SOU 1978:56

Kultur och information över gränserna

Till Statsrådet och chefen för utrikesdepartementet

Sedan chefen för utrikesdepartementet, efter särskilt samråd med chefen för utbildningsdepartementet, föreslagit direktiv till en utredning om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet bemyndigade rege- ringen genom beslut den 17 februari 1977 chefen för utrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för utrikesdepartementet från den 14 mars 1977 såsom utredare programchefen vid Sveriges Radio författarinnan Ingrid Arvidsson.

Till sakkunnig åt utredningen förordnades ambassadör Tore Tallroth. Till experter åt utredningen förordnades: Departementsrådet i utbildningsdepartementet Ilmar Bekeris Kanslirådet i utrikesdepartementet Jan Eliasson Avdelningsdirektören hos statens kulturråd Torbjörn Forsell Departementssekreteraren i utbildningsdepartementet Jan-Olof Gurin- der

Direktören för Svenska institutet Göran Löfdahl Utredningen har antagit namnet Utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet (SIK-utredningen).

Sekreterare åt utredningen har varit departementssekreteraren i utrikesde- partementet Dag Sebastian Ahlander (12 april 1977—l september 1978) och departementssekreteraren i utbildningsdepartementet Karl-Gunnar Lid- ström (16 maj 1977—1 september 1978). Biträdande sekreterare under tiden 14 mars—ll november 1977 har varit fil.lic. Birgitta Lindencrona.

På utredningens uppdrag har fil.kand. Marianne Hildebrand-Larsson och socionomen Gunnar Wiik utfört särskilda arbetsuppgifter.

Utredningen har för kartläggningen av det svenska kultur- och informa- tionsutbytet gjort enkäter hos ca 400 institutioner, organisationer och enskilda inom kulturlivet, hos samtliga svenska utlandsmyndigheter samt hos vissa universitet och högskolor.

Utredningen har haft 20 sammanträden med expertgruppen samt över- läggningar med myndigheter, organisationer m. fl. som har berörts av utredningens arbete. Kontakter har ägt rum med biståndspolitiska utred- ningen och med utredningen om folkrörelsernas internationella kontakter.

Utredningen har avgett särskilda remissyttranden i anslutning till littera- turstödsutredningen (Ds U 1977214) samt utredningen om beskattning av utländska artister (SOU 1977:96).

Utredaren har företagit resor till Norge, Danmark, Finland, Polen, Storbritannien, Nederländerna, Österrike och Grekland. Utredningssekrete-

raren Ahlander har företagit en särskild resa till Tunisien. Utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet får härmed överlämna betänkandet Kultur och information över

gränserna. Utredningens uppdrag är därmed slutfört. Sammanfattning på engelska publiceras separat.

Stockholm i september 1978

Ingrid Arvidsson

/Dag Sebastian Ahlander Karl-Gunnar Lidström

Innehåll Sammanfattning 1 Bakgrund 2 Information — pt'int'ip/i'dgor . . 3 In/brmation — översikt/ig nulägesbeskrivning 4 Information —_/örslag 5 Kulturutbyte — princip/lågor . . 6 K u/turutbyte — översikt/ig ltt/lägesbeskrivning 7 K u/turutbyte —_/örs/ag 8 Studier och _lbrskning 9 Svenska institutet 10 Nordiskt samarbete . 11 Utbyte med länderna i Östeuropa 12 Kontakter med invandrarnas hem/änder 13 U- länder— kulturs/öd och kulturutbyte 14 Ftagan om kulturavta/ . . . . . . . . . 15 Santrad mel/an allmän, kommersiell och tutistinriktad informa- tion . . . . . . 16 Personal/t' agor. Utlandskontor. Svet igehuset Bilagor

Bilaga 1 Utredningens direktiv Bilaga 2 Nulägesbeskrivning information Bilaga 3 Nulägesbeskrivning — kulturutbyte Bilaga 4 Nulägesbeskrivning studier och forskning Bilaga 5 K [thu/programmen med länderna i Östeuropa Bilaga 6 Utländsk översikt Bilaga 7 Förteckning över kontakter för kartläggningen av det svenska kultur— och in/örmationsutbytet med utlandet Bilaga 8 Förteckning över svenska utlandsmyndigheter som har anmo-

Bilaga9 Fot terkntng över särskilda möten liearings intervjuer m.m.

dats besvara enkäter

33 39 47 57 67 75 89 97 109 119 129 135 143 159

165 169

177 187 247 383 403 409

427

431 433

. . . '-'|'..,'._ '|' |"|.|'.- '

|||..w|.,.l-'.'im;.,.|'lj.1w| |.,l't..' ."|.|. ' '. ”.' '

'. F' _ Elk "'I-'.' "I "L. |-' "nu".-' " '..' »' . '— | n'w. ' ' - . 'l|

II.: _; | VKF 'l l|'|"b" ,I'I,1',|.1 r, '1 ' i'll ' || '.| '] ä'. . |, - | '11'1' hå ql mm,”! '.LL' lhl' _'., ,. | ,| ), » I . " "". ,. _.,_ '. .,,J , .. , . .l . ,d - | .- ,-'-."f , , ...-, . . .. -' . .' -' . .. " I| ' '|uu Alin |'- '! | . , .' , | , , - ..'.;—,.1|.u.'_.L-,,|..! - "."- ' rv','|..'|-.'-"|r-,-. -t .-*-'..-a-.'..—|t l

' "f" ,,..i'é,|,,,,|..,-.,,l ..t _... . ..—.......'J. _: If..- ((I,... | .,Il_'I I

..r .."|r|"-” . ...-, - ”"-n-v'vvh'" '*-""' '

'I. . . .. . . "7,1, ...i..., , ,,k|41".|| ? . i; än _??? .,.ulrw'd'r'"l11£,|._| . 11. '1 ,T, Hä: Ånn-'.' 'i't'ii'nil -'."' "' ' '."."". r"|" ""' *" . ':'ll ! <" f'h, ', 1 .._ . .

' T' i';|.'|1.'l ', . '|' .. . 11 J.. _' , ,' . ' "' ' 'i ' -. . '..L'. '--—'..t'». .r... ,"." '.r .'|' ." ' ”' ." lllv: ( , | | -|. " " . —. | . _ . $'"" ,a'F ' ' . 'J'|"n Att: ett xmlift ,. '.'J 1 1.3.1 ”1: .. .t _ , .. _: Jr,.l, ' ' ' |."fll.l'.t'|'i" ' 'I"'t"4'1'lld'_3'1-! Nl .-=-' - "'.-t'"?! lll ': l ' . . -,|._ "'." '.. ' '.!1"l|l.l'lll'|1'|.'|' |,uu.|.||,l_w.'t-- -.' - '. 'J

| ' | L |1|:I'i ' Julml'i'l ;1' ' ' '.| 1 | |' ' ( Witch qll|:u|_,L' 11 f,.- mut'a-Mi _ ,. ..;Llif till—EMAÄ' -'|',tim|1h'.'| wm (' .nwuu'm ""| ' . . . var. 1' . . , r.:htim n. ' ' "' " mln]

IHE-155519” sa' '.lip't. . . 'l'"' ','||W'?i".*'.'1'. til.-1 ' 141511. 31111 _-...'|3...|l_|'.|»'. uni . .. "' "är"-m " Efqiik'n. 3111 .1.|.— ._ - |.|l|- :.'|— . 1 wlzi ' Fam

.i. . |E -ki ] '

'_', .'-' nu.-i.u; wallmhw ”"'-i- ..iljlln'u | ' .1'1'" ' .I'W-.TII1?Ea-lb1|if

| I'-' I'll .- ' lr" ." |_ ' ..,-|.||q-|.H

Sammanfattning

Sveriges kultur- och informationsutbyte med utlandet omfattar en mängd olika kontakter och verksamheter. Utredningens uppdrag innebär enligt direktiven i huvudsak att kartlägga det svenska kultur- och informationsut- byte med utlandet som idag bedrivs med statligt stöd samt föreslå åtgärder för att stimulera och organisera sådant utbyte. Med kultur avses i detta sammanhang främst sådana verksamheter som enligt den statliga kulturpo- litiken idag får statligt stöd. Med information avses främst upplysningar om Sverige som framställs och sprids på officiella vägar. Med utbyte inom studier och forskning avses främst personutbyte. inte forskningens innehåll.

Tonvikten måste av naturliga skäl ligga på den del av utbytet som initieras från svensk sida. Strävan efter ömsesidighet motiverar emellertid också svenska insatser för mottagande verksamhet av olika slag. En undersökning av andra länders statsunderstödda kultur- och informationsverksamhet i Sverige ingår inte i utredningens uppdrag. Inte heller har någon genomlys— ning av det omfattande kultur- och informationsutbyte som sker på kommersiell väg varit möjlig.

Vissa organ och funktioner inom informations- och kulturutbytet behandlas särskilt utförligt som motivering för konkreta förslag. Samtidigt redovisas dessa verksamheter mot bakgrund av de allmänna insatser inom området som görs av kultur- och samhällslivet.

Utredningen har enligt direktiven haft till uppgift att göra en så fullständig kartläggning som möjligt av de statliga insatser som i dag förekommer när det gäller kultur- och informationsutbytet samt en översikt över vilka eko- nomiska resurser som i dag används. Utförliga kartläggningar inom olika områden på grundval av enkäter, möten, intervjuer etc. redovisas i särskilda bilagor.

1. Bakgrund

Kapitel] behandlar betydelsen av internationellt utbyte, utvecklingen inom området utomlands och i Sverige samt principiella förutsättningar för Sveriges deltagande i utbytet.

Med de ökade internationella kontakterna har nya möjligheter öppnats i vår tid för samarbete och samverkan mellan länder och folk. För de enskilda staterna innebär dessa möjligheter också skyldigheter att delta i flödet av kunskap och kultur över gränserna.

I många sammanhang talas om informations- och kulturutbyte som ett enhetligt begrepp. I själva verket rör det sig om två principiellt olika verksamheter med olika syften och olika intressenter. Den offentliga informationen och dess innehåll är statens ansvar. Kultur- och forskarutby- tets innehåll är däremot i demokratiska stater en angelägenhet för kulturlivet och forskningen och måste styras av deras intressen.

Stormakterna har sedan länge haft ett särskilt intresse av att utbreda sina språk och kulturer som en del av sina politiska strävanden. Efter andra världskriget har kulturkontakter i olika former fått ökad betydelse. Flera länder har byggt upp omfattande fältorganisationer för sin kulturverksam- het.

Avsikterna med internationell kultursamverkan är oftast flera. Institutio- ner och enskilda behöver kontakter med andra länder för den egna utvecklingen. Samtidigt betraktas kulturutbyte ofta i både öst och väst som ett politiskt instrument för konkurrens eller samarbete. I förlängningen av de egna intressena finns hos de flesta små och stora länder en förhoppning att genom ökade kontakter inom detta område bidra till fred och förståelse mellan folken.

Historiskt sett har Sverige alltid påverkats av kulturströmningar utifrån. Länge var dock de internationella kontakterna begränsade till ett mycket tunt skikt av samhället. Med ökande välstånd och kommunikationernas utveck- ling öppnades mera allmänt förbindelserna med världen. Erfarenheterna från världskrigen visade behovet av en mångsidig och effektiv informationsverk- samhet. Som en basorganisation för upplysningsverksamhet och kulturellt samarbete bildades år 1945 Svenska Institutet. Flera olika utredningar har belyst detta område.

Idag är internationella kontakter självklara och oumbärliga för svensk kultur och forskning. Ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att främja utbytet över språk- och nationsgränserna. Därmed omfattar samhäl- lets ansvar för stöd till kulturen också det internationella utbytet. Som grundval för åtgärder inom området har en undersökning av det nuvarande kulturutbytet behövts.

Att leva bakom en språkgräns innebär särskilda problem. Delvis är detta ett småstatsproblem. Men i Sverige accentueras problemet av att det svenska språket inte heller tillhör något större språkområde som fallet är t. ex. med Belgien, Irland och Österrike. Också länderna i Afrika, Asien och Latiname- rika är av historiska skäl oftast delaktiga i något av de stora språken engelska, franska och spanska.

Det är också i detta perspektiv som man måste se behovet av svenskt statligt stöd till vårt kultur- och informationsutbyte med utlandet. Vårt intresse av att delta i det internationella utbytet, att påverka och påverkas, fordrar en proportionellt större kraftansträngning av oss än vad som krävs av många andra länder.

För att utvidga Sverigeinformationen och stimulera kulturutbytet krävs betydande ekonomiska insatser över ett brett område. De anslagsförstärk- ningar om ca 10 miljoner kronor som utredningen föreslår är blygsamma i förhållande till de verkliga behoven. De bör därför endast ses som ett första steg i utbyggnaden av detta länge eftersatta område.

2 Information — principfrågor

Kapitel 2 behandlar motiv och förutsättningar för statlig informationsverk- samhet i utlandet. Vidare diskuteras den offentliga informationens innehåll, media, målgrupper och effekter.

Grunden för alla länders officiella informationsverksamhet till utlandet är behovet att för opinionen i andra länder förklara landets samhällsskick och politik, särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Idag har också ett vidsträckt allmänt informations- och erfarenhetsutbyte fått allt större betydelse i det internationella samarbetet.

Vårt beroende av utlandet för vår säkerhet och vår ekonomi tillsammans med vår språkliga isolering gör det särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa kunskapen om Sverige i andra länder. Det bör ske genom en fortlöpande basinformation som kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. Att utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är viktigt också för våra ekonomiska förbindelser med omvärlden.

Föreställningar om Sverige i utlandet formas i sina väsentliga drag av oss själva, av den politik vi för och det samhälle vi skapar. Dessa bilder kan ibland framtona ensidigt eller egendomligt i utländska massmedia. I många länder är publiciteten om Sverige ytterst sporadisk. Det är därför viktigt att vi försöker nå opinionsbildare och intresserade också på andra sätt och ger möjligheter till fortlöpande kontakter med utvecklingen i Sverige.

Ett huvudsyfte för Sverigeinformationen är att förmedla och hålla vid liv kunskapen om grundvalarna för svenskt samhällsliv och svensk politik. Innehållslig förnyelse i takt med samhällsutvecklingen måste självklart ske. Informationen måste också anpassas till olika mottagare. Förutsättningarna att uppfatta den svenska samhällsdebatten varierar starkt från land till land.

Ett av de främsta hjälpmedlen för information till utlandet är publikationer på främmande språk. Ett annat viktigt led i verksamheten är personutbyte i olika former. Journalister, opinionsbildare och experter inbjuds regelbundet till Sverige för att lära känna det svenska samhället. Andra media för Sverigeinformationen är utställningar, filmvisningar och radioprogram via kortvåg till utlandet.

Målgrupperna för informationen är främst opinionsbildare och beslutsfat- tare i andra länder. Andra naturliga målgrupper är personer som har särskild anknytning till Sverige och sådana som är eller kan tänkas vara intresserade av svenska erfarenheter inom sina specialområden. När efterfrågan på information stiger är det dock svårt att strikt begränsa målgrupperna.

Svårigheterna att mäta effekterna av information har konstaterats av informationsorganen i många länder. Att realistiskt väga kostnader mot resultat när det gäller informationsverksamhet är inte möjligt. Det finns emellertid en allmän enighet om att sådan verksamhet är oundgänglig i umgänget mellan länderna. Kunskap om andra länder måste betraktas som värdefull i och för sig. Den utgör grunden för åsikter och ståndpunkter om andra länder och därmed för det internationella samarbetet.

3. Information — översiktlig nulägesbeskrivning

Kapite/3 behandlar nuvarande former för information om Sverige i utlandet med tonvikt på den statligt finansierade verksamheten. Enskilt finansierad information som bedrivs bl. a. genom näringslivet, intresseorganisationer och folkrörelser beskrivs översiktligt.

Information om Sverige till utlandet ges både av statliga myndigheter och av enskilda organisationer och företag. En särskild statlig stiftelse under utrikesdepartementet, Svenska Institutet, har till en av sina huvuduppgifter att ge översiktlig information om det svenska samhället.

Riksdagen deltar bl. a. i besöksutbytet med andra parlament, främst i Europa. Statsdepartementen har vanligtvis internationella sekreteriat som svarar för kontakterna med utlandet, besöksservice och materialframställ- ning på främmande språk. Huvudparten av departementens material produ- ceras på beställning bl. a. som en följd av Sveriges medlemskap i internatio- nella organisationer (Förenta Nationerna och dess fackorgan, Europarådet samt OECD).

Utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationen om Sverige i utlandet som inte faller på andra departement. Pressbyrån svarar för den löpande politiska informationen. Informationsbyrån planerar och samordnar allmän Sverige- information på grundval av de svenska utlandsmyndigheternas efterfrågan och bedömningar. Det praktiska informationsarbetet utomlands handläggs huvudsakligen av utlandsmyndigheterna. Större delen av verksamheten är efterfrågestyrd. Vid de största ambassaderna, främst i Västeuropa och Nordamerika, finns speciella kultur- och pressattachéer. Svenska institutet framställer och distribuerar informationsmaterial för utlandsmyndigheternas behov. Det tryckta materialet utgör stommen i verksamheten. Därtill kommer bl. a. film- och utställningsverksamhet.

Utländska besök i Sverige utgör en viktig källa till information om Sverige utomlands. Regelbundet återkommande tidskrifter och publikationer som Svensk-Internationella pressbyråns bulletiner och Sweden Now gör det möjligt för intresserade utomlands att hålla kontakt med vårt land. Sveriges Radios utlandsprogram sänder radioprogram via kortvåg på sex Språk utom svenska och producerar radio- och TV-program som kostnadsfritt erbjuds utlandet.

För den exportfrämjande informationen svarar Sveriges Exportråd och för den turismfrämjande verksamheten Sveriges Turistråd.

Inom den enskilt finansierade informationsverksamheten framställer bl. a. arbetsmarknadens parter material om t. ex. svensk ekonomi, arbetsmark- nads- och arbetsmiljöfrågor. Näringslivets insatser är också av betydelse.

För att följa upp och stimulera intresset för Sverige i utlandet behövs enligt utlandsmyndigheterna en ökning främst av det tryckta informationsmate- rialet men också av filmer och utställningar. Faktablad behövs på flera europeiska språk och vissa u-landsspråk. Större bredd och variation i det allmänna materialet om Sverige efterlyses.

4 Information — förslag

Kapitel 4 sammanfattar behoven inom informationsrådet och lägger fram utredningens synpunkter och förslag.

Genomgången av de informationsinsatser som från svensk sida riktas mot utlandet visar ett starkt behov av ökade resurser och förnyelse. Efterfrågan stiger både från nya länder och från länder där vi sedan länge har kontakter. Informationen måste anpassas till nya krav och nya mottagare. Många organisationer och grupper har behov av att öka kontakterna med utlandet och delta i ett vidgat internationellt erfarenhetsutbyte.

Den information till utlandet som bedrivs genom statsricpartementen och deras myndigheter och verk är av stort värde. Utredningen förutsätter att departement och myndigheter själva efter behov verkar för ökade resurser för sin informationsverksamhet till utlandet.

Behov av ökat material för att svara på efterfrågan från utalndet har redovisats bland annat av utredningens enkät hos utlandsmyndigheterna.

Önskemålen gäller främst trycksaker men också av film och utställningar. Också material för de nordiska länderna behövs. Den ökade konkurrensen om uppmärksamhet medför krav på förnyelse av material och media. Sverigeinformationens betydelse för den exportfrämjande verksamheten understryker dessa krav.

För att kunna tillfredsställa alla de behov och önskemål som finns krävs en successiv uppbyggnad av stödet till Sverigeinformation i utlandet. Utred- ningens förslag skall därför ses som ett första steg och bör följas av fortsatta anslagsökningar. Enligt utredningens mening kan de föreslagna åtgärderna idag göra större nytta om de sätts in centralt än om de sprids över ett större område.

Förslag

|:] Svenska institutet är det centrala organ som har till en av sina uppgifter att sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet. Institutet skall enligt sin stadga samarbeta med myndigheter, organisationer och andra organ och således stå till tjänst för en vid krets av intressenter som skall kunna använda Institutets tjänster och material. Utredningen föreslår ökat stöd till informa- tion om Sverige i utlandet främst genom ökade resurser till Svenska institutet enligt följande fördelning (1 OOO-tal kr ):

Ändamål Budget Föreslagen 1977/78 ökning Publikationer 1 120 I 215 Dokumentärfilm 320 400 Spelfilm 140 300 Mindre utställningar 495 200 Personutbyte och seminarier 200 Dokumentation 178 150 Besöksservice 115 100 Personal 480

Summa 3 045

El Med hänsyn till betydelsen avjournalistinbjudningar föreslår utredningen en ökning med 100000 kr av utri/resr/epartementets medel för sådana besök.

För information i samband med särskilda manifestationer, statschefsbesök och liknande behöver departementet kunna disponera särskilda medel. Utredningen föreslår ett anslag om 150 000 kr för dessa ändamål.

El Sveriges Radios ltt/anaispragram har flera olika uppgifter. Sändningarna på svenska fyller en betydelsefull uppgift för den växande krets av svenskar som under längre eller kortare tid vistas utomlands, t.ex. för internationella uppdrag. Exporten av radioprogram och TV-filmer, som innebär att svenska program placeras i främmande länders reguljära programkanaler, är givetvis värdefull. lnformationseffekten av sändningarna på främmande språk, som idag upptar ca tre fjärdedelar av utlandsprogrammets budget och sändnings- tid, är däremot osäker.

Utredningen finner att bristande underlag gör det svårt att bestämma vilken funktion det skattefinansierade utlandsprogrammet skall uppfylla. Om det kan anses att utlandsprogrammet fyller en väsentlig uppgift inom den offentliga Sverigeinformationen bör utlandsprogrammet formellt jämställas med andra statliga organ inom Sverigeinformationen och arbeta efter samma riktlinjer som dessa. Det skulle innebära att utlandsprogrammet fick ett annat avtal med staten än Sveriges Radio i övrigt. Om utlandsprogrammet snarare skall ses som en utåtriktad del av radioverksamheten med vissa goodwill- effekter men osäkert informationsvärde bör man överväga om kostnaderna står i rimlig proportion till målsättningen. Olika konsekvenser av en eventuell minskning av sändningarna måste dock beaktas.

Om man finner det omöjligt att renodla någon av dessa synpunkter och vill undvika förändringar utan fast grund för sådana åtgärder bör utlandspro- grammets nuvarande struktur och omfattning bibehållas. I dagens läge finner utredningen att detta är det rimligaste alternativet. Inom ramen för en reellt oförändrad budget bör de svenska sändningarna och programexporten få ökat utrymme.

El Svensk-lnternationella pressbyrån har bl. a. lagt fram förslag om en försöksverksamhet med utvalda mottagargrupper och snabb anpassning av material till skiftande behov. Utredningen finner förslaget intressant. Byråns behov av ökade medel bör kunna tillgodoses av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening gemensamt.

[] Tidskriften Sweden Norr är genom sina journalistiska ambitioner och sin innehållsliga bredd värdefull i den allmänna Sverigeinformationen. Utred- ningen Gnner det därför angeläget att utrikesdepartementet, Sveriges Export- råd och näringslivet ger tidskriften stöd och resurser för att vidareutvecklas enligt nuvarande inriktning.

Samman/ttttningsvis föreslår utredningen för förstärkning av information om Sverige i utlandet:

Institution/ändamål ] OOO-tal kr

Svens/ta institutet: för trycksaker. film, skärmutställ- ningar, besöksservice, dokumentationstjänst, person- utbyte samt personalförstärkningar 3 045 Utrikesriepartententet: för journalistinbjudningar och

särskilda manifestationer 250

Summa 3 295

5. Kulturutbyte — principfrågor

Kapite/5 behandlar motiven för stöd till kulturutbyte, olika former för utbyte, de statliga organens roll samt kulturutbytets villkor i andra länder och i Sverige.

Vår egen nationella kultur behöver för sin utveckling samverkan och växelverkan med andra kulturer. Att främja utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna är också ett av målen för den statliga kulturpolitiken i Sverige.

Kulturlivet har alltid sökt och varit beroende av kontakter och impulser utifrån. Idag stöder samhället både kulturarbetarnas internationella yrkes- kontakter och ett allmänt kulturutbyte där många olika grupper och enskilda deltar. Idag har också de internationella kontakterna och det internationella intresset breddats. Kulturutbytet kan bidra till de ökade kunskaper som är grundvalen för ökad förståelse mellan länder och folk.

Sverige deltar i ett brokigt internationellt utbyte på marknadskrafternas villkor. Vi deltar också i det kulturutbyte som stöds av de statliga myndigheterna i andra länder. Det utbyte som har utvecklats med statligt stöd är emellertid främst inriktat på kulturlivets egna behov och önskemål. Detta utbyte bör förstärkas och hittills vunna erfarenheter ligga till grund för den fortsatta utvecklingen.

Kulturutbytets vardag innebär att kulturarbetare och deras publik i olika länder håller förbindelserna levande. Ur sådana kontakter kan en fruktbar samverkan och ett djupare samförstånd växa fram. De kontakterna måste genom statliga insatser få ekonomiska och praktiska möjligheter att utveck- las.

1 kulturutbytet med utlandet måste vi också ta hänsyn till den utländska partens erfarenheter och synpunkter. Andra länder kan ha helt andra värderingar, traditioner och målsättningar och leva under andra villkor. För att utbytet skall bli meningsfullt måste vi förstå och acceptera sådana skillnader. '

Ett livligt och mångsidigt kulturutbyte har också ett allmänpolitiskt värde. Politiska värderingar skall inte kunna styra kulturutbytets innehåll, men det kan finnas både kulturpolitiska och allmänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter över gränserna. Särskilda åtgärder av olika slag kan vara nödvändiga för att öka kontakterna med länder där kulturlivet har få eller inga kontakter.

Under efterkrigstiden har olika länder funnit olika organisatoriska former

för sitt internationella kultur- och informationsutbyte. I de västliga demo- kratierna har problemet ofta gällt att samordna kulturlivets och utrikespoli- tikens intressen utan att inkräkta på den konstnärliga friheten. Sverige har i olika internationella sammanhang hävdat kulturlivets frihet och individens roll i utbytet. Andra länder har emellertid ofta en annan inställning i dessa frågor. Särskilda ansträningar kan komma att krävas för att utbyte ändå skall bli möjligt. För utbyte med vissa länder kan ett förmedlande organ som Svenska institutet komma att få ökad betydelse.

6. Kulturutbyte — översiktlig nulägesbeskrivning

Kapitel 6 redovisar nuvarande former för statligt stöd till kulturutbyte,verk- samhet och resurser inom olika kulturområden samt vissa behov och problem inom området.

Kulturutbyte med utlandet omfattar många olika slags aktiviteter. Också en kartläggning av det kulturutbyte som sker med statligt stöd är en omfattande uppgift. Den enkät som utredningen har gjort hos närmare 400 kulturinstitutioner, organisationer, grupper och enskilda ger de yttre kontu- rerna av det icke-kommersiella kulturutbytets villkor och omfattning i Sverige i dag.

Den största delen av det statliga stödet till kulturutbyte ges som direkta bidrag till olika projekt och fördelas av flera olika organ. Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Statens kulturråd och de organisationer och institutioner som bedriver kulturell verksamhet skall verka för de kulturpolitiska målen där också utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna ingår. Också många andra organ och myndigheter har uppgifter inom detta område.

Därtill kommer indirekt stöd till utbyte i form av anslag eller bidrag till olika kulturinstitutioners ordinarie verksamhet samt medel som är bundna till vissa ändamål, t. ex. det statliga litteraturstödet.

Över utbildningsdepartementet ges bl.a. bidrag till deltagande i vissa konferenser utomlands, till folkrörelsernas internationella verksamhet och till internationella kongresser i Sverige. Utrikesdepartementet stöder visst personutbyte och enstaka större manifestationer oftast i samband med statschefsbesök och liknande. Statens kulturråd fördelar bl. a. bidrag till vissa institutioners och fria gruppers turnéer och gästspel samt till utlandsresor för körer,orkestrar och folkdanslag. Svenska institutet har projektmedel för bl. a. utställningar, filmvisningar, översättningar, mindre gästspel, publikationer och kontaktservice.

Andra institutioner ger stöd inom särskilda områden. Dit hör t.ex. Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar, Svenska Filminstitutet, Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet, SIDA, Konstnärsnämnden, Sveriges Författarfond, Konstakademien och Musika- liska akademien.

Omfattningen av och resurserna för internationellt utbyte inom teater och dans, musik, film, litteratur samt konst, museer och utställningar redovisas översiktligt på grundval av utredningens enkät.

Bristen på resurser är det främsta problemet. Nästan alla instanser anser att

internationella kontakter och impulser inte kan utvecklas därför att det inte finns tillräckliga anslag vare sig hos institutionerna själva eller hos centrala organ.

För kulturlivet ute i landet är bristen på resurser och därmed internationella kontakter särskilt kännbar. Statliga och kommunala bidrag till de regionala institutionerna är i allmänhet inte dimensionerade för de merkostnader som ett internationellt utbyte innebär. Utbytet blir beroende av tillfälligheter och det är svårt att genomföra egna initiativ. Det finns en allmän önskan att utställningar, turnéer och gästspel som kommer till de större städerna också i någon form når ut i landet.

Praktiska svårigheter i utbytet utgör t. ex. Språkbarriärer och valutapro- blem, främst i öststaterna.

Bristen på överblick upplevs som mycket besvärande. Olika sökande vet ofta inte vart de skall vända sig för att få upplysningar eller bidrag.

Den mottagande verksamheten anses särskilt angelägen. Medel saknas ofta helt för att inbjuda och ta emot kulturarbetare och kulturmanifestationer från utlandet.

7. Kulturutbyte — förslag

Kapitel 7sammanfattar behoven inom området och presenterar utredningens synpunkter och förslag samt alternativa lösningar av vissa problem.

Utredningens kartläggning bekräftar att de statliga anslagen för kulturut- byte är otillräckliga. Tillfällen till utbyte, kontakter och impulser kan inte utnyttjas därför att medel ofta saknas även för ganska blygsamma kostnader i sammanhanget. Många inbjudningar och erbjudanden av stort intresse för det svenska kulturlivet har måste avböjas av ekonomiska skäl. Utan livaktiga internationella förbindelser finns risk för stagnation och provinsialism inom kulturlivet.

Medan det statliga stödet till den inhemska kulturen har byggts ut under de senaste decennierna har det internationella utbytet varit ett försummat område. För att delta i det internationella utbytet på ett sätt som svarar mot Sveriges ställning som kulturland måste nu grunden läggas för en ny satsning på detta område. Från den grunden bör insatserna sedan byggas ut under kommande år.

Förslag

Det internationella utbytet har ibland blivit en fråga om de förmedlande organens uppgifter och problem. Denna tonvikt på organisationsfrågor har inte stimulerat anslagsgivningen utan snarare skapat intryck av svårlösta motsättningar inom området. Enligt utredningens mening måste uppmärk- samheten istället riktas mot kulturlivets behov av ökade resurser för att kunna vidmakthålla och utveckla internationella kontakter. De närmare formerna för ansvarsfördelning inom området bör i viss utsträckning kunna utarbetas av de berörda parterna själva.

Kulturlivets fria och självständiga ställning måste vara en huvudprincip

också för det internationella utbytet. Detta utbyte bör ses som en naturlig del av det svenska kulturlivet och finansieras i stort sett i samma ordning som gäller för den inhemska verksamheten. Förutsättningarna för utbyte med olika länder och regioner växlar emellertid starkt. Sådana faktorer måste påverka anslagskonstruktioner och kompetensfördelning i Sverige.

Utredningen föreslår förstärkta resurser över ett stort område enligt följande principer:

Cl Anslag/ör kulturutbyte som endast kräver ekonomiska bidrag bör finnas hos statens kulturråd. Sådana bidrag bör avse projekt där kontakter har etablerats mellan en regional institution, fri grupp eller amatörensemble med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövs. Kulturrådet fördelar idag vissa bidrag till lokala och regionala teater- och musikinstitutioner. Rådet bör också i fortsättningen svara för sådan bidragsgivning som bör utvidgas att omfatta också lokala och regionala museer. Bidraget bör ökas kraftigt för att ge de regionala institutionerna möjlighet att delta i utbytet. Bidragen till fria grupper, amatörer och internationella samarbetsorganisa- tioner behöver ökas för att bättre tillgodose deras önskemål om utbyggda kontakter med utlandet.

Liksom hittills bör medel finns hos kulturrådet föratt enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar skall kunna delta i kongresser, festivaler m.m. Kulturrådet föreslås få ökade medel för att delta i det internationella erfarenhetsutbytet inom det kulturpolitiska området.

:i Anslag/ör kulturutbyte som kräver/örhandlingar, utbytesteknisk samverkan och/eller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska institutet, som är en naturlig kontaktpunkt för de svenska utlandsmyndigheterna. Institutet har idag sådana uppgifter inom ramen för kulturprogrammen med Östeuropa samt inom vissa kulturområden, främst utställningar, filmvisningar och översätt- ningsstöd. Institutet bör få ökade resurser för att också i fortsättningen svara för dessa uppgifter. Institutets erfarenhet och kompetens bör utnyttjas för centralmuseernas utställningsprojekt genom ett särskilt anslag inom Institu- tet.

Institutet bör också ha medel för att initiera egna projekt. Överblick och vägledning inom kulturutbytesområdet till olika intressenter bör ges genom ett särskilt sekretariat inom Institutet. Ökade personalresurser föreslås för detta ändamål.

Cl Anslag för större gästspel och turnéeer bör rymmas inom ordinarie anslag för Operan och Dramaten. Ovriga teatrar och orkestrar förutsätts kunna få bidrag ur de centrala medlen för regionala institutioner hos kulturrådet.

El Anslag/ör enskilda kulturarbetare bör liksom nu finnas hos olika instanser för olika ändamål. För utbildning,arbetsresor och projekt i utlandet förutsätts medel finnas hos konstnärsnämnden som har stor frihet i sin bidragsgivning. Ökade medel till nämnden bör också kunna öka stödet till utlandsresor. Detsamma bör gälla Sveriges Författarfond.

|:i Anslag/ör mottagande verksamhet bör finnas hos större museer i form av allmänt förstärkta utställningsanslag. Vissa funktioner bör kunna fyllas av Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar liksom Folkets Husföreningarnas

Riksorganisation och F o/kparkernas C entralorganisation.

Inom ramen för huvudlinjerna av utredningens förslag har några alterna- tiva lösningar diskuterats. De medel som ställs till Svenska institutets förfogande skulle kunna gälla också för utbyte inom t.ex. teater- och musikområdena. Om Institutets uppgifter vidgades till att gälla också större gästspel och turnéer skulle insatserna avse alla konstområden. Utredaren finner i och för sig en sådan lösning tänkbar men anser att utbytet i största möjliga utsträckning bör ske genom kulturlivets egna instanser. För gästspel och turnéer krävs ofta en professionell impressario men däremot inte Institutets förmedling. Under sådana förhållanden är det rimligare att Operans och Dramatens utlandsverksamhet liksom nu helt beslutas och finansieras av institutionerna själva. När det gäller regionala och lokala kulturinstitutioner skulle gränsdragningen mot kulturrådets ansvarsområde bli oklar, ifall kulturrådet normalt förutsätts svara för dessa institutioners utbytesverksamhet men Svenska institutet för deras "större" projekt.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen ökade resurser för kulturutbyte med utlandet enligt följande fördelning (l OOO-tal kr):

Institution/ändamål Anslag Förslag bå 1977/78 (ökning)

Statens kulturråd:

— regionala museer, orkestrar och teatrar 100 1 400 —fria grupper, amatörer, internationella organisa- tioner samt konferenser, festivaler m. m. 630 950 — handläggning och erfarenhetsutbyte 150

Summa 2 500

Svenska institutet:

— utställningar (av museikaraktär) 550 800

—översättningar, kontaktservice, publikationer

samt verksamhet vid kulturhuset i Paris 900 500 — personal för kultursekretariatet 300

Summa 1 600

Övriga: Dramaten (gästspelsutbyte) 10 150 Större museer (utställnings- och reseanslag) 500 350 NUNSKU (utställningar utomlands) 350 250 Konstnärsnämnden (resor och projekt utomlands) 950 200 Rikskonserter (utsändande och mottagande verk-

samhet) 350 200 Riksutställningar (mottagande verksamhet) 400 100 Riksteatern (mottagande verksamhet) 500 100 Folkparkernas Centralorganisation och Folkets Hus- föreningarnas Riksorganisation (mottagande verk- samhet) 875 150 Summa 1 500 Sammanlagt ökade medel för kulturutbyte 5 600

8. Studier och forskning

Utbytet inom studie- och forskningsområdena behandlades utförligt av Internationaliseringsutredningen som 1973 initierades av det dåvarande universitetskanslersämbetet. Denna utredning fann stora brister i det svenska utbildningsväsendets internationella kontakter och framlade en serie förslag till konkreta åtgärder även för ökat personutbyte. Sedan dess har vissa anslag för detta ändamål tillkommit. SIK-utredningen har i samråd med universitets- och högskoleämbetet gjort en begränsad uppföljning av inter- nationaliseringsutredningen. I övrigt behandlas främst Svenska institutets verksamhet inom området. Även personutbytet genom de vetenskapliga akademierna, vissa fonder och Studieförbunden redovisas översiktligt.

Forskningen är till sin natur internationell och utbyte av erfarenheter över gränserna hör till vetenskapens vardag. Också för andra former av studier är internationella erfarenheter alltmer nödvändiga. Enligt universitets— och högskoleämbetet är personutbyte med läroanstalter i andra länder en av de verksammaste metoderna för en allmän internationalisering av utbildningen. Slutakten från den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) innehåller också rekommendationer om åtgärder för att underlätta stude- rande-, lärar- och forskarutbytet mellan deltagarländerna.

En av Svenska institutets huvuduppgifter inom detta område omfattar svensk-internationell stipendieverksamhet, gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte samt stöd åt undervisning i svenska vid utländska läroanstal- ter.

Stipendieverksamheten är baserad på överenskommelsen med andra länder(bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av regering och riksdag (s. k. gäststipendier, Europarådsstipendier m. fl.). Dessutom förvaltar Insti- tutet vissa uppdrag på stipendieområdet bland annat för SIDA. Stipendie- verksamheten kompletteras med det mera flexibla anslaget för övrigt personutbyte som också används för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolan. Stödet till undervisningen i svenska vid ca 200 universitet och läroanstalter i utlandet är en särskild uppgift för Svenska institutet. Stödet består av rese- och expensbidrag till svenska lektorer samt rese- och uppehållsbidrag för utländska skandinavister för besök i Sverige, resebidrag, kurser, bokgåvor, läromedelsstöd m. m.

Svenska institutet har framhållit behovet av ökade medel för stipendier till gäststuderande. För gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte utanför högskoleområdet är behoven av ökade medel särskilt angelägna. Det stigande intresset för undervisning i svenska vid utländska läroanstalter ställer ökade krav på Institutets stöd och service. De som spontant läser svenska i utlandet måste betraktas som en viktig målgrupp för olika former av Sverigeinforma- tion och kulturverksamhet.

SIK-utredningens undersökning av det internationella utbytet idag inom delar av högskoleområdet visar att resurserna fortfarande är otillräckliga för de utvidgade kontakter som allmänt anses nödvändiga. De 2 mkr som sedan år 1976/77 står till UHÄ:s förfogande för detta ändamål har främst använts för studieresor inom grundutbildningen. Även forskarstuderande bör få bättre möjlighetertill utlandsstudier. Alltför få tillfällen finns för de yngre forskarna och lärarna att kunna tillbringa en längre tid utomlands vid ett utländskt

universitet. Behovet av medel för konferenser och studieresor är mycket stort, liksom behovet att kunna bjuda in gästforskare och gästlärare. Även mycket starkt motiverade kontakter måste avskrivas av brist på resurser. Ett annat hinder för utbytet är bristande språkkunskaper.

Förslag

Utredningen vill kraftigt understryka de allmänna synpunkter och krav på ökade resurser för högskolans utlandskontakter som framfördes av internatio- naliseringsutredningen. Detta är så mycket mera angeläget som enligt vad UKÄ:s utredning visade Sveriges internationella kontakter på detta område har varit eftersatta.

Cl Utredningen instämmer i Svenska institutets önskemål om förstärkning av Stipendierna till gäststuderande och förutsätter att dessa frågor kommer att behandlas av 1978 års utredning om utländska studerande. El Utredningen finner det angeläget att Studieförbunden får möjligheter att vidga sin internationella verksamhet och förutsätter att dessa frågor tas upp av den inom kommundepartementet tillsatta utredningen om folkrö- relsernas internationella verksamhet. D Svenska institutets stöd till undervisningi svenska vid utländska läroanstalter bör utvidgas. Utredningen finner Svenska institutets önskemål om att kunna förstärka olika stödformer väl motiverade och föreslår en ökning med 500 000 kr för denna verksamhet. t] Medel för gästföreläsarutbyte, kongressdeltagande m. m. samt för utbyte inom andra utbildningsområden är högskolan kan komma att tillföras universiteten och folkrörelserna i ökad utsträckning. I avvaktan på en sådan eventuell utveckling bör Svenska institutets anslag för denna verksamhet förstärkas med 300 000 kr.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande resursförstärkningar (1000 kr):

Institution/ändamål Anslag Förslag bå 1977/78 (ökning)

Svenska institutet Stöd till undervisning i svenska vid utländska läro-

anstalter 610 500 Stöd till gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte inom området studier och forskning 130 300 800

9. Svenska institutet

Kapitel 9 behandlar Svenska institutets uppdrag och verksamhet samt framlägger utredningens synpunkter och förslag. Detaljerade redovisningar av förslagen ges i kapitlen om Information förslag, Kulturutbyte förslag

samt Studier och forskning. Olika aspekterav Institutets verksamhet tas uppi flertalet kapitel.

Svenska institutet är en statlig stiftelse med uppdrag att främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv. Verksamheten finansieras i huvudsak över utrikesdepartementets huvudtitel. Budgeten bereds i samråd med utbildningsdepartementet.

Svenska institutet har i de senaste årens anslagsframställningar betonat att de finansiella förutsättningarna för att tillfredsställa behoven av tjänster och material inom Institutets arbetsområden successivt har försämrats. De svenska utlandsmyndigheterna förmedlar utlandets behov och efterfrågan av informationsmaterial. Flera olika grupper och enskilda inom samhälls- och kulturlivet har också anspråk på Institutets tjänster. Inom kulturlivet är man otillfredsställd med Institutets bristande resurser.

Sverige är troligen det enda land i världen som anförtror den statliga utlandsinformationen åt ett fristående organ med självständig styrelse. Det är också ovanligt att ett särskilt fristående organ har till uppgift att svara både för den offentliga informationen om det egna landet och för att främja ett fritt kultur- och erfarenhetsutbyte.

Frågan om gemensam administration av den officiella informationsverk— samheten och kultur- och efarenhetsutbytet har tagits upp av bl. a. 1966 års utredning om Svenska institutet. SIK-utredningen understryker att dessa verksamheter har olika målsättningar och intressenter. Det kan finnas risker för att dessa olika syften inte alltid hålls klart åtskilda.

De olika verksamheterna har emellertid många beröringspunkter och en samordning av insatserna kan ha praktiska fördelar. Svenska institutet har också i stort sett utfört sitt arbete på ett sätt som har väckt respekt. En allt större del av det svenska kultur- och erfarenhetsutbytet har numera funnit vägar även utanför Institutet. Utredningen anser därför inte att en uppdel- ning av Svenska institutet skulle vara motiverad.

Förslag

El Eftersom både utrikes- och utbildningsdepartementet har intressen i Svenska institutet kunde det ur många synpunkter te sig naturligt att utbildningsdepartementet ansvarade för de delar av Institutets verksamhet som avser kulturutbyte och stöd till internationella kontakter inom studier och forskning. Institutet måste dock också i fortsättningen i stor utsträckning vara kontaktpunkt för utlandsmyndigheterna även i frågor som berör kulturutbyte. Ett delat budgetansvar kan vara praktiskt svårt att genom- föra.

El Institutet har på grund av stiftelse/ormen haft vissa svårigheter att få automatisk kompensation för t. ex. löneökningar och höjningar av gäststi- pendierna enligt fastställt basbelopp. Utredningen anser dock inte att ett ämbetsverk för Sverigeinformation och kulturutbyte skulle vara en bättre lösningDe praktiska problemen bör kunna lösas genom administrativa beslut.

D I den mån Institutet får väsentligt utökade arbetsuppgifter inom något område bör detta reflekteras i sammansättningen av styrelsen. Institutets referensgrupper bör få ett mer aktivt inflytande över Institutets verksamhet. Formellt samarbete bör etableras mellan Institutet och Statens kulturråd.

Sammanfattningsvis anser utredningen att Svenska institutets ställning och huvudmannaskap bör bibehållas oförändrade. Institutets insatser inom kulturutbytet bör främst avse sådana projekt som kräver förhandlingar och/ eller särskilda initiativ. För orientering och praktisk vägledning till olika intressenter inom området bör ett särskilt sekretariat inrättas.

