den föreslagna kontrollen inte kan fungera i dag med befintligt rapporteringssystem. Det är vidare ovisst hur lång tid det kan ta att införa ett sådant system och vilka kostnader detta för med sig för värdepapperscentralen. berörda bolag, fondkommissionärerna samt förvaltarna. Ytterligare utredningar måste sålunda göras. Regeringen bör under denna utredningstid noga följa utvecklingen av det utländska ägandet i de företag. vars aktier är börsregistrerade och som saknar utlän- ningsförbehåll. Som ett led i detta bör exempelvis ingå att regeringen —- inom ramen för de kontakter som förutskickats i föregående avsnitt — tar upp med de aktuella företagen frågor om utländskt ägande och inflytande. Detta kan också tjäna syftet att belysa olika praktiska och andra frågor som aktualiseras genom tänkbara system för en ytterligare kontroll.

10. Teknisk forskning och utveckling

Sammanfattning: Teknikpolitiken som en del av näringspolitiken beskrivs till sin allmänna inriktning och struktur. Följande aktuella

insatser presenteras: |

— en ny kraftfull satsning på informationsteknologi i ett samordnat nationellt program. — ett betydligt förstärkt treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling med bl.a. ökade forsknings- och utvecklingssalsning- ar pä bioteknik. biomedicinsk teknik. materialteknik. miljöteknik och verkstadsteknik samt en ny kraftfull satsning inom området mikronik.

— en förändrad inriktning av stödet genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. vars kapitalbehov reduceras.

— resurser för att tillvarata de möjligheter som internationell forsk- ning och utveckling erbjuder. särskilt europeiskt samarbete. inom ramen för dels det särskilda avtal som Sverige slutit med de Europeiska Gemenskaperna (EG). dels EUREKA-samarbetet.

10.1. Teknikpolitiken 10.1.1 Allmän inriktning

Teknikpolitik kan användas som samlande beteckning på de insatser inom tekniska området som syftar till att skapa resurser och möjligheter för förverkligande av övergripande politiska mål. Huvuddelen av teknikpoliti- ken har näringspolitisk inriktning och ingår således i mitt ansvarsområde.

Under de senaste åren har den svenska industrins ekonomiska ställning starkt förbättrats. Därmed har det åter blivit möjligt för framför allt de större företagen att i ökad utsträckning själva sörja för införandet av ny teknik i enskilda produkter och tillverkningssystem. [ dagsläget är företa- gens investeringar i ny teknik stora. I branscher som transportsmcdels-. läkemedels- och elektronikindustrin är dessa investeringar större än de som görs i byggnader och produktionsutrustningar. För investeringar i forskning och utveckling (FoU) har företagen, utöver egna vinstmedel. tillgång till en vitaliserad marknad för riskkapital. Den förbättrade situa- tionen gör det möjligt att flytta fram positionerna när det gäller satsningar- na på teknik.

Det krävs ofta lång tid för att en insats inom det tekniska området skall ge avsedd effekt. Detta gör att det finns betydande inslag av lånsiktighet och uthållighet i teknikpolitiken. Det gäller inte minst stödet till den tek- niska infrastruktur som består av nationella resurser för mätning. prov- ning. patenthantering och standardisering samt verksamheter för insam- ling. värdering och spridning av teknisk information.

i dagens teknikpolitik mäste informationsteknologin ges en central roll. Den mekaniska teknologin har länge utgjort själva fundamentet för vår industri. Den utgör fortfarande ett dominerande inslag i industrins pro-

lnformations— teknologi

• Sida 118
•  Original

dukter och tillverkningsutrustningar. Materialens teknologi skapade från början dess förutsättningar och elektromekaniken har sedan seklets mitt utgjort ett viktig komplement. Under de senaste årtiondena har emellertid informationsteknologins framväxt skapat en ny situation. inte bara så att den med sina datorer har mött den stigande efterfrågan på lagring. bearbet- ning och överföring av information. Elektronikens snabba utveckling mot stor snabbhet och kapacitet. små dimensioner och låga kostnader har gjort det möjligt att i en lång rad produkter och processer utnyttja informations- teknologiska systemdelar. Dessa har till uppgift att reglera och styra funk- tioner och förlopp och ersätter i mänga fall komplicerade och kostsamma elektromekaniska arrangemang. På så vis kan prestandan höjas i allt från konsumtionsvaror till processutrustningar. från motorsågar till medicinsk apparatur. De informationsteknologiska komponenterna. de s. k. chipsen. och därav byggda delsystem utgör i sig en snabbt växande marknad. Än viktigare är dock alla de användningar som informationsteknologiska sy- stem kan få. Flertalet industriländer har uppfattat den nya dimension som informationsteknologin håller på att tillföra den industriella tekniken. De gör därför extraordinära forsknings- och utvecklingssatsningar på områ— det. Så har t. ex. våra tre grannländer Danmark. Norge och Finland startat särskilda utvecklingsprogram inom informationsteknologin. Jag återkom- mer strax till mitt förslag om ett sådant program.

Några viktiga krav måste ställas på teknikpolitiken. Den måste till en början ha den grad av flexibilitet som krävs för att vid behov kunna genomföra nationella program och projekt av den typ som 'l'ele-X-satelli- ten. det nationella rnikroelektronikprogrammet och nu informationstekno- logiprogrammet representerar. Samtidigt fordras resurser för att långsik- tigt bygga upp kompetens inom områden som sakta men säkert växer i betydelse. Exempel på sådan uthållig kompetensuppbyggnad finns inom styrelsens för teknisk utveckling program. bl. a. när det gäller verkstads- teknik. bioteknik och keramer och fiberkompositer.

Teknikpolitiken måste vidare tillgodose krav på både bredd och speciali- sering. Svensk industri har en betydande bredd sett i förhållande till landets storlek. Denna bredd befrämjar industrins förmåga att utnyttja tekniska framsteg och förnya sig. Kommersiella krafter verkar ofta för koncentration mot vissa teknikområden. Kraftsamling och specialisering erbjuder företagen möjlighet att nå storleksfördelar på sina marknader. Vi måste emellertid inom landet bibehålla bredden i den tekniska kompeten- sen. Denna ambition ställer utbildnings- och forskningssystcmen inför avvägningsproblem. Med begränsade resurser måste stora teknikområden täckas. utan att insatserna blir så små att de inte får effekt. Det förslag till treårsprogram för styrelsen för teknisk utveckling. som tidigare i dag anmälts i propositionen om forskning (prop. l986/87: 80 bil. l()). avser att åstadkomma balans i detta hänseende. För sammanhangets skull redovisar jag även här huvuddragen i detta program. Detta treårsprogram innehåller bl.a. fortsatta betydande eller ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på ett antal områden av strategisk vikt för framtida svensk industri samt startande av forskning inom ett nytt område — mikronik — som betecknar tekniken för att utnyttja mycket små geometriska strukturer med specifika biologiska. kemiska eller fysikaliska egenskaper.

Bredd och specialisering

• Sida 119
•  Original

Statens insatser för teknisk utveckling m.m. kan för industridepartemen- tets verksamhctsområde delas in i tre grupper:

Nationella program och projekt på särskilt prioriterade områden. till vilka i nuläget hör:

— telesatellitprojektet Tele-X. — det nationella mikroelektronikprogrammet (NMP).

Dessa insatser utmärks av högt ställda och väl definierade tekniska mål samt av en hård styrning inom vid starten tillmätta tids- och resursramar. De innebär för svenska förhållanden betydande satsningar av statliga me- del.

Stimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling omfat- tande verksamheter vid:

— styrelsen för teknisk utveckling (STU). — stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden). — statens delegation för rymdverksamhet (DFR).

Stimulansen består bl. a. av ekonomiskt stöd till projekt inom ett tek- niskt brett spektrum. Enskilda stödprogram är inriktade på prioriterade teknikområden. särskilt intressanta typer av projekt eller utvalda grupper av idégivare. initiativtagare och aktörer. För att uppnå eftersträvade effek- ter måste insatserna vara långsiktiga och uthålliga.

Stöd till teknisk infrastruktur, vari ingår anslag till verksamheter vid: — delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning

(DFI). — stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet ('STATT). — patent- och registreringsverket (PRV).

— granskningsnämnden för försvarsuppfinningar,

— statens provningsanstalt (SP). —— statens mät- och provråd (MPR), — lngenjörsvetenskapsakademien (IVA). — Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS).

Dessa verksamheter bildar sammantaget en teknisk infrastruktur. som i sin produktion av tjänster utgör en nationell resurs för att vidareutveckla den industriella tekniken.

Förslag till riksdagen avseende teknisk forskning och utveckling läggs nu fram i flera olika sammanhang.

I årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) återfinns regering— cns förslag beträffande stödet till teknisk infrastruktur med undantag för DFI och STATT. Vidare behandlas däri förslag beträffande statens delega- tion för rymdverksamhet och telesatellitprojektet Tele-X.

Jag har vidare tidigare denna dag vid min anmälan till propositionen om forskning redogjort för mina förslag rörande STU. Jag avser att även nu i korthet redogöra för verksamheten vid STU och dessa förslag.

I det följande presenterar jag:

Prop. l986/87: 74

Nationella program och projekt

FoU-stimulans

Teknisk infrastruktur

• Sida 120
•  Original

— under rubriken Nationellt program (avsnitt 10.2) ett informationstekno- logiskt program. — under rubriken Stimulans till teknisk förnyelse genom forskning och utveckling (avsnitt 10.3) det nyss nämnda förslaget till ett treårigt pro- gram för STU. förslag om inriktning av Industrifondens verksamhet samt vad som finns att anföra om forskningssamarbetet med Europeiska Gemenskaperna och EUREKA-samarbetet, — under rubriken Stöd till teknisk infrastruktur (avsnitt 10.4) förslag an- gående stödet till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverk- samhet.

10.2. Nationellt program på informationsteknologiområdet

12. Statsägda företag

Jag redovisar i detta avsnitt den statliga företagsscktorn under industride- partementets ansvarsområde och de senaste årens utveckling för dessa företag. Riktlinjer för statens fortsatta politik som ägare av dessa företag presenteras.

Sammanfattning och bedömning: Staten kommer att ha en betydande roll som ägare till företag inom såväl basindustrierna som andra mer expansiva branscher. Genom det statliga engagemanget vidgas den ägarmässiga basen för en expansion av svenskt näringsliv. Den förbättrade situationen för de statsägda företagen torde i växande utsträckning ge möjligheter till en mera offensiv utveckling. En successivt ökad utdelning från de statliga företagen kommer att kunna användas för nya industriella satsningar i dessa företag. I vissa fall bör även andra intressenter kunna bli aktuella som minori- tetsdelägare i samband med nyemissioner i de statliga företagen.

12.1. Bakgrund

Staten driver företagsverksamhet dels inom sju affärsverk. dels i ett antal hel- eller delägda aktiebolag. Totalt omsatte den statliga företagsscktorn ca 168 miljarder kronor är 1985 och sysselsatte ca 310000 personer. Statens samlade engagemang inom området redovisas varje år för riksdagen i en särskild skrivelse. Så skedde senast i 1986 års redogörelse för de statliga företagen (skr. 1986/87: 20. NU 7. rskr. 95). i vilken redogjordes för 1985 års verksamhet.

En viktig del av denna företagsamhet är underställd industridepartemen- tet. lnom departementets område finns sålunda två affärsverk med dotter- bolag samt närmare tjugo hel- eller delägda företag. Flera av företagen är i sin tur moderbolag i industrikoncerner.

Denna statliga företagsgrupp består dels av de två affärsverken domän- verket och affärsverket FFV med sina dotterbolag, dels aktiebolagen Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb), Procordia AB. SSAB Svenskt Stål AB. AB Statens Skogsindu- strier (ASSI). Svenska Varv AB. Sveriges Geologiska AB (SGAB) samt Zenit Shipping AB. Det är denna företagsgruppjag kommer att behandla i detta kapitel efter det attjag redovisat vilka övriga företag som finns inom industridepartementets ansvarsområde.

Bland dessa övriga företag finns två kreditinstitut. nämligen Sveriges Investeringsbank AB och Svensk Exportkredit AB. Dessa båda företag och deras utveckling harjag behandlat tidigare i min föredragning.

Ett par av företagen har en speciell situation genom att de är riksprov- platser och har att utföra provning av elektrisk materiel resp. tryckkärl. cisterner, lyftanordningar m.m. Dessa företag är AB Statens Anläggnings- provning och SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. Två andra företag — TEMU Interactor AB och SSPA Maritime Consulting

_ Prop. 1986/87: 74

De tio

industriföretagen

Övriga företag

• Sida 179
•  Original

AB — har särskilda uppgifter inom forsknings-. utvecklings- och prov- ningsomrädet.

Till en annan kategori av företag hör de som är knutna till de svenska rymdprogrammen. Svenska rymdaktiebolaget och Nordiska Satellitaktie- bolaget.

Några av företagen bedriver ingen rörelse och har inga anställda. Så är fallet i Norrbottens Järnverk AB (NJA). Detta bolags största tillgång är en fordran på staten om 450 milj. kr. Denna fordran uppkom i samband med att SSAB Svenskt Stål AB bildades år 1978. Ett annat företag utan egen rörelse är Kockums Air AB.

I samtliga hittills nämnda bolag äger staten minst hälften av aktierna. Dessutom äger staten aktier i Luxor AB (10 % av aktiekapitalet) och Cementa AB (5 %) samt sedan år 1986 i Utvecklings AB Kranen (40 %). som är lokaliserat till Malmö.

Jag återgår nu till att tala om de tio industriföretagjag nyss räknade upp. Av företagen är samtliga utom SSAB och Ncb helägda av staten. I dessa två bolag äger staten 67 resp. 72 % av aktiekapitalet. Genom att de övriga ägarna helt eller delvis har B-aktier med lägre rösträtt än statens A-aktier uppgår statens andel av rösterna i de båda bolagen till 80 resp. 96 %. För SSAB förutsätter de nämnda andelarna att riksdagen godkänner de förslag som lämnats i propositionen om vissa aktiefrågor för SSAB Svenskt Stål AB. m.m. (prop. 1986/87: 71).

Sammantaget omsatte de två affärsverken och åtta företagen/företags- grupperna är 1985 något över 53 miljarder kronor och gav ett resultat efter finansiella intäkter och kostnader på närmare 2,5 miljarder kronor. Export- värdet uppgick till 22.5 miljarder kronor och företagen svarade därmed för 9 % av den totala svenska exporten. För år 1986 beräknas omsättning resp. resultat bli ca 55 resp. ca 2.2 miljarder kronor.

Det totala antalet anställda uppgick år 1985 till inemot 87000. Härav är 10000 personer eller 11% anställda utomlands. Dessa statliga företags andel av den totala industrisysselsättningen i Sverige är 8 %.

De statliga ägarengagemangen har tillkommit vid olika tidpunkter och av skilda skäl. Flera engagemang är av gammalt datum. t. ex. det i LKAB. där staten köpte 50 % av aktierna i början av 1900-talet och i ASSI. som bildades på 1940-ta1et. Delar av den verksamhet som drivs inom domän- verket och FFV har också ett tidigt ursprung.

Under senare delen av 1970-talet skedde en markant utvidgning av statens ägarengagemang. Staten förvärvade då en rad företag. vilka ge- nomgående var i ekonomiskt mycket dåligt skick. De statliga förvärven berodde främst på de omfattande strukturkriserna inom basindutrin och varvsnäringen. Staten gick sålunda år 1979 in som ägare i Södra Skogs- ägarna AB, Neb och i Luxor. SSAB bildades år 1978 och staten blev då hälftenägare i bolaget. Denna andel utökades vid årsskiftet 1981—1982 till 75 %. År 1977 övertog staten aktierna i AB Götaverken och Svenska Varv AB bildades som moderbolag för de statliga varvsengagemangen. Två år senare införlivades Kockum AB:s varvsrörelse i den statliga varvskoncer- nen. Kostnaderna för dessa engagemang har blivit mycket höga.

Omfattning

• Sida 180
•  Original

12.2. De senaste årens utveckling

De statliga företagen hade i början av 1980-talet så gott som genomgående stora problem. I flera av företagen var förlusterna stora. medan andra visade positiva resultat. vilka dock var helt otillräckliga för att möjliggöra en långsiktig positiv utveckling. Särskilt gällde detta för basindustrierna och Svenska Varv AB. Den då nytillträdda regeringen föreslog därför i slutet av år 1982 riksdagen en omfattande rekonstruktion av Statsföretags- gruppen (prop. 1982/83: 68. NU 15. rskr. 181 ). Efter riksdagsbeslut i frågan förvärvade staten samtliga Statsföretags (numera Procordia) aktier i bl. a. ASSI. LKAB och SSAB för totalt 2,4 miljarder kronor. Dessa tre företag är alla kapitaltunga och starkt konjunkturkänsliga och deras resultat och investeringsvolymer visade sig ha så stor påverkan på Statsföretagsgrup- pen att hela koncernens utveckling kom i fara. Det bedömdes därför vara en nödvändighet att skilja ut de berörda företagen. Rckonstruktionen gav Statsföretagsgruppen förutsättningar att genomföra de övriga förändringar som var nödvändiga för att ge gruppen ny utvecklingskraft. Samtidigt erhöll ASSI ett betydande ägarkapitaltillskott från staten.

Senare har finansiella rekonstruktioner genomförts i LKAB efter beslut i riksdagen är 1983 och i Svenska Varv senast efter beslut i riksdagen år 1986.

Ansträngningarna har i de olika företagen/företagsgrupperna inriktats på fortsatt omstrukturering och effektivisering av verksamheterna. I flera fall har mycket stora ingrepp varit nödvändiga för att stoppa ytterligare förlus- ter. Som exempel kan nämnas de omfattande neddragningarna av nybygg- nadskapaciteten i Svenska Varv och de stora personalminskningarna inom LKAB. Inom Procordia har också skett en kraftig omstrukturering.

Detta arbete har varit framgångsrikt. Förlustbringande eller föråldrade verksamheter har dragits ned eller helt avvecklats samtidigt som betydan- de satsningar har gjorts inom mera utvecklingsbara områden. I en del fall har företag sålts till nya ägare. vilka bedömts ha bättre möjligheter att utveckla företagen. Inom de olika företagsgrupperna har i andra fall köpts en rad företag för att komplettera och stärka den befintliga verksamheten.

Den allmänt goda industrikonjunkturen och den markanta förbättringen av konkurrenskraften. som inte minst devalveringen hösten 1982 med- förde. har naturligtvis gynnat också den statliga företagsscktorn.

Vissa uppgifter om affärsverken/företagen framgår av de följande tabel- lerna. Där framgår att såväl omsättning som resultat så gott som genomgå- ende utvecklats positivt. Även investeringarna har med något enstaka undantag ökat. Däremot har sysselsättningen genomgående minskat. Detta är en följd av rationaliseringar liksom att nedläggningar/avyttringar av vissa verksamheter inte fullt ut motverkats av nysatsningar/företagsköp.

Uppgifterna beträffande Zenit Shipping har inte medtagits i samman— ställningarna då bl. a. lämnade ackord från riksgäldskontoret gör att resul- taten och investeringarna blir missvisande.

• Sida 181
•  Original

Tabell 12.1 Omsättningen i vissa statliga företag under åren 1980—1985

(milj.-kr.")

Omsättning (inkl. övriga rörelseintäkter)

1983

3 096 2 760 5 086 3208 2 649 1 1 454 10435 9 648

131

1980 1981 1982

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 2666 2110 2374 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 2 198 2 393 2 523 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 3471 3656 4357 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb 4019 3040 2408 1.uossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB 2317 2242 2084 Procodia AB 13990 15 401 10 586 SSAB Svenskt Stål AB 7 383 7 267 8 979 Svenska Varv AB 6160 7 320 8 372 Sveriges geologiska AB

(SGAB) — — 56 Totalt 36 4161 37 531] 42 739

48 467

1984

3023 2713 5408 3519 3340 11950 11960 7255

188 49 356

1985

3522 2917 5502 3485 3684 12444 12931

7122

213 51820

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna.

Tabell 12.2 Resultatet i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj. kr.)

Resultat efter finansiella intäkter och kostnader:

1980 1981 1982

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 34 101 172 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 209 192 163 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 1 1 —526 —523 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB, Ncb —97 —71 79 Luossavaara-Kiirunavaara

AB, LKAB —352 —663 -—406 Procodia AB 261 —578 —299 SSAB Svenskt Stål AB —584 —774 23 Svenska Varv AB — I 474 —1839 —1383 Sveriges geologiska AB

(SGAB) _ _ 4 Totalt —16511 —2969' 2170

1983

170 307 245 203 101 529 303 312

4 2174

1984

328

545 533 565 --811

11 2113

1985

2 567

' ASS] och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna. 2 Kostnader för omstrukturering har i flera fall tagits som extraordinära kostnader samt ägartillskott tagits upp som extraordinär intäkt, vilket gör att nettoresultatet kan avvika avsevärt från det i tabellen angivna resultatet.

• Sida 182
•  Original

Tabell 12.3 Investeringar i vissa statliga företag under åren 1980—1985 (milj. kr.)

Investeringar (inkl. aktier och andelar)

1980 1981 1982 1983 1984 1985

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 160 121 106 122 119 171 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 248 647 315 270 258 254 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 1 002 924 243 276 366 475 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB. Ncb 336 164 99 134 388 367 Luossavaara-Kiirunavaara

AB. LKAB 602 470 359 208 174 252 Procodia AB 2 334 1 844 448 523 624 678 SSAB Svenskt Stål AB 1 160 840 458 316 533 708 Svenska Varv AB 306 347 165 105 265 998: Sveriges geologiska AB

(SGAB) — — 22 8 7 5 Totalt 4 544' 3 963' 2 215 1 962 2734 3908

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna. : Beloppet påverkas av en tillfällig investering i fartyg och riggar.

Tabell 12.4 Antal anställda i vissa statliga företag under åren 1980—1985

Antal anställda

1980 1981 1982 1983 1984 1985

Affärsverket FFV inkl.

FFV AB 7984 8135 '8379 8174 7834 8024 Domänverket inkl.

Domänföretagen AB 7 898 7 896 7 789 7 548 6 952 6 498 AB Statens Skogsindustrier.

ASSI 9884 9213 8528 8301 7734 7688 Norrlands Skogsägares

Cellulosa AB. Ncb 6445 5747 5160 4488 4376 3848 Luossavaara-Kiirunavaara

AB. LKAB 7628 7387 6806 5670 4922 4752 Procodia AB 46 390 46 080 27 701 25 719 24 392 24 349 SSAB Svenskt Stål AB 17573 17017 14709 14711 15012 14865 Svenska Varv AB 24 292 24090 22545 19599 17714 16634 Sveriges geologiska AB

(SGAB) — — 492 518 506 490 Totalt 102 883' 101 161 ' 102 109 94 728 89 442 87148

' ASSI och LKAB ingick åren 1980 och 1981 i Procordia. Hänsyn till detta har tagits i totalsiffrorna

Den statliga företagsscktorn har en förhållandevis stor andel av sin verksamhet inom basnäringarna gruv-. stål- och skogsindustri. Detta inne- bär ett stort engagemang i branscher vilka kännetecknas av hög kapitalin- tensitet. stark konjunkturkänslighet och kraftigt konkurrensutsatta inter— nationella marknader. Även en stor del av de övriga bolagen inom den statliga företagsgruppen är verksamma i mycket konkurrensutsatta bran-

• Sida 183
•  Original

scher. Sammantaget innebär detta för en och samma ägare ett ovanligt stort och koncentrerat såväl kort- som långsiktigt risktagande.

Geografiskt är de statliga företagen verksamma över hela landet. Syssel- sättningsmässigt är betydelsen särskilt stor i Norrbotten där de svarar för inte mindre än 60 % av industrisysselsättningen. På många enskilda orter är det statliga företaget den helt dominerande industriarbetsgivaren.

De statliga företagen har vidare en viktig och i vissa fall dominerande roll inom flera industribranscher. På några områden är statliga företag de enda producenterna. Så är fallet i fråga om exempelvis järnmalm. viss försvarsmateriel och tobaksprodukter. Inom ytterligare andra branscher — t. ex. drycker och handelsstål — svarar de statsägda bolagen för en stor del av den svenska produktionen.

Jag återkommer senare med en kortfattad företagsvis redovisning av mera betydande händelser under senare år.

Under de senaste åren har staten som ägare också genomfört vissa försäljningar inom företagsscktorn. Sålunda avvecklades år 1985 det stat- liga engagemanget i Södra Skogsägarna AB.

Det statliga ägandet i Luxor AB avvecklades etappvis. År 1984 såldes 70 %- av aktierna i bolaget till den finska industrikoncernen Oy Nokia Ab. Resterande 30 % köptes av Nokia till en del vid årsskiftet 1986—1987 och till en del vid ett senare tillfälle. Härigenom skapas bättre förutsättningar för Luxor att integreras i ett företag med omfattande utvecklingsresurser och där Stordriftsfördelarna i produktionen kan utnyttjas bättre tack vare en produktuppdelning mellan olika enheter.

Nyligen har också slutits avtal om en ägarförändring i SSAB som inne- bär dels att Gränges AB som delägare ersätts av ett konsortium av institu- tionella placerare, dels att statens ägarandel minskas från tre tjärdelar till två tredjedelar. Dessa förändringar är för närvarande föremål för behand- ling i riksdagen (prop. 1986/87: 71).

Jag lämnar nu en kortfattad redogörelse för utvecklingen i de olika affärsverken/företagsgrupperna.

Utvecklingen inom FFV-koncernen — affärsverket FFV och FFV AB med dotterbolag — har de senaste åren varit god. Koncernens orderingång ökade mellan år 1982 och år 1986 från 2,9 miljarder till 5.5 miljarder kronor. Omsättningen har under samma period ökat med 2,2 miljarder till 4.3 miljarder kronor.

Minskade och senarelagda svenska försvarsbeställningar medför att FFV måste öka sina satsningar inom andra produktionsområden och på andra marknader. Det svenska försvaret är dock alltjämt FFV:s största kund. Med minskade svenska beställningar har sålunda exporten blivit av en avgörande betydelse för koncernen. Exportandelen uppgick år 1986 till ca 35 %. Motsvarande andel i början av 1980-talet var 24 ?.

FFV har valt att inför framtiden så långt som möjligt renodla militär resp. civil verksamhet. Målsättningen är att förstärka de militära verksam- heterna som finns inom koncernen i dag samtidigt som man successivt utökar det civila verksamhetsområdet. Det senare har skett såväl genom egen expansion som genom förvärv av företag. Som exempel på detta kan nämnas tillverkningen av förpackningsmaskiner för AB TetraPak och för-

FFV-koncernen

• Sida 184
•  Original

värvet av C E Johansson AB. Den civila sektorn svarar nu för 35 % av koncernens omsättning.

Med en ny marknadsorienterad organisation fr. o. m. årsskiftet 1985— 1986 har FFV-koncernen under år 1986 arbetat vidare för att skapa en bredare och tryggare bas i verksamheten. För år 1986 förväntas en kraftig föräljningsökning medan resultatet däremot kommer att försämras i förhål- lande till år 1985. Under hösten 1986 drabbades FFV av en omfattande och kännbar arbetsmarknadskonflikt. .vilket medförde kraftiga ekonomiska konsekvenser för vissa affärsområden. Denna konflikt beräknas kosta FFV ca 50 milj. kr. Till resultatförsämringen bidrar också utvecklingen inom Gevärsfaktoriet och försenade minleveranser till Förbundsrepubli- ken Tyskland och Holland. För de kommande åren förväntas en god utveckling för FFV-koncernen vad gäller såväl omsättning som resultat.

Domängruppen består av domänverket med dotterbolag. De senare är med ett par undantag samlade inom Domänföretagen AB. Domänverkets uppgift är att på affärsmässiga villkor sköta statens skogar. marker och vattenområden. Verket är Sveriges största markförvaltare och sköter un- gefär en femtedel av landets produktiva skogar. Verksamheten inriktas på att vidmakthålla ett uthålligt skogsbruk med god ekonomisk avkastning. Domänverket är vidare landets största förvaltare av jordbruksmark och hyr dessutom ut permanent- och fritidsbostäder.

Domänföretagen AB är moderbolag i en koncern med ett 15-tal rörelse- drivande dotterbolag med huvudsakligen träförädlingsverksamhet. Den relativt omfattande omstruktureringen av Domänföretagen som påbör- jades år 1983 är nu slutförd. Denna medförde avyttring av bl.a. betongva- rutillverkningen.

Under år 1986 beräknas en resultatförsämring för Domängruppen som helhet. Domänverkets resultat försämras framför allt genom sänkta vir- kespriserna samt en viss nedgång i avverkningsvolymen. Resultatet för Domänföretagens största verksamhetsområde. virkesförädlingen är fort- satt svagt. För övriga verksamheter förväntas en viss resultatförbättring.

Den stora andelen yngre skog inom domänverket gör att avverkningen har nödgats minska. Detta innebär i sin tur att anpassningar måste göras inom Domängruppen. bl.a. i gruppens egna industrier. Det betyder också att den virkesförbrukande industrin måste räkna med minskade leveranser från domänverket.

År 1983 övertog staten Statsföretag AB:s aktier i ASSI. Samtidigt erhöll ASSI ett kapitaltillskott på 2 miljarder kronor.

ASSI är i dag ett företag med tyngdpunkten inom förpackningssektorn med tillverkning av kraftliner och wellpapp. Genomgripande investerings- program har genomförts i bl.a. Karlsborg och Frövifors. Ett investerings- program genomförs för närvarande vid anläggningen i Lövholmen.

ASSI har tre huvudprodukter som är utsatta för kraftiga konjunktur- svängningar; pappersmassa. kraftliner och sågade trävaror. Företagets strategi är att minska denna konjunkturexponering främst genom övergång till produkter som inte är utsatta för utomeuropeisk konkurrens. genom ökad integration framåt i förädlingskedjan samt genom inriktning på kun- der med jämnare efterfrågeutveckling över tiden.

Domängruppen

AB Statens Skogsindustrier (ASSI)

• Sida 185
•  Original

ASSI har VästeurOpa som det dominerande området för avsättning av företagets produkter. Exportandelen vid koncernens svenska företag var 66 % år 1985.

Som ett led i ASSl:s strategi om en integration närmare marknaden har under senare år ett flertal wellpappförctag förvärvats. ] och med köpet i januari 1987 av det engelska wellpappförctaget Thames Case Ltd i England kommer koncernens försäljning — inkl. utlandsbolagens — på markna- derna utom Sverige att öka ytterligare utöver de 74 % som gällde år l985.

Lönsamheten inom ASSI-koncernen har över en konjunkturcykel inte uppnått de uppsatta målen. Resultatspridningen inom koncernen är stor, men flertalet enheter visar en tillfredsställande lönsamhet. ASSI Karlsborg och ASSI Timber har dock visat klart otillfredsställande lönsamhet. Inom dessa verksamheter kommer särskilda åtgärdsprogram att sättas in.

ASSl saknar egen skog. Domänverket är företagets största råvaruleve- rantör och svarar för ca 40 % av råvarutillförseln. Detta innebär att do- mänverkets avverkningssvacka drabbar ASSI särskilt hårt.

