SOU 1978:56

Kultur och information över gränserna

Till Statsrådet och chefen för utrikesdepartementet

Sedan chefen för utrikesdepartementet, efter särskilt samråd med chefen för utbildningsdepartementet, föreslagit direktiv till en utredning om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet bemyndigade rege- ringen genom beslut den 17 februari 1977 chefen för utrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för utrikesdepartementet från den 14 mars 1977 såsom utredare programchefen vid Sveriges Radio författarinnan Ingrid Arvidsson.

Till sakkunnig åt utredningen förordnades ambassadör Tore Tallroth. Till experter åt utredningen förordnades: Departementsrådet i utbildningsdepartementet Ilmar Bekeris Kanslirådet i utrikesdepartementet Jan Eliasson Avdelningsdirektören hos statens kulturråd Torbjörn Forsell Departementssekreteraren i utbildningsdepartementet Jan-Olof Gurin- der

Direktören för Svenska institutet Göran Löfdahl Utredningen har antagit namnet Utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet (SIK-utredningen).

Sekreterare åt utredningen har varit departementssekreteraren i utrikesde- partementet Dag Sebastian Ahlander (12 april 1977—l september 1978) och departementssekreteraren i utbildningsdepartementet Karl-Gunnar Lid- ström (16 maj 1977—1 september 1978). Biträdande sekreterare under tiden 14 mars—ll november 1977 har varit fil.lic. Birgitta Lindencrona.

På utredningens uppdrag har fil.kand. Marianne Hildebrand-Larsson och socionomen Gunnar Wiik utfört särskilda arbetsuppgifter.

Utredningen har för kartläggningen av det svenska kultur- och informa- tionsutbytet gjort enkäter hos ca 400 institutioner, organisationer och enskilda inom kulturlivet, hos samtliga svenska utlandsmyndigheter samt hos vissa universitet och högskolor.

Utredningen har haft 20 sammanträden med expertgruppen samt över- läggningar med myndigheter, organisationer m. fl. som har berörts av utredningens arbete. Kontakter har ägt rum med biståndspolitiska utred- ningen och med utredningen om folkrörelsernas internationella kontakter.

Utredningen har avgett särskilda remissyttranden i anslutning till littera- turstödsutredningen (Ds U 1977214) samt utredningen om beskattning av utländska artister (SOU 1977:96).

Utredaren har företagit resor till Norge, Danmark, Finland, Polen, Storbritannien, Nederländerna, Österrike och Grekland. Utredningssekrete-

raren Ahlander har företagit en särskild resa till Tunisien. Utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet får härmed överlämna betänkandet Kultur och information över

gränserna. Utredningens uppdrag är därmed slutfört. Sammanfattning på engelska publiceras separat.

Stockholm i september 1978

Ingrid Arvidsson

/Dag Sebastian Ahlander Karl-Gunnar Lidström

Innehåll Sammanfattning 1 Bakgrund 2 Information — pt'int'ip/i'dgor . . 3 In/brmation — översikt/ig nulägesbeskrivning 4 Information —_/örslag 5 Kulturutbyte — princip/lågor . . 6 K u/turutbyte — översikt/ig ltt/lägesbeskrivning 7 K u/turutbyte —_/örs/ag 8 Studier och _lbrskning 9 Svenska institutet 10 Nordiskt samarbete . 11 Utbyte med länderna i Östeuropa 12 Kontakter med invandrarnas hem/änder 13 U- länder— kulturs/öd och kulturutbyte 14 Ftagan om kulturavta/ . . . . . . . . . 15 Santrad mel/an allmän, kommersiell och tutistinriktad informa- tion . . . . . . 16 Personal/t' agor. Utlandskontor. Svet igehuset Bilagor

Bilaga 1 Utredningens direktiv Bilaga 2 Nulägesbeskrivning — information Bilaga 3 Nulägesbeskrivning — kulturutbyte Bilaga 4 Nulägesbeskrivning — studier och forskning Bilaga 5 K [thu/programmen med länderna i Östeuropa Bilaga 6 Utländsk översikt Bilaga 7 Förteckning över kontakter för kartläggningen av det svenska kultur— och in/örmationsutbytet med utlandet Bilaga 8 Förteckning över svenska utlandsmyndigheter som har anmo-

Bilaga9 Fot terkntng över särskilda möten liearings intervjuer m.m.

dats besvara enkäter

33 39 47 57 67 75 89 97 109 119 129 135 143 159

165 169

177 187 247 383 403 409

427

431 433

. . . '-'|'..,'._ '|' |"|.|'.- '

|||..w|.,.l-'.'im;.,.|'lj.1w| |.,l't..' ."|.|. ' '. ”.' '

'. F' _ Elk "'I-'.' "I "L. |-' "nu".-' " '..' »' . '— | n'w. ' ' - . 'l|

II.: _; | VKF 'l l|'|"b" ,I'I,1',|.1 r, '1 ' i'll ' || '.| '] ä'. . |, - | '11'1' hå ql mm,”! '.LL' lhl' _'., ,. | ,| ), » I . " "". ,. _.,_ '. .,,J , .. , . .l . ,d - | .- ,-'-."f , , ...-, . . .. -' . .' -' . .. " I| ' '|uu Alin |'- '! | . , .' , | , , - ..'.;—,.1|.u.'_.L-,,|..! - "."- ' rv','|..'|-.'-"|r-,-. -t .-*-'..-a-.'..—|t l

' "f" ,,..i'é,|,,,,|..,-.,,l ..t _... . ..—.......'J. _: If..- ((I,... | .,Il_'I I

..r .."|r|"-” . ...-, - — ”"-n-v'vvh'" '*-""' '

'I. . . .. . . "7,1, ...i..., , ,,k|41".|| ? . i; än _??? .,.ulrw'd'r'"l11£,|._| . 11. '1 ,T, Hä: Ånn-'.' 'i't'ii'nil -'."' "' ' '."."". r"|" ""' *" . ':'ll ! <" f'h, ', 1 .._ . .

' T' i';|.'|1.'l ', . '|' .. . 11 J.. _' , ,' . ' "' ' 'i ' -. . '..L'. '--—'..t'». .r... ,"." '.r .'|' ." ' ”' ." lllv: ( , | | -|. " " . —. | . _ . $'"" ,a'F ' ' . 'J'|"n Att: ett xmlift ,. '.'J 1 1.3.1 ”1: .. .t _ , .. _: Jr,.l, ' ' ' |."fll.l'.t'|'i" ' 'I"'t"4'1'lld'_3'1-! Nl .-=-' - "'.-t'"?! lll ': l ' . . -,|._ "'." '.. ' '.!1"l|l.l'lll'|1'|.'|' |,uu.|.||,l_w.'t-- -.' - '. 'J

| ' | L |1|:I'i ' Julml'i'l ;1' ' ' '.| 1 | |' ' ( Witch qll|:u|_,L' 11 f,.- mut'a-Mi _ ,. ..;Llif till—EMAÄ' -'|',tim|1h'.'| wm (' .nwuu'm ""| ' . . . var. 1' . . , r.:htim n. ' ' "' " mln]

IHE-155519” sa' '.lip't. . . 'l'"' ','||W'?i".*'.'1'. til.-1 ' 141511. 31111 _-...'|3...|l_|'.|»'. uni . .. "' "är"-m " Efqiik'n. 3111 .1.|.— ._ - |.|l|- :.'|— . 1 wlzi ' Fam

.i. . |E -ki ] '

'_', .'-' nu.-i.u; wallmhw ”"'-i- ..iljlln'u | ' .1'1'" ' .I'W-.TII1?Ea-lb1|if

| I'-' I'll .- ' lr" ." |_ ' ..,-|.||q-|.H

Sammanfattning

Sveriges kultur- och informationsutbyte med utlandet omfattar en mängd olika kontakter och verksamheter. Utredningens uppdrag innebär enligt direktiven i huvudsak att kartlägga det svenska kultur- och informationsut- byte med utlandet som idag bedrivs med statligt stöd samt föreslå åtgärder för att stimulera och organisera sådant utbyte. Med kultur avses i detta sammanhang främst sådana verksamheter som enligt den statliga kulturpo- litiken idag får statligt stöd. Med information avses främst upplysningar om Sverige som framställs och sprids på officiella vägar. Med utbyte inom studier och forskning avses främst personutbyte. inte forskningens innehåll.

Tonvikten måste av naturliga skäl ligga på den del av utbytet som initieras från svensk sida. Strävan efter ömsesidighet motiverar emellertid också svenska insatser för mottagande verksamhet av olika slag. En undersökning av andra länders statsunderstödda kultur- och informationsverksamhet i Sverige ingår inte i utredningens uppdrag. Inte heller har någon genomlys— ning av det omfattande kultur- och informationsutbyte som sker på kommersiell väg varit möjlig.

Vissa organ och funktioner inom informations- och kulturutbytet behandlas särskilt utförligt som motivering för konkreta förslag. Samtidigt redovisas dessa verksamheter mot bakgrund av de allmänna insatser inom området som görs av kultur- och samhällslivet.

Utredningen har enligt direktiven haft till uppgift att göra en så fullständig kartläggning som möjligt av de statliga insatser som i dag förekommer när det gäller kultur- och informationsutbytet samt en översikt över vilka eko- nomiska resurser som i dag används. Utförliga kartläggningar inom olika områden på grundval av enkäter, möten, intervjuer etc. redovisas i särskilda bilagor.

1. Bakgrund

Kapitel] behandlar betydelsen av internationellt utbyte, utvecklingen inom området utomlands och i Sverige samt principiella förutsättningar för Sveriges deltagande i utbytet.

Med de ökade internationella kontakterna har nya möjligheter öppnats i vår tid för samarbete och samverkan mellan länder och folk. För de enskilda staterna innebär dessa möjligheter också skyldigheter att delta i flödet av kunskap och kultur över gränserna.

I många sammanhang talas om informations- och kulturutbyte som ett enhetligt begrepp. I själva verket rör det sig om två principiellt olika verksamheter med olika syften och olika intressenter. Den offentliga informationen och dess innehåll är statens ansvar. Kultur- och forskarutby- tets innehåll är däremot i demokratiska stater en angelägenhet för kulturlivet och forskningen och måste styras av deras intressen.

Stormakterna har sedan länge haft ett särskilt intresse av att utbreda sina språk och kulturer som en del av sina politiska strävanden. Efter andra världskriget har kulturkontakter i olika former fått ökad betydelse. Flera länder har byggt upp omfattande fältorganisationer för sin kulturverksam- het.

Avsikterna med internationell kultursamverkan är oftast flera. Institutio- ner och enskilda behöver kontakter med andra länder för den egna utvecklingen. Samtidigt betraktas kulturutbyte ofta i både öst och väst som ett politiskt instrument för konkurrens eller samarbete. I förlängningen av de egna intressena finns hos de flesta små och stora länder en förhoppning att genom ökade kontakter inom detta område bidra till fred och förståelse mellan folken.

Historiskt sett har Sverige alltid påverkats av kulturströmningar utifrån. Länge var dock de internationella kontakterna begränsade till ett mycket tunt skikt av samhället. Med ökande välstånd och kommunikationernas utveck- ling öppnades mera allmänt förbindelserna med världen. Erfarenheterna från världskrigen visade behovet av en mångsidig och effektiv informationsverk- samhet. Som en basorganisation för upplysningsverksamhet och kulturellt samarbete bildades år 1945 Svenska Institutet. Flera olika utredningar har belyst detta område.

Idag är internationella kontakter självklara och oumbärliga för svensk kultur och forskning. Ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att främja utbytet över språk- och nationsgränserna. Därmed omfattar samhäl- lets ansvar för stöd till kulturen också det internationella utbytet. Som grundval för åtgärder inom området har en undersökning av det nuvarande kulturutbytet behövts.

Att leva bakom en språkgräns innebär särskilda problem. Delvis är detta ett småstatsproblem. Men i Sverige accentueras problemet av att det svenska språket inte heller tillhör något större språkområde som fallet är t. ex. med Belgien, Irland och Österrike. Också länderna i Afrika, Asien och Latiname- rika är av historiska skäl oftast delaktiga i något av de stora språken engelska, franska och spanska.

Det är också i detta perspektiv som man måste se behovet av svenskt statligt stöd till vårt kultur- och informationsutbyte med utlandet. Vårt intresse av att delta i det internationella utbytet, att påverka och påverkas, fordrar en proportionellt större kraftansträngning av oss än vad som krävs av många andra länder.

För att utvidga Sverigeinformationen och stimulera kulturutbytet krävs betydande ekonomiska insatser över ett brett område. De anslagsförstärk- ningar om ca 10 miljoner kronor som utredningen föreslår är blygsamma i förhållande till de verkliga behoven. De bör därför endast ses som ett första steg i utbyggnaden av detta länge eftersatta område.

2 Information — principfrågor

Kapitel 2 behandlar motiv och förutsättningar för statlig informationsverk- samhet i utlandet. Vidare diskuteras den offentliga informationens innehåll, media, målgrupper och effekter.

Grunden för alla länders officiella informationsverksamhet till utlandet är behovet att för opinionen i andra länder förklara landets samhällsskick och politik, särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Idag har också ett vidsträckt allmänt informations- och erfarenhetsutbyte fått allt större betydelse i det internationella samarbetet.

Vårt beroende av utlandet för vår säkerhet och vår ekonomi tillsammans med vår språkliga isolering gör det särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa kunskapen om Sverige i andra länder. Det bör ske genom en fortlöpande basinformation som kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. Att utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är viktigt också för våra ekonomiska förbindelser med omvärlden.

Föreställningar om Sverige i utlandet formas i sina väsentliga drag av oss själva, av den politik vi för och det samhälle vi skapar. Dessa bilder kan ibland framtona ensidigt eller egendomligt i utländska massmedia. I många länder är publiciteten om Sverige ytterst sporadisk. Det är därför viktigt att vi försöker nå opinionsbildare och intresserade också på andra sätt och ger möjligheter till fortlöpande kontakter med utvecklingen i Sverige.

Ett huvudsyfte för Sverigeinformationen är att förmedla och hålla vid liv kunskapen om grundvalarna för svenskt samhällsliv och svensk politik. Innehållslig förnyelse i takt med samhällsutvecklingen måste självklart ske. Informationen måste också anpassas till olika mottagare. Förutsättningarna att uppfatta den svenska samhällsdebatten varierar starkt från land till land.

Ett av de främsta hjälpmedlen för information till utlandet är publikationer på främmande språk. Ett annat viktigt led i verksamheten är personutbyte i olika former. Journalister, opinionsbildare och experter inbjuds regelbundet till Sverige för att lära känna det svenska samhället. Andra media för Sverigeinformationen är utställningar, filmvisningar och radioprogram via kortvåg till utlandet.

Målgrupperna för informationen är främst opinionsbildare och beslutsfat- tare i andra länder. Andra naturliga målgrupper är personer som har särskild anknytning till Sverige och sådana som är eller kan tänkas vara intresserade av svenska erfarenheter inom sina specialområden. När efterfrågan på information stiger är det dock svårt att strikt begränsa målgrupperna.

Svårigheterna att mäta effekterna av information har konstaterats av informationsorganen i många länder. Att realistiskt väga kostnader mot resultat när det gäller informationsverksamhet är inte möjligt. Det finns emellertid en allmän enighet om att sådan verksamhet är oundgänglig i umgänget mellan länderna. Kunskap om andra länder måste betraktas som värdefull i och för sig. Den utgör grunden för åsikter och ståndpunkter om andra länder och därmed för det internationella samarbetet.

3. Information — översiktlig nulägesbeskrivning

Kapite/3 behandlar nuvarande former för information om Sverige i utlandet med tonvikt på den statligt finansierade verksamheten. Enskilt finansierad information som bedrivs bl. a. genom näringslivet, intresseorganisationer och folkrörelser beskrivs översiktligt.

Information om Sverige till utlandet ges både av statliga myndigheter och av enskilda organisationer och företag. En särskild statlig stiftelse under utrikesdepartementet, Svenska Institutet, har till en av sina huvuduppgifter att ge översiktlig information om det svenska samhället.

Riksdagen deltar bl. a. i besöksutbytet med andra parlament, främst i Europa. Statsdepartementen har vanligtvis internationella sekreteriat som svarar för kontakterna med utlandet, besöksservice och materialframställ- ning på främmande språk. Huvudparten av departementens material produ- ceras på beställning bl. a. som en följd av Sveriges medlemskap i internatio- nella organisationer (Förenta Nationerna och dess fackorgan, Europarådet samt OECD).

Utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationen om Sverige i utlandet som inte faller på andra departement. Pressbyrån svarar för den löpande politiska informationen. Informationsbyrån planerar och samordnar allmän Sverige- information på grundval av de svenska utlandsmyndigheternas efterfrågan och bedömningar. Det praktiska informationsarbetet utomlands handläggs huvudsakligen av utlandsmyndigheterna. Större delen av verksamheten är efterfrågestyrd. Vid de största ambassaderna, främst i Västeuropa och Nordamerika, finns speciella kultur- och pressattachéer. Svenska institutet framställer och distribuerar informationsmaterial för utlandsmyndigheternas behov. Det tryckta materialet utgör stommen i verksamheten. Därtill kommer bl. a. film- och utställningsverksamhet.

Utländska besök i Sverige utgör en viktig källa till information om Sverige utomlands. Regelbundet återkommande tidskrifter och publikationer som Svensk-Internationella pressbyråns bulletiner och Sweden Now gör det möjligt för intresserade utomlands att hålla kontakt med vårt land. Sveriges Radios utlandsprogram sänder radioprogram via kortvåg på sex Språk utom svenska och producerar radio- och TV-program som kostnadsfritt erbjuds utlandet.

För den exportfrämjande informationen svarar Sveriges Exportråd och för den turismfrämjande verksamheten Sveriges Turistråd.

Inom den enskilt finansierade informationsverksamheten framställer bl. a. arbetsmarknadens parter material om t. ex. svensk ekonomi, arbetsmark- nads- och arbetsmiljöfrågor. Näringslivets insatser är också av betydelse.

För att följa upp och stimulera intresset för Sverige i utlandet behövs enligt utlandsmyndigheterna en ökning främst av det tryckta informationsmate- rialet men också av filmer och utställningar. Faktablad behövs på flera europeiska språk och vissa u-landsspråk. Större bredd och variation i det allmänna materialet om Sverige efterlyses.

4 Information — förslag

Kapitel 4 sammanfattar behoven inom informationsrådet och lägger fram utredningens synpunkter och förslag.

Genomgången av de informationsinsatser som från svensk sida riktas mot utlandet visar ett starkt behov av ökade resurser och förnyelse. Efterfrågan stiger både från nya länder och från länder där vi sedan länge har kontakter. Informationen måste anpassas till nya krav och nya mottagare. Många organisationer och grupper har behov av att öka kontakterna med utlandet och delta i ett vidgat internationellt erfarenhetsutbyte.

Den information till utlandet som bedrivs genom statsricpartementen och deras myndigheter och verk är av stort värde. Utredningen förutsätter att departement och myndigheter själva efter behov verkar för ökade resurser för sin informationsverksamhet till utlandet.

Behov av ökat material för att svara på efterfrågan från utalndet har redovisats bland annat av utredningens enkät hos utlandsmyndigheterna.

Önskemålen gäller främst trycksaker men också av film och utställningar. Också material för de nordiska länderna behövs. Den ökade konkurrensen om uppmärksamhet medför krav på förnyelse av material och media. Sverigeinformationens betydelse för den exportfrämjande verksamheten understryker dessa krav.

För att kunna tillfredsställa alla de behov och önskemål som finns krävs en successiv uppbyggnad av stödet till Sverigeinformation i utlandet. Utred- ningens förslag skall därför ses som ett första steg och bör följas av fortsatta anslagsökningar. Enligt utredningens mening kan de föreslagna åtgärderna idag göra större nytta om de sätts in centralt än om de sprids över ett större område.

Förslag

|:] Svenska institutet är det centrala organ som har till en av sina uppgifter att sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet. Institutet skall enligt sin stadga samarbeta med myndigheter, organisationer och andra organ och således stå till tjänst för en vid krets av intressenter som skall kunna använda Institutets tjänster och material. Utredningen föreslår ökat stöd till informa- tion om Sverige i utlandet främst genom ökade resurser till Svenska institutet enligt följande fördelning (1 OOO-tal kr ):

Ändamål Budget Föreslagen 1977/78 ökning Publikationer 1 120 I 215 Dokumentärfilm 320 400 Spelfilm 140 300 Mindre utställningar 495 200 Personutbyte och seminarier — 200 Dokumentation 178 150 Besöksservice 115 100 Personal 480

Summa 3 045

El Med hänsyn till betydelsen avjournalistinbjudningar föreslår utredningen en ökning med 100000 kr av utri/resr/epartementets medel för sådana besök.

För information i samband med särskilda manifestationer, statschefsbesök och liknande behöver departementet kunna disponera särskilda medel. Utredningen föreslår ett anslag om 150 000 kr för dessa ändamål.

El Sveriges Radios ltt/anaispragram har flera olika uppgifter. Sändningarna på svenska fyller en betydelsefull uppgift för den växande krets av svenskar som under längre eller kortare tid vistas utomlands, t.ex. för internationella uppdrag. Exporten av radioprogram och TV-filmer, som innebär att svenska program placeras i främmande länders reguljära programkanaler, är givetvis värdefull. lnformationseffekten av sändningarna på främmande språk, som idag upptar ca tre fjärdedelar av utlandsprogrammets budget och sändnings- tid, är däremot osäker.

Utredningen finner att bristande underlag gör det svårt att bestämma vilken funktion det skattefinansierade utlandsprogrammet skall uppfylla. Om det kan anses att utlandsprogrammet fyller en väsentlig uppgift inom den offentliga Sverigeinformationen bör utlandsprogrammet formellt jämställas med andra statliga organ inom Sverigeinformationen och arbeta efter samma riktlinjer som dessa. Det skulle innebära att utlandsprogrammet fick ett annat avtal med staten än Sveriges Radio i övrigt. Om utlandsprogrammet snarare skall ses som en utåtriktad del av radioverksamheten med vissa goodwill- effekter men osäkert informationsvärde bör man överväga om kostnaderna står i rimlig proportion till målsättningen. Olika konsekvenser av en eventuell minskning av sändningarna måste dock beaktas.

Om man finner det omöjligt att renodla någon av dessa synpunkter och vill undvika förändringar utan fast grund för sådana åtgärder bör utlandspro- grammets nuvarande struktur och omfattning bibehållas. I dagens läge finner utredningen att detta är det rimligaste alternativet. Inom ramen för en reellt oförändrad budget bör de svenska sändningarna och programexporten få ökat utrymme.

El Svensk-lnternationella pressbyrån har bl. a. lagt fram förslag om en försöksverksamhet med utvalda mottagargrupper och snabb anpassning av material till skiftande behov. Utredningen finner förslaget intressant. Byråns behov av ökade medel bör kunna tillgodoses av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening gemensamt.

[] Tidskriften Sweden Norr är genom sina journalistiska ambitioner och sin innehållsliga bredd värdefull i den allmänna Sverigeinformationen. Utred- ningen Gnner det därför angeläget att utrikesdepartementet, Sveriges Export- råd och näringslivet ger tidskriften stöd och resurser för att vidareutvecklas enligt nuvarande inriktning.

Samman/ttttningsvis föreslår utredningen för förstärkning av information om Sverige i utlandet:

Institution/ändamål ] OOO-tal kr

Svens/ta institutet: för trycksaker. film, skärmutställ- ningar, besöksservice, dokumentationstjänst, person- utbyte samt personalförstärkningar 3 045 Utrikesriepartententet: för journalistinbjudningar och

särskilda manifestationer 250

Summa 3 295

5. Kulturutbyte — principfrågor

Kapite/5 behandlar motiven för stöd till kulturutbyte, olika former för utbyte, de statliga organens roll samt kulturutbytets villkor i andra länder och i Sverige.

Vår egen nationella kultur behöver för sin utveckling samverkan och växelverkan med andra kulturer. Att främja utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna är också ett av målen för den statliga kulturpolitiken i Sverige.

Kulturlivet har alltid sökt och varit beroende av kontakter och impulser utifrån. Idag stöder samhället både kulturarbetarnas internationella yrkes- kontakter och ett allmänt kulturutbyte där många olika grupper och enskilda deltar. Idag har också de internationella kontakterna och det internationella intresset breddats. Kulturutbytet kan bidra till de ökade kunskaper som är grundvalen för ökad förståelse mellan länder och folk.

Sverige deltar i ett brokigt internationellt utbyte på marknadskrafternas villkor. Vi deltar också i det kulturutbyte som stöds av de statliga myndigheterna i andra länder. Det utbyte som har utvecklats med statligt stöd är emellertid främst inriktat på kulturlivets egna behov och önskemål. Detta utbyte bör förstärkas och hittills vunna erfarenheter ligga till grund för den fortsatta utvecklingen.

Kulturutbytets vardag innebär att kulturarbetare och deras publik i olika länder håller förbindelserna levande. Ur sådana kontakter kan en fruktbar samverkan och ett djupare samförstånd växa fram. De kontakterna måste genom statliga insatser få ekonomiska och praktiska möjligheter att utveck- las.

1 kulturutbytet med utlandet måste vi också ta hänsyn till den utländska partens erfarenheter och synpunkter. Andra länder kan ha helt andra värderingar, traditioner och målsättningar och leva under andra villkor. För att utbytet skall bli meningsfullt måste vi förstå och acceptera sådana skillnader. '

Ett livligt och mångsidigt kulturutbyte har också ett allmänpolitiskt värde. Politiska värderingar skall inte kunna styra kulturutbytets innehåll, men det kan finnas både kulturpolitiska och allmänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter över gränserna. Särskilda åtgärder av olika slag kan vara nödvändiga för att öka kontakterna med länder där kulturlivet har få eller inga kontakter.

Under efterkrigstiden har olika länder funnit olika organisatoriska former

för sitt internationella kultur- och informationsutbyte. I de västliga demo- kratierna har problemet ofta gällt att samordna kulturlivets och utrikespoli- tikens intressen utan att inkräkta på den konstnärliga friheten. Sverige har i olika internationella sammanhang hävdat kulturlivets frihet och individens roll i utbytet. Andra länder har emellertid ofta en annan inställning i dessa frågor. Särskilda ansträningar kan komma att krävas för att utbyte ändå skall bli möjligt. För utbyte med vissa länder kan ett förmedlande organ som Svenska institutet komma att få ökad betydelse.

6. Kulturutbyte — översiktlig nulägesbeskrivning

Kapitel 6 redovisar nuvarande former för statligt stöd till kulturutbyte,verk- samhet och resurser inom olika kulturområden samt vissa behov och problem inom området.

Kulturutbyte med utlandet omfattar många olika slags aktiviteter. Också en kartläggning av det kulturutbyte som sker med statligt stöd är en omfattande uppgift. Den enkät som utredningen har gjort hos närmare 400 kulturinstitutioner, organisationer, grupper och enskilda ger de yttre kontu- rerna av det icke-kommersiella kulturutbytets villkor och omfattning i Sverige i dag.

Den största delen av det statliga stödet till kulturutbyte ges som direkta bidrag till olika projekt och fördelas av flera olika organ. Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Statens kulturråd och de organisationer och institutioner som bedriver kulturell verksamhet skall verka för de kulturpolitiska målen där också utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna ingår. Också många andra organ och myndigheter har uppgifter inom detta område.

Därtill kommer indirekt stöd till utbyte i form av anslag eller bidrag till olika kulturinstitutioners ordinarie verksamhet samt medel som är bundna till vissa ändamål, t. ex. det statliga litteraturstödet.

Över utbildningsdepartementet ges bl.a. bidrag till deltagande i vissa konferenser utomlands, till folkrörelsernas internationella verksamhet och till internationella kongresser i Sverige. Utrikesdepartementet stöder visst personutbyte och enstaka större manifestationer oftast i samband med statschefsbesök och liknande. Statens kulturråd fördelar bl. a. bidrag till vissa institutioners och fria gruppers turnéer och gästspel samt till utlandsresor för körer,orkestrar och folkdanslag. Svenska institutet har projektmedel för bl. a. utställningar, filmvisningar, översättningar, mindre gästspel, publikationer och kontaktservice.

Andra institutioner ger stöd inom särskilda områden. Dit hör t.ex. Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar, Svenska Filminstitutet, Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet, SIDA, Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond, Konstakademien och Musika- liska akademien.

Omfattningen av och resurserna för internationellt utbyte inom teater och dans, musik, film, litteratur samt konst, museer och utställningar redovisas översiktligt på grundval av utredningens enkät.

Bristen på resurser är det främsta problemet. Nästan alla instanser anser att

internationella kontakter och impulser inte kan utvecklas därför att det inte finns tillräckliga anslag vare sig hos institutionerna själva eller hos centrala organ.

För kulturlivet ute i landet är bristen på resurser och därmed internationella kontakter särskilt kännbar. Statliga och kommunala bidrag till de regionala institutionerna är i allmänhet inte dimensionerade för de merkostnader som ett internationellt utbyte innebär. Utbytet blir beroende av tillfälligheter och det är svårt att genomföra egna initiativ. Det finns en allmän önskan att utställningar, turnéer och gästspel som kommer till de större städerna också i någon form når ut i landet.

Praktiska svårigheter i utbytet utgör t. ex. Språkbarriärer och valutapro- blem, främst i öststaterna.

Bristen på överblick upplevs som mycket besvärande. Olika sökande vet ofta inte vart de skall vända sig för att få upplysningar eller bidrag.

Den mottagande verksamheten anses särskilt angelägen. Medel saknas ofta helt för att inbjuda och ta emot kulturarbetare och kulturmanifestationer från utlandet.

7. Kulturutbyte — förslag

Kapitel 7sammanfattar behoven inom området och presenterar utredningens synpunkter och förslag samt alternativa lösningar av vissa problem.

Utredningens kartläggning bekräftar att de statliga anslagen för kulturut- byte är otillräckliga. Tillfällen till utbyte, kontakter och impulser kan inte utnyttjas därför att medel ofta saknas även för ganska blygsamma kostnader i sammanhanget. Många inbjudningar och erbjudanden av stort intresse för det svenska kulturlivet har måste avböjas av ekonomiska skäl. Utan livaktiga internationella förbindelser finns risk för stagnation och provinsialism inom kulturlivet.

Medan det statliga stödet till den inhemska kulturen har byggts ut under de senaste decennierna har det internationella utbytet varit ett försummat område. För att delta i det internationella utbytet på ett sätt som svarar mot Sveriges ställning som kulturland måste nu grunden läggas för en ny satsning på detta område. Från den grunden bör insatserna sedan byggas ut under kommande år.

Förslag

Det internationella utbytet har ibland blivit en fråga om de förmedlande organens uppgifter och problem. Denna tonvikt på organisationsfrågor har inte stimulerat anslagsgivningen utan snarare skapat intryck av svårlösta motsättningar inom området. Enligt utredningens mening måste uppmärk- samheten istället riktas mot kulturlivets behov av ökade resurser för att kunna vidmakthålla och utveckla internationella kontakter. De närmare formerna för ansvarsfördelning inom området bör i viss utsträckning kunna utarbetas av de berörda parterna själva.

Kulturlivets fria och självständiga ställning måste vara en huvudprincip

också för det internationella utbytet. Detta utbyte bör ses som en naturlig del av det svenska kulturlivet och finansieras i stort sett i samma ordning som gäller för den inhemska verksamheten. Förutsättningarna för utbyte med olika länder och regioner växlar emellertid starkt. Sådana faktorer måste påverka anslagskonstruktioner och kompetensfördelning i Sverige.

Utredningen föreslår förstärkta resurser över ett stort område enligt följande principer:

Cl Anslag/ör kulturutbyte som endast kräver ekonomiska bidrag bör finnas hos statens kulturråd. Sådana bidrag bör avse projekt där kontakter har etablerats mellan en regional institution, fri grupp eller amatörensemble med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövs. Kulturrådet fördelar idag vissa bidrag till lokala och regionala teater- och musikinstitutioner. Rådet bör också i fortsättningen svara för sådan bidragsgivning som bör utvidgas att omfatta också lokala och regionala museer. Bidraget bör ökas kraftigt för att ge de regionala institutionerna möjlighet att delta i utbytet. Bidragen till fria grupper, amatörer och internationella samarbetsorganisa- tioner behöver ökas för att bättre tillgodose deras önskemål om utbyggda kontakter med utlandet.

Liksom hittills bör medel finns hos kulturrådet föratt enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar skall kunna delta i kongresser, festivaler m.m. Kulturrådet föreslås få ökade medel för att delta i det internationella erfarenhetsutbytet inom det kulturpolitiska området.

:i Anslag/ör kulturutbyte som kräver/örhandlingar, utbytesteknisk samverkan och/eller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska institutet, som är en naturlig kontaktpunkt för de svenska utlandsmyndigheterna. Institutet har idag sådana uppgifter inom ramen för kulturprogrammen med Östeuropa samt inom vissa kulturområden, främst utställningar, filmvisningar och översätt- ningsstöd. Institutet bör få ökade resurser för att också i fortsättningen svara för dessa uppgifter. Institutets erfarenhet och kompetens bör utnyttjas för centralmuseernas utställningsprojekt genom ett särskilt anslag inom Institu- tet.

Institutet bör också ha medel för att initiera egna projekt. Överblick och vägledning inom kulturutbytesområdet till olika intressenter bör ges genom ett särskilt sekretariat inom Institutet. Ökade personalresurser föreslås för detta ändamål.

Cl Anslag för större gästspel och turnéeer bör rymmas inom ordinarie anslag för Operan och Dramaten. Ovriga teatrar och orkestrar förutsätts kunna få bidrag ur de centrala medlen för regionala institutioner hos kulturrådet.

El Anslag/ör enskilda kulturarbetare bör liksom nu finnas hos olika instanser för olika ändamål. För utbildning,arbetsresor och projekt i utlandet förutsätts medel finnas hos konstnärsnämnden som har stor frihet i sin bidragsgivning. Ökade medel till nämnden bör också kunna öka stödet till utlandsresor. Detsamma bör gälla Sveriges Författarfond.

|:i Anslag/ör mottagande verksamhet bör finnas hos större museer i form av allmänt förstärkta utställningsanslag. Vissa funktioner bör kunna fyllas av Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar liksom Folkets Husföreningarnas

Riksorganisation och F o/kparkernas C entralorganisation.

Inom ramen för huvudlinjerna av utredningens förslag har några alterna- tiva lösningar diskuterats. De medel som ställs till Svenska institutets förfogande skulle kunna gälla också för utbyte inom t.ex. teater- och musikområdena. Om Institutets uppgifter vidgades till att gälla också större gästspel och turnéer skulle insatserna avse alla konstområden. Utredaren finner i och för sig en sådan lösning tänkbar men anser att utbytet i största möjliga utsträckning bör ske genom kulturlivets egna instanser. För gästspel och turnéer krävs ofta en professionell impressario men däremot inte Institutets förmedling. Under sådana förhållanden är det rimligare att Operans och Dramatens utlandsverksamhet liksom nu helt beslutas och finansieras av institutionerna själva. När det gäller regionala och lokala kulturinstitutioner skulle gränsdragningen mot kulturrådets ansvarsområde bli oklar, ifall kulturrådet normalt förutsätts svara för dessa institutioners utbytesverksamhet men Svenska institutet för deras "större" projekt.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen ökade resurser för kulturutbyte med utlandet enligt följande fördelning (l OOO-tal kr):

Institution/ändamål Anslag Förslag bå 1977/78 (ökning)

Statens kulturråd:

— regionala museer, orkestrar och teatrar 100 1 400 —fria grupper, amatörer, internationella organisa- tioner samt konferenser, festivaler m. m. 630 950 — handläggning och erfarenhetsutbyte 150

Summa 2 500

Svenska institutet:

— utställningar (av museikaraktär) 550 800

—översättningar, kontaktservice, publikationer

samt verksamhet vid kulturhuset i Paris 900 500 — personal för kultursekretariatet 300

Summa 1 600

Övriga: Dramaten (gästspelsutbyte) 10 150 Större museer (utställnings- och reseanslag) 500 350 NUNSKU (utställningar utomlands) 350 250 Konstnärsnämnden (resor och projekt utomlands) 950 200 Rikskonserter (utsändande och mottagande verk-

samhet) 350 200 Riksutställningar (mottagande verksamhet) 400 100 Riksteatern (mottagande verksamhet) 500 100 Folkparkernas Centralorganisation och Folkets Hus- föreningarnas Riksorganisation (mottagande verk- samhet) 875 150 Summa 1 500 Sammanlagt ökade medel för kulturutbyte 5 600

8. Studier och forskning

Utbytet inom studie- och forskningsområdena behandlades utförligt av Internationaliseringsutredningen som 1973 initierades av det dåvarande universitetskanslersämbetet. Denna utredning fann stora brister i det svenska utbildningsväsendets internationella kontakter och framlade en serie förslag till konkreta åtgärder även för ökat personutbyte. Sedan dess har vissa anslag för detta ändamål tillkommit. SIK-utredningen har i samråd med universitets- och högskoleämbetet gjort en begränsad uppföljning av inter- nationaliseringsutredningen. I övrigt behandlas främst Svenska institutets verksamhet inom området. Även personutbytet genom de vetenskapliga akademierna, vissa fonder och Studieförbunden redovisas översiktligt.

Forskningen är till sin natur internationell och utbyte av erfarenheter över gränserna hör till vetenskapens vardag. Också för andra former av studier är internationella erfarenheter alltmer nödvändiga. Enligt universitets— och högskoleämbetet är personutbyte med läroanstalter i andra länder en av de verksammaste metoderna för en allmän internationalisering av utbildningen. Slutakten från den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) innehåller också rekommendationer om åtgärder för att underlätta stude- rande-, lärar- och forskarutbytet mellan deltagarländerna.

En av Svenska institutets huvuduppgifter inom detta område omfattar svensk-internationell stipendieverksamhet, gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte samt stöd åt undervisning i svenska vid utländska läroanstal- ter.

Stipendieverksamheten är baserad på överenskommelsen med andra länder(bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av regering och riksdag (s. k. gäststipendier, Europarådsstipendier m. fl.). Dessutom förvaltar Insti- tutet vissa uppdrag på stipendieområdet bland annat för SIDA. Stipendie- verksamheten kompletteras med det mera flexibla anslaget för övrigt personutbyte som också används för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolan. Stödet till undervisningen i svenska vid ca 200 universitet och läroanstalter i utlandet är en särskild uppgift för Svenska institutet. Stödet består av rese- och expensbidrag till svenska lektorer samt rese- och uppehållsbidrag för utländska skandinavister för besök i Sverige, resebidrag, kurser, bokgåvor, läromedelsstöd m. m.

Svenska institutet har framhållit behovet av ökade medel för stipendier till gäststuderande. För gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte utanför högskoleområdet är behoven av ökade medel särskilt angelägna. Det stigande intresset för undervisning i svenska vid utländska läroanstalter ställer ökade krav på Institutets stöd och service. De som spontant läser svenska i utlandet måste betraktas som en viktig målgrupp för olika former av Sverigeinforma- tion och kulturverksamhet.

SIK-utredningens undersökning av det internationella utbytet idag inom delar av högskoleområdet visar att resurserna fortfarande är otillräckliga för de utvidgade kontakter som allmänt anses nödvändiga. De 2 mkr som sedan år 1976/77 står till UHÄ:s förfogande för detta ändamål har främst använts för studieresor inom grundutbildningen. Även forskarstuderande bör få bättre möjlighetertill utlandsstudier. Alltför få tillfällen finns för de yngre forskarna och lärarna att kunna tillbringa en längre tid utomlands vid ett utländskt

universitet. Behovet av medel för konferenser och studieresor är mycket stort, liksom behovet att kunna bjuda in gästforskare och gästlärare. Även mycket starkt motiverade kontakter måste avskrivas av brist på resurser. Ett annat hinder för utbytet är bristande språkkunskaper.

Förslag

Utredningen vill kraftigt understryka de allmänna synpunkter och krav på ökade resurser för högskolans utlandskontakter som framfördes av internatio- naliseringsutredningen. Detta är så mycket mera angeläget som enligt vad UKÄ:s utredning visade Sveriges internationella kontakter på detta område har varit eftersatta.

Cl Utredningen instämmer i Svenska institutets önskemål om förstärkning av Stipendierna till gäststuderande och förutsätter att dessa frågor kommer att behandlas av 1978 års utredning om utländska studerande. El Utredningen finner det angeläget att Studieförbunden får möjligheter att vidga sin internationella verksamhet och förutsätter att dessa frågor tas upp av den inom kommundepartementet tillsatta utredningen om folkrö- relsernas internationella verksamhet. D Svenska institutets stöd till undervisningi svenska vid utländska läroanstalter bör utvidgas. Utredningen finner Svenska institutets önskemål om att kunna förstärka olika stödformer väl motiverade och föreslår en ökning med 500 000 kr för denna verksamhet. t] Medel för gästföreläsarutbyte, kongressdeltagande m. m. samt för utbyte inom andra utbildningsområden är högskolan kan komma att tillföras universiteten och folkrörelserna i ökad utsträckning. I avvaktan på en sådan eventuell utveckling bör Svenska institutets anslag för denna verksamhet förstärkas med 300 000 kr.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande resursförstärkningar (1000 kr):

Institution/ändamål Anslag Förslag bå 1977/78 (ökning)

Svenska institutet Stöd till undervisning i svenska vid utländska läro-

anstalter 610 500 Stöd till gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte inom området studier och forskning 130 300 800

9. Svenska institutet

Kapitel 9 behandlar Svenska institutets uppdrag och verksamhet samt framlägger utredningens synpunkter och förslag. Detaljerade redovisningar av förslagen ges i kapitlen om Information — förslag, Kulturutbyte — förslag

samt Studier och forskning. Olika aspekterav Institutets verksamhet tas uppi flertalet kapitel.

Svenska institutet är en statlig stiftelse med uppdrag att främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv. Verksamheten finansieras i huvudsak över utrikesdepartementets huvudtitel. Budgeten bereds i samråd med utbildningsdepartementet.

Svenska institutet har i de senaste årens anslagsframställningar betonat att de finansiella förutsättningarna för att tillfredsställa behoven av tjänster och material inom Institutets arbetsområden successivt har försämrats. De svenska utlandsmyndigheterna förmedlar utlandets behov och efterfrågan av informationsmaterial. Flera olika grupper och enskilda inom samhälls- och kulturlivet har också anspråk på Institutets tjänster. Inom kulturlivet är man otillfredsställd med Institutets bristande resurser.

Sverige är troligen det enda land i världen som anförtror den statliga utlandsinformationen åt ett fristående organ med självständig styrelse. Det är också ovanligt att ett särskilt fristående organ har till uppgift att svara både för den offentliga informationen om det egna landet och för att främja ett fritt kultur- och erfarenhetsutbyte.

Frågan om gemensam administration av den officiella informationsverk— samheten och kultur- och efarenhetsutbytet har tagits upp av bl. a. 1966 års utredning om Svenska institutet. SIK-utredningen understryker att dessa verksamheter har olika målsättningar och intressenter. Det kan finnas risker för att dessa olika syften inte alltid hålls klart åtskilda.

De olika verksamheterna har emellertid många beröringspunkter och en samordning av insatserna kan ha praktiska fördelar. Svenska institutet har också i stort sett utfört sitt arbete på ett sätt som har väckt respekt. En allt större del av det svenska kultur- och erfarenhetsutbytet har numera funnit vägar även utanför Institutet. Utredningen anser därför inte att en uppdel- ning av Svenska institutet skulle vara motiverad.

Förslag

El Eftersom både utrikes- och utbildningsdepartementet har intressen i Svenska institutet kunde det ur många synpunkter te sig naturligt att utbildningsdepartementet ansvarade för de delar av Institutets verksamhet som avser kulturutbyte och stöd till internationella kontakter inom studier och forskning. Institutet måste dock också i fortsättningen i stor utsträckning vara kontaktpunkt för utlandsmyndigheterna även i frågor som berör kulturutbyte. Ett delat budgetansvar kan vara praktiskt svårt att genom- föra.

El Institutet har på grund av stiftelse/ormen haft vissa svårigheter att få automatisk kompensation för t. ex. löneökningar och höjningar av gäststi- pendierna enligt fastställt basbelopp. Utredningen anser dock inte att ett ämbetsverk för Sverigeinformation och kulturutbyte skulle vara en bättre lösningDe praktiska problemen bör kunna lösas genom administrativa beslut.

D I den mån Institutet får väsentligt utökade arbetsuppgifter inom något område bör detta reflekteras i sammansättningen av styrelsen. Institutets referensgrupper bör få ett mer aktivt inflytande över Institutets verksamhet. Formellt samarbete bör etableras mellan Institutet och Statens kulturråd.

Sammanfattningsvis anser utredningen att Svenska institutets ställning och huvudmannaskap bör bibehållas oförändrade. Institutets insatser inom kulturutbytet bör främst avse sådana projekt som kräver förhandlingar och/ eller särskilda initiativ. För orientering och praktisk vägledning till olika intressenter inom området bör ett särskilt sekretariat inrättas.

En betydande förstärkning av Institutets budget föreslås, främst för informationsverksamhet. Institutet bör i ökad omfattning framställa infor- mationsmaterial för de nordiska länderna, främst på svenska och finska men i samråd med berörda ambassader också på danska och norska. Vidare bör Institutet uppmärksamma behovet av informationsmaterial på de mindre, europeiska språken, särskilt för Östeuropa och Medelhavsländerna, samt vissa u-landsspråk.

För Svenska institutet har i kapitlen 4, 7 och 8 föreslagits ökade resurser enligt följande fördelning (] OOO-tal kr):

Information: trycksaker, filmvisningar, utställningar,

personutbyte, dokumentation och besöksservice 2 565 Personal för dessa ändamål 480 Kulturutbyte: utställningar, översättningsstöd, kontakt-

service 1 200 Personal till kultursekretariat 300 Studier och forskning: stöd till svenskundervisning vid utländska läroanstalter, gästföreläsarutbyte och övrigt utbyte 800

Summa 5 345

10. Nordiskt samarbete

Kapitel 10 belyser bakgrunden till och formerna för information och kultursamarbete inom Norden.

Det interna/diska kultursamarbete! avser utbildning, forskning och allmän- kulturell verksamhet. Beslutande organ är Nordiska ministerrådet i vilket ingår medlemmar av varje lands regering. Vidare förekommer ett omfattande bilateralt nordiskt samarbete. Visst samarbete sker inom ramen för olika fonders verksamhet.

Dessutom finns ett antal institutioner för nordiskt samarbete. Flera av dem faller inom Nordiska ministerrådets ansvarsområde. Dit hör bl. a. Nordens Hus i Island. Därtill kommer flera kursgårdar m. m. som vanligtvis drivs i föreningarna Nordens eller någon samarbetsfonds regi. Också det nordiska vänortsutbytet är väl utbyggt.

Samarbetet med Finland intar av flera skäl en särställning. Finland är det enda land utanför Sverige där svenska är ett officiellt språk. Vidare har den finska invandringen till Sverige under lång tid varit omfattande.

Förslag

Cl De nordiska samarbetsorganen ger i första hand information om nordiska förhållanden och åtgärder, inte om förhållandena i ett enskilt nordiskt land. Utredningen föreslår därför att Svenska institutet får resurser för att framställa visst informationsmaterial också på nordiska språk.

El De resurser som står till förfogande för kulturutbyte inom Norden är mångdubbelt större än vad som finns tillgängligt för utomnordiskt utbyte. Anslagsbeviljande institutioner bör enligt utredningen söka förenkla bidrags- förfarandet och skapa vissa reserver för oförutsedda ändamål. Det nordiska kultursamarbetet bör också kunna omfatta gemensamma nordiska manifes- tationer i utomnordiska sammanhang.

El Inom området studier ochforskning föreslår utredningen i annat samman- hang att Svenska institutet får ökade resurser för bl. a. stöd till svenskunder- visning i utlandet. Dessa insatser bör också avse Norden.

|:t Som framgår av kapitlet om personalfrågor m. m. förutsätter utredningen att svenska ambassaden i Helsingfors återfår den tidigare tjänsten med särskild inriktning på kulturområdet.

11. Utbyte med länderna i Östeuropa

Kapitel ll behandlar förutsättningarna för Sveriges utbyte med länderna i Östeuropa.

Länderna i Östeuropa levde efter andra världskriget fram till 1960-talet i en viss isolering från västvärlden. Den politiska regleringen av alla förbindelser med omvärlden gjorde det svårt för det svenska kulturlivet att knyta egna kontakter. De östeuropeiska länderna har framfört förslag om statliga kulturavtal för att öka kontakterna. Den svenska regeringen har avvisat ofiiciella bilaterala kulturavtal med hänvisning till den traditionella svenska uppfattningen inom området. Lösningen har blivit att Svenska institutet tecknat särskilda kulturprogram med östländerna. Sådana avtal finns i dag med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern. Med Tjeckoslavien och Tyska Demokratiska Republiken sker utbytet på annat sätt.

Tyngdpunkten i de konkreta utfästelserna inom kulturprogrammen ligger i dag på forsknings- och utbildningsområdet. Teknisk-vetenskapliga kontak- ter handläggs av Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsaka- demien. På det egentliga kulturområdet förutsätts i allmänhet att berörda institutioner kommer överens om utbyte. En del av detta utbyte sker numera utan officiell medverkan. Förutsättningar och intresse för sådant utbyte varierar från land till land.

Kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa har alltså utvecklats positivt. Grundläggande skillnader i samhällssystemen påverkar dock på olika sätt det praktiska utbytet. Från svensk sida har det främsta hindret varit den allmänna bristen på resurser inom området.

För informationsverksamheten är förhållandena mycket speciella i Öst-

europa. I vissa länder är tillträdet till utländska ambassader begränsat. Tryckt material används sällan och sänds endast till mottagare som har accepterat att ta emot sådant material. Även inom detta område varierar förhållandena från land till land och har gradvis förändrats till större öppenhet.

Besöks- och stipendieverksamheten är enligt de svenska utlandsmyndig- heterna viktiga inslag i utbytet. Svenskundervisningen och de svenska lektorerna spelar en viktig roll för kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa. Sveriges Radios utlandsprogram avlyssnas enligt utlandsmyndigheternas bedömning I viss utsträckning ! Östeuropa F ars/ag

Utredningen finner att särskild stimulans till utbytet med Östeuropa är motiverad. För närvarande tas huvuddelen av resurserna för utbyte i anspråk för västvärlden. För utbytet med Östeuropa behövs ofta mera resurskrävande administrativa insatser.

D Kulturprogrammen bör endast ange miniminivån för utbytet och infor— mella kontakter av olika slag stödjas. Utbytet bör präglas av ömsesidighet, vilket dock inte får innebära att varje insats från det egna landets sida skall motsvaras av exakt lika stor insats från det andra landet inom samma område. De föreslagna ökade resurserna för personutbyte förutsätts också kunna öka utbytet med Östeuropa. El Den föreslagna ökade satsningen på Svenska institutets informationsverk- samhet förutsätts resultera i flera upplagor av trycksaker på främst ryska, polska och serbo-kroatiska samt språkversioner för Östeuropa av filmer och utställningar. El Utredningens förslag om ökat stöd till svenskundervisningen i utlandet bör kunnat underlätta denna verksamhet i Östeuropa. CI Medverkan från ambassader och konsulat äri vissa länder en förutsättning för att utbyte skall kunna genomföras. Det är därför angeläget att utlandsmyndigheterna i Östeuropa får möjlighet att ägna ökad uppmärk- samhet åt kultur- och informationsfrågorna. El Utredningen föreslår i kapitlet om Personalfrågor m. m. att utrikesdepar- tementet inrättar tva" rörliga tjänster/ör kulturatiachéer. En av dessa bör till en början placeras i Östeuropa.

12. Kontakter med invandrarnas hemländer

Kapitel 12 behandlar invandringen till Sverige, insatser inom kultur- och informationsområdena från svensk sida och från invandrarnas hemländer, de svenska utlandsmyndigheternas synpunkter samt utredningens synpunkter och förslag.

Enligt Statiska centralbyrån fanns vid årsskiftet 1977/78 ca 425 000 utländska medborgare i Sverige. Antalet personer med utländsk bakgrund är dock större. Drygt hälften av de utländska medborgarna kommer från de nordiska länderna.

Genom invandrarnas närvaro har inom Sveriges gränser skapats nya och fruktbara möjligheter till utbyte och växelverkan mellan olika kulturer. Men

invandrarkulturerna behöver också stöd för att själva kunna utvecklas. Statliga myndigheter på kulturområdet skall således ta hänsyn till invand— rarnas behov i den reguljära verksamheten. Särskilda åtgärder förekommer också, som stödet till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritets- språk.

Sveriges kontakter med invandrarnas hemländer varierar. Kulturutbytet med Finland men också med övriga nordiska länder är intensivt. Inom ramen för det nordiska samarbetet förekommer ett betydande informationsutbyte mellan departement, myndigheter, verk, kommuner, organisationer etc.

För utbytet med Jugoslavien liksom med övriga länder i Östeuropa förekommer särskild reglering och stimulans.

Förhållandet mellan invandrare och andrasvenskar har viktiga kulturella aspekter. En förutsättning för att invandrarna skall kunna anpassa sig är att deras kontakter med den egna kulturen hålls levande. En annan förutsättning är att invandrare och andra svenskar ömsesidigt förstår och respekterar varandras bakgrund, samhällen och kulturer. Statens invandrarverk har ofta betonat att svenskarnas attityder är den viktigaste faktorn.

Radio och TV kan spela en viktig roll för ökade kontakter med invand- rarnas hemländer. Det kan därför vara motiverat att man från svensk sida köper in flera TV-program och filmer från dessa länder. Också pressen har stor betydelse.

F örslag

tzr Utredningen föreslår en särskild satsning på informationsutbyte med invandrarnas hemländer. Särskilda stipendier skulle kunna stimulera kontakter och samarbete på massmedieområdet och leda till ökad kunskap om respektive länder. Stipendierna bör uppgå till minst tio per år och kunna tilldelas både invandrare och andra svenskar för projekt i Sverige eller invandrarnas hemländer. För detta ändamål föreslås särskilda medel om 200000 kr. Invandrarverket bör närmare utforma bestämmelserna för medlens användning.

tzr För den allmänna Sverigeinformationen i invandrarnas hemländer behövs enligt de svenska utlandsmyndigheterna mera informationsmaterial på de olika invandrarspråken. Dessa önskemål bör kunna tillgodoses genom de föreslagna ökningarna till Svenska institutets informationsverksamhet.

tzr Ett ökat utbyte med invandrarnas hemländer förutsätter främst en förstärkning av de ordinarie anslagen för kulturutbyte.

cr Som framgår av kapitlet om Personalfrågor m. rn. föreslår utredningen att utrikesdepartementet inrättar två rörliga tjänster/ör ku/turattachéer. En av dessa bör till en början placeras i Medelhavsområdet, där flertalet av invandrarnas hemländer finns.

13. U-Iänder — kulturstöd och kulturutbyte

Kapitell3 behandlar förutsättningar och problem i samband med ett svenskt kultur- och informationsutbyte med u-länderna, beröringspunkter mellan

kulturstöd och kulturutbyte samt frågan om personalutbyte mellan Sverige och u-Iänderna.

Motiven för kulturutbytet med u-länderna är desamma som för utbyte med andra länder: vårt eget behov av stimulans och kontakter över gränserna för att motverka vår egen språkliga och geografiska isolering. För kontakterna med u-länderna finns också särskilda skäl. Genom vårt utvecklingssamar- bete har vi kommit i nära kontakt med vissa u-länder. U—länderna har också ett behov av att återupptäcka sin egen kultur och därmed stärka sin nationella identitet. Det är angeläget att ömsesidigheten och mångsidigheten i umgänget med dessa länder stimuleras. Ettjämbördigt och ömsesidigt utbyte med i-länder kan bidra till att stärka u-landskulturerna.

Förutsättningarna för ett sådantjämbördigt utbyte kan kanske vara bättre för ett land som Sverige, utan ett kolonialt förflutet. I praktiken är emellertid det svenska kulturutbytet med u-länder mycket begränsat. Svenskt kulturliv saknar de kontakter som de gamla kolonialmakterna kunnat arbeta upp och bibehålla.

Kulturutbytet med u-länder innebär emellertid speciella svårigheter som motiverar särskilda åtgärder. Utbytet är betydligt dyrare än vårt traditionella utbyte med Norden, västvärlden och Östeuropa. Svenska institutioner saknar ofta direkta kontakter i u-Iänderna. Intresserade u-landsinstitutioner är ofta för svaga för att klara av sin del av utbytet såväl ekonomiskt som organisatoriskt. De kräver ofta att bistånd också skall ingå i utbytet vilket utgör en återhållande faktor för den svenska parten.

Utredningen anser att kulturutbytet med u-länderna bör vara ett normalt led i det allmänna kulturutbytet och finansieras inom ramen för de ökade anslag som utredningen föreslår för olika myndigheter, institutioner och andra organ på detta område. Svenska institutet bör kunna bistå med kontaktservice, samarbete och stimulans. Men utbytet med u-länderna kan också kräva särskilda ekonomiska insatser.

Utredningen anser att det får betecknas som en brist att det inom ramen för det nuvarande personutbytet finns så få möjligheter för personer från u- länderna att ta del av svenskt kunnande på olika områden.

Utredningen anser därför att möjligheten till stipendier bör ökas. På samma sätt som nu sker beträffande Östeuropa bör statsmakterna kunna göra skilda satsningar för att intensifiera personutbytet med u-länderna. Stödet bör i första hand gå till korttidsstipendier som möjliggör för specialister som så önskar att komma till Sverige.

Med få undantag bedrivs den statligt finansierade allmänna Sverigeinfor- mationen i u-länderna på samma sätt som i övriga delar av världen. Samma material och samma metoder används. Resurserna för informationsverksam- heten i u-länderna har alltid varit begränsade.

F örslag

D Utredningen föreslår en femårig försöksverksamhet för att undersöka förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. I första hand bör man då försöka stimulera u-landsprojekt i Sverige. De kontakter som då uppstår kan i sin tur leda till spontant intresse för svenska kulturmanifesta- tioner i respektive land.

U-landsmanifestationer i Sverige finansieras redan i dag i viss utsträckning genom SIDA:s informationsanslag. Försöksverksamheten förutsätter att sådana medel i ökad utsträckning används för att låta u-länderna presentera sina länder och sin kulturi Sverige. Finansieringen av de svenska projekt som kan komma till stånd i u-länder förutsätts ske inom ramen för det allmänna kulturutbytet.

För att leda den föreslagna försöksverksamheten bör en u-lanc'sgrupp tillsättas med representanter för bl. a. utbildnings- och utrikesdepartemen- ten, SIDA, Svenska institutet och kulturrådet. Som stimulans till ett ökat utbyte bör särskilda medel kunna ställas till förfogande av berörda organ. Dessa medel bör kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

tzr Ett förstärkt samarbete mellan institutioner i u-länder och i Sverige skulle enligt utredningens mening kunna ingå i ett bredare samarbete och i så fall bekostas ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete.

cr Utredningen anser att korttidsstipendier till Sverige borde kunna ingå i ett bredare samarbete med u-länderna. Det gäller främst u-landsstipendiater till Sverige men också svenskar till u-länderna i den mån sådana besök sker inom ramen för ett utbyte mellan institutioner i Sverige och u-länderna.

Ett sådant stöd borde kunna ges genom att särskilda medel ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete ställdes till förfogande för detta ända- mål. Eftersom SIDA numera inte handlägger sådan stipendieverksamhet kunde det vara naturligt att medlen administreras av Svenska institutet och redovisades i särskild ordning. Med hänsyn till att flera departement, myndigheter och institutioner har sakkunskap och intressen inom detta område borde det vara angeläget att finna former för samråd vid beslut om stipendietilldelning.

cr Utredningen föreslår i informationsavsnittet att ökade resurser ges åt Svenska institutet för informationsverksamhet. Inom ramen för denna bör det enligt utredningen bli möjligt att satsa även på informationsmaterial som är anpassat till u-landsförhållanden.

14. Frågan om kulturavtal

Kapitel 14 behandlar frågan om Sverige skall ingå bilaterala statliga kulturav- tal med andra länder.

Kulturavtal är en överenskommelse mellan två regeringar om formerna för och i vissa fall omfattningen av kulturutbytet mellan de båda länderna. Det får ofta formen av ett officiellt ramavtal som syftar till att allmänt främja utbytet. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått bilaterala kulturavtal med andra länder.

Önskemål om kulturavtal med Sverige har framförts främst av de östeuropeiska länderna. Särskilda problem med bl. a. valutabestämmelser i utbyte med Östeuropa har motiverat någon form av gemensam överenskom- melse på kulturområdet. Det har lösts så att Svenska institutet efter samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen tecknar särskilda kulturprogram

med i första hand de östeuropeiska länder som så önskar. Genom kulturpro- grammen har utbytet med Östeuropa funnit en allmänt godtagbar form. Utbytet har också ökat under senare år. Dessutom går en del av utbytet med vissa östländer utanför programmen.

Även vissa västländer har framfört propåer om kulturavtal. Det har främst gällt länder i Sydeuropa såsom Grekland, Portugal och Spanien. Vissa u- länder har också uttryckt önskemål om kulturavtal.

Utgångspunkten för bedömningen är frågan om en ändring av nuvarande praxis kan anses medföra fördelar ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med utlandet och det svenska kulturlivet.

Utredningen finner att den goodwill-skapande effekten av eventuella svenska kulturavtal med de östeuropeiska länderna i dag får anses vara obetydlig. Beträffande u-länderna skulle kulturavtal kunna spela en viss utrikespolitisk goodwill-skapande roll på kort sikt. Det kunde underlätta kontakterna med länder där det svenska kulturlivet har få eller inga egna kontakter. När det gäller västländer torde det konkreta innehållet i utbytet spela större roll än formerna.

Vid bedömningen av frågan om kulturavtal måste stort avseende fästas vid kulturlivets synpunkter. Från det svenska kulturlivets sida betonas ofta grundprincipen om ett fritt och obundet utbyte över gränserna. Det finns risker för att kulturavtalen skulle ge en mera officiell prägel åt utbytet och leda till icke önskvärda bindningar. Innehållet i kulturavtalen kan lätt bli ett resultat av önskemål och påtryckningar från omvärlden snarare än ett uttryck för en genomtänkt politik från det egna landet.

En förändring av den nuvarande svenska inställningen till kulturavtal skulle kunna skapa stora förväntningar på Sverige i frågan om ökade resurser. Praktiskt skulle statliga kulturavtal ställa större krav på administrativa insatser av berörda departement.

F örslag

EI Utredningen finner att övervägande skäl talar för en oförändrad svensk inställning till statliga bilaterala kulturavtal. Med länder som av speciella skäl begär en reglering bör Svenska institutet liksom hittills kunna ingå särskilda kulturprogram. Andra alternativ är olika former av överläggningar med sammanträdesprotokoll m. m. som bör kunna initieras av Svenska institutet. Beträffande u-länder kan det visa sig ändamålsenligt att även ta med vissa kulturfrågor i övergripande ramavtal avseende såväl utvecklingssamarbete som ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbete.

15. Samråd mellan allmän, kommersiell och turistinriktad information

Kapitel 15 behandlar frågan om samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinformation.

Det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna Sverigeinforma- tionen och den kommersiella informationen i export- eller turismfrämjande syfte. I den mån ökade kunskaper om Sverige lägger grunden för ett positivt

intresse för vårt land kan detta också komma att omfatta svenska produkter eller Sverige som turistland. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget. Den allmänna, kommersiella och turismfrämjande informationsverksamheten har också tidigare varit organisatoriskt sammankopplade.

Svenska institutet, Sveriges Exportråd och Sveriges Turistråd beslutar självständigt om sina respektive verksamheter. För Svenska institutet är allmän Sverigeinformation en huvuduppgift. För Exportrådet och Turi- strådet är informationsverksamheten i regel ett led i olika konkreta projekt och satsningar. Exportrådet och Turistrådet arbetar kommersiellt och disponerar inte några särskilda medel för informationsverksamhet.

Statens och näringslivets gemensamma satsningar på Svensk-Internatio- nella pressbyråns (SIP) nyhetsbulletiner och tidskriften Sweden Now är ett uttryck för det nära sambandet mellan allmän och kommersiell informa- tion.

Att vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska förhållanden är den gemensamma målsättningen för allmän, kommersiell och turismfrämjande information. Den allmänna Sverigeinformationen är för den kommersiella och den turismfrämjande verksamheten ett viktigt stöd och en bakgrund för deras särskilda insatser i olika länder. Svensk ekonomi liksom svensk industri och teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.

Utredningen finner det riktigt att verksamheter med olika syften i princip har olika huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen får således inte styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan samordnas. Den nuvarande ordningen med skilda organ för skilda informat- ionsuppgifter förefaller därför ändamålsenlig.

F ö rslag tzr Utredningen föreslår att ett mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika informationsorgan. Samrådet bör ha informell karaktär och äga rum i former som parterna själva kommer överens om. Policyfrågor och praktiska frågor kan behöva diskuteras på olika nivåer. I båda fallen förutsätts utrikesdepartementet vara initierande och sammanhål- lande instans.

16. Personalfrågor. Utlandskontor. Sverigehuset

Kapitel 16 behandlar frågor om personal som handlägger kultur- och informationsfrågor i utlandet. Det behandlar också frågor om särskilda kulturhus och informationskontor utomlands samt om Sverigehuset i Stockholm.

Personal

Det praktiska informationsarbetet utomlands bedrivs till stor del vid de svenska utlandsmyndigheterna. Omfattningen och inriktningen av infor-

mationsarbetet varierar. Många utlandsmyndigheter är hårt belastade och hinner endast med den efterfrågestyrda informationen. Detta gäller främst ambassaderna i mindre länder, där det inte finns särskilda kulturattachéer eller pressattachéer. Informationsarbetet vid flertalet utlandsmyndigheter måste skötas av utrikesförvaltningens ordinarie personal.

Särskilda kulturattachétjänster finns för närvarande vid ambassaderna i Bonn, London och Washington. 1 Oslo finns ett kulturråd. Chefen för Swedish Information Service och direktören vid Centre Culturel Suédois i Paris har uppgifter som motsvarar en kulturattachés. Vid vissa ambassader handlägger pressattachéerna också vissa informationsfrågor.

Pressattachétjänster finns idag idag vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio. Washington och Wien.

Förslag

El Utredningen föreslår att utrikesdepartementet inrättar minst två nya rörliga tjänster för kulturattachéer. Utredningen vill därmed understryka behovet av ökad flexibilitet inom området. Det är svårt att med endast några få fasta tjänster försöka fånga upp intresset för och utbytet med nya länder och regioner såsom u—länderna. östländerna och invandrarnas hemländer. Inled- ningsvis bör en sådan tjänst tillsättas i Östeuropa och en i Medelhavsområdet där också flertalet av invandrarnas hemländer finns. Utredningen förutsätter också att ambassaden i Helsingfors återfår den tidigare tjänsten med särskild inriktning på kulturområdet.

D I vissa fall kan det också vara önskvärt med mera tillfälliga insatser av utomstående personer för vitalisering av utbytet eller för rapportering av företeelser inom kulturområdet som ambassaderna inte har resurser för att bevaka. Utredningen föreslår ett särskilt anslag om 200000 kr för detta ändamål.

Cl Utredningen anser också att stor vikt bör fästas vid kultur- och informa- tionsfrågor i persona/utbildningen inom utrikesdepartementet. Det gäller också lokalanställda tjänstemän som bör ges tillfälle till kontakter med det svenska samhället.

El Möjligheter för utrikesförvaltningens personal att tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och institutioner som arbetar med kultur- och informationsfrågor i Sverige bör tillvaratas. Det bör i sin tur ge möjlighet för dessa myndigheter att under viss tid placera personal vid de svenska utlandsmyndigheterna.

Utlandskontor

Swedish Information Service (SIS) i New York och Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris har vuxit fram utifrån sinsemellan olika och mycket specifika förutsättningar. De har visat sig utgöra användbara instrument för det svenska kultur- och informationsutbytet i Nordamerika och Frankrike. Utredningen finner därför inte någon anledning att föreslå förändringar

avseende SIS och CCS, deras inriktning, organisation eller huvudmanna- skap.

Att investera och binda resurser i flera kulturhus och informationskontor finner utredningen inte motiverat.

S verigeh user

Utredningen har framhållit betydelsen av vårt sätt att ta emot utländska besökare. I detta perspektiv bör Sverigehuset i Stockholm ses som en resurs för den allmänna Sverigeinformationen. I huset finns förutom lokaler för Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum, Sveriges Turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund också utställningshall. filmsal, konferens- rum. turistmottagningsservice och restaurang.

F örslag

n Utredningen anser att frågan om Sverigehusets karaktär bör utredas närmare av berörda departement. En utgångspunkt bör vara att ett Sveri- gehus kan ge många möjligheter till levande Sverigeinformation.

Sammanställning av förslag De verkliga behoven inom de områden som utredningen haft att belysa uppgår till stora belopp. En fortlöpande förstärkning under lång tid framåt kommer att bli nödvändig. I det rådande ekonomiska läget föreslår utred— ningen som ett första steg i utbyggnaden av Sveriges kultur- och informat- ionsutbyte med utlandet ökade resurser med ca 10 miljoner kronor.

Som framgår av sammanfattningen föreslås dessa ökade resurser fördelade enligt följande fördelning (l OOO-tal kr):

Information

Svenska Institutet — trycksaker, filmvisningar, utställningar, personutbyte, doku-

mentation och besöksservice 2 565 — Personal för dessa ändamål 480

Urrikasdepartementer — journalistinbjudningar och särskilda manifestationer 250

lit/armationsurbyra med invandrarnas ham/änder 200 Summa 3 495

K ti/turutbyte

Statens kulturråd — regionala museer, orkestrar och teatrar — fria grupper. amatörer, internationella organisationer samt konferenser, festivaler m m — handläggning och erfarenhetsutbyte Summa

S venska institutet — utställningar (av museikaraktär) — kontaktservice, översättningsstöd, publikationer samt verk- samhet vid kulturhuset i Paris m m — personal för kultursekretariat Summa

Övriga — större museer och kulturinstitutioner, särskilt för mottagande verksamhet

Utrikesria/tarmnantet — särskild kontaktverksamhet Summa

S radier och _ fbrskning

Svenska institutet — stöd till svenskundervisning vid utländska läroanstalter, gäst- föreläsarutbyte och övrigt utbyte

Tora/t ökade resurser

lli/Ornialion Kultur:/tälta Studier (JC/I (lars/(ning

Summa ökade resurser

] 400 950 150 2 500 800

500 300 I 600

1 500

200. I 700

800

3 495 5 800 800

10 095

1 Bakgrund

1.1. Betydelsen av utbyte

De övervunna geografiska avstånden och ökade internationella kontakterna hör till de stora förändringarna i vår tid. Världen har vidgats och vardagen har blivit rikare för många. Nya möjligheter har öppnats för samarbete och samverkan mellan länder och folk. För de enskilda staterna innebär dessa möjligheter också skyldigheter att delta i flödet av kunskap och kultur över gränserna. Stora länder med stora språkområden kommer av naturliga skäl alltid att dominera i detta samarbete. Små länder måste därför göra särskilda ansträngningar för att delta i det allmänna erfarenhetsutbytet. Det gälleri hög grad Sverige som tillhör ett litet språkområde.

Inom västvärlden sker den övervägande delen av alla kontakter över gränserna genom enskilda initiativ, utan statligt stöd eller statlig medverkan. Ett självständigt kulturliv och en fri forskning förutsätter egna utländska impulser och förbindelser. Genom press, radio och television, handel och turism, teknik och vetenskap, litteratur och film förmedlas också fakta och föreställningar om andra länder med stor genomslagskraft.

I det perspektivet kan det statligt understödda erfarenhetsutbytet förefalla att spela en obetydlig roll. Ändå har de flesta stater funnit det viktigt att inte lämna dessa kontakter helt åt slumpen eller åt enskilda intressen. Informa- tion om det egna landet har liksom kultur- och forskarutbyte blivit viktiga intressen både för staterna själva och för samarbetet med andra länder. Därför har också allt större resurser satsats på sådana kontakter.

Sverige har länge haft och kommer säkert också i fortsättningen att ha kulturförbindelser främst inom den nordiska gemenskapen och inom den västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. I dagens värld växer dock samarbete och solidaritet fram också med andra länder och världsdelar. Erfarenhetsutbytet med länderna i Östeuropa är ett viktigt led i kontakterna mellan öst och väst. Ökade kontakter med våra invandrares hemländer är en naturlig konsekvens av vår invandrarpolitik. U-länder och andra avlägsna länder kan ge oss impulser och kunskaper som berikar vår världsbild och vår livssyn.

Om erfarenhetsutbytets betydelse råder stor enighet. Om bästa sättet att organisera denna verksamhet finns däremot olika meningar som har föranlett ett stort antal utredningar i olika länder. Den statliga danska utredningen om "Dansk informations- och kulturarbejde i udlandet” (Betaenkning nr 636:l972) framhåller att informations- och kulturutbytet i sin nuvarande

omfattning är ett relativt nytt fenomen, svårt att definiera entydigt och med flytande gränser och diffus målsättning. Utvecklingen har gått så snabbt och förbindelserna mellan länderna har blivit så specialiserade och omfattande att varje enskilt land har måst finna sina egna lösningar för en mängd nya uppgifter. Kontinuerlig förändring och omvärdering av de organisatoriska lösningarna blir också en följd av att kontakter öppnas med nya länder.

Kulturutbyte och in/brmation

I många sammanhang talas om informations- och kulturutbyte som ett enhetligt begrepp. I själva verket rör det sig om två principiellt olika verksamheter med olika syften och olika intressenter.

Den offentliga informationen och dess innehåll är statens ansvar. antingen den sker genom ett departement, en myndighet eller en särskild instit- ution.

Stöd till kultur- och forskarutbytet är också statens ansvar men innehållet är i demokratiska stater i första hand en angelägenhet för kulturlivet och forskningen och måste styras av deras intressen. Kulturlivets självständighet och forskningens frihet upphör inte vid det egna landets gränser. Utbytet måste därför till stor del organiseras och administreras av de berörda instanserna själva. Statens roll är att underlätta och stimulera sådana kontakter genom ekonomiskt stöd och andra åtgärder.

I Sverige är statligt stöd till kulturen utan statlig styrning av kulturens innehåll sedan länge en självklarhet. Risken för politisk inblandning i kulturutbytet är därför troligen mindre hos oss än i de flesta länder. Det finns emellertid praktiska omständigheter som kan komma att göra en mera omfattande statlig medverkan i kultur- och forskarutbytet nödvändig. Med Norden, Västeuropa och Nordamerika kan utbytet i hög grad ske genom kulturlivets och forskningens egna initiativ och kontakter. För utbyte med andra delar av världen krävs i många fall officiell medverkan av olika slag. Statlig förmedling kan innebära en hjälp för kultur och forskning att knyta kontakter med sådana länder.

Även om information och kulturutbyte har principiellt olika förutsätt- ningar är det gemensamma syftet ett ökat erfarenhetsutbyte med andra länder. Sådant utbyte är ett samhällsintresse som staten stöder på olika sätt. Enligt 1974 års kulturproposition är utbytet av erfarenheter över språk- och nationsgränserna ett av målen för den samlade statliga kulturpolitiken. Samhällets ansvar för stöd till kulturen omfattar därmed också det interna- tionella utbytet. Ett av motiven är att i ett samhälle som det svenska förändringarna i kulturlivet i mycket hög grad sker i en direkt eller indirekt dialog med omvärlden. Problemet är att resurserna sedan lång tid inte har varit anpassade till de behov som finns och till de kostnader som internatio- nellt utbyte ofrånkomligt innebär.

1.2. Utvecklingen utomlands

Propaganda och information

Ordet propaganda har en annan valör än information men någon objektiv begreppsskillnad finns inte. Det händer ofta att man kallar sin egen verksamhet för information men andra länders motsvarande aktiviteter för propaganda.

Under första världskriget började stormakterna använda en psykologisk krigföring som mer allmänt kallades propaganda. Den utvecklades målmed- vetet av diktaturstaterna under mellankrigstiden och fick en legendarisk roll inte minst genom radion under andra världskriget.

Efter kriget hade de olika stormaktsblocken behov av att vinna förståelse för sin politik och att stärka eller utbreda sina militära, ekonomiska eller kulturella intresseområden. Striden om själar och sinnen, media och marknader fortsatte i nya former.

Samtidigt växte insikten om nödvändigheten av samförstånd och samar- bete i en topprustad värld. Alla länder kände att de var beroende inte bara av regeringarna utan också av den allmänna opinionen i andra länder. Person- utbyte, informationsskrifter, kulturkontakter och forskningssamarbete var några av metoderna för att stärka förbindelserna mellan folken. Också de mindre länderna fann att de måste göra särskilda ansträngningar för att delta i det allmänna erfarenhetsutbytet och för att vinna uppmärksamhet och förståelse för sina särskilda problem och intressen.

K ulturkontakrer och kulturdiplomati

Kontakter över gränserna för att inhämta och sprida kunskap och kultur har alltid förekommit som en följd av människors vetgirighet och erövrarlust. Upptäcktsfärder ledde till ny kunskap om världen men också till kolonial- välden. Utbredningen av den egna kulturen ledde till ökade kontakter men också till kulturimperialism. I de rika länderna har livliga handelsförbindelser nästan alltid också inneburit kulturella blomstringsperioder.

Stormakterna har haft ett särskilt intresse av att utbreda sina språk och kulturer som en del av sina politiska strävanden. Denna verksamhet utvecklades av Frankrike redan under Napoleontiden och senare av det dåvarande Tyska Riket. Vid sekelskiftet hade både Frankrike och Tyskland språkinstitut utomlands och kulturavdelningar inom sina utrikesdeparte- ment. Andra länder följde efter, och under mellankrigstiden blev kulturpro- pagandan i diktaturstaterna en del av det utrikespolitiska spelet. England inrättade 1936 British Council för att främja engelsk kultur och det engelska språket. I Förenta Staterna inrättades regelbunden informationstjänst till utlandet i fredstid först 1946.

Under efterkrigstiden fick kulturkontakterna i olika former ökad betydelse. Stormakterna och även andra länder byggde upp fältorganisationer för sin kulturverksamhet med särskilda institut i olika delar av världen. Frankrike har till exempel i dag 178 kulturinstitut och kulturcentra, Förenta Staterna 129 bibliotek och kulturcentra, Förbundsrepubliken Tyskland 108 Goethe- institut, Storbritannien 95 British Council-kontor samt Italien 57, Polen 11

och Österrike 10 kulturinstitut i olika länder. Omfattningen av organisa- tionen visar vilken betydelse kulturkontakterna anses ha i många länder.

Avsikterna med dessa kontakter på kulturområdet är oftast flera. Instit- utioner och enskilda behöver kulturkontakter med andra länder för sin egen utveckling. Samtidigt betraktas kulturen ofta både i öst och väst som ett medel för att stärka ett lands inflytande och prestige. Kulturutbytet blir då en del av utrikespolitiken och ett instrument för politiska syften. Det kan gälla både maktsträvanden och samarbete. Avspänningen mellan USA och Sovjet har manifesterats i en överenskommelse om kultur och forskningssamarbete. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) utmynnade i slutdokumentets rekommendationer om åtgärder för att bl. a. underlätta kultur- och informationsutbytet mellan de deltagande länderna.

I förlängningen av de egna intressena finns hos de flesta små och stora länder en förhoppning att genom ökade kontakter inom kulturområdet bidra till fred och förståelse mellan folken. Det kan synas som om detta motiv får största utrymme i officiella deklarationer och som om fredssträvandena inte alltid utsträcktes till andra viktiga områden. Det kan också sägas att många konflikter har uppstått även när parterna har varit väl förtrogna med varandras olika samhällssyn och kultur. Att ökad kunskap leder till ökad förståelse är ändå en idé som vi vill hålla fast vid. Det finns större anledning för världsopinionen att försöka medverka till att förverkliga denna förhopp- ning än att betvivla den.

1.3. Utvecklingen i Sverige

Historiskt har Sverige alltid påverkats av de olika kulturella strömningarna i Europa. Med Hansan kom tyskt inflytande över svenska städer och svensk köpenskap. Det 30-åriga kriget medförde krigsbyte i form av konstskatter och nya idéer. Vid det nya stormaktshovet samlades flera europeiska lärda och konstutövare. I Sverige fick de material till exotiska dagböcker om märkliga folkseder och vidsträckta vildmarker som fascinerade utländska läsare. Sverige upptäckte Europa och Europa upptäckte oss.

Länge var emellertid förbindelserna med omvärlden begränsade till ett mycket tunt skikt i samhället. Privata utlandsresor var oftast den enda möjligheten för enskilda konstnärer och vetenskapsmän att bryta sig ut ur isolering och provinsialism. Sådana resor gav ofta erfarenheter som fick stor betydelse för utvecklingen i Sverige inom olika områden.

Först med ökande välstånd och kommunikationernas utveckling öppnades mera allmänt förbindelserna med världen. Under 1800-talet hade upplys- ningstidens franska inflytande ersatts med det tyska och tyska blev det ledande skolspråket. Så småningom ökade det anglosaxiska inflytandet, särskilt under och efter andra världskriget. Engelskan ersatte tyskan som första språk i skolan 1946. Kontakterna med andra områden än Norden och de tyska, franska och anglosaxiska kulturkretsarna har hittills varit av mindre betydelse, frånsett turistresor.

I dag är internationella kontakter självklara och oumbärliga för svensk kultur och forskning. Vår egen kultur behöver berikas genom växelverkan med andra länder. För utvecklingen av studier och forskning fordras

internationella erfarenheter inom olika områden. Statligt stöd till sådana kontakter ges i olika former, både till institutionerna själva och genom centrala organ. Svenska institutet har bland sina huvuduppgifter att främja utbytet inom kultur- samt studie- och forskningsområdena. Universiteten har samarbete och utbytesavtal med utbildningsinstitutioner i många länder. Även tillfälligt utbyte av lärare och forskare förekommer i stor utsträckning. Förslag om en mera målmedveten internationalisering av den högre utbildningen har 1974 framlagts av en särskild utredning inom det dåvarande universitetskanslersämbetet och väntar på att förverkligas.

Kulturlivets internationella utbyte och samarbete har utvecklats snabbt trots otillräckliga resurser. Den nya kulturpolitikens mål att främja kontakter och samverkan mellan Sverige och andra länder måste få konsekvenseri form av ekonomiskt stöd till denna verksamhet. Som underlag för sådana åtgärder har en närmare undersökning av det nuvarande utbytets omfattning och villkor ansetts nödvändig. En sådan kartläggning har varit en av SIK- utredningens huvuduppgifter.

Den första presskonferensen i Sverige för utländska journalister hölls i samband med unionskrisen 1905. Efter unionskrisens erfarenheter bildades 1909 en pressavdelning inom utrikesdepartementet. 1919 fick den namnet pressbyrå med ökad personal och vidgade uppgifter — senare också kultur- ärenden, utländska lektorat, skolbarnsutbyte m. m. 1928 ålades för första gången de svenska beskickningarna utomlands att sprida information om Sverige. 1938 började Sveriges Radio sina kortvågssändningar till utlandet.

Erfarenheterna från världskrigen har visat behovet av en mångsidig och effektiv informationsverksamhet. Som en följd av den s. k. Amerikautred- ningens förslag om en basorganisation för upplysningsverksamhet samt vetenskapligt och kulturellt samarbete bildades 1945 Svenska institutet som en ideell förening med bidrag både från staten och från näringslivet. Två år senare tillsattes en ny utredning om vissa samordningsfrågor och sedan dess har ytterligare sex offentliga utredningar diskuterat inriktning, organisation och ansvarsfördelning inom området.

För att stärka sambandet mellan allmän, kulturell, kommersiell och turistfrämjande information inrättades 1966 Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet som ett samordnande, policyskapande och delvis anslagsförde- lande organ. Genom Kollegiets tillkomst tillfördes verksamheten ökade resurser. Ledamöter i Kollegiet var representanter för utrikes- och handels- departementen, Svenska institutet, Sveriges Allmänna Exportförening, Svenska Turisttrafikförbundet och Sveriges Radios utlandsprogram. Inom utrikesdepartementet överfördes allmänna upplysningsärenden från press- byrån till en nyinrättad informationsbyrå.

År 1970 ombildades Svenska institutet till en statlig stiftelse. 1972 upplöstes Kollegiet, vars ordförande kvarstod som särskild rådgivare i upplysningsfrågor. I dag förekommer ingen formell samordning av allmän, kommersiell och turistfrämjande information.

Information om Sverige och svenska förhållanden har också funnit många andra vägar till utlandet. Riksdagen, departement och myndigheter infor- merar i växande utsträckning om sina specialområden. Även de politiska partierna, folkrörelserna, de fackliga organisationerna och näringslivet bedriver en omfattande informationsverksamhet.

1.4. Principiella synpunkter

Samarbete med andra länder är avgörande för vårt eget lands utveckling. Det är vi som behöver stimulanser utifrån för vår kultur och forskning. Det är vi som har intresse av att utlandet har nyanserade kunskaper om svensk politik och det svenska samhället. Samtidigt bör också vi i ett ömsesidigt utbyte kunna ge impulser och erfarenheter till andra länder.

Att leva bakom en språkgräns innebär i detta sammanhang särskilda problem. Vi har i Sverige problem att förstå omvärlden som inte talar svenska. Vår undervisningi främmande språk, främst iengelska. syftartill att söka överbrygga den barriären. Men utlandet kan av språkskäl inte heller ta del av svenska framställningar av vad som sker i vårt land, annat än i andra hand. Den barriären är betydligt svårare att överbrygga. Det är givetvis också ett småstatsproblem som vi inte är ensamma om. Men i Sveriges fall accentueras svårigheterna av att svenska språket inte heller tillhör något större kulturområde som delas av andra länder som fallet är t.ex. med Belgien, Irland, Portugal, Schweiz och Österrike. Också länderna i Afrika, Asien och Latinamerika är av historiska skäl delaktiga i något av de stora språken engelska, franska och spanska.

Det är ur detta perspektiv som man måste se behovet av svenskt statligt stöd till vårt kultur- och informationsutbyte med utlandet. Vi möter här större barriärer och svårigheter än de flesta länder. Vårt intresse av att delta i det internationella utbytet, att påverka och påverkas, fordrar en proportionellt större kraftinsats av oss än vad som krävs av många andra länder.

Den nya kulturpolitiken förutsätter öppenhet för impulser utifrån och växelverkan med andra länder. Om inte målet om utbyte över språk- och nationsgränserna uppfylls kan hela det stora kulturbygget komma att bli ett hus utan fönster.

För att utvidga Sverigeinformationen och stimulera kulturutbytet krävs ökade ekonomiska resurser inom ett brett område.

De verkliga behoven av internationella kontakter för information, kultur och forskning uppgår till stora belopp. Det är oundvikligt att det ökade samarbetet och ökade inbördes beroendet mellan länderna medför särskilda kostnader. Det är också nödvändigt att inse att dessa kostnader avser ändamål som har avgörande betydelse för våra egna intressen. De anslags- förstärkningar som utredningen föreslår i dagens ansträngda budgetläge är blygsamma i förhållande till de verkliga behoven, särskilt med tanke på att de skall fördelas över flera stora områden med många olika verksamheter. De föreslagna resursförstärkningarna bör därför endast ses som ett första steg i en fortlöpande kraftig uppbyggnad av detta viktiga och länge eftersatta område.

2. Information — principfrågor

2.1. Motiv för statlig informationsverksamhet

Grunden för alla länders officiella informationsverksamhet till utlandet är behovet att för opinionen i andra länder förklara landets samhällsskick och politik, särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Idag har också ett vidsträckt allmänt informations- och erfarenhetsutbyte fått allt större betydelse i det internationella samarbetet.

Både den nuvarande och den föregående regeringen har understrukit att erfarenhetsutbytet över gränserna är en viktig del av vår utrikespolitik. Dåvarande statsministern Olof Palme framhöll när ESK-dokumentet under- tecknades i augusti 1975 att det är "av avgörande betydelse att dialogen över gränserna hålls levande och att den i allt högre grad uppfattas av de enskilda människorna som en naturlig del av ländernas utrikespolitik". Utrikesmi- nister Karin Söder framhöll vid ett anförande på Utrikespolitiska institutet i februari 1977 att "ett löpande utbyte av informationer och erfarenheter kan minska avståndet mellan länderna och underlätta lösningen av gemensamma problem".

Vårt beroende av utlandet för vår säkerhet och vår ekonomi tillsammans med vår språkliga isolering gör att det är särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa kunskaperna om Sverige i andra länder. Våra egna tidningar och vårt eget officiella tryck kan inte läsas och förstås utanför Norden. Om vi önskar delta i det internationella erfarenhetsutbytet är det nödvändigt att vi fortlöpande redovisar utvecklingen i vårt land på olika områden och svarar på frågor om Sverige. En sådan basinformation måste kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. Inte minst angeläget är att snabbt söka lägga tillrätta missförstånd som kan uppstå om vår politik och våra samhällsförhållanden.

Det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna Sverigeinforma- tionen och den kommersiella informationen i expon- eller turismfrämjande syfte. I den mån ökade kunskaper om Sverige lägger grunden för ett positivt intresse för vårt land kan detta också komma att omfatta svenska produkter eller Sverige som turistland. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget. Kopplingen behöver inte alltid vara klar, men den ärinte utan betydelse. Det kan aldrig bli fråga om att av kommersiella hänsyn ge en glättad bild av svenska förhållanden. Detta skulle snabbt minska vår trovärdighet. Men att utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är viktigt också för våra handelsförbindelser med omvärlden.

2.2. Föreställningar om Sverige utomlands

Information om Sverige förmedlas i dag till utlandet genom vår utrikespolitik men också genom en mängd andra kanaler. Internationella kontakter inom förvaltning, politik, näringsliv, folkrörelser, vetenskap, kultur, studier, massmedia, kommunikationer, religion, idrott och turism bidrar på olika sätt till att ge utlandet föreställningar om Sverige och svenska förhållanden. Dessa föreställningar kan väcka ett intresse som leder till djupare studier och kontakter. De kan också bli skeva eller ofullständiga och leda till missför- stånd. Att det någonstans i det täta nätet av förbindelser finns tillgång till kompletterande basinformation om Sverige blir därför allt viktigare.

Bilderna av Sverige utomlands formas i sina väsentliga drag av oss själva, av den politik vi för och det samhälle vi skapar. Dessa bilder framtonar ibland ensidigt eller egendomligt i utländska massmedia. Enstaka sensationella händelser fångar inte sällan det största intresset. Rapporteringen bygger emellertid ofta på material från våra egna media, som har till uppgift att kritiskt bevaka det svenska samhället. Utländska massmedia styrs självfallet liksom svenska avjournalistiska värderingar och av särskilda intressen. Detta färgar också deras nyheter och kommentarer om Sverige. Till detta kommer de naturliga svårigheterna att följa utvecklingen i ett annat land och sätta in händelserna i deras sammanhang.

Svenska förhållanden används ibland som argument i internationella debatter, antingen som förebilder eller som avskräckande exempel. Folk och länder använder gärna klichéer om varandra och Sverige kan i utländsk press kallas både '”välfärdsparadis” och "Orwellstat". Denna publicitet är oberäk- nelig, ibland starkt vinklad och i stora delar av världen ytterligt sporadisk. Detta kan vi knappast påverka. Vi har begränsade möjligheter att komplettera eller nyansera publiciteten om Sverige genom egen informationsverksamhet. Det är därför viktigt att vi försöker nå opinionsbildare och intresserade också på andra sätt och ge möjligheter till fortlöpande kontakter med utvecklingeni Sverige. Vi bör även försöka att bygga vidare på det intresse som vår utrikespolitik och vår hållning i olika internationella frågor ibland väcker utomlands.

De bilder av Sverige som speglas i utländska massmedia är inte heller representativa för alla uppfattningar om Sverige i landet ifråga. Det finns sannolikt också mera fast grundade Sverigebilder i många länder och hos många grupper. Sådana föreställningar bildas på olika sätt, genom interna- tionellt samarbete, genom enskildas personliga förutsättningar, åsikter, erfarenheter, kontakter och intryck. Dessa opinioner, kritiska eller förstå- ende, är ofta stabilare och mera betydelsefulla än de som formas av massmedias snabbt förbiblåsande åsiktsvirvlar. En långsiktig informations- verksamhet måste främst vara inriktad på en sådan öpinion som är mottaglig för kunskap, fakta och nyanserad debatt.

2.3. Förmedlare av information

Riksdagen, statsdepartementen och de statliga myndigheterna ger som ett led i sin verksamhet information om Sverige genom egna kontakter i utlandet.

Denna information är främst avsedd för experter eller beställd för interna- tionella organisationer och kongresser.

Information av mer allmän karaktär till utlandet faller under utrikesdepar- tementets ansvarsområde och handläggs av dess press- och informationsen- het. Pressbyrån svarar för den löpande politiska informationen och kontakten med utländska journalister. Informationsbyrån planerar och samordnar Sverigeinformationen främst för utlandsmyndigheterna. Svenska ambas- sader och konsulat över hela världen får dagligen frågor om Sverige. Frågorna berör de mest skilda områden men kan också gälla allmänna förhållanden, historia, politik, ekonomi och kultur. För att kunna svara på frågor och ge upplysningar behöver utlandsmyndigheterna ett rikt varierat material, främst trycksaker. Den statliga stiftelsen Svenska institutet har till en av sina huvuduppgifter att framställa sådant material. Utlandsmyndigheterna använder även trycksaker som framställts av andra myndigheter, organisa- tioner, folkrörelser och det svenska näringslivet.

Allmän Sverigeinformation förmedlas också i Sveriges Radios kortvågs- sändningar till utlandet på olika språk. Verksamheten lyder under Sveriges Radios regler och avtal med staten och programmen kan inte påverkas genom andra direktiv. Sveriges Radios utlandsprogram intar därmed en särställning inom Sverigeinformationen.

Den offentliga informationen är emellertid bara en liten del av det breda informationsflöde som präglar det moderna samhället med livliga interna- tionella kontakter. Politiska partier, organisationer och folkrörelser deltar aktivt i olika internationella sammanhang. Också de enskilda företagen har en omfattande informationsverksamhet till utlandet.

Utländska journalister, opinionsbildare och experter som besöker eller inbjuds till Sverige sammanträffar med en vid krets av svenskar i olika befattningar. I seminarier kring olika ämnen med svenska och utländska deltagare diskuteras gemensamma frågor i ljuset av olika kulturer och olika politiska system.

Ett viktigt informationsutbyte äger rum inom ramen för det nordiska samarbetet och inom olika internationella organisationer. Det kan gälla både mellanstatliga organisationer som Förenta Nationerna och dess fackorgan, Europarådet, OECD och EFTA och internationella icke-statliga organisa- tioner inom skilda områden. Vid dessa möten och konferenser får svenska deltagare möjlighet att redovisa svenska erfarenheter samtidigt som de kan följa motsvarande utveckling inom andra länder. Det är viktigt att informa- tion och erfarenheter inte stannar inom den krets som deltar i det internationella samarbetet utan förs vidare till dem som är verksamma inom berörda områden.

En utförlig kartläggning av den Sverigeinformation som idag bedrivs med statligt stöd samt av vissa organisationer och enskilda företag finns i bilaga 2 Nulägesbeskrivning — information.

2.4. Innehåll

Ett huvudsyfte för Sverigeinformationen måste vara att förmedla och hålla vid liv kunskapen om grundvalarna för svenskt samhällsliv och svensk

politik. En fortlöpande innehållslig förnyelse av den allmänna Sverigeinfor- mationen i takt med samhällsutvecklingen måste självklart ske. Svenska institutet förutsätts genom ett brett kontaktnät i Sverige och i utlandet skaffa sig kunskaper om vilka områden och ämnen som är särskilt intressanta och aktuella att presentera för utlandet. Ett fördjupat erfarenhetsutbyte kräver också specialiserad information från olika områden, som myndigheter och organisationer och andra själva bevakar.

Den allmänna Sverigeinformationen bör vara saklig, aktuell och kontinu- erlig. Den bör kunna spegla olika ståndpunkter i svensk debatt men i första hand ge faktiska upplysningar. Offentlig information kan lätt bli utslätad och opersonlig. Denna risk måste dock vägas mot mottagarens möjligheter och önskan att tillgodogöra sig en mera problemorienterad information. Ofta är det rena fakta som mottagaren har mest nytta av. Särskilt svår blir avvägningen mellan det korrekta och det kontroversiella när man försöker ge heltäckande bilder av Sverige. Allmänna Sverigelilmer väcker till exempel sällan allmän entusiasm vare sig i Sverige eller i utlandet.

Informationen måste på olika sätt anpassas till olika mottagare. Det räcker inte att mekaniskt överflytta en broschyr eller en utställning till olika språk. Också innehållet måste ofta förändras. Förutsättningarna att uppfatta den svenska samhällsdebatten och sätta in de förhållanden eller missförhållanden som skildras i sitt sammanhang varierar från land till land. Problemen i ett u- land avviker starkt från dem som möter en i ett rikt , högt industrialiserat land. Samhällsdebatten i länderna i Östeuropa är styrd på ett helt annat sätt än i de västliga demokratierna. Även inom kretsen av västliga industriländer kan likartade problem debatteras med skilda förutsättningar vid skilda tidpunkter i Nordeuropa, Sydeuropa och Nordamerika.

2.5. Media

Publikationer på främmande språk är ett av de främsta hjälpmedlen för information till utlandet, särskilt som utlandsmyndigheternas informations- verksamhet till stor del består i att ge upplysningar och svar på frågor. Tryckt material är lätthanterligt, kan behållas och användas på nytt eller spridas vidare. Regelbundet utkommande tidskrifter och nyhetsbulletiner ger utländsk publik möjlighet att följa utvecklingen i Sverige.

Statliga myndigheter använder nästan uteslutande trycksaker för informa- tion inom sina områden. Också för Svenska institutet är produktion och distribution av trycksaker en central uppgift inom Sverigeinformationen. Tyngdpunkten ligger i dag på enskilda s. k. faktablad som särskilt används av utlandsmyndigheterna för att svara på frågor. Faktabladen täcker en mängd områden och kan relativt lätt förnyas och översättas till flera språk. För att komplettera faktabladen behövs också mera utförligt material. Böcker och broschyrer uppmärksammas bättre och bevaras längre av mottagarna. De användbara handböckerna Facts about Sweden och Profile of Sweden har numera ersatts av den mindre Sweden in brief som inte kan mäta sig med motsvarande material från andra länder. I stencilserien Current Sweden belyser enskilda skribenter olika områden av det svenska samhällslivet mera personligt än i faktabladen. En satsning på kvalitet snarare än kvantitet kan

öka användbarheten av en sådan serie.

Utom publikationer är personutbyte i olika former ett viktigt led i informa- tionsverksamheten. Inga offentliga broschyrer kan ersätta personliga intryck. Journalister, opinionsbildare och experter inbjuds därför regelbundet till Sverige för att själva lära känna olika sidor av det svenska samhället. Många reser också i samma syfte till Sverige på eget initiativ. Som opinionsbildare för de sina synpunkter och erfarenheter vidare i sina hemländer genom personliga kontakter, reportage i massmedia, artiklar i tidskrifter, föredrag, böcker osv. Sådan information om Sverige kan få mycket stor genomslags- kraft och får självfallet alltid en helt annan trovärdighet än vårt eget material.

Besöken måste emellertid vara väl planerade och mottagarapparaten i Sverige fungera väl. Särskilt viktigt är att besökare får träffa svenska opinionsbildare, politiker, tjänstemän och företrädare för organisationer och näringsliv. Tolk- och guideservice är ofta nödvändiga och de som kommer från avlägsna länder och kulturer bör ges ett så personligt mottagande som möjligt.

En särskild sida av personutbytet är föredrag eller seminarier med svenska och utländska deltagare för diskussion av gemensamma problem. Det finns ett växande intresse för sådana former av erfarenhetsutbyte mellan länderna.

Det reguljära programutbytet av radio- och TV—program mellan Sveriges Radio och motsvarande företag i andra länder har betydelse också ur informationssynpunkt. Även enstaka svenska filmer eller TV-program som visas över utländsk TV har stark genomslagskraft. Den övervägande delen av de program från Sveriges Radio som köps av utländska bolag är dock idrotts- och musikprogram.

Sveriges Radios utlandsprogram sänder via kortvåg till utlandet nyheter och andra radioprogram som når lyssnarna snabbt och direkt. Utlandspro- grammet producerar också journalistiskt utformade TV-lilmer av informa- tionskaraktär som kostnadsfritt erbjuds utländska TV-stationer.

Svenskan/mer ger upplysningar om Sverige på ett mera underhållande och inte sällan mera verkningsfullt sätt än den traditionella informationen. Sverige är också välkänt som filmland i stora delar av världen och det finns ofta flera önskemål om filmvisningar än svenska ambassader och konsulat kan tillfredsställa. Ett begränsat antal svenska spelfilmer är tillgängliga för sådana visningar genom Svenska institutet.

Dokumentärfilm och kortfilm är särskilt användbara i föreningar, skolor, bibliotek och liknande. Många sådana filmer av enskilda filmare, företag och andra belyser på ett intressant sätt olika sidor av svensk vardag och det svenska samhället. Kopior av ett urval sådana filmer distribueras av Svenska institutet till utlandsmyndigheterna.

Utställningar av informations- och debattkaraktär kan väcka uppmärk- samhet kring ett ämne, som blir djupare belyst genom kompletterande trycksaker, föredrag, bildband och liknande. I vissa länder är utställningar ett särskilt effektivt medium föratt nå en allmän publik. Med modern teknik kan vandringsutställningar i flera språkversioner relativt lätt distribueras till mindre museer, skolor, universitet och liknande.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige liksom andra länder

använder flera olika media inom informationsverksamheten till utlandet. Valet av media måste i allmänhet grundas på ekonomiska faktorer, efterfrågan, erfarenhet samt praktiska och lokala omständigheter. Begrän- sade publikundersökningar i form av frågeformulär och andra uppföljningar av olika projekt kan ge viss vägledning.

Många länder prioriterar liksom Sverige publikationsverksamhet och personutbyte. Erfarenheter och bedömningar av andra media skiftar ofta från land till land. Massmedia med verklig genomslagskraft som TV är i ytterst begränsad omfattning öppna för andra länders statliga informationsverksam- het. Radiosändningar till utlandet över kortvåg är svåra att bedöma men förefaller ha publik särskilt i Östeuropa. Filmvisningar är attraktiva i östländer och u-länder där det kommersiella utbudet är begränsat. lnfor- mativa utställningar är en av de möjliga vägarna att nå publik i Östeuropa men har knappast någon genomslagskraft i Nordamerika och de större europeiska huvudstäderna. Över huvud taget är konkurrensen om publikens uppmärksamhet och de tekniska kraven på media störst i Västeuropa och Nordamerika.

2.6. Målgrupper

I förhållande till behoven och arbetsfältet kommer Sverige alltid att ha begränsade resurser för information till utlandet. Insatserna måste därför i huvudsak koncentreras till vissa målgrupper. Det gäller främst opinionsbil- dare och beslutsfattare av olika slag som emellertid ofta är föremål för intensiv uppmärksamhet också från andra länders ambassader och informa- tionsorgan. Andra naturliga målgrupper är personer som har särskild anknytning till Sverige och sådana som är eller kan tänkas vara intresserade av svenska erfarenheter inom sina specialområden.

Iden levande dialog som informationsverksamheten syftar till är det dock svårt att strikt begränsa målgrupperna. Efterfrågan på information stiger i takt med våra egna insatser. Den uppstår ibland som en följd av vårt aktiva deltagande i det internationella samarbetet, inte minst som det kommer till uttryck i Förenta Nationerna. Många u-länder önskar studera olika områden av det svenska samhället. Samtidigt växer erfarenhetsutbytet med öst- och västländer. Även om vi måste koncentrera våra insatser kan vi inte gärna begränsa en efterfrågan som vi i vissa fall själva har—bidragit till att stimulera.

Främst av resursskäl har informationen till utlandet länge varit utformad som om detta utland vore tämligen homogent och istort sett kunde mötas på samma sätt överallt om också i olika språkversioner. Men förkunskaperna om Sverige är helt olika i exempelvis Norden, västvärlden, östländerna och tredje världen. Politisk bakgrund, kunskapsnivåer och attityder skiftar starkt. Den fria nyhetsförmedlingen är i många länder snarare undantag än regel. Den politiska styrningen i vissa östländer gör det svårt för utlandsmyndigheterna att bedriva en meningsfull informationsverksamhet. Vissa u-länder ser med misstro på den informationsverksamhet som de rika länderna bedriver. I många västländer med övermättnad på information ställer konkurrensen om uppmärksamheten särskilda krav på materialet.

2.7. Effekter

Massmediaforskningen vet i dag inte särskilt mycket om varifrån människor får sin information eller hur de påverkas av olika media. De opinionsunder- sökningar som man från svensk sida har gjort vid ett par tillfällen i olika länder ger inte heller någon indikation om hur föreställningar om Sverige förändras i utlandet. Hur statlig information påverkar opinionen i andra länder är en öppen fråga.

I diskussionen utomlands finns skilda meningar. Engelsmannen sir Robert Marrett som har ägnat hela sitt liv åt den brittiska informationstjänsten slutar sin självbiografi Through the Back Door(London 1968) med att säga att "vad informationsverksamhet kan göra föratt främja våra intressen är i allmänhet mycket marginellt och nästan aldrig av avgörande betydelse. Den kan skapa goodwill men det är omöjligt att mäta effekten exakt." Amerikanen Thomas C Sörensen som har haft en ledande roll inom informationsorganet USIA skriver däremot i The Word War(New York 1968)att "det finns i varje landen artikulerad opinion hos inflytelserika grupper och individer som alltid påverkar och vanligen avgör vad deras regeringar gör. Om vi vill ha den sorts värld som vi önskar måste vi gå förbi den traditionella diplomatin och påverka attityder och åsikter hos dessa män och kvinnor."

Svårigheten att mäta effekterna av information har konstaterats av informationsorganen i de flesta demokratiska länder, ofta i diskussion med anslagsgivande myndigheter. När en verksamhet drivs med allmänna medel krävs i allmänhet att den skall kunna analyseras också ur effektivitetssyn- punkt. Att realistiskt väga kostnader mot resultat när det gäller informations- verksamhet är dock inte möjligt. De irrationella faktorerna i sammanhanget är uppenbara. Värdet av kunskap och attityder kan inte mätas.

[ det praktiska informationsarbetet måste man nöja sig med att mäta sina insatser med jämförbara länder och lita till intuition, erfarenhet och etablerade metoder. Det finns en allmän enighet om att sådan verksamhet är oundgänglig i umgänget mellan länderna. Kunskap om andra länders förhållanden måste betraktas som värdefull i och för sig. Sådan kunskap leder inte självklart till ökad sympati. Den är emellertid den nödvändiga grunden för åsikter och ståndpunkter beträffande andra länder och andra förhållanden och därmed för det internationella samarbetet.

Av dessa skäl har informations- och erfarenhetsutbytet blivit ett led i en aktiv svensk utrikespolitik.

3 Information — översiktlig nulägesbeskriv- ning

3.1. Statligt finansierad information

Information om Sverige förmedlas till utlandet både av statliga myndigheter och av enskilda organisationer och företag. För de statliga myndigheterna har denna verksamhet blivit alltmer omfattande. Bakom detta ligger statsmak- ternas vilja att föra ut den egna reformpolitiken i internationella sammanhang men också ett ökat intresse från utlandet för svenska förhållanden och erfarenheter.

Den statliga satsningen på Sverigeinformation sker på flera sätt. Departe- ment och myndigheter har ofta egna internationella sekretariat och tar själva hand om frågor och besök. Utredningsförslag, ny lagstiftning och förord- ningarav olika slag översätts till engelska men även andra främmande språk. Departement och myndigheter framställer för sin informationsverksamhet huvudsakligen trycksaker av olika slag.

En särskild statlig stiftelse under utrikesdepartementet, Svenska institutet har till en av sina huvuduppgifter att svara för Sverigeinformation till utlandet. Institutet utgör en viktig kontaktpunkt i Sverige för de svenska ambassader och konsulat som svarar för en stor del av informationsverk- samheten i sitt dagliga arbete utomlands. Institutets uppgift är främst att genom bland annat publikationer, filmer och utställningar ge översiktlig information om olika sidor av det svenska samhället.

Framställning av till exempel svensk arbetsmarknadspolitik. socialpolitik eller utbildningspolitik sker i samråd med berörda myndigheter och organi- sationer.

Den följande redogörelsen för olika former av statligt och enskilt finan— sierad Sverigeinformation är ett kort sammandrag av det utförliga materialet i bilaga 2.

3.1.1. Riksdagen, fackdepartementen och statliga myndigheter

Den svenska riksdagen deltar aktivt i det officiella besöksutbytet med andra parlament i främst Västeuropa och Östeuropa. Arbetet inom Interparlamen- tariska Unionen och Europarådet leder till många internationella kontakter. Riksdagens 16 utskott gör i regel en studieresa vartdera under varje mandatperiod. Vid sidan om riksdagen har de politiska partierna egna kontakter med utlandet.

Riksdagen svarar för att de svenska grundlagarna alltid finns i aktuell och korrekt engelsk, tysk och fransk översättning.

De flesta statsdepartementen har inrättat internationella sekretariat för kontakterna med utlandet. Dessa sekretariat svarar för informations- och besöksservice samt materialframställning på främmande språk. 90 % av materialet produceras på beställning, som regel på engelska i stencil eller offset. Det gäller främst principiellt viktiga frågor inom departementens sakområden, viktigare propositioner och utredningsdirektiv liksom press- meddelanden och statsrådstal. En del av materialet är särskilt framställt för internationella konferenser och möten och vänder sig i första hand till ansvariga politiker, tjänstemän och experter i utlandet. En viktig uppgift är översättning av svenska lagtexter till främst engelska men också tyska och franska. Detta arbete kräver yttersta noggrannhet och departementen har ofta svårt att finna kvalificerade översättare. Sådana texter är viktiga för rättsväsendet i Sverige men har också betydande informationsvärde i utlandet.

Vissa statliga myndigheter framställer inom sina informationsavdelningar allmänna översikter över respektive sakområde på engelska och på de olika invandrarspråken. Det kan gälla den svenska social- och hälsovården eller specialstudier av olika slag. Flera myndigheter, däribland arbetarskydds- styrelsen, ger ut nya författningar och anvisningar på engelska. Statistiska centralbyråns material kan sägas vara dubbelspråkigt då praktiskt taget all svensk text i det statistiska materialet är översatt till engelska.

Affärsdrivande statliga verk som televerket, postverket och statens järnvägar producerar material om sin verksamhet på främmande språk bland annat i kommersiellt syfte.

Departement och myndigheter som har sakansvaret för samarbetet med olika internationella organisationer har särskilt omfattande utländska kontakter. Det gäller till exempel arbetsmarknadsdepanementet (ILO), utbildningsdepartementet (Unesco), jordbruksdepartementet (FAO och UNEP) och socialstyrelsen (WHO).

Vissa departement och myndigheter har specialattachéer av olika slag vid de svenska utlandsmyndigheterna. Det gäller försvarsdepartementet (för- svarsattachéer), ekonomidepartementet (ekonomiska attachéer), jordbruks- departementet (lantbruksråd), arbetsmarknadsdepartementet (arbetsmark- nadsråd), industridepartementet (teknisk attaché) samt Styrelsen för teknisk utveckling och Ingenjörsvetenskapsakademien (teknisk-vetenskapliga at- tachéer).

En betydande informationsverksamhet sker inom ramen för det nordiska samarbetet. Allt statligt tryck av betydelse sänds regelbundet i originalskick till berörda departement och myndigheter i övriga nordiska länder.

Internationella organisationer som Förenta Nationerna och dess fackorgan, OECD, EFTA, Europarådet, kräver insatser från de olika medlemsländernas departement och myndigheter. Förfrågningarna från de internationella organisationerna kan avse såväl underlag för årsrapporter som arbetsdoku- ment för konferenser och möten.

3.1.2. Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet

Utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationen om Sverige i utlandet som inte ankommer på andra departement. Utrikesdepartementets budget för information om Sverige till utlandet uppgick 1977/78 till ca 6,4 mkr. Från detta anslag utgick bl.a. bidrag till Svensk-Internationella pressbyrån, tidskriften Sweden Now med systerpublikationer samt till Ingenjörsveten- skapsakademien för forskarutbyte och till Kungl. Vetenskapsakademien för tidskriften Ambio. Ca 3,4 mkr avsåg informationsprojekt av olika slag. Av detta belopp fördelades ca 2 mkr till utlandsmyndigheterna för lokala informationsinsatser. Resterande medel användes för journalistinbjud- ningar, beställning av informationsmaterial, bland annat från Svenska institutet, samt för olika informationsprojekt som utrikesförvaltningen hade skäl att stödja.

Inom utrikesdepartementet handläggs informationsverksamheten av press- och informationsenheten. Pressbyrån är regeringens talesman i ut- rikespolitiska frågor och svarar för den löpande politiska informationen. Informationsbyrån planerar och samordnar allmän Sverigeinformation på grundval av främst de svenska utlandsmyndigheternas efterfrågan och bedömningar. Detta arbete sker i nära samråd med Svenska institutet.

Det praktiska infortnationsarbetet utomlands handläggs i stor utsträckning av ambassader, generalkonsulat, konsulat och delegationer. Informationsar- betet innebär därför i många fall en ständigt pågående dialog mellan utrikesdepartementets informationsbyrå, Svenska institutet och utlands- myndigheterna.

För en närmare belysning av utlandsmyndigheternas verksamhet och synpunkter inom detta område har utredningen gjort en enkät hos ett 100-tal ambassader och konsulat. Det framgår av enkäten att den övervägande delen av utlandsmyndigheternas informalionsverksamhet är efterfrågestyrd. Det innebär att de främst svarar på frågor om Sverige från enskilda eller myndigheter utomlands. Uppläggningen av informalionsverksamheten varierar mellan utlandsmyndigheterna. Graden av aktivitet beror givetvis på myndigheternas storlek men också på verksamhetslandets storlek och betydelse och därmed på utlandsmyndigheternas arbetsuppgifter.

De 77 ambassaderna och ambassadkanslierna är av mycket varierande storlek. På de största ambassaderna finns mellan 20 och 30 utsända handläggande tjänstemän under det att de minsta endast har en eller två.

Vid de största ambassaderna, främst i Västeuropa och Nordamerika, har utrikesdepartementet inrättat speciella kultur- och pressattachétjänster vilket gör det möjligt att genomföra egna satsningar av olika slag på kultur- och informationsområdet. Vid de mindre ambassaderna finns det sällan tillräck- ligt med personal för att kunna göra aktiva satsningar på Sverigeinformation och Sverigemanifestationer. I Östeuropa är förutsättningarna för informa- tionsarbete mycket speciella och ambassaderna har få tillfällen att själva ta initiativ till sådan verksamhet.

Alla som arbetar vid svenska ambassader och konsulat ger direkt och indirekt information om Sverige i stationeringslandet. För rutinmässiga

upplysningar och svar på frågor svararofta lokalanställd personal eller utsänd bitrt'idespersonal. Ansvaret för egna initiativ ligger som regel på utsänd handläggande personal. Omfattningen av den egeninitierade verksamheten kotnmer således att variera beroende på arbetsbelastningen vid myndighe— terna.

För att svara på frågor och ge upplysningar om Sverige använder utlandsmyndigheterna huvudsakligen tryckt material,i första hand Svenska institutets faktablad och andra publikationer.

De flesta ämnesområden finns presenterade i faktablad på engelska men också på franska, tyska och spanska. Enstaka faktablad finns också på språk såsom italienska, grekiska. ryska,arabiska och swahili. Även sådant material som framställs av departement, statliga myndigheter, organisationer, affärs— banker, försäkringsbolag används vid besvarande av mer kvalificerade förfrågningar.

De som vänder sig till ambassader och konsulat frågar i första hand efter allmänna upplysningar om Sverige. Därefter följer olika sakområden. Intresset förefaller öka för frågor om medbestämmande, arbetsmarknad och energi. I många u-länder, främst i Afrika och Asien, dominerar frågor som gäller stipendier och utbildningsmöjligheter i Sverige. I Asien finns ett mycket stort intresse för frågor som avser möjligheterna att få utvandra till Sverige.

Svenska institutet har huvudansvaret för framställning och distribution av informationsmaterial för de svenska utlandsmyndigheterna. Även departe- menten, de statliga myndigheterna, privata organisationer och företag använder i viss utsträckning Institutets material.

Institutets budget bereds av utrikesdepartementet i samråd med utbild- ningsdepartementet och uppgick budgetåret 1977/78 till ca 18 mkr. Ca 2 mkr avsåg projektmedel för Institutets informalionsverksamhet.

Publikationsverksamheten utgör stommen i den allmänna Sverigeinfor- mationen. Det tryckta materialet består främst av enkla faktablad med grundinformation, för närvarande ett 60-tal titlar i olika språkversioner med en sammanlagd upplaga om ca 1 miljon exemplar. Faktabladen förnyas kontinuerligt och används för att besvara löpande frågor om Sverige. Artikelserien Current Sweden i fyra språkversioner syftar till att ge informa- tion och spegla debatten i Sverjge på olika områden såsom miljövård. utbildning,arbetsmarknads- och socialpolitik. Också allmänna publikationer kring områden som svensk arbetsmarknad eller svensk socialpolitik fram- ställs av Svenska institutet. Institutet ger också ut en allmän Sverigebroschyr samt en broschyr om Sverige för skolbarn.

Svenska institutets filmverksamhet omfattar distribution av informa- tions- och dokumentärfilmersamt ett begränsat antal spelfilmer. Dokumen- tär- och informationslllmer visas årligen för ca 2 miljoner personer och spelfilmerna för 75 000 personer.

Utställningsverksamheten omfattar på informationssidan mindre skärm- utställningar av allmän Sverigekaraktär eller med inslag av samhällsdebatt kring olika ämnen. Som ett led i kulturutbytet produceras större vandrings— utställningar i samarbete med svenska och utländska institutioner.

Institutet har också en avdelning för utländska besök samt en dokumen-

tationssektion som besvarar förfrågningar om Sverige och förser utlandsmyn- digheterna med kompletterande informationsmaterial av olika slag.

3.1.3. Utländska besök i Sverige

Utländska besök i Sverige utgör troligen den främsta källan till information om Sverige utomlands. Det gäller journalister, politiker, tjänstemän och experter av olika slag liksom utrikeskorrespondenter i Sverige och företrädare för främmande länders ambassader i Stockholm. Vårt sätt att ta emot dessa utlänningar och tillmötesgå önskemål om information av olika slag är således en viktig del av den allmänna Sverigeinforrnationen. För publiciteten om Sverige utomlands är det angeläget att svenska statsråd, politiker, statliga och kommunala tjänstemän samt företrädare för organisationer, folkrörelser och näringsliv är tillgängliga för utländska journalister och opinionsbildare.

Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet bjuder årligen in journalister och andra opinionsbildare till Sverige. Press- byrån inbjuder ca 100journalister om året och tar sammanlagt emot ca 400 journalistbesök.

Utlandsrnyndigheterna inbjuder årligen 20 till 30 opinionsbildare till Sverige. Informationsbyrån lägger upp särskilda studieprogram för 10—15 av dessa.

Allmänt gäller att informationsbyrån tar hand om de utländska besök som också har en utrikespolitisk aspekt. Utrikesdepartementets protokollsenhet ansvarar för statschefsbesök och besök av främmande stats- och utrikesmi- nistrar. Fackdeparternenten svarar för andra ministerbesök.

Svenska institutet arrangerar besöksprogram för utländska besökare, enskilda eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 vilket tnotsvarar närmare 10 000 besökare. 90 % är spontana besök och resten inbjudna.

Ca 80 % av besöken anmäls i förväg genom de svenska utlandsmyndig- heterna. Övriga besökare anmäls av de utländska ambassaderna i Stockholm, svenska myndigheter och organisationer av olika slag samt av svenska företag.

Statliga myndigheter tar själva hand om många utländska studiebesök. Kommuner, intresseorganisationet", folkrörelser och privata företag har en omfattande besöksverksamhet.

3.1.4. Regelbundet återkommande publikationer

Regelbundet återkommande tidskrifter och publikationer gör det möjligt för intresserade utomlands att hålla kontakt med Sverige. Det kan gälla vetenskapsmz't'n med olika Specialintressen, affärsmän som driver handel med Sverige eller opinionsbildare som vill följa den svenska samhällsutveck- lingen på olika områden.

Inom universitetsvärlden finns flera olika skriftserier och tidskrifter på främmande språk, främst engelska, som vidmakthåller en dialog med vetenskapsmän utomlands och redovisar den senaste utvecklingen i Sverige. Flera statliga myndigheter ger ut tidskrifter och nyhetsblad på engelska. Inom

näringslivet framställs flera olika periodiska tidskrifter och nyhetsblad som avser att hålla kontakt med kunder och andra intressenter utomlands.

Utrikesdepartementet bidrar genom stödprenumerationer till spridningen av Kungl. Vetenskapsakademiens miljövårdstidskrift Ambio som innehåller en vetenskaplig diskussion inom miljövårdens område. SIDA stöder på olika sätt Dag Hammarskjöldsfondens tidskrift Development Dialogue som syftar till att föra en kvalificerad debatt kring internationella utvecklingsfrågor. SIDA ger också årligen ut tidskriften Report på engelska.

Även inom den allmänna Sverigeinformationen utges tidskrifter och publikationer regelbundet. Svensk-Internationella pressbyrån framställer nyhetsbulletiner på tio språk som distribueras i en sammanlagd upplaga av ca 170 000 exemplar till ca 6 000 utländska tidningar, facktidskrifter, radio- och TV-stationer samt nyhetsbyråer. Bulletinernas uppgift är att ge ett koncen- trerat journalistiskt material om svensk handel och industri, teknik och forskning, samhällsutveckling och politik.

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer på tyska, spanska och italienska har till uppgift att beskriva Sverige och svenska företeelser samt medverka till att ge svenskt näringsliv goodwill utomlands. Sweden Now belyser många olika områden av svenskt samhälle från kommersiella och tekniska nyheter till film. teater och litteratur. Den distribueras i en sammanlagd upplaga av ca 250000 per år.

Utrikesdepartementets bidrag till den svensk-amerikanska pressen som omfattar sju tidningar i Förenta Staterna och två i Canada har i princip upphört. Som övergångslösning har utrikesdepartementet beslutat att förlusttäckningsbidrag skall kunna utgå från berörda utlandsmyndigheters lokala informationsanslag.

3.1.5. Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) är en särskild form av statligt finansierad information till utlandet. UTP:s verksamhet finansieras till skillnad från annan radioverksamhet med skattemedel. Budgeten bereds av utrikesdepartementet i samråd med utbildningsdepartementet och anslaget uppgick budgetåret 1977/78 till ca 18 mkr.

UTP sänder program 22 timmar per dygn på sju språk — svenska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska och ryska. Sändningarna på utländska språk avser att ge utlandet en kontinuerlig information om Sverige och svenska ståndpunktstaganden i internationella sammanhang samt informa- tion om nordiska förhållanden och om väsentliga internationella skeenden. Utlandsprogrammets svenskspråkiga sändningar avser att göra det möjligt för svenskar i utlandet att upprätthålla kontakterna med Sverige. Sändning- arna på svenska utgör ca 10 % av programmen.

Utlandsprogrammet exporterar även radioprogram och filmer. Ca 16 000 band med ca 130 radioprogram, främst musik, motsvarande ca 5 000 timmar används främst i Förenta Staterna. Ett 70-tal dokumentärfilmer ingår i programkatalogen.

Enligt utlandsmyndigheterna är utlandsprogrammets sändningar på svenska en värdefull källa till information om utvecklingen i Sverige för de många olika grupper av svenskar som är verksamma i utlandet.

Beträffande utlandsprogrammets sändningar på främmande språk har flertalet utlandsmyndigheter ingen uppfattning. De ryska sändningarna uppges dock ha lyssnare såväl i Sovjetunionen som i Polen. Flera utlands- myndigheter i Latinamerika uppger att de spanska och portugisiska sänd- ningarna är avlyssnade. Från myndigheterna i övriga delar av världen redovisas endast enstaka reaktioner.

3.2. Annan information med statligt bidrag

För den exportfrämjande verksamheten svarar Sveriges Exportråd, som har till uppgift att planera, samordna och genomföra exportfrz'imjande åtgärder. Exportrådet har 32 handelssekreterarkontor och samarbetar på fältet med de svenska utlandsmyndigheterna. Exportrådet bedriver för näwarande export- främjande verksamhet i form av mässor, utställningar, kampanjer, kontakt- resor m. m. i 75 olika länder. I dessa sammanhang brukar utlandsmyndig- heterna ordna olika kringarrangemang med allmän Sverigeinformation. Exportrådet bidrar till utgivningen av Sweden Now med systerpublikatio- ner.

För den turismfrämjande verksamheten svarar Sveriges Turistråd som har till uppgift att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknadsföring av turism såväl inom landet som utomlands. Turistrådet har tio egna Utlandskontor. Verksamheten omfattar information, besök, försälj- ning och utredningar samt särskilda projekt i olika länder. En viktig uppgift är att informera utlänningar om Sverige som turistland med hjälp av trycksaker, affischer, kartor, filmer m. m.

3.3. Enskilt finansierad information

Inom näringslivet, intresseorganisationer, folkrörelser och kulturorganisa- tioner samt grupper av olika slag bedrivs en omfattande kontaktverksamhet med utlandet i form av resor, mottagning av besök, konferenser och möten samt framställning av olika slag av trycksaker. Dessa kontakter har givetvis stor betydelse för Sverigebilden och intresset för Sverige utomlands. Arbetsmarknadens parter framställer information på flera främmande språk om den svenska arbetsmarknaden och dess uppbyggnad. Särskilt SAF och LO har ett betydande allmänt informationsmaterial på främmande språk om svensk ekonomi, medbestämmandefrågor och arbetsmiljöfrågor och frågor rörande företagsverksamheten och dess problem. SAF, LO och TCO är aktiva inom olika internationella organisationer och sammanslutningar. De tar årligen emot ett stort antal besök från utlandet. De använder också i sin informationsverksamhet material som framställts av Svenska institutet. De svenska folkrörelsernas internationella kontakter är föremål för särskild utredning inom kommundepartementet. Dessa kontakter består av studie- resor, kurser och kongresser men också av bland annat insamlingar och kampanjer till förmån för olika projekt utomlands. Många folkrörelser är aktiva i internationella samarbetsorgan. I samband med detta arbete framställs informationsmaterial om folkrörelsernas verksamhet i Sverige.

Det svenska näringslivet — företag, banker, försäkringsbolag och resebyråer — har i sin verksamhet många olika kontakter över gränserna. Sveriges Industriförbund har också till uppgift att skapa goodwill för svensk industri utomlands. Kooperativa Förbundet (KF) har genom sin särskilda inriktning satsat betydande resurser på informationsverksamhet i utlandet. Företagen ger vid sidan om presentationen av det egna företaget och dess produkter ofta allmänna översikter över den sektor inom vilken de är verksamma samt om Sverige som industrination. Några företag ordnar utbildning. seminarier och studiebesök i Sverige. Industriförbundet ordnar delegationsresor utomlands, deltar i internationella konferenser. bjuder in forskare, journalister och opinionsledare samt arrangerar seminarier.

SAS intar en särställning bland företagen då det gäller allmän informations- verksamhet. Alla SAS:s flygpassagerare erbjuds SAS:s engelskpråkiga infor— mationstidskrift Scanorama. På många platser i världen är SAS-kontoren Sveriges och de skandinaviska ländernas ansikte utåt. SAS-kontoren får ett betydande antal förfrågningar rörande information om handel, turism och kultur i de skandinaviska länderna.

3.4. Utlandsmyndigheternas önskemål

I utredningens enkät till de svenska utlandsmyndigheterna redovisas också önskemål för den framtida verksamheten. Varje region visar egna särdrag men flera gemensamma synpunkter och problem kommer fram i svaren. En utförlig redovisning av enkätsvaren finns i bilaga 2.

För att besvara och stimulera intresset för Sverige i utlandet behövs enligt utlandsmyndigheterna främst mera tryckt informationsmaterial. Faktablad önskas på de mindre europeiska språken såsom finska, flamländska, grekiska, polska, portugisiska och serbo-kroatiska m. fl. Det finns också önskemål om faktablad på större u-landsspråk såsom arabiska och swahili. Utlandsmyndigheterna efterlyser också större bredd och variation i det allmänna informalionsmaterialet om Sverige. Några önskar en mer boklik- nande informationsskrift om Sverige, andra önskar mer material om Sveriges historia och Sverige som kulturland. Härtill kommer önskemål om fotogra- fier, affischer och Sverigekartor som myndigheterna har svårt att skaffa själva. Flera myndigheter önskar få mer turistmaterial från Sveriges Turist- råd.

När det gäller de olika sakområdena framför myndigheterna flera förslag om allmänna översikter bland annat av svensk socialpolitik. Sådana över- sikter saknas samtidigt som det finns gott om specialmaterial inom detta område från socialdepartementet, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån men också Svenska institutet. Utlandsmyndigheternas efterfrågan på mate- rial inom olika sakområden varierar med intresset och debatten i olika länder. Det är ofta i anslutning till den inhemska debatten i olika länder som information och erfarenheter från Sverige kan påräkna störst uppmärksam- het.

Myndigheterna i främst Västeuropa och Nordamerika fäster särskilt avseende vid att snabbt få fram engelska sammanfattningar av centrala svenska utredningar, propositioner och lagstiftning av allmänt intresse. Flera

myndigheter understryker också vikten av att snabbt få svar på kvalificerade frågor som myndigheterna inte själva kan besvara.

Det material som framställs av departement och myndigheter är oftast utarbetat av svensk expertis för speciella tillfällen. Det finns önskemål om att det skulle vara avpassat för en vidare spridning. Det är som regel endast framställt på engelska. Möjligheten att använda engelskspråkigt material i till exempel Östeuropa och Latinamerika förefaller emellertid vara mindre än vad man kanske föreställt sig.

När det gäller övriga informaiionsmedia vill utlandsmyndigheterna enligt samstämmiga uppgifter främst satsa på film och personutbyte. I andra hand kommer seminarier och utställningsverksamhet.

UtIandsmyndigheterna understryker att kvalificerad informationsverk- samhet framförallt äi' personalkrävande. Många egna initiativ hinner inte fullföljas och många intressanta tillfällen till information om Sverige kan inte tas till vara därför att tiden och arbetskraften inte räcker till.

4. Information — förslag

4.1. Behov inom området

Genomgången av de informationsinsatser som från svensk sida riktas mot utlandet visar att verksamheten är spridd på många olika organ och bedrivs från skilda utgångspunkter. Samtidigt framträder ett starkt behov av ökade resurser och förnyelse. Efterfrågan stiger både från nya länder och från länder där vi sedan länge har kontakter. Informationen måste anpassas till nya krav och nya mottagare. Många grupper och organisationer har behov av att öka kontakterna med utlandet och kunna delta i ett vidgat internationellt erfarenhetsutbyte.

Den information till utlandet som sker genom departement och myndig- heter är av stort värde för Sveriges deltagande i den internationella diskussionen av olika problem. Material som framställs inför internationella konferenser och möten är ofta avsett för experter men används också av utlandsmyndigheterna för en större allmänhet. Verksamheten finansieras över myndigheternas ordinarie budget och kräver främst personella resurser, till exempel sakkunniga översättare. Ett särskilt anslag för att möjliggöra ökning av denna verksamhet har inte av berörda parter bedömts som önskvärt eller ändamålsenligt. Utredningen förutsätter att myndigheterna själva efter behov kommer att verka för ökade resurser för sin information till utlandet.

Många organisationer och folkrörelser behöver stöd för att kunna öka sin internationella kontaktverksamhet. Dessa kontakter omfattar besök, mötes- och studieverksamhet men också information. Finansieringen sker i stor utsträckning genom egna medel men bidrag kommer också från olika anslag och fonder, framför allt SIDA och anslag för nordiskt samarbete. En utredning inom kommundepartementet om samhällets stöd till folkrörel- serna studerar denna fråga som en del av sitt uppdrag. Den kommer att framlägga ett särskilt förslag om hur folkrörelsernas behov av internationella kontakter skall tillgodoses.

Aktuella och konkreta behov av ökat material för att svara på efterfrågan från utlandet har dokumenterats bland annat genom utredningens enkät hos utlandsmyndigheterna. Svaren framhåller genomgående behov av ökad allmän Sverigeinformation, främst i form av trycksaker men också film och utställningar. Material för de nordiska länderna är ett särskilt önskemål. Större upplagor, flerspråkversioner,aktuellare innehåll och bättre anpassning till olika regioner av informationsmaterialet krävs redan för den efterfråge-

styrda verksamheten. Därtill kommer den information som initieras från svensk sida. Den ökade konkurrensen om uppmärksamhet medför krav på förnyelse av media och material i både gamla och nya länder. Sverige- informationens betydelse också för den exportfrt'imjande verksamheten skärper ytterligare dessa krav.

4.2. Utredningens synpunkter

För att kunna uppfylla alla de behov och önskemål som finns krävs att stödet till informationsutbyte med utlandet i olika former byggs ut successivt under en längre tid. De förslag som nu läggs fram skall betraktas som ett första steg och bör följas av fortsatta anslagsökningar när omständigheterna medger. I detta läge kan enligt utredningens bedömning de omedelbara anslagsökning- arna göra större nytta om de sätts in centralt än om de sprids över ett större område.

4.2.1. Svenska institutet

Svenska institutet är det centrala organ som har till en av sina huvuduppgifter att sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet. Institutet förser de svenska utlandsmyndigheterna med material för deras informationsverk- samhet. Enligt sin stadga skall Institutet för denna verksamhet samarbeta med myndigheter, organisationer och andra organ samt enskilda inom och utom landet. Institutet skall således stå till tjänst för en vid krets av intressenter, som skall kunna använda Institutets material. Att detta inte alltid har kunnat ske i önskad omfattning har enligt Institutet i hög grad berott på bristande resurser. Förstärkta resurser till Institutet förutsätts innebära förstärkta servicefunktioner både till utlandet och till olika intressenter i Sverige.

Intressenter

Svenska institutet kompletterar den information som ges av andra organ bland annat genom översiktliga framställningar av ämnen som svensk kultur, historia, ekonomi och politik. Eftersom informationsmaterialet till större delen används för att ge upplysningar och besvara frågor i utlandet måste också synpunkter från utlandet påverka Institutets verksamhet. Dessa synpunkter förmedlas i allmänhet av utlandsmyndigheterna. Institutet skall också kunna ta hänsyn till önskemål från svenska myndigheter och organisationer om ämnen eller områden som bör belysas. Myndigheter och organisationer skall i sin tur kunna utnyttja Institutets allmänna informa- tionsmaterial för sina utlandskontakter. Dessa funktioner förutsätter samverkan mellan Institutet och olika samhälIsinstitutioner. Samhällsliveis inflytande över Svenska institutets informationsverk- samhet garanteras på flera sätt. Utrikesdepartementet gerallmänna riktlinjer i samband med budgetberedningen och beställer material som särskilt efter- frågas från utlandet. I Institutets styrelse ingår förutom företrädare för utrikes- och utbildningsdepartementen företrädare för bland annat folkrörel-

serna, den fackliga rörelsen och näringslivet. För kontakt med samhällsin- stitutioner och andra som har beröring med Institutets verksamhet tillsätter styrelsen rådgivande referensgrupper. Enligt Institutets arbetsordning skall referensgrupperna ge idéer samt följa och värdera verksamheten inom gruppens särskilda område. För närvarande finns referensgrupper för bland annat miljö och fysisk planering. arbetsmarknadsfrågor, näringslivsfiågor och sociala frågor.

Frågan om Svenska institutets förankring i det svenska samhället har emellertid ofta diskuterats. Det har hävdats att organisationerna borde medverka i den allmänna utlandsinformationen och att folkrörelsernas verksamhet borde komma fram bättre vid utlandsmyndigheternas presenta- tion av Sverige utomlands. Genom styrelsen kan fackliga organisationer och folkrörelser verka för att sådana synpunkter blir tillgodosedda i Institutets verksamhet. Styrelsen bör också ansvara för att bestämmelsen i Institutets stadga om samarbete med olika institutioner och organ i samhället efterlevs. Styrelsen tillsätter referensgrupperna för att olika samhällsintressen skall kunna utöva inflytande över verksamheten. Liksom förslag om ämnen för information varje år insamlas från utlandsmyndigheterna bör också svenska intressenter genom referensgrupperna eller på annat sätt regelbundet få tillfälle att uttrycka synpunkter och önskemål.

Särskilda uppgifter

Referensexemplar av allt informationsmaterial om Sverige på utländska språk bör finnas hos Svertska institutets dokumentationstjänst. som skall kunna utnyttjas också av andra organ med utlandskontakter. Statliga myndigheter bör erinras om den förordning (SFS 1954:820) som stadgar att sådana exemplar av information på utländska språk skall tillställas Svenska institutet. Organisationer och enskilda företag bör uppmanas att på samma sätt insända referensexemplar. Allt material skall kunna delges utlandsmyn- digheterna genom Svenska institutet.

Information till de nordiska länderna har hittills inte varit Svenska institutets uppgift, Vid Institutets tillkomst år 1945 förutsattes att sådan information skulle ges genom föreningarna Norden, som dock huvudsak- ligen har haft andra uppgifter. Följden har blivit att informalionsmaterial om Sverige saknas för de nordiska länderna. Denna brist har särskilt framhållits av ambassaden i Helsingfors men också av ambassaderna ide övriga nordiska länderna. Idag använder man ibland Institutets material på engelska, vilket naturligtvis är otillfredsställande. Svenska institutet bör i fortsättningen i samråd med de berörda ambassaderna framställa viktigare informations- material också på svenska och finska samt i viss utsträckning på danska och norska. Även annan informationsverksamhet bör kunna utsträckas till de nordiska grannländerna.

Inom Svenska institutet bör publikationen av trycksaker vara en av de centrala uppgifterna. Denna verksamhet bör därför ges en ställning inom organisationen som motsvarar en sådan roll. Resursförstärkningen förut- sätter också viss personalförstärkning för publikationsverksamhet liksom för dokumentationstjänst och besöksservice.

4.3. Utredningens förslag

4.3.1. Svenska institutet

Utredningen föreslår ökade medel för Svenska institutet enligt nedanstående fördelning på olika verksamheter. Förslagen avser att fylla några av de behov som har dokumenterats och som ur allmän informationssynpunkt är särskilt angelägna. I kommentaren ges exempel på vilka förstärkningar som blir möjliga genom de föreslagna anslagsökningarna. Kostnadsberäkningarna bygger på Svenska institutets uppgifter.

Som jämförelse återges delar av Svenska institutets anslagsframställning för 1978/79. Institutet begärde då en resursförstärkning med sammanlagt ca 10 mkr.