En betydande förstärkning av Institutets budget föreslås, främst för informationsverksamhet. Institutet bör i ökad omfattning framställa infor- mationsmaterial för de nordiska länderna, främst på svenska och finska men i samråd med berörda ambassader också på danska och norska. Vidare bör Institutet uppmärksamma behovet av informationsmaterial på de mindre, europeiska språken, särskilt för Östeuropa och Medelhavsländerna, samt vissa u-landsspråk.

För Svenska institutet har i kapitlen 4, 7 och 8 föreslagits ökade resurser enligt följande fördelning (] OOO-tal kr):

Information: trycksaker, filmvisningar, utställningar,

personutbyte, dokumentation och besöksservice 2 565 Personal för dessa ändamål 480 Kulturutbyte: utställningar, översättningsstöd, kontakt-

service 1 200 Personal till kultursekretariat 300 Studier och forskning: stöd till svenskundervisning vid utländska läroanstalter, gästföreläsarutbyte och övrigt utbyte 800

Summa 5 345

10. Nordiskt samarbete

Kapitel 10 belyser bakgrunden till och formerna för information och kultursamarbete inom Norden.

Det interna/diska kultursamarbete! avser utbildning, forskning och allmän- kulturell verksamhet. Beslutande organ är Nordiska ministerrådet i vilket ingår medlemmar av varje lands regering. Vidare förekommer ett omfattande bilateralt nordiskt samarbete. Visst samarbete sker inom ramen för olika fonders verksamhet.

Dessutom finns ett antal institutioner för nordiskt samarbete. Flera av dem faller inom Nordiska ministerrådets ansvarsområde. Dit hör bl. a. Nordens Hus i Island. Därtill kommer flera kursgårdar m. m. som vanligtvis drivs i föreningarna Nordens eller någon samarbetsfonds regi. Också det nordiska vänortsutbytet är väl utbyggt.

Samarbetet med Finland intar av flera skäl en särställning. Finland är det enda land utanför Sverige där svenska är ett officiellt språk. Vidare har den finska invandringen till Sverige under lång tid varit omfattande.

Förslag

Cl De nordiska samarbetsorganen ger i första hand information om nordiska förhållanden och åtgärder, inte om förhållandena i ett enskilt nordiskt land. Utredningen föreslår därför att Svenska institutet får resurser för att framställa visst informationsmaterial också på nordiska språk.

El De resurser som står till förfogande för kulturutbyte inom Norden är mångdubbelt större än vad som finns tillgängligt för utomnordiskt utbyte. Anslagsbeviljande institutioner bör enligt utredningen söka förenkla bidrags- förfarandet och skapa vissa reserver för oförutsedda ändamål. Det nordiska kultursamarbetet bör också kunna omfatta gemensamma nordiska manifes- tationer i utomnordiska sammanhang.

El Inom området studier ochforskning föreslår utredningen i annat samman- hang att Svenska institutet får ökade resurser för bl. a. stöd till svenskunder- visning i utlandet. Dessa insatser bör också avse Norden.

|:t Som framgår av kapitlet om personalfrågor m. m. förutsätter utredningen att svenska ambassaden i Helsingfors återfår den tidigare tjänsten med särskild inriktning på kulturområdet.

11. Utbyte med länderna i Östeuropa

Kapitel ll behandlar förutsättningarna för Sveriges utbyte med länderna i Östeuropa.

Länderna i Östeuropa levde efter andra världskriget fram till 1960-talet i en viss isolering från västvärlden. Den politiska regleringen av alla förbindelser med omvärlden gjorde det svårt för det svenska kulturlivet att knyta egna kontakter. De östeuropeiska länderna har framfört förslag om statliga kulturavtal för att öka kontakterna. Den svenska regeringen har avvisat ofiiciella bilaterala kulturavtal med hänvisning till den traditionella svenska uppfattningen inom området. Lösningen har blivit att Svenska institutet tecknat särskilda kulturprogram med östländerna. Sådana avtal finns i dag med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern. Med Tjeckoslavien och Tyska Demokratiska Republiken sker utbytet på annat sätt.

Tyngdpunkten i de konkreta utfästelserna inom kulturprogrammen ligger i dag på forsknings- och utbildningsområdet. Teknisk-vetenskapliga kontak- ter handläggs av Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsaka- demien. På det egentliga kulturområdet förutsätts i allmänhet att berörda institutioner kommer överens om utbyte. En del av detta utbyte sker numera utan officiell medverkan. Förutsättningar och intresse för sådant utbyte varierar från land till land.

Kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa har alltså utvecklats positivt. Grundläggande skillnader i samhällssystemen påverkar dock på olika sätt det praktiska utbytet. Från svensk sida har det främsta hindret varit den allmänna bristen på resurser inom området.

För informationsverksamheten är förhållandena mycket speciella i Öst-

europa. I vissa länder är tillträdet till utländska ambassader begränsat. Tryckt material används sällan och sänds endast till mottagare som har accepterat att ta emot sådant material. Även inom detta område varierar förhållandena från land till land och har gradvis förändrats till större öppenhet.

Besöks- och stipendieverksamheten är enligt de svenska utlandsmyndig- heterna viktiga inslag i utbytet. Svenskundervisningen och de svenska lektorerna spelar en viktig roll för kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa. Sveriges Radios utlandsprogram avlyssnas enligt utlandsmyndigheternas bedömning I viss utsträckning ! Östeuropa F ars/ag

Utredningen finner att särskild stimulans till utbytet med Östeuropa är motiverad. För närvarande tas huvuddelen av resurserna för utbyte i anspråk för västvärlden. För utbytet med Östeuropa behövs ofta mera resurskrävande administrativa insatser.

D Kulturprogrammen bör endast ange miniminivån för utbytet och infor— mella kontakter av olika slag stödjas. Utbytet bör präglas av ömsesidighet, vilket dock inte får innebära att varje insats från det egna landets sida skall motsvaras av exakt lika stor insats från det andra landet inom samma område. De föreslagna ökade resurserna för personutbyte förutsätts också kunna öka utbytet med Östeuropa. El Den föreslagna ökade satsningen på Svenska institutets informationsverk- samhet förutsätts resultera i flera upplagor av trycksaker på främst ryska, polska och serbo-kroatiska samt språkversioner för Östeuropa av filmer och utställningar. El Utredningens förslag om ökat stöd till svenskundervisningen i utlandet bör kunnat underlätta denna verksamhet i Östeuropa. CI Medverkan från ambassader och konsulat äri vissa länder en förutsättning för att utbyte skall kunna genomföras. Det är därför angeläget att utlandsmyndigheterna i Östeuropa får möjlighet att ägna ökad uppmärk- samhet åt kultur- och informationsfrågorna. El Utredningen föreslår i kapitlet om Personalfrågor m. m. att utrikesdepar- tementet inrättar tva" rörliga tjänster/ör kulturatiachéer. En av dessa bör till en början placeras i Östeuropa.

12. Kontakter med invandrarnas hemländer

Kapitel 12 behandlar invandringen till Sverige, insatser inom kultur- och informationsområdena från svensk sida och från invandrarnas hemländer, de svenska utlandsmyndigheternas synpunkter samt utredningens synpunkter och förslag.

Enligt Statiska centralbyrån fanns vid årsskiftet 1977/78 ca 425 000 utländska medborgare i Sverige. Antalet personer med utländsk bakgrund är dock större. Drygt hälften av de utländska medborgarna kommer från de nordiska länderna.

Genom invandrarnas närvaro har inom Sveriges gränser skapats nya och fruktbara möjligheter till utbyte och växelverkan mellan olika kulturer. Men

invandrarkulturerna behöver också stöd för att själva kunna utvecklas. Statliga myndigheter på kulturområdet skall således ta hänsyn till invand— rarnas behov i den reguljära verksamheten. Särskilda åtgärder förekommer också, som stödet till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritets- språk.

Sveriges kontakter med invandrarnas hemländer varierar. Kulturutbytet med Finland men också med övriga nordiska länder är intensivt. Inom ramen för det nordiska samarbetet förekommer ett betydande informationsutbyte mellan departement, myndigheter, verk, kommuner, organisationer etc.

För utbytet med Jugoslavien liksom med övriga länder i Östeuropa förekommer särskild reglering och stimulans.

Förhållandet mellan invandrare och andrasvenskar har viktiga kulturella aspekter. En förutsättning för att invandrarna skall kunna anpassa sig är att deras kontakter med den egna kulturen hålls levande. En annan förutsättning är att invandrare och andra svenskar ömsesidigt förstår och respekterar varandras bakgrund, samhällen och kulturer. Statens invandrarverk har ofta betonat att svenskarnas attityder är den viktigaste faktorn.

Radio och TV kan spela en viktig roll för ökade kontakter med invand- rarnas hemländer. Det kan därför vara motiverat att man från svensk sida köper in flera TV-program och filmer från dessa länder. Också pressen har stor betydelse.

F örslag

tzr Utredningen föreslår en särskild satsning på informationsutbyte med invandrarnas hemländer. Särskilda stipendier skulle kunna stimulera kontakter och samarbete på massmedieområdet och leda till ökad kunskap om respektive länder. Stipendierna bör uppgå till minst tio per år och kunna tilldelas både invandrare och andra svenskar för projekt i Sverige eller invandrarnas hemländer. För detta ändamål föreslås särskilda medel om 200000 kr. Invandrarverket bör närmare utforma bestämmelserna för medlens användning.

tzr För den allmänna Sverigeinformationen i invandrarnas hemländer behövs enligt de svenska utlandsmyndigheterna mera informationsmaterial på de olika invandrarspråken. Dessa önskemål bör kunna tillgodoses genom de föreslagna ökningarna till Svenska institutets informationsverksamhet.

tzr Ett ökat utbyte med invandrarnas hemländer förutsätter främst en förstärkning av de ordinarie anslagen för kulturutbyte.

cr Som framgår av kapitlet om Personalfrågor m. rn. föreslår utredningen att utrikesdepartementet inrättar två rörliga tjänster/ör ku/turattachéer. En av dessa bör till en början placeras i Medelhavsområdet, där flertalet av invandrarnas hemländer finns.

13. U-Iänder — kulturstöd och kulturutbyte

Kapitell3 behandlar förutsättningar och problem i samband med ett svenskt kultur- och informationsutbyte med u-länderna, beröringspunkter mellan

kulturstöd och kulturutbyte samt frågan om personalutbyte mellan Sverige och u-Iänderna.

Motiven för kulturutbytet med u-länderna är desamma som för utbyte med andra länder: vårt eget behov av stimulans och kontakter över gränserna för att motverka vår egen språkliga och geografiska isolering. För kontakterna med u-länderna finns också särskilda skäl. Genom vårt utvecklingssamar- bete har vi kommit i nära kontakt med vissa u-länder. U—länderna har också ett behov av att återupptäcka sin egen kultur och därmed stärka sin nationella identitet. Det är angeläget att ömsesidigheten och mångsidigheten i umgänget med dessa länder stimuleras. Ettjämbördigt och ömsesidigt utbyte med i-länder kan bidra till att stärka u-landskulturerna.

Förutsättningarna för ett sådantjämbördigt utbyte kan kanske vara bättre för ett land som Sverige, utan ett kolonialt förflutet. I praktiken är emellertid det svenska kulturutbytet med u-länder mycket begränsat. Svenskt kulturliv saknar de kontakter som de gamla kolonialmakterna kunnat arbeta upp och bibehålla.

Kulturutbytet med u-länder innebär emellertid speciella svårigheter som motiverar särskilda åtgärder. Utbytet är betydligt dyrare än vårt traditionella utbyte med Norden, västvärlden och Östeuropa. Svenska institutioner saknar ofta direkta kontakter i u-Iänderna. Intresserade u-landsinstitutioner är ofta för svaga för att klara av sin del av utbytet såväl ekonomiskt som organisatoriskt. De kräver ofta att bistånd också skall ingå i utbytet vilket utgör en återhållande faktor för den svenska parten.

Utredningen anser att kulturutbytet med u-länderna bör vara ett normalt led i det allmänna kulturutbytet och finansieras inom ramen för de ökade anslag som utredningen föreslår för olika myndigheter, institutioner och andra organ på detta område. Svenska institutet bör kunna bistå med kontaktservice, samarbete och stimulans. Men utbytet med u-länderna kan också kräva särskilda ekonomiska insatser.

Utredningen anser att det får betecknas som en brist att det inom ramen för det nuvarande personutbytet finns så få möjligheter för personer från u- länderna att ta del av svenskt kunnande på olika områden.

Utredningen anser därför att möjligheten till stipendier bör ökas. På samma sätt som nu sker beträffande Östeuropa bör statsmakterna kunna göra skilda satsningar för att intensifiera personutbytet med u-länderna. Stödet bör i första hand gå till korttidsstipendier som möjliggör för specialister som så önskar att komma till Sverige.

Med få undantag bedrivs den statligt finansierade allmänna Sverigeinfor- mationen i u-länderna på samma sätt som i övriga delar av världen. Samma material och samma metoder används. Resurserna för informationsverksam- heten i u-länderna har alltid varit begränsade.

F örslag

D Utredningen föreslår en femårig försöksverksamhet för att undersöka förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. I första hand bör man då försöka stimulera u-landsprojekt i Sverige. De kontakter som då uppstår kan i sin tur leda till spontant intresse för svenska kulturmanifesta- tioner i respektive land.

U-landsmanifestationer i Sverige finansieras redan i dag i viss utsträckning genom SIDA:s informationsanslag. Försöksverksamheten förutsätter att sådana medel i ökad utsträckning används för att låta u-länderna presentera sina länder och sin kulturi Sverige. Finansieringen av de svenska projekt som kan komma till stånd i u-länder förutsätts ske inom ramen för det allmänna kulturutbytet.

För att leda den föreslagna försöksverksamheten bör en u-lanc'sgrupp tillsättas med representanter för bl. a. utbildnings- och utrikesdepartemen- ten, SIDA, Svenska institutet och kulturrådet. Som stimulans till ett ökat utbyte bör särskilda medel kunna ställas till förfogande av berörda organ. Dessa medel bör kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

tzr Ett förstärkt samarbete mellan institutioner i u-länder och i Sverige skulle enligt utredningens mening kunna ingå i ett bredare samarbete och i så fall bekostas ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete.

cr Utredningen anser att korttidsstipendier till Sverige borde kunna ingå i ett bredare samarbete med u-länderna. Det gäller främst u-landsstipendiater till Sverige men också svenskar till u-länderna i den mån sådana besök sker inom ramen för ett utbyte mellan institutioner i Sverige och u-länderna.

Ett sådant stöd borde kunna ges genom att särskilda medel ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete ställdes till förfogande för detta ända- mål. Eftersom SIDA numera inte handlägger sådan stipendieverksamhet kunde det vara naturligt att medlen administreras av Svenska institutet och redovisades i särskild ordning. Med hänsyn till att flera departement, myndigheter och institutioner har sakkunskap och intressen inom detta område borde det vara angeläget att finna former för samråd vid beslut om stipendietilldelning.

cr Utredningen föreslår i informationsavsnittet att ökade resurser ges åt Svenska institutet för informationsverksamhet. Inom ramen för denna bör det enligt utredningen bli möjligt att satsa även på informationsmaterial som är anpassat till u-landsförhållanden.

14. Frågan om kulturavtal

Kapitel 14 behandlar frågan om Sverige skall ingå bilaterala statliga kulturav- tal med andra länder.

Kulturavtal är en överenskommelse mellan två regeringar om formerna för och i vissa fall omfattningen av kulturutbytet mellan de båda länderna. Det får ofta formen av ett officiellt ramavtal som syftar till att allmänt främja utbytet. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått bilaterala kulturavtal med andra länder.

Önskemål om kulturavtal med Sverige har framförts främst av de östeuropeiska länderna. Särskilda problem med bl. a. valutabestämmelser i utbyte med Östeuropa har motiverat någon form av gemensam överenskom- melse på kulturområdet. Det har lösts så att Svenska institutet efter samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen tecknar särskilda kulturprogram

med i första hand de östeuropeiska länder som så önskar. Genom kulturpro- grammen har utbytet med Östeuropa funnit en allmänt godtagbar form. Utbytet har också ökat under senare år. Dessutom går en del av utbytet med vissa östländer utanför programmen.

Även vissa västländer har framfört propåer om kulturavtal. Det har främst gällt länder i Sydeuropa såsom Grekland, Portugal och Spanien. Vissa u- länder har också uttryckt önskemål om kulturavtal.

Utgångspunkten för bedömningen är frågan om en ändring av nuvarande praxis kan anses medföra fördelar ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med utlandet och det svenska kulturlivet.

Utredningen finner att den goodwill-skapande effekten av eventuella svenska kulturavtal med de östeuropeiska länderna i dag får anses vara obetydlig. Beträffande u-länderna skulle kulturavtal kunna spela en viss utrikespolitisk goodwill-skapande roll på kort sikt. Det kunde underlätta kontakterna med länder där det svenska kulturlivet har få eller inga egna kontakter. När det gäller västländer torde det konkreta innehållet i utbytet spela större roll än formerna.

Vid bedömningen av frågan om kulturavtal måste stort avseende fästas vid kulturlivets synpunkter. Från det svenska kulturlivets sida betonas ofta grundprincipen om ett fritt och obundet utbyte över gränserna. Det finns risker för att kulturavtalen skulle ge en mera officiell prägel åt utbytet och leda till icke önskvärda bindningar. Innehållet i kulturavtalen kan lätt bli ett resultat av önskemål och påtryckningar från omvärlden snarare än ett uttryck för en genomtänkt politik från det egna landet.

En förändring av den nuvarande svenska inställningen till kulturavtal skulle kunna skapa stora förväntningar på Sverige i frågan om ökade resurser. Praktiskt skulle statliga kulturavtal ställa större krav på administrativa insatser av berörda departement.

F örslag

EI Utredningen finner att övervägande skäl talar för en oförändrad svensk inställning till statliga bilaterala kulturavtal. Med länder som av speciella skäl begär en reglering bör Svenska institutet liksom hittills kunna ingå särskilda kulturprogram. Andra alternativ är olika former av överläggningar med sammanträdesprotokoll m. m. som bör kunna initieras av Svenska institutet. Beträffande u-länder kan det visa sig ändamålsenligt att även ta med vissa kulturfrågor i övergripande ramavtal avseende såväl utvecklingssamarbete som ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbete.

15. Samråd mellan allmän, kommersiell och turistinriktad information

Kapitel 15 behandlar frågan om samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinformation.

Det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna Sverigeinforma- tionen och den kommersiella informationen i export- eller turismfrämjande syfte. I den mån ökade kunskaper om Sverige lägger grunden för ett positivt

intresse för vårt land kan detta också komma att omfatta svenska produkter eller Sverige som turistland. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget. Den allmänna, kommersiella och turismfrämjande informationsverksamheten har också tidigare varit organisatoriskt sammankopplade.

Svenska institutet, Sveriges Exportråd och Sveriges Turistråd beslutar självständigt om sina respektive verksamheter. För Svenska institutet är allmän Sverigeinformation en huvuduppgift. För Exportrådet och Turi- strådet är informationsverksamheten i regel ett led i olika konkreta projekt och satsningar. Exportrådet och Turistrådet arbetar kommersiellt och disponerar inte några särskilda medel för informationsverksamhet.

Statens och näringslivets gemensamma satsningar på Svensk-Internatio- nella pressbyråns (SIP) nyhetsbulletiner och tidskriften Sweden Now är ett uttryck för det nära sambandet mellan allmän och kommersiell informa- tion.

Att vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska förhållanden är den gemensamma målsättningen för allmän, kommersiell och turismfrämjande information. Den allmänna Sverigeinformationen är för den kommersiella och den turismfrämjande verksamheten ett viktigt stöd och en bakgrund för deras särskilda insatser i olika länder. Svensk ekonomi liksom svensk industri och teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.

Utredningen finner det riktigt att verksamheter med olika syften i princip har olika huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen får således inte styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan samordnas. Den nuvarande ordningen med skilda organ för skilda informat- ionsuppgifter förefaller därför ändamålsenlig.

F ö rslag tzr Utredningen föreslår att ett mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika informationsorgan. Samrådet bör ha informell karaktär och äga rum i former som parterna själva kommer överens om. Policyfrågor och praktiska frågor kan behöva diskuteras på olika nivåer. I båda fallen förutsätts utrikesdepartementet vara initierande och sammanhål- lande instans.

16. Personalfrågor. Utlandskontor. Sverigehuset

Kapitel 16 behandlar frågor om personal som handlägger kultur- och informationsfrågor i utlandet. Det behandlar också frågor om särskilda kulturhus och informationskontor utomlands samt om Sverigehuset i Stockholm.

Personal

Det praktiska informationsarbetet utomlands bedrivs till stor del vid de svenska utlandsmyndigheterna. Omfattningen och inriktningen av infor-

mationsarbetet varierar. Många utlandsmyndigheter är hårt belastade och hinner endast med den efterfrågestyrda informationen. Detta gäller främst ambassaderna i mindre länder, där det inte finns särskilda kulturattachéer eller pressattachéer. Informationsarbetet vid flertalet utlandsmyndigheter måste skötas av utrikesförvaltningens ordinarie personal.

Särskilda kulturattachétjänster finns för närvarande vid ambassaderna i Bonn, London och Washington. 1 Oslo finns ett kulturråd. Chefen för Swedish Information Service och direktören vid Centre Culturel Suédois i Paris har uppgifter som motsvarar en kulturattachés. Vid vissa ambassader handlägger pressattachéerna också vissa informationsfrågor.

Pressattachétjänster finns idag idag vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio. Washington och Wien.

Förslag

El Utredningen föreslår att utrikesdepartementet inrättar minst två nya rörliga tjänster för kulturattachéer. Utredningen vill därmed understryka behovet av ökad flexibilitet inom området. Det är svårt att med endast några få fasta tjänster försöka fånga upp intresset för och utbytet med nya länder och regioner såsom u—länderna. östländerna och invandrarnas hemländer. Inled- ningsvis bör en sådan tjänst tillsättas i Östeuropa och en i Medelhavsområdet där också flertalet av invandrarnas hemländer finns. Utredningen förutsätter också att ambassaden i Helsingfors återfår den tidigare tjänsten med särskild inriktning på kulturområdet.

D I vissa fall kan det också vara önskvärt med mera tillfälliga insatser av utomstående personer för vitalisering av utbytet eller för rapportering av företeelser inom kulturområdet som ambassaderna inte har resurser för att bevaka. Utredningen föreslår ett särskilt anslag om 200000 kr för detta ändamål.

Cl Utredningen anser också att stor vikt bör fästas vid kultur- och informa- tionsfrågor i persona/utbildningen inom utrikesdepartementet. Det gäller också lokalanställda tjänstemän som bör ges tillfälle till kontakter med det svenska samhället.

El Möjligheter för utrikesförvaltningens personal att tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och institutioner som arbetar med kultur- och informationsfrågor i Sverige bör tillvaratas. Det bör i sin tur ge möjlighet för dessa myndigheter att under viss tid placera personal vid de svenska utlandsmyndigheterna.

Utlandskontor

Swedish Information Service (SIS) i New York och Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris har vuxit fram utifrån sinsemellan olika och mycket specifika förutsättningar. De har visat sig utgöra användbara instrument för det svenska kultur- och informationsutbytet i Nordamerika och Frankrike. Utredningen finner därför inte någon anledning att föreslå förändringar

avseende SIS och CCS, deras inriktning, organisation eller huvudmanna- skap.

Att investera och binda resurser i flera kulturhus och informationskontor finner utredningen inte motiverat.

S verigeh user

Utredningen har framhållit betydelsen av vårt sätt att ta emot utländska besökare. I detta perspektiv bör Sverigehuset i Stockholm ses som en resurs för den allmänna Sverigeinformationen. I huset finns förutom lokaler för Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum, Sveriges Turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund också utställningshall. filmsal, konferens- rum. turistmottagningsservice och restaurang.

F örslag

n Utredningen anser att frågan om Sverigehusets karaktär bör utredas närmare av berörda departement. En utgångspunkt bör vara att ett Sveri- gehus kan ge många möjligheter till levande Sverigeinformation.

Sammanställning av förslag De verkliga behoven inom de områden som utredningen haft att belysa uppgår till stora belopp. En fortlöpande förstärkning under lång tid framåt kommer att bli nödvändig. I det rådande ekonomiska läget föreslår utred— ningen som ett första steg i utbyggnaden av Sveriges kultur- och informat- ionsutbyte med utlandet ökade resurser med ca 10 miljoner kronor.

Som framgår av sammanfattningen föreslås dessa ökade resurser fördelade enligt följande fördelning (l OOO-tal kr):

Information

Svenska Institutet trycksaker, filmvisningar, utställningar, personutbyte, doku-

mentation och besöksservice 2 565 Personal för dessa ändamål 480

Urrikasdepartementer journalistinbjudningar och särskilda manifestationer 250

lit/armationsurbyra med invandrarnas ham/änder 200 Summa 3 495

K ti/turutbyte

Statens kulturråd — regionala museer, orkestrar och teatrar fria grupper. amatörer, internationella organisationer samt konferenser, festivaler m m — handläggning och erfarenhetsutbyte Summa

S venska institutet — utställningar (av museikaraktär) kontaktservice, översättningsstöd, publikationer samt verk- samhet vid kulturhuset i Paris m m — personal för kultursekretariat Summa

Övriga — större museer och kulturinstitutioner, särskilt för mottagande verksamhet

Utrikesria/tarmnantet — särskild kontaktverksamhet Summa

S radier och _ fbrskning

Svenska institutet stöd till svenskundervisning vid utländska läroanstalter, gäst- föreläsarutbyte och övrigt utbyte

Tora/t ökade resurser

lli/Ornialion Kultur:/tälta Studier (JC/I (lars/(ning

Summa ökade resurser

] 400 950 150 2 500 800

500 300 I 600

1 500

200. I 700

800

3 495 5 800 800

10 095

1 Bakgrund

1.1. Betydelsen av utbyte

De övervunna geografiska avstånden och ökade internationella kontakterna hör till de stora förändringarna i vår tid. Världen har vidgats och vardagen har blivit rikare för många. Nya möjligheter har öppnats för samarbete och samverkan mellan länder och folk. För de enskilda staterna innebär dessa möjligheter också skyldigheter att delta i flödet av kunskap och kultur över gränserna. Stora länder med stora språkområden kommer av naturliga skäl alltid att dominera i detta samarbete. Små länder måste därför göra särskilda ansträngningar för att delta i det allmänna erfarenhetsutbytet. Det gälleri hög grad Sverige som tillhör ett litet språkområde.

Inom västvärlden sker den övervägande delen av alla kontakter över gränserna genom enskilda initiativ, utan statligt stöd eller statlig medverkan. Ett självständigt kulturliv och en fri forskning förutsätter egna utländska impulser och förbindelser. Genom press, radio och television, handel och turism, teknik och vetenskap, litteratur och film förmedlas också fakta och föreställningar om andra länder med stor genomslagskraft.

I det perspektivet kan det statligt understödda erfarenhetsutbytet förefalla att spela en obetydlig roll. Ändå har de flesta stater funnit det viktigt att inte lämna dessa kontakter helt åt slumpen eller åt enskilda intressen. Informa- tion om det egna landet har liksom kultur- och forskarutbyte blivit viktiga intressen både för staterna själva och för samarbetet med andra länder. Därför har också allt större resurser satsats på sådana kontakter.

Sverige har länge haft och kommer säkert också i fortsättningen att ha kulturförbindelser främst inom den nordiska gemenskapen och inom den västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. I dagens värld växer dock samarbete och solidaritet fram också med andra länder och världsdelar. Erfarenhetsutbytet med länderna i Östeuropa är ett viktigt led i kontakterna mellan öst och väst. Ökade kontakter med våra invandrares hemländer är en naturlig konsekvens av vår invandrarpolitik. U-länder och andra avlägsna länder kan ge oss impulser och kunskaper som berikar vår världsbild och vår livssyn.

Om erfarenhetsutbytets betydelse råder stor enighet. Om bästa sättet att organisera denna verksamhet finns däremot olika meningar som har föranlett ett stort antal utredningar i olika länder. Den statliga danska utredningen om "Dansk informations- och kulturarbejde i udlandet” (Betaenkning nr 636:l972) framhåller att informations- och kulturutbytet i sin nuvarande

omfattning är ett relativt nytt fenomen, svårt att definiera entydigt och med flytande gränser och diffus målsättning. Utvecklingen har gått så snabbt och förbindelserna mellan länderna har blivit så specialiserade och omfattande att varje enskilt land har måst finna sina egna lösningar för en mängd nya uppgifter. Kontinuerlig förändring och omvärdering av de organisatoriska lösningarna blir också en följd av att kontakter öppnas med nya länder.

Kulturutbyte och in/brmation

I många sammanhang talas om informations- och kulturutbyte som ett enhetligt begrepp. I själva verket rör det sig om två principiellt olika verksamheter med olika syften och olika intressenter.

Den offentliga informationen och dess innehåll är statens ansvar. antingen den sker genom ett departement, en myndighet eller en särskild instit- ution.

Stöd till kultur- och forskarutbytet är också statens ansvar men innehållet är i demokratiska stater i första hand en angelägenhet för kulturlivet och forskningen och måste styras av deras intressen. Kulturlivets självständighet och forskningens frihet upphör inte vid det egna landets gränser. Utbytet måste därför till stor del organiseras och administreras av de berörda instanserna själva. Statens roll är att underlätta och stimulera sådana kontakter genom ekonomiskt stöd och andra åtgärder.

I Sverige är statligt stöd till kulturen utan statlig styrning av kulturens innehåll sedan länge en självklarhet. Risken för politisk inblandning i kulturutbytet är därför troligen mindre hos oss än i de flesta länder. Det finns emellertid praktiska omständigheter som kan komma att göra en mera omfattande statlig medverkan i kultur- och forskarutbytet nödvändig. Med Norden, Västeuropa och Nordamerika kan utbytet i hög grad ske genom kulturlivets och forskningens egna initiativ och kontakter. För utbyte med andra delar av världen krävs i många fall officiell medverkan av olika slag. Statlig förmedling kan innebära en hjälp för kultur och forskning att knyta kontakter med sådana länder.

Även om information och kulturutbyte har principiellt olika förutsätt- ningar är det gemensamma syftet ett ökat erfarenhetsutbyte med andra länder. Sådant utbyte är ett samhällsintresse som staten stöder på olika sätt. Enligt 1974 års kulturproposition är utbytet av erfarenheter över språk- och nationsgränserna ett av målen för den samlade statliga kulturpolitiken. Samhällets ansvar för stöd till kulturen omfattar därmed också det interna- tionella utbytet. Ett av motiven är att i ett samhälle som det svenska förändringarna i kulturlivet i mycket hög grad sker i en direkt eller indirekt dialog med omvärlden. Problemet är att resurserna sedan lång tid inte har varit anpassade till de behov som finns och till de kostnader som internatio- nellt utbyte ofrånkomligt innebär.

1.2. Utvecklingen utomlands

Propaganda och information

Ordet propaganda har en annan valör än information men någon objektiv begreppsskillnad finns inte. Det händer ofta att man kallar sin egen verksamhet för information men andra länders motsvarande aktiviteter för propaganda.

Under första världskriget började stormakterna använda en psykologisk krigföring som mer allmänt kallades propaganda. Den utvecklades målmed- vetet av diktaturstaterna under mellankrigstiden och fick en legendarisk roll inte minst genom radion under andra världskriget.

Efter kriget hade de olika stormaktsblocken behov av att vinna förståelse för sin politik och att stärka eller utbreda sina militära, ekonomiska eller kulturella intresseområden. Striden om själar och sinnen, media och marknader fortsatte i nya former.

Samtidigt växte insikten om nödvändigheten av samförstånd och samar- bete i en topprustad värld. Alla länder kände att de var beroende inte bara av regeringarna utan också av den allmänna opinionen i andra länder. Person- utbyte, informationsskrifter, kulturkontakter och forskningssamarbete var några av metoderna för att stärka förbindelserna mellan folken. Också de mindre länderna fann att de måste göra särskilda ansträngningar för att delta i det allmänna erfarenhetsutbytet och för att vinna uppmärksamhet och förståelse för sina särskilda problem och intressen.

K ulturkontakrer och kulturdiplomati

Kontakter över gränserna för att inhämta och sprida kunskap och kultur har alltid förekommit som en följd av människors vetgirighet och erövrarlust. Upptäcktsfärder ledde till ny kunskap om världen men också till kolonial- välden. Utbredningen av den egna kulturen ledde till ökade kontakter men också till kulturimperialism. I de rika länderna har livliga handelsförbindelser nästan alltid också inneburit kulturella blomstringsperioder.

Stormakterna har haft ett särskilt intresse av att utbreda sina språk och kulturer som en del av sina politiska strävanden. Denna verksamhet utvecklades av Frankrike redan under Napoleontiden och senare av det dåvarande Tyska Riket. Vid sekelskiftet hade både Frankrike och Tyskland språkinstitut utomlands och kulturavdelningar inom sina utrikesdeparte- ment. Andra länder följde efter, och under mellankrigstiden blev kulturpro- pagandan i diktaturstaterna en del av det utrikespolitiska spelet. England inrättade 1936 British Council för att främja engelsk kultur och det engelska språket. I Förenta Staterna inrättades regelbunden informationstjänst till utlandet i fredstid först 1946.

Under efterkrigstiden fick kulturkontakterna i olika former ökad betydelse. Stormakterna och även andra länder byggde upp fältorganisationer för sin kulturverksamhet med särskilda institut i olika delar av världen. Frankrike har till exempel i dag 178 kulturinstitut och kulturcentra, Förenta Staterna 129 bibliotek och kulturcentra, Förbundsrepubliken Tyskland 108 Goethe- institut, Storbritannien 95 British Council-kontor samt Italien 57, Polen 11

och Österrike 10 kulturinstitut i olika länder. Omfattningen av organisa- tionen visar vilken betydelse kulturkontakterna anses ha i många länder.

Avsikterna med dessa kontakter på kulturområdet är oftast flera. Instit- utioner och enskilda behöver kulturkontakter med andra länder för sin egen utveckling. Samtidigt betraktas kulturen ofta både i öst och väst som ett medel för att stärka ett lands inflytande och prestige. Kulturutbytet blir då en del av utrikespolitiken och ett instrument för politiska syften. Det kan gälla både maktsträvanden och samarbete. Avspänningen mellan USA och Sovjet har manifesterats i en överenskommelse om kultur och forskningssamarbete. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) utmynnade i slutdokumentets rekommendationer om åtgärder för att bl. a. underlätta kultur- och informationsutbytet mellan de deltagande länderna.

I förlängningen av de egna intressena finns hos de flesta små och stora länder en förhoppning att genom ökade kontakter inom kulturområdet bidra till fred och förståelse mellan folken. Det kan synas som om detta motiv får största utrymme i officiella deklarationer och som om fredssträvandena inte alltid utsträcktes till andra viktiga områden. Det kan också sägas att många konflikter har uppstått även när parterna har varit väl förtrogna med varandras olika samhällssyn och kultur. Att ökad kunskap leder till ökad förståelse är ändå en idé som vi vill hålla fast vid. Det finns större anledning för världsopinionen att försöka medverka till att förverkliga denna förhopp- ning än att betvivla den.

1.3. Utvecklingen i Sverige

Historiskt har Sverige alltid påverkats av de olika kulturella strömningarna i Europa. Med Hansan kom tyskt inflytande över svenska städer och svensk köpenskap. Det 30-åriga kriget medförde krigsbyte i form av konstskatter och nya idéer. Vid det nya stormaktshovet samlades flera europeiska lärda och konstutövare. I Sverige fick de material till exotiska dagböcker om märkliga folkseder och vidsträckta vildmarker som fascinerade utländska läsare. Sverige upptäckte Europa och Europa upptäckte oss.

Länge var emellertid förbindelserna med omvärlden begränsade till ett mycket tunt skikt i samhället. Privata utlandsresor var oftast den enda möjligheten för enskilda konstnärer och vetenskapsmän att bryta sig ut ur isolering och provinsialism. Sådana resor gav ofta erfarenheter som fick stor betydelse för utvecklingen i Sverige inom olika områden.

Först med ökande välstånd och kommunikationernas utveckling öppnades mera allmänt förbindelserna med världen. Under 1800-talet hade upplys- ningstidens franska inflytande ersatts med det tyska och tyska blev det ledande skolspråket. Så småningom ökade det anglosaxiska inflytandet, särskilt under och efter andra världskriget. Engelskan ersatte tyskan som första språk i skolan 1946. Kontakterna med andra områden än Norden och de tyska, franska och anglosaxiska kulturkretsarna har hittills varit av mindre betydelse, frånsett turistresor.

I dag är internationella kontakter självklara och oumbärliga för svensk kultur och forskning. Vår egen kultur behöver berikas genom växelverkan med andra länder. För utvecklingen av studier och forskning fordras

internationella erfarenheter inom olika områden. Statligt stöd till sådana kontakter ges i olika former, både till institutionerna själva och genom centrala organ. Svenska institutet har bland sina huvuduppgifter att främja utbytet inom kultur- samt studie- och forskningsområdena. Universiteten har samarbete och utbytesavtal med utbildningsinstitutioner i många länder. Även tillfälligt utbyte av lärare och forskare förekommer i stor utsträckning. Förslag om en mera målmedveten internationalisering av den högre utbildningen har 1974 framlagts av en särskild utredning inom det dåvarande universitetskanslersämbetet och väntar på att förverkligas.

Kulturlivets internationella utbyte och samarbete har utvecklats snabbt trots otillräckliga resurser. Den nya kulturpolitikens mål att främja kontakter och samverkan mellan Sverige och andra länder måste få konsekvenseri form av ekonomiskt stöd till denna verksamhet. Som underlag för sådana åtgärder har en närmare undersökning av det nuvarande utbytets omfattning och villkor ansetts nödvändig. En sådan kartläggning har varit en av SIK- utredningens huvuduppgifter.

Den första presskonferensen i Sverige för utländska journalister hölls i samband med unionskrisen 1905. Efter unionskrisens erfarenheter bildades 1909 en pressavdelning inom utrikesdepartementet. 1919 fick den namnet pressbyrå med ökad personal och vidgade uppgifter — senare också kultur- ärenden, utländska lektorat, skolbarnsutbyte m. m. 1928 ålades för första gången de svenska beskickningarna utomlands att sprida information om Sverige. 1938 började Sveriges Radio sina kortvågssändningar till utlandet.

Erfarenheterna från världskrigen har visat behovet av en mångsidig och effektiv informationsverksamhet. Som en följd av den s. k. Amerikautred- ningens förslag om en basorganisation för upplysningsverksamhet samt vetenskapligt och kulturellt samarbete bildades 1945 Svenska institutet som en ideell förening med bidrag både från staten och från näringslivet. Två år senare tillsattes en ny utredning om vissa samordningsfrågor och sedan dess har ytterligare sex offentliga utredningar diskuterat inriktning, organisation och ansvarsfördelning inom området.

För att stärka sambandet mellan allmän, kulturell, kommersiell och turistfrämjande information inrättades 1966 Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet som ett samordnande, policyskapande och delvis anslagsförde- lande organ. Genom Kollegiets tillkomst tillfördes verksamheten ökade resurser. Ledamöter i Kollegiet var representanter för utrikes- och handels- departementen, Svenska institutet, Sveriges Allmänna Exportförening, Svenska Turisttrafikförbundet och Sveriges Radios utlandsprogram. Inom utrikesdepartementet överfördes allmänna upplysningsärenden från press- byrån till en nyinrättad informationsbyrå.

År 1970 ombildades Svenska institutet till en statlig stiftelse. 1972 upplöstes Kollegiet, vars ordförande kvarstod som särskild rådgivare i upplysningsfrågor. I dag förekommer ingen formell samordning av allmän, kommersiell och turistfrämjande information.

Information om Sverige och svenska förhållanden har också funnit många andra vägar till utlandet. Riksdagen, departement och myndigheter infor- merar i växande utsträckning om sina specialområden. Även de politiska partierna, folkrörelserna, de fackliga organisationerna och näringslivet bedriver en omfattande informationsverksamhet.

1.4. Principiella synpunkter

Samarbete med andra länder är avgörande för vårt eget lands utveckling. Det är vi som behöver stimulanser utifrån för vår kultur och forskning. Det är vi som har intresse av att utlandet har nyanserade kunskaper om svensk politik och det svenska samhället. Samtidigt bör också vi i ett ömsesidigt utbyte kunna ge impulser och erfarenheter till andra länder.

Att leva bakom en språkgräns innebär i detta sammanhang särskilda problem. Vi har i Sverige problem att förstå omvärlden som inte talar svenska. Vår undervisningi främmande språk, främst iengelska. syftartill att söka överbrygga den barriären. Men utlandet kan av språkskäl inte heller ta del av svenska framställningar av vad som sker i vårt land, annat än i andra hand. Den barriären är betydligt svårare att överbrygga. Det är givetvis också ett småstatsproblem som vi inte är ensamma om. Men i Sveriges fall accentueras svårigheterna av att svenska språket inte heller tillhör något större kulturområde som delas av andra länder som fallet är t.ex. med Belgien, Irland, Portugal, Schweiz och Österrike. Också länderna i Afrika, Asien och Latinamerika är av historiska skäl delaktiga i något av de stora språken engelska, franska och spanska.

Det är ur detta perspektiv som man måste se behovet av svenskt statligt stöd till vårt kultur- och informationsutbyte med utlandet. Vi möter här större barriärer och svårigheter än de flesta länder. Vårt intresse av att delta i det internationella utbytet, att påverka och påverkas, fordrar en proportionellt större kraftinsats av oss än vad som krävs av många andra länder.

Den nya kulturpolitiken förutsätter öppenhet för impulser utifrån och växelverkan med andra länder. Om inte målet om utbyte över språk- och nationsgränserna uppfylls kan hela det stora kulturbygget komma att bli ett hus utan fönster.

För att utvidga Sverigeinformationen och stimulera kulturutbytet krävs ökade ekonomiska resurser inom ett brett område.

De verkliga behoven av internationella kontakter för information, kultur och forskning uppgår till stora belopp. Det är oundvikligt att det ökade samarbetet och ökade inbördes beroendet mellan länderna medför särskilda kostnader. Det är också nödvändigt att inse att dessa kostnader avser ändamål som har avgörande betydelse för våra egna intressen. De anslags- förstärkningar som utredningen föreslår i dagens ansträngda budgetläge är blygsamma i förhållande till de verkliga behoven, särskilt med tanke på att de skall fördelas över flera stora områden med många olika verksamheter. De föreslagna resursförstärkningarna bör därför endast ses som ett första steg i en fortlöpande kraftig uppbyggnad av detta viktiga och länge eftersatta område.

2. Information — principfrågor

2.1. Motiv för statlig informationsverksamhet

Grunden för alla länders officiella informationsverksamhet till utlandet är behovet att för opinionen i andra länder förklara landets samhällsskick och politik, särskilt dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Idag har också ett vidsträckt allmänt informations- och erfarenhetsutbyte fått allt större betydelse i det internationella samarbetet.

Både den nuvarande och den föregående regeringen har understrukit att erfarenhetsutbytet över gränserna är en viktig del av vår utrikespolitik. Dåvarande statsministern Olof Palme framhöll när ESK-dokumentet under- tecknades i augusti 1975 att det är "av avgörande betydelse att dialogen över gränserna hålls levande och att den i allt högre grad uppfattas av de enskilda människorna som en naturlig del av ländernas utrikespolitik". Utrikesmi- nister Karin Söder framhöll vid ett anförande på Utrikespolitiska institutet i februari 1977 att "ett löpande utbyte av informationer och erfarenheter kan minska avståndet mellan länderna och underlätta lösningen av gemensamma problem".

Vårt beroende av utlandet för vår säkerhet och vår ekonomi tillsammans med vår språkliga isolering gör att det är särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa kunskaperna om Sverige i andra länder. Våra egna tidningar och vårt eget officiella tryck kan inte läsas och förstås utanför Norden. Om vi önskar delta i det internationella erfarenhetsutbytet är det nödvändigt att vi fortlöpande redovisar utvecklingen i vårt land på olika områden och svarar på frågor om Sverige. En sådan basinformation måste kompletteras med särskilda insatser i olika lägen. Inte minst angeläget är att snabbt söka lägga tillrätta missförstånd som kan uppstå om vår politik och våra samhällsförhållanden.

Det finns ett påtagligt samband mellan den allmänna Sverigeinforma- tionen och den kommersiella informationen i expon- eller turismfrämjande syfte. I den mån ökade kunskaper om Sverige lägger grunden för ett positivt intresse för vårt land kan detta också komma att omfatta svenska produkter eller Sverige som turistland. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget. Kopplingen behöver inte alltid vara klar, men den ärinte utan betydelse. Det kan aldrig bli fråga om att av kommersiella hänsyn ge en glättad bild av svenska förhållanden. Detta skulle snabbt minska vår trovärdighet. Men att utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är viktigt också för våra handelsförbindelser med omvärlden.

2.2. Föreställningar om Sverige utomlands

Information om Sverige förmedlas i dag till utlandet genom vår utrikespolitik men också genom en mängd andra kanaler. Internationella kontakter inom förvaltning, politik, näringsliv, folkrörelser, vetenskap, kultur, studier, massmedia, kommunikationer, religion, idrott och turism bidrar på olika sätt till att ge utlandet föreställningar om Sverige och svenska förhållanden. Dessa föreställningar kan väcka ett intresse som leder till djupare studier och kontakter. De kan också bli skeva eller ofullständiga och leda till missför- stånd. Att det någonstans i det täta nätet av förbindelser finns tillgång till kompletterande basinformation om Sverige blir därför allt viktigare.

