Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Statsrådet Gradin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillsätts för att i enlighet med vad jag tar upp i det följande utreda handeln med tjänster med Sydafrika och handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika samt frågan om de svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Kommittén skall också lägga fram de förslag till lagstiftning och andra åtgärder som kommitténs utredningsarbete föranleder.

Bakgrund

I prop. 1984/85:56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia uttalade regeringen bl.a. att en utredning borde tillsättas med uppdrag att förutsättningslöst studera den svenska Sydafrikapolitiken mot bakgrund av händelseutvecklingen i Sydafrika och de internationella omständigheter som påverkar läget i södra Afrika. Utredningen, som också skulle pröva investeringsförbudslagen, skulle tillsättas i så god tid att eventuella lagstiftningsåtgärder hann vidtas före utgången av år 1990. Riksdagen ställde sig bakom regeringens bedömning (UU 1984/85:6, rskr. 127).

Utvecklingen i Sydafrika har emellertid under de år som gått föranlett Sverige att vidta en rad ytterligare åtgärder riktade mot apartheid. Jag vill särskilt nämna förbudet mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika och mot tekniköverföring till Sydafrika samt skärpta viseringsbestämmelser för sydafrikanska medborgare.

Senare i dag kommer jag att förorda att regeringen genom proposition inhämtar riksdagens bemyndigande att, i avvaktan på ett beslut i FN:s säkerhetsråd, tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om ett förbud mot handel med Sydafrika och Namibia.

Under förutsättning att förslagen godkänns kommer dessa att omfatta förbud mot införsel till och utförsel från Sverige av varor samt förbud mot vissa åtgärder som verksamt kan bidra till uppkomsten av brott mot nyssnämnda förbud såsom lastning, lossning och transport av varor liksom tillhandahållande av transportmedel och lämnande eller förmedlande av uppdrag avse ende sådana åtgärder.

Utredningens uppgifter

Utöver de åtgärder som jag nyss redovisat finns det i detta sammanhang ytterligare frågor som motiverar mer ingående överväganden och utredning. Jag tänker särskilt på handeln med tjänster och handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika samt frågan om de svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Dessa frågor bör nu tas upp. Utredningsarbetet bör lämpligen bedrivas inom en särskild kommitté med parlamentarisk sammansättning.

Handeln med tjänster

Vissa former av handel med tjänster mellan Sverige och Sydafrika är redan förbjudna. Detta gäller alla sådana tjänster som innebär teknologiöverföring i form av t.ex. patent och tillverkningsrätter. Om riktlinjerna godkänns för det handelsförbud som jag avser att föreslå, kommer också, som jag antytt tidigare, vissa tjänster som har anknytning till varuhandel att bli förbjudna.

Kommittén bör kartlägga omfattningen av eventuella kvarvarande former av handel med tjänster mellan Sverige och Sydafrika och utreda i vilken mån ytterligare restriktioner eller förbud kan vara påkallade och möjliga.

Sanktionslagen, tillkommen år 1971, omfattar inte tjänster som inte har samband med varuhandeln. Det är angeläget att kommittén utreder omfattningen av den tjänstehandel som för närvarande faller utanför sanktionslagen. Kommittén bör ta fram förslag till lagstiftning som kan komplettera sanktionslagens förbud på varusidan.

Handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika

Det förbud mot handel med Sydafrika och Namibia som jag förordar innebär självfallet också förbud för svenska företag att vidta kringgående transaktioner via tredje land. Företagen kommer inte att lagligen kunna skicka varor till Sydafrika eller Namibia via andra länder. De kommer inte heller att lagligen kunna importera varor med sydafrikanskt eller namibiskt ursprung, oavsett om varorna har passerat flera andra länder på vägen till Sverige.

Enligt min mening ger sanktionslagen i dess nuvarande utformning inte utrymme för en utökning av handelsförbudet med förbud för svenska företag utomlands att till Sydafrika eller Namibia leverera varor som producerats hos dem. Inte heller kan man genom nuvarande lagstiftning komma åt svenska dotterbolags i utlandet köp från Sydafrika eller Namibia.

Rättsligt sett är våra möjligheter begränsade att genom en svensk lagstiftning föreskriva regler för svenskägda dotterbolag utomlands. Det är en princip som vi även från svenskt håll hävdar när det gäller utländska bolags verksamhet i Sverige, nämligen att dessa -- såsom svenska rättssubjekt -- endast skall vara underkastade svensk lagstiftning.

Inte desto mindre är det angeläget att få klarhet i frågan i vilken omfattning det är möjligt att -- utan att komma i konflikt med den nyssnämnda principen -- utsträcka handelsförbudets räckvidd till att omfatta också svenskägda dotterbolag i andra länder. I kommitténs uppdrag bör även ingå att undersöka i vilken utsträckning frivilliga överenskommelser med de svenska moderbolagen skulle vara en framkomlig väg.

Svenska företagens verksamhet i Sydafrika

De svenska företagen är liksom övriga utlandsägda företag underkastade sydafrikansk lagstiftning och kan således i denna mening sägas operera inom ramen för apartheidsystemet. Deras strävanden att inom arbetslivet förbättra villkoren för sina anställda torde i ett större perspektiv ha begränsade effekter.

En tänkbar åtgärd skulle kunna vara en tvångsmässig avveckling av den svenska näringsverksamheten i Sydafrika och Namibia. En sådan åtgärd skulle dock medföra en rad rättsliga och andra problem. Även frågan om ersättning kan bli aktuell i denna speciella situation.

Handelsförbudet kan visserligen få som effekt att de svenska ägarna finner det förenligt med sina egna intressen att avveckla sin verksamhet i Sydafrika. Jag finner det ändå angeläget att frågor om svenska företags fortsatta verksamhet i Sydafrika blir närmare belysta.

Övriga frågor

Kommittén skall lägga fram de förslag till lagstiftning som kommitténs utredningsarbete föranleder.

Kommittén skall arbeta skyndsamt. Om den bedömer att någon fråga bör föranleda åtgärder innan samtliga frågor är belysta, skall kommittén vara oförhindrad att lägga fram delförslag.

Om kommittén lägger fram förslag som kräver lagstiftning, bör förslagen lämnas i sådan tid att lagstiftningen kan träda i kraft senast den 1 januari 1991.

Kommittén skall beakta kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utrikeshandel m.m.

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda de frågor som jag angett i det föregående,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag A 10. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)