Tabell 4.1 Förslag om ökade resurser för Svenska institutet ([ (100-tal kr)

Ändamål Budget Begärd ökning Ökning enligt 1977/1978 1978/79 utredningens förslag Publikationer 1 120 390 I 215 Dokumentärfilm 320 474 400 Spel fil m 140 490 300 Mindre utställningar 495 168 200 Personutbyte och seminarier 0 0 — 200 Dokumentation 178 100 150 Besöksservice IIS 8 100 Personal 480 Summa 3 045 Kommentar:

Den allmänna bristen på trycksaker kräver en mycket betydande ökning av resurserna för att få märkbar effekt. I första hand föreslås en fördubbling av nuvarande anslag. Ökningen förutsätts möjliggöra utbyggnad av faktabladen,anpassningav innehållet till olika regioner samt översättningar till flera språk, däribland de mindre europeiska språken. (Kostnad ca 565 000 kr). Vidare förutsätts allmänna småskrifter om Sverige för olika regioner. däribland invandrarnas hemländer, samt satsning på pocketböcker och småskrifter om olika ämnen. (Kostnad ca 500 000 kr). Inom ramen för ökade anslag kan antal och språkversioner av faktablad och broschyrer varieras efter behov.

En särskild anslagsförstärkning avser framställning av viktigare material på svenska och finska samt i viss utsträckning också på norska och danska. (Kostnad ca 150 000 kr).

För Institutets dokumentärhlmer finns ett starkt behov av att öka antalet språkver- sioner och successivt förnya förrådet. Mer än hälften av de ca 100 kortfilmer som årligen produceras i Sverige kan karakteriseras som informationsfilmer och flera av dessa är användbara i informationsverksamheten. Samtidigt måste äldre filmer fortlöpande gallras ut. Av Institutets årliga ca 16000 filmvisningar äger bara några procent rum i Östeuropa och u-länderna, vilket sammanhänger med att bara några få filmer finns på lokala u-landsspråk eller på östeuropeiska språk. Anslagsförstärkning förutsätts möjliggöra nya titlar i flera språkversioner och kopior. (Kostnad ca 250 000 kr). Vidare förutsätts flera nya språkversioner av äldre titlar årligen. (Kostnad 150 000 kr).

Svensk spel/flm är ett intressant och efterfrågat inslag i Sverigeinförmationen. Svenska institutet har föreslagit att Institutet skulle ges möjlighet att köpa in rättigheterna till ett relativt stort antal svenska spelfilmer. Filmerna skulle kopieras till 16 mm format för distribution till utlandsmyndigheterna och visningar utomlands. Genom omkopiering till 16 mm blir fraktkostnaden lägre och hanteringen av filmerna enklare.

Av Svenska institutets beräkningar framgår att den drygaste kostnaden gäller licenserna till den svenska filmbranschen (ca 15 000 kr per film för rättigheterna under sju år). Kopiekostnaderna är betydligt lägre (ca 2 000 kr per film). Utredningen föreslår därför att till en början rättigheterna till ett mindre antal filmer inköps och i stället flera kopior av varje film framställs för distribution till utlandsmyndigheterna. Film som produceras med statliga bidrag bör i fortsättningen efter ett visst antal år kunna ställas till Svenska institutets förfogande för betydligt lägre kostnad med rätt för Institutet att använda filmerna för icke-kommersiella visningar.

I vissa länder, främst USA. finns svenska spelfilmertillgängliga för hyra hos enskilda distributörer till billigt pris. Svenska institutet bör samla uppgifter om sådana distributörer och ställa till utlandsmyndigheternas förfogande. Det kan vara enklare för en ambassad i till exempel Latinamerika att hyra en film i New York än att skicka efter den från Stockholm. Frågan om kopior bör finnas i särskilda depåer inom vissa större regioner (Östeuropa, Afrika, Asien) bör undersökas. En viktig faktor i detta samman- hang är möjligheten till teknisk service på platsen.

Dessa spelfilmvisningar har oftast övervägande informationssyfte och räknas därför i detta sammanhang till information. (Kostnad ca 300 000 kr).

Mindre utställningar av allmän Sverigekaraktär efterfrågas enligt utlandsmyndighe- terna ofta av skolor och föreningar och behövs också för att komplettera andra informa— tionsinsatser av typ mässor och liknande. I vissa regioner är utställningar ett särskilt användbart medel för information. Anslagsförstärkning förutsätts möjliggöra produk- tion och utsändning av t. ex. en mindre skärmutställning vartannat år i ett femtiotal exemplar och flera språkversioner för den löpande informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna. (Kostnad ca 100 000 kr). Vidare förutsätts en fortsatt ökning av utställningsverksamheten främst i Östeuropa, Sydeuropa och u—länder. (Kostnad ca 100000 kr).

Övrig utställningsverksamhet behandlas under kapitlen om kulturutbytet.

Ömsesidigheten i utbytet bör betonas och utvecklas till erfarenhetsutbyte och dialoger kring gemensamma problem. Det kan ske genom seminarier eller "workshops" där svenska och utländska experter inom olika områden — arbetsmarknadsfrågor_ miljö— vård. kulturpolitik eller liknande — samlas till gemensamma överläggningar med föredrag och diskussioner. Sådana seminarier behöver ibland förberedas under längre tid gemensamt av svenska och utländska experter. De kan också ordnas med kortare varsel i samband med att svenska eller utländska experter i andra ärenden besöker varandras länder och då bereds tillfälle att hålla föredrag för och diskutera med kolleger. Initiativet kan antingen komma från experterna själva eller deras organisationer eller genom utlands- eller informationsmyndigheterna i respektive land. Reseanslag och annan service i detta sammanhang bör vara en uppgift för Svenska institutet som föreslås disponera ett särskilt anslag för personutbyte. (Kostnad ca 200 000 kr).

Inbjudan av opinionsbildare och experter är ett relativt dyrbart inslag i informations— verksamheten och kräver noggrann planering och uppföljning föratt besöken skall bli meningsfulla. Svenska institutets besäksava'elning är särskilt under sommaren mycket ofta så hårt ansträngd att många utländska besökare inte kan få den hjälp och vägledning som de önskar. Besöksservicen behöver förstärkas och tolk- och guideser- vicen utökas för det växande antalet besökare från avlägsna delarav världen. (Kostnad ca 100 000 kr).

Dokitnieiitationsenlielen har under senare år tvingats minska sin service i form av svar på frågor från utlandet samt förmedling av bilder till utländska tidskrifter och böcker till utlandsmyndigheterna. Enligt utlandsmyndigheterna är det angeläget att kvalificerade frågor snabbt kan få svar och att servicen utökas. Referensexemplar av allt informat- ionsmaterial om Sverige bör därför finnas tillgängliga hos Svenska institutets dokumentationstjänst. Förutom det material som myndigheterna enligt särskild förordning (SFS I954:820) skall skicka in till Institutet behöver dokumentationstjän— sten köpa in trycksaker, böcker och bilder för utlandsmyndigheternas behov. Med anslagsförstärkning förutsätts också ökning av bokgåvor till utlandet.

För den föreslagna utökade verksamheten förutses behov av fyra nya tili/ister för publikationer. besöksservice och dokumentationstjänst. (Kostnad ca 480 000 kr).

4.3.2. Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets journalistinbjudningar har under senare år minskat, delvis till följd av ökade kostnader. Med hänsyn till betydelsen av sådana besök föreslås medlen för journalistinbjudningar ökas. (100 000 kr).

För information i samband med särskilda manifestationer. statschefsbesök och liknande behöver utrikesdepartementet kunna disponera särskilda medel. Det gäller också vissa kulturmanifestationer som inte faller inom ramen för det allmänna kulturutbytet och där informationssyftet kan anses överväga. Ett särskilt anslag förutsätts tillgodose sådana ändamål. (150 000 kr).

Utrikesdepartementet bör även uppmärksamma möjligheten att mera aktivt prioritera informalionsverksamheten i olika länder och regioner genom de lokala A- och B-anslag som utlandsmyndigheterna själva disponerar.

4.3.3. Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

Utredningen skall enligt direktiven uppmärksamma Sveriges Radios utlands- program och dess betydelse för den allmänna utlandsinformationen.

Utlandsprogrammet är en del av Sveriges Radio och lyder under samma regler och avtal som företaget i övrigt. Verksamheten är skattefinansierad och medlen anvisas över utrikesdepartementet. UTP sänder nyheter och andra program till utlandet via kortvåg på franska, tyska. engelska, ryska, spanska, portugisiska och svenska samt förmedlar bandade radioprogram och TV- filmer till utländska bolag. I fråga om sändningarnas omfång ligger Sverige på 24 plats bland de 85 länder som har kortvågssändningar. UTP har 70 anställda och kostnaden för verksamheten uppgick bå 1977/78 till ca 18 mkr. Från UTP:s sida har önskemål framställts om att öka nyhetssändningarna till flera dagar i veckan och flera delar av världen. (UTP beskrivs utförligt i bilaga 2).

Bedömningar av effekten

Något säkert underlag för bedömning av utlandsprogrammets effekter finns inte och torde inte heller vara möjligt att åstadkomma. En tilltörlitlig Iyssnarundersökning i utlandet som ger ett verkligt mått på publikens storlek.

sammansättning och Sverigeintresse skulle vara svår att genomföra och i varje fall mycket dyrbar och tidskrävande. Utlandsprogrammets 35 000 lyssnarbrev om året ger en viss bild av antalet lyssnare men inte av lyssnandets regelbundenhet, motiv eller effekter. I utredningens enkät till de svenska utlandsmyndigheterna finns en särskild fråga om myndigheternas bedömning av lyssningen i deras respektive stationeringsländer och deras kontakter med eventuella lyssnare. De flesta utlandsmyndigheter har ingen direkt upplättning om sändningarna på utländska språk och har med vissa undantag främst i Latinamerika sällan haft kontakt med personer som hört dem. Om sändningarna på svenska säger myndigheterna däremot genomgå- ende att de är väl kända och uppskattade av många svenskar i utlandet.

Diskussion om effekten av kortvågssändningar pågår i flera länder. Flera experter. t. ex. i USA, anser att kortvågssändningar i jämförelse med andra media inte längre är särskilt intressanta och inte har den publik som man vill nå. Andra experter hävdar motsatsen och framhåller att koi'tvågssändningar är ytterst effektiva fördirekt kommunikation mellan folken. Enligt en allmän uppfattning finns i Östeuropa ett ganska utbrett lyssnande till främmande länders kortvågssändningar. Ett argument för radiosändningar är radions ökande betydelse i regioner där stora delar av befolkningen inte är läskunnig. De vanligast förekommande apparaterna tar dock inte in kortvåg. I de flesta länder har konkurrensen om publikens uppmärksamhet ökat genom alltfler reguljära radio- och TV-kanaler.

Olika verksamheter inom utlandsprogrammet

Med de reservationer som har angetts kan olika delar av Sveriges Radios utlandsprogram bedömas med varierande grad av osäkerhet.

Sändningarna på svenska fyller enligt ambassadenkäten och andra vittnes- mål en betydelsefull uppgift för den växande krets av svenskar som under längre eller kortare tid vistas utomlands, t. ex. för internationella uppdrag. Dessa svenskar ger ofta i stationeringslandet direkt eller indirekt information om Sverige. Det är därför ett allmänt svenskt intresse att de har tillgång till snabba och korrekta nyheter och kommentarer från Sverige.

Exporten av radioprogram och TV—NImer innebär att svenska program placeras i främmande länders reguljära programkanaler. Informationsvärdet av denna verksamhet behöver naturligtvis inte ifrågasättas. Med tanke på den möjliga genomslagskraften är det angeläget att dessa program är av hög kvalitet och ger en korrekt bild av Sverige och svenska förhållanden.

När det gäller sändningarna på utländska språk är informationseffekten mera osäker. Dessa sändningar upptar mer än tre fjärdedelar av UTP:s budget och programutbud. Man vet inte vilka eller hur många utländska lyssnare som i den överväldigande konkurrensen i etern letar fram Sveriges Radios utlandsprogram på kortvågsbandet i sina radioapparater. Det är väl känt att många kortvågslyssnare är mera intresserade av att samla på kortvågssta- tioner än att ta del av det nyhetsmaterial som förmedlas. Om lyssnarna verkligen har eller så småningom får ett särskilt intresse för Sverige skulle

man vänta sig att detta intresse lett till kontakter med utlandsmyndighe- terna.

Kortvågssändningar till utlandet på främmande språk ären resurskrävande informationsverksamhet där man saknar möjligheter till samordning, uppföljning och målgruppsinriktning och där man vet mycket litet om och hur och av vem informationen tas emot.

Samtidigt kan nyhetsförmedling från en neutral stat ha ett särskilt värde. Yttrandefriheten inskränks i många delar av världen. Radiosändningarna via kortvåg är det enda medium som når utländska mottagare direkt över gränserna, tvärs igenom censur och byråkrati. Beredskapssynpunkten har tidigare ansetts vara ett motiv för utlandsprogrammets sändningar. Med nuvarande möjligheter till störningar i kritiska lägen har denna synpunkt mindre betydelse. Värdet av en regelbundet återkommande svensk röst i etern kan dock inte förbises. Om man allmän't hävdar att det fria kommu- nikationstlödet mellan staterna främjar det internationella samarbetet måste också den icke-målinriktade informationen anses ha ett egenvärde.

Utlandsprogrammets funktion

Bristande underlag för sakbedömning gör det svårt att bestämma vilken funktion det skattefinansierade utlandsprogrammet skall uppfylla.

Om utlandsprogrammet kan anses fylla en väsentlig uppgift inom den offentliga Sverigeinformationen bör denna del av Sveriges Radio formellt jämställas med andra statliga organ inom Sverigeinformationen och liksom t.ex. Svenska institutet arbeta efter de riktlinjer för verksamheten som regering och riksdag har angett. Det skulle innebära att utlandsprogrammet fick ett annat avtal med staten än Sveriges Radio i övrigt och att dess journalister arbetade under andra villkor än andra medarbetare i radioföre- taget.

Om däremot utlandsprogrammet ses som en utåtriktad del av radioverk- samheten med vissa goodwill-effekter men osäkert informationsvärde finns inget skäl att inordna verksamheten under den allmänna Sverige-informa- tionen och anvisa medel över utrikesdepartementet. I stället bör man då överväga om programmets omfattning och kostnader står i rimlig proportion till iriålsättningen. En minskning av utlandsprogrammet är emellertid en komplicerad fråga. Att avveckla flera språk skulle kunna tolkas som politiska markeringar både av de språkområden som avvecklades och av dem som bibehölls. Stora kostnader är bundna i tekniska investeringar och i sändare som ändå skulle behöva användas för programmen på svenska. En planerad avveckling eller minskning av utlandsprogrammets verksamhet kräver en noggrann bedömning av alla faktorer i sammanhanget.

Om statsmakterna finner det omöjligt att renodla någon av ovanstående synpunkter och vill undvika genomgripande förändringar i den ena eller andra riktningen utan fast grund för'sådana beslut kan utlandsprogrammet bibehållas i stort sett som det i dag har växt fram. Med hänsyn till de faktorer som har redovisats förefaller detta idag vara det rimligaste alternativet. I så fall bör man med hänsyn till osäkerheten om de utländska sändningarna avvisa vidare expansion och kräva att UTP inom ramen för en reellt oförändrad budget i fortsättningen prioriterar de svenska sändningarna och

programexporten. En översyn av Sveriges Radios utlandsprogram inom utrikesdepartementet år 1972 ledde till samma slutsats.

4.3.4. Svensk-Internationella pressbyrån

Nyheter om Sverige förmedlas direkt till utländska massmedia genom Svensk-Internationella pressbyråns nyhetsbulletiner varje vecka på tio språk. Verksamheten bedöms av utrikesdepartementets pressbyrå som ett ange- läget och värdefullt inslag i Sverigeinformationen. Önskemål framförs ofta från utlandsmyndigheterna om ökat antal bulletiner för särskilda mottagare. (Utförlig beskrivning i bilaga 2).

Svensk-Internationella pressbyrån önskar bl.a. anslagsförstärkning med ca 50000 kr för försök med speciellt utvalda mottagargrupper och snabb anpassning till skiftande behov.

Ur allmän informationssynpunkt och med hänsyn till målgruppens betydelse finner utredningen Svensk-Internationella pressbyråns förslag intressant. Byråns önskemål om budgetförstärkning bör kunna tillgodoses av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening gemensamt vid ordinarie budgetberedning.

4.3.5. Sweden Now

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer ger på engelska, tyska, spanska och italienska en bred allmän Sverigeinformation med särskilt syfte att skapa och vidmakthålla en aktuell och balanserad bild av Sverige som också kan främja svensk export.

Som ett regelbundet inslag i den allmänna Sverigeinformationen är en sådan tidskrift värdefull genom sina journalistiska ambitioner och sin innehållsliga bredd. Utredaren finner det angeläget att utrikesdepartementet, Sveriges exportråd och näringslivet ger Sweden Now stöd och resurser för att vidareutvecklas enligt sin hittillsvarande inriktning. Särskilt viktigt är att tidskriften i fråga om både form och innehåll lägger tonvikten vid god journalistisk kvalitet. En upplaga också på franska och eventuellt andra språk bör övervägas.

4.4. Sammanfattning av förslag

För förstärkning av information om Sverige i utlandet föreslås som ett första led i en långsiktig uppbyggnad följande anslag (I 000 kr):

Svenska institutet

för trycksaker, film, skärmutställningar, besöksservice, dokumentationstjänst, visst personutbyte samt personalförstärkningar 3 045 Utrikesdepartementet för journalistinbjudningar och särskilda manifestationer 250

5 Kulturutbyte — principfrågor

5.1. Motiv för stöd till kulturutbyte

All kultur är uttryck för individuella, lokala och nationella särarter. Men den lokala kulturen behöver liksom den enskilda människan för sin utveckling impulser från världen utanför de egna gränserna. Samverkan och växel- verkan med andra kulturer innebär en stimulans som gör det möjligt för den enskilda kulturen att utvecklas rikare. Att främja utbytet av idéer och erfarenheter över språk- och nationsgränserna är också ett av målen för den statliga kulturpolitiken i Sverige.

Kulturlivet har alltid sökt och varit beroende av kontakter och impulser utifrån. Under gångna tider hade utlandsresor och förbindelser inom begränsade samhällsskikt ofta avgörande betydelse för dessa kontakter. Idag kan det ibland tyckas som om ett överflöd av utländska kulturprodukter fanns tillgängliga för många. Men ijämförelse med andra länder — både små och stora — inom de stora språkområdena måste vi ändå i Sverige göra särskilda ansträngningar för att uppfatta intressanta röster och strömningar utifrån och föratt själva bli hörda och förstådda. Därför stöder samhället både kulturarbetarnas internationella yrkeskontakter och ett allmänt kulturutbyte där många olika grupper och enskilda deltar.

I dag har också de internationella kontakterna och det internationella intresset breddats. Många av de folkrörelser som spelar en viktig roll i det svenska samhället är internationellt förankrade och inriktade. Gränserna har vidgats också för den svenska debatten. Gemensamma problem har stärkt samhörigheten inom västvärlden men samtidigt riktat uppmärksamheten mot andra kulturer och livsmönster. Invandrare från många länder är nu en del av den svenska befolkningen. Kunskapen om tredje världen och folkens befrielserörelser har stimulerat särskilt ungdomens intresse för Asien, Afrika och Latinamerika.

När avstånden minskar kan skillnader i kulturer också leda till fruktan och misstänksamhet mellan människor från olika länder. Ökade kunskaper och ett ökat erfarenhetsutbyte kan bidra till att övervinna sådana fördomar. Det är inte skillnaderna i vanor och tänkesätt men oförmågan att förstå och acceptera dessa skillnader som skapar barriärer mellan människor. Kontakter och utbyte kan bidra till den insikt och den respekt för olika särarter som är en förutsättning för fredlig samlevnad mellan länder och folk.

5.2. Olika former för kulturutbyte

Sverige deltar i dag i ett brokigt internationellt kulturutbyte på marknads- krafternas villkor. Dessa marknadskrafter kan hjälpa både världsartister och kioskböcker, mästerverk och skräp över gränserna. Det som finns däremellan har ofta svårt att hävda sig av egen kraft och kan behöva särskilt stöd föratt nå ut över gränserna och fram till sin publik.

Sverige deltar också i det kulturutbyte som initieras och under—stöds av de statliga myndigheterna i andra länder. En del av detta utbyte utgörs av större manifestationer av officiell karaktär, ofta med tonvikt på det etablerade och politiskt lämpliga. Sådant utbyte är möjligt bara med ett begränsat antal länder och förekommer ibland i samband med särskilda evenemang av olika slag.

Större delen av det utbyte som i dag har utvecklats med svenskt statligt stöd har emellertid en annan inriktning. där kulturlivets egna behov och önskemål gör sig gällande. Denna verksamhet har växt fram under lång tid och bidragit till att stimulera och vidmakthålla omfattande internationella kulturkontakter. Detta utbyte måste förstärkas och hittills vunna erfaren- heter ligga till grund för den fortsatta utvecklingen.

Det finns ett naturligt kulturutbyte utan reklamglitter och officiell glans. Det innebär till exempel att många människor kan läsa böcker, lyssna till musik och uppleva teater från andra länder. Om kultur är något som hör till livets vardag och grogrund och kan ge tillvaron djupare färg och mening måste ett rikt kulturliv också omfatta ett sådant levande och mångsidigt utbyte av erfarenheter och idéer. Det kan ske på olika sätt, genom institutioner och organisationer, personliga kontakter och stora kongresser, utbyte av information och utbyte av utställningar eller gästspel eller andra konstverk. Det innebär att kulturarbetare och deras publik i olika länder genom att följa och delta i varandras verksamhet håller förbindelserna levande och ständigt kan få och ge och förmedla nya impulser.

Detta utbyte kan på olika sätt omfatta många människor och många konstformer från många länder. Ur de kontakterna kan en fruktbar samverkan och ett djupare samförstånd växa fram. Dessa kontakter måste genom statliga insatser få ekonomiska och praktiska möjligheter att utveck- las. Det hindrar inte att också kulturutbytets vardag ibland kan behöva blomma ut och stimuleras av de stora internationella evenemangen, gästspelen, festivalerna och kongresserna.

5.3. De statliga organens roll

Det finns många beröringspunkter mellan kulturutbyte och information. I den praktiska verksamheten bildar de ofta ett naturligt sammanhang. Filmer och litteratur kan ge kontur och substans åt informationen om Sverige liksom faktamaterial kan ge stöd och bakgrund åt utställningar eller gästspel. Samtidigt finns principiella skillnader som måste påverka organisationen och de statliga insatserna inom dessa områden. Av all information som bekostas med statliga medel krävs att den skall ge korrekta fakta och upplysningar. Kulturutbytet har ett annat syfte och en annan frihet. Dess

innehåll och inriktning bestäms av kulturlivets egna instanser och styrs av de lagar och villkor som gäller för konstnärlig verksamhet.

Statens roll i kulturutbytet bör alltså vara stödjande snarare än styrande. De statliga organen kan främja och underlätta utbytet genom ekonomiskt stöd och genom praktiska åtgärder för att möjliggöra kommunikation mellan enskilda och institutioner i olika länder. Genom särskilda insatser kan utbytet vidgas till flera regioner och den mottagande verksamheten i Sverige stärkas.

För att stimulera. initiera och förmedla kontakter inom området spelar ett statligt finansierat organ som Svenska institutet en viktig roll. Institutet kan också ge service av olika slag och hjälpa till med de praktiska detaljerna i utbytet. Flera länder har en annan syn än Sverige på kulturens roll i de internationella förbindelserna och kan betrakta även ett framträdande av en mindre musikgrupp från ett annat land som ett officiellt ärende. Det kan i sådana fall vara av stor betydelse att Svenska institutet fungerar som förbindelse mellan myndigheterna och de olika parterna i utbytet.

5.4. Utländska synpunkter

Öppen och kritisk debatt är ett väsentligt inslag i svensk kultur, som vi också vill förmedla till omvärlden. Men Sveriges kulturutbyte med utlandet kan inte ske bara på våra egna villkor. Vi måste också ta hänsyn till den utländska partens erfarenheter och synpunkter. Andra länder kan ha helt andra värderingar och traditioner och leva under helt andra politiska, ekonomiska och religiösa villkor.

För att utbytet skall bli meningsfullt måste vi förstå och acceptera dessa skillnader. Ofta gäller det attjämka samman synpunkter och önskemål , vilket kan ge båda parter nyttiga insikter. I många fall är utbytet viktigare för oss på grund av vår språkliga isolering än för andra länder.

Utlandet bör få en allsidig bild av svenskt kulturliv. Samtidigt bör vi kunna se oss själva i ljuset av andra traditioner och kulturer och ta hänsyn till dem. Den svenska samhällsdebatten kan för länder på en annan ekonomisk utvecklingsnivå bli meningslös och obegriplig. Kritik av det svenska samhället som vi finner sund och slagkraftig kan i ett land med ett annat politiskt system missförstås som ett statsunderstött angrepp på demokratin. Sexualskildringar som vi anser finstämda och upplysta kan i ett katolskt eller muslimskt land verka sensationella och stötande. Framstående svenska artister och kulturprojekt kan möta likgiltighet i det ena landet och gensvar i det andra, beroende på olika förutsättningar.

Om särskilda förhållanden i olika länder kan utlandsmyndigheterna och andra experter på platsen ibland ge råd och synpunkter. Det gäller särskilt länder där svenska framträdanden är sällsynta och därför kanske av mottagaren också ges en politisk innebörd.

5.5. Kulturutbytet och utlandsförbindelserna

Kulturutbytet är en allt viktigare del av våra utlandsförbindelser. vid sidan av ekonomiska, politiska, fackliga och många andra kontakter. Ett livligt och mångsidigt kulturutbyte har också ett allmänpolitiskt värde. Det betyderinte att utrikespolitiska värderingar skall styra kulturutbytets innehåll. Det betyder i stället att det kan finnas både kulturpolitiska och allmänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter över gränserna.

Idag är kulturutbytet i hög grad inriktat på den nordiska och västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. Här är kontakter av många skäl lättast att etablera. Här finns också gemensamma traditioner och referensramar. Också i fonsättningen kommer därför kulturutbytet säkert att till största delen få denna inriktning. Förutsättningar för utbyte med andra delar av världen behandlas i särskilda kapitel.

Det kan ibland vara önskvärt ur allmänpolitisk synpunkt att söka vidga kontakterna med länder och regioner där spontant samarbete inte finns eller är svårt att etablera. En sådan avsikt sammanfaller ofta med kulturlivets intressen. Ett ökat utbyte med Östeuropa har kommit till stånd genom att Svenska institutet inom ramen för särskilda kulturprogram förmedlar stipendier till forskare och andra kulturarbetare. Forskarutbytet med Östeu- ropa stimuleras också genom stöd till de vetenskapliga akademierna. Svenska institutet har undersökt förutsättningarna för ett ökat utbyte med u-länderna genom en försöksverksamhet med svensk-afrikanskt kultur- och informat- ionsutbyte. SIDA har som ett led i strävan att öka förståelsen för u-ländernas problem infört stipendier för olika slag av kulturarbetare.

Särskilda åtgärder av olika slag kan vara motiverade också för att öka kontakterna med andra regioner där kulturlivet har få eller inga kontakter. På samma sätt som har skett beträffande Östeuropa bör utrikesdepartementet och Svenska institutet i sådana fall kunna medverka genom förmedling av inbjudningar och uppslag, genom praktiska åtgärder eller genom att anvisa särskilda medel för projekt i olika delar av världen. En förutsättning är självfallet att det finns ett intresse hos kulturlivet för det utbyte som uppmuntras.

5.6. Internationella jämförelser

Allmänna tendenser

Under efterkrigstiden fann många små och stora stater att kulturutbytet mellan länderna ökade snabbt. Det spontana utbytet var livligare än det som förmedlades av de officiella organen och blev ett allt viktigare inslag i förbindelserna mellan folken. Genom detta utbyte kunde attityder påverkas hos många människor. Det kunde leda till samförstånd över nationsgrän- serna som de politiska organen inte alltid lyckades åstadkomma. Förhopp- ningar väcktes att kulturkontakterna kunde bli instrument för fred, vänskap och ömsesidig förståelse.

Många länder började därför närmare utreda frågan om sitt internationella kultur- och informationsutbyte. Krigstidens erfarenheter hade också visat

behovet av förstärkt allmän information. Ökade resurser och förbättrad organisation ansågs ofta nödvändiga. Men inte heller stormakterna med sina resurser lyckades organisera verksamheten helt rationellt. Med jämna mellanrum följde därför liksom i Sverige nya utredningar och omorganisa- tioner. Bara under de senaste åren har USA, Canada, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland grundligt utrett och delvis omorganiserat sitt kulturutbyte med omvärlden.

Otillräckliga resurser och oklara kompetensgränser mellan olika budgetor- gan. beslutsfattare, administratörer och deltagare i utbytet är problem som återkommer i många länder. Svårigheterna ökar när utbytet förutsätts uppfylla flera olika och delvis oförenliga ändamål — både stimulera kulturen och öka landets prestige, intressera kritiken och främja exporten, tilltala ungdomen och inte stöta etablissemanget. När alla dessa mål inte har kunnat uppnås har man ibland sökt lösa problemen genom att finslipa de organisa- toriska modellerna för utbytet.

Särskilda lösningar

I de västliga demokratierna har problemet ofta gällt att samordna kulturlivets och utrikespolitikens intressen utan att inkräkta på den konstnärliga friheten. Man har Också sökt finna organisationsformer som möjliggör både målmed- veten långsiktig planering och enkla beslutsformer i den löpande verksam- heten. Organ för internationellt utbyte har i allmänhet inrättats både inom utrikes- och utbildningsdepartementen, som mer eller mindre formellt har samarbetat med varandra och med kulturlivets institutioner. En jämförelse med svenska förhållanden försvåras av att i andra länder departementen själva handlägger praktiska uppgifter som i Sverige normalt hänvisas till verkställande myndigheter.

I Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland är kulturverksamheten i utlandet en del av en aktiv utrikespolitik och ett medel för att hävda ländernas ställning och intressen. Under ledning av särskilda kulturavdelningar i respektive utrikesdepartement har omfattande och invecklade organisations- strukturer växt fram. I Förbundsrepubliken Tyskland finns enligt en officiell uppgift sex olika organ bara för att sända ut böcker till utlandet och det fordras en expert för att förklara skillnaden mellan dem.

I Storbritannien har kulturavdelningen inom utrikesdepartementet ett övergripande ansvar medan British Council som självständigt statligt organ handlägger utbytet i praktiken. Känsliga samordningsfrågor har måst lösas på informell väg. I USA har flera olika organ för utbyte inom och utom utrikesdepartementet sammanförts till International Communications Agency med nära anknytning till regeringen.

Inte heller i de mindre länderna har man funnit enhetliga former för att organisera kulturutbytet. I Finland handläggs utbytet av undervisningsmi- nisteriet, i Norge av utrikesdepartementet och i Danmark av både kultur-, utbildnings- och utrikesministerierna. I Nederländerna fattas de avgörande besluten inom utrikesdepartementet, medan de verkställande organen finns inom utbildnings- och kulturdepartementen och en stor del av budgeten hos ett centralt råd under premiärministerns kansli.

Alla europeiska länder utom Sverige och Schweiz reglerar en stor del av sitt

kulturutbyte genom bilaterala statliga kulturavtal (Se vidare kapitlet om Kulturavtal). Sverige har avvisat kulturavtal med hänvisning till den traditionella svenska uppfattningen att kulturutbytet bör vara så fritt som möjligt. För utbytet med Östeuropa har dock vissa formella överenskom- melser visat sig nödvändiga. Genom Svenska institutet tecknas därför med dessa länder särskilda kulturprogram som inte binder den svenska rege- ringen.

De större länderna kanaliserar ofta sitt kulturutbyte genom särskilda institut eller kulturcentra i andra länder av typ Goethe-institutet, British Council, American Center, Polska Institutet etc. Stormakterna kan i olika delar av världen ha mer än ett hundratal sådana stödjepunkter som faltorganisation för kulturutbytet. Även Österrike och de östeuropeiska länderna har ett mindre antal sådana kulturinstitut. Sverige har genom särskilda omständigheter kunnat inrätta ett kulturhus i Paris och ett informationskontor i New York.

I öststaterna kanaliseras utbytet genom officiella myndigheter och organi- seras och kontrolleras enligt systemet i dessa länder. I Sovjetunionen är kulturministeriet centralt organ för all kulturverksamhet och även för större delen av utbytet med utlandet. Museer, teatrar och andra kulturinstitutioner lyder direkt under ministeriet och kan i allmänhet inte själva förhandla med utländska motsvarigheter. Utrikesministeriets avdelning för kulturförbin- delser med utlandet svarar för det formella kultursamarbetet med andra länder.

Från öststaternas sida har man önskat bryta den kulturella isoleringen från det kalla krigets tid och aktivt arbetat för att bygga ut kulturförbindelserna med länderna i väst. I förhandlingarna kring ESK-dokumentet framhölls ofta att öst imponerade mera kultur från väst än omvänt och att en bättre balans borde eftersträvas. Också de centralstyrda staterna har problem med kulturutbytets administration som av andra länder ofta upplevs som långsam och tungrodd.

5.7. Den svenska inställningen

Enligt svensk uppfattning är ett livligt utbyte med andra länder ett intresse för kulturlivet och därmed för samhället i dess helhet. Kulturpropositionen (1974128) framhåller att syftet med statligt stöd till utbyte främst är att möjliggöra kulturell förnyelse. Ett ökat erfarenhetsutbyte sägs också vara ägnat att skapa förståelse mellan folken.

Sverige har i olika internationella sammanhang hävdat kulturlivets frihet och individens roll i utbytet. En stor del av utbytet sker hos oss genom kulturlivets egna institutioner och organisationer, enligt deras egna önskemål och deras egna kontakter. Det gäller särskilt utbytet med Norden och västvärlden. Många länder har emellertid en annan inställning i dessa frågor. Individens och kulturens frihet inskränks på olika sätt i olika länder. Statsintressen styr på många håll de internationella förbindelserna. De centrala institutionernas roll förstärks. Kulturutbytet betraktas ofta som ett medel för olika politiska, ideella eller kommersiella syften och blir "kulturdiplomati". En bok med

denna titel publicerades 1974 av Europarådet.

I denna omvärld kan det bli svårt för Sverige att hävda en friare syn på utbytet. Särskilda ansträngningar kan komma att krävas för att utbyte ändå skall bli möjligt. Kulturprogrammen med Östeuropa är exempel på vägar att tillfredsställa både principiella ståndpunkter och praktiska önskemål hos olika parter. Andra lösningar kan fordras för utbyte med andra delar av världen. I framtiden kan därför ett förmedlande organ som Svenska institutet få ökad betydelse och nya uppgifter.

6 Kulturutbyte — översiktlig nulägesbeskrivning

6.1. Allmänt

Kulturutbyte med utlandet är ett vidsträckt begrepp. Det omfattar många olika slags aktiviteter, från operagästspel vid statsbesök till enskilda konst- närers studier och kontakter i utlandet. Det berör institutioner och organi- sationer, artister och amatörer, kulturarbetare och publik. En rad myndig- heter och andra organ verkar på olika sätt för att stödja, förmedla eller själva delta i det internationella utbytet.

Den kommersiella spridningen över gränserna av masstillverkade kultur- produkter har ökat kontakterna med andra länders kultur. Genom fonogram, radio, tv, press och film når masskulturen över sociala och nationella gränser. Den internationella kulturindustrins produkter kan spela en viktig roll både när det gäller att vidga kulturintresset och att främja kulturutbytet. Det finns emellertid också risk för att kommersiell masskultur innebär konformism snarare än utbyte. Att kartlägga utbredningen av kulturkommersialismen i Sverige är en särskild och omfattande uppgift som inte faller inom denna utrednings uppdrag. Genom bl. a. fonogramutredningen har kulturrådet börjat undersöka detta område och väntas fortsätta arbetet i olika former.

Också en kartläggning av det kulturutbyte som sker med statligt stöd är en omfattande uppgift. Kartläggningen måste röra sig över ett brett fält med osäkra gränser. Strömmen av impulser och kontakter mellan människor och kulturer låter sig inte fångas i budgetanslag och verksamhetsberättelser. Den enkät som utredningen har gjort hos närmare 400 kulturinstitutioner, organisationer, grupper och enskilda ger därför bara de yttre konturerna av det icke-kommersiella kulturutbytets omfattning och villkor i Sverige idag. Några huvuddrag och gemensamma problem framträder särskilt tydligt och refereras i detta kapitel.

Enkäten redovisas utförligt i bilaga 3 Nulägesbeskrivning — kulturut- byte.

6.2. Statliga insatser för kulturutbyte

Omfattningen av det statliga stödet till kulturutbyte med utlandet är av många skäl svår att beräkna. Den största delen av stödet ges som direkta bidrag till olika projekt och fördelas av olika statliga organ med ansvar inom området som statens kulturråd. Svenska institutet. SIDA. Svenska rikstea-

tern, konstnärsnämnden och andra. Därtill kommer indirekt stöd i form av anslag eller bidrag till olika kulturinstitutioners reguljära verksamhet.

Omkring 13,5 mkr fördelades bå 1977/78 som direkta bidrag till kulturut- byte enligt de mottagande organens behov och önskemål. Andra medel för internationella ändamål är på olika sätt bundna till bestämda verksamheter. Dit hör till exempel ca 1,5 mkr för utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning och 3,5 mkr för inköp av litteratur på invandrarspråk till folkbiblioteken.

De regionala och lokala kulturinstitutionerna uppbär statliga bidrag enligt särskilda regler. Tillsammans med bidrag från kommun och landsting samt egna intäkter ingår dessa statliga medel i institutionernas ordinarie budget. Sammanlagt beräknas omkring 3 mkr ur denna budget ha gått till kulturut- byte bå 1977/78. Därav kan drygt 1 mkr sägas vara statliga och knappt 2 mkr kommunala medel.

Även en del statligt understödda teatrar. orkestrar och museer använder medel ur den ordinarie budgeten för olika internationella verksamheter. Uppskattningsvis satsades bä l977/78 omkring 1,5 mkr för kulturutbyte i form av gästspel och turnéer.

Utbytet inom Norden redovisas i kapitlet Nordiskt samarbete.

6.2.1. Utländsk kultur till Sverige

Det svenska kulturlivets behov av utländska kontakter och impulser är huvudmotivet för samhällets stöd till kulturutbyte. Föratt kunna öppna våra egna gränser för utländsk kultur finns statligt stöd av olika slag även utanför de anslag och organ som direkt har till syfte eller uppgift att främja kulturutbyte.

De stora statliga kulturinstitutionerna förmedlar kulturimpulser utifrån som en del av sin reguljära verksamhet. Museer, teatrar. orkesterlöreningar och bibliotek ger med samhällets stöd den svenska publiken kontakt med utländsk konst. dramatik, musik och litteratur. Även litteratur i svensk översättning. utländsk teater i svenska produktioner och utländsk musik i svenskt framförande ger sådan kunskap. Omfattningen av den internatio- nella verksamheten är ofta en kostnadsfråga och förbehållen främst de stora institutionerna i de stora städerna. Nationalscenerna, de centrala biblioteken och de statliga konstmuseerna har av naturliga skäl större resurser och fler utländska kontakter än de regionala institutionerna.

Utländsk musik, teater och litteratur förmedlas också av radio och tv. Musikradion har ett rikstäckande ansvar för att förmedla även utländsk musik. TV-teatern och särskilt radioteatern har ständigt utländska pjäser i repertoaren, oftast i svenska produktioner. Inom det statliga litteraturstödet gör översättningsstödet det möjligt för enskilda förlag att fortsätta utgiv- ningen av utländsk litteratur i svensk översättning. Stödet till kulturtidskrif- terna ger möjligheter till Spegling av utländsk kultur och kulturdebatt. Det allmänna stödet till pressen främjar mångfald också i bevakningen av utländska kulturyttringar. Filmklubbar och föreningar får stöd för att visa utländsk kvalitetsfilm och folkparkerna för att ta emot utländska artister. Studieförbunden liksom ungdomsförbund, kvinnoföreningar, frikyrkor och

andra ideella organisationer med olika slags samhällsstöd har ofta interna- tionella studier på sina program. Folkrörelserna och andra organisationer får särskilda bidrag från SIDA för att hos sina medlemmar vidga kunskapen om u-länderna.

Stöd föratt ta emot utländska kulturprodukter ges också till Rikskonserter, Riksutställningar, Riksteatern och Folkets Husföreningarnas Riksorganisa- tion.

Nordiskt samarbete och utbyte på alla nivåer stöds enligt avtal mellan de fem nordiska regeringarna genom anslag för olika ändamål.

Kulturprodukter från utlandet kommer också till Sverige med stöd av respektive länder genom deras organ för internationellt kulturutbyte. Denna verksamhet har ganska stor omfattning, särskilt från länderna i Östeuropa. Flera länder har kulturcentra i Stockholm däribland Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta Staterna, Italien, Polen och Tyska demokratiska republiken. Framförallt förmedlas utställningar och musikeve- nemang till olika delar av landet, ofta till mycket låg kostnad. Dessa prov på utländsk kultur är inte alltid de som det svenska kulturlivet bedömer som mest angelägna, men för andra former av utbyte saknas ofta ekonomiska resurser.

6.2.2. Stöd till svensk kultur utomlands

Svensk kultur har ofta svårt att hävda sig i den utländska konkurrensen, bland annat av språkskäl. En liten stat har också naturliga svårigheter att göra sina kulturella resurser kända. Enstaka stora svenska framgångar utomlands inom film, litteratur, operakonst och musik kan ha stark genomslagskraft men är relativt sällsynta. Samtidigt finns ofta i olika länder hos olika kretsar intresse för kontakter och utbyte med svensk kultur. För att kunna möta detta intresse och nå ut över våra språkliga och geografiska gränser måste vi betala omkostnader i form av resor, transporter, uppehälle, lokalhyra, översättningar etc. Ofta behövs också teknisk hjälp med kontakter och praktiska arrangemang. Den statliga stiftelsen Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Statens kulturråd och de institutioner och organisationer som bedriver kulturell verksamhet skall verka för de kulturpolitiska målen, där också utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna ingår. Också många andra organ har uppgifter inom detta område.

Initiativ till olika former av kulturutbyte kan komma från flera olika håll. till exempel enskilda personer eller institutioner i utlandet eller i Sverige. främmande ambassader. svenska utlandsmyndigheter. statliga och privata förmedlingsorgan i utlandet eller i Sverige. För att kunna acceptera en inbjudan eller genomföra ett projekt måste kulturinstitutioner. grupper och enskilda i allmänhet själva ansöka om bidrag. En rad olika myndigheter kan ge stöd utan alltid klart avgränsade ansvarsområden. En del ger stöd inom hela området. bland andra Svenska institutet. statens kulturråd. konstnärs- nämnden samt utbildnings- och utrikesdepartementen.

Uthi/(lni/tgsu'e/mrtementet ger bland annat bidrag till deltagande i vissa konferenser utomlands. till folkrörelsernas internationella verksamhet och till internationella kongresser i Sverige. Större projekt av olika slag kan få

bidrag i undantagsfall. Utrikesde/iartementet stöder visst personutbyte och enstaka manifestationer till exempel i samband med statschefsbesök och liknande. Av utrikesdepartementets medel för informationsverksamhet används en mindre del för bidrag till kulturutbyte som utrikesförvaltningen har intresse av att stödja. Ofta gäller det projekt i anslutning till utlandsmyn- digheternas informationsverksamhet.

Statens kulturråd fördelar bidrag efter ansökningar men initierar själv inga kulturutbytesprojekt. Bidrag om sammanlagt ca 0,8 mkr utgick bå 1977/78 till vissa institutioners och fria gruppers turnéer och gästspel, till utlandsresor för körer, orkestrar och folkdanslag inom amatörorganisationerna samt till de internationella organisationerna inom kulturområdet. Kulturrådet administ- rerar det statliga litteraturstödet med översättningsstöd och stöd till litteratur på invandrarspråk samt fördelar stöd till biblioteken för inköp av litteratur på invandrarspråk.

Svenska institutets budget uppgick bå 1977/78 till drygt 18 mkr. Ca 1,4 mkr avsåg projektmedel för kulturutbyte. Verksamheten består av utställningar, filmvisningar, översättningsstöd, bidrag till mindre gästspel, publikationer och personutbyte. Inom flera av dessa områden ges bidrag också från andra organ. Institutet har också initierande och kontaktskapande uppgifter. För kontakt med kulturlivet finns rådgivande referensgrupper för bland andra områdena litteratur och musik, form, arkitektur och fysisk planering samt för det svenska kulturhuset i Paris.

Rikskmtserter ger bidrag till enskilda artisters och mindre ensemblers framträdande utomlands och informerar om svensk musik bland annat genom grammofonskivor. Riksteaterns huvuduppgift är att ta emot utländska gästspel men sänder också ut bland annat Cramer- och Cullbergbaletterna. Riksutställningar skall kunna ta emot utländska utställningar i Sverige främst för mindre museer men har också producerat utställningar för visning utomlands. Svenska Filminstitutet stöder icke-kommersiella visningar av svensk film främst vid festivaler. Niinuulen/ör utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) finansierar varje år flera utställningar av svensk konst, däribland Sveriges deltagande i biennalen i Venedig. SID.-1 ger stipendier till författare och andra för projekt som syftar till ökad kunskap om u-länderna. Knnstnärsnämnden och Sveriges Följ/ätta/j/émd ger bidrag till enskilda konstnärers och författares utlandsresor för olika projekt. Kunstaka- demie/i och Musikaliska akademien fördelar vissa resestipendier. K nmmuner och Miu/sting stöder bland annat vänortsutbyte.

Inom ramen för det nordiska al/miinku/tm'e/ln samarbetet stöds olika nordiska samarbets- och utbytesprojekt inom bland annat musik, teater. litteratur och konst.

6.3. Kulturutbyte och kulturbegrepp

Kulturen har sin självklara plats i presentationen av Sverige utomlands och kan bidra till att nyansera bilden av det svenska samhället. Svenska kulturmanifestationer kan också stimulera ett allmänt intresse för Sverige. De större manifestationerna är emellertid bara en liten del av kulturutbytet. Den övervägande delen av kulturkontakterna med utlandet består av ett

mera vardagligt utbyte. Det kan vara studiebesök, korrespondens, kongres- ser, enskilda resor, personliga kontakter, medlemskap i internationella fackorganisationer och samarbete om gemensamma mål och konkreta projekt. Det består också i att ge material och upplysningar till andra länders filmklubbar, teatrar, musikgrupper, museer, tidskrifter, bibliotek, förlag, massmedia och enskilda kulturarbetare. Många arbetar i kulturens vardag med att hålla de internationella perspektiven öppna och de internationella kontakterna levande. För kulturutvecklingen i vårt eget land är detta slag av kontakter ett livsvillkor.

Det statliga stödet till kulturutbyte inriktas främst på de traditionella konstformerna och i viss mån folkbildning och organisationsliv. I verklig- heten leder utbytet till ett möte mellan kulturer i mycket vidare mening. Om en indisk danstrupp uppträderi Sverige eller en svensk teatergrupp i Polen blir behållningen inte bara nya synpunkter på dans och teater. Genom personliga intryck och praktiska erfarenheter upplever båda parter många andra aspekter av det andra landets vanor, tänkesätt, samhälle och kultur. Som Teater 9 skriver i sitt enkätsvar är det "bakom ytan av redovisningsbara fakta som utbytet av erfarenheter, gemenskap, förståelse, kritik, kunskaper och kontakter etableras".

6.4. Verksamhet och resurser inom olika kulturområden

6.4.1. Teater och dans

Internationell verksamhet

Verksamhetsåret 1977/78 uppbar utom Operan och Dramatiska teatern 15 regionala och lokala teaterinstitutioner statligt stöd. Närmare 100 fria grupper sökte bidrag från kulturrådet. Inom området finns också privata teatrar samt amatörteatergrupper, till exempel inom Studieförbunden.

För spridning av teaterföreställningar i Sverige svarar bland andra Riks- teatern, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och Folkparkernas Centralorganisation. Riksteatern med omkring 140 anslutna teaterföreningar har under senare år tagit emot omkring tio utländska gästspel om året, varav hälften från Finland. Genom bland andra Teatercentrum med ca 55 anslutna grupper och Danscentrum med ca 14 grupper sprids information och förmedlas kontakter och inbjudningar mellan svenska och utländska grup- per.

Det svenska teaterlivet har i olika sammanhang efterlyst en statlig gästspelspolitik. Teatrarnas egna resurser är med Stockholms stadsteaters formulering "inte baserade på förutsättningen att internationell verksamhet är förenad med merkostnader". De statliga bidragen är mycket blygsamma. Svenska institutet kan på grund av resursbrist iallmänhet bara ge symboliska bidrag. Många länder subventionerar sina egna gästspel men förutsätter samtidigt någon motprestation från det mottagande landet. Sverige riskerar att inte komma med i de intressanta sammanhangen om inte institutionerna har resurser för detta ändamål.

Operan är idag den enda statliga eller statsunderstödda institution som bedriver en omfattande gästspelsverksamhet inom ramen för sin egen

budget. Under de senaste fem åren har Operan och operabaletten gett mer än 100 föreställningar i elva länder och tagit emot 30 gästföreställningar av tio utländska ensembler. Det stora antalet gästspel utomlands hänger emellertid samman med att stora scenen var stängd för ombyggnad under spelåret 1974/ 75. Operan har ständigt ett stort antal inbjudningar. som måste avböjas därför att de innebär alltför stora kostnader.

För teatergästspel kan språket vara ett hinder som dock har visat sig möjligt att övervinna på olika sätt (resuméer i programblad, orientering genom högtalare i salongen etc.). För uppsättningar av välkända klassiker betyder det främmande språket mindre. Dramaten har tidigare gästspelat utomlands med Strindbergsföreställningar och intresset är fortfarande stort för både Strind- berg och Ingmar Bergman. Teatern anser sig dock inte längre ha råd att genomföra eller ta emot gästspel med egna medel. Inte heller nordiska gästspel är möjliga eftersom medel för nordiskt kultursamarbete vanligtvis inte utgår till de större institutionerna.

Enligt Riksteatern finns ett visst motstånd mot teater på utländska språk ute i landet, och scenerna är inte heller alltid lämpliga. Omkring hälften av anslutna teaterföreningar önskar dock se fler utländska gästspel. Den yngre publiken vill gärna ha föreställningar på engelska.

För den övervägande delen av svensk teater består den utomnordiska internationella verksamheten av enstaka föreställningar och artistengage- mang, studiebesök, deltagande i konferenser och liknande. De statsunder- stödda teatrarna ute i landet har idag små möjligheter att delta i gästspels- verksamhet eftersom varken de statliga eller de kommunala bidragen är dimensionerade med tanke på utlandsverksamhet. När enstaka teatrar får inbjudningar att visa en uppmärksammad föreställning utomlands är tiden ofta för kort att söka anslag. Gästspel av utländska teatrar erbjuds ibland av respektive länders kulturrepresentation i Sverige. De svenska teatrarnas åsikt om vad som är intressant sammanfaller inte alltid med den officiella bedömningen.

Det finns dock enstaka undantag. Marionetteatern har under de senaste 20 åren genomfört ett intensivt utbyte genom egna turnéer och presentation av utländsk scenkonst i Sverige. Teatern har under 48 resor utomlands besökt 95 städer i länder över hela världen. Enligt Marionetteatern fordras för varje enskild turne en omfattande "tiggarstråt" bland en rad myndigheter vilket avsevärt försvårar ett effektivt arbete.

Stora Teatern i Göteborg har under 1970-talet gett ca 40 föreställningar i England. Danmark och Norge, huvudsakligen med stöd av nordiska kulturmedel samt av utbildnings- och utrikesdepartementen.

Den moderna teatern som inte i lika hög grad som den äldre använder enbart ordet som uttrycksmedel har etablerat kontakter utomlands främst genom de fria teatergrupperna. Teater 9 har genom frivilliga insatser ensam eller tillsammans med andra teatrar under 1970-talet arrangerat omkring 95 föreställningar av närmare 20 produktioner med över 15 utländska teater- grupper i Stockholm. Teater 9 har också själv gästspelat i Polen och Venezuela, under stora svårigheter att få bidrag.

Det internationella utbytet inom amatörteatern är i stort sett begränsat till Norden. Vissa studieförbund har emellertid med stöd av utbildningsdepar- tementet inlett samarbete med teatergrupper i bland annat Polen och

Portugal.

För dansen finns inga språkgränser. men danskonsten har länge haft bristande resurser. Både Cullberg- och Cramérbaletterna liksom den fria dansgruppen fEtoile du Nord har gjort turnéer utomlands. För de fria dansgrupperna utgår stöd från olika håll i varje särskilt fall, vilket försvårar planeringen och skapar osäkerhet. Bättre möjligheter att ta emot utländska gästspel anses viktiga för dansens utveckling i Sverige.

R esurser

De statliga bidragen för teaterutbyte har i första hand gått till mindre ensembler. Av medel för utbyte utgjorde under bå 1977/78 ca 1 mkr direkta bidrag till gästspel och turnéer i utlandet. Utbildningsdepartementet gav stöd till amatörteater även inom ramen för stödet till folkrörelsernas internatio- nella kontakter. Kulturrådet gav bidrag till Stockholms stadsteater för framträdanden i Venezuela och några länderi Västeuropa. Svenska institutet gav mindre bidrag till Marionetteatern och Teater 9.

Operan beräknade att ungefär 800000 kr ur den ordinarie budgeten användes för teaterns egna gästspel utomlands och gästande ensemblers kostnader i Sverige. Dramaten disponerar för utbyte med utländska teatrar en närmast symbolisk summa (10 000 kr) som under vissa förutsättningar kan överskridas. Verksamhetsåret 1977/78 användes uppskattningsvis 40 000 kr för utbyte.

De lokala och regionala teaterinstitutionerna anslog ur sin ordinarie budget i runt tal 1,8 mkr för internationell verksamhet, i första hand för att ta emot utländska gästspel på den egna scenen. Riksteatern ansvarar för en stor del av den mottagande verksamheten. Ur den ordinarie budgeten avsätts ett visst belopp (100000 kr) för internationellt utbyte, varvid särskilt invandrarnas behov av kontakt med den egna teaterkulturen beaktas. Södra Teatern har under senare år tagit emot i genomsnitt 25 utländska gästspel om året och disponerar för sådana ändamål 250 000 kr från Riksteatern.

6.4.2. Musik

Internationell verksamhet

Musiklivet i Sverige är rikt förgrenat. Verksamhetsåret 1977/78 uppbar 10 regionala och lokala orkestrar statsunderstöd. Närmare 260 fria grupper sökte bidrag hos kulturrådet. 12 centrala amatörorganisationer inom musikom- rådet fick bidrag. Många av dessa organiserar körsångare. Enbart KÖRSAM,i vilket sju av de större kör- och sångarförbunden ingår, representerar ca 120 000 aktiva körsångare.

Utlandsturnéer för svenska orkestrar och gästspel av främmande orkestrar är tidskrävande och dyrbara. Av statliga medel utgår liksom för teatergästspel endast obetydliga bidrag från kulturrådet och Svenska institutet. Stockholms- filharmonikerna har de senaste åren turnerat i Finland, Förbundsrepubliken Tyskland och USA, i det senare fallet med anslag från utrikesdepartementet och med bidrag från en unik privat stödförening. Örebro kammarorkester har turnerat i Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Tjeckoslovakien och USA med visst stöd främst från Rikskonserter och med stora utgifter för

kommunen. En utländsk orkester presenteras varje år i Stockholm av Konserthusstiftelsen, ofta på initiativ av utländska ambassader. Även mindre orkestrar som Gävle orkesterförening har kunnat ta emot sådana gästspel, när de har subventionerats av respektive land. Sveriges Radios symfoniorkester får många inbjudningar från utlandet men har inte möjlighet eller medel att acceptera mer än en kortare turne om året.

När svenska orkestrar framträder utomlands är det ett naturligt önskemål att något svenskt verk skall ingå i repertoaren. Oftast är emellertid de ekonomiska villkoren från svensk sida sådana att den utländske arrangören föratt täcka sina kostnader måste ta ut höga biljettpriser och göra repertoaren pålitligt publikdragande. De relativt okända svenska verken faller då bort, eftersom de inte anses locka den stora publiken.

En billigare form för utbyte är engagemang av gästartister och gästdirigen- ter. Svenska artister engageras utomlands mindre ofta än utländska artisteri Sverige.

Mindre ensembler och enskilda artister har framträtt i både Öst- och Västeuropa. Med stöd av Rikskonserter genomfördes år 1977 ca 60 sådana konserter med svensk musik och svenska artister i mer än 20 länder. Avgörande vid bedömningen av enskilda ansökningar är för Rikskonserter att projekten främjar svenskt musikliv.

De fria musikgrupperna svarar för nästan hela utbudet av genrer som jazz, pop och folkmusik. På inbjudan från utlandet gör till exempel instrumental- ensemblen Harpans kraft någon eller några utlandsturne'er varje år, som finansieras genom gager och bidrag. Ersättningen blir ofta i det närmaste symbolisk. Ett väsentligt problem är enligt de fria musikgrupperna behovet av planeringstid för utlandsturnéer.

Amatörmusikerna är i allmänhet beroende av tillfälliga bidrag för sin utlandsverksamhet. En betydelsefull roll för ungdomsutbytet har organisa- tionen Musik för Ungdom. Särskilt känd bland körerna är OD i Uppsala som har gjort flera långa och framgångsrika utlandsturnéer i olika länder, organiserade av professionella konsertbyråer. Eftersom kostnaderna ökar och man inte kan planera utan ekonomiska garantier, överväger OD nu en nedläggning av turnéverksamheten i utlandet.

Folkparkernas Centralorganisation förmedlar vissa utländska variete'er. jazz-, sång- och popgrupper till de svenska folkparkerna. Sådana gästspel omfattade år 1977 ett stort antal musik- och sånggrupper från 20 länder i Europa, USA, Afrika, Asien och Latinamerika.

Resurser

Bidrag till utbyte inom musikområdet har i första hand gått till mindre ensembler, amatörgrupper och enskilda. Utbildningsdepartementet gav bidrag om ca 115000 kr till bl. a. olika musikevenemang av typ ISCM:s världsmusikdagar i Stockholm och Helsingfors. Kulturrådet gav 55 000 kr till Stockholmsfilharmonikerna för en turné i Förbundsrepubliken Tyskland och 100 000 kr till amatörensemblers utlandsresor. Svenska institutet stödde en del kontaktresor och besök (65 000 kr). Konstnärsnämnden anslog närmare 385 000 kr till enskilda tonkonstnärers utlandsresor och Rikskonserter anslog ungefär 175 000 kr till enskilda artisters och ensemblers utlandsframträdan-

den.

Sammanlagt anvisades närmare 1,9 mkr till utbyte inom musikområdet under bå 1977/78. Därtill kom ca 700000 kr som de regionala och lokala musikinstitutionerna ur sin ordinarie budget anslog till internationell verk- samhet.

För den mottagande verksamheten har Rikskonster endast kunnat göra begränsade insatser. Inom ramen för stödet till kulturprogram i föreningslivet har Förmedlingsbyrån anslagit uppskattningsvis ca 150 000 kr. För spridning av utländsk musik i Sverige verkar också förutom de kommersiella agenterna Fylkingen, Elektronmusikst'udion, Svenska jazzriksförbundet, Kontaktnä- tet, Folkparkernas Centralorganisation och Musikcentrum.

Särskilda ansträngningar görs för att informera om svensk musik och svenskt musikliv utomlands. Svenska institutet och Rikskonserter produ- cerar en skivantologi om svensk musik som hittills har täckt svensk konsertmusik från tre sekel, folkmusik och jazz. Rikskonserter ger också ut en informationsbulletin om svensk musik samt informativa fonogram. För att göra musik tillgänglig i utlandet satsar STIM:s informationscentral medel (ca 215000 kr) på att bland annat sprida notmaterial. Uppskattningsvis ansvarar Informationscentralen för att närmare 90 % av de samtida kompo- sitörernas verk blir tillgängliga på så sätt. Svårigheten att överblicka fältet och den vikt man tillmäter informationsuppgifterna har lett till att en informell samrådsgrupp med företrädare för olika intressenter har bildats.

6.4.3. Film

Internationell verksamhet

Svensk film når en ojämförligt mycket större utländsk publik än någon annan form av svensk kultur. Sveriges anseende som filmland gör att även icke- kommersiella filmvisningar ofta efterfrågas. I Östeuropa och u-länderna visas inte svensk film på biografer, men i dessa regioner finns ett stort intresse för svensk och västerländsk film. I Västeuropa och USA ordnas ofta vid universitet och andra kulturinstitutioner svenska filmveckor kring olika epoker och olika teman.

Särskilda visningar av svensk spelfilm utomlands sker genom Svenska Filminstitutet i kommersiellt intressanta regioner och av Svenska institutet i andra regioner och sammanhang. Sådana visningar är ofta ett inslag i den allmänna Sverigeinformationen och efterfrågan är mycket större än någon av de berörda institutionerna kan tillfredsställa. Svenska institutet disponerar ett antal äldre filmer och anordnar cirka 150 visningar om året. Under förutsättning av ökade anslag planerar Institutet att utvidga verksamheten väsentligt.

Kortfilm och dokumentärfilm av enskilda filmare eller bolag visas ofta vid skolor, föreningar och liknande genom Svenska institutets och utlandsmyn- digheternas förmedling. Kortfilmer om Sverige ur olika aspekter, som producerats av Sveriges Radios utlandsprogram, visas bland annat genom utbildnings-TV och kabel-TV främst i USA.

Filmare utanför de större bolagen saknar stöd till översättning och marknadsföring av svenska filmer, som inte lanseras av filmbolagen.

Deltagande i internationella festivaler är ofta enda möjligheten för dem att bli internationellt uppmärksammade och nå den utländska marknaden. Stöd för resor till festivaler och liknande utgår i första hand från Svenska institutet. För smalfilmare finns inga medel för resor till festivaler.

Resurser

Stöd för visning av svensk film utomlands är relativt begränsat. Svenska institutet och Svenska Filminstitutet använde ca 150 000 kr vartdera för icke— kommersiella filmvisningar i olika länder. Svenska Filminstitutet dispone- rade dessutom omkring 250000 kr ur egna fonder för att stödja svenskt deltagande i internationella filmfestivaler samt publikationer om svensk film på främmande språk. Svenska institutet gav bidrag (ca 75 000 kr) till kontaktresor och deltagande i kongresser m. m. till filmarbetare. lilmskri- benter och fotografer.

Omkring 80 procent av all spelfilm som visas i Sverige idag är importerad. Det statliga stödet på filmområdet inriktas på fraktstöd samt stöd till import, distribution och visning av kvalitetsfilm. Bå 1977/78 uppgick stödet till i runt tal 2,5 mkr. Utbildningsdepartementet gav bidrag till Svenska Filminstitutet för import och distribution av barnfilm, till Bio Kontrast för distribution av importerad spelfilm och till Svenska Filminstitutets Bio 16 för visning av spelfilm i nya former.

6.4.4. Litteratur och bibliotek

Internationell verksamhet

Ett litet språkområde som det svenska har särskilda svårigheter att göra den egna litteraturen uppmärksammad utomlands. Vissa svenska böcker har blivit introducerade och kända genom förlagens försäljningskontakter. Enskilda översättare, bl. a. i Frankrike, Italien, Polen, Rumänien och USA, har gjort stora insatser för att introducera svensk litteratur i sina hemländer. Genom personliga kontakter mellan svenska och utländska författare har också svensk lyrik översatts och introducerats, ofta i samlingsvolymer och antologier.

De utländska förlagen och deras lektörer kan inte ta del av litteraturen på svenska. Utredningen har i remissvar till Litteraturstödsutredningen före- slagit att ett antal svenska böcker i översatta manuskript görs tillgängliga för utländska förlag och andra som kan ha intresse för svensk litteratur. Ienlighet med regeringens förslag i särproposition våren 1978 om förbättrat litteratur- stöd har riksdagen fattat beslut om en sådan ordning. Urvalet av böcker sker genom kulturrådet och den praktiska handläggningen genom Svenska institutet.

Översättarna har en avgörande betydelse för introduktion av svensk litteratur utomlands. För deras resor och vistelser i Sverige och för kontakter med författare och andra utgår visst stöd från Svenska institutet. Också antologier och andra projekt kan få stöd från Institutet.

Sveriges Författarförbund har omfattande internationella fackliga kontak- ter och möter stort intresse för svensk kulturpolitik, bland annat det svenska

systemet med biblioteksersättning till författare. Enskilda författare kan för utlandsprojekt få resestipendier från Sveriges Författarfond och SIDA.

En bibliografi över böcker om Sverige på utländska språk, Suecana Extranea, ges ut av Kungl. Biblioteket och sprids i utlandet.

Svenska Barnboksinstitutet har bland annat genom utställningar och utbyte av publikationer ett livligt internationellt samarbete inom sitt område.

Stöd till utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning ingår i det statliga litteraturstödet och omfattar f. n. ca 75 titlar årligen. Också utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk kan numera få stöd.

Ett särskilt anslag för inköp av invandrarlitteratur till biblioteken utgår genom kulturrådet. Många lokala bibliotek är väl försedda med litteratur på invandrarspråken. Stockholms stadsbibliotek köper sammanlagt böcker på omkring 50—talet språk och har ca 500 tidningar och tidskrifter på utländska språk.

Bland de vetenskapliga biblioteken intar Kungl. Biblioteket (KB) en särställning i egenskap av landets nationalbibliotek. KB fungerar bland annat som en bytescentral mellan större vetenskapliga bibliotek utomlands och i Sverige. Också direkta bytesförbindelser förekommer mellan svenska och utländska bibliotek.

Resurser

Inom litteraturområa'et satsas numera relativt betydande belopp på att göra utländsk litteratur tillgänglig i vårt land. Däremot saknas det alltjämt istort sett stödformer för att föra ut den svenska litteraturen utomlands. För de presentationsöversättningar inom ramen för det statliga litteraturstödet som utredningen har föreslagit kommer från och med bå 1978/79 150000 kr årligen att anslås under en försöksperiod av fyra år.

Svenska institutet bidrog till att främja den svenska litteraturens spridning utomlands genom bland annat kontaktresor, bidrag till översättningar, symposier m. m. med sammanlagt ca 130 000 kr.

Sveriges Författarfond gav resestipendier till svenska författare, översät- tare och bokillustratörer (1,2 mkr) samt bidrag till översättare av svensk litteratur. främst dem som bor i Sverige (drygt 60000 kr).

SIDA fördelade omkring 400 000 kr för u-landsstipendier till bland annat författare och journalister. Dessutom anvisade SIDA 150 000 kr till utgivning av litteratur om utvecklings- och u-landsfrågor. Stödet avsåg både böcker av u-landsförfattare i översättning och svenska originalböcker.

Det statliga litteraturstödet fördelas av kulturrådet. Inom dess ram anvisades 1,24 mkr för utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning. Vid fördelningen av dessa bidrag skall särskild hänsyn tas till behovet av atti Sverige ge ökad kännedom om litteratur från de olika invandrargruppernas hemländer och översättningar från språk som talas av språkliga minoriteter i landet. Kulturrådet anslog vidare 300000 kr för utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.

6.4.5. Konst, museer, utställningar m. m.

Internationell verksamhet

Utöver de statliga och statsunderstödda i museerna i Stockholm uppbar 25 regionala och lokala museer statsbidrag under verksamhetsåret 1977/78. Vidare finns ett antal lokala och kommunala konsthallar och museer.

Museernas internationella utbyte omfattar både forskningssamarbete och utställningar. De större museerna har vetenskapligt samarbete med insti- tutioneri andra länderi form av gemensamma forskningsprojekt, kongresser, studiebesök, utbyte av erfarenheter och publikationer m. rn. Ibland är detta samarbete mycket livligt. Naturhistoriska Riksmuseet förvaltar en stor del av Linnés samlingar, vilket medför omfattande kontakter med utlandet. För de mindre museerna består kontakterna mest av korrespondens, publikations- byten och medlemskap i internationella organisationer.

Utställningar med utländskt material ingår i de större museernas ordinarie verksamhet och ordnas i allmänhet genom deras egna internationella kontakter. I vissa fall är hela verksamheten internationellt inriktad, som för Medelhavsmuseet, Etnografiska museet och Östasiatiska museet i Stock- holm. Också andra museer som Moderna museet och Historiska museet i Stockholm samt Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg har många interna- tionella utställningar och kontakter.

De stora konstutställningarna från utlandet blir alltmer sällsynta. Kostna- derna för försäkringar, transporter och vakthållning har stigit kraftigt och utländska museer och samlare lånar numera ogärna ut sina konstverk. Svenska regeringen har riksdagens bemyndigande att efter prövning från fall till fall garantera värdet av en inlånad utställning från utlandet, vilket innebär en betydande ekonomisk lättnad för museerna.

Svensk konst visas utomlands genom bland andra Svenska institutet i samarbete med svenska och utländska museer och andra institutioner. Under de senaste åren har svensk grafik visats i flera afrikanska länder, svensk textil i Mexiko, svensk offentlig miljö i Kina, äldre svensk konst i Japan. Halmstadsgruppen i Paris och svenskt silver i Moskva. Svenska institutet har också distribuerat utställningar av informations- och debattkaraktär, till exempel Design för handikappade och Konst i tunnelbanan.

Samlingsutställningar och mindre vandringsutställningar av levande svenska konstnärer anordnas varje år av Nämnden för nutida svensk konst i utlandet. som också svarar för det svenska deltagandet i Biennalen i Venedig. En serie utställningar om Linné har producerats av Riksutställningar för visning utomlands. Enskilda konstnärer som får inbjudningar att utställa utomlands kan få stöd från konstnärsnämnden.

De regionala museerna saknar nästan helt möjligheter att delta i utställ- ningsutbyte. Det finns många önskemål att internationella utställningar i de större städerna i någon form ges vidare spridning i landet. För sådan spridning har Riksutställningar ett ansvar som man hittills inte har ansett sig kunna fylla av brist på medel.

Resurser

För utstälIningsverksamhet och övrigt utbyte anslogs sammanlagt ca 1,5 mkr. Därtill kom delarav anslag för ordinarie verksamhet,ca 1 mkr. Svenska institutet använde omkring 400000 kr för produktion och distribution av större utställningar till utlandet. Institutet gav också ca 75 000 kri resebidrag till konstnärer. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet anslog ca 350000 kr till utställningar. Konstnärsnämnden gav bidrag till enskilda konstnärers utlandsresor med ca 170000 kr. Utbildningsdeparte- mentet och kulturrådet gav bidrag för deltagande i internationella kongresser inom området med sammanlagt ca 120 000 kr.

6.4.6. Organisationer och föreningar

Organisationer och föreningar har ett livligt internationellt samarbete som syftar till att ge och få kunskap om vår egen och andra länders kultur i mer vidsträckt betydelse. Detta samarbete har ofta formen av kongresser, kurser och studiebesök. Särskilda projekt får stöd från SIDA samt utbildnings- och utrikesdepartementen. Stöd från SIDA utgår också till ideella föreningar som Chilekommitten, Frikyrkan hjälper, Svalorna och många andra. Idrottsrörelsen, fredsrörelsen och andra stora folkrörelser har naturliga internationella kontakter. Ungdomsrörelserna är i dag i hög grad inriktade på att belysa relationerna med andra länder och spegla andra folks levnadsvill- kor. Kvinnoorganisationerna samarbetar med andra länders organisationer förjämställdhet mellan män och kvinnor och stöder särskilt kvinnorörelser i u-länderna. Fredrika-Bremer-Förbundet är en av stiftarna av Afro-Art som bland annat främjar utbildning inom hantverksområdet i u-länderna. Kyrkornas internationella verksamhet omfattar även information i Sverige om kulturella, sociala och politiska förhållanden i u-länderna. Folkrörelsernas och organisationernas behov av stöd för sin internationella verksamhet utreds för närvarande inom kommundepartementet.

6.5. Kulturlivets synpunkter och önskemål

Vissa problem framträder särskilt tydligt i kulturlivets enkätsvar.

Bristen på resurser är det genomgående temat. Från nästan alla instanser omvittnas att internationella kontakter och impulser inte kan utvecklas därför att det inte finns tillräckliga anslag för internationell verksamhet vare sig hos institutionerna själva eller hos centrala organ.

Särskilt inom teater- och dansområdet saknas stöd till utbyte. Först från och med bå 1977/78 har kulturrådet anslagit ett mindre belopp (50 000 kr) för teaterinstitutionernas utbyte. I allmänhet är teatrarna hänvisade till tillfälliga bidrag från utrikes- och utbildningsdepartementen eller mindre bidrag från Svenska institutet.

Bristen pa" överblick och samordning upplevs som mycket besvärande. Olika sökande vet ofta inte vart de skall vända sig för att få bidrag. I många fall måste de ägna mycken tid åt att skrapa ihop även ganska små summor från flera olika håll. Upplysningar saknas om principerna för anslagsfördelning.

På musikområdet stöder i dag flera organ i olika former utbytet med utlandet. Tidigare gav bland andra Rikskonserter och Svenska institutet bidrag. Också kulturrådet har från och med bå 1977/78 anslagit ett mindre belopp till musikinstitutionernas utbyte.

Också inom konst- och utställningsområdet finns flera, delvis konkurre- rande organ för utbyte. Svenska institutet producerar och distribuerar utställningar i samarbete med svenska och utländska museer och institutio- ner. Andra insatseri mindre skala görs av Konstakademien och Riksutställ- ningar. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) svarar för utställningar av nu levande konstnärer med undantag för konsthantverket. Inom detta område har Föreningen Svensk Form ansvar men inga medel och samarbetar oftast med Svenska institutet.

För kulturlivet i regionerna är bristen på resurser för internationella kontakter särskilt kännbar. De statliga och kommunala bidragen är inte dimensionerade för internationell verksamhet. Utbytet blir då lätt beroende av tillfälligheter och det är svårt att planera egna initiativ. Från många håll önskas att utställningar, turnéer och gästspel som kommer till Stockholm eller de större städerna också i någon form når ut i landet.

Den mottagande verksamheten anses särskilt angelägen. Intresset för att ta emot kulturimpulser och kulturarbetare från utlandet är stort men medel saknas ofta för dessa ändamål. De produkter som man kan få gratis eller billigt från främmande ambassader är inte alltid de som man från svensk sida anser mest angelägna. Med beroende av utländskt stöd kan utbytet bli ensidigt präglat.

Bland praktiska svårigheter i utbytet nämns långsamma beslutsprocesser i anslagsärenden och brist på resurser för oförutsedda tillfällen. De som inte är centralt placerade har svårt att få kontakter med utländskt kulturliv och information om projekt som förbereds i Sverige. Också med detaljer i fråga om transporter, korrespondens och kontrakt behövs ibland sakkunnig hjälp. För utbytet med öststaterna finns särskilda politiska och administrativa problem. Valutabestämmelserna innebär att svenska artister inte kan föra med sig intjänat gage ut ur landet och att kulturarbetare från öststaterna ofta blir beroende av svenskt stöd för vistelser i Sverige.

7 Kulturutbyte — förslag

7.1. Behov inom området

De svenska kulturkontakterna med världen utanför Norden har under efterkrigstiden ökat starkt. Utbyte i olika former har växt fram vid sidan av den kommersiella marknaden. Det bekräftas emellertid av utredningens kartläggning att de statliga anslagen för utbyte är otillräckliga för de behov som finns inom området. Tillfällen till utbyte, kontakter och impulser kan inte utnyttjas därför att medel ofta saknas även för ganska blygsamma kostnader i sammanhanget. Många inbjudningar och erbjudanden av stort intresse för det svenska kulturlivet måste avböjas av ekonomiska skäl. Andra länder kan inte i längden subventionera kulturmanifestationer i Sverige om motprestationer från svensk sida uteblir. I detta läge är risken för kulturlivets stagnation och provinsialism kännbar, särskilt utanför de större städerna.

Planering och effektivt utnyttjande av de resurser som finns försvåras också av att anslagen är splittrade och svåröverskådliga. De fördelas ofta efter ganska vaga principer och ibland med lång administrativ fördröjning. Delvis är detta en följd av att anslagen har kommit till efter hand utan någon övergripande plan eller målsättning. Många organ och institutioner är verksamma inom området men få har överblick över vilka resurser som finns och i vilken ordning de kan sökas.

Medan det statliga stödet till den inhemska kulturen har byggts ut under de senaste decennierna har det internationella utbytet varit ett försummat område. De verkliga anslagsbehoven uppgår därför till mångdubbelt större belopp än de förstärkningar som nu föreslås. Behoven omfattar många olika deltagare i många olika former av utbyte med många olika länder. För att börja uppfylla kulturpolitikens internationella mål och delta i det internatio- nella utbytet på ett sätt som svarar mot Sveriges ställning som kulturland måste vi nu lägga grunden till en ny satsning på detta område. Från den grunden bör sedan insatserna byggas ut i större skala under kommande ar.

7.2. Nuvarande ansvarsfördelning

Utredningens direktiv framhåller behovet av en klarare kompetensfördelning mellan olika anslagsgivande organ men betonar också önskvärdheten av att anslag ges av olika organ enligt olika principer. Någon helt klar och enhetlig

struktur av ett så skiftande område som innehåller så många olika aktiviteter och intressenter är inte möjlig. För utbytet över gränserna måste också hänsyn tas till den andra parten i utbytet som i olika fall tillämpar olika principer.

Flera olika metoder tillämpas redan nu för att tillföra kulturlivet resurser för internationellt utbyte. I vissa fall får kostnaderna täckas inom de medel som anvisas olika verksamheter generellt. För institutioner där internationell verksamhet är ett omfattande och självklart inslag kati denna metod vara den lämpligaste (Operan, Moderna museet).

[ andra fall anvisas särskilda medel till en institution att användas för internationella kontakter. För vissa institutioner kan statsmakterna vilja markera att just utbytet med utlandet skall vara av en viss omfattning eller fylla vissa funktioner (Rikskonserter, Riksteatern m.fl.).

En tredje metod är att särskilda organ förfogar över centrala medel som fördelas till de institutioner, föreningar. grupper och enskilda som deltar i utbytesverksamhet. Den metoden är en naturlig lösning i de fall där man inte från början kan beräkna hur omfattande utbytet kommer att bli eller vilka som kommer att delta (Svenska institutet, statens kulturråd).

Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet. Institutet tecknar kulturprogram med vissa länder i Östeuropa samt stöder och initierar projekt inom olika områden, särskilt utställningar, film och litteratur. Samtidigt har Institutet till uppgift att svara för en stor del av den officiella Sverigeinformationen, som också omfattar vissa kulturutbytesprojekt. Verksamheten har måst begränsas på grund av bristande resurser.

Svenska institutet svarar i dag endast för en mindre del av det statligt understödda kulturutbytet med utlandet. Ökad resvana, ökade språkkun- skaper och ökade professionella kontakter över gränserna har gjort det möjligt för det svenska kulturlivet att i stor utsträckning genomföra utbyte med utlandet utan ett särskilt förmedlande organ av Institutets karaktär.

Statens kulturråd skall främja de kulturpolitiska målen och har därmed ett övergripande ansvar också för utbytet över gränserna. Kulturrådet fördelar de statliga medlen till en stor del av det svenska kulturlivet och har sakkunskap inom detta område. Kulturrådet är i detta sammanhang endast anslagsför- delande och har inga initierande eller kontaktskapande uppgifter. Sedan några år tillbaka fördelar kulturrådet medel för utbyte bland annat till regionala och lokala teatrar och orkestrar, fria grupper och amatörer. Bara en liten del av behoven kan dock tillgodoses med nuvarande resurser.

En särskild uppgift för kulturrådet är att följa de kulturpolitiska ström- ningarna i utlandet. Att kulturrådet deltar i erfarenhetsutbytet kring dessa frågor är av betydelse för utvecklingen i Sverige.

7.3. Utredningens synpunkter

Frågan om kulturlivets ekonomiska och praktiska möjligheter att delta i det internationella utbytet har ofta kommit att bli en fråga om de förmedlande organens uppgifter och problem. Denna tonvikt på organisationsfrågor har inte stimulerat anslagsgivningen utan snarare skapat intryck av svårlösta

motsättningar inom området. Enligt utredningens mening måste nu uppmärksamheten i stället riktas mot kulturlivets behov av medel för att kunna vidmakthålla och utveckla sina internationella kontakter.

Kulturlivets fria och självständiga ställning måste vara en huvudprincip också för det internationella utbytet. Detta utbyte bör ses om en naturlig del av det svenska kulturlivet och finansieras i stort sett i samma ordning som gäller för den inhemska verksamheten. Förutsättningarna för utbyte med olika länder och regioner växlar emellertid starkt. I vissa länder uppfattas kulturutbyte som ett led i de officiella förbindelserna och kräver särskilda förhandlingar. I andra fall behövs omfattande förberedelser och teknisk hjälp. Dessa faktorer måste påverka anslagskonstruktioner och kompetensfördel- ning i Sverige.

Förstärkning av de statliga resurserna till kulturutbyte måste ha som mål att stimulera en mångsidig verksamhet, inte att styra denna verksamhets inriktning och innehåll. Väsentliga anslagsförbättringar behövs för att ge olika institutioner, organisationer, grupper och enskilda möjlighet att delta i ett ökat internationellt utbyte. Från dessa utgångspunkter kan bidragsgivning ske enligt olika modeller. Bedömningen av vilka former för anslagsgivning som ur olika synpunkter är mest funktionella varierar också bland experterna på området.

Utredningens förslag till ansvars- och resursfördelning utgår från principen om kulturlivets självständighet och mångfald samt från de behov och önskemål som har redovisats i kartläggningen. Förstärkta resurser föreslås över ett stort område. Vissa statliga kulturinstitutioner förutsätts själva administrera sin internationella verksamhet inom ramen för ökade ordinarie anslag. De regionala institutionernas önskemål om att kunna delta i utbytet uppmärksammas särskilt genom förslag om ett kraftigt ökat centralt anslag hos statens kulturråd. För bland annat utställningar, filmvisningar och översättningar föreslås ökade anslag för Svenska institutet. Ökade medel till vissa organ (Riksteatern, Rikskonserter m. fl.) förutsätts möjliggöra en ökad mottagande verksamhet i Sverige. Ökade anslag till bland andra kulturrådet och konstnärsnämnden förutsätts tillgodose fria grupper, amatörer och enskilda kulturarbetare.

De närmare formerna för ansvarsfördelning bör i viss utsträckning kunna utarbetas av de berörda parterna själva.

7.4. Utredningens förslag

Utredningens principförslag till ansvarsfördelning och medelsförstärkning innebär i huvudsak följande.

Anslag för kul/urutbvle som endast kräver ekonom/iska bidrag bör finnas hos statens kulturråd. Sådana bidrag bör avse projekt där kontakter har etablerats mellan en regional institution, fri grupp eller amatörensemble med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövs. Kulturrådet fördelar i dag vissa bidrag till lokala och regionala teater- och musikinstitutioner. fria grupper och amatörer för deras internationella verksamhet. Kulturrådet bör även i fortsättningen svara för sådan bidragsgivning som också bör omfatta lokala och regionala museer. Bidraget bör ökas kraftigt för att ge de regionala institutionerna möjlighet att delta i utbytet. Bidragen till fria grupper.

amatörer och internationella organisationer behöver ökas för att tillgodose några av deras önskemål om utbyggda kontakter med utlandet.

Anslag för kul/ttruthvte som kräverIliir/iand/i/tgar. teknisk samverkan orlt/ eller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska institutet, som är en naturlig kontaktpunkt för utlandsmyndigheterna. Institutet har i dag sådana uppgifter inom ramen för kulturprogrammen med Östeuropa. Institutet har också traditionellt uppgifter inom vissa kulturområden, främst utställningar, filmvisningar och översättningsstöd. Institutet bör få ökade resurser för att också i fortsättningen svara för dessa uppgifter. Institutets erfarenhet och kompetens bör utnyttjas för centralmuseernas utställningsprojekt genom ett särskilt anslag inom Institutet för detta ändamål.

Anslag för större gästspel och turnéer bör rymmas inom ordinarie anslag för Operan och Dramaten. Operan finansierar och administrerar redan i dag sin gästspelsverksamhet enligt denna princip. Dramaten har ett obetydligt anslag för att sända ut och ta emot gästspel (10 000 kr) som föreslås ökat till ett mera realistiskt beIOpp. Övriga teatrar och orkestrar förutsätts kunna få bidrag ur de centrala medlen för regionala institutioner hos kulturrådet.

Anslag för manifestationer till exempel i samband med statschefsbesök och liknande bör finnas i form av särskilda medel inom ramen för utrikesdepar- tementets anslag för informationsverksamhet (se kapitlet om Information — förslag).

Anslag för enskilda kulturarbetare bör liksom nu finnas hos olika instanser för olika ändamål. För utbildning,arbetsresor och projekt i utlandet förutsätts medel finnas hos konstnärsnämnden som har stor frihet i sin bidragsgivning. Ökade medel till konstnärsnämnden bör också kunna öka stödet till utlandsresor. Detsamma bör gälla Sveriges Författarfond.

För att enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar skall kunna delta i kongresser, festivaler och liknande i utlandet bör medel finnas hos kulturrådet.

För enskilda kulturarbetare som av regeringen utses att delta i vissa internationella kongresser utgår medel från utbildningsdepartementet.

Medel för deltagande i särskilda projekt som initieras av Svenska institutet bör finnas hos Institutet.

Anslag för mottagande verksamhet bör finnas hos större museer i form av allmänt förstärkta utställningsanslag. Vissa funktioner bör kunna fyllas av Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar liksom Folkets Husförening— arnas Riksorganisation och Folkparkernas Centralorganisation. Denna verk- samhet bör fortsätta och förstärkas.

Överblick och vägledning inom området till olika intressenter bör ges genom ett särskilt sekretariat inom Svenska institutet. Ökade personalresurser föreslås för detta ändamål.

För deltagande i det internationella erfarenhetsutbytet inom det kulturpoli- tiska området föreslås ökade medel till kulturrådet.

Alternativa lösningar

Inom ramen för huvudlinjerna av utredningens förslag har på vissa punkter alternativa lösningar diskuterats. De medel som ställs till Svenska institutets förfogande för kulturutbyte

skulle kunna gälla också för utbyte inom till exempel teater- och musikom- rådena. Institutet har i dag vissa uppgifter inom film- och litteraturområdena och föreslås få ökat ansvar för utställningsverksamheten. Om Institutets uppgifter vidgades till att gälla också större gästspel och turnéer skulle insatserna avse alla konstområden vilket kunde vara motiverat av principiella och praktiska skäl.

Utredaren finner i och för sig en sådan lösning tänkbar men anser att utbytet i största möjliga utsträckning bör ske genom kulturlivets egna instanser. För gästspel och turnéer krävs ofta en professionell impressario men däremot inte Institutets förmedling. Under sådana omständigheter är det rimligare att Operans och Dramatens utlandsverksamhet liksom nu helt beslutas och finansieras av institutionerna själva än att detta sker genom ett annat organ med mindre sakkunskap om verksamheten. När det gäller övriga institutioner,dvs. regionala orkestrar och teatrar,skulle gränsdragningen mot kulturrådets ansvarsområde bli oklar, om kulturrådet normalt förutsätts svara för dessa institutioners utbytesverksamhet men Svenska institutet för deras "större" projekt.

Ökade resurser för Svenska institutet skulle kunna motivera att de nuvarande rådgivande referensgrupperna ombildades till nämnder med beslutsansvar för kulturutbytesprojekt. Ett sådant system skulle stärka kulturlivets inflytande över verksamheten men kunde samtidigt bli administrativt tungrott.

Det har också diskuterats att Svenska institutets anslag för internationellt utbyte inom kultur- samt studie- och forskningsområdena skulle föras över till utbildningsdepartementet. Därmed skulle i det löpande administrativa arbetet markeras att Institutets verksamhet baseras på såväl ett utrikespoli- tiskt som ett kultur- och utbildningspolitiskt ansvar. En sådan samlinansie- ring skulle dock innebära relativt stora praktiska och tekniska svårigheter i förhållande till en relativt liten verksamhet.

Utbildningsdepartementet har redan ett betydande inflytande över medelstilldelningen till kulturutbytet genom de organ som hör till departe- mentets ansvarsomräde (kulturrådet. de statliga kulturinstitutionerna, Riks- konserter. Riksutställningar. Riksteatern m. fl.).

7.5. Resurser

Ökade resurser föreslås till statens kulturråd, Svenska institutet samt vissa kttlturinstitutioner och andra organ enligt tabell 7.l.

Tabell 7.l Förslag om ökade resurser för internationellt kulturutbyte —sammanfattning (I OOO-tal kr)

Anslag Föreslagen l977/78 ökning

Statens kulturråd." Regionala museer, orkestrar och teatrar 100 I 400 Fria grupper, amatörer, internationella organisa-

tioner samt konferenser. festivaler etc. 630 950 Handläggning och erfarenhetsutbyte 150

Summa statens kulturråd 2 500

Svenska institu/et: Större utställningar 400 800 Kontaktservice. översättningsstöd. publikatio-

ner samt verksamhet vid CCS 900 500 Personal till kultursekretariat 300

Summa Svenska institutet I 600

Övriga: Dramaten (gästspelsutbyte) 10 150 Större museer (utställnings- och reseanslag) 500 350 NUNSKU (utställningar utomlands) 350 250 Konstnärsnämnden (resor och projekt utom-

lands) 950 200 Rikskonserter (utsändande och mottagande

verksamhet) 350 200 Riksutställningar (mottagande verksamhet) 100 100 Riksteatern (mottagande verksamhet) 500 100 Folkparkernas Centralorganisation och Folkets

Husföreningarnas Riksorganisation (motta- gande verksamhet) 875 150

Summa övriga: ] 500

Kommentar

För olika funktioner och ämnesområden förutsätts följande konsekvenser av utred- ningens förslag.

Teater. dans och musik

För gästspel och turnéer föreslås ökade medel för Dramaten. Operans behov bör prövas i satnband med ordinarie budgetberedning. För regionala och lokala teater- och musikinstitutioner föreslås ett centralt anslag hos kulturrådet. Vid fördelningen av dessa anslag bör kulturrådet informera och i lämpliga fall inhämta synpunkter från de svenska sektionerna av de internationella organisationerna ITI och IMC inom respektive teater- och musikområdet.

Föratt bereda artister och mindre ensembler arbetstillfällen i utlandet föreslås ökade medel till Rikskonserter.

Fria grupper och amatörer föreslås få ökat stöd för utbytesverksamhet genom kulturrådet.

Enskilda konstnärer inom teater—, dans- och musikområdena förutsätts få stöd för resor och projekt i utlandet genom ökade medel till konstnärsnämnden.

Enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar föreslås få ökat stöd för deltagande i kongresser, festivaler och liknande genom kulturrådet.

De intermttionella samarbetsorganisationerna inom kulturområdet föreslås få ökat stöd i varierande omfattning genom kulturrådet.

Sveriges Radios symfoniorkester har ett rikstäckande ansvar för en viktig del av det samlade musikutbudet och förväntas även genom den nya musikstudion öka sina samlade musikutbudet och förväntas även genom den nya musikstudion öka sina internationella kontakter. Eftersom gästspelsutbytet har kvalitetshöjande syfte förut— sätts ett särskilt årligt anslag (ca IOO 000 kr) för detta ändamål av licensmedel.

Kunst (It'll ttts/("i/lttt'ngar

För centralmuseernas utställningsprojekt i utlandet föreslås anslag inom Svenska institutet. För de regionala museernas utbytesverksamhet föreslås ett särskilt anslag hos kulturrådet. Vid fördelningen av dessa anslag hör kulturrådet informera och i lämpliga fall inhämta synpunkter från den svenska sektionen av den internationella museiorganisationen lCOM. Utbytesteknisk assistans bör kunna ges genom Svenska institutet.

För utställningar av modern svensk konst i utlandet föreslås ökade anslag till NUNSKU för såväl verksamhet som administration. NUNSKU bör liksom hittills kunna få viss service genom statens konstmuseer.

För utställningar av konstindustri och konsthantverk bör Svenska institutet ansvara i samarbete med bland andra Föreningen Svensk Form.

Enskilda konstnärer som är inbjudna att utställa utomlands bör kunna få bidrag genom konstnärsnämnden.

Film

För icke-kom mersiella visningar av svensk spelfilm föreslås ökade medel inom ramen för Svenska institutets informalionsverksamhet (se vidare kapitlet Information — förslag). Också den konstnärliga kortfilmens utlandsmanifestationer förutsätts få stöd genom ökade medel till Svenska institutet. För enskilda filmkonstnärer förutsätts fortsatt stöd genom konstnärsnämnden.

Litteratur

För spridning av svensk litteratur utomlands har utredningen föreslagit presentations- översättningar inom ramen för det statliga |itteraturstödet,som fördelas av kulturrådet. Efter regeringens förslag i en särproposition om förbättrat litteraturstöd våren 1978 har riksdagen fattat beslut om en sådan försöksverksamhet. För praktisk handläggning av denna verksamhet liksom för andra stödåtgärder inom området föreslås ökade medel till Svenska institutet.

Enskilda författare och översättare förutsätts liksom hittills få resestipendier från Sveriges Författarfond. Medel för fackliga kontakter förutsätts kunna anvisas genom författarnas intresseorganisationer.

Särskild mottagande verksam/tet

För kostnader i samband med större utländska gästspel och turnéer i Sverige förutsätts Operan och Dramaten disponera egna medel. För regionala och lokala teatrar och

orkestrar föreslås centrala medel från kulturrådet.

För större utställningar i Sverige förslås ökade utställningsmedel till centralmuse- erna. Regionala och lokala museer förutsätts kunna utnyttja centrala medel från kulturrådet.

För att utländska kulturevenemang i Stockholm i ökad utsträckning skall kunna spridas ut i landet föreslås ökade anslag för mottagande verksamhet till Rikskonserter. Riksteatern, Riksutställningar och Folkparkernas Centralorganisation.

I enlighet med riktlinjerna i radiopropositionen (1977/78:9l) bör radio och tv i framtiden kunna fylla viktiga funktioner i detta avseende. Olika möjligheter bör prövas att genom dessa media förmedla de stora kulturinstitutionernas verksamhet och därmed även de internationella inslagen till en större pttblik.

Kon/ak! ()(/l service

För överblick och vägledning inom området föreslås personalförstärkningar för ett särskilt sekretariat inom Svenska institutet. Som centralt kontakt- och serviceorgan bör Institutet ha överblick över anslagsgivningen inom området och utarbeta allmänna upplysningar om var anslag finns att söka för olika ändamål, vilka särskilda problem som möter i olika regioner och vilken service som utlandsmyndigheterna kan ge. Sådana upplysningar bör spridas inom kulturlivet på lämpligt sätt.

Sekretariatet bör också kunna ge upplysningar om utbytets praktiska detaljer och erbjuda tjänster i dessa sammanhang.

Institutet bör ha löpande kontakter med kulturrådet och andra organ inom området.

8 Studier och forskning

8.1. Utredningens uppdrag

1 SIK—utredningens direktiv framhålls betydelsen av det internationella utbyte som sker genom bland andra högskolorna, vetenskapsakademierna och forskningsråden. Direktiven betonar också betydelsen av Svenska institutets utbytesverksamhet på detta område och de kulturprogram med andra länder i vilka utbytet av forskare och stipendiater utgör en viktig del. Området har utförligt belysts genom den av det dåvarande universitets- kanslerämbetet år 1973 initierade internationaliseringsutredningen. Denna utredning fann stora brister i det svenska utbildningsväsendets internatio- nella kontakter och framlade i sitt slutbetänkande (UKÄ-rapport 21:1974) en serie förslag till konkreta åtgärder. De viktigaste punkterna var allmän internationalisering av studierna, utbyggd språkundervisning samt vidgat internationellt studerande-, praktikant- och lärarutbyte. Endast utbytet faller inom SIK-utredningens arbetsområde. Mot denna bakgrund har SIK-utredningen valt att främst belysa Svenska institutets utbytesverksamhet inom området samt genom en viss uppföljning aktualisera internationaliseringsutredningens synpunkter i de frågor som avser personutbyte. Också det internationella utbyte som bedrivs genom de vetenskapliga akademierna, vissa stiftelser och fonder samt Studieförbunden redovisas i korthet.

8.2. Motiv för internationalisering

All kunskap innebär i sig själv vidgade gränser. Kunskapen om människan och världen har växt fram i olika länder och språkområden och fortsätter att utvecklas i samverkan mellan dem. Att detta särskilt har gällt den högre forskningen ger också Nobelprisen vittnesbörd om. Forskningen är till sin natur internationell och utbyte av erfarenheter över gränserna är en del av vetenskapens vardag.

Att delta i det internationella erfarenhetsutbytet är ett livsvillkor för forskningen men alltmera nödvändigt också för andra former av studier. Det kan sägas att samhällslivets allmänna internationalisering har ställt utbild- ningsväsendet inför en ny utmaning. De studerande måste förberedas för en framtid som yrkesutövare och samhällsmedborgare i en miljö där kravet på

internationell orientering kommer att öka.

Behovet av internationell solidaritet är enligt UKÄ-utredningen det viktigaste motivet för en internationaliserad utbildning. Eftersom de globala livsfrågorna är avgörande även för den enskilda individens och nationens villkor är en sådan utbildning också ett nationellt intresse. Ett särskilt mål är att främja öppenhet. förståelse och respekt för andra folk och deras kulturer. insikt om relativiteten i egna värderingar och levnadsmönster samt positiv inställning till samarbete och solidaritet över gränserna. UKÄ-utredningen framhålleratt personliga direktkontakter med studerande. lärare och forskare liksom med utbildnings- och forskningsinriktningar i andra länder vidgar perspektivet på det egna kunskapsområdets möjligheter och begränsningar på ett sätt som aldrig kan ersättas av litteraturstudier eller korrespondens. Det finns också en föreskrift om att högskoleutbildning skall främja förståelse för andra länder och för internationella förhållanden. Sådan förståelse måste baseras på internationellt utbyte.

Enligt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är personutbyte med läroanstalter i andra länder en av de verksammaste metoderna för en allmän internationalisering av utbildningen. Internationellt personutbyte är dessut- om nödvändigt för att stödja och stimulera utvecklingen inom sådana kunskapsområden där Sverige ligger efter i förhållande till andra länder.

Vidare har i Slutakten från den europeiska säkerhets- och samarbetskon- ferensen i Helsingfors 1975 de fördragsslutande staterna förbundit sig att underlätta det inbördes studerande-. lärar- och forskarutbytet.

Ökade resurser för utbyte är med hänsyn till dessa olika faktorer ofrånkomliga.

8.3. Utredningar inom området

Flera andra utredningar som berör detta område har nyligen framlagts eller arbetar fortfarande.

Frågor om studiestöd för svenska studerande i utlandet har behandlats av 1968 års studiemedelsutredning i betänkandet Vissa frågor rörande studiestöd (Ds U l974zl4). En av utbildningsdepartementet år l975 tillsatt utredning om det studiesociala stödet kan också komma att beröra frågor om svenska studerandes möjligheter till studier utomlands.

Under år l978 tillsatte utbildningsdepartementet en utredning om utländska studerandes möjligheter att studera i Sverige.

På den högre utbildningens och forskningens område har forskarutbild- ningsutredningen framlagt betänkandet Fortsatt högskoleutbildning (SOU 1977163). Forskningsrådens verksamhet har behandlats av forskningsrådsut- redningen i betänkandet Forskningsråd(SOU 1975126). Utredningen har i sitt slutbetänkande Forskningspolitik (SOU 1977152) belyst universitetens och högskolornas internationella verksamhet.

De särskilda förhållanden som råder för det nordiska samarbetet har behandlats i en av Nordiska ministerrådet år 1977 publicerad handbok, Att studera i Norden, som bl.a. tar upp behörighetsbestämmelser, nordisk tentamensgiltighet och stipendier för studier i de nordiska länderna.

8.4. Översiktlig nulägesbeskrivning

En utförlig nulägesbeskrivning inom området återfinns i bilaga 4.

8.4.1. Svenska institutet

Inom kultur- och erfarenhetsutbytet intar det internationella utbildnings- och forskningssamarbetet en framträdande plats. Svenska institutets uppgifter inom detta område omfattar internationell stipendieverksamhet. gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte samt stöd åt undervisning i svenska i utlandet.

Stipendieverksamheten är baserad på överenskommelser med andra länder (bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av regering och riksdag (s. k. gäststipendier. Europarådsstipendier m. fl.) Dessutom förvaltar Insti- tutet vissa uppdrag på stipendieområdet. bland annat för SIDA.

Efter samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen tecknar Svenska institutets. k. kulturprogram med de östeuropeiska länder som så önskar (se vidare kapitlet om Kulturavtal). Utfåstelser om stipendie- och forskarutbyte utgör som regel den övervägande delen av de konkreta åtagandena i kulturprogrammen, som fastställer antalet stipendiemånader i båda riktning- arna. Detta utbyte sker inom ramen för de bilaterala Stipendierna. En utförlig redogörelse för kulturprogrammen med olika länder återfinns i bilaga 5.

De bilaterala Stipendierna finns såväl i form av korttidsstipendier (i regel lO—l4 dagar) som långtidsstipendier(minst en termin). Det rör sig om ca 80 årsstipendier och 100 korttidsstipendier i vardera riktningen. Stipendieverk- samheten har sin tyngdpunkt i europeiska länder men även andra regioner finns representerade. Utvecklingen av kulturprogrammen har lett till en betydande ökning av de östeuropeiska ländernas andel särskilt av korttids- Stipendierna.

Gäststipendierna omfattar 100 läsårsstipendier för sökande från alla länder och kan innehas upp till tre år. De skall så långt möjligt fördelasjämnt mellan studerande från olika geografiska områden och mellan olika utbildningsvä- gar.

Bland övriga stipendier som Institutet administrerar kan nämnas 120 FN- och OECD-stipendiaters vistelse i Sverige i perioder från en vecka till ett år per stipendiat. En likartad stipendieform med 10 läsårsstipendier utgör Sveriges bidrag till Europarådets stipendieprogram.

Svenska institutets stipendieverksamhet kompletteras med ett mera flexibelt men ganska litet anslag för övrigt personutbyte, som också används för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolans. Bidrag kan också utgå till utländska deltagares rese- och uppehållskostnader i samband med konferenser. symposier och liknande i Sverige liksom till svenska grupper eller enskilda för konferenser och studieresor i utlandet.

En särskild uppgift för Svenska institutet är att ge stöd och service till undervisningen i svenska vid utländska läroanstalter. Undervisning i svenska bedrivs för närvarande vid ca 200 universitet och högskolori Europa, Nordamerika. Australien. Nya Zeeland, Japan och Sydkorea och dessutom vid många andra läroanstalter i Europa och Nordamerika. Ca 10 000 pesoner beräknas i dag delta i kurser i svenska språket utanför Norden. Bland de ca 300

lärarna finns ett trettiotal svenska lektorer. Dessa utses av universiteten i samråd med Svenska institutet med hjälp av en särskild Iektoratsnämnd.

Undervisningen initieras av de utländska läroanstalterna själva som också ekonomiskt ansvarar för verksamheten. Det är emellertid ett svenskt intresse att ge studerande och lärare tillfälle till vistelseri Sverige och till fördjupade kontakter med språk och litteratur. kultur och samhälle. De som spontant läser svenska har ofta ett allmänt intresse för Sverige som de senare inom olika verksamhetsområden för vidare till sina landsmän. Institutets stöd omfattar dokumentationsservice. bokgåvor och tidningsprenumerationer. rese- och expensbidrag till svenska lektorer. rese- och uppehållsbidrag för utländska skandinavister på besök i Sverige. feriekurser i svenska för utländska svenskstuderande. lärare och översättare. läromedelsstöd samt föreläsarverksamhet och andra kulturella arrangemang på svenskundervis- ningsorter.

8.4.2. Universitet och högskolor

lnternationaliseringszitredningen

För att belysa omfattningen av det internationella utbytet mellan svenska och utländska universitet företog UKÄ:s internationaliseringsutredning bå 1972/ 73 en kartläggning som kompletterades med uppgifter för bå 1973/74.

Utredningen fann det påfallande att Sverige jämfört med många andra länder i så ringa grad har haft genomtänkta system och organisationsformer för utbyte av lärare och studenter. Organ för internationellt utbyte saknades inom universitetsväsendet och dessa frågor hade inte heller diskuterats i någon större utsträckning. Översikter. utvärdering och statistik inom detta område saknades nästan helt.

Antalet svenska studenter som studerade eller praktiserade utomlands kunde inte fastställas säkert men beräknades till ca 1 000. Under åren 1965—71 hade ca 2 500 fått studiemedel för studier utomlands. Utlandsstudier försvårades genom att studiemedel beviljades restriktivt och genom att information om studiemöjligheter utomlands var svårtillgängliga.

Också uppgifter om antalet utländska studenter i Sverige saknades. Ca 4 600 utländska medborgare hade fått studiemedel. Därtill kom gäststudenter och studenter från de nordiska länderna. Ingen myndighet hade ansvar för eller verkade för en samordning när det gällde utländska studenters studiesitua- tion.

En begränsad grupp svenska forskare och lärare hade möjligheter att resa och forska utomlands. Inom grundutbildningen fanns få möjligheter. medan av de graduerade vid vissa institutioner nära hälften hade rest utomlands. Mest reste naturvetare och medicinare. De flesta resorna utanför Norden gällde Västeuropa och USA. Finansieringen skedde till stor del genom forskningsråden.

Antalet utländska forskare i Sverige fanns inte preciserat. Längre vistelser administrerades ofta av forskningsråden. akademierna eller Svenska institu- tet. Korta studiebesök var vanligare och initierades genom personliga kontakter mellan forskare i Sverige och utomlands eller förmedlades av forskningsråden. akademierna eller Svenska institutet. Nära hälften av

gästforskarna kom från USA. Inom ramen för IVA:s forskarutbyte kom också forskare från Frankrike. Japan, Rumänien. Sovjet och Tjeckoslova- kien.

Den traditionella formen för utbyte av lärare och forskare var gästförelä- sararrangemang. Det särskilda anslaget för detta ändamål har numera ersatts av de s.k. internationaliseringspengarna. En del institutioner. särskilt de naturvetenskapliga. hade avtalsbundet utbyte med utländska institutioner. Andra hade utbytestjänster och regelbundna forskarutbyten och dessutom förekom gemensamma forskningsprojekt, seminarier och kurser. Finansie- ringen skedde till stor del genom forskningsråden. akademierna. Svenska institutet. privata stiftelser och utländska medel. Utbytet med Östeuropa gick huvudsakligen genom de vetenskapliga akademierna med bidrag från utrikes- och utbildningsdepartementen. Samarbetet med u-länderna var mycket begränsat.

UKÄzs utredning ansåg att personutbyte var ett av de väsentligaste medlen för att åstadkomma verkliga internationaliseringseffekter. Ett livligt person- utbyte med omvärlden var också en förutsättning för att universitetens verksamhet skulle kunna bedrivas på en hög nivå och innebära omprövning och förnyelse av forskning och utbildning med hänsyn till framtidens krav. Utredningen framförde därför olika förslag om att undanröja eller mildra existerande strukturella. formella. tekniska och ekonomiska hinder för internationellt utbyte. Bland annat föreslogs anslag för förstärkning av universitetens internationella utbyte.

Internalionaliseringsutredningens slutsatser om behovet av en nyoriente- ring av högskolans verksamhet har stimulerat debatten och påverkat utvecklingen. En ny högskoleorganisation gäller sedan den I juli 1977 och i den nya organisationen har flera av utredningens principer förverkligats. Kravet på en internationell breddning av utbildningen har också skrivits ini den nya högskolelagen. Från och med bå 1976/77 har särskilda medel upptagits i statsbudgeten för detta ändamål. de 5. k. internationaliserings- pengarna. Anslaget har sedan dess varit oförändrat 2 mkr. Det har främst använts för studieresor inom grundutbildningen men också för visst utbyte av lärare.

l l978 års budgetproposition uttalar deparatementschefen sin anslutning till internationaliseringsutredningens motiv och mål. Departementschefen drar slutsatsen att de praktiska åtgärderna för programmets förverkligande är en fråga om att ompröva användningen av de resurser som står till förfogande inom högskolan.

Enligt universiteten är det emellertid inte möjligt att i det rådande ekonomiskt kärva läget avsätta pengar till internationellt utbyte från den ordinarie budgeten.

SIK -utredningens uppföljning

För att undersöka i vilken mån situationen har förändrats efter internatio- naliseringsutredningen företog SIK-utredningen i samråd med UHÄ under våren 1978 en begränsad kartläggning av det internationella utbytet inom högskoleområdet. Materialinsamlingen har gällt dels utländska högskolelä- rares verksamhet i Sverige, dels svenska studerandes och lärares studier och

forskning i utlandet. Utländska studerandes villkor i Sverige har inte undersökts. inte heller utbytet inom Norden.

Materialets provkarta på internationellt utbyte visar att resurserna fortfa- rande är otillräckliga för de utvidgade kontakter som allmänt anses nödvän- diga. Utbytet med VästeurOpa och USA dominerar över utbytet med andra delar av världen. Inom grundutbildningen är det huvudsakligen med hjälp av internationaliseringspengar och egna medel som utlandskontakter förekom- mer. Inom forskarutbildningen kan sådana kontakter finansieras genom forskningsråden och vetenskapsakademierna och även från andra källor.

Detfast organiserade utbytet mellan läroanstalter är betydligt mera sällsynt än tillfälliga kontakter. Där fast utbyte förekommer dominerar kontakterna med Västeuropa och USA men det sker också med Östeuropa och Östafrika. Universitetet i Lund har lärarutbyte med Glasgow och London. Universitetet i Linköping har utbyte av forskare med Stanford University i USA och Bragauniversitetet i Portugal. Universitetet i Stockholm har samarbete med ett stort antal länder och utbyte av forskare och forskarstuderande även med Budapest, Leningrad och Warszawa. Högskolan i Växjö har i samarbete med Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och SIDA ett projekt för överfö- rande av kunskap till Tanzania och andra stater i Östafrika.

Studerande inom grundutbildningen har i ganska stor utsträckning gjort gruppresor utomlands. särskilt från universiteten i Stockholm och Uppsala. Resorna har främst gått till Västeuropa men också till Cuba. Kenya. Polen. Sovjet och Västasien. Dessa resor förekommer främst inom humanistiska och språkvetenskapliga ämnen men också inom naturvetenskapliga ämnen. 660 studenter har fått studiemedel för studier utomlands.

Svenska lärare och forskare reser ibland tillsammans med grupper av studerande men gör också egna studie- och konferensresor, delvis med hjälp av internationaliseringspengar. I andra fall har medel utgått från Svenska institutet . SIDA. universiteten och olika stipendiefonder. Ett stort antal lärare och forskare har på detta sätt deltagit i symposier och konferenser utomlands. Vid Stockholms universitet har nästan alla institutioner sänt forskare till utlandet under längre eller kortare tid. Vid Karolinska Institutet i Stockholm tillbringar forskarna ofta lång tid utomlands vid olika forskningscentra.

Utländska lärares och forskares vistelser i Sverige finansieras genom forskningsråden. vetenskapsakademierna. Svenska institutet. stiftelser. utländska medel eller andra källor. Ungefär hälften av institutionerna vid universitetet i Stockholm har fast samarbete med andra länder och nästan alla tar emot gästforskare och gästföreläsare. Ett hundratal forskare från USA har under de senaste tjugofem åren knutits till olika svenska universitet genom Fulbrightprogrammet. Under 1977 fanns vid Karolinska Institutet i Stock- holm 226 vetenskapsmän från 56 länder. främst USA. Japan och Italien. Vid universitetet i Uppsala förekommer gästforskare och gästföreläsare i relativt stor utsträckning. främst från USA och Västeuropa men också från Australien, Canada. Indien och Japan. Högskolan i Luleå har haft gästfor- skare från Egypten. Cypern. Turkiet och Indien.

Ett önskemål från universiteten är att kunna sända grupper av studerande inom grundutbildningen utomlands varje år. Även forskarstuderande bör få bättre möjligheter till utlandsstudier. Alltför få tillfällen finns för de yngre

forskarna och lärarna att kunna tillbringa en längre tids vistelse vid ett utländskt universitet. Behovet av medel för konferenser och studieresor är mycket stort. liksom behovet att kunna bjuda in gästforskare med särskilda specialiteter.

8.4.3. Akademie/'. forskningsråd m.fl.

De vetenskapliga akademierna är fristående organ i förhållande till den offentliga organisationen för forskning och utveckling. De har dock ofta en officiell prägel. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Kungl. Veten- skapsakademien (KVA) har den mest omfattande verksamheten.

IVA erhöll bå 1977/78 ca 615 000 kr från utrikesdepartementet för forskarutbyte med Östeuropa. Utbytet regleras genom samarbetsavtal med motsvarande organ i nästan alla östeuropeiska länder samt Folkrepubliken Kina. Sammanlagt mottar IVA inom ramen för dessa avtal omkring 50 forskare årligen. Antalet svenska forskare som reser ut är något större.

lVA:s internationella verksamhet består i övrigt av teknisk-vetenskapliga attacheeri sju länder. främjande av bilaterala forskningsorganisationer samt informations- och dokumentationstjänster rörande utländsk teknik och forskning.

KVA har tillsammans med IVA avtal om forskarutbyte med Sovjetunio- nen. Vidare har man avtalsbundet utbyte med vetenskapsakademierna i Bulgarien. Polen. Rumänien. Tjeckoslovakien. Tyska Demokratiska Repub- liken och Ungern samt med Royal Society i England. Utbytet omfattar i dag sammanlagt drygt 190 manmånader per åri vardera riktningen. Det bekostas i huvudsak inom ramen för utbildningsdepartementets anslag till KVA (bå 1977/78 600 000 kr).

Därutöver bedriver KVA en betydande forskarutbytesverksamhet med akademier i andra länder och är huvudman för de svenska nationalkommit- teer som sköter kontakterna med internationella vetenskapliga fackunio- ner.

OCkSåIlt)tisk/iiiiQS/"ät/Pli spelar en viktig roll för det internationella utbytet inom universitet. enskilda institutioner och forskningsinstitut. Forsknings- rådcn har under utbildningsdepartementet ett huvudansvar för att forsk- ningsprojekt med hög vetenskaplig betydelse kan få finansiellt stöd. Inom universits- och högskoleområdet svarar forskningsråden för en del av de medel som går till internationellt utbyte.

Utbildningsdepartementet kan ge resebidrag till svenskt deltagande i vissa internationella konferenser inom forskningsområdet och adminis- trationsbidrag till vetenskapliga symposier och konferenser i Sverige.

Utbyte sker också genom fonder och stiftelser som stöder vetenskaplig forskning. Några av dem har som huvuduppgift att stödja forskarutbyte och utlandsstudier genom stipendier och bidrag. Hit hör t. ex. Sverige—Amerika- stiftelsen. nämnden för svensk-amerikanskt forskarutbyte (Fulbright- kommissionen) och 1976 års fond för personutbyte mellan Sverige och Förenta Staterna. Allmänt stöd efter vissa särskilda regler för studier utomlands ger centrala studiestödsnämnden.

Även de svenska Aforskningsinstitttten i Athen. Rom. Paris och Istambul stöder forskning och utbildning genom stipendier.

8.4.4. Studieförbund

Internationella frågor har enligt Folkbildningsförbundet alltid intagit en viktig plats inom den svenska folkbildningen. Det gäller såväl samarbete med systerorganisationer i andra länder som innehållet i och uppläggningen av studier och utbildning.

Utöver de medel som står till studieförbundens förfogande från stat. kommun och i form av medlemsbidrag m. ni. har SIDAs insatser kommit att få betydelse för det internationella utbytet. I början av 1970-talet beslöt riksdagen att sådana medel skulle anvisas till studieförbund och löntagaror- ganisationer för ökad u-landsinformation. Bå 1977/78 uppgick SIDAs bidrag till dessa organisationer till 9.9 mkr varav 5.7 mkr avsåg Studieförbunden.

Nästan alla studieförbund anordnar resor till olika u-länder med bidrag från SIDA. Verksamhetsåret 1976/77 företogs 30 sådana studieresor med ca 300 deltagare. Utöver studiecirkelverksamhet. studieresor. seminarier m. m. har man också framställt informations- och studiematerial samt genomfört mötes-. kurs— och konferensverksamhet för cirkelledare. konferensledare och föreläsare m. m. med stöd från SIDA.

Studieförbundens nordiska samarbete är vanligtvis väl utbyggt. Ett fast samarbete med institutioner i andra länder har efterhand utvecklats. bl.a. med stöd från utbildningsdepartementet. Syftet är enligt ABF att sprida information om Sverige i andra länder och ge möjlighet att i Sverige informera om och stifta närmare bekantskap med kultur- och levnadsförhållanden i andra länder än Sverige.

Intresset för studier och språkkurser utomlands ökar. TBV har särskilt inriktat sig på språkkurser och samarbetar med en europeisk organisation. Eurocentra. som har skolor i flera länder i Västeuropa. Varje år anordnas dessutom ämneskurser bland annat i England och Tunisien. Handledare kan få vidareutbildning i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike.

Studieförbundet Vuxenskolan har företagit språkresor till skolori England. Folkuniversitetet har kurser och utbildningsverksamhet i samarbete med utländska institutioner. Fasta Språkskolor har under de senaste tio åren byggts upp i England. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland.

Folkbildningsförbundet och Studieförbunden har också mottagande verk- samhet i form av studiebesök. gästlärare och institutionssamarbete.

8.5. Problem inom området

Bristen på resurser är det främsta hindret för utvecklingen av internationella kontakter inom alla områden av studier och forskning.

Inom den högre utbildningen måste ofta även mycket starkt motiverande kontakter avskrivas av brist på resurser. Särskilt svårt är att finansiera utländska lärares och forskares vistelser i Sverige.

Internationaliseringspengarna har haft en stimulerande effekt men de delas ut med kort varsel och betraktas som osäkra. De har möjliggjort utlandskontakter främst för studerande inom grundutbildningen. Behoven överstiger vida de tillgängliga medlen. Samtidigt har den allmänna resurssi- tuationen försämrats genom att utökad verksamhet förutsätts inom en snävare resursram. I en del fall har institutionerna därför tvingats avstå från att bjuda in gästforskare.

Andra hinder för utbytet är bristande språkkunskaper. Någon förändring i detta avseende har knappast inträffat efter internationaliseringsutredningen. Utbytet med icke engelskspråkiga länder blir av denna anledning ofta eftersatt. Reglerna för tillsättning av vikariatstjänster och de små institutio- nernas problem att skaffa vikarier skapar också svårigheter.

Ett problem i fråga om stipendier för studier utomlands är att de huvudsakligen avser forskare och studerande inom högskoleområdet. Stude- rande inom andra utbildningsområden saknar en central instans och har svårare att få rådgivning och vägledning.

Svenska institutets anslagsutveckling under senare år har inte tillåtit någon ökning av stipendiebeloppen eller utvidgning av verksamheten. Utbygg- naden av samarbetet med länderna i Östeuropa har delvis skett på bekostnad av utbytet med Västeuropa och Nordamerika. Det kan enligt Institutet finnas skäl att uppväga denna tendens genom att öka antalet stipendier.

Stipendierna till gäststuderande behöver öka i antal men också i pengar. Etablerings- och resebidrag skulle underlätta för gäststuderande från avlägsna länder att utnyttja Stipendierna.

Utvecklingen av undervisningen i svenska vid utländska universitet ställer ökade krav på Institutets stöd och service till denna viktiga målgrupp. Ökade rese- och expensbidrag till de svenska lektorerna samt ökad kurs- och konferensverksamhet i Sverige är särskilt angelägna önskemål. Bland annat skapar valutabestämmelserna i östländerna svårigheter för svensklektorerna där. De får sin lön i landets valuta men måste som utlänningar betala resor och hotellvistelser i stationeringslandet i västvaluta. För läromedel är undervisningen i svenska i dessa länder beroende av stöd från Sverige. Ett önskemål som ibland har framförts är att Institutet skulle köpa in restupp- lagor av svensk skönlitteraturoch skänka till de skandinaviska avdelningarna utomlands.

För gästföreläsarutbytet och övrigt personutbyte som inte faller inom ramen för den vanliga stipendieverksamheten är behoven långt större än resurserna medger och Institutet anser det särskilt angeläget att kunna förstärka denna verksamhet. Det gäller ofta deltagande i kongresser eller konferenser som anmäls med kort varsel och det gäller också möjligheter att låta studerande inom andra utbildningsområden än högskolorna att kunna delta i utbytet.

För Studieförbunden är bristen på resurser det största problemet. Stödet från SIDA har möjliggjort en livaktig verksamhet i olika former med anknytning till u -länderna. Studieförbunden framhåller att utlandsvistelser är viktiga för språkstudier och beklagar att anslag nästan aldrig beviljas till studiecirklar

som hålls utomlands. även om sådana cirklar inte medför någon extra kostnad för statsverket.

8.6. Utredningens synpunkter och förslag

Internationaliseringsutredningens principiella förslag om en utvidgad inter- nationalisering av utbildningen fick enhälligt stöd av remissinstanserna. Behovet av ett mera aktivt stöd för att vidga högskolans utlandskontakter kan efter den av SIK-utredningen genomförda studien hävdas med förnyad skärpa. Att en ekonomisk satsning på sådana åtgärder är berättigad har också bekräftats i olika uttalanden från ansvarigt håll. Mot denna bakgrund lägger UHÄ i anslagsframställningen för 1979/80 fram förslag om tillskott till de särskilda resurserna för internationellt utbyte.

Utredningen vill kraftigt understryka de allmänna synpunkter och krav på ökade resurser inom området som framlades av internationaliseringsutred- ningen. Detta är så mycket mera angeläget som enligt vad utredningen visade Sveriges internationella kontakter på detta område har varit eftersatta.

Utredningen instämmeri Svenska institutets önskemål om förstärkning av Stipendierna till gäststuderande och förutsätter att dessa frågor kommer att behandlas av 1978 års utredning om utländska studerande.

Utredningen finner det också angeläget att studieförbunden får möjlighet att vidga sin internationella verksamhet och förutsätter att dessa frågor behandlas av utredningen om folkrörelsernas internationella verksamhet.

Med hänsyn till dessa faktorer föreslår utredningen konkreta åtgärder endast inom områden som inte har behandlats eller kommer att behandlas i andra sammanhang.

Stöd till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter är en viktig insats som bör utvidgas. De som i utlandet av eget intresse läser och undervisar i svenska språket måste bedömas som en mycket kvalificerad målgrupp också för åtgärder i avsikt att stimulera ett allmänt Sverigeintresse. Utredningen finner Svenska institutets önskemål att kunna förstärka olika stödformer väl motiverade och föreslår en ökning med 500 000 kr för denna verksamhet.

Medel för gästföreläsarutbyte. kongressdeltagande och liknande samt för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolans kan komma att tillföras universiteten och folkrörelserna i ökad utsträckning. Iavvaktan på en sådan resursförstärkning bör Svenska institutets anslag för denna verk- samhet förstärkas med 300 000 kr.

Sammanfattning avförs/ag

Utredningen vill understryka vikten av att internationaliseringsprogrammet förverkligas genom fortsatt resursökning till universitet och högskolor för detta ändamål.

Utredningen föreslår ökade resurser enligt följande:

Tabell8.l Förslag om ökade resurser till Svenska institutets verksamhet inom området studier och forskning (] OOO—tal kr)

Ändamål

Stöd till undervisning i svenska vid ut- ländskaläroanstalter Stöd till gästföreläsare och övrigt person- utbyte inom studier och forskning

Summa

Anslag

610

130

Föreslagen ökning

500

300

800

9 Svenska institutet

9.1. Uppdrag och verksamhet

9.1.1. Historik

Behovet av ett självständigt organ för allmänt Sverigefrämjande verksamhet i utlandet växte fram mot slutet av andra världskriget. Enligt Amerikautred- ningen 1943 var det angeläget att Sverige efter freden förstärkte sina allmänna. kommersiella och kulturella kontakter med omvärlden för att i ökad utsträckning kunna delta i det internationella samarbete som förestod. Erfarenheterna från andra världskriget visade också behovet av särskilda insatser för att ge en allsidig och aktuell bild av Sverige och svenska förhållanden. Med den erfarenhet man då hade av olika slags statlig propaganda ansågs det önskvärt att ett sådant organ fick en självständig ställning utanför statsdepartementen.

Svenska institutet bildades 1945 som en ideell förening med staten och näringslivet som bidragsgivande medlemmar. Ända sedan dess har Institutet varit föremål för utredningar och diskussioner. som oftast har gällt organi- sations- och samordningsfrågor. Upplysningsberedningens betänkande 1965 om Reorganisation av utlandsinformationen (196525) innehåller en redogö- relse för samtliga tidigare utredningar. 1966 års utredning om Svenska institutet (SOU 1967156) ger en historik av Institutet fram till 1967.

1966 års utredning fann efter diskussion av vissa principfrågor inte motiverat att föreslå någon väsentlig förändring av Svenska institutets verksamhet eller ställning. De fiesta remissinstanserna instämde i denna bedömning. men åtskilliga framhöll behovet av ökade medel för kulturutbyte och av en samlad lösning av utlandsinformationens organisationsfrågor.

1970 omvandlades Svenska institutet till statlig stiftelse efter förslag som utarbetades inom utrikesdepartementet (UD PM 1969-12-05). Propositionen (1970145) framhöll att ett fristående organ behövdes för ”vissa uppgifter inom Sverigeinformationen och erfarenhetsutbytet med utlandet” och att Insti- tutet kunde göra "viktiga kompletterande och samordnande insatser" inom kultur- och utbildningsområdena. Namnet ändrades från "Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet” till "Stiftelsen Svenska institutet". För den export- och turistfrämjande verksamheten ansvarade Sveriges Allmänna Exportförening som 1972 ombildades till Sveriges Exportråd och Svenska Turisttralikförbundet som 1975 ombildades till Sveriges Turistråd.

9.1.2. Verksamhet

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse som enligt stadgan har till ändamål att ”främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv".

Svenska institutet leds av en styrelse som består av tio ledamöter och Institutets direktör. Ledamöterna och direktören utses av regeringen som bland ledamöterna förordnar en ordförande. 1 styrelsen skall ingå företrädare för utrikes— och utbildningsdepartementen samt för kulturlivet. universite- ten. folkrörelserna. den fackliga rörelsen och näringslivet. För kontakt med samhällsinstitutionerna och andra organ som har beröring med Institutets verksamhet finns referensgrupper som tillsätts av styrelsen. Stiftelsen får utföra uppdrag mot ersättning inom sitt verksamhetsområde. Till Institutet hör också det svenska kulturhuset i Paris. Centre Culturel Suédois.

Svenska institutet är ett serviceorgan som enligt stadgan skall samarbeta med myndigheter och enskilda inom och utom landet. Verksamhet och budget var 1977/78 indelade i följande sju program:

Program 1. Personal och administration — Stockholmskontoret Program 2. Svenska kulturhuset i Paris (CCS)

Program 3. Informationsverksamhet Program 4. Allmän kulturutbytesverksamhet Program 5. Stipendieverksamhet Program 6. Övrigt personutbyte inom studier/forskning Program 7. Stöd till undervisning i svenska utomlands.

Information om det svenska samhället sker genom trycksaker. filmer. utställningar. dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Kulturut- bytet främjas genom trycksaker. översättningsstöd. filmvisningar. utställ- ningar. seminarier och personutbyte. Studier och forskning stöds genom stipendier. person- och forskarutbyte. kurser. konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter.

Utförlig redovisning för Svenska institutets olika verksamheter finns i bilagornas nulägesbeskrivningar av områdena information. kulturutbyte samt studier och forskning.

Svenska institutet har under senare år fått regeringens uppdrag att administrera bl. a. 100 gäststipendier årligen och har tillförts särskilda medel för denna verksamhet. Institutet tecknar vidare kulturprogram med länder som kräver formalisering av utbytet och handlägger idag sju sådana kulturprogram med Albanien. Bulgarien. Jugoslavien. Polen. Rumänien. Sovjetunionen och Ungern. Kulturprogrammen fylls till största delen genom person- och forskarutbyte. Under 1970-talet genomförde Institutet en försöksverksamhet i Kenya. Senegal och Tunisien. som syftade till ökat kultur- och informationsutbyte med u-länderna.

Svenska institutet finansieras med några undantag över utrikesdeparte- mentet. som svarar för budgetberedning och ger allmänna riktlinjer för verksamheten. Inom Institutet finns i dag i Stockholm 67 tjänster och vid kulturhuset i Paris 8 1/ 2 tjänster. Under det senast redovisade verksamhets- året 1976/77 var budgeten ca 19 miljoner kronor. varav Institutets ordinarie anslag uppgick till 15.7 miljoner. Därutöver bidrog utrikesdepartementet med

ca 1 miljon för särskilda projekt och SIDA m. fl. med ca 2 miljoner för stipendier. Vissa intäkter för försäljning m. m. uppgick till 0.1 miljoner. Av det sammanlagda anslaget användes ca 7.3 miljoner till löner och administration. 1.8 miljonertill kulturhuset i Paris. 2.8 miljoner till informa- tion om det svenska samhället.0.9 miljoner till kulturutbyte och 5.9 miljoner till stipendier. studier och forskning.

9.2. Aktuella problem

9.2.1. Bakgrund

Den snabba ökningen av internationella kontakter inom nästan alla områden har påverkat och fortsätter att påverka förutsättningarna för Svenska institutets verksamhet. Anspråken på tjänster har ökat. samtidigt som Institutet har haft svårt att få gehör för sina anslagskrav. Institutet har sökt vidmakthålla rollen som centralt organ för information och kulturutbyte trots att förutsättningarna har förändrats för en sådan roll. Sverigeinformation och kulturutbyte har funnit också andra vägar utanför Institutet. Någon tydlig ansvarsfördelning inom området har inte gjorts. Oklarheter och bristande resurser har därför skapat problem både för Institutet och för dess intressen- ter.

9.2.2. Svenska institutets synpunkter

I de senaste årens anslagsframställningar har Svenska institutet med skärpa framhållit att uteblivna resursförstärkningar allvarligt har hämmat Institutets verksamhet. Samtidigt som de utifrån riktade anspråken på Institutets produktion och tjänster ökat har enligt Institutet "de finansiella förutsätt- ningarna att genomföra centrala uppgifter inom Institutets arbetsområden successivt försämrats". Följden har enligt Institutet blivit att man inte har kunnat tillgodose de ökade anspråken från utländska intressenter, svenska utlandsmyndigheter och det svenska samhälls- och kulturlivet. Utveck- lingen kräver att Institutet både skall vidga sin verksamhet till nya områden. som Östeuropa. u-länder och invandrarländer. och samtidigt tillfredsställa efterfrågan på tjänster i Västeuropa och USA där gamla kontakter finns och nya växer fram.

1 1975/76 års anslagsframställning framhöll Institutet "att institutets ekonomi urholkas till följd av den ogynnsamma kostnadsutvecklingen och att dess resurser därför är otillräckliga för de uppgifter som institutet ansvarar för samt att därest en anslagsförstärkning uteblir institutet tvingas avveckla vissa verksamheter med allvarliga konsekvenser såväl för institutets stadge- mässiga uppgifter som för Sveriges förbindelser med utlandet”.

Några egentliga anslagsförstärkningar har Svenska institutet sedan dess inte fått utöver kostnadsuppräkningar och vissa tillskott från utrikesdepar- tementet för särskilda ändamål. Institutet har därför ytterligare måst tunna ut vissa verksamheter utan att dock avveckla någon av dessa. Tillsättandet av SIK-utredningen har gett förhoppingar om ökade resurser. I anslagsfram- ställningen för 1978/79 upprepar Institutet sina tidigare argument och understryker kraven på en snabb lösning av finansieringsproblemen.

9.2.3. Riksrevisionsverkets synpunkter

År 1975 utförde riksrevisionsverket på eget initiativ en Analys av Svenska institutet närmast som en uppföljning av verkets Analys av ambassader år 1974. RRV anser att Svenska institutets verksamhet delvis har hämmats av en ogynnsam anslagsutveckling. Men verket finner också problem som är oberoende av anslagsutvecklingen och drar slutsatsen att Institutet bör identifiera sin roll och sina uppgifter i förhållande till andra myndigheter och organisationer som är verksamma inom samma områden. Att Institutet hittills inte har lyckats skaffa sig en tydlig ”profil" kan enligt RRV ha påverkat anslagstilldelningen negativt.

RRV finner också vissa brister i Institutets inre organisation. En klarare gränsdragning mellan Institutet och utrikesdepartementet efterlyses. med konkreta styrimpulser från departementet och verksfunktionerna så långt det är möjligt överflyttade till Institutet. RRV anser det osäkert om stiftelse- formen är den mest adekvata för Institutets verksamhet men finner samtidigt att frågan inte har någon större betydelse. Mest angeläget är enligt verket att en gränsdragning görs mot andra myndigheter och organisationer som tangerar och överlappar Institutets verksamhet. t. ex. kulturrådet och UHÄ. Svenska institutet bör enligt RRV koncentrera sina krafter och resurser på områden där man är starkast eller där ingen annan är verksam.

RRst analys har kommenterats av Svenska institutet och utrikesdepar- tementet i särskilda skrivelser. Analysen åberopades av utrikesutskottet (UU 1975/7618) som ett av motiven för att begära en översyn av verksamhe- ten,

9.2.4 Utrikes/örva/mingens intressen Institutets informationsverksamhet styrs i hög grad av utlandets behov och efterfrågan som förmedlas av de svenska utlandsmyndigheterna. Utrikesde- partementet har därför direkta intressen i informalionsverksamheten. Att utrikesdepartementets press- och informationsenheter till en del handlägger samma slags ärenden som Institutet kan innebära komplikationer i det praktiska arbetet. Riktlinjer för ansvarsfördelning har utarbetats inom departementet (UD PM 1972-04-26). Svenska institutet finansieras till övervägande del över utrikesdepartemen- tet. i samråd med utbildningsdepartementet. Sedan länge tillskjuter utrikes- departementet i särskild ordning medel under löpande budgetår för att få material producerat eller tjänster utförda som Institutet inte har funnit utrymme för i sin budget. Efter preliminära kontakter räknar Institutet sedan i sin verksamhetsplan med att departementet skall ge dessa uppdrag.om vilka dock förhandlingar måste föras. Denna ordning har länge vållat besvär för båda parter och är delvis en följd av Institutets resursbrist.

Samarbetet mellan departementet och Institutet manifesteras bland annat i samplanering av informationsservicen till utlandsmyndigheterna.

Enligt den enkät som utredningen har gjort finner utlandsmyndigheterna Svenska institutets tjänster och material nödvändiga och värdefulla för sin verksamhet. Ökade krav och behov redovisas allmänt.

Utlandsmyndigheterna disponerar egna medel för lokala informationspro- jekt som ofta förutsätter ett nära samarbete med Svenska institutet och

utrikesdepartementets informationsbyrå. Svenska institutet är utlandsmyn- digheternas kontaktpunkt i Sverige också när det gäller förslag och frågor som förmedlas från utlandet.

9.2.5. Utbildningsdepartementets intressen

Viktiga avsnitt av Svenska institutets verksamhet hänför sig till utbildnings- departementets arbetsområde. Före 1970 svarade utbildningsdepartementet för en del av det statliga anslaget till Institutet. I samband med omorgani- sationen 1970 blev utrikesdepartementet ensamt ansvarigt för anslagsgiv- ningen.

Utbildningsdepartementet är i dag liksom utrikesdepartementet represen- terat i Institutets styrelse. Vid behandlingen av anslaget till Institutet i det årliga budgetarbetet förekommer kontakter mellan de båda departementen. Frågan om former för närmare samverkan och gemensamt ansvar mellan de båda departementen har aktualiserats under utredningsarbetet.

9.2.6. Samhäl/s- och kulturlivets intressen

Olika grupper och enskilda inom samhälls- och kulturlivet har anspråk på Svenska institutets tjänster som Institutet bara i begränsad omfattning kan tillgodose.

Från organisationer och folkrörelser hävdas inte sällan att deras verk- samhet och synpunkter förbises i den allmänna Sverigeinformationen. inte minst av utlandsmyndigheterna. Från organisations- och folkrörelsehåll bedöms Institutets kontakter med viktiga delar av det svenska samhället som bristfälliga. Enligt organisationerna inskränks kontakterna med Institutet till de tillfällen då man begär tjänster av organisationerna. Samverkan till exempel i utvärdering av informationsverksamheten anses önskvärd.

Från kulturlivets sida är man främst otillfredsställd med Institutets bristande resurser. som huvudsakligen medger symboliska bidrag med delar av sökta anslag. Man är osäker om principerna och ordningen för fördel- ningen av tillgängliga resurser och anser gränsdragningen mot andra anslagsgivande organ oklar. Svårigheten att få överblick över resurser och andra anslag påtalas ofta.

9.3. Internationella jämförelser

Den svenska förvaltningstraditionen innebär att verkställande uppgifter normalt inte vilar på departementen. Delvis till följd av denna ordning är Sverige såvitt känt det enda land i världen som anförtror den officiella allmänna utlandsinformationen åt ett fristående organ med självständig styrelse. I andra länder handläggs den allmänna utlandsinformationen ofta inom utrikesdepartementen (Danmark. Finland. Norge. Canada. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland) eller av informationsorgan som lyder direkt under regeringen (Belgien, Storbritannien. USA. Österrike).

Det är också unikt för Sverige att samma fristående organ har till uppgift att svara för information om det egna landet och att främja kultur- och

erfarenhetsutbyte. Den närmaste motsvarigheten är det nyinrättade Interna- tional Communications” Agency i USA, som dock har en närmare anknyt- ning till regeringen än Svenska institutet. För kultur- och erfarenhetsutbyte ansvarar ofta särskilda kulturavdelningar inom utrikesministerierna (Canada. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Norge). I mindre länder är det vanligare att dessa frågor sorterar under kultur- och utbildningsminis- terierna (Belgien. Danmark. Finland. Nederländerna. Polen). Av praktiska skäl sker ofta en samordning inom utrikesministeriet som basorgan för utlandsmyndigheterna. I vissa länder finns särskilda delvis fristående institut för kulturutbyte (Schweiz. Storbritannien. Ungern) med inbördes mycket olika förutsättningar. Särskilt känt är British Council som i vissa avseenden kan sägas ha varit förebild för Svenska institutet. Den egentliga informations- verksamheten handläggs i Storbritannien av ett särskilt organ. Central Office of Information.

En viktig skillnad mellan Sverige och de stora länderna är att deras kultur- och informationsverksamhet kan ha en omfattande fa'ltorganisation med utlandskontor över hela världen. Även Österrike. som i storlek är mera jämförbart med Sverige. har tio kulturinstitut. Därmed får dessa länders kulturverksamhet i utlandet lokala baser och samlingspunkter och den viktiga dialogen mellan fältet och hemmamyndigheterna underlättas. Svenska institutet har enbart kontoret i Paris. I övrigt samarbetar Institutet på fältet med utlandsmyndigheterna där information och kulturutbyte bara är en del av arbetsuppgifterna.

9.4. Utredningens synpunkter

9.4.1. Svenska institutet som självständig myndighet

Behovet att med statliga medel stödja Sverigeinformationen samt kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet är sedan länge erkänt. Utom ekonomiskt stöd krävs också i många fall särskilda initiativ. förmedling av kontakter och bistånd med praktiska detaljer i utbytet. Enligt svensk förvaltningspraxis bör en sådan verksamhet handläggas av en särskild myndighet utanför departe- menten.