Bilderna av Sverige utomlands formas i sina väsentliga drag av oss själva, av den politik vi för och det samhälle vi skapar. Dessa bilder framtonar ibland ensidigt eller egendomligt i utländska massmedia. Enstaka sensationella händelser fångar inte sällan det största intresset. Rapporteringen bygger emellertid ofta på material från våra egna media, som har till uppgift att kritiskt bevaka det svenska samhället. Utländska massmedia styrs självfallet liksom svenska avjournalistiska värderingar och av särskilda intressen. Detta färgar också deras nyheter och kommentarer om Sverige. Till detta kommer de naturliga svårigheterna att följa utvecklingen i ett annat land och sätta in händelserna i deras sammanhang.

Svenska förhållanden används ibland som argument i internationella debatter, antingen som förebilder eller som avskräckande exempel. Folk och länder använder gärna klichéer om varandra och Sverige kan i utländsk press kallas både '”välfärdsparadis” och "Orwellstat". Denna publicitet är oberäk- nelig, ibland starkt vinklad och i stora delar av världen ytterligt sporadisk. Detta kan vi knappast påverka. Vi har begränsade möjligheter att komplettera eller nyansera publiciteten om Sverige genom egen informationsverksamhet. Det är därför viktigt att vi försöker nå opinionsbildare och intresserade också på andra sätt och ge möjligheter till fortlöpande kontakter med utvecklingeni Sverige. Vi bör även försöka att bygga vidare på det intresse som vår utrikespolitik och vår hållning i olika internationella frågor ibland väcker utomlands.

De bilder av Sverige som speglas i utländska massmedia är inte heller representativa för alla uppfattningar om Sverige i landet ifråga. Det finns sannolikt också mera fast grundade Sverigebilder i många länder och hos många grupper. Sådana föreställningar bildas på olika sätt, genom interna- tionellt samarbete, genom enskildas personliga förutsättningar, åsikter, erfarenheter, kontakter och intryck. Dessa opinioner, kritiska eller förstå- ende, är ofta stabilare och mera betydelsefulla än de som formas av massmedias snabbt förbiblåsande åsiktsvirvlar. En långsiktig informations- verksamhet måste främst vara inriktad på en sådan öpinion som är mottaglig för kunskap, fakta och nyanserad debatt.

2.3. Förmedlare av information

Riksdagen, statsdepartementen och de statliga myndigheterna ger som ett led i sin verksamhet information om Sverige genom egna kontakter i utlandet.

Denna information är främst avsedd för experter eller beställd för interna- tionella organisationer och kongresser.

Information av mer allmän karaktär till utlandet faller under utrikesdepar- tementets ansvarsområde och handläggs av dess press- och informationsen- het. Pressbyrån svarar för den löpande politiska informationen och kontakten med utländska journalister. Informationsbyrån planerar och samordnar Sverigeinformationen främst för utlandsmyndigheterna. Svenska ambas- sader och konsulat över hela världen får dagligen frågor om Sverige. Frågorna berör de mest skilda områden men kan också gälla allmänna förhållanden, historia, politik, ekonomi och kultur. För att kunna svara på frågor och ge upplysningar behöver utlandsmyndigheterna ett rikt varierat material, främst trycksaker. Den statliga stiftelsen Svenska institutet har till en av sina huvuduppgifter att framställa sådant material. Utlandsmyndigheterna använder även trycksaker som framställts av andra myndigheter, organisa- tioner, folkrörelser och det svenska näringslivet.

Allmän Sverigeinformation förmedlas också i Sveriges Radios kortvågs- sändningar till utlandet på olika språk. Verksamheten lyder under Sveriges Radios regler och avtal med staten och programmen kan inte påverkas genom andra direktiv. Sveriges Radios utlandsprogram intar därmed en särställning inom Sverigeinformationen.

Den offentliga informationen är emellertid bara en liten del av det breda informationsflöde som präglar det moderna samhället med livliga interna- tionella kontakter. Politiska partier, organisationer och folkrörelser deltar aktivt i olika internationella sammanhang. Också de enskilda företagen har en omfattande informationsverksamhet till utlandet.

Utländska journalister, opinionsbildare och experter som besöker eller inbjuds till Sverige sammanträffar med en vid krets av svenskar i olika befattningar. I seminarier kring olika ämnen med svenska och utländska deltagare diskuteras gemensamma frågor i ljuset av olika kulturer och olika politiska system.

Ett viktigt informationsutbyte äger rum inom ramen för det nordiska samarbetet och inom olika internationella organisationer. Det kan gälla både mellanstatliga organisationer som Förenta Nationerna och dess fackorgan, Europarådet, OECD och EFTA och internationella icke-statliga organisa- tioner inom skilda områden. Vid dessa möten och konferenser får svenska deltagare möjlighet att redovisa svenska erfarenheter samtidigt som de kan följa motsvarande utveckling inom andra länder. Det är viktigt att informa- tion och erfarenheter inte stannar inom den krets som deltar i det internationella samarbetet utan förs vidare till dem som är verksamma inom berörda områden.

En utförlig kartläggning av den Sverigeinformation som idag bedrivs med statligt stöd samt av vissa organisationer och enskilda företag finns i bilaga 2 Nulägesbeskrivning — information.

2.4. Innehåll

Ett huvudsyfte för Sverigeinformationen måste vara att förmedla och hålla vid liv kunskapen om grundvalarna för svenskt samhällsliv och svensk

politik. En fortlöpande innehållslig förnyelse av den allmänna Sverigeinfor- mationen i takt med samhällsutvecklingen måste självklart ske. Svenska institutet förutsätts genom ett brett kontaktnät i Sverige och i utlandet skaffa sig kunskaper om vilka områden och ämnen som är särskilt intressanta och aktuella att presentera för utlandet. Ett fördjupat erfarenhetsutbyte kräver också specialiserad information från olika områden, som myndigheter och organisationer och andra själva bevakar.

Den allmänna Sverigeinformationen bör vara saklig, aktuell och kontinu- erlig. Den bör kunna spegla olika ståndpunkter i svensk debatt men i första hand ge faktiska upplysningar. Offentlig information kan lätt bli utslätad och opersonlig. Denna risk måste dock vägas mot mottagarens möjligheter och önskan att tillgodogöra sig en mera problemorienterad information. Ofta är det rena fakta som mottagaren har mest nytta av. Särskilt svår blir avvägningen mellan det korrekta och det kontroversiella när man försöker ge heltäckande bilder av Sverige. Allmänna Sverigelilmer väcker till exempel sällan allmän entusiasm vare sig i Sverige eller i utlandet.

Informationen måste på olika sätt anpassas till olika mottagare. Det räcker inte att mekaniskt överflytta en broschyr eller en utställning till olika språk. Också innehållet måste ofta förändras. Förutsättningarna att uppfatta den svenska samhällsdebatten och sätta in de förhållanden eller missförhållanden som skildras i sitt sammanhang varierar från land till land. Problemen i ett u- land avviker starkt från dem som möter en i ett rikt , högt industrialiserat land. Samhällsdebatten i länderna i Östeuropa är styrd på ett helt annat sätt än i de västliga demokratierna. Även inom kretsen av västliga industriländer kan likartade problem debatteras med skilda förutsättningar vid skilda tidpunkter i Nordeuropa, Sydeuropa och Nordamerika.

2.5. Media

Publikationer på främmande språk är ett av de främsta hjälpmedlen för information till utlandet, särskilt som utlandsmyndigheternas informations- verksamhet till stor del består i att ge upplysningar och svar på frågor. Tryckt material är lätthanterligt, kan behållas och användas på nytt eller spridas vidare. Regelbundet utkommande tidskrifter och nyhetsbulletiner ger utländsk publik möjlighet att följa utvecklingen i Sverige.

Statliga myndigheter använder nästan uteslutande trycksaker för informa- tion inom sina områden. Också för Svenska institutet är produktion och distribution av trycksaker en central uppgift inom Sverigeinformationen. Tyngdpunkten ligger i dag på enskilda s. k. faktablad som särskilt används av utlandsmyndigheterna för att svara på frågor. Faktabladen täcker en mängd områden och kan relativt lätt förnyas och översättas till flera språk. För att komplettera faktabladen behövs också mera utförligt material. Böcker och broschyrer uppmärksammas bättre och bevaras längre av mottagarna. De användbara handböckerna Facts about Sweden och Profile of Sweden har numera ersatts av den mindre Sweden in brief som inte kan mäta sig med motsvarande material från andra länder. I stencilserien Current Sweden belyser enskilda skribenter olika områden av det svenska samhällslivet mera personligt än i faktabladen. En satsning på kvalitet snarare än kvantitet kan

öka användbarheten av en sådan serie.

Utom publikationer är personutbyte i olika former ett viktigt led i informa- tionsverksamheten. Inga offentliga broschyrer kan ersätta personliga intryck. Journalister, opinionsbildare och experter inbjuds därför regelbundet till Sverige för att själva lära känna olika sidor av det svenska samhället. Många reser också i samma syfte till Sverige på eget initiativ. Som opinionsbildare för de sina synpunkter och erfarenheter vidare i sina hemländer genom personliga kontakter, reportage i massmedia, artiklar i tidskrifter, föredrag, böcker osv. Sådan information om Sverige kan få mycket stor genomslags- kraft och får självfallet alltid en helt annan trovärdighet än vårt eget material.

Besöken måste emellertid vara väl planerade och mottagarapparaten i Sverige fungera väl. Särskilt viktigt är att besökare får träffa svenska opinionsbildare, politiker, tjänstemän och företrädare för organisationer och näringsliv. Tolk- och guideservice är ofta nödvändiga och de som kommer från avlägsna länder och kulturer bör ges ett så personligt mottagande som möjligt.

En särskild sida av personutbytet är föredrag eller seminarier med svenska och utländska deltagare för diskussion av gemensamma problem. Det finns ett växande intresse för sådana former av erfarenhetsutbyte mellan länderna.

Det reguljära programutbytet av radio- och TV—program mellan Sveriges Radio och motsvarande företag i andra länder har betydelse också ur informationssynpunkt. Även enstaka svenska filmer eller TV-program som visas över utländsk TV har stark genomslagskraft. Den övervägande delen av de program från Sveriges Radio som köps av utländska bolag är dock idrotts- och musikprogram.

Sveriges Radios utlandsprogram sänder via kortvåg till utlandet nyheter och andra radioprogram som når lyssnarna snabbt och direkt. Utlandspro- grammet producerar också journalistiskt utformade TV-lilmer av informa- tionskaraktär som kostnadsfritt erbjuds utländska TV-stationer.

Svenskan/mer ger upplysningar om Sverige på ett mera underhållande och inte sällan mera verkningsfullt sätt än den traditionella informationen. Sverige är också välkänt som filmland i stora delar av världen och det finns ofta flera önskemål om filmvisningar än svenska ambassader och konsulat kan tillfredsställa. Ett begränsat antal svenska spelfilmer är tillgängliga för sådana visningar genom Svenska institutet.

Dokumentärfilm och kortfilm är särskilt användbara i föreningar, skolor, bibliotek och liknande. Många sådana filmer av enskilda filmare, företag och andra belyser på ett intressant sätt olika sidor av svensk vardag och det svenska samhället. Kopior av ett urval sådana filmer distribueras av Svenska institutet till utlandsmyndigheterna.

Utställningar av informations- och debattkaraktär kan väcka uppmärk- samhet kring ett ämne, som blir djupare belyst genom kompletterande trycksaker, föredrag, bildband och liknande. I vissa länder är utställningar ett särskilt effektivt medium föratt nå en allmän publik. Med modern teknik kan vandringsutställningar i flera språkversioner relativt lätt distribueras till mindre museer, skolor, universitet och liknande.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige liksom andra länder

använder flera olika media inom informationsverksamheten till utlandet. Valet av media måste i allmänhet grundas på ekonomiska faktorer, efterfrågan, erfarenhet samt praktiska och lokala omständigheter. Begrän- sade publikundersökningar i form av frågeformulär och andra uppföljningar av olika projekt kan ge viss vägledning.

Många länder prioriterar liksom Sverige publikationsverksamhet och personutbyte. Erfarenheter och bedömningar av andra media skiftar ofta från land till land. Massmedia med verklig genomslagskraft som TV är i ytterst begränsad omfattning öppna för andra länders statliga informationsverksam- het. Radiosändningar till utlandet över kortvåg är svåra att bedöma men förefaller ha publik särskilt i Östeuropa. Filmvisningar är attraktiva i östländer och u-länder där det kommersiella utbudet är begränsat. lnfor- mativa utställningar är en av de möjliga vägarna att nå publik i Östeuropa men har knappast någon genomslagskraft i Nordamerika och de större europeiska huvudstäderna. Över huvud taget är konkurrensen om publikens uppmärksamhet och de tekniska kraven på media störst i Västeuropa och Nordamerika.

2.6. Målgrupper

I förhållande till behoven och arbetsfältet kommer Sverige alltid att ha begränsade resurser för information till utlandet. Insatserna måste därför i huvudsak koncentreras till vissa målgrupper. Det gäller främst opinionsbil- dare och beslutsfattare av olika slag som emellertid ofta är föremål för intensiv uppmärksamhet också från andra länders ambassader och informa- tionsorgan. Andra naturliga målgrupper är personer som har särskild anknytning till Sverige och sådana som är eller kan tänkas vara intresserade av svenska erfarenheter inom sina specialområden.

Iden levande dialog som informationsverksamheten syftar till är det dock svårt att strikt begränsa målgrupperna. Efterfrågan på information stiger i takt med våra egna insatser. Den uppstår ibland som en följd av vårt aktiva deltagande i det internationella samarbetet, inte minst som det kommer till uttryck i Förenta Nationerna. Många u-länder önskar studera olika områden av det svenska samhället. Samtidigt växer erfarenhetsutbytet med öst- och västländer. Även om vi måste koncentrera våra insatser kan vi inte gärna begränsa en efterfrågan som vi i vissa fall själva har—bidragit till att stimulera.

Främst av resursskäl har informationen till utlandet länge varit utformad som om detta utland vore tämligen homogent och istort sett kunde mötas på samma sätt överallt om också i olika språkversioner. Men förkunskaperna om Sverige är helt olika i exempelvis Norden, västvärlden, östländerna och tredje världen. Politisk bakgrund, kunskapsnivåer och attityder skiftar starkt. Den fria nyhetsförmedlingen är i många länder snarare undantag än regel. Den politiska styrningen i vissa östländer gör det svårt för utlandsmyndigheterna att bedriva en meningsfull informationsverksamhet. Vissa u-länder ser med misstro på den informationsverksamhet som de rika länderna bedriver. I många västländer med övermättnad på information ställer konkurrensen om uppmärksamheten särskilda krav på materialet.

2.7. Effekter

Massmediaforskningen vet i dag inte särskilt mycket om varifrån människor får sin information eller hur de påverkas av olika media. De opinionsunder- sökningar som man från svensk sida har gjort vid ett par tillfällen i olika länder ger inte heller någon indikation om hur föreställningar om Sverige förändras i utlandet. Hur statlig information påverkar opinionen i andra länder är en öppen fråga.

I diskussionen utomlands finns skilda meningar. Engelsmannen sir Robert Marrett som har ägnat hela sitt liv åt den brittiska informationstjänsten slutar sin självbiografi Through the Back Door(London 1968) med att säga att "vad informationsverksamhet kan göra föratt främja våra intressen är i allmänhet mycket marginellt och nästan aldrig av avgörande betydelse. Den kan skapa goodwill men det är omöjligt att mäta effekten exakt." Amerikanen Thomas C Sörensen som har haft en ledande roll inom informationsorganet USIA skriver däremot i The Word War(New York 1968)att "det finns i varje landen artikulerad opinion hos inflytelserika grupper och individer som alltid påverkar och vanligen avgör vad deras regeringar gör. Om vi vill ha den sorts värld som vi önskar måste vi gå förbi den traditionella diplomatin och påverka attityder och åsikter hos dessa män och kvinnor."

Svårigheten att mäta effekterna av information har konstaterats av informationsorganen i de flesta demokratiska länder, ofta i diskussion med anslagsgivande myndigheter. När en verksamhet drivs med allmänna medel krävs i allmänhet att den skall kunna analyseras också ur effektivitetssyn- punkt. Att realistiskt väga kostnader mot resultat när det gäller informations- verksamhet är dock inte möjligt. De irrationella faktorerna i sammanhanget är uppenbara. Värdet av kunskap och attityder kan inte mätas.

[ det praktiska informationsarbetet måste man nöja sig med att mäta sina insatser med jämförbara länder och lita till intuition, erfarenhet och etablerade metoder. Det finns en allmän enighet om att sådan verksamhet är oundgänglig i umgänget mellan länderna. Kunskap om andra länders förhållanden måste betraktas som värdefull i och för sig. Sådan kunskap leder inte självklart till ökad sympati. Den är emellertid den nödvändiga grunden för åsikter och ståndpunkter beträffande andra länder och andra förhållanden och därmed för det internationella samarbetet.

Av dessa skäl har informations- och erfarenhetsutbytet blivit ett led i en aktiv svensk utrikespolitik.

3 Information — översiktlig nulägesbeskriv- ning

3.1. Statligt finansierad information

Information om Sverige förmedlas till utlandet både av statliga myndigheter och av enskilda organisationer och företag. För de statliga myndigheterna har denna verksamhet blivit alltmer omfattande. Bakom detta ligger statsmak- ternas vilja att föra ut den egna reformpolitiken i internationella sammanhang men också ett ökat intresse från utlandet för svenska förhållanden och erfarenheter.

Den statliga satsningen på Sverigeinformation sker på flera sätt. Departe- ment och myndigheter har ofta egna internationella sekretariat och tar själva hand om frågor och besök. Utredningsförslag, ny lagstiftning och förord- ningarav olika slag översätts till engelska men även andra främmande språk. Departement och myndigheter framställer för sin informationsverksamhet huvudsakligen trycksaker av olika slag.

En särskild statlig stiftelse under utrikesdepartementet, Svenska institutet har till en av sina huvuduppgifter att svara för Sverigeinformation till utlandet. Institutet utgör en viktig kontaktpunkt i Sverige för de svenska ambassader och konsulat som svarar för en stor del av informationsverk- samheten i sitt dagliga arbete utomlands. Institutets uppgift är främst att genom bland annat publikationer, filmer och utställningar ge översiktlig information om olika sidor av det svenska samhället.

Framställning av till exempel svensk arbetsmarknadspolitik. socialpolitik eller utbildningspolitik sker i samråd med berörda myndigheter och organi- sationer.

Den följande redogörelsen för olika former av statligt och enskilt finan— sierad Sverigeinformation är ett kort sammandrag av det utförliga materialet i bilaga 2.

3.1.1. Riksdagen, fackdepartementen och statliga myndigheter

Den svenska riksdagen deltar aktivt i det officiella besöksutbytet med andra parlament i främst Västeuropa och Östeuropa. Arbetet inom Interparlamen- tariska Unionen och Europarådet leder till många internationella kontakter. Riksdagens 16 utskott gör i regel en studieresa vartdera under varje mandatperiod. Vid sidan om riksdagen har de politiska partierna egna kontakter med utlandet.

Riksdagen svarar för att de svenska grundlagarna alltid finns i aktuell och korrekt engelsk, tysk och fransk översättning.

De flesta statsdepartementen har inrättat internationella sekretariat för kontakterna med utlandet. Dessa sekretariat svarar för informations- och besöksservice samt materialframställning på främmande språk. 90 % av materialet produceras på beställning, som regel på engelska i stencil eller offset. Det gäller främst principiellt viktiga frågor inom departementens sakområden, viktigare propositioner och utredningsdirektiv liksom press- meddelanden och statsrådstal. En del av materialet är särskilt framställt för internationella konferenser och möten och vänder sig i första hand till ansvariga politiker, tjänstemän och experter i utlandet. En viktig uppgift är översättning av svenska lagtexter till främst engelska men också tyska och franska. Detta arbete kräver yttersta noggrannhet och departementen har ofta svårt att finna kvalificerade översättare. Sådana texter är viktiga för rättsväsendet i Sverige men har också betydande informationsvärde i utlandet.

Vissa statliga myndigheter framställer inom sina informationsavdelningar allmänna översikter över respektive sakområde på engelska och på de olika invandrarspråken. Det kan gälla den svenska social- och hälsovården eller specialstudier av olika slag. Flera myndigheter, däribland arbetarskydds- styrelsen, ger ut nya författningar och anvisningar på engelska. Statistiska centralbyråns material kan sägas vara dubbelspråkigt då praktiskt taget all svensk text i det statistiska materialet är översatt till engelska.

Affärsdrivande statliga verk som televerket, postverket och statens järnvägar producerar material om sin verksamhet på främmande språk bland annat i kommersiellt syfte.

Departement och myndigheter som har sakansvaret för samarbetet med olika internationella organisationer har särskilt omfattande utländska kontakter. Det gäller till exempel arbetsmarknadsdepanementet (ILO), utbildningsdepartementet (Unesco), jordbruksdepartementet (FAO och UNEP) och socialstyrelsen (WHO).

Vissa departement och myndigheter har specialattachéer av olika slag vid de svenska utlandsmyndigheterna. Det gäller försvarsdepartementet (för- svarsattachéer), ekonomidepartementet (ekonomiska attachéer), jordbruks- departementet (lantbruksråd), arbetsmarknadsdepartementet (arbetsmark- nadsråd), industridepartementet (teknisk attaché) samt Styrelsen för teknisk utveckling och Ingenjörsvetenskapsakademien (teknisk-vetenskapliga at- tachéer).

En betydande informationsverksamhet sker inom ramen för det nordiska samarbetet. Allt statligt tryck av betydelse sänds regelbundet i originalskick till berörda departement och myndigheter i övriga nordiska länder.

Internationella organisationer som Förenta Nationerna och dess fackorgan, OECD, EFTA, Europarådet, kräver insatser från de olika medlemsländernas departement och myndigheter. Förfrågningarna från de internationella organisationerna kan avse såväl underlag för årsrapporter som arbetsdoku- ment för konferenser och möten.

3.1.2. Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet

Utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationen om Sverige i utlandet som inte ankommer på andra departement. Utrikesdepartementets budget för information om Sverige till utlandet uppgick 1977/78 till ca 6,4 mkr. Från detta anslag utgick bl.a. bidrag till Svensk-Internationella pressbyrån, tidskriften Sweden Now med systerpublikationer samt till Ingenjörsveten- skapsakademien för forskarutbyte och till Kungl. Vetenskapsakademien för tidskriften Ambio. Ca 3,4 mkr avsåg informationsprojekt av olika slag. Av detta belopp fördelades ca 2 mkr till utlandsmyndigheterna för lokala informationsinsatser. Resterande medel användes för journalistinbjud- ningar, beställning av informationsmaterial, bland annat från Svenska institutet, samt för olika informationsprojekt som utrikesförvaltningen hade skäl att stödja.

Inom utrikesdepartementet handläggs informationsverksamheten av press- och informationsenheten. Pressbyrån är regeringens talesman i ut- rikespolitiska frågor och svarar för den löpande politiska informationen. Informationsbyrån planerar och samordnar allmän Sverigeinformation på grundval av främst de svenska utlandsmyndigheternas efterfrågan och bedömningar. Detta arbete sker i nära samråd med Svenska institutet.

Det praktiska infortnationsarbetet utomlands handläggs i stor utsträckning av ambassader, generalkonsulat, konsulat och delegationer. Informationsar- betet innebär därför i många fall en ständigt pågående dialog mellan utrikesdepartementets informationsbyrå, Svenska institutet och utlands- myndigheterna.

För en närmare belysning av utlandsmyndigheternas verksamhet och synpunkter inom detta område har utredningen gjort en enkät hos ett 100-tal ambassader och konsulat. Det framgår av enkäten att den övervägande delen av utlandsmyndigheternas informalionsverksamhet är efterfrågestyrd. Det innebär att de främst svarar på frågor om Sverige från enskilda eller myndigheter utomlands. Uppläggningen av informalionsverksamheten varierar mellan utlandsmyndigheterna. Graden av aktivitet beror givetvis på myndigheternas storlek men också på verksamhetslandets storlek och betydelse och därmed på utlandsmyndigheternas arbetsuppgifter.

De 77 ambassaderna och ambassadkanslierna är av mycket varierande storlek. På de största ambassaderna finns mellan 20 och 30 utsända handläggande tjänstemän under det att de minsta endast har en eller två.

Vid de största ambassaderna, främst i Västeuropa och Nordamerika, har utrikesdepartementet inrättat speciella kultur- och pressattachétjänster vilket gör det möjligt att genomföra egna satsningar av olika slag på kultur- och informationsområdet. Vid de mindre ambassaderna finns det sällan tillräck- ligt med personal för att kunna göra aktiva satsningar på Sverigeinformation och Sverigemanifestationer. I Östeuropa är förutsättningarna för informa- tionsarbete mycket speciella och ambassaderna har få tillfällen att själva ta initiativ till sådan verksamhet.

Alla som arbetar vid svenska ambassader och konsulat ger direkt och indirekt information om Sverige i stationeringslandet. För rutinmässiga

upplysningar och svar på frågor svararofta lokalanställd personal eller utsänd bitrt'idespersonal. Ansvaret för egna initiativ ligger som regel på utsänd handläggande personal. Omfattningen av den egeninitierade verksamheten kotnmer således att variera beroende på arbetsbelastningen vid myndighe— terna.

För att svara på frågor och ge upplysningar om Sverige använder utlandsmyndigheterna huvudsakligen tryckt material,i första hand Svenska institutets faktablad och andra publikationer.

De flesta ämnesområden finns presenterade i faktablad på engelska men också på franska, tyska och spanska. Enstaka faktablad finns också på språk såsom italienska, grekiska. ryska,arabiska och swahili. Även sådant material som framställs av departement, statliga myndigheter, organisationer, affärs— banker, försäkringsbolag används vid besvarande av mer kvalificerade förfrågningar.

De som vänder sig till ambassader och konsulat frågar i första hand efter allmänna upplysningar om Sverige. Därefter följer olika sakområden. Intresset förefaller öka för frågor om medbestämmande, arbetsmarknad och energi. I många u-länder, främst i Afrika och Asien, dominerar frågor som gäller stipendier och utbildningsmöjligheter i Sverige. I Asien finns ett mycket stort intresse för frågor som avser möjligheterna att få utvandra till Sverige.

Svenska institutet har huvudansvaret för framställning och distribution av informationsmaterial för de svenska utlandsmyndigheterna. Även departe- menten, de statliga myndigheterna, privata organisationer och företag använder i viss utsträckning Institutets material.

Institutets budget bereds av utrikesdepartementet i samråd med utbild- ningsdepartementet och uppgick budgetåret 1977/78 till ca 18 mkr. Ca 2 mkr avsåg projektmedel för Institutets informalionsverksamhet.

Publikationsverksamheten utgör stommen i den allmänna Sverigeinfor- mationen. Det tryckta materialet består främst av enkla faktablad med grundinformation, för närvarande ett 60-tal titlar i olika språkversioner med en sammanlagd upplaga om ca 1 miljon exemplar. Faktabladen förnyas kontinuerligt och används för att besvara löpande frågor om Sverige. Artikelserien Current Sweden i fyra språkversioner syftar till att ge informa- tion och spegla debatten i Sverjge på olika områden såsom miljövård. utbildning,arbetsmarknads- och socialpolitik. Också allmänna publikationer kring områden som svensk arbetsmarknad eller svensk socialpolitik fram- ställs av Svenska institutet. Institutet ger också ut en allmän Sverigebroschyr samt en broschyr om Sverige för skolbarn.

Svenska institutets filmverksamhet omfattar distribution av informa- tions- och dokumentärfilmersamt ett begränsat antal spelfilmer. Dokumen- tär- och informationslllmer visas årligen för ca 2 miljoner personer och spelfilmerna för 75 000 personer.

Utställningsverksamheten omfattar på informationssidan mindre skärm- utställningar av allmän Sverigekaraktär eller med inslag av samhällsdebatt kring olika ämnen. Som ett led i kulturutbytet produceras större vandrings— utställningar i samarbete med svenska och utländska institutioner.

Institutet har också en avdelning för utländska besök samt en dokumen-

tationssektion som besvarar förfrågningar om Sverige och förser utlandsmyn- digheterna med kompletterande informationsmaterial av olika slag.

3.1.3. Utländska besök i Sverige

Utländska besök i Sverige utgör troligen den främsta källan till information om Sverige utomlands. Det gäller journalister, politiker, tjänstemän och experter av olika slag liksom utrikeskorrespondenter i Sverige och företrädare för främmande länders ambassader i Stockholm. Vårt sätt att ta emot dessa utlänningar och tillmötesgå önskemål om information av olika slag är således en viktig del av den allmänna Sverigeinforrnationen. För publiciteten om Sverige utomlands är det angeläget att svenska statsråd, politiker, statliga och kommunala tjänstemän samt företrädare för organisationer, folkrörelser och näringsliv är tillgängliga för utländska journalister och opinionsbildare.

Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet bjuder årligen in journalister och andra opinionsbildare till Sverige. Press- byrån inbjuder ca 100journalister om året och tar sammanlagt emot ca 400 journalistbesök.

Utlandsrnyndigheterna inbjuder årligen 20 till 30 opinionsbildare till Sverige. Informationsbyrån lägger upp särskilda studieprogram för 10—15 av dessa.

Allmänt gäller att informationsbyrån tar hand om de utländska besök som också har en utrikespolitisk aspekt. Utrikesdepartementets protokollsenhet ansvarar för statschefsbesök och besök av främmande stats- och utrikesmi- nistrar. Fackdeparternenten svarar för andra ministerbesök.

Svenska institutet arrangerar besöksprogram för utländska besökare, enskilda eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 vilket tnotsvarar närmare 10 000 besökare. 90 % är spontana besök och resten inbjudna.

Ca 80 % av besöken anmäls i förväg genom de svenska utlandsmyndig- heterna. Övriga besökare anmäls av de utländska ambassaderna i Stockholm, svenska myndigheter och organisationer av olika slag samt av svenska företag.

Statliga myndigheter tar själva hand om många utländska studiebesök. Kommuner, intresseorganisationet", folkrörelser och privata företag har en omfattande besöksverksamhet.

3.1.4. Regelbundet återkommande publikationer

Regelbundet återkommande tidskrifter och publikationer gör det möjligt för intresserade utomlands att hålla kontakt med Sverige. Det kan gälla vetenskapsmz't'n med olika Specialintressen, affärsmän som driver handel med Sverige eller opinionsbildare som vill följa den svenska samhällsutveck- lingen på olika områden.

Inom universitetsvärlden finns flera olika skriftserier och tidskrifter på främmande språk, främst engelska, som vidmakthåller en dialog med vetenskapsmän utomlands och redovisar den senaste utvecklingen i Sverige. Flera statliga myndigheter ger ut tidskrifter och nyhetsblad på engelska. Inom

näringslivet framställs flera olika periodiska tidskrifter och nyhetsblad som avser att hålla kontakt med kunder och andra intressenter utomlands.

Utrikesdepartementet bidrar genom stödprenumerationer till spridningen av Kungl. Vetenskapsakademiens miljövårdstidskrift Ambio som innehåller en vetenskaplig diskussion inom miljövårdens område. SIDA stöder på olika sätt Dag Hammarskjöldsfondens tidskrift Development Dialogue som syftar till att föra en kvalificerad debatt kring internationella utvecklingsfrågor. SIDA ger också årligen ut tidskriften Report på engelska.

Även inom den allmänna Sverigeinformationen utges tidskrifter och publikationer regelbundet. Svensk-Internationella pressbyrån framställer nyhetsbulletiner på tio språk som distribueras i en sammanlagd upplaga av ca 170 000 exemplar till ca 6 000 utländska tidningar, facktidskrifter, radio- och TV-stationer samt nyhetsbyråer. Bulletinernas uppgift är att ge ett koncen- trerat journalistiskt material om svensk handel och industri, teknik och forskning, samhällsutveckling och politik.

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer på tyska, spanska och italienska har till uppgift att beskriva Sverige och svenska företeelser samt medverka till att ge svenskt näringsliv goodwill utomlands. Sweden Now belyser många olika områden av svenskt samhälle från kommersiella och tekniska nyheter till film. teater och litteratur. Den distribueras i en sammanlagd upplaga av ca 250000 per år.

Utrikesdepartementets bidrag till den svensk-amerikanska pressen som omfattar sju tidningar i Förenta Staterna och två i Canada har i princip upphört. Som övergångslösning har utrikesdepartementet beslutat att förlusttäckningsbidrag skall kunna utgå från berörda utlandsmyndigheters lokala informationsanslag.

3.1.5. Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) är en särskild form av statligt finansierad information till utlandet. UTP:s verksamhet finansieras till skillnad från annan radioverksamhet med skattemedel. Budgeten bereds av utrikesdepartementet i samråd med utbildningsdepartementet och anslaget uppgick budgetåret 1977/78 till ca 18 mkr.

UTP sänder program 22 timmar per dygn på sju språk svenska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska och ryska. Sändningarna på utländska språk avser att ge utlandet en kontinuerlig information om Sverige och svenska ståndpunktstaganden i internationella sammanhang samt informa- tion om nordiska förhållanden och om väsentliga internationella skeenden. Utlandsprogrammets svenskspråkiga sändningar avser att göra det möjligt för svenskar i utlandet att upprätthålla kontakterna med Sverige. Sändning- arna på svenska utgör ca 10 % av programmen.

Utlandsprogrammet exporterar även radioprogram och filmer. Ca 16 000 band med ca 130 radioprogram, främst musik, motsvarande ca 5 000 timmar används främst i Förenta Staterna. Ett 70-tal dokumentärfilmer ingår i programkatalogen.

Enligt utlandsmyndigheterna är utlandsprogrammets sändningar på svenska en värdefull källa till information om utvecklingen i Sverige för de många olika grupper av svenskar som är verksamma i utlandet.

Beträffande utlandsprogrammets sändningar på främmande språk har flertalet utlandsmyndigheter ingen uppfattning. De ryska sändningarna uppges dock ha lyssnare såväl i Sovjetunionen som i Polen. Flera utlands- myndigheter i Latinamerika uppger att de spanska och portugisiska sänd- ningarna är avlyssnade. Från myndigheterna i övriga delar av världen redovisas endast enstaka reaktioner.

3.2. Annan information med statligt bidrag

För den exportfrämjande verksamheten svarar Sveriges Exportråd, som har till uppgift att planera, samordna och genomföra exportfrz'imjande åtgärder. Exportrådet har 32 handelssekreterarkontor och samarbetar på fältet med de svenska utlandsmyndigheterna. Exportrådet bedriver för näwarande export- främjande verksamhet i form av mässor, utställningar, kampanjer, kontakt- resor m. m. i 75 olika länder. I dessa sammanhang brukar utlandsmyndig- heterna ordna olika kringarrangemang med allmän Sverigeinformation. Exportrådet bidrar till utgivningen av Sweden Now med systerpublikatio- ner.

För den turismfrämjande verksamheten svarar Sveriges Turistråd som har till uppgift att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknadsföring av turism såväl inom landet som utomlands. Turistrådet har tio egna Utlandskontor. Verksamheten omfattar information, besök, försälj- ning och utredningar samt särskilda projekt i olika länder. En viktig uppgift är att informera utlänningar om Sverige som turistland med hjälp av trycksaker, affischer, kartor, filmer m. m.

3.3. Enskilt finansierad information

Inom näringslivet, intresseorganisationer, folkrörelser och kulturorganisa- tioner samt grupper av olika slag bedrivs en omfattande kontaktverksamhet med utlandet i form av resor, mottagning av besök, konferenser och möten samt framställning av olika slag av trycksaker. Dessa kontakter har givetvis stor betydelse för Sverigebilden och intresset för Sverige utomlands. Arbetsmarknadens parter framställer information på flera främmande språk om den svenska arbetsmarknaden och dess uppbyggnad. Särskilt SAF och LO har ett betydande allmänt informationsmaterial på främmande språk om svensk ekonomi, medbestämmandefrågor och arbetsmiljöfrågor och frågor rörande företagsverksamheten och dess problem. SAF, LO och TCO är aktiva inom olika internationella organisationer och sammanslutningar. De tar årligen emot ett stort antal besök från utlandet. De använder också i sin informationsverksamhet material som framställts av Svenska institutet. De svenska folkrörelsernas internationella kontakter är föremål för särskild utredning inom kommundepartementet. Dessa kontakter består av studie- resor, kurser och kongresser men också av bland annat insamlingar och kampanjer till förmån för olika projekt utomlands. Många folkrörelser är aktiva i internationella samarbetsorgan. I samband med detta arbete framställs informationsmaterial om folkrörelsernas verksamhet i Sverige.

Det svenska näringslivet — företag, banker, försäkringsbolag och resebyråer — har i sin verksamhet många olika kontakter över gränserna. Sveriges Industriförbund har också till uppgift att skapa goodwill för svensk industri utomlands. Kooperativa Förbundet (KF) har genom sin särskilda inriktning satsat betydande resurser på informationsverksamhet i utlandet. Företagen ger vid sidan om presentationen av det egna företaget och dess produkter ofta allmänna översikter över den sektor inom vilken de är verksamma samt om Sverige som industrination. Några företag ordnar utbildning. seminarier och studiebesök i Sverige. Industriförbundet ordnar delegationsresor utomlands, deltar i internationella konferenser. bjuder in forskare, journalister och opinionsledare samt arrangerar seminarier.

SAS intar en särställning bland företagen då det gäller allmän informations- verksamhet. Alla SAS:s flygpassagerare erbjuds SAS:s engelskpråkiga infor— mationstidskrift Scanorama. På många platser i världen är SAS-kontoren Sveriges och de skandinaviska ländernas ansikte utåt. SAS-kontoren får ett betydande antal förfrågningar rörande information om handel, turism och kultur i de skandinaviska länderna.

3.4. Utlandsmyndigheternas önskemål

I utredningens enkät till de svenska utlandsmyndigheterna redovisas också önskemål för den framtida verksamheten. Varje region visar egna särdrag men flera gemensamma synpunkter och problem kommer fram i svaren. En utförlig redovisning av enkätsvaren finns i bilaga 2.

För att besvara och stimulera intresset för Sverige i utlandet behövs enligt utlandsmyndigheterna främst mera tryckt informationsmaterial. Faktablad önskas på de mindre europeiska språken såsom finska, flamländska, grekiska, polska, portugisiska och serbo-kroatiska m. fl. Det finns också önskemål om faktablad på större u-landsspråk såsom arabiska och swahili. Utlandsmyndigheterna efterlyser också större bredd och variation i det allmänna informalionsmaterialet om Sverige. Några önskar en mer boklik- nande informationsskrift om Sverige, andra önskar mer material om Sveriges historia och Sverige som kulturland. Härtill kommer önskemål om fotogra- fier, affischer och Sverigekartor som myndigheterna har svårt att skaffa själva. Flera myndigheter önskar få mer turistmaterial från Sveriges Turist- råd.

När det gäller de olika sakområdena framför myndigheterna flera förslag om allmänna översikter bland annat av svensk socialpolitik. Sådana över- sikter saknas samtidigt som det finns gott om specialmaterial inom detta område från socialdepartementet, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån men också Svenska institutet. Utlandsmyndigheternas efterfrågan på mate- rial inom olika sakområden varierar med intresset och debatten i olika länder. Det är ofta i anslutning till den inhemska debatten i olika länder som information och erfarenheter från Sverige kan påräkna störst uppmärksam- het.

Myndigheterna i främst Västeuropa och Nordamerika fäster särskilt avseende vid att snabbt få fram engelska sammanfattningar av centrala svenska utredningar, propositioner och lagstiftning av allmänt intresse. Flera

myndigheter understryker också vikten av att snabbt få svar på kvalificerade frågor som myndigheterna inte själva kan besvara.

Det material som framställs av departement och myndigheter är oftast utarbetat av svensk expertis för speciella tillfällen. Det finns önskemål om att det skulle vara avpassat för en vidare spridning. Det är som regel endast framställt på engelska. Möjligheten att använda engelskspråkigt material i till exempel Östeuropa och Latinamerika förefaller emellertid vara mindre än vad man kanske föreställt sig.

När det gäller övriga informaiionsmedia vill utlandsmyndigheterna enligt samstämmiga uppgifter främst satsa på film och personutbyte. I andra hand kommer seminarier och utställningsverksamhet.

UtIandsmyndigheterna understryker att kvalificerad informationsverk- samhet framförallt äi' personalkrävande. Många egna initiativ hinner inte fullföljas och många intressanta tillfällen till information om Sverige kan inte tas till vara därför att tiden och arbetskraften inte räcker till.

4. Information — förslag

4.1. Behov inom området

Genomgången av de informationsinsatser som från svensk sida riktas mot utlandet visar att verksamheten är spridd på många olika organ och bedrivs från skilda utgångspunkter. Samtidigt framträder ett starkt behov av ökade resurser och förnyelse. Efterfrågan stiger både från nya länder och från länder där vi sedan länge har kontakter. Informationen måste anpassas till nya krav och nya mottagare. Många grupper och organisationer har behov av att öka kontakterna med utlandet och kunna delta i ett vidgat internationellt erfarenhetsutbyte.

Den information till utlandet som sker genom departement och myndig- heter är av stort värde för Sveriges deltagande i den internationella diskussionen av olika problem. Material som framställs inför internationella konferenser och möten är ofta avsett för experter men används också av utlandsmyndigheterna för en större allmänhet. Verksamheten finansieras över myndigheternas ordinarie budget och kräver främst personella resurser, till exempel sakkunniga översättare. Ett särskilt anslag för att möjliggöra ökning av denna verksamhet har inte av berörda parter bedömts som önskvärt eller ändamålsenligt. Utredningen förutsätter att myndigheterna själva efter behov kommer att verka för ökade resurser för sin information till utlandet.

Många organisationer och folkrörelser behöver stöd för att kunna öka sin internationella kontaktverksamhet. Dessa kontakter omfattar besök, mötes- och studieverksamhet men också information. Finansieringen sker i stor utsträckning genom egna medel men bidrag kommer också från olika anslag och fonder, framför allt SIDA och anslag för nordiskt samarbete. En utredning inom kommundepartementet om samhällets stöd till folkrörel- serna studerar denna fråga som en del av sitt uppdrag. Den kommer att framlägga ett särskilt förslag om hur folkrörelsernas behov av internationella kontakter skall tillgodoses.

Aktuella och konkreta behov av ökat material för att svara på efterfrågan från utlandet har dokumenterats bland annat genom utredningens enkät hos utlandsmyndigheterna. Svaren framhåller genomgående behov av ökad allmän Sverigeinformation, främst i form av trycksaker men också film och utställningar. Material för de nordiska länderna är ett särskilt önskemål. Större upplagor, flerspråkversioner,aktuellare innehåll och bättre anpassning till olika regioner av informationsmaterialet krävs redan för den efterfråge-

styrda verksamheten. Därtill kommer den information som initieras från svensk sida. Den ökade konkurrensen om uppmärksamhet medför krav på förnyelse av media och material i både gamla och nya länder. Sverige- informationens betydelse också för den exportfrt'imjande verksamheten skärper ytterligare dessa krav.

4.2. Utredningens synpunkter

För att kunna uppfylla alla de behov och önskemål som finns krävs att stödet till informationsutbyte med utlandet i olika former byggs ut successivt under en längre tid. De förslag som nu läggs fram skall betraktas som ett första steg och bör följas av fortsatta anslagsökningar när omständigheterna medger. I detta läge kan enligt utredningens bedömning de omedelbara anslagsökning- arna göra större nytta om de sätts in centralt än om de sprids över ett större område.

4.2.1. Svenska institutet

Svenska institutet är det centrala organ som har till en av sina huvuduppgifter att sprida kännedom om svenskt samhällsliv i utlandet. Institutet förser de svenska utlandsmyndigheterna med material för deras informationsverk- samhet. Enligt sin stadga skall Institutet för denna verksamhet samarbeta med myndigheter, organisationer och andra organ samt enskilda inom och utom landet. Institutet skall således stå till tjänst för en vid krets av intressenter, som skall kunna använda Institutets material. Att detta inte alltid har kunnat ske i önskad omfattning har enligt Institutet i hög grad berott på bristande resurser. Förstärkta resurser till Institutet förutsätts innebära förstärkta servicefunktioner både till utlandet och till olika intressenter i Sverige.

Intressenter

Svenska institutet kompletterar den information som ges av andra organ bland annat genom översiktliga framställningar av ämnen som svensk kultur, historia, ekonomi och politik. Eftersom informationsmaterialet till större delen används för att ge upplysningar och besvara frågor i utlandet måste också synpunkter från utlandet påverka Institutets verksamhet. Dessa synpunkter förmedlas i allmänhet av utlandsmyndigheterna. Institutet skall också kunna ta hänsyn till önskemål från svenska myndigheter och organisationer om ämnen eller områden som bör belysas. Myndigheter och organisationer skall i sin tur kunna utnyttja Institutets allmänna informa- tionsmaterial för sina utlandskontakter. Dessa funktioner förutsätter samverkan mellan Institutet och olika samhälIsinstitutioner. Samhällsliveis inflytande över Svenska institutets informationsverk- samhet garanteras på flera sätt. Utrikesdepartementet gerallmänna riktlinjer i samband med budgetberedningen och beställer material som särskilt efter- frågas från utlandet. I Institutets styrelse ingår förutom företrädare för utrikes- och utbildningsdepartementen företrädare för bland annat folkrörel-

serna, den fackliga rörelsen och näringslivet. För kontakt med samhällsin- stitutioner och andra som har beröring med Institutets verksamhet tillsätter styrelsen rådgivande referensgrupper. Enligt Institutets arbetsordning skall referensgrupperna ge idéer samt följa och värdera verksamheten inom gruppens särskilda område. För närvarande finns referensgrupper för bland annat miljö och fysisk planering. arbetsmarknadsfrågor, näringslivsfiågor och sociala frågor.