Riksdagen har senast år I984 (prop. 1983/842102, NU 22. rskr. 188) behandlat Ncb. Riksdagen beslutade vid detta tillfälle att ett statligt lån på 100 milj.kr. skulle konverteras till eget kapital för att delfinansiera ett investeringsprojekt i Ncbzs sulfat- och pappersbruk i Väja.

Ncbzs svenska del är koncentrerad till säckpappersproduktionen i Dy- näsfabriken i Väja samt Vallviks sulfatfabrik i Söderhamn. Vidare produ- ceras sågade trävaror m. in. vid dotterbolaget Edsbyn-Kilafors AB.

Ncb har nyligen förvärvat Medway Packaging Ltd. ett engelskt förpack- ningsföretag som bl. a. tillverkar säckar. Detta förvärv skall i likhet med aktieinnehavet i Hannover Papier i Tyskland och Charfa i Frankrike ses som en del i Ncbcs strategi att stärka banden mellan sina två produktions- enheteri Sverige och marknaden i Västeuropa. Koncernens försäljning på marknader utom Sverige uppgick till 83 % år 1985.

Som ett led i koncentrationen till Dynäs- och Vallviksenheterna har Dalaträ Mockfjärd och Edet AB sålts. Därigenom har resurser frigjorts för att användas bl.a. för nödvändiga marknadsinvesteringar.

Ncb har efter år 1981 visat ett positivt resultat. Ncb äger ingen egen skog. Merparten av den erforderliga råvaran kom- mer från privata skogsägare. Skogsägarna är också representerade bland Ncbzs aktieägare.

LKAB rekonstruerades finansiellt senast år 1983 (prop. 1982/83:120. NU 38. rskr. 306). För att anpassa produktionskapaciteten till marknads- förutsättningarna har anläggningarna nu dimensionerats till en årlig pro- duktion av ca 15 miljoner ton järnmalm. Antalet anställda har minskat från knappt 9000 år 1976 till ca 4 000. De lägre personalkostnaderna i kombina- tion med ökad produktivitet har minskat produktionskostnaderna för järn- malm väsentligt. Kvaliteten på företagets produkter har samtidigt höjts i betydande omfattning.

Dessa åtgärder inom företaget har tillsammans med en gynnsam prisut- veckling i svenska kronor påjärnmalm medfört starkt förbättrade resultat under åren 1984—1986. Det ökade priset på järnmalm beror dock helt på ökningen av dollarkursen omräknat i svenska kronor. Det lägre värdet på

Prop. 1986/87: 74

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb)

Luossavaara-

Kiirunavaara AB (LKAB)

• Sida 186
•  Original

dollarn under senare tid och ett tilltagande utbudsöverskott på järnmalm och därmed sjunkande priser medför att resultatet för år 1987 kommer att starkt försämras. LKAB avser att möta de försämrade marknadsförhållan- dena genom olika åtgärder för att öka effektivitet och produktivitet inom företaget samtidigt som kvaliteten på produkterna ytterligare förbättras.

LKAB har under senare år koncentrerat sin verksamhet till järninalms- rörelsen. vilket bl. a. inneburit att koppargruvan Viscaria samt industrimi- neralföretaget AB Forshammars Bcrgverk sålts.

Procordia AB har efter den rekonstruktion som genomfördes per den 31 december 1982 genomgått en fortsatt omstrukturering. Företaget är nu koncentrerat till fyra affärsområden. nämligen konsument. service, verk- stad och kemi/läkemedel.

Inom ramen för denna omstrukturering har en rad företag förvärvats samtidigt som andra verksamheter avyttrats eller avvecklats. Bland de förvärvade företagen kan nämnas AB Pripps Bryggerier. Bryggeri AB Falken och Ahlgrens Tekniska Fabriker. De förvärvade företagen har en omsättning av 4 miljarder kronor. Bland företag som lämnat koncernen kan nämnas AB Eiser. Rockwool AB. AB Beijer Bygg och AB Beroxo. Detta innebär att Procordia AB lämnat såväl textil och konfektions- som byggmaterialområdet. Under åren 1983—1986 har företag med en samman- lagd omsättning av ca 3 miljarder kronor avvecklats ellcr avyttrats. Genom försäljningarna och förvärven har konsumentsektorn fått nästan 50% av företagets omsättning. vilket bl.a. gör företaget mindre konjunkturbe- roende.

Organisatoriska och finansiella rekonstruktioner har skett i några dotter— bolag som t. ex. Liber och KabiVitrum. vilket gjort att dessa företag fått förutsättningar att åter visa positivt resultat.

Sammantaget har dessa förändringar i form av ändrad koncernsamman— sättning och åtgärdsprogram i vissa företag medfört att koncernens lön- samhet och tillväxtpotential ökats betydligt. För år 1986 räknar företaget med ett resultat efter finansiella kostnader på ca 800 milj. kr. Resultatmäs- sigt är konsumentsektorn av mycket stor betydelse för företagets resultat. Avsikten är att denna obalans skall korrigeras genom att andra sektorers lönsamhet stiger.

SSAB Svenskt Stål AB har beskrivits i den proposition som nyligen förelagts riksdagen med anledning av de föreslagna ägarförändringarna i bolaget (prop. 1986/87: 71). En enig styrelse beslutade i december 1986 att uppdra åt företagsledningen att utarbeta ett förslag till strukturplan för SSAB. Sedan förslaget presenterats för styrelsen den 2 februari 1987 behandlas det för närvarande inom företaget.

Svenska Varv AB har under de senaste åren genomfört en omfattande omstrukturering. Öresundsvarvet i Landskrona och Uddevallavarvet AB har lagts ned. beslut har fattats om avveckling av handelsfartygsproduk- tioncn vid Kockums AB. samt om väsentliga minskningar av antalet an- ställda vid Citgogruppen och Götaverken Arendal AB i Göteborg. En rekonstruktion och komplettering har genomförts av verksamheten vid Finnboda AB genom att stålbyggnadsverksamhetcn inom Gränges Hed-

Procordia AB

SSAB Svenskt Stål AB

Svenska Varv AB

• Sida 187
•  Original

lund tillförts bolaget. Generator industri AB har köpts och sammanslagits med Götaverken Energy Systems AB.

Svenska Varvs tidigare omfattande fartygsinnehav har överförts i det nu av staten direktägda Zenit Shipping AB. vilket reducerat risknivån i Svens- ka Varv betydligt. Det tidigare av Svenska Varv ägda Rederi AB Oktetten har sålts. Koncernen har under en treårsperiod minskat antalet anställda med 6000 och minskningen kommer att fortsätta. De stora enskilda ned- dragningarna av antalet anställda har gjorts på ett sådant sätt och i en sådan takt att den kunnat anpassas till särskilda åtgärder som initieras av regeringen. såsom etableringen av nya industriella verksamheter i Udde- valla och Malmö. De åtgärder som vidtagits inom företaget har också medfört att utbildning har erbjudits de uppsagda inom företaget så att de varit bättre rustade att gå ut på arbetsmarknaden. Dessa insatser och om- struktureringar har krävt stora kapitalinsatser från ägaren/staten. År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83: 147, NU 55. rskr. 383) om direkta medel- tillskott till företaget på 2555 milj. kr. För att återställa Svenska Varvs kapitalbas efter avvecklingen av varvsenheter och fartygsinnehav beslöt riksdagen våren 1986 att tillföra Svenska Varv ett kapitaltillskott om 950 milj. kr. På grund av de omstruktureringar som genomförs beräknas Svens- ka Varv att även år 1986 redovisa förlust. Företaget har dock goda förut- sättningar att efter omstruktureringarna som nu genomförs bli ett företag med normal lönsamhet.

Sedan SGAB bildades år 1982 av verksamhet som överfördes från Sveri- ges Geologiska Undersökning har en anpassning av resurserna skett. För att öka flexibiliteten och möjliggöra ett snabbare agerande. t. ex. när det gäller att utveckla nya affärsområden, har bl. a. en stor del av de admini- strativa stödfunktionerna förts ut till de olika divisionerna. De olika divi- sionerna och avdelningarna har också fått ett ökat resultatansvar. Utlands- uppdragen motsvarade under år 1985 drygt 20 % av SGAB:s totala omsätt- ning. Denna del av verksamheten beräknas öka ytterligare. Även inom instrumentutveckling. mätning m.fl. stödfunktioncr ser SGAB goda förut- sättningar att upparbeta nya marknader.

Zenit Shipping AB och dess dotterbolag Uddevalla Shipping AB ansva- rar för avvecklingen av det statliga fartygengagemanget. I propositionen om Vissa varsvfrågor m.m. (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314) redovi- sades senast omfattning och förändringar i fartygsinnehavet.

Under åren 1983—1986 har Zenit Shipping sålt 46 fartyg. Av fartygsinne- havet återstår därefter endast två fartyg avsedda för transport av flytande naturgas. dvs. de s. k. LNG-fartygen som byggts vid Kockums. Under åren 1985—1986 sålde Uddevalla Shipping åtta fartyg. Bolaget förvaltade och drev i samarbete med andra rederier sju fartyg den 1 januari 1987. Därtill har bolaget andelar i eller fordringar avseende 14 fartyg. där kon- traktsenliga betalningar hittills har erlagts.

Fullmäktige i riksgäldskontoret beslöt den 7 november 1985. efter höran- de av regeringen. att bifalla framställningar från Zenit Shipping och Udde- valla Shipping att riksgäldskontoret skulle överta betalningsansvaret för en del av varje fartygslån som inte täcktes av kommande försäljningspris för fartyget. Den sammanlagda kostnaden härför var beräknad till 3.4 mil-

Sveriges Geologiska AB (SGAB)

Zenit Shipping AB

• Sida 188
•  Original

jarder kronor. Under år 1986 ökade andrahandsvärdet på tankfartyg. Här- igenom kunde bättre försäljningspris erhållas än vad bolagen beräknat i sina framställningar till fullmäktige i riksgäldskontoret. Den ljanuari 1987 hade riksgäldskontoret betalat ut 1,1 miljarder kronori Om nuvarande andrahandspriser på tankfartyg kan bibehållas torde den beräknade kost- naden för avvecklingen underskridas.

12.3. Den fortsatta ägarpolitiken

Jag har tidigare framhållit att den fortsatta välfärdsutvccklingen i vårt land är beroende av ett långsiktigt konkurrenskraftigt och expansivt näringsliv. De åtgärderjag i övrigt förordar syftar väsentligen till att underlätta för och stimulera näringslivet att genomföra de förändringar och nysatsningar som är nödvändiga för att säkra en sådan utveckling.

Samtidigt är det angeläget att landets industriella utveckling kan ske inom ramen för olika slags ägarformer och en differentierad produktions- struktur. Starka krafter verkar dock i motsatt riktning. Stora kapitalbehov för såväl realinvesteringar som utvecklingsarbete och marknadssatsningar verkar mot en ökad ägarkoncentration inom svensk industri. Ägarkoncen- trationen inom svenskt näringsliv är mycket hög.

Den statliga företagsamhcten har här en viktig uppgift som en motvikt till en ensidig privat ägarkoncentration. Genom det statliga engagemanget vidgas den ägarmässiga basen för en expansion av svenskt näringsliv. Tillsammans med bl.a. olika kooperativa ägarformer utgör ett statligt ägarengagemang inom industrin en nyttig balanserande faktor såväl ur ett produktions- som ett linansieringsperspektiv. Härutöver har det funnits och finns i de enskilda fallen en rad andra motiv för ett statligt ägande. Jag kan här nämna bl.a. regionalpolitiska/arbetsmarknadspolitiska och för- sörjningspolitiska skäl. I vissa fall kan också ett statligt ägande underlätta eller vara helt nödvändigt för att angelägna strukturförändringar skall komma till stånd. Ett exempel härpå är tillskapandet av och satsningen på SSAB. som var en förutsättning för den svenska handclsstålindustrins effektivisering och överlevnad.

Jag har tidigare pekat på den stora betydelse som den statliga förelag- samheten har för sysselsättningen inom vissa regioner liksom för utveck- lingen inom enskilda industribranscher. Utan ett statligt ägarengagcmang hade flera av företagen/produktionsenheterna knappast existerat i dag. Detta skulle inneburit en sysselsättningsmässig och industriell utarmning i delar av landet och i vissa branscher.

De kommande årens uppmärksamhet och insatser från ägaren/statens sida måste koncentreras till fortsatt utveckling i den befintliga gruppen av statsägda företag. Det betyder bl. a. att en mycket betydande del av den statliga företagsscktorn även framdeles kommer att finnas inom s.k. mog- na branscher. Men det är samtidigt angeläget att statligt ägande är repre- senterat också inom nya och mera expansiva områden inom näringslivet. Det är därför tillfredsställande att flera statliga företag även satsar och har

Framtidsperspektiv

• Sida 189
•  Original

framgång t. ex. inom elektronikindustrin och bioteknikområdet liksom inom tjänstesektorn. Det är naturligt och också helt nödvändigt att sats- ningarna på nya områden fortsätter och intensifieras.

Av min tidigare redovisning framgår att den statliga företagsgruppen har genomgått en mycket betydande omstrukturering under de senaste åren. Omfattande produktions- och produktanpassningar har skett. Stora inve- steringsprogram har genomförts inom såväl befintliga produktionsanlägg- ningar som för att vidga verksamheten till nya produktionsområden och nya marknader.

Detta har varit en kostsam och för många människor påfrestande pro- cess. Stora sysselsättningsminskningar har inte kunnat undvikas när vissa verksamheter dragits ned eller helt avvecklats. Från statens sida har gjorts stora insatser både direkt i företagen och för att skapa ny sysselsättning på de orter där konsekvenserna blivit särskilt allvarliga. Jag har tidigare nämnt de finansiella rekonstruktionerna år 1983 av Statsföretagsgruppen, ASSI och LKAB. vilka tillsammans kostade 6,1 miljarder kronor. 1 Svens- ka Varv har under senare år satsats ca 3.5 miljarder kronor. Betydande insatser har också gjorts för att skapa nya sysselsättningstillfällen där stora neddragningar/nedläggningar varit nödvändiga. Så har skett bl. a. i Malm- fälten samt i Uddevalla- och Malmöregionerna.

Förutsättningarna för den statliga företagsgruppens fortsatta utveckling är i dag markant bättre än för fyra—fem år sedan. Såväl strukturellt som finansiellt har företagen en mycket starkare bas än då. Företagen har kompetent och engagerad personal. Sammantaget ger detta företagen goda möjligheter att flytta fram sina positioner. utveckla nya produkter och verksamhetsområdcn samt gå in på nya marknader. På sikt bör detta kunna ge väsentliga bidrag till en nödvändig industriell expansion i vårt land. Det är en central uppgift för staten som företagsägare att medverka i och underlätta denna utveckling.

Denna allmänt sett positiva bild får dock inte undanskymma att det inom den statliga företagsgruppen finns kvarvarande strukturproblem liksom att nya krav på anpassning i företagen ständigt gör sig gällande. Jag vill understryka att det är nödvändigt att företagen tar sig an dessa problem. Såväl våra egna svenska erfarenheter som utvecklingen i andra länder visar detta. I flera länder har strukturproblemen tillåtits växa till mycket svårhanterliga proportioner med massavskedandcn. stora regionala pro- blem och en väldig kapitalförstöring som följd.

Inom Procordia har genomförts en mycket målinriktad strukturering och koncentration av verksamheten. Lönsamheten har successivt kunnat höjas och koncernen står nu inför en ny utvecklingsfas med goda expansions- möjligheter pä flera intressanta områden. Denna utveckling kan komma att kräva en betydande utökning av det egna kapitalet i Procordia. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

lnom FFl-'-koncm-ncn pågår en lovande utveckling som bl. a. innebär en stark tillväxt av den civila produktionen — till väsentlig del ett resultat av att man inom detta område kan utnyttja erfarenheter och kunskaper från den militära verksamheten. lnbrytningar görs på nya marknader med bety- dande exportökningar som följd. Som jag senare i min föredragning åter-

Prop. 1986/87: 74

• Sida 190
•  Original

kommer till är det angeläget att FFV ges en större ekonomisk handlingsfri- het så att man lättare och mera effektivt kan tillvarata de expansionsmöj- ligheter som finns.

Svens/ta Varv genomgår under 1980-talet en omvandlingsprocess som saknar motstycke i svensk industri. Från att ha varit en av världens största varvskoncerner kommer Svenska Varv om några år att vara en företags- grupp med merparten av sin omsättning inom energi- och installationsom- rådet. Dock kvarstår de specialinriktadc varven som betydelsefulla verk- samhetsgrenar i koncernen. lnom varvssektorn pågår för närvarande en fortsatt marknadsanpassning av verksamheten vid enheterna i Göteborg.

Parallellt med neddragningen på varvssidan har sålunda skett viktiga nysatsningar inom Svenska Varv, bl. a. inom energiområdet. Möjligheter- na att gå vidare inom dessa områden måste tas till vara och förutsättningar- na härför förbättras i takt med att de olönsamma och särskilt riskfyllda delarna av varvsverksamheten avvecklas. Jag vill här erinra om att riksda- gen vären 1986 dels beviljade Svenska Varv ett betydande kapitaltillskott. dels reducerade företagets borgensåtaganden och därmed dess riskta- gande.

Att de senaste årens strukturanpassningar och konsolidering medfört en stark förbättring av företagens läge gäller också i hög grad för de statliga företagen inom basindustrierna. Genom såväl omfattande rationaliseringar som en utbyggd vidareförädling har företagen genomgående kunnat stärka sina marknadspositioner inom viktiga produktgrupper och på de större marknaderna. Samtidigt vill jag understryka att detta är branscher med en extremt hård internationell och i vissa fall också stark inhemsk konkur- rens. Kraven på effektivitet i alla verksamhetsled är mycket höga. lnom såväl gruv- och stålindustrin som skogsindustrin finns i dag delar vilka med stor sannolikhet kommer att kräva relativt genomgripande åtgärder för att säkra företagens konkurrenskraft.

Påjärnmulmsamrådet ger den befintliga globala överkapaciteten — för- stärkt med ytterligare tillkommande kostnadseffektiv kapacitet i andra länder — en stark prispress. Den under år l986 fallande dollarkursen förstärkte problemen för de svenska järnverksprodueenterna. Inom både LKAB och SSAB överväger man nu vilka åtgärder som är nödvändiga för att möta denna situation.

lnom handelssfålsproda/trimm: finns produktsegment där kvarvarande strukturproblem måste lösas för att forsatta stora förluster skall kunna undvikas. ] SSAB pågår för närvarande arbetet med en ny struktur- och investeringsplan. Jag vill här erinra om att företaget erhållit ytterligare finansiella möjligheter för nya satsningar genom det konvertibla lån som LKAB nyligen givit SSAB.

lnom den statliga skogsindusrrisektorn har problemen blivit markanta på sågverkssidan. Situationen är här densamma som i övriga svenska skogsin- dustrikoncerner. l ASSI övervägs vad som bör göras för att ge sågverks- rörelsen långsiktiga goda överlevnads- och utvecklingsmöjligheter.

Min sammanfattande bedömning är att även de närmaste åren kommer att kännetecknas av en fortsatt konsolidering och strukturanpassning inom de statliga basindustrierna. Jag vill emellertid starkt understryka att denna

l2 Riku/(igen 1986/87. ] .ruml. Nr 74

• Sida 191
•  Original

process i hög grad måste innefatta också offensiva satsningar. Investering- ar i ny teknik. vidareförädling och utbyggda marknadsfunktioner är exem- pel på satsningar som är nödvändiga för att öka företagens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Det är en uppgift för de statliga företagen också inom basindustrierna att aktivt medverka till att skapa ny produk- tion. nya verksamheter och ny sysselsättning.

Den statliga företagsamheten karaktäriseras på många områden av stor- skalighet i produktionen. vilket gör erforderliga anpassningsåtgärder både kostnadskrävande och sysselsättningsmässigt mycket påfrestande. Det se- nare understryks av att verksamheterna i flertalet fall är lokaliserade till orter och regioner med i övrigt svaga arbetsmarknader. 'Jag har tidigare i min föredragning redovisat min syn på näringspolitiken vid större syssel- sättningsneddragningar. Jag har där understrukit att näringslivet har ett ansvar för att minska de negativa konsekvenserna av sådana åtgärder. Detta gäller självfallet också för de statligt ägda företagen oberoende av branschtillhörighet. Den förbättring av de statliga företagens ställning som skett under senare år ger dem större möjligheter till effektiva egna insatser i de fall neddragningar blir nödvändiga.

Jag har tidigare också framhållit att näringslivet vid nysatsningar särskilt bör pröva möjligheterna att förlägga verksamhet till de regioner där beho- vet av ny sysselsättning är stort. Det är mycket viktigt att detta fortlöpande görs också inom alla de statliga företagen.

Samtidigt villjag framhålla att de statliga företagen inte bör åläggas att ta större sysselsättningsansvar och därmed högre kostnader än företag med andra ägare. Om ägaren/staten vill få till stånd mera långtgående åtgärder bör detta därför regleras i särskilda avtal. Härför finns möjligheter genom det s.k. offertförfarandet. Detta synsätt. som närmare utvecklades i pro- positionen om rekonstruktion av Statsföretagsgruppcn (prop. 1982/83: 68, NU 25. rskr. l8l) har varit en viktig utgångspunkt för den statliga företags- politiken under de senaste åren.

Det är i företagen som den industriella utvecklingen sker. Det är där som olika utvecklingsvägar utvärderas och besluten fattas om investeringar. produktion och marknadssatsningar. På ägaren faller ansvaret att i vissa mycket väsentliga avseenden ge förutsättningarna för företagens agerande. På ägaren ankommer bl.a. att svara för att företagen har styrelser med högsta möjliga kompetens. Ägaren skall vidare ange den allmänna verk- santhetsinriktningen och eventuella speciella krav på de olika företagen samt säkerställa företagets kapitalförsörining. Jag vill i det följande kortfat- tat redovisa min syn på det statliga ägandet i dessa avseenden.

Det är en viktig uppgift för ägaren att definiera sina önskemål och krav vad gäller de enskilda företagens utveckling. Detta får ökad aktualitet när företagen kan lämna en period där akuta överlevnadsproblem dominerat och i stället överväga nya och mera offensiva utvecklingsvägar. Det är frågor. som för varje företagsgrupp bör diskuteras mellan ägare. styrelse och ledning samt de anställdas företrädare. Jag vill än en gång understryka att också de statliga företagen skall medverka till ökad tillväxt genom satsningar på nya produkter. nya marknader och ny sysselsättning. De möjligheter till en ekonomiskt försvarbar expansion som finns måste där-

Ägarrollen

• Sida 192
•  Original

för tas till vara. Företagen bör arbeta efter långsiktiga struktur- och inves- teringsplaner. Sådana planer finns eller utarbetas för närvarande i alla de statliga företagen. En mera offensiv utveckling ställer samtidigt krav på ägaren vad avser den framtida kapitalförsörjningen. Jag återkommer till detta senare i min föredragning.

Jag vill i det här sammanhanget framhålla vikten av att det i de statliga företagen finns en väl utvecklad samverkan med de anställda och deras organisationer. En aktiv medverkan från facklig sida i de analyser och överväganden som görs av företagets situation och utvecklingsmöjligheter är en styrkefaktor i förtagen. Det ger möjligheter till en ökad bredd i bedömningarna och större förståelse för de beslut som fattas. Det finns inom den statliga företagsscktorn många exempel på en mycket väl funge- rande sådan samverkan. Jag utgår från att det i alla de statliga företagen fortlöpande tas de initiativ som krävs för att vidmakthålla och vidareut- veckla ett konstruktivt samarbete med de anställda och deras representan- ter.

I företagens strategiska överväganden utgör ofta det internationella be- roendet en central faktor. Jag vill därför här också något beröra de statliga företagens egen utlandsverksamhet. De statliga företagen har dels en om- fattande export. dels viss verksamhet utomlands i egen regi. Ett flertal företag har producerande enheter utomlands. Om de statliga företagen skall kunna säkra en fortsatt konkurrenskraft och expansionsförmåga så är utlandsverksamheten ofta ett nödvändigt produktions- och marknadsmäs- sigt komplement till den inhemska verksamheten. Förhållandena är i detta avseende desamma som för näringslivet i övrigt. Jag har tidigare i min föredragning (avsnitt 9) redovisat min syn generellt på svensk industris internationalisering. Vad gäller de statsägda företagen vill jag understryka att de satsningar som görs utomlands skall vara enbart ett komplement till den svenska verksamheten. Det är den inhemska verksamheten som skall vara basen och som måste ges högsta prioritet vad gäller överväganden om investeringar. produktion och utvecklingsarbete.

Enligt min mening måste också de statliga företagen leva och utvecklas av egen kraft. En helt avgörande förutsättning härför är att företagen har en långsiktigt god lönsamhet. Bristande lönsamhet med löpande förlust- täckning genom bidrag över statsbudgeten är ingen god grund för en positiv företagsutveckling. Såväl statsfinansiella som industriella hänsyn talar mot en sådan företagspolitik. Även i detta avseende är erfarenheterna från både vårt eget land och andra länder entydigt avskräckande.

En god och stabil lönsamhet är nödvändig för att säkra den ekonomiska basen för erforderliga investeringar och marknadssatsningar samt erfor- derligt utvecklingsarbete. Lönsamheten blir därmed också grunden för en tryggare sysselsättning. Detta är inte minst viktigt för företag. vilka har en stor del av sin verksamhet i regioner med en i övrigt svag arbetsmarknad. Detta är fallet för flera av de statsägda företagen.

Det ekonomiska resultatet skall även medge en avkastning på det kapital som satsas i företaget. Det kravet har naturligt nog fått stå tillbaka under den konsolideringsperiod som flertalet av de statsägda företagen gått ige- nom under de senaste åren. Lönsamheten är emellertid nu sådan i så gott

Lönsamhetskrav och utdelning

• Sida 193
•  Original

som alla företagen att ägaren bör erhålla avkastning på insatt kapital. Det torde därvid bli fråga om en successiv uppbyggnad av utdelningsvolymen. Jag är medveten om att det för enstaka företag kan dröja ännu något eller några år innan utdelning över huvud taget kan bli aktuell. Jag har dock anledning att förvänta mig en betydande utdelningshöjning inom den statli- ga företagssektorn redan under innevarande år. Dessa medel ökar statens möjligheter att som ägare medverka till nya offensiva satsningar inom den statliga företagsscktorn. Jag återkommer senare till denna fråga.

Att den statliga företagsamheten under överskådlig tid kommer att vä- sentligen finnas inom samma områden som i dag betyder en fortsatt stark konjunkturkänslighet och hög riskexponering för staten som ägare.

Inom de enskilda företagen görs stora ansträngningar för att minska konjunkturberoendet och riskläget. Som exempel från basindustrierna kan nämnas integration framåt i produktionskedjan liksom mera långsiktiga och nära kundrelationer.

Det särskilt stora statliga risktagandet har också minskat betydligt ge- nom att den civila fartygsproduktionen avvecklats under senare år. Inom såväl Svenska Varv i övrigt som inom FFV-koncernen och Procordia pågår en utveckling i samma riktning. Målet är att skapa en bättre balans mellan verksamheter med olika konjunkturkänslighet, marknadsprofil. ka- pitalintensitet etc. Härigenom erhålls enjämnare försäljnings- och lönsam- hetsutveckling. Som jag nämnde tidigare var den rekonstruktion av Stats- företagsgruppen som genomfördes år 1983 en viktig åtgärd i detta avseen- de.

En fortsatt strävan mot en minskad konjunkturkänslighet och riskexpo- nering i de enskilda företagen och därmed sammantaget för den statliga företagsamheten är angelägen.

I vissa fall kan det vara lämpligt att staten delar det direkta risktagandet i ett företag med andra intressenter och att ägandet då sker på likvärdiga villkor. Detta var ett tungt vägande skäl till ägarförändringen i SSAB.

Jag har tidigare framhållit att de statliga företagen successivt bör kunna utvecklas så att mera offensiva satsningar blir möjliga. Detta kommer att ställa krav på nytt ägarkapital som ett komplement till de finansiella resurser som ges av egna vinstmedel. En huvuduppgift för staten som ägare är att medverka till att företagen får tillgång till sådant nytt eget kapital. Frågan om kapitaltillskott i form av nyemission diskuteras för närvarande mellan företrädare för industridepartementet och Procordia AB. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga vid ett senare tillfälle.

Jag har tidigare nämnt att utdelningen till ägaren successivt bör kunna höjas i de statliga företagen. De resurser som staten erhåller på detta sätt bör användas för tillskott av nytt eget kapital till företag inom den statliga ägarsfären. Härigenom kommer utdelningarna att återanvändas för nya industriella satsningar.

Det är emellertid inte givet att staten alltid ensam skall svara för tillskott av nytt kapital. Det kan sålunda vara lämpligt att genomföra en risksprid- ning till fler ägare i samband med ett större behov av nytt egetkapital i ett

Riskexponering

Nytt ägarkapital

• Sida 194
•  Original

statligt företag. Nya ägare kan också komplettera staten genom att tillföra företaget ytterligare kompetens. marknadskontakter etc. Även rent stats- finansiella begränsningar kan motivera att staten vid vissa tidpunkter av- står från att teckna nytt kapital.

Jag är sålunda av den principiella uppfattningen att det utifrån såväl ägarens som företagens synpunkt i vissa fall kan vara motiverat med en spridning av ägandet inom den statliga företagssektorn. En omsorgsfull prövning måste emellertid göras i varje enskilt fall, som kan komma att aktualiseras. Jag vill starkt understryka att detta är en politik som mycket starkt skiljer sig från de massiva och ofta ideologiskt betingade utförsälj- ningar av statlig företagsamhet som pågår i vissa andra länder. För svenskt vidkommande är det fråga om att företrädesvis i samband med nödvändiga kaptalförstärkningar i ett företag låta nya intressenter träda in som minori- tetsägare. Därvid skall ställas stora krav på de nya delägarnas kompetens. resurser och långsiktiga avsikter.

Frågan om en ägarspridning i statliga företag har tagits upp av LO i brev av den 8 december 1986 till regeringen. LO framhåller att man bör pröva att vidga möjligheterna för de statliga företagens finansiering genom att släppa in nya delägare med långsiktiga ägarintressen. Samtidigt under- stryks att staten bör behålla aktiemajoriteten i bolagen. LO anser det också vara positivt för företagen om aktier blir börsnoterade.

En ägarspridning är ofta kopplad till en börsintroduktion av aktierna. Enligt min mening kan en sådan i vissa fall vara lämplig också för företag där staten är majoritetsägare. Ett skäl härför är att flertalet av de placerare som kan vara aktuella som nya delägare måste — även om placeringen är långsiktig — ha möjligheter att i framtiden avyttra sina aktier. Den natur- liga marknaden är därvid börsen.

För företaget i fråga finns det. vilket också LO påpekar, positiva effekter av en marknadsnotering. En sådan är att det ger ökade möjligheter att vidta t. ex. angelägna strukturella förändringar genom att betalning av före- tagsköp kan göras med egna aktier. Att inte ha denna möjlighet är en konkurrensnackdel för de statliga företagen. En marknadsnotering öppnar också nya möjligheter vad gäller framtida kapitalförsörjning.