För utbytet inom kultur- samt studie- och forskningsområdena är en sådan ordning särskilt naturlig. Informationen har däremot officiell karaktär. men även för denna verksamhet kan ett från regeringen fristående organ vara praktiskt. Om en film eller en broschyr om Sverige är producerad av ett departement eller en myndighet innebär troligen ingen skillnad för mottagare i utlandet. Från svensk synpunkt är dock skillnaden viktig. Även om informationen skall vara saklig kan den få en friare utformning om inte regeringen står som direkt ansvarig för varje faktablad eller framställning av svenska förhållanden. Också utomlands kan i vissa lägen ett organ som Svenska institutet ha något större rörelsefrihet än den officiella representa- tionen.

9.4.2. Information, kultur- och erfarenhetsutbyte inom samma organ

Frågan om en gemensam administration av den intressebetonade informa- tionen och kultur- och erfarenhetsutbytet diskuterades utförligt av 1966 års utredning. Resonemangen om den export- och turistfrämjande verksam- heten i förhållande till utbytet är inte längre giltiga sedan dessa verksamheter helt har överförts till andra organ. Men utredningen diskuterade också de olika utgångspunkterna för målinriktad information och allmänt kulturut- byte. Det anfördes att informationen har utrikespolitiska motiveringar t. ex. i fråga om Iänderprioriteringar. medan kultur- och erfarenhetsutbytet har till uppgift att bereda forskare och andra kulturarbetare tillfälle att knyta internationella kontakter enligt deras egna förutsättningar. Utredningen fann därför att de skäl som hade framförts för att splittra Institutet inte kunde frånkän nas viss relevans. Trots detta talade övervägande skäl för att bibehålla den dåvarande organisatoriska strukturen som under lång tid i stort sett hade fungerat väl. Varje delning av Institutets apparat skulle enligt utredningen medföra svårlösbara kompetensfrågor och fördyra administrationen.

Det finns fortfarande risker för att olika målsättningar blandas samman och att olika syften inte alltid hålls klart åtskilda. Institutet har ett officiellt ansvar för sina egna trycksaker och andra produkter men inte för kulturföreteelser som Institutet distribuerar eller lämnar bidrag till. Krav på objektivitet måste gälla för material som direkt produceras av Institutet, medan vedertagna regler om yttrandefrihet råder för självständiga konstnärliga produkter som med Institutets medverkan sprids till utlandet. Dessa distinktioner är inte alltid självklara och kan medföra problem.

Trots svårigheten att hålla isär olika syften. uteblivna anslagsförstärk- ningar. oklarheter i förhållande till andra myndigheter och problem med den egna inre organisationen har emellertid Svenska institutet i stort sett utfört sitt uppdrag på ett sätt som har väckt respekt. En splittring av Institutet är i detta läge inte befogad och skulle bli praktiskt svår att genomföra.

Att arbeta med flera olika uppgifter har också. som Institutet i olika sammanhang har framhållit. praktiska fördelar. Gränserna mellan de olika verksamheterna är på fältet ganska flytande. Utställningar och filmer kan samtidigt vara informativa och led i utbytet. Information om svensk kulturpolitik och spridning av svensk litteratur i samband med ett föredrag om Sverige vid ett utländskt universitet kombinerar på ett naturligt sätt flera av Institutets verksamheter. Sådana kombinationer förekommer ständigt i olika varianter och kan innebära förstärkta effekter av de olika aktivite- terna.

När Institutet 1970 blev statlig stiftelse undanröjdes en del av de tidigare intressekonflikterna. En allt större del av kultur- och erfarenhetsutbytet har funnit vägar också utanför Institutet. Dessa omständigheter minskar tyngden ide principiella invändningarna mot en sammankoppling av olika verksam- heter med olika syften i samma organ.

9.4.3. Frågan om departementsansvar

Svenska institutet finansieras över utrikesdepartementets huvudtitel. En av institutets uppgifter är att tillhandahålla material och tjänster för den efterfrågan från utlandet som främst kanaliseras genom de svenska utlands-

myndigheterna.

Som tidigare framhållits berör stora delar av Institutets verksamhet emellertid också utbildningsdepartementets intresseområde. Det gäller både kulturutbytet och stödet till internationella kontakter inom studier och forskning. För dessa delar av Institutets verksamhet bör de kulturpolitiska och utbildningspolitiska riktlinjer gälla som regering och riksdag har fastlagt.

De båda departementens gemensamma ansvar och intressen för Institutets verksamhet kan tillgodoses på olika sätt. För närvarande förekommer samarbete vid beredningen av Institutets budget.

I olika sammanhang och även inom utredningens expertgrupp har diskuterats att Institutets anslag för internationellt utbyte inom kultur- och studie- och forskningsområdena skulle föras över till utbildningsdeparte- mentet. Denna fråga berörs också i kapitlet Kulturutbyte — förslag.

Enligt utredarens mening ter det sig från många synpunkter naturligt att utbildningsdepartementet ansvarar för de delar av Institutets verksamhet som avser kulturutbyte samt stöd till internationella kontakter inom studier och forskning. Att två departement vart för sig verkar för Institutets olika syften kan också tänkas få en stimulerande effekt på medelstilldelningen.

Svenska institutet kommer emellertid alltid att vara en viktig kontakt- punkt för de svenska utlandsmyndigheterna i frågor som rör kulturutbyte. I sådana frågor kommer utrikesdepartementet alltid att ha ett nära samarbete med Institutet.

Den övervägande delen av utbytet inom kultur-. studie- och forsknings- områdena sker redan nu genom andra institutioner under utbildningsdepar- tementets ansvarsområde. Enligt SIK-utredningens och internationalise- ringsutredningens förslag skulle detta bli fallet också i framtiden.

Ett delat budgetansvar kan vara praktiskt svårt att genomföra. Flera av Institutets verksamheter syftar till både till information och kulturutbyte och gränserna är ofta fiytande. En uppdelning av personalkostnaderna till exempel inom avdelningarna för film eller utställningar är föga menings- full.

Med hänsyn till dessa olika omständigheter skulle ett delat budgetansvar för en så relativt liten institution som Svenska institutet knappast innebära några avgörande fördelar för verksamheten.

9.4.4 S tifte/seformen Statliga stiftelser är en något självständigare myndighetsform än ämbetsverk. De förekommer därför särskilt inom kulturområdet. En stiftelse har egna stadgar som fastställs av regering och riksdag. Stiftelsen lyder alltså inte under allmänna verksstadgan men fungerar i övrigt i allt väsentligt som ett ämbetsverk.

Vid omorganisationen av Svenska institutet 1970 bedömde Riksrevisions- verket i remisskrivelse att den föreslagna stiftelseformen var att föredra framför alternativet ämbetsverk. I "Analys av Svenska institutet" 1975 diskuterade RRV stiftelseformen men fann att denna fråga inte var relevant för Institutets problem.

På grund av stiftelseformen har Svenska institutet haft vissa svårigheter att

få automatisk kompensation för t. ex. löneökningar och höjningar av gäststipendierna enligt fastställt basbelopp.

Utredningen anser inte att det vore motiverat eller lämpligt att omvandla Svenska institutet till ett ämbetsverk för Sverigeinformation och kulturut- byte. Stiftelseformen bör därför bibehållas. De ovannämnda problemen med kompensation för automatiskt ökade kostnader bör kunna lösas genom särskilda beslut.

9.4.5. Styrelse och referensgrupper

Statsmakternas avsikt att olika samhällsintressen skall ha inflytande över Institutets verksamhet har markerats på olika sätt. Som ovan redovisats skall i Institutets styrelse ingå representanter för utbildnings- och utrikesdeparte- mentet. kulturlivet. universiteten, organisationerna. den fackliga rörelsen och näringslivet. Institutet skall enligt stadgan samarbeta med olika sam- hällsorgan som har beröring med Institutets verksamhet.

I den mån Institutet får ytterligare arbetsuppgifter inom något område bör detta också reflekteras i Institutets styrelse. Sålunda bör utrikesdepartemen- tets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete eller SIDA vara representerat i Institutets styrelse om u-landsstipendier kommer att admini- streras av Institutet. En sådan möjlighet diskuteras närmare i kapitlet U- länder — kulturstöd och kulturutbyte.

Utredningen finner det angeläget att samarbete etableras mellan Institutet och Statens kulturråd. framförallt i den praktiska handläggningen av ärenden rörande kulturutbyte. Former för ömsesidig information och samråd bör utarbetas av myndigheterna själva.

Enligt stadgan skall styrelsen tillsätta rådgivande referensgrupper för kontakter med det svenska samhället. För närvarande finns sju sådana referensgrupper för litteratur. musik. form och arkitektur. näringslivsfrågor. arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och utbildningsfrågor.

En utvärdering av referensgrupperna gjordes inom Institutet för några år sedan (PM 1975-03-07). Erfarenheterna av gruppernas arbete varierade. Vissa grupper hade relativt sällan kallats till sammanträde. Så länge resurserna för information huvudsakligen tillät löpande service och utrymmet för initiativ inom kulturområdet var knappt ansåg även referensgrupperna själva att deras roll var begränsad och i vissa fall överflödig. Numera har dock sammanträden med referensgrupperna återupptagits.

Utredningen finner det angeläget att referensgrupperna får ett aktivt inflytande över Institutets verksamhet. Grupperna bör också medverka i utvärdering av material och projekt.

9.5. Utredningens förslag

Svenska institutet gör viktiga insatser för att sprida information om Sverige i utlandet och för att stimulera. initiera och förmedla kontakter inom kultur- och forskningsområdena.

Ingen annan instans producerar samma typ av översiktlig allmän informa- tion om Sverige som Svenska institutet. Inom kultur- och forskningsområ-

dena ges bidrag också genom många andra organ. men för kontakter med vissa länder är ett statligt förmedlande organ nödvändigt.

Svenska institutets ställning och huvudmannaskap bör i stort sett bibe- hållas oförändrade. För den ökning av Institutets olika verksamheter som utredningen finner angelägen föreslås väsentligt ökade resurser.

Institutet bör i ökad utsträckning samarbeta med de olika organ som har uppgifter inom kulturutbytet. Institutets insatser inom detta område bör avse främst sådana projekt som kräver förhandlingar och/eller särskilda initiativ. För utbyte som endast kräver ekonomiska bidrag svarar huvudsakligen andra organ. För orientering och praktisk och vägledning till olika intressenter inom området bör ett särskilt sekretariat inrättas inom Institutet.

För att stimulera kulturutbyte med u-länderna föreslås en u-landsgrupp med representanter för bl. a. utbildnings- och utrikesdepartementen. SIDA och Svenska institutet. (Se vidare kapitlet om u-länderna.) De särskilda medel som kan komma att ställas till gruppens förfogande bör administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning. Om inom ramen för ett bredare samarbete biståndsmedel anslås till u-landsstipendier bör dessa medel kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

Institutet bör i ökad utsträckning framställa visst informationsmaterial för de nordiska länderna. främst på svenska och finska.

Institutet bör vidare uppmärksamma behovet av informationsmaterial på de mindre. europeiska språken. särskilt för Östeuropa och Medelhavslän- derna, samt vissa u-landsspråk.

Närmare motivering och precisering av förslag till utökad verksamhet återfinns i kapitlen om Information — förslag. Kulturutbyte — förslag samt Studier och forskning.

Sammanfattningsvis föreslås ökade resurser enligt följande:

Tabell 9.1 Förslag om ökade resurser till Svenska institutets verksamhet

Ändamål (1 ooo-un kr) Information (trycksaker. filmvisningar. utställning. personutbyte.

dokumentation och besöksservice) 2 565 Personal för dessa ändamål 480 Kulturutbyte (utställningar. översättningsstöd. kontaktservice. CCS. m. m. 1 300 Personal till kultursekretariat 300 Studier och forskning (stöd till svenskundervisning vid utländska

läroanstalter. gästföreläsarutbyte och övrigt utbyte) 800

Summa 5 445

10 Nordiskt samarbete

10.1. Bakgrund

Det nordiska kultursamarbetet omfattar idag de fem nordiska länderna samt de två självstyrande områdena Färöarna och Åland. Det sker på flera plan och i många former. Till viss del syftar samarbetet främst till att främja den nordiska tanken och förståelse mellan länderna. Till andra delar avser det sak- eller erfarenhetsutbyte mellan två länder.

10.2. Internordiskt samarbete

Grundvalen för det nordiska kultursamarbetet återfinns i 1971 års kulturav- tal. som anger inriktning och struktur för samarbetet. Området avser utbildning, forskning och allmänkulturell verksamhet.

1021. Samarbetsorgan

Beslutande organ är Nordiska ministerrådet, bildat år 1971. I rådet ingår medlemmar av varje lands regering. Ministerrådets sammansättning varierar efter de frågor som behandlas. I fråga om utbildning. forskning och kultur består rådet av kultur- och utbildningsministrarna (MR). De sammanträder ca fem gånger om året.

För beredning av frågor för ministerrådet, löpande samarbete och verk- ställande av rådets beslut svarar inom utbildning, forskning och kultur ämbetsmannakommitténför nordiskt kulturellt samarbete (ÄK). Den samman- träder i regel en gång per månad.

För det nordiska kultursamarbetet finns ett särskilt sekretariat i Köpen- hamn. sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete. Det är i första hand ett beredningsorgan för MR och ÄK. En viktig uppgift är den årliga behand- lingen av den nordiska kulturbudgeten. Sekretariatet är också huvudman för mer än 30 permanenta nordiska institutioner och projekt av varierande karaktär (se nedan tabell 10.1) samt svarar för Nordiska kulturfondens administration. För övriga samarbetsområden finns ett sekretariat i Oslo.

MR har tillsatt tre rådgivande kommittéer för utbildning. forskning och allmänkulturell verksamhet. De har som främsta uppgift att ge övergripande bedömningar inom det egna området som underlag för prioriteringar.

Nordiska kulturfonden inrättades åren 1966—67. Dess stadga reviderades

1975. Fondens styrelse består av tio ledamöter. en parlamentariker och en regeringsledamot per land. Tyngdpunkten i fondens anslagsgivning har kommit att ligga på det allmänkulturella området. Enligt bestämmelserna i kulturavtalet medverkar Nordiska rådet i det nordiska kultursamarbetet. Nordiska rådet började sin verksamhet år 1953. Det är parlamentarikernas samarbetsorgan och består av medlemmar som valts av de olika ländernas folkrepresentationer samt av representanter för regeringarna. Färöarnas landstyre och Ålands landskapsstyrelse. Rådet har främst initierande och rådgivande uppgifter. Rådet samlas till ordinarie session en gång per år. Arbetet förbereds bl. a. i fem utskott varav kulturutskottet ansvarar för frågor som rör samarbetet inom utbildning. forskning och allmänkulturell verksamhet. Kulturutskottet sammanträder två gånger om året med kultur- och utbildningsministrarna för att diskutera den nordiska kulturbudgetens storlek och inriktning. Rådet har en särskild informationskommitté som bl. a. svarar för tidskriften Nordisk kontakt. I samband med rådets sessioner utdelas varje år ett litteraturpris och vartannat år ett musikpris. Vid sidan av samarbetet mellan regeringarna och parlamentarikerna utförs ett betydelsefullt arbete genomföreningarna Norden. De har idag sammanlagt nära 100 000 medlemmar. Deras syfte är att på alla områden söka stärka och utveckla de nordiska folkens samverkan inåt och utåt. Föreningarna bildades efter första världskrigets slut år 1919. År 1965 bildades ett gemensamt samarbets- och policyorgan. Föreningarna Nordens Förbund. Genom allmänt upplysningsarbete och bred kontaktverksamhet vill man skapa intresse för grannländerna och främja nordisk samhörighet. Vänorts- utbytet och publikationsverksamheten är omfattande. bl. a. utges kvartals- tidskriften Vi i Norden i nära 100000 exemplar samt årsböcker. Föreningarna Norden anordnar också vissa tema-aktioner. År 1977 genomförde norska föreningen Norden med Fondet for svensk-norsk samarbeide en upplysningskampanj om Sverige på Vestlandet i Norge med medverkan av bl. a. Rikskonserter. Riksteatern och Riksutställningar. Sammanlagt förekom över 400 arrangemang. Svenska föreningen Norden har tidigare deltagit i liknande aktioner i Danmark. Finland och Norge. Svenska föreningen Norden har drygt 36 000 medlemmar och 155 lokalav- delningar. Den bedriver mötesverksamhet m.m. för att belysa grannlän- dernas förhållanden eller det nordiska samarbetet. Föreningen har också en omfattande kurs- och konferensverksamhet samt upplysningsarbete inom skolans område.

10.2.2 Resurser

Den nordiska kulturbudgeten består av Nordiska ministerrådets verksam hets- budget (inkl. ministerrådets dispositionsmedel) och Nordiska kulturfonden. År 1978 uppgick den till sammanlagt drygt 61 miljoner dkr. Därav anslogs från svensk sida omkring 19.5 mkr (se tabell 10.1).

Fördelningen av medel till svenska intressenter har delvis redovisats i bilagedelen (se bilaga 3) såväl översiktligt som per ämnesområde. Som framgår av tabell 10.1 utgör bidragen till utbildning och forskning i stor utsträckning fasta anslag till gemensamma nordiska institutioner.

Tabell 10.1 Nordiska ministerrådets verksamhetsbudget för nordiskt kulturellt samarbete år 1978 (lOOO-tal dkr)

Verksamhetsområde 1978 Anslag

Utbildning 8 608 Nordens folkliga akademi 2 422 Nordiskt skolsamarbete ] 510 Nordisk Journalistkursus 550 Nordiska institutet för samhällsplanering 2 676 Bidrag till Nordisk federation för medicinsk undervisning 360 Bidrag till Nordisk kursverksamhet på utbildningsom-

rådet 1 090 Forskning 22 755 Nordiskt kollegium för marinbiologi 498 Nordiska institutet för teoretisk atomfysik 7 665 Nordiska institutet för folkdiktning 571 Nordiska institutet för sjörätt 1 043 Nordiska geoexkursioner till Island 305 Nordiskt kollegium for ekologi 443 Centralinstitutet för nordisk asienforskning 2 113 Nordiskt kollegium för fysisk oceanografi 600 Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk

forskning 573 Nordiska samarbetskommittén för internationell politik 764 Nordiskt samarbetsorgan för vetenskaplig information 2 197 Nordiska forskarkurser 2 300 Nordiskt vulkanologiskt institut ] 611 Nordiska samarbetskommitte'n för acceleratorbaserad

forskning 342 Nordisk dokumentationscentral för masskommunika-

tionsforskning 400 Nordiskt språksekretariat 220 Bidrag till nordiska sommaruniversitet ] 110 Allmänku/lure/l verksamhet 10 722 Nordens Hus. Reykjavik 2 230 Nordiskt teatersamarbete" 1 550 Nordiska rådets litteraturpris 210 Nordiska rådets musikprisb 135 Nordiskt musiksamarbete ] 235 Nordiskt samiskt institut 2 442 Nordiskt ungdomssamarbete ] 450 Stöd till översättning av grannlandslitteratur 1 050 Nordiskt konstcentrumf — Nordiska filmkurserd — Bidrag till Nordiska konstförbundet 420 Sekretariatet/ör nordiskt kulturellt samarbete 5 555 Ministerrådets dispositionsmede/ 5 500 Nordiska kulturfonden 8 000

Summa 61 140

" Avser anslagen till nordiska teaterseminarier och nordiskt gästspelsutbyte. ” Utdelas vartannat år. (' Verksamheten inleds år 1978. Föreslaget anslag för 1979: 1 miljon dkr. ” Verksamheten inleds år 1978. Föreslaget anslag för 1979: 225 000 dkr.

Nordiska kulturfonden stöder bl. a. aktiviteter av speciell karaktär såsom lokala nordiska kulturveckor. År 1977 genomfördes drygt 60 sådana veckor (varav 23 i Sverige). ofta i samarbete mellan kommunen och den lokala Nordenföreningen. För detta ändamål disponerades år 1976 drygt 800 000 dkr och år 1977 ca 1.2 miljoner dkr.

10.2.3 Verksamhet

Det nordiska utbildningssamarbetet omfattar mål. innehåll och medel inom utbildningen. undervisningssystemets struktur och det pedagogiska utveck- lingsarbetet. En viktig uppgift hittills har varit kartläggningar och utredningar inom områdena förskola. den obligatoriska skolan. 16—19-åringarnas utbild- ning och vuxenundervisning. Dessa utredningar bildar grund för en relativt omfattande projektverksamhet.

De viktigaste pågående projekten gäller grannspråksundervisning. vuxen- utbildning. nordiskt forskningssamarbete om barn med inlärningssvårigheter samt nordiskt samarbete om 16—19-åringarnas utbildning.

Det nordiska forskningssamarbetet omfattar information om forsknings- verksamhet och forskningsresultat. gemensamma forskningsprojekt, gemensamma forskningsinstitutioner. forskningspolitikens metoder och medel. forskningens organisatoriska struktur och samordning av de natio- nella forskningsprogrammen.

Samarbetet gäller både den verksamhet som bedrivs med medel från den nordiska kulturbudgeten och annat forskningssamarbete som ministrarna är ansvariga för. Hittills har samarbetet inom kulturbudgeten i första hand varit inriktat på driften av ett antal permanenta gemensamma forskningsinstit- utioner och samarbetsorgan. F. 11. får 17 forskningsinstitutioner och forsk- ningsorgan kontinuerligt stöd. En väsentlig del av verksamheten är att främja vetenskapliga kontakter i Norden genom stipendier. gästföreläsningar. kurser och symposier.

Nya riktlinjer för det nordiska forskningssamarbetet håller på att utarbetas. Bl. a. avser man skapa ökade möjligheter för forskarkontakter genom en nordisk stipendieordning. mer stöd till vetenskapliga konferenser och symposier samt gemensamma nordiska forskningsprojekt.

Det nordiska allmänkulturella samarbetet avser konstnärligt och annat kulturellt utbyte mellan de nordiska länderna samt verksamheten inom arkiv. bibliotek. museer. radio. television och film liksom annan kulturell förmedlingsverksamhet. Arbetet inom föreningar och organisationer med allmänkulturella syften. t. ex. ungdoms- och idrottsorganisationer. får stöd. Likaså främjas konstnärernas och kulturarbetarnas möjligheter till verk- samhet i de nordiska länderna.

Det nordiska kultursamarbetet är i övrigt redovisat i bilaga 3 Nulägesbe- skrivning — kulturutbyte.

10.3. Bilateralt samarbete De svenska statliga bidragen till bilateralt nordiskt kultursamarbete uppgick

bå 1977/78 till sammanlagt ca 3,6 mkr. Fördelningen framgår av bilaga 3 (tabell 2).

Ett betydande samarbete pågår ständigt på alla nivåer mellan departement. myndigheter och organisationer inom Norden. Det gäller samråd. utbyte av erfarenheter. planering m. m. i snart sagt alla frågor. Detta samarbete präglas ofta av informalitet och kollegialitet och är för alla berörda närmast en självklarhet i deras verksamhet.

En stor del av det mer formaliserade samarbetet sker inom ramen för olika fonders verksamhet. Kulturfondenjör Sverige och Finland gav år 1977 bidrag om drygt 760 000 kr resp. nära 810 000 ka för bl.a. studieresor. stipendier för universitets- och högskolestudier. vissa kulturändamål och översätt- ningar samt för föreningsverksamhet. språkstudier och teaterutbyte. Svensk- norska samarbetsfonden gav sammanlagt 320 000 kr resp. 308 000 nkr främst till stipendier. lägerskolor och annan ungdomsverksamhet samt svensk kulturaktivitet på Vestlandet. Ur vissa reserver gavs vidare bidrag till olika gästspel som teatergruppen Stora H:s framträdande i Bergen och norska körers i Älvsbyn.

10.4. Institutioner för nordiskt samarbete

Runt om i Norden har sedan andra världskrigets slut skapats ett antal institutioner avsedda att främja nordiskt och/eller nordiskt bilateralt samar- bete. Ett betydande antal av dessa institutioner faller inom det nordiska ministerrådets ansvarsområde och bekostas över den nordiska kulturbudge- ten. Institutionernas verksamhet framgår av deras namn. t.ex. Nordiska institutet för samhällsplanering eller Centralinstitutet för nordisk asienforsk- ning.

Därtill kommer ett antal kursgårdar som vanligtvis drivs i föreningarna Nordens eller någon samarbetsfonds regi.

Nordens Hus: Sedan tio år finns ett Nordens Hus i Reykjavik. Det fungerar som ett isländskt-nordiskt upplysningscentrum med föredrags-. utställnings- och viss kursverksamhet. Driften bekostas över den nordiska kulturbudgeten (år 1978: ca 2,23 miljoner dkr).

Ett Nordens Hus på Färöarna är under projektering med sikte på att vara färdigt år 1980.

Kursgårdar m. m.. I det följande redovisas kortfattat några av de mer kända kursgårdarnas verksamhet.

Danmark: Föreningarna Nordens äldsta anläggning är kursgården Hinds- gavl, som tillhör danska föreningen Norden. Vidare finns Schaeffergärden, som tillhör Fondet for dansk-norsk samarbejde och främst bedriver bilateral verksamhet.

Fin/and: Mot bakgrund av ett efterskänkt svenskt krigslån har finska staten bekostat uppförandet av Hanaholmen, kulturcentrum för Sverige och Finland. Det förvaltas av Kulturfonden för Sverige och Finland och bedriveri första hand bilateral verksamhet.

Norge: Bildende Kunstneres Styre äger det svensk-norska kunstnerhus i Svolvaer. Det tillkom som en donation med betydande bidrag från de svensk— norska samarbetsfonderna. Vid anläggningen får i första hand svenska och norska konstnärer vistas. Fondet for dansk-norsk samarbejde handhar

Lysebu som främst bedriver bilateral verksamhet med stöd av fondmedel. År 1960 skänkte Norge till Sverige Voksenåsen för kurs- och konferensändamål. Institutionen förvaltas sedan år 1977 av ett av svenska staten ägt aktiebo- lag.

Sverige: Föreningen Norden förvaltar Biskops-Arnö, där man dels vintertid driver Nordens folkhögskola. dels sommartid har kortare kurser och seminarier av nordisk karaktär. Föreningen äger Bohusgärden som fungerar som kursgård med viss nordisk verksamhet. I Hässelby slott har de nordiska huvudstäderna en gemensam institution för nordisk kulturell verksamhet omfattande kurser. utställningar och konserter. Nordiska folkhögskolan i Kungälv arbetar på samma sätt som andra folkhögskolor men uppbär statliga bidrag från samtliga nordiska länder. I dess lokaler finns f. ö. också Nordens folkliga akademi vars verksamhet bekostas över den nordiska kulturbudge-

ten.

10.5. Nordiskt vänortsutbyte

Vänortsutbytet har i stor utsträckning tillkommit på föreningarna Nordens initiativ och med kommunalt stöd. En betydande del av verksamheten gäller kommunal samverkan i form av publikationsutbyte. studiebesök av tjäns- temän och också direkt utbyte av tjänstemän under kortare tid. Vänortsutbytet består annars av kursverksamhet. vänskolor. lärarutbyte. elevbyte. lägerskolor. skolresor. utställningar. idrottsutbyte. teater- och musikgästspel.bibliotekssamarbete. föreningskontakter. turistinsatser m. m. Enligt en enkätundersökning utförd av svenska föreningen Norden år 1977 har mer än hälften av 277 tillfrågade kommuner ett väl fungerande vänonsutbyte.

10.6. Utredningens synpunkter

Vikten av ett fortsatt intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är. som utredningens direktiv framhåller. en självklarhet. De stora resurser som finns för ändamålet och de många institutioner som är verksamma inom området ger förutsättningar för ett rikt och varierat utbyte och samarbete i många former. Ett förslag om en nordisk radio- och TV-satellit är efter behandling i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet föremål för fortsatt utredning i syfte att göra det möjligt för ministerrådet att fatta beslut i frågan.

Enligt utredningens kartläggningar och enkäter fungerar också det nor- diska utbytet väl. Även regioner och institutioner som nästan aldrig kan delta i ett vidare internationellt kulturutbyte har ofta nordiskt utbyte och nordiska kontakter. Ändå finns det brister inom vissa områden där ökade resurser eller andra samarbetsformer behövs. Det gäller särskilt informationen om Sverige till de nordiska grannländerna.

Samarbetet med Finland intar av flera skäl en särställning. Finland är det enda land utanför Sverige där svenska är ett officiellt språk. Man räknar med att knappt en fjärdedel av dem som bor i finskspråkiga delar av Finland kan

förstå svenska. Idet nordiska samarbetet har man numera infört tolkning på finska vid Nordiska rådets sessioner.

Vidare har den ftnska invandringen till Sverige under lång tid varit omfattande. Sedan år 1954 har enligt uppgift omkring 385000 finska medborgare flyttat till Sverige. Idag har nästan varje person i Finland en nära anhörig eller vän i Sverige. Dessa omständigheter liksom de historiska banden mellan länderna gör det angeläget att förstärka kontakterna och utbytet med Finland.

10.6.1. Information

De officiella samarbetsorganen informerar i första hand om nordiska förhållanden och åtgärder. inte om förhållandena i ett enskilt land. Nordiska rådets målsättning är exempelvis att ”göra kunskap om företagna samnord- iska åtgärder tillgängliga för alla nordiska medborgare. särskilt iden mån den enskilde medborgaren direkt berörs av samarbetsresultaten”.

Föreningarna Norden informerar om grannländerna i det egna landet. En annan del av informationsverksamheten rör faktaförmedling och opinions- bildning om det konkreta nordiska samarbetet. De lokala kulturveckorna i Norden med stöd från Nordiska kulturfonden kan i viss mån sägas fungera på samma sätt.

De nationella organ i Norden av typ Svenska institutet som producerar upplysningsmaterial om det egna landet gör det i första hand för länderna utanför Norden. Då Svenska institutet bildades förutsattes att föreningarna Norden skulle svara för den internordiska informationsverksamheten. Idag är emellertid de nordiska grannländerna underförsörjda med material om Sverige. Denna bedömning delas av svenska föreningen Norden. Det är därför angeläget att de officiella upplysningsorganen också tar ansvar för informationsverksamhet om Sverige i de nordiska grannländerna.

Svenska institutets resurser har inte heller medgett annat än marginell verksamhet i de nordiska länderna. Detta har enligt utlandsmyndigheterna varit mest kännbart beträffande informationsmaterial på nordiska språk. Bristen på sådant material upplevs som ett betydande hinder i det löpande informationsarbetet. Medan man inom Norden praktiskt taget inte har något allmänt informationsmaterial att sända ut förfogar svenska beskickningar i engelskspråkiga länder över omkring 60 faktablad från Svenska institutet. Avsaknaden av basdokumentation på svenska och finska har framförallt påtalats av ambassaden i Helsingfors.

Idag finns ett fåtal publikationer på nordiskt språk. Svenska institutets s. k. barnbroschyr finns i svensk och finsk version och är till stor nytta i informationsarbetet. Broschyren Svenska glimtar har producerats av Insti- tutet i samarbete med ambassaderna i Helsingfors. Köpenhamn och Oslo. En finsk version av Sweden in brief har nyligen kommit ut. Det allmänna faktabladet om Sverige håller på att översättas till finska. En översättning till isländska av barnbroschyren planeras under nästa budgetår.

Som framgår av kapitlet om Information — förslag föreslås därför Svenska institutet få resurser för att framställa det allmänna faktabladet om Sverige också på danska. isländska. norska och svenska; barnbroschyren på danska

och norska samt en svensk version av Sweden in brief som kan användas i samtliga nordiska länder. På längre sikt bör ett urval av faktabladen framställas på svenska och finska och i viss utsträckning även på de övriga nordiska språken. Även Institutets övriga informationsverksamhet bör komma att omfatta de nordiska länderna.

10.6.2. Kulturutbyte

De resurser som idag står till förfogande för kulturutbyte inom Norden är mångdubbelt större än vad som finns tillgängligt för utomnordiskt utbyte. Några problem har framkommit i kartläggningsarbetet när det gäller svenska institutioners möjligheter att utnyttja tillgängliga resurser. De avser dels gällande bidragsregler, dels den administrativa proceduren.

Det nordiska kultursamarbetet bör kunna omfatta också nordiska mani- festationer i utomnordiska sammanhang. De nordiska länderna upplevs ofta som en kulturell, historisk och språklig enhet av omvärlden. I flera länder har universiteten t. ex. skandinaviska avdelningar. Det är önskvärt att projekt utomlands av minst två nordiska länder i fortsättningen kan få stöd efter samma regler som gäller inom Norden.

Vissa lokala och regionala kulturinstitutioner finner reglerna för anslags- bevillning illa anpassade till verksamheten. En del teatrar betonar att ansökan om medel för nordiska gästspel kräver detaljuppgifter vid en tidpunkt då man saknar nödvändig information samtidigt som besked om bidrag lämnas så sent att man inte hinner genomföra planerad verksamhet. Rådande praxis att minst tre nordiska länder bör ingå i ett visst projekt upplevs ibland som ett hinder, t. ex. i samarbetet mellan en del regionala museer.

Det är dock här fråga om regler och bestämmelser som utarbetats gemensamt av de fem nordiska regeringarna. Från svensk sida kan man självfallet inte ensamt åstadkomma några förändringar av gällande överens- kommelser. Utredningen finner det emellertid önskvärt att anslagsbeviljande institutioner söker förenkla bidragsförfarandet och hålla vissa reserver för att tillgodose behov som plötsligt uppstår under ett verksamhetsår.

Betydande uppmärksamhet ägnas idag frågor om grannspråksundervis- ning och stöd till de små språkgrupperna. Det har bl. a. kommit till uttryck i fördelningen av stöd till översättning av grannlandslitteratur inom den nordiska kulturbudgeten. Utifrån de synpunkter utredningen har att beakta är denna verksamhet angelägen och bör få fortsatt hög prioritet.

10.6.3. Studier och forskning

Ett nära och omfattande samarbete äger rum på alla nivåer inom detta område. Med hänsyn till gällande överenskommelser, tidigare och pågående utredningar m. m. har utredningen inte funnit anledning att närmare gå in på behoven ifråga om t. ex. studiestöd, betygsharmonisering etc. Svensklärare vid nordiska universitet får genom Svenska institutet samma typ av assistans i form av material, bidrag till kurser etc. som svensklärare vid liknande institutioner i Europa. Därtill får den svenske lektorn i Reykjavik ett särskilt ekonomiskt bidrag (bå 1977/78: 60000 kr i lönetillägg). Svenska institutet arrangerade tillsammans med Hanaholmens kultur-

centrum och med stöd från UHÄ en svensklärarkonferens 1978. I konfe- rensen deltog ca 160 svensklärare från olika delar av Finland. Institutet svarar vidare för stipendieutbyte med Danmark, Finland och Island och för administration av de stipendier som utdelas av Kulturfonden för Sverige och Finland. Mellan 30 och 40 studiebesöksprogram för specialister från de nordiska länderna anordnas årligen av Svenska institutet.

I kapitlet Studier och forskning föreslås ökade medel till Svenska institutet för stöd till svenskundervisning i utlandet. Detta bör leda till ökade insatser också inom Norden.

11 Utbyte med länderna i Östeuropa

En av de regioner som utredningen enligt direktiven bör ägna uppmärk- samhet är Östeuropa. Utbytet med Östeuropa berörs också i kapitlet om Kulturavtal.

11.1. Förbindelserna med Östeuropa

Det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet har länge varit inriktat huvudsakligen på Norden, Västeuropa och Förenta Staterna där det svenska kulturlivet av många skäl har haft naturliga kontaktpunkter. Med dessa regioner har också traditionellt funnits täta förbindelser inom andra områden. De kommunistiska staterna i Östeuropa levde efter andra världs- kriget fram till 1960-talet i en viss isolering från västvärlden. Den politiska regleringen av alla förbindelser med omvärlden gjorde det svårt för det svenska kulturlivet att knyta egna kontakter. Valutabestämmelser och Språksvårigheter utgjorde andra hinder i umgänget med dessa länder. Tidvis kom kulturförbindelserna att präglas av de 5. k. vänskapsförbunden.

Det svenska kulturlivet önskade emellertid kulturella förbindelser med olika delar av världen och även med de närbelägna länderna i Östeuropa. De östeuropeiska länderna framförde från sin sida förslag om statliga kulturavtal för att öka kulturkontakterna. Den svenska regeringen har betraktat officiella bilaterala kulturavtal som främmande för våra principer om fritt utbyte enligt kulturlivets egna behov och önskemål. Problemen i utbytet med östeurope- iska länder gjorde emellertid någon form av särskild överenskommelse nödvändig. Lösningen blev att Svenska institutet av regeringen gavs i uppdrag att teckna särskilda kulturprogram med östländerna. Skillnaden mellan kulturavtal och kulturprogram är att kulturprogrammen tecknas av en självständig myndighet och att regeringen därmed inte står som direkt ansvarig för detaljerna eller innehållet i utbytet.

De konkreta utfästelserna i kulturprogrammen utgörs till övervägande del av stipendie- och forskarutbyte. Redan från början eftersträvade man från svensk sida ett så fritt personutbyte som möjligt. På det egentliga kulturom- rådet innehåller kulturprogrammen huvudsakligen så kallade främjandepa- ragrafer i allmänna ordalag. Berörda institutioner förutsätts själva komma överens om det konkreta utbytet. Detta har också ökat, även om förutsätt- ningar och intresse för utbyte varierar från land till land.

Vissa östländer markerar sin strävan efter kulturkontakter med Sverige

genom särskilda åtgärder. Polen och Tyska Demokratiska Republiken har egna kulturcentra i Stockholm med föreläsningar. utställningar. kurser, konserter etc. Jugoslavien, Sovjetunionen och Ungern har kulturattachéer vid sina ambassader i Sverige. Genom dessa kanaler förmedlas artistuppträ- danden, utställningar m. m. till olika delar av landet, ofta gratis eller till obetydlig kostnad. Jugoslavien har ett informationskontor i Stockholm och vänder sig med olika insatser främst till de jugoslaviska invandrarna i Sverige.

K u/turprogrammens innehåll De nuvarande kulturprogrammen med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern löper på två år i taget. Med Tjeckoslovakien och Tyska Demokratiska Republiken har visst stipendieut- byte hittills skett på annat sätt.

Kulturprogrammen innehåller dels ett stort antal paragrafer som anger att olika former av utbyte skall uppmuntras och främjas. dels vissa bindande bestämmelser främst om personutbyte i form av långtids- och korttidssti- pendiater, studiebesökare och delegationer. Långtidsstipendierna kan i princip användas för alla ämnen. Stipendierna bygger på strikt ömsesidighet. Det mottagande landet svarar för stipendiatens uppehållskostnader medan det utsändande landet svarar för reskostnaden mellan hemorten och mottagarlandets huvudstad.

Från svensk sida utgörs Stipendiaterna främst av språkstuderande och andra humanister. De östeuropeiska Stipendiaterna studerar till övervägande del naturvetenskapliga och tekniska ämnen vid svenska universitet och högskolor. Även andra ämnesområden har på senare tid blivit represente- rade. Kortare studiebesök förekommer inom områden som förvaltning, vetenskap och kultur.

De teknisk-vetenskapliga kontakterna utvecklades till en början inom kulturprogrammens ram men har successivt och planenligt överförts till berörda specialinstitutioner som Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). KVA och IVA får idag särskilda medel från utrikes- och utbildningsdepartementen för forskarutbyte med Östeuropa. (Se också kapitlet Studier och forskning.) Styrelsen för teknisk utveckling (STU) får vissa medel från industridepartementet för samarbete med Östeuropa.

För kulturutbytet inom litteratur, konst och musik har programmen hittills haft begränsad betydelse. Från östeuropeisk sida har ofta framförts förslag till utbytesåtgärder av spektakulär typ såsom kulturveckor m. m. Från svensk sida har man i allmänhet föredragit ett mer informellt utbyte där berörda personer och institutioner själva kommer överens om olika aktiviteter. I vissa fall har svenska institutioner slutit egna avtal med institutioner i Östeuropa. En del av utbytet på detta område sker således utan officiell medverkan. Det har t. ex. gällt större gästspel, utställningar och långsiktigt samarbete. Ofta har Svenska institutet spelat rollen som kontaktförmedlande organ.

En utförlig redogörelse för kulturprogrammen med Östeuropa återfinns i bilaga 5.

11.2. Särskilda problem

Den positiva utvecklingen av kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa fick en bekräftelse genom slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)år 1975. Dokumentet innehåller rekommendationer om åtgärder från de berörda staterna för att underlätta person- och erfarenhetsutbytet över gränserna i olika former. Grundläggande skillnader i samhällssystemen påverkar emellertid på olika sätt det praktiska utbytet.

I öststaterna är både pressen och i viss mån kulturlivet en del av statsapparaten. Kulturen har en viktig roll i samhället, och individens yttrandefrihet är underordnad statens intressen. Av samma skäl förekommer restriktioner till exempel i fråga om utlandsresor och kontakter med främmande ambassader.

Från väststaternas sida påtalades under ESK-förhandlingarna som hinder för utbytet den långsamma byråkratiska beslutsgången i öst, inskränkningar i journalisternas arbetsvillkor och svårigheter i samband med inbjudningar och valutatilldelning. Från östs sida framhölls att dokumentet avser utbyte mellan stater och innebär att staterna skall ansvara för innehållet i utbytet. Förslag som avsåg att förbättra informationsflödet och att stärka individens roll i kulturutbytet och det vetenskapliga utbytet understöddes av Sverige.

I samband med ESK-dokumentets undertecknande och uppföljningskon- ferensen i Belgrad inhämtade utbildningsdepartementet genom särskilda enkäter 1975 och 1977 det svenska kulturlivets synpunkter på förbindelserna med Östeuropa. Svaren visar en positiv inställning till utbytet men ger också exempel på byråkratiska hinder och politisk styrning från motpartens sida. Det framhålls att de statliga organens möjligheter att följa upp rekommen- dationen begränsas av kulturlivets decentralisering i Sverige och att strävan till ett individuellt inofficiellt kulturutbyte i dokumentet kringgärdas av olika förbehåll.

Bland problemen anges långa dröjsmål med utresetillstånd för öststatsar- tister, ideologiska synpunkter på artist- och musikprogramval samt valuta- tekniska svårigheter vid betalning av artistgager och nothyror. Direkta kontakter mellan personer och institutioner är sällan möjliga. Önskemål om besök av namngivna forskare möter ofta motstånd. Vissa forskare kommer inte alls eller ersätts av and ra personer utan föregående information. Svenska journalisters rörelsefrihet och arbetsmöjligheter begränsas genom särskilda bestämmelser för utländska korrespondenter. Dessa restriktioner varierar i olika östländer men har på senare år i flera fall lättat något.

Trots dessa hinder har särskilt med vissa östländer ett ganska omfattande utbyte utvecklats, vilket får ses om uttryck för en uppriktig ömsesidig önskan om ökade kulturella förbindelser. Från svensk sida har svårigheten främst varit den allmänna bristen på resurser inom området. På grund av språk- och valutaproblem kräver utbytet med öststaterna ofta större administrativa och personella resurser än motsvarande utbyte med västvärlden. Några östländer önskar mera utbyte än Sverige bland annat av resursskäl kan åta sig. Svenska artister inbjuds ofta till exempel till Polen men Sverige kan inte i motsvarande utsträckning erbjuda artister från öststaterna att framträda här. Enskilda

svenska kulturarbetare besöker öststaterna på inbjudan av dessa länders officiella myndigheter men möjligheter att återgälda denna officiella gäst- frihet saknas ofta.

Förutsättningar och intresse för utbyte varierar från land till land i Östeuropa. Särskilt i Polen och Ungern har det svenska kulturlivet utvecklat många och informella kontakter som fortsätter att ge spridningseffekter. Den jugoslaviska invandringen har skapat nya kontakter mellan Jugoslavien och Sverige. Det finns ett ömsesidigt intresse för utbyte med Sovjetunionen och dess delrepubliker, särskilt de närbelägna baltiska republikerna. Sedan gammalt finns ett utbrett intresse i Sverige för rysk kultur och det ryska språket. För kulturutbyte med Sovjetunionen krävs dock oftast aktiv medverkan av officiella svenska myndigheter.

För informationsverksamheten är förhållandena mycket speciella i Östeu- ropa. I vissa länder försvåras informationsarbetet genom att tillträdet till utländska ambassader är begränsat. Tryckt material används sällan och sänds endast till mottagare som har accepterat att ta emot sådant material. Flera svenska myndigheter redovisar därför en mycket begränsad informations- verksamhet.

Förhållandena varierar emellertid starkt i olika länder och har gradvis förändrats till större öppenhet. I Polen och Jugoslavien vänder sig både enskilda och institutioneri stor utsträckning till ambassaden. Därför finns det också behov av ytterligare informationsmaterial på främst polska och serbokroatiska.

11.3. Utlandsmyndigheternas bedömningar

Enligt de svenska utlandsmyndigheterna i länderna i Östeuropa är besöks- och stipendieverksamheterna viktiga inslag i kultur- och informationsutbytet med Östeuropa. Genom dessa verksamheter får enskilda och institutioner i Sverige betydelsefulla kontakter som i sin tur kan leda till fortsatt utbyte. Detta kan innebära en kontinuitet i utbytet som önskas både från svensk sida och av länderna i Östeuropa.

En variant av personutbyte är symposier med svenska och utländska deltagare kring olika ämnen. Sådana diskussioner kan verksamt bidra till erfarenhetsutbytet mellan länder med olika ekonomiska och politiska system.

På kulturområdet finns enligt utlandsmyndigheterna i ÖsteurOpa ett ökat intresse bland annat för filmvisningar och utställningar av modern svensk konst. Det är enligt fiera av utlandsmyndigheterna mera angeläget att arrangemang som planeras efter personliga kontakter kommer till stånd än att nya projekt skapas. I vissa östeuropeiska stater är det spontana utbytet under utveckling till exempel på teater-, konst- och musikområdena.

Svenskundervisningen och de svenska lektorerna spelar en viktig roll för kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa. Intresset för det svenska språket är särskilt utbrett i Polen där fiera hundra studenter läser svenska vid universiteten och ännu fier i andra kurser. Studierna av det svenska språket leder ofta till ett vidgat intresse för Sverige. Svenskunder- visningen och de svenska lektorerna behöver särskilt stöd i öststaterna, där

bland annat valutabestämmelserna skapar svårigheter. I några fall är lektorernas rörelsefrihet begränsad.

Sveriges Radios utlandsprogram avlyssnas enligt utlandsmyndigheternas bedömning i viss utsträckning i Östeuropa.

11.4. Utredningens synpunkter

Svenska kulturinstitutioner och kulturarbetare väljer själva inriktningen av sitt internationella utbyte. De statliga organens roll är att främja och underlätta utbytet genom praktiskt och ekonomiskt stöd. En särskild stimulans till utbytet med Östeuropa är motiverad eftersom huvuddelen av de offentliga resurserna för utbyte alltjämt tas i anspråk för västvärlden, där de spontana förbindelserna är mest utvecklade. För utbytet med Östeuropa behövs också mera resurskrävande administrativa insatser.

Särskilt viktigt i utbytet med Östeuropa är att underlätta personkontakter på så många områden som möjligt. De föreslagna ökade resurserna för personutbyte förutsätts även kunna öka personutbytet med Östeuropa. Kulturprogrammen bör endast ange miniminivån för utbytet och även informella kontakter av olika slag bör kunna stödjas.

I utbytet med Östeuropa liksom med andra regioner är det oftast mera fruktbart att stödja kulturlivets egna initiativ i de olika länderna än att starta officiella projekt och manifestationer. Därmed blir det lättare för svenskt kulturliv att få kontakt med originella och nyskapande inslag i andra länders kultur. Den djupare förståelsen mellan folken som kulturutbyte kan leda till främjas också i allmänhet bäst av personliga och spontana kontakter.

Utbytet bör präglas av ömsesidighet. Det innebär dock inte att varje insats från det ena landets sida skall motsvaras av exakt lika stor insats från det andra landet inom samma område. De fiesta länder i Östeuropa översätter mer svensk litteratur till sina respektive språk än Sverige översätter från Östeuropa. I gengäld spelas mera musik från Östeuropa i Sverige än svensk musik i östländerna. '

I utbytet med Östeuropa måste officiella organ ofta förmedla kontakter och bistå med det många gånger tungrodda praktiska arbetet. I vissa länder är medverkan från ambassader och konsulat en förutsättning för att utbyte skall kunna genomföras. Det är angeläget att utlandsmyndigheterna i Östeuropa ägnar ökad uppmärksamhet åt kultur- och informationsfrågor. I vissa fall kan ambassaderna behöva förstärkas med personal som har särskilda kunskaper och erfarenheter inom kultur- och informationsområdet.

Det föreslagna ökade stödet till de svenska lektorerna i utlandet bör kunna underlätta arbetet för lektorerna i Östeuropa däri vissa fall särskilda insatser kan vara motiverade. (Se vidare kapitlet Studier och forskning.)

Den föreslagna ökade satsningen på Svenska institutets informationsverk- samhet förutsätts resultera i fiera upplagor av olika trycksaker på främst ryska. polska och serbokroatiska. Resursökningar bör också möjliggöra språkversioner för Östeuropa av filmer och utställningar.

För att stimulera utbyte i ESK-dokumentets anda anvisade regeringen bå 1977/78 500 000 kronor. Svenska institutet använder huvuddelen av dessa medel för ett större projekt som genom olika media skall illustrera det

moderna Sveriges framväxt och visas i flera östeuropeiska länder i samverkan med inhemska institutioner. Dessa medel kommer också att ge resultat på andra områden under de närmaste åren.

Regeringen har beslutat att bå 1978/79 ställa ytterligare 150 000 kronor till utrikesdepartementets förfogande för aktiviteter i ESK-dokumentets efter- följd. Även dessa medel kommer att leda till åtgärder för att stimulera utbytet med länderna i Östeuropa.

12 Kontakter med invandrarnas hemländer

Direktiven till SIK-utredningen framhåller att det är ”angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder ta särskild hänsyn till de informationsbehov som skapas i fiera länder till följd av utvandringen till Sverige”. Det betonas också att invandrarna i många avseenden kan berika vårt eget kulturliv och ge oss "fördjupade kunskaper om förhållandena i invandrarnas hemländer".

12.1. Bakgrund

Sverige har länge haft en språkligt, religiöst och kulturellt ovanligt enhetlig befolkning. Endast i norr har det funnits ursprungliga samisk- och finskta- lande befolkningsinslag. Genom invandringenunder efterkrigstiden har emellertid denna situation förändrats. I krigets spår följde fiyktingarna. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden 1954 öppnade vägen för en ökad rörlighet mellan länderna. Invandringen från Finland har kommit att dominera. Under 1960-talet medförde behovet av arbetskraft en invandring från länderna vid Medelhavet, främst Jugoslavien, Grekland och Turkiet. Under 1970-talet har invandringen förändrats till följd av arbetsmarknadslä- get. Den avser numera främst fiyktingar och återförening av familjer. Med flyktingarna har invandringen också förskjutits mot länder utanför Europa. Sverige har blivit ett mångspråkigt samhälle med inslag av fiera kulturer.

Statistiska Centralbyrån (SCB) räknar med att det vid årsskiftet 1977/78 fanns ca 425 000 utländska medborgare i Sverige. Det motsvarar ca 5 % av hela folkmängden i landet. Antalet människor med utländsk bakgrund är emellertid större. Det finns dock ingen officiell statistik i Sverige över språktillhörighet. Statens invandrarverk räknar i sin anslagsframställning för år l978/79 med att det finns ca 700 000 utländska medborgare eller naturaliserade svenskar i landet.

Invandrarna utgör inte någon enhetlig grupp. Tvärtom rör det sig om ett antal sinsemellan mycket olika grupper. Den största invandrargruppen kommer från Finland. SCB räknar vid årsskiftet 1977/78 med 188 972 finländska medborgare i Sverige. En betydande invandring från Danmark och Norge förekommer också. SCB räknar med 34 268 danska medborgare och 27 356 norska medborgare. Drygt hälften av de utländska medborgarna kommer således från de nordiska länderna.

En stor grupp invandrare kommer från länder i Sydeuropa som också är

sinsemellan mycket olika. SCB räknade med 40 790 jugoslaviska medbor- gare, 18 361 grekiska medborgare, 13 372 turkiska medborgare. 5 749 italienska medborgare, 3 763 spanska medborgare och 1 833 portugisiska medborgare. Invandringen från dessa länder har emellertid stabiliserats. På senaste tid har invandrare också börjat komma från avlägsnare länder och områden såsom Nordafrika (2 656), Iran (i 545), Indien (1 316) och Pakistan (667).

SCB räknar också med att betydande grupper har flyttat till Sverige från olika västländer som Förbundsrepubliken Tyskland (16 147), Storbritannien (8 347), Förenta Staterna (6 102), Island (3 107), Nederländerna (3 102), Frankrike (2 440) och Schweiz (2 322).

En annan grupp invandrare utgör de fiyktingar av olika slag som kommit till Sverige och ide flesta fall blivit svenska medborgare. Utredningen Sverige och flyktingarna (Ds A 197821) räknar med att omkring 32 000 balter bosatte sig i Sverige efter kriget. Efter Ungernrevolten kom ca 9 900 ungrare till. landet. Under senare tid har antalet flyktingar från Latinamerika ökat och beräknas idag uppgå till ca 6 500.

1211 Kultur Invandrarna gör på många områden en viktig insats i det svenska samhället. Genom sin närvaro påverkar de aktivt det svenska kulturlivet. Inom Sveriges gränser har skapats nya och fruktbara möjligheter till utbyte och växelverkan mellan olika kulturer. Men invandrarnas egna kulturer behöver också stöd för att kunna utvecklas enligt de riktlinjer om jämlikhet,valfrihet och samverkan som riksdagen 1975 fastställde som mål för den svenska invandrar- och minoritetspolitiken. I proposition 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken gjorde föredragande statsrådet följande principuttalande om invandrarna och kulturpolitiken:

"Med hänsyn till att delmålen i princip ryms inom de allmänna mål som redan gäller för kulturpolitiken förklarar sig föredraganden emellertid inte vara beredd att förorda att särskilda delmål fastställs för språkliga minoriteter. I detta sammanhang betonas också att insatser för invandrares och språkliga minoriteters kulturella verksamhet på ett tillfredsställande sätt bör kunna främjas inom ramen för redan existerande bidragsformer och kulturinsti- tutioner. Samtidigt konstateras att särinsatser ibland är nödvändiga.”

Denna princip har fått generell giltighet i förordningen om åtgärder för invandrare (SFS 19761310) enligt vilken statliga myndigheter skall ”inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter. Myndigheten skall därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om nu nämnda grupper". Statliga myndigheter på kulturområdet skall således ta hänsyn till invandrarnas behov som ett led i den ordinarie verksamheten. Vissa speciella åtgärder kan också förekomma. Till exempel disponerar kulturrådet ett anslag för stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk (bå 1977/78 300 000 kr).

För invandrarnas kulturförsörjning spelar radio och TV en särskilt viktig roll. Förutom finländarna är invandrargrupperna ofta små och geografiskt splittrade. Radio och TV utgör därför ett effektivt sätt att nå dessa grupper.

Sveriges Radio har också under senare år inrättat särskilda redaktioner för minoritetsspråksändningar. Även lokalradion har gjort viktiga insatser genom regelbundna sändningar på de språk som mest förekommer inom de olika regionerna.

12.1.2. Information

Invandringen till Sverige har medfört särskilda informationsbehov i invand- rarnas hemländer. Även om Sverige tillhör de mindre invandrarländerna har utvandringen skapat ett ökat intresse i ursprungsländerna för de länder dit utvandrarna flyttat. Det gäller främst allmän information om Sverige och det svenska samhället men också mer specialistbetonad information. Det gäller emellertid att undvika att sådan information misstolkas och uppfattas som värvning av arbetskraft. Invandrarutredningen har i sin bilagedel (SOU l974:70) framhållit att invandrarna oftast fått information om Sverige genom släktingar och bekanta som redan befinner sig i landet.

Svenska ambassader och konsulat har däremot mycket sällan haft kontakt med invandrarna innan dessa rest till Sverige. Det finländska arbetskrafts- ministeriet har gjort olika undersökningar om utvandringens orsaker som bekräftar detta. Man fann vidare att det huvudsakligen var släkt och vänneri Sverige som förmedlade positiv information under det att pressen svarade för den negativa informationen om problem och liknande.

Den enkät som SIK-utredningen gjort hos vissa ambassader bestyrker att detta tycks gälla för den traditionella gruppen av invandrarländer. Däremot redovisar de svenska ambassaderna i främst Asien att de har mött ett mycket stort intresse för utvandringen till Sverige som förefaller göra det mindre lämpligt att göra särskilda informationsinsatser om Sverige i dessa länder.

Beträffande informationen till invandrare i Sverige har statens invandrar- verk till uppgift att samordna insatser som görs av myndigheter, institutioner och organisationer av olika slag. Invandrarverket har på detta sätt skapat det 5. k. invandrarpaketet som ges ut på 14 språk i samarbete med arbetsmark- nadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, försäkringskassan, konsumentverket, na- turvårdsverket, riksskatteverket, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen och ger grundfakta om svenska förhållanden.

Även andra statliga myndigheter framställer i viss utsträckning informa- tionsmaterial på olika invandrarspråk om nya lagar och reformer. En del av det material som framställs av de statliga myndigheterna kommer också till användning i den allmänna Sverigeinformationen utomlands, bland annat i invandrarnas hemländer.

Invandrarverket har alltmer kommit att inrikta sin verksamhet på information till svenskar. Inom verket förbereds ett s. k. svenskt paket som syftar till att förbättra relationerna mellan svenskar och invandrare genom framställning av böcker, filmer och läromedel.

Invandrarverket medverkar också i Sverigeinformationen i utlandet genom att sprida information om de svenska invandringsreglerna. Verket strävar också efter kontakt med utländska massmedia, främst i invandrarnas hemländer. Verket tar också emot besök av utländska journalister och opinionsbildare.

12.2. Nuläge

Invandrarnas hemländer är ingen enhetlig ländergrupp. För kontakterna med till exempel Finland, Jugoslavien och Grekland finns helt olika förutsätt- ningar. 1nvandrarnas hemländer har därför inte särbehandlats när det gäller det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Särskild reglering och stimulans har hittills kommit i fråga för länder i Östeuropa bland annat genom formella kulturprogram för att överbrygga de många praktiska problemen i form av valutaproblem, centralstyrning, m. m. Särskild stimu- lans finns också för kontakter med de nordiska grannländerna. Såväl bilateralt mellan länderna som inom ramen för det nordiska samarbetet har resurser skapats för att underlätta utbytet i Norden.

På detta sätt har i praktiken utbytet med vissa av invandrarnas hemländer gynnats. Det gäller främst Finland som är det mest betydande av invand- rarnas hemländer men också övriga länder i Norden. Kulturutbytet mellan Sverige och Finland är mycket intensivt. En närmare redogörelse för det nordiska utbytet och utbytet med Finland ges i kapitlet Nordiskt samarbete. Däremot har det svenska informationsarbetet i Finland hittills varit av ringa omfattning. Svenska institutet bedriver i princip inte informationsverk- samhet i Norden. Frånsett material om frågor som rör arbetsliv, socialvård, trafikfrågor m. m. finns det därför mycket litet allmäninformativt material på finska språket. Inom ramen för det nordiska samarbetet äger emellertid ett betydande informationsutbyte rum. Svenska departement och myndigheter har livliga kontakter med sina motsvarigheter i Finland på samhällslivets alla områden. Det gäller också Danmark och Norge där språket underlättar såväl kontakter som invandrarnas anpassning.

Med Jugoslavien har kulturprogram tecknats genom Svenska institutet. Bland annat har ett regelbundet stipendieutbyte kunnat komma till stånd. Flera ömsesidiga kulturmanifestationer i Sverige och Jugoslavien under årens lopp har blivit en följd av förhandlingarna i samband med kulturpro- grammet. Särskilda satsningar på de östeuropeiska länderna möjliggörs genom de medel som riksdagen har ställt till förfogande för uppföljning av konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). Svenska myndig- heter har många egna kontakter i Jugoslavien. Så har till exempel arbets- marknadsstyrelsen till helt nyligen haft en egen representant stationerad i Belgrad och skolöverstyrelsen har en överenskommelse om samarbete på skol- och undervisningsområdet. Personutbytet mellan Sverige och Jugosla- vien på både regeringsnivå och tjänstemannanivå har varit betydande.

Övriga länder i gruppen invandrarnas hemländer saknar dessa speciella anknytningar av olika slag till Sverige. De tidigare diktaturerna i Grekland, Portugal och Spanien omöjliggjorde intill allra senaste tid aktiva svenska insatser i dessa länder inom områdena kultur och information. Läget har emellertid förändrats. Portugal har blivit ett av de tjugo länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete med medel från bistånds- anslaget. Med Spanien har ett livligt besöksutbyte inletts och flera olika kulturutbytesprojekt förbereds. Också med Grekland har kontakterna ökat. Turkiet är däremot ett land som det har varit svårare att få kontakt med.

12.2.1. Insatserfrän invandrarnas hemländer

Några av invandrarnas hemländer försöker hålla kontakt med sina utvand- rare inom ramen för kultur- och informationsutbytet. Huvuddelen av den officiella informationen om samhällsutvecklingen i invandrarnas hemländer förmedlas genom ländernas ambassader i Sverige. Finland och Jugoslavien har informationskontor i Stockholm för att sprida information om respektive hemländer till invandrarna men också till den svenska allmänheten. Italien har sedan länge ett kulturinstitut i Stockholm som emellertid främst riktar sig till svenskar med intresse för italiensk kultur. 1 övrigt har även Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta Staterna, Polen och Tyska Demokra- tiska Republiken särskilda institut för kulturförmedling i Sverige. Vissa länder, främst de östeuropeiska, sänder radioprogram på egna språk och på svenska från utlandet riktade till Sverige.

Flera av invandrarnas hemländer ger ekonomiskt stöd till invandrarför- eningar och -organisationer i Sverige. Det kan avse såväl stöd till gästspel från hemlandet, förmedling av film, litteratur, tidskrifter som direkta ekonomiska bidrag till verksamheten. Invandrarutredningen fann att det var svårt att kartlägga omfattningen av det stöd som på detta sätt förmedlats till Sverige.

1222. Synpunkterfrån de svenska utlandsmyndigheterna

Utredningen har bett ambassaderna i Ankara, Athen, Belgrad, Helsingfors, Lissabon, Madrid och Rom att inkomma med synpunkter på och erfarenheter av det svenska kultur- och informationsutbytet med invandrarnas hemlän- der. Några gemensamma drag framträder i svaren.

Från svensk sida betraktas invandringen som en bestående företeelse. Flera av ursprungsländerna betraktar emellertid invandrarna som gästarbe- tare som en dag skall återvända. Det finns därmed ibland en outtalad motsättning mellan Sverige och invandrarnas hemländer. Det gäller särskilt de stora utvandrarländerna Grekland. Jugoslavien och Turkiet. Praktiskt innebär det att invandrarnas hemländer försöker hålla kontakt med sina utvandrare, försöker påverka och ibland till och med kontrollera dem. I Jugoslavien har frågan om utvandringen blivit ett politiskt känsligt problem. Till detta bidrar de regionala motsättningarna inom Jugoslavien som invandrarna ofta för med sig till sina nya hemländer. I Turkiet betraktas problemet främst ur ekonomisk synvinkel. Finland följer också med stor uppmärksamhet den svenska invandrarpolitiken och finländarnas ställning i Sverige. Den finlandssvenska befolkningens och det svenska språkets ställning i Finland gör förhållandet mellan Sverige och Finland unikt. Till detta kommer att ca en fjärdedel av de finländska invandrarna har svenska som modersmål.

Bortsett från Finland är alltså det svenska kultur- och informationsutbytet med invandrarnas hemländer i dag mycket begränsat. Om Sverige uppmärk- sammas i dessa länder är det inte som invandrarland utan av andra skäl. Undantag förefaller vara Jugoslavien där invandrarna utgör en katalysator både för kulturutbytet och för uppfattningen om Sverige. I allmänhet spelar dock andra opinionsbildare större roll. I några fall vill inte ursprungsländerna

betrakta invandrarna som en kanal för kontakter. Det gäller givetvis flyktingarna men också till exempel assyrierna.

Det är ett intressant faktum att ambassaderna får så liten kontakt med personer som överväger att utvandra till Sverige. Detta framhölls också av invandrarutredningen. Dessa personer begär sällan information på ambassa- derna. I stället verkar brev och besök från landsmän som redan slagit sig ned i Sverige spela viss roll, större ju fattigare landet är.

Utredningen har också anmodat samtliga utlandsmyndigheter att lämna en redogörelse för kultur- och informationsverksamheten vid myndighe- terna. Härvid har också framkommit synpunkter på problemet med invand- ring, främst från vissa myndigheter i Asien. Bland den efterfrågestyrda informationen vid myndigheterna dominerar förfrågningar om utbildning och arbetstillstånd i Sverige. Man kan inte bortse från att en aktiv Sverigeinformation i vissa länder i Asien kan skapa ett ökat tryck på ambassaden och invandrarverket. För många människor i u-länderna ter sig Sverige som det förlovade landet hur nyanserat det än framställs.

12.3. Utredningens synpunkter

Förhållandet mellan invandrare och andra svenskar har viktiga kulturella aspekter. En förutsättning för att invandrarna skall kunna anpassa sig är att deras kontakter med den egna kulturen hålls levande. En annan förutsättning är att invandrare och andra svenskar ömsesidigt förstår och respekterar varandras bakgrund, samhällen och kulturer. Att svenskarnas attityder är den viktigaste faktorn betonas ofta starkt av invandrarverket. Konflikterna har i sin grund i fördomar, rädsla och okunnighet som måste övervinnas på olika sätt. I detta sammanhang kan ett kulturutbyte med invandrarnas hemländer spela en viktig roll. Rikare kontakter med invandrarnas bakgrund och kultur i sammanhang som ger denna kultur prestige och uppmärksamhet för dess egen skull kan vara en väg till ökad respekt och förståelse.

Radio och tv kan spela en särskilt viktig roll för ökade kontakter med invandrarnas hemländer. Det kan därför vara motiverat att man från svensk sida köper in flera TV-program och filmer från dessa länder. Också pressen har stor betydelse för ökad kunskap och upplysning.

Utredningen föreslår därför en särskild satsning på informationsutbyte med invandrarnas hemländer. Särskilda stipendier skulle kunna stimulera kontakter och samarbete på massmediaområdet och leda till ökad kännedom om respektive länder. Stipendierna bör uppgå till minst tio per år och kunna tilldelas både invandrare och andra svenskar för projekt i Sverige eller invandrares hemländer. För detta ändamål föreslås särskilda medel om 200 000 kronor. Invandrarverket bör utforma de närmare bestämmelserna för medlens användning.

För ett ökat utbyte med invandrarnas hemländer behövs emellertid främst en förstärkning av de ordinarie anslagen för kulturutbyte. Behovet av utbyte med dessa länder är därför ett av flera skäl för de föreslagna anslagsförstärk- ningarna till bland andra Svenska institutet, statens kulturråd, Riksutställ- ningar, Rikskonserter. Riksteatern och Folkparkernas Centralorganisation. Allmänna anvisningar bör kunna ges dessa institutioner om vikten av att

främja utbytet med invandrarnas hemländer, med särskild betoning på den mottagande verksamheten i Sverige.

Beträffande den allmänna Sverigeinformationen i invandrarnas hemländer finns det anledning att ta fasta på de svenska utlandsmyndigheternas önskemål om ytterligare informationsmaterial på de olika invandrarspråken. Det bör kunna bli möjligt genom de föreslagna ökade medlen för Svenska institutets informationsverksamhet. Inom ramen för en ökad satsning på de nordiska länderna bör särskilt behovet av finskspråkigt material uppmärk- sammas. Ökad information till länderna 1 Sydeuropa bör bli en följd av det svenska intresset för de nya demokratiska staterna i medelhavsområdet. Kontakterna med länder i Östeuropa kommer att öka till följd av de särskilda resurser som har anvisats för uppföljning av ESK-konferensen.

13 U-länder — kulturstöd och kulturutbyte

Motiven för kulturutbyte med u-länderna är desamma som för utbyte med andra länder: vårt eget behov av stimulans och kontakter över gränserna för att motverka vår egen språkliga och geografiska isolering. För kontakterna med u-länderna finns också särskilda skäl. Genom vårt utvecklingssamar- bete har vi kommit i nära kontakt med vissa u-länder. Det är angeläget att ömsesidigheten och mångsidigheten i umgänget med dessa länder stimule- ras. Hos många svenskar, inte minst hos ungdomen, finns också ett växande intresse för andra kulturer och livsmönster än våra egna. Men allt utbyte bygger på medverkan från båda parter. Vi måste också ställa frågan i vad mån u-länderna har något intresse av ett kulturutbyte med oss.

13.1. Förutsättningar för kulturutbyte

Kultur är en för alla folk och alla tider gemensam företeelse. Den innersta kärnan i alla kulturyttringar är att bidra till att ge livet mening. Det finns därför ett intresse och en mottaglighet för kulturyttringar hos alla människor. U-länderna har emellertid genom kolonialismen påtvingats främmande kulturmönster. De rika ländernas ekonomiska styrka innebär risk för fortsatt kulturell dominans. U-länderna har därför ett behov av att återupptäcka sina egna kulturer och därmed stärka sin nationella identitet. Detta i sin tur utvecklar social medvetenhet och självförtroende som utgör nödvändiga förutsättningar för ekonomisk och social utveckling. Nationell identitet är grunden för en dialog med andra länder vilket ofta framhålls av företrädare för olika u-länder. Ett merjämbördigt och ömsesidigt utbyte med i-länder kan också bidra till att stärka u-landskulturen. Biståndspolitiska utredningen (BPU) konstaterar i sitt huvudbetänkande ”Sveriges samarbete med u- länderna" (SOU 1977zl3): "Kultursamarbete mellan ett rikt och ett fattigt land bör kunna ske på en mer jämbördig nivå än på många andra områden, där det rika landets ekonomiska överlägsenhet spelar en viktig roll." Förutsättningarna för ett sådant utbyte kan kanske vara större för ett land som Sverige utan ett kolonialt förflutet. I praktiken är emellertid det svenska kulturutbytet med u-länder mycket begränsat. Svenskt kulturliv saknar många av de kontakter som de gamla kolonialmakterna kunnat arbeta upp och bibehålla. Samtidigt utsätts u-länderna idag för en massiv kulturpå- verkan som till både form och innehåll saknar förankring i ländernas egna kulturtraditioner. Målet med ett svenskt kulturutbyte måste således vara

något annat än att bara bli en röst till iden västerländska kören. Bara då kan ett utbyte med u-länderna bli meningsfullt.

I Sverige tenderar vi allt för ofta att se underutveckling som ett humanitärt problem, med fattigdom, nöd och svält. Det skapar — medvetet eller omedvetet — känslor av överlägsenhet som ett kulturutbyte borde kunna minska. Flera u-länder har en kulturtradition som är betydligt mer mångfa- setterad än vår egen. Ökade kontakter kan emellertid också innebära nya konflikter mellan olika kulturer. Utan medvetenhet om detta kan ett utbyte gå snett. Samtidigt måste vi vara medvetna om att kulturutbyte är nödvändigt för en levande svensk kultur. I vårt eget intresse bör vi lära oss att ta emot intryck och idéer från annorlunda, månghundraåriga livserfarenhe- ter. Det krävs också att vi ökar vår förståelse för betydelsen av faktorer som historia och religion i många delar av världen. Därmed kommer vi att kunna berika vår egen kultur. U-landskultur ärinte endast en fråga om trummor och masker.

13.1.1. Kulturutbyte: historik och nuläge

Inom området kultur- och informationsutbyte har tidigare vissa särskilda åtgärder vidtagits avseende u—länderna. Det dåvarande Kollegiet för Sveri- geinformation i utlandet genomförde 1966 två utredningar om Sverigeinfor- mationen i Afrika och Latinamerika. På grundval av dessa upprättade Kollegiet ett särskilt basprogram för dessa två regioner för budgetåren 1965/ 66 till 1967/68.

Utrikesdepartementets informationsbyrå har flera gånger framhållit den vikt som borde tillmätas erfarenhetsutbyte och kulturkontakter med tredje världen. Följden har blivit en viss ökning av antalet personinbjudningar till Sverige.

Svenska institutet bedrev under åren 1973—77 en försöksverksamhet med förstärkt kultur- och informationsutbyte med Kenya, Senegal och Tunisien. Den fick formen av personutbyte, föredrag, filmvisningar, konserter och utställningar av svensk konst som organiserats av NUNSKU. Kraven från u- länderna på'ömsesidighet medförde att Svenska institutet också engagerade sig i manifestationer i Sverige från Senegal och Tunisien. I samarbete med SIDA kunde Svenska institutet stå för denna mottagarfunktion som normalt ligger utanför Institutets verksamhetsområde. Svenska institutets Afrika- grupp redovisade hösten 1977 sina i huvudsak positiva erfarenheter i slutrapporten Försöksverksamhet med svenskt-afrikanskt kultur- och infor- mationsutbyte.

SIDA har från sitt informationsanslag kunnat få till stånd ett visst kulturutbyte med u-länderna. Det har skett genom att SIDA i ökande utsträckning låtit u-ländernas egna talesmän presentera sina länder, problem och kulturer i Sverige. För att åstadkomma ett ömsesidigt kulturutbyte har SIDA här samarbetat med Svenska institutet om vissa projekt där Institutet har finansierat den svenska manifestationen utomlands.

Bland större tidigare insatser bör nämnas att SIDA 1974 finansierade det så kallade Karibu-projektet från sitt informationsanslag genom vilket ett u-land —Tanzania — presenterades för svensk publik. Projektet, som måste betecknas som ovanligt för svenska förhållanden, omfattade radio och TV, musik,

teater och utställningar, och organiserades i samråd med Sveriges Radio, Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar samt studieförbund och folk- rörelser. En del av det producerade materialet kunde därefter användas av olika institutioner i Tanzania.

Budgetåret 1976/77 reserverade SIDA för första gången 100000 kr av informationsanslaget för presentation av u-landskulturer i Sverige genom statliga och enskilda organisationer. Bidrag har bland annat lämnats till Svenska institutet fören tunisisk kulturvecka i Sverige, till Marionett-teatern för det nyöppnade Marionettmuseet och för ett indonesiskt gästspel, till Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet för deltagande från Indien och Cuba i Internationella Teaterinstitutets kongress i Stockholm, till Invandrarnas Kulturcentrum för presentation av arabisk kultur i några svenska städer, till Svenska Vietnamkommittén för gästspel från Vietnam samt till Föreningen för Utvecklingsfrågor för programverksamheten med medverkan av u- landsrepresentanter.

Stöd från SIDAzs informationsanslag kan avse samtliga u-länder. Anslaget uppgick bå 1977/78 totalt till ca 15,6 mkr, varav ca 10 mkr enligt riksdagens beslut fördelades på enskilda organisationer. Fackföreningar, studieförbund och andra folkrörelser får på detta sätt möjlighet att bedriva informations- verksamhet med u-landsanknytning i form av seminarier och personutbyte i olika former.

Utbildningsdepartementet har sedan budgetåret 1975/76 haft ett särskilt anslag på 200000 kr för folkrörelsernas kulturutbyte. Som exempel kan nämnas att Fredrika Bremer-Förbundet fått medel för ett projekt avseende kvinnofrågor i vissa afrikanska länder.

Folkparkernas Centralorganisation, Folkets Husföreningarnas Riksorgani- sation, Folkbildningsförbundet, studieförbunden, kulturrådet, Konstnärs- nämnden, NUNSKU, Riksutställningar samt olika museer och institutioner har under åren haft vissa kontakter och visst utbyte med u-länderna. Omfattningen och inriktningen av dessa kontakter framgår närmare av bilaga 3. Sammanfattningsvis kan emellertid konstateras att kontakterna har varit sporadiska.

13.1.2. Kulturutbyte och kulturstöd

Det är viktigt att skilja klart mellan kulturutbyte och kulturstöd när det gäller u-länderna. Förutsättningarna för kulturutbyte mellan de västerländska i- länderna är relativt likartade. Det finns oftast likartade traditioner för den konstnärliga verksamheten. Referensramarna ärjämförbara. Till bilden hör också att utbytet till stor del sker genom etablerade kommersiella kanaler. Dessa förutsättningar saknas oftast i utbyte med u-länder. Traditioner och referensramar är annorlunda. Många u-länder saknar också de ekonomiska och administrativa resurser som fordras för ett utbyte. Det gäller såväl mottagningsresurser som möjligheter att förmedla egna manifestationer till i- länderna.

Kulturutbytet med u-länderna motiveras främst av våra egna behov av kontakter och impulser och styrs i hög grad av kulturlivets egna organ. I princip bör det därför inte vara någon skillnad mellan ett utbyte med Frankrike och Storbritannien och ett utbyte med Indien och Tanzania. I båda

fallen bör utbytet bekostas med medel avsedda för allmänt internationellt kulturutbyte.

Kulturstöd finansieras däremot av medel som ställs till förfogande för utvecklingssamarbetet. De länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete är för närvarande Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mocambique, Pakistan, Portugal, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia. Totalt uppgår medelsramen för bilateralt utvecklings- samarbete under budgetåret 1977/78 till 2 268 mkr varav 1 770 mkr inom de 5. k. landramar som årligen fastställs för dessa länder.

Kulturstöd avser således u-ländernas behov och önskemål och faller under SIDAs ansvarsområde. Det omfattar främst sådana aktiviteter som avser att bistå ett land att bevara och utveckla sin egen kultur. Det syftar därför till att stärka u-ländernas nationella identitet. Det kan till exempel ske genom att bygga upp nationella arkiv, museer och konsthantverkscentra samt stöd till forskning i u-ländernas historia, musik, litteratur och konst. Det kan även ske genom stöd till skapande av nationella massmedia, filmbolag och bokför— lag.

Kulturstöd kan i första hand komma i fråga för de u-länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Beroende på samar- betsformerna kan emellertid även andra u-länder komma ifråga för sådant stöd. För kulturstöd gäller samma principer som för annat utvecklingssam- arbete. Utgångspunkten är u-ländernas egna prioriteringar.

På fältet kan det dock ibland bli svårt att dra en skarp gräns mellan kulturstöd och kulturutbyte. Det kan finnas tänkbara mellanformer såsom till exempel stöd till ett u-landsmuseum i samband med ett utställningsutbyte med Sverige.

Det kan också finnas en skillnad i länderinriktningen mellan kulturutbyte och kulturstöd. Kulturstödet torde i första hand komma att avse fattigare länder under det att kulturutbytet främst inriktas på u-länder med rika och annorlunda kulturer med lång historia. Våra biståndsmottagarländer har utvalts utifrån ekonomiska kriterier. För ett utbyte på kulturlivets villkor torde den traditionella uppdelningen på Västerland och Österland bli av större intresse. Vi behöver till exempel lära känna orientens stora kulturer i arabvärlden, Iran, Indien, Kina och Japan. Av enkäten framgår att det förekommer få svenska aktiviteter i dessa områden och att de svenska ambassaderna anser att de försummas från svensk sida.

13.1.3. Kulturstöd: historik och nuläge

M ultilaterala insatser

I sin strävan att frigöra sig från det koloniala arvet har länderna i tredje världen under senare år lagt allt större vikt vid frågor om bevarandet av det egna kulturarvet och stärkandet av den nationella identiteten genom olika kulturpolitiska åtgärder. Mest tydligt har denna strävan kommit till uttryck i de olika internationella och regionala ministerkonferenser om kulturpolitiska problem som anordnats av Unesco under 1970-talet. Kultur ingår också som ett självständigt kriterium i FN:s basbehovsstrategi som antogs av ILO:s

världssysselsättningskonferens år 1976 och som i sin tur är ett led i strävan efter en ny ekonomisk världsordning.

Under 1960-talet avsåg kulturstödsprojekten ofta bevarandet av större historiska monument av internationellt intresse. Hit hör exempelvis Unescos kampanj för att rädda templet Abu Simbul i Egypten. Utvecklingen under 1970-talet har dock mer präglats av önskemål om insatser i form av bland annat utbildning och forskning på det kulturpolitiska området för att stärka den nationella identiteten. Internationella organisationer, främst FAO, ILO och Unesco. har inom sina ansvarsområden utarbetet projekt för att bidra till u-ländernas ansträngningar att bevara och utveckla den egna kulturen.

Också de icke-statliga organisationerna på kulturområdet har bidragit aktivt till utvecklingen genom konferenser, expertmöten och studier inom vitt skilda områden.

K u/turstöd genom SIDA

I sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 tog SIDA för första gången upp frågan om kulturstöd som ett särskilt problemområde. Bakom detta låg diskussionen om de kulturella förändringari u-länderna som ären följd av allt utvecklingssamarbete samt behovet av att stärka och vidareutveckla u- ländernas egen nationella identitet. Frågan ledde till att SIDA tillsatte en intern utredning om kulturstöd till u-länderna. Arbetsgruppen redovisade hösten 1977 sin rapport Kulturstöd till u-länderna.

Kulturstöd blir enligt SIDA-utredningen en meningsfull biståndsform om det innebär att man ger mottagarlandet resurser till ökad kunskap om dess egen identitet.

Som allmänna riktlinjer för kulturstödet bör enligt SIDAs utredning följande gälla.

— att den nationella identiteten stärks (större nationellt oberoende) — att insatsen bidrar till att ta tillvara och utveckla ett kulturarv — att stödet möjliggör ett ökat folkligt deltagande i kulturlivet eller en bredare spridning av kulturarvet — att ett samarbete och utbyte påjämbördig nivå mellan stater eller grupper inom en stat gynnas.

Kulturstöd bör kunna förmedlas på flera olika sätt, inom landramarna, som särskilda program, via SIDAs informationsanslag eller som en del av det bredare samarbetet.

I ett handlingsprogram redovisar utredningen insatser i form av särskilda program för sammanlagt 571 000 kronor under 1976/77 och föreslår fortsatta insatser på 1,5 mkr under 1977/78 och 3,5 mkr under 1978/79. Dessutom räknar utredningen med ett ökat utrymme inom landramarna och anslaget för bidrag till enskilda organisationer för insatseri syfte att stödja kulturut- vecklingen i u-länderna.

Lam/ramarna

Hittills har endast några få projekt avseende kulturstöd lämnats av SIDA inom landramarna. Det beror dels på att frågan om kulturstöd är relativt ny,

dels på att u-länderna ofta prioriterar insatser på områden som ger direkt ekonomisk avkastning. Botswana har fått stöd för att uppföra filialbibliotek på landsbygden. Lesotho har fått stöd för att utveckla den lokala hantverks- traditionen. Delar av de omfattande vuxenutbildningsprogrammen i Tanzania har också finansierats inom landramen.

Bidrag till enskilda svenska organisationer

De svenska enskilda organisationerna har länge spelat en viktig roll för Sveriges kontakter med u-länderna. De har sökt nå vanliga människor i u- länderna med praktiska u-hjälpsinsatser. Genom detta samarbete anser sig SIDA kunna främja biståndspolitiska mål som annars skulle vara svåra att nå. En förutsättning för bidrag är att den enskilda organisationen själv står för en egen insats i respektive projekt om minst 20 % samt att mottagarlandet också önskar att det kommer till stånd.

Genom bidrag till enskilda svenska organisationer har SIDA stött olika projekt på kulturområdet såsom stöd till litteratur, press och radio, museer, bibliotek, konsthantverk och olika forskningsprojekt. Ansvariga organisa- tioner har varit missionssamfunden, biblioteksföreningar, Indianfonden, Afro-Art m. ti. Detta stöd kan avse samtliga u-länder. Anslaget för bistånd genom svenska enskilda organisationer uppgår budgetåret 1977/78 till 70 mkr. Därav torde 2—3 mkr ha fördelats för olika ändamål med anknytning till kulturområdet.

Särskilda program

SIDAs verksamhet under anslaget för särskilda program avser biståndsverk- samhet utanför landramarna inom ämnesområden som bedöms vara av särskild betydelse för u-ländernas utveckling. Undervisning, kooperation, vattenförsörjning, hälso- och näringsfrågor samt befolkningsfrågor och familjeplanering är några exempel på sådana angelägna ämnesområden. Sedan budgetåret 1976/77 har även kulturfrågor förts till särskilda program. Bidrag från detta anslag utgår till insatser som förutsätter medverkan från flera länder, ibland en hel region. Vidare bör minst ett svenskt samarbetsland omfattas av projekten. Dessa handhas av FN-organ såsom Unesco och andra mellanstatliga eller enskilda internationella organisationer. Projekten avser bland annat kurser, seminarier och annan utbildning för deltagare från u- länder. På kulturområdet har flera ämnen varit aktuella såsom åtgärder för utveckling av swahili och andra inhemska språk, utgivning av u-landslitte- ratur, produktion av nyhets- och dokumentärfilmer samt nyhetssamarbete mellan nyhetsbyråer i u—länder. Anslaget för särskilda program uppgick budgetåret 1977/78 till sammanlagt 175 mkr varav 1,5 mkr avsåg kulturän- damål.

Bredare samarbete

Riksdagen har i olika sammanhang framhållit att det är önskvärt att finna även andra former för samarbete med u-länderna än det traditionella biståndet. Olika former av samarbete har prövats och fått den gemensamma

beteckningen bredare samarbete. Bredare samarbete har hittills blivit aktuellt i två sammanhang. Det ena gäller de länder med vilka Sverige ingått överenskommelser om tekniskt, industriellt och ekonomiskt samarbete som Algeriet, Egypten, Irak, Iran,]amaica, Libyen och Nigeria. Den andra formen av bredare samarbete avser de mer ekonomiskt utvecklade programländerna som för närvarande Cuba och Tunisien där riksdagen uttalat sig för en successiv avveckling av det landprogrammerade biståndet. I proposition 1977/78:135 utvecklas tankarna kring ett bredare samarbete med u-länderna. Det heter i propositionen:

"att det i vissa fall kan visa sig angeläget att företa begränsade biståndsfinansierade insatser utanför ramen för det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Tanken var att sådana insatser skulle kunna utgöra ett inslag i ett bredare samarbete både med länder med vilka Sverige fortfarande har ett visst långsiktigt utvecklingssamarbete och utanför kretsen av biståndsmottagande länder. Inte minst kan biståndsfinansierad överföring av svensk "know-how" vara av intresse, för mottagaren och för Sverige, i fråga om länder som önskar tillgodogöra sig förhållandevis avancerad teknologi. Begränsade utbildningsinsatser, förinvesteringsstudier och mindre samarbetsprojekt på kulturområdet är också tänkbara inslag i bredare samarbete. Sådana insatser behöver inte i samma utsträckning som huvuddelen av resurserna för utvecklingssamarbete begränsas till mycket fattiga länder.”

Föredragande statsrådet framhåller också vikten av ökade kulturkontakter med u-länderna:

"Sveriges kulturutbyte med u-länderna har hittills varit av ringa omfattning. Svenska institutet har emellertid haft viss försöksverksamhet i några afrikanska länder och SIDA har inom sin informationsverksamhet gjort det möjligt för företrädare för u- Iänderna att i olika evenemang presentera sin nationella kultur i Sverige. Därutöver har visst stöd till kulturverksamhet även lämnats i andra former bl. a. genom insatser som genomförts av frivilliga organisationer och folkrörelser. Liksom hittills bör bistånds- medel kunna utnyttjas för att stödja ett kulturutbyte med u-Iänderna.

Jag vill speciellt betona den betydelse kulturkontakter— både i form av personutbyte och samarbete mellan olika kulturinstitutioner — kan ha inom ramen för ett bredare samarbete med u-länder. Bildningsorganisationer och folkrörelser bör här speciellt kunna engageras. Som BPU betonat kan kultursamarbete ske på en merjämbördig nivå än på många andra områden. Önskvärdheten av ett ökat kulturutbyte med u-länderna påtalas i direktiven till den pågående utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Jag räknar med att utredningen skall lägga fram förslag om ett ökat kulturutbyte även med länderna i tredje världen."

Hittills har endast två insatser på kulturområdet kommit till stånd inom ramen för ett bredare samarbete. Det ena projektet avsåg utbetalning av ett garantibelopp för en tunisisk folkdanstrupp i samband med ett svensk- tunisiskt kulturutbyte. Det andra projektet avser Medelhavsmuseets delta- gande i utgrävningarna i Kartago i Tunisien. Det bereds av Beredningen för internationellt utbildningssamarbete som har sitt sekretariat i utbildningsde- partementet.

Särskilda problem

Biståndspolitiska utredningen framhåller vikten av ett intensifierat kultur- och informationsutbyte mellan Sverige och u-länderna. Utredningen konsta-

terar:

"Genom att kunskap om u-ländernas kultur sprids kan förståelse i Sverige för förhållandena i u-länderna ökas och u-landsbilden göras mer levande. Litteratur, musik, film, teater, bildkonst och andra kulturyttringar som skapas av u-ländernas egna medborgare ger möjlighet för människori i-Iänder till inlevelse i de levnadsvillkor som gäller i u-länderna. Det kan bl. a. av den anledningen vara motiverat att med biståndsmedel finansiera vissa insatser på kulturområdet."

Kulturutbytet med u-Iänder innebär emellertid svårigheter som motiverar särskilda åtgärder. Utbytet är betydligt dyrare än vårt traditionella utbyte med Norden, västvärlden och Östeuropa. Det nuvarande svenska kulturutbytet bygger i hög grad på kontakter mellan intresserade institutioner i berörda länder. Svenska institutioner saknar emellertid ofta direkta kontakter i u- länderna och deltar sällan i de olika festivaler som organiseras i u-länder. I flera u-Iänder betraktas kulturutbyte som en del i ett vidare politiskt förhållande med ett annat land. Utbytet blir ointressant om det inte kan inordnas i ett större sammanhang som präglas av en strävan från båda håll att bygga ut och befästa de ömsesidiga förbindelserna genom bistånd, handel, ministerbesök m. m. Sådana krav ter sig lätt avskräckande för det svenska kulturlivet.

Intresserade u-landsinstitutioner som saknar resurser för att klara av sin del av utbytet kräver ofta att bistånd också skall ingå i utbytet. Också detta kan utgöra en återhållande faktor för den svenska parten.

Svenska institutets Afrikagrupp har i rapporten från försöksverksamheten med kultur- och informationsutbyte redovisat i huvudsak positiva erfaren- heter. Försöksverksamheten inleddes 1973 och avslutades i och med budgetåret 1976/77. Verksamheten fick särskilt i förhållande till Senegal och Tunisien en starkt officiell prägel, vilket förklaras av dessa länders franska tradition med betonande av statens ansvar för kulturlivet. De uppfattade Institutets verksamhet som uttryck för en svensk politisk vilja till ytterligare kontakter. Det var också dessa länder som ställde krav på ömsesidighet i utbytet. Med Kenya skedde kontakterna informellt och i huvudsak på institutionsnivå utan egentlig statlig inblandning.

Institutets rapport framhåller att ett kultur- och informationsutbyte av detta slag kan bli ömsesidigt givande samt att u-länderna anser internatio- nella kulturella kontakter angelägna. Försöksverksamheten pekar emellertid på de praktiska och personella krav som utbytet med u-länder ställer. Institutet konstaterar att varje svensk insats ”kräver, förutom praktiskt biträde från svensk ambassad, helst att personer från Sverige, väl insatta i utbytesprojektens tekniska och innehållsmässiga förutsättningar, kan delta i projektens uppläggning, genomförande och uppföljning på platsen. Erfaren- heterna visar dessutom att de svenska institutionerna måste ta mycket aktiv del i förberedelser och genomförande av afrikanska projekt i Sverige om inte tanken på ett tvåvägsutbyte skall stanna vid en fiktion."

13. 1 .4 Utredningens synpunkter

Kulturutbytet med u-länderna bör normalt vara ett led i det allmänna kulturutbytet och finansieras inom ramen för de ökade anslag som utred- ningen föreslår för olika myndigheter, institutioner och andra organ på detta

område. Svenska institutet bör kunna bistå med kontaktservice, samarbete och stimulans.

Utbytet med u-länderna kräver emellertid särskilda ekonomiska insatser. Från regeringshåll har konstaterats att: "Förbindelserna med u-länderna ställer särskilda anspråk på svenska statens medverkan . . . när det gäller handel, kreditgivning, tekniskt och industriellt samarbete samt forskning och kulturutbyte”, samt: "Liksom hittills bör biståndsmedel kunna utnyttjas för att stödja ett kulturutbyte med u-länderna."

De ökade medel för kulturutbyte till olika organ och institutioner som utredningen har föreslagit kan väntas medföra en ökning också av utbytet med u-länderna.

Utredningen föreslår vidare en femårig försöksverksamhet för att under- söka förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. I första hand bör man då försöka stimulera u-landsprojekt i Sverige. De kontakter som då uppstår kan i sin tur leda till spontant intresse för svenska kulturmanifestationer i respektive u-land.

U-landsmanifestationer i Sveriga finansieras redan i dag i viss utsträckning genom SIDA:s informationsanslag. Försöksverksamheten förutsätter att sådana medel i ökad utsträckning används för att låta u-länderna presentera sina länder och sin kulturi Sverige. Finansieringen av de svenska projekt som kan komma till stånd i u-länder förutsätts ske inom ramen för det allmänna kulturutbytet.

För att leda den föreslagna försöksverksamheten bör en u-landsgrupp tillsättas med representanter för utbildnings- och utrikesdepartementen, SIDA, Svenska institutet, kulturrådet samt det organ som kommer att överta de uppgifter som i dag hanteras av Beredningen för internationellt utbild- ningssamarbete. Gruppen bör arbeta informellt och SIDA föreslås vara sammankallande. En huvuduppgift för gruppen bör vara att försöka samordna olika insatser så att utbytet blir ömsesidigt.

Som stimulans till ett ökat utbyte bör särskilda medel kunna ställas till förfogande av berörda organ. Dessa medel bör kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

Ett förstärkt samarbete mellan institutioner i u-länder och i Sverige skulle enligt utredningens mening kunna ingå i ett bredare samarbete och i så fall bekostas ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete. Normalt bör krav ställas på vissa egeninsatser från deltagande svenska kulturinstitutioner. Eftersom u-länderna ofta framför önskemål på kulturområdet i samband med förhandlingar av olika slag bör exempelvis ambassader och i förekommande fall deras biståndskontor kunna förmedla och initiera förslag till sådana samarbetsområden.

Kulturstöd med biståndsmedel faller inom SIDAs ansvarsområde men beröringspunkter med kulturutbyte finns liksom fruktbara möjligheter till samarbete. Det är därför naturligt att u-landsgruppen för kulturutbyte hålls informerad om kulturstöd och får tillfälle att diskutera tänkbara anknytnings- punkter till olika projekt. Enklast kan detta ske genom att den byrå inom SIDA som handlägger kulturstöd också är representerad i u-landsgruppen.

13.2. Personutbyte

För att stimulera och vidmakthålla svenska kontakter med u-länderna krävs ökade möjligheter för svenskar att själv resa till u-länderna men också ökade möjligheter för svenska institutioner, grupper och enskilda att ta emot besökare från u-länderna under viss tid. Förutom den ömsesidiga stimulans som ett sådant utbyte kan ge har u-länderna behov av svenskt know-how på olika områden såsom utveckling och forskning, statlig och privat administration, samt ekonomiskt och industriellt kunnande vilket också understryks av regeringen i proposition 1977/78:135.

Våra möjligheter att ta emot och bistå kvalificerade besökare — forskare, tekniker, planerare, statstjänstemän m. ti. — från andra länder är emellertid begränsade. Det gäller särskilt för besökare från u-länderna som ofta medför större kostnader än annat utbyte.

13.2.1. Nuläge

Svenska institutets stipendier och bidrag Svenska institutet förfogar i dag över olika medel för personutbyte, främst i form av stipendier. I bilaga 4 ges en översikt över Institutets verksamhet på detta område. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns små möjligheter för personer från u-Iänder att komma till Sverige genom Institutets bilaterala stipendier. Under 1976/77 har endast tre stipendiater från Kina kunnat besöka Sverige. Sverige erbjuds varje år att söka stipendium till Indien och Thailand. När det gäller Institutets gäststipendier kom sammanlagt 66 av 140 stipendiater från u-länderna.

] samband med att SIDA upphörde med sin stipendieverksamhet ingick man avtal med Institutet om stipendiesamarbete. Stipendierna betalas av SIDA och handläggs av Institutet. På detta sätt har enskilda forskare eller studerande från Indien, Vietnam, Sydkorea och Tanzania beretts studiemöj- lighet i Sverige.

Portugal har inom landramen begärt att få sända experter till Sverige för kortare studier inom utbildnings- och bostadsområdena. Sedan starten 1976 har ca 130 experter besökt Sverige.

Sedan 1971/72 administrerar Svenska institutet FN-stipendieverksamhe- ten, som då övertogs från SIDA. Under 1976/77 har 130 FN-stipendiater studerat i Sverige under en tid av en vecka till 12 månader. Några av dessa kom från u-länderna. Institutet administrerar också ett mindre stipendiepro- gram finansierat av FN avseende fiyktingar från Södra Afrika.

Regeringen beslöt 1973 att inrätta 30 stipendier för chilenska och andra latinamerikanska forskare från Chile att studera i Sverige. För närvarande bedriver ca 18 forskare studier på dessa medel som ställs till Institutets förfogande av SIDA.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt utlandsmyndig- heterna inbjuder varje år ett antal opinionsbildare eller journalister till

Sverige. Sammanlagt beräknas ca 10 u-landsjournalister besöka Sverige per år varav 3 a 4 inbjuds av pressbyrån. Beträffande inbjudningarna till opinions- bildare uppskattas årligen 5 till 10 avse u-länder.

SIDA

SIDA administrerar inte längre stipendieprogram för studier i Sverige. SIDA har ingått avtal med Svenska institutet om särskilt samarbete på stipendie- området i det numera mycket begränsade antal fall där SIDA finner stipendiering för studier i Sverige motiverad.

SIDA har emellertid genom sitt informationsanslag ett visst personutbyte med u-länderna. Bakom detta ligger SIDAs önskan att i ökande utsträckning låta u-ländernas egna talesmän presentera sina länder, problem och kulturer i Sverige. Det kan röra sig om föreläsningar, deltagande i seminarier och kongresser i Sverige m. m. På detta sätt beräknas årligen ca 20 personer från u-länderna besöka Sverige. Från anslaget utgår också u-landsstipendier för svenska författare, journalister och filmskapare. Under 1977/78 fick 27 svenskar del av dessa stipendier som i första hand är avsedda för längre vistelser i u-länder.

SIDA finansierar även med Unesco och Internationella atomenergikom- missionen (IAEA) de internationella fysik- och kemiseminarierna vid Uppsala universitet. Seminarierna har till syfte att förmedla bistånd och erfarenheter inom naturvetenskaplig forskning till institutioner i u-länder. Årligen deltar ca 30 forskare under 10 månader.

Beredningen _ för u-lands/orskning (SA RE C )

Frågor som avser u-landsforskning handläggs sedan 1975 av en särskild beredning för u-landsforskning (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries — SAREC). SAREC ger bidrag till olika former av forskning med u-landsanknytning huvudsakligen i u-länderna själva men även i Sverige. Stödet till u-länderna avser främst stöd till centrala forsk- ningsmyndigheter. Inom ramen förde konkreta projekt som diskuteras finns emellertid utrymme för ett personutbyte. Avtal har slutits om samarbete med forskningsmyndigheter i Sri Lanka, Tanzania och Vietnam.

SAREC avser också att medverka till att u-länderna kan etablera forsk-

ningskontakter i Sverige för att få stöd med metodik, speciell expertis m. m.

Beredningen för internationellt utbildningssamarbete

Beredningen för internationellt utbildningssamarbete som lyder under utbildningsdepartementet har till uppgift att mot ersättning tillhandahålla svenska tjänster i de u-länder med vilka Sverige ingått överenskommelse om tekniskt, industriellt och ekonomiskt samarbete eller motsvarande såsom Algeriet, Egypten, Irak, Jamaica, Iran, Libyen och Nigeria.

I vissa fall har begränsade biståndsmedel ställts till förfogande för exempelvis utbildningsinsatser. Det har hittills skett i fråga om Algeriet och Egypten. Beredningen handlägger också frågor om bredare samarbete med

Tunisien.

Inom ramen för samarbetet med dessa länder har en del studiebesök ägt rum som syftat till att få till stånd ett utbyte mellan en institution i Sverige och i det berörda u-landet, till exempel mellan en svensk socialhögskola och motsvarande institution i u-landet.

I andra fall har u-landet självt fått stå för kostnaderna för studiebesöken. Från Libyen har till exempel olika delegationer studerat utbildning av handikappade och barn- och äldreomsorg. Beredningen har dessutom medverkat vid arrangerandet av kurser i Sverige exempelvis för yrkeslärare, teletekniker och elingenjörer.

Beredningens framtid är för närvarande föremål för överväganden inom berörda departement.

Övrigt Utöver dessa myndigheter och organisationer finns även andra där person- utbyte med u-länderna är ett led i den ordinarie verksamheten. Det gäller särskilt Nordiska Afrikainstitutet och Dag Hammarskjölds Minnesfond i Uppsala, som årligen arrangerar seminarier och föredrag med deltagare från u-länderna. Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Ingenjörsveten- skapsakademien (IVA) har också ett begränsat utbyte med några u-länder. De utländska studenterna i Sverige från u-länderna har ökat markant i antal under senare år. Regeringen har 1978 tillsatt en utredning för att bereda vissa frågor rörande de utländska studerandenas förhållanden i Sverige.

13.2.2 Utredningens synpunkter

Det får betecknas som en brist att det finns så få möjligheter för personer från u-länderna att ta del av svenskt kunnande på olika områden. De möjligheter som finns kräver mycket speciella förutsättningar. Proposition 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete framhåller emellertid särskilt vikten av personutbyte för ett bredare samarbete med u-länderna.

Det bredare samarbete som Sverige inlett med ett antal u-länder kan därför ses som ett första steg i denna riktning. Beredningen för internationellt utbildningssamarbete har på detta område fått vissa möjligheter att medverka till att etablera institutionskontakter mellan Sverige och u-länderna, förmedla utbildningstjänster och anordna studiebesök, ibland i samarbete med svenska företag. SIDA har också givit Svenska institutet i uppdrag att handlägga vissa stipendier, som i mycket liknar det bredare samarbete som beredningen handhar. Möjligheten till stipendier bör därför ökas. På samma sätt som nu sker beträffande Östeuropa bör statsmakterna kunna göra särskilda satsningar för att intensifiera utbytet med u-länder där svenska forskare, institutioner och organisationer har få eller inga kontakter. Stödet bör i första hand gå till korttidsstipendier som möjliggör för specialister som så önskar att komma till Sverige och ta del av svenskt specialkunnande och svenska erfarenheter av olika slag.

Utredningen anser att det borde kunna ligga nära till hands att sådana korttidsstipendieri Sverige ingåri ett bredare samarbete med u-länderna. Det

gäller främst u-landsstipendiater till Sverige men också svenskar till u- länderna i den mån sådana besök sker inom ramen för ett utbyte mellan institutioner.

Ett sådant stöd borde kunna ges genom att särskilda medel ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete ställdes till förfogande för detta ända- mål. Eftersom SIDA numera inte handlägger sådan stipendieverksamhet kunde det vara naturligt att medlen administrerades av Svenska institutet och redovisades i särskild ordning. Med hänsyn till att flera departement, myndigheter och institutioner har sakkunskap och intressen inom detta område borde det vara angeläget att finna former för samråd vid beslut om stipendietilldelning.

13.3 Informationsverksamhet

Sverigeinformationen i u-länderna bedrivs på samma sätt som i övriga delar av världen. Samma material och samma metoder används. Resurserna för informationsverksamheten i u-länderna har emellertid alltid varit begrän- sade. De svenska utlandsmyndigheterna i dessa länder har också mycket begränsade personella resurser.

13.3.1 Historik och nuläge

Tidigareförslag och erfarenheter

Olika förslag om ökade svenska satsningar på informationsverksamhet har framförts tidigare. Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet upprättade ett särskilt basprogram för regionerna Afrika och Latinamerika budgetåren 1965/66 till 1967/68.

Utrikesdepartementets informationsbyrå har på olika sätt markerat sin önskan att satsa ytterligare på u-länderna. Det har skett genom att utlandsmyndigheterna fått förstärkta anslag för informationsverksamhet samt att ökade medel under hand ställts till Svenska institutets förfogande för verksamhet av detta slag. Detta medförde bland annat att Institutet inledde den förutnämnda försöksverksamheten med förstärkt kultur- och informa- tionsutbyte med Kenya, Senegal och Tunisien. Syftet med verksamheten var att ge Institutet erfarenheter av ett område där man tidigare hade mycket begränsade erfarenheter. För informationsverksamhetens del gällde det att se i vad mån som material och metoder som används i i-länder även kunde användas i u-länder.

Institutet har i sin slutrapport dragit slutsatsen att det går att använda detta material också i u-länder under förutsättning att man vänder sig till välutbildade opinionsbildare som har kännedom om referensramarna i ett industrialiserat västerländskt samhälle. Det gäller personer som politiker, regeringstjänstemän, universitetslärare, journalister, fria yrkesutövare m. fl.

Försöksverksamheten visade också att det fanns ett intresse för frågor och problem som belyser Sveriges utveckling från u-land till i-land, producent- och konsumentkooperation, metoder för vuxenutbildning, folkrörelsernas

betydelse för samhällsutvecklingen m. m. En anknytning till lokala referens- ramar i u-landet framstår emellertid som önskvärd. Institutets slutsats är därför att man vid sidan av existerande typer av informationsmaterial också bör vara beredd att anpassa befintligt material eller framställa särskilt informationsmaterial för användning i u-länderna.

Synpunkter/rån svenska ambassader i u-länderna

Genom ambassadenkäten har utredningen fått synpunkter på det informa- tionsarbete som idag bedrivs i u-länderna och de särskilda problem som därvid uppkommer.

Ambassaderna i u-länder är i allmänhet små och informationsarbetet blir därför ofta marginellt. Samtidigt kan paradoxalt nog kraven på den allmän na Sverigeinformationen i ett u-land ibland vara större än i i-länder. Skälen är flera. Ofta utgör ambassadens informationsverksamhet en av de viktigaste källorna till kunskap om Sverige. Svenska myndigheter och institutioner har sällan egna kontakter i landet. Enstaka insatser av ambassaden kan därför få stor genomslagskraft.

Informationsverksamhet får också lätt en politisk dimension eftersom u- landets intresse ofta är politiskt motiverat. Vår utrikespolitik, vårt bistånd, vårt stöd till olika befrielserörelser gör att vi ofta har goodwill i u-länderna. För u-länderna får ofta alla kontakter en politisk dimension. Handel, bistånd, kulturutbyte och informationsverksamhet knyts gärna ihop. De svenska u- landsambassaderna har därför en förklarlig tendens att vilja länka samman kulturutbyte, allmän Sverigeinformation och kommersiell information.

Ambassaderna i Afrika och Asien ser vissa konfiiktrisker förbundna med ökad egeninitierad Sverigeinformation. I Afrika tror man att det skulle bli svårt att motsvara de olika förväntningar som skulle uppstå. Det gäller främst alla dem som hoppas få stipendier för studier utomlands. I Asien gäller samma frågeställning de många människor som önskar söka arbete i Sverige. Aktiva informationsinsatser kan lätt ytterligare understryka Sverige som det förlovade landet för de många potentiella utvandrare som finns, framför allt i Asien.

Många u-landsambassader anger att det är svårt att använda material på engelska. Det gäller hela Latinamerika men även Nordafrika och också flera länder i Asien. Även om många människori tredje världen har kunskaper i engelska är de ofta inte tillräckligt djupa för att vederbörande skall kunna tillgodogöra sig en kvalificerad engelsk text. Det finns därför stort behov av allmän lättfattlig Sverigeinformation på anpassad engelska. Av samma skäl önskar ambassaderna mer material på u-landsspråk såsom spanska, portugi- siska, arabiska, swahili, vietnamesiska m. 11. språk. Ambassaderna fram- ställer redan nu i många fall själva lokalt informationsmaterial på dessa språk i samband med mässor, filmveckor m. m.

13.3.2 Utredningens synpunkter

Sveriges utrikespolitik har under senare år väckt intresse, särskilt i u- länderna.Genom vårt långsiktiga utvecklingssamarbete med ett tjugotal u- länder kommer människor i dessa länder i praktisk kontakt med Sverige.

Detta ställer krav på det svenska erfarenhetsutbytet med u-länder och den svenska informationsverksamheten i dessa länder. Dessa krav understryks av att internationellt spridda massmedia sällan innehåller information om Sverige.

Utredningen föreslår i kapitlet Information — förslag en betydande ökning av Svenska institutets informationsverksamhet. Inom ramen för denna bör det bli möjligt att satsa även på informationsmaterial som är anpassat till u- landsförhållanden. Men andra media är också viktiga i u-länderna, särskilt film- och utställningsverksamhet. De ökade medel som föreslås för Institutet bör göra det möjligt att framställa flera språkversioner avsedda för u- länderna. Det ökade personutbyte med u-länderna som utredningen föreslår bör också medverka till att på längre sikt bygga upp ett rikt och varierat kontaktnät mellan enskilda grupper och institutioner i Sverige och u- länderna.

14 Frågan om kulturavtal

14.1. Bakgrund

Utredningen skall enligt sina direktiv undersöka frågan om statliga kultur- avtal. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått några bilaterala kulturavtal med andra länder. Den svenska inställningen är att utbyte inom kultur och forskning bör löpa så fritt och obundet som möjligt. Denna inställning finns såväl hos statsmakterna som hos kulturlivet. De övergri- pande multilaterala åtaganden som Sverige gjort inom Norden, Europarådet, Unesco och i samband med konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) har inte rubbat denna allmänna princip.

14.2. Olika former av avtal

Kulturavtal är en överenskommelse mellan två regeringar om formerna för och ofta också omfattningen av kulturutbytet mellan de båda länderna. Det får ofta formen av ett officiellt ramavtal som syftar till att allmänt främja utbytet. Den närmare regleringen av utbytet sker vanligen i form av särskilda protokoll eller program som utarbetas av underlydande myndigheter.

Olika länder har kommit att ingå kulturavtal av olika skäl. De flesta har sin grund i de politiska förändringar som följde på det andra världskriget. Sverige och Schweiz är idag de enda länder i Europa som inte ingår bilaterala kulturavtal med andra länder.

Kulturavtalen används å ena sidan till att närmare befästa kulturförbin- delserna med de länder som man av olika skäl kommit särskilt nära. Det gäller till exempel Norges avtal med Belgien, Storbritannien och Nederlän- derna. Avtalen används å andra sidan också mellan länder som politiskt kommit i motsatt läger och som vill använda avtalen som utgångspunkt för att få till stånd ett önskat utbyte. Det gäller till exempel Förenta Staternas kulturavtal med Sovjetunionen.

Avtalsformen används för att reglera många olika former av samarbete staterna emellan. Sverige har till exempel ingått avtal om ett långsiktigt utvecklingssamarbete med för närvarande tjugo u-länder: Angola, Bangla- desh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mocambique, Pakistan, Portugal, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia. Sverige har också ingått särskilda samarbetsavtal med vissa u-länder avseende ekonomiskt, tekniskt och

vetenskapligt samarbete. Avtal har för närvarande tecknats med Algeriet, Egypten, Indien, Irak, Iran och Libyen. I avtalen finns inslag av biståndska- raktär främst på utbildningsområdet.

Sveriges handelsutbyte med statshandelsländerna sker på grundval av särskilda handelsavtal, eftersom dessa länder i stor utsträckning står utanför det multilaterala handelssamarbetet. Avtalen motiveras av allmänna svenska handelsintressen.

Sverige har dessutom under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet ingått samarbetsavtal med de östeuropeiska länderna på det ekonomiska, industriella och teknisk-vetenskapliga området. Avtalen innehåller i huvudsak sådant som är av intresse för den svenska exportindustrin.

Den traditionellt avvisande svenska inställningen till kulturavtal har emellertid inte inneburit att man från svensk sida uteslutit möjligheten att avtalsvägen reglera en speciell fråga eller samarbetet inom en viss del av kultursektorn. Avtal har slutits med Frankrike 1936 angående förbindelserna på vetenskapens, litteraturens och skolväsendets områden, med Förenta Staterna 1952 om finansiering av viss utbytesverksamhet inom undervis- ningens område (Fulbright-avtalet) samt 1973 med Kina om utställning i Sverige av arkeologiska fynd från Kina. Inom filmområdet har avtal slutits med till exempel Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för att underlätta samarbetet.

Enskilda svenska institutioner har också ingått avtal med främst de östeuropeiska länderna för att reglera visst utbyte inom kultur och forskning. Främst gäller det de avtal om forskarutbyte och forskningssamarbete som Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien slutit med sina motparter i dessa länder. Dessutom har Institutet för rikskonserter tidigare haft avtal med institutioner i Östeuropa om artistutbyte.

Sverige har också sedan 1971 ett allmänt övergripande multilateralt avtal om kulturellt samarbete med de nordiska länderna. Den europeiska kultur- konventionen ratificerades av Sverige 1958. Unescos kulturdeklaration från år 1966 samt slutakten från den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) utgör andra allmänna svenska åtaganden om kulturellt samarbete.

14.3. Andra överenskommelser

Önskemål om kulturavtal med Sverige har främst framförts av de östeuro- peiska länderna. Med hänsyn till de kommunistiska ländernas starkt centraliserade uppbyggnad är det ett stående önskemål från deras sida att reglera samtliga förbindelser med omvärlden i form av avtal. Med kulturavtal önskar de markera att kulturutbytet enligt deras åskådning är en del av staternas officiella politik. Detta överensstämmer inte med den svenska ståndpunkten att utbyte inom kultur och forskning bör löpa så fritt som möjligt.

Det finns emellertid särskilda problem i utbytet med Östeuropa som motiverar någon form av gemensam överenskommelse på kulturområdet.

Enligt öststaternas bestämmelser kan t. ex. gästande utländska artister inte föra med sig sitt gage ut ur landet eller växla det till annan valuta. Också språkhinder har försvårat ett spontant utbyte. Från svensk sida har man

därför valt att lösa de tekniska problemen så att Svenska institutet sedan mitten av 1960-talet efter samråd med utrikes- och utbildningsdeparte- menten tecknar särskilda kulturprogram med de östeuropeiska länder som så önskar. Kulturprogram tecknas bara med länder där särskilda administrativa och valutatekniska förhållanden motiverar en sådan åtgärd.

Den principiella skillnaden mellan kulturavtal och kulturprogram är att kulturavtal undertecknas av representanter för de båda ländernas regeringar medan kulturprogrammen från svensk sida tecknas av en självständig myndighet och att regeringen därmed inte är bunden till detaljerna i den överenskommelse som träffas. I övrigt liknar kulturprogrammen mycket de bilaterala kulturavtal som olika länder ingår med varandra. Kulturpro- grammen löper som regel på två år i taget och förnyas efter förhandlingar. Svenska institutet har idag tecknat kulturprogram med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern. Tidigare fanns även ett program med Cuba.

Programmen är mycket allmänt hållna och berör främst formerna för utbytet mellan länderna. Utfa'stelser avseende stipendie- och forskarutbyte utgör huvuddelen av kulturprogrammen som också fastställer antalet stipendiemånader i båda riktningarna. I övrigt innehåller de som regel endast så kallade främjandeparagrafer inom olika ämnesområden. Berörda insti- tutioner i de båda länderna förutsätts därefter själva komma överens om det konkreta utbytet. Det står också berörda institutioner fritt att själva sluta avtal om samarbete vilket har skett i några fall (till exempel Rikskonserter). En del av utbytet med dessa länder sker numera fritt mellan berörda institutioner vid sidan om kulturprogrammen. Utbytet har också ökat markant under senare år.

Också från vissa västländer har på senare tid förslag och propåer om kulturavtal framställts. Det har främst gällt länder i Sydeuropa såsom Grekland. Portugal och Spanien men även Holland. Bakom förslagen från Grekland, Portugal och Spanien ligger ett politiskt intresse från de nya demokratiska regeringarna att på olika områden bryta den tidigare isole- ringen. Från holländsk sida har man velat fasta uppmärksamhet på risken av att de officiella kontakterna på detta område koncentreras till de länder med vilka Holland har kulturavtal. Detta kan också i vissa fall få konsekvenser för ett i och för sig önskat utbyte med Sverige. Det liggeri båda parters intresse att finna former för överenskommelser som möjliggör utbyte även utan avtal. I detta syfte har kontakter om olika slag av utbyte inletts.

Vissa u-länder har också uttryckt önskemål om kulturavtal. Framställ- ningar har ofta gjorts av u-länder med vilka Sverige har utvecklingssamarbete eller särskilda samarbetsavtal.

Med Cuba och Tunisien har ett bredare samarbete inletts som bland annat kan komma att omfatta kulturområdet. I regeringsavtalet med Cuba från 1977 nämns särskilt vetenskap och kultur som möjliga samarbetsområden. Svenska institutet hade under åren 1975 och 1976 ett kulturprogram med Cuba som emellertid ännu inte har förnyats. Det var det enda kulturprogram som Institutet tecknat utanför kretsen av östeuropeiska länder. Med Tunisien har konkreta förhandlingar om ett samarbetsprojekt på kulturområdet inletts.

14.4. För och emot kulturavtal

Mot denna bakgrund har utredningen att redovisa och pröva de skäl som talar för och emot att Sverige ingår kulturavtal på regeringsnivå.

Utgångspunkten för bedömningen är frågan om en ändring av nuvarande praxis kan anses medföra fördelar ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med utlandet och det svenska kulturlivet.

Från utrikespolitisk ståndpunkt har önskan att tillmötesgå andra länders framställningar om samarbetsformer utgjort en viktig faktor i bedömningen av frågan. Önskemål från andra länder om kulturavtal aktualiseras ibland. Man har då från svensk sida övervägt om kulturavtal skulle skapa ökad goodwill i det bilaterala samarbetet mellan Sverige och andra länder. Den goodwill-skapande effekten av eventuella svenska kulturavtal med de östeuropeiska länderna torde emellertid i dag vara obetydlig, eftersom dessa länder numera har ingått kulturavtal med i vissa fall upp till hundratalet stater vardera. Situationen beträffande kulturavtal skiljer sig sålunda från den som rådde fram till 1960-talet då länderna i Östeuropa fortfarande levde i en viss isolering.

När det gäller västländer torde det konkreta innehållet i utbytet spela större roll än formerna. '

Beträffande u-länderna skulle kulturavtal kunna spela en utrikespolitisk goodwill-skapande roll på kort sikt. Det finns anledning att tro att ett formaliserat samarbete skulle underlätta kontakterna med dessa länder med vilka Sverige och svenskt kulturliv har få eller inga egna kontakter. Officiella kanaler skulle kunna öppna vägen till informella kontakter. Svårigheten att fylla avtalen med konkret innehåll skulle emellertid snart kunna väga upp denna fördel.

Möjligheten att kulturavtal skulle kunna användas för svenska priorite- ringar på kulturutbytets område är en viktig aspekt av frågan. Erfarenheten visar emellertid att innehållet i kulturavtalen snarare blir ett resultat av önskemål från omvärlden än ett uttryck för en genomtänkt politik från det egna landet.

Vid bedömningen av frågan om kulturavtal måste stort avseende fästas vid kulturlivets synpunkter. Från det svenska kulturlivets sida betonas ofta grundprincipen om ett fritt och obundet utbyte över gränserna. Det finns risker för att kulturavtalen skulle ge en mera officiell prägel åt utbytet i form av satsningar på spektakulära manifestationer. En annan konsekvens skulle kunna bli att etablerade och okontroversiella kulturyttringar favoriserades när en regering hade ett formellt ansvar för utbytet. Slutligen skulle kulturavtal kunna leda till ökade krav på icke önskvärda reciproka bindningar ikulturutbytet. Synpunkter av detta slag framfördes senast i samband med att svenska organisationer och myndigheter inom kulturområdet fick yttra sig över slutdokumentet från ESK-konferensen. Genomgående betonades vikten av fria och direkta kontakter mellan institutioner samt forskare och kulturarbetare. Dessa synpunkter återspeglades också i slutdokumentets avsnitt om samarbete och utbyte på det kulturella området.

Något egentligt tryck på Sverige att ingå kulturavtal finns inte. De formella framställningarna förefaller upprepas mera rutinmässigt. Om Sverige idag skulle välja att ingå kulturavtal med ett land skulle med säkerhet ett stort

antal länder omedelbart kräva samma sorts avtal. Det finns med något marginellt undantag inga konkreta exempel på att svenskt kulturliv miss- gynnats i det internationella kulturutbytet på grund av att vi inte har avtal. Med de östeuropeiska länderna fungerar utbytet på grundval av kulturpro- grammen. Dessutom går en allt större del av utbytet med vissa östländer utanför programmen. Det är en utveckling som Sverige önskar stödja.

En förändring av den nuvarande svenska inställningen till kulturavtal skulle medföra flera svårigheter. Den skulle skapa stora förväntningar på Sverige i fråga om ökade resurseri förhållande till nuvarande kulturprogram. Allmänt formulerade kulturavtal skulle ställa krav på ökade preciseringar i de åtföljande kulturprogrammen och därmed en ökad central dirigering av institutioners, organisationers och enskilda kulturarbetares kontakter. I ett trängt budgetläge skulle kulturavtal kunna leda till en ur kulturlivets synvinkel felaktig prioritering av tillgängliga medel.

Praktiskt skulle statliga kulturavtal ställa större krav på administrativa insatser av såväl utrikes- som utbildningsdepartementet. Redan de nuva- rande kulturprogrammen ställer betydande krav på Svenska institutet. Ett stort antal kulturavtal skulle ställa anspråk på en omfattande administrativ apparat i form av blandade kommissioner och särskilt avdelade tjänstemän inom regeringskansliet. Erfarenheterna från industri- och handelsdeparte- menten visar att de många bilaterala samarbetsavtalen är administrativt tidskrävande.

14.5. Slutsatser

Utredningen finner att övervägande skäl talar för en oförändrad svensk inställning till statliga bilaterala kulturavtal. Den nuvarande ordningen synes väl motsvara de krav som det svenska kulturlivet ställer på ett mångsidigt och obundet utbyte över gränserna. Denna ordning tycks också vara accepterad i utlandet. Huvudregeln bör således även i fortsättningen vara att utbytet skall löpa fritt från statliga avtal och bindningar. Med länder som av särskilda skäl begär en reglering bör Svenska institutet liksom hittills kunna ingå särskilda kulturprogram. Dessa bör vara allmänt hållna och inte inkräkta på det utbyte som äger rum genom informella kanaler.

Kulturprogrammen bör beredas av Svenska institutet i nära samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen. Institutet skall hålla kontakter med de olika institutioner inom svensk kultur och forskning vars synpunkter måste spela en avgörande roll för programmens konkreta innehåll. Institutet bör liksom nu ha huvudansvaret för att forskar- och stipendiatutbytet kommer till stånd. Svenska institutet bör även svara för informationen till svenskt kulturliv om de möjligheter som kulturprogrammen erbjuder.

Med övriga länder bör informella överläggningar kunna förekomma i de fall då utbytet med Sverige riskerar att bli eftersatt på grund av dessa länders förpliktelser att i första hand uppfylla sina kulturavtal. Sådana samtal med sammanträdesprotokoll kan initieras till exempel av Svenska institutet. Även kulturlivet bör kunna medverka i sådana överläggningar.

Kultur- och erfarenhetsutbytet med u-länder kan komma att ingå i en breddning och intensifiering av Sveriges förbindelser med dessa länder. I ett

sådant sammanhang kan det visa sig ändamålsenligt att ta med även kulturfrågor i övergripande ramavtal avseende såväl utvecklingssamarbete som ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbete. Det kan leda till nya kontakter och samarbetsmöjligheter för svenskt kulturliv med länder med vilka Sverige inlett andra former av samarbete. Sådana avtal motiveras av u- ländernas särställning och påverkar inte Sveriges principiella Inställning till kulturavtal.

15 Samråd mellan allmän, kommersiell och turistinriktad information

Utredningen skall enligt sina direktiv studera ”möjligheterna till ett utvidgat samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinforma- tion".

15.1. Gemensamma intressen

Att vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska förhållanden är den gemensamma målsättningen för allmän, kommersiell och turismfrämjande information. Även om informationen ges från delvis olika utgångspunkter och med olika syften finns många beröringspunkter mellan dessa olika slag av Sverigeinformation. Den allmänna Sverigeinfor- mationen är för den kommersiella och den turismfrämjande verksamheten ett viktigt stöd och en nödvändig bakgrund för deras särskilda insatser i olika länder. Information om frågor som miljövård, teknik och forskning kan utgöra underlag för särskilda exportfrämjande verksamheter. Svensk ekonomi liksom svensk industri och teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.

Ökad kännedom i utlandet om vår socialpolitik, vår samhällsstruktur eller vår arbetsmarknad kan gynnsamt påverka den svenska exporten och turismen till Sverige. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget.

Idet praktiska arbetet utomlands ingår ofta dessa olika slag av information som led i ett större sammanhang. Det kan vara naturligt för en ambassad, ett konsulat, ett handelssekreterarkontor eller ett turistkontor att låta de skilda insatserna samverka i förhållande till det främmande landet. Ofta ser också det främmande landet de olika förbindelserna med Sverige som delar av en sammanhängande politik där problem eller framgångar på ett område kan påverka de bilaterala förbindelserna även på andra områden. Man gör således inte samma skillnad som i Sverige mellan information med olika syften. Det gäller enligt de svenska utlandsmyndigheterna särskilt de östeuropeiska länderna och u-länderna.

15.2. Nuvarande organisation

När Svenska institutet bildades år 1945 som en ideell förening med bidrag från både staten och näringslivet förutsattes Institutet verka för Sveriges "kultu-

rella, sociala och ekonomiska förbindelser" med omvärlden. Det var en naturlig följd av Institutets dåvarande finansiering. 1962 tillsattes Upplys- ningsberedningen för att åstadkomma ökad samordning mellan olika slags information och ge riktlinjer för framtiden. År 1966 inrättades på Upplys- ningsberedningens förslag Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet som ett permanent samordnande och policyskapande organ med egen budget för gemensamma åtgärder. Representerade i Kollegiet var bland andra utrikes- och handelsdepartementen, Svenska institutet, Sveriges Allmänna Export- förening, Svenska Turisttrafikförbundet och Sveriges Radios utlandspro- gram. 1 länder där informationsinsatserna var stora eller angelägna fanns även lokala grupper för samråd.

I samband med tillkomsten av Sveriges Exportråd år 1972 upplöstes Kollegiet. År 1970 hade Svenska institutet ombildats till en statlig stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet och sprida kännedom om svenskt samhällsliv. År 1976 tillkom Sveriges Turistråd, som ersatte det tidigare Turisttrafikförbundet. De allmänna, kommersiella och turismfrämjande informationsverksamheterna skildes därmed organisato- riskt på hemmaplan.

Utomlands förekommer däremot ett visst samarbete. Sveriges Exportråd samarbetar nära med de svenska handelssekreterarkontoren utomlands som kan sägas utgöra en utlandsorganisation för Exportrådet. På platser som saknar handelssekreterarkontor samarbetar Exportrådet i viss utsträckning med ambassader och konsulat. Sveriges Turistråd har turistkontor i utlandet. Ambassader och konsulat utnyttjar i sin verksamhet i viss utsträckning turistmaterial från Turistrådet.

Svenska institutet, Exportrådet och Turistrådet beslutar självständigt om sin egen verksamhet. För Svenska institutet är allmän Sverigeinformation en huvuduppgift. För Exportrådet och Turistrådet är informationsverksam- heten i regel ett led i olika konkreta projekt och satsningar. Exportrådet och Turistrådet arbetar kommersiellt och disponerar inte några särskilda medel för informationsverksamhet. Exportrådet stöder emellertid ekonomiskt tidskriften Sweden Now med systerpublikationer. De olika organens verksamhet berör delvis varandra. Både Svenska institutet och Turistrådet framställer filmer och trycksaker. Exportrådet beställer en del kringmaterial till mässor och andra exportfrämjande projekt. Både Exportrådet och Turistrådet använder i sin verksamhet ofta material som framställts av Svenska institutet.

Statens och näringslivets gemensamma satsningar på Svensk-Internatio- nella pressbyrån (SIP) och tidskriften Sweden Now är ett uttryck för det nära sambandet mellan allmän och kommersiell information. SIP framställer nyhetsbulletiner på tio språk som skall ge ett koncentrerat journalistiskt material om svensk handel och industri, teknik och forskning, samhällsliv och politik. SIP finansieras gemensamt av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening. Tidskriften Sweden Now på engelska, tyska, spanska och italienska behandlar i ord och bild Sverige och svenska företeelser och skall medverka till att ge allmän goodwill utomlands främst åt det svenska näringslivet. Den stöds gemensamt av utrikesdepartementet, Exportrådet och enskilda företag.

Det svenska näringslivet har många olika exportinriktade kontakter med

utlandet som medfört ett ökat behov av informationsmaterial på främmande språk. Det gäller såväl de enskilda företagen som näringslivets olika samarbetsorganisationer. Sveriges Industriförbund har bland annat till uppgift att skapa goodwill för svenskt näringsliv utomlands genom delega- tionsresor, seminarier och personinbjudningar. För att effektivisera och samordna dessa ansträngningar utomlands har Industriförbundet tillsam- mans med Svenska Arbetsgivareföreningen bildat Näringslivets internatio- nella råd (NIR).

15.3. Aktuella problem

Trots att den allmänna, kommersiella och turistinriktade informationen alltså har flera gemensamma intressen och ofta samverkar i det praktiska arbetet förekommer sällan samråd mellan de ansvariga inom de berörda organen i Sverige. Flera av dem som är verksamma inom området beklagar att kontakterna från Kollegiets tid har upphört.

Ibland vet därför inte de olika organen vad de andra gör i fråga om Sverigeinformation. Det gäller såväl förekomsten av trycksaker, filmer rn. ni. som särskilda satsningar på olika länder och regioner. Brist på kontakter har också lett till osäkerhet om vem som skall ansvara för den allmänna ekonomiska informationen om Sverige som industriland.

De enskilda företagen framställer själva presentation av företagen och deras produkter. Företagen behöver emellertid också allmänt informations- material som bakgrund i det kommersiella informationsarbetet. För särskilt de mindre och medelstora företagen är Sverigebilden utomlands av stor betydelse.

Svenska ambassader och konsulat framför ofta önskemål om kommersiellt eller turistinriktat informationsmaterial för att kunna bedriva export- eller turistfrämjande verksamhet i utlandet i samband med till exempel mässor och utställningar. Exportrådet och Turistrådet har emellertid inte möjlighet att tillgodose mer än ett begränsat antal av dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att Exportrådet och Turistrådet i allt större utsträckning arbetar kommersiellt med prioriterade länder och regioner samt särskilda projekt. Turistrådet har också i ökad utsträckning börjat ta betalt för det material som ambassader och konsulat behöver. I praktiken har detta medfört att många ambassader och konsulat kommit att sakna resurser — främst informations- material — för kommersiell och turismfrämjande verksamhet.

Regeringen har beslutat avsätta särskilda medel för exportfrämjande åtgärder som även kommer att kunna omfatta informationsverksamhet (prop. 1977/78:100 bilaga 14). Frågor om bland annat den exportfrämjande verksamheten utreds för närvarande i utrikes- och handelsdepartementen.

15.4. Utredningens synpunkter

Enligt utredningens mening bör verksamheter med olika syften i princip ha olika huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen får således inte styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan

samordnas. Den nuvarande ordningen med skilda organ för skilda informa- tionsuppgifter förefaller därför ändamålsenlig.

När varje parts självständighet numera är fastslagen bör dock ömsesidig information och samråd vara regel. Erfarenheterna från fältet bör kunna återspeglas i viss samverkan även på hemmaplan. Sådan samverkan bör kunna ske med bibehållande av skilda målsättningar och ömsesidig hänsyn till varandras verksamhet.

Beträffande till exempel den oklarhet som råder om vem som skall svara för den ekonomiska informationen om Sverige utgår utredningen från att denna fråga kommer att klargöras i samråd mellan berörda parter.

Exportrådet och Turistrådet bör liksom utlandsmyndigheterna få tillfälle att från sina utgångspunkter komma med förslag till Svenska institutet om önskvärt informationsmaterial. Det bör i detta sammanhang också uppmärk- sammas att Institutet mot ersättning har rätt att ta emot uppdrag utifrån. Denna möjlighet borde i vissa fall kunna utnyttjas av Exportrådet och Turistrådet. Genom Industriförbundet är näringslivet representerat i Institu- tets-styrelse och kan framföra sina synpunkter.

I samband med export- och turistaktiviteter bör allmänt informationsmate- rial finnas till hands i mån av tillgång. I situationer då Sverige eller svenska förhållanden är föremål för debatt kan det vara angeläget att också de som företräder svenska export- och turistintressen får tillgång till aktuell infor- mation om Sverige för att kunna ge sakkunniga kommentarer. Vidare bör de svenska utlandsmyndigheternas behov av turistmaterial och kommersiellt informationsmaterial i görligaste mån tillgodoses. De olika insatserna bör således så långt som möjligt stödja varandra för att så effektivt som möjligt främja olika svenska intressen i utlandet.

Med hänsyn till de omständigheter som har anförts föreslår utredningen att ett mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika informationsorgan. Samrådet bör ha informell karaktär och äga rum i former som parterna själva kommer överens om. Policyfrågor och praktiska frågor kan behöva diskuteras på olika nivåer.'1 båda fallen föreslås utrikesdeparte- mentet vara initierande och sammanhållande instans.

16 Personalfrågor. Utlandskontor. Sverige- huset.

16.1. Vissa personalfrågor

Det praktiska informationsarbetet utomlands bedrivs till stor del vid de svenska utlandsmyndigheterna. Enligt Instruktion för utrikesrepresenta- tionen (1967z83; senaste lydelse 1974z94 & 30) åligger det de svenska utlandsmyndigheterna att ”sprida information om Sverige och svenska förhållanden. Beskickning och konsulat skall vidare främja Sveriges veten- skapliga och kulturella förbindelser med verksamhetslandet".

För att utlandsmyndigheterna skall kunna utföra dessa uppgifter krävs framförallt personalresurser. Enligt utredningens enkät hos utlandsmyndig- heterna tillåtcr resurserna i dag huvudsakligen upplysningar och svar på frågor, medan utrymmet för egna initiativ inom området är begränsat. Den ökning av information och kulturutbyte som utredningen finner angelägen bör därför också få konsekvenser i form av personalökningar vid utlands- myndigheterna. Även omfördelning av personalresurser och arbetsuppgifter med ökad tonvikt på informations- och kulturärenden bör övervägas.

Vid de mer än hundra utlandsmyndigheterna finns sammanlagt 15 pressattachéer och sex tjänstemän med uppgifter som kulturattachéer. Detta innebär att informationsarbetet vid flertalet utlandsmyndigheter måste skötas av utrikesförvaltningens ordinarie personal. Av enkäten till utlands- myndigheterna framgår att en stor del av det löpande efterfrågestyrda informationsarbetet handläggs av biträdande personal. Några av dessa har inom myndigheterna utsetts till 5. k. informations- eller pressassistenter. En del av denna biträdespersonal har rekryterats lokalt. Det rör sig antingen om svenskar på platsen eller medborgare i verksamhetslandet.

Den utsända handläggande personalen svarar för mycket av den informa- tionsverksamhet som utlandsmyndigheterna själva tar initiativ till. I några fall finns särskilda utsända s. k. översättare som svarar för en viss del av arbetet inom detta område.

Omfattningen och inriktningen av informationsarbetet varierar mellan utlandsmyndigheterna. Myndighetens storlek och personalbesättning spelar givetvis en stor roll. Som tidigare framhållits skiftar också förutsättningarna för arbetet mellan västländer, östländer och u—länder. Många utlandsmyn- digheter är hårt belastade och hinner endast med den efterfrågestyrda informationen. Många kan bara i mycket begränsad omfattning hjälpa gästande svenska artister eller andra med olika arrangemang och kontakter. Detta gäller naturligtvis främst ambassaderna i mindre länder, där det varken finnes särskilda kulturattachéer eller pressattachéer.

16.1.1. Kultur- och pressarrache'er

Kulturattachétjänster har inrättats i ledande länder i den västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. Kulturattachétjänsterna tillkom under 1940- och 50-talen och kan ses som led i strävanden att efter andra världskriget återknyta och förbättra kontakterna med länderna i västvärlden.

Särskilda kulturattachétjänster finns för närvarande vid ambassaderna i Bonn, London och Washington. Chefen för SlSi New York har ställning och uppgifter som i stort motsvarar en kulturattachés. Direktören vid Centre Culturel Suédois i Paris har även anmälts som kulturattaché vid ambassaden i Paris. I 0510 finns ett kulturråd. Därutöver förekommer det att vissa tjänstemän lokalt gentemot verksamhetslandet anmäls som kulturattachéer. Det gäller ambassaden i Athen där chefen för Atheninstitutet anmälts som kulturattaché. Det gäller också ambassaderna i Moskva, Peking och Prag där tjänstemän som svarar för kvalificerade översättningar anmälts som kultur- attachéer. Vid ambassaderna i Bern, Bryssel, Haag. Helsingfors, Köpenhamn, Ottawa, Rom, Tokio och Wien handlägger pressattachéerna också vissa informationsfrågor. Vid ambassaden i Helsingfors fanns tidigare ytterligare en pressattaché som enligt sin instruktion skulle ägna särskild uppmärk- samhet åt kulturfrågor.

Kulturattachéerna tillsätts för tre år efter utlysning av utrikesdeparte- mentet i gemensam beredning med utbildningsdepartementet och efter samråd med Svenska institutet. För kulturattaché gäller särskilda föreskrifter som utrikesdepartementet fastställt i departementsprotokoll den 21 januari 1974.

En kulturattaché har till uppgift att:

"verka för utbytet mellan Sverige och verksamhetslandet Händerna) inom områ- dena kultur och utbildning,

delta i beskickningens allmänna upplysningsverksamhet utom på de områden som normalt omhändertas av annan befattningshavare,

delta i planering och genomförande av Svenska institutets huvudprogram. inom verksamhetslandet (-länderna) fortlöpande bevaka bl. a. kulturpolitiska frågor samt i enlighet med gällande skriftväxlingsregler till UD insända rapporter härom,

inom verksamhetslandet Händerna) sprida kunskap om svenska förhållanden på bl.a. det kulturpolitiska fältet.

där så är möjligt bistå svenska myndigheter och institutioner inom verksamhets— området med information om förhållanden i verksamhetslandet (-länderna)och i övrigt lämna dem det biträde som kan påkallas".

Pressattachétjänster har inrättats vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio, Washington och Wien. Några av dessa har anmälts som pressråd. Press—attachéerna håller kontakt med massmedia på platsen och deltar i ambassadens informationsinsamlande och informationsspridning.