Frågan om Svenska institutets förankring i det svenska samhället har emellertid ofta diskuterats. Det har hävdats att organisationerna borde medverka i den allmänna utlandsinformationen och att folkrörelsernas verksamhet borde komma fram bättre vid utlandsmyndigheternas presenta- tion av Sverige utomlands. Genom styrelsen kan fackliga organisationer och folkrörelser verka för att sådana synpunkter blir tillgodosedda i Institutets verksamhet. Styrelsen bör också ansvara för att bestämmelsen i Institutets stadga om samarbete med olika institutioner och organ i samhället efterlevs. Styrelsen tillsätter referensgrupperna för att olika samhällsintressen skall kunna utöva inflytande över verksamheten. Liksom förslag om ämnen för information varje år insamlas från utlandsmyndigheterna bör också svenska intressenter genom referensgrupperna eller på annat sätt regelbundet få tillfälle att uttrycka synpunkter och önskemål.

Särskilda uppgifter

Referensexemplar av allt informationsmaterial om Sverige på utländska språk bör finnas hos Svertska institutets dokumentationstjänst. som skall kunna utnyttjas också av andra organ med utlandskontakter. Statliga myndigheter bör erinras om den förordning (SFS 1954:820) som stadgar att sådana exemplar av information på utländska språk skall tillställas Svenska institutet. Organisationer och enskilda företag bör uppmanas att på samma sätt insända referensexemplar. Allt material skall kunna delges utlandsmyn- digheterna genom Svenska institutet.

Information till de nordiska länderna har hittills inte varit Svenska institutets uppgift, Vid Institutets tillkomst år 1945 förutsattes att sådan information skulle ges genom föreningarna Norden, som dock huvudsak- ligen har haft andra uppgifter. Följden har blivit att informalionsmaterial om Sverige saknas för de nordiska länderna. Denna brist har särskilt framhållits av ambassaden i Helsingfors men också av ambassaderna ide övriga nordiska länderna. Idag använder man ibland Institutets material på engelska, vilket naturligtvis är otillfredsställande. Svenska institutet bör i fortsättningen i samråd med de berörda ambassaderna framställa viktigare informations- material också på svenska och finska samt i viss utsträckning på danska och norska. Även annan informationsverksamhet bör kunna utsträckas till de nordiska grannländerna.

Inom Svenska institutet bör publikationen av trycksaker vara en av de centrala uppgifterna. Denna verksamhet bör därför ges en ställning inom organisationen som motsvarar en sådan roll. Resursförstärkningen förut- sätter också viss personalförstärkning för publikationsverksamhet liksom för dokumentationstjänst och besöksservice.

4.3. Utredningens förslag

4.3.1. Svenska institutet

Utredningen föreslår ökade medel för Svenska institutet enligt nedanstående fördelning på olika verksamheter. Förslagen avser att fylla några av de behov som har dokumenterats och som ur allmän informationssynpunkt är särskilt angelägna. I kommentaren ges exempel på vilka förstärkningar som blir möjliga genom de föreslagna anslagsökningarna. Kostnadsberäkningarna bygger på Svenska institutets uppgifter.

Som jämförelse återges delar av Svenska institutets anslagsframställning för 1978/79. Institutet begärde då en resursförstärkning med sammanlagt ca 10 mkr.

Tabell 4.1 Förslag om ökade resurser för Svenska institutet ([ (100-tal kr)

Ändamål Budget Begärd ökning Ökning enligt 1977/1978 1978/79 utredningens förslag Publikationer 1 120 390 I 215 Dokumentärfilm 320 474 400 Spel fil m 140 490 300 Mindre utställningar 495 168 200 Personutbyte och seminarier 0 0 200 Dokumentation 178 100 150 Besöksservice IIS 8 100 Personal 480 Summa 3 045 Kommentar:

Den allmänna bristen på trycksaker kräver en mycket betydande ökning av resurserna för att få märkbar effekt. I första hand föreslås en fördubbling av nuvarande anslag. Ökningen förutsätts möjliggöra utbyggnad av faktabladen,anpassningav innehållet till olika regioner samt översättningar till flera språk, däribland de mindre europeiska språken. (Kostnad ca 565 000 kr). Vidare förutsätts allmänna småskrifter om Sverige för olika regioner. däribland invandrarnas hemländer, samt satsning på pocketböcker och småskrifter om olika ämnen. (Kostnad ca 500 000 kr). Inom ramen för ökade anslag kan antal och språkversioner av faktablad och broschyrer varieras efter behov.

En särskild anslagsförstärkning avser framställning av viktigare material på svenska och finska samt i viss utsträckning också på norska och danska. (Kostnad ca 150 000 kr).

För Institutets dokumentärhlmer finns ett starkt behov av att öka antalet språkver- sioner och successivt förnya förrådet. Mer än hälften av de ca 100 kortfilmer som årligen produceras i Sverige kan karakteriseras som informationsfilmer och flera av dessa är användbara i informationsverksamheten. Samtidigt måste äldre filmer fortlöpande gallras ut. Av Institutets årliga ca 16000 filmvisningar äger bara några procent rum i Östeuropa och u-länderna, vilket sammanhänger med att bara några få filmer finns på lokala u-landsspråk eller på östeuropeiska språk. Anslagsförstärkning förutsätts möjliggöra nya titlar i flera språkversioner och kopior. (Kostnad ca 250 000 kr). Vidare förutsätts flera nya språkversioner av äldre titlar årligen. (Kostnad 150 000 kr).

Svensk spel/flm är ett intressant och efterfrågat inslag i Sverigeinförmationen. Svenska institutet har föreslagit att Institutet skulle ges möjlighet att köpa in rättigheterna till ett relativt stort antal svenska spelfilmer. Filmerna skulle kopieras till 16 mm format för distribution till utlandsmyndigheterna och visningar utomlands. Genom omkopiering till 16 mm blir fraktkostnaden lägre och hanteringen av filmerna enklare.

Av Svenska institutets beräkningar framgår att den drygaste kostnaden gäller licenserna till den svenska filmbranschen (ca 15 000 kr per film för rättigheterna under sju år). Kopiekostnaderna är betydligt lägre (ca 2 000 kr per film). Utredningen föreslår därför att till en början rättigheterna till ett mindre antal filmer inköps och i stället flera kopior av varje film framställs för distribution till utlandsmyndigheterna. Film som produceras med statliga bidrag bör i fortsättningen efter ett visst antal år kunna ställas till Svenska institutets förfogande för betydligt lägre kostnad med rätt för Institutet att använda filmerna för icke-kommersiella visningar.

I vissa länder, främst USA. finns svenska spelfilmertillgängliga för hyra hos enskilda distributörer till billigt pris. Svenska institutet bör samla uppgifter om sådana distributörer och ställa till utlandsmyndigheternas förfogande. Det kan vara enklare för en ambassad i till exempel Latinamerika att hyra en film i New York än att skicka efter den från Stockholm. Frågan om kopior bör finnas i särskilda depåer inom vissa större regioner (Östeuropa, Afrika, Asien) bör undersökas. En viktig faktor i detta samman- hang är möjligheten till teknisk service på platsen.

Dessa spelfilmvisningar har oftast övervägande informationssyfte och räknas därför i detta sammanhang till information. (Kostnad ca 300 000 kr).

Mindre utställningar av allmän Sverigekaraktär efterfrågas enligt utlandsmyndighe- terna ofta av skolor och föreningar och behövs också för att komplettera andra informa— tionsinsatser av typ mässor och liknande. I vissa regioner är utställningar ett särskilt användbart medel för information. Anslagsförstärkning förutsätts möjliggöra produk- tion och utsändning av t. ex. en mindre skärmutställning vartannat år i ett femtiotal exemplar och flera språkversioner för den löpande informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna. (Kostnad ca 100 000 kr). Vidare förutsätts en fortsatt ökning av utställningsverksamheten främst i Östeuropa, Sydeuropa och u—länder. (Kostnad ca 100000 kr).

Övrig utställningsverksamhet behandlas under kapitlen om kulturutbytet.

Ömsesidigheten i utbytet bör betonas och utvecklas till erfarenhetsutbyte och dialoger kring gemensamma problem. Det kan ske genom seminarier eller "workshops" där svenska och utländska experter inom olika områden — arbetsmarknadsfrågor_ miljö— vård. kulturpolitik eller liknande — samlas till gemensamma överläggningar med föredrag och diskussioner. Sådana seminarier behöver ibland förberedas under längre tid gemensamt av svenska och utländska experter. De kan också ordnas med kortare varsel i samband med att svenska eller utländska experter i andra ärenden besöker varandras länder och då bereds tillfälle att hålla föredrag för och diskutera med kolleger. Initiativet kan antingen komma från experterna själva eller deras organisationer eller genom utlands- eller informationsmyndigheterna i respektive land. Reseanslag och annan service i detta sammanhang bör vara en uppgift för Svenska institutet som föreslås disponera ett särskilt anslag för personutbyte. (Kostnad ca 200 000 kr).

Inbjudan av opinionsbildare och experter är ett relativt dyrbart inslag i informations— verksamheten och kräver noggrann planering och uppföljning föratt besöken skall bli meningsfulla. Svenska institutets besäksava'elning är särskilt under sommaren mycket ofta så hårt ansträngd att många utländska besökare inte kan få den hjälp och vägledning som de önskar. Besöksservicen behöver förstärkas och tolk- och guideser- vicen utökas för det växande antalet besökare från avlägsna delarav världen. (Kostnad ca 100 000 kr).

Dokitnieiitationsenlielen har under senare år tvingats minska sin service i form av svar på frågor från utlandet samt förmedling av bilder till utländska tidskrifter och böcker till utlandsmyndigheterna. Enligt utlandsmyndigheterna är det angeläget att kvalificerade frågor snabbt kan få svar och att servicen utökas. Referensexemplar av allt informat- ionsmaterial om Sverige bör därför finnas tillgängliga hos Svenska institutets dokumentationstjänst. Förutom det material som myndigheterna enligt särskild förordning (SFS I954:820) skall skicka in till Institutet behöver dokumentationstjän— sten köpa in trycksaker, böcker och bilder för utlandsmyndigheternas behov. Med anslagsförstärkning förutsätts också ökning av bokgåvor till utlandet.

För den föreslagna utökade verksamheten förutses behov av fyra nya tili/ister för publikationer. besöksservice och dokumentationstjänst. (Kostnad ca 480 000 kr).

4.3.2. Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets journalistinbjudningar har under senare år minskat, delvis till följd av ökade kostnader. Med hänsyn till betydelsen av sådana besök föreslås medlen för journalistinbjudningar ökas. (100 000 kr).

För information i samband med särskilda manifestationer. statschefsbesök och liknande behöver utrikesdepartementet kunna disponera särskilda medel. Det gäller också vissa kulturmanifestationer som inte faller inom ramen för det allmänna kulturutbytet och där informationssyftet kan anses överväga. Ett särskilt anslag förutsätts tillgodose sådana ändamål. (150 000 kr).

Utrikesdepartementet bör även uppmärksamma möjligheten att mera aktivt prioritera informalionsverksamheten i olika länder och regioner genom de lokala A- och B-anslag som utlandsmyndigheterna själva disponerar.

4.3.3. Sveriges Radios utlandsprogram (UTP)

Utredningen skall enligt direktiven uppmärksamma Sveriges Radios utlands- program och dess betydelse för den allmänna utlandsinformationen.

Utlandsprogrammet är en del av Sveriges Radio och lyder under samma regler och avtal som företaget i övrigt. Verksamheten är skattefinansierad och medlen anvisas över utrikesdepartementet. UTP sänder nyheter och andra program till utlandet via kortvåg på franska, tyska. engelska, ryska, spanska, portugisiska och svenska samt förmedlar bandade radioprogram och TV- filmer till utländska bolag. I fråga om sändningarnas omfång ligger Sverige på 24 plats bland de 85 länder som har kortvågssändningar. UTP har 70 anställda och kostnaden för verksamheten uppgick bå 1977/78 till ca 18 mkr. Från UTP:s sida har önskemål framställts om att öka nyhetssändningarna till flera dagar i veckan och flera delar av världen. (UTP beskrivs utförligt i bilaga 2).

Bedömningar av effekten

Något säkert underlag för bedömning av utlandsprogrammets effekter finns inte och torde inte heller vara möjligt att åstadkomma. En tilltörlitlig Iyssnarundersökning i utlandet som ger ett verkligt mått på publikens storlek.

sammansättning och Sverigeintresse skulle vara svår att genomföra och i varje fall mycket dyrbar och tidskrävande. Utlandsprogrammets 35 000 lyssnarbrev om året ger en viss bild av antalet lyssnare men inte av lyssnandets regelbundenhet, motiv eller effekter. I utredningens enkät till de svenska utlandsmyndigheterna finns en särskild fråga om myndigheternas bedömning av lyssningen i deras respektive stationeringsländer och deras kontakter med eventuella lyssnare. De flesta utlandsmyndigheter har ingen direkt upplättning om sändningarna på utländska språk och har med vissa undantag främst i Latinamerika sällan haft kontakt med personer som hört dem. Om sändningarna på svenska säger myndigheterna däremot genomgå- ende att de är väl kända och uppskattade av många svenskar i utlandet.

Diskussion om effekten av kortvågssändningar pågår i flera länder. Flera experter. t. ex. i USA, anser att kortvågssändningar i jämförelse med andra media inte längre är särskilt intressanta och inte har den publik som man vill nå. Andra experter hävdar motsatsen och framhåller att koi'tvågssändningar är ytterst effektiva fördirekt kommunikation mellan folken. Enligt en allmän uppfattning finns i Östeuropa ett ganska utbrett lyssnande till främmande länders kortvågssändningar. Ett argument för radiosändningar är radions ökande betydelse i regioner där stora delar av befolkningen inte är läskunnig. De vanligast förekommande apparaterna tar dock inte in kortvåg. I de flesta länder har konkurrensen om publikens uppmärksamhet ökat genom alltfler reguljära radio- och TV-kanaler.

Olika verksamheter inom utlandsprogrammet

Med de reservationer som har angetts kan olika delar av Sveriges Radios utlandsprogram bedömas med varierande grad av osäkerhet.

Sändningarna på svenska fyller enligt ambassadenkäten och andra vittnes- mål en betydelsefull uppgift för den växande krets av svenskar som under längre eller kortare tid vistas utomlands, t. ex. för internationella uppdrag. Dessa svenskar ger ofta i stationeringslandet direkt eller indirekt information om Sverige. Det är därför ett allmänt svenskt intresse att de har tillgång till snabba och korrekta nyheter och kommentarer från Sverige.

Exporten av radioprogram och TV—NImer innebär att svenska program placeras i främmande länders reguljära programkanaler. Informationsvärdet av denna verksamhet behöver naturligtvis inte ifrågasättas. Med tanke på den möjliga genomslagskraften är det angeläget att dessa program är av hög kvalitet och ger en korrekt bild av Sverige och svenska förhållanden.

När det gäller sändningarna på utländska språk är informationseffekten mera osäker. Dessa sändningar upptar mer än tre fjärdedelar av UTP:s budget och programutbud. Man vet inte vilka eller hur många utländska lyssnare som i den överväldigande konkurrensen i etern letar fram Sveriges Radios utlandsprogram på kortvågsbandet i sina radioapparater. Det är väl känt att många kortvågslyssnare är mera intresserade av att samla på kortvågssta- tioner än att ta del av det nyhetsmaterial som förmedlas. Om lyssnarna verkligen har eller så småningom får ett särskilt intresse för Sverige skulle

man vänta sig att detta intresse lett till kontakter med utlandsmyndighe- terna.

Kortvågssändningar till utlandet på främmande språk ären resurskrävande informationsverksamhet där man saknar möjligheter till samordning, uppföljning och målgruppsinriktning och där man vet mycket litet om och hur och av vem informationen tas emot.

Samtidigt kan nyhetsförmedling från en neutral stat ha ett särskilt värde. Yttrandefriheten inskränks i många delar av världen. Radiosändningarna via kortvåg är det enda medium som når utländska mottagare direkt över gränserna, tvärs igenom censur och byråkrati. Beredskapssynpunkten har tidigare ansetts vara ett motiv för utlandsprogrammets sändningar. Med nuvarande möjligheter till störningar i kritiska lägen har denna synpunkt mindre betydelse. Värdet av en regelbundet återkommande svensk röst i etern kan dock inte förbises. Om man allmän't hävdar att det fria kommu- nikationstlödet mellan staterna främjar det internationella samarbetet måste också den icke-målinriktade informationen anses ha ett egenvärde.

Utlandsprogrammets funktion

Bristande underlag för sakbedömning gör det svårt att bestämma vilken funktion det skattefinansierade utlandsprogrammet skall uppfylla.

Om utlandsprogrammet kan anses fylla en väsentlig uppgift inom den offentliga Sverigeinformationen bör denna del av Sveriges Radio formellt jämställas med andra statliga organ inom Sverigeinformationen och liksom t.ex. Svenska institutet arbeta efter de riktlinjer för verksamheten som regering och riksdag har angett. Det skulle innebära att utlandsprogrammet fick ett annat avtal med staten än Sveriges Radio i övrigt och att dess journalister arbetade under andra villkor än andra medarbetare i radioföre- taget.

Om däremot utlandsprogrammet ses som en utåtriktad del av radioverk- samheten med vissa goodwill-effekter men osäkert informationsvärde finns inget skäl att inordna verksamheten under den allmänna Sverige-informa- tionen och anvisa medel över utrikesdepartementet. I stället bör man då överväga om programmets omfattning och kostnader står i rimlig proportion till iriålsättningen. En minskning av utlandsprogrammet är emellertid en komplicerad fråga. Att avveckla flera språk skulle kunna tolkas som politiska markeringar både av de språkområden som avvecklades och av dem som bibehölls. Stora kostnader är bundna i tekniska investeringar och i sändare som ändå skulle behöva användas för programmen på svenska. En planerad avveckling eller minskning av utlandsprogrammets verksamhet kräver en noggrann bedömning av alla faktorer i sammanhanget.

Om statsmakterna finner det omöjligt att renodla någon av ovanstående synpunkter och vill undvika genomgripande förändringar i den ena eller andra riktningen utan fast grund för'sådana beslut kan utlandsprogrammet bibehållas i stort sett som det i dag har växt fram. Med hänsyn till de faktorer som har redovisats förefaller detta idag vara det rimligaste alternativet. I så fall bör man med hänsyn till osäkerheten om de utländska sändningarna avvisa vidare expansion och kräva att UTP inom ramen för en reellt oförändrad budget i fortsättningen prioriterar de svenska sändningarna och

programexporten. En översyn av Sveriges Radios utlandsprogram inom utrikesdepartementet år 1972 ledde till samma slutsats.

4.3.4. Svensk-Internationella pressbyrån

Nyheter om Sverige förmedlas direkt till utländska massmedia genom Svensk-Internationella pressbyråns nyhetsbulletiner varje vecka på tio språk. Verksamheten bedöms av utrikesdepartementets pressbyrå som ett ange- läget och värdefullt inslag i Sverigeinformationen. Önskemål framförs ofta från utlandsmyndigheterna om ökat antal bulletiner för särskilda mottagare. (Utförlig beskrivning i bilaga 2).

Svensk-Internationella pressbyrån önskar bl.a. anslagsförstärkning med ca 50000 kr för försök med speciellt utvalda mottagargrupper och snabb anpassning till skiftande behov.

Ur allmän informationssynpunkt och med hänsyn till målgruppens betydelse finner utredningen Svensk-Internationella pressbyråns förslag intressant. Byråns önskemål om budgetförstärkning bör kunna tillgodoses av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening gemensamt vid ordinarie budgetberedning.

4.3.5. Sweden Now

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer ger på engelska, tyska, spanska och italienska en bred allmän Sverigeinformation med särskilt syfte att skapa och vidmakthålla en aktuell och balanserad bild av Sverige som också kan främja svensk export.

Som ett regelbundet inslag i den allmänna Sverigeinformationen är en sådan tidskrift värdefull genom sina journalistiska ambitioner och sin innehållsliga bredd. Utredaren finner det angeläget att utrikesdepartementet, Sveriges exportråd och näringslivet ger Sweden Now stöd och resurser för att vidareutvecklas enligt sin hittillsvarande inriktning. Särskilt viktigt är att tidskriften i fråga om både form och innehåll lägger tonvikten vid god journalistisk kvalitet. En upplaga också på franska och eventuellt andra språk bör övervägas.

4.4. Sammanfattning av förslag

För förstärkning av information om Sverige i utlandet föreslås som ett första led i en långsiktig uppbyggnad följande anslag (I 000 kr):

Svenska institutet

för trycksaker, film, skärmutställningar, besöksservice, dokumentationstjänst, visst personutbyte samt personalförstärkningar 3 045 Utrikesdepartementet för journalistinbjudningar och särskilda manifestationer 250

5 Kulturutbyte — principfrågor

5.1. Motiv för stöd till kulturutbyte

All kultur är uttryck för individuella, lokala och nationella särarter. Men den lokala kulturen behöver liksom den enskilda människan för sin utveckling impulser från världen utanför de egna gränserna. Samverkan och växel- verkan med andra kulturer innebär en stimulans som gör det möjligt för den enskilda kulturen att utvecklas rikare. Att främja utbytet av idéer och erfarenheter över språk- och nationsgränserna är också ett av målen för den statliga kulturpolitiken i Sverige.

Kulturlivet har alltid sökt och varit beroende av kontakter och impulser utifrån. Under gångna tider hade utlandsresor och förbindelser inom begränsade samhällsskikt ofta avgörande betydelse för dessa kontakter. Idag kan det ibland tyckas som om ett överflöd av utländska kulturprodukter fanns tillgängliga för många. Men ijämförelse med andra länder både små och stora inom de stora språkområdena måste vi ändå i Sverige göra särskilda ansträngningar för att uppfatta intressanta röster och strömningar utifrån och föratt själva bli hörda och förstådda. Därför stöder samhället både kulturarbetarnas internationella yrkeskontakter och ett allmänt kulturutbyte där många olika grupper och enskilda deltar.

I dag har också de internationella kontakterna och det internationella intresset breddats. Många av de folkrörelser som spelar en viktig roll i det svenska samhället är internationellt förankrade och inriktade. Gränserna har vidgats också för den svenska debatten. Gemensamma problem har stärkt samhörigheten inom västvärlden men samtidigt riktat uppmärksamheten mot andra kulturer och livsmönster. Invandrare från många länder är nu en del av den svenska befolkningen. Kunskapen om tredje världen och folkens befrielserörelser har stimulerat särskilt ungdomens intresse för Asien, Afrika och Latinamerika.

När avstånden minskar kan skillnader i kulturer också leda till fruktan och misstänksamhet mellan människor från olika länder. Ökade kunskaper och ett ökat erfarenhetsutbyte kan bidra till att övervinna sådana fördomar. Det är inte skillnaderna i vanor och tänkesätt men oförmågan att förstå och acceptera dessa skillnader som skapar barriärer mellan människor. Kontakter och utbyte kan bidra till den insikt och den respekt för olika särarter som är en förutsättning för fredlig samlevnad mellan länder och folk.

5.2. Olika former för kulturutbyte

Sverige deltar i dag i ett brokigt internationellt kulturutbyte på marknads- krafternas villkor. Dessa marknadskrafter kan hjälpa både världsartister och kioskböcker, mästerverk och skräp över gränserna. Det som finns däremellan har ofta svårt att hävda sig av egen kraft och kan behöva särskilt stöd föratt nå ut över gränserna och fram till sin publik.

Sverige deltar också i det kulturutbyte som initieras och under—stöds av de statliga myndigheterna i andra länder. En del av detta utbyte utgörs av större manifestationer av officiell karaktär, ofta med tonvikt på det etablerade och politiskt lämpliga. Sådant utbyte är möjligt bara med ett begränsat antal länder och förekommer ibland i samband med särskilda evenemang av olika slag.

Större delen av det utbyte som i dag har utvecklats med svenskt statligt stöd har emellertid en annan inriktning. där kulturlivets egna behov och önskemål gör sig gällande. Denna verksamhet har växt fram under lång tid och bidragit till att stimulera och vidmakthålla omfattande internationella kulturkontakter. Detta utbyte måste förstärkas och hittills vunna erfaren- heter ligga till grund för den fortsatta utvecklingen.

Det finns ett naturligt kulturutbyte utan reklamglitter och officiell glans. Det innebär till exempel att många människor kan läsa böcker, lyssna till musik och uppleva teater från andra länder. Om kultur är något som hör till livets vardag och grogrund och kan ge tillvaron djupare färg och mening måste ett rikt kulturliv också omfatta ett sådant levande och mångsidigt utbyte av erfarenheter och idéer. Det kan ske på olika sätt, genom institutioner och organisationer, personliga kontakter och stora kongresser, utbyte av information och utbyte av utställningar eller gästspel eller andra konstverk. Det innebär att kulturarbetare och deras publik i olika länder genom att följa och delta i varandras verksamhet håller förbindelserna levande och ständigt kan få och ge och förmedla nya impulser.

Detta utbyte kan på olika sätt omfatta många människor och många konstformer från många länder. Ur de kontakterna kan en fruktbar samverkan och ett djupare samförstånd växa fram. Dessa kontakter måste genom statliga insatser få ekonomiska och praktiska möjligheter att utveck- las. Det hindrar inte att också kulturutbytets vardag ibland kan behöva blomma ut och stimuleras av de stora internationella evenemangen, gästspelen, festivalerna och kongresserna.

5.3. De statliga organens roll

Det finns många beröringspunkter mellan kulturutbyte och information. I den praktiska verksamheten bildar de ofta ett naturligt sammanhang. Filmer och litteratur kan ge kontur och substans åt informationen om Sverige liksom faktamaterial kan ge stöd och bakgrund åt utställningar eller gästspel. Samtidigt finns principiella skillnader som måste påverka organisationen och de statliga insatserna inom dessa områden. Av all information som bekostas med statliga medel krävs att den skall ge korrekta fakta och upplysningar. Kulturutbytet har ett annat syfte och en annan frihet. Dess

innehåll och inriktning bestäms av kulturlivets egna instanser och styrs av de lagar och villkor som gäller för konstnärlig verksamhet.

Statens roll i kulturutbytet bör alltså vara stödjande snarare än styrande. De statliga organen kan främja och underlätta utbytet genom ekonomiskt stöd och genom praktiska åtgärder för att möjliggöra kommunikation mellan enskilda och institutioner i olika länder. Genom särskilda insatser kan utbytet vidgas till flera regioner och den mottagande verksamheten i Sverige stärkas.

För att stimulera. initiera och förmedla kontakter inom området spelar ett statligt finansierat organ som Svenska institutet en viktig roll. Institutet kan också ge service av olika slag och hjälpa till med de praktiska detaljerna i utbytet. Flera länder har en annan syn än Sverige på kulturens roll i de internationella förbindelserna och kan betrakta även ett framträdande av en mindre musikgrupp från ett annat land som ett officiellt ärende. Det kan i sådana fall vara av stor betydelse att Svenska institutet fungerar som förbindelse mellan myndigheterna och de olika parterna i utbytet.

5.4. Utländska synpunkter

Öppen och kritisk debatt är ett väsentligt inslag i svensk kultur, som vi också vill förmedla till omvärlden. Men Sveriges kulturutbyte med utlandet kan inte ske bara på våra egna villkor. Vi måste också ta hänsyn till den utländska partens erfarenheter och synpunkter. Andra länder kan ha helt andra värderingar och traditioner och leva under helt andra politiska, ekonomiska och religiösa villkor.

För att utbytet skall bli meningsfullt måste vi förstå och acceptera dessa skillnader. Ofta gäller det attjämka samman synpunkter och önskemål , vilket kan ge båda parter nyttiga insikter. I många fall är utbytet viktigare för oss på grund av vår språkliga isolering än för andra länder.

Utlandet bör få en allsidig bild av svenskt kulturliv. Samtidigt bör vi kunna se oss själva i ljuset av andra traditioner och kulturer och ta hänsyn till dem. Den svenska samhällsdebatten kan för länder på en annan ekonomisk utvecklingsnivå bli meningslös och obegriplig. Kritik av det svenska samhället som vi finner sund och slagkraftig kan i ett land med ett annat politiskt system missförstås som ett statsunderstött angrepp på demokratin. Sexualskildringar som vi anser finstämda och upplysta kan i ett katolskt eller muslimskt land verka sensationella och stötande. Framstående svenska artister och kulturprojekt kan möta likgiltighet i det ena landet och gensvar i det andra, beroende på olika förutsättningar.

Om särskilda förhållanden i olika länder kan utlandsmyndigheterna och andra experter på platsen ibland ge råd och synpunkter. Det gäller särskilt länder där svenska framträdanden är sällsynta och därför kanske av mottagaren också ges en politisk innebörd.

5.5. Kulturutbytet och utlandsförbindelserna

Kulturutbytet är en allt viktigare del av våra utlandsförbindelser. vid sidan av ekonomiska, politiska, fackliga och många andra kontakter. Ett livligt och mångsidigt kulturutbyte har också ett allmänpolitiskt värde. Det betyderinte att utrikespolitiska värderingar skall styra kulturutbytets innehåll. Det betyder i stället att det kan finnas både kulturpolitiska och allmänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter över gränserna.

Idag är kulturutbytet i hög grad inriktat på den nordiska och västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. Här är kontakter av många skäl lättast att etablera. Här finns också gemensamma traditioner och referensramar. Också i fonsättningen kommer därför kulturutbytet säkert att till största delen få denna inriktning. Förutsättningar för utbyte med andra delar av världen behandlas i särskilda kapitel.

Det kan ibland vara önskvärt ur allmänpolitisk synpunkt att söka vidga kontakterna med länder och regioner där spontant samarbete inte finns eller är svårt att etablera. En sådan avsikt sammanfaller ofta med kulturlivets intressen. Ett ökat utbyte med Östeuropa har kommit till stånd genom att Svenska institutet inom ramen för särskilda kulturprogram förmedlar stipendier till forskare och andra kulturarbetare. Forskarutbytet med Östeu- ropa stimuleras också genom stöd till de vetenskapliga akademierna. Svenska institutet har undersökt förutsättningarna för ett ökat utbyte med u-länderna genom en försöksverksamhet med svensk-afrikanskt kultur- och informat- ionsutbyte. SIDA har som ett led i strävan att öka förståelsen för u-ländernas problem infört stipendier för olika slag av kulturarbetare.

Särskilda åtgärder av olika slag kan vara motiverade också för att öka kontakterna med andra regioner där kulturlivet har få eller inga kontakter. På samma sätt som har skett beträffande Östeuropa bör utrikesdepartementet och Svenska institutet i sådana fall kunna medverka genom förmedling av inbjudningar och uppslag, genom praktiska åtgärder eller genom att anvisa särskilda medel för projekt i olika delar av världen. En förutsättning är självfallet att det finns ett intresse hos kulturlivet för det utbyte som uppmuntras.

5.6. Internationella jämförelser

Allmänna tendenser

Under efterkrigstiden fann många små och stora stater att kulturutbytet mellan länderna ökade snabbt. Det spontana utbytet var livligare än det som förmedlades av de officiella organen och blev ett allt viktigare inslag i förbindelserna mellan folken. Genom detta utbyte kunde attityder påverkas hos många människor. Det kunde leda till samförstånd över nationsgrän- serna som de politiska organen inte alltid lyckades åstadkomma. Förhopp- ningar väcktes att kulturkontakterna kunde bli instrument för fred, vänskap och ömsesidig förståelse.

Många länder började därför närmare utreda frågan om sitt internationella kultur- och informationsutbyte. Krigstidens erfarenheter hade också visat

behovet av förstärkt allmän information. Ökade resurser och förbättrad organisation ansågs ofta nödvändiga. Men inte heller stormakterna med sina resurser lyckades organisera verksamheten helt rationellt. Med jämna mellanrum följde därför liksom i Sverige nya utredningar och omorganisa- tioner. Bara under de senaste åren har USA, Canada, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland grundligt utrett och delvis omorganiserat sitt kulturutbyte med omvärlden.

Otillräckliga resurser och oklara kompetensgränser mellan olika budgetor- gan. beslutsfattare, administratörer och deltagare i utbytet är problem som återkommer i många länder. Svårigheterna ökar när utbytet förutsätts uppfylla flera olika och delvis oförenliga ändamål — både stimulera kulturen och öka landets prestige, intressera kritiken och främja exporten, tilltala ungdomen och inte stöta etablissemanget. När alla dessa mål inte har kunnat uppnås har man ibland sökt lösa problemen genom att finslipa de organisa- toriska modellerna för utbytet.

Särskilda lösningar

I de västliga demokratierna har problemet ofta gällt att samordna kulturlivets och utrikespolitikens intressen utan att inkräkta på den konstnärliga friheten. Man har Också sökt finna organisationsformer som möjliggör både målmed- veten långsiktig planering och enkla beslutsformer i den löpande verksam- heten. Organ för internationellt utbyte har i allmänhet inrättats både inom utrikes- och utbildningsdepartementen, som mer eller mindre formellt har samarbetat med varandra och med kulturlivets institutioner. En jämförelse med svenska förhållanden försvåras av att i andra länder departementen själva handlägger praktiska uppgifter som i Sverige normalt hänvisas till verkställande myndigheter.

I Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland är kulturverksamheten i utlandet en del av en aktiv utrikespolitik och ett medel för att hävda ländernas ställning och intressen. Under ledning av särskilda kulturavdelningar i respektive utrikesdepartement har omfattande och invecklade organisations- strukturer växt fram. I Förbundsrepubliken Tyskland finns enligt en officiell uppgift sex olika organ bara för att sända ut böcker till utlandet och det fordras en expert för att förklara skillnaden mellan dem.

I Storbritannien har kulturavdelningen inom utrikesdepartementet ett övergripande ansvar medan British Council som självständigt statligt organ handlägger utbytet i praktiken. Känsliga samordningsfrågor har måst lösas på informell väg. I USA har flera olika organ för utbyte inom och utom utrikesdepartementet sammanförts till International Communications Agency med nära anknytning till regeringen.

Inte heller i de mindre länderna har man funnit enhetliga former för att organisera kulturutbytet. I Finland handläggs utbytet av undervisningsmi- nisteriet, i Norge av utrikesdepartementet och i Danmark av både kultur-, utbildnings- och utrikesministerierna. I Nederländerna fattas de avgörande besluten inom utrikesdepartementet, medan de verkställande organen finns inom utbildnings- och kulturdepartementen och en stor del av budgeten hos ett centralt råd under premiärministerns kansli.

Alla europeiska länder utom Sverige och Schweiz reglerar en stor del av sitt

kulturutbyte genom bilaterala statliga kulturavtal (Se vidare kapitlet om Kulturavtal). Sverige har avvisat kulturavtal med hänvisning till den traditionella svenska uppfattningen att kulturutbytet bör vara så fritt som möjligt. För utbytet med Östeuropa har dock vissa formella överenskom- melser visat sig nödvändiga. Genom Svenska institutet tecknas därför med dessa länder särskilda kulturprogram som inte binder den svenska rege- ringen.

De större länderna kanaliserar ofta sitt kulturutbyte genom särskilda institut eller kulturcentra i andra länder av typ Goethe-institutet, British Council, American Center, Polska Institutet etc. Stormakterna kan i olika delar av världen ha mer än ett hundratal sådana stödjepunkter som faltorganisation för kulturutbytet. Även Österrike och de östeuropeiska länderna har ett mindre antal sådana kulturinstitut. Sverige har genom särskilda omständigheter kunnat inrätta ett kulturhus i Paris och ett informationskontor i New York.

I öststaterna kanaliseras utbytet genom officiella myndigheter och organi- seras och kontrolleras enligt systemet i dessa länder. I Sovjetunionen är kulturministeriet centralt organ för all kulturverksamhet och även för större delen av utbytet med utlandet. Museer, teatrar och andra kulturinstitutioner lyder direkt under ministeriet och kan i allmänhet inte själva förhandla med utländska motsvarigheter. Utrikesministeriets avdelning för kulturförbin- delser med utlandet svarar för det formella kultursamarbetet med andra länder.

Från öststaternas sida har man önskat bryta den kulturella isoleringen från det kalla krigets tid och aktivt arbetat för att bygga ut kulturförbindelserna med länderna i väst. I förhandlingarna kring ESK-dokumentet framhölls ofta att öst imponerade mera kultur från väst än omvänt och att en bättre balans borde eftersträvas. Också de centralstyrda staterna har problem med kulturutbytets administration som av andra länder ofta upplevs som långsam och tungrodd.

5.7. Den svenska inställningen

Enligt svensk uppfattning är ett livligt utbyte med andra länder ett intresse för kulturlivet och därmed för samhället i dess helhet. Kulturpropositionen (1974128) framhåller att syftet med statligt stöd till utbyte främst är att möjliggöra kulturell förnyelse. Ett ökat erfarenhetsutbyte sägs också vara ägnat att skapa förståelse mellan folken.

Sverige har i olika internationella sammanhang hävdat kulturlivets frihet och individens roll i utbytet. En stor del av utbytet sker hos oss genom kulturlivets egna institutioner och organisationer, enligt deras egna önskemål och deras egna kontakter. Det gäller särskilt utbytet med Norden och västvärlden. Många länder har emellertid en annan inställning i dessa frågor. Individens och kulturens frihet inskränks på olika sätt i olika länder. Statsintressen styr på många håll de internationella förbindelserna. De centrala institutionernas roll förstärks. Kulturutbytet betraktas ofta som ett medel för olika politiska, ideella eller kommersiella syften och blir "kulturdiplomati". En bok med

denna titel publicerades 1974 av Europarådet.

I denna omvärld kan det bli svårt för Sverige att hävda en friare syn på utbytet. Särskilda ansträngningar kan komma att krävas för att utbyte ändå skall bli möjligt. Kulturprogrammen med Östeuropa är exempel på vägar att tillfredsställa både principiella ståndpunkter och praktiska önskemål hos olika parter. Andra lösningar kan fordras för utbyte med andra delar av världen. I framtiden kan därför ett förmedlande organ som Svenska institutet få ökad betydelse och nya uppgifter.

6 Kulturutbyte — översiktlig nulägesbeskrivning

6.1. Allmänt

Kulturutbyte med utlandet är ett vidsträckt begrepp. Det omfattar många olika slags aktiviteter, från operagästspel vid statsbesök till enskilda konst- närers studier och kontakter i utlandet. Det berör institutioner och organi- sationer, artister och amatörer, kulturarbetare och publik. En rad myndig- heter och andra organ verkar på olika sätt för att stödja, förmedla eller själva delta i det internationella utbytet.

Den kommersiella spridningen över gränserna av masstillverkade kultur- produkter har ökat kontakterna med andra länders kultur. Genom fonogram, radio, tv, press och film når masskulturen över sociala och nationella gränser. Den internationella kulturindustrins produkter kan spela en viktig roll både när det gäller att vidga kulturintresset och att främja kulturutbytet. Det finns emellertid också risk för att kommersiell masskultur innebär konformism snarare än utbyte. Att kartlägga utbredningen av kulturkommersialismen i Sverige är en särskild och omfattande uppgift som inte faller inom denna utrednings uppdrag. Genom bl. a. fonogramutredningen har kulturrådet börjat undersöka detta område och väntas fortsätta arbetet i olika former.

Också en kartläggning av det kulturutbyte som sker med statligt stöd är en omfattande uppgift. Kartläggningen måste röra sig över ett brett fält med osäkra gränser. Strömmen av impulser och kontakter mellan människor och kulturer låter sig inte fångas i budgetanslag och verksamhetsberättelser. Den enkät som utredningen har gjort hos närmare 400 kulturinstitutioner, organisationer, grupper och enskilda ger därför bara de yttre konturerna av det icke-kommersiella kulturutbytets omfattning och villkor i Sverige idag. Några huvuddrag och gemensamma problem framträder särskilt tydligt och refereras i detta kapitel.

Enkäten redovisas utförligt i bilaga 3 Nulägesbeskrivning kulturut- byte.

6.2. Statliga insatser för kulturutbyte

Omfattningen av det statliga stödet till kulturutbyte med utlandet är av många skäl svår att beräkna. Den största delen av stödet ges som direkta bidrag till olika projekt och fördelas av olika statliga organ med ansvar inom området som statens kulturråd. Svenska institutet. SIDA. Svenska rikstea-

tern, konstnärsnämnden och andra. Därtill kommer indirekt stöd i form av anslag eller bidrag till olika kulturinstitutioners reguljära verksamhet.

Omkring 13,5 mkr fördelades bå 1977/78 som direkta bidrag till kulturut- byte enligt de mottagande organens behov och önskemål. Andra medel för internationella ändamål är på olika sätt bundna till bestämda verksamheter. Dit hör till exempel ca 1,5 mkr för utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning och 3,5 mkr för inköp av litteratur på invandrarspråk till folkbiblioteken.

De regionala och lokala kulturinstitutionerna uppbär statliga bidrag enligt särskilda regler. Tillsammans med bidrag från kommun och landsting samt egna intäkter ingår dessa statliga medel i institutionernas ordinarie budget. Sammanlagt beräknas omkring 3 mkr ur denna budget ha gått till kulturut- byte bå 1977/78. Därav kan drygt 1 mkr sägas vara statliga och knappt 2 mkr kommunala medel.

Även en del statligt understödda teatrar. orkestrar och museer använder medel ur den ordinarie budgeten för olika internationella verksamheter. Uppskattningsvis satsades bä l977/78 omkring 1,5 mkr för kulturutbyte i form av gästspel och turnéer.

Utbytet inom Norden redovisas i kapitlet Nordiskt samarbete.

6.2.1. Utländsk kultur till Sverige

Det svenska kulturlivets behov av utländska kontakter och impulser är huvudmotivet för samhällets stöd till kulturutbyte. Föratt kunna öppna våra egna gränser för utländsk kultur finns statligt stöd av olika slag även utanför de anslag och organ som direkt har till syfte eller uppgift att främja kulturutbyte.

De stora statliga kulturinstitutionerna förmedlar kulturimpulser utifrån som en del av sin reguljära verksamhet. Museer, teatrar. orkesterlöreningar och bibliotek ger med samhällets stöd den svenska publiken kontakt med utländsk konst. dramatik, musik och litteratur. Även litteratur i svensk översättning. utländsk teater i svenska produktioner och utländsk musik i svenskt framförande ger sådan kunskap. Omfattningen av den internatio- nella verksamheten är ofta en kostnadsfråga och förbehållen främst de stora institutionerna i de stora städerna. Nationalscenerna, de centrala biblioteken och de statliga konstmuseerna har av naturliga skäl större resurser och fler utländska kontakter än de regionala institutionerna.

Utländsk musik, teater och litteratur förmedlas också av radio och tv. Musikradion har ett rikstäckande ansvar för att förmedla även utländsk musik. TV-teatern och särskilt radioteatern har ständigt utländska pjäser i repertoaren, oftast i svenska produktioner. Inom det statliga litteraturstödet gör översättningsstödet det möjligt för enskilda förlag att fortsätta utgiv- ningen av utländsk litteratur i svensk översättning. Stödet till kulturtidskrif- terna ger möjligheter till Spegling av utländsk kultur och kulturdebatt. Det allmänna stödet till pressen främjar mångfald också i bevakningen av utländska kulturyttringar. Filmklubbar och föreningar får stöd för att visa utländsk kvalitetsfilm och folkparkerna för att ta emot utländska artister. Studieförbunden liksom ungdomsförbund, kvinnoföreningar, frikyrkor och

andra ideella organisationer med olika slags samhällsstöd har ofta interna- tionella studier på sina program. Folkrörelserna och andra organisationer får särskilda bidrag från SIDA för att hos sina medlemmar vidga kunskapen om u-länderna.

Stöd föratt ta emot utländska kulturprodukter ges också till Rikskonserter, Riksutställningar, Riksteatern och Folkets Husföreningarnas Riksorganisa- tion.

Nordiskt samarbete och utbyte på alla nivåer stöds enligt avtal mellan de fem nordiska regeringarna genom anslag för olika ändamål.

Kulturprodukter från utlandet kommer också till Sverige med stöd av respektive länder genom deras organ för internationellt kulturutbyte. Denna verksamhet har ganska stor omfattning, särskilt från länderna i Östeuropa. Flera länder har kulturcentra i Stockholm däribland Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta Staterna, Italien, Polen och Tyska demokratiska republiken. Framförallt förmedlas utställningar och musikeve- nemang till olika delar av landet, ofta till mycket låg kostnad. Dessa prov på utländsk kultur är inte alltid de som det svenska kulturlivet bedömer som mest angelägna, men för andra former av utbyte saknas ofta ekonomiska resurser.