[ det avtal mellan staten och de nya delägarna i SSAB, som förelagts riksdagen för godkännande, har överenskommits att företaget skall noteras på Stockholms Fondbörs när förutsättningar härför föreligger. Skälen till detta är de jag redovisat ovan.

Jag vill samtidigt understryka att en börsintroduktion naturligtvis inte i sig påverkar statens ägarandel i ett företag där andra ägare har släppts in. Hur stor denna statliga andel skall vara har fortfarande ägaren/staten exklusiv beslutanderätt över. Om inte staten särskilt beslutar därom blir det endast övriga delägares aktier som kan bli föremål för börshandel.

12.4. Samordning inom den statliga företagsgruppen

Jag vill något beröra frågan om samordning inom den statliga företagssck- torn mellan olika företags verksamheter. En sådan samordning som har diskuterats är kombinationen LKAB-SSAB.

• Sida 195
•  Original

De båda bolagen har nyligen kommit överens om villkoren för ett lån från LKAB till SSAB. Lånebeloppet är 700 milj.kr.och länet har den konstruktionen att skulden vid ett senare tillfälle kan omvandlas till aktieri SSAB om LKAB så önskar. Somjag framhållit i annat sammanhang (prop. 1986/87:71), anser jag detta vara ett bra arrangemang. som ytterligare stärker basen för det kommersiella samarbetet mellan de båda företagen. Från statens sida är det inte aktuellt med några initiativ för att ägarmässigt förändra relationerna mellan LKAB och SSAB.

Även förhållandena på skogsområdet övervägs fortlöpande. Grunder för ett fördjupat samarbete bör enligt min mening vara att det ger konkreta resultat i ökad konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.

Samordningsfrågan inom skogsindustrin har studerats och bedömts inom industridepartementet. Arbetet har genomförts i nära kontakt med berörda företag — domänverket. Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) och AB Statens Skogsindustrier (ASSI) — samt med anlitande av utomstående expertis.

Samarbetet mellan domänverket och ASSI är omfattande eftersom do- mänverket är ASSl:s största enskilda råvaruleverantör. Formerna för det— ta samarbete behandlades av riksdagen, bl.a. år 1968 (prop. 19681103. JoU: 32, rskr. 264) där nu gällande riktlinjer för domänverkets verksamhet och samordningen med ASSI lades fast. Enligt beslutet skall gälla ett gemensamt mål för företagen. Detta gemensamma mål finns inskrivet i förordningen (1975: 1021) med instruktion för domänverket samt sedan år 1985 i bolagsordningen för ASSI.

Då ASSI inte har någon egen skog är samarbetet avseende råvaruleve- ranser till ASSI av största vikt för företaget. De mycket nära kontakterna mellan domänverket och ASSI ger enligt min mening goda förutsättningar för att samverkansmöjligheterna dem emellan även fortsättningsvis blir seriöst prövade. Ägaren/staten följer noga denna utveckling.

När det gäller beröringspunkterna mellan ASSI och Ncb bedömer jag dessa vara begränsade. Företagen har i sina strategier valt att gå olika vägar när det gäller såväl produktmix som råvaruanskaffning. Vidare ver- kar Ncb regionalt i delar av landet där ASSI inte är representerat. Jag kommer även fortsättningsvis att följa bolagens utveckling också när det gäller samordningsfrågor, men finner för dagen ingen anledning att förorda någon särskild åtgärd från ägarens sida.

12.5. Ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV

FFV är en industrikoncern med såväl militära som civila kunder och arbetar under stark inhemsk och internationell konkurrens. FFV har var- ken myndighets- eller förvaltarfunktioner.

FFV-koncernen består av dels affärsverket med koncernledning och koncernstaber inom olika verksamhetsområden. dels förvaltningsbolaget FFV AB som omfattar 15 helägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige och utlandet. I syfte att öka effektiviteten och anpassa verksamheten till marknadens krav, inte minst på det internationella området. genomförde

• Sida 196
•  Original

FFV under år 1985 en indelning i fem affärsområden med resultatansvar. Tre av dessa affärsområden består både av en del av verket och ett antal bolag. FFV-koncernen beräknas år 1986 ha omsatt ca 4,3 miljarder kronor och sysselsätter ca 8700 personer. ' ' '

Frågan om förändrad företagsform för affärsverket FFV har varit före- mål för diskussion vid ett flertal tillfällen under de senaste 10—15 åren. Senast under åren 1985—1986 i samband med behandlingen av verksled- ningskommitténs betänkande (SOU 1985: 41) Affärsverken och deras före- tag. Jag är inte beredd att nu föreslå en förändrad företagsform för FFV.

Affärsverket FFV är det av de sju affärsverken som är mest kommer- siellt inriktat. FFV är också ett av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för affärsverken. såsom t.ex. anslagsframställning och driftstat. Andra affärsverk har också under senare år erhållit en rad andra lättnader inom det ekonomiska och finansiella området. Mot denna bak- grund har affärsverket FFV i skrivelser i november 1984 Och i november 1986 hemställt om ändrade ekonomiska befogenheter för verket. Den förra skrivelsen lämnade regeringen utan åtgärd med hänvisning till pågående arbete inom verksledningskommittén.

Jag anser det lämpligt att nu studera vilka lättnader inom det ekonomis- ka och fmansiella området som kan införas-även för affärsverket FFV. Utgångspunkten för dessa lättnader är att FFV skall få en mera självstän- dig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare. Detta innebär för FFV att en effektivare affärsverksamhet uppnås. Som exempel på områden där ändrade ekonomiska befogenheter för FFV som har begärts av verket kan jag nämna finansieringen av verkets investeringar, upplåning och placering av medel, borgensåtagande samt kassahantering. Ändrade befogenheterna kan också komma att medföra att FFV:s investeringar i framtiden inte behöver finansieras över statsbudgeten. Jag vill också påpeka att vissa frågor av denna karaktär kommer senare att tas upp i regeringens proposi- tion om affärsverken och deras företag och som berör samtliga affärsverk.

En arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV. Utgångspunkten för grup- pens arbete skall vara FFV:s senaste skrivelse om ändrade ekonomiska befogenheter. Arbetet kommer att ske skyndsamt. Jag avser senare i år att återkomma till regeringen med närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

Jag förordar sålunda att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

• Sida 197
•  Original

13. Utvecklingsinsatser i vissa branscher 13.1 Inledning

Jag har nu för avsikt att redovisa de statliga insatser som görs i vissa branscher dels för att skapa en bas för företagens verksamhet, dels för att genom direkta åtgärder stimulera företagens utveckling. Insatserna är av olika karaktär inom de olika branscherna. De branscher som är föremål för insatser är gruv- och mineralindustrin, den träbearbetande industrin, te- koindustrin och företag med produkter inom havsteknikområdet. Dessa branscher svarar tillsammans för ca en tiondel av den totala industripro- duktionen.

Jag avser vidare att behandla de åtgärder som statens industriverk (SIND) genomför inom ramen för det allmänna strukturutvecklingspro- grammet (ASP).

Gruv- och mineralindustrin är grunden för flera vidareförädlingsindu— strier och en viktig avnämare och samarbetspart för den svenska gruvut- rustningsindustrin. Ett karaktäristiskt drag hos gruvindustrin är att etable- ring av ny verksamhet och utvidgning av befintliga gruvor kräver ett omfattande informationsunderlag om mineraliseringars lokalisering och utbredning. lnformationsinsamlingen kan ske genom systematiserad jord- arts- och berggrundskartering och prospekteringsinsatser. Arbetet med att skaffa fram den erforderliga informationen är mycket tids- och kostnads- krävande. Det finns därför en betydande risk för att företagens beteende under normala marknadsbetingelser leder till att befintliga fyndigheter i första hand utnyttjas och att insatserna för att skaffa fram tillräckligt informationsunderlag för en utvidgad gruvverksamhet underdimensione- ras. Det principiella problemet är således i viss utsträckning sammanfal- lande med frågor rörande dimensionering av forskning och utveckling (FOU) inom andra branscher. Härav följer att på samma sätt som det kan anses vara ett samhälleligt intresse att främja FoU i allmänhet, för att denna inte skall bli underdimensionerad, är det ett samhälleligt intresse att medverka i den grundläggande informations- och kunskapsutvecklingen inom gruv- och mineralsektorn.

Staten bidrar genom Sveriges geologiska undersökning (SGU) till en kostnad av för närvarande ca 69 milj. kr. per år till att successivt bygga ut den samlade kunskapen om landetsjord- och bergarter. Denna baskunskap är en förutsättning för att staten och andra intressenter genom prospekte- ring skall kunna undersöka nya fyndigheter och kunna utveckla befintliga gruvor. Staten satsar för närvarande genom nämnden för statens gruvegcn- dom (NSG) ca 43 milj. kr. per år på sådan prospektering. Härutöver har staten under senare år, i ett speciellt program, lämnat ett särskilt stöd till enskilda företags prospektering. Jag kommer senare att framlägga förslag om en fortsättning av detta program (avsnitt 13.2.4).

Staten har Under senare år satsat ungefär 75 milj.kr. per år i stöd till teknisk forskning inriktad på gruv- och mineralhantcring. Även inom detta område har jag för avsikt att framlägga förslag senare denna dag (avsnitt 13.2.4).

Utvecklings- insatser

Gruv- och mineralindustrin

• Sida 198
•  Original

Slutligen vill jag erinra om att staten är ensamägare av Loussavaara- Kirunavaara AB (LKAB) och huvudägare till SSAB Svenskt Stål AB.

De statliga insatserna för gruv- och mineralindustrin är således mycket omfattande.

De statliga insatserna inom den träbearbetande industrin och tekoindu- strin är av annan karaktär och motiveras av att marknaden för de svenska företagen i väsentlig utsträckning förändrats. Antingen har produkterna inte varit konkurrenskraftiga trots en expanderande marknad (gäller t. ex. tekoindustrin) eller har marknaden minskat väsentligt (gäller t. ex. trähus- industrin). ] båda fallen har marknadsutvecklingen framtvingat betydande produktionsnedskärningar. Betydande kapital- och arbetskraftsresurser har härvid friställts.

De statliga insatserna för nyssnämnda branscher syftar till att bidra till att utveckla de delar av resp. bransch som bedöms ha förutsättningar att överleva på längre sikt trots de betydande marknadsförändringarna. Hu- vudinriktningen har härvid varit att bidra till att utveckla nya produkter och produktsortiment samt att vidga företagens marknader genom export. Vidare har insatser gjorts för att effektivisera kvarvarande produktion.

Det bör noteras att de industripolitiska åtgärderna inom den träbearbe- tande industrin är av begränsad omfattning, medan betydligt större insat- ser har gjorts inom tekoindustrin.

De industripolitiska utvecklingsinsatserna för tekoindustrin har senast behandlats i budgetpropositionen l987 (prop. 1986/87: 100 bil. 14 s. 45).

Insatserna inom havsteknikområdet har varit inriktade på att stödja vissa speciella utvecklingsprojekt inom de delar av detta område där svenska företag är konkurrenskraftiga. Avsikten med dessa åtgärder är att under ett initialskede avlasta företagens risktaganden på en svårbedömd marknad. _

Vad slutligen gäller den verksamhet som SIND bedriver inom ramen för det s.k. allmänna srrukmrutvecklingsprogrammet (ASP) syftar denna främst till att skapa ett underlag för olika former av samverkan mellan företag i olika delbranscher.

13.2. Mineralpolitik

Lönsamheten för svensk gruv- och mineralindustri är starkt avhängig utvecklingen på världsmarknaden för mineral och metaller. Världens gruv- och metallindustri kännetecknas sedan början av 1980-talet av överutbud och möter en stagnerande efterfrågan inom flertalet produktområden och då inte minst för de för vårt land intressanta järnmalmsprodukterna och basmetallerna koppar. bly och zink. Situationen avspeglas i kraftiga sväng- ningar i metallpriserna, vilka i stor utsträckning varit trendmässigt fal- lande. De senaste årens valutakursfluktuationer, med den amerikanska dollarns uppgång och fall i centrum. har bidragit till instabiliteten i me— tallpriserna.

Utvecklingen på utbudssidan, som inneburit en betydande expansion på många håll. har delvis sitt ursprung i felaktiga investeringsbeslut vid mitten

Träbearbetande industri och tekoindustrin

Havsteknik

Allmänna struktur- utvecklings- programmet

Marknads- utvecklingen avgörande

• Sida 199
•  Original

av 1970-talet. Dessa beslut grundades på de prognoser som då gjordes och som förutspådde brist på mineral och metaller på 1980-talet. På efterfråge- sidan spelar en minskad s.k. förbrukningsintensitet i industriländerna en viktig roll och hänger samman med bl. a. ökad substitution av metaller mot plaster och keramer. Sammantaget har detta lett till en markant obalans på marknaderna för en rad mineral och metaller.

Den internationella marknadsutvecklingen, med kraftiga fall i metallpri- serna, har fått särskilt genomslag för högkostnadsproducenter i industri- länderna. vilka tvingats till genomgripande strukturrationaliseringar, bl. a. iform av nedläggning av ineffektiva gruvanläggningar och smältverkskapa- citet. Omfattande neddragningar på basmetallsidan har hittills ägt rum i främst Nordamerika.

Bly har en negativ efterfrågeutveckling. Marknaden bedöms vara mättad och några nya tillämpningsområden av större betydelse har inte kunnat utvecklas. Bly kommer sannolikt att alltmer ersättas av andra metaller och material. De senaste årens låga blypriser har dock gjort metallen konkur- renskraftig gentemot möjliga substitut och har befäst blydominansen inom batterisektorn.

Av basmetallerna bedöms zink ha den mest gynnsamma efterfrågeut- vecklingen framöver. Det är främst bättre galvaniseringsmetoder och nya legeringar som förväntas ge Zink en fortsatt relativt positiv framtid. Vad gäller smältverkssidan råder för närvarande global överkapacitet. Perma- nenta nedläggningar av ineffektiv kapacitet har dock skett i Nordamerika. 1 Europa, som har den största andelen smältkapacitet i västvärlden. har verken i EG-länderna under ett antal år varit föremål för diskussioner rörande omstrukturering. Några konkreta resultat har emellertid inte upp- nåtts.

Världens konsumtion av koppar ökade under 1970-talet. Mellan åren 1980 och 1983 inträffade emellertid en vändning och konsumtionsutveck- lingen blev negativ. Sedan år 1984 visar konsumtionen återigen viss ök- ning, men trenden indikerar en stagnation.

En ytterligare avmattning i efterfrågan på koppar kan föranledas dels av ett ökat genomslag för glasfiberkablar inom telekommunikationsområdet, dels av en fortsatt substitution med material som aluminium och plaster. Mindre materialåtgång kommer också att vara avgörande. Några nya tillämpningsområden, som kan kompensera det nämnda bortfallet i efter- frågan, har inte utvecklats. Den stagnerade efterfrågan till trots, fortsätter dock västvärldens gruvproduktion att öka.

Vad gäller gruvproduktionen av guld kan noteras att Sydafrikas andel av världsproduktionen har sjunkit under senare år genom att det sker en kraftig utbyggnad av guldgruveindustrin i andra länder. Prospekteringen efter nya malmer har intensifierats.

Guld spelar fortfarande en viktig monetär roll i världsekonomin och guldpriset har under de senaste åren varit starkt avhängigt utvecklingen av den amerikanska ekonomin och särskilt dollarkursen. Priserna är mycket beroende av infiationsförväntningar, ränteutveckling och därmed samman- hängande alternativa investeringsobjekt. Den totala efterfrågan på guld väntas öka i framtiden, främst beroende på förväntad tillväxt av det indu- striella bruket av guld.

Bly

Zink

Koppar

Guld

• Sida 200
•  Original

De senaste årens höga priser på silver har stimulerat produktionsökning- ari skuldtyngda länder i Latinamerika. Silvermarknaden är för närvarande i obalans till följd av ökande utbud och krympande efterfrågan, främst inom fotografiområdet. Stora sil'verlager verkar prispressai'tde och en allt svagare koppling till guldet försämrar möjligheterna till prisuppgång. Pris- utvecklingen för silver följer snarare samma mönster som för basmetal- lerna.

Marknaden för järnmalm kännetecknas för närvarande av överutbud och pressade priser. 1986 års världsmarknadspris ligger ca 20 % lägre än 1982 års. Mot bakgrund av en stagnerande stälefterfrågan och ytterligare produktionstillskott från delvis nya källor kommer situationen sannolikt att vara bestående framöver. För den närmaste tioårsperioden väntas ingen avgörande ökning av stålproduktionen i i-länderna. En del bedöm- ningar tyder snarare på en viss nedgång i de stora ekonomierna EG. Japan och USA, vilka svarar för ca 70 % av världensjärnmalmsimport.

Liksom genomgripande omstruktureringar har pågått inom delar av värl- dens stålindustri under ett antal år har järnmalmssektorn tvingats till omfattande rationaliseringar. Många av de tidigare ekonomiskt hårt pres- sade järnmalmsgruvorna har trots den ogynnsamma prisutvecklingen åter kunnat uppvisa vinstresultat till följd av gjorda effektiviseringar. Samtidigt som vissa gruvor har produktionsanpassats kommer dock ny konkurrens- kraftig malm ut på marknaden.

Den svenska sulfidmalmsnäringen domineras av Bolidenkoncernen. som är landets ledande när det gäller framställning av icke-jämmetaller. ] 17 gruvor i norra och mellersta Sverige bryter Boliden malm i en omfattning av ca 16.5 miljoner ton malm (år 1986). Malmen vidareförädlas till mineral- koncentrat i Bolidens egna anrikningsverk. Produktionen av koppar- och blykoncentrat går huvudsakligen till smältverket i Rönnskär.

Andra företag inom svensk icke-järnmalmsnäring är det belgiska företa- get Vieille Montagne. STORA AB. LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor samt det numera finskägda Viscaria AB.

Utmärkande för de svenska sulfidmalmerna är att malmvärdet och malmsammansättningen varierar kraftigt mellan de olika gruvorna. Ett gemensamt drag är emellertid att malmerna i många fall är relativt låghal- tiga och komplext sammansatta. De låga malmvärdena ställer särskilt höga krav på bl. a. effektiv brytnings- och anrikningsteknik för att utvinningen skall vara internationellt konkurrenskraftig. Den svenska branschens framträdande ställning härvidlag bygger på en hög teknisk kompetens. bl. a. utvecklad i nära samverkan med den inhemska gruvutrustningsindu- strin. Branschens tekniska kunnande utgör även ett viktigt inslag i interna- tionella samarbetsprojekt på gruvsidan och i samband med förvärv i utlan- det. Den svenskajärnmalmsproduktionen hamnade år 1986 på ungefär sam- ma nivå som föregående år, dvs. 20,5 miljoner ton. Produktionen är kon- centrerad till gruvorna i Kiruna och Malmberget, vilka ägs av det statliga Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). De övriga tvåjärnmalmsgruvorna i Sverige ägs av SSAB Svenskt Stål AB.

Silver

Järnmalm

Icke-järnmalms- "näringen

Järnmalms- näringen

• Sida 201
•  Original

Sveriges export av järnmalmsprodukter uppgick år 1985 till ett värde av 3,1 miljarder kronor. vilket motsvarar 1 % av den svenska totalexporten.

LKAB:s produktion uppgick år 1986 till ca 17,8 miljoner ton järnmalms- produkter. Produktionen av pellets ökade från ca 6.6 miljoner ton år 1984 till ca 8.8 miljoner ton år 1986. varvid även andelen pellets av den totala produktionen tonnagemässigt ökade. Nära hälften av LKAB:s exportle- veranser går till EG-länderna. Efterfrågan på järnmalm var stark under år 1986 och kapacitetsutnyttjandet i LKAB:s gruvor var högt.

Produktionen i SSAB:sjärnmalmsgruvor i Dannemora och Grängesberg uppgick år 1986 till ca 2.7 miljoner ton. Ca 40 % av produktionen går till Stålverket i Oxelösund, medan övrig produktion i huvudsak exporteras.

När det gäller framtidsbilden för järnmalm kan förväntas, att den rå- dande globala överkapaciteten i exportgruvorna kommer att öka väsentligt under de närmaste åren. Överutbudet av järnmalm på världsmarknaden i kombination med en långsiktigt stagnerande efterfrågan från stålindustrin, ger ännu kärvare marknadsläge framöver. Dollarns fall under år 1986 och en fortsatt låg kurs framöver påverkar ytterligare den svenskajärnmalms- industrins lönsamhet.

Min bedömning: Mineralpolitikens mål bör ligga fast och det utveck- lingsprogram som startades år 1983 förs vidare. Fortsatta satsningar bör göras på nyckelområdena prospektering, geologisk kartering samt forskning och utveckling. Härigenom ges bättre förutsättningar för en långsiktigt bärkraftig svensk gruv- och mineralindustri.

Bakgrund och skäl för min bedömning: Gruv- och mineralindustrin är en samhällsekonomiskt viktig basnäring. Den inhemska råvaruutvinningen är viktig från såväl industriell synpunkt som från sysselsättningssynpunkt. Mineralsektorn är helt avgörande för sysselsättningen i vissa regioner. Svensk gruv- och mineralindustri har även betydelse för utvecklingen av delar av verkstadsindustrin som t. ex. gruvutrustningsindustrin. Genom en bärkraftig inhemsk verksamhet har vidare de svenska gruvföretagen den nödvändiga basen för teknikexport.

Mineralpolitiken. som en del av industripolitiken. syftar till att tillvarata utvecklingsmöjligheterna inom den svenska råvaruindustrin. Mineralpoli- tiken skall därvid syfta till att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin. Utnyttjandet av landets mine- raltillgångar måste dock ske med hänsynstagande till en god miljö och kraven på ett effektivt resursuttag. Även de regionalpolitiska målen utgör en viktig faktor i mineralpolitiken. eftersom mineralsektorn har stor bety- delse för sysselsättningen i vissa regioner och i flera fall i sådana områden där det är särskilt svårt att finna alternativ sysselsättning.

Samhälls- ekonomiskt viktig basnäring

Utnyttjande av mineraltillgångar med hänsyn tagen till miljön

• Sida 202
•  Original

Landets råvaruresurser måste utvinnas till' kostnader som möjliggör konkurrenskraftiga priser. De geologiska förutsättningarna för gruvverk- samhet i Sverige är goda jämfört med i andra länder men de svenska malmernas komplexa karaktär ställer höga krav på effektivitet i samtliga led i utvinningen. För att nå konkurrenskraft måste gruv- och mineralin- dustrin ha en tillräckligt hög teknisk nivå och vara flexibel för att kunna anpassas till skiftande produktionsförhållanden och marknader. En fortlö- pande forsknings- och utvecklingsverksamhet är därför nödvändig för en fortsatt utveckling och förnyelse av det tekniska kunnandet i vid mening inom mineralområdet. Industripolitiken är i hög grad inriktad på att stödja denna typ av satsningar. Med syfte att underlätta och komplettera indu- strins egna ansträngningar satsar staten också sedan en längre tid tillbaka på en rad nyckelområden inom mineralsektorn.

När det gäller den grundläggande geologiska karteringen, bedrivs statlig verksamhet genom Sveriges geologiska undersökning (SGU). SGU utför allmän geologisk kartering och bedriver prognos-. informations- och doku- mentationsverksamhet inom mineralområdet. Myndighetens årliga anslag uppgår för närvarande till ca 69 milj. kr. och finansierar bl. a. upprättande av baskartor för prospektering. SGU är central förvaltningsmyndighet i fråga om landets geologiska beskaffenhet samt ärenden rörande bergsbruk. SGU är även chefsmyndighet för bergsstaten, vars verksamhet inom det gruvrättsliga området finansieras av ett årligt anslag om ca 2,9 milj. kr.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) svarar för den statliga pro- spekteringen. Prospektering är en ekonomiskt riskfylld verksamhet, som kräver uthållighet över konjunkturväxlingarna. NSst prospektering har en långsiktig inriktning och kompletterar därigenom gruv- och mineralin- dustrins satsningar. Nämndens anslag för den egna prospekteringsverk- samheten uppgår enligt vad regeringen föreslagit i 1987 års budgetproposi- tion till ca 43 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Resultaten av prospektering- en kommer direkt gruvnäringen till del genom att NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Förutom prospekteringsverksamheten. svarar NSG för för- valtningen av statens gruvrättigheter.

Genom NSG verkar staten även för att stimulera och effektivisera övrig prospektering i landet. Genom det särskilda prospekteringsanslaget (pro- grammet för utökad prospektering m.m.) har staten sålunda lämnat bidrag till prospekteringsverksamhet med i genomsnitt drygt 40 milj. kr.per år under de senaste fyra åren.

Genom det av staten ägda företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB) medverkar staten i det praktiska genomförandet av prospekteringsinsat- serna. Även LKAB har ett särskilt prospekteringsbolag.

För att på längre sikt kunna upprätthålla och utveckla den svenska produktionen av mineralråvaror ur inhemska fyndigheter är det nödvän- digt att råvarubasen utökas och breddas samt att den internationella kon- kurrenskraften hos gruvindustrins produkter förbättras. Förutom geolo- gisk kartering och prospektering är olika forsknings- och utvecklingsin- satser inom de mineraltekniska och metallurgiska områdena av avgörande betydelse. Långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområ- det bedrivs främst vid universitet. högskolor och inom kollektiva forsk-

Forskning och utveckling avgörande

Viktiga myndighets- funktioner

Sveriges geologiska undersökning

Nämnden för statens gruvegendom

Sveriges Geologiska AB

Prospektering lägger grunden

• Sida 203
•  Original

nings— och utvecklingsorgan. Forsknings- och utvecklingsverksamheten finansieras genom såväl statliga organ som av industrin. Resursmässigt uppgår den totala satsningen under senare år till ungefär 150 milj. kr. om året, varav staten svarar för ca hälften.

De statliga medlen fördelas huvudsakligen genom universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), forskningsrådsnämnden (FRN) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). UHÄ svarar för basresurserna för undervisning och viss forskning vid de geovetenskapliga högskoleinstitutionerna, medan NFR och FRN tillsammans med STU svarar för finansieringen av dessa institutioners grundforskning och tillämpade tekniska forskning. STU driver flera ange- lägna projekt inom mineralområdet. Ett exempel är mineralteknisk pro- cesskemi. som delvis finansieras genom medel från programmet för utökad prospektering. Ett annat exempel är insatsområdet för utveckling av tek- nik för framställning och användning av kvalificerade industrimineral. [ egenskap av statens centrala organ för stöd till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete fördelar STU dessutom medel till s.k. kollektiva forsk- ningsorgan.

De kollektiva forsknings- och utvecklingsorgan som direkt berör mine- ralområdet är Stiftelserna Bergteknisk Forskning (BeFo). Mineralteknisk Forskning (MinFo) och Svensk Detonikforskning (SveDeFo). Verksamhe- ten inom de kollektiva organen baseras på fleråriga ramprogram som industrin och STU samfinansierar genom kollektiva forskningsavtal. lnom BeFo bedriver företag inom gruv- och berganläggningsområdet tillsam- mans med staten teknisk vetenskaplig forskning med utgångspunkt i indu— strins behov av gemensamt utvecklingsarbete. MinFo är den mineraltek- niska industrins organ för att gemensamt med staten främja utvecklingen inom det mineraltekniska området. SveDeFo har till huvudsaklig uppgift att främja, samordna och bedriva grundläggande tillämpad forskning i sprängämnesteknik. sprängteknik, bergmekanik, bergbrytningsteknik och miljöteknik inom gruv- och anläggningsområdet.

Sammantaget gör staten omfattande och kontinuerliga insatser för att främja utveckling och förnyelse av gruvnäringen och denna satsning fort- sätter. Anslagen för myndigheterna inom mineralområdet bör enligt vad regeringen föreslagit i 1987 års budgetproposition uppgå till totalt 124,8 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Utöver dessa insatser fortsätter det år 1983 startade särskilda utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin. Jag återkommer senare till denna fråga.

Staten är ensamägare av LKAB och huvudägare av SSAB. Utöver dessa bolags järnmalmshantering bedriver LKAB:s dotterbolag AB Statsgruvor volframbrytning i Yxsjöberg. LKAB har även genom dåvarande dotterbo- laget Viscaria AB öppnat en kopparfyndighet i Kiruna kommun. Denna gruva. Viscaria AB, har sedermera avyttrats till Outokumpu Svenska AB, som är dotterbolag till det finska företaget Outokumpu Oy.

Detta innebär att det är de statsägda företagen som svarar för all järn- malms- och legeringsmalmsproduktion i Sverige. Som jag redovisat i min tidigare genomgång av den statliga företagsamheten har staten satsat myc- ket stora belopp i de aktuella företagen. Utan dessa insatser skulle produk-

Forskning

Staten betydande i

gruvnäringen

• Sida 204
•  Original

tionsneddragningarna skett snabbare, varit mer omfattande och med än Prop. 1986/87: 74 större sysselsättningskonsekvcnser, i synnerhet i Malmfälten. I både LKAB och SSAB utarbetas nu långsiktiga struktur- och investeringsplaner för den framtida verksamheten.

[3.2.4 Program för utökad prospektering m. m.

Mitt förslag: Som ytterligare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin görs en fortsatt satsning i form av ett nytt treårsprogram för prospektering samt forskning och utveckling. För detta ändamål ställs ett belopp om 96 milj. kr. till regeringens förfo- gande. Därutöver anvisas STU 33 milj.kr. för forsknings- och ut- vecklingsprogrammet Gruvteknik 2000.

En samordning av s.k. mineraljakt i Mellansverige genomförs.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. Program för utökad 1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr. 111) att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt prospektering program för utökad prospektering m.m. som ett första led i ett utveck- lingsprogram avseende gruv- och mineralindustrin. Syftet med program- met är att öka livslängden hos befintliga gruv- och mineralfyndigheter och skapa förutsättningar för nya sådana. Regeringen har gett nämnden för statens gruvegendom (NSG) i uppdrag att svara för projektbedömning. administration och utvärdering av programmet. Projektbedömningen sker efter samråd med en referensgrupp där gruvindustrin, Sveriges geologiska undersökning samt arbetstagarorganisationerna på området är represente- rade.

Under perioden 1983—1986 har regeringen inom ramen för programmet för utökad prospektering fattat beslut om användning av sammanlagt 266 milj. kr. Huvuddelen av dessa mede1.ca 167 milj. kr., har lämnats som stöd till olika prospekteringsprojekt. Årligen har ett trettiotal projekt beviljats bidrag. Därutöver har ca 25. milj.kr. beviljats ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom mineralområdet. Sveriges geologiska undersök- ning har erhållit ca 14 milj. kr. för att delta i ett nordiskt geologiskt projekt på Nordkalotten. För att finansiera en djupundersökning i Stekenjokk beviljades NSG 52 milj. kr. år 1983. Av dessa medel lämnades ett villkors- lån till Boliden Mineral AB om 9.3 milj. kr. för undersökningen.

Den utvärdering av det särskilda prospekteringsanslaget som NSG har redovisat omfattar åren 1983—1985. Utvärderingen visar att den totala prospekteringsvolymen i landet har ökat under programtiden; från ca 130 milj. kr. år 1982 till ca 186 milj. kr. år 1985. Därav utgjordes 43 milj. kr. av prospekteringsstöd år 1985. För år 1986 uppskattas prospekteringsvoly- men till ungefär ca 200 milj. kr. Programmet har enligt utvärderingen även medverkat till att prospektering i väsentlig omfattning startat vid vissa mindre gruvor och mineralbrott.