Av enkätsvaren från de svenska utlandsmyndigheterna framgår att kultur- och informationsverksamheten är mest intensiv och varierad vid de ambas- sader där det finns kultur- och/eller pressattache'er. Riksrevisionsverket konstaterade i sin rapport "Analys av ambassader" år 1974 att ”tillsättande av en press- eller en kulturattaché är ett sätt att intensifiera verksamheten inom ett prioriterat område. Det är sannolikt att förekomsten av någon sådan attaché vid en ambassad ökar ambassadens möjligheter att effektivt utnyttja de medel för information som ställs till dess förfogande".

16. l .2 Utredningens synpunkter

Men hänsyn till den ökande betydelsen av kultur- och informationsutbytet och den vitalisering av verksamheten som särskild personal för dessa uppgifter innebär finner utredningen att minst två nya rörliga tjänster för kulturattacheer bör inrättas,

Utredningen vill med detta också understryka behovet av ökad flexibilitet inom området. Det är svårt att med endast några få fasta tjänster försöka fånga upp intresset för och utbytet med nya länder och regioner såsom u- länderna, östländerna och invandrarnas hemländer. Olikheterna mellan länder i samma region är ofta så stora att det i verkligheten blir både praktiskt och politiskt svårt att täcka in mer än ett land med en sådan tjänst.

De två nya tjänsterna bör därför vara rörliga. De skall kunna tillsättas i ett land på två eller tre år och därefter flyttas till något annat land. Detta skulle möjliggöra ökade kontakter med länder av särskilt intresse för Sverige och svenskt kulturliv. Inledningsvis bör en sådan tjänst tillsättas i östländerna och en i Medelhavsområdet där också flertalet av invandrarnas hemländer finns. Det bör ankomma på utrikesdepartementet att i budgetarbetet ge hög prioritet åt dessa tjänster. Utredningen förutsätter också att departementet undersöker möjligheten att återge ambassaden i Helsingfors den tidigare tjänsten med särskilda uppgifter inom kulturområdet.

I vissa fall och vid vissa tidpunkter kan det också vara önskvärt med mera kortvariga insatser för vitalisering av utbytet med ett visst land efter en längre tid av bristande kontakter eller för rapportering om intressanta kulturella eller kulturpolitiska strömningar som ambassaderna inte har resurser för att bevaka. För sådana uppgifter bör i första hand kulturarbetare med särskilda förutsättningar och särskilda kunskaper om landet i fråga och dess språk kunna engageras och arvoderas under kortare perioder. För detta ändamål föreslås ett särskilt anslag om 200 000 kr inom utrikesdepartementet. Liksom vid tillsättandet av kulturattachéer bör samråd ske med utbildningsdeparte- mentet och Svenska institutet.

Med hänsyn till att kultur- och informationsfrågor vid det stora flertalet svenska utlandsmyndigheter alltid kommeratt handläggas av utrikesförvalt- ningens ordinarie personal finner utredningen att stor vikt bör fästas vid dessa frågor i personalutbildningen. Det gäller både den grundutbildning som all personal vid utrikesförvaltningen genomgår och vidareutbildning i olika former. Det gäller också lokalanställda tjänstemän som genom resor till Sverige bör ges tillfälle till kontakter med det svenska samhället.

Möjligheter för utrikesförvaltningens personal att tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och institutioner som arbetar med kultur- och informationsfrågor i Sverige bör tillvaratas. Det bör i sin tur ge dessa myndigheter möjlighet att under viss tid placera personal vid de svenska utlandsmyndigheterna. Svenska institutet har i vissa fall fått möjlighet att under en kortare tid placera tjänstemän vid olika utlandsmyndigheter som bedöms som angelägna från kultur- och informationssynpunkt. Denna möjlighet bör även i fortsättningen tillvaratas.

Kultur- och informationsutbyte är ett av många områden som de svenska utlandsmyndigheterna skall bevaka med mycket små resurser. Utredningen vill därför peka på möjligheten att lokalanställa personal för kortare eller

längre tid för olika insatser. Den expertis som tjänstemännens makar ibland besitter borde också på detta sätt i vissa fall kunna utnyttjas.

Regeringen har i juli 1978 tillsatt en utredning om den svenska utrikesre- presentationen. Utredningen utgår från att frågor avseende handläggningen av kultur- och informationsfrågor vid de svenska utlandsmyndigheterna då blir föremål för överväganden i ett vidare sammanhang.

16.2. Utlandskontor

Stora länder som Förenta Staterna, Storbritannien och Frankrike bedriver i stor utsträckning sin kultur- och informationsverksamhet i utlandet genom lokala centra eller institut. Även andra länder som exempelvis Polen och Österrike använder sig i viss utsträckning av särskilda institut. ] Stockholm har ett tiotal länder sådana informationskontor eller kulturinstitut.

För Sverige är det inte rimligt att investera och binda stora resurser i sådana utlandskontor. Det särskilt livliga kultur- och informationsutbytet med Västeuropa och Förenta Staterna har emellertid föranlett några undantag från denna regel. Ur behovet av ökade kontakter i dessa regioner har under olika omständigheter det svenska kulturhuset i Paris och det svenska informa- tionskontoret i New York vuxit fram.

16.2.1 Swedish Information Service (SIS) Utrikesdepartementet har ett särskilt informationskontor i Förenta Staterna, Swedish Information Service (SIS) som i realiteten är en förlängning av Washington-ambassadens press- och kulturavdelning Administrativt hör SIS emellertid till generalkonsulatet i New York. Det ingår i SIS:s uppgifter att även bistå ambassaden i Ottawa med informationsverksamheten i Canada.

SIS har gradvis vuxit fram ur Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån, som tillkom på privat initiativ på 1920-talet. Under kriget förstärktes den med en utsänd svensk tjänsteman för att göra det möjligt för Sverige att få fram sina synpunkter och förklara vissa ståndpunktstaganden. Efter förslag av Upplys- ningsberedningen ombildades nyhetsbyrån år 1966 till Swedish Information Service med ökade resurser. Bakgrunden till detta är främst New Yorks ställning som centrum för kulturlivet och nyhetsförmedlingen. Med hänsyn till den ökade betydelse som den amerikanska västkusten fått på senare år har SIS utlokaliserat två tjänstemän till generalkonsulatet i San Francisco respektive konsulatet i Los Angeles.

SIS är det enda organ inom utrikesförvaltningen som är helt inriktat på informationsfrågor. 515 har för närvarande sex utsända handläggande tjänstemän samt sex lokalanställda varav två handläggande tjänstemän. Till detta kommer de två informationstjänstemännen i San Francisco och Los Angeles. SIS har sina lokaler i samma kontorshus som generalkonsulatet och den svenska FN-delegationen. SIS förfogar över 540 000 kr i operativa medel. De fasta kostnaderna för förvaltning, personal m.m. uppgår till ett par miljoner kronor.

Verksamheten bedrivs i form av inbjudningsresor, seminarier, föredrag,

presskontakter m. m. För ändamålet används trycksaker, utställningar, film och audiovisuella hjälpmedel. Målgrupperna är i första hand opinionsbildare av olika slag inom politik, förvaltning, organisation, högre utbildning och massmedia.

SIS ger ut olika nyhetsbulletiner kring olika temata. Utgivningspro- grammet 1977—78 var inriktat på arbetsliv, miljö och sociala frågor.

SIS tar årligen emot ca 20000 förfrågningar om Sverige och svenska förhållanden per brev, telefon eller i samband med besök. Referensbiblioteket besöks dagligen av ca 15 personer.

Efter samråd med ambassaden i Washington och generalkonsulatet] i landet upprättas varje budgetår ett förslag till informationsprogram som tillställs utrikesdepartementet för godkännande. Sedan programmet godkänts har SIS till uppgift att tillsammans med berörda utlandsmyndig- heter planera och genomföra det. Ambassaderna och generalkonsulaten i Nordamerika disponerar därutöver vissa egna medel för informationsverk- samhet som bå 1977/78 uppgick till sammanlagt 116 000 kr. Hänill kommer 200 000 kr som utrikesdepartementet förfogar över centralt för regionpro- grammet Nordamerika. Av Svenska institutets medel för informationsverk- samhet avsåg ca 450 000 kr Nordamerika.

16.2.2. Centre Culturel Sue'a'ois (CCS) i Paris

Svenska institutet administrerar kulturhuset i Frankrike, Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris. I huset har även Tessininstitutet med dess samlingar fått lokaler. Tessininstitutets verksamhet framgår närmare av bilaga 4.

Svenska institutet etablerade i början av sin verksamhet två utlandskontor, i London och Paris. Kontoret i London drogs in efter förslag av 1966 års utredning om Svenska institutet. En tjänst som kulturattaché inrättades istället vid ambassaden. I Paris visade sig frågan mera komplicerad. Statsmakterna hade 1965 köpt en 1600-talsfastighet i Paris, Hötel de Marle, för Tessininstitutet och Svenska institutets lokalkontor. I samband härmed visade det sig ändamålsenligt att ansvaret för verksamheten i kulturhuset lades på en gemensam ledning.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4juli 1971 skall Svenska kulturhuset (CCS) i Paris användas "för att främja svensk-franskt kulturutbyte och sprida kännedom om svenskt samhällsliv”. Det heter vidare att "verksamheten skall särskilt inriktas på att främja kontakter med aktuella strömningar inom kultur och vetenskap i Frankrike och Sverige".

Kulturhusets löpande verksamhet leds av en direktör som är tillsatt av Svenska institutets styrelse.

Verksamhet som berör Tessininstitutets samlingar beslutas i samråd med Tessininstitutets styrelse.

Vid kulturhuset finns åtta och en halv tjänst varav för närvarande en tjänst för utsänd tjänsteman. Svenska institutets budget för kulturhusets förvalt- ning och personal uppgick bå 1977/78 till 1,5 mkr. För verksamheten vid CCS utgick ett belopp om 120 000 kr. Till detta kommer det bidrag från utbildningsdepartementet för Tessininstitutet som bå 1977/78 uppgick till 111 000 kr.

Verksamheten vid CCS omfattar bland annat utställningar, filmvisningar,

konserter, teater, symposier i olika ämnen, föredrag, språkkurser, olika aktiviteter för barn. Som exempel kan nämnas en föreställning av Strindbergs ”Fröken Julie”, en utställning av Halmstadgruppen, svensk tunnelbane- konst och sydsvensk folkkonst, visning av svenska spelfilmer, kurser i svenska för vuxna, symposier om medbestämmandefrågor och en svensk språklekstuga för barn. Inom Tessininstitutet har exempelvis en Ernst Josephsonutställning nyligen ägt rum.

CCS har i sin egen byggnad utrymmen för konserter, teater- och filmföreställningar samt utställningar.

I kulturhuset finns Tessininstitutets konst- och boksamlingar tillgängliga. Kulturhuset rymmer även gästbostäder som upplåtes mot ersättning till forskare och kulturarbetare.

Svenska institutet svarar för verksamheten vid CCS. För ändamålet finns en särskild referensgrupp som består av nio ledamöter av vilka två tillsätts efter förslag av Tessininstitutet, två efter förslag av Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsförbund, en efter förslag av universitets- och högskoleämbetet, en efter förslag av forskningsråden gemensamt samt en efter förslag av utrikesdepartementet. Ordförande i referensgruppen utses av Institutet. Referensgruppen skall ägna särskild uppmärksamhet åt den allmänna inriktningen av husets verksamhet, bland annat gästbostädernas användning.

Genom samarbete med svenska myndigheter och institutioner såsom exempelvis NUNSKU, Rikskonserter, Stockholms kommun, Stiftelsen Halmstadgruppen och ambassaden i Paris har CCS kunnat arrangera många evenemang i kulturhuset där flera parter delat på finansieringen.

16.2.3. Utredningens synpunkter

SIS och CCS har vuxit fram utifrån sinsemellan olika och mycket specifika förutsättningar. Organisationerna har visat sig utgöra användbara instrument för det svenska kultur- och informationsutbytet i Nordamerika och Frank- rike. Betoningen på information i Nordamerika och kultur i Frankrike kan sägas återspegla de olika intresseinriktningarna i respektive områden. Det intensifierade erfarenhetsutbyte som uppstått har visat sig vara värdefullt.

Utredningen finner därför inte någon anledning att föreslå förändringar avseende SIS och CCS, deras inriktning, organisation eller huvudmannaskap. Av resursskäl finns dock inte möjlighet att inrätta liknande organ i andra länder. De förstärkningar inom området som föreslås har redovisats ovan i avsnittet om personal.

I bestämmelserna för CCS anges att kulturhuset även får användas för "sådant kulturutbyte med andra länder som lämpligen kan förläggas till Paris". Utredningen finner det naturligt att Svenska institutet använder kulturhuset för sådana symposier, möten och andra former av erfarenhets— utbyte som kan omfatta medverkande från olika länder. I första hand bör dock CCS söka vidga sina aktiviteter i Frankrike även utanför Paris.

16.3. Sverigehuset

Sedan Svenska institutets tillkomst har olika utredningar framhållit det önskvärda i att samla samtliga upplysningsorgan i gemensamma lokaler. År 1963 fick byggnadsstyrelsen i uppdrag att projektera Sverigehuset i Kungs- trädgården i Stockholm. År 1969 kunde Sverigehuset tas i bruk.

16.3.1. S verige/iusets resurser

Sverigehuset planerades ursprungligen som ett öppet hus med svensk accent för utländska besökare. Där skulle finnas mottagning för turister med information om Stockholm och Sverige samt hotellbokningsmöjligheter, bibliotek, bokhandel och presentaffa'r med svenska produkter, filmverksam- het, utställningshall samt en restaurang med svenska specialiteter. Av olika skäl kom dessa planer endast delvis att förverkligas. I Sverigehuset finns idag kontorslokaler för Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum, Sveriges Turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund. I huset finns också gemensamma serviceutrymmen såsom utställningshall, filmsal och konfe- rensrum.

Stockholms Turisttrafikförbund driver en turistmottagningsservice, Tourist Center, i entrén till Sverigehuset. I bottenvåningen finns en restaurang. Sverigehuset förvaltas av byggnadsstyrelsen. Handelsdeparte- mentet har ytterst ansvaret för användningen av Sverigehuset.

Utställningslokalen omfattar 165 m2 i tvåvåningsplan med öppna glasväggar mot Hamngatan. Lokalen används inte på det sätt som förutsatts. Under somrarna får Stockholms Turisttrafikförbund disponera lokalerna för olika former av turistinformation och turistservice. Svenska institutet har i några fall använt den för utställningar från utlandet. Turistrådet har framfört önskemål om att göra Utställningslokalen till kontor. Berörda organisationer har emellertid framfört flera olika synpunkter i denna fråga.

Filmsalen rymmer 70 personer och har en av Stockholms mycket få simultantolkanläggningar. Den används numera endast av Institutet för interna filmvisningar. Konferensrummet rymmer 60 sittplatser. Restau- rangen drivs sedan år 1978 i ny regi och avses få fransk profil. Tourist Center drivs av Stockholms Turisttrafikförbund som en mottagningsservice för utländska turister. Det besöks av ca 100 000 turister per år.

Till de offentliga utrymmena hör också Svenska institutets bibliotek med bokförsäljning på tredje våningen i Sverigehuset som står öppet för allmän- heten och främst de utländska besökarna.

16.3.2. Utredningens synpunkter

Utredningen hari kapitlet Information framhållit betydelsen av vårt sätt att ta emot utländska besökare. I detta perspektiv kan Sverigehuset ses som en resurs för den allmänna Sverigeinformationen. Mot denna bakgrund är det beklagligt att iden bakom Sverigehuset inte har förverkligats.

Sverigehuset har i dag en ganska obestämd karaktär. Samtidigt framstår huset för utländska besökare som en kontakt- och informationspunkt med det svenska samhället. Här finns Tourist Center och Svenska institutets

bibliotek och besöksservice. Hit kommer utländskajournalister som besöker pressrummet. Här finns också en restaurang som hittills har presenterats som en svensk restaurang.

Utredningen anser därför att frågan om Sverigehusets karaktär bör utredas närmare av berörda departementet. En utgångspunkt bör vara att ett Sverigehus kan ge många möjligheter till levande Sverigeinformation. Sverigehuset är en kontaktpunkt med en vid krets av utländska besökare, från tillfälliga turister till tongivande utländskajournalister. Frågan om vilka intressen som skall styra Sverigehusets allmänna framtoning måste bedömas med hänsyn också till dessa faktorer. Det förefaller naturligt att vissa utrymmen och aktiviteter används för att ge utländska besökare ett positivt intryck av Sverige. En levande utställningsverksamhet kan bidra till att ge huset en bestämd karaktär. En möjlighet är att de organisationer som finns i huset aktivt utnyttjar Utställningslokalen. En annan möjlighet är att svensk formgivning här får en egen utställningslokal.

En genomtänkt satsning på Sverigehuset kräver vissa ekonomiska åtagan- den. Aktiv medverkan förutsätts också av de organisationer som i fortsätt- ningen skall finnas i huset.

Bilaga 1 Direktiv

Departementschefen, statsrådet Söder, anför efter särskilt samråd med chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström.

1 Tendenser i de internationella relationerna

Förbindelserna mellan länderna ökar kraftigt på alla områden. Det ömsesi- diga beroendet blir allt starkare. Informationsflödet och resandetrafiken får en allt större omfattning. Denna utveckling har på olika sätt aktualiserat hur vi skall förhålla oss till utländskt kulturellt inflytande i vidaste mening, hur vi skall dra nytta av dessa kontakter samt hur vi själva skall kunna ge impulser av värde till omvärlden.

Det ökade beroendet mellan länderna är tydligast på det ekonomiska området. Vår utrikeshandel svarar för cirka en tredjedel av vår nationalm- komst. Hälften av vår industriproduktion exporteras. Vi har intresse av en så fri världshandel som möjligt. Vi strävar efter att utveckla och fördjupa handelsförbindelserna med länder i alla delar av världen.

De tidigare koloniernas frigörelse och deras strävan att befästa sin politiska och ekonomiska självständighet har skapat förutsättningar för ökade kontakter och samarbete. Vi söker i vårt internationella agerande hävda de fattiga ländernas intressen och verkar för ändrade ekonomiska relationer mellan u- och i-länder på grundval av FN:s handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning.

På det politiska området gör sig olika tendenser gällande. En stegrad nationalism kommer till uttryck på många håll. Öst-västmotsättningarna kvarstår men möjligheterna ökar till ett meningsutbyte över de ideologiska och politiska gränserna. Sveriges utrikespolitik syftar bl. a. till att främja de mindre nationernas intressen, stödja nedrustningsansträngningarna och i den internationella solidaritetens namn motarbeta förtryck och orättvisor.

När det gäller möjligheterna till framtida insatser på dessa olika områden spelar slutdokumentet från den europeiska säkerhets- och samarbetskonfe- rensen (ESK) en betydelsefull roll. De undertecknande staterna har däri gett uttryck för en vilja att leva tillsammans i fred och att respektera varandras samhällssystem. Det understryks att strävandena att utveckla samarbetet bidrar till att stärka fred och säkerhet i Europa och i världen som helhet.

Även på kulturområdet ökar kontakterna och beroendet inte minst till följd av massmediernas utveckling. Formerna för kontakterna påverkas ofta av

178

kommersiella intressen. Många små stater får starka kulturella impulser från ett fåtal stora nationer. Självfallet har dessa stora kulturnationer mycket av värde att erbjuda men risk finns att de små länderna utsätts fören masskultur utan förankring i den egna kulturtraditionen. Målmedvetna insatser krävs därför för att hävda de mindre ländernas kulturella identitet.

2 Inriktningen av insatserna för kultur- och informationsutbytet med andra länder

Våra internationella kontakter på kultur- och informationsområdet ökar inte endast till följd av att förbindelserna mellan Sverige och andra länder intensifieras. Även utvecklingen på kulturens områden inom Sverige med nya grupper och nya former av aktiviteter verkar i samma riktning. Det är önskvärt att andra länder fåren allsidig bild av svenskt kulturliv, som i sin tur kan få värdefulla impulser från andra kulturmönster. Insatser i fråga om kultur- och informationsutbytet kan alltså inte ensidigt inriktas på att öka kunskaperna om Sverige i andra länder. Utbytet måste präglas av ömsesi- dighet och av en strävan till större öppenhet för information och idéer från andra länder. Det måste också bedrivas med hänsynstagande till önskemål och prioriteringar från de i verksamheten deltagande staternas sida. Viktigt är vidare att så många människor som möjligt blir delaktiga i utbytet så att detta mer direkt kan medverka till ökad internationell förståelse.

Inriktningen av samhälleliga insatser på kulturområdet måste givetvis ses mot bakgrund av vilka möjligheter som redan står till buds för människor i olika länder att ta del av kulturutbudet utanför det egna landets gränser. Det ökade välståndet och den tekniska utvecklingen har otvivelaktigt fört med sig ett alltmer omfattande och rikhaltigt utbud. Även radion och television har ökat kontakterna mellan länderna.

3 Särskilda motiv för en utredning

3.1 Undertecknandet av slutdokumentet/rån den europeiska säkerhetskonferensen

Genom undertecknandet av slutdokumentet från den europeiska säkerhets- konferensen ijuli 1975 har Sverige åtagit sig att verka för ett vidgat kultur- och informationsutbyte. De undertecknande parterna, vilka utgjordes av samt- liga Europas stater— utom Albanien —jämte Förenta staterna och Canada. har föresatt sig att söka förbättra kännedomen om varandras kulturliv och främja allas tillgång till varandras kulturella arbete.

I deklarationen anvisas tre vägar för att åstadkomma ett utökat kulturut- byte över gränserna: bilaterala och multilaterala överenskommelser mellan statliga institutioner eller enskilda organisationer, direkt kommunicerinig och samarbete mellan statliga och enskilda organ samt direkta kontakter mellan personer som utövar kulturell verksamhet.

De undertecknande staterna har vidare uppställt som mål att bl. a. underlätta friare och vidare spridning av information samt att uppmuntra

samarbete på informationsområdet.

I syfte att undersöka hur överenskommelserna i deklarationen har efterlevts kommer en särskild regeringskonferens att anordnas i Belgrad ijuni 1977. Som ett led i Sveriges förberedelser för konferensen prövar f. n. olika myndigheter vilka ytterligare insatser som kan påkallas för att vi skall anses uppfylla våra åtaganden.

3.2 Behov av geografisk breddning

Det svenska informations- och kulturutbytet har traditionellt sin tyngdpunkt i den västliga kulturkretsen. I ESK-dokumentet har vi lovat att verka för ökade kontakter på kulturområdet med Europas samtliga stater. Detta innebär att större uppmärksamhet måste ägnas Östeuropa.

En fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är hur vi från svensk sida skall ställa oss till de från många stater framförda önskemålen om statliga kulturavtal. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått några bilaterala kulturavtal med andra länder. Motivet har varit att kontakterna på kultur- området inte lämpar sig för statlig reglering samt att en speciell administration möjligen skulle behöva byggas upp. I de fall överenskommelsen har ingåtts har Stiftelsen Svenska institutet som svensk part tecknat ett tidsbegränsat s. k. kulturprogram med motsvarande institution i ett annat land. Institutet administrerar f.n. nio sådana kulturprogram. Önskemålen om avtal på regeringsnivå rörande kulturutbytet har främst framförts av öststaterna men på senare tid även av en rad u-länder.

Ett ökat samarbete mellan Sverige och tredje världens länder, inte minst mottagare av svenskt bistånd, har vuxit fram under senare tid. Det omfattar inte endast ekonomiska förbindelser utan även allt fler kontakter inom forskning och kultur samt samarbete mellan enskilda organisationer. Intresse för en ytterligare utvidgning av samarbetet finns i många u-länder. Sådana kontakter bör baseras på utbyte på jämbördig basis och på ömsesidighet, vilket är en förutsättning för att förståelsen mellan folken skall öka. För detta krävs bl. a. att kultur- och erfarenhetsutbytet utformas så att det ger en levande bild av människors levnadsförhållanden. Inte minst som ett led i arbetet med att skapa en opinion ide rika länderna för en rättvisare fördelning av världens resurser är sådana insatser nödvändiga.

En tredje grupp länder som bör ägnas uppmärksamhet i kultur- och informationsutbytet är våra invandrares hemländer. En omfattande invand- ring till Sverige har ägt rum under senare tid. Ett mera utvecklat samarbete mellan in- och utvandringsländerna i Europa främjar den ömsesidiga förståelsen. Det är angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder ta särskild hänsyn till de informationsbehov som skapas i flera länder till följd av utvandringen till Sverige. En bärande princip för vår invandrarpolitik är att de olika invandrargrupperna skall ges möjlighet att bibehålla sin egen identitet. Att bevara och utveckla det egna kulturarvet är ett betydelsefullt inslag i detta arbete. Ett starkt behov föreligger hos invandrargrupperna att upprätthålla kontakten med hemlandet, dess språk och kulturliv. Detta understryks också i ESK-rekommendationerna. Att kulturyttringar av skiftande ursprung utvecklas inom vårt land ligger inte endast i minoritetsgruppernas intresse. Dessa nya kulturmönster utgör även

stimulerande tillskott i vårt eget kulturliv och ger oss fördjupade kurskiper om förhållandena i invandrarnas hemländer.

Vårt geografiska läge, våra allmänna och kulturella förbindelser samt orienteringen av vår utrikeshandel understryker den centrala betydelsen av att man i Västeuropa och Nordamerika är välinformerad om dagens Sve-ige. En spridning av kultur- och informationsutbytet i den riktning som här tidigare angetts får givetvis inte medföra att vi ägnar dessa länder minskad uppmärksamhet. En stor del av kultur- och informationsutbytet sker genom enskilda insatser. Till följd av den hårda konkurrensen om uppmärksam- heten i väst krävs även statliga insatser för att Sverige skall kunna göri sig gällande. Vad gäller multilateralt kultursamarbete inom kretsen av europe- iska stater förekommer redan en omfattande verksamhet inom EurOparå- det.

Vikten av ett fortsatt intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är en självklarhet. Olika möjligheter bör beaktas att stärka detta utbyte. Detta gäller även åtgärder för ökad språkförståelse i Norden, inte minst mellan det svenska och finska språkområdet.

3.3 Innehållsmässigförnyelse av infor/nationsverksaniheten

Den nu förekommande informationsverksamheten bör förnyas inte bara geografiskt utan även innehållsmässigt. Ett ökat intresse för svenska lösningar av olika samhällsfrågor märks från såväl i-länder som u-länder. Det är därför viktigt att vi kan ge en välavvägd information om nya inslag t. ex. på arbetslivets, medbestämmandets och utbildningens områden. Vidare bör vår Sverigeinformation återspegla debatter i viktiga samhällspolitiska frågor rörande t. ex. resurshushållning, miljöproblem och energiförsörjning. Sveri- geinformationen måste givetvis anpassas till de olika mottagarna. På motsvarande sätt har vi intresse av att se vilka förebilder andra länder har att erbjuda för lösning av våra egna samhällsproblem.

3.4 Av riksdagen begärd översyn av kultur- och informations- verksamheten utomlands

Riksdagen har vid sin behandling av anslaget till Svenska institutet för budgetåret 1976/ 77 hos regeringen begärt en översyn av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands i enlighet med vad utrikesutskottet har anfört (UU 1975/7628, rskr 1975/76:164). Motiven anges av utskottet vara behovet av en översyn av Svenska institutets verksamhet och prioriteringar med anledning av den belysning dessa frågor fått i riksrevisionsverkets granskning av institutets arbete (”Analys av Svenska institutet”, revisionsrapport 1975/691).

Utskottet pekar på att det rent allmänt behövs en mera funktionell arbetsfördelning mellan de myndigheter och organ som svarar för informa- tions- och kulturutbytesverksamheten. Därvid bör en avgränsning göras av institutets uppgifter gentemot dem som åvilar övriga organ. Utskottet framhåller vidare behovet av att pröva möjligheterna till ett bredare samarbete mellan Sverige och u-länderna på bl. a. det kulturella området

samt behovet av ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte med övriga europeiska stater till följd av Sveriges anslutning till ESKzs slutdokument.

3.5 Vidgat kulturutbyte

Riksdagen fattade år 1974 beslut om nya riktlinjer för den statliga kulturpo- litiken (prop. 1974228, KrU 1974115, rskr 19741248). Ett av målen för kulturpolitiken är att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna. I de närmare motivering- arna framhålls att ett levande kulturliv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. Ett ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan länder och folk.

Den nuvarande kontakt- och utbytesverksamheten på kulturområdet omfattar i huvudsak de stora kulturinstitutionerna och den traditionella och etablerade konstnärliga verksamheten. Under senare tid har intresset för kontakter med andra länder blivit allt starkare även inom t. ex. folkrörelserna, bland fria grupper som arbetar med teater, musik och film samt bland ännu ej etablerade konstnärer. De statliga insatserna för att stimulera och underlätta dessa olika gruppers kontakter har formen av kontaktförmedling och visst ekonomiskt stöd. Dessa uppgifter fullgörs av flera olika organ. Tiden är nu mogen för att granska i vilka former olika statliga insatser i fortsättningen bör göras för att underlätta och stimulera kulturlivets kontakter med utlandet.

Det svenska kulturutbytet med utlandet berördes i propositionen om den statliga kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135), varvid behovet av en översyn underströks. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet konstaterade därvid att det sedan länge har funnits en utbyggd kontakt- och utbytesverk- samhet på kulturområdet och att denna på senare år har utvidgats till att omfatta betydligt fler aktiviteter. Det är angeläget, framhöll han, att fortsätta arbetet med att bredda kontaktytorna.

Iden utveckling av kulturverksamheten som sker måste ingå också ökade kontakter med andra länder. De nya former av kulturell verksamhet som utvecklas inte minst på amatörområdet och inom folkrörelserna bör få den stimulans som det innebär att komma i kontakt med kulturaktiviteter utanför våra gränser.

Vidare framhölls fördelen av att ansvaret för det internationella kultur- samarbetet fördelas på flera instanser och att insatserna har olika inrikt- ning.

Kontaktverksamheten måste bedrivas från olika aspekter och rollfördel- ningen mellan olika deltagarei kulturutbytet kan många gånger bli oklar. Det är därför nödvändigt att klargöra ansvarsfördelningen och därmed underlätta ett effektivt arbete. Därvid måste beaktas huruvida utbytet i första hand är en del av det allmänna informationsutbytet eller av den verksamhet som genomförs inom ramen för de kulturpolitiska insatserna. För en klarare ansvarsfördelning krävs förutom en inventering och analys av dagsläget en granskning av syftet med olika typer av internationellt kultursamarbete. Ett utredningsarbete av detta slag kunde enligt dåvarande departementschefen samordnas med den översyn som riksdagen har förordat i enlighet med utrikesutskottets förslag. Riksdagen hade inget att erinra mot detta uttalande (KrU 1975/76:35, rskr 1975/761335).

Jag har inhämtat att den nuvarande chefen för utbildningsdepartementet delar den uppfattning som kom till uttryck i nämnda proposition.

4 Tillkallande av särskild utredare

Som framgått av denna redovisning bör en översyn göras av kultur- och informationsutbytet med utlandet. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

5 Riktlinjer för utredningen

Jag övergår nu till att ange några riktlinjer för utredarens arbete.

1. Utredaren bör inledningsvis göra en kartläggning av de olika insatser som idag förekommer när det gäller kultur- och informationsutbytet. Flera organ arbetar inom dessa verksamhetsområden. Bland dessa kan nämnas utrikesdepartementets press- och informationsenhet, Svenska insti- tutet, Svensk-internationella pressbyrån, Sveriges Radios utlandsprogram samt vad avser speciella uppgifter Sveriges exportråd och Sveriges turistråd. Våra ambassader och konsulat svarar i första hand för informationen om Sverige utomlands. På kulturområdet svarar vid sidan av Svenska institutet statens kulturråd, nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet, Rikskonserter, de större kulturinstitutionerna samt akademierna för varie- rande typer av insatser. Av stor betydelse är också den informationsverksamhet som övriga departement, olika statliga myndigheter och organ bedriver samt det internationella utbyte på forskningsområdet som sker genom bl. a. veten- skapsakademierna, forskningsråden och högskolorna. I kartläggningen bör även uppmärksammas de delar av SIDA:s och Nordiska rådets verksamhet som är att betrakta som informations- och kulturutbyte. Vidare bör beaktas de mer speciella informationsinsatser som görs i samband med svenskt deltagande i större internationella konferenser. Kartläggningen bör syfta till att ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar informationsverksamhet och kulturutbyte med utlandet. I kartläggningen bör ingå en översikt över vilka ekonomiska resurser som för närvarande används. Vad gäller kulturutbytet bör kartläggas vilken grupp av institutioner, organisationer och enskilda personer som med nuvarande omfattning och form för insatserna har möjlighet att medverka. I kartläggningen bör även ingå en översiktlig beskrivning av den informationsverksamhet och det kulturutbyte med utlandet som förekommer utan statligt stöd. Utredaren bör vidare orientera sig om hur informations- och kulturverk- samheten har utformats i andra länder som kan erbjuda intresse för jämförelse.

2. Mot bakgrund av dessa kartläggningar bör utredaren formulera rikt- linjer för framtida svenska insatser för kultur- och informationsutbyte med utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara de allmänna tendenserna i

kontakterna mellan länder som jag tidigare antytt, riktlinjerna för den svenska utrikes-, bistånds- och handelspolitiken samt, när det gäller kulturutbytet, principerna för den statliga kulturpolitiken jämte de mer speciella motiv för en utveckling av informations- och kulturutbytet som har redovisats.

3. Utredaren bör koncentrera sitt arbete till de statliga insatserna i kultur- och informationsutbytet i syfte att främja ett rikt kulturliv och ett fritt informationsflöde. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika organ har vuxit fram under lång tid och ur skilda behov och behöver således ses över. Utredaren bör pröva vad som kan vinnas genom en förenkling och rationalisering av existerande organisation och ansvarsfördelning.

4. En princip för det hittills förekommande utbytet på kulturområdet har varit att institutionernas kontakter och utbyte med utlandet i allt väsentligt bör skötas av institutionerna själva och inom ramen för deras allmänna budget. Som tidigare har framhållits har emellertid intresset för kontakter blivit allt starkare även utanför de stora kulturinstitutionerna. Utredaren bör särskilt undersöka i vilka former dessa önskemål skulle kunna tillgodoses. En utgångspunkt måste därvid vara att såväl enskilda kulturarbetare som olika grupper och organisationer har möjlighet att självständigt delta i utbytesverk- samheten under eget ansvar. De organisationer som medverkar i utbytesverksamheten måste i enlighet med riktlinjerna för kulturpolitiken ges möjligheter att arbeta utifrån sin idémässiga särart. Av vikt är också att kontaktarbetet kan utformas så att det blir en naturlig del av organisationernas verksamhet. Som jag tidigare har framhållit bör målet vara att skapa förutsättningar för ömsesidiga kontakter. Utredaren bör således även pröva hur svenska institutioner och organisationer skall få bättre möjligheter att låta utländska kulturyttringar komma till uttryck i Sverige t. ex. i form av gästspel. En strävan bör härvid vara att ömsesidigheten skall gälla även i finansiellt hänseende.

5. Mot bakgrund av vunna erfarenheter bör utredaren pröva om en utvidgning av verksamheten med kulturattachéer erfordras för att skapa bättre kontaktkanaler för kulturlivet i utlandet.

6. Mot bakgrund av erfarenheterna av de kulturprogram som hittills har tecknats av Svenska institutet med institutioner i andra länder bör utredaren redovisa skälen för ett bibehållande av nuvarande system och vilka motiv som eventuellt kan anföras för att Sverige i framtiden bör ingå kulturavtal på regeringsnivå. En viktig del av de kulturprogram som tecknats har gällt utbytet av forskare och stipendiater. Utredaren bör klargöra om det bland berörda parter finns önskemål att bygga ut detta utbyte.

7. Utredaren bör vidare belysa hur informations- och kulturutbytet med u- länderna bör utformas. Därvid bör särskilt uppmärksammas hur sådant utbyte kan samordnas med kultursamarbete inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet. Utredaren bör i dessa frågor arbeta i nära kontakt med SIDA.

8. Ifråga om den allmänna utlandsinformationen bör utredaren — förutom den verksamhet som utlandsmyndigheterna generellt svarar för — studera de insatser som görs av olika fackorgan och fackmyndigheter. Denna översikt bör syfta till att klarlägga såväl den typ av information som förekommer som

de önskemål och behov som förs fram från olika länder. Utredaren bör pröva vilka förändringar som kan aktualiseras i de olika organens verksamhet för att dessa skall kunna arbeta på ett tillfredsställande sätt inom det totala informations- och erfarenhetsutbytet. I detta sammanhang bör således också övervägas hur en ökad samordning av denna typ av informationsinsatser skall kunna åstadkommas. Utredaren bör vidare uppmärksamma Sveriges Radios utlandsprogram och deras betydelse för den allmänna utlandsinfor- mationen.

9. Turismen har— liksom handeln över gränserna — satt många svenskar i kontakt med främmande människor och miljöer. På motsvarande sätt har besökare från andra länder kommit i kontakt med vårt land, vilket ofta lett till ett ökat intresse för vårt samhällsliv i dess helhet. En utveckling pågår mot turism kombinerad med studier vilket måste betraktas som värdefullt. Möjligheterna till ett utvidgat samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinformation bör studeras av utredaren. 10. Utredaren bör särskilt beakta Svenska institutets ställning i kultur- och informationsutbytet. Institutet fullgör idag väsentliga uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen till utlandet. Detta sker främst genom att institutet fungerar som ett serviceorgan för de svenska utlandsmyndighe- terna, t. ex. i fråga om de växande kraven på produktion och distribution av trycksaker, film och utställningar. Samtidigt har institutet uppgifter avseende såväl kontakt- och utbytesverksamhet på utbildnings- och forskningsom- rådet som kulturtutbytet med andra länder. Som nämnts tecknar institutet s. k. kulturprogram med främst östländer. Utredaren bör pröva om denna uppdelning av funktioner är lämplig och även i övrigt belysa vilken roll institutet bör ha i de framtida statliga insatserna i fråga om kultur- och informationsutbyte. 11. Utredaren bör pröva hur ansvarsfördelningen bör utformas mellan de olika organ som antingen direkt eller genom bidragsgivning är verksamma i kultur- och informationsutbytet. Förslagen bör utformas med utgångspunkt bl. a. i de olika motiv som kan anföras för ett sådant utbyte med utlandet. Syftet med den ansvarsfördelning som föreslås bör vara att ge de olika berörda statliga eller statligt finansierade organen så klart definierade roller och uppgifter att dubbleringar i största möjliga utsträckning undviks. Utredaren bör också belysa hur samspelet mellan olika insatser i kultur- och informa- tionsutbytet kan utformas vid en sådan klar ansvars- och rollfördelning mellan de olika organen. 12. Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med de statliga organ och institutioner som arbetar med kultur- och informationsutbytet. En väsentlig del av kartläggningen bör kunna genomföras på grundval av material och uppgifter från dessa organ och institutioner. Frågor som uppkommer om nya uppgifter och om ändrad ansvarsfördelning bör diskuteras ingående med berörda parter. Förslag till nya initiativ bör i möjligaste mån ha sin utgångspunkt i de erfarenheter och önskemål som tidigare verksamhet har gett. 13. Utredaren bör sålunda sammanfattningsvis med utgångspunkt i förslag till riktlinjer för kulturutbytet och informationsverksamheten lägga fram förslag rörande ansvarsfördelningen på de aktuella områdena mellan skilda organ. Utredaren bör vidare överväga fördelningen av nu tillgängliga

resurser samt redovisa vilka förstärkningar av de statliga insatserna som bedöms vara angelägna. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till utredare, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (19461394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.

"_. [gul] salu-qi'åt' .'-.:.m..!.. vg; '. ." ..- I'IHI. :l". 'HIII'TÅIäMBWEWH mum ' ”I&I.—' MWWÖ ISIIld'll. damm.: ,...» IJ; .

_ n i; lläl en. ;.I I: -;

utmana-pg u'n'qäiå im. url MI IIJfI'l IIiI amn IHILF Ir' -I"'

., _ I'.,'-' ,: ,:uwamqgtbwlam nalm't'. '&thrrf'w

"inpå-51.1 ha:..- ama-mi. möjli—TEE. na ..llnf” . .:..- ' Jaa...»... tvwdughnltmm... lisa 4..in . ..nsr'

.. _, HläFWWM—K Iggymu'bllr— mo mulm-:i ..-.. ?Iä'r '- .,I, . r-I.Fil . .anrauxtilu l-l' ..! - '- . *åFII n. gLanllw-trm att ...,I N..

' Lägaåfarjiswaa.wmu;åäg.mmwil gn' f.n.. ...i . WWII-HMWIIMJWIIHWDI Italia sl...-An.... .., flj ...n'... ' ,,JII,:1'!ISI

I ' mfl %# HMI-l t'rInlafI "än; amma.. ,,,... .I II... '.' .'-.

_rll

1 Statligt finansierad allmän information

Enligt direktiven skall utredningen ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar informationsverksamhet i utlandet.

För att ytterligare belysa området redovisas också översiktligt den informationsverksamhet som förekommer inom vissa organisationer och enskilda företag.

1 . 1 Utrikesdepartementet

1.1.1 Press- och informationsenheten

Utrikesdepartementet ansvarar enligt departementsförordningen (SFS 1963:214; senaste lydelse SFS l977zll34) för ”information om Sverige i utlandet, i den mån sådana ärenden ej ankommer på annat departement". Det innebär att ”utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationsverksamheten om Sverige i utlandet. Denna verksamhet, som alltmer fått karaktär av erfaren- hetsutbyte, har som en följd av den snabba utvecklingen av de internationella förbindelserna kommit att få allt större betydelse" (Prop. 1977/781100). Den handläggs inom departementet av press- och informationsenheten.

Den allmänna Sverigeinformationen är ett led i svensk utrikespolitik. Idet utrikespolitiska agerandet och den internationella opinionsbildningen ingår ofta officiella press- och informationsinsatser. Verksamheten avser såväl omedelbara insatser som åtgärder på längre sikt. Pressbyrån håller löpande kontakter med massmedia medan informationsbyrån planerar och samordnar vissa informationsinsatser, samt söker, främst genom Svenska institutet (SI), tillgodose utlandsmyndigheternas behov av allmäninformativt material.

Pressbyrån

Pressbyrån svarar för den dagsaktuella politiska informationen och är talesman för regeringen och departementet i utrikespolitiska frågor inför

svensk och utländsk publik. Pressbyrån är också i övrigt en förmedlande länk mellan regering och massmedia, både svenska och utländska. Dessa uppgifter kräver kontinuerlig kontakt med utrikesministern, statsrådsberedningen samt i förekommande fall med andra departementschefer och departement, organisationer, politiska partier och näringsliv.

Inför utländsk opinion skall pressbyrån företräda svenska ståndpunkter i olika frågor. Byrån har fortlöpande kontakt med utländska journalister i Sverige, både de som under längre tid är stationerade här och de ca 400 journalister som varje år besöker Sverige och får särskilda besöksprogram av pressbyrån. Omkring hälften av dessa är inbjudna av pressbyrån, i samråd med utlandsmyndigheterna. Byrån handhar också pressorganisationen vid officiella besök från utlandet samt ordnar presskonferenser.

Pressbyrån har ansvaret för att informera de svenska utlandsmyndighe- terna om olika svenska politiska ställningstaganden samt frågor som aktualiseras i massmedia och avser de bilaterala förbindelserna mellan Sverige och respektive länder. Delgivningar ur svensk press, meddelanden, pressöversikter m. m. sänds till svenska utlandsmyndigheter och till utländska ambassader i Stockholm.

Varje år gör pressbyrån en sammanställning av Sverigebilden i utländsk press på grundval av utlandsmyndigheternas rapportering om utländska pressreaktioner. Pressbyrån handlägger ärenden som hänger samman med utrikesdepartementets huvudmannaskap för de pressattachéer eller pressråd som finns vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio, Washington och Wien. Pressattachérna tillsätts av utrikesdepartementet och rekryteras som regel bland pressbyråns redaktörer. Pressattacheerna sköter ambassadernas kontakter med massmedia. De har därmed viktiga uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen. För några av pressattachéerna vid mindre ambassader gäller att de också skall svara för informationsverk- samhet och kulturella frågor.

[ri/armarionsbyrån

Informationsbyrån planerar och samordnar den allmänna Sverigeinforma- tionen främst vid utlandsmyndigheterna. Traditionellt har informations- byrån även vissa verksfunktioner. Efter överenskommelse 1973 har succes- sivt större delen av dessa funktioner förts över till Svenska institutet. Informationsbyrån har kvar vissa verksfunktioner, främst långsiktiga åtgärder för att skapa förståelse för den svenska utrikespolitiken. Vidare handhar informationsbyrån vissa uppgifter som instruktionsmässigt ombe- sörjs av utlandsmyndigheterna och som inte ingår i Svenska institutets verksamhet. Det gäller exempelvis personutbyte och verksamheten vid Swedish Information Service (SIS) i New York som har särskilda uppgifter i fråga om informationsverksamheten i Canada och Förenta Staterna.

För sin verksamhet disponerar informationsbyrån medel från anslaget D. 3 Övrig information om Sverige i utlandet (bå 1977/78: 6,4 mkr). Denna anslagspost omfattar också åtgärder som avser långsiktig information i utrikespolitiska frågor i Sverige, visst kulturutbyte vid utlandsmyndighe- terna m. m. Informationsbyrån fördelar från detta anslag medel för lokala

informationsinsatser vid utlandsmyndigheterna, regionala insatser, särskilda insatser för uppföljning av rekommendationerna från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), vissa insatser i samband med svenska statschefsbesök utomlands m.m. Vidare ställer informationsbyrån också vissa extra medel främst till Svenska institutets förfogande under löpande budgetår för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Infor- mationsbyrån kan även lägga ut beställningar på informationsmaterial främst hos Svenska institutet men också lokalt hos enskilda utlandsmyndigheter eller svenska organisationer såsom till exempel Utrikespolitiska institutet.

Informationsbyrån handlägger frågor rörande anslagen för Svenska insti- tutet, Sveriges Radios utlandsprogram, de statliga anslagen till Svensk- Internationella pressbyrån och Ingenjörsvetenskapsakademiens forskarut- byte samt bidragen till tidskrifterna Sweden Now och Ambio. Beträffande Svenska institutet och utlandsprogrammet sker samråd med utbildningsde- partementet. Informationsbyrån svarar för planering och uppföljning av vissa besök av ministrar och politiker samt av parlamentariker och opinionsbil- dare.

Informationsbyrån svarar också för viss information i utrikespolitiska frågori Sverige, främst genom utgivning av skriftserien "UD informerar”. En del viktigare tal i utrikespolitiska frågor översätts till engelska och franska. Informationsbyrån handlägger frågor som hänger samman med utrikesde- partements huvudmannaskap för de särskilda kulturattachéer eller kulturråd som finns vid ambassaderna i Bonn, London, 0510 och Washington liksom chefen för SIS i New York. Dessa tillsätts efter utlysning på tre år av utrikesdepartementet i samråd med utbildningsdepartementet och Svenska institutet.

1.1.2 Övriga avdelningar inom utrikesdepartementet

Inom utrikesdepartementets politiska avdelning sammanställs årligen en engelskspråkig översikt över svenska ställningstaganden i valda utrikespoli- tiska frågor med titeln Documents on Swedish Foreign Policy.

Inom avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete ges årligen ut en förkortad engelsk version av budgetpropositionens biståndsanslag som distribueras till bland andra utländska ambassader i Stockholm. Vidare besvarar avdelningen frågor om svenskt bistånd från olika internationella organisationer, främst FN, Världsbanken och OECD. Avdelningen lämnar också löpande information, statistik rn. ni. som sedan återges i olika internationella sammanställningar. Även SIDA framställer på detta område material på främmande språk om SIDA och det svenska utvecklingssamar- betet. Denna del utgör en liten del av SIDA:s omfattande informationsverk- samhet som i första hand är avsedd att informera och engagera svensk opinion i förhållanden av betydelse för u-länderna och deras utveckling.

Utrikes- och handelsdepartementens gemensamma avdelning för utrikes- handelsärenden besvarar frågor från olika internationella organisationer såsom exempelvis UNCTÅD, OECD, GATT, ECE, EG och EFTA. Avdelningen lämnar löpande information, statistik m. m. som sedan återges i olika internationella sammanställningar. Avdelningen förmedlar också artiklar till de olika internationella organisationernas tidskrifter och publika-

tioner som avser ekonomi, handel och näringsliv i Sverige. I övrigt ger utrikesdepartementet i samband med större FN-konferenser ut olika rapporter och monografier på engelska.

1.2 U/Iandsniyndigheterna

1.2.1 Uppgifter och organisation

Det praktiska informationsarbetet utomlands handläggs i stor utsträckning av svenska myndigheter i utlandet såsom ambassader, generalkonsulat, konsulat och delegationer som samtliga lyder under utrikesdepartementet.

Utlandsmyndigheterna har främst till uppgift att tillvarata och främja olika svenska intressen utomlands, att bistå enskilda svenska medborgare samt att rapportera i politiska, ekonomiska, rättsliga och kulturella frågor som kan vara av intresse för utrikesdepartementet, andra departement, myndigheter, organisationer och företag i Sverige. En annan del av utlandsmyndigheternas verksamhet är service till svenska medborgare i frågor som berör juridisk- konsulära och kommersiella angelägenheter.

Enligt Instruktion för utrikesrepresentationen (1967183; senaste lydelse 1974z94) skall utlandsmyndigheterna ”sprida information om Sverige och svenska förhållanden. Beskickning och konsulat skall vidare främja Sveriges vetenskapliga och kulturella förbindelser med verksamhetslandet.” Särskilt på senare år har informationsfrågorna blivit en allt viktigare del av utlandsmyndighetens arbetsuppgifter. Det gäller både information som en naturlig del av verksamheten och de särskilda projekt som initieras antingen från Sverige eller av myndigheten själv. Begränsade personalresurser utgör emellertid ofta hinder för ambitioner och önskemål vid utlandsmyndighe- terna.

Tabell 1 Svenska ambassader och ambassadkanslier (med verksamhetsland och sidoackrediteringsländer)

Abidjan (Elfenbenskusten) Canberra (Australien — Papua Nya Addis Abeba (Etiopien — Madagaskar, Guinea)

Mauritius, Sydjemen)

Alger (Algeriet — Mali)

Ankara (Turkiet) Athen (Grekland) Bagdad (Irak) Bangkok (Thailand — Laos)

Beirut (Libanon — Jordanien) Belgrad (Jugoslavien — Albanien)

Berlin (Tyska Demokratiska Republi- ken) Bern (Schweiz)

Bogota (Colombia — Panama)

Bonn (Förbundsrepubliken Tyskland) Brasilia (Brasilien) Bryssel (Belgien — Luxemburg) Budapest (Ungern) Buenos Aires (Argentina) Bukarest (Rumänien)

Caracas (Venezuela — Barbados. Domi- nikanska Republiken, Guyana, Haiti, Trinidad och Tobago)

Colombo (Sri Lanka) Dacca (Bangladesh) Damaskus (Syrien)

Dar es Salaam (Tanzania — Komorerna, Somalia)

Dublin (Irland) Gaborone (Botswana)

Guatemala (Guatemala — Costa Rica, El Salvador, Honduras, Nicaragua)

Haag (Nederländerna) Hanoi (Vietnam)

Havanna (Cuba — Jamaica)

Helsingfors (Finland) Islamabad (Pakistan) Jakarta (Indonesien)

Jeddah (Saudiarabien — Oman, Nordje— men) Kairo (Egypten — Cypern, Sudan) Kinshasa (Zaire — Ekvatorialguinea, Ga- bon. Kamerun, Kongo) Kuala Lumpur (Malaysia — Burma) Kuwait (Kuwait — Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar)

Köpenhamn (Danmark)

Lagos (Nigeria — Benin, Ghana, Niger, Övre Volta) Lima (Peru — Bolivia) Lissabon (Portugal) London (Storbritannien) Luanda (Angola — Sao Tomé, Principe) Lusaka (Zambia — Malawi)

Madrid (Spanien) Manila (Filippinerna)

Maputo (Mocambique — Swaziland) Mexico (Mexico) Monrovia (Liberia—Guinea, Guinea- Bissau, Kap Verde, Sierra Leone) Montevideo (Uruguay — Paraguay) Moskva (Sovjetunionen — Mongoliet) Nairobi (Kenya — Burundi, Rwanda, Uganda)

New Delhi (Indien — Nepal, Sri Lanka) Oslo (Norge) Ottawa (Canada) Paris (Frankrike) Peking (Kina — Kambodja)

Prag (Tjeckoslovakien) Pyongyang (Nordkorea) Quito (Ecuador)

Rabat (Marocko — Gambia, Mauretanien. Senegal)

Reykjavik (Island)

Rom (Italien — Malta)

Santiago de Chile (Chile) Seoul (Sydkorea) Singapore (Singapore) Sofia (Bulgarien)

Teheran (Iran — Afganistan)

Tel Aviv (Israel) Tokio (Japan) Tripoli (Libyen) Tunis (Tunisien) Warszawa (Polen) Washington (Förenta Staterna) Wellington (Nya Zeeland — Tonga, Västra Samoaöarna) Wien (Österrike)

Till dessa 77 ambassader och ambassadkanslier kommer en legation i Pretoria (Sydafrika) som har ambassads ställning i Lesotho.

Ambassaderna är av mycket varierande storlek. Vid de största ambassa- derna — Washington, London, Bonn, Moskva och Paris — finns mellan 20 och 30 utsända handläggande tjänstemän och sammanlagt mellan 30 och 60 anställda. Vid de minsta, till exempel Wellington, finns däremot endast tre å fyra personer. Genom sidoackreditering har många av de mindre ambassa- derna dessutom fler än ett verksamhetsland att bevaka. Vid de större ambassaderna finns särskilda pressattachéer och vid några av de största finns också särskilda kulturattachéer.

På de största ambassaderna och några delegationer finns också specialat- tachéer som i de flesta fall avlönas av andra departement eller myndigheter. Sådana attachéer eller råd är arbetsmarknadsråd (arbetsmarknadsdeparte- mentet), försvarsattaché (försvarsdepartementet), lantbruksråd (jordbruksde- partementet), teknisk-vetenskaplig attaché (STU och IVA), teknisk attaché (industridepartementet), ekonomisk attaché (ekonomidepartementet), samt attaché för tullfrågor (utrikes- och handelsdepartementen). Dessa specialat- tachéer behandlas utförligt nedan under avsnittet 3.2 Statsdepartementen.

I tolv av de u-länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt utveck- lingssamarbete har SIDA upprättat särskilda biståndskontor under ledning av en biståndsattaché. Biståndskontoren har numera integrerats som en del av ambassaderna.

Det finns för närvarande 27 lönade generalkonsulat och konsulat på följande orter:

Tabell 2 Generalkonsulat och konsulat

___—___—

Gene/'a/konsulal

Antwerpen (Belgien) Berlin (Förbundsrepubliken Tyskland) Chicago (Förenta Staterna) Frankfurt (Förbundsrepubliken Tyskland) Genua (Italien) Hamburg (Förbundsrepubliken Tyskland) Hongkong (Hongkong) Houston (Förenta Staterna) Istanbul (Turkiet) Leningrad (Sovjetunionen) Marseille (Frankrike) Minneapolis (Förenta Staterna) Montreal (Canada) Miinchen (Förbundsrepubliken Tyskland)

New York (Förenta Staterna) Rio de Janeiro (Brasilien) Rotterdam (Belgien) San Francisco (Förenta Staterna) Sao Paulo (Brasilien) Sydney (Australien)

Konsulat Barcelona (Spanien) Las Palmas (Spanien) Los Angeles (Förenta Staterna) Mariehamn (Finland) Palma de Mallorca (Spanien) Santa Cruz de Tenerife (Spanien) Szczecin (Polen)

Härtill kommer ca 450 olönade konsulat som förestås av s. k. honorärkon-

suler, utsedda på tjänstgöringsorten.

Konsulaten har närmast till uppgift att bevaka svenska handels- och sjöfartsintressen samt att handlägga olika konsulära ärenden som avser enskilda svenska medborgares intressen men informationsärenden kan också förekomma.

Sverige har även följande sex ständiga delegationer:

Tabell 3 Ständiga delegationer

____________________.———————

Sveriges ständiga representation vid För- enta Nationerna i New York (Förenta Staterna), Sveriges ständiga delegation hos de inter- nationella organisationerna i Geneve (Schweiz), Sveriges delegation vid nedrustningskon- ferensen i Geneve (Schweiz),

Sveriges delegation hos Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling (OECD) i Paris (Frankrike), Sveriges delegation hos de Europeiska gemenskaperna i Bryssel (Belgien), Sveriges ständiga ombud hos Europa- rådet i Strasbourg (Frankrike).

Genom de permanenta delegationerna deltar Sverige i det multilaterala samarbetet. Delegationerna framför svenska uppfattningar och ställningsta- ganden vid konferenser och möten samt vid olika personliga kontakter. Härigenom sprids även kännedom om svensk utrikes, bistånds- och handelspolitik. De internationella organisationerna och delegationerna utgör kontaktpunkter för det internationella samarbetet och erfarenhetsutbytet. Utrikesdepartementet förfogar även över ett särskilt kontor för information i Förenta Staterna och Canada, Swedish Information Service (815) i New York med åtta anställda. Kontoret är formellt knutet till generalkonsulatet. SIS har till uppgift att i enlighet med utrikesdepartementets instruktioner och de riktlinjer som ambassadören i Washington respektive Ottawa lämnar svara

för större delen av informationen om Sverige i Nordamerika.

Uppläggningen av informationsverksamheten varierar mellan utlands- myndigheterna. Det beror främst på myndighetens storlek men också på verksamhetslandet. Förutsättningarna för informationsverksamheten skiftar kraftigt mellan västländer, östländer och u-länder.

Chefen för varje utlandsmyndighet fastställer vilka tjänstemän —— utsända eller lokalanställda —som svarar för den löpande handläggningen av allmänna informationsärenden. Den rutinmässiga distributionen av informations- material ombesörjs i regel av en utsänd eller lokalanställd kontorist. Handläggande tjänstemän svarar oftast för den informationsverksamhet som myndigheten själv initierat. Vid större ambassader ägnar pressassistenter samt kultur- och pressattachéer i regel all tid åt informationsverksamhet. Även andra specialattachéer som till exempel arbetsmarknadsråden kan engageras i den löpande informationsverksamheten för att besvara inkomna förfrågningar inom sitt sakområde.

Utlandsmyndigheterna disponerar egna lokala anslag för informations- verksamheten som kallas A- och B-anslag. A-anslagen som är relativt begränsade avser lokal informationsberedskap och kan utnyttjas för infor- mationsinsatser efter utlandsmyndighetens eget bedömande. B-anslagen är bundna till särskilda projekt som föreslås av utlandsmyndigheterna och godkänns av informationsbyrån, ofta efter samråd med Svenska institutet. Så disponerade till exempel ambassaden i New Delhi bå 1977/78 5 000 kr i A- anslag och 5 000 kr i B-anslag under det att ambassaden i Haag disponerade respektive 12 000 kr och 30 000 kr i A— och B-anslag för egna initiativ av olika slag. Till detta kommer arrangemang och insatser som finansieras centralt av utrikesdepartementet eller Svenska institutet. Framställning om A- och B- anslag görs årligen av utlandsmyndigheterna. Beslut avseende anslag och föreslagna projekt behandlas av utrikesdepartementet i samråd med Svenska institutet. Utrikesdepartementet har också en viss central och regional informationsberedskap för informationsbehov som kan uppstå under löpande budgetår.

En stor del av utlandsmyndigheternas anslag används för personutbyte i vid mening. Det kan omfatta såväl opinionsbildarbesök i Sverige som besök av svenskar i anställningslandet. Andra insatser avser seminarier, föredrag m.m. som kan kombineras med officiella besök, utställningar, mässor, filmveckor och arrangemang vid besök av tillresande svenskar ur samhälls- och kulturliv. Stöd till olika lokala svenska kulturmanifestationer före- kommer ibland såsom teater- och musikgästspel av olika slag, utställningar, föredragsturnéer m. m. Utlandsmyndigheterna förmedlar också inbjud- ningar och önskemål från kulturlivet utomlands till Svenska institutet och olika kulturinstitutioner i Sverige.

1.2.2 Informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna

Utredningen har med särskild skrivelse anmodat utlandsmyndigheterna att lämna en redogörelse för informationsverksamheten och dess inriktning samt önskvärd prioritering vid de olika myndigheterna. Utlandsmyndighe- terna har även fått ange önskemål avseende kulturutbytesverksamheten.

Utlandsmyndigheternas svar redovisas i det följande regionvis. Redogörelsen bygger helt på utlandsmyndigheternas svar och avser förhållandena hösten 1977.

1.2.2.1 Norden

Det finns i dag fyra ambassader och ett konsulat i de fyra nordiska länderna. Ambassaderna i Helsingfors, Köpenhamn och oslo har drygt ett tiotal utsända handläggande tjänstemän. Ambassaden i Reykjavik och konsulatet i Mariehamn har tre respektive två utsända handläggande tjänstemän.

Utlandsmyndigheternas arbete inom Norden skiljer sig på flera punkter från det som är vanligt i övriga delar av världen. De nationella myndigheterna i varje land står ofta i direkt personlig kontakt med varandra. En del av samarbetet inom Norden kanaliseras genom Nordiska rådet i Stockholm samt Nordiska ministerrådet med dess sekretariat i Köpenhamn och Oslo. Utlandsmyndighetens uppgift är att på olika sätt komplettera detta arbete. Arbetsspråket är ofta svenska.

Utlandsmyndigheterna i Norden disponerade under bå 1977/78 samman- lagt 106 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 36 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet eller Svenska institutet.

Tabell 4 Ambassader och konsulat

Ambassader K onsular Helsingfors (Finland) Mariehamn (Finland) Köpenhamn (Danmark) Oslo (Norge)

Reykjavik (Island)

I Norden finns många myndigheter, institutioner, företag och enskilda som bedriver information om Sverige. Sveriges Turistråd har lokalkontor i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Handelssekreterarna i Helsingfors och Oslo bedriver också viss informationsverksamhet främst på det ekonomiska området. Föreningen Norden och dess lokalföreningar har bland annat till uppdrag att bedriva information om de olika nordiska länderna. Till detta kommer institutioner såsom till exempel Nordens hus i Reykjavik, Hana- holmen — svensk-finskt kulturcentrum i Helsingfors, svenskhemmet Voksenåsen utanför Oslo samt flera nordiska eller bilaterala samarbetsorgan inom de flesta samhällssektorer. De många olönade svenska konsulaten spelar också en roll för den allmänna Sverigeinformationen i Norden.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd. Den handläggs vid ambassaden i Helsingfors av pressattaché, översättare och s. k. informationsassistent, i Köpenhamn av pressråd och s. k. informa- tionsassistent, i Oslo av kulturråd och pressråd och i Reykjavik av lokalan-

ställd tjänsteman. Även övrig utsänd personal deltari informationsverksam— heten.

Den efterfrågestyrda informationen avser de mest skilda områden. För ambassaderna i Helsingfors och Reykjavik spelar information om studiemöj- ligheter i Sverige en stor roll. För ambassaden i Oslo dominerar frågor inom den allmänna Sverigeinformationen. Vid samtliga myndigheter spelar frågor som avser exakta uppgifter om lagar och förordningar, aktuella politiska förslag och beslut samt statistiska data en stor roll.

Utlandsmyndigheterna i Norden använderi första hand tryckt svensksprå- kigt material i sitt informationsarbete. Med hänsyn till att SI inte framställer material på svenska eller övriga nordiska språk använder man sig ofta av material framställt av andra svenska myndigheter, organisationer och företag. Detta material beställs direkt från berörda organisationer. Ambas- saden i Reykjavik liksom i viss mån ambassaden i Oslo använder Slzs engelskspråkiga faktablad.

Särskilda synpunkter

Utlandsmyndigheterna i Norden redovisar hög lyssnar- och tittarfrekvens på de ordinarie svenska radio- och TV-programmen. Däremot har de inga synpunkter på Sveriges Radios utlandsprogram (UTP).

Önskemål

Utlandsmyndigheterna efterlyser mer sammanfattande tryckt material på svenska och övriga nordiska språk. Ambassaden i Helsingfors uppger att avsaknaden av basdokumentation på svenska och finska är kännbar och beklagar att det inte finns någon instans i Sverige som har ansvaret för att informationsmaterial produceras för nordiskt bruk. Ambassaden i Reykjavik önskar också få visst material på isländska.

Ambassaderna i Köpenhamn och Oslo anser att man bör satsa mer på personutbyte, särskilt inom de områden där det i dag finns få etablerade kontakter. Ambassaden i Köpenhamn anser att man även bör satsa på workshops — möten mellan fackmän från Sverige och fackmän i anställnings- landet. Ambassaden i Helsingfors vill se mer utställningar och kulturevene- mang av olika slag i Finland. Ambassaden i Reykjavik anser att ökade satsningar på Island helst bör ske inom nordisk ram.

1.2.2.2 Västeuropa

Det finns idag 13 ambassader, nio generalkonsulat och fyra konsulat i de 16 länder i Västeuropa i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Ambas- saderna varierar som regel mellan medelstora myndigheter med fem till tio utsända handläggande tjänstemän till stora myndigheter såsom ambassa- derna i Bonn, London och Paris, med mellan 20 och 25 utsända handläggande tjänstemän. Ambassaderna i Västeuropa tillhör den svenska utrikesförvalt- ningens äldsta myndigheter.

Utlandsmyndigheterna i Västeuropa disponerade bå 1977/78 sammanlagt 404 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 130000 kr för lokal

informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 5 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

Ambassader Genara/konsuln! och konsulat Ankara (Turkiet) Antwerpen (Belgien) Athen (Grekland) Barcelona (Spanien) Bern (Schweiz) Berlin (Förbundsrepubliken Tyskland) Bonn (Förbundsrepubliken Tyskland) Frankfurt (Förbundsrepubliken Tysk- Bryssel (Belgien) land) Dublin (Irland) Genua (Italien)

Haag (Nederländerna) Hamburg (Förbundsrepubliken Tysk- Lissabon (Portugal) land) London (Storbritannien) Istanbul (Turkiet)

Madrid (Spanien) Las Palmas (Spanien) Paris (Frankrike) Marseille (Frankrike) Rom (Italien) Mänchen (Förbundsrepubliken Tysk- Wien (Österrike) land)

Palma de Mallorca (Spanien) Rotterdam (Nederländerna) Santa Cruz de Tenerife (Spanien)

I Västeuropa finns flera andra myndigheter. institutioner och företag som enligt utlandsmyndigheterna även bedriver viss allmän Sverigeinformation. Som exempel anges Centre Culturel Suédois i Paris. handelssekreterarna. Turistrådets lokala turistkontor. lokala SAS-kontor, svenska lörsamlingar. svenska företagarföreningar, svenska och nordiska föreningar. svenska lektorer samt lokala turistbyråer. Dessutom finns fyra svenska vetenskapliga institut i Athen, Istanbul, Paris och Rom.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten är efterfrågestyrd. Utlandsmyndig- heternas uppgifter ligger i allmänhet på 75 % för efterfrågestyrd information och 25 % för egeninitierad verksamhet i Västeuropa under det att informat- ionsverksamheten är helt efterfrågestyrd vid de flesta generalkonsulat och konsulat. Flera ambassader anger att den egeninitierade informationsverk- samheten ligger så högt som 30 till 40 %. Ambassaden i Bonn uppger att större delen av arbetet är egeninitierat.

Informationsverksamheten handläggs vid flera utlandsmyndigheter i Västeuropa av särskilda kulturattachéer. pressattachéer. pressassistenter eller så kallade informationsassistenter. De större myndigheterna såsom Bonn. London och Paris är uppdelade på olika avdelningar för kultur- och pressfrågor. Det finns också arbetsmarknadsavdelningar med särskilda arbetsmarknadsråd som tillhandahåller specialinformation. Även övriga specialattachéer som försvarsattacheer. och teknisk-vetenskapliga attacheer deltar också i viss utsträckning i informationsarbetet.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar idag frågor kring speciella ämnesområden vid ambassaderna under det att den allmänna Sverigeinformationen överväger vid konsulat och generalkonsulat. Utbild—

ningsfrågor och sociala frågor har nämnts av vardera tretton respektive tolv utlandsmyndigheter. Därnäst kommer frågor som berör arbetslivet, arbets— marknaden och medbestämmande och som nämnts av elva utlandsmyndig- heter. Därefter följer miljöfrågor och spridda ämnen. såsom svensk utrikes— politik. förvaltning. kultur. teknik. fysisk riksplanering. energi. ekonomi och handel. Generalkonsulaten och konsulaten får ofta frågor om svensk turism.

Utlandsmyndigheterna i Antwerpen. Berlin. Bonn. Lissabon. London och Paris redovisar en allmän ökning i efterfrågan på information. Ämnen som förefaller att öka är frågor avseende medbestämmande. miljö. energi. arbetsmarknad samt utbildning. Ambassaden i Bonn redovisar ett minskat intresse för utbildningsfrågor. Ambassaderna i Dublin och Wien redovisar en allmän minskning av intresset för Sverige.

Utlandsmyndigheterna i Västeuropa använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen som anges av nästan samtliga 23 myndigheter. Artikelsamlingen Current Sweden anges av 16 utlandsmyndigheter och skolbarnsbroschyren av tio myndigheter. Slzs informationsböcker används av sex myndigheter under det att turistbroschy— rer. grammofonskivor. SIP-bulletiner och Sweden Now uppges av vardera två utlandsmyndigheter.

Utlandsmyndigheterna använder också tryckt informationsmaterial som producerats av andra myndigheter, organisationer och företagi Sverige. Detta material anses värdefullt som referensmaterial och informationsmaterial vid kvalificerade förfrågningar.

Myndigheterna föredrar givetvis material framställt på respektive lands språk, Från de mindre språkområdena beklagas bristen på tryckt material på till exempel holländska. grekiska. turkiska och italienska. Material på engelska har använts vid de flesta utlandsmyndigheterna liksom franska och tyska i vissa länder.

Särskilda synpunkter

Beträffande Slzs gäststipendier redovisar ambassaderna i Bonn. Bryssel. Dublin. Haag. Rom och Wien olika positiva erfarenheter. Ambassaden i Bonn anger att intresset ökar och ambassaden i Rom önskar fler stipendier. Ambassaderna har emellertid inte alltid i sina svar gjort klar skillnad mellan gäststipendierna och de bilaterala stipendier som förmedlas av SI.

Tolv utlandsmyndigheter uppger att svenskarna i respektive land lyssnar till de svenskspråkiga radiosändningarna. Endast åtta av utlandsmyndighe- terna redovisar emellertid någon form av erfarenheter beträffande UTP:s sändningar på främmande språk. Av dessa anser endast generalkonsulatet i Berlin (Väst) att lyssnarfrekvensen är god.

Önskemål

Beträffande den efterfrågestyrda verksamheten varierar utlandsmyndighe- ternas önskemål. Flera myndigheter vill i första hand ha mer turistmaterial om Sverige såsom broschyrer. kartor. fotografier. affischer. Ett annat önskemål är lokala språkversioner av olika trycksaker såsom faktablad.

skolbarnsbroschyr, allmän Sverigebroschyr. Ett önskemål är att tillgängligt basmaterial inom den allmänna Sverigeinformationen revideras med regel- bundna mellanrum och hålls så aktuellt som möjligt. Ambassaderna i Bern. Bryssel och London föreslår att utlandsmyndigheterna får sakkunnig hjälp med regelbunden uppdatering av informationsförråden. Ambassaden i Athen önskar få en samordning genom SI av allt informationsmaterial som publiceras i Sverige på grekiska.

Några myndigheter önskar en ny diabildserie om Sverige för föredrag. Ambassaden i Bonn understryker vikten av att snabbt få svar på kvalificerade frågor. Ambassaden i Paris vill gärna ha en serie med dagsaktuella artiklar för distribution till massmedia under det att ambassaden i Wien vill ha mer sammanfattande artikelmaterial. Ambassaderna i Bern och Haag vill snabbt ha engelska sammanfattningar av centrala svenska utredningar och propo- sitioner av allmänt intresse. I övrigt önskar utlandsmyndigheterna få mer material på en lång rad av Specialområden såsom skolsystem. arkitektur. industri. stadsplanering. skatter och löner. arbetsmarknadsfrågor. litteratur. konst och vetenskap.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till framställs främst olika önskemål om filmverksamhet av ett stort antal utlandsmyndigheter. Man önskar få till stånd en ökad satsning på personutbyte i olika former liksom symposier och föredrag av besökande svenskan

I övrigt framställs önskemål om översättningar av svensk skönlitteratur till främmande språk av ambassaderna i Bonn och Rom. Ambassaden i Rom framhåller särskilt betydelsen av den insats som görs av bokförlaget Italica i Stockholm för utgivning av svensk skönlitteratur i italiensk översättning. Vidare framställs önskemål om material för radio och TV och ömsesidiga kulturmanifestationer av olika slag (Lissabon). stöd till de svenska lektorerna (Rom). bättre kontakter i informationsarbetet med Sveriges Exportråd (Wien), bokgåvor (Las Palmas). musikevenemang (Marseille). teatergästspel (Wien) samt översättningar av artiklar för facktidskrifter (Bonn).

1.2.2.3 Östeuropa

Det finns idag åtta ambassader, ett generalkonsulat och ett lönat konsulat i de nio länder i Östeuropa i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Utlandsmyndigheterna är i allmänhet ganska små och hartre till fem utsända handläggande tjänstemän. Undantag är ambassaden i Moskva som har drygt 15 utsända tjänstemän.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa disponerade bå 1977/78 sammanlagt 83000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 48000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet bland annat med medel som ställts till förfogande för ökade insatser med anledning av rekommendationerna i slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).

Tabell 6 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

.»lmhassm/er Prag (Tjeckoslovakien) Belgrad (Jugoslavien) Sofia (Bulgarien) Berlin (Tyska Demokratiska Republi- Warszawa (Polen)

ken) Budapest (Ungern) Generalkonsu/a/ och konsulat Bukarest (Rumänien) Leningrad (Sovjetunionen) Moskva (Sovjetunionen) Szczecin (Polen)

I övrigt bedrivs enligt utlandsmyndigheterna viss informationsverksamhet av handelssekreteraren i Budapest och lokala SAS-kontor i de flesta östeuropeiska huvudstäder samt de svenska lektorer vid olika universitet i Östeuropa.

I n/Örnzarionsverksamhet

Förutsättningarna för kultur- och informationsutbyte med länderna i Östeu- ropa är mycket speciella. Kontakterna försvåras genom en långt driven centralisering och politisk styrning av alla beslut på kulturområdet. Infor— mationsverksamheten försvåras också genom att de enskilda medborgarna i många fall inte får ta kontakt med utländska ambassader utan särskilt tillstånd. Svenska institutet har tecknat särskilda kulturprogram med Alba- nien. Bulgarien. Jugoslavien. Polen, Rumänien. Sovjetunionen och Ungern.

Förhållandet mellan efterfrågestyrd information och sådan verksamhet som initieras av ambassaderna själva varierar i Östeuropa. Ambassaderna i Berlin. Moskva. Prag, Warszawa och konsulatet i Szczecin uppger att i det närmaste all information är efterfrågestyrd. Ambassaderna i Bukarest och Sofia samt generalkonsulatet i Leningrad anger att efterfrågan är så obetydlig att all informationsverksamhet egentligen måste betraktas såsom initierad inom myndigheterna. Ambassaderna i Belgrad och Budapest anger att förhållandet mellan dessa två typer av informationsverksamhet får betraktas som ganska jämnt. Informationsverksamheten handläggs som regel av utsänd personal. såväl handläggande tjänstemän som biträdespersonal. Vid ambassaderna i Moskva. Prag och Warszawa finns särskilda utsända översättare som i hög grad kommit att koncentrera sig på kultur- och informationsfrågor.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar idag den allmänna Sverigeinformationen med särskild betoning på svensk kultur och historia. Ambassaderna i Belgrad. Prag och Warszawa redovisar ett stort intresse för turistmaterial om Sverige. Ambassaderna i Berlin och Warszawa nämner vidare intresse för utbildningsfrågor. ambassaderna i Budapest och Warszawa frågor om svensk ekonomi samt konsulatet i Szczecin studie- och arbetsmöj- ligheteri Sverige. Ambassaden i Warszawa redovisar intresse för flera olika svenska specialområden.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst kommer faktabladen till användning. vidare artikelserien Current Sweden. 8115 olika informationsböcker och filmer samt

skolbarnsbroschyren och grammofonskivor. Några ambassader nämner turistbroschyrer och SIP-bulletinerna och generalkonsulatet i Leningrad Sweden Now.

Utlandsmyndigheterna använder i begränsad utsträckning informations- material som producerats av andra myndigheter. Ett undantag utgör ambassaden i Belgrad som använder material på serbokroatiska från arbets- marknadsstyrelsen och statens invandrarverk. Som regel får myndigheterna detta material direkt från de svenska myndigheterna.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa kan ofta använda material på andra språk än respektive länders och tvingas i de flesta fall också härtill. Undantag förefaller vara Sovjetunionen och Tyska Demokratiska Republiken. Material på tyska förefaller kunna användas för kvalificerade förfrågningar i de flesta länder. Material på engelska och franska kan användas i viss utsträckning. Ambassaden i Warszawa uppger att man också kan använda material på svenska i vissa sammanhang.

Särskilda synpunkter

Myndigheterna i Östeuropa anser genomgående att stipendieverksamheten hör till de viktigaste inslagen i samarbetet med de östeuropeiska länderna.

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppger ambassaderna i Belgrad. Bukarest och Prag att svenskarna lyssnar till de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaden i Moskva uppger att mottagningsförhållandena är dåliga för detta program. Övriga ambassader tror att antalet lyssnare är litet eller anser sig sakna underlag för bedömning.

För UTP:s sändningar på främmande språk uppger hälften av myndighe- terna att de saknar underlag för bedömning. Ambassaden i Moskva anser att lyssnarfrekvensen på de ryskspråkiga programmen är tämligen god. Ambas- saden i Warszawa uppger att en del polacker lyssnar till de ryskspråkiga programmen. Ambassaderna i Prag och Sofia uppskattar lyssnarfrekvensen som låg.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten önskar ambassaderna i Bukarest. Moskva och Warszawa samt generalkonsulatet i Leningrad mer material på respektive språk. Ambassaderna i Belgrad och Warszawa önskar mer turistmaterial och material om svenskt kulturliv samt sport och idrott. Ambassaden i Warszawa önskar dessutom mer material av typen kartor. affischer och flaggor.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till sätter utlandsmyndigheterna i Östeuropa som regel person- utbyte i olika former i första rummet. I andra hand framförs symposier. Därefter följer önskemål om utställningar och filmverksamhet.

Ambassaden i Belgrad önskar dessutom kunna tillgodose jugoslaviska önskemål om större mera påkostade kulturmanifestationer av typen teater. opera. konserter under det att ambassaden i Berlin också nämner teatergäst— spel. Ambassaden i Warszawa vill satsa mer på svenskundervisningen i Polen

och konsulatet i Szczecin vill kunna ordna särskilda Sverigedagar. General- konsulatet i Leningrad vill satsa mer på olika former av artistutbyte.

1.2.2.4 Nordamerika

Det finns i dag två ambassader. sex generalkonsulat och ett konsulat i de två länder i Nordamerika. i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Vid generalkonsulatet i New York finns ett särskilt informationskontor. Swedish Information Service (SIS). som i realiteten är en förlängning av Washington- ambassadens press- och informationsavdelning. Ambassaden i Washington är med sina nära 30 utsända handläggande tjänstemän Sveriges största utlandsmyndighet.

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika disponerade bå 1977/78 samman- lagt 580 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 116 000 kr för lokal informationsbcredskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 7 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

Ambassader Genera/kmisulat och konsulat Ottawa (Canada) Chicago (Förenta Staterna) Washington (Förenta Staterna) Houston (Förenia Staterna)

Los Angeles (Förenta Staterna) Minneapolis (Förenta Staterna) Montreal (Canada) New York inkl. SIS (Förenta Staterna) San Francisco (Förenta Staterna)

1 Nordamerika finns sedan gammalt starka svenska anknytningar genom de svenska utvandrarna och deras ättlingar. Dessas antal kan uppskattas på olika sätt. men man räknar med att det finns några miljoner människor med svenskt påbrå i Nordamerika. Svensk-amerikanska organisationer. förening- ar och tidningar har betydelse för Sverigeintresset och Sverigeinformationen. Vid mellan tjugo och trettio universitet och många mindre colleges finns svenska och skandinaviska avdelningar som ofta är livaktiga knutpunkter för ett allmänt Sverigeintresse. Dessa studier har sitt centrum i Mellanvästern där en svensk härkomst ofta är incitamentet till svenskstudierna. Professorer och lärare vid dessa avdelningar gör värdefulla insatser för en kvalificerad Sverigeinformation. Även andra organisationer i Förenta Staterna informerar om Sverige i olika former som American Scandinavian Foundation. American Swedish Institute i Minneapolis. handelssekreterarna i Chicago. Detroit. New York. Houston och Los Angeles. svensk-amerikanska handelskammare. Svenska kyrkan i New York. det svensk-norska turistkontoret i New York. Scandi- navian National Tourist Office i Los Angeles. SAS samt de svenska exportföretagens dotterbolag och representanter. I Canada finns i mindre utsträckning svenska organisationer av detta slag.

Informationsverksam/tel

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd vid de mindre utlandsmyndigheterna. Uppgiften ligger där vid ca 80 "a efterfråge- styrd information och 20 % egeninitierad verksamhet. Vid de större myndig- heterna är förhållandet det omvända för att vid informationskontoret i New York (SIS) nästan uteslutande bestå av egeninitierad verksamhet. Vid SIS finns åtta handläggande tjänstemän som på heltid ägnar sig åt informations- verksamhet i olika former. Kontoret förestås av en direktör. Vid ambassa— derna i Washington och Ottawa finns flera olika specialattacheer, | Washington finns både kulturråd och pressråd. Vid generalkonsulatet i San Francisco och konsulatet i Los Angeles finns särskilda tjänstemän från SIS för informationsfrågor. Vid ambassaden i Ottawa finns en pressattache.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag den allmänna Sverigeinformationen. 1 övrigt förekommer främst frågor avseende arbetsliv och utbildning av intresse. Därefter följer energifrågor och frågor avseende svensk lagstiftning på olika områden. Det finns också ett intresse för turistinformation samt material avseende konst och konsthantverk och folklivfrågor. SIS anger för sin del att det är samhällsfrågor i vid bemärkelse som efterfrågas. Intresset för arbetslivsfrågor och energifrågor förefaller öka under det att intresset för miljöfrågor minskar.

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika använder i första hand Svenska institutets tryckta material i sitt informationsarbete. Främst används fakta— bladen. Därefter kommer skolbarnsbroschyren och artikelsamlingen Current Sweden som delvis anpassas för den nordamerikanska verksamheten av SIS i form av lokala bulletinserier. I övrigt nämns Slzs informationsböcker. SIP- bulletinen och Sweden Now.

Myndigheterna använder även informationsmaterial som producerats av andra myndigheter i Sverige. Material från banker och intresseorganisationer nämns också.

Särskilda synpunkter

Ambassaden i Washington och generalkonsulaten i Minneapolis. Montreal. New York och San Francisco redovisar olika positiva synpunkter på Slzs gäststipendieverksamhet och stipendieverksamhet över huvud taget.

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) redovisar endast generalkonsulatet i Chicago enstaka förfrågningar om våglängd lör UTP. Generalkonsulaten i San Francisco och Montreal uppger att det är mycket ovanligt med kortvågsmottagare i Nordamerika. I övrigt anser sig utlands- myndigheterna sakna underlag för bedömning.

Önskemål

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika efterlyser i första hand mer tryckt material om Sverige och svenska förhållanden. Ambassaden i Ottawa och generalkonsulaten i Minneapolis och San Francisco understryker vikten av att det tryckta materialet hålls aktuellt och kontinuerligt revideras. General- konsulaten i Chicago. Minneapolis och New York efterlyser engelska sammanfattningar av aktuella svenska offentliga utredningar och aktuell

lagstiftning. Generalkonsulaten i Minneapolis och New York önskar en löpande översikt på engelska av aktuell debatt i Sverige. Generalkonsulatet i New York och konsulatet i Los Angeles understryker behovet av en ny allmän Sverigebok. Ambassaden i Ottawa och generalkonsulaten i Chicago och Montreal behöver mer turistmaterial. framförallt kartor. affischer och Sverigebilder. Generalkonsulaten i Minneapolis och San Francisco önskar en ny Sverigefilm.generalkonsulatet i Minneapolis och konsulatet i Los Angeles vill ha ett nytt aktuellt Sverigebildband.

[ övrigt önskar konsulatet i Los Angeles få nya sammanfattande informa- tionsböcker om svensk socialpolitik och svenskt arbetsliv. svensk design. svenska vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Generalkonsulatet i San Francisco vill ha nya faktablad om svensk kulturpolitik. åldringsvård. handikappvård samt ett bättre faktablad om kvinnofrågor i Sverige. Gener- alkonsulatet i San Francisco vill kunna använda videokassetter i informat- ionsarbetet och generalkonsulatet i Montreal vill ha mer kommersiellt material från Exportrådet. Slutligen önskar generalkonsulatet i New York bättre samordning mellan 5115 dokumentationstjänst och övriga myndigheter för distribution av tryckt informationsmaterial.

Vid utlandsmyndigheterna i Chicago. Minneapolis. Los Angeles. Montreal. New York och Washington önskar man i första hand se ökade satsningar på olika former av filmverksamhet för det kultur- och informa- tionsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till. Behovet av flera kopior understryks särskilt av myndigheterna i Los Angeles. New York och Washington.

Nästan lika viktigt anser myndigheterna i Chicago. Los Angeles. Minnea- polis. Montreal. New York. Ottawa och San Francisco att det är med symposier av olika slag. Myndigheterna i Chicago. Minneapolis. Montreal. Ottawa. New York. San Francisco och Washington understryker vikten av personutbyte.

Det finns mera intresse för utställningar i Canada än i Förenta Staterna. Generalkonsulaten i Minneapolis och New York önskar bättre information om besök av enskilda svenskar och grupper som reser till Förenta Staterna för eventuella symposier och föredrag. Slutligen vill generalkonsulatet i Montreal se ökad svensk satsning på att försöka nå kanadensisk radio och TV.

l.2.2.5 Latinamerika

Det finns i dag tio ambassader och två generalkonsulat i de 23 länder i Latinamerika i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. De svenska utlandsmyndigheternai Latinamerika är av gammalt datum. Ambassaderna är i allmänhet ganska små och har tre till fem utsända handläggande tjänstemän. Brasilien dominerar med såväl ambassad som två generalkon- sulat.

Utlandsmyndigheterna i Latinamerika disponerade bå 1977/78 samman- lagt 86000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 53 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 8 Ambassader och generalkonsulat

Ambassader 421 Mexico (Mexico) Bogota (Colombia) 422 Montevideo (Uruguay) Brasilia (Brasilien) 423 Quito (Ecuador) BuenOS Aires (Argentina) Caracas (Venezuela) 425 Generalkrmwlai Guatemala (Guatemala) 426 Rio de Janeiro (Brasilien) Havanna (Cuba) 427 Sao Paulo (Brasilien) Lima (Peru)

Det linns enligt myndigheterna också andra organisationer som bedriver viss informationsverksamhet i berörda länder. Det gäller lokala SAS-kontor samt handelssekreterare. handelskammare och lokala resebyråer. Många svenska exportföretag har egen personal i Latinamerika.

ln/brmatians verksamhet

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd. Uppgifterna ligger i allmänhet på 85 "(i för efterfrågestyrd information och 15 % för egeninitierad verksamhet. I några länder såsom Brasilien och Cuba spelar den egeninitierade informationsverksamheten större roll. Den löpande informationsverksamheten handläggs som regel av lokalanställd skrivbiträ- des- eller assistentpersonal. Utlandsmyndigheterna i Latinamerika saknar press- och kulturattachéer.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag helt den allmänna Sverigeinformationen. med en viss betoning på svensk historia och kultur, Bland mer speciella ämnen märks främst frågor inom utbildnings- området. Därefter följer frågor kring sociala förhållanden. kooperation. arbetsliv. miljövård. ekonomi. handel. industri och jordbruk. Efterfrågan stiger särskilt beträffande den allmänna Sverigeinformationen.

Utlandsmyndigheternai Latinamerika använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. skolbarns- broschyren och den allmänna Sverigebroschyren. Därnäst används Sl:s dokumentärlilmer om Sverige. artikelserien Current Sweden samt Sl:s olika informationsböcker. Några enstaka ambassader nämner utställningar och bildband. Några myndigheter framhåller vikten av att snabbt få fram svar på de kvalificerade frågor om Sverige som myndigheterna vidarebefordrar till Svenska institutet.

Möjligheten att använda informationsmaterial på engelska i Latinamerika är begränsad. Skandinaviska Enskilda Bankens Svcrigeöversikt på spanska anses av flera utlandsmyndigheter vara värdefull.

Särskilda problem

Beträffande Sl:s gäststipendier anger flera utlandsmyndigheter att de får många förfrågningar'och sänder ut en hel del ansökningsformulär. Endast ambassaden i Buenos Aires och Montevideo redovisar emellertid positiva effekter av stipendieutbytet. Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) anser sig åtta myndig-

heter sakna underlag för att bedöma lyssnarfrekvensen för de svenska samt spanska och portugisiska sändningarna. Mottagningsförhållandena bedöms vara dåliga. särskilt för de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaden i Brasilia och generalkonsulatet i Sao Paulo redovisarett stort antal lyssnare för de portugisiska sändningarna, Ambassaden i Buenos Aires redovisar en ökad efterfrågan på UTP:s programblad som kan tyda på en stegrad lyssnarfrek- vens. Ambassaden i Montevideo har fått en negativ reaktion på UTP:s sändningar på spanska. eftersom ett visst program riktade sig mot den uruguayska regeringen.

Onskeniäl

UtIandsmyndigheterna i Latinamerika efterlyser i första hand mer allmänt informationsmaterial om Sverige på spanska och portugisiska beträffande den efterfrågestyrda informationsverksamheten. Man önskar sig en kortare historik om Sverige samt bättre material om svensk kultur och Sverige som kulturland. Man vill även ha material på spanska och portugisiska om sport och idrott. folklore. landskapsdräkter samt turistmaterial.

För det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar utlandsmyndigheterna i allmänhet i första hand ökade satsningar på olika former av filmverksamhet — såväl spelfilmer som dokumentärfilmer.

Det finns också ett stort intresse för utställningsverksamhet —i första hand smärre. fiyttbara utställningar.

Flera utlandsmyndigheter ställer sig positiva till radio och television som media för Sverigein formation. Ambassaderna i Bogota. Lima. Guatemala och Mexico uppger sig också medverka vid distribution av UTP:s bandade program till olika radio- och televisionsstationer. Mexicoambassaden anser att den ökade efterfrågan tyder på att programmen är populära.

Flera ambassader nämner personutbyte. gästföreläsare och'bokgåvor. Ambassaden i Guatemala föreslår också att man från svensk sida uppmärk- sammarjubileer av olika slag. typ Linnéjubileet. för särskilda insatser.

1.2.2.6 Afrika

Det finns i dag 17 ambassader eller ambassadkanslier och en legation i de 45 länderi Afrika i vilka Sverige harambassadörer ackrediterade. Ambassaderna är i allmänhet ganska små och har mellan tre och fem utsända handläggande tjänstemän. De svenska utlandsmyndigheterna i Afrika är av relativt färskt datum och expansionen har i stort sett följt det svenska utvecklingssamar- betet. Tolv av de 20 u-länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete finns i Afrika. Sida har upprättat tio biståndskontor i Afrika vilka numera integrerats med ambassaderna i Angola. Botswana. Etiopien. Guinea-Bissau. Kenya. Lesotho och Swaziland. Mocambique. Tanzania. Tunisien och Zambia.

Utlandsmyndigheterna i Afrika disponerade bå 1977/78 sammanlagt 74000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 50000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 9 Ambassader och legation

.4nilmssader Lusaka (Zambia) Abidjan (Elfenbenskusten) Maputo (Mocambique) Addis Abeba (Etiopien) Monrovia (Liberia) Alger (Algeriet) Nairobi (Kenya) Bissau (Guinea-Bissau) Rabat (Marocko) Dar es Salaam (Tanzania) Tripoli (Libyen) Gaborone (Botswana) Tunis (Tunisien) Kairo (Egypten) Kinshasa (Zaire) Lega/inn

Lagos (Nigeria) Pretoria (Sydafrika) Luanda (Angola)

Det svenska utvecklingssamarbetet spelar givetvis en viktig roll för Sverigeintresset i Afrika. Såväl biståndskontoren som svensk personal vid de olika biståndsprojekten förmedlar i sin verksamhet information om Sverige. Biståndskontoren bedriver viss studie- och utbildningsverksamhet bland svenskarna. Studieverksamheten brukar kunna bli en mötesplats för svens— kar och afrikaner. Vissa biståndsarbetare lånar film på ambassaderna och visar dem ute i landet. Bland andra svenska informationsspridare i Afrika nämns de svenska missionärerna. lokala SAS-kontor. vänskapslöreningar av olika slag samt enskilda svenska företag.

Infor/nationsverksamhet

Av ambassadenkäten framgår att den löpande informationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna i Afrika till 80 ”a är efterfrågestyrd. I några fall uppges verksamheten vara helt efterfrågestyrd. Ambassaden i Dar es Salaam tmpger sig inte vilja gå ut med aktiv information för att inte skapa en efterfrågan som man sedan skulle ha svårt att tillfredsställa. Sl:s försöks- verksamhet med svensk-afrikanskt kultur- och informationsutbyte har emellertid tidvis förändrat dessa proportioner förambassaderna i Nairobi och Tunis. Ambassaden i Luanda är så ny att verksamheten i hög grad präglas av egeninitierad kontaktskapande verksamhet. I Mocambique har informa- tionsverksamheten omöjliggjorts genom lokala bestämmelser som kräver att material distribueras genom ministerierna.

Den löpande informationsverksamheten handläggs av biträdes- eller assistentpersonal. såväl lokalanställd som utsänd. men också till viss del av de utsända handläggande tjänstemännen. I Afrika saknar samtliga utlandsmyn- digheter press- och kulturattachéer.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag helt den allmänna Sverigeinformationen. Därnäst följer utbildningsfrågor som mycket ofta också avser stipendier och möjligheten att studera i Sverige. Utöver dessa ämnen har myndigheterna angivit utrikes- och biståndspolitik. sociala frågor och miljöfrågor samt frågor avseende svensk lagstiftning.

Utlandsmyndigheterna använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen och därnäst följer skol- barnsbroschyren. allmänna översikter såsom Sweden in Brief artikelserien Current Sweden och 5115 informationsböcker. Några myndigheter anger även 5115 dokumentärfilmer samt grammofonskivor.

En del ambassader finner också användning för det huvudsakligen engelskspråkiga material som produceras av andra statliga myndigheter. Ambassaden i Nairobi anser emellertid att materialet ofta är av för speciell karaktär. Ambassaden i Lusaka anser att det ofta inte är relevant för förhållanden i u-länder. Främst kommer material från till exempel skolöver- styrelsen. SIDA och invandrarverket till användning.

Utlandsmyndigheterna i Afrika använder i första hand material på engelska. franska och portugisiska. De flesta ambassader påpekar emellertid att endast en liten delav befolkningen förstår dessa språk. 1 Östafrika önskar ambassaderna i Dar es Salaam och Nairobi mer material på swahili under det att ambassaderna i Alger. Kairo. Rabat och Tripoli vill ha mer material på arabiska. Material på engelska går knappast att använda i länder som har franska eller portugisiska som hjälpspråk. Ambassaden i Luanda uppger att man också kan använda material på spanska och franska.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sl:s gäststipendier anger flertalet utlandsmyndigheter att efter- frågan är mycket stor. Flera myndigheter ser emellertid också detta som ett problem eftersom det finns så få stipendier. Flertalet ambassader anger att det inte på flera år gått något stipendium till sökande i deras länder, Ambassa- derna i Nairobi och Gaborone uppger att sådan besvikelse kan skapa olust. Ambassaden i Addis Abeba anser emellertid att informationseffekten av gäststipendierna torde vara god. Ambassaden i Nairobi uppger att flera före detta stipendiater senare ofta bcsätter viktiga poster i sitt hemland. *

Ambassaderna i Lagos. Lusaka och Luanda uppger att de haft svårigheter med de regler för utlysningsförandet som gäller för gäststipendierna. Skälet har varit att myndigheterna i berörda länder ställt krav på att få medverka i antagningsförfarandet. Detta skapar konflikter eftersom Stipendierna inte är bundna till vissa bestämda länder i förväg. Ambassaden i Rabat uppger att detta känns som en brist.

Nästan alla myndigheterna uppger att svenskarna lyssnar flitigt på UTP:s svenska sändningar för att följa utvecklingen i Sverige. Det rör sig här om ganska stora grupper av svenskar engagerade i svenskt utvecklingssamarbete samt i privat näringsliv. Flera av ambassaderna lyssnarockså regelbundet och ambassaden i Lagos uppgeratt sändningarna utgör ett ovärderligt hjälpmedel vid nyhetsbevakningen Hörbarheten förefaller över allt vara god.

Däremot uppger flertalet ambassader att de inte har fått några reaktioner på de utländska sändningarna.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten efterlyser utlandsmyndigheterna i Afrika i första hand mer allmänt informationsmaterial om Sverige på andra språk än engelska. Önskemålen gäller såväl franska och portugisiska som större lokala språk såsom arabiska och swahili. Ambassaden i Monrovia understryker behovet av material som är särskilt avpassat efter afrikanska förhållanden. Flera ambassader framhåller vikten av filmer och bildband med aktuell allmän Sverigeinformation. även med arabisk text eller tal. Ambassaderna i Nordafrika tar upp olika aspekter på turismen och önskar

mer turistbroschyrer. kartor och affischer. Ambassaden i Tripoli har vissa problem med invandrarverket som måste avslå ca 90 % av alla ansökningar om turistvisum till Sverige. vilket leder till att ett tidigare positivt intresse förbyts i sin motsats. Ambassaden i Rabat önskar en fransk upplaga av tidskriften Sweden Now och ambassaden i Kinshasa mer SIDA-material på franska.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till sätter fiertalet av de afrikanska utlandsmyndigheterna filmverksamhet i olika former i första rummet. Ambassaden i Alger framhåller dock att svensk film hittills inte varit framgångsrik i Algeriet.

I andra hand sätter myndigheterna olika former av personutbyte. Flera myndigheter nämner särskilt journalistinbjudningar. Ambassaden i Dar es Salaam tar däremot avstånd från personutbyte som alltför dyrbart så länge de grundläggande behoven av informationsmaterial inte kunnat tillgodoses.

Vidare önskar ambassaderna utställningar av olika slag. insatser i samband med mässor. sportutbyte. symposier samt olika former av satsningar på radio- TV. Ambassaden i Dar es Salaam föreslår en försöksverksamhet som skulle gå ut på att man i Tanzania skulle försöka nå samtliga de cirka 15 regionala biblioteken i landet med en allmän utställning om Sverige, Detta skulle kombineras med filmvisningar och bokgåvor.

1.2.2.7 Asien

Det finns idag 21 ambassader eller ambassad kanslier och ett generalkonsulat i de länder i Asien i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Ambassa- derna är i allmänhet ganska små och har mellan tre och fem utsända handläggande tjänstemän. Sex av de 20 u-länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete befinner sig i Asien. SIDA har upprättat sex biståndskontor i Asien som numera integrerats med ambassaderna på platsen. Biståndskontor finns i Bangladesh. Indien. Laos. Pakistan. Sri Lanka och Vietnam.

Utlandsmyndigheterna i Asien disponerade bå 1977/78 sammanlagt 170000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 67 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell Il) Ambassader och generalkonsulat

Ambassader Manila (Filippinerna) Bagdad (Irak) New Delhi (Indien) Bangkok (Thailand) Peking (Kina) Beirut (Libanon) Pyongyang (Nordkorea) Colombo (Sri Lanka) Seoul (Sydkorea) Dacca (Bangladesh) Singapore (Singapore) Damaskus (Syrien) Teheran (Iran) Hanoi (Vietnam) Tel Aviv (Israel) Islamabad (Pakistan) Tokio (Japan) Jakarta (Indonesien) Jeddah (Saudi—Arabien) Generalkmrsu/al Kuala Lumpur (Malaysia) Hongkong (Hongkong) Kuwait (Kuwait)

Det svenska utvecklingssamarbetet spelar givetvis en viktig roll för Sverigeintresset också i Asien. Såväl biståndskontoren som svensk personal vid de olika biståndsprojekten förmedlar i sin verksamhet information om Sverige. Vissa biståndsarbetare lånar film på ambassaderna och visar dem ute i landet. I övrigt bedrivs enligt utlandsmyndigheterna informationsverk- samhet även av lokala SAS-kontor. handelssekreterare och missionärer.

I n/ormationsverksamhet

Av ambassadenkäten framgår att den löpande informationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna i Asien i hög grad är efterfrågestyrd. Uppgifterna ligger i allmänhet på 75 "t'; för efterfrågestyrd och 25 ”(i för egeninitierad verksamhet men uppgifterna varierar avsevärt. Ambassaderna i Damaskus. Hanoi och Teheran redovisar låg efterfrågan i förhållande till egna insatser. I Irak. Kina. Nordkorea och Saudi-Arabien är förhållandena av olika skäl sådana att någon informationsverksamhet i egentlig mening inte kan äga rum.

Den löpande informationen handläggs av biträdes- eller assistentpersonal. såväl lokalanställd som utsänd. men också till viss del av de utsända handläggande tjänstemännen. Vid ambassaden i Tokio finns en pressattaché med uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen. Vid ambassaderna i Peking och Tokio finns särskilda utsända översättare.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar förfrågningar om utbildning. studier och arbets- och bosättningstillstånd i Sverige. Därefter följer intresse för allmän information om Sverige. socialpolitik och miljöfrå- gor. Enstaka ambassader nämner därutöver andra specialämnen såsom ekonomi. teknik. turism. energi.—jämställdhet. Ambassaden i Kuwait nämner särskilt förfrågningar avseende behandling av svårare sjukdomsfall iSverige. Ambassaden i Tokio pekar på intresse för fiera olika svenska specialområ- den.

Utlandsmyndigheterna i Asien använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. därnäst artikelserien Current Sweden. skolbarnsbroschyren och SIP-bulletinen. Några myndig- heter anger även turistmaterial. Sweden Now. samt 8125 informations- böcker.

Drygt hälften av myndigheterna anger att de även använder sig av material som produceras av andra statliga myndigheter.

Utlandsmyndigheterna i Asien använder i första hand material på engelska och franska. Engelskan dominerar dock helt. En del myndigheter framställer själva material på lokala språk.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppger ambassaderna i Bagdad. Damaskus. Hanoi.Jeddah. Kuala Lumpur. New Delhi och Tel Aviv att de tror att svenskarna lyssnar på de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaderna i Bangkok. Dacca. Seoul och Teheran beklagar sig över dåliga mottagningsförhållanden för dessa sändningar.

För UTP:s sändningar på främmande språk redovisar endast ambassaden i

New Delhi förfrågningar om frekvens för sändningarna. Övriga anger att de saknar underlag för bedömning eller att få eller inga personer bedöms lyssna till sändningarna.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten förefaller utlandsmyndigheterna vara ganska nöjda med det nuvarande utbudet av material. Ambassaden i Tokio skriver: "I förhållande till jämförbara länder torde Sverige beträffande samhällsinformationcn på användbart språk ha ett betydande övertag med avseende på såväl djup som bredd." Ambassaderna i Bangkok. Bagdad. Dacca. Damaskus. Hanoi och Islamabad önskar därutöver få mer material avpassat efter lokala förhållanden. såväl i enklare engelska eller franska språkdräkter som på olika lokala språk. Ambassaderna i Dacca. Jeddah. New Delhi. Seoul och Tel Aviv önskar få flera aktuella informationsfilmer. gärna med text eller tal på lokalt språk. I allmänhet vill utlandsmyndigheterna också ha en del nytt allmänt Sverigematerial i form av illustrerade Svcrigeböcker. kartor. affischer och diabilder. Ambassaden i Hanoi efterlyser mer teknisk och vetenskaplig information under det att ambassaden i Tokio önskar få en artikelserie för kvalificerade forskare. Ambassaden i New Delhi önskar få fler informationsutställningar.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar utlandsmyndigheterna öka personutbytet. filmverk- samheten och antalet utställningar. Myndigheterna i Bangkok. Damaskus. Jeddah. Singapore och Tel Aviv vill se flera symposier och föredrag av svenska experter av olika slag.

Ambassaden i Teheran önskar tillgodose iranska önskemål om svenskt deltagande i internationella kulturfestivaler i Iran. Ambassaden i New Delhi önskar se gästspel av svenska grupper inom områdena musik. dans och teater. Ambassaden i Hanoi vill få till stånd idrottsutbyte samt en antologi av svensk poesi på vietnamesiska.

1.2.2.8 Australien och Oceanien

Det finns i dag två ambassader och ett generalkonsulat i de fyra länder i Australien och Oceanien i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien disponerade bå 1977/78 sammanlagt 37 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 21 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell Il Ambassader och generalkonsulat

Ambassader _ (feriera/konsulnI Canberra (Australien) Svdnev (Australien) Wellington (Nya Zeeland)

I Australien och Oceanien finns sedan gammalt svenska intressen genom utvandrare och deras organisationer. Vid flera universitet finns svenska och skandinaviska avdelningar. Handelssekreteraren i Melbourne, de lokala SAS—kontoren samt de olönade konsulaten spelar också en viss roll för Sverigeinformationen.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten består av ca 80 % efterfrågestyrd och 20 % egeninitierad verksamhet. Bland den efterfrågestyrda informa— tionen dominerar i dag den allmänna Sverigeinformationen. Frågor före- kommer vidare om arbetsliv, utbildning och svensk lagstiftning på olika områden. Det finns också ett intresse för turistinformation.

Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. skolbarnsbroschyren och artikelsamlingen Current Sweden. 5115 informa- tionsböcker, SIP-bulletiner och Sweden Now.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) nämner generalkonsu- latet i Sydney att svenskarna lyssnar till de svenskspråkiga programmen.

Önskemål

Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien efterlyseri första hand mer tryckt material om Sverige och svenska förhållanden. Ambassaden i Canberra önskar engelska sammanfattningar av aktuella svenska offentliga utredningar och aktuell lagstiftning. Ambassaden i Canberra understryker också behovet av en ny allmän Sverigebok och önskar en ny Sverigefilm. Generalkonsulatet i Sydney behöver mer turistmaterial, framförallt kartor, affischer och Sverigebilder.

För det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar man i första hand se ökade satsningar på filmverksamhet och utställningar. Ambassaden i Wellington skulle vilja få till stånd viss samordning med några av de manifestationer som företas i Nordamerika.

1229. Sveriges ständiga delegationer

Sverige har i dag sex ständiga delegationer som bevakar arbetet inom olika mellanstatliga organisationer i vilka Sverige är medlem (se tabell 3 ovan). Detta skiljer sig i hög grad från det arbete som bedrivs vid andra svenska utlandsmyndigheter. Aktiv Sverigeinformation ingår inte i arbetsuppgif- terna. Samtidigt får delegationerna ofta i arbetet kvalificerade förfrågningar från organisationernas sekretariat och andra länders delegationer om förhål- landen i Sverige på många olika områden. Vidare når tjänstemännen i sina förhandlingskontakter med andra delegationer inflytelserika och opinionsbil- dande grupper från olika länder. Dessa kontakter och arbetet inom de internationella organisationerna har givetvis sin betydelse för Sverigebilden

utomlands.

Delegationerna tilldelades därför för bå 1977/78 sammanlagt 6 000 kr för lokal informationsberedskap. _

Vid delegationen i Bryssel finns ett pressråd som delar sin verksamhet mellan delegationen och ambassaden i Bryssel. Delegationen i New York disponerar tills vidare under halvtid en informationstjänsteman från Swedish Information Service (SIS) vid generalkonsulatet i New York. Vid delega- tionen i Paris finns specialattachéer i form av ekonomisk attaché och teknisk attaché. Vid delegationen i Bryssel finns specialattachéer i form av lantbruks- representant. arbetsmarknadsråd, ekonomisk attaché och attaché för tullfrå- gor.

Delegationerna får i arbetet kvalificerade förfrågningar som vidarebe- fordras till utrikesdepartementet. handelsdepartementet. arbetsmarknadsde— partementet. utbildningsdepartementet. jordbruksdepartementct. industri— departementet. kommerskollegium och andra svenska intressenter. Vid sidan om detta arbete får delegationerna ibland allmänna frågor om Sverige. Härvid kan material från SI komma till användning. Material framställt av andra myndigheter i Sverige utgör värdefullt referensmaterial. Delegationen i New York mottar också en del studiebesök.

Önskemål

Delegationerna önskar i första hand snabbt få aktuellt material såsom tal. utredningar och regeringspropositioner sammanfattat och översatt till i första hand engelska. Det gäller även pressmeddelanden från andra departement. Delegationen i Paris önskar också få kvalificerade böcker om Sverige att ge bort till viktiga kontaktpersoner. Delegationen i Bryssel vill satsa på personinbjudningar av personal inom EG-sekretariatet och EG-intresserade journalister. Delegationen i New York vill som tidigare ha en fast informa- tionstjänsteman för att kunna bibehålla och öka informationen om svenska ståndpunktstaganden bland andra länders delegater. FN-sekretariatets personal och de många organisationer. främst amerikanska. som intresserar sig för arbetet inom FN. Delegationen i Strasbourg understryker vikten av ett välförsett referensbibliotek. Delegationen önskar vidare ökade resurser åt den svenske lektorn i Strasbourg som till exempel skulle kunna ordna lilmeve- nemang av intresse för delegationen i dess verksamhet.

1.3 Svenska institutet (S])

Svenska institutet är en statlig stiftelse som enligt sin stadga (Kungl. Maj:ts brev 1970-06-29, senaste lydelse 1973-04-27) har till uppgift "att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet samt genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv”. I detta avsnitt behandlas Sl:s uppgifter inom den statligt finansierade allmänna Sverigeinformatio-

nen. Slzs anslag uppgick bå 1977/78 till l8.3 mkr. Av denna summa avsåg ca 2

mkr medel för projekt avseende informationsverksamhet. Flera av Institutets övriga program berör emellertid på olika sätt informationsverksamheten och bidrar till att forma den allmänna Sverigebilden utomlands. Det gäller

givetvis allt personutbyte inom programmet studier och forskning. Den allmänna kulturutbytesverksamheten innehåller också mycket som kan betraktas som information om det svenska kulturlivet och som därför också är en del av Sverigeinformationen. Inom Frankrike spelar Sl:s lokalkontor i Paris. Centre Culturel Suédois. en viktig roll också för Sverigeinformatio- nen.

Slzs informationsverksamhet omfattar publikationer. dokumentation. film. besöksservice och utställningar.

Publikationer

Publikationsverksamhet utgör stommen i den allmänna Sverigeinformatio- nen. Det tryckta materialet består huvudsakligen av faktablad. för närva- rande ett 60-tal titlar med en total sammanlagd upplaga om ca 1 miljon exemplar som fortlöpande revideras och aktualiseras. Tyngdpunkten ligger på de stora språken engelska. franska. tyska och spanska. På senare tid har ökningar skett bland annat på slaviska språk och portugisiska. Enstaka faktablad finns också på mindre språk såsom grekiska och swahili. Fakta- bladen avser att ge grundinformation om olika aspekter av Sverige och svenskt samhällsliv. De används främst av utlandsmyndigheterna för att besvara frågor om Sverige.

Artikelserien Current Sweden utges på engelska. franska. tyska och spanska. Årligen utkommer ca 40 nyskrivna artiklar. De syftar främst till att spegla förhållanden och debatt i Sverige på olika områden. till exempel miljövård. utbildningsfrågor. socialvård. Artiklarna är skrivna av fristående författare — ofta deltagare i samhällsdebatten — men också i Sverige stationerade utländska journalister och experter av olika slag. De är främst avsedda att aktivt distribueras till speciella målgrupper. oftast genom utlandsmyndigheternas försorg. De tjanar ocksa som bakgrundsmaterial och underlag för föredrag. uttalanden m.m.

SI utger vidare en allmän Sverigebroschyr. en broschyr om Sverige för skolbarn samt vissa allmänna publikationer kring speciella sakområden såsom svensk arbetsmarknad. ekonomi. industri. design m. rn. Länderna i Västeuropa och Nordamerika är huvudmottagare av Sl:s trycksaksutgiv- ning.

Dokumentation

Dokumentationssektionen besvarar brevförfrågningar om svenska samhälls- förhållanden och svensk litteratur m. m. som inkommer direkt från privat- personer eller organisationer i utlandet eller genom förmedling av svenska utlandsmyndigheter. Årligen besvaras drygt 10000 förfrågningar varav ca 2 500 kräver någon form av utredning. På detta sätt förmedlar SI genom utlandsmyndigheterna bland annat tryckt material. grammofonskivor och bilder. SI distribuerar bibliografiserien Suecana Extranea över böcker och dokument om Sverige på utländska språk som framställs av Kungl. Biblioteket. [ Stockholm finns också en informationsservice med bokförsälj- ning samt ett referensbibliotek. Ca 15000 personer besöker årligen doku- mentationssektionen. får muntliga frågor besvarade. köper böcker och

hämtar informationsmaterial av olika slag. Referensbiblioteket besöks årligen av ca 2 500 personer som får hjälp med information och litteratur om Sverige. SI inköper och distribuerar även gåvoböcker till utlandsmyndigheterna.

Film

Filmverksamheten omfattade 1976 16 300 visningar av informations- och dokumentärfilmer som bevistades av sammanlagt drygt 2 miljoner männi- skor.

Utlandsmyndigheter med aktiv filmutlåning kan gratis erhålla ett urval dokumentärfilmer för deposition. I samarbete med utlandsmyndigheterna arrangeras dessutom visningar av äldre svenska spellilmer. SI färdigställde 1977 den allmänna informationsfilmen "Sverige" i flera språkversioner. Sl:s filmverksamhet behandlas i bilaga 3. avsnitt 6.1.4.

Besök

SI har i Stockholm en särskild besöksservice som arrangerar besöksprogram för utländska besökare. enskilt eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 per år vilket motsvarar närmare 10 000 besökare. Ungefär tio procent av dessa program görs för personer som inbjudits av utrikesdepartementet eller av SI eller som kommer som stipendiater från FN. OECD eller Europarådet. Resten av programmen görs för besökare som själva står för rese- och uppehållskostnader.

Programplaneringen är kostnadsfri för samtliga besökare. För spontanbe- sökarna och stipendiater har SI möjlighet att i viss utsträckning ställa guide/ tolk till förfogande. Sedan en lång följd av år är de efterfrågade intresseom- rådena främst socialväsen och medicin. utbildningsfrågor. näringsliv och stadsplanefrågor. Amerikaner. britter och västtyskar toppar länderstatisti- ken.

Utställningar

Mindre skärmutställningar av allmän Sverigeinformationskaraktär produ- ceras ofta årligen i 4 a 5 språkversioner och ica 50 exemplar att användas i den löpande informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna. Institutet svarar även för sammanställningar av affischkollektioner. barn- teckningar och andra typer av mindre utställningar. Inom utställningssek- tionen produceras också presentationer av textil. konsthantverk och foto- grafi. Sl:s övriga utställningsverksamhet behandlas utförligt i bilaga 3.

Önskemål

Svenska institutet har flera gånger framhållit —senast i sina petita för bå 1'978/ 79 — att informationsverksamheten gradvis sjunkit under 1970-talet på grund av bristande resurser. Institutet vill därför i första hand öka antalet språkversioner av publikationer och film och få till stånd ökad variation i

utbudet. Det skulle också kunna innebära större hänsynstagande till olika regioner och mottagargrupper. Det skulle vidare innebära nya faktablad på polska. portugisiska. grekiska och arabiska; ökad utgivning av Current Sweden; flera småskrifter; portugisiska. italienska och arabiska versioner av den allmänna Sverigebroschyren; ökad satsning på såväl spelfilm som dokumentärfilm i form av flera språkversioner och flera kopior och utvid- gning av antalet tillgängliga spelfilmer i 16 mm samt förvärv av distribu- tionsrätten för nya filmtitlar.

Sl vill också få ökade resurser för att kunna bedriva informationsverk- samhet i Öst— och Sydeuropa samt i u-länderna. Detta innebär bland annat flera utställningar och flera språkversioner samt ökade resurser för besöks- servicen. Dessa ökningar medför krav på nya tjänster för informationsverk- samheten vid SI.

2 Annan information med statligt bidrag

Enligt & 5 i avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio skall bolaget "producera särskilda program för utsändning till utlandet i syfte att skapa möjlighet för utländsk publik och särskilt för utlandssvenskarna att genom rundradio erhålla information om och upprätthålla kontakten med Sverige". Målformuleringar och interna programregler har senast 1976 utarbetats inom Utlandsprogrammet. Enligt dessa skall enheten bland annat även ge utlandet kontinuerlig information om Sverige och svenska ståndpunktstaganden i internationella sammanhang samt information om nordiska förhållanden och om väsentliga internationella skeenden.

Regelbundna kortvågssändningar av radioprogram till utlandet startades 1938 med två program i veckan på svenska. huvudsakligen avsedda för utlandssvenskar. Under kriget sändes också kortare nyhetsmeddelanden på andra språk. 1952 byggdes två nya kortvågssändare och sändningstiden ökade från fyra till 20 timmar om dagen på sex språk. 1958 började den s.k. transcription service. som innebär export av radioprogram. 1961 inleddes också filmexport. 1975 förbättrades mottagningsförhållandena utomlands när tre nya starkare kortvågssändare togs i bruk.

Utlandsprogrammet har hittills liksom Ijudradion. TV 1 och TV 2 varit en självständig enhet inom Sveriges Radio. UTP har letts av en enhetschefunder radiochefen och styrelsen. Verksamheten styrs av de avtal och regler som gäller för Sveriges Radio. Riksdagen beslöt våren 1978 att omorganisera Sveriges Radio. Televisionen. riksradion. lokalradion och utbildningsradion blir fyra självständiga bolag. Ett gemensamt moderbolag svarar för fördelning av resurser m. m. Riksdagen beslöt i övrigt att ta upp frågan om UTP:s ställning till behandling i samband med prövningen av förslagen från SIK- utredningen.

Till skillnad från andra programenheter finansieras UTP sedan 1964 av skattemedel. Dessa medel anvisas sedan 1971 av utrikesdepartementet. Anslaget uppgick bå 1977/78 till 18.3 mkr varav ca 4.5 mkr går direkt till televerket för bland annat sändningskostnader. Av övriga kostnader går 59 ”(t

till personal — UTP har för närvarande 71 tjänster— 17 "u till teknik. 1 "i. till gemensam Sveriges Radio-administration. % till direkta programkostnader och 4 % till omkostnader. bland annat för medverkan av utomstående.

UTP sänder program 22 timmar per dygn på sju språk — svenska. engelska. tyska. franska. spanska. portugisiska och ryska. Sändningarna uppgår till sammanlagt 8 760 timmar per år. Enligt senast tillgängliga statistik. för 1975. sänder 82 länder radioprogram till utlandet. främst USA. Sovjet. Kina. England och Förbundsrepubliken Tyskland. 1 sändningstid räknat ligger Sverige på 26:e plats efter Canada och Italien men före Frankrike och Jugoslavien. alltså förhållandevis högt i proportion till vår folkmängd.

1972 uppdrogs åt dåvarande departementsrådet Roland Pålsson att göra en översyn av Sveriges Radios utlandsprogram. Utredaren fann att viss osäkerhet alltid råder om effekten av kortvågssändningar till utlandet men ansåg övervägande skäl tala för att UTP skulle bibehållas i ungefär oförändrat skick. Även beredskapsskäl har talat för en svensk röst i etern som i ett kritiskt läge kan förmedla nyheter från svensk synpunkt. Numera har dock stormakterna goda möjligheter att i ett sådant kritiskt läge störa våra sändningar.

Av UTP:s programverksamhet utgör 13 svenska sändningar per dygn (inklusive fyra av riksradions ekoprogram) 15 ”h av sändningstiden. De svenska sändningarna är främst avsedda för svenskar i utlandet av olika kategorier. Antalet svenskar växer som arbetar inom SIDA och i svenska företag utomlands elleri internationella organisationer som FN. Röda Korset och liknande. Många av dem får i värdlandet ofta frågor om svenska förhållanden.

Sändningarna på utländska språk består av 30 minuters program, som återutsänds flera gånger om dygnet till olika målområden. Måndag—fredag innehåller programmen främst nyheter. pressöversikter och aktuella repor- tage och features. Under helgen sänds av resursskäl inga nyhetsprogram utan i stället veckoöversikter, brevlådeprogram och underhållningsprogram. Samtliga språkgrupper vid UTP sänder regelbundet speciella musikprogram. där svensk och även annan nordisk musik presenteras.

Radioexparten skickar bandade program-till ca 300 utländska stationer. Programmen är dels regelbundna magasinsprogram med musikinslag. dels ett hundratal program. huvudsakligen musik. som finns upptagna i program- katalogen. Denna service är enligt internationell praxis gratis. Garantier för användningen finns inte. men erfarenheten visar att den är relativt hög. särskilt för musikprogram till nordamerikanska stationer. Man räknar med att omkring 5 000 musikprogram sänds per år i USA och Canada.

Filmexporten omfattar egenproduktion av dokumentära program. sampro- duktion med och service till utländska TV-företag. Programkatalogen upptar för närvarande ett 70-tal dokumentärfilmer som erbjuds utländska TV- stationer. även mot betalning. Distributionen sker också genom utrikesde- partementet. utlandsmyndigheterna. Svenska institutet och andra informa- tionsorgan. Garantier för visningar finns inte. men antalet TV-visningar är i genomsnitt 3 100 om året i hela världen (därav ca 3000 i Nordamerika). Därtill kommer visningar via kabel (nästan enbart i Nordamerika) och vid svenska ambassader. i föreningar och liknande. Grundspråket är engelska men också franska och spanska förekommer.

Filmexporten har för närvarande fem anställda. Enligt UTP:s interna disposition av medel står ungefär 300 000 kr årligen till fimsektionens förfogande för filmproduktion. Det räcker till högst två halvtimmeslilmer. För att möjliggöra en större produktion har man inlett samarbete med dels utländska TV-bolag. dels svenska institutioner och företag. Man utför också en del beställningsuppdrag. Härigenom tillfördes budgeten omkring 500 000 kr bå 1977/78.

Vid samarbete med utländska TV-bolag svarar dessa vanligen för halva produktionskostnaden. Under bå 1976/77 producerade man tillsammans med TV—bolag i Australien och Polen ett antal halvtimmeslilmer om Sverige. En serie om 13 program har placerats bland andra inom flera TV-bolagi USA (5. k. educational networks).

Önskemål

För att fullfölja sitt uppdrag anser sig UTP behöva ökade resurser för programverksamhet vilket bland annat skulle göra det möjligt att öka antalet reportageresor och medverkan av utomstående. UTP önskaräven utvidga sin sändningsverksamhet för att bygga ut nyhetsverksamheten till att omfatta lördagar/söndagar på de sex främmande språken. För detta krävs tolv nya tjänster. Vidare önskar man följa upp pågående lyssnarundersökningar samt gå över till databearbetning av sändningsstatistik.

I fråga om radioexporten önskar man öka sina insatser främst i Afrika och arabvärlden men också i Östeuropa. Beträffande lilmexporten framhåller man att de begränsade resurserna har försvårat satsning på distribution och kontaktarbete liksom på fler språkversioner och kopior av filmerna. UTP anser att mer uppmärksamhet bör ägnas lilmdistributionen i Afrika (främst Västafrika). de spanskspråkiga länderna i Latinamerika samt Australien och Oceanien. Vidare önskar man utvidga samarbetet med de östeuropeiska staterna för samproduktion av film kring temat "Sweden through foreign eyes". Slutligen vill man förstärka samarbetet med svenska informationsor- gan.

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer har till uppgift att beskriva Sverige och svenska företeelser från svensk synpunkt samt spegla den svenska debatten. Den skall också medverka till att ge Sverige och svenskt näringsliv goodwill utomlands som i sin tur kan bidra till att främja svensk export. Sweden Now ägs av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbets- givareföreningen. Enligt avtal med Ingenjörsförlaget AB svarar detta företag för utgivningen av tidskrifterna.

Sweden Now med systerpublikationer finansieras gemensamt av utrikesde- partementet. Sveriges Exportråd och näringslivet. Till detta kommer intäkter från fristående prenumeranter. Näringslivets bidrag utgåri form av annonser och prenumerationer under det att utrikesdepartementets och Exportrådets bidrag i huvudsak utgår i form av prenumerationer. Utrikesdepartementets bidrag till Sweden Now med systerpublikationer utgick 1977/78 med 660 000 kr under det att Exportrådet svarade för 708 000 kr. Den totala omslutningen

SOU 1978:56 Tabell 12 Sweden Now upplaga. utgivning m. m. Upplaga/nr Nr/år Totalt antal ex/år Sweden Now (engelska)” 32 000 6 205 000 Schweden Heute (tyska) 9 000/13 000 2 22 000 Suecia Hoy (spanska) 5000 1 5 000 Svezia Oggi (italienska) 5 000 4 20 000

(' Varav Special Issue en gång per år i 45 000 ex.

Tabell 13 Distribution av den prenumererade engelska upplagan av Sweden Now i olika regioner (Enligt Tidningsstatistik)

Norden 2 500 Västeuropa 7 700 Nordamerika 13 100 Australien. Oceanien 2 500 Östeuropa 800 Afrika 800 Asien 2 000 Latinamerika 900

för Sweden Now uppgick 1977 till 2.5 mkr. Sweden Now har 6 anställda (redaktion 4. försäljning ]. distribution 1).

Sweden Now med systerpublikationer utges på fyra språk; engelska. tyska. spanska och italienska.

Beträffande den spanska och den italienska upplagan råder speciella villkor. Den spanska upplagan finansieras av utrikesdepartementet och Exportrådet med vartdera 25 000 kr för utgivning av tidskriften under 1978. Den italienska upplagan ägs. utges och finansieras av Asso Svezia i Milano. som är en sammanslutning av företag med svensk anknytning som är verksamma i Italien. Utgivningen sker i samverkan med Sweden Now som bidrar med artikelmaterial och layout. För detta uppbär Sweden Now ersättning med 7 500 kr per nummer från Asso Svezia.som i sin tur får bidrag från utrikesdepartementet och Exportrådet med 65000 kr vartdera för utgivning av tidskriften under 1978.

Sweden Now med systerpublikationer belyser många olika områden av svenskt samhälle från kommersiella och tekniska nyheter till film. teater och litteratur. Tidskriften uppmärksammar särskilt aktuella svenska företeelser såsom riksdagsval och politisk debatt men också medbestämmandelagen och arbetsmiljöfrågor. Utlandsmyndigheterna har möjlighet att teckna gåvopre- numerationer för lokala mottagare.

Sweden Now med systerpublikationer ären gemensam satsning av stat och näringsliv. Vid löpande underhandsdiskussioner sammanvägs de olika insatserna och fastställs de gemensamma målen för verksamheten. Dessa återspeglar önskemålen från utrikesdepartementet. Exportrådet och de enskilda företagen.

Svensk-Internationella pressbyrån SIP fungerar som ett gemensamt organ för stat och näringsliv för förmedling av nyheter om Sverige och svenska förhållanden främst till massmedia men också till andra mottagare i utlandet. SIP grundades 1927 på privat initiativ och anslöts 1938 till Sveriges Allmänna Exportförening. Statsbidrag utgår över utrikesdepartementets budget.

SIP leds av ett råd som för närvarande består av företrädare för utrikesde- partementet. Sveriges Allmänna Exportförening. Sveriges Industriförbund. Sveriges Exportråd. Ingenjörsvetenskapsakademien och Tidningarnas Tele- grambyrå (TT). 51st personal i Stockholm uppgår för närvarande till 10 hel- och deltidsanställda personer. SIP har vidare egna representanter i Buenos Aires. Rio de Janeiro. Helsingfors. Milano och New York. Kostnaden för 51st verksamhet beräknas bå 1977/78 uppgå till ca 1.5 mkr. Därav utgör 1.1 mkr bidrag från utrikesdepartementet. Återstoden tillskjuts av Sveriges Allmänna Exportförening och ett antal exportinriktade företag.

SIP bedriver verksamhet genom olika slag av nyhetsförmedling. Tyngd- punkten i verksamheten ligger på de nyhetsbulletiner som framställs och distribueras på sammanlagt tio språk till ca 6 000 utländska tidningar. facktidskrifter. radio- och TV-stationer samt nyhetsbyråer. 51st engelska newsletter utkommer med sammanlagt ca 50 nummer per år. och utgör grundmaterial för upplagorna på övriga språk. Från huvudredaktionen i Stockholm distribueras vidare upplagorna på tyska. franska. spanska. holländska och italienska. Dessutom utges bulletiner på finska. portugisiska ochjapanska från lokala redaktioner eller representanter på platsen. Till detta kommer en särskild engelskspråkig nyhetsbulletin som i huvudsak är avsedd för Afrika och Asien.

Med stöd av ett särskilt anslag från utrikesdepartementet och Exportrådet utges på prov 1976—78 en nyhetsbulletin på arabiska. Verksamheten kommer därefter att utvärderas. SIP:s bulletinutgivning uppgår till totalt ca 170 000

ex. Nyhetsbulletinernas uppgift är att bevaka områden såsom handel och

industri. teknik och forskning. samhällsliv och politik samt tillhandahålla ett koncentrerat journalistiskt material till tjänst föri första hand massmedia i utlandet. Artiklar om samhällsfrågor och politik och om energi- och miljöfrågor har visat en betydande ökning under senare år och svarar tillsammans med den fortlöpande ekonomiska rapporteringen. konjunktur-

Tabell 14 Distributionen av SIP-bulletiner till olika regioner 1977

Mottagare Norden 430 Västeuropa 1 840 Östeuropa 400 Nordamerika 290 Mellan- och Sydamerika 800 Australien. Nya Zeeland. Oceanien 75

Afrika och Asien 1 820

översikter och näringslivsstatistik för hälften av det utsända materialet. Ungefär en tredjedel upptas av vetenskap. teknik och nya produkter. Återstoden utgörs av allmänna nyheter från skilda områden. såsom kultur. sport och friluftsliv. konsthantverk och turism.

51st verksamhet omfattar även mer specialinriktad nyhetsförmedling. Det gäller specialbulletinen på tyska. Schweden-Technica. som är inriktad på teknisk-vetenskaplig information och avsedd för det tyska språkområdet och öststaterna. Vidare tillhandahåller SIP en selektiv nyhetstjänst som innebär att enstaka artiklar ur det ordinarie nyhetsmaterialet fotokopieras och sänds ut till ca 1000 specialiserade mottagare. till exempel facktidskrifter som normalt inte får SIP-bulletinen. SIP har dessutom en bildtjänst.

Spridningseffekten av SIP-materialet kan ibland bli stor bland annat genom att vissa nyheter ur bulletinerna fångas upp av telegrambyråer och andra media i utlandet och vidarebefordras genom dem. Publiciteten leder vidare till förfrågningar och kontakter mellan svenska och utländska intressenter samt till direkta affärer.

SIP samarbetar med de svenska utlandsmyndigheterna. Nyhetsmaterialet används på olika sätt i den lokala kontaktverksamheten. Några ambassader producerar egna bulletiner som helt eller delvis använder SIP-materialet som källa. till exempel Swedish Trade News i New Delhi och Swedish Business News i Nairobi.

Önskemål

SIP önskar utveckla ett tekniskt nyhetsbrev på engelska av samma slag som idag utges på tyska till en kostnad av 30000 kr per år. SIP önskar också utveckla ett allmänt nyhetsbrev på engelska till en kostnad av 40 000 kr per år. I båda fallen skulle en stor del av det material som används i 81st ordinarie bulletiner kunna användas efter redigering och aktualisering.

SIP skulle också vilja utveckla en specialartikeltjänst avsedd för direkt publicering i utländsk press. Projektet skulle avse ca 25 artiklar årligen som beställs av Specialister på olika områden till en sammanlagd kostnad av 50 000 kr per år.

Den exportfrämjande verksamheten handhas av Sveriges Exportråd som sorterar under handelsdepartementet. Det svenska näringslivet och den

Tabell 15 Handelssekreterarkontor

Bryssel Helsingfors Madrid Stuttgart Budapest Houston Melbourne Sydney Caracas Jeddah Mexico Teheran Chicago Kobe Milano Toronto Detroit Kuwait Montreal Tokio Dt'isseldorf Köpenhamn New York Vancouver Haag London Oslo Wien Hamburg Los Angeles Prag Zt'irich

svenska staten har gemensamt byggt upp Exportrådet med syfte att aktivt bidra till att öka och utveckla Sveriges export. Dess uppgift är att planera. samordna och genomföra exportfrämjande åtgärder. Exportrådet inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan staten och näringslivet genom Sveriges Allmänna Exportförening och övertog från denna tidpunkt Exportför- eningens uppgifter på det exportfrämjande området.

Exportrådet leds av en styrelse bestående av åtta ordinarie ledamöter och sex suppleanter. Hälften av styrelseledamöterna utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening. Dessutom finns som rådgi- vande organ åt Exportrådet delegationer för den mindre industrin och för utbildningsfrågor.

Exportrådet arbetar med en hemmaorganisation om ca 120 anställda. Exportrådet förfogar över en utlandsorganisation som består av 32 handels- sekreterarkontor m. m. med ca 260 anställda. Förutom handelssekreterarna utgörs personalen av marknadssekreterare. assistenter och biträdespersonal. Hos samtliga handelssekreterare finns praktikanter med statsstipendier. sammanlagt ett 60-tal. som utdelas av Exportrådet. Exportrådet kan också utnyttja ambassader och konsulat samt statsunderstödda handelskamrar i sin exportfrämjande verksamhet.

Exportrådet och den exportfrämjande verksamheten finansieras dels genom medel från handelsdepartementet. dels genom abonnemangsavgifter från svenska företag. Därutöver bedriver Exportrådet uppdragsverksamhet mot särskild avgift. Exportrådets budget uppgick bå 1977/78 till 24,8 mkr. Exportrådet fick 3 mkr från handelsdepartementet för administrativa kost- nader. Exportrådet disponerar även 21.7 mkr för projekt av olika slag samt 2.1 mkr avseende bidrag till vidareutbildning. svenska handelskamrari utlandet samt exportfrämjande åtgärder i övrigt. För handelssekreterarorganisationen utgick 18,7 mkr. Den sammanlagda statliga bidraget till den exportfrämjande verksamheten uppgick således bå 1977/78 till 45.5 mkr. Exportfrämjande verksamhet bedrivs för närvarande i sammanlagt 75 länder. Bland dessa har Exportrådet prioriterat ett mindre antal länder av särskilt intresse. Exportrådets verksamhet omfattar mässor. utställningar. kampanjer och kontaktresor men också allmän kommersiell information om Sverige inom ramen för olika konkreta projekt. Dessa kan initieras centralt av Exportrådet eller lokalt av olika svenska exportföretag. handelssekreterare eller svenska utlandsmyndigheter. Handelssekreterarkontoren besvarar en stor mängd förfrågningar som utgör en väsentlig del i marknadsföringen av svenska varor utomlands. Exportrådet deltar genom handelssekreterarna och utlandsmyndigheterna i mässor utomlands. Exportrådet sänder vidare ut svenska delegationer till olika viktiga marknader. I dessa sammanhang brukar utlandsmyndigheterna ordna olika kringarrangemang med allmän Sverigeinformation.

Gränsdragningen mellan kommersiell information och allmän Sverigein- formation är inte alltid lätt att dra. Exportrådet disponerar emellertid inga egna medel för informationsverksamhet i egentlig mening och framställer inte heller eget material. Vid behov beställer Exportrådet material eller använder det allmänna informationsmaterial om Sverige som framställs av Svenska institutet. Exportrådet bidrar också finansiellt till tidskriften Sweden

Now som i huvudsak är inriktad på allmänt kvalificerad Sverigeinforma- tion.

För bå l978/79 har handelsdepartementet reserverat 3 mkr för särskilda exportfrämjande åtgärder. Som exempel på tänkbara åtgärder nämns inte bara olika projekt utan också informationsverksamhet. tidsbegränsad inten- sifierad kommersiell representation utomlands. utredningar och konsultin- satser.

Den turistfrämjande verksamheten handhas av Sveriges Turistråd som sorterar under handelsdepartementet. Turistrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknads- föring av turism såväl inom landet som utomlands. Turistrådet bildades 1976 som en offentlig stiftelse av staten. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att bland annat överta uppgifter som tidigare handlagts av Svenska Turisttrafikförbundet.

Turistrådet leds av en styrelse som består av 17 ledamöter och lika många suppleanter. Styrelsen tillsätts av regeringen. Ledamöter och suppleanter representerar stiftarna samt olika företag och intresseorganisationer såsom LO. TCO. Svenska resebyråföreningen. Sveriges campingvärdars riksför- bund. Sveriges hotell- och restaurangförbund. RESO. Svenska Turistför- eningen. SAS/Linjeflyg. SJ. Lantbrukarnas riksförbund och KF.

Turistrådet som fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede har för närvarande ca 40 anställda vid huvudkontoret som också omfattar admini- strativ personal vid Sverigehuset i Stockholm. Ca 20 anställda finns vid utlandskontoren i Köpenhamn. Helsingfors och Oslo samt London. Paris. Hamburg. Haag, Ztirich, Los Angeles och New York. 1 Haag och Zärich bedrivs verksamheten i nära samarbete med handelssekreterarkontoren.

Turistrådet finansieras genom medel från handelsdepartementet samt genom olika intäkter i verksamheten. Turistrådets budget uppgick bå 1977/ 78 till ca 26 mkr. Handelsdepartementets anslag utgjorde 21 mkr.

Turistrådets uppgifter avser dels allmän verksamhet som omfattar infor- mations-. besöks-. utrednings- och försäljningsaktiviteter gentemot konsu- menter. press och resebranschen. dels projektstyrd verksamhet i olika länder och på olika områden. Turistrådet samarbetar med regionala och lokala turistorgan ute i landet. '

En av uppgifterna är att informera utlänningar om Sverige som turistland. Eftersom Sverige är ganska okänt i turistsammanhang avser informationen ofta grundfakta. En stor del av turismen till Sverige sker individuellt. Turistrådets utlandskontor besvarar en stor mängd förfrågningar. som utgör en väsentlig del i marknadsföringen av Sverige på utlandsmarknaderna. Turistrådet deltar regelbundet i fack- och konsumentmässor utomlands samt arrangerar vidare seminarier och workshops för utländska researrangörer. Turistrådet satsar också på pressinbjudningar till Sverige. pressbulletiner och presskonferenser. Turistrådet håller för närvarande på att bygga ut sin marknadsservice genom att producera broschyrer. affischer samt audivisuellt material av olika slag om Sverige som turistland. En betydande del av det tryckta materialet framställs av regionala och lokala turistorgan.

Information om Sverige som turistland har flera gemensamma drag med den allmänna Sverigeinformationen. Sverigeturismen leder ofta till ett ökat intresse för det svenska samhället och dess utveckling och därmed till ytterligare krav på information om Sverige. Turistinformation utomlands kan också bidra till ökad efterfrågan på svenska produkter och svenskt tekniskt kunnande.