6.2.2. Stöd till svensk kultur utomlands

Svensk kultur har ofta svårt att hävda sig i den utländska konkurrensen, bland annat av språkskäl. En liten stat har också naturliga svårigheter att göra sina kulturella resurser kända. Enstaka stora svenska framgångar utomlands inom film, litteratur, operakonst och musik kan ha stark genomslagskraft men är relativt sällsynta. Samtidigt finns ofta i olika länder hos olika kretsar intresse för kontakter och utbyte med svensk kultur. För att kunna möta detta intresse och nå ut över våra språkliga och geografiska gränser måste vi betala omkostnader i form av resor, transporter, uppehälle, lokalhyra, översättningar etc. Ofta behövs också teknisk hjälp med kontakter och praktiska arrangemang. Den statliga stiftelsen Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Statens kulturråd och de institutioner och organisationer som bedriver kulturell verksamhet skall verka för de kulturpolitiska målen, där också utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna ingår. Också många andra organ har uppgifter inom detta område.

Initiativ till olika former av kulturutbyte kan komma från flera olika håll. till exempel enskilda personer eller institutioner i utlandet eller i Sverige. främmande ambassader. svenska utlandsmyndigheter. statliga och privata förmedlingsorgan i utlandet eller i Sverige. För att kunna acceptera en inbjudan eller genomföra ett projekt måste kulturinstitutioner. grupper och enskilda i allmänhet själva ansöka om bidrag. En rad olika myndigheter kan ge stöd utan alltid klart avgränsade ansvarsområden. En del ger stöd inom hela området. bland andra Svenska institutet. statens kulturråd. konstnärs- nämnden samt utbildnings- och utrikesdepartementen.

Uthi/(lni/tgsu'e/mrtementet ger bland annat bidrag till deltagande i vissa konferenser utomlands. till folkrörelsernas internationella verksamhet och till internationella kongresser i Sverige. Större projekt av olika slag kan få

bidrag i undantagsfall. Utrikesde/iartementet stöder visst personutbyte och enstaka manifestationer till exempel i samband med statschefsbesök och liknande. Av utrikesdepartementets medel för informationsverksamhet används en mindre del för bidrag till kulturutbyte som utrikesförvaltningen har intresse av att stödja. Ofta gäller det projekt i anslutning till utlandsmyn- digheternas informationsverksamhet.

Statens kulturråd fördelar bidrag efter ansökningar men initierar själv inga kulturutbytesprojekt. Bidrag om sammanlagt ca 0,8 mkr utgick bå 1977/78 till vissa institutioners och fria gruppers turnéer och gästspel, till utlandsresor för körer, orkestrar och folkdanslag inom amatörorganisationerna samt till de internationella organisationerna inom kulturområdet. Kulturrådet administ- rerar det statliga litteraturstödet med översättningsstöd och stöd till litteratur på invandrarspråk samt fördelar stöd till biblioteken för inköp av litteratur på invandrarspråk.

Svenska institutets budget uppgick bå 1977/78 till drygt 18 mkr. Ca 1,4 mkr avsåg projektmedel för kulturutbyte. Verksamheten består av utställningar, filmvisningar, översättningsstöd, bidrag till mindre gästspel, publikationer och personutbyte. Inom flera av dessa områden ges bidrag också från andra organ. Institutet har också initierande och kontaktskapande uppgifter. För kontakt med kulturlivet finns rådgivande referensgrupper för bland andra områdena litteratur och musik, form, arkitektur och fysisk planering samt för det svenska kulturhuset i Paris.

Rikskmtserter ger bidrag till enskilda artisters och mindre ensemblers framträdande utomlands och informerar om svensk musik bland annat genom grammofonskivor. Riksteaterns huvuduppgift är att ta emot utländska gästspel men sänder också ut bland annat Cramer- och Cullbergbaletterna. Riksutställningar skall kunna ta emot utländska utställningar i Sverige främst för mindre museer men har också producerat utställningar för visning utomlands. Svenska Filminstitutet stöder icke-kommersiella visningar av svensk film främst vid festivaler. Niinuulen/ör utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) finansierar varje år flera utställningar av svensk konst, däribland Sveriges deltagande i biennalen i Venedig. SID.-1 ger stipendier till författare och andra för projekt som syftar till ökad kunskap om u-länderna. Knnstnärsnämnden och Sveriges Följ/ätta/j/émd ger bidrag till enskilda konstnärers och författares utlandsresor för olika projekt. Kunstaka- demie/i och Musikaliska akademien fördelar vissa resestipendier. K nmmuner och Miu/sting stöder bland annat vänortsutbyte.

Inom ramen för det nordiska al/miinku/tm'e/ln samarbetet stöds olika nordiska samarbets- och utbytesprojekt inom bland annat musik, teater. litteratur och konst.

6.3. Kulturutbyte och kulturbegrepp

Kulturen har sin självklara plats i presentationen av Sverige utomlands och kan bidra till att nyansera bilden av det svenska samhället. Svenska kulturmanifestationer kan också stimulera ett allmänt intresse för Sverige. De större manifestationerna är emellertid bara en liten del av kulturutbytet. Den övervägande delen av kulturkontakterna med utlandet består av ett

mera vardagligt utbyte. Det kan vara studiebesök, korrespondens, kongres- ser, enskilda resor, personliga kontakter, medlemskap i internationella fackorganisationer och samarbete om gemensamma mål och konkreta projekt. Det består också i att ge material och upplysningar till andra länders filmklubbar, teatrar, musikgrupper, museer, tidskrifter, bibliotek, förlag, massmedia och enskilda kulturarbetare. Många arbetar i kulturens vardag med att hålla de internationella perspektiven öppna och de internationella kontakterna levande. För kulturutvecklingen i vårt eget land är detta slag av kontakter ett livsvillkor.

Det statliga stödet till kulturutbyte inriktas främst på de traditionella konstformerna och i viss mån folkbildning och organisationsliv. I verklig- heten leder utbytet till ett möte mellan kulturer i mycket vidare mening. Om en indisk danstrupp uppträderi Sverige eller en svensk teatergrupp i Polen blir behållningen inte bara nya synpunkter på dans och teater. Genom personliga intryck och praktiska erfarenheter upplever båda parter många andra aspekter av det andra landets vanor, tänkesätt, samhälle och kultur. Som Teater 9 skriver i sitt enkätsvar är det "bakom ytan av redovisningsbara fakta som utbytet av erfarenheter, gemenskap, förståelse, kritik, kunskaper och kontakter etableras".

6.4. Verksamhet och resurser inom olika kulturområden

6.4.1. Teater och dans

Internationell verksamhet

Verksamhetsåret 1977/78 uppbar utom Operan och Dramatiska teatern 15 regionala och lokala teaterinstitutioner statligt stöd. Närmare 100 fria grupper sökte bidrag från kulturrådet. Inom området finns också privata teatrar samt amatörteatergrupper, till exempel inom Studieförbunden.

För spridning av teaterföreställningar i Sverige svarar bland andra Riks- teatern, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och Folkparkernas Centralorganisation. Riksteatern med omkring 140 anslutna teaterföreningar har under senare år tagit emot omkring tio utländska gästspel om året, varav hälften från Finland. Genom bland andra Teatercentrum med ca 55 anslutna grupper och Danscentrum med ca 14 grupper sprids information och förmedlas kontakter och inbjudningar mellan svenska och utländska grup- per.

Det svenska teaterlivet har i olika sammanhang efterlyst en statlig gästspelspolitik. Teatrarnas egna resurser är med Stockholms stadsteaters formulering "inte baserade på förutsättningen att internationell verksamhet är förenad med merkostnader". De statliga bidragen är mycket blygsamma. Svenska institutet kan på grund av resursbrist iallmänhet bara ge symboliska bidrag. Många länder subventionerar sina egna gästspel men förutsätter samtidigt någon motprestation från det mottagande landet. Sverige riskerar att inte komma med i de intressanta sammanhangen om inte institutionerna har resurser för detta ändamål.

Operan är idag den enda statliga eller statsunderstödda institution som bedriver en omfattande gästspelsverksamhet inom ramen för sin egen

budget. Under de senaste fem åren har Operan och operabaletten gett mer än 100 föreställningar i elva länder och tagit emot 30 gästföreställningar av tio utländska ensembler. Det stora antalet gästspel utomlands hänger emellertid samman med att stora scenen var stängd för ombyggnad under spelåret 1974/ 75. Operan har ständigt ett stort antal inbjudningar. som måste avböjas därför att de innebär alltför stora kostnader.

För teatergästspel kan språket vara ett hinder som dock har visat sig möjligt att övervinna på olika sätt (resuméer i programblad, orientering genom högtalare i salongen etc.). För uppsättningar av välkända klassiker betyder det främmande språket mindre. Dramaten har tidigare gästspelat utomlands med Strindbergsföreställningar och intresset är fortfarande stort för både Strind- berg och Ingmar Bergman. Teatern anser sig dock inte längre ha råd att genomföra eller ta emot gästspel med egna medel. Inte heller nordiska gästspel är möjliga eftersom medel för nordiskt kultursamarbete vanligtvis inte utgår till de större institutionerna.

Enligt Riksteatern finns ett visst motstånd mot teater på utländska språk ute i landet, och scenerna är inte heller alltid lämpliga. Omkring hälften av anslutna teaterföreningar önskar dock se fler utländska gästspel. Den yngre publiken vill gärna ha föreställningar på engelska.

För den övervägande delen av svensk teater består den utomnordiska internationella verksamheten av enstaka föreställningar och artistengage- mang, studiebesök, deltagande i konferenser och liknande. De statsunder- stödda teatrarna ute i landet har idag små möjligheter att delta i gästspels- verksamhet eftersom varken de statliga eller de kommunala bidragen är dimensionerade med tanke på utlandsverksamhet. När enstaka teatrar får inbjudningar att visa en uppmärksammad föreställning utomlands är tiden ofta för kort att söka anslag. Gästspel av utländska teatrar erbjuds ibland av respektive länders kulturrepresentation i Sverige. De svenska teatrarnas åsikt om vad som är intressant sammanfaller inte alltid med den officiella bedömningen.

Det finns dock enstaka undantag. Marionetteatern har under de senaste 20 åren genomfört ett intensivt utbyte genom egna turnéer och presentation av utländsk scenkonst i Sverige. Teatern har under 48 resor utomlands besökt 95 städer i länder över hela världen. Enligt Marionetteatern fordras för varje enskild turne en omfattande "tiggarstråt" bland en rad myndigheter vilket avsevärt försvårar ett effektivt arbete.

Stora Teatern i Göteborg har under 1970-talet gett ca 40 föreställningar i England. Danmark och Norge, huvudsakligen med stöd av nordiska kulturmedel samt av utbildnings- och utrikesdepartementen.

Den moderna teatern som inte i lika hög grad som den äldre använder enbart ordet som uttrycksmedel har etablerat kontakter utomlands främst genom de fria teatergrupperna. Teater 9 har genom frivilliga insatser ensam eller tillsammans med andra teatrar under 1970-talet arrangerat omkring 95 föreställningar av närmare 20 produktioner med över 15 utländska teater- grupper i Stockholm. Teater 9 har också själv gästspelat i Polen och Venezuela, under stora svårigheter att få bidrag.

Det internationella utbytet inom amatörteatern är i stort sett begränsat till Norden. Vissa studieförbund har emellertid med stöd av utbildningsdepar- tementet inlett samarbete med teatergrupper i bland annat Polen och

Portugal.

För dansen finns inga språkgränser. men danskonsten har länge haft bristande resurser. Både Cullberg- och Cramérbaletterna liksom den fria dansgruppen fEtoile du Nord har gjort turnéer utomlands. För de fria dansgrupperna utgår stöd från olika håll i varje särskilt fall, vilket försvårar planeringen och skapar osäkerhet. Bättre möjligheter att ta emot utländska gästspel anses viktiga för dansens utveckling i Sverige.

R esurser

De statliga bidragen för teaterutbyte har i första hand gått till mindre ensembler. Av medel för utbyte utgjorde under bå 1977/78 ca 1 mkr direkta bidrag till gästspel och turnéer i utlandet. Utbildningsdepartementet gav stöd till amatörteater även inom ramen för stödet till folkrörelsernas internatio- nella kontakter. Kulturrådet gav bidrag till Stockholms stadsteater för framträdanden i Venezuela och några länderi Västeuropa. Svenska institutet gav mindre bidrag till Marionetteatern och Teater 9.

Operan beräknade att ungefär 800000 kr ur den ordinarie budgeten användes för teaterns egna gästspel utomlands och gästande ensemblers kostnader i Sverige. Dramaten disponerar för utbyte med utländska teatrar en närmast symbolisk summa (10 000 kr) som under vissa förutsättningar kan överskridas. Verksamhetsåret 1977/78 användes uppskattningsvis 40 000 kr för utbyte.

De lokala och regionala teaterinstitutionerna anslog ur sin ordinarie budget i runt tal 1,8 mkr för internationell verksamhet, i första hand för att ta emot utländska gästspel på den egna scenen. Riksteatern ansvarar för en stor del av den mottagande verksamheten. Ur den ordinarie budgeten avsätts ett visst belopp (100000 kr) för internationellt utbyte, varvid särskilt invandrarnas behov av kontakt med den egna teaterkulturen beaktas. Södra Teatern har under senare år tagit emot i genomsnitt 25 utländska gästspel om året och disponerar för sådana ändamål 250 000 kr från Riksteatern.

6.4.2. Musik

Internationell verksamhet

Musiklivet i Sverige är rikt förgrenat. Verksamhetsåret 1977/78 uppbar 10 regionala och lokala orkestrar statsunderstöd. Närmare 260 fria grupper sökte bidrag hos kulturrådet. 12 centrala amatörorganisationer inom musikom- rådet fick bidrag. Många av dessa organiserar körsångare. Enbart KÖRSAM,i vilket sju av de större kör- och sångarförbunden ingår, representerar ca 120 000 aktiva körsångare.

Utlandsturnéer för svenska orkestrar och gästspel av främmande orkestrar är tidskrävande och dyrbara. Av statliga medel utgår liksom för teatergästspel endast obetydliga bidrag från kulturrådet och Svenska institutet. Stockholms- filharmonikerna har de senaste åren turnerat i Finland, Förbundsrepubliken Tyskland och USA, i det senare fallet med anslag från utrikesdepartementet och med bidrag från en unik privat stödförening. Örebro kammarorkester har turnerat i Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Tjeckoslovakien och USA med visst stöd främst från Rikskonserter och med stora utgifter för

kommunen. En utländsk orkester presenteras varje år i Stockholm av Konserthusstiftelsen, ofta på initiativ av utländska ambassader. Även mindre orkestrar som Gävle orkesterförening har kunnat ta emot sådana gästspel, när de har subventionerats av respektive land. Sveriges Radios symfoniorkester får många inbjudningar från utlandet men har inte möjlighet eller medel att acceptera mer än en kortare turne om året.

När svenska orkestrar framträder utomlands är det ett naturligt önskemål att något svenskt verk skall ingå i repertoaren. Oftast är emellertid de ekonomiska villkoren från svensk sida sådana att den utländske arrangören föratt täcka sina kostnader måste ta ut höga biljettpriser och göra repertoaren pålitligt publikdragande. De relativt okända svenska verken faller då bort, eftersom de inte anses locka den stora publiken.

En billigare form för utbyte är engagemang av gästartister och gästdirigen- ter. Svenska artister engageras utomlands mindre ofta än utländska artisteri Sverige.

Mindre ensembler och enskilda artister har framträtt i både Öst- och Västeuropa. Med stöd av Rikskonserter genomfördes år 1977 ca 60 sådana konserter med svensk musik och svenska artister i mer än 20 länder. Avgörande vid bedömningen av enskilda ansökningar är för Rikskonserter att projekten främjar svenskt musikliv.

De fria musikgrupperna svarar för nästan hela utbudet av genrer som jazz, pop och folkmusik. På inbjudan från utlandet gör till exempel instrumental- ensemblen Harpans kraft någon eller några utlandsturne'er varje år, som finansieras genom gager och bidrag. Ersättningen blir ofta i det närmaste symbolisk. Ett väsentligt problem är enligt de fria musikgrupperna behovet av planeringstid för utlandsturnéer.

Amatörmusikerna är i allmänhet beroende av tillfälliga bidrag för sin utlandsverksamhet. En betydelsefull roll för ungdomsutbytet har organisa- tionen Musik för Ungdom. Särskilt känd bland körerna är OD i Uppsala som har gjort flera långa och framgångsrika utlandsturnéer i olika länder, organiserade av professionella konsertbyråer. Eftersom kostnaderna ökar och man inte kan planera utan ekonomiska garantier, överväger OD nu en nedläggning av turnéverksamheten i utlandet.

Folkparkernas Centralorganisation förmedlar vissa utländska variete'er. jazz-, sång- och popgrupper till de svenska folkparkerna. Sådana gästspel omfattade år 1977 ett stort antal musik- och sånggrupper från 20 länder i Europa, USA, Afrika, Asien och Latinamerika.

Resurser

Bidrag till utbyte inom musikområdet har i första hand gått till mindre ensembler, amatörgrupper och enskilda. Utbildningsdepartementet gav bidrag om ca 115000 kr till bl. a. olika musikevenemang av typ ISCM:s världsmusikdagar i Stockholm och Helsingfors. Kulturrådet gav 55 000 kr till Stockholmsfilharmonikerna för en turné i Förbundsrepubliken Tyskland och 100 000 kr till amatörensemblers utlandsresor. Svenska institutet stödde en del kontaktresor och besök (65 000 kr). Konstnärsnämnden anslog närmare 385 000 kr till enskilda tonkonstnärers utlandsresor och Rikskonserter anslog ungefär 175 000 kr till enskilda artisters och ensemblers utlandsframträdan-

den.

Sammanlagt anvisades närmare 1,9 mkr till utbyte inom musikområdet under bå 1977/78. Därtill kom ca 700000 kr som de regionala och lokala musikinstitutionerna ur sin ordinarie budget anslog till internationell verk- samhet.

För den mottagande verksamheten har Rikskonster endast kunnat göra begränsade insatser. Inom ramen för stödet till kulturprogram i föreningslivet har Förmedlingsbyrån anslagit uppskattningsvis ca 150 000 kr. För spridning av utländsk musik i Sverige verkar också förutom de kommersiella agenterna Fylkingen, Elektronmusikst'udion, Svenska jazzriksförbundet, Kontaktnä- tet, Folkparkernas Centralorganisation och Musikcentrum.

Särskilda ansträngningar görs för att informera om svensk musik och svenskt musikliv utomlands. Svenska institutet och Rikskonserter produ- cerar en skivantologi om svensk musik som hittills har täckt svensk konsertmusik från tre sekel, folkmusik och jazz. Rikskonserter ger också ut en informationsbulletin om svensk musik samt informativa fonogram. För att göra musik tillgänglig i utlandet satsar STIM:s informationscentral medel (ca 215000 kr) på att bland annat sprida notmaterial. Uppskattningsvis ansvarar Informationscentralen för att närmare 90 % av de samtida kompo- sitörernas verk blir tillgängliga på så sätt. Svårigheten att överblicka fältet och den vikt man tillmäter informationsuppgifterna har lett till att en informell samrådsgrupp med företrädare för olika intressenter har bildats.

6.4.3. Film

Internationell verksamhet

Svensk film når en ojämförligt mycket större utländsk publik än någon annan form av svensk kultur. Sveriges anseende som filmland gör att även icke- kommersiella filmvisningar ofta efterfrågas. I Östeuropa och u-länderna visas inte svensk film på biografer, men i dessa regioner finns ett stort intresse för svensk och västerländsk film. I Västeuropa och USA ordnas ofta vid universitet och andra kulturinstitutioner svenska filmveckor kring olika epoker och olika teman.

Särskilda visningar av svensk spelfilm utomlands sker genom Svenska Filminstitutet i kommersiellt intressanta regioner och av Svenska institutet i andra regioner och sammanhang. Sådana visningar är ofta ett inslag i den allmänna Sverigeinformationen och efterfrågan är mycket större än någon av de berörda institutionerna kan tillfredsställa. Svenska institutet disponerar ett antal äldre filmer och anordnar cirka 150 visningar om året. Under förutsättning av ökade anslag planerar Institutet att utvidga verksamheten väsentligt.

Kortfilm och dokumentärfilm av enskilda filmare eller bolag visas ofta vid skolor, föreningar och liknande genom Svenska institutets och utlandsmyn- digheternas förmedling. Kortfilmer om Sverige ur olika aspekter, som producerats av Sveriges Radios utlandsprogram, visas bland annat genom utbildnings-TV och kabel-TV främst i USA.

Filmare utanför de större bolagen saknar stöd till översättning och marknadsföring av svenska filmer, som inte lanseras av filmbolagen.

Deltagande i internationella festivaler är ofta enda möjligheten för dem att bli internationellt uppmärksammade och nå den utländska marknaden. Stöd för resor till festivaler och liknande utgår i första hand från Svenska institutet. För smalfilmare finns inga medel för resor till festivaler.

Resurser

Stöd för visning av svensk film utomlands är relativt begränsat. Svenska institutet och Svenska Filminstitutet använde ca 150 000 kr vartdera för icke— kommersiella filmvisningar i olika länder. Svenska Filminstitutet dispone- rade dessutom omkring 250000 kr ur egna fonder för att stödja svenskt deltagande i internationella filmfestivaler samt publikationer om svensk film på främmande språk. Svenska institutet gav bidrag (ca 75 000 kr) till kontaktresor och deltagande i kongresser m. m. till filmarbetare. lilmskri- benter och fotografer.

Omkring 80 procent av all spelfilm som visas i Sverige idag är importerad. Det statliga stödet på filmområdet inriktas på fraktstöd samt stöd till import, distribution och visning av kvalitetsfilm. Bå 1977/78 uppgick stödet till i runt tal 2,5 mkr. Utbildningsdepartementet gav bidrag till Svenska Filminstitutet för import och distribution av barnfilm, till Bio Kontrast för distribution av importerad spelfilm och till Svenska Filminstitutets Bio 16 för visning av spelfilm i nya former.

6.4.4. Litteratur och bibliotek

Internationell verksamhet

Ett litet språkområde som det svenska har särskilda svårigheter att göra den egna litteraturen uppmärksammad utomlands. Vissa svenska böcker har blivit introducerade och kända genom förlagens försäljningskontakter. Enskilda översättare, bl. a. i Frankrike, Italien, Polen, Rumänien och USA, har gjort stora insatser för att introducera svensk litteratur i sina hemländer. Genom personliga kontakter mellan svenska och utländska författare har också svensk lyrik översatts och introducerats, ofta i samlingsvolymer och antologier.

De utländska förlagen och deras lektörer kan inte ta del av litteraturen på svenska. Utredningen har i remissvar till Litteraturstödsutredningen före- slagit att ett antal svenska böcker i översatta manuskript görs tillgängliga för utländska förlag och andra som kan ha intresse för svensk litteratur. Ienlighet med regeringens förslag i särproposition våren 1978 om förbättrat litteratur- stöd har riksdagen fattat beslut om en sådan ordning. Urvalet av böcker sker genom kulturrådet och den praktiska handläggningen genom Svenska institutet.

Översättarna har en avgörande betydelse för introduktion av svensk litteratur utomlands. För deras resor och vistelser i Sverige och för kontakter med författare och andra utgår visst stöd från Svenska institutet. Också antologier och andra projekt kan få stöd från Institutet.

Sveriges Författarförbund har omfattande internationella fackliga kontak- ter och möter stort intresse för svensk kulturpolitik, bland annat det svenska

systemet med biblioteksersättning till författare. Enskilda författare kan för utlandsprojekt få resestipendier från Sveriges Författarfond och SIDA.

En bibliografi över böcker om Sverige på utländska språk, Suecana Extranea, ges ut av Kungl. Biblioteket och sprids i utlandet.

Svenska Barnboksinstitutet har bland annat genom utställningar och utbyte av publikationer ett livligt internationellt samarbete inom sitt område.

Stöd till utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning ingår i det statliga litteraturstödet och omfattar f. n. ca 75 titlar årligen. Också utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk kan numera få stöd.

Ett särskilt anslag för inköp av invandrarlitteratur till biblioteken utgår genom kulturrådet. Många lokala bibliotek är väl försedda med litteratur på invandrarspråken. Stockholms stadsbibliotek köper sammanlagt böcker på omkring 50—talet språk och har ca 500 tidningar och tidskrifter på utländska språk.

Bland de vetenskapliga biblioteken intar Kungl. Biblioteket (KB) en särställning i egenskap av landets nationalbibliotek. KB fungerar bland annat som en bytescentral mellan större vetenskapliga bibliotek utomlands och i Sverige. Också direkta bytesförbindelser förekommer mellan svenska och utländska bibliotek.

Resurser

Inom litteraturområa'et satsas numera relativt betydande belopp på att göra utländsk litteratur tillgänglig i vårt land. Däremot saknas det alltjämt istort sett stödformer för att föra ut den svenska litteraturen utomlands. För de presentationsöversättningar inom ramen för det statliga litteraturstödet som utredningen har föreslagit kommer från och med bå 1978/79 150000 kr årligen att anslås under en försöksperiod av fyra år.

Svenska institutet bidrog till att främja den svenska litteraturens spridning utomlands genom bland annat kontaktresor, bidrag till översättningar, symposier m. m. med sammanlagt ca 130 000 kr.

Sveriges Författarfond gav resestipendier till svenska författare, översät- tare och bokillustratörer (1,2 mkr) samt bidrag till översättare av svensk litteratur. främst dem som bor i Sverige (drygt 60000 kr).

SIDA fördelade omkring 400 000 kr för u-landsstipendier till bland annat författare och journalister. Dessutom anvisade SIDA 150 000 kr till utgivning av litteratur om utvecklings- och u-landsfrågor. Stödet avsåg både böcker av u-landsförfattare i översättning och svenska originalböcker.

Det statliga litteraturstödet fördelas av kulturrådet. Inom dess ram anvisades 1,24 mkr för utgivning av utländsk litteratur i svensk översättning. Vid fördelningen av dessa bidrag skall särskild hänsyn tas till behovet av atti Sverige ge ökad kännedom om litteratur från de olika invandrargruppernas hemländer och översättningar från språk som talas av språkliga minoriteter i landet. Kulturrådet anslog vidare 300000 kr för utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.

6.4.5. Konst, museer, utställningar m. m.

Internationell verksamhet

Utöver de statliga och statsunderstödda i museerna i Stockholm uppbar 25 regionala och lokala museer statsbidrag under verksamhetsåret 1977/78. Vidare finns ett antal lokala och kommunala konsthallar och museer.

Museernas internationella utbyte omfattar både forskningssamarbete och utställningar. De större museerna har vetenskapligt samarbete med insti- tutioneri andra länderi form av gemensamma forskningsprojekt, kongresser, studiebesök, utbyte av erfarenheter och publikationer m. rn. Ibland är detta samarbete mycket livligt. Naturhistoriska Riksmuseet förvaltar en stor del av Linnés samlingar, vilket medför omfattande kontakter med utlandet. För de mindre museerna består kontakterna mest av korrespondens, publikations- byten och medlemskap i internationella organisationer.

Utställningar med utländskt material ingår i de större museernas ordinarie verksamhet och ordnas i allmänhet genom deras egna internationella kontakter. I vissa fall är hela verksamheten internationellt inriktad, som för Medelhavsmuseet, Etnografiska museet och Östasiatiska museet i Stock- holm. Också andra museer som Moderna museet och Historiska museet i Stockholm samt Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg har många interna- tionella utställningar och kontakter.

De stora konstutställningarna från utlandet blir alltmer sällsynta. Kostna- derna för försäkringar, transporter och vakthållning har stigit kraftigt och utländska museer och samlare lånar numera ogärna ut sina konstverk. Svenska regeringen har riksdagens bemyndigande att efter prövning från fall till fall garantera värdet av en inlånad utställning från utlandet, vilket innebär en betydande ekonomisk lättnad för museerna.

Svensk konst visas utomlands genom bland andra Svenska institutet i samarbete med svenska och utländska museer och andra institutioner. Under de senaste åren har svensk grafik visats i flera afrikanska länder, svensk textil i Mexiko, svensk offentlig miljö i Kina, äldre svensk konst i Japan. Halmstadsgruppen i Paris och svenskt silver i Moskva. Svenska institutet har också distribuerat utställningar av informations- och debattkaraktär, till exempel Design för handikappade och Konst i tunnelbanan.

Samlingsutställningar och mindre vandringsutställningar av levande svenska konstnärer anordnas varje år av Nämnden för nutida svensk konst i utlandet. som också svarar för det svenska deltagandet i Biennalen i Venedig. En serie utställningar om Linné har producerats av Riksutställningar för visning utomlands. Enskilda konstnärer som får inbjudningar att utställa utomlands kan få stöd från konstnärsnämnden.

De regionala museerna saknar nästan helt möjligheter att delta i utställ- ningsutbyte. Det finns många önskemål att internationella utställningar i de större städerna i någon form ges vidare spridning i landet. För sådan spridning har Riksutställningar ett ansvar som man hittills inte har ansett sig kunna fylla av brist på medel.

Resurser

För utstälIningsverksamhet och övrigt utbyte anslogs sammanlagt ca 1,5 mkr. Därtill kom delarav anslag för ordinarie verksamhet,ca 1 mkr. Svenska institutet använde omkring 400000 kr för produktion och distribution av större utställningar till utlandet. Institutet gav också ca 75 000 kri resebidrag till konstnärer. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet anslog ca 350000 kr till utställningar. Konstnärsnämnden gav bidrag till enskilda konstnärers utlandsresor med ca 170000 kr. Utbildningsdeparte- mentet och kulturrådet gav bidrag för deltagande i internationella kongresser inom området med sammanlagt ca 120 000 kr.

6.4.6. Organisationer och föreningar

Organisationer och föreningar har ett livligt internationellt samarbete som syftar till att ge och få kunskap om vår egen och andra länders kultur i mer vidsträckt betydelse. Detta samarbete har ofta formen av kongresser, kurser och studiebesök. Särskilda projekt får stöd från SIDA samt utbildnings- och utrikesdepartementen. Stöd från SIDA utgår också till ideella föreningar som Chilekommitten, Frikyrkan hjälper, Svalorna och många andra. Idrottsrörelsen, fredsrörelsen och andra stora folkrörelser har naturliga internationella kontakter. Ungdomsrörelserna är i dag i hög grad inriktade på att belysa relationerna med andra länder och spegla andra folks levnadsvill- kor. Kvinnoorganisationerna samarbetar med andra länders organisationer förjämställdhet mellan män och kvinnor och stöder särskilt kvinnorörelser i u-länderna. Fredrika-Bremer-Förbundet är en av stiftarna av Afro-Art som bland annat främjar utbildning inom hantverksområdet i u-länderna. Kyrkornas internationella verksamhet omfattar även information i Sverige om kulturella, sociala och politiska förhållanden i u-länderna. Folkrörelsernas och organisationernas behov av stöd för sin internationella verksamhet utreds för närvarande inom kommundepartementet.

6.5. Kulturlivets synpunkter och önskemål

Vissa problem framträder särskilt tydligt i kulturlivets enkätsvar.

Bristen på resurser är det genomgående temat. Från nästan alla instanser omvittnas att internationella kontakter och impulser inte kan utvecklas därför att det inte finns tillräckliga anslag för internationell verksamhet vare sig hos institutionerna själva eller hos centrala organ.

Särskilt inom teater- och dansområdet saknas stöd till utbyte. Först från och med bå 1977/78 har kulturrådet anslagit ett mindre belopp (50 000 kr) för teaterinstitutionernas utbyte. I allmänhet är teatrarna hänvisade till tillfälliga bidrag från utrikes- och utbildningsdepartementen eller mindre bidrag från Svenska institutet.

Bristen pa" överblick och samordning upplevs som mycket besvärande. Olika sökande vet ofta inte vart de skall vända sig för att få bidrag. I många fall måste de ägna mycken tid åt att skrapa ihop även ganska små summor från flera olika håll. Upplysningar saknas om principerna för anslagsfördelning.

På musikområdet stöder i dag flera organ i olika former utbytet med utlandet. Tidigare gav bland andra Rikskonserter och Svenska institutet bidrag. Också kulturrådet har från och med bå 1977/78 anslagit ett mindre belopp till musikinstitutionernas utbyte.

Också inom konst- och utställningsområdet finns flera, delvis konkurre- rande organ för utbyte. Svenska institutet producerar och distribuerar utställningar i samarbete med svenska och utländska museer och institutio- ner. Andra insatseri mindre skala görs av Konstakademien och Riksutställ- ningar. Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) svarar för utställningar av nu levande konstnärer med undantag för konsthantverket. Inom detta område har Föreningen Svensk Form ansvar men inga medel och samarbetar oftast med Svenska institutet.

För kulturlivet i regionerna är bristen på resurser för internationella kontakter särskilt kännbar. De statliga och kommunala bidragen är inte dimensionerade för internationell verksamhet. Utbytet blir då lätt beroende av tillfälligheter och det är svårt att planera egna initiativ. Från många håll önskas att utställningar, turnéer och gästspel som kommer till Stockholm eller de större städerna också i någon form når ut i landet.

Den mottagande verksamheten anses särskilt angelägen. Intresset för att ta emot kulturimpulser och kulturarbetare från utlandet är stort men medel saknas ofta för dessa ändamål. De produkter som man kan få gratis eller billigt från främmande ambassader är inte alltid de som man från svensk sida anser mest angelägna. Med beroende av utländskt stöd kan utbytet bli ensidigt präglat.

Bland praktiska svårigheter i utbytet nämns långsamma beslutsprocesser i anslagsärenden och brist på resurser för oförutsedda tillfällen. De som inte är centralt placerade har svårt att få kontakter med utländskt kulturliv och information om projekt som förbereds i Sverige. Också med detaljer i fråga om transporter, korrespondens och kontrakt behövs ibland sakkunnig hjälp. För utbytet med öststaterna finns särskilda politiska och administrativa problem. Valutabestämmelserna innebär att svenska artister inte kan föra med sig intjänat gage ut ur landet och att kulturarbetare från öststaterna ofta blir beroende av svenskt stöd för vistelser i Sverige.

7 Kulturutbyte — förslag

7.1. Behov inom området

De svenska kulturkontakterna med världen utanför Norden har under efterkrigstiden ökat starkt. Utbyte i olika former har växt fram vid sidan av den kommersiella marknaden. Det bekräftas emellertid av utredningens kartläggning att de statliga anslagen för utbyte är otillräckliga för de behov som finns inom området. Tillfällen till utbyte, kontakter och impulser kan inte utnyttjas därför att medel ofta saknas även för ganska blygsamma kostnader i sammanhanget. Många inbjudningar och erbjudanden av stort intresse för det svenska kulturlivet måste avböjas av ekonomiska skäl. Andra länder kan inte i längden subventionera kulturmanifestationer i Sverige om motprestationer från svensk sida uteblir. I detta läge är risken för kulturlivets stagnation och provinsialism kännbar, särskilt utanför de större städerna.

Planering och effektivt utnyttjande av de resurser som finns försvåras också av att anslagen är splittrade och svåröverskådliga. De fördelas ofta efter ganska vaga principer och ibland med lång administrativ fördröjning. Delvis är detta en följd av att anslagen har kommit till efter hand utan någon övergripande plan eller målsättning. Många organ och institutioner är verksamma inom området men få har överblick över vilka resurser som finns och i vilken ordning de kan sökas.

Medan det statliga stödet till den inhemska kulturen har byggts ut under de senaste decennierna har det internationella utbytet varit ett försummat område. De verkliga anslagsbehoven uppgår därför till mångdubbelt större belopp än de förstärkningar som nu föreslås. Behoven omfattar många olika deltagare i många olika former av utbyte med många olika länder. För att börja uppfylla kulturpolitikens internationella mål och delta i det internatio- nella utbytet på ett sätt som svarar mot Sveriges ställning som kulturland måste vi nu lägga grunden till en ny satsning på detta område. Från den grunden bör sedan insatserna byggas ut i större skala under kommande ar.

7.2. Nuvarande ansvarsfördelning

Utredningens direktiv framhåller behovet av en klarare kompetensfördelning mellan olika anslagsgivande organ men betonar också önskvärdheten av att anslag ges av olika organ enligt olika principer. Någon helt klar och enhetlig

struktur av ett så skiftande område som innehåller så många olika aktiviteter och intressenter är inte möjlig. För utbytet över gränserna måste också hänsyn tas till den andra parten i utbytet som i olika fall tillämpar olika principer.

Flera olika metoder tillämpas redan nu för att tillföra kulturlivet resurser för internationellt utbyte. I vissa fall får kostnaderna täckas inom de medel som anvisas olika verksamheter generellt. För institutioner där internationell verksamhet är ett omfattande och självklart inslag kati denna metod vara den lämpligaste (Operan, Moderna museet).

[ andra fall anvisas särskilda medel till en institution att användas för internationella kontakter. För vissa institutioner kan statsmakterna vilja markera att just utbytet med utlandet skall vara av en viss omfattning eller fylla vissa funktioner (Rikskonserter, Riksteatern m.fl.).

En tredje metod är att särskilda organ förfogar över centrala medel som fördelas till de institutioner, föreningar. grupper och enskilda som deltar i utbytesverksamhet. Den metoden är en naturlig lösning i de fall där man inte från början kan beräkna hur omfattande utbytet kommer att bli eller vilka som kommer att delta (Svenska institutet, statens kulturråd).

Svenska institutet har som en av sina huvuduppgifter att främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet. Institutet tecknar kulturprogram med vissa länder i Östeuropa samt stöder och initierar projekt inom olika områden, särskilt utställningar, film och litteratur. Samtidigt har Institutet till uppgift att svara för en stor del av den officiella Sverigeinformationen, som också omfattar vissa kulturutbytesprojekt. Verksamheten har måst begränsas på grund av bristande resurser.

Svenska institutet svarar i dag endast för en mindre del av det statligt understödda kulturutbytet med utlandet. Ökad resvana, ökade språkkun- skaper och ökade professionella kontakter över gränserna har gjort det möjligt för det svenska kulturlivet att i stor utsträckning genomföra utbyte med utlandet utan ett särskilt förmedlande organ av Institutets karaktär.

Statens kulturråd skall främja de kulturpolitiska målen och har därmed ett övergripande ansvar också för utbytet över gränserna. Kulturrådet fördelar de statliga medlen till en stor del av det svenska kulturlivet och har sakkunskap inom detta område. Kulturrådet är i detta sammanhang endast anslagsför- delande och har inga initierande eller kontaktskapande uppgifter. Sedan några år tillbaka fördelar kulturrådet medel för utbyte bland annat till regionala och lokala teatrar och orkestrar, fria grupper och amatörer. Bara en liten del av behoven kan dock tillgodoses med nuvarande resurser.

En särskild uppgift för kulturrådet är att följa de kulturpolitiska ström- ningarna i utlandet. Att kulturrådet deltar i erfarenhetsutbytet kring dessa frågor är av betydelse för utvecklingen i Sverige.

7.3. Utredningens synpunkter

Frågan om kulturlivets ekonomiska och praktiska möjligheter att delta i det internationella utbytet har ofta kommit att bli en fråga om de förmedlande organens uppgifter och problem. Denna tonvikt på organisationsfrågor har inte stimulerat anslagsgivningen utan snarare skapat intryck av svårlösta

motsättningar inom området. Enligt utredningens mening måste nu uppmärksamheten i stället riktas mot kulturlivets behov av medel för att kunna vidmakthålla och utveckla sina internationella kontakter.

Kulturlivets fria och självständiga ställning måste vara en huvudprincip också för det internationella utbytet. Detta utbyte bör ses om en naturlig del av det svenska kulturlivet och finansieras i stort sett i samma ordning som gäller för den inhemska verksamheten. Förutsättningarna för utbyte med olika länder och regioner växlar emellertid starkt. I vissa länder uppfattas kulturutbyte som ett led i de officiella förbindelserna och kräver särskilda förhandlingar. I andra fall behövs omfattande förberedelser och teknisk hjälp. Dessa faktorer måste påverka anslagskonstruktioner och kompetensfördel- ning i Sverige.

Förstärkning av de statliga resurserna till kulturutbyte måste ha som mål att stimulera en mångsidig verksamhet, inte att styra denna verksamhets inriktning och innehåll. Väsentliga anslagsförbättringar behövs för att ge olika institutioner, organisationer, grupper och enskilda möjlighet att delta i ett ökat internationellt utbyte. Från dessa utgångspunkter kan bidragsgivning ske enligt olika modeller. Bedömningen av vilka former för anslagsgivning som ur olika synpunkter är mest funktionella varierar också bland experterna på området.

Utredningens förslag till ansvars- och resursfördelning utgår från principen om kulturlivets självständighet och mångfald samt från de behov och önskemål som har redovisats i kartläggningen. Förstärkta resurser föreslås över ett stort område. Vissa statliga kulturinstitutioner förutsätts själva administrera sin internationella verksamhet inom ramen för ökade ordinarie anslag. De regionala institutionernas önskemål om att kunna delta i utbytet uppmärksammas särskilt genom förslag om ett kraftigt ökat centralt anslag hos statens kulturråd. För bland annat utställningar, filmvisningar och översättningar föreslås ökade anslag för Svenska institutet. Ökade medel till vissa organ (Riksteatern, Rikskonserter m. fl.) förutsätts möjliggöra en ökad mottagande verksamhet i Sverige. Ökade anslag till bland andra kulturrådet och konstnärsnämnden förutsätts tillgodose fria grupper, amatörer och enskilda kulturarbetare.

De närmare formerna för ansvarsfördelning bör i viss utsträckning kunna utarbetas av de berörda parterna själva.

7.4. Utredningens förslag

Utredningens principförslag till ansvarsfördelning och medelsförstärkning innebär i huvudsak följande.

Anslag för kul/urutbvle som endast kräver ekonom/iska bidrag bör finnas hos statens kulturråd. Sådana bidrag bör avse projekt där kontakter har etablerats mellan en regional institution, fri grupp eller amatörensemble med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövs. Kulturrådet fördelar i dag vissa bidrag till lokala och regionala teater- och musikinstitutioner. fria grupper och amatörer för deras internationella verksamhet. Kulturrådet bör även i fortsättningen svara för sådan bidragsgivning som också bör omfatta lokala och regionala museer. Bidraget bör ökas kraftigt för att ge de regionala institutionerna möjlighet att delta i utbytet. Bidragen till fria grupper.

amatörer och internationella organisationer behöver ökas för att tillgodose några av deras önskemål om utbyggda kontakter med utlandet.

Anslag för kul/ttruthvte som kräverIliir/iand/i/tgar. teknisk samverkan orlt/ eller särskilda initiativ bör finnas hos Svenska institutet, som är en naturlig kontaktpunkt för utlandsmyndigheterna. Institutet har i dag sådana uppgifter inom ramen för kulturprogrammen med Östeuropa. Institutet har också traditionellt uppgifter inom vissa kulturområden, främst utställningar, filmvisningar och översättningsstöd. Institutet bör få ökade resurser för att också i fortsättningen svara för dessa uppgifter. Institutets erfarenhet och kompetens bör utnyttjas för centralmuseernas utställningsprojekt genom ett särskilt anslag inom Institutet för detta ändamål.

Anslag för större gästspel och turnéer bör rymmas inom ordinarie anslag för Operan och Dramaten. Operan finansierar och administrerar redan i dag sin gästspelsverksamhet enligt denna princip. Dramaten har ett obetydligt anslag för att sända ut och ta emot gästspel (10 000 kr) som föreslås ökat till ett mera realistiskt beIOpp. Övriga teatrar och orkestrar förutsätts kunna få bidrag ur de centrala medlen för regionala institutioner hos kulturrådet.

Anslag för manifestationer till exempel i samband med statschefsbesök och liknande bör finnas i form av särskilda medel inom ramen för utrikesdepar- tementets anslag för informationsverksamhet (se kapitlet om Information — förslag).

Anslag för enskilda kulturarbetare bör liksom nu finnas hos olika instanser för olika ändamål. För utbildning,arbetsresor och projekt i utlandet förutsätts medel finnas hos konstnärsnämnden som har stor frihet i sin bidragsgivning. Ökade medel till konstnärsnämnden bör också kunna öka stödet till utlandsresor. Detsamma bör gälla Sveriges Författarfond.

För att enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar skall kunna delta i kongresser, festivaler och liknande i utlandet bör medel finnas hos kulturrådet.

För enskilda kulturarbetare som av regeringen utses att delta i vissa internationella kongresser utgår medel från utbildningsdepartementet.

Medel för deltagande i särskilda projekt som initieras av Svenska institutet bör finnas hos Institutet.

Anslag för mottagande verksamhet bör finnas hos större museer i form av allmänt förstärkta utställningsanslag. Vissa funktioner bör kunna fyllas av Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar liksom Folkets Husförening— arnas Riksorganisation och Folkparkernas Centralorganisation. Denna verk- samhet bör fortsätta och förstärkas.

Överblick och vägledning inom området till olika intressenter bör ges genom ett särskilt sekretariat inom Svenska institutet. Ökade personalresurser föreslås för detta ändamål.

För deltagande i det internationella erfarenhetsutbytet inom det kulturpoli- tiska området föreslås ökade medel till kulturrådet.