Vidare har programmet medfört ett ökat intresse att pröva nya former för samverkan bland etablerade prospektörer men också med nya intres- senter. 191

• Sida 205
•  Original

Programmet har medverkat till en breddning av prospekteringsverksam- heten i Sverige. Under programtiden har sålunda en förskjutning skett från basmetallprojekt mot en ökande andel ädelmetall- och industrimineralpro- jekt. Mer än hälften av de beviljade medlen går emellertid till basmetallpro- jekt.

Programmet har nu pågått i fyra år. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken omfattning ytterligare exploatering kommer till stånd som en följd av programmet. Däremot kan man redan nu konstatera att undersök- ningar inom programmet lett fram till flera lovande fyndigheter. såsom guld i Västerbotten. industrimineral (kaolin) i Skåne och en fyndighet med bly. zink och silver i Bergslagen. Vid gruvan i Enåsen har stödet bidragit till en trolig utvidgning av malmbasen och därmed förlängning av gruvans livslängd. Även inom det omfattande djupprospekteringsprojekt som Boli- den bedriver i Skelleftefältet har väsentliga framgångar nåtts.

] syfte att förnya och utveckla gruvindustrin har som tidigare nämnts ca 25 milj. kr. av programmedlen avsatts till ett antal forsknings- och utveck- lingsprojekt. Det är projekt som har till syfte att effektivisera och moderni— sera prospekteringstekniken eller att möjliggöra utnyttjandet av mineral- fyndigheter som det i dag saknas teknik eller ekonomiska förutsättningar för att nyttiggöra. Däribland har STU. som jag tidigare nämnt, fått 5 milj. kr. som bidrag till ramprogrammet Mineralteknisk processkemi. LKAB Prospektering AB, Svenska rymdaktiebolaget. Sveriges Geolo- giska AB och SGU har för ett gemensamt projekt, som syftar till att introducera ijärranalys och bildbearbetning i karterings- och prospekte- ringsarbetet. beviljats 4 milj. kr. av dessa medel.

Som jag tidigare tagit upp förutsätter nyttiggörandet av våra inhemska mineralresurser en prospekteringsverksamhet. Prospektering utgör en ekonomiskt riskfylld verksamhet som kräver uthållighet. Den är till sin karaktär likartad andra branschers forsknings- och utvecklingsverksam- het. För att upprätthålla en sådan prospekteringsvolym som kan utgöra basen för en konkurrenskraftig gruv- och mineralindustri lämnas ett visst statligt stöd. dels i form av direktftnansierad statlig prospektering. dels i form av grundläggande geologisk kartering för att underlätta företagens egen prospektering, dels i form av stöd för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Som en särskild satsning startade år 1983 ett utvecklings- program för gruv- och mincralindustrin i vilket programmet för utökad prOSpektering m.m. utgör ett första led. Av programmet för utökad pros- pektering återstår nu ett år. Efter det att programmets sista etapp är avslutad kan befaras att utvecklingsinsatserna inom branschen kommer att minska. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för näringens möjligheter att upprätthålla sin långsiktiga konkurrensförmåga och därmed angelägen produktion och sysselsättning. Mot denna bakgrund bör. som ytterligare ett led i utvecklingsprogrammet för gruv- och mineralindustrin, ett nytt program för utökad prospektering inrättas. Jag beräknar ett reservations- anslag om 96 milj. kr. för detta ändamål. Medlen skall användas under en treårsperiod. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om medlens användning.

Även i fortsättningen bör syftet med programmet vara att öka livsläng-

Nytt prospekte- ringsprogram -— ett led i utvecklings- programmet för gruvindustrin

• Sida 206
•  Original

den hos befintliga gruvor och mineralfyndigheter samt att lägga grunden för nya sådana. En viktig del av denna målsättning bör vara att åstadkom- ma en breddning och en utveckling av industrin. Här är den utveckling mot en ökande andel ädelmetall- och" industrimineralprojekt som skett under pågående program positiv. Även satsning på samverkansprojekt som med- verkar till en breddning av industrin bör understödjas. Det avgörande vid resursernas fördelning måste dock vara de enskilda projektens förutsätt- ningar att bli ekonomiskt framgångsrika.

Förutom satsningen på ren prospekteringsverksamhet är det också vik- tigt att industrins konkurrenskraft stärks genom fortsatta satsningar på forskning och utveckling. En förnyelse och utveckling av prospekterings- teknik. brytnings- och anrikningsteknik ger gruv- och mineralindustrin förutsättningar att på ett effektivare sätt hitta och nyttiggöra fyndigheter. Flera sådana angelägna projekt har utarbetats och jag föreslår att de olika intressenternas insatser kompletteras med visst statligt stöd. Härigenom kan projekten ges erforderlig omfattning och kraft.

Ett konkret forsknings- och utvecklingsprojekt som delvis bör finansi- eras med medel från programmet är Prospekteringsinriktad malmgeolo- gisk forskning. Programmet är sexårigt och har tagits fram i samverkan mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU). gruvindustrin och prospek- teringsbolag samt universitet och högskolor. Det övergripande målet är att skapa en prospekteringsinriktad malmgeologisk kunskapsbas i landet, som kan bidra till att upprätthålla och stärka malmbasen för svensk gruvindu- stri under 1990-talet och därefter. Totalkostnaden för programmet är be- räknad till 24 milj. kr. varav industrin har förbundit sig att bidra med 6 milj. kr. STU avser att avsätta 10 milj. kr. för ändamålet inom en anslagsramjag tidigare denna dag framlagt förslag om (prop. 1986/87: 80 bil. 10). Resteran- de 8 milj. kr. bör finansieras av programmet för utökad prospektering på så sätt att 3 milj. kr. beviljas från pågående program och 5 milj. kr. avsätts av den föreslagna ramen för de kommande tre budgetåren.

Inom ramen för STU:s verksamhet bör ytterligare en satsning göras inom mineralområdet. STU föreslår i sin anslagsframställning att ett nytt insatsområde benämnt Gruvteknik 2000 startas. Syftet med programmet är att genom att bl.a. utveckla nya brytningsmetoder. maskinell utrustning samt planerings- och styrsystem markant sänka brytningskostnaderna. STU har för detta ändamål begärt 32 milj. kr. för budgetåren 1987/88— 1989/90. Verksamheten avses pågå i fem år, dvs. t.o.m. budgetåret 1991/92. Kostnaden för STU skulle under hela fcmårsperioden bli 50 milj. kr.. medan gruvföretag och gruvutrustningstillverkare bidrar med ca 300 milj. kr. Kostnaden för hela programmet blir således totalt 350 milj. kr. Jag anser att STU:s förslag till ett nytt insatsområde inom mineralområdet ligger väl i linje med den uppgift och den strävan staten har att underlätta för gruvindustrins utveckling och förnyelse. Jag har tidigare i dag i min anmälan till propositionen om forskning (prop. 1986/87: 80 bil. 10) behand- lat frågan om anslag till STU för denna verksamhet.

Utredningen om rismfrågorinom ntinerulumrådct (l l982z021överläm- nade i mars 1986 betänkandet (Ds I 1986: 7) Utveckling av landets organi- serade mincraljaktcr. En sammanfattning av betänkandet redovisas i bi-

Utökad forsknings- och utvecklings- verksamhet

Samordnad mineraljakt

• Sida 207
•  Original

laga 8. Den organiserade mineraljaktens målsättning är att den med allmän- hetens hjälp skall främja prospektering efter mineralråvaror. I landet finns i dag tre regionalt organiserade mincraljaktcr. nämligen en i Norrland, en i Värmlands län och en i vissa andra delar av Bergslagen. Utredningen föreslår i sitt betänkande bl.a. att den norrländska mineraljaktcn fortsätter tills vidare som en fristående organiserad verksamhet med Norrlandsfon- den som huvudman. Vidare föreslås att en samordnad och utökad mineral- jakt etableras med i första hand Bcrgslagsregionen som geografiskt verk- samhetsområde. Utvidgningen skall ske genom en frivillig anslutning av intresserade län. Verksamheten får en varaktighet på fem år. varefter den utvärderas och omprövas. Vid en anslutning av fem län uppgår den årliga kostnaden till 2 milj. kr. Utredningen föreslår att en fjärdedel av beloppet samfinansieras av de deltagande länen och att resterande tre fjärdedelar finansieras genom bidrag ur de medel som regeringen ställt till Bergslags- delegationens förfogande.

Förslaget har remitterats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i bilaga 9. Beträffande förslaget att en samordnad mineraljakt etableras i Bcrgslagsregionen har flertalet av de berörda remissinstanserna varit posi- tiva. Länsstyrelsen i Värmland framhåller att det är viktigt att mineraljak- ten har en stark lokal förankring. Därför pågår nu en uppbyggnad av en organisation för att bedriva en mineraljakt i länet. Mot denna bakgrund avstyrker länsstyrelsen i Värmlands län utredningens förslag om en sam- ordnad mineraljakt. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker utred- ningens förslag. men konstaterar samtidigt att länsstyrelsen för närvarande saknar ekonomiska resurser för att finansiera ett femårigt deltagande. Länsstyrelsen i Uppsala län äri princip positiv till de förslag som presente- ras i betänkandet. men är för närvarande inte beredd att delta i den samordnade mineraljaktcn. Länsstyrelsen avser att aktualisera frågan i kommande samtal med landstinget och utvecklingsfonden och låter i av- vaktan på detta frågan vila. Länsstyrelserna i Västmanlands län. Örebro län och Kopparbergs län är positiva till förslaget om en samordnad mine- raljakt med en varaktighet i fem år. Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget, men anser en varaktighet av tre år vara mer lämplig. Således har fyra län anmält intresse att delta i en samordnad mineraljakt. Utvecklingfonden i Örebro län har också ställt sig positiv till utredningens förslag att utvecklingsfonden skall ta huvudansvaret för verksamheten och svara för kanslifunktionerna.

[ likhet med flertalet remissinstanser finner jag utredningens förslag om en utökad och samordnad mineraljakt i Bcrgslagsregionen vara väl moti- verat. Remissomgången har dock visat att de deltagande länen blir något färre än i utredningens förslag. fyra län i stället för fem i ett initialskede. och att varaktigheten kan behöva begränsas till tre år innan en utvärdering sker. Eftersom det därmed också sker en geografisk förskjutning av verk- samhetsområdet är inte heller den finansiering genom medel från Berg- slagsdelegationcn. som utredningen föreslår. lämplig. Mot denna bakgrund bör 2.5 milj. kr. av de medel som jag föreslår för en fortsättning av prospekteringsprogrammet avsättas för att finansiera en del av den sam- ordnade mineraljaktcn i Mellansverige. Jag beräknar den totala kostnaden

Remissinstansernas synpunkter Samordnad mineraljakt i fyra län

• Sida 208
•  Original

för detta projekt med ett deltagande av fyra län i tre år till ca 5 milj. kr. Den återstående hälften av medelsbehovet bör regionala och lokala organ i de deltagande länen bidra med. Medel från prospekteringsanslaget bör utgå i samma omfattning som medelstillskottet från berörda län dock högst med 2.5 milj. kr. sammanlagt.

Sammanfattningsvis innebär ett nytt prospekteringsprogram och de forsknings- och utvecklingsinsatser som kanaliseras genom STU en årlig nysatsning inom gruv- och mineralindustrin på 43 milj. kr. under tre år.

Kommittén (I 1983: 04). med uppgift att göra en översyn av minerallagstift- ningen. påbörjade sitt arbete under hösten 1983. I direktiven (dir. 1983: 41) framhölls bl. a. att kommittén skulle utreda hur den nuvarande lagstiftning- en. som är splittrad i ett inmutnings- och ett koncessionssystem. borde förändras för att kunna ersättas av ett mer enhetligt rättsligt regelsystem. En utgångspunkt var att de nuvarande systemen skulle ersättas av ett nytt system som i huvudsak byggde på koncessionsprincipen. men med inmut- ningsrättsliga inslag. Kommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande (SOU 1986: 53 och 54) Ny minerallagstiftning. Jag avser att under hösten 1987 ta upp frågan om en ny minerallagstiftning.

Prospektering efter olja och gas på svensk kontinentalsockel har sedan början av 1970-talet bedrivits av det delvis statligt ägda Oljeprospektering AB (OPAB). Bolaget har tillstånd att undersöka i stort sett hela det svenska kontinentalsockelområdet söder om 59:e breddgraden. Konces- sionen gäller t. o. m. år 1987. Under det senaste året har ett visst intresse märkts även från andra företag att företa undersökningar i syfte att finna olja och gas på svenskt kontinentalsockelområdc. främst i Östersjön. I samband med att ()PAB:s tillstånd går ut i och med utgången av år 1987 kan detta intresse förväntas öka.

Tillstånd för att söka efter och utvinna olja och gas från svensk kontinen- talsockel regleras i kontinentalsockellagen (1966: 314). Om sådana tillstånd beslutar regeringen. Det finns anledning att närmare överväga hur ett ökat intresse att på svensk kontinentalsockel söka efter olja och gas bör hante- ras. Inom regeringskansliet har en arbetsgrupp tillsatts för att bereda dessa frågor med miljö- och energidepartementet som sammanhållande.

• Sida 209
•  Original

13.3. Utvecklingsinsatser inom den träbearbetande industrin

Mitt förslag: De branschfrämjande åtgärderna för den träbearbe- tande industrin fortsätter under treårsperioden l987/88—1989/90. Åtgärderna inriktas liksom hittills på utvecklingsinsatser för att bistå företag med att vidga sina marknader och förändra sitt produktsorti- ment i riktning mot produkter med högre lönsamhet. En ökad sam- ordning sker mellan de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk och utvecklingsfondernas service- och finansierings- program.

Bakgrund: Verksamheten med åtgärder för att främja vissa branschers utveckling startade budgetåret 1970/71 med ett program för textil- och konfektionsindustrin (tekoindustrin) samt för den manuella glasindustrin. Dessa branscher utmärktes av en svag utveckling. vilken ledde till ett behov av personalreduktioner. Då tekoindustrin och den manuella glasin- dustrin var starkt koncentrerade till vissa regioner fick denna utveckling ett starkt genomslag på berörda regioners arbetsmarknad. Syftet med dessa branschporgram var dels att förhindra en alltför kraftig och snabb minskning av sysselsättningen. dels att utveckla de livskraftiga delarna i berörda branscher så att branscherna i sin helhet skulle kunna uppnå en godtagbar företagsckonomisk lönsamhet.

Branschprogram har senare införts för ytterligare branscher samtidigt som program för vissa branscher successivt avslutats. För närvarande linns program med branschfrämjande åtgärder för den träbearbetande industrin (möbel-, snickeri-. trähus- och sågverksindustrierna). för tekoin- dustrin (textil- och konfektionsindustrierna) samt för övriga industrisekto- rer. Programmet för tekoindustrin är upptaget i ett särskilt anslag och berörs därför inte i detta sammanhang. De branschfrämjande åtgärderna för övriga industrisektorer — numera benämnt det allmänna strukturut- vecklingsprogrammet — behandlas senare (avsnitt 13.6).

lndustriverkets förslag: Internationaliseringen inom möbelindustrin för- väntas fortsätta som en följd av pågående omstrukturering. Vidare förutser verket en fortsatt koncentration inom distributionsledet såväl inom Sveri- ge som i Västeuropa. vilken medför en ökad konkurrens men även ökade möjligheter för svensk möbelindustri. Av rapporten Möbelindustrin —- Nuläge och framtidsmöjligheter (SIND PM 1986: 10) framgår att möbelin- dustrin har låg lönsamhet och brist på resurser för utveckling och produkt- förnyelse. Detta hotar på sikt branschens internationella position. Mot denna bakgrund föreslår industriverket en koncentration av programmet till vissa insatsområden. Bl.a. föreslås ett fortsatt exportstöd med inrikt- ning på nya marknader. Tidigare verksamhet inriktad på företagsproblem rörande administration, kalkylfrågor m.m. bör enligt verket framöver läg- gas inom utvecklingsfondernas ordinarie verksamhet.

Snit.-keriinclustrin har en betydande överkapacitet. Samtidigt har analy- ser visat att det finns betydande exportförutsättningar. Enligt verkets bedömningar utgör företagens svaga ekonomi och bristande exportmognad

Utvecklings-

insatser för att bistå

utvecklingsbara företag

Möbelindustri

Snickeriindustri

• Sida 210
•  Original

ett hinder för ökad export. Programmet bör därför inriktas på att öka branschens avsättningsmöjligheter, framför allt på export. De exportfräm- jande aktiviteterna bör främst ske i samverkan med Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) inom Sveriges Exportråd.

Genom den minskade nybyggnationen har en betydande överkapacitet uppstått inom trähusindustrin. De exportsatsningar som gjorts under sena- re tid har resulterat i en ökad export. Dessa satsningar har dock enligt SIND inte hunnit påverka branschens lönsamhet. Branschprogrammet har under senare år koncentrerats till teknikhöjande och exportförberedande projekt av generell karaktär samt delfinansiering tillsammans med SWEBEX av exportprojekt. Behovet av insatser i omstrukturerandc syfte har enligt verket ökat drastiskt under senare tid. Ökade resurser bör därför tillföras under den kommande treårsperioden för att initiera och medverka i branschens omstrukturering. Industriverket förutser en kraftig strukturomvandling inom sågverksin- dustrin. Lönsamheten vid sågning av trävaror i bulk är generellt sett svag. Programmet är inriktat på att främja en ökad vidareförädling och kundan- passning, vilken är viktig för att stärka sågverkens internationella konkur- renskraft. SIND föreslår därför kraftfulla insatser med kulmen under bud- getåren 1987/88 och 1988/89.

lndustriverkets anslagsäskande för branschfrämjande åtgärder avseende den träbearbetande industrin uppgår till sammanlagt 23, 24 resp. 19 milj. kr. för budgetåren 1987/88, 1988/89 och 1989/90.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Regeringen uppdrog i juni 1985 åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att genomföra en utvärdering av verksamheten med branschfrämjande åtgärder vid statens industriverk. Utvärderingen skulle omfatta samtliga befintliga program med bransch— främjande åtgärder, dvs. programmen för tekoindustrin och den träbearbe- tande industrin samt det allmänna strukturutvecklingsprogrammet. SPK avlämnade sin rapport Utvärdering av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986: 4) till regeringen i april 1986.

Utvärderingsresultaten tyder enligt SPK inte på att branschprogrammet för den träbearbetande industrin totalt sett lett till några mer påtagliga förändringar i berörda branscher. Stödets omfattning är enligt SPK alltför begränsad med hänsyn till syftet med branschprograminsatserna.

Remissyttranden över SPK:s utvärdering: SPK:s rapport har remitterats. Ett flertal av remissinstanserna kritiserar det underlag på vilket SPK baserat sin utvärdering av programmet för den träbearbetande industrin. Med utgångspunkt i denna kritik förkastas SPK:s negativa bedömning av SIND:s träprogram. På basis av den egna erfarenheten av träprogrammet framhåller flera remissinstanser den positiva effekten av verksamheten på bl. a. kompetensutveckling i vid bemärkelse. Vidare delas inte SPK:s bedömning att de förhållandevis små resurserna gör programmet ineffek- tivt. I stället pekar flera remissinstanser på att — eftersom det i huvudsak rör sig om kollektiva projekt — förhållandevis betydande effekter har kunnat uppnås med begränsade resurser. Enligt vissa remissinstanser kan även individuella projekt få en spridningseffekt, då dessa kan tjäna som referensprojekt för andra företags satsningar.

Trähusindustri

Sågverksind ustri

Utvärdering

• Sida 211
•  Original

Industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin: I novem- ber 1984 uppdrog regeringen åt statens industriverk att utreda den svenska sågverks- och träskiveindustrins utvecklingsmöjligheter på följande fyra nyckelområden: — efterfrågeutvecklingen fram till år 2000,

— konkurrenskraften,

— den tekniska utvecklingen. — möjligheten att genom en ökad vidareförädling stärka branschernas ställning.

I december 1985 överlämnade industriverket rapporten Sågverks- och träskiveindustrin inför år 2000 (SIND l986zl') till regeringen.

I fråga om sågverksindustrin konstateras att den västeuropeiska mark- naden förväntas stagnera. Vidare finns uppgifter om att sågverksindustrin i Kanada kommer att satsa kraftigt på ökad försäljning till Västeuropa. Detta kommer att medföra att svensk sågverksindustri framöver kan för- väntas möta en hårdnande konkurrens på sin huvudmarknad. För att möta denna situation måste svensk sågverksindustri söka sig till de nya expan— siva marknader som kan förutses — t.ex. vissa länder i Nordafrika och Asien —- eller öka sina marknadsföringsinsatser på sina nuvarande huvud- marknader. Vidare kan i denna situation krävas att de svenska sågverks- företagen i ökad utsträckning inriktar sig på mer förädlade och kundanpas- sade produkter, vilket i sin tur medför ökade krav på teknisk kompetens.

Efterfrågan på träbaserade skivor förväntas stagnera fram till sekelskif- tet. Överkapacitet finns redan nu i ett flertal länder. Nya konkurrenskrafti- ga produktionsanläggningar tillkommer i nya producentländer samtidigt som nya typer av skivor som konkurrerar med de traditionella skivorna införs.

Mot bakgrund av nämnda framtidsscenario har SIND övervägt olika former av statliga stödinsatser. För sågverksindustrin kommer den ökade inriktningen mot mer förädlade produkter att kräva att FoU-verksamheten ökas. Vidare anser verket att det finns skäl att överväga stöd till informa- tionsinsatser avseende trä som material. Härutöver föreslås i utredningen, som komplement till det befintliga branschprogrammet för sågverksindu- strin. statliga stödinsatser avseende bl.a. kontinuerlig marknadsbevakning samt uppföljning av skogsskadeutvecklingen och dess följder för svensk sågverksindustri.

För skivindustrin pekar verket på behovet av dels en översyn av struktu- ren med beaktande av de olika anläggningarnas regionalpolitiska betydel- se, dels ökade satsningar på produktutveckling — bl.a. med inriktning på förädlade produkter — och på förbättrade produktionsprocesser.

Remissyttranden över SIND:s förslag: Industriverkets rapport Sågverks- och träskiveindustrin inför år 2000 har remitterats tillsammans med SPK:s rapport rörande de branschfrämjande åtgärderna. Flertalet remissinstanser delar de bedömningar som industriverket redovisat och anser att föreslag- na insatser är motiverade.

Skälen för mitt förslag: Som SPK konstaterat är de resurser som avsatts för de enskilda programmen inom den träbearbetande industrin begränsa- de. Syftet med dessa insatser är dock inte att generellt lyfta av företagen

SIND-utredning

• Sida 212
•  Original

vissa kostnader. utan att genom i huvudsak kollektiva projekt höja effekti- viteten och konkurrensförmågan inom berörda branscher. Med hänsyn härtill delar jag inte SPK:s bedömning att de tilldelade resurserna måste vara betydligt större för att vara meningsfulla.

Av industriverkets anslagsframställning framgår att vissa exportfram- gångar har kunnat noteras för möbel-, snickeri- och trähusindustrierna. Dessa har därmed till viss del kunnat kompensera den stagnerande hem- mamarknaden. Jag förordar därför att verksamheten fullföljs. Av industriverkets utredning om sågverks- och träskiveindustrin fram- går att en ökad konkurrens kan förutses på den svenska sågverksindustrins huvudmarknader — i första hand vad avser standardsortimentet. För att kunna hävda sig krävs en ökad inriktning mot mer kundanpassade pro- dukter samtidigt som produktionen måste effektiviseras. Detta kräver kunskaper som stora delar av sågverksindustrin för närvarande inte besit- ter. De insatser som görs inom ramen för industriverkets program med branschfrämjande åtgärder är för sågverksindustrins del just inriktat på att främja en sådan kompetenshöjning att en ökad vidareförädling möjliggörs. Dessa insatser bör därför fortsätta. Behovet av insatser i de regionalpoli- tiskt prioriterade områdena bör härvid beaktas.

Det är viktigt att de branschfrämjande insatserna ses som ett av flera industripolitiska medel riktade till företagen i de berörda branscherna. Eftersom flertalet av de företag som berörs av branschprogrammen för möbel-, snickeri-. trähus- och sågverksindustrierna är små och medelstora omfattas företagen även av det service- och flnansieringsprogram som de regionala utvecklingsfonderna kan erbjuda. Utvecklingsfondernas service- program innefattar företagsekonomisk rådgivning avseende bl.a. mark- nadsföring, administration och personalutveckling. Även tekniska tjänster som produkt- och produktionsutveckling ingår. Mot denna bakgrund bör utvecklingsinsatserna inom de här aktuella branschprogrammen inriktas på vissa speciella serViceinsatser som komplement till utvecklingsfonder- nas verksamhet. I första hand bör utvecklingsinsatserna inriktas på export- främjande insatser. marknadsundersökning och konsultstöd till produktut- veckling. Syftet med denna typ av insatser är dels att söka vidga företagens marknader. dels att söka förändra deras produktsortiment i riktning mot produkter med högre lönsamhet.

Den av mig förordade inriktningen av de olika utvecklingsinsatserna inom de aktuella branscherna medför att genomförandet av de bransch- främjande åtgärderna bör ske i nära samverkan mellan SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Uppläggningen av åtgärderna inom detta område kan härvid föranleda att en del av de resurser som avsätts för branschfrämjande åtgärder av praktiska skäl kan komma att föras via berörda utvecklingsfonder. Liksom hittills bör SIND vad avser de export- främjande insatserna även framledes samverka med Sveriges Exportråd och dess utlandsorganisation.

Åtgärderna för möbel-, snickeri- och trähus-

industrierna fullföljs

Insatserna för sågverken fortsätter

Samordning med övriga småföretagsinsatser

• Sida 213
•  Original

13.4. Havsindustriell kompetensutveckling

Mitt förslag: Det pågående programmet för havsindustriell kompe- tensutveckling Vid statens industriverk förlängs med ett år. Under nästa budgetår bör ett visst stöd också lämnas till forskning inom havsteknikområdet vid universitet och högskolor.

Ett anslag om 6,7 milj. kr. ställs till industriverkets förfogande för detta ändamål. En utvärdering av det pågående programmet genom- förs.

Statens industriverks förslag: SIND har i sitt förslag till treårsplan lämnat förslag till en fortsättning på programmet för havsindustriell kompetensut- veckling under perioden 1987/88—1989/90. Förslaget innebär en ompriori- ten'ng från det pågående programmet. där huvudtemat varit kompetens- uppbyggnad, till ett program som innehåller insatser inom fyra områden, nämligen:

-— offshoreteknik.

— undervattensteknik,

— arktisk teknik,

— omvärldsbevakning och omvärldsanalys.

För treårsperioden beräknar SIND kostnaden till 85 milj. kr. Bakgrund och skäl för mitt förslag: Det pågående programmet för havsin- dustriell kompetensutveckling siktar på att fylla industrins och samhällets långsiktiga behov av teknisk kompetens och därvid dels ge en grund för nya produkter, dels nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär myndighetsverksamhet med hav sindustriella beröringspunkter. SlND:s in- satser inom området skall komplettera bl. a. STU:s huvudsakliga inrikt- ning mot forskning och utveckling.

STU har inom området havsteknik sedan mitten av 1970-talet varit ansvarig myndighet för planering och stöd till långsiktig kunskapsutveck- ling och industriellt utvecklingsarbete. STU har även deltagit i SIND:s program för havsindustriell kompetensutveckling. STU har i sin anslags- framställning för budgetåren 1987/88-1989/90 inte särskilt prioriterat det havstekniska området, för att i stället kunna tillgodose de mest angelägna forsknings- och utvecklingsbehoven inom svensk industris strategiskt vik- tiga områden som informationsteknologi, materialteknik m.fl. STU bedö- mer att satsningar på dessa nyckelområden kommer att få stor betydelse även för tillämpningsutvecklingen inom det havstekniska området. Slutli- gen hemställer STU i sin anslagsframställan att medel särskilt anvisas för kunskapsutveckling om ett beslut fattas om ett program för havsteknik vid statens industriverk.

Försvarets materielverk (FMV) har på uppdrag av överbefälhavaren (ÖB) gjort en redovisning av den havstekniska verksamhet som kan vara av intresse för samverkan med civila intressenter. Redovisningen mar- kerar försvarets beroende av forsknings- och utvecklingsinsatser inom området.

SIND förordar havsteknik

• Sida 214
•  Original

Traditionellt sker dialogen mellan försvaret och industrin. universitet. högskolor samt andra forskningsinstitutioner inom havsteknikområdet inom ramen för den materialanskaffning. som läggs ut på svensk industri, eller inom ramen för den gemensamma försvarsforskningeh. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har genom ett avtal med STU från år 1977 ett samarbete inom civil havsteknik. FMV framhåller vikten av att kompetens inom det havstekniska området bibehålls och vidareutvecklas.

Regeringen tillsatte den 20 februari 1986 en regional samordningsgrupp med uppgift att utreda vissa frågor rörande industri- och regionalpolitiska åtgärder inom Malmöhus län. Gruppen fick bl.a. i uppgift att utreda förutsättningarna för att i anslutning till verksamheten vid Kockums varv inrätta ett centrum för marin- och undervattensteknologi. Utredningen om centrets vcrksamhetsinriktning. organisation och finansiering genomförs för närvarande av stiftelsen för undervattensteknologi. (UVEON). UVEON är tänkt att utgöra en hörnsten i det planerade centret. Stiftarna till UVEON är länsstyrelsen i Malmöhus län, Kockums AB och Lunds universitet. Utöver dessa ingår även marinen i stiftelsens styrelse. UVEON har till ändamål att inom området undervattensteknologi, särskilt undervattensgeoteknologi, bl.a. aktivera och stimulera kontakter mellan näringslivet och universitet och högskola och därvid aktivt föra ut aktuell vetenskap och teknik till näringslivet samt medverka till utbildnings-. forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området.

Vid högskolan i Luleå har i samarbete med Norrlandsfonden inrättats ett centrum för forskning, utveckling och sammanställning av fakta angående teknik för kallt klimat. kallat COLDTEC. Syftet är att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som grund för industriella satsningar i subark- tiska och arktiska regioner av världen.

SSPA Maritime Consulting AB bedriver konsultverksamhet inom det marintekniska området samt i anslutning därtill forskning och utveckling. Verksamheten syftar till att genom teoretiska beräkningar och praktiska försök i speciallaboratorier och full skala analysera och lösa tekniska problem kring projektering. konstruktion och drift av fartyg, farleder, utrustning för offshore och andra marina installationer.

Även inom Svenska Varv AB bedrivs utvecklingsarbete inom det havs- tekniska området.