3 Statligt finansierad särskild information

Riksdagens internationella kontakter har ökat kraftigt under senare år. Den svenska riksdagen är medlem av Interparlamentariska unionen. Svenska riksdagsmän deltar i Europarådets parlamentariska församling. EFTA:s Parlamentarikerkommitté samt arbetet inom Nordiska Rådet och Förenta Nationerna. I förlängningen av arbetet inom Interparlamentariska unionen sker ett växande officiellt besöksutbyte med i första hand länderna i VästeurOpa och Östeuropa. Riksdagen tar årligen emot två till fyra officiella delegationer av detta slag och sänder ut lika många egna delegationer. Europarådet förlägger årligen ett utskottsmöte till Sverige.

Riksdagens 16 utskott gör vart och ett en utrikes studieresa utanför Norden under den treåriga mandatperioden. Utrikesutskottet gör därutöver ytterli- gare vissa resor. Till detta kommer ungefär lika många utskottsresor inom Norden. Utskottens studieresor ger riksdagsmännen möjlighet att träffa kolleger och opinionsbildare utomlands och också informera om förhål- landen i Sverige. Som informationsmaterial används sådant material som tas fram av utskottens kanslier särskilt för de olika resorna.

Riksdagen tar också emot inofficiella besök som främst utgörs av utskottsbesök från andra länder. Det kan också röra sig om enstaka parlamentariker på studieresa ellerjournalister. tjänstemän etc. med särskilt intresse för riksdagsarbetet. Riksdagens internationella sekretariat lägger årligen upp ca 40 sådana besök.

Riksdagen har framställt en informationsbroschyr på engelska. tyska och franska om den svenska riksdagen och dess arbete. Riksdagen svarar vidare för översättningar till engelska. tyska och franska av de svenska grundla- garna.

Vid sidan om riksdagen och dess internationella kontakter har de politiska partierna många olika former av egna kontakter med utlandet som är av betydelse för informationen om Sverige.

3.2.1. Informationsverksamhet

Under senare år har departementen liksom dem underställda verk och myndigheter känt ett ökat behov av att förfoga över eget informationsmate- rial för utlandet om svenska samhällsfrågor. Bakom detta ligger viljan att föra ut den egna reformpolitiken i det internationella erfarenhetsutbytet. men också utländska myndigheters och internationella organisationers intresse

för svenska synpunkter och erfarenheter inom ramen för det ökade internationella samarbetet.

Det material som används i departementens informationsverksamhet är dels sådant som departementen själva producerar, dels material som framställts av eller i samarbete med verk och andra organ inom statsförvalt- ningen. Uppskattningsvis framställs ca 90 % av informationsmaterialet efter särskild förfrågan utifrån. Besök på statsrådsnivå eller liknande föranleder ofta att nytt material framställs som underlag för diskussioner eller som allmän information. Besöksverksamheten är en växande del av departemen- tens informationsverksamhet.

Det av departementen själva framställda materialet behandlar som regel principiellt viktiga frågor inom respektive sakområden, Materialet vänder sig till ansvariga politiker, högre tjänstemän och experter i utlandet och är därför ofta mycket specialiserat. I sin informationsverksamhet synes fackdeparte- menten lägga störst vikt vid material producerat på eget initiativ även om det endast omfattar ca 10 % av det framställda materialet. Samtidigt finns en strävan att göra utländska versioner av betänkanden m.m. lättillgängliga genom att komplettera dem med allmän bakgrundsinformation. Hit hör främst översättningar av viktigare propositioner och utredningsdirektiv, liksom av fylligare pressmeddelanden och statsrådstal. Arbetet sker i stor utsträckning i nära samverkan med departementen underställda myndighe- ter.

Några departement har givit underställda kommittéer generell instruktion att förse sina betänkanden med engelska sammanfattningar. Andra departe- ment har inlett försök med mer regelbunden publikationsverksamhet inom områden som röner särskilt intresse utomlands såsom exempelvis arbets- marknads-, arbetsmiljö-, medbestämmande-, invandrings- och jämställd- hetsfrågor. Arbetsmarknadsdepartementet har utarbetat en rad skrifter som belyser reformer inom dessa områden. Socialdepartementet har under 1977 givit ut två broschyrer på engelska om föräldraförsäkringen och arbetsska- defo'rsäkringen Ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet ger årligen ut en engelsk version av både den preliminära och den reviderade national- budgeten. Budgetdepartementet publicerar varje år The Swedish Budget som innehåller ett sammandrag av den svenska statsbudgeten. Bostadsdeparte- mentet ger vartannat år ut Current Trends in Housing. Building and Planning in Sweden på engelska, franska och ryska som ett led i samarbetet med FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Andra departement bedriver en mer tillfällig informationsverksamhet. Jordbruksdepartementet har inför FN:s vattenkonferens i Argentina 1977 producerat en skrift, Water in Sweden i samarbete med naturvårdsverket. Departementet brukar också samla i Sverige ackrediterade lantbruksattac- héer en gång om året för att ge information om aktuella frågor.

Justitiedepartementet översätter bland annat vissa svenska lagtexter till engelska, franska och tyska. Departementet utarbetar också fortlöpande rapporter till Europarådet angående viktigare lagändringar och lagförslag. Man söker likaså hålla sig underrättad om sådana översättningar som utges av andra, såväl inom som utom Sverige. Sådana texter är mycket viktiga för det praktiska rättslivet men har också stort informationsvärde för dem som

sysslar med lagstiftning utomlands. Översättning av lagtexter kräver noggrannhet och det har stundom visat sig svårt för departementet att finna kvalihcerade översättare. Liknande problem finns i andra departement. Bostadsdepartementet möter ofta önskemål om översättningar, främst till engelska, av gällande lagtexter inom plan- och byggnadsväsendet, bostad- spolitiken, markpolitiken etc.

Det finns även exempel på mer omfattande informationsinsatser. Bostads- departementet har medverkat i framställningen av en film och ett bildband samt en del specialrapporter inför FN:s HABITAT-konferens 1976. En del av dessa skrifter har använts för att i bilageform ge bland annat vissa korta allmänna bakgrundsfakta om Sverige. _

Av större omfattning är också den verksamhet som består i att besvara förfrågningar från olika utländska myndigheter eller internationella organi- sationer såsom FN, FAO, ILO, Unesco, WHO, OECD och Europarådet. Dessa avser såväl årsrapporter inom olika sakområden som underlag för internationella rapporter och arbetsdokument för konferenser kring olika ämnen som tidigare nämnts. Jordbruksdepartementet svarar för kontakterna i vissa sakfrågor med omkring femton olika internationella organisationer. Särskilt i fråga om OECD pågår ett ständigt informationsutbyte mellan organisationen och dess medlemsländer, vilket intensifieras inför vissa möten och konferenser.

Informationsmaterial som framställts inför möten eller inom ramen för olika internationella organisationers projekt är ofta temabundet. Det före- kommer vanligen antingen som ett eget dokument eller som del i en jämförande studie. Från svensk sida produceras sådant material för det mesta enbart på engelska men det översätts ibland till ytterligare något eller några språk av vederbörande organisation. Ofta används detta material också inom departementens egen informationsverksamhet. En svårighet är dock att sådant material vanligtvis utgör svar på ett frågeformulär för ett speciellt ändamål. Det får därför en utformning som försvårar mer allmänt bruk.

Fackdepartementen mottar också en rad direkta förfrågningar från specia- lister eller allmänt intresserade personer utomlands såsom statsråd och ledande internationella experter men också enskilda studerande. Oftast har man inom departementen upprättat fasta rutiner med berörda myndigheter och Svenska institutet för handläggning av mer rutinbetonade ärenden, vilket förenklar administrationen och säkerställer en viss likformighet i svaren.

En betydande del av informationsverksamheten sker inom ramen för det nordiska samarbetet. Allt statligt tryck av större betydelse sänds regelbundet i sitt originalskick till berörda departement och myndigheter i övriga nordiska länder. Utbytet blir därmed synnerligen omfattande.

3.2.2. Specialattachéer (utom utrikesdepartementet och SIDA)

Vissa departement och myndigheter har vid de svenska beskickningarna specialattachéer, vilkas huvudsakliga uppgifter består i att rapportera om utvecklingen inom respektive sakområden till berörda svenska instanser. Dessa attachéer står formellt inte under utrikesdepartementets huvudman- naskap. Statsmakterna har dock (prop. 1975/76:96) fastslagit att det övergri-

pande ansvaret för officiell svensk verksamhet i anställningslandet normalt åvilar chefen för utlandsmyndigheten samt att en samordning av verksam- heten och ett gemensamt utnyttjande av personalresurser bör eftersträvas för att uppnå största möjliga effektivitet. Man har samtidigt betonat att vederbörande fackdepartements sakområdesansvar bör bestå.

Inom försvarsdeparrementers ansvarsområde lyder ett antal försvarsatta- chéer under överbefälhavaren (ÖB). De bevakar olika frågor som rör försvaret i dess helhet såsom materiel-, utbildnings- och säkerhetspolitiska förhållan- den. Attachéerna som utses av regeringen på förslag av ÖB fören period på tre till fyra år rapporterar till ÖB. Försvarsattachéer finns idag vid ambassaderna i Belgrad, Berlin, Bern, Bonn, Helsingfors, Köpenhamn, London, Moskva, Warszawa, Oslo, Paris samt Washington. Därtill finns det en militär rådgivare vid Sveriges FN-representation i New York samt FN:s nedrust- ningskommission i Geneve. Viss allmän upplysningsverksamhet till skolor, militära föreningar m. ni. kan förekomma på grundval av material framtaget inom försvarsmakten.

Till ekonomidepartementet är knutna ekonomiska attacheer vid delegatio- nerna i Bryssel och Paris samt ambassaderna i Tokio och Washington. De utses av regeringen vanligen för en treårsperiod. Deras huvuduppgift är att insamla information om den ekonomiska utvecklingen inom respektive områden. Vidare lämnar de information om utvecklingen i Sverige i huvudsak på grundval av material från ekonomidepartementet, till exempel översättningar av finansplanen och viktigare propositioner.

Underjordbruksdepartemenrer lyder ett antal lantbruksråd med uppgift att följa jordbruks-, skogs-, fiskeri- och miljöpolitiska frågor. De utses av regeringen vanligtvis för en tid av tre till fyra år. Lantbruksråd finns idag vid delegationen i Bryssel (EG)och ambassaderna i Rom (FAO), Nairobi (UNEP), Washington, Moskva och Bonn. De besvarar även frågor om förhållandena i Sverige inom dessa områden med hjälp av såväl eget material som material från lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, naturvårdsverket eller statens lantbruksinformation, Lantbrukarnas Riksförbund eller Skogsägarnas Riks- förbund.

Arbersmarknadsdeparremenrel är sedan 1 juli 1977 huvudman för de arbetsmarknadsråd som bevakar utvecklingen inom de socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska områdena. Dessa råd har rapportskyldighet till både social- och arbetsmarknadsdepartementen beroende på frågans art. De utses av regeringen vanligtvis för en treårsperiod och rekryteras från arbetsmark- nadsorganisationerna. Arbetsmarknadsråd finns för närvarande i Bonn, Bryssel, London, Washington och Ottawa. En ny tjänst har inrättats vid delegationen i Geneve den 1 juli 1978 med uppgift att följa verksamheten främst vid ILO. I rådens arbete ingår bland annat att i stationeringslandet sprida information om den arbetsmarknadspolitiska utvecklingen i Sverige med hjälp av specialframtaget material från fackdepartementen och arbets- marknadens organisationer.

Indusrrideparremenrer har en teknisk attaché i Paris vid den svenska OECD-delegationen, som bevakar energi- och miljöfrågor liksom vissa industri- och teknisk-vetenskapliga ärenden inom OECD och IEA. Genom särskilt avtal mellan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Ingenjörsve- tenskapsakademien (IVA) finansieras ett antal teknisk-vetenskapliga atta-

chéer, vilka utses av regeringen vanligtvis för en tvåårsperiod. Attachéerna rapporterari första hand till IVA. Teknisk-vetenskapliga attachéer finns för närvarande vid de svenska ambassaderna i Bonn, London, Moskva, Ottawa, Paris, Peking, Tokio och Washington. Attachéerna skall i första hand bevaka den teknisk-vetenskapliga utvecklingen i respektive land samt bistå svenska myndigheter och företag med teknisk upplysning och kontakter. De bedriver även en viss upplysningsverksamhet med hjälp av material från departe- mentet eller STU och IVA.

En särskild attaché för tullfrågor är knuten till delegationen i Bryssel (EG). Denne lyder under ulrikes- och handelsdepartemenren gemensamt. Bevak- ningsområdet omfattar främst olika EFTA- och EG-frågor.

3.2.3. Organisation

Inom departementen handläggs internationella informationsfrågor vanligen av de internationella sekretariaten eller enheterna. Undantag är justitie-, försvars-, budget-, handels- och kommundepartementen. Försvarsdeparte- mentets kommandoexpedition (FKE) motsvarar i många avseenden andra departements internationella sekretariat. F KE är också förbindelsekontor för i Sverige ackrediterade försvarsattachéer.

Mest utbyggd tycks verksamheten inom arbetsmarknadsdepartementet vara. Dess internationella sekretariat ansvarar inte bara för informations- och besöksservice, vilket är genomgående för flertalet departement, utan också för en relativt omfattande trycksaksproduktion på utländska språk.

Några speciella medel har sällan avsatts för verksamheten. Kommun- och utbildningsdepartementen beräknar att minst en halv årsarbetskraft går åt för den internationella informationsverksamheten. Behoven överskrider till- gängliga resurser inom de flesta departement. I första hand råder det brist på personal, dels handläggare inom departementen, dels experter att bistå med översättningar m. m.

Departementens trycksaker är ofta framställda i stencil eller offset. De utges vanligen enbart på engelska, även om en del material produceras på franska eller tyska. Kostnaderna bestrids av expensanslaget eller, då det gäller sammanfattningar av kommittébetänkanden, av kommittéanslaget. Uppla- gorna kan ibland bli rätt omfattande. Exempelvis ansåg man att det behövdes 10 000 exemplar av socialdepartementets broschyr om föräldraförsäkringen i Sverige enbart för USA.

3.2.4. Samordning och distribution

Som redan nämnts sker en löpande samordning i materialproduktionen mellan departementen och dem underställda myndigheter. Också med Svenska institutet finns det på vissa områden fasta former för kontakter. Detta gäller till exempel social- och utbildningsområdena, där samråds- grupper eller liknande skapats med deltagande från SI, ansvarigt departe- ment. underlydande verk m. fl.

En viss form av samordning föreskrivs i ett cirkulär till samtliga civila myndigheter och institutioner i Sverige om centralarkiv för informations-

material vid SI (SFS 1954:820). Enligt detta skall dessa myndigheter tillställa SI två exemplar av alla rapporter, översikter och annat skriftligt upplysnings- material av offentlig natur, som de sammanställer på främmande språk om Sverige och olika sidor av svenska förhållanden, i sociala, ekonomiska, kulturella, pedagogiska och juridiska frågor. Denna instruktion synes endast delvis beaktas av berörda instanser. Arbetsmarknadsdepartementet sänder dock, liksom flera andra departement, en viss upplaga (300 ex. vanligen) av sina trycksaker till SI för vidare distribution till samtliga svenska utlands- myndigheter.

Det av fackdepartementen framställda materialet distribueras vanligtvis direkt till beställaren. Övrig distribution är mycket beroende av materialets karaktär. Specialrapporter för ett visst möte eller viss konferens sprids vanligen endast till ansvarig organisation och mötesdeltagarna samt till berörda myndigheter i Sverige. Det finns dock viktiga undantag, särskilt i samband med större internationella konferenser. Bostadsdepartementet gav materialet för HABITAT-konferensen en mycket vid spridning bland annat genom samtliga utlandsmyndigheter. Detsamma gäller i stor utsträckning för det svenska material som togs fram inför FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 där de olika rapporterna framställda av utrikes- och jordbruksdepartementen gemensamt systematiskt spreds internationellt.

Statliga myndigheter har under senare år kommit att framställa alltmer informationsmaterial för utlandet. Bakom denna utveckling ligger bland annat ett ökat intresse för svenska synpunkter och erfarenheter från utländska myndigheter och internationella organisationer och ett ökat deltagande i det internationella samarbetet. Utredningen har därför kontaktat ett urval statliga myndigheter för att få en allmän uppfattning av inriktningen och omfattningen av denna informationsverksamhet. Svaren som helt kort sammanfattas nedan utgör endast illustrerande exempel på den informa- tionsverksamhet som svenska statliga myndigheter bedriver mot utlandet.

3.3.1. Socialstyrelsen och nämnden för internationella hälso- och socialvårdsärenden (NIH)

Socialstyrelsen har sedan länge omfattande internationella kontakter. För ändamålet har nämnden för internationella hälso- och socialvårdsärenden inrättats med representanter för bland andra utrikesdepartementet, socialde- partementet, universiteten och vissa medicinska och sociala organisationer och de sociala myndigheterna. Nämnden har ett särskilt kansli som även fungerar som internationellt sekretariat för socialstyrelsen.

Nämnden svarar för de svenska kontakterna med Världshälsoorganisa- tionen (WHO) samt Europarådets hälsovårdssektion. Nämnden är också svensk part i det bilaterala samarbetet på hälso- och sjukvårdens område med vissa länder. Därutöver planerar och utformar NIH:s kansli årligen studie- program för ett stort antal officiella representanter och stipendiater från ett 70- tal länder, som önskar studera svensk hälso-, sjuk- och socialvård.

Inom socialstyrelsen framställs omfattande material på främmande språk,

främst engelska, såväl på eget initiativ som på uppdrag av olika internatio- nella organisationer samt inför konferenser. Det avser både allmänna översikter över den svenska social- och hälsovården och specialstudier kring olika ämnen. I några fall finns särskilt material på de olika invandrarspråken. Detta material är främst avsett för användning inom landet. Socialstyrelsen använder sig också av material som framställts av Svenska institutet. Samarbete sker i vissa fall. För närvarande utarbetar SI en social ordlista i samarbete med socialstyrelsen.

Socialstyrelsen distribuerar sitt material till utlandet på grundval av förfrågningar, antingen direkt från internationella organisationer, främ- mande länders myndigheter och privatpersoner eller genom Sl och de svenska utlandsmyndigheterna. Socialstyrelsen uppger sig sakna en organi- serad informationscentral där allt material på främmande språk om svensk social- och hälsovård skulle finnas tillgängligt.

3.3.2. Skolöverstyrelsen (SÖ)

Skolöverstyrelsen framställer på eget initiativ ett omfattande informations- material på främmande språk, främst engelska. Behoven bedöms på grundval av förfrågningar från utländska besökare och krav från utlandet. SÖ får endast sällan beställningar på material från internationella organisationer förutom Europarådet. I övrigt tar SÖ fram material och arbetspapper inför internatio- nella konferenser. SÖ har samarbetskommittéer med jugoslaviska, grekiska och turkiska utbildningsmyndigheter för samråd om utbildning av invandra- re i Sverige. Dessutom finns en särskild ledningsgrupp för svensk-finskt samarbete inom utbildningsområdet.

SÖ ger ut Newsletter on Educational Research tolv gånger om året. 1 övrigt tar SÖ fram material om sin egen verksamhet, det svenska skolsystemet samt olika problem inom skolområdet främst på engelska men också en hel del på tyska och franska. I vissa fall samordnas framställningen av materialet med socialstyrelsen och invandrarverket. SÖ använder sitt informationsmaterial främst i samband med de många studiebesök som verket får ta emot men också såsom svar på brevförfrågningar. SÖ sänder exemplar av allt informat- ionsmaterial till Svenska institutet och utbildningsdepartementet för kännedom.

3.3.3. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Arbetsmarknadsstyrelsen framställer på eget initiativ informationsmaterial på främmande språk, främst engelska men också invandrarspråken. För internationella organisationer gör AMS ibland översättningar eller speciellt framtagna redovisningar. AMS tar också fram material i stencilform om olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder inför internationella konferenser.

AMS ger årligen ut en översikt på engelska över arbetsmarknadsfrågor, Swedish Employment Policy. I övrigt tar AMS fram material om olika problem inom arbetsmarknadsområdet som kan vara av intresse för utlandet. Flera av AMS:s skrifter finns översatta till de olika invandrarspråken och används främst inom landet. Liksom övriga statliga verk och myndigheter tar AMS emot ett stort antal besökare från utlandet.

3.3.4. Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk framställer informationsmaterial på främmande språk, främst engelska, inom verkets arbetsområde. Det avser såväl allmänt material om svensk miljövård som speciella forskningsrapporter. I samband med internationella konferenser ställer naturvårdsverket samman national- rapporter. Naturvårdsverket gör också rapporter och sammanställningar om svenska miljövårdsproblem för internationella organisationer såsom OECD och FN:s miljöprogram (UNEP). Rapporter för internationella konferenser utformas alltid så att de skall kunna användas vid andra internationella kontakter, förfrågningar och studiebesök. Naturvårdsverket samordnar ofta framställningen av sitt material med utrikesdepartementet och jordbruksde- partementet. Naturvårdsverket samarbetar också med Svenska institutet när det gäller framställning av informationsmaterial. Naturvårdsverket använder ofta Svenska institutets material i sitt eget informationsarbete.

Naturvårdsverket ger årligen ut Water in Sweden på engelska. I övrigt ger verket ut skrifter i olika aktuella ämnen såsom till exempel allemansrätten. Naturvårdsverket har också gett ut Natur och fritid i Sverige i 14 olika språkeditioner som främst är avsedda för invandrare i Sverige men som även använts i andra internationella sammanhang.

3.3.5. Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen ger ut ett Newsletter fyra gånger om året i en upplaga om ca 1200 exemplar. Den innehåller information på engelska om nya anvisningar från styrelsens tillsynsavdelning, nya författningar inom arbetarskyddslagstiftningens område samt forskningsrapporter från arbets- medicinska avdelningen. Arbetarskyddsstyrelsen ger också separat ut vissa undersöknings- och forskningsrapporter på engelska. Styrelsen upprättar årligen förteckningar på engelska om pågående arbetsmedicinska projekt. Arbetarskyddsstyrelsen har också översatt visst material till de större invandrarspråken.

Förfrågningar från utländska organisationer om tillämpning av konventio- ner, rekommendationer etc på arbetarskyddets område remitteras som regel till styrelsen, till exempel periodiskt återkommande förfrågningar från ILO. Arbetspapper framlagda på engelska av tjänstemän från verket vid interna- tionella konferenser, finns i viss mån tillgängliga inom styrelsen.

3.3.6. Konsumentverket

Konsumentverket framställer en del material kring konsumentfrågor till främmande språk såsom till exempel marknadsföringslagen samt lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Verkets tidskrift Råd & Rön innehåller också en mycket kort engelsk sammanfattning. I samband med internatio- nella konferenser framställs informationsmaterial i stencilform som också kommer till användning i informationsverksamheten. Konsumentverket får även en del remisser från handelsdepartementet med förfrågningar från internationella organisationer såsom OECD och EFTA.

3.3.7. Statens vägverk

Statens vägverk framställer på eget initiativ visst allmäninformativt material om vägverket och dess verksamhet på främst engelska men också tyska och franska. Vissa publikationer såsom Ölandsbroboken innehåller sammanfatt- ningar på engelska, tyska och franska. Vägverket har även låtit framställa vissa filmer såsom Ölandsbron, Väg i vildmark och Teknik på väg på engelska och i ett fall på spanska.

Filmerna distribueras i samarbete med Svenska institutet. Det tryckta materialet används främst vid utländska besök, vid resor i utlandet samt vid förfrågningar från utländska myndigheter och privatpersoner.

3.3.8. Statistiska centralbyrån (SCB)

Statistiska centralbyrån besvarar fortlöpande enkäter och förfrågningar från de internationella organisationerna antingen direkt eller genom remiss från utrikesdepartementet, ekonomidepartementet eller andra svenska myndig- heter. SCB utarbetar också informationsmaterial inför internationella konfe- renser av olika slag. SCB har emellertid sällan anledning att ta fram särskilt material för utlandet eftersom SCB:s publikationer regelmässigt innehåller sammanfattningar på engelska. SCB:s statistiska material får närmast sägas vara dubbelspråkigt då praktiskt taget all svensk text är översatt till engelska med en utförlig beskrivning på engelska av det statistiska publiceringssyste- mets uppbyggnad. Därutöver framställer SCB varje år en statistisk fickårsbok Sweden med data om Sverige. Vissa är kommer den även ut på tyska och franska. Varje år ger SCB dessutom ut en kort skrift på engelska om socialvårdens kostnader i Sverige, The cost and financing of the social services in Sweden. SCB:s publikationer redovisas årligen i broschyren Statistical Publications. SCB besvarar årligen omkring 1 100 brev från utlandet med förfrågningar.

SCB samråder med andra myndigheter i frågor avseende Statistik. I princip har andra myndigheter enligt SFS 1975:1429 skyldigheter att samråda med SCB i fråga om "yttrande eller förslag i statistiska frågor till internationella organ” och även vid ”deltagande i internationella konferenser som behandlar statistiska frågor”.

3.3.9. Statens lantmäteriverk

Statens lantmäteriverk framställer informationsmaterial på engelska i form av vetenskapliga rapporter till olika internationella kongresser. Verket tar också emot utländska studiebesök i mindre omfattning.

3.3.10. Affärsdrivande verk

Televerket framställer visst material på främmande språk som främst avser televerkets verksamhet och tjänster. Televerket ger två gånger om året ut tidskriften Tele på engelska. Vissa lagar och bestämmelser samt visst allmäninformativt material om telekommunikationsfrågor har översatts till engelska och franska. Televerket har också tagit fram visst material om

yrkesutbildning inom televerket på begäran av Internationella Teleunionen (ITU) som använder det i sin verksamhet olika u-länder.

Postverket framställer visst material på främmande språk som främst avser postverkets verksamhet och tjänster. Material om svenska frimärken spelar en stor kommersiell roll men är också av betydelse för den allmänna Sverigeinformationen. Det kan gälla information om enskilda frimärken men också allmänna översikter såsom till exempel Sweden — A Nation through Stamps som också finns på tyska och franska. Postverket ordnar årligen tävlingar om det vackraste svenska frimärket som även behandlas av Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) i dess sändningar på främmande språk till utlandet. Postverket lämnar också visst informationsmaterial till Världspost- föreningarnas internationella byrå (IPU).

Postverket har även medverkat vid framställningen av olika filmer om Sverige. From Sweden with Love har gjorts i samarbete med UTP. Filmen Trygghet på äldre dar i engelsk version som handlar om lantbrevbärarens sociala service har framställts i samarbete med socialstyrelsen.

Statensjärnvägar(SJ) framställer visst informationsmaterial på främmande språk. Förutom allmänna verksamhetsberättelser framställer SJ till exempel Modern Railway Engineering samt affischer av olika slag..

3.3.11. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) intar en särställning bland statliga verk och myndigheter när det gäller informationsverksamhet. Det gäller både omfattningen av denna informationsverksamhet och dess inriktning som i huvudsak faller utanför den informationsverksamhet som utredningen har att pröva. År 1968 (Prop. 1968:101) fick SIDA i uppdrag att bedriva en aktiv pläderande information. Syftet är dels att sprida kunskap om u-länderna och deras ekonomiska och sociala förhållanden, dels att förankra det svenska utvecklingssamarbetet i svensk opinion. Detta nås genom egna informationsinsatser av SIDA och bidrag till löntagarorganisationer, studie- förbund och folkrörelser. För ändamålet fmns ett särskilt anslag i bistånds- budgeten samt en särskilt berednng för u-landsinformation.

Anslaget uppgick bå 1977/78 till 15,7 mkr. Mer än två tredjedelar av detta anslag gick till studieförbunden, löntagarorganisationerna och folkrörelserna i form av antingen generella bidrag eller särskilda projektbidrag. SIDA använder återstoden för bland annat utgivning av en rad skrifter inklusive tidskriften Rapport samt samarbete med utbildningsväsendet och massmedia i frågor som rör u-länderna.

Beredningen för u-landsinformation har framhållit att ”u-ländernas egna företrädare på lämpligt sätt bör komma till tals i den statliga u-landsinfor- mationen". På så sätt har en hel del personutbyte och kulturutbyte kunnat komma till stånd med bidrag från SIDA:s informationsanslag. På motsva- rande sätt har studieförbunden, löntagarorganisationerna och folkrörelserna möjlighet att inbjuda företrädare för u-länderna till Sverige.

Vid sidan om denna informationsverksamhet bedriver SIDA även viss information om verket och det svenska utvecklingssamarbetet på samma sätt som andra statliga myndigheter informerar om sin verksamhet. SIDA har framställt ett tjugotal informationsskrifter och faktablad som beskriver olika

aspekter av det svenska utvecklingssamarbetet på engelska, tyska, franska, spanska och portugisiska. SIDA ger också gemensamt med utrikesdeparte- mentets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete årligen ut en presentation av den svenska biståndspolitiken som bland annat innehåller en sammanfattning av årets statsverksproposition. SIDA ger också bland annat genom bidrag till seminarier m. m., stöd till tidskriften Development Dialogue som utges två gånger om året av Dag Hammarskjölds Minnesfond i Uppsala. SIDA tar i sin ordinarie verksamhet emot en jämn ström av besökare från u-länderna och de olika internationella organisationerna.

Detta utgör en mycket liten del av SIDA:s omfattande informationsverk- samhet. Men även den informationsverksamhet som är avsedd för den svenska allmänheten kan få kontaktstimulerande effekter i förhållande till u- länderna. Att företrädare för studieförbunden och de som deltar i dessas studiecirklar, löntagarorganisationerna och deras medlemmar, folkrörelserna och deras medlemmar, svenska journalister och författare m. fl. har fått och får vidgade möjligheter att knyta kontakter med de över hundra länderna i tredje världen kan vara av betydelse för Sverigebilden utomlands.

4 Enskilt finansierad information

4.1 lntressamganisationer — arbetsmarknadmzs parter

Den svenska arbetsmarknadens parter har flera former av kontakter med utlandet. De tillhör olika internationella sammanslutningar. De deltar i konferenser och seminarier utomlands samt tar emot utländska besökare i Sverige. Kontakterna har ökat liksom behovet av informationsmaterial på främmande språk. Utredningen har därför tillskrivit SAF, LO, TCO och SACO för att få en viss uppfattning om omfattningen och inriktningen av denna verksamhet.

4.1.1 Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Svenska Arbetsgivareföreningen deltar som svensk arbetsgivarpart i Inter- nationella arbetsorganisationen (ILO). SAF är också medlem av Internatio- nella arbetsgivarorganisationen (IOE) samt Sammanslutningen av arbetsgi- vare och industriförbund (BIAC) för samarbete med OECD. SAF deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. SAF har tillsammans med Sveriges Indu- striförbund ett lokalt kontor i Bryssel för att bevaka olika frågor som avser EG. Samarbete sker med de nordiska arbetsgivarföreningarna.

SAF framställer ett informationsmaterial på främmande språk om sin egen organisation, svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstift- ning och företagsamhet. En del av detta material tas fram tillsammans med olika företag, branschförbund och arbetstagarorganisationer.

SAF har låtit producera ett bildband om svensk arbetsmarknad på engelska, tyska, franska och japanska. SAF har också framställt två TV- kassettfilmer på engelska varav den ena också finns tillgänglig i form av film.

SAF tar årligen emot ca 200 utländska studiebesök med sammanlagt ca 750 deltagare. '

4.1.2 Landsorganisationen (LO)

Landsorganisationen deltar som svensk arbetstagarpart i Internationella arbetsorganisationen (ILO). LO är medlem i Fria Fackföreningsinternatio- nalen (FFI) samt i Europeiska Fackliga Samorganisationen. LO deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. LO är också medlem i den fackliga rådgi- vande kommittén (TUAC) för samråd med OECD. LO har även en representant som ingår i den svenska FN-delegationen i samband med FN:s generalförsamling. Inom Norden sker samarbetet genom Nordens Fackliga Samorganisation.

Den fackliga biståndsverksamheten har i hög grad ökat LO:s internatio- nella förbindelser — inte minst med u-länderna. LO har tillsammans med TCO bildat en internationell kommitté för frågor rörande fackliga utbild- ningsprojekt som finansieras med medel från SIDA. LO har rådgivande status vad gäller fackliga projekt som initieras av ILO och FFI eller andra yrkesinternationaler.

För att ytterligare öka samordningen och bredda den internationella verksamheten har LO 1978 i samråd med SAP och KF inrättat Arbetarrö- relsens Internationella Centrum (AIC). AIC skall formellt lyda under ABF. AIC skall i första hand samordna internationella frågor inom arbetarrörelsens olika organisationer. Det kan gälla såväl informationsverksamhet, konferen- ser, kampanjer som besöksutbyte.

LO framställer ett omfattande informationsmaterial på främmande språk om såväl sin egen organisation som svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstiftning och medbestämmande. En del av detta tas fram tillsammans med anslutna fackliga medlemsförbund, andra fackliga organi- sationer eller SAF. LO får bidrag också från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u-länderna och deras situation. Verksamheten avser seminarier, studiecirklar, studieresor och trycksaker.

LO har också låtit producera ett bildband om svensk arbetsmarknad på engelska.

LO tar årligen emot ca 1 000 utländska besökare.

4.1.3 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Tjänstemännens Centralorganisation deltar som svensk arbetstagarpart i Internationella arbetsorganisationen (ILO). TCO är medlem i Fria Fackför- eningsintcrnaiionalcn (FFI) samt i Europeiska Fackliga Samorganisationen. TCO deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. TCO är också medlem i den fackliga rådgivande kommitten (TUAC) för samråd med OECD. Inom Norden sker samarbetet genom Nordens Fackliga Samorganisation.

Den fackliga biståndsverksamheten har i hög grad ökat TCO:s internatio- nella förbindelser — inte minst med u-länderna. TCO har tillsammans med LO bildat en internationell kommitté för att diskutera frågor rörande fackliga utbildningsprojekt som finansieras med medel från SIDA. TCO har vidare rådgivande status vad gäller fackliga projekt som initieras av ILO och FFI eller andra yrkesinternationaler. TCO framställer informationsmaterial på främmande språk om såväl sin

egen organisation som svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstiftning och medbestämmande. En del av detta material tas fram i samarbete med andra organisationer. TCO får också bidrag från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u- länderna och deras situation. Verksamheten avser seminarier, studiecirklar, studieresor och trycksaker.

TCO tar årligen emot ca 100 utländska besökare.

4.1.4 Centralorganisationen SACO/SR

Inom Centralorganisationen SACO/SR äger större delen av de internatio— nella kontakterna rum på lörbundsnivå. Flertalet SACO/SR-förbund har kontakter med olika internationella yrkessammanslutningar som emellertid inte främst sysslar med fackliga frågor. SACO/SR ägnar mest uppmärk- samhet åt det nordiska samarbetet eftersom organisationer som har en både yrkesmässig och facklig inriktning endast finns i Norden. SACO/SR deltar regelbundet i konferenser som ordnas av ILO.

SACO/SR framställer visst informationsmaterial om sin egen verksamhet på engelska. SACO/SR får också bidrag från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u-länderna och deras situation.

SACO/SR tar årligen emot ett tiotal utländska besökare.

Det svenska näringslivet har i sin löpande verksamhet många olika kontakter med utlandet. Handeln över gränserna har mångdubblats under efterkrigs- tiden, främst mellan de utvecklade OECD-länderna. På senare år har det svenska näringslivet också byggt ut sina förbindelser med Östeuropa och u- länderna.

Kontakterna har därför ökat liksom behovet av material på främmande språk. Ibland gör företagen allmänna översikter över den sektor inom vilken de är verksamma liksom över Sverige som industrination. Några företag ordnar också seminarier och studiebesök i Sverige.

Utredningen har tillskrivit såväl Sveriges Industriförbund och Kooperativa Förbundet som ett begränsat antal företag, banker och resebyråer för att få en viss uppfattning om denna verksamhet. Svaren som sammanfattas nedan utgör endast illustrerande exempel på den informationsverksamhet som svenskt näringsliv bedriver mot utlandet.

Sveriges Industriförbund består av 24 branschföreningar med sammanlagt över3 000 anslutna företag som svarar för 75 % av den sammanlagda svenska industriproduktionen. Industriförbundets uppgift är att företräda svensk industri gentemot såväl regering och riksdag som verk och myndigheter. Industriförbundet har även till uppgift att skapa goodwill för svensk industri utomlands. Det sker bland annat genom delegationsresor utomlands, deltagande i internationella konferenser, personinbjudningar,journalistkon-

takter, seminarier och forskarkontakter.

Industriförbundet samarbetar vidare med privata handelskamrar i Dils- seldorf, London, New York, Paris, San Francisco, Sao Paulo och Sydney samt regionala rådgivande grupper av Sverigeintresserade företagsledare och handelsföreningar i olika delar av världen. Industriförbundet har tillsammans med SAF ett lokalt kontori Bryssel för beredning av olika frågor avseende EG . samt deltar i olika europeiska samarbetsorgan såsom till exempel EFTA:s Rådgivande kommitté. Industriförbundet har även en representant som ingår i den svenska FN-delegationen i samband med FN:s generalförsamling.

Industriförbundet har också tillsammans med SAF bildat Näringslivets internationella råd (NIR) som skall vara ett forum för diskussioner om utrikesfrågor inom industrin. NIR har till uppgift att bland annat samordna industrins utlandsinformation. Industrins utredningsinstitut (IUI) som finns inom Industriförbundet bedriver ekonomisk forskning och har vida interna- tionella kontakter.

Industriförbundet publicerar visst allmänt informationsmaterial på främ- mande språk. Industriförbundet ger ut ett Newsletter sex gånger om året. Det distribueras i ca 3 000 exemplar på engelska,ca1 000 exemplar på tyska och ca 300 exemplar på franska till nyckelpersoner inom utländskt näringsliv samt till dotterbolagen. Bulletinen innehåller såväl eget fackmaterial som allmänna översikter över svensk ekonomi och industri.

Industriförbundet ger två gånger om året ut en översikt över det ekonomiska läget i Norden, Nordic Economic Outlook, tillsammans med industriförbunden i Danmark, Finland och Norge. Därutöver ger Industri- förbundet ut tryckt informationsmaterial på främmande språk vid speciella tillfällen, exempelvis vid Förenta Staternas 200-årsjubileum eller i samband med delegationsresor. I sådana sammanhang kommer också Svenska institutets informationsmaterial till användning. IUI ger ut flera av sina forskningsrapporter på engelska.

Industriförbundet tar årligen emot många besökare från utlandet, såväl egna inbjudna som personer som utnyttjar Svenska institutets besöksservice. Flera föredragshållare sänds ut inte minst till olika universitet utomlands.

4.2.2. Kooperativa Förbundet (KF)

Kooperativa Förbundet är centralorganisation för ca 170 konsumföreningar runtom i landet samt ägare till ett flertal tillverkande företag. KF:s uppgift är att företräda konsumentkooperationen gentemot såväl regering och riksdag som verk och myndigheter. Genom sin särskilda inriktning har KF satsat betydande resurser på informationsverksamhet — även i förhållande till utlandet. KF deltar i olika former av internationellt samarbete såsom till exempel EFTA:s Rådgivande kommitté. Informationsverksamheten vid KF avser bland annat framställning av tryckt informationsmaterial och film på flera Språk om svensk kooperation, seminarier samt studiebesök.

KF publicerar sex till åtta gånger om året ett Newsletter på engelska och tyska med information om olika händelser i Sverige och Norden med anknytning till kooperationen. Vidare publiceras material i form av till exempel små skrifter om olika kooperativa frågor på engelska, tyska, franska och spanska. KF har även utgivit enstaka informationsskrifter på språk som

arabiska, esperanto,japanska, polska, portugisiska och ryska. Vidare har KF producerat ett tiotal olika filmer om kooperationen med text eller tal på främst engelska men också tyska, franska, spanska, norska och danska samt diabildserier på engelska, tyska, franska, spanska och finska.

KF tar årligen emot ] 500—2 000 besökare. Besöksprogrammen omfattar som regel också andra kooperativa organisationer såsom Folksam, HSB och OK. Vidare deltar KF årligen i flera internationella möten med utländska kooperativa organisationer. I dessa sammanhang lämnas information om Sverige och svensk kooperation.

4.2.3. Privata företag

Även de enskilda företagen bedriver informationsverksamhet som har beröring med den allmänna Sverigeinformationen. Tillverkande exportfö- retag såsom ASEA, Astra, Atlas Copco, L. M. Ericsson och Volvo redovisar samtliga en omfattande informationsverksamhet.

ASEA ger ut ASEA Journal sex gånger om året på svenska, engelska, tyska, franska, spanska och italienska. Den ger information om svensk teknik och industri. Dessutom ger man årligen ut ASEA International på engelska som syftar till att ge ett vidare perspektiv på svensk teknologi och svenskt samhälle. Den distribueras till beslutsfattare inom näringsliv, förvaltning, universitet och högskolor utomlands. Atlas Copco publicerar ca 40 periodiska tidskrifter inom företagets olika dotterbolag utomlands. L. M. Ericsson ger ut Ericsson Review fyra gånger om året på engelska, franska och spanska. Den ger information om den tekniska utvecklingen på teleområdet. Volvo har särskilt satsat på informationsmaterial om arbetsmiljöfrågor i anslutning till den nya Kalmarfabriken. I övrigt publicerar företagen årsredovisningar, presentation av företagen, produktinformation m. m. på flera olika språk.

Företagen producerar också egna filmer i olika språkversioner. Arlas Copco har sedan 1957 låtit framställa drygt 100 produkt- och teknikorienterade filmer där allmänna inslag från svensk industri är relativt vanliga. Atlas Copco har i detta sammanhang flera gånger samarbetat med Sveriges Radios utlandSprogram. ASEA har tagit fram en allmän film om företaget och Sverige, L. M. Ericsson har fyra olika filmer om teleteknik och samhälle.

Företagen tar även emot besök samt ordnar journalistinbjudningar och seminarier. ASEA tog 1977 emot 148 grupper med sammanlagt 1 500 personer från 51 länder. Samma år fick företaget besök av 86 utländska journalister, fotografer och TV-reportrar från 14 länder. En del av dessa besök sker i samarbete med utrikesdepartementets pressbyrå. ASEA arrangerade åtta olika seminarier under 1977, till exempel ”Swedish Industry in a Changing World” vars huvudsyfte var ”att ge en Sverigebild som i någon mån korrigerade de överdrifter rörande vårt svåra läge och framtidsutsikter som förekommit i utländsk press”.

Astra bjuder ofta in läkare och forskare av olika slag till symposier kring aktuella medicinska frågor. Atlas Copco tar dagligen emot utländska studie— besök som också kommer att beröra sådana områden som svensk ekonomi, forskning och allmän teknologi. Större internationella pressbesök har också ordnats vid kraftverk och industrianläggningar där Atlas Copco-lösningar på tekniska problem kunnat studeras.

L. M. Ericsson bjuder också in grupper av utländskajournalister. Volvo fick 1977 besök av ca 20 000 utländska besökare. Av dessa avsåg ett par tusen mer kvalificerade besökare såsom tekniska specialister,journalister och utländska diplomater.

4.2.4. Banker och försäkringsbolag

Svenska Bankföreningen och de svenska affärsbankerna bedriver informa- tionsverksamhet som har många beröringspunkter med den allmänna Sverigeinformationen. Svenska Handelsbanken ger till exempel ut Current Business in Sweden fyra gånger om året och Skandinaviska Enskilda Banken ger fyra gånger om året ut Quaterly Review som har till syfte att föra fram olika svenska ståndpunkter i ekonomiska frågor i den kvalificerade interna- tionella debatten. De innehåller mycket allmänt material om svensk ekonomi och handel såsom exempelvis konjunkturbedömningar. Handelsbanken ger årligen ut broschyren Swedens Economy in Figures och SE—banken ger aktuella data om svensk ekonomi i Some Data about Sweden som trycks i 40 000 exemplar. Den finns också i kortfattad form i broschyren Basic Facts about Sweden som ges ut på svenska och sex främmande språk i en sammanlagd upplaga av ca 420 000 exemplar.

Bankerna ger också ut allmänna publikationer om svensk ekonomi såsom Handelsbankens Sweden in the World Economy samt mer speciella översikter över svensk lagstiftning i publikationer som Handelsbankens Starting a Business in Sweden. I övrigt ger bankerna ut årsredovisningar, presentationer av banken m. m. på olika språk.

De svenska försäkringsbolagen bedriver också viss informationsverk- samhet till utlandet som har beröring med den allmänna Sverigeinformatio- nen. Skandia och Trygg-Hansa ger ut olika publikationer som berör social- och hälsovård i Sverige. Skandia har till exempel publicerat skriften Health and Fitness. Trygg-Hansa publicerar Social Benefits in Sweden som utkommer i regelbundet aktualiserade upplagor. Skandia har även i serien Skandiarapport publicerat studier om barn och trafikmiljö på engelska.

Såväl Skandia som Trygg—Hansa tar regelbundet emot besökare från utlandet i den löpande verksamheten. Skandia ordnar årligen ett seminarium för försäkringstjänstemän från u-länder.

4.2.5. SAS och resebyråbranschen

SAS intar en särställning bland företagen då det gäller informationsverksam- het. SAS är på många platser i världen Sveriges och de skandinaviska ländernas ansikte utåt. Företagets tidskrift Scanorama ges ut sex gånger per år i en sammanlagd upplaga av ca 200 000 ex. De lokala SAS-kontoren ordnar ofta olika former av evenemang såsom folkdanser, luciatåg m. m. Utlands- myndigheterna har i enkäten flera gånger uppgivit att SAS-kontoren också har betydelse för informationsarbetet i de olika länderna.

SAS har i sitt svar till utredningen hänvisat till den undersökning om företagets roll för informationsspridning om de tre skandinaviska länderna som företogs 1970. Denna undersökning visar att SAS spelar stor roll inte endast för informationsverksamheten för Danmark, Norge och Sverige utan

även tar emot ett stort antal handelsförfrågningar samt förfrågningar avseende turism och kultur. Undersökningen konstaterade sammanfatt- ningsvis beträffande de tre skandinaviska ländernas informationsverk- samhet att ”SAS:s representerar det i särklass betydelsefullaste organet för vår informationsspridning”. SAS” roll för den allmänna informationen skulle enligt undersökningen vara störst i avlägsna länder— främst u-länderna —och i de östeuropeiska länderna där SAS oftare får ersätta andra kontaktorgan.

Reso och Nyman & Schultz bedriver viss allmän Sverigeinformation som ett led i den löpande resebyråverksamheten i samband med presentation av turistprojekt i Sverige. Reso ordnar pressresor till Sverige för utländska journalister samt seminarier runt om i världen. Reso och Nyman & Schultz får ofta i uppdrag att arrangera kongresser och konferenser i Sverige. Nyman & Schultz anger att man i samband med till exempel L. M. Ericssons 100- årsjubileum och projektet US Volvo dealers 1977 låtit trycka upp särskilt informationsmaterial. Båda företagen åtar sig uppdrag av svenska industrier och svensk miljövård. I samband härmed utarbetas särskilt informations- material för deltagarna.

5 Övrigt

Vid främmande länders ambassader finns utsända tjänstemän av olika slag som har till uppgift att följa skilda aspekter av utvecklingen i det svenska samhället. Det sker genom rapportering från ambassaden till främst respek- tive länders utrikesministerier. Rapporteringen bygger på kontakt med svenska departement, myndigheter, organisationer och företag. Radio-TV och svensk press spelar också en viktig roll för bedömningen, liksom de enskilda tjänstemännens förmåga att skaffa sig personliga kontakter i Sverige. Utrikesdepartementets protokoll ordnar i viss utsträckning olika arrangemang såsom resor och studiebesök för de diplomater som är stationerade i Stockholm.

Det finns i dag 95 ambassadörer ackrediterade i Stockholm. Därtill kommer en minister och 15 chargés d”affaires. Av dessa har 73 länder ambassader eller ambassadkanslier i Stockholm. Ambassadernas storlek varierar kraftigt, från Island, Libanon och Peru med två utsända tjänstemän till Förenta Staterna med drygt 30 utsända tjänstemän och Sovjetunionen med drygt 40 utsända tjänstemän. Några ambassader har särskilda informationskontor eller kultur- centra i Stockholm såsom Finland, Frankrike, Förenta Staterna, Italien, Jugoslavien, Polen, Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska Demokratiska Republiken.

Följande länder har diplomatisk representation i Sverige (inom parentes anges de länder vars ambassadkanslier inte är förlagda till Stockholm).

Tabell l6 Främmande länders diplomatiska representation i Sverige l978

(Afghanistan) Indien Pakistan Albanien Indonesien Panama Algeriet Irak Peru Australien Iran Polen Angola Irland Portugal Argentina Island Rumänien Bangladesh Israel (Rwanda) (Barbados) Italien Belgien (Salvador). charge (Benin) (Jamaica) tfaflaires ai. (Botswana) Japan Saudiarabien Brasilien (Jordanien) Schwei/ Bulgarien Jugoslavien (Sierra Leone) (Bttrma) Somalia (Burundi) (Kamerun) Sovjetunionen Kenya Spanien Canada Kina Sri Lanka Chile (Kongo) Storbritannien Colombia ' Kuwait Sudan Costa Rica Sydafrika. minister Cuba (Laos) (Sydjemen) (Cypern) (Lesotho) Sydkorea Libanon (Syrien) Danmark Liberia (Dominikanska Republiken) Libyen Tan/ania

Thailand (Elfenbenskusten) (Malawi) Tjeckoslovakien F-CUiKlUT. Chilftlö dilll—l—HIFCS il- i- (Malaysia) (Trinidad och Tobago) Egypten (Mali) Tttnisien Etiopien (Malta) Turkiet

Tyska Demokratiska (Filippinerna). charge" tfaffaires a.i. (Marocko) Republiken Finland (Mauretanien) Frankrike (Mauritius) Ungern I'it'irbundsrepubliken Tyskland Uruguay. charge (Förenade Arabemiraten) Mexico (faffaircs a. i. Förenta Staterna (Mongoliet)

Venezuela (Gabon) Nederländerna Vietnam (Gambia) (Nepal). charge (Ghana) tfaffaircs a. i. Zaire Grekland Nigeria (Guatemala) Nordkorea Zambia (Guinea) Norge Guinea-Bissau (Nya Zeeland) Österrike

Intensiteten i nyhetsbevakningen av Sverige varierar kraftigt. I första rummet kommer de nordiska länderna där bevakningen av svenska förhål- landen är såväl bred som kontinuerlig. Därefter följer länderna inom vår egen kulturkrets i Västeuropa och Nordamerika där flera tidningar har en någorlunda jämn nyhetsbevakning från Sverige. Schweiz intar i detta sammanhang en särställning med en anmärkningsvärt grundlig och konti- nuerlig bevakning av Sverige. I Östeuropa, Latinamerika, Afrika och Asien är

Tabell [7 Fördelning av representanter för utländska massmedia i Sverige 1978

Antal Nationalitet Antal Nationalitet media- media-

företag företag 34 Förbundsrepubliken 4 Portugal

Tyskland 3 Brasilien

24 Förenta Staterna 3 Egypten 23 Storbritannien 3 Tyska Demokratiska 13 Schweiz Republiken I I Italien 2 Argentina 9 Finland 2 Irland 7 Nederländerna 2 Ungern 7 Norge 2 Marocko 7 Sovjetunionen l Algeriet 6 Frankrike 1 Hong Kong 6 Jugoslavien | Island 6 Spanien I Japan 5 Polen I Kina 5 Österrike I Sydkorea 5 Israel I Cuba 5 Danmark | Nigeria 4 Belgien ] Sydafrika 4 Canada I Turkiet

nyhetsbevakningen från Sverige mycket sporadisk.

Det finns i dag 21 nyhetsbyråer med personliga representanter i Stockholm. Vidare finns det 104 utländska korrespondenter i Sverige för dagspress, radio och TV som anmält sig till utrikesdepartementet pressrum. Dessutom finns 62 representanter för tidskrifter och fackpress anmälda. Endast ett fåtal av dessa kan emellertid betraktas som heltidsarbetande journalister.

Utländska besök i Sverige utgör en av de främsta källorna till information om Sverige utomlands. Det gäller både journalister och politiker, tjänstemän och experter som sedan förmedlar sina upplevelser i radio och TV, i tidningar, i facktidskrifter föredrag och forskningsrapporter samt böcker om Sverige och svenska förhållanden.

Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna bjuder årligen in journa— lister och andra opinionsbildare till Sverige. Pressbyrån har de senaste åren tagit emot ca 400 journalistbesök per år. Antalet reguljära journalistbesök uppgick 1977 till 258. Av dessa var 78 inbjudna av pressbyrån under det att 180 kom hit till Sverige spontant. Till dessa siffror skall läggas de 235 journalister som kom till Sverige sommaren 1977 för att bevaka OPEC- ländernas möte i Saltsjöbaden. Journalister från Västeuropa och Nordame- rika dominerar helt besöksbilden. Antalet besökande journalister från u- länderna är lågt och uppgår i genomsnitt till ca 10 per år. Av dessa är 3 a 4 inbjudna av pressbyrån.

Pressbyrån tar på olika sätt hand om besökande journalister genom att lägga upp besöksprogram och bland annat ordna intervjuer med ledande svenska politiker inom såväl regeringen som oppositionen. Härvid spelar

riksdagens internationella sekretariat en viktig roll. Pressbyrån ordnar även olika arrangemang för de korrespondenter som är stationerade i Stock- holm.

Utlandsmyndigheterna inbjuder årligen ca 20 till 30 opinionsbildare till Sverige. De fördelar sig ganskajämnt mellan olika regioner i världen med en viss övervikt för Västeuropa och Nordamerika. Informationsbyrån tar hand om 10 till 12 av dessa inbjudna och lägger upp särskilda studieprogram för dem. Övriga inbjudna tas om hand av Svenska institutet vars besöksservice ordnar program för dem. Allmänt gäller att informationsbyrån tar hand om de utländska besök som har en utrikespolitisk aspekt samt vissa besökare från avlägsna länder och kulturer som anses böra få ett mer personligt motta- gande. Utrikesdepartementets protokollsenhet ansvarar för statschefsbesök samt besök av främmande stats- och utrikesministrar.

Fackdepartementen har ofta inom sina egna internationella sekretariat byggt upp en mottagningskapacitet för egna besöksprogram. Det gäller främst inbjudningar till främmande statsråd och statssekreterare men också högre tjänstemän.

Svenska institutet har i Stockholm en särskild besöksservice som arran- gerar besöksprogram för utländska besökare, enskilda eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 vilket motsvarar närmare 10 000 besökare. Endast ca tio procent av dessa program avser personer som inbjudits av UD, utlandsmyndigheterna och Institutet eller som kommer som stipendiater från FN, OECD eller Europarådet. Resten avser besökare som själva står för rese- och uppehållskostnader. För spontanbesökare och stipendiater har Institutet möjlighet att i viss utsträck- ning ställa guide/ tolk till förfogande utan kostnad för besökaren. Vid utlandsmyndigheterna finns särskilda anmälningsformulär för besök. Ca 80 % av besöken anmäls på detta sätt i förväg genom de svenska utlands- myndigheterna. Övriga besökare anmäls av de utländska ambassaderna i Stockholm, av statliga myndigheter och organisationer av olika slag i Sverige samt svenska företag. 80 % av besökarna håller sig till Stockholmsområdet.

Statliga verk och myndigheter svarar för en hel del studiebesök, såväl egna som i samarbete med Institutet. Detsamma gäller kommuner, intresseorga- nisationer, folkrörelser och privata företag som ofta har en mycket omfat- tande besöksverksamhet. Vissa resebyråer såsom Reso och Nyman & Schultz lägger upp kommersiella studiebesök i Sverige. Resebyråerna har även börjat satsa på charterresor i form av s. k. Cultural Tourism med särskilt upplagda museiprogram, teater- och operabesök m.m. Andra organisationer som Stockholm Convention Bureau arrangerar internationella konferenser och kongresser i Sverige, främst i Stockholm.

Tabell 18 Fördelning per region av besök anordnade av Svenska institutet l977 (%)

Västeuropa 35 Östeuropa l0 Nordamerika 24 Australien/Oceanien IO Afrika 4 Asien I I Latinamerika 6

6 Resurser

UD:s press- och informationsenhet disponerar operativa medel för informa- tionsverksamhet från anslaget D 3. Övrig information om Sverige i utlandet. Anslaget uppgick budgetåret 1977/78 till 6 367000 kr samt fördelades på följande sätt.

Pressbyrån

Utländska pressbesök och presservice

Informationsbyrån

Informationsberedskap Särskilda projekt

varav: a) Upplysningar om svensk utrikespolitik i Sverige

b) Särskilda ESK-åtgärder

c) Ingenjörsförlaget, Sweden Now

d) Kungl. Vetenskapsakademien, Ambio

Centrala regionprogram

varav: a) Europa, (Norden, Västeuropa, Östeuropa)

b) Nordamerika (exkl. SIS:s regionala verksam- het)

e) Asien, Australien och Oceanien)

d) Afrika

e) Latinamerika

Bidrag till Svensk-Internationella press- byrån (SIP) Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

U tlandsm yndighetema

Lokal informationsberedskap (A-anslag) Projektmedel (B-anslag)

150000 100000 660000

75000

200000

200000 100000 100000 100000

A- och B-anslagen fördelades regionvis på följande sätt:

A-anslag kr Norden 36 000 Västeuropa 130 000 Östeuropa 48 000 Nordamerika 116 000 Australien och Oceanien 21 000 Afrika 50 000 Asien 67 000 Latinamerika 53 000 Delegationer 6 000

B-anslag kr 106 000 404 000

83 000 580 000 37 000 74 000 170 000 86 000

Kr

600000

300 000 985 000

700000

1100000

615000

527000 1540000

A-anslagen avser lokal informationsberedskap och utnyttjas efter utlands- myndigheternas eget bedömande för tillfälliga mindre kostnader i samband med olika informationsinsatser.

B-anslagen är bundna till särskilda projekt. Enligt utrikesdepartementet används i genomsnitt ca 50 % av de sammanlagda medlen för opinionsbil— darutbyte (till och från Sverige). Ca 5 % används för seminarier och work- shops. 15—20 ”i; avserlokala kostnader och kringarrangemang i samband med utställningar, filmer m.m. som producerats eller förmedlats av Svenska institutet. 25—30 ”i» används för kringarrangemang i samband med projekt som genomförs i direkt samarbete mellan utländska intressenter och svenska institutioner eller grupper, lokala inköp av dokumentation eller andra åtgärder som kräver lokal bedömning och handläggning.

Medel från informationsbyrån och utIandsmyndigheterna används i många fall för uppdrag och projekt som verkställs av Svenska institutet. På detta sätt har bland annat årligen ställts ca 500000 kr till Institutets förfogande för åtgärder som beslutats i samråd mellan Institutet och

informationsbyrån. Gränsen mellan kultur och information är inte alltid lätt att dra.

Sammanlagt torde ca 500 000 kr av de medel som används av informations- byrån och utlandsmyndigheterna avse åtgärder inom kulturområdet.

Medlen till Svenska institutet uppgick budgetåret 1977/78 till 18 279 000 kr från anslaget Svenska institutet. Av denna summa avsåg 1973 000 kr programmet Informationsverksamhet. Institutets operativa medel för informationsverksamhet fördelades på följande områden (I OOO-tal kr):

Ändamål Budget 1977/78

(1 OOO-tal kr) Publikationsverksamhet 925 Dokumentationsverksamhet 118 Dokumentärlilmverksamhet 320 Besöksservice I 15 lnformationsutställningsverksamhet 495

I 973

Till detta kommer informationsverksamhetens andel av Svenska institutets kostnader för personal och administration i Stockholm. Särskilt när det gäller dokumentationsservice och besöksservice måste tjänstemännen betraktas som en informationsresurs i sig själva. En grov beräkning ger vid handen att ca 50 96 av kostnaderna för personal och administration faller på Information. Under budgetåret 1977/78 uppgick kostnaderna för personal och administration totalt till 9 362 000 kronor.

Medlen till Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppgick budgetåret 1977/ 78 till 18 330000 kr från anslaget Sveriges Radios programverksamhet för utlandet,

Kostnaderna fördelas på följande sätt:

Ändamål (1 OOO-tal kr) Sveriges Radios kostnader 13 890 varav personalkostnader 8067 ljudradioteknik 2 421 gemensam organisation I 733 direkta programkostnader ] 144 omkostnader 525 Televerkets kostnader 4 440

Övriga departement och statliga myndigheter bedriver också informations- verksamhet som avser utlandet. Närmare inriktning och utformning av verksamheten framgår av avsnittet 3.2 ovan. Det är emellertid svårt att få frzim några siffror som anger storleken på denna informationsverksamhet. Det finns sällan särskilda anslag för verksamheten som ofta belastar exempelvis allmänna informationsanslag eller expensanslag.

Det finns till exempel inslag av allmän Sverigeinformation i den exportfräm- jzindc verksamhet som bedrivs av Sveriges Exportråd och de svenska han- delssekreterarkontoren utomlands liksom i den turismfrämjande verk- samhet som bedrivs ziv Sveriges Turistråd och de svenska turistkontoren ] utlandet. '

För Exportrådet, handelssekreterarkontoren, Turistrådet och turistkon- toren ingår informationsinsatser av detta slag i de olika projekten. Det går inte att uppskatta hur stor del av informationsinsatserna som avser allmän Sverigeinformation.

Bland särskilda insatser för allmän Sverigeinformation kan nämnas Exportrådets bidrag till tidskriften Sweden Now med systerpublikationer. Bidraget uppgick år 1977/78 till 708000 kr.

Bilaga 3 Nulägesbeskrivning — kulturutbyte

1 Utredningens uppdrag

Utredningen skall enligt sina direktiv ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar kulturutbyte med utlandet. Denna kartläggning skall också omfatta de ekonomiska resurser som för närvarande används.

För att genomföra kartläggningsuppdraget har utredningen begärt synpunkter och uppgifter från drygt 400 kulturinstitutioner i hela landet, fria grupper och enskilda, organisationer och föreningar samt stödjande och förmedlande myndigheter och organ. Urvalet av adressater har betingats av de kulturpolitiska principer som enligt propositionen om Den statliga kulturpolitiken (1974128) gäller inom området. Ett vidare kulturbegrepp kan i hög grad stimulera diskussionen om det internationella utbytet, men det kan inte läggas till grund för samhällets insatser i detta sammanhang.

Följande redovisning av det internationella kulturutbyte som i dag förekommer med statligt stöd bygger på uppgifter som har inhämtats genom enkäter och intervjuer. Efter en inledande översikt av allmänt stödjande och förmedlande organ redovisas varje ämnesområde för sig: teater och dans, musik, film, litteratur och bibliotek, konst, museer och utställningar, samt utbytet inom vissa konstnärliga utbildningsinstitutioner och inom organisa- tioner, föreningar m. m. Inom varje område ges också en inledande översikt över stödjande och förmedlande organ och deras särskilda insatser. Med denna uppställning blir en del upprepningar oundvikliga, men avsikten är att ge en så överskådlig bild som möjligt av resurser och verksamhet även inom varje särskilt område.

Där inget annat anges gäller uppgifterna för budgetåret (verksamhetsåret) 1977/78.

2 Stödjande organ

Ett flertal myndigheter, institutioner och andra organ stöder genom eko- nomiska bidrag eller på annat sätt olika former av kulturutbyte med utlandet.

248

2.1 Utrikesdepartementet

Bidrag: ca 500 000 kr

Från anslagsposten Övrig information om Sverige i utlandet (ca 6,4 mkr) utgår medel till utlandsmyndigheternas lokala informationsverksamhet som också kan avse visst kulturutbyte. Bidrag har bl. a. lämnats till Folkparkernas Centralorganisation för att tzi emot grupper från Albanien och Nordkorea (förlusttäckningsbidrag), InternationellaTeaterinstitutets och PEst interna- tionella kongressertl30 000 kr) samt till stödköp av svensk lyrik i italiensk översättning (12 000 kr).

2.2 Utbildningsdepartementel

Bidrag: ca 1,1 mkr

Från anslaget Kulturellt utbyte med utlandet utgår bidrag till deltagande i olika internationella organisationers konferenser och kurser (totalt 208 000 kr). Det gäller dels av regeringen utsedda representanter till möten inom mellanstatliga organisationer som Europarådet och Unesco, dels företrädare för svenska avdelningar av s. k. NGO's (non-governmental organizations) vid deltagande i den internationella huvudorganisationens möten. För möten inom kulturområdet anvisades sammanlagt ca 65 000 kr.

Av posten Till regeringens disposition under samma anslag (totalt 549 000 kr) avser 200000 kr bidrag till folkrörelsernas internationella kontakter. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund m. 11. har fått 50 000 kr för ett interna- tionellt symposium om kvinnoorganisationsforskning, och Fredrika- Bremer-förbundet 50 000 kr för projektet Women in public life i samarbete med kvinnoorganisationer i några afrikanska länder. ABF och Studieför- bundet Vuxenskolan har fått 100 000 kr i bidrag till teaterutbyte. Resten av dispositionsmedlen används för mindre resebidrag, besöks— och konferens- kostnader samt årsavgifter till vissa internationella organisationer. Ca 160 000 kr anvisades till kulturändamål.

Från anslaget Bidrag till internationella kongresser i Sverige (totalt 690 000 kr) utgår stöd till kongresser inom forskning, utbildning och kultur. För kulturändamål anvisades ca 335 000 kr.

Undantagsvis kan medel för kulturutbytesprojekt utgå från dispositions- medel under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Bl. a. fick Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet 25 000 kr och Svenska Pennklubben 50 000 kr som del av bidrag till olika internationella kongresser.

2.3 Svenska institutet (Sl)

Statligt anslag (totalt): 18,3 mkr Projektmedel och bidrag: 1,4 mkr

Svenska institutet behandlas utförligt i kapitel 9. Se även nedan, särskilt under avsnitten 6.1.4, 7.1.2 och 8.1.4.

En av Institutets uppgifter är att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder.

Kulturutbytet omfattar främst produktion och distribution av utställ- ningar, visningar av spelfilm, översättningsstöd, kontaktservice och publika-

tioner. Dessutom svarar Institutet för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris.

Institutets insatser på kulturområdet sker i huvudsak i samverkan med andra institutioner och organisationer. Endast en mindre del av Institutets medel för kulturutbyte fördelas som bidrag till andra organs verksamhet.

Institutet har särskilda referensgrupper för områdena form, arkitektur och fysisk planering, litteratur, musik samt för kulturhuset i Paris.

Allmän kulturutbytesverksamhet

Utställningar av olika slag och format produceras och distribueras för visningar utanför Sverige, ofta i samarbete med museer eller andra institutio- ner. Under 1976/77 visades utställningar i olika språkversioner vid 157 tillfällen i 30 länder. En kulturhistorisk presentation av Sveriges utveckling under det senaste århundradet förbereds i samarbete med Nordiska Museet för ett antal länder i Östeuropa. ,

Svensk spelfilm visades genom Institutet på cinematek, universitet, föreningar, klubbar och vid särskilda filmveckor vid 167 tillfällen. Stöd till översättningar och antologier ingår i arbetet på att sprida svensk litteratur utomlands.

Inom litteraturens, musikens, konstens, teaterns och filmens område ger Institutet också stöd till resor och mindre projektbidrag. Under 1976/77 gav Institutet stöd till 85 kontaktresor eller gästspel. därav 25 besök i Sverige.

Institutets kontaktservice innebär råd och bistånd till såväl utgående som inkommande projekt samt förmedling av personkontakter, inbjudningar och sakupplysningar till utländska intressenter.

Publikationer på kulturområdet omfattar informationsskrifter om littera- tur, musik, film och teater samt utgivning av antologiskivor i samarbete med Rikskonserter.

Verksamheten vid kulturhuset i Paris består huvudsakligen av film-, musik- och teaterprogram, utställningar av konst och konsthantverk samt debatter och konferenser kring aktuella samhällsfrågor och undervisning i svenska för vuxna och barn.

Särskilda synpunkter

I sina anslagsframställningar har Institutet understrukit att Sveriges under- tecknande av Helsingforsdokumentet om säkerhet och samarbete i Europa bl.a. betyder att stor uppmärksamhet måste ägnas åt kulturutbytet med länderna i Östeuropa. Institutet finner det angeläget att ökade resurser ställs till förfogande så att kulturprogrammen med Östeuropa kan förverkligas och samtidigt kontakterna med andra regioner vidmakthållas.

Institutet möter ökade krav på att ge råd och i vissa fall också ekonomiskt stöd för presentation i Sverige av främmande länders kulturyttringar. Varje vidgning av kulturutbytet till nya länder och regioner liksom till nya arbetsområden förutsätter ökade resurser.

Ökade insatser för information om svensk litteratur anses angelägna liksom bättre stöd till utländska introduktörer och översättare. Vidare önskar Institutet ökade resurser för kontaktarrangemang inklusive mindre gästspel

speciellt för amatör- och folkrörelsegrupper samt till teaterarbetarsymposier i samband med gästspel. Svenska utlandsmyndigheter efterlyser information om bl. a. svensk kulturpolitik.

För kulturhuset i Paris önskar Institutet dels fortsätta den hittillsvarande verksamheten, dels söka bättre tillvarata möjligheterna att använda huset för internationella symposier m. m.

2.4 Statens kulturråd (K UR )

Statligt anslag (förvaltning och utredningsverksamhet): 7,5 mkr Bidrag (utom litteraturstöd): ca 800 000 kr

Statens kulturråd inrättades år 1974. Det skall enligt sin instruktion främja förverkligandet av målen för den statliga kulturpolitiken. Ett av målen är utbytet av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.

Kulturrådet skall särskilt verka för en samordning av och utarbeta planer för de statliga insatserna inom kulturområdet. Det skall inom detta område vidare genomföra utredningar, fördela statliga bidrag, bedöma anslagsbehov, följa utveckling och forskning samt sprida information.

Rådet har direkt ansvar för de statliga insatserna till teater, dans och musik, litteratur och folkbibliotek, samt konst, museer och utställningar. Bå 1977/78 fördelade kulturrådet drygt 175 mkr till olika kulturändamål inom sitt ansvarsområde.

Kulturrådet leds av en styrelse som består av ordförande, 14 ledamöter samt fyra suppleanter. Som rådgivande och beredande organ har rådet tre nämnder representerande de ovan nämnda områdena. Styrelsen har i många frågor delegerat beslutsrätten till nämnderna.

Internationell verksamhet

Kulturrådets stöd till internationell verksamhet har hittills varit begränsat. Bidrag utgår från flera olika anslagsposter.

För deltagande i konferenser, festivaler, resor och gästspel, för mindre amatörkörers och -ensemblers utlandsturnéer och för bidrag till vissa internationella samarbetsorganisationer inom kulturområdet utgick sam- manlagt ca 800 000 kr.' För teater- och musikinstitutioners gästspelsutbyte utgick dessutom ur ett nyinrättat anslag för detta ändamål 100 000 kr.

Inom det statliga litteraturstödet, som fördelas av kulturrådet, finns vissa anslag för internationell verksamhet. Våren 1978 antog riksdagen proposi- tionen om ökat litteraturstöd (prop. 1977/78:99), som också innehåller SIK-

lBidragen till internationella organisationer (verksamhet och/eller årsavgifter) iir följande: Svensk Teaterunion/Svenska lTl-rådet: l07 600 kr. Svenska kommitten av internationella musikrådet (IMC): l2000 kr. Svenska sektionen av internationella sällskapet för samtida musik (ISCM): 31 000 kr. Svenska sektionen av internationella konstnärsorganisalionen (IAA): 5000 kr, Svenska Pennklubben/PEN: 40000 kr, Föreningen Svensk Form/World Crafts Council (WCC): 3 500 kr. Föreningen Svensk Form/International Council of Societies of Industrial Design (ICSID): 3 700 kr samt Svenska Museiföreningen/International Council of Museums (ICOM): 2 200 kr. Sammanlagt 205000 kr.

utredningens förslag om presentationsöversättningar av svensk skönlittera- tur. Bidraget beräknas till 150 000 kr årligen under en fyraårig försöksperiod. För stöd till utgivning av utländsk skönlitteratur i svensk översättning anvisades ca 1,25 mkr. För stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk anvisades ett nytt anslag om 300 000 kr, som för innevarande budgetår höjts till 500 000 kr.

Även statsbidraget till folkbibliotekens verksamhet fördelas av kulturrå- det. För inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk beräknades ca 3,5 mkr.

Särskilda synpunkter

Kulturrådet finner särskilt inom områdena teater, dans och musik samt konst, museer och utställningar anslagen för internationell verksamhet helt otillräckliga. I avvaktan på SIK-utredningens förslag har kulturrådet begränsat sina förslag till ökningar och förändringar av anslagskonstruktio- nerna.

För egen del betonar kulturrådet behovet av medel för resor och inbjudningar för att kunna delta i erfarenhetsutbytet och följa de internatio- nella strömningarna inom det kulturpolitiska området.

2.5 SID/f

Statligt anslag (information 0. l.): ca 21,1 mkr Bidrag: ca 750 000 kr

För bidrag till enskilda organisationers u-landsinformation anslog SIDA närmare 10 mkr. Av dessa medel går drygt hälften till studieförbund. I huvudsak används bidragen för studiecirkelverksamhet i internationella ämnen och studieresor till u-länder. Största enskilda mottagare av bidrag är ABF. En del av verksamheten innefattar kulturutbyte med vissa u-Iänder inom ramen för studieförbundens informationsverksamhet.

Inom ramen för SIDA:s egen informationsverksamhet (ca 5,6 mkr), anvisades vissa medel för bl. a. presentation av u-Iändernas kultur i Sverige m. m. Häri ingår stöd till utgivning av litteratur om utvecklings- och u- landsfrågor (150 000 kr) och u-landsstipendier för författare, journalister och filmskapare (400000 kr). Under 1977/78 fick 27 personer sådant stipen- dium.

2.6 Konstnärsnämnden

Statligt anslag: 20,7 mkr Bidrag: 940000 kr

Nämnden inrättades den 1 juli 1976 och skall enligt sin instruktion (19762531) dels handha ärenden om bidrag till konstnärer, dels hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden. Bidrag utdelas inom områdena bild och form, ton samt scen och film.

Bidragen är av två typer, konstnärsbidrag och projektbidrag. Bå 1977/78 anvisades ca 16,2 mkr för konstnärsbidrag och 2,3 mkr för projektbidrag.

Internationell verksamhet

Konstnärsbidraget kan bl. a. användas för studieresor utomlands. Undan- tagsvis ges också projektbidrag för arbetsresor i främmande länder.

Nämnden utdelade ] 13 resebidrag om 2 000 till 20 000 krtill sammanlagt 53 ton- och 60 scenkonstnärer. Totalt anslogs 766 500 kr. Projektbidrag gavs bl. a. för keramisk utrustning att medta på arbetsresa till Zambia (20 000 kr) och till en resa att samla dokumentation av fiskebåtar och fraktfartyg i Jakarta, Bali och Filippinerna (20 000 kr).

Konstnärsnämnden lämnar vidare fr. o. m. bå 1977/78 bidrag till bild- och formkonstnärer för utställningar utomlands. Tidigare gavs sådana bidrag av NUNSKU (se avsnitt 8.1.5). För ändamålet anslogs omkring 100000 kr. Beloppet kommer att ökas i framtiden.

2.7 Kulturprogram inom föreningslivet

Statligt anslag (för bidragsverksamhet): 14,45 mkr Bidrag till internationella ändamål: ca 150 000—300 000 kr

Genom bildningsorganisationerna, dvs. studieförbund och länsbildnings- förbund, anordnas med statsbidrag s. k. kulturprogram inom föreningslivet. Studieförbunden svarar för huvuddelen av denna verksamhet.

Statsbidraget förmedlas av förmedlingsbyrån för kulturprogram till studie- förbund, länsbildningsförbund och föreläsningsföreningar. Länsbildnings- förbunden förmedlar i sin tur bidrag till andra ideella föreningar.

Verksamhetsåret 1976/77 erhöll studieförbunden bidrag till drygt 18 500 program, vilka totalt samlade nära 2,8 miljoner deltagare. Drygt hälften av dessa program utgjordes av musikprogram. Bilden är i stort sett densamma för de program som anordnades av länsbildningsförbund, föreläsningsför- eningar och andra ideella föreningar. Någon statistik över i vilken utsträck- ning bidragen används för internationellt kulturutbyte finns inte i dag. Uppskattningsvis går något mer än en procent av anslaget till sådant ändamål.

Internationell verksamhet

De bidrag byrån förmedlar kan i viss utsträckning användas för internatio- nellt inriktade program. Detta har dock hittills skett i mycket begränsad omfattning.

I samverkan med SIDA och med stöd av SIDA-medel har förmedlings- byrån under flera år svarat för en årlig seminarieverksamhet för att diskutera hur olika slag av kulturprogram kan användas för att informera om u- länder.

Enligt förmedlingsbyrån är hindret för en utbyggd internationell kultur- verksamhet anslagets otillräcklighet i förhållande till de stora och många behov som organisationslivet har. Ekonomiskt stöd till organisatoriska och administrativa insatser i sammanhanget saknas också.

2.8 Nordiskt kulturellt samarbete

Det nordiska kultursamarbetet finansieras dels över den nordiska kulturbud- geten, dels med nationella bidrag till nordiskt kulturellt samarbete. Vidare finns för detta ändamål vissa bilaterala statliga och andra anslag och fonder.

Enligt det nordiska kulturavtalet skall kulturellt samarbete i vid mening mellan avtalsparterna stärkas och intensifieras för att vidareutveckla den nordiska kulturgemenskapen och öka den samlade effekten av ländernas insatser i utbildning, forskning och annan kulturell verksamhet.

Den gemensamma budgeten för nordiskt kulturellt samarbete omfattar kostnaderna för ett antal nordiska institutioner och andra samarbetsorgan. I budgeten ingår vidare kostnader för vissa projekt av såväl permanent art som tidsbegränsad varaktighet. Dessutom ingår bidrag till vissa organisationer m. rn.

Den nordiska kulturbudgeten uppgick 1978 till sammanlagt drygt 61,1 miljoner dkr. Därav avsåg 47,6 miljoner dkr kultursamarbete, 5,5 miljoner dkr ministerrådets dispositionsmedel och 8 miljoner dkr Nordiska kulturfon- den.

Kultursamarbetet omfattar verksamheter inom områdena utbildning, forskning och allmänkultur. Inom det allmänkulturella området har man under senare tid särskilt uppmärksammat frågan om nordiskt radio- och TV- samarbete. Vidare ger man stöd till nordiskt ungdomsarbete och samarbete mellan nordiska folkbildningsorganisationer. Dessutom samverkar man genom Nordiska konstcentret i Finland, den nordiska teaterkommitten, som i första hand ansvarar för fördelning av stöd till gästspel och vidareutbildning, samt genom nordisk kursverksamhet för vidareutbildning av filmarbetare.

Genom ministerrådets dispositionsmedel finansieras främst utrednings- och försöksverksamhet bl.a. på det allmänkulturella området.

Den nordiska kulturfonden ger stöd till nordiska kulturella samarbetSpro- jekt inom områdena forskning, utbildning, folkbildning, litteratur, musik, bildkonst, teater, film och andra konstarter samt till kulturförmedling. Den ger också bidrag till informationverksamhet inom och utom Norden om nordiskt kultursamarbete m.m. samt till anordnande av lokala nordiska kulturveckor.

Användningen av ministerrådets budget för nordiskt samarbete på det allmänkulturella området år 1978 samt storleken av ministerrådets disposi- tionsmedel och den nordiska kulturfonden framgår av tabell 1.

Principiellt är det svårt att särskilja svenska intressen och bidrag från övriga nordiska länders deltagande i samarbetet. Det stöd som ges till svenska mottagare för nordiska projekt kommer indirekt också andra nordiska länder tillgodo, liksom stödet till mottagare i andra nordiska länder även kommer deltagande svenska intressenter tillgodo. Uppskattningsvis gick omkring 2,9 miljoner dkr direkt till svenska intressenter.

För bilateralt nordiskt samarbete finns ett särskilt anslag inom utbildnings- departementet (ca 3,6 mkr). Under detta anslag används medel för olika ändamål av bilateral karaktär utanför den gemensamma nordiska kulturbud- geten. Hit hör bl. a. nordiska studieutbytesresor för skolungdom, nordiska kurser i språk och litteratur samt nordiska författarstipendier. Ändamål och fördelning framgår av tabell 2.

Tabell 2 Anslag för bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. bå 1977/78 (1 OOO-tal kr)

Ändamål

Tabell 1 Anslagen till allmänkulturell verksamhet i den nordiska kulturbudgeten 1978 (] OOO—tal danska kronor)

Verksamhetsområde Verksamhets- budget 1978

Nordens Hus, Reykjavik Nordiskt teatersamarbete

— vidareutbildning och gästspel Nordiska Rådets litteraturpris Nordiska Rådets musikpris Nordiskt musiksamarbete Nordiskt samiskt institut Nordiskt ungdomssamarbete Stöd till översättning av grannlandslitteratur Nordiska konstförbundet Ministerrådets dispositionsmedel Nordiska kulturfonden

Summa

2 230 290 1 260 210 135 I 235 2 442 1 450 1 050 420 5 500 8 000

24 222

Belopp Ändamål 1977/78

Belopp 1977/78

.Vt

Svenska föreningen Norden Bidrag till inköp av svensk litteratur

a) Föreningens allmänna verksamhet 900 till Islands riksbibliotek 7 b) Nordisk lektoratsverksamhet 230 7. S:tc Genevieve-biblioteket i Paris c) Lärarutbyte mellan de nordiska a) Bidrag till lön för en nordisk

länderna 50 bibliotekarie 8.4 dl Nordiska studieutbytesresor för b) Inköp av svensk litteratur till

skolungdom 95 biblioteket 12 e) Stipendiertill svenska gymnasie- 8. Kommittén för översättning till

skolelever för studieresori Norden 70 svenska av finsk facklitteratur 30 Vuxenundervisning i svenska och 9. Nordiska författarstipendier 26 finska 10. Stipendier till kulturkritiker och a) Kurseri finska och svenska 170 kulturjournalister 27 b) Kurser i svenska för finländska ll. Nordiskt musiksamarbctc 85

lärare 20 12. Nordiskt författarsamarbete 10 Föreningen Nordisk folkhögskola 13. Kulturellt utbyte med Island 75 i Geneve 90 14. Kulturellt utbyte med Färöarna 20 Nordiska kurser i språk och litteratur 65 15. Sverigefinska språknämnden 75 Svenskhemmet Voksenåsen 16. Stipendier åt isländska forskare 66.1 a) Lokalkostnader ] 039 17. Stipendier åt islänningar för b) Stipendieverksamhet 100 yrkesutbildning i Sverige 30

18. Till regeringens disposition 324.5

Fr.o. m. bå l978/79 kommer vidare bidrag till Hanaholmen, kultur- centrum för Sverige och Finland(200 000 kr), och till kulturell verksamhet vid Svenskhemmet Voksenåsen (80000) samt för uppförande av ett Nordens Hus på Färöarna (700 000 kr) att anvisas under detta anslag. Det finns också ett antal bilaterala kulturfonder, vars verksamhet ofta administreras genom Föreningarna Norden.

Svensk-danska kultur/om/en bildades genom en insamling åren 1953—1955. Den består av en stipendiefond på 225 000 kr och en mindre, fri fond. Fonden skall främja svenskars studier i Danmark och svensk-danskt kulturutbyte.

F onde/, for dansk-svensk samarbejde bildades år 1961. Fondkapitalet är på ca 6 miljoner dkr. Syftet är att stödja svensk-danskt utbyte och samarbete genom anslagsverksamhet i de båda länderna.

Svensk-norska samarbets/omlen har ett fondkapital på 2,6 mkr och den norska motsvarigheten ett kapital på 3 miljoner nkr. Syftet är att främja kulturellt utbyte mellan Norge och Sverige bl. a. genom stipendier, föredrags- verksamhet, lärar- och elevutbyte, lektoratsverksamhet m. m.

Kulturfonden/ör Sverige och Finland tillkom 1960 för att bidra till att öka den ömsesidiga kännedomen om och kontakten mellan de båda länderna. Fonden förvaltar bl. a. det finsk-svenska kulturcentret Hanaholmen vid Helsingfors. Fondkapitalet uppgår f. n. till 24 mkr. Fonden delar ut allmänna bidrag, universitets- och högskolestipendier, kulturstipendier och översättar- stipendier.

2.9 Multi/ateralt kultursamarbete

Ett ganska omfattande kultur- och erfarenhetsutbyte äger rum inom ramen för internationella mellanstatliga organisationers verksamhet, främst Euro- parådet, OECD och Unesco.

2.9.1 Europarådet

I Europarådets samarbete inom kultur- och utbildningsområdena deltar 22 länder. Till verksamheten anslås f, n. ca 7 mkr årligen (exkl. den fast anställda personalen löner). Härav avser ca 1,3 mkr allmänkulturell verksamhet. Bå 1977/78 uppgick Sveriges bidrag till Europarådet till 6,5 mkr.

Verksamheten omfattar projekt, konferenser och s. k. serviceaktiviteter. Projekten är tidsbestämda utredningar som leds av projektgrupper samman- satta av experter från de olika medlemsländerna. Årligen anordnas särskilda konferenser inom områdena skolutbildning, högre utbildning och kultur. Konferensernas syfte är att tjäna som debattfora för experter och admini- stratörer från de olika länderna. Exempel på serviceaktiviteter är bl. a. samproduktion av läromedel (främst undervisningsfilm), ett kulturellt identi- tetskort samt konstutställningar.

Från svensk sida deltar man i samarbetet genom arbete i kulturstyrelsen, som sammanträder två gånger om året, och engagemang i projekt och konferenser. F. n. ingår svenskar i samtliga projektledningsgrupper. Aktuella projekt gäller bl. a. den obligatoriska skolans uppgifter samt kultur och massmedia. Ett särskilt projekt om barnkultur drivs från nordisk/svensk sida.

Inom ramen för de olika verksamheterna anordnas årligen också sympo- sier, workshops. seminarier. expertmöten m. m. Under år 1977 organiserades tre möten i Sverige varvid ca 25 svenskar var engagerade. Totalt anordnades under år 1977 omkring 25 sådana möten i vilka sammanlagt ca 45 svenska experter deltog.

I anslutning till projekt- eller konferensverksamheten författades dessutom ett antal rapporter av svenska experter på Europarådets uppdrag.

2.9.2 OECD

OECD (Organization for Economic Co-operation and Development) skall enligt sina stadgar verka för en balanserad ekonomisk utveckling i medlems- länderna och stimulera världshandelns expansion. Organisationen har idag 22 medlemsländer och en budget om ca 300 mkr. Bå 1977/78 uppgick det svenska bidraget till 10,5 mkr.

I förhållande till OECD:s totala verksamhet utgör utbildnings- och forsk- ningsfrågorna en mindre del. Verksamheten är fördelad på utbildningskom- mittén, vetenskapskommitten, centret för forskning och innovation inom utbildningen (CERI) och skolbyggnadsprogrammet.

På utbildningssidan är Sverige representerat dels vid ordinarie kommitte- möten, dels vid ett 20-tal expertmöten per år. Sammanlagt deltar mellan 30 och 40 svenskar årligen i verksamheten. Svenska representanter ingår i ledningsgrupperna för samtliga projekt som påbörjats på utbildningssidan under det senaste året. Det svenska deltagandet på teknologi- och forsknings- sidan är av ungefär samma omfattning.

2.9.3 Unesco

Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, har f. n. 144 medlemsländer. Organisationens högsta beslutande organ, generalkonferen- sen, sammanträder vartannat år. Unescos budget för tvåårsperioden 1977—78 uppgick till drygt 1,1 miljarder kr. Det svenska bidraget bå 1977/78 utgjorde ca 5,4 mkr.

Unescos program kan indelas i dels normbildande, dels operativ verksam- het. Den normbildande verksamheten går ut på att sätta upp olika regler för att förverkliga organisationens mål, t. ex. genom att anta resolutioner, konventioner eller rekommendationer. Hit kan också räknas organisationens allmänna främjande av internationellt intellektuellt samarbete genom att exempelvis ge stöd till olika icke-statliga organisationer, NGO's, eller genomföra studier och möten av olika slag.

Under tvåårsperioden 1977—78 anordnade Unesco ca 250 möten i olika kategorier från internationella ministermöten till mindre expertmöten. Dessutom gav organisationen ut ca 200 publikationer.

Under samma tid engagerade Unesco ungefär 10 svenskar som sakkunniga inom områdena utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. Dessutom har man från svensk sida deltagit i en rad expertmöten och några större konferenser, bl. a. en utbildningskonferens i Geneve och en miljö- vårdskonferens i Sovjet under år 1977.

Vidare har tre expertmöten organiserats i Sverige om bl. a. invandrarfrågor och massmediaproblem. Ett 20-tal svenskar har deltagit som experter eller observatörer i dessa möten.

Genom statens kulturråd deltar Sverige i en s. k. joint study om kultur och arbetsliv. Detta är inte ett av Unesco administrerat projekt men är på olika vis anknutet till organisationen.

Under det 5. k. Participation Programme har medel ställts till förfogande för olika projekt med anknytning till Sverige. t. ex. lTI-kongressen år 1977, PEN-kongressen år 1978, en sociologkongress år 1978, ett seminarium om Afrikas historia samt utgivningen av en teaterordbok.

3 Förmedlande organ

För förmedling av utländska gästspel i Sverige och svenska gästspel utomlands finns en del större organisationsförmedlingar med statligt stöd, som redovisas nedan. Dessutom förekommer en mängd privata artistförmed- lingar, särskilt inom musikområdet.

Statligt bidrag: drygt 1,8 mkr

FPC bildades år 1905 och omfattar i dag 160 folkparker. Under 1977 förmedlade Folkparkernas artistförmedling drygt 21 000 arbetstillfällen till ett sammanlagt gagebelopp på ca 15 mkr.

Det statliga bidraget är avsett för central service, metodutveckling, utbildning, lokal och regional försöksverksamhet samt för artistförmed- lingen.

Internationell verksamhet

FPC förmedlar till de olika folkparkerna bl. a. utländska varietéer, jazzgrup- per, underhållningsartister, popgrupper, dansgrupper m. m.

Under senare år har FPC tagit emot artister och grupper från alla delar av världen. Som exempel kan nämnas folkloregrupper från Albanien, Brasilien, Guinea-Bissau, Jugoslavien, Polen, Sydvietnam/PRR, Tunisien och Ungern, akrobattrupper från Folkrepubliken Kina och Nordkorea, dansband och andra musikgrupper från bl.a. DDR, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Mexiko, Nederländerna, Polen, Schweiz, Spanien, Tjecko- slovakien, Ungern, Venezuela och USA. Under år 1978 gästspelade en ensemble från Vietnam omfattande ca 35 dansare, musiker och akrobater samt en stor trupp dansare och musiker från Tibet.

Från de nordiska länderna tar FPC regelbundet emot gästspel. Svenska artister har förmedlats för gästspel t. ex. Bulgarien, DDR, Japan, Polen, Portugal, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och USA. Främst har det rört sig om varieté- och musikartister.

Artistförmedlingen har praktiskt taget dagliga utlandskontakter med en rad olika länder. Antalet förfrågningar från utländska ambassader om möjligheterna att presentera deras ensembler i Sverige ökar. Sådana förfråg- ningar kommer främst från länder i Afrika, Asien och Östeuropa.

I dag föreligger så många förfrågningar från olika länder som vill sända ensembler till Sverige att de motsvarar behovet av gästspel för de närmaste fyra till fem åren. Brist på personal och ekonomiska resurser kräver hårda prioriteringar. Bland länder som har kontaktat FPC återfinns Bangladesh, Bulgarien, DDR, Folkrepubliken Kina, Jugoslavien, Mongoliet, Polen och Turkiet.

Särskilda statsbidrag utgår ibland till gästspel av officiell karaktär. Dessa har vanligtvis kommit till på initiativ av respektive land, Svenska institutet, utbildningsdepartementet och svenska ambassader. Undantagsvis har kontakterna skett direkt med FPC.

Vid dessa tillfällen bekostar det sändande landet resan till och från den

Tabell 3 Särskilda statsbidrag till FPC åren 1973—1977

År Gästspel från Statsbidrag från (I OOO-tal kr) Utbildn.— Utrikes- lnvandrar- SIDA dep. dep.” verket 1973 PRR (Vietnam) 25 1973 Nordkorea 40 1975 Folkrep. Kina 50 50 1976 Albanien 25 50 1976 Nordkorea 50 50 1976 Jugoslavien 50 1977 Tunisien 50 1977 Bangladesh 20 6 1977 Kenya 25 Sammanlagt 1973—1977 210 150 50 81

" Bidragen från UD har haft formen av förlusttäckningsbidrag.

svenska gränsen. FPC medverkar med fickpengar samt ersättning för kost och logi. Ofta rör det sig om stora ensembler (30—80 personer). FPC:s totala utgifter i sammanhanget innefattar också organisation av besöket. informa- tion, transporter, tolkning, försäkring, sidoarrangemang som studiebesök 0.1. samt uppföljning i form av redovisning etc.

För de gästspel som inte beviljats särskilda statsbidrag har finansieringen skett genom ibland mycket höga avgifter som de lokala folkparkerna har betalat. En rad föreställningar har gått med förlust för den enskilda folkpar- ken.

Särskilda synpunkter

FPC anser att Sveriges internationella kulturutbyte inte bör organiseras och genomföras av ett centralt organ. Inte heller bör det detaljregleras genom statligt fastställda bilaterala eller multilaterala avtal. Statsbidrag bör utgå till de institutioner och organisationer som bedriver internationellt utbyte som en naturlig del av verksamheten.

FPC betonar behovet av en bättre samordning av information och insamlande av basfakta för förmedling.

Bättre resurser behövs för Svenska institutet men också för stipendier till en vidgad krets av kulturarbetare. Institutet bör också svara för en utökad service och rådgivning till institutioner och organisationer.

FPC har i dag svårt att handlägga det ökande antalet förfrågningar om gästspel i Sverige. Ofta krävs relativt omfattande och komplicerade förhand- lingar innan ett projekt är klart. Flertalet av dessa program går inte med vinst, eftersom man måste locka publik med fri entré. För FPC:s mottagningsfunk- tion skulle ett reservationsanslag hos kulturrådet underlätta planeringen av verksamheten.

Ifråga om gästspel iSverige bör Sveriges Radio ta på sig ett större ansvar för att sprida information. I samband med gästspel behövs olika kringarrange- mang t.ex. studiebesök och möten med svenska kulturarbetare eller infor-

mation i olika tidningar och tidskrifter. Dessutom finns det önskemål om att gästspel, särskilt från mer avlägsna delar av världen, skall omfatta också de nordiska grannländerna.

Statligt bidrag: ca 1,5 mkr

Folkets Husföreningarnas Riksorganisation bildades 1932. Den har i dag 662 lokala medlemsföreningar. Enligt en 1974 antagen riksplan skall verk- samheten öka under en tioårsperiod med bl. a. ytterligare 100 Folkets Hus. F. n. saknar omkring 40 föreningar egna lokaler.

Folkets Hus vill vara centrum för förenings- och mötesliv, bildnings- och kulturliv samt nöjes- och sällskapsliv. Riksorganisationens uppgift är att tillvarata den samlade arbetarrörelsens och förenings- och kulturlivets intressen i fråga om samlingslokaler och därmed sammanhängande frågor.

FHR har en särskild sektor för utbildnings- och kulturfrågor. Den hand- lägger ärenden om kvalitetsfilm, konstinköp, utställningsverksamhet och teaterfrågor samt utbildningsverksamhet.

Kulturverksamheten bedrivs främst genom Bio Kontrast, Konst i Folkets Hus och de 5. k. Folkets Hushörnorna i syfte att tillhandahålla god litteratur, konst och musik. Folkets Hushörnor finns f. n. på 25 platser i landet, och ytterligare 15 planeras. FHR uppbär särskilda statsbidrag för Folkets Hushör- norna, konstutställningar, spridning av kvalitetsfilm samt för att tillhanda- hålla omkring 100 teaterlokaler. (Sammanlagt ca 1,5 mkr.)

Internationell verksamhet

Det internationella kulturutbytet har hittills varit av relativt liten omfattning. Betydande ansträngningar har gjorts att omorganisera och förstärka samar- betet inom ramen för Internationella Folketshusbyrån. [ den ingår de nordiska länderna (utom Island) och Österrike. Verksamheten omfattar främst informations- och erfarenhetsutbyte.

Ett närmare kontakt- och personutbyte har FHR med folketshusrörelsen i Norge, delvis också med närstående organisationer i Finland och Österrike.

Med stöd från SIDA har FHR bl. a. importerat film från Chile, genomfört en turné med en författare från Kuba samt i samarbete med ABF och Riksutställningar visat två utställningar om Chile på närmare 50 platser i landet. I samband med utställningarna anordnades en rad kringarrangemang av typ föreläsningar, debatter och musikstunder.

Särskilda synpunkter

FHR betonar att folketshusrörelsen är intresserad av att vidga det internatio- nella samarbetet. Bl. a. skulle man vilja anordna ett nordiskt seminarium om föreningar och kulturlokaler i en ny samhällssituation. FHR framhåller att kultur- och informationsutbytet måste vara ömsesidigt. De egna insatserna i dag begränsas av bristande resurser.

Bidrag från kulturrådet: 160 000 kr

Folkbildningsförbundet är ett samarbetsorgan för studieförbund, folkhög- skolor och bibliotek. Till dess internationella uppgifter hör att fungera som kontaktorgan mellan svensk folkbildning och folkbildningssträvanden i andra länder samt att verka som samordningsorgan vid svensk folkbildnings representation i internationella sammanhang. Förbundet är därför medlem i en rad internationella samarbetsorganisationer som Europeiska byrån för vuxenutbildning och International Council of Adult Education. I Sverige samarbetar förbundet bl. a. med Rikskonserter, Riksutställningar och Riks- teatern.

Förbundet tog aktiv del i planeringen av det 5. k. Karibuprojektet år 1974. ett kulturutbyte mellan Tanzania och Sverige, som har stimulerat studieför- bunden till ökad inriktning på u-Iänder. Projekt i den storleksordningen kräver dock möjligheter till konkret uppföljning.

Förbundet förmedlar inbjudningar till och information om olika internatio— nella kulturevenemang till sina medlemsorganisationer.

Den internationella verksamheten bekostas med egna medel. Speciella projekt har finansierats med bidrag från bl. a. utbildningsdepartementet. Nordiska kulturfonden och SIDA.

Förbundet anser att det behövs betydligt förstärkta resurser för att ge tillfälle åt studieförbund, folkhögskolor och bibliotek att delta i internatio- nella seminarier eller att sända ut enskilda och grupper inom amatörteatern, folkdansen, folkmusiken etc. likaväl som orkestrar och körer.

Internationell verksamhet

Det internationella kulturutbyte som förekommer inom studieförbunden är relativt begränsat. I huvudsak finansieras det med egna medel, någon gång genom Förmedlingsbyrån för kulturprogram och SIDA. Huvudsakligen består det av utställningar eller mindre, utländska gästspel i Sverige.

Arbetarnas Bildnings/ärbund (ABF) bedriver ett nära samarbete med bild- ningsförbund i de övriga nordiska länderna delvis med bidrag från nordiska kulturorgan. Det gäller bl. a. gemensamma projekt av typ utarbetande och tryckning av ett nordiskt kulturpolitiskt program (bidrag från Nordiska kulturfonden), utställning om arbetarbildningen i Norden, grammofonskiva med nordiska arbetarsånger och konferenser om kulturpolitik i Norden. Med bidrag från Nordiska Ministerrådet har ABF och andra nordiska folkbild- ningsorganisationer anordnat kulturdagar för Speciella yrkesgrupper. kultur- program vid Nordiska Arbetarkongressen och utbyte av turnéer med musik- och teatergrupper.

ABF har vidare avtalsbundet samarbete med folkbildningsorganisationer i DDR, Sovjetunionen och Ungern, vilket bl. a. omfattar utbyte av utställ- ningar och litteratur.

Övrigt kulturutbyte består av olika kulturarrangemang med utländska

kulturarbetare. Ofta kombineras dessa program, särskilt då det gäller u— länder. I verksamheten ingår turne'er med folkdansgrupper (främst från de socialistiska länderna), författare, konstnärer, musikgrupper, teatergrupper, trubadurer etc. Under verksamhetsåret 1975/76 reste två chilenska musik- grupper runt i Sverige. Vidare tog ABF emot sång- och dansgrupper från bl. a. Jugoslavien, Rumänien och Sovjetunionen.

Sturlie/i'äm/andet (SFR) bedriver ett visst kulturutbyte huvudsakligen linansierat genom SIDA. Verksamheten kombineras med information om förhållandena i olika u-länder. De lokala arrangörerna satsar vid kulturpro- gram om u-länder alltmer på "multimedia"-betonade framställningar, före- läsningar, filmvisning, utställning etc. i samband med sång-, dans- och musikprogram. För verksamhetsåret 1975/76 redovisar SFR sammanlagt 58 sådana arrangemang med nära 4 500 deltagare.

Slinlia/ärhundet Vuxenskolan (VU) har tillsammans med studieförbund i Danmark, Finland och Norge bildat Förbundet Nordisk Vuxenupplysning, som bl. a. har i uppgift att verka för ökat nordiskt samarbete på det kulturella området. Ett par konferenser har hållits om kulturi Norden och om samiska nordkalottproblem. Bidrag har utgått från Nordiska kulturfonden.

Utöver det nordiska samarbetet har VU startat ett dockteaterprojekt med en institution i Portugal, Centro de Cultura e Recreio. 1977 företog en dockteatergrupp från Örebro i VU:s regi en turné i Portugal. En portugisisk teatergrupp har på liknande sätt gästat Sverige. Bidrag har utgått från utbildningsdepartementet.

valerhetsröre/sens bildningsverksamheI (NBV) bedriver ett begränsat kulturutbyte huvudsakligen med bidrag från SIDA. 1977 reste ett par personer från Gambia omkring till medlemsorganisationerna på ett 80-tal platser för att informera om sitt lands kultur. Programmet omfattade bl. a. sång- och dansuppvisning.

Sveriges erk/iga Studieförbund (SKS) har koncentrerat sin verksamhet på musikutbyte. Det nordiska samarbetet har bl. a. omfattat ett par nordiska möten om musikpedagogik. SKS har också ordnat ett flertal kurser för körledare i England i samarbete med bl. a. King's College i Cambridge. Ett stort antal körerbesöker varje år England. Finansieringen sker i huvudsak via anslag från SKS, berörda församlingar samt deltagaravgifter från koristerna. Några körer har fått bidrag från KÖRSAM.

Särskilda synpunkter

Studieförbunden betonar genomgående bristen på medel för internationellt kulturutbyte. För det nordiska samarbetet finns det vissa möjligheter även om frånvaron av fasta anslag gör planering osäker. Men för övrig verksamhet är möjligheterna till finansiellt stöd ytterst begränsade. Förbunden eller deras lokala avdelningar måste vanligtvis bekosta utbytet med egna medel. I enstaka fall har bidrag från Förmedlingsbyrån för kulturprogram utgått.

Studieförbunden önskaröka antalet inbjudningartill utländska kulturarbe- tare och artister.

Arbetsmarknadsverket har inom kulturområdet förmedlingsverksamhet till utlandet endast ifråga om de nordiska länderna. Inom ramen för överens- kommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad förekommer sedan år 1954 ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Denna förmedlingsverksamhet står öppen också för kulturarbetare av olika slag. Arbetsmarknadsstyrelsen är remissmyndighet till statens invandrarverk för ansökningar om arbetstillstånd från utländska arbetstagare. Bland dem som söker tillstånd förekommer i stor utsträckning kulturarbetare, som vanligen avser att arbeta i Sverige under en kortare tid. Under senare år har antalet av AMS handlagda remissärenden avseende kulturarbetare varierat mellan ca 3 000 och 4 000 per år.

3.5. Övrigt

Omkring 25 privata stipendiefonder för kulturändamål utdelar understöd. stipendier och resestipendier m. m. för internationellt kulturutbyte till olika kategorier av konstnärer och kulturarbetare.

Detaljerade uppgifter saknas i allmänhet. De flesta resestipendierna är på 2 000 kr till 5 000 kr.

Bland fonderna kan nämnas t. ex.: Stiftelsen Folke Bernadottes minnes- fond, Albert Bonniers Förlags stipendier, Clara Lachmans fond, Carl Lars- sons stipendiefond, Ingenjören C. M. Lericis stipendium, Jenny Linds stipendiefond, Nordkalottens kulturpris, Stockholms kommuns konstnärsti- pendier, Svensk-franska stiftelsen, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riks- förbunds stipendier samt Föreningen Svenska Konstnärinnors stipendium.

4 Teater och dans

4.1.1. Utbildningsdepartementet

Bidrag: ca 160 000 kr

För internationella kontakter inom teater- och dansområdet lämnades bidrag om sammanlagt 60 000. Den största posten gällde bidrag till Svenska ITI-rådet för [TI-kongressen i Stockholm.

Inom ramen för stödet till folkrörelsernas internationella kontakter utgick bidrag med 40000 kr till Studieförbundet Vuxenskolan för en dockteater- turné i Portugal samt med sammanlagt 60000 kr till ABF för en turné i Sverige av en jugoslavisk sång- och teatergrupp och till ABF:s teaterstudio i Linköping för utbyte med två polska teatergrupper.

4.1.2. Svenska institutet (SI)

Projektmedel och bidrag: ca 140 000 kr Bidrag utgick bl. a. till Teater 9 för samarbete med Teatr 77 (Polen).

Marionetteatern för gästspel i Athen och Istanbul (40 000 kr), Teater Schah- razad for gästspel i Bergamo (7 000 kr). samt Folkparkernas Centralorganisa- tion för en prospekteringsresa till Nordkorea, Folkrepubliken Kina och Vietnam (10000 kr). Institutet gav vidare bidrag till bl. a. Stockholms stadsteater lör ett gästspel i Stockholm av Maxim Gorkij-teatern från Leningrad (25 000 kr) och till ett studiebesök av en kubansk teaterchef.

4.1.3. Statens kulturråd (KUR)

Bidrag: drygt 300 000 kr

Bidrag utgick till bl. a. utlandsresor för folkdanslag, Svenska ITl-rådet för verksamheten, Stockholms stadsteater för gästspel i Venezuela och Väst- europa samt för en del mindre resor, festivaler och gästspel (60 bidrag för teater och 18 för dans).

4.1.4. Konstnärsnämnden

Bidrag: ca 388 500 kr I resebidrag till enskilda konstnärers utlandsresor utgick ca 274 000 kr till teater- och ca 113 000 kr till dansområdet.

4.1.5. Nordiskt samarbete

För nordiskt samarbete på tcaterområdet disponerades år 1977 1,4 miljoner dkr. varav drygt 1.1 miljoner dkr avsåg vidareutbildning och nordiska gästspel. Medlen fördelas av en nordisk teaterkommitte'. Omkring 505 000 dkr fördelades till svenska intressenter enligt tabell 4.

4.2 F örmed/ande organ

Statligt anslag: 53,4 mkr Egna intäkter: 10 mkr Projektmedel för kulturutbyte: 500 000 kr

Tabell 4 Fördelning av stödet till nordiskt gästspelsutbyte på mottagarei Sverige 1977 (danska kronor)

Svenska Riksteatern (4 ggr) 187 300 Södra Teatern 35 000 Stockholms Stadsteater 23 000 Stockholms Kyrkopera 35 000 "Armar och Ben" 26000 Narrens Verkstad 20 000 Föreningen Danscentrum (2 ggr) 90 000 Fritcatern 22 300 Fria Proteatern 26 000 Invandrarnas kulturcentrum 40 000

Summa 504 600

Riksteatern är en riksorganisation för produktion och distribution av teater för hela landet, främst på platser som saknar egen fast ensemble. Till organisationen är ca 140 teaterföreningar anslutna. Dessa svarar för de lokala arrangemangen runt om i landet.

Riksteaterns huvuduppgifter är förestälIningsverksamhet och teaterfräm- jande verksamhet. Föreställningsverksamheten avser den egna produk- tionen av teaterföreställningar, förmedling av dessa liksom av föreställningar från andra producenter (inhemska och utländska), samt distributions-, kontakt- och informationsverksamhet.

Internationell verksamhet

Bå 1977/78 avsatte Riksteatern 100000 kr ur sin ordinarie budget för utländska gästspel i Sverige. Vidare erhöll man 150 000 kr för finska gästspel. Därtill har Södra Teatern, för vilken Riksteatern står som huvudman, 250 000 kr för sin gästspelsverksamhet från utlandet.

Riksteatern erbjuder utländska gästspel i avsikt att spegla intressanta tendenser i det internationella teaterlivet och därvid särskilt beakta invand- rarnas behov av kontakt med den egna teaterkulturen. Syftet är, enligt Riksteatern, inte bara att berika det svenska kulturlivet utan också att bidra till att stärka förståelsen för kulturella minoriteter i Sverige.

Under spelåret 1976/77 tog Riksteatern emot tio utländska gästspel varav fem var från Finland och övriga från bl.a. DDR, England och Japan. Samtidigt gästspelade Riksteatern i bl. a. Norden, Frankrike och Sovjet- unionen med de båda balettensemblerna Cramérbaletten och Cullbergbalet- ten. Under spelåret 1977/78 genomförde Riksteatern bl. a. ett stort indiskt gästspel omfattande 17 föreställningar under en tre-veckors turné i Sverige. Riksteatern stod för samtliga kostnader i Sverige, för en viss del av resekostnaden till Sverige samt för lön till de 18 medverkande. Övriga kostnader svarade den indiska sidan för.

Särskilda synpunkter

För vissa nordiska gästspel kan teatrarna få bidrag på nordisk basis, men de allra fiesta gästspelsprojekt måste finansieras av teatrarna själva. Detta har för Riksteaterns del inneburit att vissa intressanta gästspel ej alltid varit möjliga att arrangera emedan de krävt större subventioner än budgeten medgivit. Riksteatern möter också svårigheter av en mera praktisk art. Teatersce— nerna i landet äri vissa fall för små för att kunna ta emot utländska gästspel. Likaså finns det hos flera lokala teaterarrangörer en viss tveksamhet vad gäller att ge föreställningar på andra främmande språk än engelska. Rikstea- tern försöker satsa på kända pjäser, ett visuellt framförande samt på att framställa tryckt handledningsmaterial, studiematerial och dylikt för att förbereda publiken på sådana gästspel. Ytterligare resurser behövs för att intensifiera arbetet. Enligt Riksteatern är nära hälften av de ca 140 teaterföreningarna intresserade av en ökad gästspelsverksamhet. Riksteatern får anbud om gästspel på många olika vägar. Man önskar dock hålla en viss linje och själv aktivt söka ut lämpliga produktioner för gästspel. Också för detta skulle det behövas större resurser. Slutligen menar man att det

behövs en engelskspråkig teater inte minst för yngre publik via skolorna. Det finns en betydande efterfrågan på detta, som Riksteatern har svårt att tillfredsställa.

Riksteaterns egna gästspel utomlands är av mindre omfattning, till en stor del beroende på en viss tveksamhet utomlands inför svenska språket men också beroende på de höga kostnaderna förenade med sådana gästspel. Riksteatern har inga särskilda medel för detta utbyte utan merkostnaderna betalas i princip av mottagaren.

Bidrag från kulturrådet: 330000 kr

Teatercentrum bildades 1969 och är ett distributions-, samarbets- och intresseorgan för fria teatergrupper. Under verksamhetsåret 1976/77 omfat- tade det ca 55 grupper varav ca 35 i Stockholmsområdet. Antalet distribue- rade föreställningar uppgick till nära 7000.

Teatercentrum får för sin verksamhet även bidrag från AMS bl. a. i form av en avlönad tjänsteman samt mindre bidrag från Stockholms kommun, Södra Teatern, statens barnteaterkonsulent, Svenska teaterförbundet och SIDA.

Den internationella verksamheten består till största delen av informellt informationsutbyte, samarbete med norska och finska Teatercentrum m. m. Vidare har man med bidrag från utbildningsdepartementet ordnat seminarier med utländska lärare.

Teatercentrum anser bidrag för en utbyggd gästspelsverksamhet väsent- liga. Det gäller såväl att ta emot utländska gästspel som att bereda svenska fria grupper möjligheter att gästspela utomlands.

Bidrag från kulturrådet: 130000 kr

Danscentrum bildades år 1971. Det är ett samarbets- och kontaktorgan för fria dansare med 14 grupper anslutna. Danscentrum strävar efteratt ta tillvara och sprida de erfarenheter och kontakter som medlemmarna skaffar sig under utlandsresor. Både enskilda medlemmar och Danscentrum försöker hålla kontakt med de dansare som kommer till Sverige. Vidare blir Danscentrum ofta kontaktat av utländska dansare som under en kortare tid erbjuder sig att anordna kurser, seminarier och dylikt. Det är då viktigt att man har medel för att kunna ta tillvara möjligheten. Danscentrum håller också fortlöpande kontakter med de fria dansgrupperna i Norden.

1 Danscentrums regi har gästspel av fria dansgrupper från Danmark, Finland och Italien genomförts. Planer finns på att utvidga denna verksam— het. Kurser, seminarier och gästspel har möjliggjorts genom ekonomiska bidrag från bl. a. Stockholms kulturförvaltning och konstnärsnämnden. Danscent- rum anser det vara av största vikt att information om olika bidragsgivande institutioner, fonder, stipendier och liknande sprids. För dansen och dansarna i Sverige är det väsentligt att tillfällen för utbyte kan anordnas och att Danscentrum som forum för fridansen och frilansdan- sarna kan organisera detta. Men finansieringsfrågan måste lösas för att Danscentrum skall kunna fortsätta med sitt utbyte.

FPC förmedlar bl. a, underhållningsartister,jazzgrupper och dansgrupper till de lokala folkparkerna (se ovan avsnitt 3.1).

FHR tillhandahåller för närvarande omkring 100 teaterlokaler ute i landet. Det internationella utbudet har hittills varit begränsat (se ovan avsnitt 3.2).

Statligt anslag: 67 mkr Intäkter: 9,3 mkr Projektmedel för kulturutbyte: ca 800 000 kr

Internationell verksamhet

Operan framhåller att musikteater och dans särskilt väl lämpar sig för internationellt utbyte, eftersom språket inte utgör något hinder.

Operans nettokostnad har genomsnittligt under spelåren 1975/76 t. o. m. 1977/78 uppgått till ca 800 000 kr per år för ensemblegästspel. Dessa kostnader täcker såväl teaterns gästspel utomlands som kostnaden för gästande ensembler på Operan.

Ensemblegästspel sker enligt Operan främst på initiativ av teatrarna (festspelsarrangörer) själva men också genom främmande ambassader och statliga förmedlingsorgan. Det senare gäller i första hand de socialistiska staterna. Ensemblegästspelen är mestadels mycket om fattande och kostnads— krävande. Finansieringen vid utbytet med Västeuropa, USA osv. innebär att mottagaren står för de merkostnader som gästspelet orsakar (resor, transpor- ter, traktamenten, hotellkostnader, tantiem osv.). Med socialistländerna där utbytet alltid är bilateralt står var och en för egna rese- och transportkostnader medan mottagaren svarar för uppehället på platsen.

Något särskilt anslag för gästspel står inte till Operans förfogande utan verksamheten bestrids inom ordinarie budget. Vanligtvis uppträder Operan på den utländska ensemblens scen vid samma tid som denna framträder i Sverige. För vissa ensemblegästspel har man dock erhållit punktanslag från utbildningsdepartementet, Svenska institutet eller vissa kulturfonder. Utri- kesförvaltningen har enligt Operan sällan kunnat subventionera svenska gästspel utomlands. De blir därför betydligt dyrare för mottagaren än gästspel från andra länder som ger sådana subventioner, t.ex. Frankrike eller Förbundsrepubliken Tyskland.

Under spelåren 1973/74—1977/78 har Operan och Operabaletten givit sammanlagt mer än 100 föreställningar utomlands i 11 länder. Antalet gästspel var särskilt stort spelåret 1974/75, då stora scenen x ar stängd p. g. a. ombyggnad. Under samma period har över 30 gästliireställningar git its pit Operan i Stockholm av 10 olika utländska ensembler.

Individuella gästspel förmedlas enligt Operan ofta genom svenska och utländska agenter som representerar artisterna. Vid svenska anisters enga- gemang utomlands medverkar Operan genom att bereda artisterna tjänstle- dighet. Utländska gästartister som uppträder i teaterns föreställningar betalas dels med medel som finns inom de ramar som står till teaterns förfogande för extra engagerade artister, dels genom intäkter erhållna genom förhöjda biljettpriser då artisterna uppträder.

Under perioden 1973/74—1977/78 har Operan mottagit sammanlagt över 110 utländska gästartister varav nära hälften sångartister och en fjärdedel dirigenter. Därtill kom scenografer, koreografer, regissörer och dansare.

Internationellt samarbete förekommer inom ramen för International Association of Opera Directors (AIDO) och Nordiska Teaterledarrådet i en rad frågor som har med teaterföretagens konstnärliga utveckling och administration att göra. De nordiska operascenerna har bl. a. gjort beställ- ningar på operaverk i de skilda nordiska länderna, utlyst tävling angående bästa barnopera, utarbetat samnordiska förlagsavtal m. m.

Ett engelskspråkigt nummer av Musikrevyn kallat Tradion and progress in Swedish Music utgavs i samband med Operansjubileum 1973. Man har också ordnat en del utställningar, t.ex. på Dansmuseet.

Behov och önskemål

Kostnaderna för ensemblegästspel inom opera och balett är stora. Enligt Operan rör det sig i dag om belopp på ett par hundratusen kronor upp till 1—1 ,5 miljoner. Stockholmsoperan har ständigt ett antal inbjudningartill utländska operahus, festivaler och turnéer stående. Av brist på resurser kan endast ett fåtal förverkligas. Många av de mest intressanta gästspelen går Sverige förbi därför att vi inte kan konkurrera ekonomiskt med andra länder. Fonder av typ Nordiska Kulturfonden ur vilka bidrag kan sökas eller extra anslag för utlandsverksamhet skulle enligt Operan betydligt öka möjligheterna att göra Sverige välkänt utomlands även på kulturområdet.

Statligt anslag: 33,8 mkr Intäkter: 3,1 mkr

Dramaten företar i samarbete med Riksteatern ca 30 gästspel per år i Sverige. Dessa kompletteras av andra enstaka gästspelsinsatser ute i landet.

Internationell verksamhet

Under spelåret 1977/78 gav Dramaten fem föreställningar utomlands(l974/ 75: 14: 1975/76: 3; 1976/77: 0). Av dessa ägde tre rum i Istanbul och två i Athen.

Uppsättningen i Istanbul och Athen var en samproduktion mellan Dramaten och Marionetteatern. Dramatens andel i gästspelet var att bidra med fyra skådespelares lön (gästspelet ägde rum under skådespelarnas ordinarie sommarledighet) samt traktaments- och hotellkostnader under den

tid gästspelet varade. Övriga kostnader bestreds av mottagarländerna samt Marionetteatern.

Dramaten har sedan länge en symbolisk summa om 10 000 kr för utbyte med utländska teatrar. Medlen används i samband med mindre gästspel. Visst gästspelsutbyte har ibland kunnat genomföras genom omfördelningar inom budgeten. I den mån teaterns egna inkomster överskrider de istaten beräknade inkomsterna får nämligen denna delpost överskridas.

Behov och önskemål

Dramaten betonar behovet av stimulans genom gästspelsutbyte. Teatern får ofta bevis för utlandets intresse för stora svenska teaternamn som Strindberg och Ingmar Bergman. Resurserna är dock helt otillräckliga för att tillfreds- ställa utlandets efterfrågan på större uppsättningar. Även för gästspel inom Norden är det svårt att få medel. Gästspelsutbyte med de svenska teatrarna i Åbo och Helsingfors är i dag ekonomiskt omöjligt att genomföra. Anslagen för nordiskt gästspelsutbyte förbehålls oftast andra än de stora institutions- teatrarna.

Också den mottagande verksamheten kräver ökade resurser. Vid det grekiska gästspelet 1977 beräknades nettoutgifterna till 40 000 kr trots att inga reskostnader behövde betalas.

Beroendet av tillfälligheter gör det svårt att planera på längre sikt. Det innebär också att ett samarbete med Riksteatern för att visa utländska gästspel utanför Stockholm blir omöjligt.

Enligt Dramaten skulle ett större årligt reservationsanslag möjliggöra en meningsfull gästspelspolitik både utåt och hemåt. Dramaten skulle då förbinda sig att redan på planeringsstadiet söka åstadkomma att gästspel i Stockholm också kunde visas på någon eller några teatrar ute i landet genom Riksteatern.

Projektmedel för kulturutbyte ("gästspelskontot"): 250 000 kr (Om Riksteaterns verksamhet i övrigt se avsnitt 4.2.1).

Enligt Södra Teatern är dess huvuduppgift att fungera som en gästspels- teater för inhemska och utländska gästspel.

Under höstsäsongen 1977 har man haft femton olika utländska gästspel från bl.a. Chile, DDR, England, Estland, Italien, Rumänien, Spanien samt från Island, Finland, Norge och Danmark. För våren 1978 har tio utländska gästspel planerats. Detta gör sammanlagt ca 25 under säsongen 1977/78, vilket motsvarar medeltalet under de senaste åren.

Dessutom förekommer vartannat år, i samarbete med Marionetteatern. internationella dockteaterfestivaler med deltagare från ca 10 a 15 nationer varje gång. År 1977 förekom också en skandinavisk dansfestival med fria dansgrupper. I Södra Teaterns två studior har vidare under de senaste två åren utställningar visats från bl. a. Jugoslavien, Polen och Tjeckoslovakien. Under hösten 1977 visades en scenografiutställning från DDR. Teatern har också i sex år ordnat s. k. invandrarfestivaler, dvs. tillsammans med Invandrarnas Kulturcentrum under en vecka med delvis dubbla föreställningar rer dag

presenterat dans-, musik- och teatergrupper till ett sammanlagt antal av 500 a 600 deltagare från ca 15 olika nationer. Under de senaste fyra åren har Invandrarnas Kulturcentrum dessutom haft föreställningari Kägelbanan två dagar i veckan under tiden september—april med teater, dans och konser- ter.

Finansieringen av dessa gästspel sker på olika sätt. Södra Teatern kan i vissa fall genom Riksteaterns "Södranbudget" stå för samtliga kostnader.

Vid ett statligt gästspel förmedlat via landets ambassad får de medverkande lön av sitt lands kulturdepartement. Mottagarparten betalar i allmänhet bara kostnader för kost och logi samt resekostnader inom Sverige. Sådana gästspel är oftast ekonomiskt självbärande om ensemblerna inte är alltför stora.

Statliga anslag: ca 72,8 mkr Kommunala anslag: 80 mkr Landstingsanslag: 15 mkr Intäkter: 25 mkr Bå 1977/78 utgick statligt bidrag till följande 15 institutioner:

Borås stadsteater Malmö stadsteater Folkteatern i Göteborg Norrbottens länsteater Göteborgs stadsteater Stadsteatern Norrköping—Linköping Göteborgs teater- och konsen- Stockholms stadsteater aktiebolag (Stora Teatern) Upsala stadsteater Helsingborgs stadsteater Västerbottensteatern (Norrlands- Länsteatern i Kopparbergs län operan) Länsteatern i Värmlands län Västernorrlands regionteater Länsteatern i Västmanlands län

Internationell verksamhet

Kostnaderna för det internationella utbytet belastar vanligtvis institutio- nernas ordinarie budget. Vissa utländska gästspel är dock subventionerade av sändande land. Uppskattningsvis anvisas emellertid ca en procent av institu- tionernas totala omsättning till internationellt kulturutbyte, vilket motsvarar ca 1,8 mkr.

Stockholms stadsteater redovisar arten och omfattningen av sin internatio- nella verksamhet enligt tabell 5.

De ekonomiska resurserna är baserade på förutsättningen att internationell verksamhet inte är förenad med merkostnader. Till den del verksamheten likväl uppvisar internationella inslag är detta ett uttryck för det värde Stadsteatern tillmäter dem trots att de ekonomiska konsekvenserna leder till motsvarande begränsningar i den övriga verksamheten.

Stadsteatern fick bidrag från kulturrådet med ca 70 000 kr för gästspel i Venezuela och Västeuropa.

Marionetteatern. som är en del av Stockholms stadsteater, anför att den under sin snart tjugoåriga tillvaro genomfört ett intensivt kulturutbyte både

Tabell 5 Stockholms stadsteaters internationella verksamhet spelåret 1976/77

Aktiviteter Antal

—-OOxIJ>-P-WNO

Spelade utländska författare (pjäser) Medverkande utländska regissörer Medverkande utländska scenografer Medverkande övrig konstnärlig personal Utländska gästspelstrupper Gästspelslöreställningar Egna föreställningar utomlands Besökta länder

.—

genom egna turnéer till utlandet och genom presentation av utländsk scenkonst för svensk publik. Teatern har under dessa snart tjugo år gjort 48 resor utomlands, besökt ca 95 olika städer i 31 länder och nått ca 200000 åskådare. Enligt Marionetteatern representerar denna verksamhet likväl högst hälften av den verkliga efterfrågan.

Teaterns turnéer har möjliggjorts genom stöd av varierande omfattning från framförallt Svenska institutet. Därtill har vid varje enskild turne fordrats en omfattande "tiggarstråt" bland olika myndigheter, vilket avsevärt har försvårat ett effektivt arbete.

Göteborgs stadsteater har endast i begränsad omfattning direkt kontakt med teatrar i utlandet. Dessa kontakter initieras i allmänhet av olika länders kulturorganisationer i Sverige såsom Goethe-institutet, British Council eller DDR:s kulturcentrum. Det är oftast fråga om erbjudanden av gästspel av teatrar som vederbörande land önskar visa upp i Sverige. Stadsteatern påpekar att dess bedömning av vad som är intressant inte alltid sammanfaller med denna officiella bedömning. Av den anledningen avböjer man ganska ofta sådana gästspelserbjudanden.

De gästspel teatern tar emot från utlandet finansieras helt av kommunala medel över teaterns budget. Ofta är de emellertid kraftigt subventionerade av vederbörande land.

Initiativ av motsvarande slag, dvs. förslag om gästspel av Göteborgs stadsteater utomlands har aldrig tagits av någon svensk organisation eller myndighet. De gästspel teatern gjort har i stället kommit till stånd efter inbjudan från internationella festivaler o.d. Utländska teaterkritiker på Sverigebesök har då ofta varit kontaktmän. Något statligt stöd har inte utgått.

Inom Norden finns dock vissa möjligheter till särskilda bidrag för kulturut- byte. Man anser att dessa bidrag ofta visar sig vara alltför knapphändiga.

Under spelåret 1976/77 tog Göteborgs stadsteater emot två föreställningar från Polen. 1975/76 förmedlade Goethe-institutet ett mindre gästspel på den lilla scenen. 1974/75 hade stadsteatern på repertoaren Strindbergs Gustav III i en uppmärksammad föreställning, vilken inbjöds till Edinburgh-festivalen, London och Théätre des Nations som avhölls i Warszawa.

Gästspelen i Storbritannien och Polen med Gustav III belyser enligt stadsteatern på ett utmärkt sätt situationen för en svensk stadsteater som får en inbjudan från utlandet. Samtliga inbjudningar kom med relativt kort varsel och svaret brådskade. Efter kontakt med teaterns huvudman. Göte-

borgs kommun. beslöt teaterstyrelsen att tacka ja. Man utgick därvid från att det skulle vara möjligt att få visst extra statligt stöd för att kunna delta i dessa för teatern hedrande sammanhang Gästspelen genomfördes med stor fram- gång. Framställningar om statliga bidrag avslogs dock och vid bolags- stämman riktade aktieägaren i teaterbolaget. Göteborgs kommun. anmärk- ning mot att dessa gästspel ådragit kommunen kostnader för en verksamhet utomlands som ej kunde anses vara en kommunal angelägenhet.

Göteborgs tea/m'- (n'/t kanse/'taklia/m/(tg (Stora Teatern) har under åren 1969—1977 givit ca 40 föreställningar utomlands (Danmark. Norge och England). Kostnaderna har utöver biljettintäkter bestritts med bidrag från bl.a. mottagande kommun. Nordiska kulturfonden. fonden för Dansk- Svensk Samarbejde. utrikesdepartementet och utbiIdningsdepartementet.

Malmö Slllth/Plllt'l' nämner bland sina internationella kontakter bl.a. individuella engagemang av utländska artister vid teatern. Vidare är flera nationaliteter företrädda i teaterns fasta personal. .

Gästspel av utländska ensembler förekommer i den mån resor och uppehälle kan finansieras av den utländska truppen. Under spelåret 1975/76 gästades teatern av bl. a. Tientsins akrobattrupp: amerikanska musiker; Goethe—institutet med en tysk teaterföreställning; samt i samband med de "Sovjetiska kulturdagarna" i Malmö av en folkloristisk dansgrupp från Uzbekistan och en litauisk operasångare.

Gästspel av malmöteatern på utländska scener förekommer sällan. Senaste tillfället var år l965. då teatern besökte festivalen i Paris på inbjudan av Theatre du Monde. Av nordiska scener har Bergen besökts 1972 och Köpenhamn 1975.

Finansieringen av dessa anställningar. resor och besök sker nästan uteslutande inom teaterns budget. Undantag utgörs av individuella stipen- dier samt nordiska utbytesarrangemang. lnget sådant har emellertid berört malmöteatern under 1970—talet.

Helsingborgs stadsteater har under de senaste åren haft tre danska ensemblegästspel. Vidare har man haft en del gästartister. Teatern har också engagerat olika konstnärliga ledare såsom en chefscenograffrån Hamburg. en regissör från London och en koreograf från New York.

Stille/sen Vor/"hotletts/valar" har som målsättning att vid sidan av en stark regional inriktning också verka för internationellt samarbete och utbyte av erfarenheter. i första hand verkar man för ett utökat samarbete på Nordka- lotten och inom Norden.

En fast utbytesverksamhet av föreställningar har inletts med Wasa Teater i Österbotten. Nordiska ministerrådets gästspelskommitté och Statens kulturråd har givit finansiellt bidrag. Vidare förekommer ett informellt erfarenhetsutbyte med Hålogaland Teater i Finland och sporadiska kontakter med finska och finlandssvenska scener. Norska regionteatrar har varit på studiebesök liksom fria grupper från Danmark och Finland. Också finska grupper har spelat egna föreställningar i länet.

Också i sin repertoar vill teatern stärka de nordiska kulturella banden genom att spela bl.a. modern dansk och isländsk dramatik. Särskilt är kontakterna med island intensiva genom 1. ex. regi- och scenografgästspel. Från Finland hämtas regi- och kompositörsgästspel. Ett besök av teaterled- ningen i Sovjetunionen och på Murmansk regionteater. bekostat av

Vänskapsförbundet Sverige—Sovjetunionen. resulterade i svensk urpremiär för en modern sovjetisk dramatiker och gästspelsplaner för framtiden. Sovjetiska författare. polska regissörer och teaterchefer och kulturarbetare från DDR har de två senaste åren besökt teatern.

Norr/andsoperan (Västerbottensteatern) framhåller att det av tradition finns ett konsertutbyte mellan Vasa i Finland och Umeå. Under 1977 har samarbetet resulterat i två konserter i Vasa samt en konsert i Umeå. [ Vasa finns ett operasällskap grundat på amatörverksamhet där sångare vid Norrlandsoperan medverkat.

Norrlandsoperan var med om att introducera Storace/da Pontes Gli Equivoci (Förvillelser) på den internationella marknaden genom sin premiär på stycket i februari 1976.

Norrlandsoperan har fiera år inbjudits att delta i musikteaterfestivaler i Avignon i Frankrike och teaterfestival i Reykjavik men har saknat ekono- miska medel för deltagande.

Upsala-Gävle stadsteater har under de senaste åren endast haft ett fåtal gästspel från utlandet. oftast genom förmedling av Svenska Riksteatern.

Gästspel i utlandet harinte förekommit sedan l972. Dessförinnan försökte stadsteatern upprätthålla en gammal tradition med utbyte med svenska teatrarna i Helsingfors och Åbo.

Finansieringen sker på olika sätt. Köpta gästspel över Riksteatern subven- tioneras oftast av Riksteatern. Anslagskonstruktionerna från särskilt staten men även kommunerna medger inte att teatern ur egen budget tar medel till utländska gästspel. Dessa måste enligt styrelseuttalande i princip vara självbärande.

För gästspel inom Norden kan teatern få medel från Nordiska rådet. Ansökan om sådana medel med angivande av pjäs. tid. rollista osv. måste dock göras tidigt om hösten. innan de aktuella pjäserna ens börjat repeteras (ibland ej ens beslutatsl). En landsortsteater typ Upsala-Gävle har inte resurser att annat än i undantagsfall lägga en föreställning i repertoar över två säsonger. Nördiska rådets stöd innebär därför ofta ingen hjälp.

Teaterchefen har som konstnärlig ledare ett i budgeten fastställt mindre belopp för in- och utrikes studieresor.

Behov och önskemål

Stockholms stadsteater betonar behovet av ökade ekonomiska resurser. De bör ställas till förfogande utan tidskrävande och byråkratiska ansökningsför- faranden. Varje resursökning bör ta sikte på att i möjligaste mån främja stimulerande och okonventionella initiativ.

Marionetteatern framhåller att utbyte kan gälla dels svenska turnéer utomlands. dels presentationen av utländsk scenkonst i Sverige. lnititiv i den ena riktningen skapar ofta kontakter som leder till ömsesidigt utbyte.

Ekonomiska resurser behövs för bidrag till att framställa informations- material för utlandet om svenskt teaterliv. täcka resekostnader vid utlands- turnéer samt anordna icke-kommersiella gästspel från utlandet.

Enligt Marionetteatern kan kulturutbytet aldrig institutionaliseras. Utbytet är beroende av enskilda artisters eller gruppers konstnärliga presta- tioner och av den efterfrågan som därvid uppstår liksom av intressen.

erfarenheter och kunskaper på området hos enskilda individer inom kultur- livets olika sektorer vilka arbetar på icke-kommersiell basis.

Nuvarande byråkratiska procedurer inom svensk förvaltning gynnar inte ett vitalt teaterutbyte. Bidrag kan bara sökas till punktvisa projekt. och beslut tar lång tid. vilket gör att teaterns förhandlingar med utländska intressenter inte kan genomföras professionellt. Det bliri längden en omöjlig situation att ansöka på ett håll. avvakta svar. få nej och börja om hos en ny instans. En utländsk partner. som måste praktiskt planera den egna repertoaren eller teatersäsongen. har inte möjlighet att avvakta hela denna omgång. Det ligger i denna verksamhets natur att inbjudningar många gånger tillkommer med kort varsel. Sverige måste anpassa sig till den internationella praxis som råder för att kunna vara med i utbytet.

Marionetteatern föreslår att tillgängliga medel samlas på ett håll. Ur denna centrala fond bör sedan pengar kunna sökas såväl för enstaka ändamål som till långsiktiga projekt. De personer. som fördelar anslagen. måste ha möjlighet att arbeta raskt och obyråkratiskt.

Fördelning av medel bör ske på grundval av kvalitativa avvägningar i samband med ansökningar liksom med hänsyn till de övergripande målsätt- ningar. som den svenska utrikespolitiken har och som kan ge upphov till prioriteringar också på det kulturella planet. Av avgörande betydelse är enligt teatern att en inbjudan till gästspel kan få en sakkunnig bedömning. Vem inbjuder. och varför? Vilken publik når man? Den som söker anslag bör kunna presentera ett sådant material. och den som fördelar pengarna måste vara kompetent att bedöma det.

Marionetteatern pekar vidare på att det i många länder förekommer ett samarbete mellan kulturministeriet och det statliga flygbolaget. så att internationella turnéer kan genomföras till betydligt reducerade resekostna- der.

Teatern föreslår också att blivande diplomater redan vid sin utbildning i Sverige får en ordentlig information om vad kulturutbyte innebär och utbytets många praktiska aspekter.

Götelmrgs stadsteater föreslår att kulturrådet får till sitt förfogande ett årligt belopp ur vilket rådet efter ansökan kan lämna bidrag till gästspel av både svenska teatrar i utlandet och utländska teatrar i Sverige.

Göteborgs teater- och kanse/'taktiebolag (Stora Teatern) betonar särskilt betydelsen av den stimulans som internationella gästspel innebär. Gästspelet med Lars Johan Werles Tintomara i London 1977 var utomordentligt framgångsrikt. Det motiverar. menar man. att företaget tillförs medel så att sådana gästspel kan genomföras med viss regelbundenhet. Idag finns varken statliga eller kommunala medel härför och många tillfällen att visa upp internationellt intressanta föreställningar går till spillo.

Malmö stadsteater anser att bristen på resurser för såväl individuella utlandsbesök som gästspel utomlands gör teatern provinsiell och statisk. Särskilda ekonomiska resurser måste skapas för att teatern skall kunna få nödvändiga impulser genom gästspelsutbyte. engagemang av utländska konstnärer och pedagoger samt regelbunda studiebesök utomlands för teaterns personal. både enskilt och i grupp.

Narrbottensteatem önskar medel för regi-. scenograf- och kompositörgäst- spel. besök av internationellt meriterade pedagoger, direkt utbyte av föreställningar med liknande teatrar i Norden och de socialistiska staterna.

främst Sovjetunionen. samt internationella studiemöjligheter för persona- len.

Norrlandsoperan önskar bidrag från Nordiska kulturfonden för beställ- ningsverk av kompositörer från andra nordiska länder till libretto av svenska författare.

] övrigt menar man att det finns ett stort intresse i både Sverige och Finland att utöka samarbetet när det gäller föreställningar och konserttillfa'llen men att stödformer saknas. Dessutom behövs nya OCh större satsningar på förlagssidan när det gäller att översätta och introducera nya svenska verk i utlandet och vice versa.

Upsala-Gävle stadsteater betonar att nordiska och internationella ensem- blegästspel är viktiga för publiken i teaterorter som bara har en. numerärt mycket begränsad, ensemble huvudsakligen bestående av tillsvidare- anställda. Deras ansikten "slits" ganska hårt enligt publikreprcsentanterna i Uppsala. Gävle och Sandviken. lndividgästspel. särskilt på regi- och sceno- graftsidorna. är också stimulerande och utvecklande för teatern och spän- nande för publiken.

4.5 Fria grupper, amatörorganisationer m. m.

4.5.1. Fria grupper

Bidrag från kulturrådet: sammanlagt 6.3 mkr

De fria grupperna beräknas i dag svara för en tredjedel av landets totala antal teaterföreställningar. Över en fjärdedel av den totala teaterpubliken i landet besöker fria teatergruppers föreställningar. Dessa grupper uppbär omkring 2.5 % av det statliga teaterstödet. För spelåret l978/79 sökte 83 heltidsverksamma teatergrupper över 27 mkr i bidrag hos kulturrådet. Av dem fick 42 grupper dela på sammanlagt 5.1 mkr. Av 87 amatörteatrar fick 53 dela på 500 000 kr. Av dansgrupperna fick 12 stycken bidrag om sammanlagt 600 000 kr.