Alternativa lösningar

Inom ramen för huvudlinjerna av utredningens förslag har på vissa punkter alternativa lösningar diskuterats. De medel som ställs till Svenska institutets förfogande för kulturutbyte

skulle kunna gälla också för utbyte inom till exempel teater- och musikom- rådena. Institutet har i dag vissa uppgifter inom film- och litteraturområdena och föreslås få ökat ansvar för utställningsverksamheten. Om Institutets uppgifter vidgades till att gälla också större gästspel och turnéer skulle insatserna avse alla konstområden vilket kunde vara motiverat av principiella och praktiska skäl.

Utredaren finner i och för sig en sådan lösning tänkbar men anser att utbytet i största möjliga utsträckning bör ske genom kulturlivets egna instanser. För gästspel och turnéer krävs ofta en professionell impressario men däremot inte Institutets förmedling. Under sådana omständigheter är det rimligare att Operans och Dramatens utlandsverksamhet liksom nu helt beslutas och finansieras av institutionerna själva än att detta sker genom ett annat organ med mindre sakkunskap om verksamheten. När det gäller övriga institutioner,dvs. regionala orkestrar och teatrar,skulle gränsdragningen mot kulturrådets ansvarsområde bli oklar, om kulturrådet normalt förutsätts svara för dessa institutioners utbytesverksamhet men Svenska institutet för deras "större" projekt.

Ökade resurser för Svenska institutet skulle kunna motivera att de nuvarande rådgivande referensgrupperna ombildades till nämnder med beslutsansvar för kulturutbytesprojekt. Ett sådant system skulle stärka kulturlivets inflytande över verksamheten men kunde samtidigt bli administrativt tungrott.

Det har också diskuterats att Svenska institutets anslag för internationellt utbyte inom kultur- samt studie- och forskningsområdena skulle föras över till utbildningsdepartementet. Därmed skulle i det löpande administrativa arbetet markeras att Institutets verksamhet baseras på såväl ett utrikespoli- tiskt som ett kultur- och utbildningspolitiskt ansvar. En sådan samlinansie- ring skulle dock innebära relativt stora praktiska och tekniska svårigheter i förhållande till en relativt liten verksamhet.

Utbildningsdepartementet har redan ett betydande inflytande över medelstilldelningen till kulturutbytet genom de organ som hör till departe- mentets ansvarsomräde (kulturrådet. de statliga kulturinstitutionerna, Riks- konserter. Riksutställningar. Riksteatern m. fl.).

7.5. Resurser

Ökade resurser föreslås till statens kulturråd, Svenska institutet samt vissa kttlturinstitutioner och andra organ enligt tabell 7.l.

Tabell 7.l Förslag om ökade resurser för internationellt kulturutbyte —sammanfattning (I OOO-tal kr)

Anslag Föreslagen l977/78 ökning

Statens kulturråd." Regionala museer, orkestrar och teatrar 100 I 400 Fria grupper, amatörer, internationella organisa-

tioner samt konferenser. festivaler etc. 630 950 Handläggning och erfarenhetsutbyte 150

Summa statens kulturråd 2 500

Svenska institu/et: Större utställningar 400 800 Kontaktservice. översättningsstöd. publikatio-

ner samt verksamhet vid CCS 900 500 Personal till kultursekretariat 300

Summa Svenska institutet I 600

Övriga: Dramaten (gästspelsutbyte) 10 150 Större museer (utställnings- och reseanslag) 500 350 NUNSKU (utställningar utomlands) 350 250 Konstnärsnämnden (resor och projekt utom-

lands) 950 200 Rikskonserter (utsändande och mottagande

verksamhet) 350 200 Riksutställningar (mottagande verksamhet) 100 100 Riksteatern (mottagande verksamhet) 500 100 Folkparkernas Centralorganisation och Folkets

Husföreningarnas Riksorganisation (motta- gande verksamhet) 875 150

Summa övriga: ] 500

Kommentar

För olika funktioner och ämnesområden förutsätts följande konsekvenser av utred- ningens förslag.

Teater. dans och musik

För gästspel och turnéer föreslås ökade medel för Dramaten. Operans behov bör prövas i satnband med ordinarie budgetberedning. För regionala och lokala teater- och musikinstitutioner föreslås ett centralt anslag hos kulturrådet. Vid fördelningen av dessa anslag bör kulturrådet informera och i lämpliga fall inhämta synpunkter från de svenska sektionerna av de internationella organisationerna ITI och IMC inom respektive teater- och musikområdet.

Föratt bereda artister och mindre ensembler arbetstillfällen i utlandet föreslås ökade medel till Rikskonserter.

Fria grupper och amatörer föreslås få ökat stöd för utbytesverksamhet genom kulturrådet.

Enskilda konstnärer inom teater—, dans- och musikområdena förutsätts få stöd för resor och projekt i utlandet genom ökade medel till konstnärsnämnden.

Enskilda medlemmar av organisationer, grupper och föreningar föreslås få ökat stöd för deltagande i kongresser, festivaler och liknande genom kulturrådet.

De intermttionella samarbetsorganisationerna inom kulturområdet föreslås få ökat stöd i varierande omfattning genom kulturrådet.

Sveriges Radios symfoniorkester har ett rikstäckande ansvar för en viktig del av det samlade musikutbudet och förväntas även genom den nya musikstudion öka sina samlade musikutbudet och förväntas även genom den nya musikstudion öka sina internationella kontakter. Eftersom gästspelsutbytet har kvalitetshöjande syfte förut— sätts ett särskilt årligt anslag (ca IOO 000 kr) för detta ändamål av licensmedel.

Kunst (It'll ttts/("i/lttt'ngar

För centralmuseernas utställningsprojekt i utlandet föreslås anslag inom Svenska institutet. För de regionala museernas utbytesverksamhet föreslås ett särskilt anslag hos kulturrådet. Vid fördelningen av dessa anslag hör kulturrådet informera och i lämpliga fall inhämta synpunkter från den svenska sektionen av den internationella museiorganisationen lCOM. Utbytesteknisk assistans bör kunna ges genom Svenska institutet.

För utställningar av modern svensk konst i utlandet föreslås ökade anslag till NUNSKU för såväl verksamhet som administration. NUNSKU bör liksom hittills kunna få viss service genom statens konstmuseer.

För utställningar av konstindustri och konsthantverk bör Svenska institutet ansvara i samarbete med bland andra Föreningen Svensk Form.

Enskilda konstnärer som är inbjudna att utställa utomlands bör kunna få bidrag genom konstnärsnämnden.

Film

För icke-kom mersiella visningar av svensk spelfilm föreslås ökade medel inom ramen för Svenska institutets informalionsverksamhet (se vidare kapitlet Information förslag). Också den konstnärliga kortfilmens utlandsmanifestationer förutsätts få stöd genom ökade medel till Svenska institutet. För enskilda filmkonstnärer förutsätts fortsatt stöd genom konstnärsnämnden.

Litteratur

För spridning av svensk litteratur utomlands har utredningen föreslagit presentations- översättningar inom ramen för det statliga |itteraturstödet,som fördelas av kulturrådet. Efter regeringens förslag i en särproposition om förbättrat litteraturstöd våren 1978 har riksdagen fattat beslut om en sådan försöksverksamhet. För praktisk handläggning av denna verksamhet liksom för andra stödåtgärder inom området föreslås ökade medel till Svenska institutet.

Enskilda författare och översättare förutsätts liksom hittills få resestipendier från Sveriges Författarfond. Medel för fackliga kontakter förutsätts kunna anvisas genom författarnas intresseorganisationer.

Särskild mottagande verksam/tet

För kostnader i samband med större utländska gästspel och turnéer i Sverige förutsätts Operan och Dramaten disponera egna medel. För regionala och lokala teatrar och

orkestrar föreslås centrala medel från kulturrådet.

För större utställningar i Sverige förslås ökade utställningsmedel till centralmuse- erna. Regionala och lokala museer förutsätts kunna utnyttja centrala medel från kulturrådet.

För att utländska kulturevenemang i Stockholm i ökad utsträckning skall kunna spridas ut i landet föreslås ökade anslag för mottagande verksamhet till Rikskonserter. Riksteatern, Riksutställningar och Folkparkernas Centralorganisation.

I enlighet med riktlinjerna i radiopropositionen (1977/78:9l) bör radio och tv i framtiden kunna fylla viktiga funktioner i detta avseende. Olika möjligheter bör prövas att genom dessa media förmedla de stora kulturinstitutionernas verksamhet och därmed även de internationella inslagen till en större pttblik.

Kon/ak! ()(/l service

För överblick och vägledning inom området föreslås personalförstärkningar för ett särskilt sekretariat inom Svenska institutet. Som centralt kontakt- och serviceorgan bör Institutet ha överblick över anslagsgivningen inom området och utarbeta allmänna upplysningar om var anslag finns att söka för olika ändamål, vilka särskilda problem som möter i olika regioner och vilken service som utlandsmyndigheterna kan ge. Sådana upplysningar bör spridas inom kulturlivet på lämpligt sätt.

Sekretariatet bör också kunna ge upplysningar om utbytets praktiska detaljer och erbjuda tjänster i dessa sammanhang.

Institutet bör ha löpande kontakter med kulturrådet och andra organ inom området.

8 Studier och forskning

8.1. Utredningens uppdrag

1 SIK—utredningens direktiv framhålls betydelsen av det internationella utbyte som sker genom bland andra högskolorna, vetenskapsakademierna och forskningsråden. Direktiven betonar också betydelsen av Svenska institutets utbytesverksamhet på detta område och de kulturprogram med andra länder i vilka utbytet av forskare och stipendiater utgör en viktig del. Området har utförligt belysts genom den av det dåvarande universitets- kanslerämbetet år 1973 initierade internationaliseringsutredningen. Denna utredning fann stora brister i det svenska utbildningsväsendets internatio- nella kontakter och framlade i sitt slutbetänkande (UKÄ-rapport 21:1974) en serie förslag till konkreta åtgärder. De viktigaste punkterna var allmän internationalisering av studierna, utbyggd språkundervisning samt vidgat internationellt studerande-, praktikant- och lärarutbyte. Endast utbytet faller inom SIK-utredningens arbetsområde. Mot denna bakgrund har SIK-utredningen valt att främst belysa Svenska institutets utbytesverksamhet inom området samt genom en viss uppföljning aktualisera internationaliseringsutredningens synpunkter i de frågor som avser personutbyte. Också det internationella utbyte som bedrivs genom de vetenskapliga akademierna, vissa stiftelser och fonder samt Studieförbunden redovisas i korthet.

8.2. Motiv för internationalisering

All kunskap innebär i sig själv vidgade gränser. Kunskapen om människan och världen har växt fram i olika länder och språkområden och fortsätter att utvecklas i samverkan mellan dem. Att detta särskilt har gällt den högre forskningen ger också Nobelprisen vittnesbörd om. Forskningen är till sin natur internationell och utbyte av erfarenheter över gränserna är en del av vetenskapens vardag.

Att delta i det internationella erfarenhetsutbytet är ett livsvillkor för forskningen men alltmera nödvändigt också för andra former av studier. Det kan sägas att samhällslivets allmänna internationalisering har ställt utbild- ningsväsendet inför en ny utmaning. De studerande måste förberedas för en framtid som yrkesutövare och samhällsmedborgare i en miljö där kravet på

internationell orientering kommer att öka.

Behovet av internationell solidaritet är enligt UKÄ-utredningen det viktigaste motivet för en internationaliserad utbildning. Eftersom de globala livsfrågorna är avgörande även för den enskilda individens och nationens villkor är en sådan utbildning också ett nationellt intresse. Ett särskilt mål är att främja öppenhet. förståelse och respekt för andra folk och deras kulturer. insikt om relativiteten i egna värderingar och levnadsmönster samt positiv inställning till samarbete och solidaritet över gränserna. UKÄ-utredningen framhålleratt personliga direktkontakter med studerande. lärare och forskare liksom med utbildnings- och forskningsinriktningar i andra länder vidgar perspektivet på det egna kunskapsområdets möjligheter och begränsningar på ett sätt som aldrig kan ersättas av litteraturstudier eller korrespondens. Det finns också en föreskrift om att högskoleutbildning skall främja förståelse för andra länder och för internationella förhållanden. Sådan förståelse måste baseras på internationellt utbyte.

Enligt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är personutbyte med läroanstalter i andra länder en av de verksammaste metoderna för en allmän internationalisering av utbildningen. Internationellt personutbyte är dessut- om nödvändigt för att stödja och stimulera utvecklingen inom sådana kunskapsområden där Sverige ligger efter i förhållande till andra länder.

Vidare har i Slutakten från den europeiska säkerhets- och samarbetskon- ferensen i Helsingfors 1975 de fördragsslutande staterna förbundit sig att underlätta det inbördes studerande-. lärar- och forskarutbytet.

Ökade resurser för utbyte är med hänsyn till dessa olika faktorer ofrånkomliga.

8.3. Utredningar inom området

Flera andra utredningar som berör detta område har nyligen framlagts eller arbetar fortfarande.

Frågor om studiestöd för svenska studerande i utlandet har behandlats av 1968 års studiemedelsutredning i betänkandet Vissa frågor rörande studiestöd (Ds U l974zl4). En av utbildningsdepartementet år l975 tillsatt utredning om det studiesociala stödet kan också komma att beröra frågor om svenska studerandes möjligheter till studier utomlands.

Under år l978 tillsatte utbildningsdepartementet en utredning om utländska studerandes möjligheter att studera i Sverige.

På den högre utbildningens och forskningens område har forskarutbild- ningsutredningen framlagt betänkandet Fortsatt högskoleutbildning (SOU 1977163). Forskningsrådens verksamhet har behandlats av forskningsrådsut- redningen i betänkandet Forskningsråd(SOU 1975126). Utredningen har i sitt slutbetänkande Forskningspolitik (SOU 1977152) belyst universitetens och högskolornas internationella verksamhet.

De särskilda förhållanden som råder för det nordiska samarbetet har behandlats i en av Nordiska ministerrådet år 1977 publicerad handbok, Att studera i Norden, som bl.a. tar upp behörighetsbestämmelser, nordisk tentamensgiltighet och stipendier för studier i de nordiska länderna.

8.4. Översiktlig nulägesbeskrivning

En utförlig nulägesbeskrivning inom området återfinns i bilaga 4.

8.4.1. Svenska institutet

Inom kultur- och erfarenhetsutbytet intar det internationella utbildnings- och forskningssamarbetet en framträdande plats. Svenska institutets uppgifter inom detta område omfattar internationell stipendieverksamhet. gästföreläsarutbyte och övrigt personutbyte samt stöd åt undervisning i svenska i utlandet.

Stipendieverksamheten är baserad på överenskommelser med andra länder (bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av regering och riksdag (s. k. gäststipendier. Europarådsstipendier m. fl.) Dessutom förvaltar Insti- tutet vissa uppdrag på stipendieområdet. bland annat för SIDA.

Efter samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen tecknar Svenska institutets. k. kulturprogram med de östeuropeiska länder som så önskar (se vidare kapitlet om Kulturavtal). Utfåstelser om stipendie- och forskarutbyte utgör som regel den övervägande delen av de konkreta åtagandena i kulturprogrammen, som fastställer antalet stipendiemånader i båda riktning- arna. Detta utbyte sker inom ramen för de bilaterala Stipendierna. En utförlig redogörelse för kulturprogrammen med olika länder återfinns i bilaga 5.

De bilaterala Stipendierna finns såväl i form av korttidsstipendier (i regel lO—l4 dagar) som långtidsstipendier(minst en termin). Det rör sig om ca 80 årsstipendier och 100 korttidsstipendier i vardera riktningen. Stipendieverk- samheten har sin tyngdpunkt i europeiska länder men även andra regioner finns representerade. Utvecklingen av kulturprogrammen har lett till en betydande ökning av de östeuropeiska ländernas andel särskilt av korttids- Stipendierna.

Gäststipendierna omfattar 100 läsårsstipendier för sökande från alla länder och kan innehas upp till tre år. De skall så långt möjligt fördelasjämnt mellan studerande från olika geografiska områden och mellan olika utbildningsvä- gar.

Bland övriga stipendier som Institutet administrerar kan nämnas 120 FN- och OECD-stipendiaters vistelse i Sverige i perioder från en vecka till ett år per stipendiat. En likartad stipendieform med 10 läsårsstipendier utgör Sveriges bidrag till Europarådets stipendieprogram.

Svenska institutets stipendieverksamhet kompletteras med ett mera flexibelt men ganska litet anslag för övrigt personutbyte, som också används för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolans. Bidrag kan också utgå till utländska deltagares rese- och uppehållskostnader i samband med konferenser. symposier och liknande i Sverige liksom till svenska grupper eller enskilda för konferenser och studieresor i utlandet.

En särskild uppgift för Svenska institutet är att ge stöd och service till undervisningen i svenska vid utländska läroanstalter. Undervisning i svenska bedrivs för närvarande vid ca 200 universitet och högskolori Europa, Nordamerika. Australien. Nya Zeeland, Japan och Sydkorea och dessutom vid många andra läroanstalter i Europa och Nordamerika. Ca 10 000 pesoner beräknas i dag delta i kurser i svenska språket utanför Norden. Bland de ca 300

lärarna finns ett trettiotal svenska lektorer. Dessa utses av universiteten i samråd med Svenska institutet med hjälp av en särskild Iektoratsnämnd.

Undervisningen initieras av de utländska läroanstalterna själva som också ekonomiskt ansvarar för verksamheten. Det är emellertid ett svenskt intresse att ge studerande och lärare tillfälle till vistelseri Sverige och till fördjupade kontakter med språk och litteratur. kultur och samhälle. De som spontant läser svenska har ofta ett allmänt intresse för Sverige som de senare inom olika verksamhetsområden för vidare till sina landsmän. Institutets stöd omfattar dokumentationsservice. bokgåvor och tidningsprenumerationer. rese- och expensbidrag till svenska lektorer. rese- och uppehållsbidrag för utländska skandinavister på besök i Sverige. feriekurser i svenska för utländska svenskstuderande. lärare och översättare. läromedelsstöd samt föreläsarverksamhet och andra kulturella arrangemang på svenskundervis- ningsorter.

8.4.2. Universitet och högskolor

lnternationaliseringszitredningen

För att belysa omfattningen av det internationella utbytet mellan svenska och utländska universitet företog UKÄ:s internationaliseringsutredning bå 1972/ 73 en kartläggning som kompletterades med uppgifter för bå 1973/74.

Utredningen fann det påfallande att Sverige jämfört med många andra länder i så ringa grad har haft genomtänkta system och organisationsformer för utbyte av lärare och studenter. Organ för internationellt utbyte saknades inom universitetsväsendet och dessa frågor hade inte heller diskuterats i någon större utsträckning. Översikter. utvärdering och statistik inom detta område saknades nästan helt.

Antalet svenska studenter som studerade eller praktiserade utomlands kunde inte fastställas säkert men beräknades till ca 1 000. Under åren 1965—71 hade ca 2 500 fått studiemedel för studier utomlands. Utlandsstudier försvårades genom att studiemedel beviljades restriktivt och genom att information om studiemöjligheter utomlands var svårtillgängliga.

Också uppgifter om antalet utländska studenter i Sverige saknades. Ca 4 600 utländska medborgare hade fått studiemedel. Därtill kom gäststudenter och studenter från de nordiska länderna. Ingen myndighet hade ansvar för eller verkade för en samordning när det gällde utländska studenters studiesitua- tion.

En begränsad grupp svenska forskare och lärare hade möjligheter att resa och forska utomlands. Inom grundutbildningen fanns få möjligheter. medan av de graduerade vid vissa institutioner nära hälften hade rest utomlands. Mest reste naturvetare och medicinare. De flesta resorna utanför Norden gällde Västeuropa och USA. Finansieringen skedde till stor del genom forskningsråden.

Antalet utländska forskare i Sverige fanns inte preciserat. Längre vistelser administrerades ofta av forskningsråden. akademierna eller Svenska institu- tet. Korta studiebesök var vanligare och initierades genom personliga kontakter mellan forskare i Sverige och utomlands eller förmedlades av forskningsråden. akademierna eller Svenska institutet. Nära hälften av

gästforskarna kom från USA. Inom ramen för IVA:s forskarutbyte kom också forskare från Frankrike. Japan, Rumänien. Sovjet och Tjeckoslova- kien.

Den traditionella formen för utbyte av lärare och forskare var gästförelä- sararrangemang. Det särskilda anslaget för detta ändamål har numera ersatts av de s.k. internationaliseringspengarna. En del institutioner. särskilt de naturvetenskapliga. hade avtalsbundet utbyte med utländska institutioner. Andra hade utbytestjänster och regelbundna forskarutbyten och dessutom förekom gemensamma forskningsprojekt, seminarier och kurser. Finansie- ringen skedde till stor del genom forskningsråden. akademierna. Svenska institutet. privata stiftelser och utländska medel. Utbytet med Östeuropa gick huvudsakligen genom de vetenskapliga akademierna med bidrag från utrikes- och utbildningsdepartementen. Samarbetet med u-länderna var mycket begränsat.

UKÄzs utredning ansåg att personutbyte var ett av de väsentligaste medlen för att åstadkomma verkliga internationaliseringseffekter. Ett livligt person- utbyte med omvärlden var också en förutsättning för att universitetens verksamhet skulle kunna bedrivas på en hög nivå och innebära omprövning och förnyelse av forskning och utbildning med hänsyn till framtidens krav. Utredningen framförde därför olika förslag om att undanröja eller mildra existerande strukturella. formella. tekniska och ekonomiska hinder för internationellt utbyte. Bland annat föreslogs anslag för förstärkning av universitetens internationella utbyte.

Internalionaliseringsutredningens slutsatser om behovet av en nyoriente- ring av högskolans verksamhet har stimulerat debatten och påverkat utvecklingen. En ny högskoleorganisation gäller sedan den I juli 1977 och i den nya organisationen har flera av utredningens principer förverkligats. Kravet på en internationell breddning av utbildningen har också skrivits ini den nya högskolelagen. Från och med bå 1976/77 har särskilda medel upptagits i statsbudgeten för detta ändamål. de 5. k. internationaliserings- pengarna. Anslaget har sedan dess varit oförändrat 2 mkr. Det har främst använts för studieresor inom grundutbildningen men också för visst utbyte av lärare.

l l978 års budgetproposition uttalar deparatementschefen sin anslutning till internationaliseringsutredningens motiv och mål. Departementschefen drar slutsatsen att de praktiska åtgärderna för programmets förverkligande är en fråga om att ompröva användningen av de resurser som står till förfogande inom högskolan.

Enligt universiteten är det emellertid inte möjligt att i det rådande ekonomiskt kärva läget avsätta pengar till internationellt utbyte från den ordinarie budgeten.

SIK -utredningens uppföljning

För att undersöka i vilken mån situationen har förändrats efter internatio- naliseringsutredningen företog SIK-utredningen i samråd med UHÄ under våren 1978 en begränsad kartläggning av det internationella utbytet inom högskoleområdet. Materialinsamlingen har gällt dels utländska högskolelä- rares verksamhet i Sverige, dels svenska studerandes och lärares studier och

forskning i utlandet. Utländska studerandes villkor i Sverige har inte undersökts. inte heller utbytet inom Norden.

Materialets provkarta på internationellt utbyte visar att resurserna fortfa- rande är otillräckliga för de utvidgade kontakter som allmänt anses nödvän- diga. Utbytet med VästeurOpa och USA dominerar över utbytet med andra delar av världen. Inom grundutbildningen är det huvudsakligen med hjälp av internationaliseringspengar och egna medel som utlandskontakter förekom- mer. Inom forskarutbildningen kan sådana kontakter finansieras genom forskningsråden och vetenskapsakademierna och även från andra källor.

Detfast organiserade utbytet mellan läroanstalter är betydligt mera sällsynt än tillfälliga kontakter. Där fast utbyte förekommer dominerar kontakterna med Västeuropa och USA men det sker också med Östeuropa och Östafrika. Universitetet i Lund har lärarutbyte med Glasgow och London. Universitetet i Linköping har utbyte av forskare med Stanford University i USA och Bragauniversitetet i Portugal. Universitetet i Stockholm har samarbete med ett stort antal länder och utbyte av forskare och forskarstuderande även med Budapest, Leningrad och Warszawa. Högskolan i Växjö har i samarbete med Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och SIDA ett projekt för överfö- rande av kunskap till Tanzania och andra stater i Östafrika.

Studerande inom grundutbildningen har i ganska stor utsträckning gjort gruppresor utomlands. särskilt från universiteten i Stockholm och Uppsala. Resorna har främst gått till Västeuropa men också till Cuba. Kenya. Polen. Sovjet och Västasien. Dessa resor förekommer främst inom humanistiska och språkvetenskapliga ämnen men också inom naturvetenskapliga ämnen. 660 studenter har fått studiemedel för studier utomlands.

Svenska lärare och forskare reser ibland tillsammans med grupper av studerande men gör också egna studie- och konferensresor, delvis med hjälp av internationaliseringspengar. I andra fall har medel utgått från Svenska institutet . SIDA. universiteten och olika stipendiefonder. Ett stort antal lärare och forskare har på detta sätt deltagit i symposier och konferenser utomlands. Vid Stockholms universitet har nästan alla institutioner sänt forskare till utlandet under längre eller kortare tid. Vid Karolinska Institutet i Stockholm tillbringar forskarna ofta lång tid utomlands vid olika forskningscentra.

Utländska lärares och forskares vistelser i Sverige finansieras genom forskningsråden. vetenskapsakademierna. Svenska institutet. stiftelser. utländska medel eller andra källor. Ungefär hälften av institutionerna vid universitetet i Stockholm har fast samarbete med andra länder och nästan alla tar emot gästforskare och gästföreläsare. Ett hundratal forskare från USA har under de senaste tjugofem åren knutits till olika svenska universitet genom Fulbrightprogrammet. Under 1977 fanns vid Karolinska Institutet i Stock- holm 226 vetenskapsmän från 56 länder. främst USA. Japan och Italien. Vid universitetet i Uppsala förekommer gästforskare och gästföreläsare i relativt stor utsträckning. främst från USA och Västeuropa men också från Australien, Canada. Indien och Japan. Högskolan i Luleå har haft gästfor- skare från Egypten. Cypern. Turkiet och Indien.

Ett önskemål från universiteten är att kunna sända grupper av studerande inom grundutbildningen utomlands varje år. Även forskarstuderande bör få bättre möjligheter till utlandsstudier. Alltför få tillfällen finns för de yngre

forskarna och lärarna att kunna tillbringa en längre tids vistelse vid ett utländskt universitet. Behovet av medel för konferenser och studieresor är mycket stort. liksom behovet att kunna bjuda in gästforskare med särskilda specialiteter.

8.4.3. Akademie/'. forskningsråd m.fl.

De vetenskapliga akademierna är fristående organ i förhållande till den offentliga organisationen för forskning och utveckling. De har dock ofta en officiell prägel. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Kungl. Veten- skapsakademien (KVA) har den mest omfattande verksamheten.

IVA erhöll bå 1977/78 ca 615 000 kr från utrikesdepartementet för forskarutbyte med Östeuropa. Utbytet regleras genom samarbetsavtal med motsvarande organ i nästan alla östeuropeiska länder samt Folkrepubliken Kina. Sammanlagt mottar IVA inom ramen för dessa avtal omkring 50 forskare årligen. Antalet svenska forskare som reser ut är något större.

lVA:s internationella verksamhet består i övrigt av teknisk-vetenskapliga attacheeri sju länder. främjande av bilaterala forskningsorganisationer samt informations- och dokumentationstjänster rörande utländsk teknik och forskning.

KVA har tillsammans med IVA avtal om forskarutbyte med Sovjetunio- nen. Vidare har man avtalsbundet utbyte med vetenskapsakademierna i Bulgarien. Polen. Rumänien. Tjeckoslovakien. Tyska Demokratiska Repub- liken och Ungern samt med Royal Society i England. Utbytet omfattar i dag sammanlagt drygt 190 manmånader per åri vardera riktningen. Det bekostas i huvudsak inom ramen för utbildningsdepartementets anslag till KVA (bå 1977/78 600 000 kr).

Därutöver bedriver KVA en betydande forskarutbytesverksamhet med akademier i andra länder och är huvudman för de svenska nationalkommit- teer som sköter kontakterna med internationella vetenskapliga fackunio- ner.

OCkSåIlt)tisk/iiiiQS/"ät/Pli spelar en viktig roll för det internationella utbytet inom universitet. enskilda institutioner och forskningsinstitut. Forsknings- rådcn har under utbildningsdepartementet ett huvudansvar för att forsk- ningsprojekt med hög vetenskaplig betydelse kan få finansiellt stöd. Inom universits- och högskoleområdet svarar forskningsråden för en del av de medel som går till internationellt utbyte.

Utbildningsdepartementet kan ge resebidrag till svenskt deltagande i vissa internationella konferenser inom forskningsområdet och adminis- trationsbidrag till vetenskapliga symposier och konferenser i Sverige.

Utbyte sker också genom fonder och stiftelser som stöder vetenskaplig forskning. Några av dem har som huvuduppgift att stödja forskarutbyte och utlandsstudier genom stipendier och bidrag. Hit hör t. ex. Sverige—Amerika- stiftelsen. nämnden för svensk-amerikanskt forskarutbyte (Fulbright- kommissionen) och 1976 års fond för personutbyte mellan Sverige och Förenta Staterna. Allmänt stöd efter vissa särskilda regler för studier utomlands ger centrala studiestödsnämnden.

Även de svenska Aforskningsinstitttten i Athen. Rom. Paris och Istambul stöder forskning och utbildning genom stipendier.

8.4.4. Studieförbund

Internationella frågor har enligt Folkbildningsförbundet alltid intagit en viktig plats inom den svenska folkbildningen. Det gäller såväl samarbete med systerorganisationer i andra länder som innehållet i och uppläggningen av studier och utbildning.

Utöver de medel som står till studieförbundens förfogande från stat. kommun och i form av medlemsbidrag m. ni. har SIDAs insatser kommit att få betydelse för det internationella utbytet. I början av 1970-talet beslöt riksdagen att sådana medel skulle anvisas till studieförbund och löntagaror- ganisationer för ökad u-landsinformation. Bå 1977/78 uppgick SIDAs bidrag till dessa organisationer till 9.9 mkr varav 5.7 mkr avsåg Studieförbunden.

Nästan alla studieförbund anordnar resor till olika u-länder med bidrag från SIDA. Verksamhetsåret 1976/77 företogs 30 sådana studieresor med ca 300 deltagare. Utöver studiecirkelverksamhet. studieresor. seminarier m. m. har man också framställt informations- och studiematerial samt genomfört mötes-. kurs— och konferensverksamhet för cirkelledare. konferensledare och föreläsare m. m. med stöd från SIDA.

Studieförbundens nordiska samarbete är vanligtvis väl utbyggt. Ett fast samarbete med institutioner i andra länder har efterhand utvecklats. bl.a. med stöd från utbildningsdepartementet. Syftet är enligt ABF att sprida information om Sverige i andra länder och ge möjlighet att i Sverige informera om och stifta närmare bekantskap med kultur- och levnadsförhållanden i andra länder än Sverige.

Intresset för studier och språkkurser utomlands ökar. TBV har särskilt inriktat sig på språkkurser och samarbetar med en europeisk organisation. Eurocentra. som har skolor i flera länder i Västeuropa. Varje år anordnas dessutom ämneskurser bland annat i England och Tunisien. Handledare kan få vidareutbildning i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike.

Studieförbundet Vuxenskolan har företagit språkresor till skolori England. Folkuniversitetet har kurser och utbildningsverksamhet i samarbete med utländska institutioner. Fasta Språkskolor har under de senaste tio åren byggts upp i England. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland.

Folkbildningsförbundet och Studieförbunden har också mottagande verk- samhet i form av studiebesök. gästlärare och institutionssamarbete.

8.5. Problem inom området

Bristen på resurser är det främsta hindret för utvecklingen av internationella kontakter inom alla områden av studier och forskning.

Inom den högre utbildningen måste ofta även mycket starkt motiverande kontakter avskrivas av brist på resurser. Särskilt svårt är att finansiera utländska lärares och forskares vistelser i Sverige.

Internationaliseringspengarna har haft en stimulerande effekt men de delas ut med kort varsel och betraktas som osäkra. De har möjliggjort utlandskontakter främst för studerande inom grundutbildningen. Behoven överstiger vida de tillgängliga medlen. Samtidigt har den allmänna resurssi- tuationen försämrats genom att utökad verksamhet förutsätts inom en snävare resursram. I en del fall har institutionerna därför tvingats avstå från att bjuda in gästforskare.

Andra hinder för utbytet är bristande språkkunskaper. Någon förändring i detta avseende har knappast inträffat efter internationaliseringsutredningen. Utbytet med icke engelskspråkiga länder blir av denna anledning ofta eftersatt. Reglerna för tillsättning av vikariatstjänster och de små institutio- nernas problem att skaffa vikarier skapar också svårigheter.

Ett problem i fråga om stipendier för studier utomlands är att de huvudsakligen avser forskare och studerande inom högskoleområdet. Stude- rande inom andra utbildningsområden saknar en central instans och har svårare att få rådgivning och vägledning.

Svenska institutets anslagsutveckling under senare år har inte tillåtit någon ökning av stipendiebeloppen eller utvidgning av verksamheten. Utbygg- naden av samarbetet med länderna i Östeuropa har delvis skett på bekostnad av utbytet med Västeuropa och Nordamerika. Det kan enligt Institutet finnas skäl att uppväga denna tendens genom att öka antalet stipendier.

Stipendierna till gäststuderande behöver öka i antal men också i pengar. Etablerings- och resebidrag skulle underlätta för gäststuderande från avlägsna länder att utnyttja Stipendierna.

Utvecklingen av undervisningen i svenska vid utländska universitet ställer ökade krav på Institutets stöd och service till denna viktiga målgrupp. Ökade rese- och expensbidrag till de svenska lektorerna samt ökad kurs- och konferensverksamhet i Sverige är särskilt angelägna önskemål. Bland annat skapar valutabestämmelserna i östländerna svårigheter för svensklektorerna där. De får sin lön i landets valuta men måste som utlänningar betala resor och hotellvistelser i stationeringslandet i västvaluta. För läromedel är undervisningen i svenska i dessa länder beroende av stöd från Sverige. Ett önskemål som ibland har framförts är att Institutet skulle köpa in restupp- lagor av svensk skönlitteraturoch skänka till de skandinaviska avdelningarna utomlands.

För gästföreläsarutbytet och övrigt personutbyte som inte faller inom ramen för den vanliga stipendieverksamheten är behoven långt större än resurserna medger och Institutet anser det särskilt angeläget att kunna förstärka denna verksamhet. Det gäller ofta deltagande i kongresser eller konferenser som anmäls med kort varsel och det gäller också möjligheter att låta studerande inom andra utbildningsområden än högskolorna att kunna delta i utbytet.

För Studieförbunden är bristen på resurser det största problemet. Stödet från SIDA har möjliggjort en livaktig verksamhet i olika former med anknytning till u -länderna. Studieförbunden framhåller att utlandsvistelser är viktiga för språkstudier och beklagar att anslag nästan aldrig beviljas till studiecirklar

som hålls utomlands. även om sådana cirklar inte medför någon extra kostnad för statsverket.

8.6. Utredningens synpunkter och förslag

Internationaliseringsutredningens principiella förslag om en utvidgad inter- nationalisering av utbildningen fick enhälligt stöd av remissinstanserna. Behovet av ett mera aktivt stöd för att vidga högskolans utlandskontakter kan efter den av SIK-utredningen genomförda studien hävdas med förnyad skärpa. Att en ekonomisk satsning på sådana åtgärder är berättigad har också bekräftats i olika uttalanden från ansvarigt håll. Mot denna bakgrund lägger UHÄ i anslagsframställningen för 1979/80 fram förslag om tillskott till de särskilda resurserna för internationellt utbyte.

Utredningen vill kraftigt understryka de allmänna synpunkter och krav på ökade resurser inom området som framlades av internationaliseringsutred- ningen. Detta är så mycket mera angeläget som enligt vad utredningen visade Sveriges internationella kontakter på detta område har varit eftersatta.

Utredningen instämmeri Svenska institutets önskemål om förstärkning av Stipendierna till gäststuderande och förutsätter att dessa frågor kommer att behandlas av 1978 års utredning om utländska studerande.

Utredningen finner det också angeläget att studieförbunden får möjlighet att vidga sin internationella verksamhet och förutsätter att dessa frågor behandlas av utredningen om folkrörelsernas internationella verksamhet.

Med hänsyn till dessa faktorer föreslår utredningen konkreta åtgärder endast inom områden som inte har behandlats eller kommer att behandlas i andra sammanhang.

Stöd till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter är en viktig insats som bör utvidgas. De som i utlandet av eget intresse läser och undervisar i svenska språket måste bedömas som en mycket kvalificerad målgrupp också för åtgärder i avsikt att stimulera ett allmänt Sverigeintresse. Utredningen finner Svenska institutets önskemål att kunna förstärka olika stödformer väl motiverade och föreslår en ökning med 500 000 kr för denna verksamhet.

Medel för gästföreläsarutbyte. kongressdeltagande och liknande samt för utbyte inom andra utbildningsområden än högskolans kan komma att tillföras universiteten och folkrörelserna i ökad utsträckning. Iavvaktan på en sådan resursförstärkning bör Svenska institutets anslag för denna verk- samhet förstärkas med 300 000 kr.

Sammanfattning avförs/ag

Utredningen vill understryka vikten av att internationaliseringsprogrammet förverkligas genom fortsatt resursökning till universitet och högskolor för detta ändamål.

Utredningen föreslår ökade resurser enligt följande:

Tabell8.l Förslag om ökade resurser till Svenska institutets verksamhet inom området studier och forskning (] OOO—tal kr)

Ändamål

Stöd till undervisning i svenska vid ut- ländskaläroanstalter Stöd till gästföreläsare och övrigt person- utbyte inom studier och forskning

Summa

Anslag

610

130

Föreslagen ökning

500

300

800

9 Svenska institutet

9.1. Uppdrag och verksamhet

9.1.1. Historik

Behovet av ett självständigt organ för allmänt Sverigefrämjande verksamhet i utlandet växte fram mot slutet av andra världskriget. Enligt Amerikautred- ningen 1943 var det angeläget att Sverige efter freden förstärkte sina allmänna. kommersiella och kulturella kontakter med omvärlden för att i ökad utsträckning kunna delta i det internationella samarbete som förestod. Erfarenheterna från andra världskriget visade också behovet av särskilda insatser för att ge en allsidig och aktuell bild av Sverige och svenska förhållanden. Med den erfarenhet man då hade av olika slags statlig propaganda ansågs det önskvärt att ett sådant organ fick en självständig ställning utanför statsdepartementen.

Svenska institutet bildades 1945 som en ideell förening med staten och näringslivet som bidragsgivande medlemmar. Ända sedan dess har Institutet varit föremål för utredningar och diskussioner. som oftast har gällt organi- sations- och samordningsfrågor. Upplysningsberedningens betänkande 1965 om Reorganisation av utlandsinformationen (196525) innehåller en redogö- relse för samtliga tidigare utredningar. 1966 års utredning om Svenska institutet (SOU 1967156) ger en historik av Institutet fram till 1967.

1966 års utredning fann efter diskussion av vissa principfrågor inte motiverat att föreslå någon väsentlig förändring av Svenska institutets verksamhet eller ställning. De fiesta remissinstanserna instämde i denna bedömning. men åtskilliga framhöll behovet av ökade medel för kulturutbyte och av en samlad lösning av utlandsinformationens organisationsfrågor.

1970 omvandlades Svenska institutet till statlig stiftelse efter förslag som utarbetades inom utrikesdepartementet (UD PM 1969-12-05). Propositionen (1970145) framhöll att ett fristående organ behövdes för ”vissa uppgifter inom Sverigeinformationen och erfarenhetsutbytet med utlandet” och att Insti- tutet kunde göra "viktiga kompletterande och samordnande insatser" inom kultur- och utbildningsområdena. Namnet ändrades från "Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet” till "Stiftelsen Svenska institutet". För den export- och turistfrämjande verksamheten ansvarade Sveriges Allmänna Exportförening som 1972 ombildades till Sveriges Exportråd och Svenska Turisttralikförbundet som 1975 ombildades till Sveriges Turistråd.

9.1.2. Verksamhet

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse som enligt stadgan har till ändamål att ”främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv".

Svenska institutet leds av en styrelse som består av tio ledamöter och Institutets direktör. Ledamöterna och direktören utses av regeringen som bland ledamöterna förordnar en ordförande. 1 styrelsen skall ingå företrädare för utrikes— och utbildningsdepartementen samt för kulturlivet. universite- ten. folkrörelserna. den fackliga rörelsen och näringslivet. För kontakt med samhällsinstitutionerna och andra organ som har beröring med Institutets verksamhet finns referensgrupper som tillsätts av styrelsen. Stiftelsen får utföra uppdrag mot ersättning inom sitt verksamhetsområde. Till Institutet hör också det svenska kulturhuset i Paris. Centre Culturel Suédois.

Svenska institutet är ett serviceorgan som enligt stadgan skall samarbeta med myndigheter och enskilda inom och utom landet. Verksamhet och budget var 1977/78 indelade i följande sju program:

Program 1. Personal och administration Stockholmskontoret Program 2. Svenska kulturhuset i Paris (CCS)

Program 3. Informationsverksamhet Program 4. Allmän kulturutbytesverksamhet Program 5. Stipendieverksamhet Program 6. Övrigt personutbyte inom studier/forskning Program 7. Stöd till undervisning i svenska utomlands.

Information om det svenska samhället sker genom trycksaker. filmer. utställningar. dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Kulturut- bytet främjas genom trycksaker. översättningsstöd. filmvisningar. utställ- ningar. seminarier och personutbyte. Studier och forskning stöds genom stipendier. person- och forskarutbyte. kurser. konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter.

Utförlig redovisning för Svenska institutets olika verksamheter finns i bilagornas nulägesbeskrivningar av områdena information. kulturutbyte samt studier och forskning.

Svenska institutet har under senare år fått regeringens uppdrag att administrera bl. a. 100 gäststipendier årligen och har tillförts särskilda medel för denna verksamhet. Institutet tecknar vidare kulturprogram med länder som kräver formalisering av utbytet och handlägger idag sju sådana kulturprogram med Albanien. Bulgarien. Jugoslavien. Polen. Rumänien. Sovjetunionen och Ungern. Kulturprogrammen fylls till största delen genom person- och forskarutbyte. Under 1970-talet genomförde Institutet en försöksverksamhet i Kenya. Senegal och Tunisien. som syftade till ökat kultur- och informationsutbyte med u-länderna.

Svenska institutet finansieras med några undantag över utrikesdeparte- mentet. som svarar för budgetberedning och ger allmänna riktlinjer för verksamheten. Inom Institutet finns i dag i Stockholm 67 tjänster och vid kulturhuset i Paris 8 1/ 2 tjänster. Under det senast redovisade verksamhets- året 1976/77 var budgeten ca 19 miljoner kronor. varav Institutets ordinarie anslag uppgick till 15.7 miljoner. Därutöver bidrog utrikesdepartementet med

ca 1 miljon för särskilda projekt och SIDA m. fl. med ca 2 miljoner för stipendier. Vissa intäkter för försäljning m. m. uppgick till 0.1 miljoner. Av det sammanlagda anslaget användes ca 7.3 miljoner till löner och administration. 1.8 miljonertill kulturhuset i Paris. 2.8 miljoner till informa- tion om det svenska samhället.0.9 miljoner till kulturutbyte och 5.9 miljoner till stipendier. studier och forskning.

9.2. Aktuella problem

9.2.1. Bakgrund

Den snabba ökningen av internationella kontakter inom nästan alla områden har påverkat och fortsätter att påverka förutsättningarna för Svenska institutets verksamhet. Anspråken på tjänster har ökat. samtidigt som Institutet har haft svårt att få gehör för sina anslagskrav. Institutet har sökt vidmakthålla rollen som centralt organ för information och kulturutbyte trots att förutsättningarna har förändrats för en sådan roll. Sverigeinformation och kulturutbyte har funnit också andra vägar utanför Institutet. Någon tydlig ansvarsfördelning inom området har inte gjorts. Oklarheter och bristande resurser har därför skapat problem både för Institutet och för dess intressen- ter.

9.2.2. Svenska institutets synpunkter

I de senaste årens anslagsframställningar har Svenska institutet med skärpa framhållit att uteblivna resursförstärkningar allvarligt har hämmat Institutets verksamhet. Samtidigt som de utifrån riktade anspråken på Institutets produktion och tjänster ökat har enligt Institutet "de finansiella förutsätt- ningarna att genomföra centrala uppgifter inom Institutets arbetsområden successivt försämrats". Följden har enligt Institutet blivit att man inte har kunnat tillgodose de ökade anspråken från utländska intressenter, svenska utlandsmyndigheter och det svenska samhälls- och kulturlivet. Utveck- lingen kräver att Institutet både skall vidga sin verksamhet till nya områden. som Östeuropa. u-länder och invandrarländer. och samtidigt tillfredsställa efterfrågan på tjänster i Västeuropa och USA där gamla kontakter finns och nya växer fram.

