Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vilken ställning och vilka uppgifter utrikesförvaltningens presstjänst bör ha såväl i förhållande till svenska medier som inom ramen för informationen om Sverige i utlandet. Utredaren skall mot denna bakgrund belysa aktuella och framtida behov samt lämna förslag till en effektiv resursanvändning.

Bakgrund

Utrikesförvaltningens press- och informationstjänst spelar en central roll för att förmedla information om svensk utrikespolitik såväl inom som utom Sverige. Till den /k/ svenska allmänheten /-k/ sker denna förmedling i aktuella frågor genom dagliga kontakter mellan departementets presstjänstemän och företrädare för olika inhemska nyhetsmedier.

Grunden för alla länders informationsverksamhet riktad /k/ mot omvärlden /-k/ är behovet att för andra länder beskriva och förklara det egna landets samhällsskick och politik, inte minst dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Den utåtriktade informationsverksamheten blir därmed en viktig del av och ett instrument för vår utrikespolitik. En sådan basverksamhet måste kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. Inte minst har detta visat sig nödvändigt under de senaste två åren, då olika händelser krävt extraordinära informationsinsatser. Mordet på landets statsminister fokuserade omvärldens uppmärksamhet på vårt land. Tjernobyl-katastrofen ställde också Sverige i blickpunkten. Vissa vapenexportaffärer har föranlett omfattande publicitet om Sverige i utländska medier.

Riksdagen, departementen och de statliga myndigheterna ger som ett led i sin verksamhet information om Sverige genom egna kontakter i utlandet.

Utrikesdepartementets informationsverksamhet

Information av mer allmän karaktär faller under utrikesdepartementets ansvarsområde och handläggs i första hand av dess press- och informationsenhet. Enheten är för närvarande organiserad i en pressbyrå, ett pressrum och en informationsbyrå. Inom departementet tjänstgör även tre informationssekreterare med särskilda uppgifter för utrikesministern, utrikeshandelsministern och biståndsministern. Pressbyrån svarar för löpande utrikespolitisk information till svenska och utländska medier, till våra utlandsmyndigheter samt till de utländska ambassaderna i Stockholm. Pressrummet ansvarar för utländska journalistbesök och håller kontakten med utländska korrespondenter som är stationerade i Sverige. Informationsbyrån planerar och samordnar Sverige-informationen främst för utlandsmyndigheterna, vilket sker i nära samarbete med Svenska Institutet.

Utrikesförvaltningens presstjänst har utvecklats alltsedan början av detta sekel. Den första presskonferensen i Sverige för utländska journalister hölls i samband med unionskrisen år 1905. Utrikesdepartementets pressavdelning bildades år 1909. År 1919 fick den namnet pressbyrå med ökad personal och vidgade uppgifter -- senare också kulturärenden, utländska lektorat, skolbarnsutbyte m.m. Utlandsmyndigheterna ålades år 1928 för första gången att sprida information om Sverige. År 1938 drog man i en utredning upp riktlinjerna för verksamheten, vilket i organisatoriskt hänseende innebar en uppdelning av ärendena i en press- och en informationsdel.

Alltsedan andra världskriget, då behovet av en mångsidig och effektiv informationsverksamhet blev uppenbart, har ett antal offentliga utredningar diskuterat inriktning, organisation och ansvarsfördelning inom informationsområdet. I samband med den s.k. UD-utredningen år 1976 omvandlades press- och informationsbyråerna, som då varit organisatoriskt skilda från varandra under tiotalet år, till en gemensam press- och informationsenhet.

Den senaste stora utredningen var den s.k. SIK-utredningen, som avlämnade betänkandet (SOU 1978:56) Kultur och information över gränserna. I propositionen (1978/79:147) om informations- och kulturutbytet med utlandet föreslog regeringen förstärkta insatser för denna verksamhet. Propositionen byggde i huvudsak på de förslag som lämnats av SIK-utredningen. Riksdagen antog de riktlinjer som regeringen föreslog (UU 1978/79:31 och KrU 31 samt rskr. 347 och 348).

Därefter har regeringen beslutat företa en översyn av de statliga insatserna inom det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet (regeringsbeslut 1986-12-11 om dir. 1986:35). Denna översyn (den s.k. IKU-utredningen) skall vara slutförd före den 1 april 1988.

Vid de tillfällen då utredningar om informationsverksamheten har gjorts har frågorna om allmäninformation och kulturutbyte varit de helt dominerande. Utrikesförvaltningens presstjänst har inte sedan år 1938 underkastats någon egen självständig utredning. I SIK-utredningen behandlades frågor om utrikesförvaltningens presstjänst endast marginellt. Inte heller i direktiven till IKU-utredningen sägs det att det skulle behövas någon särskild översyn av själva presstjänstens organisation och inriktning. Samtidigt innehåller direktiven för den senare utredningen skrivningar som även berör presstjänstens mer dagsaktuella uppgifter. Det heter bl.a. i direktiven: "Det är ett utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter vinner gehör i utlandet. I ett kärvt internationellt läge är informationen om Sverige en viktig del av svensk utrikespolitik".

Med andra ord har presstjänsten inte på länge fått en sådan förutsättningslös genomlysning som skulle vara av nytta för den allmäninformativa verksamheten och kulturutbytet. Presstjänsten har vuxit fram successivt och kommit att anpassas till vid olika tidpunkter förekommande behov. Denna utveckling har ej möjliggjort långsiktighet i planeringen. De senaste två årens händelser i vårt land har visat på departementets bristande resurser för att möta oväntade och krävande informationsbehov.

Samtidigt har det på kommunikationsområdet skett en snabbt accelererande utveckling som gjort gårdagens tekniska hjälpmedel och överföringsmetoder föråldrade. Det är av vikt att utrikesdepartementets presstjänst utvecklas på ett sätt som tar hänsyn till de tekniska villkor under vilka såväl den själv som massmediernas representanter arbetar.