De fria gruppernas internationella utbyte inom teater- och dansområdet är med ett par undantag ganska begränsat. Av de grupper som utredningen vänt sig till har Teater 9 och I'Etoile du Nord/Nordstjärnan givit belysande svar.

Teater 9 är en fri teatergrupp som särskilt inriktat sin verksamhet på utbyte med utländska grupper. Teatern anför att den ensam eller i samarbete med andra teatrar under spelåren 1969/70 till 1976/77 arrangerat omkring 95 föreställningar av närmare 20 produktioner med över l5 utländska teater- grupper i Stockholm. Det har ofta rört sig om små gästspel men i flera fall också om grupper med 20—35 medlemmar(Ra_iatabla. Teatr 77). Under de två senaste åren då 95 % av gästspelsaktiviteterna genomförts har Teater 9 fått sammanlagt 19 000 kr i statligt bidrag. Föreställningarna har till största delen finansierats genom frivilligt arbete, kostnadsfri logering etc. från medlem- marnas och andras sida. Grupper har kommit från bl. ade nordiska länderna. Argentina, Colombia, England, Frankrike. Indien. Peru. Polen och Vene- zuela.

Internationell verksamhet: Enligt Teater 9 har man fått erfarenhet och kunskaper om utländska gruppers arbete bl. a. genom att delta i kongresser

och seminarier. uppträda vid festivaler och turnéer och vara arrangör och värd för närmare 20 utländska gästspel i Stockholm. Tillsammans med Comuna Baires. Teatr 77. Grupo Rajatabla från Venezuela och andra har man också påbörjat arbetet med en Internationell Federation för Oberoende Teater (IFOT/IFIT).

Samarbetet med Teatr 77(Polen)harenligt Teater9 få föregångare. 1975 såg man ffg på festivalen i Nancy ett verk av denna grupp. 1976 arrangerade Teater 9 och Södra teatern ett gästspel av Teatr 77 i Stockholm. Teatr 77 föreslog därvid ett samarbetsprojekt. en gemensam föreställning om Polen och Sverige. socialismen och begreppet välfärdsstat. som skulle utarbetas i Polen och Sverige och spelas i bägge länderna. Premiären på "Korsväg" ägde rum i Stockholm under 1978.

Detta samarbete kan enligt Teater 9 tjäna som exempel på former. som kommer att utvecklas alltmer i framtiden: att teaterarbetare från olika länder. kulturer och politiska system vill åstadkomma bestämda ting genom samarbete i form av seminarier. gemensam träning. gemensamma produk- tioner eller genom upprättande av organisationer för vissa praktiska mål.

Behov och önskemål: Teater 9 betonar att utländska gästspel inte kan genomföras f. n. utan stora insatser av oavlönat arbete. Som exempel nämns ett gästspel av Grupo Rajatablas från Venezuela 1977. Teater9 hade inga egna medel att finansiera gästspelet med. teaterscenen var upptagen av egna föreställningar och inga bidrag kunde fås från något håll. Gruppen finansie- rade då sin egen resa och förklarade sig villig att spela för intäkterna. 21 personer logerades och delvis bespisades genom frivilliga insatser. Teater- Iokal (Moderna museet). belysning. osv. lånades och föreställningarna genomfördes.

Av denna och andra erfarenheter drar Teater 9 slutsatsen att kulturrådet. Svenska institutet. enskilda teatrar liksom andra organisationer bör förfoga över medel både för att kunna stödja långsiktiga projekt och för att kunna improvisera när en intressant grupp eller föreställning råkar befinna sig nära Sverige.

Det behövs också resurser för att utveckla möjligheterna att ta emot särskilt mindre. utländska gästSpel på flera håll i landet. gärna utanför storstadsre— gionerna. Nordiskt samarbete av en typ som Theatre Traffic ofScandinavia. Odin-Teatre i Danmark och Teater 9 försökt få igång förutsätter planering. möjlighet till snabba insatser och differentierade stödformer.

Egna gästspel i utlandet innebär också finansiella problem. I samband med teaterns första Polenbesök utgick ett mindre bidrag från stat och kommun. Inför en Venezuelaturné senare fann kulturrådet att eftersom teatern redan "fått" deltaga i en internationell festival var det någon annans tur. Venezuela-turnen finansierades slutligen med bidrag från kommunen. NUNSKU. Svenska institutet och utrikesdepartementet. Flera andra inbjud- ningar till bl. a. Danmark. Italien och Brasilien har fått avslås bl. a. på grund av bristande stöd från ansvariga myndigheter.

L'Etoile du Nord/Nordstjärnan, som bildades 1971. hör till de fria dansgrup- perna. Dess arbete spänner över flera områden som teater. visuell konst. dans och musik. Gruppen har fått bidrag för sin internationella verksamhet från

bl. a. kulturrådet. Rikskonserter, Svenska institutet. NUNSKU och privata fonder. Bå 1975/76 uppgick bidragen totalt till drygt 58 000 kr.

Internationell verksamhet: L”Etoile du Nord har från början inriktat sig på att skaffa kontakter i Europa. Under senare tid har också ett visst samarbete inletts med en del latinamerikanska och arabiska länder. Spelåret 1975/76 gjorde gruppen 40 framträdanden varav hälften utomlands (i Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Jugoslavien och Nederländerna). Senare har man också gjort en turné i Tunisien. Under 1978 var gruppen inbjuden att framträda i Canada.

Flertalet av gruppens framträdanden utomlands har bekostats helt eller till största delen av mottagande land. För gästspelen it. ex. Frankrike och Polen. har man dock från svensk sida svarat för merparten av kostnaderna.

Behov och önskemål: I första hand önskar gruppen få ett garanterat stöd under flera år för att kunna planera verksamheten på längre sikt. Stödet bör omfatta månadslön och bidrag till produktion och utlandsresor för kontakter och framträdanden.

Gruppen tillmäter förberedelsearbetet inför en utlandsturne' stor betydelse. Däri ingår bl.a. en del sociologiska studier av kultur och historia. Inför nu planerade turnéer i en del arabländer önskar man få möjlighet till en längre utlandsvistelse i något islamiskt land.

Samarbete med någon central institution behövs för att sköta utlandskon- takterna i form av korrespondens och översättningar. Den delen av verksamheten blir annars mycket kostsam och tidskrävande.

4.5.2. Amatörteaterverksamhet

Till centrala amatörorganisationer på teaterområdet gavs statliga bidrag om sammanlagt 110 000 kr.

Amatörteatrarnas riksförbund har ersatt det tidigare samarbetsorganet Svenskt amatörteatercenter. Till detta lämnade kulturrådet ett årligt bidrag om 12 000 kr. Vidare har man fått bidrag från kulturrådet för deltagande i amatörteaterns världsfestival. År 1977 vardetta bidrag 20 000 kr. Bidrag utgår också från kulturrådet med sammanlagt 4500 kr för medlemskap i vissa internationella organisationer.

Internationell verksamhet: Svensk amatörteaters internationella kontakt- verksamhet på centralt plan sker huvudsakligen genom Nordiskt Amatör— teaterråd (NAR). ett samarbetsorgan för amatörteatern i Norden. samt genom International Amateur Theatre Association (AITA/IATA) amatörteaterns världsorganisation.

NAR erhåller årliga bidrag från Nordiska kulturfonden. bl. a. för turné- verksamhet med amatörteatergrupper och viss kursverksamhet. Exempel utgör Musikteaterkurs i Narvik 1977 och Barn- och ungdomsteatersemina- rium på Island 1978.

Självfinansieringsgraden för deltagande i nordisk verksamhet är ca 55 %.

Genom egna insatser. bidrag från organisationer. statens kulturråd och

andra myndigheter. kan enstaka amatörteatergrupper och enskilda delta i internationella arrangemang.

Enligt Riksförbundet har svensk amatörteater inte kunnat bygga upp ett varaktigt. planmässigt internationellt arbete. Riksförbundet finner situa- tionen ytterst otillfredsställande. Svensk amatörteater tillförs inte idéer och inspiration utifrån i tillräcklig grad. Det gäller i lika hög grad frågan om att engagera utländska. intressanta pedagoger vid egna kurser som att resa ut till andra länder.

Ett klart markerat önskemål om ett kontinuerligt utbyte av grupper och pedagoger finns från flera länder. t. ex. Tjeckoslovakien. Västtyskland och Irland. Med dessa länder har direkta överläggningar förts.

Det dagsaktuella medelsbehovet för den internationella verksamheten beräknas av Amatörteatrarnas riksförbund till 90000 kr ä 100000 kr per år.

Internationella Vadstena-Akademien bildades 1964 och hade 1977/ 78 ett statligt bidrag om 215 000 kr. Särskilda bidrag av sammanlagt ungefär samma storlek brukar tillskjutas av Motala kommun. Östergötlands läns landsting och privata fonder.

Akademien bedriver kursverksamhet och musikforskning och ger under sommarmånaderna konserter och operaföreställningar i Vadstena. I kurs- verksamheten deltar utländska lärare och elever. Genom forskningsarbete i italienska arkiv har en förut okänd. internationellt värdefull opera- och konsertrepertoar från italienskt 1600-tal tagits fram. Sju av dessa operor har iordningställts och uppförts. Samtliga har sänts i radio och en i TV i Sverige och Norge. Verksamheten har lett till en rad internationella kontakter. förfrågningar och inbjudningar.

Vid sidan av den äldre repoartoaren har nyskrivna musikteaterverk beställts och uruppförts i Vadstena med bidrag från bl. a. Rikskonserter. NOMUS och danska staten. Även dessa har sänts i svensk. dansk och norsk radio. Gästspel har genomförts i Danmark. Norge. Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.

Vadstena-Akademien framhåller att forskningsverksamheten kräver ett årligt anslag. Akademien önskar också medel för att kunna inbjuda utländska gästartister och fortsätta nybeställningarna av musikteaterverk av svenska och utländska upphovsmän. Ökade tekniska och personella resurser behövs för att tillgodose det internationella intresset. bl. a. önskningarna om lån av notmaterial. som kräver kopiering. För kurs- och forskningsverksamheten behövs instruktörsarvoden och resestipendier.

4.6. Sveriges Radio

4.6.1. Televisionen

Enligt gällande direktiv skall ungefär hälften av utbudet i Sveriges Radio bestå av inköpt. "främmande". material. TV1 har t, ex. kvoterat denna del så att utländsk teater sänds ungefär nittio minuter per vecka.

Av inköpta program utgjorde teater under perioden 1 juli 1976 — 6 mars 1977 drygt 170 timmar av det totala utbudet på drygt 1480 timmar (motsvarande ca 11.5 procent). Spelåret 1976/77 sålde Sveriges Radio till

utlandet omkring 200 sändningstimmar. varav nära 75 timmar utgjorde drama.

Vid inköp av främmande teaterproduktioner tar man bl. a. hänsyn till programmens tekniska och innehållsmässiga kvalitet liksom till deras kulturpolitiska inriktning. De vanligaste genrerna är komedi och. under senare år. 5. k. dokumentärspel.

Huvudsakligen köps program från England och USA. bl. a. på grundval av den svenska publikens intresse och programlandets pålitlighet i att leverera material m. m. Också italienska produktioner anses ofta kvalitativt högtstå- ende. Däremot linner man t. ex. fransk och västtysk produktion mer ojämn. De östeuropeiska programmen bedöms som något propagandistiskt inriktade eller består av mindre intressanta komedier. För framtiden räknar man med att modernt drama från Spanien samt olika produktioner från bl. a. Austra- lien. Canada och Nya Zeeland skall visas i högre utsträckning i Sverige.

Ett problem vid försäljning av svenska produktioner utomlands är de procentsatser av grundgaget som skall betalas till medverkande och upphovs- män. Enligt Sveriges Radio hör de avtal som man har med Teaterförbundet till de dyraste i världen. Försäljningsavdelningen kan på grund av detta ibland inte sälja program till u-länder och andra med lågt s. k. minutpris.

4.6.2. Ljudradion

Det internationella teatersamarbetet sker huvudsakligen via två grupper. The Commissioning Group och The Radio Play Selection Group. samt inom Norden.

1 The Commissioning Group deltar radioföretagen i åtta västeuropeiska länder samt bl. 3. USA. Australien. Canada. Nya Zeeland och Japan. Denna grupp sammanträder en gång om året och beslutar om att beställa verk av olika författare. Hittills har Sveriges Radio varit med om beställningar av 13 pjäser varav 11 har spelats i radion. F. n. är Sveriges Radio med i beställningar hos ytterligare åtta författare. The Radio Play Selection Group är en grupp inom den europeiska radiounionen EBU. Denna grupp består f.n. av fem deltagare från olika rundradioföretag. bland dem Sveriges Radio. Gruppen sammanträder en gång om året för att rekommendera ett antal pjäser efter att ha gjort ett urval bland insända. År 1976 skickade 17 EBU-medlemmar sammanlagt 36 pjäser till gruppen. De pjäser som rekommenderas har större möjligheter att bli spelade än andra pjäser. Inom Norden utdelas det 5. k. nordiska radiopjäspriset vartannat år. Det har förekommit att Sveriges Radio har sänt de nordiska föreställningarna på originalspråket. Radioteatern deltar också i EBU:s årliga pristävling om det s.k. Prix Italia. Den utländska delen av radioteaterns repertoar är omfattande. Den innehöll spelåret 1976/77 ca 70 utländska pjäser från ett femtontal länder i svensk översättning. Utländska gästregissörer har förekommit bl. a. under våren 1978. Svenska regissörer har gjort motsvarande insatser utomlands. Kontakten för repertoarval sker i första hand direkt med de teaterproduce- rande avdelningarna inom radioföretagen särskilt i Väst- och Östeuropa. Radioteatern introducerar också dramatik utifrån som från början skrivits för

scenen. 1. ex. huvudserien för år 1978 Spelplats Latinamerika. Sedan hösten 1978 utger radioteatern en_ översikt över nya svenska radiopjäser på engelska. franska och tyska.

4.7 lntresseorganisationer

4.7.1. Svenska teaterförbundet

Teaterförbundet är de svenska artisternas. skådespelarnas och teateran- ställdas fackförbund. I denna egenskap bedriver förbundet internationellt fackligt arbete inom Internationella Skådespelarfederationen (FIA). '

Internationell verksamhet

Enligt Teaterförbundet har FIA beträffande kulturutbytet fastställt att det måste vara fråga om ett reellt utbyte. som sker av kulturella och inte av ekonomiska skäl och inte skadar det egna landets artister och skådespelare. Men även om film-. teater-. musikteater- och dansproduktion bör bygga på inhemsk tradition och inriktas på en inhemsk publik. anser Teaterförbundet det klart att väl utvecklade internationella kontakter har en starkt stimule- rande effekt. För den sceniska konsten är i dag de vanligaste formerna enstaka gästspel och festivaler.

ITl-kongressen i Stockholm 1977 uttalade sig för ett utökande av framför allt internationella festivaler. Teaterförbundet föreslår därför att teatrarna och de fria gruppernas organisation Teatercentrum erhåller ökade medel för att delta i festivaler och för gästspel. Medlen kan med fördel kanaliseras via statens kulturråd. Att de fria grupperna också ges möjlighet till en ökad gästspels- och festivalaktivitet är enligt förbundet inte minst viktigt då en mängd internationella festivaler under senare år ägnats den s. k. grupptea- tern. Det svenska deltagandet har varit mycket begränsat. vilket i huvudsak beror på bristande ekonomiska möjligheter.

Teaterförbundet anser vidare att möjligheten för svenska artister att arbeta utomlands måste underlättas. Den stiftelse för internationell arbetsförmed- ling. som aviserats i arbetsmarknadsdepartementets PM beträffande arbets- förmedling på kulturområdet (Ds A 19755). bör påskyndas.

Man tar också upp de problem som valutarestriktionerna i de socialistiska staterna utgör. Svenska artister anser sig i dag ofta inte ha råd att arbeta i dessa länder. De har utgifter som skall betalas i Sverige. medan gaget i t.ex. Sovjetunionen betalas i rubel och måste användas inom Sovjetunionen. Förbundet menar att denna fråga måste lösas och att en 50—50-fördelning av gaget är ett minimivillkor. Frågan bör regleras ide mellanstatliga kulturpro- grammen och vetenskapsavtalen eller på annat sätt.

Slutligen tar Teaterförbundet upp ett område. som normalt inte räknas till den traditionella scenkonsten. de 5. k. skådenumren. Sverige har till en del fortfarande skådeartister av hög klass. Det råder dock brist på arbetstillfällen i Sverige. Förbundet anser att man bör söka förhindra att den inhemska skådetraditionen dör ut. Man föreslår att Folkparkernas Centralorganisation eller Riksteatern får resurser och ansvar för att sätta samman svenska skådetrupper för gästspel utomlands.

4.7.2. Svenska danspedagogförbundet (SDF)

Yrkesdansare. danspedagoger och amatörer reser enligt SDF ofta på kurser i utlandet på egen bekostnad. någon gång på stipendium. Det förekommer utländska gästlärare i Sverige men SDF anser det önskvärt med en ökning av antalet. Man konstaterar också att utländska gästspel inom dansens område blivit allt färre.

4.8. Internationella organisationer 4.8.1 Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet

Bidrag från kulturrådet: 21 500 kr

Internationella Teaterinstitutet (ITI) har bildats på initiativ av Unesco i syfte att verka för internationellt samarbete på teaterns område. I dag är omkring 60 länder anslutna till ITI. ITI:s målsättning och arbetsuppgifter omfattar information och rådgivning. seminarier. symposier. workshops m. m.. forskning. experiment och utvecklingsarbete. internationellt idéut- byte samt anordnandet av Théåtré des Nations och Världsteaterdagen.

Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet är dels ett samarbetsorgan inom svensk teater med samtliga institutioner och organisationer med teateran- knytning som medlemmar. dels den svenska sektionen av ITI. Inom Norden företräder det Sverige i Nordiska Teaterunionen (NTU).

Internationell verksamhet

Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet ger information om svensk teater. bl. a. genom Aktuella Premiärer(9 nr/år). En gång om året utger man Théåtre Suédois/Swedish Theatre med text på franska och engelska. Man utfärdar internationella legitimationskort och rekommendationsbrev för medlem- marna (i praktiken samtliga svenska teaterarbetare) samt ordnar studieresor. studiebesök och informationsutbyte av olika slag.

Svensk Teaterunion/Svenska [TI-rådet var ansvarig för organisationen av ITI:s världskongress i Stockholm 1977 med ca 330 deltagare från ett fyrtiotal länder och omkring 100 svenska deltagare. I samband med kongressen utgav man en samlingsvolym på engelska och franska om svensk teater i dag. med bidrag från utbildningsdepartementet och Svenska institutet.

Flera av ITI:s permanenta kommittéer har svensk representation i ledningen.

Behov och önskemål

Enligt unionen ökar behovet av informations- och kulturutbyte mellan svenska och utländska teaterarbetare stadigt. Unionens önskemål gäller främst ökade personalresurser. bättre möjligheter att framställa och förmedla information utåt och inom landet samt bättre möjligheter att deltaga i och själva anordna seminarier. symposier och andra sammankomster. Efter att tidigare ha sökt bidrag hos kulturrådet för varje resa. fick unionen bå 1975/76 för första gången ett bidrag för deltagande i kongresser m. m. på 50 000 kr att disponera fritt. Samma summa utgick bå 1976/77 medan den bå 1977/78

skars ner till 21 500 kr.

Som exempel på organisationens finansieringsproblem kan nämnas ITI:s världskongress 1977. Kongresskostnaderna. som också innefattade utgifter för ett seminarium för döva artister, uppgick till över 600 000 kr. Utbildnings- departementet bidrog med 150000 kr och finansieringen i övrigt skedde genom bidrag från sammanlagt 26 olika organisationer och institutioner med summor från 500 kr och uppåt.

Slutligen betonar man från unionens sida att då svensk teater på många områden tilldrar sig stort intresse utomlands ställs ofta krav på svensk medverkan i olika internationella manifestationer. Dessa krav kan man i dag på grund av bristande medel ofta inte tillgodose.

5 Musik

Operans och musikteaterns verksamhet har behandlats i avsnittet om teater och dans.

5 .] Stödjande och producerande organ

5.1.1 Utbildningsdepartementet

Bidrag: ca 140000 kr

Utbildningsdepartementet beviljade bidrag om sammanlagt ca 135 000 kr till bl. a. ISCMzs världsmusikdagar i Stockholm och Helsingfors och till Baltiska institutet fören konferens om folklig musik och dans 1 länderna kring Östersjön Vidare gavs ett par mindre bidrag för årsavgifter | internationella organisationer och deltagande | en del internationella konferenser.

5.1.2 Statens kulturråd (KUR)

Bidrag: ca 435 000 kr

Kulturrådet gav Stockholms konserthusstiftelse ett bidrag om 34 000 kr för gästspel i Förbundsrepubliken Tyskland. Vidare gav man sammanlagt 70 000 kri bidrag till diverse kurser. konferenser. resor. festivaler och gästspel. t. ex. till Malmö Percussion ensemble för en turné i USA (15000 kr) och musikteatergruppen Eqvivalent för gästspel i Amsterdam (7 000 kr) samt till Föreningen Svenska Tonsättare för att anordna Svensk musikvår (25 000 kr).

Amatörensembler (körer. orkestrar och folkdanslag) fick bidrag om sammanlagt 290000 kr för utlandsresor. Slutligen fick olika svenska sektioner av internationella organisationer som Internationella musikrådet (IMC) och Internationella sällskapet för samtida musik (ISCM) bidrag till verksamheten och årsavgiften om sammanlagt 43 000 kr.

5.1.3 Svenska institutet (SI)

Projektmedel och bidrag: ca 65 000 kr .Inom musikområdet fick under verksamhetsåret 1977/78 ett tiotal tonsät-

tare. kritiker och musikskribenter bidrag till kontaktresor. Dessutom gav Institutet stöd till ensembler och enskilda artister för gästspel utomlands. Drottningholms Barockensemble fick bidrag för gästspel i Paris (2 000 kr). Göteborgs Blåsarkvintett fören turné i Latinamerika (5 000 kr) och Göteborgs kammarkör för en resa till Cuba (10 000 kr). Vidare gavs enskilda bidrag för bl.a. resor till Argentina (2000 kr) och Australien (2000 kr). En serie antologiskivor med svensk musik påbörjades i samarbete med Rikskonser- ter.

5.1.4 Konstnärsnämnden

Bidrag: 383 000 kr Sammanlagt utdelade konstnärsnämnden 53 resebidrag till olika tonkonst- närer.

5.1.5 Kulturprogram inom föreningslivet

Stöd gavs till olika musikgästspel av internationell karaktär inom studieför- bund 0. 1. Av de statliga medel som Förmedlingsbyrån för kulturprogram fördelar användes uppskattningsvis omkring en procent till musikverk- samhet (ca 150 000 kr).

5.1.6 Nordiskt samarbete

Det nordiska musiksamarbetet finansieras över ministerrådets verksamhets- budget. ministerrådets dispositionsmedel och Nordiska kulturfonden. År 1978 stod drygt 1.2 miljoner dkr till förfogande i verksamhetsbudgeten. Medlen förvaltas av Nämnderna för nordiskt musiksamarbete. NOMUS (se avsnitt 5.7.4). Därtill kom 135 000 dkr för Nordiska Rådets musikpris. vilket utdelas vartannat år. Bidrag från Nordiska kulturfonden har bl. a. givits till Föreningen Skeppsholmsfestivalen fören festival om folklig teater och musik i Norden(100 000dkr).en nordisk kurs för oboister(l9 000dkr). samt en turné med improviserad musik med gruppen Abraxas i Norge. Sverige och Danmark (4 000 dkr).

5.1.7 Musikaliska akademien (MA)

Statligt anslag: 2.8 mkr Bidrag: ca 180 000 kr

Akademien skall enligt stadgan bl. a. "följa utvecklingen på musiklivets olika områden inom och utom riket samt taga de initiativ som bedöms ägnade att gagna den svenska musikkulturen". Vidare sägs att "till utländska ledamöter äger akademien invälja högst femtio personer vilka ådagalagt framstående förtjänster inom tonkonsten".

Internationell verksamhet

Akademien utdelar årligen större utlandsstipendier om sammanlagt ca 130000 kr till 6 a 7 högskoleutbildade sångare/instrumentalister. vartill

kommer andra stipendier som delvis omsätts i utlandsstudier. 1 Cité Internationale des Arts (Paris) disponerar akademien två "ateljé-

ss er .

Akademien svarar vidare för viss information om svensk musik. En annan del av utlandsinformationen ombesörjs av den svenska kommitten av internationella musikrådet (IMC). som sedan 1950-talet har varit knuten till akademien.

På senare tid har kommittén blivit en självständig organisation och disponerar liksom den svenska sektionen av internationella sällskapet för samtida musik (ICSM) rn. fl. lokaler hos Musikaliska akademien.

Akademien bedriver också ett mindre formaliserat informationsutbyte. Akademien har i sin anslagsstat en särskild post för konferens- och kontaktverksamhet (227 000 kr). En del av denna används för utlandsinfor- mation. Så t.ex. anordnade akademien vid Svensk Musikvår 1976 en konferens om ”Swedish Music Abroad — ways and methods" med ca 35 utländska deltagare. Liknande konferenser avhålls årligen. En skrift på tyska om Beethoven och Sverige har tryckts av akademien. Även annan publika- tionsverksamhet riktar sig till utlandet.

Slutligen har en lång rad konserter anordnats av utländska ambassader och kulturinstitut i samarbete med akademien.

Särskilda synpunkter

För sin allmänna musikinformation önskar akademien en resursförstärk- ning. Man anser en heltidstjänst för det internationella informationsarbetet synnerligen befogad. En betydande del av akademiens utlandsinformation samordnas i dag med det övriga musiklivets utlandsverksamhet. Ett viktigt projekt är här enligt akademien den svenska skivantologi som påbörjats. Akademien framhåller att klingande information om äldre och nyare svensk musik hör till de bästa medlen för musikinformation. Härvid spelar grammofonskivan en väsentlig roll.

5.1.8 Stiftelsen Institutet för rikskonserter (IRK)

Statligt anslag: 25.5 mkr Egna intäkter: 3 mkr Projektmedel och bidrag: 350 000 kr

Rikskonserter har till uppgift att främja svenskt musikliv genom att bl.a. ge råd och informera om musikframträdanden samt anordna och förmedla konserter som komplettering till annan musikverksamhet i landet. IRK skall särskilt informera om och främja nya tendenser i svenskt musikliv. verka för kontakter med musiklivet i utlandet samt främja utvecklingsarbete inom skolkonsertverksamheten. Man bedriver också försöksverksamhet med produktion och distribution av fonogram.

Rikskonserter skall samarbeta med Regionmusiken. Svenska riksteatern och Operan samt i övrigt samverka och samråda med statliga och kommunala organ som företräder musiklivet.

Rikskonserter och Regionmusiken intar med sin rikstäckande verksamhet en särställning inom det svenska musiklivet. Under spelåret 1977/78 svarade

de tillsammans för närmare 10 700 konserter av de ungefär 12 000 som gavs i landet.

Internationell verksamhet

Enligt Rikskonserter är det kulturpolitiska målet att främja utbyte av idéer och erfarenheter över språk- och nationsgränserna grundläggande för den internationella delen av verksamheten. Eftersom många andra svenska musikinstitutioner har utlandskontakter har man tolkat sitt uppdrag att främst gälla stöd till det utominstitutionella musikutbytet.

Rikskonserter disponerade av sin anslagspost för utlandsverksamheten (drygt 1 mkr) ca 350000 kr i produktionsmedel för internationellt utbyte. Verksamheten är inriktad på dels speciella projekt. dels stöd till artister och ensembler som erbjuds engagemang i utlandet. Enligt Rikskonserter reser- verades hälften av produktionsmedlen för stöd till enskilda artisters och ensemblers utlandsframträdanden.

Exempel på projekt är de konserter med svensk musik och svenska artister. som hösten 1977 gavs på flera platser i Norge (Vestlandet) och Polen. År 1977 genomfördes ca 60 projekt för att presentera svenska artisteri drygt 201änder. I utbytet råder en viss dominans för Norden och Västeuropa (35 projektlsamt för Östeuropa(15 projekt). Övriga tio projekt genomfördes i USA samt Afrika och Asien.

Stödet utgår i princip som bidrag till resekostnader varvid man förutsätter att arrangören i utlandet betalar gage. 1 första hand är IRK inriktad på att tillvarata frilansmusikers och mindre ensemblers intressen med resebidrag och informationsinsatser. Avgörande vid bedömningen av enskilda ansök- ningar är enligt Rikskonserter att projekten främjar svensk musik och svenskt musikliv. Stöd har utgått till bl. a. Surrande biet för turné i Frankrike (10 000 kr). Joculatores Upsalienses för resa till Portugal. Harpans kraft för resa till Holland (6000 kr) samt Eva Nordenfelts barocktrio (4 000 kr) och Malmö symfoniorkester (8 000 kr) för resor till Förbundsrepubliken Tyskland.

Ett kontinuerligt samarbete förekommer med bl. a. de nordiska länderna och stater med vilka IRK tidigare hade fasta utbytesavtal (DDR. Polen. Rumänien. Tjeckoslovakien och Ungern; under år 1977 inleddes samarbete med Sovjetunionen).

För att nå bästa effekt av tillgängliga resurser har Rikskonserter valt att under innevarande verksamhetsperiod koncentrera en huvuddel av sina insatser till ett språkområde. nämligen de tyskspråkiga länderna. Arbetet sker främst genom presentation av svensk musik och svenska artister vid konserter m. m. Verksamheten stöds av information genom personliga kontakter och trycksaker. Bl.a. har en särskild informationsbulletin. Musik in Schweden. börjat utges. Dess första nummer handlade om musikpolitik. Därefter har man tagit upp teman som körlivet. den fria musikrörelsen. musik och barn samt jazz i Sverige.

Rikskonserter ger också ut informativa fonogram om svensk musik. Hittills har omkring 130 fonogram producerats. Tillsammans med Svenska institutet har man startat en ny serie. Music in Sweden. som är speciellt avsedd för internationell distribution. Hittills har tre LP-skivor framställts.

omfattande svensk konsertmusik från tre sekel. folkmusik och jazz. Ytterli- gare sex skivor är under planering. Serien distribueras bl. a. genom de svenska utlandsmyndigheterna. Fonogrammen kompletteras med utförlig 'tryckt information på engelska. franska och tyska.

1utlandsinformationen samverkar Rikskonserter med andra musikinstitu- tioner och —organisationer i en informell samrådsgrupp för informationsut- byte och gemensam planering.

Inom Rikskonserter finns slutligen den svenska sektionen av det interna- tionella samarbetsorganet Jeunesses Musicales (Musik för Ungdom — Mf'U).

Särskilda synpunkter

Stödet till enskilda artisters och ensemblers utlandsframträdanden avser som nämnts i första hand resebidrag o. 1. Mottagarlandet förutsätts svara för gage/ arvode. 1 samarbetet med Östeuropa finns vissa speciella svårigheter på grund av öststaternas valutabestämmelser. Rikskonserter har tagit upp frågan med företrädare för Goskoncert i Sovjetunionen vid ett besök i Moskva 1977 och därvid fått vissa förbättringar till stånd.

Enligt Rikskonserter bör statsunderstödda orkesterinstitutioner och körer av kvalitet kunna få egna medel för utlandsverksamhet. alternativt ha en större möjlighet att via statens kulturråd regelbundet genomföra utlands- verksamhet i egen regi. Orkester- och körverksamhetens berättigade krav på internationella kontakter och framträdanden kräver stora pengar.

Rikskonserter ser även fortsättningsvis som sin främsta uppgift att tillvarata artisters och smärre ensemblers intressen och att stödja sådana artisters utlandsgästspel via resebidrag. informationsinsatser och liknande. Därvid behövs i första hand medel för att vidga aktionsradien för svenska artister och svensk musik samt en breddning av den språkliga beredskapen med speciell engelsk och sedan fransk/spansk information. Också informa- tionsinsatser på grannlandsspråk som finska och polska är angelägna.

Vidare menar man att en väsentlig medelsförstärkning behövs för uppsökande projekt inklusive informationsinsatser om svenska artister och svensk musik. Rikskonserter anser sig kunna väsentligt bredda sin verk- samhet via t. ex. Jeunesses Musicales och sin egen skolverksamhet. Erfaren- heter från försöksverksamheten med förskolor presenterades vid ett interna- tionellt s. k. animatörssymposium i Lissabon 1977.

Sammanfattningsvis finner Rikskonserter att medelstilldelningen för att täcka stigande rese- och levnadsomkostnader i samband med lansering av svensk musik och svenska musiker är helt otillräcklig. Man anför att t. ex. länderna i Östeuropa satsar betydande belopp för att introducera sig på den svenska marknaden. och även de större kulturländerna såsom Förbundsre- publiken Tyskland och Frankrike satsar väsentligt större belopp till stöd för propaganda om den egna musikkulturen.

5.2 Förmedlande organ

5.2.1 STIM:s Informationscentral

Statligt bidrag: 132 000 kr Bidrag från STIM: 1.9 mkr

Bidrag (musikinformation): 215 000 kr

STIM (Svenska tonsättares internationella musikbyrå) har som en del av sin verksamhet en särskild informationscentral med uppgift att såväl i Sverige som i utlandet sprida kännedom om främst samtida svensk musik för att åstadkomma framföranden. Detta sker genom spridning av information och tillhandahållande av material för framförande (noter. grammofonskivor).

Verksamheten omfattar principiellt alla former av musik. men i nuvarande resursläge prioriteras s. k. seriös musik av samtida tonsättare.

Internationell verksamhet

Informationsspridningen sker på olika vägar genom trycksaksinformation och direktinformation. som innefattar korrespondens. telefonförfrågningar och besök.

Informationscentralen tillhandahåller också Uppförandematerial. vilket innefattar framställning av notmaterial. Man påpekar att endast ca 10 % av de samtida svenska tonsättarnas produktion kan tas om hand av förlag och ges ut i tryck. Informationscentralen har sedan starten 1965 åtagit sig att göra även den återstående delen tillgänglig för framförande. Materialframställ- ningen är Informationscentralens största budgetpost och omfattar utskrift och kopiering av uppförandematerial i skilda former.

STIM:s informationscentral ansvarar sålunda för att närmare 90 % av de samtida kompositörernas produktion av s. k. seriös musik blir tillgänglig. Kopieringen av manuskriptverk uppgick år 1977 till drygt 185000 notsi- dor.

Man ombesörjer vidare spridning av notmaterial. Uppförandematerial till orkesterverk och andra större verk samlas i en s. k. orkestermaterialdepå ur vilken lån kan ske även från in- och utländska orkestrar, radioföretag m. fl.

Vid sidan härav sker en omfattande spridning av notmaterial till andra typer av verk. såväl förlagda som ickeförlagda. Denna spridning riktar sig dels till en rad fasta kontakter (bibliotek. läroanstalter. radiostationer). dels till enskilda dirigenter. artister. ensembler. producenter m. 11.

I materialdistributionen ingår fonogrammen som en viktig del. En betydande del av den inhemska produktionen av grammofoninspelningar av seriös svensk musik subventioneras av STIM.

Informationscentralen har fasta utlandsförbindelser med en rad förlag och musikinstitutioner i Norden. Västeuropa och Nordamerika samt en del institutioner i Östeuropa. Asien och Latinamerika.

Grammofonskivor och musikalier till ett värde av ca 40 000 kr har under år 1977 ställts till förfogande för utländska bibliotek. radiostationer. kultur- centra och andra institutioner.

Enligt Informationscentralen har förbindelserna med USA givit bästa utbytet. Under det närmaste året avser man därför att upprätta depåer av musikalier och grammofonskivor vid ytterligare ett antal amerikanska universitet. Man har vidare övervägt att knyta en särskild musikkonsulent till detta område.

Inom de socialistiska staterna har personliga kontakter i åtskilliga fall fört till ett för svensk musik fruktbärande samarbete som bör ytterligare intensifieras.

Särskilda synpunkter

Under sin drygt IO-åriga verksamhet har Informationscentralen förvärvat en omfattande erfarenhet av hur en utbyggnad och intensifiering av utlandsför- bindelserna inom dess område skall kunna komma till stånd. Vad som fattas är ekonomiska och personella resurser framför allt för att åstadkomma en snabbare framtagning av arbetsmaterial speciellt avsett för utlandet.

5.2.2 Svenska jazzriksförbundet (SJR)

Bidrag från kulturrådet: 200 000 kr

SJR består f. 11. av nio regioner med 50 lokalavdelningar. Antalet enskilda medlemmar uppgår till nära 500 och lokalavdelningarnas medlemmar till ca 7 000. SJR ger i första hand konsertstöd till små och nystartade klubbar i form av etableringsbidrag och förlustgarantier.

Internationell verksamhet

SJR är medlem i International Jazz Federation (IJF). som har konsultativ status vid Unesco.

Genom kontaktadresser från IFJ hjälper SJR svenska jazzgrupper att få kontakt _med konsertarrangörer i andra länder. Man har dock inte egna personella eller ekonomiska resurser att bearbeta dessa arrangörer.

Inom Norden bedrivs samarbete mellan jazzorganisationerna i Nordjazz. som arbetar med utbyte av musiker och jazzgrupper. information och idéer mellan de nordiska länderna. För 1977 har Nordiska kulturfonden anslagit 245 000 dkr för verksamheten. SJR har dessutom ett fortlöpande samarbete med Danskt jazzcenter.

SJR mottar många erbjudanden från jazzgrupper som är intresserade av att komma till Sverige. De sänds vidare till medlemsklubbar och andra jazzkonsertarrangörer då man inte har resurser att själv organisera turnéer.

SJR betonar att merparten av de jazz-pop-grupper som besöker Sverige hör till vad man kallar ”superstar-avdelningen". Det rör sig om starkt kommer- sialiserade framträdanden av kända världsartister vilka enligt SJR snarast borde betecknas som varumässor.

Inomjazzområdet har under senare åren tradition med besök av utländska. främst amerikanska. storjazzband åter tagits upp genom insatser av ideellt arrangerade festivaler (t. ex. Emmaboda. Umeå och Åhus). Det är vanligtvis fråga om kvalitetsmässigt god jazz men utbudet är smalt eftersom det också här rör sig om ett fåtal världsartister.

SJR anser att gästspel med utländska ”superjazzgrupper” i och för sig är viktiga som stimulans för svenskt musikliv. Men de bör ske utan statligt och kommunalt stöd. I stället bör ökat stöd ges till den svenska jazzmusikens utveckling. t. ex. i form av seminarier med utländska musiker som ledare och gästspel av mindre kända utländska grupper hos jazzklubbarna. SJR har som målsättning att öka kontakterna med sådana grupper för att undvika fördyrande mellanhänder.

5.2.3 Fylkingen

Bidrag från kulturrådet: 190 000 kr Kommunalt bidrag: 130 000 kr

Fylkingen grundades som kammarmusikförening. Den har sedan 1940-talet utvecklats till ett forum främst för experimentell kammarmusik.

Fylkingen genomför årligen ca 50 föreställningar (= produktioner), dels i egna lokaler, dels i samarbete med bl. a. Kulturhuset, Moderna museet och Sveriges Radio. Verksamheten finansieras genom anslag från Kulturrådet och Stockholms kommun.

Internationell verksamhet

Fylkingens internationella anknytningar har länge varit livliga. Många av de efterhand mer kända komponisterna från andra länder har fått sin presenta- tion i Sverige genom Fylkingen. Man arbetar också med att föra ut ny svensk musik till andra länder.

Fylkingen behöver bl. a. bidrag till bättre informationsspridning. En informationsbulletin är under planering. F. n. saknas ekonomiska medel för denna.

5.2.4 Stiftelsen Elektronmusikstudion (EMS)

Statligt anslag: drygt 1 mkr EMS är ett centrum för komposition av elektronisk musik. Eftersom EMS är en statlig stiftelse kan dess studio utnyttjas kostnadsfritt av enskilda svenska och utländska tonsättare.

EMS ser sig också som ett centrum för ny musik i mer allmän betydelse. Sålunda tillhandahåller EMS ett forum för diskussion och möjligheter till forskning om lösningen av musikaliska problem. Man anser att det idag finns förutsättningar för att ta del av den utveckling som ägt rum genom utbyte av idéer, program och andra former av samarbete med större studior över hela världen.

Internationell verksamhet

Vissa utländska tonsättare besöker studion i studiesyfte eller för att arbeta. EMS önskar dock utvidga den delen av arbetet t. ex. genom att knyta utländska tonsättare till studion för en avgränsad period, ordna regelbunden seminarieverksamhet med bl. a. utländska deltagare och hålla ett mindre, internationellt symposium varje år kring ämnen av betydelse för elektron- musikens vidare utveckling och studions arbete. För detta saknas dock i dag medel.

5.2.5 Kontaktnätet

Bidrag från kulturrådet: 130 000 kr Kontaktnätet är en riksorganisation för icke-kommersiell kultur för ett 80- tal musikföreningar. Det är i första hand inriktat på arrangemang inom pop- och folkmusiken och engagerar därigenom ett stort antal ungdomar.

Internationell verksamhet

Kontaktnätet framhåller att en organisation av progressiva musiker, kallad Music for Socialism (MFS) bildades i England under 1977. Den är delvis inspirerad av den svenska musikrörelsens film Vi har vår egen sång.

Inom Kontaktnätet har bildats en internationell kommitté för att hålla kontakt med MFS och en del andra musik- och kulturorganisationer i England. På längre sikt skall denna kommitté knyta kontakt med liknande verksamhet också i andra länder. De första uppgifter kommittén fått är att utöka turnéutbyte mellan Sverige och England. Kommittén har också ordnat en stödkonsert för den engelska gruppen Rock against Racism.

Den internationella verksamheten har hittills finansierats av medlemsav- gifter. Kontaktnätet vill verka för att öka turnéutbytet med musiker och teatergrupper från de olika medlemsorganisationerna samt knyta an nya grupper som arbetar enligt liknande linjer och därvid speciellt satsa på u- länderna. Man har bl. a. planerat en internationell progressiv kulturfestival under år 1978. För att finansiera detta arbete behövs stöd från staten, intresseorganisationer m. fl.

5.2.6 Musikcentrum

Bidrag från kulturrådet: 250 000 kr Musikcentrum hade 1976 omkring 1 000 medlemmar. Det är ett kontakt- och serviceorgan för fria musikutövare.

Internationell verksamhet

Musikcentrum har internationella kontakter, framför allt inom det nordiska samarbetet. Man har exempelvis ett år varit sekretariat för en musiktumé arrangerad av Nordiskt solistråd med stöd från Nordiska kulturfonden. Sedan 1973 ansvarar Musikcentrum för den svenska delen av denna verksamhet och arrangerar i samarbete med organisationer i Sverige framträdanden för gästande nordiska artister.

I andra sammanhang har Musikcentrum kontaktats av gästande utländska artister och grupper som önskat framträda i Sverige. Ett sådant gästspel genomfördes sommaren 1976, då den amerikanska protestsångerskan Malvina Reynolds för första gången besökte Sverige.

Musikcentrum betonar behovet av ett vidgat internationellt samarbete på musikområdet. Enligt Musikcentrum behövs det bl. a. ett fristående infor- mationsorgan för internationella musikfrågor. Om ett sådant organ knyts för nära de stora institutionerna menar man att det är risk för att partintressena får dominera. I stället rekommenderas ett under Svenska institutet eller statens kulturråd fristående organ, sammansatt av representanter för det fria musiklivet.

5.2.7 Folkparkernas Centralorganisation (FPC)

Statligt bidrag: 1,85 mkr Som nämnts tidigare förmedlar FPC till de olika folkparkerna utländska varietéer, jazzgrupper, popgrupper, dansgrupper m. m. FPC har en särskild

artistförmedling för verksamheten.

Utländska gästspel omfattade år 1977 bl. a. olika musik- och sånggrupper från Albanien, Brasilien, DDR, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Guinea-Bissau, Italien, Jugoslavien, Mexico, Nederländerna, Polen. Schwe- iz, Spanien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Ungern, USA, Venezuela och Vietnam.

5.3 Sveriges Radio

5.3.1 Televisionen

Det internationella samarbetet inom televisionen sker i flera former. Program utväxlas, mot vissa kostnader, inom Europeiska radiounionen (EBU), Eurovisionen och Nordvisionen. Program utväxlas också genom försäljning och inköp. Vidare förekommer samproduktion med olika länder. År 1977 utgjorde den del av TV:s musikutbud som köpts från utlandet eller samproducerats 3,3 % av hela den främmande produktionen motsvarande ungefär 49 timmar.

Av Sveriges Radio till utlandet sålda musikprogram utgjorde år 1977 omkring 36 timmar musik. Huvudparten av dessa program såldes till vissa länder i Östeuropa.

5.3.2 Ljudradion

Det internationella samarbetet sker huvudsakligen inom musikområdet. Inom den seriösa sektorn förekommer ett intensivt utbyte av musikprogram mellan radioföretagen inom EBU. Musikradion skickar således en gång i kvartalet ut ett erbjudande med en rad musikprogram, huvudsakligen svensk musik, som erbjudes övriga radioföretag till kostnadsfri sändning. I regel brukar 14 å 15 radioföretag vara intresserade av dessa offerter och sänder då som regel samtliga erbjudna program.

EBU arrangerar också 8—10 gånger om året konserter som direktsänds till de radioföretag som är abonnenter på dessa (10—12 radioföretag). De radioföretag som sänder konserterna delar kostnaderna. Musikradion sänder alla dessa EBU-konserter. Utöver dessa konserter sker också operaproduk- tioner i EBU:s regi som sänds på liknande villkor som konserterna. Musikradion brukar även årligen ha bilateralt samarbete med ett annat lands radioföretag och deltar också i olika tävlingar inom eller utom EBU.

På den lätta musiksidan pågår också ett intensivt samarbete dels inom EBU, dels bilateralt. Vidare förekommer inom ramen för EBU samproduk- tioner av popmusikprogram, olika tävlingsprogram, jazzkonserter etc.

Utanför EBU anordnas en stor musiktävling kallad Nord-Ring, där de nordiska länderna samt Belgien, England, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna deltar. Likaledes äger en annan underhållningspristävling rum varje år i Monte Carlo, där Sveriges Radio deltar. Även dessa tävlingsbidrag ingår i programutbytet.

5.3.3 Sveriges Radios symfoniorkester och körer

Sveriges Radios symfoniorkester är en fast anställd ensemble bestående av 105 musiker, vilka i likhet med övrig personal avlönas av licensmedel.. Radiokören, som består av 32 sångare, är kontrakterad för deltidstjänst under ca tio månader per år medan kammarkören med 28 medlemmar är engagerad för ett mindre antal produktioner och arvoderas per produktion. Både symfoniorkestern och körerna (i första hand radiokören) framträder årligen utomlands under turnéer av varierande längd, oftast en till två veckor. Då några särskilda turnéanslag ej finns, blir dessa resor allt svårare att finansiera genom intäkter eller utbyte. Många inbjudningar, särskilt för symfoniorkes- tern (vars turnéer ju ställer sig dyrare bl. a. på grund av kostsamma instrumenttransporter) måste avböjas av ekonomiska skäl.

Behov och önskemål

Musikradion betonar att det måste vara ett samhällsintresse att symfonior- kestern med sin rikstäckande verksamhet kontinuerligt håller en hög konstnärlig nivå. I denna målsättning ingår turnéer som ett viktigt led. Genom att uppträda utomlands blir också orkestern känd och kan därigenom attrahera framstående dirigenter och solister till Sverige. Därmed blir utbudet av orkestermusik i Sveriges Radio ytterligare berikat.

Sveriges Radios symfoniorkester kan enligt Musikradion som relativt ung ensemble inte tävla på marknadsmässiga villkor med de sedan gammalt väletablerade europeiska orkestrarna. Licensmedel skall i princip inte användas för en sådan verksamhet. Bara i undantagsfall kan symfoniorkes- tern använda inkomster från t.ex. försäljning av grammofonskivor för att täcka underskott på utlandsturnéer. Om denna verksamhet skall kunna fortsätta behövs därför särskilda anslag för utlandsturnéer. Ett sådant anslag kunde ges antingen direkt till Sveriges Radio eller också via Musikaliska akademien eller kulturrådet.

5.3.4 Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

(Se också bilaga 2 Nulägesbeskrivning — information.)

UTP erbjuder bandade musikprogram till lokala sändare över hela världen, främst USA. Dessa program är dels regelbundna magasin med musikinslag, dels 120 musikprogram enligt särskild katalog. I USA och Canada placeras omkring 5 000 musikprogram per år.

Samtliga språkgrupper vid UTP sänder regelbundet speciella musikpro- gram, där svensk och även annan nordisk musik presenteras. UTP sänder dessutom varje vecka grammofonprogram på engelska med främst alternativ musik(folk-, progressiv musik m. m.)över mellanvåg till Europa. Isamarbete med de nordiska radiobolagen inom samrådsgruppen för improviserad musik (NOSIM) har UTP haft experimentella sändningar med levande musik över Europa.

5.4 Statliga och statsunderstödda institutioner

5.4.1 Regionmusiken

Statligt anslag: drygt 55 mkr

Intäkter: 11,8 mkr Regionmusiken har uppgifter inom både det allmänna musiklivet och försvaret. Ungefär en tredjedel av Regionmusikens insatser i musiklivet sker inom ramen för rikskonsertverksamheten. Försvarets behov och den stats- ceremoniella musiken utgör likaså en tredjedel medan den återstående tredjedelen är s.k. egen produktion. Den innefattar bl. a. samverkan med olika amatörorkestrar, bildningsorganisationer m. m.

Organisationen omfattar 22 musikavdelningar fördelade på åtta regioner med sammanlagt ca 590 musiker.

Internationell verksamhet

Regionmusiken har inte något organiserat utbyte på musikområdet med andra länder. Högst 11 000 kr fick disponeras för utrikes resor.

Vid två tillfällen under de senaste två budgetåren har Regionmusiken mottagit inbjudningar från utlandet för medverkan med hela musikavdel- ningar(25—40 musiker). Vid dessa tillfällen har man inom ramen för tilldelade medel fått rätt att disponera vissa begränsade resurser.

Behov och önskemål

Regionmusiken framhåller vikten av ett fortlöpande internationellt utbyte varigenom man kan genomföra konserter utomlands och ta emot utländska artister vid Regionmusikens avdelningar i Sverige. Även i utbildningssyfte finner man det motiverat att Regionmusiken får möjlighet att besöka utländska pedagoger och ta emot utländska pedagoger och musiker, diri- genter och tonsättare. Man anser vidare att samverkan med körer och orkestrar i de nordiska grannländerna — särskilt inom Föreningen Norden — inte skall räknas som internationellt utbyte.

5.4.2 Regionala och lokala musikinstitutioner

Statligt anslag: 32,5 mkr Kommunalt anslag: 25 mkr Landstingsanslag: 3 mkr Egna intäkter: 10 mkr Följande 10 institutioner av vilka fiertalet arbetar som symfoniorkestrar uppbar statligt bidrag:

Gävleborgs läns orkesterförening Norrköpings orkesterförening Göteborgs teater- och konsertaktie- Västerås musiksällskap

bolag Örebro orkesterstiftelse Stockholms konserthusstiftelse Kammarmusikensemblen i Oskars- Stiftelsen Malmö konserthus hamn Nordvästra Skånes orkesterförening Upplands musikstiftelse

Den internationella verksamheten består främst i gästspel av utländska artister i Sverige samt enstaka ensemblegästspel utomlands. Uppskatt- ningsvis anvisades omkring en procent av institutionernas omsättning till sådant utbyte, dvs. närmare 700 000 kr.

Internationell verksamhet

Den nuvarande verksamheten redovisas i tre former, nämligen engagemang av utländska dirigenter och solister, engagemang av utländska orkestrar och ensembler samt turnéer i utlandet.

Engagemang av utländska dirigenter och solister är relativt sett den minst kostsamma formen för kulturutbyte inom musikområdet och följaktligen också den vanligast förekommande.

Stockholms konserthusstiftelse (med Stockholms filharmoniska orkester, SFO) betonar särskilt vikten av dirigenternas kvalitet för att en orkester skall kunna behålla sin konstnärliga standard och successivt utvecklas. Till SFO engageras kontinuerligt internationellt erkända dirigenter.

De mest framstående internationellt verksamma dirigenterna måste engageras två till fem år i förväg. Dirigenterna kontaktas iallmänhet genom sina agenter, i vissa fall direkt. Gaget utgår vanligen per konsert; ej sällan tillkommer resekostnader till och från Sverige. Engagemang av utländska solister sker på ungefär samma sätt.

I engagerandet av dirigenter och solister säger sig Konserthusstiftelsen driva ett kontinuerligt utlandsutbyte. Det är närmast fråga om en interna- tionell arbetsmarknad på hög konstnärlig nivå, där Sveriges import av artister motsvaras av viss "export” av svenska dirigenter och solister. Enligt Konserthusstiftelsen är engagemangen i de fiesta fall resultatet av en impressarios arbetsinsatser. Ofta är det här fråga om redan etablerade artister. Endast ett fåtal svenska artistnamn förekommer i utländska orkesterför- eningars och operainstitutioners årsplaner.

Gävleborgs läns orkesterförening och Norrköpings orkesterförening är exempel på musikinstitutioner som i huvudsak koncentrerar sig på denna form av utbyte. Man inbjuder gästdirigenter från bl.a. DDR, Polen och Rumänien och har dessutom soloartister från de nordiska länderna, Italien, Spanien, USA och socialistländerna. Under spelåret 1977/78 har vidare en andre konsertmästare från Förbundsrepubliken Tyskland anställts vid Gävleborgs läns symfoniorkester.

Engagemang av utländska orkestrar och ensembler är en mindre vanlig form av utbyte. I första hand bedriver de större musikinstitutionerna sådan verksamhet.

Stockholms konserthusstiftelse presenterar varje säsong i Konserthuset ett antal utländska orkestrar, ensembler och enskilda artister. Under säsongen 1976/77 presenterades t. ex. New York Philharmonic Orchestra, Kejserliga japanska hovensemblen Gagaku, den jugoslaviska musik- och dansgruppen Moreska samt sångerskan Elisabeth Schwarzkopf. Dessa framträdanden har vanligen sin upprinnelse i att kontakt tas av en konsertagentur, kulturat— tachén vid ett lands beskickning i Sverige eller Folkparkernas Centralorga- nisation. Förfrågningar bedöms av Stiftelsen från fall till fall, varvid ekono- miska villkor och praktiska lokalfrågor är avgörande faktorer.

Enligt Konserthusstiftelsen betraktas turnéer av välkända orkestrar av respektive lands regering som utomordentligt viktiga. De får ekonomiskt stöd av regeringen och när det gäller amerikanska orkestrar ofta även av privata donatorer. Omfattningen av detta stöd kan variera betydligt från orkester till orkester, vilket bl. a. återspeglas i det konsertgage Stiftelsen erlägger. Gaget utgår normalt i ett för allt, varvid orkestern själv täcker sina hotell- och resekostnader; dock kan dirigent— och/eller artistarvodet någon gång beräknas separat. För närvarande ligger kostnaderna för ett besök av en stor symfoniorkester mellan 40 000 kr och 100 000 kr per konsert. Orkesterns verkliga kostnader för varje turnékonsert ligger dock långt över gagesum- man. Enligt Stiftelsen torde det endast i undantagsfall vara möjligt för en orkester att erhålla full täckning för en turnékonserts kostnader genom konsertgaget.

Vissa utländska kulturinstitut arrangerar själva konserter i Konserthuset för artister eller ensembler från sina länder. Dessa konserter ingår i det totala musikutbudet i Konserthuset och utgör där värdefulla inslag.

Även exempelvis Norrköpings orkesterförening har funnit möjligheter att ta emot utländska gästorkestrar, eftersom dessa är subventionerade av respek- tive land. Sådana framträdanden har gjorts t. ex. av Dresdner Staatskapelle och Rostock-nonetten.

Turnéer i utlandet anses allmänt mycket värdefulla men måste ofta begränsas på grund av höga kostnader och otillfredsställande bidragsmöjlig- heter.

S tockholms filharmoniska orkester har under 1970-talet turnerat i USA (1970 och 1975), Förbundsrepubliken Tyskland (1973) och Finland (1975 och 1976). USA-turnén år 1975 omfattade totalt 17 konserter under 22 dagar. Den sammanlagda publiksiffran översteg 300000 personer. De garanterade intäkterna skulle belöpa sig till 600 000 kr, medan en noggrann kostnadsbe- räkning angav utgifterna till 950 000 kr.

Stiftelsen bedömde därför att ett bidrag på ca 350 000 kr behövdes om turnén skulle kunna genomföras. Svenska institutet beviljade 100000 kr, vilken summa kom att utgöra hela det ekonomiska stöd som tillhandahölls för turnén från statsmakternas sida. Enligt Konserthusstiftelsen hade turnén inte kunnat genomföras om inte täckning erhållits för det beräknade underskottet. Detta möjliggjordes bl. a. genom en unik insats av en stödförening, Friends of the Stockholm Philharmonic, som bildades för ändamålet i New York.

SFO:s gästspel i Finland i november 1976 omfattade en konsert i Helsingfors. Därvid gjordes ett försök att uppnå minskade turnékostnader genom orkesterutbyte. Samtidigt som SFO konserterade i Helsingfors framträdde Helsingfors Stadsorkester i Konserthuset i Stockholm. Båda orkestrarna utnyttjade samma charterplan och samma bussar mellan flyg- plats och hotell. Härigenom minskades kostnaderna för vardera orkestern med mellan 15 000 kr och 20 000 kr,jämfört med vad ett vanligt gästspel av endera orkestern, utan utbyte, skulle ha kostat.

För SFO:s del uppgick kostnaderna för utbyteskonserten i Helsingfors till ca 60 000 kr. Bidrag söktes från Svenska institutet, Nordiska kulturfonden, Rikskonserter samt Kulturfonden för Sverige och Finland. Från de två sistnämnda institutionerna erhölls bidrag, vilka täckte ca 70 % av kostna-

derna.

Göteborgs Teater- och konsertaktiebolag har framträtt med symfoniorkes- tern i Oslo (1971 och 1975), Ostrava (1971) och Kiel (1975). Kostnaderna har antingen täckts genom utbytesverksamhetsbidrag från värdkommun eller från staten (utbildningsdepartementet och Rikskonserter). Liknande ekono- miska arrangemang redovisar Västerås musiksällskap inför ett utbyte under 1977/ 78 med Danmark och Norge, där den förra resan bekostats av Randers och Västerås kulturnämnder, den senare av Norska Rikskonserter.

Örebro Kammarorkester har under senare år företagit ett antal utlandstur- néer till Förbundsrepubliken Tyskland, Tjeckoslovakien, Finland och USA. Konserten i Tyskland utgjorde ett gästframträdande inom ramen för ett vänortsutbyte. Konserterna i Finland utgjorde framför allt vänortskonserter som utökades med konserter på andra håll i landet för att möjliggöra en ekonomisk turné. En veckolång turné i Tjeckoslovakien gjordes som utbyte med en tjeckisk musikensemble. I april 1974 gjordes en första USA-turné i den amerikanska mellanvästern omfattande fyra veckor med 26 konserter. Denna turné gav som resultat ett förnyat engagemang för en två månaders turné i januari och februari 1977.

Finansieringen av ovanstående utlandsverksamhet har varit olika från fall till fall. Beträffande Förbundsrepubliken Tyskland betalades rese- och traktamentskostnaderna från den tyska gränsen av staden Dortmund. Örebro fick betala övriga kostnader. Beträffande konserterna i Finland gav respektive konsertort gage som delvis täckte rese- och traktamentskostnader. Reste- rande del betalades av Örebro. I utbytet med Tjeckoslovakien betalade Örebro kostnaden till den tjeckiska gränsen. Här övertog arrangören Prago- concert kostnaden för traktamenten och resekostnader. Från Rikskonserter erhöll Örebro ett ekonomiskt stöd på 6 000 kr. Kommunen betalade i övrigt alla lönekostnader för denna tid.

För den första USA-turnén erhöll Örebro från Svenska institutet ett bidrag på 1 000 kr och från Rikskonserter 20 000 kr. Den amerikanske managern betalade ett gage för varje konsert. Örebro betalade resekostnader, trakta- menten och hotell. Underskottet blev ca 60000 kr. Till detta skall läggas lönekOStnader för en l7-mannaorkester under en månads tid.

För den andra USA-turnén erhölls från Svenska institutet 5 000 kr och från Rikskonserter samma belopp som tidigare, 20000 kr. Den amerikanske managern betalade resor från den svenska gränsen och traktamenten. Trots denna fördelaktiga överenskommelse uppstod ett underskott på på ca 50 000 kr, vartill kom lönekostnaderna.

Behov och önskemål

Ett genomgående problem gäller finansieringen av gästspel och utlandstur- néer. Resorna är kostsamma och planeringen arbetskrävande. Särskilt institutionerna ute i landet understryker vikten av ökade anslag och ökad samplanering i Sverige för att kunna ta emot större gästspel och dela kostnaderna. Medan utgifterna för gästdirigenter och gästartister vanligen kan bestridas över ordinarie anslag, krävs det extra bidrag för att ta emot eller sända ut en orkester eller ensemble.

Stiftelsen Stockholms konserthus hävdar att finansieringen av utlandstur-

néer för svenska orkestrar är ett så allvarligt problem att det i dagens läge är osäkert om de överhuvudtaget kan genomföra turnéer till länder utanför Norden. Man betonar också att Stockholms kommun inte kan ge särskilda bidrag till turnéverksamhet utom landet. Ansvaret för att stödja utlandstur- néerna ekonomiskt faller därmed helt på statsmakterna. Många stater tar också sådant ansvar.

Stiftelsen betonar särskilt att engagemang av ensembler från stater i Östeuropa vanligen är förknippade med särskilda ekonomiska uppgörelser, baserade på att artister från dessa länder normalt ej får utföra någon valuta. En inte oväsentlig del av gaget utbetalas sålunda ofta i form av kost, logi och transporter. Dessa stater är intresserade av bilaterala utbytesavtal. Man är inställd på att bekosta kost, logi och resor inom det egna landet för en gästande svensk ensemble, alltså tre av de tyngsta posterna i varje budget för en utlandsturné. Det bidrag som skulle krävas från de svenska statsmak- ternas sida torde sålunda bli lägre än för en turné av motsvarande omfattning i andra delar av världen.

Stiftelsen föreslår att det för svenska symfoniorkestrars utlandsturnéer varje år anslås medel, som möjliggör regelbunden turnéverksamhet i utlandet. Bidraget skall täcka det beräknade budgetunderskottet. Turneer skall kunna initieras såväl från orkestrarna själva som genom konsertagen- turer och t. ex. Svenska institutet. Utlandsturnéerna bör normalt inte innebära avtal om direkt utbyte, även om bilateralt utbyte kan visa sig lämpligt vid speciella tillfällen. Stiftelsen vill i detta sammanhang påpeka att de medel som finns för kulturutbyte inom Norden ej är avsedda för orkestrar. Detta finner man beklagligt och önskar att bestämmelserna ändras på denna punkt.

Vidare betonar Stiftelsen vikten av att svensk musik ingår i en svensk orkesters turnéprogram. Under en utlandsturné påverkas dock även konsert- repertoaren av ekonomiska faktorer, ett förhållande som man anser hittills har förbisetts i allt för hög grad. Om en orkester måste klara sin turnébudget genom att begära ett mycket högt gage per turne'konsert, ökar trycket på de utländska konsertarrangörerna att försäkra sig om ett så publikvänligt program som möjligt. De ställer sig då ofta negativa till verk som är främmande för deras publik, t. ex. svenska verk. Om ett turnéprogram skall kunna utformas enligt orkesterns och dess dirigents önskemål och med hänsyn till svenska kulturpolitiska målsättningar, är det alltså nödvändigt att orkestern undviker det beroendeförhållande till utländska arrangörer som uppstår genom mycket höga gagekrav.

Stiftelsen framhåller att gästspelen i dag i huvudsak styrs av de kontakter som tas från utländskt håll samt av de praktiska omständigheter och ekonomiska villkor som har beskrivits. Konserthusstiftelsen föreslår att statliga myndigheter i samråd med orkesterinstitutionerna utarbetar en plan för de svenska orkestrarnas framtida turnéverksamhet i utlandet. I plane- ringen bör den önskvärda omfattningen av turnéverksamheten fastställas och på grundval därav ett särskilt statsanslag beräknas.

Inom SFO finns också ett antal kammarensembler av hög internationell klass. Det har ofta varit ett önskemål att under utlandsturnéer kunna erbjuda dessa ensembler möjligheter att framträda. Emellertid är turnétidtabellen av ekonomiska skäl vanligen så pressad att kammarensemblernas möjligheter

till framträdanden blir mycket små.

Stiftelsen Malmö konserthus anför att en professionell symfoniorkester har ständigt behov av internationella kontakter för sin konsertverksamhet. Malmöorkestern ger under det effektiva musikåret, 1 september—30 maj, varje vecka en symfonikonsert under medverkan av en, två eller flera utländska tonkonstnärer. I genomsnitt blir antalet offentliga konserter per år 40. Vid dessa konserttillfällen medverkar cirka 80 artister (dirigenter och solister). Av dessa är 52 utlänningar och 28 svenskar.

Ett problem som bl. a. Malmö konserthus tar upp gäller frågan om hur bättre direkta kontakter länderna emellan kan skapas. Man föreslår att ett internationellt samarbetsorgan upprättas med rådgivande kommittéer, som utarbetar såväl kortsiktiga som långsiktiga konstnärliga planer och som också följer upp hur skisserade mål förverkligas. Detta organ skulle även ta itu med betydelsefulla praktiska frågor av ekonomisk, administrativ och statistisk art.

Gävleborgs läns symfoniorkester, Norrköpings symfoniorkester och Örebro kulturnämnd ger exempel på inbjudningar som man i brist på ekonomiska möjligheter inte har kunnat acceptera. Gävleborgs läns symfoniorkester framhåller att man sökt få till stånd s.k. orkesterbyte för att minska kostnaderna men att man inte heller på detta sätt kunnat finna tillräckliga medel.

Slutligen framhåller Stockholms Konserthusstiftelse att den nuvarande bevillningsavgiften för utländska artister innebär ett hinder för ett utveck— lande av kulturutbytet med andra länder. Om de nuvarande bestämmelserna om bevillningsavgiften skulle förändras så att befrielse från denna avgift endast medgavs om en artist eller ensemble framträder inom ramen för ett bilateralt artistutbyte skulle detta få utomordentligt allvarliga konsekvenser för orkesterinstitutionerna. En riktigare väg vore att helt slopa bevillnings- avgifterna. Detta skulle medföra en avsevärt minskad byråkrati och ett väsentligt stöd till ett fritt musikutbyte med utlandet.

Beträffande arbetstillstånd för utländska artister kan det nuvarande systemet med ingående prövning, ibland tyvärr inte sakkunnigt gjord. leda till oönskade motsättningar mellan svenska och utländska artister. Det bästa vore enligt Konserthusstiftelsen om kulturrådet befriades från skyldighet att söka arbetstillstånd för utländska artister.

5.5 Fria grupper, amatörorganisationer m. m.

5.5.1 Fria musikgrupper

De fria musikgrupperna svarar för i stort sett hela utbudet av musikgenrer somjazz och pop/folkmusik. Hos kulturrådet sökte 256 musikgrupper bidrag för sin verksamhet om sammanlagt ca 13 mkr. Av dem erhöll 85 grupper bidrag till verksamheten varierande mellan 10 000 kr och 75 000 kr för totalt 2,8 mkr.

Internationell verksamhet

Utredningen har vänt sig till flera av de fria musikgrupperna. Av dem har bl. a. Harpans kraft inkommit med ett svar som är belysande för gruppernas

situation. Harpans kraft är en instrumentalensemble inriktad på nutida kammarmu- sik. Gruppen bildades 1970. Den erhåller bidrag från statens kulturråd för sin verksamhet (75 000 kr).

Gruppen betonar att det internationella utbytet inom musikområdet är stort. En regelbunden konsertverksamhet i Sverige med utländska solister, dirigenter och tonsättare medför automatiskt inbjudningar från utländska institutioner och föreningar. Även utländska tonsättare komponerar direkt för gruppen.

Man brukar göra ett par utlandsturnéer varje år, vanligtvis för en tid av en vecka till tio dagar vardera. Konserter har givits i de nordiska länderna, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Österrike samt i Nordamerika. Turnéerna finansieras genom gager och bidrag. Enligt gruppen ökar skillnaden mellan "stjärngager" och gager för ”vanliga” konserter, särskilt i Västeuropa. Därför behöver allt fler enskilda musiker, tonsättare och grupper bidrag till sina resor. Arrangören svarar vanligtvis för ett mindre gage och uppehälle. Ifråga om mindre institutioner och föreningar som arbetar på ideell grund kan ersättningen bli i det närmaste symbolisk.

Behov och önskemål

Ett grundläggande problem är enligt Harpans kraft behovet av lång plane- ringstid för utlandsturnéer. Eftersom anslagsbeviljande myndigheter i Sverige endast beslutar för ett år i taget, tvingas de fria grupperna att välja mellan att signera ett kontrakt som kan leda till betydande ekonomiska förluster och hoppas på bidrag i framtiden eller att avstå från en intressant inbjudan. Denna osäkerhet leder också till en koncentration av utbytet till länderna i Västeuropa, där det vanligtvis räcker med ett par års förberedelser. Andra länder, t. ex. i Östeuropa, kräver tre eller fyra år.

En annan svårighet gäller formerna för bidragsgivning. Alltför många instanser, ibland med olika fördelningsprinciper, ger bidrag. Det behövs ett system som medger att man redan på planeringsstadiet vet om bidrag beviljas eller inte. Vidare bör antingen bidrag utgå för de verkliga kostnaderna, eller besked ges om bidragets storlek i så god tid att ytterligare förhandlingar kan föras med arrangören.

Det nuvarande systemet gör det svårt att engagera kvalificerade professio- nella musiker för utlandsturnéer, eftersom ekonomin inte kan planeras i tid. Kulturutbytet mellan Sverige och utlandet riskerar att inskränkas till några få ekonomiskt starka institutioner å ena sidan och amatörer å den andra.

5.5.2 Centrala amatörorganisationer m. fl.

Bland de centrala amatörorganisationerna uppbar bå 1977/78 följande 12 verksamma inom musikområdet stöd genom kulturrådet: Sveriges körför- bund (165 000 kr), Svenska sångarförbundet (100 000 kr), Kyrkomusikorga- nisationernas samarbetskommitté (KOSK: 100 000 kr), Svenska missionsför- bundets sångarförbund (38 000 kr), Svenska baptisternas sångarförbund (20 000 kr), Svenska arbetarsångarförbundet (32 000 kr), KÖRSAM (samar- betsråd för Sveriges körer: 190 000 kr), Sveriges orkesterföreningars riksför-

bund (320000 kr), Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar (375000 kr), Svenska missionsförbundets musikkårer (2 000 kr), Sveriges spelmäns riks- förbund (68 000 kr) och Sveriges dragspelares riksförbund (30 000 kr).

Ur kulturrådets anslag till centrala amatörorganisationer avsätts varje år en summa till amatörensemblers utlandsturnéer. Bå 1977/78 utgjorde beloppet 290 000 kr (inkl. ett återbetalat belopp om ca 15 000). Bidragen fördelas av kulturrådets nämnd för teater, dans och musik (TDM-nämnden). De har hittills endast utgått till körer och amatörorkestrar. I dag kan bidrag även sökas av andra typer av amatörensembler, t.ex. folkdanslag.

Verksamhetsåret 1977/78 fördelades bidragen enligt följande: Körer: av 62 sökande erhöll 28 bidrag om sammanlagt 152 000 kr. Orkestrar: av 54 sökande erhöll 25 bidrag om sammanlagt 103 000 kr. Folkdanslag: av 12 sökande erhöll 9 bidrag om sammanlagt 35 000 kr. Bidragsbeloppen varierade mellan 2 000 och 15 000 kr per ensemble. Totalt sökte 128 grupper bidrag om nära 2 mkr. KÖRSAM avger yttrande över samtliga ansökningar som gäller körers utlandsturnéer.

Sveriges Orkesterföreningars Riksfärbund(SOR) har i dag 81 medlemsorkest- rar med ca 3 400 medlemmar. Förbundet är en sammanslutning av offentligt verkande orkestrar med yrkesmusiker och amatörer.

SDR-orkestrarna ser som sin huvuduppgift att genom offentliga konserter erbjuda allmänheten levande orkestermusik. 1974/75 gavs inalles 493 konserter med i runt tal 116 000 åhörare. I huvudsak finansieras orkestrarna med kommunala bidrag.

Internationell verksamhet: SOR har som riksorganisation först under senare år knutit kontakter med sina motsvarigheter utomlands, främst i de nordiska länderna.

Hittills har varje förbund tagit sina kostnader för dessa sammankomster (ungefär 2 000 år 3 000 kr per gång). För gemensam kursverksamhet avser organisationerna att i framtiden söka medel från Nordiska Kulturfonden eller NOMUS.

Motsvarande kontakter med utomnordiska länder är angelägna för SOR.

Enskilda orkestrar har kontakter dels med vänorter, dels på annat sätt. Omfattningen av denna verksamhet är relativt blygsam. Orsaken är främst de höga kostnaderna för att förflytta en orkester. Bidrag och stöd söks alltid från olika håll för sådana resor.

Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar (RSAO) är en central amatörorga- nisation med huvuduppgift att främja och utveckla ett brett amatörmusice- rande i landet. Förbundet har 425 medlemsorkestrar med ca 32 000 musi- kanter anslutna, därav ca 21 000 ungdomar.

Internationell verksamhet: Sedan 1949 har de centrala amatörorganisatio- nerna i Danmark, Norge och Sverige utgjort representanter i Nordisk Amatör Musik Union (NAMU).

Under många år har utbytet av orkestrar länderna emellan varit en viktig del av unionens arbete. 1976 kom även Finland in i detta arbete genom det Finlands-Svenska sång- och musikerförbundet.

Kostnader i samband med gemensamma kurser, festivaler o. (1. har bekostats av Nordiska kulturfonden. Lokala orkestrar som gjort besök i något

land har i allmänhet själva svarat för resekostnaderna.

Länder som Belgien, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederlän- derna, Österrike, är mycket besökta av svenska orkestrar och utbyten sker i motsvarande omfattning från dessa länder.

RSAO uttrycker önskemål om att bättre kontakt skapas med de socialis- tiska ländernas musikliv på amatörsidan. Från RSAO finns även önskemål om stipendier av olika slag för kulturarbetare så att stipendiaten kan vistas i ett land under en viss tid i utbildningssyfte. Dessa stipendier bör även kunna utnyttjas av amatörer.

Sveriges spelmäns riksförbund (SSR) är ett samarbetsorgan för Spelmansför- bunden ute i landskapen. Avsikten är också att SSR skall representera den svenska folkmusiken och spelmansrörelsen på det internationella planet, främst vid konferenser, seminarier och i andra sammanhang.

Internationell verksamhet: SSR vill ta initiativ till utökat folkmusikutbyte i Norden genom direkta och systematiska kontakter mellan berörda spelmans- organisationer i de olika länderna. Seminarier i gränslandskapen med deltagare från två eller flera länder menar man vore ett sätt att skapa kontakter och lägga grunden för fortsatt samarbete.

Därutöver finner SSR att det är angeläget att svensk folkmusik i genuin och autentisk form presenteras på skilda håll i världen, liksom att utländska folkmusikanter bereds ytterligare tillfällen till direkta kontakter med den svenska folkmusiken här och med den svenska spelmansrörelsen. SSR önskar resurser för en ökad satsning på aktiviteter i båda riktningarna gärna i samarbete med andra institutioner som Svenskt Visarkiv och Institutet för Rikskonserter.

Bland olika organisationer för kyrkomusik som utredningen kontaktat har Riksförbundet svensk kyrkomusik (RISK) lämnat ett utförligt svar på enkäten. RISK har ca 23000 medlemmar i omkring 3000 grupper, företrädesvis verksamma inom Svenska kyrkan.

RISK anför beträffande arten och omfattningen av sina internationella kontakter att en internationell sångvecka årligen hålls på Geijerskolan, Ransäter. Vidare har under ett antal år en sommarkurs hållits i Cambridge, England, med engelska lärare. Vart fjärde år hålls Nordiska kyrkomusikmö-

ten. RISK anser sitt behov av musikkontakt med andra länder mycket stort. Kontakter med England har visat sig mycket fruktbärande och man önskar utvidga kursverksamheten och få kontakterna med musiklivet regelbundna och intensifierade.

Körverksamheten i Sverige är utomordentligt livlig och omfattande. Enbart KÖRSAM, i vilket sju av de större kör- och sångförbunden ingår, represen- terar ca 120 000 aktiva körsångare i sina medlemsorganisationer.

Exempel på en internationellt känd kör är Sångsällskapet Orphei Drängar (OD) i Uppsala. OD har enligt sina stadgar att bedriva och främja manskör- sång.

Internationell verksamhet: OD gjorde 1970 och 1974 två längre USA- turnéer på sex resp. fyra veckor. Enligt OD var det endast med stora svårigheter och med personliga ekonomiska uppoffringar som många av

sångarna deltog. Då nu den större delen av kören är yrkesarbetande räknar CD med att veckoturnéer inom Europa blir den realistiska konsertformen i framtiden.

Utlandsturnéer organiseras vanligen av konsertbyråer i resp. land och har normalt en professionell uppläggning. Turnéverksamhet innebär ett intensivt fulltidsarbete. Konsertturnéerna, speciellt till utlandet, anses dock vara en viktig stimulans för sångarna.

OD betonar att ett utbyte mellan länder inte bör få karaktären av bara nöjes- och kontaktresa. Utbildningsaspekter, erfarenhetsfördjupning, nya perspek- tiv hör till sådant som enligt OD bör ha viktig plats i sammanhanget.

För närvarande har OD förfrågningar från England, Frankrike, Polen, Schweiz, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern, Österrike m. fl. men kan av kostnadsskäl inte acceptera alla inbjudningar.

Då driftkostnaderna ständigt ökar och då det är omöjligt att klara en framförhållning i planeringen utan några ekonomiska garantier anser man sig inom OD tvungen att överväga en nedläggning av turnéverksamheten på utlandet. En konsertturné inom Europa under en vecka med fyra ä fem konserter med en 60-mannakör kostar totalt sett ca 150 000 kr. Av denna summa kan OD räkna med att få in en tredjedel, ca 50000 kr, i gage från respektive land. Så länge Capricekonserterna i Uppsala går bra kan sällskapet självt satsa ca 30 000 kr. Resten, ca 70 000 kr, måste OD få fram på annat sätt.

5 . 6 Intresseorganisationer

5.6.1 Föreningen Svenska Tonsättare (FST)

FST är en sammanslutning av svenska tonsättare, vilkas musikaliska produktion kan anses äga konstnärligt värde. Föreningens ändamål är bl. a. att tillvarata sina medlemmars konstnärliga och sociala intressen samt att verka för hävdandet av svensk tonkonst i in- och utlandet. FST har i dag omkring 100 medlemmar.

Internationell verksamhet: FST har bl. a. knutit utbytesavtal med ett flertal socialistländer. Föreningens kontakter med västeuropeiska komponistför- eningar är av mer informell art. Man har ett väl utvecklat samarbete med de övriga nordiska komponistföreningarna genom samarbetsorganet Nordiskt komponistråd.

FST betonar att dess ekonomiska resurser är ytterst begränsade. Föreningen måste för sina internationella utbyten få särskilda medel genom Svenska institutet eller STIM:s informationscentral,som även har bidragit till enskilda tonsättares resor för att de skall kunna närvara vid utländska framföranden av egna verk.

FST finner de nuvarande resurserna alltför blygsamma för att ett internationellt utbyte skall bli tillräckligt aktivt och konstruktivt. Redan det nordiska samarbetet menar man bör utvidgas. F. n. prövas anslagsfrågan till musikdagarna inför varje festivaltillfälle av sekretariatet för nordiskt kultu- rellt samarbete i Köpenhamn. Dessa anslag bör enligt FST permanentas. Vidare bör samarbete med Västeuropa utvidgas och anta fastare former och nya kontakter tas med bl. a. USA. Det utbyte av noter, fonogram etc. som i

dag sker genom STIM:s informationscentral måste ytterligare intensifieras. Även för detta ändamål bör enligt FST större resurser ställas till förfo-

gande.

5.6.2 Föreningen svenska populärauktorer (SKAP)

SKAP är en sammanslutning av upphovsmän inom populärmusiken såsom arrangörer, författare och kompositörer. Föreningens ändamål är främst att tillvarata medlemmarnas konstnärliga och upphovsrättsliga intressen.

Internationell verksamhet: SKAP anför att man hittills endast haft ett begränsat kultur- och informationsutbyte med de nordiska länderna.

Inom det område som SKAP täcker är det främst den seriösa jazzen som under de senaste decennierna nått en internationell ställning. Men även inom andra områden av den svenska populärmusiken anser sig SKAP ha möjligheter att verka i ett internationellt utbytesprogram.

5.6.3 Samrådsgruppen för musikinformation

En informell samrådsgrupp med företrädare för Folkparkernas Centralorga- nisation, Musikaliska Akademien, Svenska Musikerförbundet, Svenska institutet, Sveriges Radio (musikavdelningen), STIM och Rikskonserter bildades 1976 för informationsutbyte och gemensam planering av utlands- verksamheten. Rikskonserter fungerar som sammankallande. Gruppen har f. n. inga egna medel för verksamheten. Dess sekretariatsfunktioner handhas i huvudsak av Musikaliska Akademien.

5.7 Internationella organisationer

Inom musikområdet verkar bl. a. Internationella musikrådet (IMC) med omkring 60 medlemsländer och Internationella sällskapet för samtida musik (ISCM) med omkring 30 medlemsländer. Båda organisationerna har konsul- tativ status hos Unesco.

5.7.1 Svenska kommittén av IMC

Bidrag från kulturrådet: 12 000 kr (verksamhet och årsavgift till IMC)

I kommittén är ca 35 organisationer och institutioner inom musikområdet företrädda. Kommittén anser sig ha betydande utvecklingsmöjligheter med tanke på medlemsorganisationerna. Dess internationella verksamhet omfattar bl. a. spridning av allmän information om svensk musik i form av årsrapporter och andra meddelanden av vikt.

Inom IMC:s s.k. Europasekretariat fungerade Sverige som dess första generalsekretariat (1974/ 75). Man har fortsatt att delta aktivt i verksamheten inom vilken bl. a. relativt omfattande bilaterala överenskommelser träffas. Enligt kommittén är flera samarbetsprojekt under uppbyggnad.

Kommittén har beslutat se över strukturen av sitt nuvarande medlemskap för att låta olika företrädare för svenskt musikliv bli bättre representerade. Till de aktuella planerna hör vidare en engelskspråkig bulletin. Kommittén hoppas kunna inbjuda IMC:s generalförsamling att hålla 1983 års möte i Stockholm.

5.7.2 Svenska sektionen av ISCM

Bidrag från kulturrådet: 31 000 kr (verksamhet och årsavgift till ISCM)

Sektionen har till huvudsyfte att verka för internationellt utbyte inom området nutida musik och att därvid samarbeta med andra organ i Sverige. Utbytet omfattar såväl repertoar som artister och ensembler, liksom ömse- sidig information överhuvudtaget. Framför allt samarbetar sektionen med Fylkingen (Stockholm), Levande musik (Göteborg) och Ars Nova (Mal- mö).

ISCM arrangerar varje år en s. k. världsmusikfest avsedd att spegla det nya tonskapandet i olika länder. Sverige anordnade världsmusikfesten åren 1956 och 1966. I samarbete med den finska sektionen av ISCM organiserade den svenska sektionen 1978 års världsmusikfest i Helsingfors och Stockholm. För detta erhöll sektionen bidrag från utbildningsdepartementet om 40 000 kr.

5.7.3 Musik för ungdom (MfU)

Statligt anslag: 770 000 kr

MfU är den svenska sektionen av internationella federationen för Jeunesses Musicales (JM). JM bildades år 1945. Federationen har konsultativ status i Unesco.

I Sverige svarar Rikskonserter för MfU:s budget och verksamhet. Genom sin styrelse och ett särskilt MfU-råd fungerar MfU som ett samarbetsorgan för folkbildningsorganisationerna, de kommunala musikskolorna (genom Kommunförbundet) och Rikskonserter.

MfU:s målgrupper är ungdom (ca 12—25 år) och omfattar både musicerande (amatör-, halv- och helprofessionell nivå) och lyssnande ungdom. Verksam- heten fördelar sig på musikläger, interna konserter och visst stipendiat- och artistutbyte med utlandet. Bl. a. har på inbjudan av den franska sektionen av JM musikprogrammet Surrande biet framförts vid 25 skolor i Frankrike. Vidare har improvisationsgruppen ISKRA besökt Belgien och projektet Musiklådan presenterats i Belgien, Frankrike, Jugoslavien och Polen.

JM anordnar regelbundet orkesterveckor för ungdom från alla länder, varvid en s. k. världsorkester bildas som ibland gör en turné under några veckor (är 1974 besökte man bl. a. Canada, England, USA och Österrike). Varje år hålls vidare en internationell kongress som utöver förhandlingar m. ni. också ger tillfälle till en musikfestival.

Enligt principbetänkandet från organisationskommittén för högre musik- utbildning, Musiken — människan — samhället (SOU 1976z33), bör de läger och sommarkurser som anordnas för ungdom av bl. a. amatörorganisationer och studieförbund få ökade resurser. MfU anses mer än nu böra verka som samordnande och stödjande organ för internationella kontakter.

5.7.4 Nämnden för nordiskt musiksamarbete (NOMUS)

Nämnden för nordiskt musiksamarbete är ett organ för utbyte av artister och ensembler, kompositionsbeställningar över gränserna, information genom tidskriften NOMUS nytt och andra initiativ för bl. a. nordisk skivproduktion och -distribution. Nationell nämnd finns i varje nordiskt land.

Med medel från nordiska ministerrådets verksamhetsbudget finansieras

bl. a. utgivningen av kvartalstidskriften NOMUS nytt och en årlig engelsk- språkig broschyr, kompositionsbeställningar av nordiska verk (1977 förde- lades 217 000 dkr till 16 komponister), konsertturnéer mellan de nordiska länderna samt vissa större musikarrangemang som Nordiska musikdagar och Ung nordisk musik. De nordiska musikdagarna, som förekommit sedan år 1888, anordnas av Nordiskt komponistråd. De innefattar bl. a. gästkonserter av ensembler från icke-nordiska länder.

NOMUS har också givit ut en omfattande adresskatalog över viktigare musikinstitutioner och -organisationer i Norden 1976. En del av verksam- heten stöds med medel från Nordiska kulturfonden.

Inom det nordiska musiksamarbetet verkar också t. ex. Nordkalottens musikråd, Nordiska konservatorierådet, Nordiskt kyrkomusikråd, Nordisk Musiker—Union och Nordisk solistråd.

6 Film

6.1.1. Utbildningsdepartementet

Bidrag: ca 2,5 mkr

För att stödja visning av kvalitetsfilm — svensk och utländsk — satsade staten ungefär 2,5 mkr. Därav gick 0,5 mkr till Svenska Filminstitutet för import och distribution av barnfilm, 0,7 mkr till Bio Kontrast för distribution av importerad spelfilm, samt 0,5 mkr till Bio 16 för visning av spelfilm i nya former.

6.1.2. Nordiskt samarbete

En permanent nordisk kursverksamhet för vidareutbildning av filmarbetare, finansierad över det nordiska ministerrådets 'budget, inleddes under 1978. Även TV-arbetare kan delta i verksamheten. År 1978 har 200 000 dkr avsatts för ändamålet. Också Nordiska kulturfonden ger bidrag till vissa filmpro-

jekt.

6.1.3. Svenska Filminstitutet

Projektmedel och bidrag (bå 1976/77): ca 1,4 mkr

Svenska Filminstitutet har grundats genom ett år 1963 träffat avtal mellan svenska staten och filmbranschens organisationer. Enligt SFI är dess huvuduppgifter att främja produktion av svensk biograffilm och att stödja icke-kommersiella filmaktiviteter.

Verksamheten finansieras huvudsakligen genom en avgift om 10 % på bruttobiljettintäkterna vid de större biograferna. Inkomsterna uppgick verk- samhetsåret 1976/77 till ca 26 mkr.

Internationell verksamhet

Enligt gällande filmavtal skall 5 % av biografavgifterna till filn'institutet användas till vissa för branschen gemensamma ändamål, den s. k. D-fonden.

Ur denna fond kunde SFI bå 1976/77 disponera ca 400 000 kr för att främja svensk film utomlands. Dessa medel används i ungefär lika delar för svenskt deltagande i internationella filmfestivaler, för andra svenska filmmanifesta- tioner utomlands samt för publikationer om svensk film på främmande språk.

Förutom festivalarrangemang i Cannes har SFI under verksamhetsåret 1976/77 medverkat vid svenska filmmanifestationer i bl.a. Gdansk, La Rochelle, Venedig, Liibeck, New Delhi, Belgrad, Sydney och Wien. Vidare har 43 av filmarkivet restaurerade svenska stumfilmer visats vid Museum of Modern Art i New York och på andra håll i USA.

Som ett led i utlandsinformationen utges en engelsk- och franskspråkig årsbok, Swedish Films/Films Suédois, vilken distribuerats i ca 7000 exemplar t. ex. vid Cannesfestivalen samt genom Svenska institutet och ambassader. Årsboken kompletteras med s. k. News Bulletins på engelska samt faktablad om nya svenska filmer med engelsk och fransk text vilka är avsedda för utländska massmedia och filmköpare.

Inom SFI framställs monografier på engelska över svenska filmpersonlig- heter avsedda för festivaler, filmmanifestationer och utländska filmkritiker m. fl.

Enligt SFI består en väsentlig del av informationsverksamheten i förmed- ling av uppgifter om svensk film och svenska filmartister samt i att biträda utländska media vid utformningen av rapporter om svensk film, ordna visningar och förmedla kontakter åt utländska filmjournalister, filmforskare m. fl.

Filminstitutet driver en viss försöksverksamhet med icke-kommersiell filmvisning i Sverige bl. a. genom Bio 16 och på barnfilmens område. Bio 16 visar i samarbete med svenska kommuner moderna utländska kvalitetsfil- mer, företrädesvis i skolor, på bibliotek och museer samt inom föreningslivet. Som nämnts disponerade SFI bå 1977/78 0,5 mkr för import och distribution av utländsk barnfilm och 0,5 mkr för Bio 16.

Sverige har slutit hlmavtal med vissa länder såsom Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för att underlätta samproduktion inom film- området.

Särskilda synpunkter

Beträffande principerna för ett internationellt kulturutbyte hänvisar Filmin- stitutet till en remiss från 1965. SFI framhåller där att det helt dominerande incitamentet till kulturutbyte med utlandet skall vara att tillfredsställa dels svenska kulturproducenters intresse att nå en utländsk publik, dels svenska kulturkonsumenters intresse att få kontakt med utländska kulturprodukter och utländsk kulturell verksamhet.

6.1.4. Svenska institutet

Projektmedel och bidrag: 535 000 kr

Sl:s filmverksamhet omfattar produktion av dokumentärfilm (informa- tionsfilm om Sverige), distribution och visning av dokumentärfilm samt distribution och visning av spelfilm.

Svenska institutet producerar enstaka informationsfilmer om Sverige eller svenska förhållanden, ibland i samarbete med utländska filmkonstnärer. Senast har Institutet producerat en halvtimmeslilm Sweden, gjord av Karsten Wedel med text av Folke Isaksson och musik av bl. a. Lars Johan Werle.

Svenska institutet har idag i distribution ett hundratal titlar dokumentärfilm gjorda av andra producenter. Dessa filmer finns bl. a. hos professionella filmdistributörer runt om i världen och en del utlandsmyndigheter och lånas ut för visning i olika sammanhang. Institutet har vidare från Sveriges Radio inköpt 12 TV-program för icke-kommersiella visningari utlandet. Att få fram önskvärt antal språkversioner ställer sig dyrbart, ca 15 000 kr för en halvtimmes spelfilm.

Inom ramen för den allmänna kulturkontaktservicen utgår från Institutet till filmarbetare, filmskribenter, fotografer m.fl. bidrag till kontaktresor, kongresser och andra inbjudningar. Svenska institutet disponerade närmare 75 000 kr för detta ändamål.

Visning av spelfilm via svenska utlandsmyndigheter, i cinematek, föreningar, läroanstalter etc. har pågått i mer än tio år. SI äger f.n. 40 långfilmer i 35 mm kopior (huvudsakligen på engelska, ca en fjärdedel dessutom på franska och spanska). Verksamheten har ökat från 32 visningar 1970 till 167 visningar 1977. Svenska institutet har också till stor del övertagit ansvaret för de filmveckor som tidigare ordnades av Svenska Filminstitutet. Under 1977 ägde sådana veckor rum i bl.a. Damaskus, Hanoi, Warszawa, Wien och Rabat. Institutet disponerade ca 140 000 kr för spelfilmsverksam- heten.

Särskilda synpunkter

Svenska institutet framhåller att den svenska spelfilmen är en viktig komponent i informationen om det svenska samhället. En konstnärligt högtstående film är en kulturprodukt som samtidigt informerar om sociala och psykologiska företeelser i det svenska samhället. Efterfrågan på sådana filmer för icke-kommersiella visningar från utlandsmyndigheterna är mycket stor.

Efter en tioårig erfarenhet önskar 51 nu lägga om och utöka denna verksamhet. 35 mm-formatet drar höga fraktkostnader och ställer särskilda villkor för visningarna. Institutet önskar i stället lägga upp ett filmotek med ett antal svenska filmer i det mera lätthanterliga och mindre kostnadskrä- vande 16 mm-formatet, som är standard för dokumentärfilmerna. Detta format skulle avsevärt öka användbarheten av spelfilmerna vid föreningar, universitet etc.

Förhandlingar om rättigheter pågår med filmbranschen. Kostnaderna för ett sådant filmotek innefattar licensavgifter till producenterna samt kopiering och textning. De sammanlagda kostnaderna för 30 filmer beräknas av Institutet uppgå till ca 800000 kr, som kan fördelas på två år.

6.1.5 ”Fria filmarbetare”

De filmarbetare som söker genomföra sina projekt utan stöd av de större filmproducenterna kallar sig ofta för fria filmare. Deras synpunkter har

delgetts utredningen genom Svenska Teaterförbundets filmavdelning, som organiserar alla kategorier av svenska filmarbetare.

Internationell verksamhet

Enligt Teaterförbundets filmavdelning har dess medlemmar på grund av filmens internationella karaktär omfattande utlandskontakter. Detsamma gäller avdelningen som sådan.

Samarbete äger rum inom den internationella federationen för film- och AV-arbetare, FISTAV. Filmavdelningen har särskilt aktiverat sig inom den nordiska sektionen. För de fria filmarna finns det sedan 1974 också en annan internationell organisation, RENCONTRES pour un nouveau cinema. Dess europeiska organisation (FECIP) höll 1976 sin kongress i Stockholm med bidrag av bl. a. utbildningsdepartementet, Svenska institutet, SIDA och Teaterförbundet.

Teaterförbundet hävdar att internationaliseringen av filmindustrin i övernationella karteller har gjort det nödvändigt med en internationalisering också av filmarbetarnas kontakter. De väsentliga uppgifterna är att möta kommersialiseringen av filmkulturen och att skapa förutsättningar för lil marbetarna att ta del av alla faser i filmproduktionen. Den senare uppgiften motiverar man med att de kommersiella bolagen inte längre anser sig ha råd att satsa på "marginella”, seriösa produktioner. Sådana filmer görs och sprids av filmarna själva, i grupper och med stöd av allmänna medel, kulturfonder, organisationer etc.

Särskilda synpunkter

Teaterförbundet anser att ett vidgat samarbete behövs för att hävda, rekonstruera och bygga ut möjligheterna att göra och sprida seriös, nyska- pande och experimentell film, som tidigare haft ett visst produktionsut- rymme i den kommersiella filmens marginaler. Vidare behövs ökade möjligheter att översätta, versionera och lansera svenska filmer som inte lanseras av de traditionella filmbolagen liksom till studie- och utbytesresor enskilt eller gruppvis till filmländer med större eller speciell produktion. För alla dessa ändamål krävs ökade medel, särskilt resebidrag.

Enligt Teaterförbundet skulle ett svenskt film- och mediainstitut vara naturligt för att stödja dessa aktiviteter.

I avvaktan på en mer långtgående reform finner man det lämpligast att internationellt inriktade organ såsom Svenska institutet och SIDA kanali- serar stödet till filmarbetarnas internationella utbytesverksamhet. Av särskilt intresse i dag är enligt Teaterförbundet Svenska institutets möjligheter att stödja projekt genom delfinansiering och bekostnad av internationella versioner.

6.1.6. Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

Projektmedel: ca 300000 tkr (Sveriges Radios utlandsprogram behandlas utförligt i bilaga 2.) Inom UTP finns en programredaktion med uppgift att producera och

distribuera TV-filmer, i första hand dokumentärfilmer för utsändning över sändare i främmande länder. Programmen skall spegla svenska förhållanden från industriell utveckling och social välfärd till gamla traditioner och modern vetenskap. Ett löpande samråd sker med Svenska institutet som har flera av UTP:s filmer i sin katalog. Ca 300000 tkr av UTP:s totala budget stod till förfogande för denna produktion.

Se ovan avsnitt 6.1.4

SFS är en centralorganisation för svenska filmstudior (filmklubbar) med uppgift att ge dessa studior service i deras visningsverksamhet.

Internationell verksamhet

SFS är medlem av International Federation of Film Societies. SFS har vidare direktkontakter med motsvarande organisationer och filmarkiv ien del andra

länder. , SFS har länge önskat delta i den utväxling av filmer som har påbörjats av

den internationella federationen. Av brist på ekonomiska resurser har man tvingats avstå eftersom man inte kunnat lämna några filmer i utbyte. Av samma skäl har man också avstått från att ordna turnéer för utländska filmregissörer i Sverige.

6.2.3. FilmCentrum

Bidrag genom kulturrådet: 330 000 kr

FilmCentrum bildades 1968 för att skapa visningsmöjligheter för svenska filmer som av olika anledningar inte nådde publiken. FilmCentrum kallar sig filmarnas och publikens organisation. Man vill verka för en icke-kommersiell filmpolitik på vilken filmarna och publiken utövar ett avgörande inflytande. Verksamheten bygger på distribution av 16 mm-film. Katalogen omfattar drygt 400 filmtitlar gjorda av mer än 125 filmare.

Internationell verksamhet

FilmCentrum har tidigare sökt statliga bidrag för att bl. a. bekosta inköp, översättning och textning av filmer från tredje världen. Därvid har man angett att det redan förekommer ett omfattande samarbete med filmare och produktionsgrupper i olika delar av världen. Särskilt har man framhållit att FilmCentrum kunnat köpa filmer från vissa u-länder för visning inför svensk publik.

6.2.4. Folkets Bio

Statligt bidrag: 65 000 kr

Föreningen Folkets Bio bildades 1973 för att vidga den verksamhet som inletts av FilmCentrum, särskilt i fråga om att skapa nya visningsmöjligheter av icke-kommersiell film. Ca 20-talet lokala Folkets Bio-grupper finns i dag. Enligt föreningens stadgar skall den bl. a. understödja internationella anti- imperialistiska strävanden genom att offentligt visa filmer som stöder folkens kamp mot imperialism i alla dess former och för nationellt oberoende.

Internationell verksamhet

Föreningen anordnar olika temaveckor och -dagar typ Afrikaveckan eller Chiledagar. Man visar filmer från alla delar av världen såväl 16 mm som 35 mm. Sedan 1973 har 20 svenska och 18 utländska spelfilmer haft premiär på Folkets Bio. Aktuell repertoarlista innehåller ca 30 filmer varav drygt 20 är utländska eller behandlar utländska förhållanden, t.ex. Det faller ett träd (svensk film om en by i Nigeria) och Vi skall mötas igen som vi lovade (nordvietnamesisk film). I sina arislagsframställningar har föreningen i första hand sökt medel för ökad import av u-landsfilm.

6.2.5. Bio Kontrast

Statligt bidrag: 835000 kr

Statligt stöd (700 000 kr) utgår till Folkets Husföreningarnas Riksorgani- sation för spridning av kvalitetsfilm genom Bio Kontrast. Syftet är att ge filmer som visas i storstadsområdena en vidare spridning. Visning äger i dag rum på ca 150 platser i landet. Folketshusrörelsen har 380 biografer. Målet är att alla föreningsägda biografer inom folketshusrörelsen och nykterhetsrö- relsen skall omfattas av verksamheten. Filmerna väljs ut av lokala program- råd.

I samabete med ABF har Bio Kontrast i uppdrag att sprida finsk film i Sverige. För detta ändamål utgår särskilt statsbidrag (135 000 kr).

6.3.1. Sveriges smalfilmsförbund (SSF)

Förbundet har till uppgift att verka för inspelning av smalfilm samt att genom kontakt med andra smalfilmssammanslutningar delta i det internationella samarbetet på smalfilmens område. Förbundet har i dag omkring 30 medlemsföreningar och sammanlagt ungefär 600 medlemmar.

Internationell verksamhet

SSF är medlem av Union internationale du cinema d”amateur(UNICA), med konsultativ status vid Unesco. Enligt SSF kan man av kostnadsskäl inte delta särskilt aktivt i verksamheten. Bl. a. har förbundets utlandssekreterare avböjt återval som medlem av UNICA:s styrelse 1976 av detta skäl.

Inom Norden ingår SSF i Nordens Smalfilmsförbund. Varje år anordnas i ett nordiskt land en kongress, vid vilken bl. a. priser utdelas för de bästa

amatörfilmerna. I huvudsak bekostas kongresserna genom frivilligt arbete. Vid några tillfällen har resebidrag utgått till konferenser från Svenska institutet, föreningarna Norden och Nordiska kulturfonden.

Förbundet mottar ofta förfrågningar från arrangörer av olika filmfestivaler för amatörer. Svensk film kan endast undantagsvis delta vid sådana tillfällen, eftersom man ogärna vill sända oersättliga original. Man har dock under senare år deltagit vid festivaler i Spanien, Tunisien, Ungern och Österrike.

Behov och önskemål

Enligt SSF är medlemmarna beredda att offra sin tid för internationellt samarbete inom filmområdet. Men de behöver ekonomiskt stöd för resor, filmkopiering, medlemsavgifter till UNICA och deltagande i kongresser och festivaler. Sammanlagt beräknar man det årliga behovet till omkring 50 000 kr, varav drygt hälften för nordiskt samarbete.

Statligt bidrag: 500 000 kr

De statliga insatserna för distribution och visning av barnfilm kanaliseras f. n. genom två olika organ, nämligen Svenska Filminstitutet och statens ungdomsråd. SFI disponerade 500000 kr för import och distribution av barnfilm medan ungdomsrådet anvisades 575 000 kr för försöksverksamhet med och granskning av barnfilm. Det statliga barnfilmrådet är administrativt knutet till statens ungdomsråd. Dess internationella utbyte har hittills begränsats till deltagande i vissa konferenser och möten.

7 Litteratur, bibliotek m. m.

Bidrag: ca 145 000 kr. Vissa bidrag gavs för organisation av eller deltagande i internationella organisationers konferenser, kurser etc. t. ex. den internationella PEN- kongressen i Stockholm (100 000 kr), möten med IFLA (15 000 kr), möten om bibliotekssamarbete mellan Norden och u-länder (3 000 kr) och en nordisk konferens om barn- och ungdomslitteratur (15 000 kr).

7.1.2. Svenska institutet

Projektmedel och bidrag: 130 000 kr.

Svenska institutet söker underlätta den svenska litteraturens spridning till andra språkområden genom bl.a. kontaktresor, bidrag till översättningar, symposier och annan informationsverksamhet. Verksamhetsåret 1977/78 fick ett trettiotal översättare, författare och litteraturskribenter möjligheter till

kontaktresor. Vidare gav Institutet bidrag till ett antal översättningar av svensk litteratur till i första hand engelska, spanska och tyska samt till utgivning utomlands av en del antologier av svensk litteratur. Dessutom organiserades bl. a. ett svensk-österrikiskt författarsymposium i Sverige samt två översättarkonferenser i Paris resp. London.

7.1.3. Statens kulturråd (KUR)

Bidrag: ca 1,54 mkr

Kulturrådet fördelar det statliga litteraturstödet som infördes 1975. Detta omfattar bl. a. stöd till utgivning av utländsk skönlitteratur i svensk översättning samt litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.

För främjande av spridning av svensk litteratur utomlands har utredningen inom ramen för det statliga litteraturstödet föreslagit en form av presenta- tionsöversättningar till en kostnad av 150000 kr om året. Detta förslag överlämnades i anslutning till remissbehandlingen av betänkandet Statligt litteraturstöd.

Utredningen framhöll bl. a. att ett litet språkområde som det svenska har särskilda problem då det gäller att göra den egna litteraturen känd utomlands. Det är därför angeläget att inom litteraturstödets ram hjälpa svensk litteratur att nå en utländsk publik. Stödet kan göra det möjligt för svensk litteratur att bl.a. nå de utländska förlagens lektörer och konkurrera om förlagens intresse på gynnsammare villkor än i dag. Under en försöksperiod bör ca 15 svenska böcker årligen översättas till engelska eller eventuellt annat världsspråk. Urvalet bör göras av kulturrådet och i första hand gälla litteratur som kommit ut i Sverige efter 1945. Spridningen av översatta manuskript bör ske genom normala lörlags- och författarkontakter, genom Svenska institutet och andra intresserade organisationer eller myndigheter. Manuskript som inte fann förläggare kan komma till nytta vid skandinaviska avdelningar inom utländska universitet, för litteraturvetenskap etc.

Regeringens proposition (1977/78:99) som bl. a. innehöll utredningens förslag har godtagits av riksdagen. Bå 1978/79 anvisas 150000 kr för verksamheten, som skall bedrivas under en försöksperiod av fyra år. Kulturrådet har ansvar för urval och skall därvid bl. a. beakta vad som kan vara av intresse för en utländsk publik. I arbetet skall kulturrådet hålla kontakt med bl. a. kritiker, författare, förläggare och Svenska institutet. Den praktiska handläggningen, kontakter med översättare etc. förutsätts ske i samråd med Svenska institutet.

För stöd till utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning anvisades närmare 1,24 mkr av det statliga litteraturstödet. Beloppet beräknades räcka till ca 75 titlar. Vid fördelning av medel skall KUR bl. a. beakta behovet av att i Sverige ge ökad kännedom om litteratur från olika invandrargruppers hemländer och översättningar från språk som talas av språkliga minoriteter i landet. För bä 1978/79 är beloppet höjt till 2,25 mkr för ca 150 titlar. Omfattningen av de svenska förlagens utgivning av översatt skönlitteratur framgår av tabell 6.

För stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk anvisades ett nytt bidrag om 300 000 tkr. Detta stöd kan utgå dels sombidrag till produktions-, förlags- och distributionskostnader, dels som särskilt produktionsstöd. För l978/79 är beloppet höjt till 500000 kr.

Tabell 6 Svenska förlags utgivning av översatt skönlitteratur

___—__________———__

Antal Antal Antal Total titlar tryckta sålda för- volymer volymer säljning (i 1 OOO-tal) (i 1 000 tal)

Skönlitt. iöversättning 171 1 941 1 186 31,9 mkr Barn- och ungdomsböcker i översätt- ning 263 4 898 3 072 11,3 mkr

Uppgifterna omfattar medlemsförlagen i Svenska Bokförläggareföreningen och avser

' perioden 1975-04-01—1976-03-31.

7.1.4. SIDA

Bidrag: ca 550 000 kr

SIDA har avsatt 400 000 kr för u-landsstipendier till bl. a. författare och journalister. Stipendierna är ett led i SIDA:s strävan att öka förståelsen för u- ländernas problem, för relationerna mellan u-länder och i-länder och för det internationella utvecklingssamarbetet. Stipendierna är i första hand avsedda för en längre u-landsvistelse. Under 1977/78 har 27 personer fått sådant stipendium.

Vidare har SIDA under sitt informationsanslag ett stöd om sammanlagt 150000 kr till utgivning av litteratur om utvecklings- och u-landsfrågor. Stödet avser dels verk av u-landsförfattare i översättning, dels svenska originalböcker. Såväl skönlitteratur, dock endast av u-landsförfattare, som fackböcker kan få stöd. Det avser att täcka litteraturkategorier som i regel inte omfattas av det statliga litteraturstödet. Samråd äger rum med kulturrådet. Hittills har åtta titlar fått sådant stöd. SIDA lämnar Också vissa andra mindre bidrag till författare, journalister

m. fl. för att besöka u-länder.

7.1.5. Sveriges Författarfond

Statligt anslag: 25,2 mkr Bidrag: ca 1,3 mkr

Sveriges Författarfond har till uppgift att förmedla den ersättning av statsmedel, som utgår till upphovsmän till litterära verk för bibliotekens utnyttjande av verken. Fondmedlen används dels vid utbetalning av en individuell författarpenning, dels för utdelning av stipendier, pensioner och andra bidrag ur fondens s. k. fria del.

Internationell verksamhet

Inom ramen för fondens stipendie- och bidragsgivning förekommer en viss stödverksamhet över nationsgränserna.

Författarfonden utdelar årligen ett antal resestipendier till svenska förfat- tare, översättare och bokillustratörer för utlandsresor av betydelse för stipendiaternas litterära verksamhet. Bå 1976/77 tilldelades 152 personer sådana stipendier för sammanlagt 1,2 mkr.

Översättare av svensk litteratur kan få stipendier, främst de som bor i Sverige. Bå 1976/77 lämnades bidrag om sammanlagt 61 000 kr. Dessa bidrag utgör uppmuntran och belöning för utförda insatser.

Slutligen ansvarar Författarfonden för vissa ur särskilt statsanslag utgå- ende nordiska författarstipendier. Fyra stipendier om f. n. sammanlagt 26 000 kr utdelas årligen till svenska författare för vistelse i övriga nordiska länder. Motsvarande stipendier finns i de andra nordiska länderna.

Särskilda synpunkter

Fondstyrelsen anser det principiellt viktigt att introduktion av svensk litteratur utomlands inte bekostas med Författarfondens medel. En utbyggnad av det statliga stödet till denna verksamhet liksom till introduk- tion av utländsk litteratur i Sverige är dock synnerligen angelägen.

Fondstyrelsen anser vidare att de stipendier som årligen ges för utlands- resor inte bör regleras genom särskilda bestämmelser. Det är fråga om att ge mottagarna möjlighet att genom en utlandsvistelse berika fortsatt författar-, översättar- eller illustratörverksamhet. De utdelas således efter mottagarnas individuella behov.

Slutligen anser styrelsen att anslaget till nordiska författarstipendier bör höjas till 34 000 kr bå 1978/79. I sammanhanget har styrelsen föreslagit att speciella stipendier inrättas för resor till Grönland och Färöarna.

7.1.6. Författarcentrum

Bidrag från kulturrådet: 395 000 kr. Författarcentrum bildades år 1967 i syfte att bl.a. skapa kontakter med andra länders kulturarbetare och kulturer, främst inom det litterära områ- det.

Den internationella verksamheten består bl. a. av att förmedla kontakter mellan författare i Sverige och andra länder och att organisera program för besökare i Sverige. De utgörs vanligtvis av uppläsningar eller seminarier i samarbete med universitet, bibliotek, folkhögskolor och fängelser. Man har också organiserat litterära symposier och konferenser samt författanurnéer i Sverige, t. ex. med en grupp tyskspråkiga författare kallad Samtal 70.

Kontakterna är bäst utvecklade i Norden, särskilt med Finland på grund av det stora antalet finska invandrare i Sverige. Men man har också goda kontakter med flera västeuropeiska länder samt Latinamerika.

Författarcentrum önskar förstärkta resurser för främst den mottagande verksamheten. För att förbättra servicen för besökande behövs en informa- tionsbroschyr på främmande språk om Författarcentrums verksamhet. Vidare önskar man besked om besök förmedlade t. ex. av Svenska institutet i god tid för att bl. a. kunna samplanera med finska och norska kolleger enligt deras önskemål.

7.1.7. Nordiskt samarbete

Inom ramen för det nordiska kultursamarbetet ges stöd till översättning av nordisk grannlandslitteratur (1978: ca 1 miljon dkr). År 1977 översattes av

Tabell 7 Antal svenska boktitlar som fått stöd från anslaget för översättning till de nordiska grannländernas språk 1977

Översatt till Antal titlar Av totalt Danska 10 19 Färöiska 2 8 Grönländska 2 5 Finska 9 16 Isländska 5 10 Norska 8 19 Summa 36 77

totalt 77 boktitlar 36 svenska till något av språken i Norden. Uppskattningsvis har omkring hälften av tillgängliga medel i denna mening gått till svenska intressenter. För fördelningen se tabell 7.

7.2.1. Riksarkivet

Statligt anslag: drygt 14,4 mkr Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och chefs- myndighet för landsarkiven. Av anslaget fick 11 000 kr disponeras för utrikes

I'CSOI'.

Internationell verksamhet

Det nordiska samarbetet är väl utbyggt. Det består av årliga nordiska riksarkivariemöten, de nordiska arkivdagama som hålls vart tredje år, nordiskt stipendiatutbyte samt utgivning av kvartalstidskriften Nordisk Arkivnyt.

De fast organiserade internationella kontakterna förekommer i huvudsak inom ramen för International Council on Archives (ICA).

Arkivtjänstgöring vid internationella organisationer medför enligt Riksar- kivet ett avsevärt erfarenhetsutbyte mellan tjänstemän. För svenskt vidkom- mande har två yngre arkivarier tjänstgjort vid UNIDO (1970—75). En annan svensk arkivtjänsteman är f.n. anställd vid FN i New York. Vidare har viss utbildning utomlands förekommit.

Behov och önskemål

Riksarkivet anser att stipendiatutbytet inom Norden bör byggas ut. Stipen- diatutbytet och möjligheterna för alla personalkategorier att delta i studie- besök bör efter hand vidgas till att omfatta också andra länder än de nordiska.

Riksarkivet önskar ökade resurser för att i internationella publikationer sprida information också om arkivfrågor. Inte minst väsentligt är att man på så sätt kan dokumentera och levandegöra hittillsvarande förbindelser mellan länder.

Slutligen anser man att det behövs medel för att kunna ta emot utländska besökare och återgälda inbjudningar. Sådana medel bör finnas hos de enskilda större institutionerna. Detta är särskilt angeläget vid utbyte med länderna i Östeuropa.

7.2.2. Vetenskapliga bibliotek

Som vetenskapliga allmänbibliotek räknas i första hand Kungl. Biblioteket och universitetsbiblioteken. Enligt uppgift anskaffar de svenska forsknings- biblioteken en stor mängd utländsk litteratur. Tillgänglig statistik medger dock inte någon beräkning av de totala kostnaderna för inköp av sådan litteratur. En del av den utländska litteraturen skaffas genom byte, t.ex. doktorsavhandlingar samt tidskrifter och serier från universitet, akademier och vetenskapliga sällskap. Skrifter från öststaterna kan ofta inte skaffas på annat vis.

Kungl. Biblioteket (KB) har såsom landets nationalbibliotek en särställning inom biblioteksväsendet. Enligt en förordning från 1940 (SFS 19401123) har KB bl. a. ansvar för det internationella utbytet. Olika senare avtal reglerar formerna för utbytet med bl. a. Sovjetunionen och USA. Kungl. Biblioteket uppbar närmare 10 mkr för bokinköp m. m.

Internationell verksamhet: KB har en internationell bytescentral för att motta och fördela större utländska sändningar av trycksaker. Det inkom- mande amerikanska materialet uppskattas till mellan 2.5 och 3 ton årligen. Merparten av detta fördelas mellan KB och biblioteken vid Karolinska Institutet, Tekniska högskolan, Statistiska centralbyrån och AB Atomenergi. Totalt mottar genom Kungl. Bibliotekets förmedling ett trettiotal svenska forskningsbibliotek och andra institutioner detta tryck.

Utbytet med Sovjetunionen innebär att KB årligen tillställer Leninbiblio- teket 1 000 volymer modern svensk litteratur och mottar motsvarande antal volymer modern rysk litteratur. Denna del av utbytet kompletteras med utbyte av utställningar och praktikanter.

För anskaffning av litteratur har KB bytesavtal med ca 650 institutioner över hela världen.

KB har vidare ett utbyte av utställningar. I Sverige har under senare år visats utställningar av litteratur från bl. a. Folkrepubliken Kina, Republiken Korea. Kuba och Indien. Utomlands har KB placerat utställningar i bl. a. Norden, USA och de båda tyska staterna.

Vidare ger Kungl. Biblioteket ut en bibliografi, Suecana extranea, över böcker om Sverige på främmande språk. Den distribueras inom Sverige av KB och utomlands av Svenska institutet.

F orskningsbiblioteksrådet (FBR) är ett organ för samråd i frågor av gemen- samt intresse för de vetenskapliga biblioteken. Riksbibliotekarien är ordfö- rande ex olficio. Kostnaderna för rådet bestrids av de medel som anvisas till Kungl. Biblioteket.

Internationell verksamhet: Forskningsbiblioteksrådet deltar aktivt i NORDINFO:s verksamhet. Rådet är medlem av International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA).

Det internationella utbytet av publikationer mellan vetenskapliga bibliotek redovisas i Statistisk årsbok (1977).

En genomgång av närmare 25 svenska vetenskapliga biblioteks utbyte visar att omfattningen varierar mellan över 3 000 och 30 bytesinstitutioner.

Enligt Göteborgs universitetsbibliotek växte verksamhetsåret 1975/76 den utländska tryckavdelningen med 337 hyllmeter. Genom köp förvärvades sammanlagt över 7 600 volymer och genom byte drygt 6 550 volymer. Biblioteket stod i bytesförbindelse med 1 065 utländska institutioner.

Bytesverksamheten anses absolut nödvändig för biblioteken och är ibland enda möjligheten att få information. För den nordiska bytesverksamheten har ett nytt organ skapats under 1977, NORDINFO (Nordiska samarbetsor- ganet för vetenskaplig information).

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK) är centralt organ i Sverige i frågor rörande vetenskaplig och teknisk information och dokumentation (IoD). Det skall bl. a. bereda ärenden inom området som gäller internationellt samarbete.

Internationell verksamhet: SINFDOK representerar Sverige i informa- tionsfrågor framför allt inom organisationersom nordiska samarbetsorganisa- tionen för teknisk-naturvetenskaplig forskning (NORDFORSK), nordiska samarbetsorganet för vetenskaplig information (NORDINFO), OECD, inter- nationella federationen för dokumentation (FID), Unesco och sekretariatet för u-landsforskning (SAREC). SINFDOK medverkar också aktivt i det internationella arbetet inom internationella standardiseringskommissionen.

SINFDOK:s stöd till det internationella samarbetet i form av resor och övrig internationell verksamhet uppgick till ca 615 000 kr inom informations- och dokumentationsområdet. Enligt SINFDOK kännetecknas utvecklingen inom dess område av en allmän strävan till förbättrat informationsutbyte mellan länder. För att följa den internationella utvecklingen har SINFDOK bl. a. placerat stipendiater vid olika utländska institutioner. Vissa u-landsin- satser har också kommit till stånd i samarbete med bl. a. SAREC.

7.2.3. Vissa folkbibliotek

Statligt bidrag: 17,5 mkr Kommunalt anslag: 520 mkr (1976) Medel för internationellt utbyte: ca 3,6 mkr Medan staten bär huvudansvaret för de vetenskapliga biblioteken är folkbiblioteken i allt väsentligt en uppgift för kommunerna. Kommunernas sammanlagda satsning på folkbiblioteken uppgick år 1976 till ca 520 mkr. Det statliga bidraget uppgick till närmare 17,5 mkr. Därav avsåg 3,5 mkr inköp av litteratur på invandrar— och minoritetsspråk. Vidare användes ca 66000 kr för vissa gemensamma ändamål (Scandinavian Public Library Quarterly,särtryck ur utländska nyförvärv, medlemsavgift i IFLA och bidrag till svenska sektionen av International Board of Books for Young People — IBBY).

Stockholms stadsbibliotek är det största folkbiblioteket i Sverige. Som lånecentral för mellersta Sverige har det vissa särskilda uppgifter vad gäller

litteratur för invandrare. Enligt en av kulturrådet fastställd fördelningsplan skall stadsbiblioteket köpa böcker på ett 20-tal olika språk, t. ex. amhariska, arabiska, bengali, hindi,japanska, malajiska, swahili och urdu.

Internationell verksamhet: I Stockholms kommun bor ca 660 000 männi- skor varav omkring 47 000 invandrare. Stadsbiblioteket köper f. n. in böcker på sammanlagt omkring SO-talet språk. Därtill har man omkring 1 200 tidningar och tidskrifter, varav ca 500 är på utländska språk. Ett stort antal utländska beskickningar och institutioner lämnar gåvor i form av böcker, tidningsprenumerationer och boklistor.

Stadsbiblioteket medverkar i olika internationella samarbetsorgan som IFLA och INTAMEL (International Association of Metropolitan City Libra- ries). Genom INTAMEL möts bibliotekschefer i huvudstäder och andra större städer årligen för att diskutera olika biblioteksfrågor.

Tillsammans med IBBY, Internationale Jugendbibliothek i Mönchen samt Deutsche Staatsbibliothek har stadsbiblioteket utöver publikationsutbyte också ordnat utställningar med internationell anknytning.

Utställningar har vidare arrangerats i samarbete med olika länders ambas- sader och kulturinstitut i Sverige. Ett betydande antal studiebesök från utlandet förekommer. Läsesalongen i Kulturhuset tilldrar sig stort internatio- nellt intresse.

Stadsbiblioteket måste ha etablerade förlags- och bokhandelskontakter i invandrarnas hemländer. Förtrogenhet med dessa länder även i övrigt underlättar för biblioteket att handha sina uppgifter. Alla åtgärder på detta område finner stadsbiblioteket ytterst angelägna.

Vidare anser man att det finns ett stort behov för bibliotekets personal att i större utsträckning delta i utbildning, kurser och kongresser inom bok- och biblioteksområdet utomlands.

Göteborgs stadsbibliotek är medlem i INTAMEL (se ovan). Det har vidare utbyte av litteratur och grammofonskivor med vissa bibliotek i Sovjet- unionen och Tjeckoslovakien. Det ordnar också en del utställningar oftast i samarbete med utländska ambassader. Utbytet är omfattande med Göteborgs vänorter (Bergen, Åbo och Århus). '

Lokalbiblioteken har anordnat en rad aktiviteter för finska invandrare såsom sagostunder och författaraftnar. Stadsbiblioteket har en filmklubb, som 1976 visade 33 olika utländska kvalitetsfilmer.

Svenska barnboksinstitutet, som grundades 1965, är en stiftelse som bl. a. svarar för dokumentation och information om barn- och ungdomsböcker. Institutet erhöll ett statligt bidrag om 500 000 kr för verksamheten.

Internationell verksamhet: Enligt barnboksinstitutet existerar sedan länge ett livligt informationsutbyte inom barnboksområdet, särskilt i Europa.

Verksamheten omfattar främst informations- och publikationsbyten samt utställningar som har gjorts i samarbete med Svenska institutet. Under senare år har de visats bl. a. i Belgien, DDR, Förbundsrepubliken Tyskland, Ghana, Israel, Tjeckoslovakien och Österrike samt i svenska kulturhuset i Paris.

I samarbete med Svenska institutet har man publicerat en översikt av svenska barnböcker på främmande språk. En reviderad upplaga kallad Children's books in Sweden 1954—1970 gavs ut i Österrike på engelska och

franska. Sedermera har den också kommit ut på tjeckiska. Från barnboksinstitutets sida önskar man främst förbättra de internatio- nella kontakterna med länderna kring Medelhavet,och med u-länderna. Man mottar regelbundet förfrågningar och inbjudningar att delta i utställningar. Ofta tvingas institutet av brist på resurser att inskränka medverkan till ett minimum. Önskvärt vore att kunna göra mer genomarbetade satsningar kombinerade med lämpligt informationsmaterial.

Barnboksinstitutet anser att det internationella arbetet är en naturlig del av verksamheten och därför också borde ingå i institutets egen budget. För bå l978/79 har man sökt särskilda medel för internationellt arbete.

7.3 lntresseorganisationer m. m.

7.3.1. Sveriges författarförbund (SFF)

Sveriges författarförbund är en facklig sammanslutning av författare och litterära översättare. Förbundet har f. n. ca 1 600 medlemmar. År 1978 erhöll det från Sveriges Författarfond ett organisationsstöd om ca 1,6 mkr. Övriga inkomster är främst medlemsavgifter.

Internationell verksamhet

Förbundet har föreslagit att utländska medborgare, som har sin vanliga vistelseort i Sverige, skall likställas med svenska upphovsmän i fråga om biblioteksersättning och ersättning för nyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar. Från och med bå l978/79 kommer under förutsättning av riksdagens godkännande samma regler att gälla för svenska och utländska upphovsmän som bor i Sverige.

SFF:s internationella engagemang omfattar i övrigt medlemskap i olika internationella organisationer. Inom Confederation Internationale des Sociétés d”Auteurs et Compositeurs (CISAC) följer man frågor om upphovs- rätt. lnom Conseil International des Auteurs Littéraires (CIAL) är man mest inriktad på frågor om författarnas rättigheter med hänsyn till förlagsavtal 0. 1. Inom Fédération Internationale des Traducteurs (FIT) diskuteras både fackliga och yrkesmässiga frågor för översättare. Deltagande i möten med CISAC och CIAL bekostas av förbundet. För deltagande i möten med FIT har vissa bidrag lämnats av utbildningsdepar-

tementet. SFF har vidare besökt andra länder för att rapportera om sin fackliga verksamhet. Förutsättningen är att inbjudaren svarar för kostnaderna. Inom Norden finns ett samarbete genom Nordiska Författarrådet (NFR),

bildat 1919. NFst främsta uppgifter är bevakning av upphovsrättslagstift- ningen och därmed sammanhängande avtalsfrågor samt allmänt informa- tionsutbyte på författarområdet.

Behov och önskemål

SFF betonar att den förhållandevis positiva bild förbundet kan ge i utlandet av de svenska författarnas fackliga strävanden ingår i bilden av Sverige som kulturnation. Frånvaron av resurser gör det dock i dag omöjligt att öka det

internationella utbytet i den utsträckning som vore önskvärt.

För det fackliga utbytet saknas i dag möjlighet att ordna svarsbesök på ett tillfredsställande sätt.

Förbundet understryker att förutsättningen för en kontinuitet i den internationella kontaktverksamheten är ett utvecklat statligt stöd. Hittills har förbundsmedlemmarnas medlemsavgifter använts för kulturutbyte.

Slutligen anser förbundet att det också för det nordiska författarsamarbetet behövs ökade ekonomiska resurser.

7.3.2. Vissa särskilda insatser

Bland privata förlagsinsatser kan nämnas att Almqvist & Wiksell informerar dels om allmän svensk facklitteraturi utlandet genom en katalog, som sprids i 8 000 exemplar till utländska bibliotek. institutioner, bokhandlare etc., dels om förlagets egna publikationer genom skriften New Academic Books, som sprids till samma grupper. Enligt förlaget omfattar de två skrifterna väsentliga delar av det svenska kulturutbudet i tryck.

Den svenska skönlitteraturen på originalspråket har ännu inte medtagits i informationen. Det vore dock enligt förlaget möjligt att ta med den under förutsättning av att man fick statligt bidrag för verksamheten.

7.3.3. Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB)

SAB är en ideell förening, bildad 1915. Den har i dag 640 institutionella och nära 2 000 personliga medlemmar. Budgeten bygger främst på medlemsav- gifter, prenumerationsavgifter och konferensintäkter. Ca 25 000 kr/år används för nordisk och internationell verksamhet.

Internationell verksamhet

Det internationella bibliotekssamarbetet sker inom ramen för IFLA. F. n. är en ledamot av SAB ordförande i en av lFLA:s arbetsgrupper om AV- hjälpmedel. Till de årliga IFLA-mötena brukar SAB sända 2 a 5 personer. Visst statsbidrag för resekostnader har utgått.

Förutsättningarna för ett nordiskt sekretariat för biblioteksfrågor har utretts. Beslut är ännu inte fattat.

SAB finner det nordiska och internationella samarbetet inom biblioteksvä- sendet betydelsefullt. Svårigheter med att acceptera internationella förtroen- deuppdrag måste dock lösas. I dag förutsätts nationella föreningar svara för sina förtroendemäns deltagande i olika sammanträden och konferenser. För den enskilde blir det ofta nödvändigt att ta ut semesterdagar. Dessa förhållanden begränsar möjligheterna till ett aktivt utbyte.

7.4.1. Svenska Pennklubben

Bidrag från kulturrådet: 30000 kr International PEN (Poets Playwrights Essayists Editors Novelists) grun- dades 1922. Klubben har i dag drygt 8 000 medlemmar i 60 länder. Den har

konsultativ status i Unesco. Huvuduppgiften är att slå vakt om yttrandefri- heten i varje land och skapa en lojalitet mellan författarna över gränserna. I verksamheten ingår bl. a. en fond till hjälp för författare som fängslats eller hålls i husarrest, Pen Emergency Fund.

Svenska Pennklubbens verksamhet består främst i diskussionsaftnar, arrangemang för utländska gäster, publika framträdanden och en del symposier. Pennklubben har omkring 250 medlemmar.

Pennklubbens internationella verksamhet omfattar bl. a. deltagande i PEst internationella årskongresser och exekutivkommittémöten. År 1978 hölls årskongressen i Stockholm. Pennklubben bidrar också med 5 000 kr per år till den internationella hjälpfonden. Svenska författare får genom Pennklubben informella kontakter med utländska kolleger.

7.4.2. Internationella Litterära Unionen (ILU)

Internationella Litterära Unionen är en fristående litterär förening. Verksam— heten finansieras i huvudsak genom medlemsavgifter och bidrag från t. ex. vissa studieförbund.

Genom olika aktiviteter som uppläsningar, föredrag, kontaktförmedling och författarbesök söker ILU medverka till att öka kulturkontakterna mellan olika länder. Åren 1974—77 satsade man på en kampanj om ”lyriken som kommunikation mellan länderna". Vidare har man bedrivit program- och studieverksamhet kring olika internationella ämnen, t. ex. Studio u-land där insikter i u-landsfrågor knöts till annat litterärt och kulturellt engage- mang.

Verksamheten utförs i betydande utsträckning genom frivilliga arbetsin- satser. ILU önskar resebidrag för studie-, kontakt- och arbetsresor liksom bidrag för att inbjuda utländska författare, översättare och andra kulturför- medlare.

Flera för utredningen intressanta frågor inom detta område har under senare tid behandlats av olika utredningar. Det statliga litteraturstödet har utvärde- rats i betänkandet Statligt litteraturstöd (Ds U l977:l4) och en särproposition har lämnats till riksdagen (prop. 1977/78:99). Forskningsbibliotekens verk- samhet har behandlats av två utredningar, nämligen biblioteks- och doku- mentationssamverkanskommittén (U l975:06, BIDOK) och utredningen av organisation av vetenskaplig och teknisk information och dokumentation (1 1975104, SINFDOK-utredningen) som lagt fram ett gemensamt betänkande (SOU 1977:71). På grundval därav har regeringen föreslagit riksdagen tillkomsten av ett centralt organ för informationsförsörjning (prop. l977/ 78: 1 14) från 1 juli 1979. KB ombildas därvid till ett nationalbibliotek och FBR och SINFDOK upphör. Arkivverksamheten har tagits upp av olika utred-

ningar.

8 Konst, museer, utställningar m. m.

Bidrag: ca 85 000 kr

Närmare 30000 kr anvisades som bidrag till olika konst- och museior- ganisationer för att sända deltagare till internationella möten och konferen- ser, bl.a. 7000 kr i resebidrag för deltagande i en konferens i Australien anordnad av International Society for Education through Art och 7 000 kr till Svensk Form för möten med WCC och ICSID. Vidare anslogs bl. a. drygt 30 000 kr som bidrag för en internationell kongress om industriminnesvård och 25 000 kr för ett Sverigenummer av ICOMOS Bulletin.

8.1.2. Statens kulturråd (KUR)

Bidrag: ca 42 000 kr

Kulturrådet gav dels bidrag till olika svenska sektioner av internationella organisationer såsom International Association of Art, World Crafts Council och International Council of Museums/ICOM (ca 15 000 kr), dels bidrag till olika organisationer inom konstområdet för att delta i eller anordna kurser, konferenser eller festivaler (27 000 kr). Exempelvis fick Bror Hjorth- föreningen bidrag till en resa till London och Paris.

8.1.3. Konstnärsnämnden

Bidrag: 145 000 kr

Nämnden kan utdela projektbidrag och konstnärsbidrag inom bl. a. området bild och form. Projektbidrag gavs för arbetsresor till bl. a. Afrika och Asien om sammanlagt 70000 kr. Inga konstnärsbidrag för utlandsresor utdelades (1976/77 utgick åtta sådana bidrag).

Vidare har nämnden sedan bå 1977/78 övertagit NUNSKU:s bidragsgiv- ning till enskilda konstnärer som planerar utställningar utomlands. För ändamålet har ca 100000 kr beräknats. Hittills har 11 ansökningar bifallits. Anslaget kommer att höjas bå l978/79.

8.1.4. Svenska institutet (SI)

Projektmedel: ca 875 000 kr

För utställningsverksamheten disponerade Institutet sammanlagt ca 800000 kr samt för bidrag till resor och annan kontaktservice inom konstområdet ca 75 000 kr.

Institutet arbetar med flera olika typer av utställningar, huvudsakligen följande:

Museiinriktade utställningar, där museer inte sällan är medproducenter och/eller mottagare, t. ex. de Marésamlingen, Kungens Kinasamling, Carl Larsson, vikingautställningar, 30—80-tal, samt Fyra svenska fotografer.

Informativa, debatterande utställningar där museer kan vara inblandade men där debattkaraktären är viktig och man oftast riktar sig till särskilda

målgrupper. Kringarrangemang i form av debatter eller workshops ingår. Exempel är Barnmiljö, Den svenska kvinnan samt Design för handikap- pade.

Små utställningar i långa serier, i första hand avsedda för ambassader, universitet, bibliotek, mässor etc. Hit hör Modern svensk film, Nobel, samt Tre landskap i Sverige.

Initiativet till sådana utställningar kan komma från museerna, från utlandet och utlandsmyndigheterna eller från Institutet. För att ta fram utställningarna samarbetar Institutet med museer, institutioner och enskilda. Som regel svarar Institutet för teknisk produktion, distribution och eventu- ella kringåtgärder. Vissa kostnader delas med mottagande utländska insti- tutioner.

Institutet svarar också för kontakten med utländska mottagare, museer, distributörer och andra fackinstanser samt de ambassader som är engagerade i kulturutbyte. Med undantag för serieutställningarna sätts ingen produktion igång förrän kvalificerade intressenter finns.

Enligt Institutet är samarbete med länder som Sverige inte tidigare haft anledning eller möjlighet att ha utbyte med ofta svårt för enskilda institutio- ner. Särskilt när det gäller u-länder, östländer och vissa länder i SydeurOpa kopplas Institutet vanligen automatiskt in. .

För presentation i utlandet av modern svensk konst svarar en särskild myndighet, NUNSKU (se nedan).

För utställningar av äldre konst samarbetar Institutet med konstmuseerna. För närvarande producerar man t. ex. med Nationalmuseum en utställning om sekelskiftesmåleri för visning i Kina och Japan.

Inom konsthantverket har bl. a. flera textilutställningargenomförts,senast i Mexico, på Cuba och i Canada. För presentation av svensk design samarbetar Institutet sedan länge med Föreningen Svensk Form. Senast skedde detta för den svenska designutställningen i Kina med tonvikt på offentlig miljö. En designutställning i samarbete med Nationalmuseum och Svensk Form öppnas hösten 1978 i Wien och kommer att turnera i flera länder.

Inom arkitektur och stadsplanering samarbetar Institutet f. n. med Arki- tekturmuseet om 30—80-tal, en utställning om funktionalismens kris.

Fotografi har under senaste åren blivit alltmer efterfrågat. Institutet samarbetar om aktuella projekt med Fotografiska museet, Fotograficentrum. Lennart Nilsson, Svensk Fotografisk Tidskrift m. fl.

För kulturhistoriska utställningar av typ Dalmålningar, Gotländsk kyrko— konst etc. samarbetar Institutet även med länsmuseerna. En utställning om Hällristningar i samarbete med Historiska Museet har visats i Östeuropa.

En utställning om Konung Gustaf VI Adolfs Kinasamling har gjons på uppdrag av utrikesdepartementet i samarbete med Östasiatiska museet.

En presentation av Sverige i kulturhistoriskt och socialt perspektiv från 1800-talets mitt till vår tid planeras för Östeuropa. En utställning i samarbete med Nordiska Museet skall bilda bas för en rad aktiviteter. där också film, trycksaker och musik ingår.

Under 1976/77 fanns enligt Svenska institutets årsredovisning 73 utställ- ningar i omlopp (ofta samma utställning i olika språkversioner). De visades vid 157 tillfällen i 30 länder. Största antalet visningar gällde Förbundsrepub-

liken Tyskland (25). Därefter följde Frankrike med 19 visningar, USA med 15, Storbritannien med 10 och Australien, Canada, Indien och Polen med 9 visningar vardera.

Antalet utställningar beräknas under 1977/78 ha varit flera (främst genom flera exemplar av serieutställningarna). Antalet visningstillfa'llen beräknas till mellan 200 och 300.

Särskilda synpunkter

I sina anslagsframställningar har Institutet ofta betonat att brist på resurser gör det omöjligt att tillgodose efterfrågan på utställningar av olika slag. Medel behövs både för att göra flera utställningar och för att göra mera differentie— rade exemplar i IIera språkversioner. I vissa länder är utställningar särskilt lämpliga som medium för information och skulle kunna användas i större utsträckning.

8.1.5. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU)

Statligt anslag: 577 000 kr Projektmedel: ca 350000 kr

NUNSKU bildades år 1965 och är en självständig myndighet med lokaler i anslutning till Moderna Museet. I nämnden ingår representanter för bl.a. konstnärer, konstkritiker. Nationalmuseum, Moderna Museet, Svenska institutet och Riksutställningar. Nämnden skall enligt sin instruktion "främja internationella kontakter inom kulturlivet genom att i utlandet anordna utställningar av nutida svensk konst". I verksamheten ingår också att planera och genomföra svenskt deltagande i Biennalutställningarna i Venedig. Sverige äger tillsammans med Finland och Norge en utställnings- paviljong.

Från starten år 1965 har NUNSKU medverkat i sammanlagt ett hundratal olika utställningsprojekt i Västeuropa, Östeuropa, Norden, Asien, Afrika och Latinamerika. Tonvikten har legat på Västeuropa med ett 20-tal utställningar i Frankrike och nio i Västtyskland. Därefter kommer Japan med åtta utställningar. I regel har nämnden disponerat sitt anslag så att man har gjort en större utställning per år. Antingen har då fyra å fem konstnärer givits en utförlig presentation eller 20—30 konstnärer presenterats med ett mindre urval per deltagare. Vidare har man varje år genomfört ett antal mindre projekt av typ vandringsutställningar med grafiska blad eller deltagande i viktigare internationella biennaler. De största satsningarna görs på Venedigbienna- len.