1 1975/76 års anslagsframställning framhöll Institutet "att institutets ekonomi urholkas till följd av den ogynnsamma kostnadsutvecklingen och att dess resurser därför är otillräckliga för de uppgifter som institutet ansvarar för samt att därest en anslagsförstärkning uteblir institutet tvingas avveckla vissa verksamheter med allvarliga konsekvenser såväl för institutets stadge- mässiga uppgifter som för Sveriges förbindelser med utlandet”.

Några egentliga anslagsförstärkningar har Svenska institutet sedan dess inte fått utöver kostnadsuppräkningar och vissa tillskott från utrikesdepar- tementet för särskilda ändamål. Institutet har därför ytterligare måst tunna ut vissa verksamheter utan att dock avveckla någon av dessa. Tillsättandet av SIK-utredningen har gett förhoppingar om ökade resurser. I anslagsfram- ställningen för 1978/79 upprepar Institutet sina tidigare argument och understryker kraven på en snabb lösning av finansieringsproblemen.

9.2.3. Riksrevisionsverkets synpunkter

År 1975 utförde riksrevisionsverket på eget initiativ en Analys av Svenska institutet närmast som en uppföljning av verkets Analys av ambassader år 1974. RRV anser att Svenska institutets verksamhet delvis har hämmats av en ogynnsam anslagsutveckling. Men verket finner också problem som är oberoende av anslagsutvecklingen och drar slutsatsen att Institutet bör identifiera sin roll och sina uppgifter i förhållande till andra myndigheter och organisationer som är verksamma inom samma områden. Att Institutet hittills inte har lyckats skaffa sig en tydlig ”profil" kan enligt RRV ha påverkat anslagstilldelningen negativt.

RRV finner också vissa brister i Institutets inre organisation. En klarare gränsdragning mellan Institutet och utrikesdepartementet efterlyses. med konkreta styrimpulser från departementet och verksfunktionerna så långt det är möjligt överflyttade till Institutet. RRV anser det osäkert om stiftelse- formen är den mest adekvata för Institutets verksamhet men finner samtidigt att frågan inte har någon större betydelse. Mest angeläget är enligt verket att en gränsdragning görs mot andra myndigheter och organisationer som tangerar och överlappar Institutets verksamhet. t. ex. kulturrådet och UHÄ. Svenska institutet bör enligt RRV koncentrera sina krafter och resurser på områden där man är starkast eller där ingen annan är verksam.

RRst analys har kommenterats av Svenska institutet och utrikesdepar- tementet i särskilda skrivelser. Analysen åberopades av utrikesutskottet (UU 1975/7618) som ett av motiven för att begära en översyn av verksamhe- ten,

9.2.4 Utrikes/örva/mingens intressen Institutets informationsverksamhet styrs i hög grad av utlandets behov och efterfrågan som förmedlas av de svenska utlandsmyndigheterna. Utrikesde- partementet har därför direkta intressen i informalionsverksamheten. Att utrikesdepartementets press- och informationsenheter till en del handlägger samma slags ärenden som Institutet kan innebära komplikationer i det praktiska arbetet. Riktlinjer för ansvarsfördelning har utarbetats inom departementet (UD PM 1972-04-26). Svenska institutet finansieras till övervägande del över utrikesdepartemen- tet. i samråd med utbildningsdepartementet. Sedan länge tillskjuter utrikes- departementet i särskild ordning medel under löpande budgetår för att få material producerat eller tjänster utförda som Institutet inte har funnit utrymme för i sin budget. Efter preliminära kontakter räknar Institutet sedan i sin verksamhetsplan med att departementet skall ge dessa uppdrag.om vilka dock förhandlingar måste föras. Denna ordning har länge vållat besvär för båda parter och är delvis en följd av Institutets resursbrist.

Samarbetet mellan departementet och Institutet manifesteras bland annat i samplanering av informationsservicen till utlandsmyndigheterna.

Enligt den enkät som utredningen har gjort finner utlandsmyndigheterna Svenska institutets tjänster och material nödvändiga och värdefulla för sin verksamhet. Ökade krav och behov redovisas allmänt.

Utlandsmyndigheterna disponerar egna medel för lokala informationspro- jekt som ofta förutsätter ett nära samarbete med Svenska institutet och

utrikesdepartementets informationsbyrå. Svenska institutet är utlandsmyn- digheternas kontaktpunkt i Sverige också när det gäller förslag och frågor som förmedlas från utlandet.

9.2.5. Utbildningsdepartementets intressen

Viktiga avsnitt av Svenska institutets verksamhet hänför sig till utbildnings- departementets arbetsområde. Före 1970 svarade utbildningsdepartementet för en del av det statliga anslaget till Institutet. I samband med omorgani- sationen 1970 blev utrikesdepartementet ensamt ansvarigt för anslagsgiv- ningen.

Utbildningsdepartementet är i dag liksom utrikesdepartementet represen- terat i Institutets styrelse. Vid behandlingen av anslaget till Institutet i det årliga budgetarbetet förekommer kontakter mellan de båda departementen. Frågan om former för närmare samverkan och gemensamt ansvar mellan de båda departementen har aktualiserats under utredningsarbetet.

9.2.6. Samhäl/s- och kulturlivets intressen

Olika grupper och enskilda inom samhälls- och kulturlivet har anspråk på Svenska institutets tjänster som Institutet bara i begränsad omfattning kan tillgodose.

Från organisationer och folkrörelser hävdas inte sällan att deras verk- samhet och synpunkter förbises i den allmänna Sverigeinformationen. inte minst av utlandsmyndigheterna. Från organisations- och folkrörelsehåll bedöms Institutets kontakter med viktiga delar av det svenska samhället som bristfälliga. Enligt organisationerna inskränks kontakterna med Institutet till de tillfällen då man begär tjänster av organisationerna. Samverkan till exempel i utvärdering av informationsverksamheten anses önskvärd.

Från kulturlivets sida är man främst otillfredsställd med Institutets bristande resurser. som huvudsakligen medger symboliska bidrag med delar av sökta anslag. Man är osäker om principerna och ordningen för fördel- ningen av tillgängliga resurser och anser gränsdragningen mot andra anslagsgivande organ oklar. Svårigheten att få överblick över resurser och andra anslag påtalas ofta.

9.3. Internationella jämförelser

Den svenska förvaltningstraditionen innebär att verkställande uppgifter normalt inte vilar på departementen. Delvis till följd av denna ordning är Sverige såvitt känt det enda land i världen som anförtror den officiella allmänna utlandsinformationen åt ett fristående organ med självständig styrelse. I andra länder handläggs den allmänna utlandsinformationen ofta inom utrikesdepartementen (Danmark. Finland. Norge. Canada. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland) eller av informationsorgan som lyder direkt under regeringen (Belgien, Storbritannien. USA. Österrike).

Det är också unikt för Sverige att samma fristående organ har till uppgift att svara för information om det egna landet och att främja kultur- och

erfarenhetsutbyte. Den närmaste motsvarigheten är det nyinrättade Interna- tional Communications” Agency i USA, som dock har en närmare anknyt- ning till regeringen än Svenska institutet. För kultur- och erfarenhetsutbyte ansvarar ofta särskilda kulturavdelningar inom utrikesministerierna (Canada. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Norge). I mindre länder är det vanligare att dessa frågor sorterar under kultur- och utbildningsminis- terierna (Belgien. Danmark. Finland. Nederländerna. Polen). Av praktiska skäl sker ofta en samordning inom utrikesministeriet som basorgan för utlandsmyndigheterna. I vissa länder finns särskilda delvis fristående institut för kulturutbyte (Schweiz. Storbritannien. Ungern) med inbördes mycket olika förutsättningar. Särskilt känt är British Council som i vissa avseenden kan sägas ha varit förebild för Svenska institutet. Den egentliga informations- verksamheten handläggs i Storbritannien av ett särskilt organ. Central Office of Information.

En viktig skillnad mellan Sverige och de stora länderna är att deras kultur- och informationsverksamhet kan ha en omfattande fa'ltorganisation med utlandskontor över hela världen. Även Österrike. som i storlek är mera jämförbart med Sverige. har tio kulturinstitut. Därmed får dessa länders kulturverksamhet i utlandet lokala baser och samlingspunkter och den viktiga dialogen mellan fältet och hemmamyndigheterna underlättas. Svenska institutet har enbart kontoret i Paris. I övrigt samarbetar Institutet på fältet med utlandsmyndigheterna där information och kulturutbyte bara är en del av arbetsuppgifterna.

9.4. Utredningens synpunkter

9.4.1. Svenska institutet som självständig myndighet

Behovet att med statliga medel stödja Sverigeinformationen samt kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet är sedan länge erkänt. Utom ekonomiskt stöd krävs också i många fall särskilda initiativ. förmedling av kontakter och bistånd med praktiska detaljer i utbytet. Enligt svensk förvaltningspraxis bör en sådan verksamhet handläggas av en särskild myndighet utanför departe- menten.

För utbytet inom kultur- samt studie- och forskningsområdena är en sådan ordning särskilt naturlig. Informationen har däremot officiell karaktär. men även för denna verksamhet kan ett från regeringen fristående organ vara praktiskt. Om en film eller en broschyr om Sverige är producerad av ett departement eller en myndighet innebär troligen ingen skillnad för mottagare i utlandet. Från svensk synpunkt är dock skillnaden viktig. Även om informationen skall vara saklig kan den få en friare utformning om inte regeringen står som direkt ansvarig för varje faktablad eller framställning av svenska förhållanden. Också utomlands kan i vissa lägen ett organ som Svenska institutet ha något större rörelsefrihet än den officiella representa- tionen.

9.4.2. Information, kultur- och erfarenhetsutbyte inom samma organ

Frågan om en gemensam administration av den intressebetonade informa- tionen och kultur- och erfarenhetsutbytet diskuterades utförligt av 1966 års utredning. Resonemangen om den export- och turistfrämjande verksam- heten i förhållande till utbytet är inte längre giltiga sedan dessa verksamheter helt har överförts till andra organ. Men utredningen diskuterade också de olika utgångspunkterna för målinriktad information och allmänt kulturut- byte. Det anfördes att informationen har utrikespolitiska motiveringar t. ex. i fråga om Iänderprioriteringar. medan kultur- och erfarenhetsutbytet har till uppgift att bereda forskare och andra kulturarbetare tillfälle att knyta internationella kontakter enligt deras egna förutsättningar. Utredningen fann därför att de skäl som hade framförts för att splittra Institutet inte kunde frånkän nas viss relevans. Trots detta talade övervägande skäl för att bibehålla den dåvarande organisatoriska strukturen som under lång tid i stort sett hade fungerat väl. Varje delning av Institutets apparat skulle enligt utredningen medföra svårlösbara kompetensfrågor och fördyra administrationen.

Det finns fortfarande risker för att olika målsättningar blandas samman och att olika syften inte alltid hålls klart åtskilda. Institutet har ett officiellt ansvar för sina egna trycksaker och andra produkter men inte för kulturföreteelser som Institutet distribuerar eller lämnar bidrag till. Krav på objektivitet måste gälla för material som direkt produceras av Institutet, medan vedertagna regler om yttrandefrihet råder för självständiga konstnärliga produkter som med Institutets medverkan sprids till utlandet. Dessa distinktioner är inte alltid självklara och kan medföra problem.

Trots svårigheten att hålla isär olika syften. uteblivna anslagsförstärk- ningar. oklarheter i förhållande till andra myndigheter och problem med den egna inre organisationen har emellertid Svenska institutet i stort sett utfört sitt uppdrag på ett sätt som har väckt respekt. En splittring av Institutet är i detta läge inte befogad och skulle bli praktiskt svår att genomföra.

Att arbeta med flera olika uppgifter har också. som Institutet i olika sammanhang har framhållit. praktiska fördelar. Gränserna mellan de olika verksamheterna är på fältet ganska flytande. Utställningar och filmer kan samtidigt vara informativa och led i utbytet. Information om svensk kulturpolitik och spridning av svensk litteratur i samband med ett föredrag om Sverige vid ett utländskt universitet kombinerar på ett naturligt sätt flera av Institutets verksamheter. Sådana kombinationer förekommer ständigt i olika varianter och kan innebära förstärkta effekter av de olika aktivite- terna.

När Institutet 1970 blev statlig stiftelse undanröjdes en del av de tidigare intressekonflikterna. En allt större del av kultur- och erfarenhetsutbytet har funnit vägar också utanför Institutet. Dessa omständigheter minskar tyngden ide principiella invändningarna mot en sammankoppling av olika verksam- heter med olika syften i samma organ.

9.4.3. Frågan om departementsansvar

Svenska institutet finansieras över utrikesdepartementets huvudtitel. En av institutets uppgifter är att tillhandahålla material och tjänster för den efterfrågan från utlandet som främst kanaliseras genom de svenska utlands-

myndigheterna.

Som tidigare framhållits berör stora delar av Institutets verksamhet emellertid också utbildningsdepartementets intresseområde. Det gäller både kulturutbytet och stödet till internationella kontakter inom studier och forskning. För dessa delar av Institutets verksamhet bör de kulturpolitiska och utbildningspolitiska riktlinjer gälla som regering och riksdag har fastlagt.

De båda departementens gemensamma ansvar och intressen för Institutets verksamhet kan tillgodoses på olika sätt. För närvarande förekommer samarbete vid beredningen av Institutets budget.

I olika sammanhang och även inom utredningens expertgrupp har diskuterats att Institutets anslag för internationellt utbyte inom kultur- och studie- och forskningsområdena skulle föras över till utbildningsdeparte- mentet. Denna fråga berörs också i kapitlet Kulturutbyte — förslag.

Enligt utredarens mening ter det sig från många synpunkter naturligt att utbildningsdepartementet ansvarar för de delar av Institutets verksamhet som avser kulturutbyte samt stöd till internationella kontakter inom studier och forskning. Att två departement vart för sig verkar för Institutets olika syften kan också tänkas få en stimulerande effekt på medelstilldelningen.

Svenska institutet kommer emellertid alltid att vara en viktig kontakt- punkt för de svenska utlandsmyndigheterna i frågor som rör kulturutbyte. I sådana frågor kommer utrikesdepartementet alltid att ha ett nära samarbete med Institutet.

Den övervägande delen av utbytet inom kultur-. studie- och forsknings- områdena sker redan nu genom andra institutioner under utbildningsdepar- tementets ansvarsområde. Enligt SIK-utredningens och internationalise- ringsutredningens förslag skulle detta bli fallet också i framtiden.

Ett delat budgetansvar kan vara praktiskt svårt att genomföra. Flera av Institutets verksamheter syftar till både till information och kulturutbyte och gränserna är ofta fiytande. En uppdelning av personalkostnaderna till exempel inom avdelningarna för film eller utställningar är föga menings- full.

Med hänsyn till dessa olika omständigheter skulle ett delat budgetansvar för en så relativt liten institution som Svenska institutet knappast innebära några avgörande fördelar för verksamheten.

9.4.4 S tifte/seformen Statliga stiftelser är en något självständigare myndighetsform än ämbetsverk. De förekommer därför särskilt inom kulturområdet. En stiftelse har egna stadgar som fastställs av regering och riksdag. Stiftelsen lyder alltså inte under allmänna verksstadgan men fungerar i övrigt i allt väsentligt som ett ämbetsverk.

Vid omorganisationen av Svenska institutet 1970 bedömde Riksrevisions- verket i remisskrivelse att den föreslagna stiftelseformen var att föredra framför alternativet ämbetsverk. I "Analys av Svenska institutet" 1975 diskuterade RRV stiftelseformen men fann att denna fråga inte var relevant för Institutets problem.

På grund av stiftelseformen har Svenska institutet haft vissa svårigheter att

få automatisk kompensation för t. ex. löneökningar och höjningar av gäststipendierna enligt fastställt basbelopp.

Utredningen anser inte att det vore motiverat eller lämpligt att omvandla Svenska institutet till ett ämbetsverk för Sverigeinformation och kulturut- byte. Stiftelseformen bör därför bibehållas. De ovannämnda problemen med kompensation för automatiskt ökade kostnader bör kunna lösas genom särskilda beslut.

9.4.5. Styrelse och referensgrupper

Statsmakternas avsikt att olika samhällsintressen skall ha inflytande över Institutets verksamhet har markerats på olika sätt. Som ovan redovisats skall i Institutets styrelse ingå representanter för utbildnings- och utrikesdeparte- mentet. kulturlivet. universiteten, organisationerna. den fackliga rörelsen och näringslivet. Institutet skall enligt stadgan samarbeta med olika sam- hällsorgan som har beröring med Institutets verksamhet.

I den mån Institutet får ytterligare arbetsuppgifter inom något område bör detta också reflekteras i Institutets styrelse. Sålunda bör utrikesdepartemen- tets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete eller SIDA vara representerat i Institutets styrelse om u-landsstipendier kommer att admini- streras av Institutet. En sådan möjlighet diskuteras närmare i kapitlet U- länder kulturstöd och kulturutbyte.

Utredningen finner det angeläget att samarbete etableras mellan Institutet och Statens kulturråd. framförallt i den praktiska handläggningen av ärenden rörande kulturutbyte. Former för ömsesidig information och samråd bör utarbetas av myndigheterna själva.

Enligt stadgan skall styrelsen tillsätta rådgivande referensgrupper för kontakter med det svenska samhället. För närvarande finns sju sådana referensgrupper för litteratur. musik. form och arkitektur. näringslivsfrågor. arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och utbildningsfrågor.

En utvärdering av referensgrupperna gjordes inom Institutet för några år sedan (PM 1975-03-07). Erfarenheterna av gruppernas arbete varierade. Vissa grupper hade relativt sällan kallats till sammanträde. Så länge resurserna för information huvudsakligen tillät löpande service och utrymmet för initiativ inom kulturområdet var knappt ansåg även referensgrupperna själva att deras roll var begränsad och i vissa fall överflödig. Numera har dock sammanträden med referensgrupperna återupptagits.

Utredningen finner det angeläget att referensgrupperna får ett aktivt inflytande över Institutets verksamhet. Grupperna bör också medverka i utvärdering av material och projekt.

9.5. Utredningens förslag

Svenska institutet gör viktiga insatser för att sprida information om Sverige i utlandet och för att stimulera. initiera och förmedla kontakter inom kultur- och forskningsområdena.

Ingen annan instans producerar samma typ av översiktlig allmän informa- tion om Sverige som Svenska institutet. Inom kultur- och forskningsområ-

dena ges bidrag också genom många andra organ. men för kontakter med vissa länder är ett statligt förmedlande organ nödvändigt.

Svenska institutets ställning och huvudmannaskap bör i stort sett bibe- hållas oförändrade. För den ökning av Institutets olika verksamheter som utredningen finner angelägen föreslås väsentligt ökade resurser.

Institutet bör i ökad utsträckning samarbeta med de olika organ som har uppgifter inom kulturutbytet. Institutets insatser inom detta område bör avse främst sådana projekt som kräver förhandlingar och/eller särskilda initiativ. För utbyte som endast kräver ekonomiska bidrag svarar huvudsakligen andra organ. För orientering och praktisk och vägledning till olika intressenter inom området bör ett särskilt sekretariat inrättas inom Institutet.

För att stimulera kulturutbyte med u-länderna föreslås en u-landsgrupp med representanter för bl. a. utbildnings- och utrikesdepartementen. SIDA och Svenska institutet. (Se vidare kapitlet om u-länderna.) De särskilda medel som kan komma att ställas till gruppens förfogande bör administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning. Om inom ramen för ett bredare samarbete biståndsmedel anslås till u-landsstipendier bör dessa medel kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

Institutet bör i ökad utsträckning framställa visst informationsmaterial för de nordiska länderna. främst på svenska och finska.

Institutet bör vidare uppmärksamma behovet av informationsmaterial på de mindre. europeiska språken. särskilt för Östeuropa och Medelhavslän- derna, samt vissa u-landsspråk.

Närmare motivering och precisering av förslag till utökad verksamhet återfinns i kapitlen om Information förslag. Kulturutbyte — förslag samt Studier och forskning.

Sammanfattningsvis föreslås ökade resurser enligt följande:

Tabell 9.1 Förslag om ökade resurser till Svenska institutets verksamhet

Ändamål (1 ooo-un kr) Information (trycksaker. filmvisningar. utställning. personutbyte.

dokumentation och besöksservice) 2 565 Personal för dessa ändamål 480 Kulturutbyte (utställningar. översättningsstöd. kontaktservice. CCS. m. m. 1 300 Personal till kultursekretariat 300 Studier och forskning (stöd till svenskundervisning vid utländska

läroanstalter. gästföreläsarutbyte och övrigt utbyte) 800

Summa 5 445

10 Nordiskt samarbete

10.1. Bakgrund

Det nordiska kultursamarbetet omfattar idag de fem nordiska länderna samt de två självstyrande områdena Färöarna och Åland. Det sker på flera plan och i många former. Till viss del syftar samarbetet främst till att främja den nordiska tanken och förståelse mellan länderna. Till andra delar avser det sak- eller erfarenhetsutbyte mellan två länder.

10.2. Internordiskt samarbete

Grundvalen för det nordiska kultursamarbetet återfinns i 1971 års kulturav- tal. som anger inriktning och struktur för samarbetet. Området avser utbildning, forskning och allmänkulturell verksamhet.

1021. Samarbetsorgan

Beslutande organ är Nordiska ministerrådet, bildat år 1971. I rådet ingår medlemmar av varje lands regering. Ministerrådets sammansättning varierar efter de frågor som behandlas. I fråga om utbildning. forskning och kultur består rådet av kultur- och utbildningsministrarna (MR). De sammanträder ca fem gånger om året.

För beredning av frågor för ministerrådet, löpande samarbete och verk- ställande av rådets beslut svarar inom utbildning, forskning och kultur ämbetsmannakommitténför nordiskt kulturellt samarbete (ÄK). Den samman- träder i regel en gång per månad.

För det nordiska kultursamarbetet finns ett särskilt sekretariat i Köpen- hamn. sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete. Det är i första hand ett beredningsorgan för MR och ÄK. En viktig uppgift är den årliga behand- lingen av den nordiska kulturbudgeten. Sekretariatet är också huvudman för mer än 30 permanenta nordiska institutioner och projekt av varierande karaktär (se nedan tabell 10.1) samt svarar för Nordiska kulturfondens administration. För övriga samarbetsområden finns ett sekretariat i Oslo.

MR har tillsatt tre rådgivande kommittéer för utbildning. forskning och allmänkulturell verksamhet. De har som främsta uppgift att ge övergripande bedömningar inom det egna området som underlag för prioriteringar.

Nordiska kulturfonden inrättades åren 1966—67. Dess stadga reviderades

1975. Fondens styrelse består av tio ledamöter. en parlamentariker och en regeringsledamot per land. Tyngdpunkten i fondens anslagsgivning har kommit att ligga på det allmänkulturella området. Enligt bestämmelserna i kulturavtalet medverkar Nordiska rådet i det nordiska kultursamarbetet. Nordiska rådet började sin verksamhet år 1953. Det är parlamentarikernas samarbetsorgan och består av medlemmar som valts av de olika ländernas folkrepresentationer samt av representanter för regeringarna. Färöarnas landstyre och Ålands landskapsstyrelse. Rådet har främst initierande och rådgivande uppgifter. Rådet samlas till ordinarie session en gång per år. Arbetet förbereds bl. a. i fem utskott varav kulturutskottet ansvarar för frågor som rör samarbetet inom utbildning. forskning och allmänkulturell verksamhet. Kulturutskottet sammanträder två gånger om året med kultur- och utbildningsministrarna för att diskutera den nordiska kulturbudgetens storlek och inriktning. Rådet har en särskild informationskommitté som bl. a. svarar för tidskriften Nordisk kontakt. I samband med rådets sessioner utdelas varje år ett litteraturpris och vartannat år ett musikpris. Vid sidan av samarbetet mellan regeringarna och parlamentarikerna utförs ett betydelsefullt arbete genomföreningarna Norden. De har idag sammanlagt nära 100 000 medlemmar. Deras syfte är att på alla områden söka stärka och utveckla de nordiska folkens samverkan inåt och utåt. Föreningarna bildades efter första världskrigets slut år 1919. År 1965 bildades ett gemensamt samarbets- och policyorgan. Föreningarna Nordens Förbund. Genom allmänt upplysningsarbete och bred kontaktverksamhet vill man skapa intresse för grannländerna och främja nordisk samhörighet. Vänorts- utbytet och publikationsverksamheten är omfattande. bl. a. utges kvartals- tidskriften Vi i Norden i nära 100000 exemplar samt årsböcker. Föreningarna Norden anordnar också vissa tema-aktioner. År 1977 genomförde norska föreningen Norden med Fondet for svensk-norsk samarbeide en upplysningskampanj om Sverige på Vestlandet i Norge med medverkan av bl. a. Rikskonserter. Riksteatern och Riksutställningar. Sammanlagt förekom över 400 arrangemang. Svenska föreningen Norden har tidigare deltagit i liknande aktioner i Danmark. Finland och Norge. Svenska föreningen Norden har drygt 36 000 medlemmar och 155 lokalav- delningar. Den bedriver mötesverksamhet m.m. för att belysa grannlän- dernas förhållanden eller det nordiska samarbetet. Föreningen har också en omfattande kurs- och konferensverksamhet samt upplysningsarbete inom skolans område.

10.2.2 Resurser

Den nordiska kulturbudgeten består av Nordiska ministerrådets verksam hets- budget (inkl. ministerrådets dispositionsmedel) och Nordiska kulturfonden. År 1978 uppgick den till sammanlagt drygt 61 miljoner dkr. Därav anslogs från svensk sida omkring 19.5 mkr (se tabell 10.1).

Fördelningen av medel till svenska intressenter har delvis redovisats i bilagedelen (se bilaga 3) såväl översiktligt som per ämnesområde. Som framgår av tabell 10.1 utgör bidragen till utbildning och forskning i stor utsträckning fasta anslag till gemensamma nordiska institutioner.

Tabell 10.1 Nordiska ministerrådets verksamhetsbudget för nordiskt kulturellt samarbete år 1978 (lOOO-tal dkr)

Verksamhetsområde 1978 Anslag

Utbildning 8 608 Nordens folkliga akademi 2 422 Nordiskt skolsamarbete ] 510 Nordisk Journalistkursus 550 Nordiska institutet för samhällsplanering 2 676 Bidrag till Nordisk federation för medicinsk undervisning 360 Bidrag till Nordisk kursverksamhet på utbildningsom-

rådet 1 090 Forskning 22 755 Nordiskt kollegium för marinbiologi 498 Nordiska institutet för teoretisk atomfysik 7 665 Nordiska institutet för folkdiktning 571 Nordiska institutet för sjörätt 1 043 Nordiska geoexkursioner till Island 305 Nordiskt kollegium for ekologi 443 Centralinstitutet för nordisk asienforskning 2 113 Nordiskt kollegium för fysisk oceanografi 600 Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk

forskning 573 Nordiska samarbetskommittén för internationell politik 764 Nordiskt samarbetsorgan för vetenskaplig information 2 197 Nordiska forskarkurser 2 300 Nordiskt vulkanologiskt institut ] 611 Nordiska samarbetskommitte'n för acceleratorbaserad

forskning 342 Nordisk dokumentationscentral för masskommunika-

tionsforskning 400 Nordiskt språksekretariat 220 Bidrag till nordiska sommaruniversitet ] 110 Allmänku/lure/l verksamhet 10 722 Nordens Hus. Reykjavik 2 230 Nordiskt teatersamarbete" 1 550 Nordiska rådets litteraturpris 210 Nordiska rådets musikprisb 135 Nordiskt musiksamarbete ] 235 Nordiskt samiskt institut 2 442 Nordiskt ungdomssamarbete ] 450 Stöd till översättning av grannlandslitteratur 1 050 Nordiskt konstcentrumf — Nordiska filmkurserd Bidrag till Nordiska konstförbundet 420 Sekretariatet/ör nordiskt kulturellt samarbete 5 555 Ministerrådets dispositionsmede/ 5 500 Nordiska kulturfonden 8 000

Summa 61 140

" Avser anslagen till nordiska teaterseminarier och nordiskt gästspelsutbyte. ” Utdelas vartannat år. (' Verksamheten inleds år 1978. Föreslaget anslag för 1979: 1 miljon dkr. ” Verksamheten inleds år 1978. Föreslaget anslag för 1979: 225 000 dkr.

Nordiska kulturfonden stöder bl. a. aktiviteter av speciell karaktär såsom lokala nordiska kulturveckor. År 1977 genomfördes drygt 60 sådana veckor (varav 23 i Sverige). ofta i samarbete mellan kommunen och den lokala Nordenföreningen. För detta ändamål disponerades år 1976 drygt 800 000 dkr och år 1977 ca 1.2 miljoner dkr.

10.2.3 Verksamhet

Det nordiska utbildningssamarbetet omfattar mål. innehåll och medel inom utbildningen. undervisningssystemets struktur och det pedagogiska utveck- lingsarbetet. En viktig uppgift hittills har varit kartläggningar och utredningar inom områdena förskola. den obligatoriska skolan. 16—19-åringarnas utbild- ning och vuxenundervisning. Dessa utredningar bildar grund för en relativt omfattande projektverksamhet.

De viktigaste pågående projekten gäller grannspråksundervisning. vuxen- utbildning. nordiskt forskningssamarbete om barn med inlärningssvårigheter samt nordiskt samarbete om 16—19-åringarnas utbildning.

Det nordiska forskningssamarbetet omfattar information om forsknings- verksamhet och forskningsresultat. gemensamma forskningsprojekt, gemensamma forskningsinstitutioner. forskningspolitikens metoder och medel. forskningens organisatoriska struktur och samordning av de natio- nella forskningsprogrammen.

Samarbetet gäller både den verksamhet som bedrivs med medel från den nordiska kulturbudgeten och annat forskningssamarbete som ministrarna är ansvariga för. Hittills har samarbetet inom kulturbudgeten i första hand varit inriktat på driften av ett antal permanenta gemensamma forskningsinstit- utioner och samarbetsorgan. F. 11. får 17 forskningsinstitutioner och forsk- ningsorgan kontinuerligt stöd. En väsentlig del av verksamheten är att främja vetenskapliga kontakter i Norden genom stipendier. gästföreläsningar. kurser och symposier.

Nya riktlinjer för det nordiska forskningssamarbetet håller på att utarbetas. Bl. a. avser man skapa ökade möjligheter för forskarkontakter genom en nordisk stipendieordning. mer stöd till vetenskapliga konferenser och symposier samt gemensamma nordiska forskningsprojekt.

Det nordiska allmänkulturella samarbetet avser konstnärligt och annat kulturellt utbyte mellan de nordiska länderna samt verksamheten inom arkiv. bibliotek. museer. radio. television och film liksom annan kulturell förmedlingsverksamhet. Arbetet inom föreningar och organisationer med allmänkulturella syften. t. ex. ungdoms- och idrottsorganisationer. får stöd. Likaså främjas konstnärernas och kulturarbetarnas möjligheter till verk- samhet i de nordiska länderna.

Det nordiska kultursamarbetet är i övrigt redovisat i bilaga 3 Nulägesbe- skrivning — kulturutbyte.

10.3. Bilateralt samarbete De svenska statliga bidragen till bilateralt nordiskt kultursamarbete uppgick

bå 1977/78 till sammanlagt ca 3,6 mkr. Fördelningen framgår av bilaga 3 (tabell 2).

Ett betydande samarbete pågår ständigt på alla nivåer mellan departement. myndigheter och organisationer inom Norden. Det gäller samråd. utbyte av erfarenheter. planering m. m. i snart sagt alla frågor. Detta samarbete präglas ofta av informalitet och kollegialitet och är för alla berörda närmast en självklarhet i deras verksamhet.

En stor del av det mer formaliserade samarbetet sker inom ramen för olika fonders verksamhet. Kulturfondenjör Sverige och Finland gav år 1977 bidrag om drygt 760 000 kr resp. nära 810 000 ka för bl.a. studieresor. stipendier för universitets- och högskolestudier. vissa kulturändamål och översätt- ningar samt för föreningsverksamhet. språkstudier och teaterutbyte. Svensk- norska samarbetsfonden gav sammanlagt 320 000 kr resp. 308 000 nkr främst till stipendier. lägerskolor och annan ungdomsverksamhet samt svensk kulturaktivitet på Vestlandet. Ur vissa reserver gavs vidare bidrag till olika gästspel som teatergruppen Stora H:s framträdande i Bergen och norska körers i Älvsbyn.

10.4. Institutioner för nordiskt samarbete

Runt om i Norden har sedan andra världskrigets slut skapats ett antal institutioner avsedda att främja nordiskt och/eller nordiskt bilateralt samar- bete. Ett betydande antal av dessa institutioner faller inom det nordiska ministerrådets ansvarsområde och bekostas över den nordiska kulturbudge- ten. Institutionernas verksamhet framgår av deras namn. t.ex. Nordiska institutet för samhällsplanering eller Centralinstitutet för nordisk asienforsk- ning.

Därtill kommer ett antal kursgårdar som vanligtvis drivs i föreningarna Nordens eller någon samarbetsfonds regi.

Nordens Hus: Sedan tio år finns ett Nordens Hus i Reykjavik. Det fungerar som ett isländskt-nordiskt upplysningscentrum med föredrags-. utställnings- och viss kursverksamhet. Driften bekostas över den nordiska kulturbudgeten (år 1978: ca 2,23 miljoner dkr).

Ett Nordens Hus på Färöarna är under projektering med sikte på att vara färdigt år 1980.

Kursgårdar m. m.. I det följande redovisas kortfattat några av de mer kända kursgårdarnas verksamhet.

Danmark: Föreningarna Nordens äldsta anläggning är kursgården Hinds- gavl, som tillhör danska föreningen Norden. Vidare finns Schaeffergärden, som tillhör Fondet for dansk-norsk samarbejde och främst bedriver bilateral verksamhet.

Fin/and: Mot bakgrund av ett efterskänkt svenskt krigslån har finska staten bekostat uppförandet av Hanaholmen, kulturcentrum för Sverige och Finland. Det förvaltas av Kulturfonden för Sverige och Finland och bedriveri första hand bilateral verksamhet.

Norge: Bildende Kunstneres Styre äger det svensk-norska kunstnerhus i Svolvaer. Det tillkom som en donation med betydande bidrag från de svensk— norska samarbetsfonderna. Vid anläggningen får i första hand svenska och norska konstnärer vistas. Fondet for dansk-norsk samarbejde handhar

Lysebu som främst bedriver bilateral verksamhet med stöd av fondmedel. År 1960 skänkte Norge till Sverige Voksenåsen för kurs- och konferensändamål. Institutionen förvaltas sedan år 1977 av ett av svenska staten ägt aktiebo- lag.

Sverige: Föreningen Norden förvaltar Biskops-Arnö, där man dels vintertid driver Nordens folkhögskola. dels sommartid har kortare kurser och seminarier av nordisk karaktär. Föreningen äger Bohusgärden som fungerar som kursgård med viss nordisk verksamhet. I Hässelby slott har de nordiska huvudstäderna en gemensam institution för nordisk kulturell verksamhet omfattande kurser. utställningar och konserter. Nordiska folkhögskolan i Kungälv arbetar på samma sätt som andra folkhögskolor men uppbär statliga bidrag från samtliga nordiska länder. I dess lokaler finns f. ö. också Nordens folkliga akademi vars verksamhet bekostas över den nordiska kulturbudge-

ten.

10.5. Nordiskt vänortsutbyte

Vänortsutbytet har i stor utsträckning tillkommit på föreningarna Nordens initiativ och med kommunalt stöd. En betydande del av verksamheten gäller kommunal samverkan i form av publikationsutbyte. studiebesök av tjäns- temän och också direkt utbyte av tjänstemän under kortare tid. Vänortsutbytet består annars av kursverksamhet. vänskolor. lärarutbyte. elevbyte. lägerskolor. skolresor. utställningar. idrottsutbyte. teater- och musikgästspel.bibliotekssamarbete. föreningskontakter. turistinsatser m. m. Enligt en enkätundersökning utförd av svenska föreningen Norden år 1977 har mer än hälften av 277 tillfrågade kommuner ett väl fungerande vänonsutbyte.

10.6. Utredningens synpunkter

Vikten av ett fortsatt intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är. som utredningens direktiv framhåller. en självklarhet. De stora resurser som finns för ändamålet och de många institutioner som är verksamma inom området ger förutsättningar för ett rikt och varierat utbyte och samarbete i många former. Ett förslag om en nordisk radio- och TV-satellit är efter behandling i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet föremål för fortsatt utredning i syfte att göra det möjligt för ministerrådet att fatta beslut i frågan.

Enligt utredningens kartläggningar och enkäter fungerar också det nor- diska utbytet väl. Även regioner och institutioner som nästan aldrig kan delta i ett vidare internationellt kulturutbyte har ofta nordiskt utbyte och nordiska kontakter. Ändå finns det brister inom vissa områden där ökade resurser eller andra samarbetsformer behövs. Det gäller särskilt informationen om Sverige till de nordiska grannländerna.

Samarbetet med Finland intar av flera skäl en särställning. Finland är det enda land utanför Sverige där svenska är ett officiellt språk. Man räknar med att knappt en fjärdedel av dem som bor i finskspråkiga delar av Finland kan

förstå svenska. Idet nordiska samarbetet har man numera infört tolkning på finska vid Nordiska rådets sessioner.

Vidare har den ftnska invandringen till Sverige under lång tid varit omfattande. Sedan år 1954 har enligt uppgift omkring 385000 finska medborgare flyttat till Sverige. Idag har nästan varje person i Finland en nära anhörig eller vän i Sverige. Dessa omständigheter liksom de historiska banden mellan länderna gör det angeläget att förstärka kontakterna och utbytet med Finland.

10.6.1. Information

De officiella samarbetsorganen informerar i första hand om nordiska förhållanden och åtgärder. inte om förhållandena i ett enskilt land. Nordiska rådets målsättning är exempelvis att ”göra kunskap om företagna samnord- iska åtgärder tillgängliga för alla nordiska medborgare. särskilt iden mån den enskilde medborgaren direkt berörs av samarbetsresultaten”.

Föreningarna Norden informerar om grannländerna i det egna landet. En annan del av informationsverksamheten rör faktaförmedling och opinions- bildning om det konkreta nordiska samarbetet. De lokala kulturveckorna i Norden med stöd från Nordiska kulturfonden kan i viss mån sägas fungera på samma sätt.

De nationella organ i Norden av typ Svenska institutet som producerar upplysningsmaterial om det egna landet gör det i första hand för länderna utanför Norden. Då Svenska institutet bildades förutsattes att föreningarna Norden skulle svara för den internordiska informationsverksamheten. Idag är emellertid de nordiska grannländerna underförsörjda med material om Sverige. Denna bedömning delas av svenska föreningen Norden. Det är därför angeläget att de officiella upplysningsorganen också tar ansvar för informationsverksamhet om Sverige i de nordiska grannländerna.

Svenska institutets resurser har inte heller medgett annat än marginell verksamhet i de nordiska länderna. Detta har enligt utlandsmyndigheterna varit mest kännbart beträffande informationsmaterial på nordiska språk. Bristen på sådant material upplevs som ett betydande hinder i det löpande informationsarbetet. Medan man inom Norden praktiskt taget inte har något allmänt informationsmaterial att sända ut förfogar svenska beskickningar i engelskspråkiga länder över omkring 60 faktablad från Svenska institutet. Avsaknaden av basdokumentation på svenska och finska har framförallt påtalats av ambassaden i Helsingfors.

Idag finns ett fåtal publikationer på nordiskt språk. Svenska institutets s. k. barnbroschyr finns i svensk och finsk version och är till stor nytta i informationsarbetet. Broschyren Svenska glimtar har producerats av Insti- tutet i samarbete med ambassaderna i Helsingfors. Köpenhamn och Oslo. En finsk version av Sweden in brief har nyligen kommit ut. Det allmänna faktabladet om Sverige håller på att översättas till finska. En översättning till isländska av barnbroschyren planeras under nästa budgetår.

Som framgår av kapitlet om Information — förslag föreslås därför Svenska institutet få resurser för att framställa det allmänna faktabladet om Sverige också på danska. isländska. norska och svenska; barnbroschyren på danska

och norska samt en svensk version av Sweden in brief som kan användas i samtliga nordiska länder. På längre sikt bör ett urval av faktabladen framställas på svenska och finska och i viss utsträckning även på de övriga nordiska språken. Även Institutets övriga informationsverksamhet bör komma att omfatta de nordiska länderna.

10.6.2. Kulturutbyte

De resurser som idag står till förfogande för kulturutbyte inom Norden är mångdubbelt större än vad som finns tillgängligt för utomnordiskt utbyte. Några problem har framkommit i kartläggningsarbetet när det gäller svenska institutioners möjligheter att utnyttja tillgängliga resurser. De avser dels gällande bidragsregler, dels den administrativa proceduren.

Det nordiska kultursamarbetet bör kunna omfatta också nordiska mani- festationer i utomnordiska sammanhang. De nordiska länderna upplevs ofta som en kulturell, historisk och språklig enhet av omvärlden. I flera länder har universiteten t. ex. skandinaviska avdelningar. Det är önskvärt att projekt utomlands av minst två nordiska länder i fortsättningen kan få stöd efter samma regler som gäller inom Norden.

Vissa lokala och regionala kulturinstitutioner finner reglerna för anslags- bevillning illa anpassade till verksamheten. En del teatrar betonar att ansökan om medel för nordiska gästspel kräver detaljuppgifter vid en tidpunkt då man saknar nödvändig information samtidigt som besked om bidrag lämnas så sent att man inte hinner genomföra planerad verksamhet. Rådande praxis att minst tre nordiska länder bör ingå i ett visst projekt upplevs ibland som ett hinder, t. ex. i samarbetet mellan en del regionala museer.

Det är dock här fråga om regler och bestämmelser som utarbetats gemensamt av de fem nordiska regeringarna. Från svensk sida kan man självfallet inte ensamt åstadkomma några förändringar av gällande överens- kommelser. Utredningen finner det emellertid önskvärt att anslagsbeviljande institutioner söker förenkla bidragsförfarandet och hålla vissa reserver för att tillgodose behov som plötsligt uppstår under ett verksamhetsår.

Betydande uppmärksamhet ägnas idag frågor om grannspråksundervis- ning och stöd till de små språkgrupperna. Det har bl. a. kommit till uttryck i fördelningen av stöd till översättning av grannlandslitteratur inom den nordiska kulturbudgeten. Utifrån de synpunkter utredningen har att beakta är denna verksamhet angelägen och bör få fortsatt hög prioritet.

10.6.3. Studier och forskning

Ett nära och omfattande samarbete äger rum på alla nivåer inom detta område. Med hänsyn till gällande överenskommelser, tidigare och pågående utredningar m. m. har utredningen inte funnit anledning att närmare gå in på behoven ifråga om t. ex. studiestöd, betygsharmonisering etc. Svensklärare vid nordiska universitet får genom Svenska institutet samma typ av assistans i form av material, bidrag till kurser etc. som svensklärare vid liknande institutioner i Europa. Därtill får den svenske lektorn i Reykjavik ett särskilt ekonomiskt bidrag (bå 1977/78: 60000 kr i lönetillägg). Svenska institutet arrangerade tillsammans med Hanaholmens kultur-

centrum och med stöd från UHÄ en svensklärarkonferens 1978. I konfe- rensen deltog ca 160 svensklärare från olika delar av Finland. Institutet svarar vidare för stipendieutbyte med Danmark, Finland och Island och för administration av de stipendier som utdelas av Kulturfonden för Sverige och Finland. Mellan 30 och 40 studiebesöksprogram för specialister från de nordiska länderna anordnas årligen av Svenska institutet.

I kapitlet Studier och forskning föreslås ökade medel till Svenska institutet för stöd till svenskundervisning i utlandet. Detta bör leda till ökade insatser också inom Norden.

11 Utbyte med länderna i Östeuropa

En av de regioner som utredningen enligt direktiven bör ägna uppmärk- samhet är Östeuropa. Utbytet med Östeuropa berörs också i kapitlet om Kulturavtal.

11.1. Förbindelserna med Östeuropa

Det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet har länge varit inriktat huvudsakligen på Norden, Västeuropa och Förenta Staterna där det svenska kulturlivet av många skäl har haft naturliga kontaktpunkter. Med dessa regioner har också traditionellt funnits täta förbindelser inom andra områden. De kommunistiska staterna i Östeuropa levde efter andra världs- kriget fram till 1960-talet i en viss isolering från västvärlden. Den politiska regleringen av alla förbindelser med omvärlden gjorde det svårt för det svenska kulturlivet att knyta egna kontakter. Valutabestämmelser och Språksvårigheter utgjorde andra hinder i umgänget med dessa länder. Tidvis kom kulturförbindelserna att präglas av de 5. k. vänskapsförbunden.

Det svenska kulturlivet önskade emellertid kulturella förbindelser med olika delar av världen och även med de närbelägna länderna i Östeuropa. De östeuropeiska länderna framförde från sin sida förslag om statliga kulturavtal för att öka kulturkontakterna. Den svenska regeringen har betraktat officiella bilaterala kulturavtal som främmande för våra principer om fritt utbyte enligt kulturlivets egna behov och önskemål. Problemen i utbytet med östeurope- iska länder gjorde emellertid någon form av särskild överenskommelse nödvändig. Lösningen blev att Svenska institutet av regeringen gavs i uppdrag att teckna särskilda kulturprogram med östländerna. Skillnaden mellan kulturavtal och kulturprogram är att kulturprogrammen tecknas av en självständig myndighet och att regeringen därmed inte står som direkt ansvarig för detaljerna eller innehållet i utbytet.