Av de remissinstanser som yttrat sig över SIND:s treårsplan har STU, Industrifonden och statskontoret yttrat sig över förslaget till program för havsteknik. STU hänvisar till sin anslagsframställning för budgetåren 1987/88—1989/90 där styrelsen inte särskilt prioriterat det havstekniska området. Industrifonden konstaterar att vissa projekt som passar in i SIND:s havsteknikprogram också passar in i Industrifondens ansvarsom- råde. Statskontoret anser att statens stöd till havsteknisk utveckling bör koncentreras till en myndighet. Med hänsyn till den inriktning en sådan verksamhet bör ha anser statskontoret att resurserna bör finnas inom STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sitt yttrande över STU:s anslagsframställning framfört synpunkter på det statliga stödet till havsindustriell kompetensutveckling. DSH anser att de

Viktigt för försvaret

Flera instanser arbetar med havsteknik

• Sida 215
•  Original

industripolitiska grundprinciperna för stödet till havstekniken bör innebära att ett uthålligt och målmedvetet stöd lämnas till grundläggande och förhål- landevis bred kompetensutveckling och att stödet därvid bör riktas mot områden som förväntas förbli betydelsefulla oavsett temporära ändringar i de internationella marknadsbetingelserna. Därigenom ges också impulser till nyföretagande och teknisk förnyelse på sikt. DSI—I anser vidare. mot bakgrund av att STU inte särskilt prioriterat det havstekniska området. att ca 25 % av de medel som SIND föreslår till ett havstekniskt program bör avsättas till den kunskapsutvecklande institutionella forskningen.

Som framgår av min redovisning pågår verksamhet inom havsteknikom- rådet vid flera organisationer mcd en delvis överlappande inriktning. Jag anser att statens insatser på området bör ses över bl. a. i syfte att undvika att flera organ täcker samma områden medan andra lika viktiga områden lämnas utan stöd. Jag avser därför att senare i vår föreslå regeringen att ett uppdrag lämnas att dels utvärdera de insatser som gjorts inom ramen för programmet för havsindustriell kompetensutveckling, dels att mot denna bakgrund och med hänsyn tagen till Övrig verksamhet på detta område lämna förslag på inriktning och omfattning av verksamheten efter budget- året 1987/88. I avvaktan därpå ärjag inte beredd att föreslå ett program av den omfattning och inriktning som SIND lagt fram. Däremot anserjag att det nu pågående programmet bör fortsätta även under budgetåret l987/88. Jag anseri likhet med STU och DSH att viss del av medlen bör avsättas för kunskapsutveckling vid universitet och högskolor. Beslut om dessa medel bör tas i samråd med STU.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten har i oktober 1985 överlämnat rapporten Marin fjärranalys ( 1985: 5). Rapporten har utar- betats i samarbete med statens naturvårdsverk, SMHI. zoologiska institu- tionen vid Stockholms universitet och statens delegation för rymdverk- samhet.

I rapporten lämnas ett flertal förslag till åtgärder för att stimulera och öka satsningar på forskning och utveckling av fjärranalysens tillämpning inom det marina området. Samtidigt lämnas förslag till hur produkter och tjänster inom det marina tjärranalysområdet skulle kunna e"bjudas till försäljning på exportmarknaden. Bl.a. föreslås att rymddelegationen får en årlig resursförstärkning om ] milj.kr.under en treårsperiod för att stimulera utvecklingen av tillämpningar inom den marina fjärranalysen. Vidare föreslås att regeringen bör skapa ekonomiska förutsättningar för inrättandet av en professur i marin fjärranalys.

Rapporten har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inget att erinra mot rapportens förslag till resursförstärkning till rymddelegationen.

Beträffande förslaget att inrätta en professur i ämnet är remissopinionen delad.

I likhet med vad som framhålls i rapporten, och som även framhålls av flera remissinstanser, bedömer jag att det bör finnas goda möjligheter att använda fjärranalys inom ett flertal områden rörande den marina miljön. Betydelsefulla insatser görs beträffande bearbetning och användning av fjärranalysinformation bl. a. av lantmäteriverket, kustbevakningen, SMHI

En utvärdering bör ske

Marin fjärranalys

Betydelsefulla insatser sker för ökad användning

• Sida 216
•  Original

och statens naturvårdsverk. Med hänsyn till det viktiga utvecklingsarbete som pågår och att en prövning av fjärranalysens användbarhet torde ingå i myndigheternas cffektiviseringssträvanden ärjag inte nu beredd att föreslå några särskilda åtgärder inom området marin fjärranalys.

13.5. Strukturpåverkande insatser

Mitt förslag: Verksamheten med det allmänna strukturutvecklings- programmet inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk fortsätter under treårsperioden l987/88— l989/90. Verksamheten utökas när utrymme finns för omprioritering från andra branschfrämjande åtgärder.

Industriverkets förslag: Det allmänna strukturutvecklingsprogrammet (ASP), i l985 års budgetproposition benämnt struktur- och utvecklingspro- gram för övriga industrisektorer, är den centrala verksamheten inom ver- kets program för strukturell omvandling. Insatserna inom ASP är begrän- sade till omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Beslut om utred- ningsinsatser fattas i nära samråd med berörda företag samt branschorga- nisationer och fackliga organisationer.

Bevakningsområdct för ASP är i princip hela den svenska industrin inkl. den industristödjande tjänsteproduktionen som skeri nära anslutning till industriföretag. Målen med insatserna är främst att stimulera företagen till att vidta åtgärder som: — ökar konkurrenskraften för berörd industri internationellt och på hem- mamarknaden.

— främjar en omorientering och förnyelse i enskilda företag. — främjar ett konstruktivt samarbete mellan företag så att exempelvis en bas för systemförsäljning skapas, — främjar förbättring av tekniker för produktion och administration.

Verket hänvisar i sin anslagsframställning till den utvärdering som sta- tens pris- och kartellnämnd gjort av verksamheten med branschfrämjande åtgärder, inom vilken ASP ingår som ett delprogram. Mot bakgrund av den positiva bedömning som nämnden gjort av ASP-verksamheten föreslår SIND att verksamheten tilldelas utökade resurser. Därutöver föreslås att ASP får utgöra en separat anslagspost. För det första året av treårsperio- den 1987/88— 1989/90 äskar SIND 7,7 milj. kr. och för de två därpå följande åren drygt 8.0 resp. 8.3 milj. kr.

Industriverket redovisar i sin anslagsframställning att ASP under bud- getåret 1986/87 enligt vcrksamhetsplanen kommer att ha projekt avseende ett 20-tal branscher. I en del fall rör det sig om små insatser mätt i pengar och projektledarresurser. Verkets ambition är att framöver koncentrera sina insatser till ett mindre antal sektorer. Erfarenheten visar nämligen enligt verket att insatser måste göras under en relativt lång tid för att ett förtroendefullt samarbete skall kunna etableras och ”rätt” problem och möjligheter skall kunna formuleras.

Bioteknikindustrin samt handikapphjälpmedelsindustrin hör till de bran-

Struktur-

utveckling i olika

branscher

• Sida 217
•  Original

scher som under de senaste åren omfattats av ASP-insatser. För dessa två branscher föreslår verket att mer kompletta branschprogram inrättas.

För bioteknikindustrin föreslås ett anslag om 2 milj. kr. per år under budgetåren 1987/88 och 1988/89. Utformningen av de föreslagna insatserna har närmare presenterats i en promemoria fogad till en skrivelse. vilken överlämnades till regeringen i februari 1986 . I skrivelsen pekar verket på att statliga medel redan satsas på utbildning och FoU inom bioteknikområ- det. SIND anser tiden nu vara mogen för att gå ett steg vidare och stimulera den kommersiella tillämpningen av biotekniken. I inledningsske- det avser verket att ta fram ett underlag för att utforma insatser som bl. a. avser:

— riskkapitaltillgången,

— teknikspridning särskilt med anknytning till problem vid övergång från laboratoriemiljö till industriell produktion. — kunskapshöjning avseende företagsledning och marknadsföring.

I fråga om industrin för handikapphjälpmedel och handikapputrustning framhåller industriverket i sin anslagsframställning att de senaste årens låga expansionstakt inom kommunerna lett till en viss stagnation inom handikapphjälpmedelsindustrin. Det föreslagna branschprogrammet avses stärka företagens exportkompetens samt stödja kollektiva exportsatsning- ar. Kostnaden för programmet beräknas till 0,5 milj. kr. per år under tre- årsperioden.

Industriverket förutser att ett antal av de branscher som varit föremål för ASP-insatser under det första året av treårsperioden eller tidigare kan erfordra mer omfattande insatser än vad som kan genomföras inom ramen för ASP-verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår industriverket att ett särskilt anslag för nya program inrättas för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Anslagsbeloppct bör enligt SIND uppgå till 20 milj. kr. vardera året.

Statens pris- och kartellnämnds utvärdering: Som nämnts tidigare har ASP-verksamheten utvärderats av statens pris- och kartellnämnd (SPK) på uppdrag av regeringen (avsnitt 13.3). Nämnden anser att ASP kan ge värdefulla bidrag till utvecklingen i många industribranscher. Som statlig stödform är programmet enligt SPK ett flexibelt och effektivt sätt att med begränsade resurser stödja projekt utan att ge avkall på konkurrensneutra- liteten.

SPK:s rapport har remissbehandlats. Inga remissinstanser har i sina yttranden redovisat några synpunkter som direkt avser ASP-verksamhe- ten.

Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna av det allmänna strukturutveck— lingsprogrammet visar att man med relativt små resurser kan påverka företagen till att vidta sådana åtgärder att den inneboende utvecklingspo- tential som finns inom berörda företag och branscher tillvaratas på ett bättre sätt. Den arbetsmetod som industriverket tillämpat, nämligen att göra relativt begränsade insatser av utredningskaraktär som i mån av behov och möjlighet kompletteras med insatser inom ramen för det befint- liga stödsystemet — exempelvis regionalpolitiskt stöd och småföretagsstöd —- kan medföra att effektiviteten i dessa andra stödformer höjs. Industri-

Prop. 1986/87: 74

Bioteknik

Handikapph j älp- medel

Utvärdering

• Sida 218
•  Original

verket har i sin hittillsvarande verksamhet i vissa projekt även använt resurserna för informationsspridning, förhandlingsinsatser o.d. Sådana insatser anserjag passar väl in i ASP.

Med hänsyn till de positiva erfarenheter som hittills vurinits av ASP- verksamheten föreslår jag att programmet fortsätter under ytterligare en treårsperiod fram t. o. m. budgetåret 1989/90. Jag anser dock inte att ASP bör tilldelas ett eget anslag i enlighet med industriverkets förslag. Den flexibilitet som den nuvarande anslagskonstruktionen medger är enligt min bedömning värdefull. ASP kan framöver komma att tilldelas utökade re- surser när utrymme finns för omprioriteringar från andra branschfräm- jande åtgärder.

Vad avser industriverkets förslag om att inrätta ett särskilt program för bioteknikindustrin anserjag att utvecklingen inom detta område inte moti- verar mer omfattande insatser från industriverkets sida. Enligt förslag som denna dag framlagts av chefen för utbildningsdepartementet skall den biotekniska forskningen vid högskolorna under kommande treårsperiod tillföras 35 milj. kr. årligen (prop. 1986/87: 80). Jag har tidigare i dag före— slagit en kraftfull förstärkning av anslaget till styrelsen för teknisk utveck- ling (STU) (avsnitt IO.4). Härigenom får STU möjlighet att öka sina insat- scr inom bl. a. det biotekniska området. Det är således betydande statliga resurser som tillförs den biotekniska sektorn.

Utvecklandet av företag baserade på bioteknik har rönt ett allmänt intresse under senare år. Det torde i regel därför inte föreligga några betydande svårigheter för de företag som drivit verksamhet under några år att finansiera sin expansion på kapitalmarknaden. Däremot torde de små företagen ha problem att finansiera produktutveckling. För dessa är det dock möjligt att använda sig av de regionala utvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram. SIND bör inrikta sin verksamhet inom biotek- nikområdet på viss informationsverksamhet och erfarenhetsutbyte mellan små bioteknikföretag. Detta arbete bör bedrivas i samverkan med de regionala utvecklingsfonderna. SIN DIS arbete inom bioteknikområdet bör ske inom ramen för ASP-programmet.

Vad avser SIND:s förslag om ett särskilt program för handikapphjälp- medel och handikapputrustningsindustrin anserjag likaledes att eventuella insatser även fortsättningsvis bör ske inom ramen för ASP-programmet. Skälet till detta ställningstagande är att de åtgärder som föreslagits av SIND väl passar in i ASP-programmet.

Vad avser industriverkets förslag om ett anslag för de två sista åren i treårsperioden för branschprogramåtgärder för nya inte specificerade branscher anserjag att en prövning måste ske av konkreta programförslag.

Positiva erfarenheter

Utökade resurser genom omprioriteringar

• Sida 219
•  Original

14. Utrednings- och samrådsverksamhet 14.1 Inledning

I detta avsnitt ges en samlad redovisning av den utrednings- och samråds- verksamhet som bedrivs inom industridepartementets ansvarsområde.

Utredningsverksamhetens viktigaste syfte är att ge underlag för närings- politikens utformning och att bidra till en effektiv informationsspridning. Det senare utgör bl. a. en förutsättning för en väl fungerande marknads- ekonomi. I normalfallet sprids informationen på marknaderna som ett naturligt inslag i affärsverksamheten. I vissa situationer är dock informa- tionen bristfällig sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Å ena sidan gäller det t. ex. information till nyföretagare, viss rådgivning till småföre- tagare om kommersiella och tekniska förändringar m.m. Å andra sidan behövs en tillförlitlig och snabb information om allmänna ekonomiska förhållanden och om näringslivets strukturella förändringar. Utan sådan information föreligger svårigheter att skapa förståelse för kraven på om- vandling och förnyelse.

Samrådsverksamheten syftar, som jag tidigare berört, till att skapa ett öppet och gott samarbetsklimat mellan stat, näringsliv och fackliga organisationer.

14.2. Utredningsverksamheten vid statens industriverk

Min bedömning: Utredningsverksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas så att riksdagens, regeringens och allmänhetens behov av information om väsentliga frågor som rör näringslivets utveckling. Inriktning och innehåll inom huvudområdena internationalisering, strukturomvandling samt småföretagens och tjänstesektorns ut- veckling bör preciseras ytterligare i en av regeringen årligen fast- ställd utredningsplan. Planen, som utformas efter förslag från indu- striverket. bör ge utrymme för att tillgodose under året uppkomna utredningsbehov.

Statens industriverks förslag: Utredningsverksamheten syftar till att ge beslutsfattare inom politiska organ. organisationer och industriföretag ett bättre underlag för sina beslut genom att inhämta och förmedla kunskaper om hinder, samspel och drivkrafter i industrin och dess omvärld.

Ett huvudinslag i Verkets utredningsverksamhet föreslås vara olika ut- redningar pä temat internationalisering. Den svenska industrins internatio- nella konkurrenskraft blir härvid det centrala området. Verket föreslår vidare studier av strukturomvandlingen och teknikutvecklingen: och då särskilt inom mikroelektronikområdet och inom området nya material. Studierna syftar till att ge en ökad förståelse för den framtida utvecklingen av svensk industri. Genom en inom verket utvecklad databas — det s.k. SIND-DATA-systemet — vill verket belysa olika aspekter som rör svensk industris anpassningsförmåga till ändrade omvärldsförhållanden.

• Sida 220
•  Original

Vidare vill verket ägna tjänstesektorns expansion en ökad uppmärksam- het liksom småföretagens betydelse för tillväxten och förnyelsen av nä- ringslivet.

Verket avser att löpande redovisa effekter och erfarenheter av industri- politik. huvudsakligen på direkta uppdrag från antingen regeringen eller verkets operativa enheter. Slutligen föreslår verket att spridningen av resultaten från utredningsverksamheten förbättras.

Verket föreslår att omfattningen av utredningsverksamheten i stort sett bibehålls. För att i ökad utsträckning kunna anlita experter, tillfällig perso- nal och köpa andra tjänster m.m. föreslår verket att rcservationsanslaget B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet höjs med 20 %. dvs. från 4.5 till 5,4 milj. kr.

Bakgrund till min bedömning: I regeringens proposition om statens in- dustriverks framtida verksamhet m.m. (prop. 1982/83: 113. NU 39, rskr. 376) redovisade jag för riksdagens information min syn på hur utrednings- verksamheten vid statens industriverk i stort bör bedrivas. Riksdagen har senare med anledning av förslagen i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse (prOp. 1983/84: 135, NU 42. rskr. 379) preciserat utrednings- verksamhetens innehåll och omfattning. Jag föreslår att de riktlinjer som riksdagen därvid fastställde även i fortsättningen i huvudsak bör ligga fast.

Sedan riksdagen senast fattade beslut om utredningsverksamhetens framtida inriktning har dock vissa förändringar inom verket och i verkets omgivning inträffat som föranleder behov av en ytterligare precisering av verkets utredningsverksamhet. Jag kommer därför att beröra att andra verk och myndigheter vid sidan av statens industriverk i stor omfattning bedriver en näringspolitisk utredningsverksamhet. att verket internt utökat resurserna för utredningar även på de avdelningar som arbetar med finan- SICIIa stöd och småföretagsfrågor samt att erfarenheter nu kan dras från det samarbete som regeringen och verket haft i samband med att den årliga utredningsplanen upprättas.

En omfattande utredningsverksamhet bedrivs inom ett flertal myndighe- ter och organisationer inom industridepartementets ansvarsområde.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bedriver i huvudsak två typer av utredningsverksamhet. Dels genomförs utredningar av mer övergripande karaktär. varav ca hälften är utvärderingar av STU:s egna insatser. Dels görs i anknytning till STUs program tekniska utredningar, marknadsbe- skrivningar och rapporter som beskriver teknisk utveckling i olika länder.

Expertgruppen för forskning och regional utveckling (ERU) har som huvuduppgift att intiera och samordna forskningen på regionalpolitikens område. Härutöver genomförs ett antal uppdrag som gäller olika regioners villkor och utvecklingsbetingelser.

_s'n'frglsg,” _g'wriggs teknisk-vetenskapliga (mac/téi'erksmti/tet ( ST ATT) har till uppgift att följa den internationella teknikutvecklingen och att medverka till ett ökat kontaktutbyte på området. I vissa fall har rapporte- ringen utvidgats till att innefatta även den nationella industripolitiska de- batten och den ekonomiska utvecklingen i vissa länder.

Ingenjörsvetenskapsakadeniims (IVA) syfte är att främja ingenjörsve- tenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa. analysera och

Den samlade näringspolitiska utrednings- verksamheten

• Sida 221
•  Original

informera om den tekniska utvecklingen samt att via bl.a. seminarier skapa kontakter och initiera samverkan. Tidigare var verksamheten mer inriktad på teknikfrågor. I dag spänner akademien över ett vidare fält. där exempelvis utbildnings- och designfrågor ingår.

Utredningsverksamheten inom det näringspolitiska området är således av stor omfattning. De resurser som satsas på utredningar och analyser har ökat. Jag vill för riksdagens information nämna attjag har för avsikt att låta göra en översyn av den samlade näringspolitiska utredningsverksamhetens omfattning och inriktning för att föreslå eventuella åtgärder för en ytterli- gare samordning och effektivisering.

Det förhållande att flera verk och myndigheter idag gör utredningar på det näringspolitiska området ändrar inte min bedömning att SIND även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar för utredningsverksamheten inom det näringspolitiska området.

Verket har under den senaste treårsperioden på ett förtjänstfullt sätt bidragit med kunskap om samhällsförändringar av avgörande betydelse. I en serie rapporter har verket kartlagt förändringarna i investeringsmönster (t. ex. SIND 1983: 5 Investeringar i företag) och därigenom bidragit till en debatt om bl.a. den nuvarande statistiska bilden av investeringsnivån i samhället. Verket ger också löpande information om lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen inom hela industrin och inom olika regioner (t.ex. SIND-DATA). De stora företagens utveckling följs med avseende på bl.a. investeringar. nyetablering, sysselsättning m.m. Verket har vi- dare i ett antal rapporter beskrivit utvecklingen bland de mindre och medelstora företagen (t. ex. SIND 1986: 2 Riskkapitalet och de små företa- gen — en studie av venture capital-marknaden).

SIND har dessutom kartlagt vissa regionala och ortsspecifika förhållan- den. I en serie utredningar har den kommunala näringspolitiken behandlats (SIND 198418 Kommunal näringspolitik — omfattning och erfarenheter. Huvudrapport). Dessa utredningar har tjänat som ett underlag i bl.a. stat—kommunberedningens arbete och som en allmän bakgrund till debat- ten om kommunernas roll i näringspolitiken. Verket har också gjort utvär— deringar av effekterna av de s.k. krisortsgrupperna (SIND 1983: 7).

Tillsammans med allmänna strukturbeskrivningar och kartläggningar av regionala förändringsförlopp ger dessa studier en grund till förståelsen för de omvandlingsbehov som alltid finns i en öppen ekonomi.

Verket har också enligt min mening en mer direkt uppgift att bistå regeringen med underlag i olika näringspolitiska frågor. Jag vill erinra om att industriverket på regeringens uppdrag kartlagt omfattningen och orsa- kerna till det ökade antalet konkurser (SIND 1985: 7 Konkursutredningen). Bakgrunden till utredningen var att statistiska centralbyrån i sina återkom- mande undersökningar redovisade en hög och tilltagande konkursfre- kvens. Det är angeläget att verket har resurser som snabbt kan sättas in för att belysa aktuella frågeställningar. Verket har på liknande sätt snabbt tagit fram uppgifter om omfattningen och orsakerna till förvärven av småföretag (SIND: Uppköp av familjeföretag) och om småföretagens upplevelser av byråkrati och krångel m.m. (SIND 1986:4 Krångel-Sverige — Myt eller sanning?). Jag vill framhålla att verket härvid aktivt bidragit till att skapa ett underlag till näringspolitiska ställningstagandc i olika frågor.

Statens industriverks roll

• Sida 222
•  Original

Verket har ett ansvar för att förmedla information om det näringspolitis- ka stödsystemet. Jag har tidigare låtit utreda attityder och kunskaper om statlig finansiering och service inom näringspolitiken. Jag kan med till- fredsställelse konstatera att attityderna till stöden e'nligt utredningen är positiva, i synnerhet till de teknikpolitiska stöden. Vid undersökningen framkom dock resultat som visade att kunskaperna om stödformerna inte var helt tillfredsställande, framför allt bland de minsta företagen. Industri- verket har tagit del av resultaten och sprider i ökad omfattning information om stöden (bl.a. stödhandboken).

Industriverket har också återkommande bidragit med underlag till indu- stridepartementets årliga översikt över industrin och industripolitiken.

Slutligen kan nämnas att utredningsverksamheten också bör användas för att ge underlag till verkets egna operativa insatser inom områdena regional utveckling, industriell omvandling och småföretagsutveckling.

Jag har nyss nämnt de områden och de utredningar som industriverket arbetat med. Enligt min mening har verksamheten i allt väsentligt svarat mot de mål som fastställdes i och med att riksdagen beslutade i enlighet med förslagen i den s.k. industriverkspropositionen (prop. 1982/83:113 NU 39, rskr. 376) och i den s. k. förnyelsepropositionen (prop. 1983/84: 135 NU 42, rskr. 379). Sedan dessa mål fastställdes har verkets utrednings- verksamhet inom resp. program stärkts. Detta är i stort i enlighet med intentionerna i nyss nämnda propositioner. Effektiviteten i utrednings- verksamheten torde dock ytterligare kunna ökas. Jag har därför med tillfredställelse erfarit att verket nyligen inlett en intern översyn i syfte att ytterligare samordna och effektivisera de interna utredningsverksamhe- terna. Jag utgår ifrån att denna översyn leder till att fördelarna med ett särskilt utredningsprogram och tre separata mindre utredningsrcsurser inom de operativa programmen tas till vara samtidigt som dubbelarbete undviks. Jag har också erfarit att verket i samband med sitt förslag till utredningsplan senast den 15 maj 1987 avser att inkomma med en redogö- relse av översynen.

Inriktningen och innehållet inom huvtidområdena har årligen preciserats i en av regeringen fastställd utredningsplan. Planen utformas efter förslag från verket. Enligt min mening har detta samspel med verket fungerat på ett konstruktivt sätt. Vid utarbetandet av utredningsplanen har olika cen- trala frågeställningar behandlats och den slutliga planen har alltid kunnat fastställas i samförstånd med verket, vilket enligt min bedömning i det närmaste är en förutsättning för ett effektivt erfarenhetsutbyte mellan verket och regeringen. Jag anser därför att den nuvarande ordningen bör bibehållas.

Beträffande höjningen av anslaget till utredningsverksamheten delarjag inte verkets bedömning. Jag föreslår ett oförändrat belopp. dvs. 4,5 milj. kr.. för budgetåret 1987/88, men därefter en höjning med sammanlagt 1 milj. kr. för budgetåren 1988/89 och 1989/90 (avsnitt 17). Jag har bedömt möjligheterna att föra över resurser från andra enheter som goda för att därigenom täcka eventuellt ytterligare ökade medelsbehov. Verket bör även ha möjlighet att i ökad utsträckning samfinansiera utredningsprojekt

• Sida 223
•  Original

med andra sektorsorgan och med olika organisationer liksom att även öka andelen uppdragsfinansierade projekt. De beräknade kostnaderna för utredningsprogrammet under budgetåret l987/88 framgår av följande tablå (] OOO-tal kr.):

Andel av förvaltningskostnaderna 12 879 Särskilda utredningar rn. rn. 4 500 Summa 17 379

14.3. Samrådsverksamheten vid industridepartementet

Min bedömning: Målet för verksamheten i de till industrideparte- mentet knutna råden och delegationerna är att bidra till en bred förståelse och enighet mellan företrädare för samhället. näringslivet och löntagarnas organisationer om behovet av samverkan för att främja produktionen i näringslivet. Regeringen fäster stort avseende vid verksamheten inom råden och delegationerna. Inriktningen och omfattningen av verksamheten är ständigt föremål för omprövning.

Regeringen har tidigare i budgetpropositionen (prop. 1986/87: 100 bil. 14) föreslagit riksdagen att anvisa medel för bl. a. råds- och delegationsverk- samheten. För riksdagens information vill jag nämna att industrideparte— mentets råd och delegationer bidrar med värdefulla impulser till arbetet inom industridepartementet och till beslutsprocessen i regeringskansliet i frågor av stor betydelse för näringslivets villkor. Detta har varit fallet beträffande exempelvis mikroelektronikprogrammet och dess fortsättning i ett nationellt informationsteknologiprogram. regeringens insatser för att komma till rätta med bristen på teknisk personal, arbetet med infrastruk- turella frågor inom näringspolitiken, insatserna för att främja utvecklingen i små och medelstora företag. beskattningen av utländska forskare och specialister, uppmärksammandet av kvalitetsfrågornas betydelse, tekopo— litikens inriktning och teknikutvecklingens roll inom regionalpolitiken.

Jag fäster således stort avseende vid den möjlighet till överläggningar som delegationerna och råden erbjuder.

Det övergripande målet för verksamheten är att bidra till en bred förstå- else och enighet mellan företrädare för samhället. näringslivet och lönta- garnas organisationer om behovet av samverkan för att främja produk- tionen i näringslivet och därigenom bygga upp det välstånd som finns att fördela. Verksamheten bygger på en avgörande förutsättning för den indu- stripolitik som förts sedan år 1982, nämligen strävan att skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen och de anställda.

Följande delegationer och råd är för närvarande knutna till departemen- tet.

Näringspolitisku rådet. Rådet är ett samrådsorgan med ledamöter från regering. näringsliv, central förvaltning och fackliga organisationer för diskussion om övergripande och principiella frågor av långsiktig närings- politisk betydelse.

• Sida 224
•  Original

Industriella och tekniska rådet. Rådet används för samråd mellan utbild- nings-, forsknings- och industriintressen rörande frågor om industrins tek- niska förnyelse.

Regionalpolitiska rådet. Rådet är regeringens samrådsorgan för regi- onalpolitiska frågor. I rådet finns olika representanter för regionala intres- sen, företrädare för regional forskning, representanter från de fem riks- dagspartierna rn. ll.

Småföretagsdelegalionen. Delegationen är regeringens organ för över- läggningar med organisationer som företräder små och medelstora företag, fackliga organisationer. berörda myndigheter och forskare rörande inrikt- ningen av statliga åtgärer som berör de små och medelstora företagen.

Kooperativa rådet. Rådet är regeringens samrådsorgan med företrädare för kooperativ verksamhet med huvudsaklig uppgift att i samverkan med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny koopera- tion.

Råde! för handels- och di.s'tributiomfrågor. Rådets uppgift är att följa utvecklingen inom inrikeshandel och distribution. att diskutera åtgärder inom området och att allmänt förbättra kontakterna mellan handelsföreta- gen och regeringen.

Utöver nyss nämnda råd och delegationer finns dessutom ett antal branschråd, som t.ex. bilbranschrådet, tekobranschrådet, läkemedclin- dustrirådet och flygtekniska rådet.

• Sida 225
•  Original

15. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda (avsnitten 9.3.8 och 11.4) har inom industride- partementet upprättats förslag till:

1. lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egen- dom m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen förjustitiedeparte- mentet, förslaget under 3 i samråd med statsrådet Gradin och förslaget under 4 i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslaget under 4 är av så enkel beskaffenhet att det torde vara obehöv- ligt att höra lagrådet.

[J _- IQ

• Sida 226
•  Original

16. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (19822617) om utländska förvärv av svenska företag m. m..

2. lag om ändring i lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

3. lag om ändring av lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverk- ningen av krigsmateriel, m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

dels att godkänna

5. de riktlinjer som jag har förordat för industriell utveckling inom ett informationsteknologiskt program (avsnitt 10.2.1),

6. att systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföre- tag avskaffas (avsnitt 10.35),

7. att rcservationsanslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr.o.m. budget- året 1987/88 (avsnitt 10.3.5),

8. de ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen Fonden för indu- striellt utvecklingsarbete som jag har förordat (avsnitt 10.3.2).

9. att i enlighet med vad jag har förordat stödformen industriga- rantilån avskaffas (avsnitt 11.4),

10. att rcservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1987/88 (avsnitt 11.7).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

11. svenska företags investeringar i utlandet (avsnitt 9.2), 12. grunderna för att bevilja tillstånd till utländska förvärv av svenska företag (avsnitt 9.3.3).

13. ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV (av- snitt 12.5).

14. näringspolitiken i övrigt.

• Sida 227
•  Original

17. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 TOLFTE HUVUDTITELN

1 årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) har regeringen före- slagit att. i avvaktan på särskild proposition. för budgetåret 1987/88 beräk- na

till Statens industriverk: F örvaltningskosmader ett förslagsanslag av 52 000000 kr.,

till Statens industriverk: Utredning.sr-'erksamhet ett reservations- anslag av 4 500000 kr..

till Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling ett reser- vationsanslag av 12000 000 kr.,

till Branschfrämjande åtgärder ett reservationsanslag av 16638 000 kr.,

till Smäföretagsutveckling ett reservationsanslag av 143 275000 kr..

till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. ett för- slagsanslag av 50 000000 kr., till Europeiskt forsknings— och utvecklingssamarbete ett reserva- tionsanslag av 1 000000 kr.. till Industriell utveckling inom mikroelektroniken ett reservations- anslag av 21 500000 kr. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

B. Industri m.m.

Verksamheten vid statens industriverk

Statens industriverk är sedan den ljuli 1983 central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt för det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Industriverket kan även ta upp frågor som inte direkt hänför sig till nämnda näringar, men ändå är av betydelse för dessa från industri- och regionalpolitisk synpunkt.