Genom en långtidsplan som omfattar tre eller fyra år söker man dels nå ut till nya mottagarländer, dels återkomma till länder där man tidigare har visat svenska utställningar och vidareutveckla kontakterna där. Större utställ— ningar till avlägsna länder blir oftast alltför dyrbara och kan inte heller följas upp med nya projekt. Kontakt med mottagarländerna sker ibland på nämndens eget initiativ men också genom att utländska museer, svenska kulturattachéer eller andra vänder sig direkt till NUNSKU. För teknisk hjälp anlitar NUNSKU i allmänhet verkstäderna vid statens konstmuseer.

Enligt överenskommelse med konstnärerna betalar nämnden en utställ- ningsersättning för lånade verk med ca 50000 kr om året. Kostnader för försäkringar uppgår till ca 20 000 kr om året.

Särskilda synpunkter

I petita för de senaste budgetåren framhåller NUNSKU att de knappa resurserna genom ökade material-, arbets- och transportkostmtder blir alltmer ansträngda. NUNSKU önskar utöka verksamheten, men vartannat år går huvuddelen av resurserna till Venedigbiennalen och alltfler inbjudningar från utlandet till andra biennaler och utställningar måste avböjas. Mera utrymme för att göra i ordning utställningar, arvode åt ordföranden och resor för utställande konstnärer är andra ändamål som kräver ökade resurser.

8.1.6. Stiftelsen Riksutställningar

Statligt anslag: ca 9 mkr Projektmedel (bå 1976/77): ca 610 000 kr

Riksutställningars uppgift är att främja utställnings- och konstbildnings- verksamheten genom att förmedla och anordna utställningar, biträda med rådgivning och annan service samt i övrigt utveckla och förnya utställningen som medium för kunskapsförmedling, debatt och upplevelse.

Internationell verksamhet

Riksutställningars sammanlagda satsning på produktion och distribution av utställningar samt informations- och konsultverksamhet inom ramen för den internationella informations- och kulturutbytesverksamheten beräknas under budgetåret 1976/77 ha uppgått till 610 000 kr dvs. 8,1 % av årsbudge- ten.

Riksutställningar har regelbundna kontakter med utländska musei- och utställningsorganisationer. Syftet är att medge utbyte av information och erfarenheter, bredda utställningsverksamheten med presentationer av utländskt konstliv och internationella förhållanden samt pröva olika kanaler för utbyte av utställningar mellan Sverige och andra länder. Vissa projekt har genomförts i samarbete med bl. a. Svenska institutet, Nordiska utställnings- rådet, Europarådet, Unesco och lCOM.

Riksutställningar framställer också informationsmaterial om sin verk- samhet på främmande språk, t. ex. ett redigerat särtryck på engelska av vissa avsnitt av betänkandet Utställningar (SOU 197433), Going to Exhibitions.

För den europeiska kulturministerkonferensen i Oslo ijuni 1976 gjorde man på initiativ av Europarådet och på uppdrag av utbildningsdepartementet en utställning, Kultur — vårt sätt att vara tillsammans, som presenterade nya typer av kulturell uppsökande verksamhet. På initiativ av och i samarbete med Goethe-institutet i Stockholm sammanställdes vintern 1977—78 en presentation av aktuell västtysk konst, Västtysk konst i dag, som efter drygt ett års turné i Sverige planeras att visas också utomlands. På uppdrag av utrikesdepartementet och i samarbete med bl. a. Svenska institutet, Uppsala universitet och en rad museer gjordes år 1978 en serie utställningar om Linné,

för visning i bl. a. Storbritannien. Nederländerna, Förenta staterna, Japan, Egypten och Australien.

För att i någon mån tillmötesgå de allt oftare framförda önskemålen om att Riksutställningar skall fungera som förmedlare av utländska utställningar till museerna utanför storstadsregionerna har man distribuerat några av Unescos vandringsutställningar, Konst från Afrika och Konst från Oceanien, liksom utställningar som erbjudits via kanadensiska och nederländska ambassa- derna.

När det gäller att tillmötesgå regionmuseernas krav har Riksutställningar vidare planer på att med utnyttjande av film och video finns nya former föratt via mindre vandringsutställningar förmedla något från de utländska utställningarna i Stockholm. För att inleda försök med en viss verksamhet föreligger ett behov på omkring 100 000 kr.

8.1.7. Akademien för de fria konsterna

Statligt anslag (bå 1978/79): 880 000 kr Bidrag: ca 200 000 kr

Sedan 1 juli 1977 har Konsthögskolan skilts från Konstakademien och ingår i högskoleorganisationen. Till akademiens nuvarande uppgifter hör bl. a. internationell kontaktverksamhet.

Internationell verksamhet

Akademiens insatser för det internationella kulturutbytet har hittills väsent- ligen hört samman med utdelningen av stipendier från de fonder som akademien förvaltar. Akademiens årliga stipendieutdelning till verksamma konstnärer. arkitekter och elever vid konsthögskolan uppgår till ca 450 000 kr, varav en betydande del går till utlandsresor.

Vidare ger akademien franska kulturministeriet förslag till innehavare av två ateljéstipendieri Paris. Den årliga hyreskostnaden för ateljéerna bestrids genom statligt anslag till akademien.

Akademiens planering för ett vidgat internationellt engagemang är bl.a. inriktad på att förstärka konstnärsutbytet i form av längre, arbetsinriktade perioder utomlands för svenska konstnärer och motsvarande möjligheter på utbytesbasis för utländska konstnärer i Sverige. Ett första steg i denna riktning har tagits genom bidrag till upprustning av en ateljébyggnad i Vickleby på Öland, vilken akademien genom avtal härefter äger disponera VISS tid av året för upplåtelse till utländska konstnärer. Ytterligare projekt med samma inriktning är under utredning.

I akademiens planering föratt utvidga bildkonstens utlandskontakter ingår även att anordna regelbundet återkommande utställningar/konferenser kring aktuella teman. I akademiens hus kan akademien disponera egna utställnings- och konferenslokaler för detta ändamål.

Ett första steg mot en vidgad utländsk utställningsverksamhet tas hösten 1978, då akademien anordnar en utställning av samtida grekisk konst. Utställningen beräknas kunna följas upp genom att fastare former etableras för kontinuerliga kontakter med Grekland — bl. a. genom ateljéutbyten.

Akademien har också i sin långsiktiga planering beräknat resurser för en

ökad publikationsverksamhet, som kommer att samordnas med den inter- nationella utställnings- och konferensverksamheten i form av rapporter

etc. Som ett naturligt och viktigt led i akademiens utveckling av sina

utlandsförbindelser med i synnerhet Östeuropa ingår en löpande kontakt med andra konstakademier.

8.1.8. Nordiskt samarbete

Av Nordiska kulturfonden har bidrag givits till bl. a. Historiska museet för en vandringsutställning, Färöbilder, (250000 dkr), Lunds konsthall för en utställning om ung finsk och norsk konst (20000 dkr) samt Göteborgs konstmuseum för en nordisk grafiktriennal (13 000 dkr).

Statligt bidrag: drygt 3 mkr

Verksamheten omfattar förlagsverksamhet på bildkonstens område, utställningar och vissa kursarrangemang. Konstfrämjandet har egna utställ- ningslokaler i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro. Verksamheten är i stor utsträckning av uppsökande karaktär och bedrivs på arbetsplatser, vid föreningsmöten etc.

Internationell verksamhet

Förlagsverksamheten hade från början en nordisk inriktning men vidgades efter hand till att omfatta även konstnärer från andra länder som England, Frankrike, Israel och Polen. Under senare år har dock det internationella inslaget minskat.

I samarbete med systerorganisationer i Danmark och Norge har man ordnat gemensamma utställningar av måleri, skulptur och grafik av nordiska konstnärer. Utställningar från Konstfrämjandet har ofta visats i övriga nordiska länder liksom i USA.

Varje utställning brukar cirkulera under ett par år och visas på ett par hundra platser i landet. I regel är föremålen till salu. Exempel på sådana utställningar är IOONOT år 1967 (grafik och skulptur av kanadensiska eskimåer), British Printmakers år 1968 och en utställning av vietnamesisk grafik. Den senare har följts upp under verksamhetsåret 1977/78 med en utställning om återuppbyggnadsarbetet i Demokratiska Republiken Viet- nam. F. n. cirkulerar också ett antal utställningar med grafik från de nordiska länderna.

På uppdrag av ABF och SSU har man producerat en utställning med affischer från Portugal, som turnerat inom Folkets Hus och ABF.

I fråga om utgivningen önskar man i högre grad föra in grafik från andra länder. I första hand anser man att kontakterna med de nordiska länderna bör öka.

8.2.2. Sveriges Konstföreningars Riksförbund

Utbyte av konst förekommer främst inom Norden men under senare år har en del föreningar skapat kontakter också utanför Norden. Bidrag för verksamheten har utgått från kommuner och landsting liksom från nordiska fonder.

8.2.3. Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR)

Statligt bidrag: 770 000 kr

FHR15 utställningsverksamhet, Konst i Folkets Hus, bedrivs i samarbete med Konstfrämjandet, Riksutställningar, ABF och KRO. Under år 1977 visades ett hundratal utställningar i 49 Folkets Hus. FHR erhåller statsbidrag för att bl. a. anordna konstutställningar och kulturhörnor. Genom regionala konstutställningar har FHR vidare köpt konst till samlingslokalerna för omkring 780 000 kr under 1977/78. En betydande del av verksamheten kan enligt FHR betecknas som internationellt inriktad. '

8.2.4. Konstnärscentrum (KC)

Bidrag från kulturrådet: 330000 kr Konstnärscentrum bildades år 1969 av Konstnärernas Riksorganisation.

Internationell verksamhet

KC fungerar i första hand som ett informations— och kontaktorgan för svenska konstnärer. Man vidarebefordrar inbjudningar till att delta i olika internationella utställningar, ger information om förutsättningarna för deltagande, besvarar förfrågningar från utländska konstnärer om gallerier, möjligheter att arbeta i Sverige m. m.

Särskilt nära samarbete har inletts med motsvarande organisation i Norge.

KC anser att det behövs fler gästateljéer för utländska konstnärer som önskar arbeta i Sverige.

8.2.5. Illustratörscentrum (IC) Bidrag från kulturrådet: 100 000 kr

Internationell verksamhet

Det internationella utbytet består främst i att motta och förmedla inbjud- ningar till internationella illustratörsutställningar och tävlingar i Europa och Nordamerika. Exempel är barnboksbiennalen i Tjeckoslovakien, affischbien- nalen i Polen, affischtävling i Finland och karikatyrtävling i Turkiet. Deltagandet i sådana utställningar och tävlingar finansieras av medlemmarna personligen. IC betonar att frakt- och försäkringskostnader ofta blir höga. Den enskilde medlemmens utgifter uppskattas till omkring 1000 kr per tillfälle.

Illustratörscentrum önskar utvidga möjligheterna att delta i olika slags utställningar utomlands för t. ex. bokillustratörer, tidningstecknare, affisch- tecknare och animatörer.

8.2.6. Fotograficentrum Bidrag från kulturrådet: 100 000 kr

Internationell verksamhet

De internationella kontakterna har utvecklats under senare år. De omfattar utställningar såväl utomlands (1977 bl. a. i svenska kulturhuset i Paris) som i Sverige (1977 bl. a. om "11 franska fotografer”). Vidare samarbetar Fotogra- ficentrum f. n. med turkiska fotografer för att skildra verkligheten i Turkiet och Sverige. Inom Norden samarbetar man främst med liknande grupper i Finland och Norge.

Man önskar få mer regelbundna kontakter med utländska fotografer och grupper för gemensamma projekt, utställningar och förmedling av informa- tion. I Sverige skulle man vilja visa två 21 tre utställningar årligen. För detta behövs bidrag till bl. a. utställningsersättning, frakt och försäkring.

Fotograficentrum har hittills fått bidrag för olika projekt från Franska institutet, Svenska institutet, Konstnärsnämnden och Stockholms kultur- nämnd. Man anser det önskvärt att en myndighet inrättas för internationellt utbyte som ansvarar för bidragsgivning, information och kontakter både från och till Sverige.

8.2.7. Nordiska konstförbundet m. m.

År 1977 uppgick konstförbundets anslag från Nordiska ministerrådet till 420 000 dkr. Därtill kom ett extra bidrag från ministerrådets dispositions- medel på 82 000 dkr.

Nordiska konstförbundet anordnar och främjar utställningar av nordisk konst inom och utom Norden samt utställningar omfattande betydande internationell konst i de nordiska länderna. Det bedriver vidare information om nordisk konst genom föredrag, publikationer och förmedling av konst- artiklar samt kontaktskapande verksamhet genom nordiska konstnärsmö- ten.

Det största projektet år 1977 var en vandringsutställning, Öga mot öga, som under året visades i Stockholm, Oslo, Bergen, Helsingfors, Köpenhamn, Ålborg och Reykjavik. Förbundet har också förmedlat en del utställningar, t. ex. Nordiska barnboksillustrationer, som visats i de nordiska länderna och på Färöarna.

Förbundet utgav under året en inventeringskatalog, Kunst i Norden, som ger en översikt över grannlandskonsten i offentliga nordiska samlingar.

Nordiska ministerrådet antog i januari 1978 statuter för det nordiska konstcentret i Finland (Sveaborg). Kostnaderna för centret bestrids över ministerrådets verksamhetsbudget. Centret kommer bl. a. att fortsätta den utställningsverksamhet som hittills utförts av Nordiska konstförbundet.

8.3.1. Riksantikvarieämbetet

Statligt anslag: ca 17,3 mkr

Myndigheten Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer omfattar Riksantikvarieämbetet, Historiska museet, Kungl. Myntkabinettet, Medelhavsmuseet, en teknisk institution och Vitterhetsakademiens biblio- tek. Ämbetet svarar för myndighetens kulturminnesvårdande uppgifter.

Internationell verksamhet

Som central myndighet för kulturminnesvården i landet åligger det riksan- tikvarieämbetet att följa den internationella utvecklingen inom detta område och att deltaga i det internationella samarbetet. Ämbetet har också ansvaret för det internationella samarbetet när det gäller vetenskapliga och praktiska frågor av övergripande art som hör samman med kulturminnesvården. Målsättningen bör enligt ämbetet vara att göra svenska förhållanden kända utomlands och att sprida kunskap om utländska förhållanden i Sverige. Ämbetet deltar regelbundet med egna representanter i bl. a. expertorganet ICOMOS och i internationella och nordiska expertkonferenser inom myndig- hetens verksamhetsområde. På uppdrag av regeringen deltar ämbetet vidare i Unescos och Europarådets arbete. Sedan 1970-talets början har kulturmin- nesvårdens myndigheter i de nordiska länderna anordnat årliga samman- komster för att dryfta gemensamma frågor inom kulturminnesvårdens område. Dessa möten har förbättrat informationsutbytet mellan länderna och lett till att ett regelbundet nordiskt samarbete nu håller på att byggas upp. Ämbetet har gjort en uppskattning av måndagar och resekostnader i samband med den internationella verksamheten under år 1976. Därav framgår att totalt åtgick 48 dagar för resor och möten vilka sammanlagt kostade ämbetet nära 40000 kr. Dessutom betalade utbildningsdeparte- mentet tre resor och en tjänsteman personligen en resa. Medlemsavgiften till Centre International de la Conservation i Rom uppgick till 45 000 kr.

Behov och önskemål

Ämbetet anser det önskvärt med ett ökat internationellt samarbete på både multilateral och bilateral nivå. Det bilaterala samarbetet borde i större utsträckning bygga på stipendier och reguljärt tjänsteutbyte, åtminstone i Norden. Likaså borde samarbetet mer genomföras som konkreta forsknings- projekt.

Särskilt i fråga om kontakterna med de socialistiska staterna anser man utbyte av delegationer eller enskilda utbytesstipendier vara av avgörande betydelse för att personliga relationer skall kunna skapas.

För att vidmakthålla de kontakter och det samarbete inom kulturminnes- vårdens område som finns behövs ökade anslag. Exempelvis behövs medel för stipendier till de studerande och tjänstemän, som årligen inbjuds att deltaga i kurser vid Centre International de la Conservation i Rom. Då myndigheten saknar medel för detta måste intresserade själva finansiera sitt

deltagande.

Gemensamt för Historiska museet, Kungl. Myntkabinettet och Medel- havsmuseet gäller önskemål att tull- och försäkringsformaliteterna förenklas med syfte att underlätta det internationella kulturutbytet.

En för museerna angelägen fråga är också att staten generellt svarar för försäkringsgaranti i samband med visning av utländska utställningar på svenska statliga museer.

8.3.2. Historiska museet

Statligt anslag: ca 9,1 mkr.

Internationell verksamhet

Forskning: Museet anser att dess ställning som centralmuseum med lands- täckande ansvar för vetenskaplig forskning inom dess ansvarsområde ställer krav på omfattande internationellt samarbete.

Museet deltar som institution eller genom enskilda tjänstemän i arkeolo- giska undersökningar i utlandet. Exempel härpå är de av Danmarks Nationalmuseum ledda undersökningarna på Grönland samt de av Histo- riska museet i samarbete med Islands Nationalmuseum bedrivna utgrävning- arna i Reykjavik.

Särskild vikt lägger museet vid samarbetet med övriga nordiska länder. Men utbytet har också varit livligt med andra europeiska länder, t. ex. Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern.

För sin internationella verksamhet inom forskningsområdet saknar museet särskilda anslag. Detta försvårar planering på längre sikt. Anslaget för resor uppgick 1977/78 till 8 000 kr. På grund av medelsbrist måste enskilda tjänstemän ofta själva bekosta studieresor som är av nytta för tjänsten. Svenska institutet bekostar årligen ett antal resor till vetenskapliga symposier o. d.

Tjänstemännens deltagande i internationella expertgrupper bekostas vanligen av ansvarig institution i utlandet. Vid medverkan i internationella vetenskapliga undersökningar är finansieringsformerna olika, t. ex. genom bidrag från fonder eller utnyttjande av museets lönestat.

Då utländska forskare besöker museet kan i vissa fall, främst i samband med utställningar, bidrag till uppehälle erhållas från Svenska institutet. Museet saknar statsmedel för sådana ändamål.

Utställningar: Av de utställningar med svenskt material som Historiska museet producerat anser man Gyllene forntid och Vikingarnas värld viktigast. Gyllene forntid visades i Belgien, England. Frankrike, Förbunds- republiken Tyskland, Italien, Rumänien, Tjeckoslovakien, USA. Viking- arnas värld visades i England, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Museets senaste produktion Hällristningar visas sedan år 1977 i bl. a. Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, och skall därefter gå till bl. a. Sovjetunionen.

Museet mottar årligen förfrågningar om lån av föremål till utställningar samt produktion av hela utställningar för visning vid utländska museer och konsthallar. Särskilt stort är intresset för vikingatida material. F. n. finns bl. a. en framställning från Metropolitan Museum i New York och British Museum

i London om en skandinavisk vikingautställning. Avtal har träffats om visning av en vikingautställning i Leningrad och Moskva år 1981. Från kinesisk sida har framhållits, att intresse finns för att i Peking visa en utställning med material från svensk brons- och järnålder.

Effekten av i utlandet visade utställningar har enligt museet varit god. Vid åtskilliga tillfällen har man fått en både omfattande och sakkunnig publicitet.

Museets större internationella utställningar har framställts i samarbete med Svenska institutet, på grundval av önskemål från dels utländska museer och andra utställningsarrangörer, dels svenska ambassader och konsulat i utlandet.

Museet ägnar betydande uppmärksamhet åt samarbete med de nordiska länderna, särskilt Finland. För att sprida kännedom i Norden om de tre mindre nordiska folken, det isländska, det färöiska och det åländska, har museet sammanställt vandringsutställningar och utgivit böcker.

Ett annat viktigt område är samarbete med de socialistiska länderna. Särskilt livligt har utbytet varit med Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern.

Kontakterna med u—länderna har varit tå. Museet har dock i samarbete med Svenska handelskammaren i Kenya visat en utställning om svensk historia vid den årligen återkommande handelsmässan i Nairobi. En med Medel- havsmuseet gemensam utställning om Kartago har visats vid Historiska museet.

Produktion och distribution av museets internationella vandringsutställ- ningar har som regel bekostats av Svenska institutet. Museet har bidragit med personal för sammanställning av utställningarna och i flera fall uppsättning på platsen. Resor har bekostats av Institutet, uppehälle vanligen av den lokala arrangören.

Behov och önskemål

lnomforskningsområder föreslår museet att särskilda medel för internationellt forskningsutbyte och medverkan i internationella forskningsprojekt ställs till Svenska institutets eller eventuellt statens kulturråds disposition för utdel- ning efter ansökan till främst de statliga museerna.

De statliga museerna behöver dessutom en kraftig uppräkning av anslaget till utländska resor. Vidare borde man överväga om inte anslaget för inrikesresor i fortsättningen kunde få användas också för resor inom Norden.

De utställningar som man framställt i samarbete med Svenska institutet har enligt museet också givit värdefulla bidrag till Sverigeinformationen. Man är villig att även i framtiden använda sina samlingar och sin kunskap för dessa syften under vissa villkor.

Stora krav måste ställas på att mottagande museum i utlandet har tjänstemän med behövlig vetenskaplig kompetens liksom på säkerheten i samband med utställningar så att föremålen inte skadas. Exempelvis måste alla föremål fotograferas och granskas från konserveringsteknisk synpunkt innan de utlånas.

Svenska kulturhistoriska utställningar som visas i utlandet bör inte enbart

få formen av stora manifestationer på ledande utländska museer. Också mindre utställningar bör sammanställas för visning vid skolor, bibliotek, varuhus och andra liknande lokaler.

Svenska institutet bör få väsentligt ökade medel för produktion av utställningar för utlandsvisning.

De medel som för närvarande står till förfogande för utställningar i utlandet är enligt museet blygsamma. Museet säger sig ofta ha kunnat konstatera i kontakt med utländska museer eller myndigheter att även fattigare länder än Sverige avsätter väsentligt större summor till utställningsutbyte än vad som sker i vårt land. Detta har bl. a. lett till att man i förhandlingar med andra länder tvingats söka uppnå ekonomiska fördelar från avsändare eller mottagare som skiljer sig från vad som är kutym.

Museet anser det vidare angeläget att en geografisk vidgning sker av dess utställningsutbyte så att det i fortsättningen på ett naturligt sätt även innefattar u-länderna. Den erfarenhet som de svenska museerna besitter inom bl. a. konservering, utställningsteknik och pedagogiskt arbete bör enligt museet kunna delges länder som nu håller på att bygga upp ett eget museiväsende som ett viktigt led i skapandet av nationell identitet.

I den internationella utställningsverksamheten bör även invandrarnas situation uppmärksammas. Sverige kan bl.a. genom utställningar göras begripligare för de utländska medborgare som planerar att flytta hit eller redan lever här. Likaså måste invandrarnas kulturella bidrag till det svenska kulturlivet bättre tas till vara och deras historiska och kulturella bakgrund förklaras för svenskarna.

Museet framhåller att det numera är synnerligen kostnadskrävande att anordna större utländska utställningar i Sverige. Utställningen Efter synda- floden, som visades på Historiska museet 1977, drog en slutkostnad om ca en halv miljon kr. Museets ordinarie utställningsanslag uppgick bå 1977/78 till 209 000 kr.

Utställningar av denna art måste för närvarande till största delen finan- sieras genom entrémedel. Detta försvårar planeringen, då det är svårt att bedöma en utställnings attraktionskraft. Museerna behöver bättre möjlig- heter att planera sin verksamhet och därmed undvika att eventuella förluster på en utställning påverkar utställningsverksamheten på längre sikt. Man föreslår därför att ett större belopp årligen avsätts för visning av utländska utställningar i Sverige. Beloppet, som bör stå till Svenska institutets eller eventuellt kulturrådets disposition, bör efter ansökan fördelas mellan ansökande utställningsarrangörer som ett garantibelopp med skyldighet att återbetala de delar av anslaget som icke behöver tas i anspråk. Det bör kunna fördelas till både statliga och icke statliga museer samt andra utställnings- arrangörer.

Vidare betonar museet att de flesta större utländska utställningar som visas vid de statliga museerna i Stockholm av skilda skäl inte kan visas utanför huvudstaden. Då så är möjligt bör dock material från sådana utnyttjas för sammanställning av vandringsutställningar förvisning i olika delar av landet. Man påpekar också, att kulturell information via TV är väsentligt billigare och effektivare är traditionella vandringsutställningar.

Enligt museets uppfattning bör därför statsmakterna uppta diskussioner

med Sveriges Radio om dess ansvar för att till hela landet förmedla kulturaktiviteter som nu i huvudsak är förbehållna befolkningen inom Storstockholm. Detta gäller inte minst de stora internationella utställningar som visas vid de statliga centralmuseerna.

8.3.3. Kungl. Myntkabinettet

Statligt anslag: ca 1.2 mkr

Myntkabinettet är statens museum för mynt-, medalj- och penninghisto- ria. Det skall belysa penningväsendets historia från förhistorisk tid till nutid.

Internationell verksamhet

Myntkabinettets internationella kontakter är i stor utsträckning knutna till två forskningsprojekt, publikationsserien Sylloge Nummorum Graecorum och mynt från medeltiden funna i Sverige.

Målet för det senare projektet är publicering av det omfattande myntmate- rialet i serien Corpus nummorum IX—Xl in Suecia reperti sunt. Del 1 utgavs 1975. Serien beräknas omfatta 30 volymer. Humanistiska forskningsrådet har bidragit till arbetet med årliga anslag. För bå1976/77 har beviljats 210 000 kr. Medlen används dels till avlöning av forskare, dels till arvoden till experter från England, Förbundsrepubliken Tyskland. Irland och Nederländerna. Ekonomiska bidrag har också lämnats från tyska organisationer. Publika- tionen trycks på tyska och engelska.

Den internationella bredden på museets verksamhet är i princip redan given. Vad som behövs är betydligt ökade resurser för studier i utländska museer, deltagande i konferenser utomlands, bevakning av internationella myntauktioner m. m. 1 dag saknar museet anslag för utlandsresor.

8.3.4. Medelhavsmuseet

Statligt anslag: ca 1,4 mkr

Medelhavsmuseet skall belysa de antika kulturerna kring Medelhavet ochi Främre Orienten.

Internationell verksamhet

Museets verksamhet är av naturliga skäl internationellt inriktad och beståri betydande utsträckning av utställningar och publikationer. Med början är 1976 sände museet ut en vandringsutställning för visning i Sverige om Det forntida Cypern — fynd från sex årtusenden berättar. År 1977 visade man tillsammans med Historiska museet den stora utställningen från Bagdadmu- sect Efter syndalloden — Ur Babylon Nineve. Under knappt tre månader besöktes utställningen av över 70 000 personer. varav 90 skolklasser från landet utanför Stockholm. Under år1978 hade museet ansvar föratt förmedla utställningen till andra länderi Europa.

lanslutning till denna utställning framställde museet bl. a. en stillbildsserie

och ett antal publikationer, visade filmer inköpta från Sveriges Radio/TV samt anordnade föredrag och pedagogisk verksamhet för barn och ungdom.

Museets vetenskapliga publikationsverksamhet bygger bl. a. på kontakter med utländska museer, studie- och forskningsresor samt insamling och bearbetning av material. Under bå 1976/77 innebar ett par projekt kontakter med och resor till närmare 20 länder i Europa, Nordamerika och Afrika. '

8.3.5. Tekniska institutionen

Tekniska institutionen vid riksantikvarieämbetet och statens historiska museer utför inom myndighetens ansvarssektor uppdrag som rör analys, konservering och fotografering. Finansieringen är baserad på uppdragsverk- samhet.

Internationell verksamhet

Institutionens textilsektion har inom ramen för sin nuvarande verksamhet ständiga kontakter angående textilhistorisk forskning och konservering med de nordiska länderna och många av Europas länder i övrigt.

Riksantikvarieämbetet betonar att på grund av sektionens centrala ställ- ning som en av Europas ledande konserveringsanstalter efterfrågan är stor dels på konservering, dels på praktikplatser.

Stora konserveringsuppdrag har utförts för ett iIertal länder, främst Norden, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna.

Elever har tidigare tagits emot från de nordiska länderna samt Nederlän- derna och England. På grund av lokalbrist kan för närvarande endast svenska elever tas emot.

En projekterad breddning av institutionens verksamhetsfält kommer enligt riksantikvarieämbetet att medföra ett starkt behov av internationella kontakter inom olika specialområden såsom laborativ arkeologi och analys- verksamhet. Finansieringen bör kunna ske genom en fortsatt utbyggnad av myndighetens programanslag för konserverings- och fotoverksamhet.

8.3.6. Nationalmuseet

Statligt anslag: ca 6,7 mkr

Myndigheten statens konstmuseer. som bildades år 1976, omfattar natio- nalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet. Nationalmuseet skall täcka äldre måleri och skulptur. företrädesvis från tiden före år 1900. samt teckning, grafik och konsthantverk från äldre tid till nutid.

Internationell verksamhet

De stora internationella utställningarna har, framför allt sedan andra världskrigets slut, spelat stor roll i Nationalmuseets utåtriktade verksamhet. Under 1950- och 60-ta1en presenterades verk av Rembrandt, van Gogh, Gauguin och Toulouse-Lautrec men även samlande och översiktliga utställ-

ningar av franska, spanska, venetianska och holländska mästare eller av egyptisk och peruansk konst och fresker från Florens. Museet har vidare organiserat svenska vandringsutställningar med internationellt material, t. ex. Femhundra år europeisk keramik.

1 det internationella utbytet har Nationalmuseets verksamhet såsom organisatör och medagerande varit betydande. Många utställningar har gjorts för visning utomlands, t. ex. Det svenska rummet i Förbundsrepubliken Tyskland. Sedan år 1977 utger museet en tidskrift på engelska, Nationalmu- seum Bulletin, för att nå ökad kontakt med utländska forskare och museer.

De tillfälliga utställningarna är i dag enligt museet viktiga inslag i verksamheten. Kring dem arrangeras visningar och aktiviteter vilka också bidrar till ett ökat publikintresse, som i andra hand kan komma de permanenta samlingarna till del. Nationalmuseets särskilda anslag för utställningar och allmänkulturell verksamhet (bå 1977/78: 309 000 kr) avser såväl svenska som utländska utställningar.

Från 1970-talets början har enligt museet det internationella utbytet hämmats. Prisutvecklingen på konstmarknaden och de starkt stegrade kostnaderna för försäkringar och frakter har praktiskt taget omöjliggjort ett internationellt utställningsutbyte av dyrbara mästarverk. Nationalmuseets senaste jubileumsutställning, Rubens i Sverige, visar redan i titeln den begränsning de flesta museer i dag tvingas ålägga sig.

Riksdagen har bemyndigat utbildningsdepartementet att i vissa fall ställa försäkringsgaranti för internationella utställningar (Prop. 1975/76:125, KRU:39, Rskz305). Sådana garantier skulle innebära betydande möjligheter till ett fortsatt internationellt utbyte. Samtidigt krävs emellertid också höjda utställningsanslag för att bestrida ökade kostnader för transport och bevak- ning.

8.3.7. Moderna museet

Statligt anslag: 9,5 mkr

Moderna museets samlingsområde omfattar måleri och skulptur från och med 1900-talets början samt fotografiska bilder. Den nutida bilden med dess nya och vidgade funktioner ställer andra krav än de som tillgodoses av historiskt inriktade konstmuseer. Moderna museets verksamhet kan delvis sägas bestå av olika former av samtids- och framtidsstudier. Museet har en omfattande publikverksamhet med verkstad, konserter, teater, film och andra aktiviteter som syftar till konstnärlig förnyelse i samarbete mellan konstnärer och olika publikgrupper, såväl barn som vuxna.

Museet har för den aktiva verksamheten och för utställningar ett särskilt anslag som för bå 1977/78 utgjorde 265 000 kr. Detta anslag bedöms som otillräckligt.

Internationell verksamhet

Utställningsverksamheten är till stor del internationellt inriktad. Cirka 40 % av utställningsanslaget används för utländska utställningar. Svensk konst

inköps kontinuerligt till samlingarna medan inlånade separatutst'allningar av svenska konstnärer förekommer förhållandevis sällan. Att visa grupperingar, tendenser eller projekt inom nutida svensk konst bedöms av museet ligga närmare dess uppgift.

Anslagens otillräcklighet är särskilt kännbar när det gäller att få in sådana utländska utställningar som vore angelägna att visa för svensk publik men som samtidigt fordrar stora resurser. Detta kan numera sällan ske. Man får i stället nöja sig med smärre utställningar som subventioneras av det utsändande landet eller är tillgängliga på förmånligare villkor. Museet har i petita för 1979/80 framhållit att ökade krav kommer att ställas på Sverige i detta avseende från andra länder, där man numera lägger vikt vid den ”kulturella utrikespolitiken”. Utan ökade anslag kan Sverige inte delta i det aktiva utbyte som nu uppmuntras och understöds i flera andra länder. Ett ”öronmärkt" anslag för utländska utställningar skulle underlätta en lång- siktig planering och inför svensk publik markera museets särskilda uppgifter inom detta område.

När det gäller utställningar som innehåller material vilket kräver höga försäkringar är det givetvis en stor fördel, om staten övertar garantin för detta material, vilket sparar premier till privata försäkringsbolag.

8.3.8. Östasiatiska museet

Statligt anslag: ca 1,2 mkr Museet skall belysa de östasiatiska kulturerna från äldre tid till nutid.

Internationell verksamhet

Östasiatiska museets utställningsverksamhet är av naturliga skäl helt internationellt inriktad. En av de större satsningarna under senare tid har varit en utställning från Folkrepubliken Kina om kinesiska fornfynd.

Kung GustafVl Adolfs kinasamling som donerades till museet är 1973 har ihög grad bidragit till att fästa den internationella publikens uppmärksamhet på museet. Samlingen har visats i ett flertal europeiska länder samt i Japan och USA.

Liksom Nationalmuseum anser man den statliga försäkringsgarantin vid visning av internationella utställningar vara utomordentligt värdefull. Den na garanti innebär en lättnad vid både planering och finansiering av utbytet.

1 övrigt tilldrar sig museet ett betydande internationellt intresse bland experter och specialister, vilket bl. a. det stora antalet besök visar. För denna besöksverksamhet behövs dock ökade resurser.

8.3.9. Naturhistoriska riksmuseet

Statligt anslag: ca 15,3 mkr Museets verksamhet avser växt- och djurvärlden,jordens uppbyggnad och historia samt människans biologi och naturmiljö.

Internationell verksamhet

Museet förfogar över betydande samlingar av utländskt material bl. a. från Linnés och hans lärjungars utlandsresor. Dessa samlingar föranleder ett stort antal besök och utlån. Enbart den botaniska avdelningen beräknar att man sänder ut drygt 275 paket om året. Verksamheten har bl. a. visat sig vara av betydande intresse för u-länder.

Forskningsavde/ningen: Avdelningens samlingar har enligt museet i stor utsträckning samlats in genom enskilda forskares resor i andra länder. Inom flera av sektionerna pågår sådana forskningsprojekt i samarbete med museer och andra vetenskapliga institutioner i ett stort antal länder. Museet är känt för sin framstående samling sydamerikanska växter.

En omfattande utlåning av vetenskapligt material utgör en viktig del av det internationella utbytet. Ett utpräglat internationellt samarbete bedrivs också genom ringmärkning av fåglar, EURING.

Inga särskilda medel står till förfogande för den internationella verksam- heten. Resekostnader för studier och kontakter med andra museer får för museiavdelningens del täckas med ordinarie reseanslag. Forskningsavdel- ningens tjänstemän kan förutom medel ur museets anslagspost för resor i vissa fall erhålla forskningsanslag inkluderande resekostnader. Den omfat- tande utbytesverksamheten med vetenskapligt material bekostas inom ramen för museets statsanslag för material m. m. Gästande forskares insatser för bestämning och uppordning av speciella samlingar kan ibland ersättas ur medel anvisade för tillfälliga vetenskapliga medarbetare.

Museiavde/ningen: Inför planerandet av en helt ny utställnings- och undervisningsverksamhet vid museet finner museet det naturligt att tjäns- temän vid museiavdelningen besöker utländska museer för att där samla erfarenheter.

Flera utställningsprojekt har planerats som delar av internationella projekt. Vid det svenska deltagandet i världsjaktutställningen i Budapest 1971 ansvarade museet för utställningsproduktionen. Som ett led i det europeiska naturvårdsåret 1970 arrangerades två utställningar och som ett led i Europarådets våtmarkskampanj producerades två exemplar av vandringsut- ställningen Våtmarker.

Flera av museets utställningar, t. ex. Djuriskt-mänskligt, Tanden, Ögat och Leva med naturen, har visats i ett eller flera av de nordiska länderna.

Behov och önskemål

Museet önskar ökade medel för att på ett tillfredsställande sätt följa med i den internationella utvecklingen, vilket bl. a. är en förutsättning för att vidmakt- hålla samlingarnas internationella värde.

Museets egna vandringsutställningar har hittills främst visats i Norden, vanligtvis i samarbete med nordiska systerinstitutioner som ofta svarar för distribution och kostnader i mottagande land. Idag har också önskemål om utställningssamarbete framförts från bl. a. Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna. För att tillgodose dessa önskemål skulle särskilda resurser behövas.

För utbyggande av det internationella samarbetet är också en ökning av reseanslaget nödvändig.

Utlåningsverksamheten är också en viktig och omfattande del av det internationella samarbetet. Museet har i sina anslagsframställningar fram- hållit behovet av en utökad teknisk personal för detta ändamål.

8.3.10. Statens sjöhistoriska museum

Statligt anslag: 6,9 mkr

Museet har till uppgift att främja kunskapen om det svenska sjöförsvarets, den svenska handelssjöfartens och det svenska skeppsbyggeriets verksamhet och utveckling genom tiderna. Inom museet finns bl. a. en särskild Wasa- och utställningsavdelning.

Internationell verksamhet

Museets internationella kultur- och informationsutbyte har ökat avsevärt efter återfinnandet och bärgningen av regalskeppet Wasa. Sådant utbyte förekommer numera i form av bokutbyte, korrespondens, vandringsutställ- ningar, filmvisningar, föreläsningar, deltagande i konferenser och kongresser samt besök av forskare, officiella personer, massmediarepresentanter m. fl. vid museets institutioner. Museets möjligheter att delta i kongresser och konferenser är dock begränsade. Anslaget för utlandsresor uppgår f. 11. till 4 000 kr/år.

Den konserveringstekniska avdelningen redovisar internationella kontak- ter i närmare 50 länder.

Vandringsutställningar om regalskeppet Wasa har cirkulerat i ett antal länder i Europa, Afrika och Asien samt i USA och Canada. Med de socialistiska staterna har utbytet däremot varit mindre.

Under år 1977 var Wasavarvet representerat vid "America's Cup” i Newport med en Wasa-kanon och tre personer som med utgångspunkt i Wasa informerade och föreläste om Sverige. Projektet möjliggjordes genom stöd från SAS, svensk industri och stiftelsen Wasa Rediviva.

Filmvisningar: I samband med bärgningen av regalskeppet Wasa produce- rades två färgfllmer om vardera ca 25 minuter med engelsk text, i samarbete med Marinens filmdetalj och Sveriges Radio. Kostnaderna delades mellan de tre medverkande.

År 1967 framställde Svenska institutet i samarbete med sjöhistoriska museet en 16 minuters film som återgav de väsentligaste partierna av de nämnda filmerna. Denna film finns i engelsk, tysk, fransk, spansk, portugi- sisk, dansk och finsk version. Kopior har distribuerats bl.a. till svenska ambassader runt om i världen. Åtskilliga av 8115 filmkopior är nu så starkt förslitna att de icke längre kan lånas ut.

Vidare har Shell Film Unit i samarbete med museet producerat en 15 minuters film om Wasas konservering. Filmen har översatts till många språk och finns att låna i alla länder där företaget har någon representation.

Sveriges Radios utlandsprogram har i samarbete med museet framställt ytterligare två filmer om Wasa, The face of the Baroque och Sagan om Wasa som visats i TV i många länder i och utanför Europa.

Besök: Sjöhistoriska museet och Wasavarvet hade under kalenderåret 1976 ca 525 000 besökare. Cirka 60 % av dessa var utländska turister. Bland besökarna märks ett stort antal forskare (t. ex. inom konserveringsteknik) samt representanter för massmedia.

Behov och önskemål

Regalskeppet Wasa har givit väsentliga erfarenheter som man enligt museet gärna vill ta del av utomlands.

Museets konserveringstekniska avdelning betonar att möjligheter till längre tids tjänstgöring vid utländsk motsvarande institution är av stort värde. En lämplig form för finansiering vore inrättandet av ett stipen- dium.

För att möjliggöra för utländska konservatorer att tjänstgöra på motsva- rande sätt vid den svenska institutionen bör ersättning som täcker kostna- derna utgå till den praktiserande.

8.3.11. Etnografiska museet

Statligt anslag: ca 6,1 mkr

Museet skall främja intresset för, kunskapen om samt forskningen rörande främmande kulturer, framför allt utomeuropeiska.

Vidare ser museet som sin uppgift att vara ett forum för en diskussion om Sveriges roll i förhållande till u-ländema. Museets reseanslag uppgick till 34 000 kr inkl. utrikes resor.

Internationell verksamhet

Museet betonar att inom ett etnografiskt museum som sysslar med förhållanden utom Europa har man av naturliga skäl omfattande internatio- nella kontakter. Dels bedrivs tillsammans med universitetsinstitutionerna fältforskning i tredje världens länder, dels sker ett samarbete med andra etnografiska museer, framför allt i de länder från vilka museet har stora samlingar. F. n. planerar museet med stöd från beredningen för u- landsforskning (SAREC) ett större projekt. Det innebär att museiintendenter och etnografer i de länder från vilka man har omfattande samlingar skall kunna komma till Sverige för att studera och bearbeta dessa samlingar. SAREC har i år givit museet ett anslag för planering av ett forskningssam- arbete med bl. a. Kenya, Tanzania, Folkrepubliken Kongo och Tunisien i Afrika samt Sri Lanka i Asien och Papua Nya Guinea i Söderhavet.

Den fortsatta finansieringen av detta samarbete är ett stort problem för museet. Efter planeringen av arbetet skall forskare från Afrika, Asien och Söderhavet söka pengar hos SAREC för arbete med material gällande det egna kulturarvet som finns i museet.

I samarbetet ingår också en diskussion i frågan om återförande av kulturföremål till ursprungsländerna.

Behov och önskemål

Etnografiska museet föredrar ett eget anslag som täcker bl. a. administrativa kostnader för samarbetet med forskare och kulturarbetare i tredje världens länder. Hittills har detta inte visat sig möjligt. Vid varje enskilt tillfalle måste museet låta forskarna söka pengar, t. ex. hos SAREC.

Vid ett tillfälle då ett stöd till ett arbete i Lamu (Kenya)diskuterades, kunde museet inbjuda museiintendenten i Lamu till Sverige för studier gällande bl. a. svensk kulturminnesvård. Besöket administrerades av museet, men kostnaderna för kenyanens vistelse i Sverige delades av SIDA och Svenska institutet. Flera liknande situationer kommer enligt museet att uppstå i framtiden. Det vore därför önskvärt att museet får möjligheter att gå in i viktiga projekt på ett enklare och mer effektivt sätt än vad som nu är fallet.

8.3.12. Nordiska museet

Statligt bidrag: ca 15,3 mkr

Nordiska museet är ett kulturhistoriskt museum med ett samlingsområde som, med undantag av vissa specialområden som bevakas av andra museer, omfattar föremål, bilder och viss annan information från Sverige efter år 1500.

Internationell verksamhet

Ett betydande antal tjänstemän vid museet är medlemmar i lCOM. Vid lCOM:s senaste generalkonferens i Sovjetunionen 1977 deltog från museet sex personer, varav fyra fick sina kostnader helt täckta av museet.

Museet har en fond som ger 10 000 kr årligen till utländska studieresor. Genom stipendier från Svenska institutet har under de senaste tre till fyra åren fem olika tjänstemän vid museet fått tillfälle att studera museiväsendet i vissa socialistiska stater.

Museet har tidigare deltagit i det internationella utställningsutbytet. Sedan flera år tillbaka har denna verksamhet legat nästan helt nere, mycket beroende på museets ombyggnads- och omorganisationsplanering m. m.

År 1974 producerade museet tillsammans med Svenska institutet vand- ringsutställningen . . . "and soon they became welfare Swedes”, 1975 stod museet för produktionen av den svenska delen av Europarådets 15:e utställning, som hölls i Belgien. År 1977 har ett större utställningsprojekt, avsett för Östeuropa, börjat planeras tillsammans med Svenska institutet.

l museets tyngre vetenskapliga publikationer är fylliga sammanfattningar på något av de stora kulturspråken regel.

Sedan år 1974 ger museet ut en kontaktbulletin för och av museiundervi- sare, Market of Ideas, på engelska och franska.

Museet önskar främst få ökade anslag för internationella kontakt- och studieresor samt för internationell utställningsverksamhet.

8313. Tekniska museet

Statligt bidrag: ca 3,7 mkr

Tekniska museet skall belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin. Museet är en stiftelse. Det finansieras genom ett statsbidrag som bå 1977/78 täcker 70 % av driftsutgif- terna samt genom inkomster från t. ex. entré- och visningsavgifter, bidrag från näringslivet och från museets vänförening.

Internationell verksamhet

Sedan år 1975 har museet årligen haft en internationell utställning. Vid något tillfälle har man delfinansierat visningen. Exempel på utställningar är Tjeckisk gruvteknik — en historisk återblick, som producerades av Tekniska Museet i Prag inför Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975, Forskarutbildning i Sovjetunionen, som förmedlades av Sovjetunionens ambassad, och Frank da Costa: collage och skulptur, som arrangerades av brasilianska ambassa- den.

Varje år sänds omkring 15 ungdomar som deltagit i utställningen Unga Forskare som stipendiater till olika internationella tävlingar och konferenser. Bidrag till resekostnadeina lämnas av olika industrier, och statliga myndig- heter som skolöverstyrelsen och UHÄ.

Museet har organiserat en del internationella symposier, t. ex. 1977 om ”Technology and the Impact on Society". Kostnaderna, som uppgick till ca 20000 kr bestreds av Tekniska museets jubileumsfond. År 1978 svarar museet för organisationen av den tredje internationella konferensen om "Conservation of Industrial Monuments”.

Museet anser det angeläget att upprätthålla och utöka sina internationella kontakter. Resurser behövs både för studieresor och för att ordna internatio- nella konferenser och studiebesök i Sverige.

8.3.14 Statens försvarshistoriska museer

Statligt anslag: 3,56 mkr

Statens försvarshistoriska museer, armémuseet, marinmuseet och flygva— penmuseet, har till uppgift att bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet och utveckling genom tiderna.

Internationell verksamhet

Armémuseets internationella utbyte består bl. a. i korrespondens, deltagande i internationella konferenser, mottagande av utländska studiegrupper samt utgivning av skrifter med sammanfattningar och bildtexter på engelska, franska eller tyska.

Finansieringen sker med ordinarie budgetmedel, med särskilda anslag över försvarsbudgeten, samt med stöd av Föreningen Armémusei Vänner.

Museet önskar få ökade personalresurser för den internationella korrespon- densen samt ökade ekonomiska resurser för utgivning av skrifter.

8.3.15 Arkitekturmuseet

Statligt bidrag: ca 530 000 kr

Stiftelsen Sveriges Arkitekturmuseums verksamhetsområden omfattar dokumentation av 1900-talets och det senare 1800-talets byggande i Sverige. Genom specialutställningar och publikationer informerar museet om samhällsbyggande och modern arkitektur.

Internationell verksamhet

I genomsnitt tar museet emot två utländska utställningar per år och sänder ut en eller två utställningar utomlands. Vanligast har utbytet med Västeuropa och Norden varit.

Utsända utställningar har i de flesta fall finansierats genom bidrag från Svenska institutet, som också svarat för distributionen.

För utländska utställningar är finansieringen varierande. Ibland förmedlas utställningen kostnadsfritt av producentlandets ambassad. I andra fall har museet kunnat finansiera visningar genom samarbete med andra museer eller i enstaka fall på egen bekostnad.

Behov och önskemål

Det har visat sig svårt att finansiera en inlåning av intressanta utländska utställningar som inte har direkt PR-värde för det land där de produceras och därmed bekostas av någon ambassad. De stora och betydande utländska utställningarna inom området kommer ytterst sällan till Sverige. En italiensk utställning över Andrea Palladio har visats i Europa, dock inte i Sverige. Andra exempel är en viktig europeisk neoklassicism—utställning häromåret och en utställning om europeisk arkitektur, konst och kultur under 1920-talet som arrangerats i Berlin.

Museet drar slutsatsen att en av de mest angelägna uppgifterna inom svensk internationell kulturpolitik är att underlätta introducerandet av utländsk icke-kommersiell kultur i Sverige. Detta bör ägnas lika mycken uppmärksamhet som förmedling till utlandet av svensk kultur.

Finansieringen av svenska insatser i utlandet är dock inte tillfredsställande. Enligt museets erfarenheter har Svenska institutets handlingsfrihet på utställningssidan beskurits, vilket minskat möjligheterna att från svensk sida ta initiativ till samarrangemang kring teman av gemensamt intresse mellan svenska och utländska ”syster”-museer. Man finner det annars sannolikt att det är sådana samarrangemang som till sist leder till det mest meningsfyllda internationella kulturutbytet.

Kommunalt anslag: ca 1,3 mkr

Lunds konsthall finansierar sin internationella verksamhet med ordinarie anslag. En rad olika utställningar och program har anordnats under senare är omfattande bl. a. keramik, film, måleri, grafik, fotografi och skulptur av nordiska lika väl som afrikanska, latinamerikanska och europeiska konstnä- rer. Olika teman som tagits upp har berört ny nordisk romantik, voodoo och konst från Haiti, konst från Cuba, målningar m. m. från Jugoslavien, Spanien, DDR, Norden, Portugal och USA, skulpturer från Afrika och Polen m. m.

Liksom museerna betonar Lunds konsthall behovet av ökade finansiella resurser för att kunna ta emot svårtransporterade och långväga utställningar. Man vill också ha medel för uppsökande verksamhet och vidgade kontakter med utlandet, t. ex. i form av studieresor.

Kommunalt anslag: ca 3,7 mkr

Också Malmö konsthall finansierar sin utställningsverksamhet med kommunala medel. De internationella kontakterna är väl utbyggda.

Konsthallen understryker behovet av ökade resurser för alla former _av internationellt utbyte. Särskilt angeläget anser man det vara att Svenska institutet eller någon annan institution har ansvar för kontakter med olika utställningsinstitutioner inom Sverige och planerar turnéer av utländska utställningar. Det behövs en enhet dit man kan vända sig för att få information om vad som planeras och pågår liksom lämna upplysningar om egna aktiviteter.

8.5.1. Konstnärernas Riksorganisation (KRO)

KRO har som uppgift att tillvarata medlemmarnas fackliga, yrkesmässiga, sociala och kulturpolitiska intressen, främja konstnärligt arbete och miljö- gestaltning samt försvara yttrandefriheten.

Internationell verksamhet

Det internationella samarbetet bedrivs i huvudsak genom andra organisatio- ner.

Det nordiska samarbetet sker genom KRO-representanter i Nordiska Konstförbundet (NKF), som finansieras dels över den nordiska kulturbud- geten (1978: ca 300 000 kr), dels direkt av de nordiska ländernas regeringar. Konstförbundet anordnar bl. a. nordiska konstutställningar såsom Nordisk samexpo (bidrag 1976: 150 000 kr).

Övrigt internationellt samarbete bedrivs genom den svenska sektionen av internationella konstnärsorganisationen (IAA, International Association of Art).

KRO tar emot utländska besök och dessutom förekommer en relativt omfattande informationsverkamhet på privat initiativ. Vid något tillfälle har KRO inbjudits att besöka ett annat land, nämligen Förbundsrepubliken Tyskland. Slutligen förmedlar KRO inbjudningartill internationella tävlingar och utställningar.

Ateljéer, som kan disponeras av svenska konstnärer, finns i dag i Paris, Rom och Svolvaer.

KRO betonar behovet av ökade möjligheter för företrädare för organisa- tionen att resa utomlands och orientera sig om andra länders kulturpolitik, organisationsliv och konst. Hittills har man nästan enbart fungerat som informatörer åt utländska besökare om svensk konstnärs- och kulturpoli- tik.

Slutligen vill KRO att det nordiska konstcentret i Sveaborg byggs ut med ateljéer och verkstäder. Man önskar vidare att informationsmaterial på främmande språk om svensk kulturpolitik och svenska kulturarbetarorgani- sationer framställs i samarbete med KLYS.

8.5.2. Sveriges Arkitekters Riksförbund (SAR)

SAR är arkitektkårens yrkesideella organisation med i dag drygt 3 000 s. k. A- medlemmar.

Internationell verksamhet

Förbundet är medlem av Union Internationale des Architectes (UIA). De nordiska arkitektförbunden bildar en nordisk sektion inom UIA. Finansieringen av det nordiska samarbetet sker med proportionella bidrag från respektive förbund. Det nordiska samarbetet inom UIA är huvudsakligen inriktat på utveck- lingsländerna. Förbunden har ett nära samarbete i frågor om rekrytering och

vidareutbildning av arkitekter för internationellt biståndsarbete samt forsk- ning med inriktning på tredje världens planerings- och bebyggelsepro- blem.

SAR deltar vid rekrytering av arkitekter för biståndsarbete genom ett avtal med SIDA.

Utländska arkitekter kontaktar SAR för information om svensk arkitektur och hjälp med studieresor. Förbundets kansli kan på grund av bristande resurser inte ge utländska besökare och andra intresserade den service de önskar. Ökade resurser behövs.

Som vägledning för utländska besökare framställer SAR s. k. guider, som är bild- och textpresentationer av aktuell och intressant svensk arkitektur.

SAR anser det angeläget med en nordisk utbildnings- och forskningsin- stitution med inriktning på tredje världens planerings- och bebyggelsepro- blem. Man vill få ett ökat utbyte mellan arkitekter i olika länder om sådana frågor.

Likaså behövs ökade möjligheter till studieresor, t. ex. i form av stipen- dier.

Arkitektguider och litteratur om arkitektur och planering framställs i dag till stor del på ideell bas. En fortsatt utgivning kräver ekonomiskt stöd. För utställningar om svensk arkitektur och svenska byggnadsförhållanden behövs likaså medel, t. ex. till Sveriges Arkitekturmuseum. Slutligen önskar SAR bättre möjligheter att ta emot utställningar och inbjuda föreläsare från utlandet.

8.5.3. Riksförbundet Svenskt Fotografi (RSF)

Bidrag från kulturrådet: 25 000 kr

RSF har till syfte att främja fotografins utveckling i Sverige och att inom och utom landet tillvarata den svenska fotografins intressen, särskilt inom amatörfotografin.

Internationell verksamhet

RSF skall bl. a. ge svenska fotografer utländska kontakter. Förbundet är anslutet till Fédération Internationale de l”Art Photographique (FIAP). FIAst största betydelse ligger i dess seminarier och internationella läger för ungdom.

Under senare år har verksamheten byggts ut bl. a. genom ökat deltagande i konferenser, festivaler och utställningar. Bildutbytet har vidgats till att omfatta utom de nordiska länderna även grannstaterna kring Östersjön samt Argentina och Indien.

RSF önskar en ökad satsning på internationellt utbyte särskilt i fråga om fördjupad kännedom om utländsk fotografi, samt information och ungdoms- verksamhet. Förbundet arbetar ideellt och ett sådant ökat engagemang förutsätter ekonomiskt stöd till arvoden, resor och utställningsmaterial.

8.5.4. Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund (SIR)

SIR har i dag omkring 600 medlemmar. Det är en ideell organisation för inredningsarkitekter.

Internationell verksamhet

SIR är medlem av International Federation of Interior Designers (IFI). Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter.

IFI anordnar vartannat år en internationell konferens. År 1978 hölls den i Washington kring temat ”Designing for and with the Government". SIR har av kostnadsskäl svårt att ta aktiv del i IFI:s konferenser.

Inom Norden arrangeras varje år en konferens mellan de nordiska systerorganisationerna. Också för detta samarbete saknar SIR resurser.

Förbundet önskar bättre möjligheter till aktiva insatser i det internationella utbytet.

8.5.5. Föreningen Svensk Form

Statligt bidrag: 516 000 kr

Föreningen Svensk Form (tidigare Svenska Slöjdföreningen) är en ideell riksförening med uppgift att bl. a. sprida kunskap om god form och främja god formgivning av svenska produkter.

Internationell verksamhet

De flesta officiella svenska utlandsutställningar av industridesign, konstin- dustri och konsthantverk har anordnats av eller i samarbete med Svensk Form. Föreningen fungerar kontinuerligt som rådgivare åt Svenska institutet i dessa frågor.

Aktuella projekt gäller bl. a. en årligen återkommande hantverksmässa i Mönchen, Exempla 78, en utställning om Ett samhälle öppet för alla — svensk design för handikappade (gjord i samarbete med Svenska institutet och Handikappinstitutet för visning i Polen, Sovjetunionen och Tjeckoslovaki- en), en utställning om Design aus Schweden — Wohnen, Essen, Spielen, Schlafen (för visning i Österrike, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland, Jugoslavien och Polen) samt en utställning om Nordisk industridesign (som visats i Danmark, Sverige, Finland och Norge). 1976 arrangerade Föreningen en designutställnig i Folkrepubliken Kina (möbler och belysning). De nordiska representanterna i World Crafts Council har uppdragit åt Föreningen att framställa en vandringsutställning för konsthantverk, The Bowl, från 20 av WCC:s europeiska medlemsländer. År 1978 visades den i de nordiska länderna, därefter sänds den runt i Europa.

Föreningen bedriver också en omfattande informationsverksamhet, ofta i samarbete med andra organisationer. Den innefattar publikationen Form, som alltid innehåller ett engelskt sammandrag och ibland ägnas internatio- nella teman, t.ex. Form i Norden.

Föreningen önskar i första hand kansliförstärkning för att kunna handlägga den alltmer ökande informations- och utställningsverksamheten. Den behöver vidare resebidrag för att delta i de internationella kongresserna anordnade av bl. a. WCC och ICSID (se. nedan). I samband med utställning- arna utomlands blir det allt vanligare att mottagarna önskar olika former av kringarrangemang som debatter och seminarier. Även för detta behövs medel. Slutligen innebär de höjda kostnaderna för framställning av utställ-

ningar att Föreningen anser sig behöva få full täckning även för administrativa kostnader i samarbetet med Svenska institutet.

8.5.6. Grafiska Sällskapet '

Statligt bidrag: 84 000 kr Grafiska Sällskapet är en ideell organisation till stöd för svensk grafik.

Internationell verksamhet

Enligt Sällskapet har grafikens roll kraftigt ökat inom det internationella kulturutbytet, vilket inneburit en växande arbetsbörda. Sällskapets verk- samhet omfattar bl.a. förmedling av inbjudningar och utställningar. Man samarbetar med t. ex. NUNSKU och Svenska institutet. 1974 visades en utställning, ”Swedish Graphics”, i flera afrikanska länder. Den var gjord tillsammans med de nämnda institutionerna. Liknande verksamhet har förekommit i Indonesien. F.n. förbereder Sällskapet utbytesutställningar med Finland, USA och Australien.

Man betonar vikten av att Sverige bereder tillfälle för visning av grafik från andra länder, både av grupper och enskilda konstnärer. De ekonomiska ramarna måste vidgas i takt med efterfrågan.

8.5.7. Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR)

Statligt bidrag (för främjande av hemslöjden): ca 2 mkr

SHR har som syfte att lämna information samt att anordna kurser, föredrag och utställningar för att sprida kännedom om svensk hemslöjd. Antalet till SHR direkt eller indirekt anslutna organisationer var 1976 omkring 50.

Internationell verksamhet

SHR representerar Sverige i Nordens Hemslöjdsförbund. Förbundet är också medlem av den europeiska hemslöjdsfederationen.

Förbundet anordnar utställningar utomlands. År 1976 hölls en större utställning i New York "Genuine Swedish Handicraft”, till vilken bl. a. Svenska institutet, utrikesdepartementet och Sveriges Exportråd bidragit. Det övervägande antalet utställningar har visats i USA men man har också ställt ut i t.ex. Canada, Danmark, DDR, Israel, Island. Japan. Mexico, Nederländerna, Polen och Schweiz. Dessutom anordnar SHR:s försäljnings- organisation (Hemslöjdsförbundet för Sverige) utställningar på kommersiell grund utomlands.

SHR lämnar löpande information om verksamheten bl.a. genom en presentation på engelska, tyska och franska som genom de svenska utlandsmyndigheterna sprids till intresserade.

SHR:s kursgård, Sätergläntan, ger ut kursinformation på engelska och mottar regelbundet utländska kursdeltagare. En del Specialkurser anordnas för grupper från främst Japan och USA.

Förbundet ger också ut tidskriften Hemslöjden med bildtexter på engelska och svenska. Den har prenumeranter i 27 länder.

Under senare år har SHR genom FN och SIDA tagit emot besök från omkring 20 u-länder.

HemslöjdsRårbundets kommersiella utställningar är självfinansierade. ] vissa fall har SHR erhållit bidrag till sin utställningsverksamhet. I övrigt bygger ekonomin på medlemsavgifter och ett bidrag från statens industri- verk.

SHR betonar den roll svensk hemslöjd spelar i det internationella informations- och kulturutbytet. Inforrnationsbehovet i utlandet ökar. Förbundet har med nuvarande resurser svårt att tillfredsställa efterfrågan. Man önskar därför bättre stöd till utställningsverksamheten, till kostnaderna för informationsmaterial samt till en ny tjänst på förbundskansliet.

8.6.1. Svenska nationella ICOM-kommittén

Bidrag från kulturrådet: 2 200 kr (årsavgift till ICOM)

International Council of Museums (ICOM) är museernas och museitjäns- temännens internationella organisation med konsultativ status vid Unesco.

ICOM är uppbyggt av nationella kommittéer, som har utformats på olika sätt i olika länder.

Internationella kommittéer finns för speciella frågor såsom kommittéerna för konsthantverk, modern konst, konservering, undervisning, etnografi, musik, naturhistoria, information och PR, säkerhetsfrågor etc. I dessa ingår många svenska museitjänstemän som styrelseledamöter eller liknande. De håller i allmänhet årliga konferenser i olika delar av världen.

Den svenska nationella ICOM-kommittén har anslutit sig till Svenska Museiföreningen.

Kommittén erhåller bidrag för årsavgiften till ICOM samt vart tredje år 30 000 år 40 000 kr för deltagande i ICOM:s generalförsamling. Dessutom beviljas vissa resebidrag från fall till fall.

Genom ICOM sker ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter och idéer mellan museer och museitjänstemän från ett betydande antal länder. Under år 1978 ägde två internationella kommittémöten rum i Sverige.

Kommittén planerar f. n. att ge ut ett informationsblad, Newsletter, med fyra nr per år. I första hand behöver man ökade resebidrag och stöd till informationsbladet.

8.6.2. Svenska sektionen av internationella konstnärs- organisationen (IAA)

Bidrag från kulturrådet: 5000 kr (årsavgift till IAA)

Sektionen består av representanter för KRO och Konstakademien. IAA:s verksamhet består främst i att arrangera större konferenser om olika konst- och konstnärsfrågor. IAA har bl.a. utarbetat ett särskilt tullformulär för konstverk.

8.6.3. Föreningen Svensk Form/World Crafts Council (WCC)

Bidrag från kulturrådet: 3 500 kr (årsavgift till WCC)

WCC har konsultativ status i Unesco. Syftet är att skapa förståelse för konsthantverket som en viktig del av kulturen. Organisationen har närmare 90 medlemsländer.

Föreningen Svensk Form svarar för WCC:s svenska sekretariat. Svensk Form företräder Sverige i WCC:s generalförsamling i samråd med flera svenska organisationer som Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Konst- hantverkarnas förening, Konsthantverkarnas gille, Textilgruppen och Kera- mikgruppen blås och knåda.

8.6.4. Föreningen Svensk Form/ International Council of Societies of Industrial Design (ICSID)

Bidrag från kulturrådet: 3 700 kr (årsavgift till ICSID) ICSID är den centrala organisationen för etablerade design- och formgiv- ningsföreningar med konsultativ status i Unesco och UNIDO. Verksamheten omfattar bl. a. internationella designkonferenser vartannat år samt olika arbetsgrupper kring frågor som formgivning, information och dokumentation samt designproblem i u-länder.

8.316. Musikhistoriska museet

Statligt bidrag: ca 1,56 mkr Museet är en stiftelse som erhåller statsbidrag för verksamheten. Konsert- verksamheten finansieras med anslag från Stockholms kommun.

Internationell verksamhet

Inom forskningen anser sig museet spela en aktiv roll som redaktion för två publikationsserier, ”Studia Instrumentorum Musicae Popularis” och "Hand- buch der europäischen Volksmusikinstrumente”.

Museet är medlem i flera internationella sammanslutningar inom musik- vetenskapliga områden såsom folkmusik, musikteknologi och musikbiblio- tek. Det samlar publikationer och tidskrifter inom dessa områden. I museets konsertprogram återfinns även utomeuropeiska ensembler. Vissa konserter görs i samarbete med olika länders kulturinstitut i Stockholm.

För sin publikationsverksamhet och för förberedelser av den svenska handboken om folkmusikinstrument har museet under ett antal år erhållit bidrag från statens humanistiska forskningsråd.

Museet önskar få ett årligen återkommande anslag för resor. För publice- ringsverksamheten är museet beroende av fortsatta bidrag. Beträffande konsertverksamheten skulle man gärna i ökad omfattning vilja presentera ensembler från utomeuropeiska länder i de nya lokalerna i Kronobageriet i Stockholm. Där kommer dessutom möjligheter att finnas att anordna utställningar med instrument och musik från olika länder. Även här är museet beroende av ökade anslag.

8.3.17 Regionala och lokala museer Bå 1977/78 utgick statligt bidrag till följande 25 museer:

Upplandsmuseet Länsmuseet i Göteborgs och Bohus Södermanlands museum län Östergötlands och Linköpings stads Göteborgs museer

museum Vänersborgs museum Jönköpings läns museum Västergötlands museum Smålands museum Värmlands museum Kalmar läns museum Örebro läns museum Gotlands fornsal Västmanlands läns museum Blekinge museum Dalarnas museum Kristianstads museum Länsmuseet i Gävleborgs län Kulturhistoriska museet i Lund Länsmuseet-Murberget Malmö museum Jämtlands läns museum Hallands museum Västerbottens museum

Norrbottens museum

Statligt anslag: 12,5 mkr Kommunalt anslag: 21 mkr Landstingsanslag: 18 mkr Egna intäkter: 9,5 mkr

I huvudsak bestrids verksamheten över ordinarie budget. Uppskattningsvis utgör kostnaderna för den internationella verksamheten ungefär en procent av den totala omslutningen, vilket skulle motsvara ca 700000 kr.

Under denna rubrik behandlas också Stockholms stadsmuseum och Varbergs museum.

Internationell verksamhet

Stockholms stadsmuseum (SSM) deltar i ett fortlöpande internationellt utbyte, främst med de nordiska länderna, och tar emot ett betydande antal utländska museimän och historiker på studiebesök. Museets tjänstemän deltar regel- bundet i kulturhistoriska konferenser och kongresser, främst i Norden men även sporadiskt i andra länder.

Med grannländerna, speciellt Danmark och Finland, uppehåller SSM kontinuerliga utställningskontakter. Under de senaste två åren har man också haft utställningskontakter med Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Nederländerna. Kommunen betalar normalt inte resor utanför Norden utan längre resor måste bekostas enskilt. Det skulle därför vara av värde, om studie-, forsknings- och konferensresor utomlands i större utsträckning kunde företas med statliga stipendier eller resebidrag. Ett clearingsystem för att möjliggöra utbytestjänstgöring vid svenska och utländska institutioner skulle verksamt bidra till fördjupad yrkeserfarenhet. Slutligen är litteratur- tjänsten i behov av förbättringar.

Göteborgs museinämnd är styrelse för Göteborgs nio museer. Nämnden har i en utredning år 1977 behandlat frågan om internationella utställningar i Göteborg.

Av utredningen framgår bl. a. att Göteborgs museer allt oftare medverkar vid 5. k. vänveckor. Utredningen är kritisk mot denna form av internationellt utbyte, då erfarenheter visat att museernas insatser oftast sker utan nödvändig tid för planering samt att det internationella utbytet oftast blir ensidigt och ej av önskad kvalitet.

Tabe118 Internationell utställningsverksamhet vid Göteborgs museer åren 1970-1975

Enhet Antal Totalkost— Besök utställningar nader (tkr) (] OOO—tal) Arkeologiska museet 6 233 76 Historiska museet 13 (ca) 100 Konstmuseet 38 587 267 Naturhistoriska museet 1 (ca) 10 Röhsska konstslöjdmuseet 33 109 252 Sjöfansmuseet 4 31 225

Medianvärdet (det vanligast förekommande) för kostnaderna ligger i intervallet 11 000—15 000 kr per utställning medan det för besöksantalet ligger i intervallet 6 000—10 000 personer.

Det största inslaget internationella utställningar redovisas av konst- och konsthantverksmuseerna.

Beträffande medarrangörer återfinns de flesta i Skandinavien och Tysk- lands båda stater. Vidare har kontakter upprätthållits med Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien samt Japan, Nederländerna, Spanien och Österrike.

Ett flertal utställningar som ligger i linje med den nya kulturpolitiken har Göteborgs museer tvingats säga nej till.

Bakgrunden är främst den ökade värdestegringen på de föremål som utnyttjas i utställningsarbetet. Risken för stölder och skadegörelse tvingar framför allt försäkringskostnaderna till allt högre belopp. Genomsnittskost- naderna för en normal internationell utställning ligger för försäkring omkring 100 000—150 000 kr och för katalog omkring 50 OOO—100 000 kr. Utställningar av detta slag ställer stora krav på personalen. Utredningen betonar att Göteborgs museet har nödvändig kompetens för ett internationellt utbyte. Men antalet anställda och de ekonomiska resurserna omöjliggör större självständiga produktioner och begränsar museernas bidrag till större samproduktioner, De möjligheter som finns räcker endast till att ta emot färdigproducerade utställningar samt att göra vissa större tematiska sats- ningar byggda på eget material med eventuellt inlån från andra länder.

Visst ekonomiskt stöd kan enligt utredningen fås från Nordiska Rådet. Bidragen utgår dock inte generellt utan är knutna till vissa projekt. Kommunen kan själv öka ramarna för Göteborgs museer. Utredningen beräknar att det skulle behövas ytterligare 400 000 kr vartannat år.

Göteborgs kommunstyrelse har i anledning av utredningen uttalat: "Kom- munstyrelsen delar museinämndens uppfattning, att frågor om ett utvidgat nationellt och internationellt utställningsarbete bör ingå som en naturlig del av verksamhetsplanering och vägas mot andra krav och önskemål . . .

Det förekommer att större internationella utställningar kan visas endast på en ort i landet. Oftast förläggs de till något av de statliga museerna i huvudstaden. Göteborgs kommun har i många fall lika goda förutsättningar att stå som värd för sådana utställningar. Kommunens geografiska läge gör att en sådan utställning skulle ha betydelse inte bara för sydvästra Sverige utan även för Jylland och Sydnorge. Göteborg måste därför uppfattas som ett reellt alternativ till Stockholm då en större internationell utställning skall visas i Sverige. Rimligen bör man kunna räkna med att särskilt statligt bidrag kan utgå vid sådana tillfällen och att andra intressenter, såsom landsting och organisationer inom turistnäringen, lämnar bidrag.

Museinämnden bör således i sin verksamhetsplanering aktivt arbeta för tillkomsten av internationella utställningar i Göteborg och hos berörda statliga myndigheter anmäla kommunens intresse i dessa avseenden."

Museinämnden hänvisar till det kulturpolitiska programmets mål att främja ett internationellt utbyte och att decentralisera verksamhet inom kulturområdet. Om detta skall vara vägledande även för utställningsverk- samhet, så måste de statliga medel, som nu riktas till internationell utställ- ningsverksamhet, även dirigeras till andra delar av landet än Stockholm och

till andra institutioner än de statliga museerna där.

Vidare understryker man att Göteborgs kommun har landets största och mest mångsidiga kommunala museiverksamhet. Göteborgs museer har under åren med egna medel, ibland förstärkta med fondbidrag, regelbundet försökt presentera internationella utställningar av bl.a. konst, arkeologi, kulturhistoria, sjöfart och kulturminnesvård. Kostnaderna för försäkringar och transporter har emellertid ökat i sådan utsträckning att sådana manifesta- tioner blivit fåtaligare och mindre. Från kulturpolitisk synpunkt innebär det att sydvästra Sverige och dess huvudort mer och mer tvingas avstå från kvalitativt goda internationella inslag i kulturlivet. Ökade statliga bidrag att fördelas av kulturrådet skulle kunna motverka denna stagnation. Från kulturpolitisk synpunkt anser man förhållandet alarmerande. Det innebär också att en för riket värdefull resurs blir dåligt utnyttjad.

De av Göteborgs kommun ägda museerna har redovisat sitt internationella utbyte särskilt.

Göteborgs arkeologiska museum (GAM) har internationella kontakter i form av bl. a, anordnande resp. mottagande av internationella utställningar samt föredrag och seminarier vid universitetsinstitutioner. Finansieringen sker i huvudsak genom museet men även genom bidrag från utomstående fonder. Utställningar finansieras delvis av den utländske samarbetspartnern. Museet menar att ett av de mest angelägna önskemålen är att kommunala museer får tillfälle att tillsammans med statliga museer redan i inledningsskedet delta i diskussioner om utställningsutbyte med utlandet. När initiativ tas från svenskt eller utländskt håll har endast de statliga instanserna i Stockholm kontaktats. Sedan ett samarbetsavtal träffats har det ofta visat sig vara för sent för kommunala museer att på fördelaktiga villkor få projektet utvidgat att omfatta någon ort utanför Stockholm.

Göteborgs etnografiska museum (GEM) utger en vetenskaplig serie med titeln Etnologiska studier. Den har hittills utkommit med 33 volymer. Den trycks f. n. i 1 600 ex. varav ca 500 distribueras som byte med utländska institutioner över hela världen. Etnologiska studier finansieras huvudsak- ligen genom anslag från olika vetenskapliga fonder.

Museet betonar behovet av en tryggad och utökad utgivning av sina publikationer.

Göteborgs historiska museum (GHM) redovisar kontakter med många museer i Norden, åtskilliga i Europa samt några i Nordamerika och Austra- lien. Utöver byte av årsböcker m. m. gäller kontakterna i första hand utställningar, i andra hand utbyte av erfarenheter om t. ex. stadshistoria och kulturminnesvård.

På utställningssidan har GHM från år 1970 haft utbyte med en rad länder, bl.a. de nordiska länderna, Förbundsrepubliken Tyskland, Israel, Italien, Nederländerna, Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och USA. Finansie- ring har i allmänhet skett i förhandling med delning av kostnaderna.

Museet önskar ökade resurser, bl. a. för att årligen i Göteborg möjliggöra mottagandet av någon stor internationell utställning.

Sjöfartsmuseet (SMG) deltar bl. a. i de nordiska sjöfartsmuseernas regel- bundna arbetsmöten. Sporadiska kontakter förekommer också med andra museer, framför allt för utställningsutbyte. Sjöfartsmuseet i Gdansk har t. ex. haft en stor utställning om polsk sjöfartshistoria i SMG år 1976. Altonaer

Museum i Hamburg sände år 1975 naivistiska målningar med motivval Hamn och hav. Transportkostnader och försäkringar har betalats av SMG.

Vid rekonstruktionsarbetet av det medeltida Äskekärrskeppet har ett nära nordiskt samarbete utvecklats.

Göteborgs konstmuseum (GKN) anför att dess relationer till museer och gallerier i utlandet till väsentlig del bygger på ett livligt utbyte av kataloger över fasta samlingar och tillfälliga utställningar.

Vetenskapliga kontakter förekommer genom tjänstemännens forskning, korrespondens och resor. GKN redovisar också direkta kontakter med internationell konstkonservering. Museet bjuder in internationell expertis för speciella och tidsbundna konserveringsuppdrag vid museet.

Vidare har GKN kontakter med utländska gallerier och museer för utställningar (bl. a. utbyte). Man ordnar internationella dagar i museet (”Tillsammans"dagen, invandrardagar med framträdanden av internatio- nella grupper: sång, dans, musik och teater). Vid den senaste invandrardagen i april 1977 hade man över 10 000 deltagare under fem öppettimmar.

Museet redovisar direktkontakter med svenska kulturhuset i Paris och utställningar där samt kulturutbyte med Leningrad som lett till utställningari Leningrad (Eremitaget) år 1967 och i Göteborg år 1970. Ett fortsatt utbyte planeras för 1978 och 1979.

Röhsska konsts/öjdmuseet (RKM). Internationella kontakter gäller dels museifrågor i allmänhet, dels utställningar.

Beträffande utställningar anordnar man internationella "veckor" i Göte- borg (i genomsnitt en åt två gånger per år) och tar emot vandringsutställningar från utlandet som erbjuds museet eller som museet fångar upp (ca en utställning per år).

RKM ordnar utställningar med material från andra länder. De nordiska länderna dominerar men en lång rad andra länder finns representerade. Samarbete har härvid förekommit med bl. a. Östasiatiska museet, Afro-Art och några länders representation i Sverige.

Utställningar finansieras vanligen av utställaren och/eller museet, ibland med hjälp av bidrag från speciella fonder. Endast i undantagsfall ställer kommunen medel till förfogande direkt för särskilda projekt, t. ex. i samband med kommunens kulturveckor. Statliga bidrag har hittills inte erhållits.

Konstslöjdmuseet önskar en större omfattning av det internationella utbytet. Ökade resurser för studieresor och deltagande i konferenser behövs liksom för utställningsutbyte. Man menar att en ökning av antalet internatio- nella utställningar inte skulle kräva väsentligt större arbetsinsatser från museets sida men däremot skulle behovet av pengar öka betydligt.

Naturhistoriska museet (GNM) säger sig ha internationella kontakter främst genom korrespondens om studiebesök.

GNM har vid några få tillfällen lånat utställningar från utlandet varav en gång från Unesco och en annan från Storbritannien.

Malmö museum anför att utbyte av erfarenheter och utställningar företrä- desvis sker genom museitjänstemännens personliga kontakter eller via kontakter med främmande länders beskickningar och konsulat.

Finansieringen skeri allmänhet inom museets ordinarie budget. Undantag utgör de tillfällen då hela kommunen är engagerad i PR-driver för ett speciellt land, varvid specialanslag kan utgå.

Museet önskar bättre möjligheter att kontinuerligt delta i ICOM:s arbe- tande kommittéer och i vissa internationella konferenser, helst med fler än en representant, samt utökade möjligheter för studieresor och fortsatta utställ- ningskontakter.

Blekinge museum har under senare år ökat sin internationella verksamhet, främst i fråga om utställningar. Man har i samarbete med Svensk-Polska föreningens blekingedistrikt visat polskt konsthantverk och polsk konst samt i samarbete med Förbundet Sverige-Sovjetunionen och Karlskrona kultur- nämnd visat grafik och folkkonst från Estland. Dessutom har museet haft en utställning om norsk folkkonst. Under år 1978 genomfördes en afrikansk vecka med en del program i museet. Deltagande institutioner delade kostnaderna för verksamheten.

Dalarnas museum har producerat ett par vandringsutställningar, Dalmål- ningar, som under åren 1973—1976 visades i Frankrike, de båda tyska staterna och USA, och Winter Carl Hansson, som visades i Norge. Den förra utställningen bekostades av Kopparbergs läns landsting, Svenska institutet samt av egna medel och den senare av mottagaren.

Museet har också visat utländska utställningar, t. ex. Folkkonst från Erzgebirge, producerad och finansierad av DDR.

Museet har anordnat ett par internationella konferenser om fäbodfrågor med deltagare från bl. a. de nordiska länderna och Frankrike. Kostnaderna har delats mellan museet, Nordiska museet, Riksförbundet för hembygds- vård, Älvdalens kommun och deltagarna. Museet önskar större möjligheter till studieresor och utbytesverksamhet.

Gotlands/ornsa/ har sedan år 1973 anordnat fem symposier kring teman berörande Östersjöområdet. Resor och uppehälle har bekostats av arrangö- ren, som därtill erhållit bidrag från bl. a. Svenska institutet. Föredragen har sedan publicerats på tyska och någon gång på engelska i serien Acta Visbyensia.

Museet har i samband med Helsingfors festspel år 1972 utställt medeltida kyrklig konst ur sina samlingar i Helsingfors. Tillsammans med Svenska kyrkans kulturinstitut och Svenska institutet står museet som arrangör av utställningen Bibeln i sten, avgjutningar och foton i storformat av gotländsk medeltida skulptur. Den premiärvisades i svenska kulturhuset i Paris år 1976 och turnerade under år 1977 i Förbundsrepubliken Tyskland.

Mellan Gotlands kommun och Westfalen-Lippe finns ett informellt vänskapsavtal, som bl. a. har tagit sig uttryck i utbyte av konstnärer, museimän och utställningar.

Museet administrerar för Stiftelsen Brucebo stipendiefond för konstnärer tre ateljébostäder vid Själsö sju km norr om Visby. En av dessa ställs jämte reseersättning och traktamentsersättning årligen till en kanadensisk konst- närs förfogande under tre månader. En ateljébostad upplåts under en månad till en westfalisk konstnär, varvid Gotlands kommun betalar kostersättning.

Huvuddelen av det internationella arbetet äger rum inom ramen för ordinarie anslag och vissa fonder.

Gotlands fornsal anser att kulturrådet vid fördelning av statsbidraget till länsmuseerna bör beakta museets särställning i fråga om internationellt samarbete.

Jämtlands läns museum anser det från pedagogisk synpunkt viktigt med

internationella utblickar, särskilt i fråga om Norge och Tröndelag. Dokumen- tation och forskning bör i större utsträckning bedrivas i samverkan på båda sidor om gränsen. Allmänt önskar museet att de större internationella utbytesutställningar, som visas vid centralmuseerna i Stockholm, kunde få en fortsättning genom en vandringsutställning inom landet.

Jönköpings läns museum har inriktat verksamheten på naiv konst och keramik. Nordiska keramikutställningar har anordnats, bl. a. år 1973. Ett internationellt keramiksymposium år 1975 med deltagare från sju länder avslutades med en utställning på museet. År 1976 anordnades en utställning av nordiska naivister.

Samarbete sker ibland med utländska ambassader och kulturinstitut, t. ex. utställningarna Nederländsk grafik och Tunisisk folkkonst.

Samarbete med utlandet förekommer även på privata initiativ, t. ex. en utställning med den franske fotografen Henri Cartier-Bresson på initiativ av Bankeryds fotoklubb och anordnad av museet. Utställningen har senare gått som vandringsutställning till svenska museer.

Arbetet finansieras med normala anslag samt speciella anslag från t. ex. NUNSKU och statens kulturråd.

Museet anser att det behövs ett fastare uppbyggt samarbete på museets specialområden, större möjlighet att erhålla medel till internationella projekt såsom symposier, konferenser, utställningar o. d. samt bättre möjlighet att presentera museets samlingar för internationell publik.

Kalmar läns museum har ett utställningssamarbete med museer i andra länder. F. n. arbetar en länskommitté med att utveckla förbindelserna med en del länder i Östeuropa såsom Polen och Sovjetunionen. Verksamheten finansieras av museets egen driftsbudget. Utställningen När järnet kom finansierades i samarbete med andra svenska museer, samt museer i Polen och Danmark.

Museet anser ett ökat utbyte av utställningar önskvärt, särskilt på det arkeologiska området. Man vill också få möjligheter till studieresor utom- lands för regionmuseernas personal. Det behövs också medel för att kunna inbjuda utländska forskare i samband med utställningar och symposier.

Kulturhistoriska museet i Lund har löpande kontakt med ett stort antal museer och andra kulturinstitutioner i Europa.

Utställningar för utlandet hör normalt inte till de uppgifter som museet har möjlighet att äta sig.

Enstaka utställningar har dock gjorts för distribution utomlands. Dit hör Sydsvensk folkkonst, som under åren 1976—1977 visades i Norge, Polen och Frankrike. Kostnaderna delades mellan svenska ambassaden i Norge, Svenska institutet, polska myndigheter och museet. Två utställningar från Polen har under samma tid visats på Kulturen.

Länsmuseet i Göteborgs och Bohus län betonar att Uddevalla har goda kontakter med sina vänorter i övriga nordiska länder. Vänortsträffar anordnas årligen i rotationsordning. I regel ingår en konstutställning med vänorternas konstnärer i dessa träffar. Både länsmuseet och Uddevalla konstförening deltar i planeringen av verksamheten.

Norrbottens museum hänvisar till att Norrbottens län har ett i landet specifikt geografiskt läge som en del i den s. k. Nordkalotten. Sedan år 1960 arrangerar Föreningen Norden vartannat år Nordkalottenkonferenser, där

näringslivs- och kulturfrågor gemensamma för de norra delarna av Finland, Norge och Sverige dryftas.

Vidare bor större delen av landets samiska befolkning i Norrbottens län. Samisk kultur har blivit en specialitet för museet. Intresset i utlandet är betydande för denna inhemska minoritet.

De internationella kontakterna består i huvudsak av utställningar ordnade främst genom det 5. k. Nordkalottmuseet och Svenska institutet.

Nordkalottmuseet är namnet på ett organiserat samarbete mellan de tre största museerna på Nordkalotten, nämligen Pohjois pohjanmaan museo i Uleåborg, Tromsö museum och Norrbottens museum. Genom Nordiska kulturfonden utverkades ett anslag på 272 000 dkr för en treårig försöksverk- samhet 1967—1969 med utbyte och samproduktion av utställningar. Erfaren- heterna av försöksverksamheten var i stort sett goda enligt museet.

I januari 1977 ordnade Tromsö museum en konferens om ett fortsatt Nordkalottmuseum, nu utvidgat med Västerbottens museum i Umeå, Torneå museum och Lapin maakunta museo i Rovaniemi. Mötet drog upp nya riktlinjer för ett samarbete.

Som ett led i Nordkalottsamarbetet nämns det utställningsutbyte som kom till stånd mellan Norrbottens museum och museet i Murmansk på Kola- halvön under åren 1975 och 1976.

Intresset i utlandet för samisk kultur har resulterat i att Norrbottens museum sedan år 1967 producerat tre olika vandringsutställningar, varav en i två exemplar, för Svenska institutet.

År 1969 organiserade Norrbottens museum ett internationellt symposium över cirkumpolära problem förlagt till Luleå, Kiruna och Tromsö med Nordiska rådet för antropologisk forskning som arrangör och finansiär. I samband med Luleå stads 350-årsjubileum år 1971 hölls ett internationellt symposium över ekologiska problem i det cirkumpolära området arrangerat av Luleå kommun och Umeå universitet.

Museet hävdar att en förutsättning för fortsatt utbyte är att verksamheten vid Nordkalottmuseet säkerställs genom ett fast årligt anslag. Sådant har redan sökts hos Nordiska ministerrådet.

Norrköpings museum visar årligen utländska konstutställningar. Vanligen genomförs de i samarbete med resp. lands ambassad, en utländsk institution eller en konstnärsgrupp eller enskild konstnär. I vissa fall då det gäller större vandringsutställningar samarbetar museet med andra svenska museer.

Museet har också ur sina egna samlingar framställt en del utställningar för visning utomlands, t. ex. är 1977 en om grafik som visades dels i Norrköping, dels i ett par nordiska länder.

Allmänt gäller att då en utställning visas på museet svarar museet för kostnaderna i huvudsak. Utställningar som visas i utlandet bekostas vanligen av mottagaren.

Museet finner ett utvidgat internationellt samarbete av stort intresse. I dag begränsas möjligheterna av ekonomiska skäl. Förpacknings-, transport- och försäkringskostnaderna är betydande då materialet omfattar skulptur och måleri. Ett statligt stöd för dessa kostnader vore behövligt. Samtidigt borde möjligheterna att visa en sådan utställning på flera orter garanteras.

Smålands museum är länsmuseum för Kronobergs län. Det har en specialitet, nämligen en av världens största glassamlingar. Den föranleder

bl. a. en omfattande korrespondens och resor till olika möten och konferen- ser. Bl. a. finns det en från England och Frankrike administrerad internatio- nell glaskongress, som möts vart tredje år. Verksamheten finansieras dels av museet, dels av tjänstemännen personligen. Museet önskar främst ökade möjligheter till resebidrag.

Varbergs museum anordnar i egen regi varje är någon eller några utställ- ningar från ett europeiskt land i samarbete med museer och andra kulturin- stitutioner. Konst och konsthantverk har främst visats. Ofta delas kostna- derna lika utom i fråga om de socialistiska staterna, då museet svarat för merparten.

Museet önskar statliga bidrag till internationella utställningar främst för att täcka en del av de höga frakt- och försäkringskostnaderna. Svenska institutet bör, menar man, bedriva ett intensivare samarbete med museer som är intresserade av internationellt utbyte och stödja verksamheten, samt medverka till att överta utställningarna för visning på andra platser i landet.

Värmlands museum har under flera år i form av utländska utställningar sökt presentera framför allt foto, konsthantverk och industridesign från olika europeiska länder och även USA.

Museet har arrangerat en utställningskedja, bestående av ett antal museeri Sverige — Göteborg, Linköping, Eskilstuna, Örebro, Gävle m. fl. — och även i Norge såsom Konstindustrimuseet i Oslo och motsvarande i Trondheim.

Verksamheten har under de senaste åren varit mindre. beroende på de ökade kostnader varje sådant arrangemang medför. Även om utställnings- arrangören i det främmande landet svarar för sammanställning, frakt. katalog och affischer m. m. blirenligt museet de lokala kostnaderna med försäkringar etc, avsevärda. Därtill kommer dolda kostnader i form av omfattande förarbete för arrangören i mottagarlandet samt inte minst ofta besvärliga tullförhandlingar. För finansieringen har museet svarat i samarbete med övriga deltagande museer.

För utställningsutbytet önskar museet stöd via utrikesdepartementet, dels för förmedling, dels också ekonomiskt stöd. Museet hänvisar till ett par försök att få vandringsutställningar från England som misslyckats. Resur- serna för att sända i och för sig redan färdigställda utställningar saknades.

Enligt museet bör varje möjlighet för de regionala museerna att ta internationella kontakter och vidga ramen för sitt program underlättas. Standardutställningar av typ Riksutställningar m. fl. liksom de svenska och lokala inslagen blir eljest lätt dominerande.

Västerbottens museum har goda kontakter med Vasa i Finland. Man har vidare inbjudits delta i samarbete inom det 5. k. Nordkalottmuseet. Samar- betet har hittills finansierats genom Nordiska kulturfonden.

Utställningar organiseras inom ramen för Umeå kommuns vänortsutbyte. En del andra utställningar har erbjudits av utländska ambassader eller Svenska institutet. Några särskilda medel för verksamheten finns inte.

Museet anser att en av de stora svårigheterna med internationellt utbyte är att finna finansieringsformer för utställningar och andra kontakter av intresse för museet.

Man menar att det många gånger vore av stort värde att få visa arbetet vid regionala kulturhistoriska museer i utlandet eller material som kan fördjupa

förståelsen av den egna kulturhistorien. För ett regionalt kulturhistoriskt museum skulle detta ofta vara mycket värdefullare än de utställningsmani- festationer av "representationskaraktär” som nu turnerar.

Örebro läns museum betonar de regionala museernas behov av internatio- nella kontakter. Det saknas medel men också information om vad som händer i andra länder inom museiområdet. Deltagande i internationella museikonferenser eller besök på utländska museer har för tjänstemännens del hittills uteslutande skett på privat initiativ och på egen bekostnad.

För framtiden önskar man betydligt bättre möjligheter för personalen vid regionala museer att ta del i det internationella utbytet i kulturminnesvårds- och museifrågor.

I fråga om utställningar behövs statligt stöd för att täcka de stora extra kostnader som uppstår. Näraliggande regionala museer borde samarbeta om särskilda projekt för att t. ex. fördela transport- och försäkringskostnader.

9 Vissa konstnärliga utbildningsinstitutioner

Som en följd av 1977 års högskolereform har de konstnärliga utbildningarna infogats i högskoleorganisationen. Vissa särskilda bestämmelser gäller dock för t. ex. antagning till utbildning.

För utbildning för s. k. kultur- och informationsyrken anslogs bå 1977/78 drygt 120 mkr. Därutöver kom bl. a. drygt 5,6 mkr till Konstindustriskolan och Valands konstskola i Göteborg.

På grund av dessa utbildningars särart behandlas utbildningsinstitutio- nerna inom kulturområdet i detta avsnitt och inte under avsnittet om studier och forskning.

Statligt anslag: drygt 9,1 mkr

Dramatiska institutet är en statlig institution som ger utbildning för programframställning inom medierna teater, radio och film/ television. Det ger dels en ettårig, dels en tvåårig grundutbildning till vilka sammanlagt omkring 46 elever antas årligen, dels en del kurser för fort- och vidareutbild- ning.

Internationell verksamhet

Enligt DI är det nödvändigt att eleverna får erfarenhet av utländsk praxis och kunskaper om utländska utbildningar som inte finns i Sverige genom t. ex.

studieresor och engagemang av utländska gästlärare. Institutet vill också genom besök vid internationella mässor hålla kontakt med den tekniska utvecklingen på medieområdet. Bå 1976/77 avsatte DI 60 000 kr för denna verksamhet. Samma budgetår erhöll institutet två bidrag om 20000 kr vartdera från utbildningsdepartementet och Svenska institutet varigenom ett par elev/lärargrupper kunde delta i kulturmiljöprojekt i Frankrike respektive USA.

DI är medlem av den internationella organisationen för film- och TV- skolor, CILECT, samt av Nordisk Film/TV Union och av Nordiska Teaterunionen.

Institutet mottar årligen ett betydande antal utländska besök. Det har också en stor del nordiska elever.

Behov och önskemål

De nuvarande resurserna är alltför begränsade för att tillåta önskat utbyte. I första hand skulle lärare och elever behöva få tillfälle till utlandspraktik och inte bara korta studieresor. Särskilt gäller detta för elever inom den s.k. allmän-praktiska medieutbildningen, dvs. dem som utbildar sig för att genomföra de bredare aspekterna av den svenska kulturpolitiken.

Institutet har mottagit ett ökat antal förfrågningar från u-länder om stöd till utbildningsprojekt, främst i form av bistånd att organisera medieutbildningen i de enskilda länderna.

Statligt anslag: drygt 5,2 mkr Vid skolan ges utbildning inom områden som arkitektur, målning, teckning, skulptur och materialkunskap.

Internationell verksamhet

Det internationella utbytet inom skolans olika avdelningar bestäms av avdelningarnas speciella intresseinriktningar och personliga kontakter. Utbytet består av gästföreläsare, studiebesök utomlands och långsiktigt projektsamarbete. Sistaårseleverna företar regelbundet studieresor utom- lands. Kostnaderna bestrids ur Konsthögskolans ordinarie anslag.

Arkitekturskolan har särskilt utvecklat ett nordiskt samarbete kring forsk- ningsprojektet Den nordiska trästaden. Den har också nära kontakter med skolor i England.

Studieresor med efterföljande rapportering ingår regelmässigt i arkitektur- skolans arbete. Flera elevarbeten och forskningsprojekt har ägnats åt internationella frågor.

Skolan önskar ytterligare vidga de internationella aspekterna. Det förut- sätter dock ökade resurser särskilt för resor.

Institutet för materia/kunskap med konservatorsutbildning bedriver en utpräglat internationell verksamhet. Den är i huvudsak forskningsinriktad. Institutet är knutet till ICOM och en del andra internationella samarbetsor- ganisationer.

Forskningssamarbete förekommer med museer i bl. a. England och

Belgien. Resultaten redovisas för svensk och internationell publik genom föreläsningar, utställningar, seminarier och publikationer.

Utöver bidrag från Konsthögskolan och Konstakademien har institutet fått medel från British Council, Italienska Kulturinstitutet och Nordiska kultur- sekretariatet.

Musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö utbildar bl. a. instru- mentalister, sångare, tonsättare, dirigenter, kyrkomusiker, pianostämmare och, i Stockholm, musiklärare. I Stockholm antas årligen omkring 30 elever, i Göteborg 24 och i Malmö 26 elever.

Internationell verksamhet

Musikhögskolorna är anslutna till olika internationella samarbetsorganisa- tioner såsom Association Européenne des Conservatoires de Musique et Musikhochschulen och International Society för Music Education (ISME).

Samarbetet inom den europeiska organisationen innebär bl. a. utbyteskon- serter. Stockholm sänder regelbundet elev/lärargrupper till och mottar grupper från institutioner i de nordiska huvudstäderna, Berlin (väst), Graz, Köln, London, Paris och Prag. Malmö har tagit emot besök från ytterligare ett antal utländska institutioner och avlagt svarsbesök i Graz, Wien och Warszawa. I princip betalar den mottagande institutionen uppehållet och den sändande resan.

Musikhögskolan i Göteborg har ett studerandeutbyte med ett universitet i USA. De studerande svarar själva för resor och uppehälle medan skolorna ger fri undervisning.

Den europeiska organisationen anordnar vidare vartannat år veckolånga kongresser för rektorer vid musikhögskolor kring för verksamheten betydel- sefulla ämnen. Deltagandet bekostas av skolorna. Vid ISME:s internationella kongresser har den svenska närvaron av kostnadsskäl varit begränsad. Kulturrådet och Rikskonserter har givit bidrag till musikhögskolan i Stockholm för att delta i ISME:s möten. Rektor och lärare vid musikhög- skolan i Göteborg har vanligtvis själva bekostat sitt deltagande.

De nordiska musikhögskolorna bedriver ett nära samarbete som bl.a. resulterat i olika intensivutbildningar med utländska lärare från t. ex. Sovjetunionen och USA. Vissa bidrag har lämnats av Nordiska Rådet.

I Europa anordnar vidare Jugoslavien ett årligt musikpedagogiskt sympo- sium i vilket elever och lärare från ett tjugotal musikinstitutioner deltar. Värdlandet svarar för de studerandes kostnader.

Enligt musikhögskolan i Stockholm finansieras det internationella utbytet till största delen över reseanslaget. Läsåret 1976/77 disponerade skolan 20000 kr för konsertutbyte. Skolan har också kunnat utnyttja en del av Musikaliska akademiens stipendiefonder, för att t. ex. sända en grupp om femton studenter till Rom för två veckors studier.

De av Musikaliska akademien disponerade stipendiemedlen används i övrigt främst att ge studenter som avslutat sin svenska utbildning möjlighet till ett års utlandsstudier. Antalet stipendier uppgår till fem å sju stycken per

år om mellan 15 000 kr och 20 000 kr vardera.

Musikhögskolan i Göteborg inbjuder också utländska gästlärare för intensivkurser, föreläsningar m. m. För denna verksamhet står ett gästföre- läsaranslag om ca 26 000 kr till förfogande. Vidare anställer man utländska timlärare, då kompetent svensk lärarkraft saknas.

Behov och önskemål

De internationella kontakterna betraktas av skolorna som en nödvändighet. Utan dem skulle kvalitetskraven sjunka och undervisningen få en "provin- siell" karaktär.

Musikhögskolan i Göteborg framhåller att man borde allmänt initiera ett ökat studerandeutbyte med musikhögskolor i andra länder, särskilt inom musikutbildningen, av dessa skäl. Det vore också värdefullt om långt komna studerande kunde bedriva utlandsstudier som en del i sin utbildning samtidigt som de var inskrivna vid svensk musikhögskola med rätt till studiemedel, forskarstipendier etc.

Statens scenskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund utbildar skåde- spelare och musikdramatiska artister. Utbildningen är ett-, två- eller treårig. På försök bedrivs också viss fortbildning. Scenskolan i Stockholm antar årligen mellan nio och tolv elever, musikdramatiska skolan i Stockholm mellan sex och åtta och scenskolan i Göteborg omkring tolv elever. Scenskolan i Stockholm uppbar ett anslag om närmare 2,3 mkr och musikdramatiska skolan i Stockholm drygt 1,3 mkr.

Internationell verksamhet

Scenskolorna engagerar utländska gästlärare, t. ex. regissörer, sångpedagoger och rörelsepedagoger. Scenskolan i Stockholm har ett mångårigt nära samarbete med teaterskolan i Berlin (öst) medan scenskolan i Göteborg främst samarbetar med institutioner i London och Berlin (väst). Kostnaderna bestrids av ordinarie anslag. Arvodesersättningen för gästlärare är densamma som för svenska lärare. Därtill kommer traktamenten och resekostnader.

I utbildningen ingår normalt utländska studieresor. Enligt scenskolan i Göteborg ingick tidigare också språk (franska och tyska) i undervisningen. Elever och lärare har besökt bl. a. England, Frankrike, Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, USA och Österrike. De särskilda anslag man förut dispo- nerade har dock upphört, varför utlandsresorna i dag begränsas till studie- besök i Berlin för ettårseleverna och i London för treårseleverna. Också musikdramatiska skolan i Stockholm anordnar regelbundet studiebesök för eleverna vid utländska teatrar.

Det nordiska samarbetet bedrivs bl. a. inom ramen för Nordiskt scensko- leråd. Samarbetet bekostas ur skolornas ordinarie anslag.

Lärare vid scenskolorna deltar i kurser och konferenser anordnade av ITI. Några särskilda medel för denna verksamhet finns inte i dag.

10 Organisationer, föreningar m. m.

Frågor rörande folkrörelsernas internationella verksamhet m. m. har tagits upp i flera olika sammanhang under senare år. Bland viktigare bidrag kan räknas biståndspolitiska utredningens betänkande om u- Jandsinformation och solidaritet (SOU 1977: 73) som utförligt tar upp folkrörelsernas och övriga organisationers u- -landsinformation.

Inom utrikesdepartementet har man genomfört en utredning av arbetsför- delningen mellan och bidragsgivningen till de organisationer som förmedlar information till allmänheten i utrikespolitiska frågor. Denna utredning har särskilt behandlat Utrikespolitiska institutet, Svenska FN-förbundet, Svenska UNICEF-kommittén, Svenska sektionen av Internationella kvin- noförbundet för fred och frihet, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, Utrikespolitiska föreningarnas FN-förbund samt Svenska sektionen av Amnesty International. Resultatet har publicerats i juni 1978.

Kommundepartementet inledde under år 1975 ett utredningsarbete i syfte att belysa folkrörelsernas arbetsvillkor. Den syftar bl.a. till att granska principerna för statens stöd till folkrörelserna och att efter samråd med berörda departement föreslå åtgärder till samordning och förenkling av bidragsgivningen. Särskild uppmärksamhet har givits stödet till ungdomsor- ganisationerna, idrotten och bidrag till olika ideella ändamål. En referens- grupp bestående av företrädare för ett fyrtiotal olika organisationer har tillsatts med kommunministem som ordförande.

En särskild sakkunnig har kallats att inom ramen för kommundeparte- mentets översyn göra en samlad bedömning av åtgärder för att underlätta folkrörelsernas kontakter med utlandet.

Av viss betydelse för det internationella ungdomsutbytet är också utredningen om det studiesociala stödet som tillsattes av utbildningsdepar- tementet år 1975. Utredningen framlade år 1977 ett delbetänkande med förslag till alternativa handlingslinjer, Studiestöd (SOU 1977131)

SIK- utredningen har ovan behandlat det internationella kulturutbyte som förekommer genom bl. a. studieförbund, Folkparkernas Centralorganisation och Folkets Husföreningarnas Riksorganisation samt inom föreningslivet. I bilagedelen om information har också vissa organisationers internationella utbyte belysts. Utredningen behandlar därför | det följande vissa former av annat kulturutbyte inom organisationer och föreningar översiktligt och huvudsakligen i exemplifierande syfte.

1 700 mkr bå 1977/78 för detta ändamål. De medel som kan användas för internationellt utbyte är dock ofta begränsade.

10.2.1. Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet disponerar två anslag för stöd till icke—statliga organi- sationers verksamhet, nämligen bidrag till övriga internationella organisa- tioner (varav 500 000 kr avser icke-statliga organisationer), och information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor (drygt 3,1 mkr).

Det förra anslaget avser huvudsakligen bidrag till internationella icke- statliga organisationer (s.k. NGO”s) för verksamhet av klart avgränsad karaktär såsom deltagande i vissa möten eller framställning och distribution av informationsmaterial i anslutning till sådana möten. Även vissa svenska organisationer har dock fått bidrag för verksamhet av internationell karaktär såsom Svenska sektionen av Amnesty International för en konferens i Stockholm om dödsstraffets avskaffande (60000 kr), Svenska ekumeniska nämndens arbetsgrupp för bl.a. stipendier för u-landsdeltagare i en av Kyrkornas Världsråd anordnad konferens om nedrustning (30 000 kr) samt Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd för deltagande i en ungdoms- konferens om nedrustning (10 000 kr).

Anslaget till information om mellanfolkligt samarbete m. m. avser bidrag till bl. a. Utrikespolitiska institutet (nära 2 mkr) och Svenska FN-föbundet (nära 1 mkr).

10.2.2. Utbildningsdepartementet

Utbildningsdepartementets bidrag till folkrörelsernas internationella kultur- utbyte har behandlats tidigare. Departementets bidrag till ungdomsorganisa- tionernas centrala verksamhet uppgick till ca 29 mkr. Det fördelas av statens ungdomsråd. Detta bidrag används bl. a. för att bekosta dessa organisationers internationella utbyte. Hur stor del därav som används för sådana ändamål har inte beräknats. Det rör sig dock om en numera relativt obetydlig del, eftersom organisationernas fasta utgifter ökat snabbare än bidraget.

10.2.3. SIDA

SIDA ger bidrag till organisationernas u-landsinformation. Huvudparten av medlen ges till studieförbund och löntagarorganisationer vilket behandlats i annat sammanhang. Bå 1977/78 anvisades drygt 1,6 mkr till övriga organi- sationer innefattande bl. a. olika ideella föreningar och ungdomsorganisatio- ner. Hit hör t. ex. Afrikagrupperna i Sverige, Chilekommittén, Frikyrkan hjälper, Föreningen Svalorna, Internationella Arbetslag, KFUK—KFUM:s scoutförbund, Svensk-kubanska föreningen, Teaterföreningen Teatrum och Ungdomens nykterhetsförbund.

10.2.4. Nordiskt samarbete

Inom ramen för den nordiska kulturbudgeten står ett visst belopp till förfogande för nordiskt ungdomssamarbete. Stödet fördelas av en nordisk kommitté och avser stöd dels till projekt, dels till organisationernas samarbete. År 1977 uppgick beloppet till 1,3 miljoner dkr, av vilket 41 projekt fick sammanlagt 925 000 dkr och 12 organisationer sammanlagt 295 000 dkr.

Det sökta totalbeloppet uppgick till i runt tal 6,8 miljoner dkr. Organisations- stöd har bl. a. givits till KFUM och KFUK i Norden samt Förbundet Nordens socialdemokratiska ungdom. Projektstöd har utgått till Nordens liberala och radikala ungdomsförbund för ett seminarium om utbildningspolitik i Sverige, Finlands scouter för en nordisk handikappledarkurs i Finland och Sveriges Kristna Ungdomsråd för en europeisk ungdomskonferens i Sverige.

Vidare ges bidrag till studieförbund på försöksbasis sedan år1976. Under år 1977 fördelades drygt 1,2 miljoner dkr till 18 projekt. Bland dem har försök med uppsökande verksamhet och kulturdagar för speciella grupper, genom- förda av ABF i Norden, hört till de större aktiviteterna. Hittills har intresset för att utnyttja detta anslag inte varit särskilt stort från organisationernas sida, vilket man inom Nordiska ministerrådet anser bero på bristande information om denna bidragsform.

Dessutom diskuteras f. n. möjligheten av att ge bidrag till nordiskt idrottssamarbete.

10.2.5. Europeiskt samarbete

Europarådet har skapat dels ett europeiskt ungdomscentrum i Strasbourg, dels en europeisk ungdomsfond.

Vid det europeiska ungdomscentret bedrivs i huvudsak språkkurser men också vissa kurser om europeiskt samarbete. År 1977 anordnades 22 kurser om ca fem till tio dagars längd vardera. Sammanlagt deltar omkring 600 ungdomar årligen i denna verksamhet.

Den europeiska ungdoms/”anden skapades 1972 och står öppen även för länder utanför Europarådet. Sverige lämnade år 1977 ett bidrag om samman- lagt 146000 FF, varav ca 35000 FF utgjorde frivilligt bidrag. Samma år lämnade fonden bidrag till olika ungdomsaktiviteter om sammanlagt 4,3 miljoner FF. Fonden ger i första hand stöd till internationella ungdomsor- ganisationers verksamhet såsom kurser, konferenser m. m. om samarbete mellan öst och väst, ungdomsarbetslöshet, kultursamarbete etc.

Omkring 60 ungdomsorganisationer får sådant stöd och ytterligare ca 30 organisationer får administrativt stöd. Ungefär 3 000 ungdomar deltar årligen i verksamhet som stöds med medel från fonden. Från svensk synpunkt är fonden av störst betydelse som stödorgan till Council of European National Youth Committee (CENYC). Enligt fondens bestämmelser måste fiera länders ungdomsorganisationer samverka om ett projekt för att bidrag skall kunna utgå. Bestämmelserna gör det i övrigt svårt för enskilda ungdomsor- ganisationer att få bidrag till sin verksamhet från fonden.

10.2.6. Övrigt internationellt samarbete

Inom FN-systemet förekommer olika former av stöd till internationella icke- statliga organisationer. De kan få s.k. konsultativ status vid t. ex. FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) eller Unesco, subventioner eller kontrakt för att utföra särskilda projekt.

År 1977 hade omkring 40 internationella icke-statliga organisationer s. k. A-status vid Unesco, vilket innebär rätt att löpande bli konsulterad om Unescos programplanering inom organisationens kompetensområde. Om-

kring 195 organisationer hade B-status, vilket innebär att de hålls informerade om Unescos verksamhet inom deras resp. områden, och drygt 170 hade C- status, vilket främst innebär utbyte av dokumentation. Till kategori A hör bl.a. större internationella vetenskapliga och konstnärliga organisationer samt vissa fackligt betonade organisationer som International Association of Art (IAA), World Confederation of Organizations of the Teaching Profession (WCOTP), International Council on Archives(ICA), International Council of Museums (ICOM), International Federation of Library Associations (IFLA), International Music Council (IMC) och International Theatre Institute (ITI). Under verksamhetsperioden 1977—78 anvisade Unesco omkring 12,5 mkr i bidrag till vissa av de internationella organisationerna med A- eller B-status. För vissa av dem som ITI, IAA och IMC svarade Unescos bidrag för över hälften av organisationens budget.

Utöver subventioner förekommer också bidrag under dets. k. Participation Programme. Sammanlagt fördelades under åren 1977—78 omkring 26 mkr under detta program, varav en betydande del gick till de icke—statliga organisationerna.

Som exempel kan nämnas att ungefär 460 000 kr anvisades för ungdoms- verksamhet, såsom bidrag till utrustning, stipendier och konsulter. Unesco har f. ö. också inlett arbete på att med frivilliga medel skapa en ungdomsfond för att stödja ungdomsverksamhet i de minst utvecklade länderna.

10.3 ldrottsutbyte

10.3.1. Sveriges Riksidrottsförbund (RF)

Sveriges Riksidrottsförbund bildades år 1903. Till förbundet är idag 56 specialförbund anslutna. Sammanlagt uppgår antalet medlemsföreningar till omkring 31 000 med i runt tal 3 miljoner medlemmar.

Internationell verksamhet

Idrottsrörelsens internationella verksamhet är omfattande. RF har bl.a. bilaterala idrottsavtal, utbyte av studiedelegationer, deltagande i konferenser och symposier samt ger bidrag till specialförbundens internationella aktivi- teter.

Bilaterala avtal har slutits med DDR, Jugoslavien, Polen och Sovjet- unionen för att fastlägga formerna för samarbete.

RF är aktiv medlem i en rad internationella organisationers styrelser och kommittéer. Omkring 40 specialförbund har dessutom idag egna represen- tanter i resp. förbunds internationella sammanslutning. Vidare har RF omkring 25 internationella kontaktmän hint om i världen.

RF har en särskild budget för att täcka internationell verksamhet (bå 1976/ 77: 225 000 kr). Specialförbunden svarar vanligtvis själva för sitt deltagande i kongresser samt i styrelse- och kommittéarbete inom sina områden. Bå 1976/ 77 satsade de uppskattningsvis omkring 530 000 kr på denna verksamhet. RF ger dock vissa bidrag till specialförbunden för att delta i de internationella specialförbundens arbete (bå 1977/78: 200 000 kr). RF har slutligen avsatt 450 000 kr i sin budget som garantimedel för att ge specialförbunden

möjlighet att stå som vårdar för större internationella arrangemang som världs- eller Europamästerskap och internationella kongresser.

Enligt RF ökar det internationella idrottsutbytet stadigt. Det anses betydelsefullt för svensk idrott att vara företrädd vid internationella kongres- ser. Det är också viktigt för specialförbunden att få ökade möjligheter att vinna erfarenheter och kunskaper genom att delta i seminarier och sympo- Ster.

Statligt bidrag: 390 000 kr.

Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd är ett samarbetsorgan för 45 medlems- och observatörsorganisationer, vilka tillsammans representerar närmare en miljon svenska ungdomar. SUL:s verksamhet omfattar bl. a. internationella frågor, främst kontakter med ungdomsorganisationer i andra länder i form av konferenser, seminarier och delegationsutbyten.

Internationell verksamhet

Kontakterna med Västeuropa sker huvudsakligen genom Council of Euro- pean National Youth Committee (CENYC) i vilken SUL är medlem. Under år 1978 deltog svenska ungdomar bl. a. i ett seminarium i Belgien om kampen mot ungdomsarbetslöshet.

SUL har bilaterala kontakter med ungdomsorganisationernas national- kommittéer i Östeuropa. År 1977 sände man en delegation till Sovjetunionen samt deltog i ett par jugoslavisk-nordiska och rumänsk-nordiska semina- rier.

Tillsammans med SIDA har SUL anordnat seminarier i olika u-länder såsom Bangladesh, Etiopien, Peru, Tanzania och Demokratiska Republiken Vietnam. Efter seminarierna framställer deltagarna vanligtvis informations- material för användning i de olika svenska ungdomsorganisationernas verksamhet.

SUL understryker att ungdomsorganisationerna i Sverige är angelägna om att bredda sina internationella kontakter och att utbytet inte bör vara förbehållet ett fåtal ledande personer inom organisationerna. Mer resurser bör satsas på seminarier och delegationsutbyten.

Ökade resurser krävs främst för kontakt- och studiereseverksamhet.

10.4.2 Statens ungdomsråd (SUR) Statligt anslag: ca 2,3 mkr Statens ungdomsråd har till uppgift att inom ramen för samhällets kultur- och fritidspolitik främja ungdomens sociala och personliga utveckling.

Internationell verksamhet

De senaste åren har rådet mött ett ökat internationellt intresse för sin verksamhet i form av t. ex. förfrågningar, studiebesök m. m.

Rådet har också för egen del intresse av att få ta del av och följa vad som händer på ungdomsområdet i andra länder framförallt beträffande forsk- nings-, utvecklings- och dokumentationsarbete kring ungdomens kultur- och fritidssituation.

Det nordiska samarbetet sker bl. a. genom årliga kontaktmöten mellan de statliga ungdomsråden i Finland, Island, Norge och Sverige samt Dansk Ungdoms Faellesråd i Danmark.

Sedan 1974 pågår ett samarbete med ungdomsorganisationer i Förbunds- republiken Tyskland om ungdoms- och fritidsfrågor omfattande bl. a. kontakt- och studieresor. SUR har bl. a. bidragit till en sammanställning på tyska över svenska ungdomsorganisationer och deras verksamhet som har givits ut av tyska organisationer.

Behov och önskemål

SUR anser att målet för internationellt ungdomsutbyte bör vara att dels belysa relationerna mellan olika länder, dels spegla andra folks levnadsvillkor och förmedla en realistisk bild av andra länder. Enligt rådet har ungdoms- organisationerna genom sin inriktning och sin naturliga kontakt med motsvarande eller liknande organisationeri andra länder goda förutsättningar att stimulera och utveckla den internationella kontaktverksamheten.

Ungdomsorganisationernas begränsade ekonomiska resurser utgör dock ett allvarligt hinder för ett aktivt deltagande i det internationella arbetet. En arbetsgrupp inom SUR, med uppgift att undersöka omfattning och inriktning av ungdomsorganisationernas internationella verksamhet, överlämnade 1972 sina förslag till ungdomsrådet. Arbetsgruppens förslag var grundade på intervjuer med ca 40 ungdomsorganisationer och en enkät till samtliga då 73 statsbidragsberättigade organisationer.

Av undersökningen framgick att så gott som samtliga organisationer hade någon form av samarbete eller kontakt med systerorganisationer i andra länder. Många bedrev sitt internationella utbyte genom olika slag av samarbetsorgan på nordisk, europeisk eller internationell nivå. Det nordiska samarbetet var i allmänhet fastare till sin karaktär än övrigt utbyte.

SUR överlämnade år 1973 sina förslag till regeringen om stöd till ungdomsorganisationernas internationella verksamhet. Senare har man bl. &. föreslagit en ökning av stödet till ungdomsorganisationernas centrala verk- samhet bl. a. med motiveringen att det skulle möjliggöra ett ökat internatio- nellt samarbete.

10.4.3. Unga Örnars riksförbund

Statligt bidrag: ca 900 000 kr.

Unga Örnars riksförbund är en självständig barn- och ungdomsorganisa- tion inom arbetarrörelsen, som samlar barn och ungdom till en aktiv fritidsverksamhet inom den av kongressen fastställda organisationsplanen. År 1977 hade organisationen ca 88 000 medlemmar.

Internationell verksamhet

Unga Örnars riksförbund är medlemsorganisation i IFM—SEI (International Falcon Movement — Socialist Education International), ABN (Arbetarrörel- sens Barnorganisation i Norden) samt SUL.

Kurser, seminarier och lägerutbyte utgör merparten av de internationella kontakterna inom Unga Örnars verksamhetsområde. Dessa arrangeras till stor del i samarbete med IFM—SEI och ABN.

Unga Örnar har under ett antal år erhållit SIDA-medel för u-landsinfor- mation. Dessa bidrag har disponerats för materialproduktion, utåtriktade aktiviteter samt ledarutbildning.

Bristande ekonomiska resurser innebär enligt Unga Örnar att man inte bara måste vara restriktiv med egna initiativ till utbyte och samarbete av olika typer på internationell nivå, utan också har svårt att ”svara" på initiativ från andra organisationer i länder med särskilt stöd för internationellt ungdoms- utbyte.

Unga Örnar framhåller att språkresor på kommersiell basis för ungdom har ökat markant de senaste åren och att barn- och ungdomsorganisationerna borde ges ekonomiska förutsättningar för att anordna ickekommersiella studieresor.

I samband med Unga Örnars verksamhet bland invandrarbarn önskar man resurser för etablering av kontakter med barn- och ungdomsorganisationer i länder, varifrån de större invandrargrupperna kommer.

10.4.4. Svenska scoutrådet (SSR)

Svenska scoutrådet är ett samarbetsorgan för Frälsningsarméns scoutför- bund, KFUK och KFUM:s scoutförbund, Nykterhetsrörelsens scoutför- bund, SMU:s scoutverksamhet och Svenska scoutförbundet. De ingående organisationernas sammanlagda medlemsantal uppgår till ca 180 000.

Internationell verksamhet

Svenska scoutrådet svarar för vissa internationella kontakter samt medverkan i olika internationella scoutorgan.

Genom SSR:s förmedling deltar årligen mellan 150 och 200 svenska ungdomar i olika internationella aktiviteter. Medverkan i internationella scoutorgan är en annan del av SSR:s verksamhet. Utgifterna för sådana åtaganden (10 000—15 000 kr om året) har vanligtvis täckts genom bidrag från privata fonder och stiftelser.

Vidare har SSR aktivt verkat för ett ökat samarbete med scoutliknande organisationer i Östeuropa. Brist på medel har dock inskränkt utbytet till ett minimum.

SSR är inte berättigat till statliga bidrag för sin verksamhet. Sådana bidrag utgår istället till de i rådet samverkande scoutförbunden, Rådet anser sig därför behöva resurser, ca 30 000—40 000 kr årligen för medverkan i internationella scoutorgan och samarbete med organisationer i Östeuropa.

10.4.5. Svenska ungdomsringen för bygdekultur

Statligt bidrag: ca 670 000 kr.

Svenska ungdomsringen bildades år 1920 som en riksorganisation för svenska folkdansare. Idag har ungdomsringen omkring 44 000 medlem mar i olika föreningar. Verksamheten är inriktad på folkdans och folkmusik utövad av amatörer.

Internationell verksamhet

Utlandskontakterna är av två slag, dels sådana inbjudningar som går genom riksorganisationen, dels direkta kontakter som föreningarna skapar och uppehåller. Den naturliga formen för utbytet anser man vara samkväm av olika slag. Vid offentliga framträdanden visas värdlandets och gästernas folklore gemensamt.

Mellan 50 och 75 föreningar anmäler årligen sina önskemål till riksorga- nisationen om utbyte. Särskilt samarbetar man med motsvarande organisa- tioner i Norden samt i England, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna och Polen. Genom riksorganisationen förmedlas ca 50 resor och besök årligen och genom direkta kontakter mellan föreningar ytterligare ca 100.

Något ekonomiskt stöd lämnas sällan. Vanligtvis är uppehållet fritt medan den enskilde medlemmen själv svarar för resekostnader. Vid återbesök är det också vanligtvis den enskilde medlemmen som svarar för kostnaderna.

Behov och önskemål

Enligt Svenska ungdomsringen har de internationella kontakterna redan byggts ut på ett tillfredsställande sätt. Däremot behöver organisationen ekonomiskt stöd för att kunna upprätthålla kontakterna. Sådant stöd utgår redan i flera av de länder man samarbetar med. Man finner det allt svårare att begära att de enskilda medlemmarna utöver fritid också skall satsa egna medel för att det internationella utbytet skall kunna äga rum.

10.4.6. Sveriges Kristna Ungdomsråd (SKU)

Statligt bidrag: 195 000 kr. Sveriges Kristna Ungdomsråd är ett samarbetsorgan för 17 kristna ungdomsorganisationer.

Internationell verksamhet

Genom SKU förmedlas bl.a. inbjudningar till internationella arbetsläger. Något tiotal svenska ungdomar brukar delta. Ett par läger anordnas i Sverige. Utöver från europeiska länder har deltagare kommit från bl. a. Egypten och Marocko.

Inom ramen för det kristna ungdomsutbytet brukar omkring 40 till 50 svenska ungdomar besöka olika länder och något färre utländska ungdomar besöka Sverige. Utbytet omfattar förutom länderna i Europa bl. a. Brasilien,

Costa Rica, Filippinerna, Japan, Mexico, Sri Lanka och USA.

Det opinionsbildande arbetet har länge varit inriktat på förhållandena i södra Afrika. Med stöd från bl. a. SIDA haren rad möten ägt rum. Vidare har man producerat utställningar, bulletiner och ordnat filmvisningar.

10.4.7. Riksförbundet Sveriges 4H

Statligt bidrag: ca 720 000 kr.

Riksförbundet Sveriges 4H har till syfte att främja ungdomens utveckling genom att bl. a. skapa kontakt mellan lantbruksintresserad ungdom i olika länder för att främja fred och internationellt samförstånd. Medlemsantalet uppgår f.n. till ca 28500.

Internationell verksamhet

Verksamheten består till stor del av ungdomsutbyte för praktikanttjänstgö- ring samt deltagande i internationella möten.

Ungdomsutbytet anordnas vanligen i samverkan med olika internationella organisationer som International Agricultural Exchange Associaton (IAEA), International Farm Youth Exchange (IFYE) och Future Farmers ofAmerica (FFA). Det innebär två till sex månaders utlandsvistelse för att praktisera inom lantbruk m. rn. ofta i kombination med familjevistelse. Under år 1977 vistades omkring 90 svenskar i Australien, Canada eller Nya Zeeland inom IAEA-utbytet.

Med stöd från SIDA (120 000 kr) har man inlett arbete på att starta 4H- verksamhet i Tunisien. Vidare finns det planer på att bygga ut lFYE-utbytet att också omfatta Nepal.

Riksförbundet framhåller att för deltagande i internationella möten och uppdrag måste deltagarna ofta själva svara för kostnaderna. Riksförbundet föreslår att organisationerna får söka bidrag främst för resekostnader till utlandsseminarier m. m. från en central fond.

Vidare önskar man bygga ut ett ledarutbyte med en del u-länder liksom med de socialistiska staterna. Slutligen önskar man skapa en bank med värdfamiljer i Sverige för att ta emot det ökande antalet IAEA-praktikan-

ter.

10.4.8. Övrigt

I Sverige verkar också nationella förgreningar av flera internationella ungdomsorganisationer. Ofta är deras verksamhet och struktur inte av sådant slag att de kan få statligt stöd i vanlig ordning. Flera av dessa organisationer har som huvuduppgift att främja internationellt ungdomsutbyte.

Hit hör t. ex. Svenskaförbundet/ör internationella barnbyar som är en gren av Children's International Summer Villages (CISV), en internationell icke- statlig organisation med konsultativ status vid Unesco.

Det svenska förbundets verksamhet består bl. a. av att anordna interna- tionella barnbyar i Sverige och sända svenska barn till sådana barnbyar utomlands. Sedan 1963 har förbundet erhållit statsbidrag för verksamheten från utbildningsdepartementet efter tillstyrkan av skolöverstyrelsen (bå

1977/78: 80 000 kr). Förbundet önskar få ökade resurser för att årligen kunna anordna två barnbyar i Sverige. Enligt SÖ överensstämmer verksamheten väl med läroplanens syften.

Bland andra organisationer med liknande verksamhet kan nämnas People to People med syfte att främja internationell förståelse genom ungdomsresor, familjevistelse utomlands, språkkurser m. m. Samma karaktär på verksam- heten har The Experiment in International Living. vars svenska förening främst svarar för urval av svenska ungdomar att delta i gruppresor med familjevistelse utomlands och placering av utländska ungdomar i svenska familjer. American Field Service svarar för en liknande verksamhet med tyngdpunkten lagd på USA.

10.5.1. IOGT—NTO-rörelsen

Statligt bidrag: ca 3,5 mkr

IOGT—NTO—rörelsen vill genom sin verksamhet främja internationell gemenskap på demokratisk grund. Rörelsen omfattar idag vuxenförbundet IOGT—NTO och ungdomsförbunden Ungdomens nykterhetsförbund, lOGT—NTO:sjuniorförbund samt Nykterhetsrörelsens scoutförbund. Sam- manlagt uppgår medlemsantalet till ca 140000.

Internationell verksamhet

IOGT—NTO är en del av den internationella nykterhetsrörelsen genom International Organization of Good Templars (IOGT). Ungdomsförbundens motsvarighet är International Good Templars Youth Federation (IGTYF). Inom rörelsen finns också ett internationellt samverkansorgan för bildnings- och kulturfrågor, International Templars Educational and Cultural Associa- tion (ITECA):

Det nordiska samarbetet sker genom Nordiska Godtemplarrådet (NGR) och Nordens Godtemplar Ungdomsråd (NORDGU).

Det internationella samarbetet är en delav rörelsens ordinarie verksamhet. Studieresor och seminarier utomlands äger regelbundet rum i syfte att informera medlemmarna om rörelsens verksamhet i andra länder och dessa länders levnadsförhållanden. Ofta sker de i anslutning till något av organi- sationens utvecklingsprojekt i t. ex. Gambia, Indien och Sri Lanka. Till dessa har bidrag utgått från SIDA.

Det internationella utbytet förekommer främst med Norden och större delen av Västeuropa. ] Östeuropa saknas vanligtvis systerorganisationer. Man har likväl byggt upp kontakter med t. ex. Bulgarien, Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Ett allmänt statligt stöd till verksamheten behövs för att underlätta de internationella kontakterna.

Fredrika-Bremer-Förbundet som bildades år 1884 arbetar för jämstilldhet mellan kvinnor och män. Förbundet står öppet för både män och ktinnor. Medlemsantalet uppgår f. n. till drygt 7 000.

Internationell verksamhet

Enligt förbundets handlingsprogram skall man utöka och intensifiera det internationella samarbetet med organisationer som verkar för jämstilldhet mellan kvinnor och män. Detta skall dock ske utan att man därmed överför traditionellt västerländskt könsrollsmönster till utvecklingsländerna.

FBF är anslutet till International Alliance of Women (IAW) scm har konsultativ status i bl. a. FN och Unesco. Det finns också ett fast samarbete mellan de nordiska organisationer som arbetar för jämställdhet genom Nordiska Kvinnosaksföreningars Samorganisation (NKS).

FBF är en av stiftarna av Afro-Art, vars uppgift det är att köpa och försälja hantverksalster från skolor och verkstäder i u-länderna, ordna utställningar av konst samt främja utbildning inom hantverksområdet. Afro-Art bedriver också konsultverksamhet och sprider information om konsthantverk. Bidrag har utgått från bl. a. SIDA för verksamheten.

Ett par större internationella projekt har fått stöd från bl. a. utbildnings- departementet. Det gäller dels "Women in Public Life", dels ett projekt om de opolitiska kvinnoorganisationernas roll i den samhälleliga beslutsproces- sen. Avsikten med det förra projektet är att i samverkan med kvinnoorga- nisationer i ett antal u-länder ge stöd åt deras verksamhet och samtidigt informera medlemmarna i Sverige om kvinnorörelser i u-länderna. Det omfattar bl.a. studieresor, seminarier och föredragsturnéer. Det senare projektet sker i samarbete med Husmodersförbundet Hem och Samhälle och Yrkeskvinnors Klubbars Riksförbund. År 1978 anordnade man ett interna- tionellt symposium om kvinnoorganisationsforskning.

FBF mottar också ett betydande antal besök av utländska journalister, vetenskapsmän och politiker.

Behov och önskemål

FBF anser sig f. n. inte ha råd att öka sitt internationella utbyte. Deltagande i internationella konferenser bekostas i regel av de enskilda medlemmarna, ibland med ett mindre resebidrag från förbundet. Detta finner man otillfreds- ställande.

FBF önskar främst få ett generellt statsbidrag för sin verksamhet, vilket skulle ge organisationen möjlighet att bättre prioritera och planera sitt arbete. Men det behövs också tillfälliga bidrag för längre utlandsresor och kurser. Behovet varierar för den enskilda organisationen är från år. "FN-år" kring t. ex. miljövårds-, kvinno- eller befolkningsfrågor skapar behov av en intensiv reseverksamhet för FBF under vissa perioder. Sådana behov kan sällan mötas inom ramen för den egna budgeten.

10.7. Kyrkornas verksamhet 10.7.1 Svenska kyrkan

Svenska kyrkan verkar internationellt genom flera organ t.ex. Svenska kyrkans missionsstyrelse (SKM). Lutherska Världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen och Kyrkans internationella studieavdelning (KISA).

Internationell verksamhet

SKM som bildades 1874 samarbetar med systerkyrkor i Afrika och Asien, driver det Svenska teologiska institutet i Jerusalem och är verksam bland judar i Paris (tidigare Riksorganisationen Kyrkan och Judendomen). Syster- kyrkorna bedriver olika former av evangelisations-, utbildnings-, sjukvårds- och socialarbete vilket SKM stöder dels genom sina missionärer och dels genom ekonomiskt bistånd.

Förutom stöd till skolor på olika stadier, bibelskolor och teologiska seminarier, stöder SKM t.ex. Mindolo Ecumenical Foundation i Kitwe, Zambia, ett centrum för kvinnoutbildning. ungdomsledarutbildning, konfe- renser och forskning. med ett bibliotek, Dag Hammarskjöldsbiblioteket. Musikskolor som Kwanongoma Music College i Rhodesia och Ruhija Evangelical Academy i Tanzania liksom konsthantverksskolor som den vid Rorke's Drift (Oscarsberg) i Sydafrika stöds också.

Flera livaktiga vänortskontakter har kommit till stånd, t. ex. mellan församlingari Knivsta och Musume (Rhodesia). 1 maj 1978 gästades Sverige av Kwanongomakören (Rhodesia) som bl. a. besökte Geijerskolan i Ransäter och mötte musikeleverna där.

Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen bildades år 1947 som ett organ för samarbetet mellan Svenska kyrkan och Lutherska Världsförbundet i Geneve. En huvuduppgift är att insamla, förvalta och fördela medel till mellankyrkligt stöd, katastrofhjälp och utvecklingsbistånd. Detta arbete bedrivs under namnet Lutherhjälpen, Sveriges största frivilliga u-hjälpsorganisation.

Man stöder bl. a. kulturell verksamhet som stipendieprogram i skilda länder och bekostande av utländska studenters studieri Sverige liksom bidrag till spridande av teologisk litteraturi Östeuropa. Betydande arbete läggs också ned i Sverige på att sprida information om de kulturella, sociala och politiska förhållandena i olika u-länder.

KISA är ett gemensamt studieorgan för olika kyrkliga organisationer. Det har till uppgift att utreda och bearbeta internationella frågor som är aktuella inom huvudorganisationerna framförallt i deras samarbete med kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. Det finns också en internationell AV-tjänst som förser huvudorganisationerna med material för deras infor- mationsarbete.

10.72. Svenska Missionsrådet

Svenska Missionsrådet är ett samarbetsorgan för samtliga större svenska missioner.

Internationell verksamhet

Kyrkorna bedriver inom ramen för sitt missionsarbete i u-länderna även hälso-, sjukvårds-, utbildnings- och sociala projekt av annat slag. Enligt senast tillgängliga statistik (1974) uppgick de totala utgifterna för yttre mission till 77 mkr.

I arbetet lägger man vikt vid att söka utveckla lokala traditioner och lokalt integrerade former för kristna värderingar. I Sverige satsar man på att ge information om förhållandena i mottagarländerna i form av trycksaker, AV- medel och besök.

Samverkan sker med lokalt förankrade folkrörelser på flera områden bl. a. i form av studiebesök och kör- och föredragsresor i syfte att öka kunskapen om situationen i resp. länder. Denna verksamhet har ökat under senare år.

Till största delen finansieras verksamheten genom insamlingar, gåvor och testamenten. Samarbetet med SIDA har byggts ut beträffande socialt inriktade projekt i u-länderna. SIDA har också stött olika informationsprojekt samt vissa av missionsorganisationernas arbete på att förteckna inhemsk musik och utveckla bibliotek, konsthantverk och brukskultur.

Behov och önskemål

Svenska missionsrådet anser att kultur- och informationsutbytet bör krafti- gare prioriteras i framtiden. Missionssamverkan innebär därvid en kontakt mellanjämställda kyrkor i olika länder. Projektsamverkan mellan SIDA och missionerna bör kunna utvecklas. Missionerna anser sig också kunna bidra till en geografisk breddning av kultur- och informationsutbytet. Ett statligt stöd till denna del av missionernas arbete skulle enligt Svenska Missionsrådet innebära en viktig förstärkning.

1073. Sveriges Frikyrkoråd (SFR)

Sveriges Frikyrkoråd är ett samarbetsorgan för de större frikyrkosamfun- den.

Internationell verksamhet

SFst medlemssamfund tillhör vanligtvis internationella kyrkoorganisa- tioner som regelbundet håller möten och har också i övrigt en betydande internationell verksamhet. Några av samfunden tillhör också Kyrkornas världsråd. De flesta bedriver i någon form missionsarbete i olika länder. Antalet svenska missionärer utomlands uppgick år 1975 till drygt 1 500.

SFR har ett särskilt organ för katastrof— och utvecklingsbistånd, Frikyrkan hjälper. Dess verksamhet omfattar idag 17 länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Pingströrelsen och Frälsningsarmén verkar i u-länderna genom andra kanaler.

SFR betonar att medlemssamfunden ofta har ett betydande utbyte av körer, musiker och föredragshållare. Genom bl. a. Frikyrkliga studieför- bundet anordnas årligen fiera internationella arrangemang i församling- arna.

Behov och önskemål

U-Iandsverksamheten bekostas till största delen genom insamlingar och gåvor. Vissa bidrag för t. ex. planering och personal (volontärer) har lämnats av SIDA. Också informationsutbyte i vid mening har kunnat ske med bidrag från SIDA.

Enligt SFR behövs av ekonomiska och valutatekniska skäl ofta särskilda insatser för utbytet med u-länder och länderna i Östeuropa. Man önskar därför i första hand ökade ekonomiska möjligheter att ta emot besök från dessa områden. Likaså finner man det angeläget att få bättre stöd för att sända ut svenskar i ett organiserat utbyte.

10.8. Handikappverksamhet

10.81. De Handikappades Riksförbund (DHR)

Statligt bidrag (1977): ca 2,2 mkr.

De Handikappades Riksförbund är en intresseorganisation för handikap- pade i Sverige. Förbundet har f.n. 203 avdelningar med omkring 45 000 medlemmar.

Internationell verksamhet

DHR är medlem i olika internationella sammanslutningar vars uppgifter är att verka för handikappades intressen enligt DHR:s egen målsättning. I Norden är förbundet sedan år 1945 medlem i Nordiskt Handikappförbund.ett samarbetsorgan för rörelsehindrades intresseorganisationer.

Inom Europa medverkar DHR i det europeiska samarbetsorganet Fédéra- tion Internationale de Mutilés, Invalides du Travail et Invalides Civils. Förbundet har bl. a. organiserat en europeisk konferens i Sverige.

Förbundet mottar flera besök årligen från bl. a. Indien, Japan, USA och en del länder i Europa.

DHR anser det vara synnerligen angeläget att kunna aktivare medverka i bl.a. kommittéarbetet i de internationella organisationerna. Medel behövs för att kunna företa besök utomlands liksom för att ta emot gäster i Sverige. Likaså behövs det mer informationsmaterial om svensk handikappvård, främst på engelska.

11 Sammanställning av resurser för internationellt kulturutbyte

Denna sammanställning av statligt och kommunalt stöd till kulturutbyte bå 1977/78 bygger i huvudsak på uppgifter enligt regleringsbrev, departements- protokoll. verksamhetsberättelser m. m. I flera fall saknas dock exakta uppgifter. Vissa uppskattningar har därför varit nödvändiga.

Sammanställningen gör således inte anspråk på att vara fullständig. Den torde ändå ge en i huvudsak riktig bild av de allmänna resurser som i dag används för kulturutbyte. '

I försiktiga termer kan följande allmänna beräkning av särskilt avsatta medel för främst utomnordiskt kulturutbvte göras:

statliga bidrag: ca 13,5 mkr kommunala bidrag: ca 1,0 mkr (även nordiskt utbyte) landstingsbidrag: ca 100000 kr (även nordiskt utbyte) övrigt: ca 1,1 mkr

Härtill kommer ca 1.5 mkr huvudsakligen för utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning och 3,5 mkr för inköp av litteratur på invandrarspråk m.m. till folkbiblioteken. Vidare tillkommer medel ur ordinarie anslag som används av vissa större centrala och regionala kultur- institutioner för deras utbyte (ca 4,5 mkr). Av statliga medel för nordiskt kulturutbyte går uppskattningsvis 2,5 mkr direkt till svenska intressenter.