Utredaren bör kartlägga hur presstjänsten hittills utvecklats när det gäller informationsverksamhet riktad mot svenska medier men också inom ramen för den allmänna informationen om Sverige utomlands. Utredaren bör också bedöma presstjänstens framtida roll, bl.a. mot bakgrund av den senaste utvecklingen på kommunikations- och medieområdet.

1. Utrikesförvaltningens presstjänst har som en viktig funktion att ge den svenska allmänheten upplysningar i aktuella utrikespolitiska frågor, vilka normalt förmedlas via olika nyhetsmedier.

Utredaren skall klarlägga hur denna informationsspridning fungerar inom ramen för departementets totala organisation samt undersöka på vilka sätt denna funktion kan göras effektivare genom organisatoriska eller tekniska förändringar. Härvid bör förhållandet mellan presstjänsten och informations- och pressekreterarna i UD, i övriga departement samt i statsrådsberedningen beaktas, bl.a. i fråga om arbetsfördelning och ansvarsuppdelning. Utredaren skall särskilt beakta eventuella behov och förslag till förändringar till följd av regeringens beslut om översyn av utrikesförvaltningens inriktning och organisation.

Utredaren bör kartlägga hur denna informationsöverföring via utrikesdepartementets presstjänst för närvarande går till samt utvärdera för- och nackdelar med det aktuella systemet.

2. Utrikesförvaltningens centrala pressfrågor sköts i första hand av departementets pressbyrå, samtidigt som utlandsmyndigheterna, som en naturlig del av sin verksamhet, ständigt kommer i beröring med frågor och ärenden som inrymmer pressaspekter. Vid större utlandsmyndigheter har särskilda pressattachétjänster inrättats, varav några på pressråds nivå. Pressattachéerna håller kontakt med massmedier på platsen och deltar i ambassadens allmänna informationsarbete. I praktiken har pressattachéernas arbetsuppgifter kommit att variera från myndighet till myndighet och omfattar ofta kultur- och informationsfrågor samt inrikespolitisk rapportering.

Utredaren skall undersöka huruvida organisationen hemma resp. ute är ändamålsenlig till sin struktur och hur den fungerar inom ramen för resp. myndighets totala verksamhet. Även härvidlag bör förhållandet till press- och informationssekreterarna i övriga departement samt i statsrådsberedningen och den organisatoriska kopplingen till utrikesdepartementet i övrigt beaktas med avseende på framför allt informationsutbyte och arbetsfördelning.

3. Omvärlden uppvisar lika litet som vårt eget land en statisk bild. Vikten av våra relationer med olika länder växlar och därmed behovet av större eller mindre bevakning av och rapportering från dessa. Ländernas politiska utveckling, våra kommersiella förbindelser med vissa länder och inte minst vårt biståndssamarbete med länder i tredje världen påverkar graden av medieinriktade kontakter med dessa länder. Det finns även andra faktorer, t.ex. in- och utvandringen, som påverkar informationsbehoven.

Utredaren bör genom jämförande analyser belysa den nuvarande fördelningen av särskilda presstjänster vid våra utlandsmyndigheter samt i vilken utsträckning omfördelningar och omprioriteringar kan vara aktuella eller förutses inom de närmaste åren.

4. Alla med Sverige jämförbara länder har en utvecklad presstjänst integrerad i sin utrikesförvaltning.

Utredaren bör genom jämförande studier med andra representativa länders presstjänster beskriva hur vår egen utrikesförvaltnings presstjänst ter sig vid en sådan internationell jämförelse. Utredaren bör därvid särskilt ta fasta på uppslag och idéer som skulle kunna efterliknas eller utnyttjas även i den svenska motsvarigheten.

5. På det internationella kommunikationsområdet sker en närmast explosionsartad utveckling. Detta innebär att de tekniska kraven på snabbhet, precision och korrekthet ökar också på ländernas utrikespolitiska presstjänster.

Utredaren skall undersöka hur vår utrikesförvaltnings presstjänst lyckats anpassa sig till denna tekniska utveckling samt söka uppskatta på vilket sätt den framtida utvecklingen kommer att påverka presstjänstens funktionsvillkor samt vilka resursbehov och prioriteringar detta kan motivera.

6. Den massmediala miljö i vilken utrikesförvaltningens presstjänst arbetar skiftar starkt mellan olika länder och utvecklas ständigt vad beträffar valet av lämpligaste medier och informationskanaler.

Utredaren skall söka bedöma hur mediestrukturen i olika typer av länder -- inkl. vårt eget -- bäst skall kunna utnyttjas för att presstjänstens verksamhet skall få optimal genomslagskraft.

7. Den s.k. Sverige-bilden utomlands skiftar från land till land och från tid till annan. I huvudsak bygger denna bild på vad utländska massmedier rapporterar om Sverige. Presstjänstens uppgift är att genom tillhandhållande av faktiska upplysningar ge en så trovärdig och nyansrik bild av Sverige och svensk utrikespolitik som möjligt.

Utredaren bör, som en del av utredningen, belysa vilka frågor som under senare år format Sverige-bilden samt därvid bedöma vilken roll presstjänsten spelat och kan komma att spela som en servicefunktion i den officiella presentationen av Sverige och svenska förhållanden, särskilt när det gäller vår utrikespolitik.

Utredaren skall beakta kommittédirektiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall hålla nära kontakt med bl.a. ovan nämnda s.k. IKU-utredning.

Översynen bör vara slutförd före den 31 december 1988.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda presstjänstens ställning och uppgifter inom utrikesförvaltningen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag A 10. Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)