Industriverket utövar statens huvudmannaansvar för den regionala ut- vecklingsfonden i varje län och svarar för service till fonderna i frågor med anknytning till statens näringspolitik.

Huvuduppgifterna för industriverket är dels att främja industrins om- vandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och företagsutvecklande insatser, dels att bidra till en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill.

Industriverket handlägger dessutom vissa ärenden om investe- ringsfonder m.m.

Vidare skall verket svara för medelsförvaltning och personaladministra- tion samt lämna det biträde i övrigt som behövs för verksamheten vid nämnden för hemslöjdsfrågor och sprängämnesinspektionen.

Verket får utföra uppdrag för annan. För uppdrag åt annan än regeringen skall ersättning tas ut.

• Sida 228
•  Original

När ärenden som gäller statligt stöd till enskilda företag avgörs, skall industriverket beakta Sveriges internationella förpliktelser.

Industriverket leds av en styrelse. Chef för industriverket är generaldi— rektören. lnom verket finns fem enheter: en för utredningsverksamhet. en för industriell omvandling och tillväxt. en för regional utveckling och finansiellt stöd. en för småföretagsutveckling och en för administratiOn. Inom verket finns också ett informationssekretariat. En regionalpolitisk nämnd och en nämnd för fartygsfrnansiering är knutna till verket.

Verksamheten vid industriverket är indelad i huvudprogrammen Utred- ningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling.

För budgetåret l987/88 behandlar jag i detta sammanhang följande an- slag för verksamheten vid industriverket:

— B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader — B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet — B 4. Åtgärder för att främja industridesign — B 11. Branschfrämjande åtgärder — B 12. Småföretagsutveckling — B 13. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. — B 14. Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling

För anslagen B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet, B 4. Åtgärder för att främja industridesign, B 11. Branschfrämjande åtgärder och B 12. Småföretagsutveckling lägger jag fram förslag om medelsramar för budgetåren 1988/89 och 1989/90. Genom ramar för vissa anslag kan industriverket göra en bedömning i stort om den berörda verksamhetens omfattning under hela treårsperioden. Detta bör underlätta verksamhets- planeringen.

Utöver de medelsförslag som tas upp i detta sammanhang har regeringen i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14) lagt fram medels- förslag avseende industripolitiska åtgärder för tekoindustrin och regional- politiska åtgärder som berör industriverkets verksamhet.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

1985/86 Utgift 51 091 726 1986/87 Anslag 52 000 000 1987/88 Förslag 52 998 000

Anslaget fördelas fr. o. m. budgetåret 1984/85 på fyra program, nämligen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt, Regional ut- veckling samt Småföretagsutveckling. I följande tabell anges för riksda— gens information en uppskattning av hur förvaltningskostnaderna kan komma att fördelas mellan de olika programmen för budgetåret 1987/88:

Huvudprogram Förslag 1987/88 (1 OOO-tal kr.)

1. Utredningsverksamhet 12879

2. Industriell omvandling och tillväxt 17 489

18. Beslut Prop. 1986/87: 74

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 241
•  Original

Bilaga [

Sammanfattning av remissyttranden över departementspromemorian Oversyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian avgetts av över- befälhavaren. riksskatteverket, statens invandrarverk, patent- och regi- streringsverket, statskontoret, riksrevisionsverket. Göta hovrätt, kammar- rätten i Jönköping, länsstyrelsernas organisationsnämnd (efter hörande av länsstyrelserna i Stockholms. Örebro, Gävleborgs, Malmöhus samt Göte- borgs- och Bohus län), Sveriges riksbank. Stockholms Handelskammare, KOOperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige. Centralorganisa- tionen SACO/SR, Aktiefrämjandet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska OTC-föreningen. Sveriges Advokatsamfund, SHlO-Familjeföre- tagen, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Värdepappersentralen VPC Aktiebolag samt av Svensk Industriförening. Svenska Bankföreningen har på eget initiativ avgivit yttrande.

Allmänt

Förslaget får ett generellt positivt bemötande. De flesta instanser ställer sig i hUVudsak positiva till innehållet i utredningsförslaget såvitt gäller den föreslagna begränsningen av kontrollsubjektsbegreppet samt de föreslagna undantagen ifrån tillståndsplikten.

Bland de remissinstanser som uttryckligen utifrån sitt arbetsområde anser sig positiva till utredningsförslaget är statens invandrarverk, patent- och registreringsverket, statskotoret, kammarrätten i Jönköping, länssty- relsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Gävleborgs, Stockholms samt Örebro län, Stockholms Handelskammare. Kooperativa förbundet, Aktiefrämjandet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokatsam- fund, SHIO-Familjeföretagen. Sveriges Industriförbund samt Svensk In- dustriförening.

Begränsning av begreppet kontrollsubjekt

Statens invandrarverk

Tillstyrker förslaget och hänvisar till att invandrarpolitiken präglas av en strävan att så långt möjligt undanröja skillnader i rättslig ställning mellan svenska medborgare och utländska medborgare, som är varaktigt bosatta i landet. Förslaget är enligt verket helt i enlighet med denna utveckling. Grunden till en negativ inställnig till förslaget kan indelas enligt följande:

1. Förslaget kan medföra problem i en praktisk ärendehantering.

— Länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län, som av- styrker förslaget, hänvisar bl.a.till att det medför att kontrollsubjekts- begreppet blir uppluckrat och otydligt. Det blir t. ex. svårare att bedöma

• Sida 264
•  Original

om ett handelsbolag är kontrollsubjekt eller inte. — Värdepapper-scentralen VPC Aktiebolag (VPC) avstyrker ändringen med hänsyn till att de erforderliga kontrollerna av förslaget kommer att bli mycket arbetskrävande för VPC och fondhandeln. — Svenska Bankföreningen påpekar att förslaget innebär att varje utländsk medborgare, som varit bosatt i Sverige under så lång tid att vederböran- de är röstberättigad måste styrka detta förhållande genom att förete dokumentation, t.ex.personbevis varav framgår datuom för inflyttning i landet. Detta medför också att användningen av personbevis kan komma att öka.

2. Svårigheter med det begränsade kontrollsubjektbegreppet i fråga om tillämpningen av lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egen— dom m.m. har framförts.

— Länsstyrelsen i Göteborgs— och Bohus län påpekar att det uppluckrade kontrollsubjektbegreppet i fråga om lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.medför att det inte går att hindra att berörda utvisnings- hotade utländska medborgare fritt kan komma att förvärva fast egen- dom oeh därmed få en fastare knytning till landet. Länsstyrelsen före- slår därför att kontrollsubjektsbegreppet begränsas enbart i fråga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. — Överbefälhavaren biträder inte förslaget, främst med tanke på förslagets inverkan på lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.

3. Svårigheter kan också komma att uppstå i de fall en utländsk med- borgare, som enligt förslaget inte längre skulle vara kotrollsubjekt, flyttar tillbaka till sitt hemland efter genomförda förvärv. — Länsstyrelsen i Örebro län och Göta hovrätt har särskilt pekat på dessa svårigheter i fråga om tillämpningen av lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. — En remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, tycker inte att försla- get är tillräckligt långtgående. utan framför att kontrollsubjektsbegrep- pet bör begränsas utöver utredningens förslag, så att nordiska medbor- gare och utländska medborgare med permanent uppehållstillstånd kan likställas med svenska medborgare i aktuellt hänseende.

En förenklad handläggningsordning

Länsstyrelserna [ Stockholms, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus län samt Örebro län, Sveriges Industriförbund samt Sveriges Advokatsamfund till- styrker i huvudsak den föreslagna gränsdragningen i fråga om tillstånds- plikten.

Flera av remissinstanserna anser att förslaget inte är tillräckligt långtgå- ende.

Sveriges Industriförbund finner inte att de föreslagna undantagen från tillständsplikt för detaljhandel samt restaurang- och hotellverksamhet är tillräckliga för att komma till rätta med de otillfredsställande långa hand- läggningstiderna.

Länsstyrelsen iStockholms län föreslår att någon ytterligare bransch bör

• Sida 265
•  Original

undantas från tillståndsplikten. såsom branscher inom servicesektorn. t.ex. städ-, frisör- och konsultverksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner att utredningens förslag att undanta vissa branscher från tillständsplikt är en lämplig ordning, men att det vore önskvärt att helt undanta dessa branscher utan någon begränsning till antal anställda.

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län påpekar att utredningens förslag kan medföra vissa avgränsningsproblem. Företag kan exempelvis delvis ha verksamhet i undantagen bransch, delvis i bransch där förvärvs- kontrollen skall fortfara att gälla. Förvärv av aktier i aktiebolag och ande- lari handelsbolag, vars resp.verksamheter till någon (liten) del faller inom tillständspliktig bransch drabbas efter förslagets ordalydelse av tillstånds- tvång så snart hela företaget har fler anställda än det föreslagna gränsanta- let (20). Det gäller oavsett om förvärvet uppenbarligen saknar betydelse ur skyddssynpunkt. — På motsvarande sätt förhåller det sig vid förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse. — Förslaget innebär också ökade svårigheter för bestämmelsernas användare att hålla reda på i vilka fall tillståndsplikt föreligger och, i fråga om ett aktuellt förvärv, om det förvärvade bolaget eller rörelsen (rörelsedelen) har någon verksamhet inom tillståndspliktig bransch. De här antydda gränsdrag- ningsproblcmen leder till rättsosäkerhet.

Länsstyrelsen föreslåri stället följande gränsdragning mot det tillstånds- pliktiga området: Man undantar fall där tillgångarnas nettovärde enligt den fastställda balansräkningen för det senaste året ej överstiger ett visst gränsbelopp. Bestämmer man detta belopp exempelvis till 100 gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret (för närvarande drygt 2 milj.kr.) vinner man med säkerhet följande fördelar: ]. En regel som är enkel att uppfatta och lätt att tillämpa;

2. Inga fall. som kan tänkas stå i strid mot väsentligt allmänt intresse, kan — enligt hittills här vunnen erfarenhet — finna i undantagsgruppen:

3. Undantagsregeln befriar samtliga länsstyrelser från en ur arbetssyn- punkt något betungande volym ärenden av trivial natur (exempelvis inom handels- och servicesektorn). Man kan på goda grunder anta att nästan alla bolag och rörelser inom de av arbetsgruppen i sitt förslag angivna branscherna härigenom på ett enkelt och smidigt sätt undantas från förvärvstillståndsområdet.

Följande remissinstanser - Landsorganisationen, Handelsanställdas förbund och Svenska livsmedelsarbetareförbundet — är tveksamma eller avstyrker utredningens förslag.

Landsorganisationen, som är tveksam till förslaget. tycker att det är olyckligt att såväl nuvarande tillståndsmyndigheter som de lokala för- bundsföreträdarna inte längre skulle kunna följa utvecklingen inom de berörda branscherna. Detta skulle enligt LO möjligen kunna lösas genom att tillståndskravet i dessa fall ersätts med någon form av anmälningsplikt vid utländska förvärv.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet hänvisar till att Iivsmedelsproduk- tionen inte bör vara i händerna på utländska multinationella företag eller under inflytande av utländska intressen.

• Sida 266
•  Original

Nyetablering

Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig över förslagen, tillstyrker dessa. .

Länsstyrelsernas organisationämnd samt länsstyrelserna [ Stockholms och Örebro län tillstyrker att lagen förtydligas så att det i klartext anges, att förvärv av aktier i s.k.lagerbolag undantas från tillståndsplikt. och att kravet på tillstånd för att sluta avtal om handelsbolag slopas.

IK)

• Sida 267
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Promemoria upprättad inom industridepartementet

] Inledning

Under 1980-talet har industriproduktionen åter tagit fart, lönsamheten har förbättrats och investeringarna har ökat. Strukturproblemen i branscher som varv, stålindustri och teko är på väg att lösas. Läget för den svenska industrin är i dag betydligt bättre än för tio år sedan. Men strukturomvand- lingen ärinte avslutad. Näringslivet kommer även i framtiden att genomgå genomgripande förändringar. Impulserna till dessa förändringar kommer i hög grad från världsmarknaden, t. ex. i form av nya produkter, ny produk- tionsteknik och nya konkurrenter men också som en direkt följd av att efterfrågan ändras.

Vårt utlandsberoende är stort och Sveriges ekonomi är i dag på ett komplicerat sätt sammanflätad med omvärlden. De stora svenska industri- koncernerna är internationella företag med verksamheten spridd över hela världen. Den ökade internationaliseringen är förutsättningen för det väl— stånd som vi åtnjuter i dag, men den skapar också beroenden. Sverige, med ungefär l % av världens BNP, kan inte nämnvärt påverka den interna- tionella ekonomiska utvecklingen. Däremot får utvecklingen i omvärlden betydande konsekvenser här hemma. som vi måste anpassa oss till för att i längden kunna upprätthålla en god ekonomisk tillväxt. Detta kan vi bl. a. lära av erfarenheterna från 1970—talet.

Näringspolitikens uppgift är att underlätta anpassningen till de förändra— de konkurrensbetingelserna på världsmarknaden och verka för att närings- livets internationella konkurrenskraft förstärks. I följande avsnitt presen- teras en del av det material. som legat till grund för 1987 års näringspolitis- ka proposition. Promemorian har utarbetats inom industridepartementets struktursekretariat. Därvid har ett flertal rapporter och analyser utförda av olika oberoende utredningsorganisationer. konsulter och andra experter utnyttjats. Analyserna syftar till att belysa olika aspekter på näringslivets konkurrenskraft och strukturomvandling samt beskriva förutsättningarna inom vissa speciella områden. t.ex. den råvarubaserade industrin. kon- sumtionsvaruindustrin, projektexporten och småföretagen. Någon explicit analys av den s.k. teknikfaktorns betydelse och läget inom den tekniska forskningen och utvecklingen har ej gjorts, eftersom en sådan redovisning finns i rapporten STU-perspektiv 1986 från styrelsen för teknisk utveck- ling.

Prop. 1986/87: 74

• Sida 274
•  Original

Promemorian har disponerats på följande sätt: En överblick över den internationella ekonomin är en naturlig avstamp för analyser av struktur- omvandlingen. En sådan överblick presenteras i avsnitt 2. Avsnitt 3 inne- håller en översikt över utvecklingen av industrins produktion, sysselsätt- ning, produktivitet, lönsamhet och investeringar sedan mitten av 1970-ta- let. Den minsta gemensamma nämnaren för de två följande avsnitten är den svenska industrins internationella konkurrenskraft. 1 avsnitt 4 analyse- ras den svenska exportens marknadsandelar i OECD sedan år 1970 med avseende på den relativa kostnadsutvecklingen samt med avseende på exportens länder- och varusammansättning. Avsnitt 5 ägnas den svenska industrins internationalisering med särskild tonvikt på utlandsetableringar- nas betydelse för näringslivet och samhällsekonomin.

Ägarstrukturen i näringslivet har över tiden utvecklats mot en dominans för de institutionella ägarna. Vidare har sambanden mellan olika ägargrup- per blivit alltmer komplicerade. Dessa frågor tas upp i avsnitt 6.

[ avsnitten 7 och 8 beskrivs hur branschstrukturen i näringslivet som helhet resp. inom industrin har utvecklats. Därvid presenteras olika mått på omvandlingstakten. En bransehindelning är emellertid inte särskilt läm- pad för analyser av industrins internationella konkurrenskraft. eftersom de faktorer som är strategiska i detta sammanhang är knutna till produkter och produktionsprocesser. I avsnitt 8 presenteras en indelning av industrin med avseende på produkternas differentiering och produktionsapparater- nas flexibilitet. Denna indelning används för att analysera hur konkurrens- betingelserna — och därmed behovet av näringspolitiska åtgärder — varie- rar mellan olika typer av produktion i industrin. Indelningen används också för att beskriva industrins struktur i olika regioner. Tjänstesektorn och tjänsteexporten har under de senaste åren uppmärk- sammats alltmer. Avsnitt 9 belyser det intima samspelet mellan tjänstepro- ducerande näringar och industrin. det växande inslaget av tjänsteproduk- tion i industriföretagen samt tjänsteexportens struktur.

Tillgången på inhemska råvaror är alltjämt basen för en betydande del av den svenska industrin. Dess förutsättningar analyseras i avsnitt 10. Pro- duktionen av konsumtionsvaror — t.ex. livsmedel, konfektion, möbler. grafiska alster, husgeråd, fritidsutrustning etc. — underskattas ofta när man bedömer framtidsmöjligheterna för industrin. Här kan eventuellt fin- nas en utvecklingspotential som kan utnyttjas bättre. En kort redovisning av konsumtionsvaruindustrins storlek och utveckling presenteras i avsnitt ] 1, Avsnitt 12 handlar om projektexporten, vars marknad försvagats under 1980-talet bl. a. på grund av betalningsproblemen i u-länderna.

småföretagen är viktiga för vitaliteten och förnyelsen av näringslivet. De har inte minst mycket stor betydelse för att upprätthålla regional balans. I avsnitt 13 beskrivs utvecklingen av nyföretagandet och konkurser samt småföretagens lönsamhet, investeringar och sysselsättning.

I det avslutande avsnittet 14 analyseras förutsättningarna inom vissa industriella nyckelområden, dvs. branscher och företagsgrupper som är ömsesidigt beroende när det gäller leveranser av insatsvaror, investerings- varor samt teknisk utveckling. De områden som behandlas har byggts upp kring produktion inom områdena metall och skogsprodukter. fartyg. bilar, energiutrustning, elektronik samt läkemedel och medicinsk teknik.

• Sida 275
•  Original

3.2. Produktivitetsutvecklingen

Under 1960-talet ökade produktiviteten ("mått som förädlingsvärde per arbetad timme) i den svenska industrin i en snabb ochjämn takt. 1970-talet och första hälften av 1980-talet har däremot präglats av kraftiga fluktua- tioneri produktivitetstillväxten (figur 3.2). I genomsnitt har tillväxttakten halverats jämfört med 1960-talet.

Figur 3.2 Förädlingsvärde per arbetad timme i industrin 1970—1986 (genomsnittlig procentuell förändring per är; tre års glidande medeltal)

år Källa: SCB, Nationalräkenskaper.

• Sida 288
•  Original

Kortsiktiga förändringar i produktivitetstillväxten speglar variationer i kapacitetsutnyttjandet. Produktivitetens långsiktiga tillväxt är i ett land som Sverige med hög förvärvsintensitet avgörande för realinkomstutveck- lingen. Den påverkas av förändringari produktionstekniken samt av struk- turomvandlingen. som bl. a. innebär att arbetskraft fördelas om från an- läggningar med låg produktivitet till anläggningar med hög produktivitet. Även kvalitetshöjningar, t.ex. i form av förbättrade tekniska prestanda hos produkterna eller produktdifferentiering, är en källa till produktivitets- tillväxt. Produktivitetshöjningar är sålunda förknippade med investeringar i realkapital. men också med insatser för produktutveckling och inte minst utbildning av personal.

I tabell 3.1 jämförs produktivitetsutvecklingen i Sverige och de största industriländerna åren 1960—1985. Produktivitetstillväxten var generellt långsammare under 1970-talet och första hälften av 1980—talet än under 1960-talet. 1 de flesta industriländer har produktivitetstillväxten i runda tal halverats. Det visar sig vidare att utvecklingen i Sverige stämmer ganska väl överens med de andra länderna med undantag för Japan. Japan står i en klass för sig och har under hela perioden 1960—1985 haft den snabbaste produktivitetstillväxten. Gapet till andra länder har dock krympt och un- der åren 1982— 1985 var ökningstakten starkare i Sverige än i Japan.

Som nämnts påverkas produktivitetstillväxten på kort sikt i hög grad av variationer i kapacitetsutnyttjandet. Följaktligen sjönk produktivitetstill- växten i flertalet länder (tabell 3.l) under åren 1979—1982, men återhäm- tade sig under konjunkturuppgången 1982—1985. Generellt ökar produktiviteten långsiktigt i snabbare takt i ett land som är i färd med att bygga upp sin industri än i mogna industriländer. där strukturomvandlingen och förnyelsen varje år berör en relativt liten del av industrin. Detta torde vara bakgrunden till skillnaden i produktivitetstill- växt mellan Japan och andra industriländer under tidigare årtionden.

Tabell 3.1 Produktivitetsutvecklingen' 1960—1985 i några OECD-länder (genomsnittlig procentuell förändring per år)

1960— 1969— 1979— 1982— 1969 1979 1982 1985 USA 4,3 2.5 1.7 4.2 Japan 11,7 8.3 7.0 4,8 Förbundsrepubliken Tyskland 6.9 4.5 1.7 4.1 Frankrike 7.7 5.4 2,9 4,1 Storbritannien 5.8 2.2 3.5 4.8 Sverige 7.6 3.6 2.0 5.7

Källa: OECD. Economic Outlook.

' Förädlingsvärde per arbetad timme.

• Sida 289
•  Original

3.3. Lönsamheten i industrin

Lönsamheten i industrin uppvisade under 1950- och 1960-talen jämna cykliska variationer. I figur 3.3 redovisas utvecklingen av industrins lön- samhet sedan början av l950-ta1et enligt SCB:s finansstatistik. Fram till omkring 1980 märks en trendmässig försämring av lönsamheten. Därefter har lönsamheten förbättrats, även om en försämring åter kan registreras för åren 1985—1986. Efter 1981 har lönsamheten — nominellt sett — kom- mit upp mot den nivå som gällde under 1950- och l960-talen.

Höjd Iäneränta har ökat avkastningskravet

Räntabiliteten på eget kapital före extraordinära poster och skatt har fluktuerat kraftigt från 1970 (figur 3.4). Bakom lluktuationerna ligger ut- vecklingen av avkastningen på sysselsatt kapital (totalt kapital minus icke räntebärande skulder) och finanskostnaden (låneräntan inkl. valutaförlus- ter).

Åren 1970—19761åg finanskostnaderna runt 7—8 %. Eftersom industrins avkastning på sysselsatt kapital var högre fick företagen ett räntabilitets- tillskott genom lånelinansieringen (framgår i figuren som skillnaden mellan räntabilitet och avkastning). Mest markerat var detta under det s. k. över- vinståret 1974. då låneftnansieringen bidrog med ca 10 procentenheter till räntabiliteten.

Från 1976 steg finanskostnaderna markant och uppgick 1982 till hela 19 %. Uppgången förklaras dels av stigande räntor, dels av stora valuta- kursförluster på utlandslån. De senare uppgick 1982 till ca 4,5 % och den egentliga räntan till 14.5 %.

Samtidigt med uppgången av finanskostnaderna försämrades avkast-

Figur 3.3 Industrins rörelse- och nettomarginal samt finansnetto i procent av omsättning 1953—1986

10.0

' _ Fimretto/ cnsättn

fbttunarg

Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

• Sida 290
•  Original

ningen på sysselsatt kapital åren 1977 och 1978. Trots att avkastningen förbättrades under de följande åren var den lägre än finanskostnaderna ända till år 1983. Detta innebar att industrin under sju år i rad förlorade på sin låncfinansiering, med en svag räntabilitet och investeringsvilja som följd.

Figur 3.4 illustrerar väl vilka krav på ökad avkastning som ett höjt ränteläge medför. Avkastningen var både 1983 och 1984 något högre än under "övervinståret" 1974. men trots detta var räntabiliteten 7—8 pro- centenheter lägre.

Nedgången i finanskostnaderna sedan år 1982 från 19 till 12 % är i första hand en följd av vinster och förluster på grund av valutakursförändringar. som utvecklats från en förlust på 4.5 % till en kursvinst på 1 % år 1986 (prognos). Företagens räntekostnader har samtidigt sjunkit med i genom- snitt drygt ! procentenhet.

Hög likviditet Det förbättrade lönsamhetsläget under de senaste åren har trots en upp— gång i investeringarna medfört att industrins likvida medel ökat mycket kraftigt. De har i det närmaste tredubblats sedan år 1980 och uppgick vid 1985 års utgång till ca 75 miljarder kronor. Detta motsvarar mer än två års investeringar med full självfinansiering. Med 1970-talet som mått på nor- mallikviditet hade industrin 1985 en överlikviditet på ca 20 miljarder kro- nor.

De likvida medlen och andra finansiella placeringar har blivit en allt viktigare inkomstkälla för industrin. Totalt beräknas finansiellt kapital uppgå till nära 35 % av det totala kapitalet år 1986. Av detta svarade aktier

Figur 3.4 Industrins räntabilitet m. m. 1970—1985 samt prognos för 1986 (procent) '

_ ' Soliditet _låreräna Fit/kamma

"' Rä'ltänili' (Et

70717273747576777879maläma45ä9

Källa: SCB. Finansstatistiken för företag.

• Sida 291
•  Original

i svenska och utländska dotterbolag för ca 13 %. övriga aktier för ca 3 %, likvida medel för 12 % och långfristigt utlånade medel för resterande 7 %. Det finansiella kapitalet bidrog med drygt halva den beräknade avkast- ningen på sysselsatt kapital under 1986 på 14 %.

Man kan också grovtjämföra direktavkastningen på finansiellt och arbe- tande kapital (=totalt kapital minus finansiellt kapital). Under den studera- de perioden är det endast tre år som det arbetande kapitalet givit likvärdig avkastning som det finansiella kapitalet — åren 1974. 1983 och 1984. Vid det höga ränteläge som råder i dag erhålls en hög riskfri avkastning på likvida medel. Detta driver upp förräntningskravet på reala investeringar där även en riskpremie måste kalkyleras in. Skall dessutom en investering delvis lånefinansieras. medför ett högt ränteläge ytterligare en bromsande effekt för nysatsningar. Man kan säga att en hög ränta sätter dubbel press på viljan och förmågan att investera.

Salt/[teten återhämtar

Lönsamheten är av avgörande betydelse för företagens tillväxtmöjligheter genom dess "kapitalskapande" funktion. Det gäller att:

— skapa en tillräcklig självlinansiering. — klara de krav som bankerna ställer för långivning. — attrahera kapital från börsen (nyemissioner).

Indirekt kan man säga att om kravet på självlinansiering är uppfyllt, klaras mer eller mindre automatiskt de båda övriga kraven. Ett mått på självlinansiering är soliditeten. som visar hur stor del av det totala kapita- let som är finansierat med eget kapital (inkl. Obeskattade reserver med avdrag för latent skatteskuld).

I figur 3.4 framgår soliditetens utveckling sedan 1970. Mellan åren 1970 och 1977 sjönk soliditeten trendmässigt från ca 34 till 27 %. Med andra ord var räntabiliteten lägre än tillväxten i det totala kapitalet under hela perio- den.

Under perioden 1978— 1981 var soliditeten i stort sett oförändrad. Detta kan synas något förvånande med hänsyn till den svaga räntabiliteten. Förklaringen är dels att industrin — i första hand de statliga företagen — fick stora statliga stöd som inte medräknats i räntabiliteten. dels att perio- den präglades av låg nominell tillväxt. Efter 1981 har soliditeten åter höjts och beräknas år 1986 uppgå till ca 32 %.

I tabell 3.2 redovisas utvecklingen under 1980-talet av de olika kompo- nenter som påverkar soliditeten. De första åren karaktäriserades av låg nominell tillväxt. Realt sett -— nominell tillväxt minus inflationstakt — innebar åren 1980—1982 ungefär nolltillväxt. Att soliditeten ökade 1982 trots låg räntabilitet berodde på stora fondemissioner mot uppskrivningar av anläggningstillgångar.

• Sida 292
•  Original

Tabell 3.2 Räntabilitet, tillväxt och soliditet 1980—1985 samt prognos för 1986 (procent')

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Räntabilitet efter skatt 8 7 1 1 15 16 13 10 Nyemissioner 3 5 4 7 4 3 3 Utdelningar —4 —4 —4 —4 —4 —4 —4 Tillväxt, eget kapital 8 11 13 19 18 12 9 Tillväxt i totalt kapital 9 11 10 13 15 10 8 Soliditetsföränd- ring. procentenheter —0.1 0.0 +0.9 + 1.6 +0.7 +0.4 +0.4 Inflationstakt2 13 9 10 9 8 6 3 "Real” räntabilitet? —5 —2 +1 +6 +8 +7 +7

Källa: SCB. Finansstatistiken för företag.

' Avser industriföretag med minst 20 anställda. * Avser inflationstakten december/december. 3 Räntabilitet minus inflationstakt -— en grov approximation av real räntabilitet.

Internationell jämförelse

Jämförelser av industrins lönsamhet i olika länder försvåras av skillnader i redovisningspraxis. skatteregler m.m. och av att reala lönsamhetsberäk- ningar inte är generellt förekommande.

En av de få internationellajämförelserna av räntabiliteten har utförts av Business and Industry Advisory Committee to the OECD (BIAC).

Det är svårt att dra några säkra slutsatser från BIAC:s studie, bl. a. på grund av antagandena vid skatteberåkningarna samt skillnaderna i infla- tionstakt. Av allt att döma har dock lönsamheten i Sverige under perioden 1970—1984 som helhet varit lägre än i de flesta av våra konkurrentländer på grund av den mycket låga lönsamheten ttnder 1970-talet.

Industrin finansiellt Väl rustad för framtiden

Genom det förbättrade lönsamhetsläget efter den senaste devalveringen står industrin i dag åter väl rustad för framtiden. Soliditeten uppgår till ca 32 % och ligger därmed endast obetydligt under nivån vid 1970-talets början. Räntabiliteten ligger realt sett väl i nivå med de bästa åren på 1970-talet. Industrin har aldrig haft så god likviditet och har ett starkt positivt finansnetto.

Man måste dock komma ihåg att denna beskrivning avser den totala industrin i genomsnitt. Spridningen i lönsamhet mellan olika företag är fortfarande stor och synes inte ha minskat. Sålunda gick vart fjärde indu- striföretag med förlust under de vinstrika åren 1983—1985. Dessa förlust- företag svarade för ca en sjättedcl av antalet anställda i industrin. Ett fåtal stora koncerner svarade för halva vinstsumman i industrin år 1985. Detta är väsentligt mer än deras andel av sysselsättningen (figur 3.5).

• Sida 293
•  Original

Figur 3.5 Vinstkoncentration i industrin år 1985 (procent av hela industrin)

60

20 Ekdal av 10 vinsta't _mebl av förädla math] av 0 95215

5 största 10 största Källa: SCB, Finansstatistiken för företag.

En oroande tendens för närvarande är att rörelsemarginalen har försäm- rats under tre år i följd och nu är tillbaka på ungefär samma nivå som 1982. Detta förhållande döljs delvis av den positiva utvecklingen av finansnettot och kommer inte heller fram tydligt i räntabilitetstalen. I avsaknad av en genomarbetad inflationsredovisning är det också svårt att avgöra i vad mån den försämrade rörelsemarginalen är reell eller en effekt av den fallande inflationstakten. Det står dock klart att den egentliga industrirörelsen gav ett lägre resultat under år 1985 än vad industrin tjänade på finansiellt kapital — i båda fallen före räntekostnader.