1 1.2 Statliga insatser

Under nionde huvudtiteln (utbildningsdepartementet) anvisades bå 1977/78 sammanlagt ca 970 mkr till allmänna kulturändamål. Av dessa medel kan omkring 21 mkr (13,5+1,5+3,5+2,5) beräknas gå till internationellt kultur- utbyte. Under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet) beräknades omkring 500000 kr gå till vissa internationella kulturändamål. Därtill kom medel anvisade till Svenska institutet för allmänt kulturutbyte på omkring 1,4 mkr.

11.2.1. Utrikesdepartementet

Bidrag: ca 500 000 kr.

Anslaget D3. Övrig information om Sverige i utlandet m. in. (totalt 6.4 mkr).

Under posten samordnad informationsverksamhet beräknas en viss del gå till kulturutbyte, uppskattningsvis ca 500 000 kr.

11.2.2. Utbildningsdepartementet

Bidrag: ca 1,1 mkr.

Anslaget G ]. Kulturellt utbyte med utlandet (totalt 1 051 000 kr). Deltagande i internationella organisationers konferenser och kurser m. m. (208 000 kr).

Under denna post används omkring hälften av medlen för att bestrida av regeringen utsedda representanters kostnader i samband med möten inom Europarådet, OECD och Unesco.

Övriga medel används för resebidrag till svenska deltagare i möten anordnade av s. k. NGO's (internationella icke-statliga organisationer). Bidragen avser såväl utbildnings- som kulturändamål (för kulturändamål ca 65 000 kr).

Till regeringens disposition (548 900 kr). För kulturändamål har avsatts dels ett bidrag till folkrörelsernas internationella kontakter (200 000 kr), dels vissa årligen återkommande bidrag.

Inom ramen för stödet till folkrörelserna har bl. a. Fredrika-Bremer- förbundet fått bidrag till ett internationellt symposium om kvinnofrågor och ABF:s teaterstudio i Linköping till ett utbyte med en polsk teatergrupp.

Årligen återkommande ändamål gäller 1. ex. bidrag till svenska förbundet för internationella barnbyar, vissa årsavgifter till NGO”s etc. I övrigt används posten för att tillgodose smärre medelsbehov för resor, konferenser, årsav- gifter m.m. (för kulturändamål ca 160 000 kr).

Anslaget G 3. Bidrag till internationella kongresser m. m. i Sverige (totalt ' 690 000 kr).

Ur detta anslag anvisas medel huvudsakligen för vetenskapliga ändamål (för kulturändamål ca 335 000 kr).

Anslaget 85. Bidrag till särskilda kulturella ändamål (totalt drygt 4,2 mkr).

Ur detta anslag anvisas undantagsvis medel för internationella kulturän- damål. Bl. a. gavs bidrag till en världsmusikfest i Stockholm och Helsingfors (75 000 kr), en världskonferens om urbefolkningar i Kiruna (55 000 kr) och ITI:s internationella teaterkongress (25 000 kr) från detta anslag (för kultu- rändamål ca 200 000 kr).

1123. Svenska institutet

Anslag: 18,3 mkr.

Projektmedel och bidrag: 1,4 mkr. Anslaget P3. Stöd åt information om det svenska samhället (totalt 2,1 mkr).

Under detta anslag beräknas ca 200000 kr gå till kulturutbyte såsom utställningar, publikationer m. m.

Anslaget P 4. Stöd åt presentation av svensk konstnär/ig verksamhet uppgick till totalt 1 189000 kr.

11.2.4 Statens kulturråd

Bidrag: ca 800 000 kr.

Anslaget B 4. Bidrag till kulturverksamhet inom organistioner (totalt 9 325 000 kr).

1. Bidrag till centrala amatörorganisationer (totalt 2 010 000 kr). För utlandsresor för körer, orkestrar och folkdanslag anvisades 275 000 kr. För bidrag till svenska sektioner av vissa internationella organisationer för deras verksamhet och årsavgift anvisades 205 000 kr.

2. Bidrag till kurser, konferenser, resor, festivaler och gästspel (totalt 490 000 kr). Bidrag om sammanlagt 150000 kr anvisades till kulturändamål enligt följande: folkbildning: 30000 kr; konst: 27000 kr; teater: 60000 kr: dans: 18 000 kr samt musik: 25 000 kr. Anslaget B 18. Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet (totalt 6 605 000 kr). För bidrag till teater- och musikinstitutioners internationella gästspel anvisades 100000 kr.

Anslaget 824. Bidrag til/folkbibliotek (totalt 17 430 000 kr). Bidrag om sammanlagt ca 65000 kr anvisades till vissa gemensamma ändamål av internationell karaktär i folkbiblioteksverksamheten.

11.2.5 SIDA

Anslag (information m.m.): ca 21,1 mkr.

Bidrag: ca 750 000 kr. SIDA ger bidrag till enskilda organisationers u-landsinformation (varav en del medel används för kulturändamål i Sverige), författarstipendier m. m. (400000 kr), översättning av u-Iandslitteratur (150000 kr) samt andra särskilda ändamål om uppskattningsvis ca 750 000 kr.

11.2.6 Konstnärsnämnden

Anslag: 20,7 mkr.

Bidrag: ca 940000 kr. Medel anvisades till internationella ändamål enligt följande: Resestipen- dier för tonkonstnärer: 383 000 kr, resestipendier för scenkonstnärer: 388 500 kr, projektbidrag för bild- och formgrupper: 70 000 kr samt stöd till enskilda konstnärers utställningar utomlands: ca 100000 kr.

11.2.7 Kulturprogram inom föreningslivet

Anslag: 14,5 mkr.

Bidrag: 150 000 år 300 000 kr. För bidrag till folkbildningsorganisationer o. !. anvisades för utländska artistarrangemang i Sverige, särskilt inom musikområdet, 150 000 a 300 000 kr.

11.2.8 Folkets Husföreningarnas Riksorganisation

Projektmedel: ca 1,5 mkr.

FHR uppbär särskilda statsbidrag för spridning av kvalitetsfilm genom Bio Kontrast (700 000 kr) samt för konstutställningar och de 5. k. Folkets hushörnorna för att tillhandahålla god konst, litteratur och musik (770000 kr).

11.2.9 Svenska riksteatern

Anslag: 53,4 mkr Bidrag: ca 500 000 kr Bidragen gäller utländska gästspel på Södra Teatern (250000 kr), finska gästspel (150 000 kr) m. m.

11.2.10 Stiftelsen Institutet för rikskonserter

Anslag: 25,5 mkr Projektmedel och bidrag: 350 000 kr

För utlandsverksamhet disponerade Rikskonserter totalt 1045000 kr. Därav anvisades som projektmedel för utlandsinformation, artisters och mindre ensemblers utlandsresor m. m. ca 350 000 kr.

11.2.11 Svenska Filminstitutet

Projektmedel och bidrag: ca 1,4 mkr.

Genom anslag från utbildningsdepartementet disponerade SFI omkring 1 mkr för visning av spelfilm i nya former (Bio 16) och för import och distribution av barnfilm. Dessutom disponerade SFI ur egna fonder ca 400000 kr för att främja svensk film utomlands.

11.2.12 Sveriges Författarfond

Anslag: 25,2 mkr

Bidrag (bå 1976/77): ca 1,3 mkr Till stipendier för författares utlandsresor(sammanlagt ca 1,2 mkr), bidrag till översättare av svensk litteratur samt nordiska författarstipendier (ca 85 000 kr) fördelade fonden ca 1,3 mkr.

11.2.13 Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK)

Anslag: 7,4 mkr (inkl. bidrag till NORDINFO 640 000 kr)

Bidrag: ca 615 000 kr SINFDOK gav resebidrag etc. för deltagande i internationella möten inom informations— och dokumentationsområdet.

11.2.14 Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU)

Anslag: 577 000 kr Bidrag: ca 350 000 kr För utställningsverksamhet i utlandet anvisade nämnden ca 350 000 kr.

11.2.15 Stiftelsen riksutställningar

Anslag: ca 9 mkr

Projektmedel (bå 1976/77): 610 000 kr Riksutställningar anslog för produktion och distribution av utställningar samt för information och konsultverksamhet inom ramen för sin internatio— nella informations- och kulturutbytesverksamhet ca 610 000 kr.

11.2.16 Ordinarie budgetmedel

Större institutioner: utöver specialdestinerade medel använder Operan, Dramaten, vissa statliga museer etc. ordinarie budgetmedel för att täcka nettokostnader i samband med internationell verksamhet. Operan beräknar t. ex. de årliga utgifterna för utbytet till ca 800 000 kr. Dramaten använde bå

1977/78 ca 40000 kr. För internationell utställningsverksamhet i Sverige använder vissa museer delar av det ordinarie utställningsanslaget, t.ex. Historiska museet (100000 21 150000 kr) och Moderna museet (100000 21 125 000 kr). Uppskattningsvis användes sammanlagt 1,5 mkr.

Utländska tjänsteresor: regionmusiken, riksarkivet, vissa statliga museer samt statens ungdomsråd disponerade sammanlagt ca 100 000 kr.

Folkparkernas" Centralorganisation: nettoutgifterna för utländska artister och ensemblegästspel uppgick till mellan 75 000 och 100000 kr.

1 I .3 Övrigt

11.3.1 STIM:s Informationscentral

Statligt bidrag: 132 000 kr

Bidrag från STIM: 1,9 mkr Bidrag (musikinformation): ca 215 000 kr För främjande av svensk musik utomlands genom trycksaker, noter, fonogram m. m. anslog Informationscentralen ca 215 000 kr.

11.3.2 Musikaliska akademien

Anslag: 2,8 mkr

Bidrag (stipendier): ca 130000 kr Akademien fördelar årligen sex eller sju utlandsstipendier till högskoleut- bildade sångare/instrumentalister om sammanlagt ca 130 000 kr.

11.3.3 Akademien för de fria konsterna

Anslag: 880000 kr

Bidrag (stipendier): ca 200000 kr Akademien fördelar årligen ett antal stipendier till verksamma konstnärer, arkitekter och elever vid konsthögskolan om sammanlagt 450 000 kr. Uppskattningsvis används knappt hälften till utlandsresor.

11.3.4 Privata fonder m. m.

En rad fonder fördelar medel till stipendier för utlandsresor o. !. Beloppen för kulturändamål synes relativt obetydliga. För omkring 25 privata fonder torde det röra sig om uppskattningsvis 150 000 kr.

1 1 .4 Kommunala insatser

De kommunala utgifterna för allmän kulturell verksamhet är 1977 uppgick till närmare 1,7 miljarder kr fördelade enligt tabell 9.

Tabell 9 Kommunala utgifter för allmän kulturell verksamhet 1977

Fördelning Mkr %

Folkbibliotek . 606 35,9 Kommunal musikskola 298 17.6 Bidrag till bildningsorganisationer 264 15.7 Teaterverksamhet 131 7.7 Museer och utställningar 102 6,1 Bidrag till samlingslokalhållande organisationer 77 4,6 Musik och dansverksamhet 73 4.3 Kulturminnesvård 45 2.7 Central kulturadministration 36 2,2 Konstinköp och utsmyckning 15 0.9 Insatser för kulturarbetare 8 0,2 Filmverksamhet 4 0.1 Övrigt 32 1.9

Summa 1 686 100

Internationell verksamhet

Kommunernas internationella verksamhet är synnerligen begränsad. Flera hänvisartill kommunallagent3 å)enligt vilken "Kommunäger att själv vårda sina angelägenheter . .

11.4.1 Regionala och lokala institutioner

I huvudsak bedrivs den internationella verksamheten genom de institutio- ner/förvaltningar som uppbär anslag från kommunen. Som framgår av nulägesbeskrivningen har de regionala och lokala institutionerna på teater-, musik- och museiområdena vissa internationella kontakter, vilka i huvudsak bekostas ur den ordinarie budgeten. Utöver kommunala medel får dessa institutioner bidrag från stat och oftast även från landsting. Därtill kommer vissa egna intäkter.

Sammanlagt förfogade de regionala och lokala institutionerna (teatrar, orkestrar och museer) över följande medel:

Statliga bidrag: 105 mkr Kommunala bidrag: 126 mkr Landstingsbidrag: 36 mkr Egna intäkter: 44 mkr

Därav beräknas omkring en procent ha använts för internationellt kultur- utbyte, vilket skulle motsvara ungefär 3 mkr.

11.4.2 Vänortsutbyte

En stor del av kommunernas internationella utbyte sker inom ramen för vänortsavtal. Sådana finns främst inom Norden. Enligt de senast tillgängliga uppgifterna (1973) hade omkring 37 kommuner vänortskontakter utanför Norden, främst med större västeuropeiska länder och USA. Vänortssamarbetet består av utbyte av skolungdom och delegationer med kommunala förtroendemän m. fl. liksom av informations- och idrottsutbyte.

En mindre del gäller kulturkontakter såsom utbyte av skolorkestrar och utställningar.

Kostnaderna härför ryms dels under de regionala och lokala institutio- nernas verksamhet, dels under särskilda anslag från kommunerna. Någon uppgift om faktiska utgifter för kulturutbyte finns inte.

11.4.3 Bidrag

Vissa kommuner ger bidrag till amatörgruppers utlandsresor (körer, orkest- rar, folkdanslag etc.). Bidragen synes vara av obetydlig omfattning. Därtill kommer viss representation i samband med besök.

Om man bortser från de lokala och regionala institutionernas verksamhet torde bidragen inte röra sig om mer än några tusentals kronor per kommun i genomsnitt. Det skulle i så fall motsvara en total insats i storleksordningen 0,5—1 mkr.

11.5. Landstingens insatser

Landstingens utgifter för kulturverksamhet år 1977 uppgick till ca 125 mkr. Landstingen fördelar sina kulturmedel i huvudsak på regionala institutioner som länsmuseer, länsbibliotek, länsteatrar och länsorkestrar.

Landstingens internationella utbyte på det kulturella området är begrän- sad. Bidrag ges i första hand som stöd till föreningsverksamhet, för resor, utbyte etc. Det rör sig endast om något tusental kronor i varje enskilt. fall.

I vissa landsting finns principbeslut på att man endast ger bidrag till mottagande verksamhet. Sammanlagt torde bidragen inte överstiga 100 000 kr.

Utredningen belyser i denna bilaga främst det internationella utbyte inom studie- och forskningsområdet som handläggs av Svenska institutet samt inom universitet och högskolor. Vissa exempel ges också på andra former av utbyte som berör bl. a. forskningsråden, de vetenskapliga akademierna, vissa stiftelser och fonder, studieförbunden m. fl.

1 Svenska institutet

Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att handlägga svensk- internationellt stipendieutbyte. En särskild uppgift för Institutet är att ge stöd och service åt svenskundervisningen vid utländska läroanstalter. Av Insti- tutets budget 1976/77 om sammanlagt ca 19 mkr avsåg ca 5 mkr projektmedel för utbyte inom Studier och forskning.

I. 1 S tipena'ieverksamhet

Huvudbeståndsdelen i programmet Studier och forskning är stipendieverk- samheten, som i pengar räknat är Institutets största enskilda verksamhet. Av tradition sker det internationella stipendieutbytet framförallt inom den högre utbildningen men i viss utsträckning även på andra utbildningsnivåer.

Institutets stipendieverksamhet är baserad på överenskommelser med andra länder (bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av riksdagen eller regeringen (s. k. gäststipendier, Europarådsstipendier, Islandsstipendier). Dessutom förvaltar Institutet särskilda uppdrag på stipendieområdet, bland annat för SIDA.

De bilaterala Stipendierna ges vanligen under förutsättning att medborgare från landet i fråga får ungefär samma antal stipendier i Sverige (länderkvo- terade stipendier). Dessa stipendier regleras genom avstämning mellan Sverige och partnerlandet. Överenskommelserna är formellt sett inte bindande på lång sikt men har så lång tradition att varje förslag om minskning iden kvot som erbjuds bru kar leda till protester. I början av 1960-talet tillkom stipendieutbyte med Sovjetunionen vilket senare inlemmades i det svensk- sovjetiska kulturprogrammet. I samtliga kulturprogram med länderna i Östeuropa har kvoter för bilateralt stipendieutbyte inskrivits. Här rör det sig alltså om bindande överenskommelser för i regel två år i taget.

De bilaterala Stipendierna finns i form av såväl korttids- (i regel 10—14

dagar, i ett fåtal fall 3—8 veckor) som långtidsstipendier (minst en termin). Det rör sig om ca 80 årsstipendier och 100 korttidsstipendier i vardera riktningen . Totalt har den bilaterala stipendieverksamheten sin tyngdpunkt i de europeiska länderna, men även länder som Canada, Indien, Folkrepubliken Kina. Japan, Sydkorea och Turkiet finns representerade. De senaste årens utveckling har lett till en betydande ökning av de östeuropeiska ländernas andel av den bilaterala stipendieverksamheten, i synnerhet när det gäller korttidsstipendier. Under det senaste redovisade verksamhetsåret 1976/77 hade 89 utländska stipendiater studerat/forskat i Sverige i 3—12månader inom de bilaterala stipendieprogrammen och under samma tid 85 svenskar studerat utomlands. När det gäller korttidsstipendier hade 17 västeuropeiska stipen- diater studerat i Sverige och 45 svenska stipendiater i västeuropeiska länder i 2—16 veckor. Under samma tid hade 102 östeuropeiska stipendiater studerat i Sverige 1—4 veckor och 104 svenskar studerat i östeuropeiska länder. Gäststipendierna tillkom genom riksdagsbeslut år 1971 samtidigt som möjligheten för utländska gäststuderande att få svenskt studiestöd försvann. Stipendieprogrammet omfattar 1001äsårsstipendier och är öppet för sökande

Tabell 1 Antal gäststipendiater under budgetåret 1976/77, fördelade på regioner och total stipendietid

Region Tid upp till 6 mån— 1 år— 2 år— 3 år— Totalt 6 mån 1 år 2 år 3 år 4 år

Västeuropa 10 2 6 5 — 23 Östeuropa 9 5 4 l — 19 Nordamerika 7 4 6 4 — 21 Latinamerika l 2 5 5 — 13 Nordafrika 2 2 — 10 — 14 Mellersta Afrika 1 1 2 4 1 9 Södra Afrika -— — — 3 —— 3 Främre Orienten 3 — 2 4 — 9 Mellersta Asien 2 1 4 7 2 16 Östasien 1 2 3 5 — II Oceanien - — 1 1 — 2 Totalt 36 19 33 49 3 140 Tabell 2 Antal gåststipendiater fördelade på ämnen Humaniora (inkl teologi) 33 Samhällsvetenskap (inkl juridik) 28 Naturvetenskap 30 Medicin (inkl Odontologi, veterinärmedicin

och farmakologi) 16 Ingenjörsvetenskap (inkl arkitektur och

agronomi) 16 Konstnärliga studier 12 Övrigt 5

från jordens alla länder. Stipendierna kan utgå för alla slags studier, både akademiska och icke akademiska, och kan innehas upp till tre läsår. Totala antalet gäststipendier inom programmet uppgick 1976/77 till 140. Institutet fick drygt 3 600 förfrågningar om denna typ av stipendier. Fördelningen på regioner och ämnen framgår av tabell 1 och 2. Institutet fördelar tio stipendier årligen om ett läsår vartdera inom Europa— rådets stipendieprogram. Dessa s. k. Europarådsstipendier kommer från medlemsländer i Europarådets kulturstyrelse. Institutet administrerar också ca 120 FN — och OECD-stipendiaten vistelse i Sverige i perioder varierande från en vecka till 12 månader per stipendiat samt 4 isländska stipendiaters vistelse i ca 10 månader per stipendiat.

1 .2 Övrigt personutbyte

Programmet för övrigt personutbyte kompletterar de egentliga Stipendierna med flexiblare utbytesformer. Syftet är främst att möjliggöra besök för utlänningar i Sverige och för svenskar i utlandet i samband med forsknings- och utbildningsverksamhet av olika slag. Det kan också gälla deltagande i konferenser som ofta aktualiseras med kort varsel och innebär en kortare vistelse i ett annat land.

Under 1976/77 besökte åtta gästföreläsare Sverige och tolv svenskar gästföreläste utomlands. Besöken varade en till tre veckor. Sju konferenser, symposier, delegationsresor osv. i Sverige fick bidrag till täckande av utländska deltagares rese- och uppehållskostnader. Svenska grupper fick bidrag för att deltaga i en konferens och en studieresa i utlandet. Sju individuella uppehållsbidrag för forsknings- och studiebesök i Sverige utgick till utländska specialister och sex svenskar fick motsvarande bidrag för besök utomlands.

1.3 Svenskundervisning i utlandet

Undervisning i svenska som främmande språk bedrivs vid ett stort antal läroanstalter i utlandet. Utanför Norden ges svenskundervisning vid ca 200 universitet och högskolor i Europa, Nordamerika, Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea och dessutom vid många icke-akademiska läroan- stalter för både vuxna och ungdomar i Europa och Nordamerika. Dänill kommer en omfattande svenskundervisning inom skol- och högskolevä- sendet i de nordiska grannländerna. I Finland har undervisnng i svenska som främmande språk större omfattning än i hela utlandet i övrigt. Intresset för svenskundervisning i utlandet, som även omfattar litteratur, kultur och samhällsförhållanden, har under 1970-talet ökat kraftigt. Enligt Svenska institutets uppskattning deltar i dag ca 10000 personer utanför Norden i kurser i svenska språket.

Undervisning i svenska initieras av de utländska läroanstalterna själva, som också ekonomiskt ansvarar för verksamheten. Från svensk sida ges endast stöd och service i olika former. Enda undantaget är ett särskilt lönestöd till lektorer i Reykjavik. Andra nordiska länder tillämpar andra principer och ger direkta lönebidrag. De olika villkoren för de nordiska ländernas stöd till undervisning av respektive språk i utlandet är föremål för en särskild

utredning på initiativ av ämbetsmannakommittén för nordiskt kulturellt samarbete.

Vid universitet och högskolor i utlandet tjänstgör ett 70-tal svenska lektorer. Institutet medverkar vid tillsättningen av lektorerna i samarbete med en särskild lektoratsnämnd. Antalet utländska svensklärare vid läroan- stalter utanför Norden uppgår till minst 300 vid universitet och högskolor och lika många inom annan utbildning.

Institutets stöd till svenskundervisningen består bland annat av bokgåvor, prenumerationer på tidningar och tidskrifter, läromedelsstöd, rese- och expensbidrag till lektorerna, feriekurser i svenska för studenter, lärare och översättare, konferenser och kontaktresor samt stöd till gästföreläsningar och kulturella arrangemang i samband med svenskundervisningen.

Rese- och expensbidragen till lektorerna avser bland annat att täcka de extra kostnader som de åsamkas genom utlandstjänstgöringen och att möjliggöra resor mellan hemorten och tjänstgöringsorten. Kursverksam- heten i Sverige gör det möjligt för lärare och studerande att hålla levande kontakt med det svenska språket och att vidmakthålla kunskaper om Sverige som är nödvändiga i deras arbete. Konferenserna i utlandet ger lärarna tillfälle till samarbete och diskussion av gemensamma frågor. Böcker, tidskrifter och läromedel är värdefulla hjälpmedel i undervisningen och särskilt välbehöv- liga i Östeuropa, där undervisningen ofta är helt beroende av läromedel från Sverige. Informationsmaterial och kulturella arrangemang tillgodoser det Sverigeintresse som ofta har livaktiga stödjepunkter i universitetens svensk- avdelningar.

Institutets budget för stöd till svenskundervisning framgår av tabell 3 nedan.

1.4 Behov och önskemål

Det stora intresset för bilaterala stipendier och gäststipendier motiverar enligt Institutet en ökning av stipendiernas antal. Det anses emellertid också viktigt att förstärka de stipendier som redan finns. För närvarande finns inte

Tabell 3 Svenska institutets stöd till svenskundervisning i utlandet bå 1977/78

Ändamål (1 OOO-tal kr) Bidrag åt utländska skandinavister för fortbildning

i Sverige 20 Kursverksamhet för utländska skandinavister

i Sverige 100 Svensklärarkonferenser i utlandet 40 Läromedelsstöd till läroanstalter i utlandet med svenskundervisning 141 Ekonomiskt stöd till svenska utlandslektorer (inkl.

lön till svenska lektorn i Reykjavik) 279 Lektorsförmedling och stöd till arrangemang på

lektoratsorter 30

Summa 610

resebidrag, familjestöd till stipendiater eller etableringsbidrag för initialkost- nader i Sverige vilket missgynnar mindre bemedlade stipendiekandidater från avlägsna länder. Bidrag till resekostnader för alla som får stipendier från Svenska institutet och ett extra månadsstipendium för initialkostnader föreslås av Institutet.

Ifråga om stipendieverksamheten har enligt Svenska institutet utbygg- naden av samarbetet med länderna i Östeuropa delvis skett på bekostnad av utbytet med framförallt Västeuropa och Nordamerika, som traditionellt sker i friare former. Det kan finnas anledning att söka motverka dessa tendenser genom att exempelvis öka antalet stipendier eller någon form av länderkvo- tering i fördelningen.

Stipendierna bör anvisas på ett sådant sätt att problem till följd av kopplingen till basbelopp kan undvikas. Med nuvarande system måste Institutet minska andra aktiviteter i den mån anvisade ökningar inte motsvarar basbeloppet. Tänkbara administrativa lösningar har föreslagits av Institutet bland annat i petita för l978/79.

I fråga om övrigt personutbyte framhåller Institutet vikten av att också behov utanför högskoleområdet kan tillgodoses. Av tradition sker det internationella stipendieutbytet framförallt inom det högre utbildningen, där också vägledning och rådgivning finns. Det anses alltmer angeläget att även kategorier som representerar andra studieområden får delta i utbytet. Dessa kategorier saknar ofta centrala instanser att vända sig till, och anspråken på Institutet från dessa områden ökar.

Den starka utvecklingen av svenskundervisningen i utlandet har gjort Institutets resurser för stöd och service till denna verksamhet otillräckliga. Rese- och expensbidragen behöver förstärkas kraftigt. I östeuropeiska länder utbetalas lektorslönerna i landets valuta, som inte kan växlas till västvaluta och således inte användas utanför tjänstgöringslandet. Vid resor inom tjänstgöringslandet måste lektorerna dock i egenskap av utlänningar betala i västvaluta. Dessa omständigheter gör den ekonomiska situationen svårare för lektorerna i östländer än för deras kollegeri väst och motiverar högre rese- och expensbidrag.

Särskilt angeläget finner Institutet det också vara att kunna öka kursverk- samheten i Sverige och bereda ett större antal svensklärare möjlighet till kostnadsfria fortbildningskurser i Sverige. Också för studenterna är kontakter med den naturliga språkliga miljön en nödvändig stimulans. I vissa länder är en tids vistelse i det studerade språkets land obligatorisk för att de skall få ut examen. De studiemedel som dessa studenter kan få med sig från sitt eget land är otillräckliga och behöver kompletteras av Institutet. Studenter från östländer kan överhuvudtaget inte föra med sig valuta till utlandet och är således helt beroende av svenskt stöd för vistelse i Sverige. Stöd till denna verksamhet även i form av bokgåvor, tidningsprenumerationer och föreläs- ningsarrangemang är, som Institutet framhåller, inte bara ett stöd till språkundervisningen utan också ett led i strävan att stimulera intresset för Sverige i vidare mening. De som spontant läser svenska språket och undervisar om svenska förhållanden är en kvalificerad målgrupp som kan förväntas behålla sitt intresse och kunskaper och i olika former och olika befattningar aktivt föra detta intresse vidare till sina landsmän.

2 Universitet och högskolor

Den av det dåvarande universitetskanslersämbetet tillsatta Internationalise- ringsutredningen framlade i sitt slutbetänkande (UKÄ-rapport 21:1974) en utförlig kartläggning av det internationella utbytet inom studie- och forsk- ningsområdet. Utredningen föreslog att kraftigt ökade resurser skulle tillföras detta område. Från budgetåret 1976/77 finns 2 miljoner kronor upptagna i statsbudgeten för detta ändamål, de 5. k. internationaliseringSpengarna, som från budgetåret l978/79 kommer att föras upp under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan.

För att undersöka i vilken mån läget har förändrats företog SIK- utredningen i samråd med universitets- och högskoleämbetet våren 1978 en begränsad kartläggning av det internationella utbytet inom högskoleområdet. Materialinsamlingen har gällt dels utländska högskolelärares verksamhet inom den svenska högskoleenheten, dels svenska studenters och lärares studie- och forskningsvistelser vid läroanstalter i utlandet.

En särskilt utredning om utländska studerandes villkor i Sverige tillsattes av utbildningsdepartementet 1978.

I det följande ges en kortfattad sammanfattning av det insamlade materialet.

2.1 Samarbete/avtal med utländska universitet/högskolor

En mindre del av de tillfrågade läroanstalterna har redovisat att man har den internationella verksamheten reglerad genom avtal med utländska läroan- stalter. I de fall där sådant fast organiserat utbyte förekommer dominerar kontakterna med Västeuropa och USA. Kontakter med Östeuropa och med Östafrika förekommer emellertid också. Så har t. ex Stockholms universitet avtal om utbyte med universiteten i Budapest, Leningrad och Warszawa. Högskolan i Växjö har i samarbete med Chalmers och SIDA satt i gång projekt för att överföra kunskap till ett flertal östafrikanska stater däribland Tanzania. Medan Uppsala universitet endast har en mindre del av sin verksamhet reglerad på detta sätt har universitetet i Lund bl. a. lärarutbyte med universiteten i Glasgow och London och en överenskommelse om vetenskaplig samverkan med Warszawa. Universitetet i Linköping har avtal med Stanford University i USA och Bragauniversitetet i Portugal.

2.2 Utbyte genom tillfälliga kontakter

Det internationella utbyte som sker genom tillfälliga kontakter har betydligt större omfattning än det fast organiserade, på avtal baserade utbytet. Sådant tillfälligt utbyte förekommer med ett stort antal länder.

2.3 Svenska studerande utomlands

Vid samtliga läroanstalter som har besvarat enkäten har studerande inom grundutbildningen gjort studieresor utomlands. 1 de flesta fall har resorna åtminstone till en del bekostats med de 5. k. internationaliseringspengarna. Vid Stockholms och Uppsala universitet gör de studerande i relativt stor

omfattning sådana resor. 1 Stockholm rör det sig främst om studerande inom humanistisk-språkvetenskaplig fakultet. Resorna har i huvudsak gått till Västeuropa men också till Cuba, Kenya, Polen och Sovjet. Vid Uppsala universitet har de studerande förutom till västeuropeiska länder rest till Sovjet, Folkrepubliken Kina och Västasien. Vid Tekniska högskolan i Stockholm gör ca 325 studerande årligen studieresor utomlands under sista årskursen.

2.4 Svenska lärares, forskares och utbildningsaa'ministratörers utlands- verksamhet

Resor för denna grupp bekostas till relativt stor del genom internationalise- ringspengarna men också genom stipendiefonder, Svenska institutet, IVA, forskningsråden, SIDA m. fl. Vid högskolan i Falun/Borlänge har lärare rest på studieresor till olika u-länder genom SIDAs försorg.

Det rör sig här ofta om studieresor för lärare antingen tillsammans med elever eller ”egna” studieresor. Lärarutbyte med flera länder förekommer till exempel vid Lunds och Uppsala universitet. Vid Stockholms universitet sänder de flesta institutionerna ut forskare under längre eller kortare tid. Uppsala har lärarutbyte med Mexico, Tjeckoslovakien och USA. Från Karolinska institutet i Stockholm anförs att forskarna har livligt utbyte med forskningscentra över hela världen och ofta tillbringar lång tid utomlands. Vidare deltar ett stort antal lärare och forskare i konferenser och symposier i olika delar av världen. Vid högskolan i Växjö har lärare deltagit i konferenser i Frankrike och USA.

2.5 Utländska lärare och forskare i Sverige

Universiteten i Stockholm och Uppsala har ett stort antal gästforskare och gästföreläsare. Som regel finansieras deras vistelser här genom Svenska institutet, vetenskapsakademierna, forskningsråden, fonder och stiftelser, utländska medel eller egna medel. I Uppsala och Lund inbjuds gästlärare i viss utsträckning med hjälp av internationaliseringspengar. Under åren 1952—77 har ett par hundra gästforskare och gästföreläsare från USA knutits till olika institutioner genom den svenska Fulbrightkommissionen.

2.6 Hinder för internationellt utbyte

Det finns en rad faktorer som motverkar att det internationella utbytet får den omfattning som är önskvärd. Det främsta hindret är att ekonomiska resurser saknas. Det framgår med stor tydlighet av det insamlade materialet att de medel som står till förfogande är otillräckliga i förhållande till de behov som har dokumenterats. Många projekt måste avskrivas p. g. a. brist på resurser. Man klagar också över att läroanstalterna inte kan planera den internationella verksamheten i så god tid som är nödvändigt och önskvärt. Anledningen är att läroanstalterna inte i tid får reda på om medel kommer att anslås för ändamålen i fråga eller ej. Uppsala universitet anför t. ex. att institutionerna för språk- och naturvetenskap kontinuerligt söker planera studieresor och exkursioner till utlandet men att man i allmänhet tvingas avstå från dessa

aktiviteter på grund av finansieringsproblem. Högskolan i Växjö under- stryker att finansieringen är ett problem för en liten högskola eftersom resurserna knappast är så dimensionerade att man har möjlighet att driva någon mer omfattande utländsk kontaktverksamhet.

Det synes slutligen som om svårigheterna när det gäller finansieringen är störst när det gäller utländska lärares och forskares vistelser i Sverige. UHÄ anför bl. a. att det är svårt att få medel för gästlärare och gästforskare i Sverige, svårare än i andra länder, och att det är något lättare för svenskar att resa ut. Liknande synpunkter framförs av bland annat universitetet i Stockholm.

De studerandes och även de akademiska lärarnas bristande språkkun- skaper är en annan faktor som förhindrar ett effektivt internationellt utbyte. Det får bl. a. till följd att utbytet med den icke engelskspråkiga delen av världen blir förhållandevis litet. En lösning på detta problem vore, enligt vad som framhålls från flera håll, att införa fackspråkliga kurser i t. ex. franska, tyska, spanska och portugisiska inte bara för studerande utan även för lärare och administrativ personal.

Det finns också andra förhållanden som motverkar det internationella utbytet. Reglerna för tillsättning av vikariatstjänster försvårar möjligheterna för svenska lärare att byta tjänster med sina utländska kolleger. Problemen för små institutioner att skaffa vikarier för dem som är utomlands någon längre tid betonas också.

Ett annat problem är de särskilda förhållanden som gäller för samarbetet med öststaterna. De svenska universiteten har svårigheter att ingå avtal direkt med universiteten i dessa länder. Centrala kontakter genom veten- skapsakademierna och Svenska institutet krävs i allmänhet. Som förhållan- dena nu är avstår många svenskar från att utnyttja de möjligheter till studier m. m. som faktiskt finns i öststaterna.

Slutligen bör nämnas att t.ex. högskolan i Växjö pekar på att de nya självständiga högskoleenheterna inte har byggt upp ett "eget” internationellt kontaktnät och att man behöver assistans från centrala myndigheter för att initiera kontakter med andra länder.

2.7 Behov och önskemål

Behovet av utvidgade kontakter på det internationella området är stort,enligt så gott som enhälliga uppgifter från läroanstalterna. Flera läroanstalter har också redovisat sina planer för att vidga utbytet; det betonas emellertid från flera håll starkt att en förutsättning för att genomföra sådana planer är att resurserna ökas för detta ändamål.

När det gäller svenska studerande utomlands framhåller flera läroanstalter att detär ett angeläget önskemål att kunna sända de studerande på gruppresor utomlands i betydligt större utsträckning än vad som nu sker; det rör sig häri första hand om studerande vid språkvetenskaplig och samhällsvetenskaplig fakultet. Även för forskarstuderande planerar man ett utökat internationellt utbyte. Ett annat önskemål är att de studerande i större omfattning skall ges möjligheter att göra examensarbete eller att praktisera utomlands, t. ex. i u- länderna. Vid lärarhögskolorna planerar man t. ex. att sända studerande till England, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Universitetet i Uppsala

planerar att låta teknologerna studera utomlands under det fjärde året.

Även när det gäller andra grupper som svenska lärares och forskares utlandsverksamhet, finns ett dokumenterat behov av utvidgat utbyte. Det rör sig här främst om lärarutbyte med en rad olika länder, t.ex. med Frankrike, Tjeckoslovakien och USA. Den här gruppen har också behov av att i långt större omfattning kunna delta i konferenser, symposier och studieresor utomlands.

] fråga om utländska gästlärare/gästforskare m.fl. understryker flera läroanstalter att det finns ett stort behov av att kunna bjuda in flera gästföreläsare och utländska forskare till Sverige. Framförallt är det, enligt Stockholms universitet, angeläget att man kan bjuda tillbaka forskare och lärare som man blivit inbjuden till.

3 Forskningsråd m.fl.

Forskningsråden har under utbildningsdepartementet ett huvudansvar för att forskningsprojekt med hög vetenskaplig betydelse kan få finansiellt stöd. En betydande del av forskningsrådens medel kanaliseras till forskare vid universitet och högskolor.

En ny organisation infördes år 1977 för forskningsråden. Idag finns tre forskningsråd, nämligen humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrå- det, medicinska forskningsrådet och naturvetenskapliga forskningsrådet. Vid sidan av dessa finns en ny myndighet, Forskningsrådsnämnden. Dess huvuduppgift är att initiera och i samarbete med forskningsråden finansiera forskning av betydelse från samhällelig synpunkt. Forskningsrådsnämnden är bl. a. samarbetsorgan för European Science Foundation, en nyligen bildad europeisk forskningsorganisation, bestående av västeuropeiska forsknings- råd och vetenskapsakademier.

Forskningsråden är i vissa fall kontaktorgan för Sveriges deltagande i internationellt samarbete. De finansierar en del av det internationella utbytet inom universitet, enskilda institutioner och forskningsinstitut. Den interna- tionella verksamheten har bl. a. behandlats i betänkandena Forskningsråd (SOU 1975:26) och Forskningspolitik (SOU 1977:52).

Riksbankens jubileumsfond har en särställning som ett riksdagens organ för stöd till vetenskaplig forskning. Fr. o. m. år 1976 utdelas årligen ca 25 mkr i forskningsanslag. Fonden skall bl.a. främja kontakter med internationell forskning.

De internationella kontakterna består främst i att forskare eller forskar- grupper som får bidrag från fonden samarbetar med kolleger inom samma område utomlands. Fonden uppmuntrar vidare att forskningsresultat från understödda projekt presenteras i internationella sammanhang och anslår betydande reseanslag för rapportering av resultat. Fonden deltar också själv i konferenser och symposier där bl. a. frågor om forskningsstödjande verk- samhet diskuteras. Av speciellt intresse är t. ex. olika metoder för forsknings- initierande verksamhet.

Beredningen för u-landsforskning (SARE C ) inrättades år 1975 med uppdrag att som rådgivande organ till regeringen och SIDA verka för en aktiv och samordnad politik för svenskt stöd till u-landsforskning. Målsättningen är att främja sådan u-landsforskning som kan underlätta för u-länderna att

utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Anslaget från utrikesdepartementets budget uppgick år 1977/78 till 90 mkr.

SAREC:s verksamhet omfattar forskningssamarbete med u-länder, forsk- ningssamarbete mellan u-länder, särskilda internationella forskningsprojekt, u-landsforskning i Sverige samt information.

Inom ramen för SAREC:s stöd till u-landsforskning i Sverige anslogs budgetåret 1977/78 närmare 5 mkr för 87 projekt. Antalet ansökningar var ungefär dubbelt så stort och det sökta beloppet mer än tre gånger så stort. Utöver anslaget för svensk u-landsforskning har SAREC också ett stipen- dieprogram för yngre forskare på doktorandnivå. Stipendierna ska ge dessa forskare möjlighet till fältforskning i u-Iand.

4 De vetenskapliga akademierna

De vetenskapliga akademierna är fristående organ i förhållande till den offentliga organisationen för forskning och utveckling. De har dock ofta en

officiell prägel.

4.1 Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

IVA är formellt ett samfund som består av invalda svenska och utländska ledamöter. Akademiens stadgar fastställs av regeringen. Ledamöterna är tekniker, forskare, ekonomer och samhällsvetare inom akademiens 11 avdelningar som motsvarar olika verksamhetsfält. Avdelningarna tar initiativ till utredningar och kommittéverksamhet och ger uppslag till ämnen för konferenser och föredrag.

IVA:s ekonomi bygger på både statliga och privata medel. Budgeten l977/ 78 uppgick till i runt tal 20,7 mkr varav nära hälften användes för internationell kontaktverksamhet. Bidrag gavs av bland andra styrelsen för teknisk utveckling (STU: 1,1 mkr) och privata industrin (5,2 mkr) samt för utlandsverksamheten av industridepartementet (5,3 mkr) och för forskarut- byte av utrikesdepartementet (615 000 kr).

Den utländska verksamheten består av attachéverksamhet, bilaterala forskarföreningar, forskarutbyte samt dokumentationsservice. Idag finns attachéer i Canada, Folkrepubliken Kina, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Sovjetunionen och USA.

Attachéernas tjänster utnyttjas mot viss ersättning av företag, verk och myndigheter som önskar information om viss teknik och forskning i utlandet. För de medel IVA får in genom uppdragsverksamhet bekostar man stipendier för yngre forskare som sänds ut att bistå de teknisk-vetenskapliga attachéerna (se också bilaga 2: Nulägesbeskrivning — information).

Vidare har IVA i samarbete med svenska och utländska organisationer initierat bilaterala forskarorganisationer. Sådana finns idag i samarbete med Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Inom ramen för Svensk-Japanska stiftelsens verksamhet har t. ex. under de senare åren 28 stipendiater besökt Japan.

I utbytet utgör kontakterna med Folkrepubliken Kina en viktig del.

Forskarutbytet med Östeuropa regleras genom samarbetsavtal med motsva- rande organ i nästan alla östeuroperiska länder. Kostnaderna bestrids huvudsakligen genom anslag från UD. Sammanlagt mottar IVA inom ramen för avtal om forskarutbyte med Östeuropa omkring 50 forskare årligen. Antalet svenskar som deltar i utbytet är något större.

IVA:s informationstjänst besvarar i huvudsak frågor och skaffar fram material kring utländsk teknik och forskning.

4.2 Kungliga vetenskapsakademien (K VA)

KVA har enligt sina stadgar till uppgift att främja vetenskaperna, företrä- desvis matematik och naturvetenskap. Akademien har ca 200 svenska ledamöter indelade i 12 klasser efter vetenskaplig tillhörighet.

Budgetåret 1977/78 uppgick det statliga anslaget till nära 8 mkr. I övrigt finansieras akademiens verksamhet bland annat genom bidrag från fonder och stiftelser.

För att stimulera forskningsarbete delar akademien ut stipendier och forskningsbidrag. Internationellt tilldrar sig KVA uppmärksamhet också genom sin uppgift att utse nobelpristagare i fysik och kemi samt pristagare i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Akademien bedriver en omfattande forskarutbytesverksamhet med akademier i andra länder och är bl. a. huvudman för de svenska national- kommittéer som sköter kontakterna med internationella vetenskapliga fack- unioner.

Tillsammans med IVA har KVA avtal om forskarutbyte med Sovjetunio- nen. Liknande avtal har vidare ingåtts med vetenskapsakademierna i Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Repub- liken och Ungern samt med Royal Society i London. Utbytet inom det avtalsbundna vetenskapliga samarbetet omfattar numera sammanlagt 192 manmånader per år i vardera riktningen. Därutöver har akademien samar- bete med vetenskapsakademien i Israel och delegationsutbyten med Folkre- publiken Kina. KVA har också ett nära samarbete med de nordiska akademierna.

Sammanräknat med antalet forskare som reser utöver de avtalade kvoterna, andra inbjudna forskare samt deltagare i olika symposier beräknar KVA att utbytet omfattar i genomsnitt 350 forskare per år.

KVA ger vidare ut en internationellt uppmärksammad engelskspråkig miljötidskrift, Ambio. Utgivningen finansieras genom bidrag från bland andra forskningsråd, Riksbankens jubileumsfond och den norska veten- skapsakademien och naturvårdsverket.

Samarbete mellan flera länders akademier förekommer inom stiftelsen för International Center for Insect Physiology and Ecology (ICIPE) i Nairobi, Kenya. Stiftelsen administreras av KVA. ICIPE har stöd från bland andra SIDA och dess norska och danska motsvarigheter.

IVA och KVA samarbetar om International Foundation jär Science(IFS), en stiftelse som ger u-landsforskare stöd att driva forskning i sitt hemland. I denna stiftelse samverkar 38 akademier och lärda sällskap. IFS utdelar årligen bidrag om sammanlagt mellan 2,5 och 3 mkr. Verksamheten är koncentrerad till forskning rörande t. ex. fiskodling och grönsaksodling. Hittills har över

100 stipendiater i närmare 25 länder i Afrika, Asien och Latinamerika fått stöd genom stiftelsen.

4.3 Kungliga vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

Akademien skall enligt sina stadgar i samarbete med andra organ främja humanistisk forskning och internationell samverkan inom humanistisk vetenskap. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom bidrag från forskningsråd och egna fonder. Akademien anordnar symposier och arbets- möten för att diskutera ämnen där ett samarbete av forskare från skilda specialiteter bedöms fruktbart, t.ex. om människan i tekniksamhället.

Det internationella samarbetet omfattar bl. a. avtal om forskarutbyte med olika akademier i England, Polen och Sovjetunionen. Utbytet med Östeuropa sker dels i organiserad form genom t.ex. anordnande av gemensamma symposier, dels genom individuella forskarbesök inom ramen för överens- kommelser mellan vitterhetsakademien och de östeuropeiska vetenskaps- akademierna.

Akademien avser att i framtiden inrikta sin verksamhet på ämnesområden som jämförande kulturforskning (bl.a. i förhållande till tredje världens kulturer) och vissa nya forskningsaspekter på invandringen till Sverige.

5 Svenska forskningsinstitut utomlands

5 .1 Svenska institutet i Rom

Institutet är en statlig stiftelse grundad år 1926. Regeringen fastställer dess stadgar och utser vissa av dess styrelseledamöter. Övriga styrelseledamöter utses av UHÄ och Akademien för de fria konsterna. Det statliga bidraget uppgick budgetåret 1977/78 till 921 000 kr. Därtill kom vissa enskilda bidrag om ca 180000 kr.

Institutet har till uppgift att inom svenskt kulturliv främja kännedomen om antikens kultur i Medelhavsområdet. Det skall vidare vara organ för svensk humanistisk forskning och undervisning, främst inom de antikveten- skapliga och historiska samt de konst- och arkitekturhistoriska områdena, samt främja svensk konstnärlig verksamhet i Italien. Vid institutet tar man emot svenska forskare och studerande som är verksamma inom institutets ämnesområde samt svenska konstnärer. Företräde ges åt innehavare av stipendium som regeringen ställt till institutets förfogande. Även andra svenskar samt utländska medborgare får tas emot i mån av utrymme. Forskare, studerande och konstnärer har möjlighet att få bostad m. m. vid institutet.

Verksamheten består av årliga konsthistoriska och arkeologiska kurser samt undervisning för grupper av studerande från svenska universitet. Man bedriver också vissa utgrävningar och forskning i olika ämnen såsom grekisk arkeologi eller urbanismens utveckling och problem i Rom. 1976/77 utdelades 6 stipendier inom konsthistoria, 5 stipendier i arkeologi samt ett antal s.k. stora stipendier och stipendier från andra organisationer och föreningar i Sverige. Därutöver mottog institutet över 800 besökare.

5.2 Svenska institutet i Athen

Institutet bildades år 1946 och är en privat stiftelse som uppbär statsbidrag (år 1977/78 119 000 kr). Regeringen utser styrelsens ordförande.

Institutets verksamhet består främst av arkeologisk forskning, viss under- visning samt service åt svenska utgrävningar och andra forskningsprojekt. Sedan institutets tillkomst anordnas årligen tillsamman med institutet i Rom en gemensam vårterminskurs i klassisk arkeologi, topografi och konst. Vidare utdelas varje år ett antal stipendier, varav ett helårsstipendium, för studerande vid institutet. Direktören för Institutet är anmäld som kulturat- taché vid svenska ambassaden i Athen.

5.3 Svenska forskningsinstitutet i Istanbul

Institutet är en privat institution bildad år 1962. Budgetåret 1977/78 erhöll det ett statligt bidrag om 30 000 kr för lokalkostnader.

Vid institutet anordnas årligen en sommarkurs med tvärvetenskaplig uppläggning. Såväl dessa kurser som institutets stipendieverksamhet finan- sieras med medel från fonder och stiftelser. Årligen utdelas ett eller två stipendier a 3 500 kr. Hittills har 20 stipendiater publicerat sina resultat från forskning i Turkiet. Sammanlagt har närmare 100 studerande deltagit i kursverksamheten.

5 .4 Tessininstitutet i Paris

Institutet är en stiftelse grundad år 1963 med uppgift att främja förbindelserna mellan svenskt och franskt konstliv. Institutets samlingar är tillgängliga i svenska kulturhuset i Paris. Styrelsen utses av regeringen. Det statliga bidraget uppgick budgetåret 1977/78 till 111 000 kr.

Tessininstitutets verksamhet är idag en integrerad del av Svenska institu- tets verksamhet i kulturhuset. Kulturhusets direktör svarar för tillsyn och registrering av samlingarna. Den verksamhet som bedrivs i kulturhuset inom Tessininstitutets speciella område omfattar utställningar av i första hand äldre svensk konst och i andra hand samtida svensk konst samt framtagning och publicering av skrifter rörande svensk-franska konst- och kulturförbin- delser och presentation av svensk konst på franska. Under 1977 anordnades flera utställningar av målningar, grafik, teckningar, skulpturer och vävnader. Den största utställningen gällde Ernst Josephson.

6 Vissa stipendiegivande organ m. fl.

Olika myndigheter. fonder, stiftelser m. fl. stöder internationellt utbyte inom studier och forskning, främst genom stipendier etc. Hit hör bl. a. Sverige- Amerikastiftelsen, Fulbrightkommissionen. 1976 års fond för personutbyte mellan Sverige och Förenta Staterna samt Svenska nationalkommittén för kulturellt samarbete i Europa.

6. 1 Sverige—A merikasti/"te/sen

Sverige—Amerikastiftelsen bildades år 1919 och verkar genom att förmedla och dela ut stipendier för studier och utbildning i USA och Canada. De medel som stiftelsen delar ut i form av personliga stipendier (1977: ca 400 000 kr) kommer från fonder som har skänkts under åren och från årliga bidrag från näringslivet. Administrationsbidrag till verksamheten ges också av närings- livet.

En del av verksamheten består i att förmedla stipendier. framför allt på undergraduate-nivå. som ges av amerikanska universitet i form av förmåner: undervisning. kost och logi eller delar därav. 1977 förmedlades 67 sådana stipendier motsvarande ett värde av ca 900000 kr. I denna verksamhet samarbetar Sverige-Amerikastiftelsen med Institute oflnternational Educa- tion i New York som hjälper till att placera ungdomar i ett för var och en lämpligt universitet eller college.

Vidare utdelades ca 40 kontantstipendier, i allmänhet till sökande på forskarnivå. Stiftelsens egna stipendier uppgick år 1977 till 17 000 kr vartdera. Stipendier från den amerikanska systerorganisationen American—Scandina- vian Foundation uppgick till ungefär 20000 kr vardera. Totalt fördelade stiftelsen år 1977 omkring 140 stipendier.

Därutöver fördelar Sverige-Amerikastiftelsen sedan år 1948 statsstipendier till tre amerikaner och en kanadensare varje år för högre studier i Sverige. Utbildningsdepartementet anvisade bå 1977/78 drygt 65000 kr för dessa stipendier.

6.2 Nämnden/är svensk-amerikansktforskarutbyte (F ulbrightkommis- sionen)

Den amerikanska kongressen beslöt år 1946 på initiativ av senator William Fulbright att omvandla vissa innestående medel i andra länder till ett ömsesidigt stipendieprogram. I dag har USA sådant avtal med 120 länder. Samarbetsöverenskommelsen med Sverige träffades år 1952.

Den svenska nämnden har en styrelse på åtta medlemmar av vilka fyra är svenskar och fyra amerikaner. Anslag förmedlas genom det amerikanska utrikesdepartementet och det svenska utbildningsdepartementet. Bå 1977/ 78 var det svenska bidraget 130 000 kr.

Resestipendier till USA ges till svenskar som har avlagt akademisk grundexamen samt till forskare och gästföreläsare. Stipendiesumman uppgår för närvarandet till ca 5 000 kr. För amerikanska medborgare som vill studera vid svenska institutioner erbjuds dessutom i vissa fall medel för kost och logi.

Nämnden utdelar f. n. ungefär 20 resestipendier per år. Totalt har nämnden sedan år 1952 haft omkring 550 stipendiater av vilka närmare 360 svenskar och 190 amerikaner. Den anser sig idag på grund av bristande resurser ha små möjligheter att tillgodose det stora intresset för student- och forskarutbyte i både USA och Sverige. Sverige betalar enligt nämnden relativt sett en lägre procentandel än exempelvis Danmark och Norge.

Sedan år 1971 bedriver nämnden också viss studierådgivning. huvudsak- ligen för svenska studerande intresserade av universitetsstudier i USA.

Uppskattningsvis handlägger man drygt 3 000 förfrågningar årligen. År 1977 beräknades kostnaderna för denna verksamhet till ca 60000 kr.

6.3 1976 års fond för personutbyte mellan Sverige och Förenta Staterna

Riksdagen beslöt uppmärksamma Förenta Staternas 200-årsjubileum år 1976 genom att öka resurserna för personutbyte mellan Sverige och USA. En fond bestående av bidrag från staten (500 000 kr) och fackliga och andra organisationer samt näringslivet i Sverige (ca 800 000 kr) bildades för ändamålet.

Fondsmedlen skall främst användas för rese- och uppehållsbidrag till opinionsbildare från båda länderna inom politik. förvaltning. fackliga och andra organisationer. massmedia, näringsliv. utbildning, forskning samt kulturliv. Avsikten är att bereda tillfälle till studier och kontakter inom ett brett fält av samhällsfrågor i Sverige och Förenta Staterna. Bidrag utgår för studie— och kontaktbesök under en tid av i regel 3—6 veckor. Varje år fördelas vidare bidrag till minst en svensk och minst en amerikansk medborgare för vistelse vid läroanstalt eller institution i Förenta Staterna respektive Sverige under en tid av 3—6 månader. Medel kan också anvisas föratt bekosta svenska och amerikanska medborgares deltagande i konferenser. seminarier. kurser m. m. i Förenta Staterna respektive Sverige.

Svenska institutet svarar för ärenden rörande fondmedlens användning. Årligen skall ca 300000 kr av fondens medel utdelas som stipendier och bidrag. Avsikten är att tillgångarna skall förbrukas under en tid av 4—6 år.

Fonden har under verksamhetsåret 1977/78 fördelat medel för första gången. Antalet svenska ansökningar uppgick till sammanlagt nära 320 för korttids- och 110 för långtidsstipendier. Antalet amerikanska ansökningar uppgick till 244 resp. 35. Sammanlagt utdelades 27 stipendier. varav 4 för längre studievistelser.

6.4 Svenska national/(omrnittenför kulturellt samarbete i Europa

Nationalkommittén bildades år 1964. Dess ändamål är att främja samhörig- hetskänslan mellan de europeiska folken genom att på kulturlivets område verka för idéer och initiativ av gemensamt europeiskt intresse. Som ett led i denna verksamhet har kommittén under ett antal år utdelat stipendier. Sedan början av 1970-talet bekostar kommittén tre stipendier årligen för svenska studenter vid College d'Europe (Belgien)och ett stipendium vid Amsterdam- universitetets Europa-institution.

Vidare utdelar kommittén ett stipendium årligen för att ge en svensk journalist tillfälle till studier av kulturellt samarbete i Europa.

6.5 European Cultural Foundation

Fonden är en privat stiftelse bildad i början av 1950-talet med sekretariat i Amsterdam. Inkomsterna kommer huvudsakligen från nederländska tips- och lotterimedel. Stöd ges till projekt som omfattar minst tre länder. År 1977 gavs bidrag om sammanlagt 1 116000 floriner till olika projekt rörande

utbildning. forskning och kultur. Till ett framtidsforskningsprojekt, Europa år 2000, har också svenska forskare bidragit.

Fonden representeras av särskilda kommittéeri 13 europeiska länder, bl. a. de nordiska länderna utom Island. 1 Sverige svarar Svenska nationalkom- mitte'n för kulturellt samarbete i Europa för denna uppgift.

6.6 College d'Europe (Belgien)

College d”Europe grundades år 1949. Sverige bidrar med ca 13 000 kr årligen. Skolan tar emot drygt 100 studenter som har grundläggande examina i juridik. ekonomi eller samhällsvetenskap. Studierna bedrivs under ett akademiskt år. Ämnena avser bl. a. europeisk integration som politisk teori, EGs relationer med omvärlden, europeisk sociallagstiftning och europeisk miljöpolitik. Skolan arbetsspråk är engelska och franska.

Studenterna representerar 15—20 nationaliteter varje år. Antalet svenska elever har under senare år uppgått till 5 a 7 per år varav 3 är nationalkom- mittéstipendiater (se ovan).

7 Övrig utbildning

Centra/a Studienämrulen (CSN) är central studiesocial myndighet och chefs- myndighet för studiemedelsnämnderna (en i varje universitetsstad) och vuxenutbildningsnämnderna (en i varje län).

På det nordiska planet inleddes ett mer regelbundet samarbete mellan de studiesociala myndigheterna år 1973. Grundvalen för samarbetet är nordiska ministerrådets beslut om riktlinjer för rätt till studiestöd för nordisk medborgare vid studier i annat nordiskt land än hemlandet,

För utländska medborgare finns en särskild delegation inom CSN som beslutar om den principiella rätten till svenskt studiestöd för utländska medborgare.

Frågor rörande stöd till svenska studenters studier utomlands och utländska studenters studier i Sverige behandlas f.n. av olika utred-

ningar.

8 Studieförbund m. fl.

Enligt av riksdagen antagna regler utgår bidrag till de av skolöverstyrelsen godkända studieförbunden. Bidraget utgår dels till organisationskostnader, dels till kostnader för pedagogisk verksamhet. Budgetåret 1977/78 uppgick anslaget till 16,8 mkr. Därtill kommer statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet för studiecirklar av vilket huvuddelen går till studieför- bunden. Vidare gavs bidrag till kulturprogram inom föreningslivet som avser föreläsningsverksamhet m. m. om sammanlagt drygt 15,6 mkr.

Studieförbunden är förankrade i olika organisationer och folkrörelser. De tio studieförbund som idag uppbär studiebidrag är:

Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Frikyrkliga studieförbundet (FS), Folkuniversitetet (FU), KFUKs och KFUMs studieförbund,Studieförbundet

Medborgarskolan (Mbsk), Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS). Studiefrämjandet (SFR). Studieför- bundet Vuxenskolan (SV) och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV).

Under 1960—talet bildades Folkbildningsförbundet som ett samarbetsorgan för studieförbunden, folkhögskolorna och biblioteken. Folkbildningsförbun- dets regionala organ är de 25 Iänsbildningsförbunden.

Utöver de medel som står till studieförbundens förfogande från stat, kommun och i form av medlemsbidrag m. in har SIDAs insatser alltmer kommit att få betydelse för det internationella utbytet. I början av 1970-talet beslöt riksdagen att medel skulle gå till studieförbund och löntagar- organisationer för ökad u-landsinformation. Budgetåret 1977/78 uppgick SIDAs bidrag till studieförbunden för bl.a. studiecirklar i internationella ämnen till nämare 5,7 milj. kr.

Några exempel på studieförbundens internationella verksamhet och behov inom området anges nedan. Folkrörelsernas internationella verksamhet är för närvarande föremål för en särskild utredning inom kommundepartemen— tet. Denna utredning berör också studieförbunden.

8.1 Internationell verksamhet

Fo/khi/(lrtings/ärmutt/et har bl.a. till uppgift att fungera som kontaktorgan mellan svensk folkbildning och folkbildningssträvanden i andra länder.

Vidare skall Folkbildningsförbundet genomföra konferenser och semina- rier i syfte att klarlägga de internationella kontakterna samt stimulera till internationella studier och ökade insatser på det internationella området.

Det nordiska samarbetet är omfattande och består bl. a. av årliga nordiska överläggningar och kontakter med sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn.

Verksamheten bedrivs huvudsakligen inom ramen för förbundets budget där en mindre post avser internationell representation och resor. Man har också fått anslag från bl. a. utbildningsdepartementet. sekretariatet för nor- diskt kulturellt samarbete och SIDA.

ABF betraktar sitt internationella utbyte som en viktig del av förbundets verksamhet. Avsikten är att sprida information om Sverige och svensk arbetarrörelse i andra länder samt att ge möjlighet att i Sverige informera om och stifta närmare bekantskap med kultur- och levnadsförhållanden i andra länder.

Det nordiska samarbetet sker genom de nordiska ABF-organisationerna. En rad gemensamma projekt har genomförts under senare år med eller utan stöd från de nordiska kulturorganen.

ABF är medlem i International Federation of Workers Education Asso- ciations (IFWEA) som idag har 27 medlemmar, främst i Västeuropa. Verksamheten är inriktad på seminarier om vuxenutbildning, folkbildnings- och kulturverksamhet.

ABF har samarbetsavtal med bland andra DDR, Sovjetunionen och Ungern. 1 avtalen ingår överenskommelser om utbyte av studiedelegationer, föreläsare, utställningar, litteratur m.m.

Fo/kuniversite/et bedriver kurs- och utbildningsverksamhet utomlands,

ofta i samarbete med utländska universitet och institutioner. Under de senaste 10 åren har fasta Språkskolor och vuxenskolor etablerats i England, Frankrike och Förbundsrepupliken Tyskland.

NBV har med hjälp av bidrag från SIDA engagerat medlemsorganisationer i internationella frågor och u-Iandsproblem. Resor har under flera år anordnats til Sri Lanka där IOGT har viss biståndsverksamhet. Vidare har man ordnat studieresor till Elfenbenskusten, Gambia och Tanzania.

Studieförbundet Vuxenskolan samarbetar inom Norden genom Förbundet Nordisk Vuxenupplysning (FNV) bildat år 1969. För konferenser, kurser, utställningar, studiematerial m.m. har bidrag utgått från bl. a. Nordiska kulturfonden.

Tillsammans med de fyra finska studieförbund som ingår som medlemmar i FNV startade SV år 1974 ett projekt som fått namnet '”Muukaan vain" (Kom med), vilket riktar sig till finländska invandrare i Sverige. SV organiserar tillsammans med de ftnska studieförbunden studiekurser av det slag som normalt erbjuds i Finland till finska invandrare i Sverige.

Studieresor har med stöd från SIDA anordnats till Tunisien, Tanzania, Pakistan och Sicilien.

Studieförbundet Vuxenskolan samarbetar också med en institution i Portugal som ordnar kurser i sociologi, ekonomi. psykologi och kooperation. Man har vidare ett visst pedagogiskt samarbete med Danilo Dolcis skolpro- jekt i Partinico, Sicilien.

Språkresor har företagits till en del skolor i England. SV har också tillsammans med institutet Effectiviness Trainingi USA lanserat en ny form av föräldrautbildning, aktivt föräldraskap, vilket bl.a. inneburit Iedar— och instruktörsutbildning i USA.

TBV har särskilt inriktat sig på språkstudier och språkresor. TBV får ett mindre bidrag för marknadsföring av språkresorna medan deltagarna svarar för kursavgifter och resekostnader.

Varje år anordnas dessutom studieresor och utlandsförlagda ämneskurser. Hittills har denna verksamhet förlagts till England och Tunisien.

TBV—handledare kan årligen få vidareutbildning vid olika Goethe—institut i Förbundsrepubliken Tyskland. Kostnaderna delas mellan TBV och Goethe- institutet. Vid några tillfällen har också handledare i franska kunnat vidareutbildas i Frankrike.

8.2 Behov och önskemål

Studieförbunden anser sig genomgående ha brist på resurser för det internationella utbytet, såväl utsändande som mottagande verksamhet.

Folkbildnings/örhundet har svårigheter att ta emot besökare och ordna tillfällen till studium av svensk vuxenutbildning och kultur. Enligt Folkbild- ningsförbundet är det angeläget att få fram informationsmaterial om folkbildning i Sverige som hålls aktuellt och tillgängligt för internationell representation. Bristen på resurser för att framställa manuskript och göra översättningar till olika språk har hittills omöjliggjort detta arbete.

Det finns också behov av resurser för att i större utsträckning än hittills sända ut svenska representanter från medlemsorganisationerna till möten och konferenser. Studieförbundens strävan att internationalisera sin verk-

samhet och stärka sin inriktning på kulturellt utbyte med u-länder har stimulerats bl. a. av erfarenheterna från Karibuprojektet. Från tanzaniskt håll fortsätter man att driva projektet även sedan det avslutats i Sverige. Ett igångsatt samarbete måste enligt förbundet kunna följas upp med fortsatt utbyte.

ABF betonar vikten av att utveckla kontakter och samarbete med arbetarutbildningssträvanden i andra länder. Man finner att sådana kontakter innebär ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och kan ge värdefulla bidrag när det gälleratt utveckla metoder och former förde bildnings- och kultursträvanden som är organisationernas mål. De ekonomiska förutsättningarna för ett sådant utbyte är dock ojämna. För det nordiska samarbetet kan man vanligtvis få medel genom Nordiska ministerrådet och Nordiska kulturfon- den. För upplysningsarbete om u—länder och utvecklingsproblem ställs medel till förfogande genom SIDA. Dessa bidrag täcker dock långt ifrån de behov som finns inom medlemsorganisationer och lokala och regionala ABF- distrikt.

För övriga former av utbyte och studiebesök i Sverige saknas särskilda anslag. För den mottagande verksamheten behöver man också tolkhjälp.

Fal/(universitetet och TBV påpekar att en på internationellt utbyte inriktad verksamhet förhindras bl.a. genom gällande regler om att studiecirkelsam— mankomst inte får äga rum utomlands utan regeringens godkännande. Särskilt för språkstudier är utlandsvistelse viktig enligt TBV. I praktiken meddelas sådant godkännande nästan aldrig, trots att en sammankomst utomlands enligt FU normalt inte föranleder ökade kostnader för statsverket. Överhuvudtaget önskar FU en mer aktiv stimulans från statsmakternas sida för internationell verksamhet.

Också Suu/ie/i'ä/n/antlet betonar vikten av större aktivitet i utbytet. Framför allt vill man låta anställda inom organisationen studera utomlands samt få större resurser för att engagera utländska föreläsare.

Sttulie/iirbunt/et Vuxenskolan understryker värdet av att kunna ta del av de erfarenheter om utbildning, särskilt vuxenutbildning, som man vunnit på skilda håll i världen. Kostnaderna för sådan verksamhet är dock stora. Särskilda medel bör därför ställas till förfogande av samhället för sådana aktiviteter.

SV önskar vidare upprätta ett permanent internationellt sekretariat som svarar för kontakterna med olika utländska organisationer och verkar för ökade internationella studier inom studieförbundet, organiserandet av studieresor etc.

Sveriges Kyrkliga Stutlie/örhunz/ betonar särskilt behovet av ett utvidgat nordiskt samarbete då det gäller information om aktuella musikpedagogiska projekt och forskning. Man finner det också angeläget att ansvariga för musikpedagogiskt utvecklingsarbete ges möjlighet att i större utsträckning än nu delta i konferenser och göra studiebesök i olika delar av världen.

TB V saknar möjlighet att delta i seminarier och kongresser utomlands. Internationellt samarbete på bland annat språkmetodikens område bedöms som värdefullt. Det är därför önskvärt att statsbidrag utgår även till svenska studieförbund med tanke på de höga resekostnader som deltagande i internationella arrangemang medför.

Bilaga 5 Kulturprogrammen med länderna i Osteuropa

Kulturprogram med vissa länder i Östeuropa som så önskar tecknas av Svenska institutet efter samråd med utrikesdepartementet och utbildnings- departementet. I dag finns kulturprogram med Albanien, Bulgarien, Jugo- slavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern som löper på två år i taget. Med Tjeckoslovakien och Tyska Demokratiska Republiken sker utbytet på grundval av årligen återkommande stipendieerbjudanden.

De konkreta utfästelserna i kulturprogrammen utgörs till övervägande del av stipendie- och forskarutbyte. På det egentliga kulturområdet innehåller programmen så kallade främjandeparagrafer i allmänna ordalag. Berörda institutioner förutsätts själva komma överens om det konkreta utbytet.

Följande kulturprogram var i kraft våren 1978.

Albanien (1977/78—1978/79) Korttidsstipendier: Fyra 2-veckors stipendier årligen i vardera riktningen inom området forskning/utbildning. Två 2-veckors stipendier årligen i vardera riktningen inom konst- och kulturområdet. Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden: Skönlitteratur Musik Film Utställningsverksamhet

Bulgarien (1977—1978) Långtidsstipendier: Totalt 16 månader per år i vardera riktningen. Korttidsstipendier: Två stipendier årligen för deltagande i feriekurser i respektive språk, ca 3 veckor. Fem 2-veckors stipendier årligen för vetenskapsmän/forskare. Två 2-veckorsstipendier årligen för specialister inom utbildningsområ— det. Två 2-veckorsstipendier årligen för specialister inom det kulturella områ- det. Två 2-veckors stipendier årligen för arkitekter. Ett 2-veckors stipendium årligen för tonsättare. Ett 2-veckors stipendium årligen för författare. Ett 2-veckors stipendium årligen för konservatorer. Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden:

404

Språkundervisning Utbildningsväsendet, inklusive ekvivalensfrågor och läroboksfrågor Utbyte av vetenskaplig dokumentation Utbyte mellan bibliotek Teater Musik

Film

Utställningsverksamhet

Jugoslavien (1977/78—1978/79) Långtidsstipendier: Totalt 20 respektive 24 månader i vardera riktningen

under två-årsperioder. Korttidsstipendier: 9 stipendier årligen till svenskar för deltagande i ferie-

kurser i olika jugoslaviska språk m. m., ca 3 veckor vardera. 3 stipendier årligen till jugoslaver för deltagande i feriekurser i svenska språket, ca 3 veckor vardera. 2 stipendier årligen om 10 dagar vardera i vardera riktningen för specialister inom utbildningsområdet. 2 stipendier om sammanlagt 20 dagar årligen i vardera riktningen för utbildningsspecialister. 5—7 stipendier om sammanlagt 35 till 60 dagar årligen i vardera riktningen för kulturarbetare. Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden:

Språkundervisning Utbildningsväsendet inklusive läromedelsfrågor och ekvivalensfrågor Vetenskapliga konferenser, symposier etc.

Museiväsen

Biblioteksväsen Kulturminnesvård

Förlagsväsen, förlagskontakter Skönlitteratur Musik, konst, teater, film Utställningsverksamhet

Polen (1976/77—1977/78) Långtidsstipendier: Totalt 32 månader per år i vardera riktningen Korttidsstipendier: Sex stipendier årligen för deltagande i feriekurser i resp.

språk, ca 3 veckor Fem 10-dagarsstipendier årligen för specialister inom vetenskap, utbild- ning och hälsovård Fyra IO-dagarsstipendier årligen för gästföreläsare vid universitet/ högskolor Två 10-dagarsstipendier årligen för specialister inom kulturområdet Två lO-dagarsstipendier årligen för författare Ett 4-veckors stipendium årligen för översättare Två IO-dagarsstipendier årligen för arkitekter Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden:

Språkundervisning Utbildningsväsendet, inklusive läroboksfrågor Direkta kontakter mellan utbildningsanstalter

Utbyte mellan bibliotek och museer Skönlitteratur Teater Musik Film

Utställningsverksamhet

Rumänien (1978—1979) Långtidsstipendier: Totalt 16 månader per år i vardera riktningen Korttidsstipendier: 2 stipendier årligen i vardera riktningen för deltagande i feriekurser i respektive språk, ca 3 veckor vardera 1—2 tvåveckors stipendier årligen i vardera riktningen för professorer/ högskolelärare 3 tvåveckors stipendier årligen i vardera riktningen inom konst/ litteratur Två 10-dagars stipendier årligen i vardera riktningen inom arkitektur/ stadsplanering Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden: Språkundervisning Utbildningsväsendet inkl. läromedelsfrågor och ekvivalensfrågo.r Viss forskning Socialvård, medicin Ungdomsverksamhet och sport Biblioteksväsen Skönlitteratur Musik Konst Teater Film Utställningsverksamhet

Sow'etunionen (1977—1978) Långtidsstipendier: Totalt 70 månader per år i vardera riktningen Korttidsstipendier: Fyra stipendier årligen för deltagande i feriekurser i resp. språk, ca 3 veckor Stipendier omfattande totalt 16 till 20 personveckor årligen för vetenskaps— män/forskare Två 14-dagarsstipendier årligen för gästföreläsare vid universitet/ högskolor En expertdelegation om tre personer vartannat år för att studera grund- och gymnasieskoleområdena Tre 10-dagars stipendier vardera i båda riktningarna för filmarbetare. Tre lO-dagars stipendier vardera i båda riktningarna för författare. Två 10-dagars stipendier vardera i båda riktningarna för tonsättare. Två lO-dagars stipendier vardera i båda riktningarna för arkitekter. Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden: Språkundervisning Utbildningsväsendet, inklusive yrkesutbildning, ekvivalensfrågor och läroboksfrågor Utbyte av vetenskaplig dokumentation

Utbyte mellan bibliotek, arkiv och museer Utbyte mellan historiker Skönlitteratur Teater Musik Film

Radio/TV

Upphovsrättsfrågor Utställningsverksamhet

Utbyte mellan amatörgrupper

Ungern (1977/78—1978/79) Långtidsstipendier: 20 månader per år i vardera riktningen. Korttidsstipendier: 2 stipendier årligen i vardera riktning för deltagande i

feriekurser i respektive språk etc., ca 3 veckor 22 veckor årligen i vardera riktningen för forskare och lärare 2 månader årligen i vardera riktningen för historiker 2 månader årligen i vardera riktningen för forskare inom jordbruks- och

skogssektorerna Två 10-dagars stipendier årligen i vardera riktningen inom specialunder- visning/handikappvård 18 veckor årligen i vardera riktningen inom konst/kultur Fyra veckor årligen i vardera riktningen inom litteraturområdet Främjandeparagraferna berör bland andra följande områden:

Språkundervisning

Utbildningsväsendet inkl. läromedelsfrågor Viss forskning Vuxenundervisning

Handikappfrågor, specialundervisning

Historia Biblioteks- och arkivväsen Skönlitteratur Musik Konst

Teater Film

Utställningsverksamhet

Tjeckoslovakien: varje år äger följande utbyte rum på grundval av en ömsesidig brevväxling. Långtidsstipendier: Totalt 32 månader per år i vardera riktningen Korttidsstipendier: Fyra stipendier årligen för deltagande i feriekurser i resp. språk, ca 3 veckor.

Tyska Demokratiska Republiken: varje år äger följande utbyte rum på grundval av en ömsesidig brevväxling. Korttidsstipendier: Minst sex stipendier per år för deltagande i feriekurser i respektive språk, 3—4 veckor

Fyra till sex stipendier för specialister inom forskning/utbildning, 4-6 veckor.

Kostnaderna/ör stipendieutbytet med Östeuropa bestrids huvudsakligen över Svenska institutets ordinarie budget.

Under budgetåret 1977/78 omfattade antalet bilaterala långtidsstipendier ca 200 månader vilket motsvarade ca 25 till 30 stipendiater till en kostnad av ca 360 000 kr. Under samma budgetår omfattade antalet bilaterala korttids- stipendier drygt 200 veckor vilket motsvarade ca 200 stipendiater till en kostnad av ca 550 000 kr. Dessa långtids- och korttidsstipendier är i huvudsak bundna enligt kvoterna i kulturprogrammen. De östeuropeiska ländernas andel av Institutets gäststipendieverksamhet omfattade budgetåret 1977/78 ca 70 månader för 10—12 personer till en kostnad av 160 000 kr.

Svenska institutets kulturutbytesverksamhet med de östeuropeiska länderna uppgick till ca 100000 kr för olika aktiviteter såsom exempelvis bidrag till utställningar som beslutas av berörda museer som regel efter kontakter mellan Svenska institutet och berörda institutioner i de olika länderna i enlighet med främjandeparagraferna i kulturprogrammen. Av ovannämnda korttidsstipendier avsåg 50 stipendieveckor (motsvarande ca 150 000 kr) kulturarbetare av olika slag.

Institutet har vidare avsatt 160 000 kr för stöd till undervisningen i svenska i de östeuropeiska länderna. Stödet omfattar rese- och expensbidrag till de svenska lektorerna, stöd till dessas deltagande i kurser och konferenser, inbjudningar till östeuropeiska svensklärare och svenskstuderande för fort- bildning i Sverige samt för viss läromedelsförsörjning.

Institutet har också för budgetåret 1977/78 fått ett engångsbelopp om 400 000 kr för åtgärder avseende ett ökat kultur- och informationsutbyte med Östeuropa som uppföljning av ESK-konferensen.

Bilaga 6 Utländsk översikt

Utredningen har anmodat ett antal svenska ambassader att ge översiktliga uppgifter om kultur- och informationsverksamhetens organisation i sina stationeringsländer. Översikterna har författats av respektive ambassader. De har därför kommit att utformas något olika.

Begärda uppgifter har inkommit från följande länder:

Norden: Finland och Norge Västeuropa: Frankrike, Italien, Nederländerna och Storbritannien Östeuropa: Polen, Sovjetunionen och Ungern Nordamerika: Förenta Staterna Latinamerika: Brasilien Afrika: Egypten och Nigeria Asien: Indien, Iran, Japan och Kina

I Norden

1.1 Finland

Informations- och kulturarbetet med utlandet är till övervägande delen statligt.

Den allmänna informationsverksamheten sorterar under utrikesministeriets pressbyrå. Denna har såväl policy- som verksfunktion. Byrån, som formellt utgör en del av politiska avdelningen, avses inom kort bli en särskild avdelning, direkt underställd utrikesministern.

Pressbyrån initierar, stöder och medarbetar i produktionen av olika typer av dokumentation för användning i informationsarbetet i utlandet. Byrån har en budget (1978) på 4,7 miljoner ka och utgör hemmaorganisation för ett dussintal utsända press- och/eller kulturattachéer.

Kultursamarbetet med utlandet handläggs av undervisningsministeriet i samarbete med utrikesministeriet. Finlands kultursamarbete med de socia- listiska länderna sker på basen av kulturavtal (ramavtal) som hittills ingåtts med följande länder: Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunio- nen , Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken och Ungern. Kultur- samarbetet med de marknadsekonomiska länderna har tidigare väsentligen ägt rum inom ramen för de multilaterala organisationerna (Europarådet,

410

Unesco m. fl.), men under senare år har kulturavtal undertecknats också med västeuropeiska länder, nämligen med Frankrike, Italien och Storbritannien. Ett förslag till kulturavtal med Förbundsrepubliken Tyskland har paraferats. Kulturutbytet med de nordiska länderna sker inom ramen för det nordiska kultursamarbetet.

] budgeten för år 1978 är 4,4 miljoner ka reserverade för åtaganden, baserade på kulturavtalen. Till detta kommer bl.a. 1,2 miljoner ka för åtgärder för att främja kännedom om finska språket och kulturen i utlandet och 440 000 ka för stipendier.

Utrikesministeriets utrikeshandelsavdelning har en sektion för exportfräm- jande verksamhet, men tyngdpunkten ligger i Urrikeshandels/örbundel, vars administrationskostnader till hälften betalas av staten (handels- och indu- striministeriets huvudtitel), medan exportindustrin svarar för den andra hälften. Utrikeshandelsförbundet är hemmaorganisation för Finlands 69 handelsrepresentanter i 50 länder.

Statens bidrag till Utrikeshandelsförbundet belöper sig under innevarande budgetår till 4,9 miljoner ka. Härutöver ger emellertid staten stöd till en lång rad andra exportfrämjande åtgärder (marknadsföring, projektexport, deltagande i utställningar, exportkampanjer), tillsammans 55 miljoner ka.

Turistinformationen sköts av Centra/en för turismens främjande, som sorterar under handelsministeriet. Statsanslaget till detta organ uppgår 1978 till 18 miljoner ka, av vilket belopp ungefär hälften utgör direkt stöd till turistfrämjande aktiviteter.

Slutligen skall nämnas den helt privata organisationen Finn/acts, etablerad av träindustrin, som förmedlar nyhetsnotiser och bakgrundsinformation, huvudsakligen inom områdena teknik och ekonomi, främst till USA, Storbritannien, Frankrike, Italien och Förbundsrepubliken Tyskland.

Det finns inte något organ med speciell uppgift att samordna de olika grenarna av informations- och kulturutbytet, men långtgående samarbete inom ramen för inofficiella arbetsgrupper finns mellan nästan alla nämnda myndigheter och institutioner.

1.2 Norge

Det officiella informations- och kulturarbetet i utlandet är underställt utrikesdepartementets press- och kulturavdelning, som samarbetar inåt med fackdepartement, institutioner och organisationer och utåt via de norska beskickningarna.

Norge har ingått 24 bilaterala kulturavtal, ett s.k. Fulbright-avtal med USA samt deltar i multilateralt kultursamarbete i Unesco, Europarådet osv.

Utrikesdepartementet har tillsatt en rad rådgivande organ: Den Norske Nasjonalkommisjon for Unesco, Det Rådgivende utvalg for Kulturavtalen Lektoratutvalget, Stipendkomitéen, Det Rådgivende Utvalg for Fordeling av Disposisjonsbevilgningen til Internasjonalt Ungdomsarbeid, Biennale-komi- téen osv.

För den allmänna informationsverksamheten i utlandet (kulturutbytet ej inkluderat) finns ett koordinerande organ, Rådetfor Narges-informasjon, som består av 23 departement och institutioner. Rådet sammanträder två gånger om året och dess arbetsutskott en gång i månaden.

För koordineringen av exportfrämjande information svarar Norges Eksporträd och för koordineringen av turistinformation Lands/agetfor Reise/iv i Norge.

Sedan år 1974 finns ett kontor för press-service, Norinform. närmast jämförbart med Svensk-internationella pressbyrån. Norinform har gemen- sam redaktion med flygposttidningen Nytt fra Norge.

2 Västeuropa

2. 1 Frankrike

Den övervägande delen av Frankrikes officiella kultur- och informationsut- byte med utlandet styrs via det franska utrikesministeriet och de franska beskickningarna utomlands.

Den allmänna informationsverksamheten bedrivs av en informations- och pressenhet, vilken organisatoriskt faller under Utrikesministeriets politiska avdelning. Med en budget på 42 miljoner FF innevarande år svarar denna enhet för dels det interna nyhets- och informationsflödet mellan ministeriet och beskickningarna, dels för den utåtriktade informationen om fransk utrikespolitik och samhällsliv. Enheten sammanställer och distribuerar i samverkan med bl. a. La Documentation Francaise allmän Frankrike- information, samt svarar för utländskajournalistbesök. Härutöver övervakar enheten, genom avtal med det statliga radioföretaget Radio France, den franska utlandsradions verksamhet.

Informationsenhetens arbete bedrivs ofta i samverkan med fackministeri- ernas informationsavdelningar. Den interministeriella samordningen sker via en särskild informationsenhet SIS (Service d”Information et de Diffusion) inom premiärministerns kansli.

Kulturutbytet, vilket i år budgeterats till 885 miljoner FF, ingår som ett viktigt element i fransk utrikespolitik med syfte att främja franska språket och fransk kultur utomlands. Utrikesministeriets avdelning jör "Relations cultu- rel/es scientifiques et techniques" koordinerar denna verksamhet som har följande huvudgrenar:

stöd til/franska utbildningsanstalter i utlandet. Framförallt genom direktfl- nansiering av ca 120 franska skolor runtom i världen för drygt 130 000 elever, varav de utlandsfranska barnen utgör blott en del.

spridning av fransk kultur via drygt 200 statliga franska kulturcentra i utlandet, samt genom subventionering av den icke-statliga Alliance Fran- caises utlandsverksamhet.

stöd till franskundervisningen vid utländska skolor samt stipendiatverksam- het.

distribution av audiovisuell information för bruk i utländska massmedia, samt

utbytesverksamhet mellan Frankrike och utlandet (teater, dans, musik och utställningar samt ungdoms- och idrottsutbyte).

Samordningen mellan kulturutbytets olika verksamhetsgrenar sker genom koordinatörer vilka regionsvis — och i samråd med utrikesministeriets politiska och handelspolitiska avdelningar — står för den samlade överblicken och styrningen av denna verksamhet.

Utöver det rena kultur- och informationsutbytet förekommer en bety- dande satsning på spridning av fransk kultur genom det franska utvecklings- biståndet. År 1978 har ca 800 miljoner FF anslagits för bistånd rubricerat kultur, vetenskap och teknik.

Såsom nämnts ovan finns en viss samordning av verksamheten inom informations- respektive kulturutbytesblocket. Samordningen mellan dessa två verksamhetsgrenar synes emellertid endast ske informellt, och utan någon institutionell ram.

2.2 I talien

Det italienska kultur- och informationsutbytet med utlandet är i huvudsak statligt finansierat. De centrala organen är utrikesministeriet, konseljpresi- dentens kansli, utbildningsministeriet, turist- och kulturmanifestationsmi- nisteriet samt utrikeshandelsministeriet. Det finns dessutom ett stort antal italienska organisationer till vilka bidrag utgår ur allmänna medel. Utrikes- ministeriet har nyligen tillsatt en utredning för att samordna och effektivisera verksamheten.

Utrikesministeriet: Informationsärendena handläggs av generaldirektionen för kulturellt, vetenskapligt och tekniskt samarbete (Direzione Generale per Ia Cooperazione Culturale, Scientifica e Tecnica). Avdelningen handlägger bl. a. frågor av följande typ:

— Kulturavtal

— De italienska kulturinstituten

— Kongresser, konferenser, arekologiska expeditioner, utställningar och andra kulturmanifestationer i utlandet

— Italienska undervisningsinstitutioner i utlandet — Vetenskapligt och tekniskt samarbete och utbyte — Stipendier och liknande — Den särskilda press- och informationstjänsten är uppdelad på tre byråer; en byrå för pressinformation, en för den i Italien representerade utländska pressen och en för dokumentation och pressinformation inom administrationen och till beskickningarna i utlandet.

Konseljpresidentens kansli: Inom kansliet finns en särskild avdelning för information och för kulturell och vetenskaplig upphovsmannarätt. Informa- tionstjänsten har bl. a. följande uppgifter:

— Produktion och distribution av informationsmaterial om Italien på

utländska språk (publikationer och AV-material) — Finansiering av den italienska radions utlandsprogram — Stöd åt den italienskspråkiga pressen i utlandet — Presstjänst

Utbildningsministeriet: Informationsärenden handläggs av generaldirektionen för kulturellt utbyte (Direzione Generale per gli Scambi Culturale). Avdel- ningen handlägger bl.a. frågor av följande typ (många i samarbete med utrikesministeriet):

— Kontakter med olika internationella organisationer — Italienska undervisningsinstitutioner i utlandet — De italienska kulturinstituten

— Utländska skolor i Italien — Skolbetyg och liknande — Bidrag och material till kulturella manifestationer i utlandet

Turistministeriet handlägger turistinformation och dithörande ämnen via utlandsbyråerna Utrikeshandelsministeriet svarar för kommersiell information via utlandsre- presentationerna (handelsattachéer, etc.).

Något särskilt samordningsorgan existerar inte men huvudansvaret kan sägas åligga utrikesministeriet. Fältorganisationen utgörs av de italienska beskickningarna och kulturinstituten i utlandet.

2.3 Nederländerna

Informations- och kulturarbetet i utlandet drivs och finansieras i allt väsentligt av statliga myndigheter.

Den s. k. Directie Culture/e Samenwerking en Voorlichting Buitenland (D VC) inom utrikesministeriet (UM). som lyder under ministeriets politiska avdel- ning, har det avgörande inflytandet över kultur- och informationspoliti- ken.

Avdelningen inom UM är uppdelad på flera sektioner för allmän informa- tion, utländska studiebesök, distribution av film, radiosändningari utlandet i samarbete med Radio Wereldomroep.

Avdelningen disponerar över en mindre summa pengar, ca knappt 2 mkr. Finansiering av större informationsprojekt måste därför diskuteras och beslutas i samråd med Ryksvoorlichtingsdienst (R VD), ett centralt organ som direkt under premiärministern handhar information om Nederländerna. svarar för utgivning av nederländsk dokumentation och regeringens och hovets presskontakter.

Utrikesministeriets kulturavdelning är det samordnande kontaktorganet och ansvarar bl. a. för uppföljning av kulturavtal, för närvarande med 26 länder. Genom en interdepartemental kommitté med representanter för utrikes—, undervisnings- och kulturministerierna diskuteras vidare kommande projekt i utlandet. Kommittén, som leds av chefen för UMzs kulturavdelning, träffas en gång i månaden.

Undervisnings- och kulturministerierna har internationella sekretariat som också i stor utsträckning handlägger informations- och kulturutbytesfrågor genom anordnande av utställningar, studiebesök och frågor kring stipendier, gästprofessorer m. m.

Radio Nederland Were/domroep har stor betydelse och bred täckning som förmedlare av nederländsk information i utlandet.

Ekonomiministeriets informationstjänst sköter den kommersiella och export- befrämjande informationen utomlands. För den turistiska informationen finns nederländska statens turistråd, som organisatoriskt lyder under ekono- miministeriet.

Försök få till stånd en närmare och nödvändig koordination mellan de tre berörda ministerierna har gjorts men ännu inte resulterat i nämnvärda förbättringar.

2.4 Storbritannien

Utlandsinformationen omfattar dels den s.k. officiella informationsverk- samheten, som åvilar Foreign and Commonwealth Office, och dels BBC:s och British Councils externa verksamhet.

Foreign and Commonwealth Office: Information Policy Department planerar och leder den officiella press- och informationsverksamheten, som bedrivs vid beskickningar. Riktlinjer beträffande det kommersiella informationsar- betet ges av Department of Trade. Fungerar dessutom som "politisk" rådgivare åt BBC External Broadcasting.

Cultural Relations Department har det politiska ansvaret för Storbritan- niens kulturutbyte med andra länder och samarbetar nära med British Council bl. a. vid upprättande av kulturavtal.

Central Office o/lnformation: COI är ett serviceorgan utan policyfunktio- ner, som producerar material av skilda slag på uppdrag av ministerierna. Distribuerar trycksaker, filmer och utställningar (ej inom det kulturella och kommersiella området), som COI producerat eller låtit producera. Utländsk press förses med artiklar, nyhetssammandrag och bildmaterial. Anordnar studiebesök för officiellt inbjudna personer, som ej faller inom British Councils ansvarsområde.

BBC External Broadcasting: Verksamheten finansieras direkt med anslag ur statsbudgeten. Antal sändningstimmar, språk och länder fastställs av regeringen, men i övrigt är man helt oberoende och redaktionellt ansvarig för programinnehåll. Det förutsätts emellertid att samråd sker med ministerier. Förutom på engelska sker sändningar på 39 språk under 700 timmar per vecka. Transkriptionsservice till radiostationer.

British Council: British Council är en fristående, statlig organisation (Public Corporation), vars uppgift dels är att främja ökad kunskap om och förståelse för Storbritannien och det engelska språket, dels att främja det kulturella utbytet med andra länder. BC är representerat i nära 80 länder och med några få undantag har man egna, från beskickningarna skilda kontor.

British Councils kompetens och ansvarsområde ligger främst inom kulturutbytet och inom forskning och undervisning. Turneer av orkestrar,

teatergrupper samt balett- och operasällskap planeras och finansieras av BC liksom distribution och framtagande av konstutställningar och filmer för icke-kommersiella visningar. Vidare publicerar och distribuerar BC böcker om brittisk litteratur, förser bibliotek med böcker, tidningar och tidskrifter samt organiserar bokutställningar.

Undervisningen i det engelska språket främjas på olika sätt i de flesta länder. Av de lärare på olika stadier som rekryterats av BC utgjorde i april 1977 80 % språklärare (777 st). Dessa verkar vid universitet, lärarutbildnings- anstalter, skolor och ministerier. Särskild vikt läggs vid lärarutbildning, utarbetande av läroplaner och utveckling av undervisningsmaterial. I utvecklingsländer ges administrativ och pedagogisk rådgivning även inom den naturvetenskapliga sektorn.

Gästföreläsar- och forskarutbyte är en annan betydelsefull uppgift för BC och ett stort antal konferenser och seminarier arrangeras årligen i Storbri- tannien. Mottagningsapparaten för studenter och forskare är väl organise- rad.

BC administrerar också en omfattande stipendieverksamhet.

Samordningsorgan för utlandsinformationen saknas.

3 Östeuropa

3. 1 Polen

Kultur- och informationsutbytet med utlandet samordnas av statliga myndigheter och institutioner.

Utrikesministeriets avdelningför press- och informationsfrågor samt kultursam- arbete med utlandet har ett övergripande planeringsansvar och ingår kultur- avtal resp. samarbetsprogram med andra länder. Polen har f. n. kulturutby- tesavtal med 54 länder. I åtskilliga fall kompletteras avtalen med mer konkretiserade utbytesprogram för ca två år.och i vissa fall (t. ex. Sverige) har man enbart samarbetsprogram. Utrikesministeriet svarar också genom sin stipendiesektion för samordning av frågor rörande polska stipendier för utländska studenter resp. utländska stipendier för polska studenter.

K ulturministeriets avdelning för samarbete med utlandet svarar för handlägg- ningen av konkreta utbytesärenden på kulturområdet, inkl. studiebesök i kulturella och vetenskapliga frågor. Avdelningen samarbetar nära med ministeriets "fack-avdelningar”.

Ministerietförforskning och högre utbildning svarar genom sin avdelning för samarbete med utlandet för handläggningen av merparten av stipendieverk- samheten, som till största delen berör naturvetenskaper. Stipendier på kulturområdet handhas av kulturministeriets stipendieavdelning, medan verksamheten som nämnts samordnas av utrikesministeriet. Ministeriet för forskning och högre utbildning handhar också de särskilda samarbetsavtalen med exempelvis vetenskapsakademier i andra länder.

Centrala förmedlingsinstitutionersköter kontrakt och program för framför allt det kommersiella utbytet med utlandet.

Samordningsansvaret ligger hos utrikesministeriet.

3.2 Sovjetunionen

Informations- och kulturverksamheten är uteslutande statlig. Utbytet med främmande länder är baserat på kulturavtal, kultursamarbetsprogram (ex. Sverige) och kultursamarbetsprotokoll.

Kulturministerietär centralt organ för all kulturverksamhet och större delen av kulturutbytet med utlandet. För den senare funktionen finns en speciell utlandsavdelning, vilken i sin tur är uppdelad i olika länderregioner med en eller flera s. k. referenter för varje enskilt land. Alla museer,teatrar,och andra kulturinstitutioner är direkt underlydande ministeriet, varför dessa insti- tutioner som regel inte har egen ”förhandlingsrätt” med utländska part- ner.

Kulturministeriet har även till sitt förfogande dels Goskoncert (statligt konsertbolag) och dels Gostsirk (statligt cirkusbolag), vilka handlägger utbytesfrågor på kommersiell basis (impressarioverksamhet).

Folkbildningsministeriet handhar utbytesfrågor med utlandet inom under— visningsväsendet för förskole-, primär- och sekundärskolenivå. Ministeriet har en utlandsavdelning enligt samma mönster som kulturministeriet.

Högskoleministeriet handhar utbytesfrågor med utlandet inom undervis- ningsväsendet på högskole- och specialmellanskolenivå. Ministeriet har en utlandsavdelning enligt samma mönster som ovannämnda ministerier.

Utrikesministeriets avdelning för kulturella förbindelser med utlandet är ett samordnande organ för nämnda ministerier och andra kulturinstanser vad gäller kulturellt samarbete med främmande länder. Allmänna avdelningen svarar för avtal, program och protokoll för kulturellt samarbete med främmande länder, såsom exempelvis kultursamarbetsprogrammet med Sverige.

S tatskommittén för radio och television (regeringsorgan) handlägger utbytes- frågor med utländska radiobolag inom sitt kompetensområde, samt sluter även separatavtal med utländska radiobolag. Sådant avtal finns mellan kommittén och Sveriges Radio.

3.3 Ungern

Det ungerska kulturutbytet med utlandet handläggs av Ungerska institutet som bildades år 1949. Det står direkt under regeringens ledning.

På utrikesministeriet finns en mindre kulturavdelning utan operativa funktioner. Dess uppgifter uppges bestå i analys av Ungerns internationella kulturutbyte.

Under Ungerska institutet sorterar kulturinstitut i Wien, Rom, Paris, Östberlin, Sofia, Warszawa, Prag och Moskva samt kultur- och informa- tionscentra i New Delhi och Cairo (stängt på egyptisk begäran sedan december år 1977), vilka arrangerar bl. a. föredrag, filmvisning och olika kulturella manifestationer. Härutöver finns på kultursidan utomlands kulturattachéer eller personer med motsvarande funktioner på ambassa- derna.

Information om Ungern i utlandet handläggs av utrikesministeriets press- avdelning. Under denna sorterar pressattacheer vid ambassaderna samt 5. k.

pressbyråer. Pressbyråer finns i Wien, Rom, Paris, Stockholm, Lagos, Accra samt — inom ovan nämnda kultur- och informationscentra —i New Delhi och Cairo (f. n. stängt). Pressbyråerna uppges i vissa fall utgöra del av ambassa- derna och i andra — såsom i Stockholm — vara fristående. De har i likhet med ambassaderna kontakter med nyhetsbyrån MTI liksom med andra ungerska myndigheter, institutioner och organisationer, som producerar och distri- buerar tidskrifter, broschyrer och andra former av material om ungerskt samhällsliv, såsom ministerier (hälsovårdsministeriet om socialvård, exem- pelvis), ungerska handelskammaren, fackföreningsrörelsen, IBUSZ och andra turistorganisationer.

Utrikeshandelsministeriet, ungerska handelskammaren, H UNG-EXPO och utrikeshandelsfa'retagen svarar för information på det kommersiella området. HUNGEXPO, som sorterar under utrikeshandelsministeriet, arrangerar mässor, utställningar o. (1. På detta kommersiella område brukar även företag och organisationer arrangera s. k. ungerska veckor utomlands.

Journalistinbjudningar (ca 100 per år) kommer till stånd inte blott genom utrikesministeriets pressavdelning utan även genom andra myndigheter och olika organisationer och institutioner.

Slutligen bör nämnas att ungerska radion har utlandssändningar på ungerska och utländska språk.

Centrala riktlinjer och koordination av de olika förekommande formerna av informationsverksamhet förekommer enligt utrikesministeriet i tämligen liten utsträckning. Utrikesministeriets pressavdelning, som har ambitioneri detta avseende, framhåller att informationssidan i sin helhet präglas av att utbudet kommer från ett stort antal självständigt verksamma instanser.

4 Nordamerika

4.1 Förenta Staterna

Utrikesdepartementets Bureau of Educational and Cultural Affairs är det mindre, hemma-baserade organet för studie- och stipendieutbyte mellan amerikanska och utländska forskare, lärare, studenter och annan ungdom. Det koordinerar också kulturutbytet med andra länder.

Det större United States Information Agency (USIA ) har dels till uppgift att i utlandet informera om och förklara amerikansk utrikespolitik, dels genom distribution av bl. a. böcker och andra trycksaker, film, utställningar etc. över sina 198 utlandSposteringar sprida känndom om amerikansk kultur och samhällsliv. Under USIA lyder också Voice of America med sändningar på engelska och 36 främmande språk.

Från 1 april 1978 sammanfördes UD:s Bureau of Educational and Cultural Affairs med USIA inklusive Voice of America till ett nytt organ under namnet International Communication Agency. Det har en styrelse om sju personer, utsedda av presidenten och bekräftade av senaten, och en utrikes- ministern underställd direktör, som är presidentens, säkerhetsrådets och utrikesministerns främste rådgivare i internationella informations- och kulturfrågor.

Ur den ymniga dokumentationen och kommentarerna kring nyordningen urskiljes tre huvudtankar:

för det första poängteras kultur- och informationsfrågornas ökade bety- delse som ett element i all modern utrikespolitik;

för det andra framhålls nyordningens organisatoriska vinster (president Carters ambition att förenkla förvaltningen: överlappningar i ansvarsfördelning och inflation i befattningshavare skall reduceras. Fältar- betena skall få en i stället för två referenspunkter att rapportera till. Den nya modellen skall utlösa nya tankelinjer och skapande initiativ;

för det tredje understryks öppenhet, ömsesidighet, utbyte (även det en Carter-markering) och det med sådant eftertryck, att man möjligen vågar tala om en lätt policyförändring.

Ur den offentliga kommentaren till statsbudgetförslaget 1978—79 kan man citera: "Det nya organets program och aktivitet skall informera omvärlden om USA:s samhälle och politik, särskilt våra förpliktelser att värna om kulturell mångsidighet och individens frihet och på samma gång informera oss själva om världen för att ge oss insikter att effektivt handskas med andra länders problem.”

Presidentens direktiv för det nya organet, förelagda kongressen i november 1977, säger bl. a.: "Bara genom kännedom och förståelse av varandras erfarenheter kan vi nå en gemensam bas, från vilken vi kan undersöka och lösa våra konflikter . . . Allteftersom världens länder blir mer och mer beroende av varann blir en sådan ömsesidig förståelse i växande grad väsentlig . . . Därför skall det nya organet lägga stark vikt vid att lyssna till andra för att lära något om deras motiv och aspirationer, deras historia och kulturer... Organet får icke arbeta på ett förklätt, manipulerande eller propagandiskt sätt.”

Presidentens direktiv till Voice of America ansluter sig till den citerade filosofin och understryker VoA:s rätt och skyldighet till oberoende, objekti- vitet och uppriktighet.

5 Latinamerika

5.1 Brasilien

Ledningen av det brasilianska kultur- och informationsutbytet med utlandet utövas av utrikesministeriets avdelning/ör kulturellt, vetenskapligt och tekniskt utbyte (Departamento de Cooperasao Cultural, Cientifica e Tecnologica). Avdelningen har tre byråer.

Byrån för kulturpublicitet (Divisao de Difusao Cultural) har i uppgift att årligen i samarbete med ministeriets geografiska enheter utarbeta program för information om brasiliansk kultur i utlandet och att övervaka deras genomförande. Häri ingår bl.a. brasilianskt deltagande i internationella kulturevenemang, presentation av brasilianska konstnärer och artister utomlands, produktion av material rörande brasiliansk kultur samt distribu- tion härav, informationsverksamhet rörande brasilianskt kulturliv, produk- tion av allmän informationslitteratur rörande Brasilien samt främjande av översättning av brasilianska författares verk till främmande språk, förmed-

ling av brasilianskt deltagande i internationella sportevenemang, mottag- ningsservice för utländska kulturpersonligheter som besöker Brasilien samt förmedling av stöd till personer som utomlands sprider kännedom om brasiliansk kultur.

Byrån/ör intellektuellt samarbete (Divisao Doluooptracao Intelectual) skall uppgöra årsprogram för kulturellt, vetenskapligt och undervisningssamar- bete med utlandet. Häri ingår bl.a. att förbereda och genomföra förhand- lingar rörande kulturavtal med utlandet, att organisera besöksverksamhet inom ifrågavarande områden och att förmedla utländska studiestipendier till brasilianska studenter och brasilianska stipendier till utländska studenter samt att följa verksamheten inom internationella organ på kultur- och vetenskapsområdet, bl. a. Unesco.

Byrån för vetenskap och teknologi (Divisao de Ciencia e Tecnologia) har till uppgift att bl.a. koordinera förhandlingar rörande teknisk-vetenskapliga samarbetsavtal med främmande länder och att övervaka deras genomfö- rande, att samordna insamlandet utomlands av teknisk-vetenskaplig doku- mentation, att handlägga frågor om internationell upphovsmannarätt och att allmänt stimulera utbytet mellan brasilianska vetenskapsmän och deras utländska kolleger.

Byrån för tekniskt samarbete (Divisao de Cooperacao Tecnica) har bl. a. ansvar för att i samarbete med vederbörande organ inom planeringsministe- riet samordna förhandlingar rörande avtal om tekniskt bistånd med utlandet och övervaka genomförandet av program inom ramen för sådana avtal.

Avdelningen samarbetar i sin verksamhet med en rad fackorgan utanför ministeriet såsom det brasilianska Unesco-rådet, vetenskapsakademien. nationella forskningsrådet, Fulbrightkommittén och styrelsen för Säo Paulo- biennalen.

Talesmannafunktionen gentemot inhemsk och utländsk press är anför- trodd åt ett särskilt pressekretariat inom utrikesministeriet. Utrikespolitiska uttalanden förmedlas även och icke så sällan från presidentens pressekretariat. De flesta fackministerier har internationella enheter som i viss utsträckning ägnar sig åt informations- och utbytesverksamhet.

Kulturattachéer finns knutna till brasilianska ambassader i Latinamerika och i några av de större huvudstäderna i Europa och Amerika. I några fall har kulturattachéernas verksamhet kopplats till särskilda kulturinstitut eller referensbibliotek. Vidare har med brasilianskt stöd inrättats ett antal professurer i brasiliana vid utländska universitet. Sådana professurer finns bl. a. i Förenta Staterna, Portugal, Italien, Peru, Frankrike och Paraguay. Antalet pressattachéer är tämligen begränsat — presskontakterna vid ambas- saderna skötes av ordinarie diplomatisk personal.

Brasilien har sedan länge kulturavtal med ett antal av sina latinamerikanska grannar. En tendens föreligger att utveckla detta avtalssystem att även avse länder med traditionellt fri kulturförmedling såsom Västtyskland, Holland och USA.

6 Afrika

6.1 Egypten

Higher Committee on Cultural and Technical Co-operation är högsta beslu- tande organ när det gäller alla kultur- och informationsfrågor visavi utlandet. Detta organ består av statssekreterare f rån berörda fackministerier och leds av utrikesministeriets statssekreterare för kulturfrågor.

Berörda ministerier, främst Ministry of Information and Culture och Ministry of Education, ansvarar i hög grad själva för utbytets innehåll, men alla kontakter med utlandsmyndigheterna sköts via utrikesministeriets kultur- avdelning.

Ca 20 ambassader har särskilda informationskontor. Dessa är främst belägna dels i de största i-länderna, dels i länder som traditionellt hyser stora egyptiska grupper.

Någon total budgetsiffra har ej gått att få fram, bl.a. eftersom arbetet är utspritt på flera händer. En iakttagelse är dock att nästan alla ekonomiska resurser som ställs till förfogande för informationsarbetet avser propaganda i samband med mellanösternkonflikten. Således har fackministerierna varit praktiskt taget utan medel medan utrikesministeriet, som i praktiken leder denna propagandaaktivitet, har en årlig budget på ca 40 mkr. Informations- arbetet kännetecknas av mycket stark centralisering. Alla ambassader som saknar särskild informationsavdelning måste för varje enskild utgift erhålla bemyndigande från ministeriet. Sådana bemyndigade utgifter belastar därvid kontot ”politiska aktiviteter”. Informationskontoren förfogar emellertid över vissa medel som kan spenderas under budgetansvar.

All kultur- och informationsaktivitet som ej direkt hänför sig till propaganda är i princip bunden till de kulturavtal Egypten slutit med ca 110 stater. Dessa avtal är emellertid allmänt hållna. Med varje stat med vilken man önskar intensifiera de kulturella förbindelserna fastställs på tvåårsbasis ett relativt detaljerat s. k. executive programme som oftast förhandlas fram ien blandad kulturkommission. Egypten har för närvarande executive programmes med 80—90 stater.

Egypen har kulturavtal med praktiskt taget samtliga västeuropeiska stater, och med flertalet även executive programmes. Ett undantag, vid sidan av Sverige, är Storbritannien. Med USA har man kulturavtal och en blandad kommission men däremot inget executive programme.

Tonvikten i Egyptens kulturutbyte med utlandet ligger på utbyte av studenter och universitetslärare. Därefter kommer i nämnd ordning musik- och danstrupper och konstutställningar.

6.2 Nigeria

Den federala regeringen är ansvarig för kultur- och informationsutbytet med utlandet.

Federal Ministry of Information ansvarar för den direkta handläggningen av informations- och kulturfrågor. De 19 delstaternas informationsministerier

* måste alltså i sina utrikesrelationer gå via det federala ministeriet.

Ministry ofExternal Affairs (utrikesministeriet) och dess informationsav- delning koordinerar verksamheten med utlandet och är den relevanta myndigheten som via beskickningarna utomlands förmedlar upplysningar och kontakter med andra nigerianska myndigheter. Utrikesministeriet har givetvis en viktig funktion vad gäller kulturavtal och journalistinbjud- ningar. '

Cabinet Office, dvs. statschefens kansli (närmast motsvarande statsråds- beredningen) torde inofficiellt spela en betydande roll i policy-frågor, journalistinbjudningar m.m.

Nigerian Export Promotion Council etablerades år 1977 och har såsom framgår av namnet hand om exportfrämjandet och därmed sammanhäng- ande upplysningsaktiviteter i utlandet. Exportrådet lyder under det federala handelsministeriet.

Nigerian Tourist Board inrättades av den federala regeringen år 1976. Turiststyrelsen skall med hjälp av bl. a. turistkommittéer i delstaterna främja turismen och tillhandahålla turistfaciliteter.

Den långt drivna centraliseringen på nigeriansk sida har lett till svårigheter i informations- och kulturutbytet mellan Nigeria och andra länder. Alla kontakter måste ske via de federala organen. Den tröga byråkratin och den nigerianska strävan att centralt styra utbytet torde i många fall verka hämmande på kontakterna med utlandet.

7 Asien

7.1 Indien

Utrikesministeriets pressavdelning (External Publicity Division) ansvarar för informationsutbytet med utlandet. Inom avdelningen produceras informa- tionsmaterial, som skickas till ambassaderna för distribution utomlands. Materialet är traditionellt utformat och utgörs av trycksaker och dokumen- tärfilmer om Indien i första hand.

Det indiska kulturutbytet med främmande länder handläggs i första hand inom en avdelning i utbildnings- och kulturministeriet (Department of Culture, Cultural Exchange). Avdelningen har en koordinerande funktion för kultur- utbytet med utlandet.

Vid sidan av Department of Culture är det närmast Indian Council for Cultural Relations som svarar för dessa frågor. Rådet är ett autonomt organ med egen och självständig styrelse. Finansieringen sker dock helt med statliga medel. Om Department of Culture i första hand är en planerande och koordinerande myndighet är Indian Council for Cultural Relations en verkställande myndighet, ”actionoriented". Uppdelningen påminner något om motsvarande svenska arbetsfördelning mellan departementet och Svenska institutet.

Härutöver bör nämnas University Grants Commission som lyder under utbildningsministeriet och handlägger frågor rörande stipendiatutbyte mellan Indien och andra länder.

7.2 Iran

Kultur- och informationsutbyte med utlandet samordnas av utrikesministeriet (UM)dit varje utländskt initiativ i form av utlysning av stipendier, inbjudan till seminarier etc. skall ställas. UM vidarebefordrar informationen till relevanta institutioner.

Utbytet med utlandet bedrivs huvudsakligen inom ramen för kulturavtal som tecknats med ett 20-tal länder. Kulturavtalen betraktas som en del av utrikespolitiken och torde ofta få ses som en politisk gest som inte alltid följs upp enligt avtalstexten. För 15 av kulturavtalen har dock särskilda program, i regel tvååriga, upprättats. Iran har därutöver med några länder slutit s. k. vänskapsavtal som inrymmer även kultur- och informationsutbyte.

Kulturutbytet handläggs av en särskild kommitté med representanter för UM (ordf.), kulturministeriet, ministeriet för högre utbildning och forskning, ministeriet för utbildning, informations- och turistministeriet, Teheran University, Art Festival Organization. Andra institutioner inbjuds delta i kommittéarbetet i den mån de kan ha intresse av de ärenden som behandlas.

Tryckt informationsmaterial produceras av informations- och turistministe- riet, utställningar och dokumentärfilm av kulturministeriet. Stipendieutbytet handhas av utbildningsministeriet och ministeriet för högre utbildning och forskning, i vissa fall direkt av universitetet eller andra organ för högre utbildning.

Irans tio turistkontor, belägna i Nordamerika, Europa samt i Beirut, håller för närvarande på att integreras i närmaste iranska ambassad. Omläggningen avsågs vara klar den 21 mars 1978 vid det iranska årsskiftet. Informations- verksamhet bedrivs vid samtliga ambassader oberoende av förekomsten av kulturavtal med värdlandet. I ett antal större städer i USA och Europa finns press- och/eller kulturattachéer. Pressattachéerna utses på rekommendation av informations- och turistministeriet men lyder under UM, kulturattaché- erna är underställda kulturministeriet. Särskilda kulturhus, House of Iran. finns i New York, Los Angeles, Ottawa, Paris och Tokyo. Där presenteras iransk kultur i form av hantverk, mat, musik, dans etc. främst i turistvär- vande syfte. Exportfrämjande information bedrivs av Irans Export Promotion Centre

som lyder under handelsdepartementet. Vid utställningar och varumässor — deltar Iran ibland gemensamt med Turkiet och Pakistan, de två övriga '

länderna i RCD-organisationen (Regional Cooperation for Development). Någon siffra på vilken budget som anvisats för kulturutbyte har inte kunnat erhållas. Som exempel på omfattningen av kulturavtalen uppgavs att det med Italien kostade 50 milj. rials (ca 3,3 mkr) för en tvåårsperiod; för tillämpning av avtalet med Sovjetunionen erfordrades större belopp; för det med Nigeria mindre.

7.3 Japan

Informations- och kulturverksamheten riktad mot utlandet är till helt övervägande del statlig.

Inom utrikesministeriet handhas verksamheten av en rad avdelningar.

Public Information Bureau är talesmannaorganisationen i utrikespolitiska frågor. Byrån består av tre enheter.

Press Division ansvarar för utrikespolitisk information till japansk och utländsk press, radio och television samt svarar för inbjudan till utländska journalister. Enheten har ett mycket nära samarbete med Foreign Press Center som finansieras av såväl statliga som privata medel och som fyller samma funktion som svenska utrikesdepartementets pressrum.

Domestic PR Division svarar för utrikespolitisk information och information om utlandet till japanska mottagare andra än press, radio och TV.

Overseas PR Division ansvarar för information om det japanska samhället genom ambassader och generalkonsulat samt de kontor för information och kultur som finns knutna till utlandsmyndigheter på 28 platser i världen (i Europa i London, Paris, Wien, Bryssel och Geneve). Enheten svarar för produktion av information på främmande språk om det japanska samhäl- let.

Cultural Affairs Department svarar för de departementala funktionerna för det kulturella utbytet med utlandet, som finansieras och/eller initieras av utrikesministeriet som ett led i den japanska utrikespolitiken. Utbytet sker huvudsakligen via kulturavtal med 16 länder och genom Japan Foundation. Den största delen av resurserna sätts in på Asien och främst Sydöstasien.

Japan Foundation tillkom på initiativ av utrikesministeriet år 1972 och kan sägas stå i samma förhållande till detta som Svenska institutet till UD. Dess verksamhet kan till övervägande del också jämföras med Institutets utställ- ningar, stöd till kulturella framträdanden och vetenskapligt utbyte, publika- tionsproduktion och dokumentationsdistribution, stipendier (huvudsakligen för humaniora) och stöd åt undervisning i japanska språket vid utländska universitet. Japan Foundation driver Instituto Giapponese di Cultura i Rom och Japanische Kulturinstitut i Köln samt har dessutom egna kontor i Washington, New York, London, Paris, Säo Paulo, Jakarta och Bangkok.

Också inom utbildningsministeriet finns det flera avdelningar, som handhar utbytesfrågor.

Bureau of Science and International Affairs ansvarar för frågor rörande det internationella kulturutbytet inom ramen för Unescos verksamhet samt bilateralt stipendieutbyte.

Japan Society for Promotion of Science (JSPS) förhåller sig till utbildnings- ministeriet såsom vad ovan sagts beträffande Japan Foundation till utrikes- ministeriet. JSPS:s aktiviteter omfattar inbjudan av utländska forskare, bilaterala och multilaterala gemensamma forskningsprojekt, bilaterala forsk- ningsprogram med utländska akademiska institutioner, utbytesstipendier för japanska och utländska forskare, publikations- och filmproduktion om forskning i Japan. Den övervägande delen av JSPS:s verksamhet är riktad mot Europa och Nordamerika.

Cultural Agency, som närmast fungerar såsom ett självständigt ministe- rium, lämnar betydande anslag till Japans kulturella framträdanden i utlandet på initiativ av kulturella institutioner och organisationer.

Ministeriet för vetenskap och teknologi har ett betydande antal utbytessti- pendier för naturvetenskap och teknik.

Premiärministerns kontor har betydande medel för internationellt

ungdomsutbyte samt ekonomisk beredskap för akuta punktinsatser där sådana av exempelvis politiska skäl kan anses nödvändiga.

Andra organ av betydelse i sammanhanget är t.ex. Nippon Hoso Kyokai (NHK). Det nationella radio- och TV-bolaget med ställning motsvarande Sveriges Radio sänder dagligen 37 timmar program riktade till 21 språkom- råden. Det har inget statligt anslag. Vidare har Japans National Tourist Organization turistkontor över hela världen. Det uppbär statliga anslag via Ministry of Transport. Japans External Trade Research Organization (J ETRO) bedriver genom kontor i de flesta länder vid sidan av kommersiell informa- tion även information om japanskt näringsliv och samhälle. Det uppbär statliga anslag via utrikeshandelsministeriet.

Utöver vad ovan nämnts beträffande bindningarna mellan utrikesministeriet och Japan Foundation samt mellan utbildningsministeriet och Japan Society for Promotion of Science existerar ingen samordning ens mellan ministe- rierna. Under de allra senaste åren har dock under informella former företrädare för de statliga organen sammanträffat för att utbyta tankar om gemensamma problem. Inga policyfrågor har dock varit föremål för gemen- samma överläggningar. Utrikesministeriet kan dock i viss mån följa övriga statliga organs verksamhet genom att dess utlandsmyndigheter är inkopplade i de flesta ärenden rörande kultur- och informationsutbyte med utlandet.

7.4 Kina

Kinas kultur- och informationsutbyte med främmande länder sätts in i ett politiskt och ideologiskt sammanhang. Utbytets inriktning, volym och länderfördelning präglas således av rådande politiska målsättningar och styrningen genomförs med betydande konsekvens. De organisatoriska formerna för utbytet är mångskiftande och statliga organ, partiinstanser och massorganisationer medverkar.

Gentemot utländska media har Utrikesministeriets informationsavdelningen talesmannafunktion och avdelningen svarar likaså för utländskajournalisters verksamhet i Kina. Vidare är avdelningen ansvarig för kontakterna i informations- och pressfrågor med Kinas ambassader utomlands. Dock kan vissa uppgifter såsom besöksfrågor och reportage handläggas självständigt av nyhetsbyrån Nya Kina respektive det kinesiska radiojöretaget, vilka båda lyder direkt under regeringen. samt vidare av dagstidningen Folkets Dagblad, som är underställd politbyrån.

Centralt organ för det kulturella utbytet med utlandet är det Kinesiska Folkets Förbund för Vänskap med Främmande Länder — en icke statlig organisation med anknytning till landets massrörelser. Dock handläggs det relativt omfattande stipendiatutbytet av utbildningsministeriet. Utgivningen av publikationer och annat dokumentationsmaterial, som riktar sig till utländsk publik, sker inom ett regeringen underställt förlagshus, Publications Administrative Bureau. Detta svarar likaså genom underställda förlag för , utgivningen av en rad tidskrifter med propagandistisk karaktär såsom ”Kina”, ”China Reconstructs” med flera. ' Turisttrafiken till Kina handläggs av organisationen China International Travel Service som har en landsomfattande verksamhet av betydande

volym.

Kinas utbyte med främmande länder på det vetenskapliga området handläggs såväl av berörda ministerier som av en rad akademier såsom Academia Sinica för frågor om teknisk grundforskning, Academia Medica och Akademien för samhällsvetenskaper. Utbytet ser ut att vara under stark expansion.

Kinas export och import handläggs under utrikeshandelsministeriets ledning av tio handelskorporationer—var och en ansvarig förett speciellt varuområde. Dessa har ett handelsmonopol och agerar på uppdrag av inhemska beställare eller avnämare. Som ett serviceorgan till korporationerna fungerar Kinas räd jörfrämjande av den internationella handeln med de engelskspråkiga initia- lerna CCPIT. Rådet arrangerar bland annat utställningar och tekniska symposier.

Ledande utländska politiker utan regeringsfunktion, parlamentariker med fiera kategorier tas i regel emot i Kina av Chinese People's Institute for Foreign Affairs, som är en från regeringen fristående organisation.

Bilaga 7 Förteckning över utredningens kontakter för kartläggningen av det svenska kultur- och informations- utbytet med utlandet

Utredningen har enligt sina direktiv sökt kartlägga vilka statliga eller statsunderstödda organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer i dag främjar kultur- och informa- tionsutbyte med utlandet. Utredningen har vidare anmodat ett urval av primärkommuner och landsting att redovisa sina insatser på området. Slutligen har också vissa organisationer och en del privata företag ombetts redogöra för sin informationsverksamhet i utlandet.

I det följande ges en sammanställning över de omkring 400 myndigheter, primärkommuner, landsting, institutioner, organisationer, fria grupper, föreningar, privata företag m. fl. som anmodats lämna uppgifter till utred- ningen. Därutöver har ett flertal organisationer och föreningar självmant inkommit med upplysningar under utredningsarbetet.

Akademien för de fria konsterna Dalarnas museum Alvesta kommun Danscentrum Amatörteatrarnas Riksförbund Arbetarnas Bildningsförbund Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadstyrelsen Arkitekturmuseum Armémuseum Asea Astra Atlas Copco

Barnfilmrådet Bibliotekstjänst Bio Kontrast Blekinge museum Borås stadsteater Bostadsdepartementet Bruksteatern (fri teatergrupp) Budgetdepartementet Bygdegårdarnas Riksförbund

Centrala studiestödsnämnden Centralnämnden för skolungdomsutbytet med

utlandet Centralorganisationen SACO/SR Chalmers Tekniska Högskola

Dansmuseet De Handikappades Riksförbund Dramatiska Institutet Dramatiska teatern Drottningholms teatermuseum

Eds kommun Ekonomidepartementet Etnografiska museet

Faluns kommun Fenixbaletten (fri dansgrupp) FilmCentrum Folkbildningsförbundet Folkets Bio Folkets Husföreningarnas Riksorganisation Folkparkernas Centralorganisation Folkteatern i Göteborg Folkuniversitetet Forskningsbiblioteksrådet Fotograficentrum Fredrika-Bremer-förbundet Fria Proteatern Frikyrkan hjälper Frikyrkliga Studieförbundet Friteatern

428

Frälsningsarméns Scoutförbund Föreningen Fylkingen Föreningarna Nordens Förbund Föreningen Svensk Form Föreningen Svenska Populärauktorer Föreningen Svenska Tecknare Föreningen Svenska Tonsättare Föreningen Sveriges Filmproducenter Föreningen Sveriges Jazzmusiker Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industri- formgivare Författarcentrum Förmedlingsbyrån för kulturprogram Försvarsdepartementet

Generaltullstyrelsen Gotlands fornsal Grafiska Sällskapet

Gävle museum

Gävleborgs läns orkesterförening Göteborgs arkeologiska museum Göteborgs botaniska trädgård Göteborgs etnografiska museum Göteborgs historiska museum Göteborgs kommun Göteborgs konstmuseum Göteborgs museinämnd Göteborgs naturhistoriska museum Göteborgs och Bohus läns landsting Göteborgs stadsbibliotek Göteborgs stadsteater Göteborgs teater- och konsert AB

Hallands museum Hallwylska museet Handelsdepartementet Handelsflottans kultur- och fritidsråd Handelshögskolan i Stockholm Harpans kraft (fri musikgrupp) Helsingborgs kommun Helsingborgs stadsteater Historiska museet Härnösands kommun Högskolan i Luleå

lllustratörcentrum lndustridepartementet Industrimuseet Ingenjörsvetenskapsakademien Internationella Litterära Unionen IOGT — NTO

Jokkmokks kommun Jordbruksdepartementet Justitiedepanementet Jämtlands läns landsting Jämtlands läns museum Jönköpings läns museum

Kalix kommun Kalmar läns museum Kammarmusikensemblen i Oskarshamn KFUK—KFUM:s Studieförbund Kommundepartementet Kommunikationsdepartementet Konsumentverket Konstfackskolan

Konstfrämjandet Konsthögskolan Konstnärernas Riksorganisation

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbets- nämnd Konstnärscentrum Konstnärsnämnden

Kontaktnätet — Riksorganisation för en icke-kommer- siell kultur

Kooperativa Förbundet Kopparbergs läns landsting Kristianstads museum Kronobergs läns landsting Kulturhistoriska museet i Lund Kungl. Biblioteket Kungl. Myntkabinettet Kungl. Teatern

Kungl. Vetenskapsakademien

Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakade- mien Kyrkomusikorganisationernas samarbetskommittés kurskommitté

KÖRSAM

Landstingsförbundet Landsorganisationen i Sverige

L”Etoile du Nord/Nordstjärnan (fri dansgrupp) Lidköpings kommun Liljevalchs konsthall Linköpings universitet Livrustkammaren LM Eriksson Luleå kommun Lunds konsthall Lunds universitet och tekniska högskola Lunds universitetsbibliotek Länsmuseet i Göteborgs och Bohus län Länsmuseet — Murberget Länsteatern i Kopparbergs län Länsteatern i Värmlands län Länsteatern i Västmanlands län

Malmö kommun Malmö konsthall

Malmö museum

Malmö stadsteater Malmöhus läns landsting Marionetteatern Medelhavsmuseet Moderna museet Motvind (fri musikgrupp)

Musik för Ungdom Musikaliska akademien Musikcentrum Musikhistoriska museet Musikhögskolan i Göteborg Musikhögskolan i Malmö Musikhögskolan i Stockholm Musikteatergruppen Oktober

Narrens Verkstad (fri teatergrupp) Nationalmuseum Nationalteatern. Göteborg (fri teatergrupp) Naturhistoriska Riksmuseet Naturvårdsverket Nordens Folkliga Akademi Nordiska museet Nordvästra Skånes orkesterförening Norrbottens läns landsting Norrbottens länsteater

Norrbottens museum

Norrköpings orkesterförening Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet Nyman & Schultz—Nordisk Resebureau Nämnden för nordiskt musiksamarbete (Nomus) Nämnden för svensk-amerikanskt forskarutbyte Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU)

Ockelbo kommun

Piteå kommun Pistolteatern (fri teatergrupp) Postverket Publicistklubben

Regionmusiken Reso

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Riksarkivet Riksbankens Jubileumsfond Riksförbundet för Njursjuka Riksförbundet mot Reumatism Riksförbundet Svensk Fotografi Riksförbundet Svensk Kyrkomusik Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar Riksförbundet Sveriges 4H

Röhska Konstslöjdsmuseet, Göteborg

Saab Samla Mammas Manna (fri musikgrupp) Salénrederierna SAS SIDA Simrishamns kommun Sjöfartsmuseet, Göteborg Skandia Försäkrings AB Skandinaviska Enskilda Banken Skaraborgs läns landsting Skaraborgs länsmuseum

Skoklosters slott Skolöverstyrelsen Skånska Teatern (fri teatergrupp) Smalfilmsdistributörernas Förening

Smålands museum

Socialdepartementet Socialstyrelsen

Stadsteatern Norrköping — Linköping

Statens biografbyrå Statens dansskola Statens delegation för rymdverksamhet Statens humanistiska forskningsråd Statens institut för läromedelsinformation Statens invandrarverk Statens järnvägar Statens konstråd Statens kulturråd

Statens musikdramatiska skola

Statens naturvetenskapliga forskningsråd Statens råd för samhällsvetenskaplig forskning Statens råd för vetenskaplig information och doku- mentation (SINFDOK)

Statens scenskola i Göteborg Statens scenskola i Malmö Statens scenskola i Stockholm Statens sjöhistoriska museum

Statens ungdomsråd Statens vägverk Statistiska centralbyrån Stiftelsen Elektronmusikstudion Stiftelsen Institutet för Rikskonserter Stiftelsen Internationella Vadstena-Akademien Stiftelsen Litteraturfrämjandet

Stiftelsen Malmö konserthus Stiftelsen riksskådebanan

Stiftelsen riksutställningar Stiftelsen Svenska Filminstitutet STIM:s Informationscentral

Stockholms kommun Stockholms konserthusstiftelse Stockholms läns landsting Stockholms stadsbibliotek Stockholms Stadsmuseum Stockholms stadsteater Stockholms universitet

Studiefrämjandet Studieförbundet Medborgarskolan Studieförbundet Vuxenskolan Sundbybergs kommun Svensk-Internationella Pressbyrån Svensk Teaterunion/Svenska ITl-rådet Svenska Arbetsgivareföreningen Svenska barnboksinstitutet Svenska Bokförläggareföreningen Svenska Bokhandlareföreningen Svenska Danspedagogförbundet Svenska Folkbibliotekarieförbundet Svenska Fotografers Riksförbund Svenska föreningen Norden

Svenska Handelsbanken Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund Svenska institutet Svenska Jazzriksförbundet Svenska Journalistförbundet Svenska kommittén av internationella musikrådet Svenska Kommunförbundet Svenska kyrkan Svenska kyrkans kulturinstitut Svenska missionsförbundets sångarförbund Svenska Missionsrådet Svenska Museiföreningen Svenska Musikerförbundet Svenska Musikförläggareföreningen Svenska nationella ICOM-kommittén Svenska Pennklubben Svenska riksteatern Svenska Scoutrådet Svenska sektionen av internationella konstnärsorgani- sationen Svenska sektionen av internationella sällskapet för samtida musik Svenska studentfilmstudios centralsekretariat Svenska sångarförbundet Svenska Teaterförbundet Svenska Teaterförbundets filmavdelning Svenska Tidningsutgivareföreningen Svenska Tonkonstnärsförbundet Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) Svenska unescorådet Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Sverige-Amerika Stiftelsen Sveriges Allmänna Biblioteksförening Sveriges Allmänna Konstförening Sveriges Arkitekters Riksförbund Sveriges Dragspelares Riksförbund Sveriges Dramatikerförbund Sveriges Dövas Riksförbund Sveriges Exportråd Sveriges Filmuthyrareförening Sveriges Frikyrkoråd Sveriges Förenade Filmstudios Sveriges Förenade Studentkårer Sveriges Författarfond Sveriges Geologiska Undersökningar Sveriges Industriförbund Sveriges Konstföreningars Riksförbund Sveriges Kristna Ungdomsråd Sveriges Kyrkliga Studieförbund Sveriges Körförbund Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund Sveriges Radio Sveriges Radio/Musikradion Sveriges Radio/ Radioteatern SverigesRadios utlandsprogram Sveriges Riksidrottsförbund

Sveriges Smalfilmsförbund Sveriges Spelmäns Riksförbund Sveriges Turistråd Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd Sweden Now Sångsällskapet Orphei Drängar Södermanlands museum

Södra Teatern

Teater 9 Teatercentrum Teatrarnas Riksförbund Tekniska museet Televerket

Tjänstemännens Bildningsverksamhet Tjänstemännens Centralorganisation Trygg-Hansa

Umeå universitet Unga Örnars Riksförbund Universitets- och högskoleämbetet Upplandsmuseet Upplands musikstiftelse Uppsala universitet Upsala-Gävle Stadsteater Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet

Varbergs museum Vimmerby kommun Volvo Vänersborgs museum Värmlands läns landsting Värmlands museum Västerbottens museum Västergötlands museum Västerbottensteatern Västernorrlands regionteater Västerås kommun Västerås musiksällskap Västmanlands läns landsting Västmanlands läns museum

Örebro läns museum

Örebro orkesterstiftelse Östasiatiska museet Östergötlands läns landsting Östergötlands och Linköpings stads museum

Bilaga 8 Förteckning över svenska

utlandsmyndigheter som anmodats besvara enkäten

De svenska utlandsmyndigheterna har anmodats skriftligen redovisa sina synpunkter på det svenska informations- och kulturutbytet med utlandet. Vissa utlandsmyndigheter har dessutom särskilt ombetts inkomma med synpunkter på utbytet med invandrarnas hemländer eller med redovisning av stationeringslandets kultur- och informationsutbyte.

Ambassader och ambassadkanslier

Addis Abeba Alger Ankara Athen Bagdad Bangkok Beirut Belgrad Berlin Bern Bogota Bonn Brasilia Bryssel Budapest Buenos Aires Bukarest Canberra Caracas Dacca Damaskus Dar es Salaam Dublin Gaborone Guatemala

Legation

Pretoria

Haag

Hanoi Havanna Helsingfors Islamabad Jakarta Jeddah Kairo Kinshasa Kuala Lumpur Kuwait Köpenhamn Lagos Lima Lissabon London Luanda Madrid Manila Maputo Mexico Monrovia Montevideo Moskva Nairobi

New Delhi Oslo Ottawa Paris Peking Prag Pyongyang Quito Rabat Reykjavik Rom Santiago de Chile Seoul Singapore Soha Teheran Tel Aviv Tokio Tripoli Tunis Warszawa Washington Wellington Wien

432

Delegationer

FN-representationen i New York OECD-delegationen i Paris EG-delegationen i Bryssel

Lönade genera/konsulat

Antwerpen Berlin Chicago Genua Hamburg

Lönade konsulat

Barcelona Houston Las Palmas Los Angeles

Delegationen i Geneve

Nedrustningsdelegationen i Ge- neve Europarådsdelegationen i Stras- bourg Hongkong New York Istanbul Rio de Janeiro Leningrad San Francisco Minneapolis Sao Paulo Montreal Mariehamn Santa Cruz de Marseille Tenerife Palma de Mallorca Sydney Rotterdam Szczecin

Inom ramen för sitt uppdrag att ge en så fullständig bild som möjligt av de olika insatser som idag förekommer ifråga om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet har utredningen haft möten, hearings, intervjuer m. m. med företrädare för olika institutioner, organisationer m. fl. enligt följande redovisning.

Beredningen för u-landsforskning (SAREC) Biståndspolitiska utredningen Folkparkernas Centralorganisation Föreningarna Nordens Förbund Föreningen Svensk Form

Historiska museet

Ingenjörsvetenskapsakademien '

Kommundepartementets referensgrupp för folkrörelsefrågor Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) Kungl. Vetenskapsakademien * Moderna museet Musikaliska akademien Nationalmuseum

Naturhistoriska riksmuseet Nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU) Näringslivets internationella råd Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige SIDA Sekretariatet för framtidsstudier Sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete Statens invandrarverk Statens kulturråd Statsdepartementen (Internationella sekretariaten m. fl.) Stiftelsen Institutet för rikskonserter

Stiftelsen riksutställningar Stockholms stadsteater Svensk-Internationella Pressbyrån

Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet Svenska Bokförläggareföreningen Svenska Filminstitutet Svenska föreningen Norden

Svenska institutet Svenska kommittén av internationella musikrådet (IMC) Svenska nationella ICOM-kommittén Svenska riksteatern Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) Sverige-Amerika Stiftelsen

Sveriges Exportråd Sveriges Författarförbund Sveriges Industriförbund Sveriges Radio Sveriges Radios utlandsprogram Sveriges Turistråd

Sweden Now Universitets- och högskoleämbetet

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

, Statekyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr—

kan. Kn. Stat—kyrka, Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn.

3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. Kn.

21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

33. 34. 35.

36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45, 46. 47. 48. 49. 50, 51. 52. 53. 54. 55. 56.

Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm— ningsunderlag. U, Föräldrautbildning. 5. Ny skogspolitik. Jo. Skog för framtid. Jo. Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. Ny konkurrensbegränsningslag, H. Barnets rätt, 1. Om förbud mot aga. Ju, , Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E, . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E.

Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. E. Arbete ät handikappade. A. Praktikfrägor—åtgärder i ett kort perspektiv. U. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. Energi. I. Öresundsförbindelser. K Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K, Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. Bemanning av fartyg. K. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. Växtförädling. Jo. Ny renhållningslagstiftning. Jo. Etablering av miljöstörande industri. Bo. Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. Fortsatt körkortsreform, K. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. Arbete i jordbruk och trädgård. A. Brand inomhus. B. Trafikpolitik—kostnadsansvar och avgifter, K. Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Kn, Ordningsvakter, Ju. Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Ju. Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsde- mokrati. Kn. Arrenderätt 1. Ju. Hotell- och restaurangbranschen. H. Jämställdhet i arbetslivet. A. Föräldraförsäkring. S. Tvistlösning pä konsumentområdet. H. Statlig personalutbildning, B. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering, A. Mlljökostnader. Jo, Kommunalt hälsoskydd. 5. Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. Att främja regional utveckling. I. Att främja regional utveckling. Bilagedel. I. Konkurrens på lika villkor, 8. Energi, Hälso-miljö— och säkerhetsrisker. |. Ny vårdutbildning. U. Svensk trädgårdsnäring. Jo. Lägg besluten närmare människorna! Kn. Förbud mot investeringar i Sydafrika. H, Personregister—Datorer-lntegritet. Ju. Att sambo och gifta sig. Ju. Kultur och information över gränserna. Ud.

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10] Ordningsvakter. [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36] PersonregisterDatorer—Integritet. [54] Att sambo och gifta sig. [55]

Utrikesdepartementet Kultur och information över gränserna. [56]

Socialdepartementet

Föräldrautbildning. [5] Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Föräldraförsäkring. [39] Kommunalt hälsoskydd. [44]

Kommunikationsdepartementet

1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds förbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A, Ritningar. [ 19] 3, Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27] TrafikpoIitik-kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidepartementet

Kapitalmarknadsutredningen. 1, Kapitalmarknaden i svensk eko- nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [12] 3, Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13],

Budgetdepartementet

Statlig personalutbildning. [41]. Konkurrens på lika villkor. [48].

Utbildningsdepartementet

Skolplanering och skolstorlek, Faktaredovisning och bedömnings— underlag. [4] Utredningen om vissa värdutbildningar inom högskolan. 1. Praktik— frågor-åtgärder i ett kort perspektiv, [15] 2. Ny vårdutbildning. [50]

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- tid. [7] Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Miljökostnader. [43] Svensk trädgårdsnäring. [51]

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentområdet. [40] Förbud mot investeringar i Sydafrika. [53]

Arbetsmarknadsdepartementet

SysseIsättningsutredningen, 1. Arbete ät handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning, [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder, [28] 4. Kommunernas medver- kan i sysselsättningsplanering. [42] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet i arbetslivet. [38] Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45]

Bostadsdepartementet

Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].

lndustridepartementet

Energikommissionen. 1. Energi, [17] 2. Energi. Hälso—miljö- och säkerhetsrisker. [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [I] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. [3] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och försam- lingar. [32] Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad Iänsdemokrati. [35] Lägg besluten närmare människorna! [52]

isanet-aamzta-s |S5N usrs-zsox '