3.4. Investeringarna

Bruttoinvesteringarna i realkapital (maskiner, transportmedel, byggnader och inventarier) nådde år 1976 sin högsta volym under efterkrigstiden. Åren 1970— 1976 var bruttoinvesteringarnas andel av industrins förädlings- värde i genomsnitt drygt 18 %. Under den senaste tioårsperioden var motsvarande andel i genomsnitt drygt 14 %. År 1985 var andelen uppe i 16 % (figur 3.6).

Under 1970—talets andra hälft var investeringsviljan svag vilket delvis berodde på att kapacitetsutnyttjandet var lågt, varför det helt enkelt inte behövdes någon omfattande utbyggnad av industrins produktionskapaci- tet. Den kraftiga försämringen av lönsamheten i industrin torde vidare ha påverkat företagens förväntningar om lönsamheten på investeringar i nega- tiv riktning. Den skärpta konkurrensen på världsmarknaden och den snabba tekniska utvecklingen torde samtidigt ha ökat riskerna i industriell verksamhet och därmed också ökat avkastningskraven. Den kraftiga för- bättringen av lönsamheten under 1980-talet borde dock ha stärkt investe-

• Sida 294
•  Original

Figur 3.6 Bruttoinvesteringas andel i procent av förädlingsvärdet i industrin 1970— 1985

5

Z] 15 10 ' " Hsk- inv/ förän-v Tot inv/ 5 förän-v

7071n737475757778798181&5945 Källa: SCB, Nationalräkenskaper.

ringsviljan, men då avkastningen på finansiella placeringar är högre än på företagens arbetande kapital hämmas investeringsviljan.

Industrins investeringar har under perioden 1970— 1985 omfördelats från basindustrierna (gruvorna, skogsindustrin samt järn- och stålindustrin) till framför allt verkstadsindustrin (exkl. varv) (se figur 3.7). Förskjutningen är inte särskilt stor, men trenden är likväl klar. Sålunda svarade basindu- strierna åren 1971—1975 för i genomsnitt 39 % av industrins investeringar, mot 34 % åren 1981—1985. Motsvarande tal för verkstadsindustrin (exkl. varv) är 28 resp. 35 %.

För att få en rättvisande bild av förnyelsen av det fysiska kapitalet måste man vid sidan av industrins investeringar ta hänsyn till företagens ”lea- sing” av maskiner, fordon och inventarier. som har ökat under 1980-talet. Enligt uppgifter från SCB har "leasing” av utrustning motsvarat 5— 12 % av industrins bruttoinvesteringar under första hälften av 1980-talet. Den högsta andelen nåddes år 1983. I början av 1970—talet svarade "leasing" för ungefär 1 % av investeringarna. Vidare hyr industriföretagen lokaler i större utsträckning än tidigare. I vissa fall har stora industrikoncerner bildat fristående fastighetsbolag. Utrustning och lokaler som industriföre- tagen hyr registreras i statistiken som investering hos maskinuthyraren eller fastighetsförvaltaren. dvs. i tjänstesektorn. Detta innebär att förnyel- sen av realkapitalet i industrin under 1980—talet varit mer omfattande än vad statistiken över industriinvesteringarna anger.

Förskjutningen i industrins struktur från realkapitalintensiva branscher som skogsindustri och stålindustri till mer "humankapitalintensiva” bran- scher, exempelvis inom verkstadsindustrin, har medfört att industrins behov av realkapital per förädlingsvärdekrona idag är mindre än i början av 1970-talet. Däremot har satsningar på forskning och utveckling, kun- skapsuppbyggnad samt långsiktiga satsningar på marknadsföring med sikte på att öppna nya marknader (immateriella investeringar) ökat i betydelse.

• Sida 295
•  Original

Figur 3.7 Industrins investeringar 1970—1985 fördelade på vissa branschgrupper (andelar i procent)

branscher

industri

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84

Källa : SCB. Nationalräkenskaper.

Sådana verksamheter ingår inte i det traditionella investeringsbegreppet. En undersökning av SCB tyder på att företagens immateriella investering- ar nu är större än investeringarna i maskiner och byggnader. Spännvidden mellan olika branscher är dock stor. ] verkstadsindustrin beräknas exem- pelvis dc immateriella investeringarna vara tre gånger så stora som de materiella. medan förhållandet ijärn- och stålindustrin är omvänt.

[ figur 3.8 redovisas utvecklingen av materiella investeringar inkl. lea- sing av utrustning. kostnader för forskning och utveckling (FOU) samt marknadsinvesteringar i tillverkningsindustrin åren 1975—1985 enligt be- räkningar av SIND och SCB. Om man tar hänsyn till såväl immateriella som materiella investeringar skulle investeringsvolymen år 1985 enligt dessa beräkningar överstigit 1975 års nivå.

Till skillnad från investeringarna i fysiskt kapital har industrins utgifter för FoU som andel av förädlingsvärdet ökat i stadig takt. Om man jämför FoU-kostnadernas andel av företagssektorns förädlingsvärde i olika

lx) PJ

• Sida 296
•  Original

Figur 3.8 Materiella och immateriella investeringar i tillverkningsindustrin 1975—l985 (milj. kr, 1980 års priser)

40112

ltIm _Plarknads- invest -Fd.l- invest -Haterial Ia invest 1575 1577 1979 151 153 155

Källor: SCB och SIND.

länder, finner man att Sverige intar en tätplats. Detta framgår av tabell 3.3. Tillväxten i FoU-kostnaderna i Sverige har dock sedan mitten av 1970-talet varit långsammare än i t.ex. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland.

Det existerar ingen officiell statistik över företagens marknadsinveste- ringar. Olika undersökningar tyder emellertid på. att deras andel av den totala omsättningen i industrin ligger på 4—6 %. Den färskaste undersök- ningen har genomförts av SCB och visar att verkstadsindustrins marknads- investeringar år 1985 uppgick till 9 % av omsättningen. Motsvarande tal förjärn- och stålindustrin var knappt 2 %. Svårigheterna att göra åtskillnad mellan löpande försäljningsomkostnader och marknadsinvesteringar är dock stora. varför omfattningen av företagens marknadsföringsinvcste- ringar torde vara överskattade.

Tabell 3.3 F orsknings- och utvecklingskostnaderna i procent av förädlingsvärdet i företagssektorn

1981 1983 Sverige 2.27 2.48 Förbundsrepubliken Tyskland 2.15 2.28 Storbritannien 2.12 1.93 USA 2.04 2.23 Japan 1.59 1.83 Norge 0.84 0.98 Danmark 0.86 098 Finland 0.88 1.02

Källor: OECD och SCB.

IJ l))

• Sida 297
•  Original

3 .5 Arbetskraften

Sysselsättningen

Den strukturella omvandling som ägt rum inom industrin under perioden 1970—1986 har på många sätt påverkat sysselsättningen. Sammantaget har antalet industrisysselsatta under denna period nettomässigt minskat med 74000 personer eller ca 8 %. Minskningen har varit något större för män än för kvinnor, vilket medfört att andelen kvinnor ökat från 25 till 26 %. Nedgången i antalet sysselsatta har mera markant kunnat vändas först fr.o.m. sista halvåret 1983. Under perioden 1983—1986 ökade industrisys- selsättningen med drygt 40000. Att inte ökningen varit större trots en relativt kraftig högkonjunktur och en framgångsrik devalvering hänger samman med att industrin i första hand utnyttjade redan tidigare ledig kapacitet samt att övertidsuttaget ökade.

Figur 3.9 Industrisysselsättningen under åren 1970—1986 (1000-tal personer, 16—74 år)

ISI)

till]

m7l7357577798182838455

Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Under perioden redovisad sysselsättningsförändring har varierat kraftigt mellan olika branscher. Medan exempelvis träindustrin samt textil-, läder- och konfektionsindustrierna fått vidkännas kraftiga sysselsättningsminsk- ningar har andra branscher, som massa- och pappersindustrin. haft en relativt stabil sysselsättningsutveckling. Till de sysselsättningsmässigt till- växande branscherna hör främst delar av verkstadsindustrin, speciellt transportmedels- och elektronikindustrierna.

• Sida 298
•  Original

Tabell 3.4 Sysselsättningsförändringar inom vissa branscher åren 1970. 1976, 1982, 1986 (1000-tal)

Bransch 1970 1976 1982 l986' Total föränd- ring perioden 1970—1986

Transportmedel

Män 90 112 88 100 + 10 Kvinnor 11 16 17 19 + 8 Totalt 101 128 105 119 +18 Elektronik

Män 57 58 61 67 +10 Kvinnor 23 30 31 30 + 7 Totalt 80 88 92 97 + 17 Hela verkstadsindustrin

Män 347 399 340 360 + 13 Kvinnor 75 99 97 105 +30 Totalt 422 498 437 465 +43 Kemiska industrin

Män 51 50 50 45 — 6 Kvinnor 22 26 20 35 + 13 Totalt 73 76 70 80 + 7 Livsmedel

Mån 58 54 51 49 — 9 Kvinnor 42 38 31 35 — 7 Totalt 100 92 82 83 — 17 Teko. läder

Män 37 26 18 18 —19 Kvinnor 60 45 29 25 —35 Totalt 97 71 47 43 —54 Papper. massa

Män 56 56 47 48 — 8 Kvinnor 12 14 14 14 + 2 Totalt 68 70 61 62 — 6 Träindustrin

Män 87 86 67 62 —25 Kvinnor 12 16 15 15 + 3 Totalt 99 102 82 77 —22

' Uppskattning. Källa: SCB. Arbctskraftsundersökningen.

De strukturella förändringarna inom olika branscher har haft en syssel- sättningsmässigt kraftig regional effekt (se även avsnitt 8.6). Om man undantar neddragningen inom varvsindustrin — som i huvudsak drabbade Göteborg, Uddevalla. Landskrona och Malmö —- har strukturförändringen främst påverkat regioner och orter med ensidig eller åldrande industriell struktur. De regioner som i första hand har fått del av företag i branscher under stark sysselsättningsmässig expansion har varit Storstockholm ochi viss mån Göteborg. Elektronikindustrin har således fått en kraftig koncen- tration till Stockholmsregionen medan bilindustrin ökat starkt inom Göte- borgsregionen och näraliggande orter.

Till följd av den strukturella förändringen och tekniska utvecklingen inom industrin har den relativa fördelningen mellan arbetare och tjänste- män kraftigt förändrats. Andelen tjänstemän inom industrin uppgick såle- des år 1986 till 32,8 % mot 27,0 % år 1970.

• Sida 299
•  Original

Tabell 3.5 Procentuellt antal arbetslösa inom industrin 1970—1986, fördelat Prop. 1986/87: 74 på storstadsregioner, skogslän och övriga regioner

1970 1971 1973 1975 1976 1977 1979 1981 1982 1983 1984 1985 1986'

Storstads- regioner 1.2 2.2 2.0 1.2 1.2 1.5 1.6 1.8 2.3 2.6 2.4 2.2 2.1 Skogslän 2.3 3.6 3.9 2.7 2.5 2,7 3.0 3.6 4.4 4.8 4.2 4.0 4.0 Ovriga 1.4 2.4 2.2 1.5 1.5 1.7 2.0 2.5 3.3 3.5 3.1 2.8 2.8

' Uppskattning. Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Utbildning och arbetslöshet

Som en följd av att industrin snabbt utvecklas mot att bli alltmer kunskaps- intensiv och därmed ökar efterfrågan på arbetskraft med nya yrkesprofiler. har en utbildningsstrukturell obalans uppstått mellan tillgång och efterfrå- gan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av betydande om- fattning via AMS, AMU. SIFU m.fl. statliga institutioner men också utbildningsinsatser av näringslivsorganisationer och enskilda företag har till viss del kunnat eliminera denna brist.

Även om nya utbildnings- och yrkesprofiler stänger ute många arbetsta- gare från nya arbeten synes det i första hand drabba personer med låg grundutbildning. Som framgår av figur 3.10 och 3.11 innebär en förgymna— sial utbildning (folkskola, grundskola) fyra gånger större risk för arbetslös- het än om man har eftergymnasial utbildning.

Figur 3.10 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för män, 16—74 år (procent)

5

Ehemal- nasial utb

' ' Läs gn- nasial utb

" KDF! M" näta! utb

71728747575777879m81283845

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. 286

• Sida 300
•  Original

Figur 3.11 Relativa arbetslöshetstal inom olika utbildningsnivåer för Prop. 1986/87: 74 kvinnor. 16—74 år (procent)

5

—För9,|ma- sial utb

717273747576777879EDBIQWB45 Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Trots att arbetskraftens allmänna utbildningsnivå ökat kraftigt under perioden 1979—1985 och mer än befolkningen i sin helhet var andelen personer utan gymnasial eller längre utbildning endast 36 % år 1985.

Att arbetskraften ökat utbildningsnivån mera än befolkningen i sin hel- het sammanhänger med att uppgifterna omfattar åldrarna 16—74 år. Det kan med säkerhet antas att åldersgruppen över 64 år tillhör de förgymna- siala årgångarna och därmed medverkar till att befolkningens förgymna- siala utbildningsnivå inte minskar i samma takt.

Vidare kan noteras att medan den totala arbetskraften med förgymnasial utbildning uppgår till 36 % är motsvarande siffra för arbetskraften inom industrin 45 %. Av totalt ca 1 miljon industrianställda har således ca 450000 förgymnasial utbildning i form av folkskola eller grundskola. Till övervägande del är dessa 35 år och äldre.

Tabell 3.6 Utbildningsförändring i procent inom arbetskraften och hela befolkningen i åldrarna 16—74 år under perioden 1970—1985

u

Ar Förgymnasial Gymnasial Eftergymnasial utbildning utbildning utbildning 1970—85 1970—85 1970—85

Arbetskraften 59—+36 3.3—»43 9—>21 Befolkningen 65—>47 28—->37 7—> 16

Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningen.

Vid en av SCB genomförd undersökning vad avser personalutbildning våren 1986 visade sig att 82 % av arbetskraften inom tillverkningsindustrin inte erhållit någon form av utbildning genom företagets försorg. Endast de anställda inom jord-. skogsbruk och fiske samt inom byggnadsindustrin

• Sida 301
•  Original

uppvisade högre siffror. Av andra undersökningar kan man anta att de som inte har erhållit någon utbildning i första hand är kategorin arbetare med förgymnasial utbildning. Mot bakgrund av att de anställda med förgymna- sial utbildning löper fyra gånger så stor risk att bli arbetslösa som de eftergymnasialt utbildade är detta oroande. En uppgradering av utbild- ningsnivån för de med förgymnasial utbildning skulle inte enbart minska arbetslöshetsriskerna utan också underlätta för företagen vad gäller accep- tans av teknikhöjande åtgärder. Den slutsats man kan dra av denna kortfat- tade genomgång är att de fortsatta krav på strukturomvandling som reses kommer att medföra ett stort utbildningsbehov inom industrin.

• Sida 302
•  Original

5.3. Omfattningen av den utländska verksamheten

5.3.1. Sysselsättningen

År 1965 fanns det enligt DIRK 82 svenska koncerner med producerande dotterföretag i utlandet. Dessa koncerner sysselsatte år 1965 totalt ca 170000 anställda vid 800 egna dotterföretag i utlandet (inkl. icke produce- rande dotterbolag). Om även minoritetsägda företag inräknas. var antalet anställda ca 195000.

I tabell 5.1 visas utvecklingen av de olika slagen av utlandsverksamhet under perioden 1960—1985. Därav framgår att den totala sysselsättningen vid de egna dotterbolagen ökade med ca 75 % till 301 000 anställda mellan 1965 och 1978. Inräknat minoritetsägda företag, uppgick sysselsättningen

• Sida 312
•  Original

till drygt 360000. Antalet svenska koncerner med produktionsverksamhet utomlands steg är 1978 till 118. vilka hade sammanlagt 1700 dotterbolag i utlandet.

Enligt SCB-undersökningen. vilken omfattar ca 80 koncerner. ökade antalet anställda i dotterbolagen utomlands med 14000. eller 492. under perioden 1979—1985 till 329000. Sysselsättningen har således varit relativt stabil under perioden. De senaste två åren 1983—1985 har det skett en väsentlig ökning (ca 8%) i sysselsättningen utomlands. Denna tendens synes även ha varit gällande år 1986. Om nu kända företagsförvärv inklu- deras. torde den totala sysselsättningen utomlands vid slutet av år 1986 grovt kunna uppskattas till 370 000 anställda; dvs. mer än en fördubbling sedan år 1965.

Antalet anställda i de producerande dotterföretaget: svarar för merpar- ten (eller 75—85 %) av den totala sysselsättningen utomlands. Sysselsätt- ningen i dessa företag har enligt DIRK mer än fördubblats under perioden 1960—1978. från drygt 100000 till nästan 230000 anställda är 1978 fördelat på totalt 570 produktionsföretag. Den största ökningen skedde under 1960-talet. medan ökningen under slutet av 1970-talet (1974—1978) varit liten. Det kan vara av intresse att notera om ökningen skett genom expan- sion i beftntliga dotterföretag eller genom uppköp av andra företag. Mellan 1960 och 1970 skedde en viss ökning av personal i de befintliga företagen. Under 1970-talet har däremot sysselsättningen i befintliga företag minskat och den nettoökning som redovisas för de utländska tillverkningsbolagen förklaras främst av företagsuppköp men även av viss nyetablering av dotterbolag. En viktig anledning till den minskade sysselsättningen i grup- pen för de befintliga företagen är att flera. tidigare svenska. dotterföretag under perioden övergått till utländsk ägo. ibland i kombination med bety- dande svenskt minoritetsintresse.

Det finns ingen totalundersökning för sysselsättningen i produktionsbo- lagen efter år 1978. De uppskattningar som SCB presenterat för ett begrän- sat antal multinationella koncerner (l7-gruppen) tyder dock inte på att det

Tabell 5.1 Utvecklingen av sysselsättningen i dotterbolagen utomlands 1960—1978 resp. 1979—1985

Antal anställda (i l OOO-tal)

1960 1965 1970 1974 1978 1979

Producerande dotterföretag 106 148 183 220 228 — Försäljande dotterföretag — 22 36 50 54 — Ovriga rörelse- drivande dotter-

bolag — (1)] (4)' 16 20 — Summa Dotterföretag — 171 222 285 301 315

Källa: För åren 1960—1978: Direktinvesteringskommittén. För åren 1979—1985: SCB.

' Uppgift saknas. Siffrorna inom parentes hänför sig till anställda i övriga rörelsedri— vande dotterbolag som felaktigt klassificerats som försäljande dotterföretag år 1965.

1.983

Antal anställda (i ] OOO—tal)

• Sida 313
•  Original

skett några stora sysselsättningsökningar i produktionsbolagen mellan Prop. 1986/87: 74 1978—1985. De företagsförvärv som gjorts under år 1986 torde dock enligt en överslagsberäkning innebära att antalet anställda ökar till ca 270000. Sedan mitten av 1960-talet har sysselsättningen i svensk industri minskat med undantag av de senaste åren. De svenska multinationella företagen har samtidigt ökat sin sysselsättning i utlandet. Satt i relation till antalet anställda i svensk industri ökade antalet sysselsatta i de utländska produ- cerande dotterbolagen från 12 % år 1960 till 26% år 1978 (tabell 5.2). Enligt en överslagsberäkning torde motsvarande andel utlandsanställdai produk— tionsbolagen år 1986 ha stigit till ca 31 %.

' '20-( ] 7)-gritppen ' '

Ett begränsat antal företag svarar för merparten av den svenska industrins utlandsverksamhet. Enligt DIRK stod de 20 största utlandsinvesterande koncernernaI för nästan 90% av antalet anställda i svenska tillverkande dotterbolag i utlandet. l SCB—undersökningen motsvaras 20-gruppen av 17 koncerner; antalet "självständiga" koncerner har minskat beroende på förvärv inom gruppen och att en koncern inte längre har några utländska produktionsföretag.

Enligt DIRK har sysselsättningen i 20-gmppens utländska produktions- företag ökat med drygt 60000 anställda eller knappt 50% mellan 1965 och 1978 (tabell 5.3). Enligt SCB:s uppskattning synes det ha varit en oföränd- rad sysselsättning mellan 1978 och 1985. En viss uppgång har skett under de senaste åren. Den tycks — enligt en grov uppskattning —— ha fortsatt med

Tabell 5.2 Antal anställda i de svenska koncerndelarna i multinationella koncerner och antal anställda i produktionsbolagen utomlands i relation till totala antalet industrisysselsatta i Sverige.

1960 1965 1970 1974 1978

Antalet anställda i de svenska koncerndelarna i de multinationella kon- cernerna ('i 1000-tal) — 326 396 432 416 — i procent av totala antalet industrisyssel- satta i Sverige — 35 43 46 48 Antalet anställda i produktionsföretag utom- lands i procent av totala antalet industri- sysselsatta i Sverige 12 16 20 24 26

Källa: Direktinvesteringskommittén.

Anm. Ökningen av den andel av total industrisysselsättning som arbetade i de svenska koncerndelarna i multinationella koncerner beror enligt DIRK dels på att ytterligare koncerner blivit multinationella under perioden. dels på att koncernerna förvärvat företag också i Sverige.

' De 20 största utlandsinvesterande koncernerna rangordnas efter det totala antalet anställda i utlandet. 300

• Sida 314
•  Original

ökad styrka är 1986. då sysselsättningen i produktionsföretagen beräknas ha stigit med ca 40000 anställda eller drygt 20 % tack vare ett fåtal stora företagsförvärv.

l7-griippens sysselsättning i Sverige i relation till det totala antalet industrisysselsatta i Sverige ökade från 23% är 1965 till 30 % är 1978: och enligt SCB till 31 % är 1985. Den ökande andelen är inte resultatet av intern tillväxt i 17-gruppens koncerner utan beror främst på förvärv av andra svenska företag. Det är också fråga om någon överskattning av andelens storlek. emedan 17-gruppens sysselsättning i Sverige också avser verk- samhet som ligger utanför tillverkningsindustrin.

SCB-materialet ger även den totala sysselsättningens fördelning mellan Sverige och utlandet. Därav framgår att 17-gruppens sysselsättning utom- lands (i alla typer av dotterbolag) satt i relation till gruppens totala antal anställda har ökat från 49,5 %- år 1978 till 51.4 %- är 1985; år 1986 har denna andel troligen stigit ytterligare några procentenheter.

Enligt en grov uppskattning av fördelningen mellan Sverige och utlandet av 17-gruppcns sysselsättning inom enbart tillverkningsindustrin. dvs. exkl. försäljningsbolag och annan verksamhet i koncernerna, är utlandsan- delen ca 45 % år 1985; förvärven år 1986 torde ha inneburit att denna andel har närmat sig 50 %--gränsen.

Tabell 5.3 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och utomlands i de 20 största utlandsinvesterande koncernerna 1965—1978 resp. 1 de 17 största utlandsin- vesterande koncerner 1978—l985

1965 1970 1974 1978 1978 1983 1985 1986 20(17)-gruppens sysselsättning i Sverige 219 247 272 260 266 255 262 — — iprocent av svensk industri 23 27 29 30 30 31 31 — 17-gruppens totala sysselsättning utomlands — — — — 261 260 278 ca 320' — i procent av Troligen nägra 17—griippcns totala procentenheter sysselsättning — — - — 49.5 50.5 51.4 högre

än är 1985

20(17)—gruppens sysselsättning i de utländska pro- duktionsföretagen 133 158 190 197 1883 |73 186 ca 225—2301 — i procent av Troligen nägra 17-gruppens totala procentenheter sysselsättning inom högre

produktionsföretag" —— — — — 445)2 44_4 43_4

än år 1985

Källa: 1965—1978: Direktinvesteringskommitt'e'n: 1978—1985: SCB och vissa bear— betningar av SCB:s material.

1. Grov uppskattning (industridepartementet).

2. Enligt SCB är det stor osäkerhet för den angivna uppgiften är 1978.

3. 17-gruppens totala sysselsättning inom prodtiktionsföretag = sysselsättning i tillverkningsföretag i Sverige + sysselsättning i produktionsföretag utomlands. Sys- selsättningen vid tillverkningsföretag i Sverige har skattats till 85 % av koncernernas totala sysselsättning i Sverige.

• Sida 315
•  Original

lnom 17-gruppen finns koncerner med vitt skilda internationaliserings- grader. En uppdelning av 17—gruppen på två undergrupper har genomförts: Låginternationaliserade (Låg-MNF) och höginternationaliserade (Hög- MNF) koncerner. Till Låg-MNF räknas koncerner i vilka andelen anställ- da utomlands ligger under 50%: för att räknas till Hög-MNF skall denna andel överstiga 50 %.

Det fanns sju koncerner i Låg-MNF-gruppen som år 1985 sysselsatte 143000 anställda i Sverige och 65 000 utomlands, varav drygt hälften i produktionsbolagen. Gruppen domineras storleksmässigt av ASEA. Saab- Scania och Volvo. Sysselsättningen utomlands har ökat under perioden 1978—1985. vilket medfört en ökning av utlandsandelen från 27.7 % år 1978 till 31.3% år 1985. I Hög-MNF-gruppen ingår tio koncerner med 119000 anställda i Sverige. Gruppen domineras storleksmässigt av Electrolux. Ericsson och SKF (SKF väger dock mindre tungt i gruppens verksamhet i enbart Sverige). [ utlandet sysselsattes 212000. varav 151000 vid produk- tionsbolagen; Hög-MNF-gruppen står därmed för 65% av den svenska industrins totala antal anställda utomlands. Utlandsandelen har ökat från 61,9% år 1978 till ca 64% år 1983 och 1985; är 1986 steg troligen andelen ytterligare några procentenheter.

Det är således en stor skillnad i utlandsandelen mellan de två grupperna; denna skillnad skulle bli ännu mer markerad om enbart den andel som var sysselsatt i produktionsbolagen utomlands betraktades.

Tabell 5.4 Antal anställda (i 1 OOO-tal) i Sverige och utomlands i Låg-MNF1 och Hög-MNF2

1978 1983 1985 1986

Antal anställda i Sverige Låg-MNF 138 143 143 — Hög-MNF 128 111 119 —

Antal anställda utomlands Låg-MNF 53 60 65 Ca 10000 i ökning Hög-MN F 203 200 212 Betydlig ökning

(ca 30 000) genom förvärv

Antal anställda i produk-

tionsbolag Låg-MNF — 32 36 Ca 10000 i ökning Hög-MNF — 141 151 Betydlig ökning

(ca 30 000) genom förvärv

Andel av total sysselsätt— ning som är anställda utomlands Låg-MNF 27,7 29.5 31.3 —

Hög-MNF 61 ,9 64.2 64.1 Några procent- enheter högre andel än år 1985

Källa: 1978— 1985: SCB. 1986: överslagsberäkning av industridepartementet. ' Låg-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen utlandsanställda ligger under 50 % (ASEA. ASTRA. Euroc. PLM. Saab-Scania. SCA och Volvo). 2 Hög-MNF = Multinationella koncerner i vilka andelen utlandsanställda ligger över 50% (AGA. Alfa Laval. Atlas Copco. Electrolux. Ericsson. ESAB. Esselte. Sandvik. SKF och Swedish Match).

• Sida 316
•  Original

5.3.2. Investeringar och materiella anläggningstillgängar

1 DIRK-materialet finns inga uppgifter om investeringarna utomlands i byggnader och maskiner. Industrins Utredningsinstitut gjorde dock en upp- skattning mcd utgångspunkt i DIRK-materialet. Enligt denna uppskattning skulle investeringarna i produktionsbolagen under åren 1975—1978 mot- svara ungefär 25 % av industrins investeringar i Sverige under perioden. Riksbankens tillståndsstatistik över direktinvesteringar utomlands medger inte av olika skäl (se olika årgångar av publikationen "Industri och industripolitik") att en fullständig bild av investeringsvolymcn kan red0vi- sas. Den kan dock användas för att skatta den trendmässiga utvecklingen av utlandsinvesteringarna. Som framgår av figur 5.1 har både tillstånden till direktinvesteringar (totalt och för produktionsföretagen) och borgens— åtaganden ökat mycket starkt sedan år 1978. Om realinvesteringarna utom- lands har ökat i samma takt som tillständsbeloppet för direktinvesteringari produktionsföretag. torde investeringsvolymen i utlandet ha motsvarat omkring 40 % av investeringarna i byggnader och maskiner i Sverige under perioden 1982—1985; dvs. en uppgång av andelen från ca 25 % under åren 1975—1978. Den mycket markanta ökningen av tillstånden för direktinve- steringar utomlands år 1986 indikerar att denna andel stigit ytterligare detta år. även om hänsyn tas till att en ökande andel av tillstånden aldrig utnyttjas för direktinvesteringar.

! 7—gruppen

SCB har uppskattat 17-gruppens investeringar i byggnader och maskineri Sverige och utomlands. I tabell 5.5 har beräknats olika mått på investe- ringsutvecklingen 1978—1985. Den andel av 17-gruppens totala investe- ringar som sker i de utländska bolagen har i regel vid de olika måtten legat

Figur 5.1 Tillstånd till svenska direktinvesteringar i utlandet 1975—1986 (miljarder kronor, löpande priser) när kr

'lchilr fnr dtrtekt ll'lvetttul'quar ' !

targ-i'm;- mr, garant llt'llhlnållfiJr

..... BircktanSLCElmdl' i produkt anEt ton.-Lat]

Källa: Riksbanken.

Prop. 1986/87: 74

• Sida 317
•  Original

mellan 35—45 % under perioden. Om förvärv inkluderas synes investe- ringsandelen minskat några procentenheter under senare delen (1982— 1985 ) av perioden. När investeringarna i enbart produktionsföretagen sätts i relation till koncernens investeringar i dess totala verksamhet har andelen i regel pendlat mellan 30—35%; även här kan en viss minskad andel förmarkas under slutet av perioden. Andelen för produktionsföretagen ökar till intervallet 40—45 %. när investeringarna i dessa företag relateras

Tabell 5.5 Investeringar i byggnader och maskiner (milj. kr.) i l7-gruppen 1978—1985

1978 1979 1980 1981 1982 1983

A. Investeringar exkl förvärv i Sverige och utomlands Investeringar i utländska bolag 2 363 2 687 3 699 4 999 5 250 4 966

-— i procent av l7—gruppens totala investeringar (i Sverige och utomlands) 37.3 39.1 39.0 41.4 43.2 40.7

B. Investeringar inkl förvärv Investeringar i utländska bolag 2536 3027 4482 7 163 5 238 5 111 — iprocent av l7—gruppens totala investeringar 37.5 41.3 43.0 45 ,9 42.5 41.3

Investeringar i produk- tionsföretag i procent av 17—gruppens totala inves- teringar 30.7 3 . '.!! |.) ')J b.) 4— '.)J i.u IJ .o) *I: 30.1

C. Investeringar exkl förvärv i Sverige men inkl förvärv utomlands Investeringar i utländska bolag i procent av totala investeringar 39.0 42.0 43.6 50.3 43.1 41.4

Investeringari produk- tionsföretag i procent av totala investeringar 32.0 35.8 33.9 34.5 24.3 30.1

D. Investeringar i produk- tionsföretag utomlands — iprocent av 17—gruppens skattade totala investe— ringar i produktionsverk- samhet (grov uppskattning) 41.2 45.1 44.5 48.1 36.3 40.6

Källa: SCB och vissa bearbetningar av SCB:s material (industridepartementet). Anm.: Uppgifterna rörande investeringarna i byggnader och maskiner har hämtats från årsredovisningen för koncernen och en enkät för de utländska bolagen. Först har investeringarna i de utländska bolagen beräknats. Därefter har investeringarna i Sverige residualbcräknats (uppgifter för koncernen minus investeringarna i de ut— ländska bolagen). Förvärv avser restvärde pä tillgångar som erhållits vid företags- förvärv och som hämtats från enkät och årsredovisningar. Residualmetoden innebär således i detta fall att investeringarna i Sverige också omfattar verksamhet utanför tillverkningsindustrin. I rad D i ovanstående tabell har investeringarna i produk- tionsföretagen utomlands satts i relation till den uppskattade totala investeringen i alla produktionsföretag. I denna ingår de uppskattade investeringarna i produktions- företagen i Sverige; för att göra denna uppskattning har förutsatts samma relation i Sverige mellan totala investeringar och investeringar i produktionsföretagen som i den utländska verksamheten.

1 984

5 885

27.9

39.6

29.6

37.1

37.3

28.6

40.2

30.8

• Sida 318
•  Original

till koncernens investeringar enbart inom industrin. Denna andel har också minskat under senare hälften av perioden. Förvärven utomlands år 1986 torde medföra en betydligt högre utlandsandel detta år.

Den noterade nedgången i investeringsandclen utomlands vid flera av måtten torde till viss del bero på den inverkan som uppkommer vid förvärv; betydande förvärv eller försäljningar kan t. ex. förryeka jämförel- ser över tiden. Om vi ser enbart till investeringarna exkl. förvärv, fram- kommer att utlandsandelen varit relativt stabil över perioden 1978—1985; den genomsnittliga andelen (ca 39%) för förra (1978—1981) och senare (1982— 1985) delen av perioden ligger på samma nivå.

En viss uppfattning av förvärvens betydelse kan fås genom statistiken över 17-gruppens nettoköp av svenska och utländska aktier, åren 1978— 1984. Nettoköpen har haft en större omfattning (tabell 5.6) under den senare delen (1981—1984) av perioden; nettoköpen av utländska aktier var under dessa år t.ex. fyra gånger större än under den förra (1978—1980) delen av perioden. De utländska nettoköpen vari sin tur betydligt större än nettoköpen av svenska aktier. De stora utländska nettoköpen åren 1981— 1984 borde rimligen medföra en ökande andel för investeringar utomlands under samma period. när investeringarna också inkluderar förvärvade företag, En orsak till att detta inte inträffat kan vara att nettoköpen av utländska aktier till avsevärd del avsett forskningsföretag eller företag inom energisektorn. i vilka anläggningstillgångarna i byggnader och maski- ner kan vara av relativt liten omfattning ijämförelse med ett tillverknings- företag och i förhållande till köpeskillingens storlek.

Uppgifter om de materiella anläggningstillgångarrm ger en något annan bild än den ovan beskrivna utvecklingen över investeringar. De utländska dotterbolagens andel av l7-gruppens totala tillgångar har ökat från 39.7 % år 1978 till 46,3 % år 1983: andelen har därefter legat kvar på denna nivå till år 1985. Den genomsnittliga andelen för den senare delen av perioden ligger ca 5 procentenheter över motsvarande andel för periodens förra del (1978—1981). Det är osäkert hur uppgifterna för den senare delen av perioden påverkas av förändrade värderingsregler för tillgångarna i de utländska bolagen. Om vi ser till produktionsbolagen har deras andel av de

Tabell 5.6 I7-gruppens nettoköp av svenska och utländska aktier (milj. kr.) 1978—1984

1978—1980 1981—1984

Utländska Svenska Utländska Svenska aktier aktier aktier aktier Låg MNF 1015 1646 3933 3772 Hög M N F 1 503 —1 424 7 545 932 Totalt l7-gruppen 2 528 178 1 | 478 4 704

Källa: SCB. _ . _

Anm. Köpen av utländska aktier underskattas troligen. sa endast de svenska bola- gens aktieköp omfattas: dvs de utländska dotterbolagens egna aktieköp ingår såle- des inte.

• Sida 319
•  Original

n

totala tillgångarna ökat från 31,7 % ar 1978 till ca 36 % år 1983 och 1985. När tillgångarna i produktionsbolagen relateras till l7-gruppens uppskatta- de totala tillgångar endast inom produktionsverksamhet uppgår andelen till 39,7% år 1978 för att stiga till 45.5% år 1983 och 1985. De här givna uppgifterna tyder således på en viss förskjutning av det totala realkapitalet mot utlandet.

5.3.3. Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För forsknings- och utvecklingsverksamheten finns endast uppgifter till- gängliga t.o. m. är 1978.

De svenska multinationella företagen svarade år 1978 för större delen — 70% — av industrins forsknings- och utvecklingsaktiviteter. De svenska dotterbolagen utomlands stod är 1978 för endast 14 % av de multinationella företagens totala FoU-verksamhet. Denna andel har varit oförändrad se- dan 1970. medan den mellan åren 1965 och 1970 ökade från 9%. En bidragande orsak till stagnationen i tillväxten av den utländska FoU-verk- samheten under 1970-talet är att flera FoU-intensiva dotterbolag utom- lands avyttrades under denna tid. Antalet koncerner som bedrev FoU- verksamhet i utlandet ökade dock från 14 år 1965 till 43 år 1978. Det finns stora variationer i omfattningen utomlands mellan olika företag. I maskin- industrin. den kemiska industrin och elektroindustrin var FoU-arbetet i utlandet betydande: i t.ex. maskinindustrin var denna andel 36 % år 1978. De största svenska multinationella koncernernas FoU-andel utomlands var enligt DIRK 14 %. men i några fall hade väsentliga delar av FoU-aktivi- teterna förlagts utomlands. De 10 företag som hade mer än hälften av sina anställda utomlands under år 1975 hade ca 30 % av sin FoU-verksamhet i utlandet.

FoU-intensiteten i de svenska koncerndelarna av de multinationella

koncernerna höjdes mer än för koncernerna som helhet mellan åren 1965 och 1978.

5.4 lnternexportens betydelse

År 1978 svarade alla svenska multinationella företag för 58 % av den totala svenska exporten. "20-gruppen" stod för 36% av den totala exporten. varav internexporten till dotterbolagen utomlands (inkl. icke produce- rande) utgjorde hälften.

Den totala internexporten från Sverige till de tillverkande bolagen är mycket blygsam i relation till industrins utlandsförsäljning (dvs. total svensk export plus utlandsproduktion). År 1978 var denna andel 603. varav dock enbart hälften är insatsvaror till produktion. En mindre del (3% år 1978) av svenska företags utlandsproduktion exporteras till Sveri- ge. Inom t. ex. den höginternationaliserade maskinindustrin är dotterbola- gens export till Sverige större än moderbolagets export av insatsvaror till dem. De utlandsproducerande dotterbolagen exporterade år 1978 till tred- jelandsmarknader ca en fjärdedel av omsättningen. vilket utgjorde en fördubbling sedan år 1978.

• Sida 320
•  Original

Utlandsproduktionen ökade sin andel av den totala utlandsförsäljningen mellan åren 1965 och 1978 från 27 till 34 %. Denna ökning är dock nästan helt och hållet hänförbar till perioden 1974—1978. Denna tendens blir ännu mer uttalad när man studerar utlandsproduktioncns andel av de svenska multinationella företagens totala utlandsförsäljning. För hela gruppen mul- tinationella företag ökade sålunda andelen från 42 till 52% mellan åren 1970 och 1978. För de svenska multinationella företagen var således deras utlandsproduktion av större omfattning än deras export från Sverige vid försäljningen till de utländska marknaderna.

' '17-gruppen ' '

SCB-materialet möjliggör en ungefärlig jämförelse mellan hög- och lågin- ternationaliserade koncerner med avseende på exportens och internexpor- tens betydelse.

Det kan därvid först konstateras att 17-gruppen sammanlagt svarar för 38 % av Sveriges totala export (tabell 5.7), dvs. något högre än motsvaran- de andcl (36 %) för 20-gruppen år 1978. Ser man enbart till Låg-MNF står dessa för 23% av Sveriges export. medan andelen för Hög-MNF utgör 15%. Låg-MNFzs dominans i 17-gruppen har förstärkts sedan år 1978 på grund av den goda exportutvecklingen för bl.a. bilindustriföretagen i den- na företagsgrupp (avsnitt 5.5). Omkring 60% av l7-gruppens export är internleveranser till dotterbolag utomlands. Huvuddelen (ca två tredjede- lar) av inter/importen består i sin tur av leveranser tillförsäljande dotter- _lörelug.

Den resterande tredjedelen av internexporten. som går till produktimts- bolagen utomlands. utgörs för hela 17-gruppen till hälften vardera av färdigvaror till äterförsäljning och insatsvaror för vidare bearbetning eller reservdelar. De två olika undergrupperna avviker markant från detta ge- nomsnitt i sammansättningen av internexporten. Hög-MNF har knappast

Tabell 5.7 l7-gruppens export och internexport år 1985 i relation till Sveri- ges totala export och till produktionsbolagens omsättning

17-Gruppens. hög—MNFzs resp. läg—MNFzs

Export i lntern- Intern Internexport lnternexport Utländska Exporten % av export export till produktions- till produk— produkt— av insats- Sveriges i (i? av i % av bolagen i % av tionsbolagen tions- varor totala Sveriges resp. resp. grupps i % av deras bolags till pro- export totala grupps totala export omsättning export duktions- export totala till Sve— bolagen total varav total varav rige i C"? i % av intern insats intern insats av Sveri- Sveriges export varor export varor ges tota- totala la export export Totalt 17—gruppen 38 22,5 59 19 10 15 8 1 4 Hög-MNF 15 8 56 19 l 9 0,5 1 O Låg-MNF 23 14 61 19 16 25 21 () 4 Källa: Bearbetning av SCB:s material. 307

• Sida 321
•  Original

några insatsvarori sin internexport till produktionsbolagen. Denna export består nästan helt och hållet av färdigvaror. Låg-MNF befinner sig i en motsatt situation; en mycket stor del (ca 85 %) av Låg-MNFzs internleve- ranser till produktionsbolagen är insatsvaror. Däremot är leveranserna av färdigvaror ytterst blygsamma i omfattning. Dessa förhållanden resulterar också i stora skillnader i insatsvaruexportens betydelse för de olika grup- pernas totalexpott. Dessa internleveranser utgör 1 % av den totala expor- ten för Hög-MNF och 16% för Låg-MNF.

I huvudsak samma mönster återkommer när internexporten sätts i rela- tion till omsättningen vid de utländska produktionsbolagen. För 17-grup- pens totala internexport är denna andel 15%. Delas gruppen upp så visar det sig att de totala internleveranserna i förhållande till produktionsbola- gens omsättning uppgår till 9% i hög-MNF och till 25% i Låg-MN F. Det finns även uppgifter om exporten av enbart insatsvaror. mått som andel av produktionsbolagens omsättning. Denna andel är närmast försumbar för Hög-MNF. men uppgår till 21 % för Låg-MNF

Exporten från produktionsbolagen utomlands till Sverige är av mycket liten omfattning (1 %) mätt i relation till Sveriges totala export. Detta gäller även 17-gruppens insatsvaruexport från Sverige till produktionsbolagen. Denna uppgår till endast 4% av Sveriges totala export; för Hög-MNF är denna andel t.o.m. noll. Exporten av insatsvaror från Sverige till de utländska produktionsbolagen är för Hög-MNF mindre än deras export till Sverige.

5.5. Utvecklingen i Sverige: En jämförelse mellan multinationella företag och övrig svensk industri

SCB har undersökt utvecklingen i några variabler för olika företagsgrup- per. Syftet har därvid varit att belysa gruppernas utveckling i Sverige korrigerad för företagsköp och avyttringar. Man mäter således utveckling- en för samma företag, s.k. makaföretag, över hela perioden. 1 de följande avsnitten presenteras utvecklingen för följande företagsgrupper:

1. Låg-MN F: De två personbilstillverkarna svarar som tidigare nämnts för en mycket stor andel av gruppens verksamhet.

. Hög-MNF.

3. Nationella företag: Svenskägda företag som i princip inte har någon produktion i utlandet.

4. Totalt för hela tillverkningsindustrin resp. verkstadsindustrin. 1 uppgif- terna om den totala utvecklingen ingår även företag som inte ingår i ovan angivna företagsgrupper. SCB-materialet omfattar makaföretagens utveckling 1978—1985 (för år 1985 är värdet skattat). Jämförelsen mellan de olika grupperna påverkas även av skillnader i andra faktorer. t. ex. bransch- och storleksfördelning. De stora multinationella företagen har t.ex. en koncentration till verk- stadsindustrin. Gruppernas utveckling i både tillverknings- och verkstads- industrierna har därför undersökts. Unika företagsförhållanden kan vidare i vissa fall få en relativt stark påverkan på utvecklingen (t. ex. Volvo och Saab-Scania i gruppen Låg-MNF inom verkstadsindustrin). Det tycks dock som om flertalet av företagen i både Hög-MNF och Låg-MNF har b.)

• Sida 322
•  Original

haft en relativt likartad utveckling inom resp. grupp. Det bör betonas att skillnaderna mellan gruppernas utveckling kan förklaras av andra faktorer än skillnader i internationaliseringsgrad. De statistiska skillnaderna mellan företagsgruppernas utveckling kan således inte utan vidare användas för slutsatser för vad som skulle ha hänt om utlandsproduktionen hade haft en annan omfattning.

5.5.1. Sysselsättningen

Hög-MNF har haft den svagaste sysselsättningsutvecklingen av företags- grupperna under perioden; antalet sysselsatta har minskat med ca 11% 1978—1984, varav i stort sett hela minskningen faller på 1980-talet (tabell 5.8). År 1985 har sysselsättningen ökat endast marginellt. Låg-MNF har i jämförelse med hela tillverknings- eller verkstadsindustrin och övriga före- tagsgrupper i stället haft den största ökningen i antalet anställda. Syssel- sättningen steg med ca 5% (8% i verkstadsindustrin) 1978—1984 med huvuddelen av ökningen under 1980-talet: år 1985 var ökningen så pass stor som nästan 5 %.

Tabell 5.8 Sysselsättningsutvecklingen för olika företagsgrupper 1978—1984 och 1984—1985 inom tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv resp. verkstadsindustrin, exkl. varv

1978—1980 1980—1984 1978—1984 1984—1985 Förändring Förändring Förändring ldentiska företag i % i % i % Förändring i % Hög MNF —0.1 —10.9 — 1 1,1 0,7 ., (0.0) (—10.1) (—10.1) (0.7) Lag MNF 1,4 3,3 4.8 4.8 . (2,2) (6,1) (8.4) (4.8) Nationella 1.7 —8.4 —6.8 —0.5 företag (1.7) (_—7,9) (—6.4) (1.3) Totalt 0.7 —6,3 —5,7 1.1 (1,1) (—3.3) (—2,3) (2,8) Källa: SCB. Anm. Utvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med hjälp av s.k. identiska företag; dvs. företag som ärjämförbara mellan dessa år.

5.5.2. Utvecklingen av förädlingsvärdet

Förändringen av förädlingsvärdet (tabell 5.9) för de olika företagsgrup- perna ger samma mönster som för sysselsättningen. Hög-MNF har lägst ökningstakt (69 %) 1978—1984. Låg-MNF har en nästan dubbelt så stor ökning (133 %). De nationella företagens utveckling är något starkare (83 %) än för Hög-MNF. Denna rangordning mellan de olika företagsgrup- perna är i huvudsak intakt över hela tidsperioden. Utvecklingen efter devalveringen år 1982 kan vara av särskilt intresse att nämna. Under perioden 1982—1984 hade Låg-MNF en tre gånger så hög ökningstakt än Hög-MNF (40 resp. 12%). medan förändringen för nationella företag är dubbelt så högjämfört med Hög-MNF. I själva verket har förädlingsvärdet för Hög-MNF realt minskat under denna period. Det bör noteras att förädlingsvärdets utveckling påverkas av olikheter i lönsamhetsutveck- ling.

• Sida 323
•  Original

Tabell 5.9 Procentuell förändring av förädlingsvärdet 1978—1984 och Prop. 1986/87:74 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

1978—1984 1978—1980 1980—1984 1982—1984 1984—1985 Förändring Förändring Förändring Förändring Förändring i %- i % 1 % i %- i %

(identiska) företag)

Hög MNF 69 28 32 12 2 Låg MNF 133 33 88 40 8 Nationella företag 83 25 46 27 2

Totalt 98 28 54 30 3

Källa: SCB. Anm. Utvecklingen mellan år 1984 och 1985 har skattats med hjälp av identiska företag.

5.5.3 lnvesteringsutvecklingen

Ett mått på investeringsbeteendet är nettoinvesteringskvoten (dvs. net- toinvesteringar/förädlingsvärde). Av figur 5.2 framgår att kvoten för Hög-MNF under hela perioden underskred kvoten för hela tillverkningsin- dustrin och kvoten för både nationella företag och Låg-MN F. Kvoten har utvecklats ungefär enligt samma cykliska mönster i alla företagsgrupperna med undantag för nationella företag i början av perioden. lnvesteringskvo- ten ökade starkt i alla grupperna fr.o.m. 1982 eller 1983; i synnerhet var detta fallet för Hög-MNF mellan 1984 och 1985. Uppgifterna för år 1985 är dock osäkra.

Figur 5.2 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten (i %) 1978—1984 och 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustri och varv

20 15 10 5 —Totalt Natianlla företag " Läs FN: 0 "_ FBQ HF 1978 IE [%2 154 Källa: SCB. Anm. Nettoinvesteringskvot = nettoinvcstcringar dividerat med förädlingsvärdet. För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska företag.

• Sida 324
•  Original

Det bör även uppmärksammas att det valda kvotmåttet påverkas av förädlingsvärdets utveckling; en relativt måttlig investeringsökning kan ge ett kraftigt utslag i det använda kvotmåttet, om förädlingsvärdet har för- ändrats svagt.

För att få en mer precis uppfattning av investeringskvoten för olika företagsgrupper och delperioder har beräknats den genomsnittliga kvoten för år 1978—1980, 1980—1984 och 1985 (skattat värde). Kvoten för Låg-MNF och hela tillverkningsindustrin var stabil över perioderna med viss uppgång för år 1985 och låg i regel högst bland företagsgrupperna (se tabell 5.10). Hög-MNF hade det lägsta kvotvärdet av grupperna. men detta har haft en viss uppgång under 1980 talet, framför allt är 1985.

Verkstadsföretagen är starkt representerade i Hög-MNF-gruppen. Verkstadsindustrin hari regel lägre investeringskvot än hela tillverknings- industrin. Det är därför möjligt att de ovan redovisade skillnaderna i kvotvärde mellan grupperna är ett uttryck för gruppernas olika branschin- riktning. l tabell 5.10 har därför gjorts en jämförelse enbart inom verk- stadsindustrin. Därav framgår att Hög-MNF har en lägre investeringskvot än hela verkstadsindustrin (med undantag för år 1985). men en lika stor eller större kvot än nationella företag under 1980-talet. Låg-MNF har den högsta kvoten och betydligt högre än för Hög-MNF. Det bör dock noteras att skillnaderna mellan grupperna i kvotvärde blir betydligt mindre i verk- stadsindustrin än inom hela tillverkningsindustrin. Det är möjligt att åter- stående skillnader i nettoinvesteringskvot till stor del kan förklaras utifrån olikheter i kapitalintensitet för de företag som ingår i de olika grupperna.

1 det här använda datamaterialet från SCB:s finansstatistik finns inga uppgifter om realinvesteringarna utomlands. Det finns dock vissa uppgifter om företags nettoköp av både utländska och svenska aktier. För att få viss jämförbarhet med den tidigare redovisade nettoinvesteringskvoten har dessa aktieköp relaterats till förädlingsvärdet för resp. år. Det visar sig då att Hög-MNF i tillverkningsindustrin under perioden 1981—1984 har en högre investeringskvot för utländska. aktieköp ( 1 1 ,5 %) än för investeringar

Tabell 5.10 Utvecklingen av nettoinvesteringskvoten 1978—1980, 1981— 1984 resp. 1984—1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv, resp. verkstadsindustrin, exkl. varv.

Tillverkningsindustrin Verkstadsindustrin Nettoinvesteringskvoten Netloinvesteringskvoten för perioderna (| %) för perioderna (i %)

1978—1980 1981—1984 1985 1978—1980 1981—1984 1985

Hög MNF 7.3 8.4 13.5 8.4 s_4 13,4 Läg MNF 14.1 14.3 17.2 11.8 12.6 14.5 Nationel- la röret 14.6 12.1 15.5 9.7 8.3 9.7

Totalt 13,6 12,9 16,0 10.7 10,6 13,0

Källa: SCB. . _ _ _ Anm. Nettoinvesteringskvot = nettomvestertngar dtvtderat med förädlingsvärde. För år 1985 är kvoten skattad med hjälp av identiska företag,

• Sida 325
•  Original

i byggnader och maskiner (7,5 %"). I Sverige har Hög-MNF under samma period desinvesterat i svenska aktier. dvs. man har sålt mer aktier i svenska företag än man köpt. För Låg-MNF och totalt för tillverkningsin- dustrin är förhållandet det omvända: Investeringskvoten för köp av ut- ländska aktier ligger under de angivna åren betydligt lägre än nettoinve- steringskvoten för reala anläggningstillgångar (4,0 resp. 14,3% för Låg-MNF). Kvoten för köp av svenska aktier ligger på ungefär samma nivå som för de utländska aktieköpen. Hög-MNF avviker således markant gentemot övrig industri genom sin starka inriktning på utländska aktieköp (dvs. främst förvärv eller nyetablering av dotterbolag utomlands).

5.5.4. Forskning och utveckling

Enligt tillgängliga uppgifter om löner för FoU-arbete har FoU-intensiteten ökat något under perioden 1978—1984 i hela tillverkningsindustrin (figur 5.3). Låg-MNF och Hög-MNF har en mycket högre genomsnittlig FoU-In- tensitet (5—6 %) jämfört med t. ex. hela tillverkningsindustrin (2.5—3 %). För Hög-MNF har FoU-intensiteten ökat under slutet av perioden. Detta är dock snarast effekten av en svag utveckling av förädlingsvärdet under denna period. Låg—MNF och nationella företag har legat kvar på ungefär samma nivå under perioden.

Figur 5.3 Utvecklingen av FoU-intensiteten (i %) 1978—1984 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

7.5

5.0

2.5 —Tota1t Naturelle företag

_" Låg FN?

0.0 "' "59 "”F

1978 till tn'" 154 Källa: SCB. Anm. FoU-intensitet = lönekostnader för forskning och utveckling dividerat med förädlingsvärde

5.5.5. Exporten

Hög-MNF har — med undantag för år 1985 (skattat värde) — haft den lägsta ökningstakten under hela perioden och olika delperioder; exporten

• Sida 326
•  Original

har ökat endast hälften så mycket som exportvärdet för Låg-MNF. Hela Prop. 1986/87: 74 tillverkningsindustrin och nationella företag har under 1980-talet (med undantag för 1985) haft en betydligt starkare ökningstakt än Hög—MNF. Under tiden efter devalveringen ll982—l984) utvecklades således expor-

Tabell 5.11 Procentuell förändring av exportvärdet 1978—1984 och 1984— 1985 i tillverkningsindustrin, exkl. stålindustrin och varv

l978— 1984 |980- l984 1982— 1984 1984—1985 Förändring Förändring Förändring Förändring i % i % i % i %

(identiska företag)

Hög MNF 113 ' 52 28 g Låg MNF 198 125. 54 5 Nationella företag l27 78 41 6

Totalt 154 86 44 7 _________________ Källa: SCB. Anm. Utvecklingen 1984— 1985 har skattats med hjälp av identiska företag.

Figur 5.4 Utvecklingen av exportandelen (i %) i verkstadsindustrin exkl. varv l978—1984 och 1984—l985

1978 1%] 1512 194

Källa: SCB. Anm. Exportandelen = exportvärdet dividerat med omsättningen. Utvecklingen [9254—1985 har skattats med hjälp av identiska företag.

• Sida 327
•  Original

ten med 28% för Hög-MNF jämfört med 41% för nationella företag och Prop. 1986/87: 74 44 % för hela tillverkningsindustrin. Exportandelen (export/omsättning) har utvecklats olika för företag inom verkstadsindustrin. Den låga ökningen av exportvärdet för Hög-MNF har resulterat i att exportandelen för denna grupp har sjunkit några procenten- heter under 1980-talet (figur 5.4); från att tidigare haft den största export- andelen (ca 64 %) är denna nu lägre än för Låg-MNF. Exportandelen för Låg-MNF har nämligen ökat mycket starkt under 1980-talet. Även natio- nella företag och hela tillverkningsindustrin har haft en utveckling som resulterat i ökande exportandelar.

• Sida 328
•  Original

7.1. Förändringar i näringsstrukturen 1950—1985

Sedan 1950-talets början har olika näringars andel av den samlade produk- tionen i samhället (BNP) och av sysselsättningen förändrats kraftigt (tabell 7.1). Sålunda har de råvaruproducerande näringarnas (jordbruk. skogs- bruk, fiske och gruvor) andel av BNP minskat från 14 % år 1950 till blott 4 % i dag. I absoluta tal var nedgången störst mellan 1950 och 1970. Tillverkningsindustrin och energisektorn har en svagt nedåtgående trend. Dessa båda sektorer svarade under 1950- och 1960-talen tillsammans för drygt 30 % av BNP mot strax under 30 % år 1985. Även byggnadsindu- strins andel har sjunkit något. De tjänsteproduccrande näringarna (exkl. byggnadsindustrin.) har däremot sedan år 1950 stadigt ökat sin andel av BNP; från 45 % år 1950 till 60 % år 1980. Andelsökningen var i absoluta tal starkast under l960- och 1970-talen.

Mätt som andel av sysselsättningen (antal arbetade timmar) blir förskjut- ningen mellan olika näringar än mer markant. Det är intressant att notera. att jordbruk. skogsbruk. fiske och gruvor år 1950 svarade för 14 % av BNP. men för hela 22 % av antalet arbetade timmar. År 1985 var motsva- rande andelar 4 resp. 5 %. Resursnyttjandet har här sålunda blivit avsevärt effektivare.

Ökningen av tjänsternas andel av produktionen och sysselsättningen hänför sig till den offentliga tjänsteproduktionen. De privata tjänsternas andel av BNP är inte större i dag än är 1950. (Se vidare avsnitt 9).

I tabell 7.2 redovisas hur produktionsvolymen och sysselsättningen mätt i antal arbetade timmar i olika näringar har utvecklats under perioden 1950—1985.

Produktionen (förädlingsvärdet) i tillverkningsindustrin och energisek- torn ökade i snabbare takt än privata och offentliga tjänster under perioden

Tabell 7.1 Produktionsvolym och sysselsättning i timmar i olika näringar 1950, 1960. 1970, 1980 och 1.985 (index 1970 = 100)

Förädlingsvärde. volym Antal arbetade timmar

1950 1960 1970 1980 1985 1950 1960 1970 1980 1985

1. 2 Jordbruk. skogsbruk. fiske. gruvor 85 88 100 95 105 267 193 100 65 56 3. 4 Tillverkningsindustri. energiproduktion 37 56 100 117 132 110 110 100 81 75 5 Byggnadsindustri 52 72 100 109 115 86 98 100 74 69 6. 7. 8. 9 Tjänster 49 69 100 134 144 73 85 100 109 116 Totalt 48 66 100 121 132 101 102 100 94 95 Näringslivets tjänster 54 7. 100 129 138 na na 100 94 98 Offentliga tjänster 41) 57 100 142 155 na nu 100 138 151

Källa: SCB. Nationalräkenskaperna.

• Sida 333
•  Original

Tabell 7.2 Olika näringars andel av bruttonationalprodukten och sysselsättningen 1950. 1960. 1970, 1980 och 1985

Andel i procent av BNP Andel i procent av antalet

arbetade timmar

1950 1960 1970 1980 1985 1950 1960

1. 2 Jordbruk. skogsbruk. fiske, gruvor 14 10 6 4 4 22 15 3. 4 Tillverkningsindustri. energiproduktion 33 33 31 27 28 32 31 5 Byggnadsindustri 8 9 9 8 8 8 9 6. 7, 8. 9 Tjänster 45 48 54 61 60 38 44 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Näringslivets tjänster 36 36 37 36 36 na na Offentliga tjänster 9 1 1 17 25 24 na na

Källa: SCB. Nationalräkenskaperna.

1950—1970. Därefter har förhållandet varit omvänt. Den starkaste expan- sionen har skett i den offentliga tjänsteproduktionen. Produktionen i pri- vata tjänstenäringarna har inte ökat i påtagligt snabbare takt än industri- produktionen.

Resursinsatsen i tillverkningsindustrin och energisektorn i termer av arbetade timmar upphörde att öka vid mitten av 1960-talet. Antalet arbe- tade timmar i privat och offentlig tjänsteproduktion sammantaget har där- emot ökat under hela perioden 1950—1985. Även mätt på detta sätt har expansionen varit starkast i den offentliga sektorn. 1 den privata tjänste- produktionen har antalet arbetade timmar — åtminstone under perioden 1970— 1985 — varit i det närmaste oförändrat.

Produktionen i den offentliga sektorn ökar av statistiska skäl proportio- nellt mot antalet arbetade timmar. I statistiken mäts nämligen den offent- liga produktionen i termer av insatta resurser. Detta innebär att produktivi- tetstillväxten definitionsmässigt är lika med noll. Om man utgår i från att det i verkligheten förekommer en produktivitetstillväxt även i den offent- liga sektorn. kommer produktionens tillväxt där att underskattas i statisti- ken.

8.5. Råvarubaserad industri

Råvarubaserad produktion (se även avsnitt 10) har ökat i snabbare takt än industriproduktionen i genomsnitt. men tillväxten har inte räckt till för att öka sysselsättningen.

Tillverkning av kemikalier, basplaster och petroleumprodukter svarade för den snabbaste produktionstillväxten inom den råvarubaserade sektorn under perioden 1974— 1984. Tillsammans svarar dessa produktgrupper för drygt 30 % av produktionen i denna sektor. Även tillverkning av masssa. papper och pappersprodukter -— som utgör en tredjedel av produktionen — har ökat relativt starkt. Antalet sysselsatta i tillverkning av kemikalier, basplaster och petroleumprodukter ökade mellan åren 1975 och 1984 med i runda tal 4000 personer. Inom övriga grenar av den råvarubaserade pro- duktionen minskade sysselsättningen under perioden.

Eftersom den råvarubaserade industrin är den i särklass mest konjunk- turkänsliga gruppen varierar dess lönsamhet kraftigt. Under åren 1978. 1981 och 1982 låg räntabiliteten på -9 %, —3 % och 0 %. Räntabiliteten har stigit kraftigt under åren 1983 och 1984 och låg det senare året på 21 %. 332 Under 1985 sjönk räntabiliteten till 14 %.

• Sida 346
•  Original

Den råvarubaserade industrin har en något lägre sysselsättningsandel i expansiva företag än de andra grupperna. Andelen stannar vid knappt 25 %:.