De konkreta utfästelserna i kulturprogrammen utgörs till övervägande del av stipendie- och forskarutbyte. Redan från början eftersträvade man från svensk sida ett så fritt personutbyte som möjligt. På det egentliga kulturom- rådet innehåller kulturprogrammen huvudsakligen så kallade främjandepa- ragrafer i allmänna ordalag. Berörda institutioner förutsätts själva komma överens om det konkreta utbytet. Detta har också ökat, även om förutsätt- ningar och intresse för utbyte varierar från land till land.

Vissa östländer markerar sin strävan efter kulturkontakter med Sverige

genom särskilda åtgärder. Polen och Tyska Demokratiska Republiken har egna kulturcentra i Stockholm med föreläsningar. utställningar. kurser, konserter etc. Jugoslavien, Sovjetunionen och Ungern har kulturattachéer vid sina ambassader i Sverige. Genom dessa kanaler förmedlas artistuppträ- danden, utställningar m. m. till olika delar av landet, ofta gratis eller till obetydlig kostnad. Jugoslavien har ett informationskontor i Stockholm och vänder sig med olika insatser främst till de jugoslaviska invandrarna i Sverige.

K u/turprogrammens innehåll De nuvarande kulturprogrammen med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern löper på två år i taget. Med Tjeckoslovakien och Tyska Demokratiska Republiken har visst stipendieut- byte hittills skett på annat sätt.

Kulturprogrammen innehåller dels ett stort antal paragrafer som anger att olika former av utbyte skall uppmuntras och främjas. dels vissa bindande bestämmelser främst om personutbyte i form av långtids- och korttidssti- pendiater, studiebesökare och delegationer. Långtidsstipendierna kan i princip användas för alla ämnen. Stipendierna bygger på strikt ömsesidighet. Det mottagande landet svarar för stipendiatens uppehållskostnader medan det utsändande landet svarar för reskostnaden mellan hemorten och mottagarlandets huvudstad.

Från svensk sida utgörs Stipendiaterna främst av språkstuderande och andra humanister. De östeuropeiska Stipendiaterna studerar till övervägande del naturvetenskapliga och tekniska ämnen vid svenska universitet och högskolor. Även andra ämnesområden har på senare tid blivit represente- rade. Kortare studiebesök förekommer inom områden som förvaltning, vetenskap och kultur.

De teknisk-vetenskapliga kontakterna utvecklades till en början inom kulturprogrammens ram men har successivt och planenligt överförts till berörda specialinstitutioner som Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). KVA och IVA får idag särskilda medel från utrikes- och utbildningsdepartementen för forskarutbyte med Östeuropa. (Se också kapitlet Studier och forskning.) Styrelsen för teknisk utveckling (STU) får vissa medel från industridepartementet för samarbete med Östeuropa.

För kulturutbytet inom litteratur, konst och musik har programmen hittills haft begränsad betydelse. Från östeuropeisk sida har ofta framförts förslag till utbytesåtgärder av spektakulär typ såsom kulturveckor m. m. Från svensk sida har man i allmänhet föredragit ett mer informellt utbyte där berörda personer och institutioner själva kommer överens om olika aktiviteter. I vissa fall har svenska institutioner slutit egna avtal med institutioner i Östeuropa. En del av utbytet på detta område sker således utan officiell medverkan. Det har t. ex. gällt större gästspel, utställningar och långsiktigt samarbete. Ofta har Svenska institutet spelat rollen som kontaktförmedlande organ.

En utförlig redogörelse för kulturprogrammen med Östeuropa återfinns i bilaga 5.

11.2. Särskilda problem

Den positiva utvecklingen av kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa fick en bekräftelse genom slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)år 1975. Dokumentet innehåller rekommendationer om åtgärder från de berörda staterna för att underlätta person- och erfarenhetsutbytet över gränserna i olika former. Grundläggande skillnader i samhällssystemen påverkar emellertid på olika sätt det praktiska utbytet.

I öststaterna är både pressen och i viss mån kulturlivet en del av statsapparaten. Kulturen har en viktig roll i samhället, och individens yttrandefrihet är underordnad statens intressen. Av samma skäl förekommer restriktioner till exempel i fråga om utlandsresor och kontakter med främmande ambassader.

Från väststaternas sida påtalades under ESK-förhandlingarna som hinder för utbytet den långsamma byråkratiska beslutsgången i öst, inskränkningar i journalisternas arbetsvillkor och svårigheter i samband med inbjudningar och valutatilldelning. Från östs sida framhölls att dokumentet avser utbyte mellan stater och innebär att staterna skall ansvara för innehållet i utbytet. Förslag som avsåg att förbättra informationsflödet och att stärka individens roll i kulturutbytet och det vetenskapliga utbytet understöddes av Sverige.

I samband med ESK-dokumentets undertecknande och uppföljningskon- ferensen i Belgrad inhämtade utbildningsdepartementet genom särskilda enkäter 1975 och 1977 det svenska kulturlivets synpunkter på förbindelserna med Östeuropa. Svaren visar en positiv inställning till utbytet men ger också exempel på byråkratiska hinder och politisk styrning från motpartens sida. Det framhålls att de statliga organens möjligheter att följa upp rekommen- dationen begränsas av kulturlivets decentralisering i Sverige och att strävan till ett individuellt inofficiellt kulturutbyte i dokumentet kringgärdas av olika förbehåll.

Bland problemen anges långa dröjsmål med utresetillstånd för öststatsar- tister, ideologiska synpunkter på artist- och musikprogramval samt valuta- tekniska svårigheter vid betalning av artistgager och nothyror. Direkta kontakter mellan personer och institutioner är sällan möjliga. Önskemål om besök av namngivna forskare möter ofta motstånd. Vissa forskare kommer inte alls eller ersätts av and ra personer utan föregående information. Svenska journalisters rörelsefrihet och arbetsmöjligheter begränsas genom särskilda bestämmelser för utländska korrespondenter. Dessa restriktioner varierar i olika östländer men har på senare år i flera fall lättat något.

Trots dessa hinder har särskilt med vissa östländer ett ganska omfattande utbyte utvecklats, vilket får ses om uttryck för en uppriktig ömsesidig önskan om ökade kulturella förbindelser. Från svensk sida har svårigheten främst varit den allmänna bristen på resurser inom området. På grund av språk- och valutaproblem kräver utbytet med öststaterna ofta större administrativa och personella resurser än motsvarande utbyte med västvärlden. Några östländer önskar mera utbyte än Sverige bland annat av resursskäl kan åta sig. Svenska artister inbjuds ofta till exempel till Polen men Sverige kan inte i motsvarande utsträckning erbjuda artister från öststaterna att framträda här. Enskilda

svenska kulturarbetare besöker öststaterna på inbjudan av dessa länders officiella myndigheter men möjligheter att återgälda denna officiella gäst- frihet saknas ofta.

Förutsättningar och intresse för utbyte varierar från land till land i Östeuropa. Särskilt i Polen och Ungern har det svenska kulturlivet utvecklat många och informella kontakter som fortsätter att ge spridningseffekter. Den jugoslaviska invandringen har skapat nya kontakter mellan Jugoslavien och Sverige. Det finns ett ömsesidigt intresse för utbyte med Sovjetunionen och dess delrepubliker, särskilt de närbelägna baltiska republikerna. Sedan gammalt finns ett utbrett intresse i Sverige för rysk kultur och det ryska språket. För kulturutbyte med Sovjetunionen krävs dock oftast aktiv medverkan av officiella svenska myndigheter.

För informationsverksamheten är förhållandena mycket speciella i Östeu- ropa. I vissa länder försvåras informationsarbetet genom att tillträdet till utländska ambassader är begränsat. Tryckt material används sällan och sänds endast till mottagare som har accepterat att ta emot sådant material. Flera svenska myndigheter redovisar därför en mycket begränsad informations- verksamhet.

Förhållandena varierar emellertid starkt i olika länder och har gradvis förändrats till större öppenhet. I Polen och Jugoslavien vänder sig både enskilda och institutioneri stor utsträckning till ambassaden. Därför finns det också behov av ytterligare informationsmaterial på främst polska och serbokroatiska.

11.3. Utlandsmyndigheternas bedömningar

Enligt de svenska utlandsmyndigheterna i länderna i Östeuropa är besöks- och stipendieverksamheterna viktiga inslag i kultur- och informationsutbytet med Östeuropa. Genom dessa verksamheter får enskilda och institutioner i Sverige betydelsefulla kontakter som i sin tur kan leda till fortsatt utbyte. Detta kan innebära en kontinuitet i utbytet som önskas både från svensk sida och av länderna i Östeuropa.

En variant av personutbyte är symposier med svenska och utländska deltagare kring olika ämnen. Sådana diskussioner kan verksamt bidra till erfarenhetsutbytet mellan länder med olika ekonomiska och politiska system.

På kulturområdet finns enligt utlandsmyndigheterna i ÖsteurOpa ett ökat intresse bland annat för filmvisningar och utställningar av modern svensk konst. Det är enligt fiera av utlandsmyndigheterna mera angeläget att arrangemang som planeras efter personliga kontakter kommer till stånd än att nya projekt skapas. I vissa östeuropeiska stater är det spontana utbytet under utveckling till exempel på teater-, konst- och musikområdena.

Svenskundervisningen och de svenska lektorerna spelar en viktig roll för kulturförbindelserna mellan Sverige och länderna i Östeuropa. Intresset för det svenska språket är särskilt utbrett i Polen där fiera hundra studenter läser svenska vid universiteten och ännu fier i andra kurser. Studierna av det svenska språket leder ofta till ett vidgat intresse för Sverige. Svenskunder- visningen och de svenska lektorerna behöver särskilt stöd i öststaterna, där

bland annat valutabestämmelserna skapar svårigheter. I några fall är lektorernas rörelsefrihet begränsad.

Sveriges Radios utlandsprogram avlyssnas enligt utlandsmyndigheternas bedömning i viss utsträckning i Östeuropa.

11.4. Utredningens synpunkter

Svenska kulturinstitutioner och kulturarbetare väljer själva inriktningen av sitt internationella utbyte. De statliga organens roll är att främja och underlätta utbytet genom praktiskt och ekonomiskt stöd. En särskild stimulans till utbytet med Östeuropa är motiverad eftersom huvuddelen av de offentliga resurserna för utbyte alltjämt tas i anspråk för västvärlden, där de spontana förbindelserna är mest utvecklade. För utbytet med Östeuropa behövs också mera resurskrävande administrativa insatser.

Särskilt viktigt i utbytet med Östeuropa är att underlätta personkontakter på så många områden som möjligt. De föreslagna ökade resurserna för personutbyte förutsätts även kunna öka personutbytet med Östeuropa. Kulturprogrammen bör endast ange miniminivån för utbytet och även informella kontakter av olika slag bör kunna stödjas.

I utbytet med Östeuropa liksom med andra regioner är det oftast mera fruktbart att stödja kulturlivets egna initiativ i de olika länderna än att starta officiella projekt och manifestationer. Därmed blir det lättare för svenskt kulturliv att få kontakt med originella och nyskapande inslag i andra länders kultur. Den djupare förståelsen mellan folken som kulturutbyte kan leda till främjas också i allmänhet bäst av personliga och spontana kontakter.

Utbytet bör präglas av ömsesidighet. Det innebär dock inte att varje insats från det ena landets sida skall motsvaras av exakt lika stor insats från det andra landet inom samma område. De fiesta länder i Östeuropa översätter mer svensk litteratur till sina respektive språk än Sverige översätter från Östeuropa. I gengäld spelas mera musik från Östeuropa i Sverige än svensk musik i östländerna. '

I utbytet med Östeuropa måste officiella organ ofta förmedla kontakter och bistå med det många gånger tungrodda praktiska arbetet. I vissa länder är medverkan från ambassader och konsulat en förutsättning för att utbyte skall kunna genomföras. Det är angeläget att utlandsmyndigheterna i Östeuropa ägnar ökad uppmärksamhet åt kultur- och informationsfrågor. I vissa fall kan ambassaderna behöva förstärkas med personal som har särskilda kunskaper och erfarenheter inom kultur- och informationsområdet.

Det föreslagna ökade stödet till de svenska lektorerna i utlandet bör kunna underlätta arbetet för lektorerna i Östeuropa däri vissa fall särskilda insatser kan vara motiverade. (Se vidare kapitlet Studier och forskning.)

Den föreslagna ökade satsningen på Svenska institutets informationsverk- samhet förutsätts resultera i fiera upplagor av olika trycksaker på främst ryska. polska och serbokroatiska. Resursökningar bör också möjliggöra språkversioner för Östeuropa av filmer och utställningar.

För att stimulera utbyte i ESK-dokumentets anda anvisade regeringen bå 1977/78 500 000 kronor. Svenska institutet använder huvuddelen av dessa medel för ett större projekt som genom olika media skall illustrera det

moderna Sveriges framväxt och visas i flera östeuropeiska länder i samverkan med inhemska institutioner. Dessa medel kommer också att ge resultat på andra områden under de närmaste åren.

Regeringen har beslutat att bå 1978/79 ställa ytterligare 150 000 kronor till utrikesdepartementets förfogande för aktiviteter i ESK-dokumentets efter- följd. Även dessa medel kommer att leda till åtgärder för att stimulera utbytet med länderna i Östeuropa.

12 Kontakter med invandrarnas hemländer

Direktiven till SIK-utredningen framhåller att det är ”angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder ta särskild hänsyn till de informationsbehov som skapas i fiera länder till följd av utvandringen till Sverige”. Det betonas också att invandrarna i många avseenden kan berika vårt eget kulturliv och ge oss "fördjupade kunskaper om förhållandena i invandrarnas hemländer".

12.1. Bakgrund

Sverige har länge haft en språkligt, religiöst och kulturellt ovanligt enhetlig befolkning. Endast i norr har det funnits ursprungliga samisk- och finskta- lande befolkningsinslag. Genom invandringenunder efterkrigstiden har emellertid denna situation förändrats. I krigets spår följde fiyktingarna. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden 1954 öppnade vägen för en ökad rörlighet mellan länderna. Invandringen från Finland har kommit att dominera. Under 1960-talet medförde behovet av arbetskraft en invandring från länderna vid Medelhavet, främst Jugoslavien, Grekland och Turkiet. Under 1970-talet har invandringen förändrats till följd av arbetsmarknadslä- get. Den avser numera främst fiyktingar och återförening av familjer. Med flyktingarna har invandringen också förskjutits mot länder utanför Europa. Sverige har blivit ett mångspråkigt samhälle med inslag av fiera kulturer.

Statistiska Centralbyrån (SCB) räknar med att det vid årsskiftet 1977/78 fanns ca 425 000 utländska medborgare i Sverige. Det motsvarar ca 5 % av hela folkmängden i landet. Antalet människor med utländsk bakgrund är emellertid större. Det finns dock ingen officiell statistik i Sverige över språktillhörighet. Statens invandrarverk räknar i sin anslagsframställning för år l978/79 med att det finns ca 700 000 utländska medborgare eller naturaliserade svenskar i landet.

Invandrarna utgör inte någon enhetlig grupp. Tvärtom rör det sig om ett antal sinsemellan mycket olika grupper. Den största invandrargruppen kommer från Finland. SCB räknar vid årsskiftet 1977/78 med 188 972 finländska medborgare i Sverige. En betydande invandring från Danmark och Norge förekommer också. SCB räknar med 34 268 danska medborgare och 27 356 norska medborgare. Drygt hälften av de utländska medborgarna kommer således från de nordiska länderna.

En stor grupp invandrare kommer från länder i Sydeuropa som också är

sinsemellan mycket olika. SCB räknade med 40 790 jugoslaviska medbor- gare, 18 361 grekiska medborgare, 13 372 turkiska medborgare. 5 749 italienska medborgare, 3 763 spanska medborgare och 1 833 portugisiska medborgare. Invandringen från dessa länder har emellertid stabiliserats. På senaste tid har invandrare också börjat komma från avlägsnare länder och områden såsom Nordafrika (2 656), Iran (i 545), Indien (1 316) och Pakistan (667).

SCB räknar också med att betydande grupper har flyttat till Sverige från olika västländer som Förbundsrepubliken Tyskland (16 147), Storbritannien (8 347), Förenta Staterna (6 102), Island (3 107), Nederländerna (3 102), Frankrike (2 440) och Schweiz (2 322).

En annan grupp invandrare utgör de fiyktingar av olika slag som kommit till Sverige och ide flesta fall blivit svenska medborgare. Utredningen Sverige och flyktingarna (Ds A 197821) räknar med att omkring 32 000 balter bosatte sig i Sverige efter kriget. Efter Ungernrevolten kom ca 9 900 ungrare till. landet. Under senare tid har antalet flyktingar från Latinamerika ökat och beräknas idag uppgå till ca 6 500.

1211 Kultur Invandrarna gör på många områden en viktig insats i det svenska samhället. Genom sin närvaro påverkar de aktivt det svenska kulturlivet. Inom Sveriges gränser har skapats nya och fruktbara möjligheter till utbyte och växelverkan mellan olika kulturer. Men invandrarnas egna kulturer behöver också stöd för att kunna utvecklas enligt de riktlinjer om jämlikhet,valfrihet och samverkan som riksdagen 1975 fastställde som mål för den svenska invandrar- och minoritetspolitiken. I proposition 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken gjorde föredragande statsrådet följande principuttalande om invandrarna och kulturpolitiken:

"Med hänsyn till att delmålen i princip ryms inom de allmänna mål som redan gäller för kulturpolitiken förklarar sig föredraganden emellertid inte vara beredd att förorda att särskilda delmål fastställs för språkliga minoriteter. I detta sammanhang betonas också att insatser för invandrares och språkliga minoriteters kulturella verksamhet på ett tillfredsställande sätt bör kunna främjas inom ramen för redan existerande bidragsformer och kulturinsti- tutioner. Samtidigt konstateras att särinsatser ibland är nödvändiga.”

Denna princip har fått generell giltighet i förordningen om åtgärder för invandrare (SFS 19761310) enligt vilken statliga myndigheter skall ”inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter. Myndigheten skall därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om nu nämnda grupper". Statliga myndigheter på kulturområdet skall således ta hänsyn till invandrarnas behov som ett led i den ordinarie verksamheten. Vissa speciella åtgärder kan också förekomma. Till exempel disponerar kulturrådet ett anslag för stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk (bå 1977/78 300 000 kr).

För invandrarnas kulturförsörjning spelar radio och TV en särskilt viktig roll. Förutom finländarna är invandrargrupperna ofta små och geografiskt splittrade. Radio och TV utgör därför ett effektivt sätt att nå dessa grupper.

Sveriges Radio har också under senare år inrättat särskilda redaktioner för minoritetsspråksändningar. Även lokalradion har gjort viktiga insatser genom regelbundna sändningar på de språk som mest förekommer inom de olika regionerna.

12.1.2. Information

Invandringen till Sverige har medfört särskilda informationsbehov i invand- rarnas hemländer. Även om Sverige tillhör de mindre invandrarländerna har utvandringen skapat ett ökat intresse i ursprungsländerna för de länder dit utvandrarna flyttat. Det gäller främst allmän information om Sverige och det svenska samhället men också mer specialistbetonad information. Det gäller emellertid att undvika att sådan information misstolkas och uppfattas som värvning av arbetskraft. Invandrarutredningen har i sin bilagedel (SOU l974:70) framhållit att invandrarna oftast fått information om Sverige genom släktingar och bekanta som redan befinner sig i landet.

Svenska ambassader och konsulat har däremot mycket sällan haft kontakt med invandrarna innan dessa rest till Sverige. Det finländska arbetskrafts- ministeriet har gjort olika undersökningar om utvandringens orsaker som bekräftar detta. Man fann vidare att det huvudsakligen var släkt och vänneri Sverige som förmedlade positiv information under det att pressen svarade för den negativa informationen om problem och liknande.

Den enkät som SIK-utredningen gjort hos vissa ambassader bestyrker att detta tycks gälla för den traditionella gruppen av invandrarländer. Däremot redovisar de svenska ambassaderna i främst Asien att de har mött ett mycket stort intresse för utvandringen till Sverige som förefaller göra det mindre lämpligt att göra särskilda informationsinsatser om Sverige i dessa länder.

Beträffande informationen till invandrare i Sverige har statens invandrar- verk till uppgift att samordna insatser som görs av myndigheter, institutioner och organisationer av olika slag. Invandrarverket har på detta sätt skapat det 5. k. invandrarpaketet som ges ut på 14 språk i samarbete med arbetsmark- nadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, försäkringskassan, konsumentverket, na- turvårdsverket, riksskatteverket, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen och ger grundfakta om svenska förhållanden.

Även andra statliga myndigheter framställer i viss utsträckning informa- tionsmaterial på olika invandrarspråk om nya lagar och reformer. En del av det material som framställs av de statliga myndigheterna kommer också till användning i den allmänna Sverigeinformationen utomlands, bland annat i invandrarnas hemländer.

Invandrarverket har alltmer kommit att inrikta sin verksamhet på information till svenskar. Inom verket förbereds ett s. k. svenskt paket som syftar till att förbättra relationerna mellan svenskar och invandrare genom framställning av böcker, filmer och läromedel.

Invandrarverket medverkar också i Sverigeinformationen i utlandet genom att sprida information om de svenska invandringsreglerna. Verket strävar också efter kontakt med utländska massmedia, främst i invandrarnas hemländer. Verket tar också emot besök av utländska journalister och opinionsbildare.

12.2. Nuläge

Invandrarnas hemländer är ingen enhetlig ländergrupp. För kontakterna med till exempel Finland, Jugoslavien och Grekland finns helt olika förutsätt- ningar. 1nvandrarnas hemländer har därför inte särbehandlats när det gäller det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Särskild reglering och stimulans har hittills kommit i fråga för länder i Östeuropa bland annat genom formella kulturprogram för att överbrygga de många praktiska problemen i form av valutaproblem, centralstyrning, m. m. Särskild stimu- lans finns också för kontakter med de nordiska grannländerna. Såväl bilateralt mellan länderna som inom ramen för det nordiska samarbetet har resurser skapats för att underlätta utbytet i Norden.

På detta sätt har i praktiken utbytet med vissa av invandrarnas hemländer gynnats. Det gäller främst Finland som är det mest betydande av invand- rarnas hemländer men också övriga länder i Norden. Kulturutbytet mellan Sverige och Finland är mycket intensivt. En närmare redogörelse för det nordiska utbytet och utbytet med Finland ges i kapitlet Nordiskt samarbete. Däremot har det svenska informationsarbetet i Finland hittills varit av ringa omfattning. Svenska institutet bedriver i princip inte informationsverk- samhet i Norden. Frånsett material om frågor som rör arbetsliv, socialvård, trafikfrågor m. m. finns det därför mycket litet allmäninformativt material på finska språket. Inom ramen för det nordiska samarbetet äger emellertid ett betydande informationsutbyte rum. Svenska departement och myndigheter har livliga kontakter med sina motsvarigheter i Finland på samhällslivets alla områden. Det gäller också Danmark och Norge där språket underlättar såväl kontakter som invandrarnas anpassning.

Med Jugoslavien har kulturprogram tecknats genom Svenska institutet. Bland annat har ett regelbundet stipendieutbyte kunnat komma till stånd. Flera ömsesidiga kulturmanifestationer i Sverige och Jugoslavien under årens lopp har blivit en följd av förhandlingarna i samband med kulturpro- grammet. Särskilda satsningar på de östeuropeiska länderna möjliggörs genom de medel som riksdagen har ställt till förfogande för uppföljning av konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). Svenska myndig- heter har många egna kontakter i Jugoslavien. Så har till exempel arbets- marknadsstyrelsen till helt nyligen haft en egen representant stationerad i Belgrad och skolöverstyrelsen har en överenskommelse om samarbete på skol- och undervisningsområdet. Personutbytet mellan Sverige och Jugosla- vien på både regeringsnivå och tjänstemannanivå har varit betydande.

Övriga länder i gruppen invandrarnas hemländer saknar dessa speciella anknytningar av olika slag till Sverige. De tidigare diktaturerna i Grekland, Portugal och Spanien omöjliggjorde intill allra senaste tid aktiva svenska insatser i dessa länder inom områdena kultur och information. Läget har emellertid förändrats. Portugal har blivit ett av de tjugo länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete med medel från bistånds- anslaget. Med Spanien har ett livligt besöksutbyte inletts och flera olika kulturutbytesprojekt förbereds. Också med Grekland har kontakterna ökat. Turkiet är däremot ett land som det har varit svårare att få kontakt med.

12.2.1. Insatserfrän invandrarnas hemländer

Några av invandrarnas hemländer försöker hålla kontakt med sina utvand- rare inom ramen för kultur- och informationsutbytet. Huvuddelen av den officiella informationen om samhällsutvecklingen i invandrarnas hemländer förmedlas genom ländernas ambassader i Sverige. Finland och Jugoslavien har informationskontor i Stockholm för att sprida information om respektive hemländer till invandrarna men också till den svenska allmänheten. Italien har sedan länge ett kulturinstitut i Stockholm som emellertid främst riktar sig till svenskar med intresse för italiensk kultur. 1 övrigt har även Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta Staterna, Polen och Tyska Demokra- tiska Republiken särskilda institut för kulturförmedling i Sverige. Vissa länder, främst de östeuropeiska, sänder radioprogram på egna språk och på svenska från utlandet riktade till Sverige.

Flera av invandrarnas hemländer ger ekonomiskt stöd till invandrarför- eningar och -organisationer i Sverige. Det kan avse såväl stöd till gästspel från hemlandet, förmedling av film, litteratur, tidskrifter som direkta ekonomiska bidrag till verksamheten. Invandrarutredningen fann att det var svårt att kartlägga omfattningen av det stöd som på detta sätt förmedlats till Sverige.

1222. Synpunkterfrån de svenska utlandsmyndigheterna

Utredningen har bett ambassaderna i Ankara, Athen, Belgrad, Helsingfors, Lissabon, Madrid och Rom att inkomma med synpunkter på och erfarenheter av det svenska kultur- och informationsutbytet med invandrarnas hemlän- der. Några gemensamma drag framträder i svaren.

Från svensk sida betraktas invandringen som en bestående företeelse. Flera av ursprungsländerna betraktar emellertid invandrarna som gästarbe- tare som en dag skall återvända. Det finns därmed ibland en outtalad motsättning mellan Sverige och invandrarnas hemländer. Det gäller särskilt de stora utvandrarländerna Grekland. Jugoslavien och Turkiet. Praktiskt innebär det att invandrarnas hemländer försöker hålla kontakt med sina utvandrare, försöker påverka och ibland till och med kontrollera dem. I Jugoslavien har frågan om utvandringen blivit ett politiskt känsligt problem. Till detta bidrar de regionala motsättningarna inom Jugoslavien som invandrarna ofta för med sig till sina nya hemländer. I Turkiet betraktas problemet främst ur ekonomisk synvinkel. Finland följer också med stor uppmärksamhet den svenska invandrarpolitiken och finländarnas ställning i Sverige. Den finlandssvenska befolkningens och det svenska språkets ställning i Finland gör förhållandet mellan Sverige och Finland unikt. Till detta kommer att ca en fjärdedel av de finländska invandrarna har svenska som modersmål.

Bortsett från Finland är alltså det svenska kultur- och informationsutbytet med invandrarnas hemländer i dag mycket begränsat. Om Sverige uppmärk- sammas i dessa länder är det inte som invandrarland utan av andra skäl. Undantag förefaller vara Jugoslavien där invandrarna utgör en katalysator både för kulturutbytet och för uppfattningen om Sverige. I allmänhet spelar dock andra opinionsbildare större roll. I några fall vill inte ursprungsländerna

betrakta invandrarna som en kanal för kontakter. Det gäller givetvis flyktingarna men också till exempel assyrierna.

Det är ett intressant faktum att ambassaderna får så liten kontakt med personer som överväger att utvandra till Sverige. Detta framhölls också av invandrarutredningen. Dessa personer begär sällan information på ambassa- derna. I stället verkar brev och besök från landsmän som redan slagit sig ned i Sverige spela viss roll, större ju fattigare landet är.

Utredningen har också anmodat samtliga utlandsmyndigheter att lämna en redogörelse för kultur- och informationsverksamheten vid myndighe- terna. Härvid har också framkommit synpunkter på problemet med invand- ring, främst från vissa myndigheter i Asien. Bland den efterfrågestyrda informationen vid myndigheterna dominerar förfrågningar om utbildning och arbetstillstånd i Sverige. Man kan inte bortse från att en aktiv Sverigeinformation i vissa länder i Asien kan skapa ett ökat tryck på ambassaden och invandrarverket. För många människor i u-länderna ter sig Sverige som det förlovade landet hur nyanserat det än framställs.

12.3. Utredningens synpunkter

Förhållandet mellan invandrare och andra svenskar har viktiga kulturella aspekter. En förutsättning för att invandrarna skall kunna anpassa sig är att deras kontakter med den egna kulturen hålls levande. En annan förutsättning är att invandrare och andra svenskar ömsesidigt förstår och respekterar varandras bakgrund, samhällen och kulturer. Att svenskarnas attityder är den viktigaste faktorn betonas ofta starkt av invandrarverket. Konflikterna har i sin grund i fördomar, rädsla och okunnighet som måste övervinnas på olika sätt. I detta sammanhang kan ett kulturutbyte med invandrarnas hemländer spela en viktig roll. Rikare kontakter med invandrarnas bakgrund och kultur i sammanhang som ger denna kultur prestige och uppmärksamhet för dess egen skull kan vara en väg till ökad respekt och förståelse.

Radio och tv kan spela en särskilt viktig roll för ökade kontakter med invandrarnas hemländer. Det kan därför vara motiverat att man från svensk sida köper in flera TV-program och filmer från dessa länder. Också pressen har stor betydelse för ökad kunskap och upplysning.

Utredningen föreslår därför en särskild satsning på informationsutbyte med invandrarnas hemländer. Särskilda stipendier skulle kunna stimulera kontakter och samarbete på massmediaområdet och leda till ökad kännedom om respektive länder. Stipendierna bör uppgå till minst tio per år och kunna tilldelas både invandrare och andra svenskar för projekt i Sverige eller invandrares hemländer. För detta ändamål föreslås särskilda medel om 200 000 kronor. Invandrarverket bör utforma de närmare bestämmelserna för medlens användning.

För ett ökat utbyte med invandrarnas hemländer behövs emellertid främst en förstärkning av de ordinarie anslagen för kulturutbyte. Behovet av utbyte med dessa länder är därför ett av flera skäl för de föreslagna anslagsförstärk- ningarna till bland andra Svenska institutet, statens kulturråd, Riksutställ- ningar, Rikskonserter. Riksteatern och Folkparkernas Centralorganisation. Allmänna anvisningar bör kunna ges dessa institutioner om vikten av att

främja utbytet med invandrarnas hemländer, med särskild betoning på den mottagande verksamheten i Sverige.

Beträffande den allmänna Sverigeinformationen i invandrarnas hemländer finns det anledning att ta fasta på de svenska utlandsmyndigheternas önskemål om ytterligare informationsmaterial på de olika invandrarspråken. Det bör kunna bli möjligt genom de föreslagna ökade medlen för Svenska institutets informationsverksamhet. Inom ramen för en ökad satsning på de nordiska länderna bör särskilt behovet av finskspråkigt material uppmärk- sammas. Ökad information till länderna 1 Sydeuropa bör bli en följd av det svenska intresset för de nya demokratiska staterna i medelhavsområdet. Kontakterna med länder i Östeuropa kommer att öka till följd av de särskilda resurser som har anvisats för uppföljning av ESK-konferensen.

13 U-länder — kulturstöd och kulturutbyte

Motiven för kulturutbyte med u-länderna är desamma som för utbyte med andra länder: vårt eget behov av stimulans och kontakter över gränserna för att motverka vår egen språkliga och geografiska isolering. För kontakterna med u-länderna finns också särskilda skäl. Genom vårt utvecklingssamar- bete har vi kommit i nära kontakt med vissa u-länder. Det är angeläget att ömsesidigheten och mångsidigheten i umgänget med dessa länder stimule- ras. Hos många svenskar, inte minst hos ungdomen, finns också ett växande intresse för andra kulturer och livsmönster än våra egna. Men allt utbyte bygger på medverkan från båda parter. Vi måste också ställa frågan i vad mån u-länderna har något intresse av ett kulturutbyte med oss.

13.1. Förutsättningar för kulturutbyte

Kultur är en för alla folk och alla tider gemensam företeelse. Den innersta kärnan i alla kulturyttringar är att bidra till att ge livet mening. Det finns därför ett intresse och en mottaglighet för kulturyttringar hos alla människor. U-länderna har emellertid genom kolonialismen påtvingats främmande kulturmönster. De rika ländernas ekonomiska styrka innebär risk för fortsatt kulturell dominans. U-länderna har därför ett behov av att återupptäcka sina egna kulturer och därmed stärka sin nationella identitet. Detta i sin tur utvecklar social medvetenhet och självförtroende som utgör nödvändiga förutsättningar för ekonomisk och social utveckling. Nationell identitet är grunden för en dialog med andra länder vilket ofta framhålls av företrädare för olika u-länder. Ett merjämbördigt och ömsesidigt utbyte med i-länder kan också bidra till att stärka u-landskulturen. Biståndspolitiska utredningen (BPU) konstaterar i sitt huvudbetänkande ”Sveriges samarbete med u- länderna" (SOU 1977zl3): "Kultursamarbete mellan ett rikt och ett fattigt land bör kunna ske på en mer jämbördig nivå än på många andra områden, där det rika landets ekonomiska överlägsenhet spelar en viktig roll." Förutsättningarna för ett sådant utbyte kan kanske vara större för ett land som Sverige utan ett kolonialt förflutet. I praktiken är emellertid det svenska kulturutbytet med u-länder mycket begränsat. Svenskt kulturliv saknar många av de kontakter som de gamla kolonialmakterna kunnat arbeta upp och bibehålla. Samtidigt utsätts u-länderna idag för en massiv kulturpå- verkan som till både form och innehåll saknar förankring i ländernas egna kulturtraditioner. Målet med ett svenskt kulturutbyte måste således vara

något annat än att bara bli en röst till iden västerländska kören. Bara då kan ett utbyte med u-länderna bli meningsfullt.

I Sverige tenderar vi allt för ofta att se underutveckling som ett humanitärt problem, med fattigdom, nöd och svält. Det skapar medvetet eller omedvetet känslor av överlägsenhet som ett kulturutbyte borde kunna minska. Flera u-länder har en kulturtradition som är betydligt mer mångfa- setterad än vår egen. Ökade kontakter kan emellertid också innebära nya konflikter mellan olika kulturer. Utan medvetenhet om detta kan ett utbyte gå snett. Samtidigt måste vi vara medvetna om att kulturutbyte är nödvändigt för en levande svensk kultur. I vårt eget intresse bör vi lära oss att ta emot intryck och idéer från annorlunda, månghundraåriga livserfarenhe- ter. Det krävs också att vi ökar vår förståelse för betydelsen av faktorer som historia och religion i många delar av världen. Därmed kommer vi att kunna berika vår egen kultur. U-landskultur ärinte endast en fråga om trummor och masker.

13.1.1. Kulturutbyte: historik och nuläge

Inom området kultur- och informationsutbyte har tidigare vissa särskilda åtgärder vidtagits avseende u—länderna. Det dåvarande Kollegiet för Sveri- geinformation i utlandet genomförde 1966 två utredningar om Sverigeinfor- mationen i Afrika och Latinamerika. På grundval av dessa upprättade Kollegiet ett särskilt basprogram för dessa två regioner för budgetåren 1965/ 66 till 1967/68.

Utrikesdepartementets informationsbyrå har flera gånger framhållit den vikt som borde tillmätas erfarenhetsutbyte och kulturkontakter med tredje världen. Följden har blivit en viss ökning av antalet personinbjudningar till Sverige.

Svenska institutet bedrev under åren 1973—77 en försöksverksamhet med förstärkt kultur- och informationsutbyte med Kenya, Senegal och Tunisien. Den fick formen av personutbyte, föredrag, filmvisningar, konserter och utställningar av svensk konst som organiserats av NUNSKU. Kraven från u- länderna på'ömsesidighet medförde att Svenska institutet också engagerade sig i manifestationer i Sverige från Senegal och Tunisien. I samarbete med SIDA kunde Svenska institutet stå för denna mottagarfunktion som normalt ligger utanför Institutets verksamhetsområde. Svenska institutets Afrika- grupp redovisade hösten 1977 sina i huvudsak positiva erfarenheter i slutrapporten Försöksverksamhet med svenskt-afrikanskt kultur- och infor- mationsutbyte.

SIDA har från sitt informationsanslag kunnat få till stånd ett visst kulturutbyte med u-länderna. Det har skett genom att SIDA i ökande utsträckning låtit u-ländernas egna talesmän presentera sina länder, problem och kulturer i Sverige. För att åstadkomma ett ömsesidigt kulturutbyte har SIDA här samarbetat med Svenska institutet om vissa projekt där Institutet har finansierat den svenska manifestationen utomlands.

Bland större tidigare insatser bör nämnas att SIDA 1974 finansierade det så kallade Karibu-projektet från sitt informationsanslag genom vilket ett u-land —Tanzania — presenterades för svensk publik. Projektet, som måste betecknas som ovanligt för svenska förhållanden, omfattade radio och TV, musik,

teater och utställningar, och organiserades i samråd med Sveriges Radio, Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar samt studieförbund och folk- rörelser. En del av det producerade materialet kunde därefter användas av olika institutioner i Tanzania.

Budgetåret 1976/77 reserverade SIDA för första gången 100000 kr av informationsanslaget för presentation av u-landskulturer i Sverige genom statliga och enskilda organisationer. Bidrag har bland annat lämnats till Svenska institutet fören tunisisk kulturvecka i Sverige, till Marionett-teatern för det nyöppnade Marionettmuseet och för ett indonesiskt gästspel, till Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet för deltagande från Indien och Cuba i Internationella Teaterinstitutets kongress i Stockholm, till Invandrarnas Kulturcentrum för presentation av arabisk kultur i några svenska städer, till Svenska Vietnamkommittén för gästspel från Vietnam samt till Föreningen för Utvecklingsfrågor för programverksamheten med medverkan av u- landsrepresentanter.

Stöd från SIDAzs informationsanslag kan avse samtliga u-länder. Anslaget uppgick bå 1977/78 totalt till ca 15,6 mkr, varav ca 10 mkr enligt riksdagens beslut fördelades på enskilda organisationer. Fackföreningar, studieförbund och andra folkrörelser får på detta sätt möjlighet att bedriva informations- verksamhet med u-landsanknytning i form av seminarier och personutbyte i olika former.

Utbildningsdepartementet har sedan budgetåret 1975/76 haft ett särskilt anslag på 200000 kr för folkrörelsernas kulturutbyte. Som exempel kan nämnas att Fredrika Bremer-Förbundet fått medel för ett projekt avseende kvinnofrågor i vissa afrikanska länder.

Folkparkernas Centralorganisation, Folkets Husföreningarnas Riksorgani- sation, Folkbildningsförbundet, studieförbunden, kulturrådet, Konstnärs- nämnden, NUNSKU, Riksutställningar samt olika museer och institutioner har under åren haft vissa kontakter och visst utbyte med u-länderna. Omfattningen och inriktningen av dessa kontakter framgår närmare av bilaga 3. Sammanfattningsvis kan emellertid konstateras att kontakterna har varit sporadiska.

13.1.2. Kulturutbyte och kulturstöd

Det är viktigt att skilja klart mellan kulturutbyte och kulturstöd när det gäller u-länderna. Förutsättningarna för kulturutbyte mellan de västerländska i- länderna är relativt likartade. Det finns oftast likartade traditioner för den konstnärliga verksamheten. Referensramarna ärjämförbara. Till bilden hör också att utbytet till stor del sker genom etablerade kommersiella kanaler. Dessa förutsättningar saknas oftast i utbyte med u-länder. Traditioner och referensramar är annorlunda. Många u-länder saknar också de ekonomiska och administrativa resurser som fordras för ett utbyte. Det gäller såväl mottagningsresurser som möjligheter att förmedla egna manifestationer till i- länderna.

Kulturutbytet med u-länderna motiveras främst av våra egna behov av kontakter och impulser och styrs i hög grad av kulturlivets egna organ. I princip bör det därför inte vara någon skillnad mellan ett utbyte med Frankrike och Storbritannien och ett utbyte med Indien och Tanzania. I båda

fallen bör utbytet bekostas med medel avsedda för allmänt internationellt kulturutbyte.

Kulturstöd finansieras däremot av medel som ställs till förfogande för utvecklingssamarbetet. De länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete är för närvarande Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mocambique, Pakistan, Portugal, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia. Totalt uppgår medelsramen för bilateralt utvecklings- samarbete under budgetåret 1977/78 till 2 268 mkr varav 1 770 mkr inom de 5. k. landramar som årligen fastställs för dessa länder.

Kulturstöd avser således u-ländernas behov och önskemål och faller under SIDAs ansvarsområde. Det omfattar främst sådana aktiviteter som avser att bistå ett land att bevara och utveckla sin egen kultur. Det syftar därför till att stärka u-ländernas nationella identitet. Det kan till exempel ske genom att bygga upp nationella arkiv, museer och konsthantverkscentra samt stöd till forskning i u-ländernas historia, musik, litteratur och konst. Det kan även ske genom stöd till skapande av nationella massmedia, filmbolag och bokför— lag.

Kulturstöd kan i första hand komma i fråga för de u-länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Beroende på samar- betsformerna kan emellertid även andra u-länder komma ifråga för sådant stöd. För kulturstöd gäller samma principer som för annat utvecklingssam- arbete. Utgångspunkten är u-ländernas egna prioriteringar.

På fältet kan det dock ibland bli svårt att dra en skarp gräns mellan kulturstöd och kulturutbyte. Det kan finnas tänkbara mellanformer såsom till exempel stöd till ett u-landsmuseum i samband med ett utställningsutbyte med Sverige.

Det kan också finnas en skillnad i länderinriktningen mellan kulturutbyte och kulturstöd. Kulturstödet torde i första hand komma att avse fattigare länder under det att kulturutbytet främst inriktas på u-länder med rika och annorlunda kulturer med lång historia. Våra biståndsmottagarländer har utvalts utifrån ekonomiska kriterier. För ett utbyte på kulturlivets villkor torde den traditionella uppdelningen på Västerland och Österland bli av större intresse. Vi behöver till exempel lära känna orientens stora kulturer i arabvärlden, Iran, Indien, Kina och Japan. Av enkäten framgår att det förekommer få svenska aktiviteter i dessa områden och att de svenska ambassaderna anser att de försummas från svensk sida.

13.1.3. Kulturstöd: historik och nuläge

M ultilaterala insatser

I sin strävan att frigöra sig från det koloniala arvet har länderna i tredje världen under senare år lagt allt större vikt vid frågor om bevarandet av det egna kulturarvet och stärkandet av den nationella identiteten genom olika kulturpolitiska åtgärder. Mest tydligt har denna strävan kommit till uttryck i de olika internationella och regionala ministerkonferenser om kulturpolitiska problem som anordnats av Unesco under 1970-talet. Kultur ingår också som ett självständigt kriterium i FN:s basbehovsstrategi som antogs av ILO:s

världssysselsättningskonferens år 1976 och som i sin tur är ett led i strävan efter en ny ekonomisk världsordning.

Under 1960-talet avsåg kulturstödsprojekten ofta bevarandet av större historiska monument av internationellt intresse. Hit hör exempelvis Unescos kampanj för att rädda templet Abu Simbul i Egypten. Utvecklingen under 1970-talet har dock mer präglats av önskemål om insatser i form av bland annat utbildning och forskning på det kulturpolitiska området för att stärka den nationella identiteten. Internationella organisationer, främst FAO, ILO och Unesco. har inom sina ansvarsområden utarbetet projekt för att bidra till u-ländernas ansträngningar att bevara och utveckla den egna kulturen.

Också de icke-statliga organisationerna på kulturområdet har bidragit aktivt till utvecklingen genom konferenser, expertmöten och studier inom vitt skilda områden.

K u/turstöd genom SIDA

I sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 tog SIDA för första gången upp frågan om kulturstöd som ett särskilt problemområde. Bakom detta låg diskussionen om de kulturella förändringari u-länderna som ären följd av allt utvecklingssamarbete samt behovet av att stärka och vidareutveckla u- ländernas egen nationella identitet. Frågan ledde till att SIDA tillsatte en intern utredning om kulturstöd till u-länderna. Arbetsgruppen redovisade hösten 1977 sin rapport Kulturstöd till u-länderna.

Kulturstöd blir enligt SIDA-utredningen en meningsfull biståndsform om det innebär att man ger mottagarlandet resurser till ökad kunskap om dess egen identitet.

Som allmänna riktlinjer för kulturstödet bör enligt SIDAs utredning följande gälla.

— att den nationella identiteten stärks (större nationellt oberoende) — att insatsen bidrar till att ta tillvara och utveckla ett kulturarv — att stödet möjliggör ett ökat folkligt deltagande i kulturlivet eller en bredare spridning av kulturarvet — att ett samarbete och utbyte påjämbördig nivå mellan stater eller grupper inom en stat gynnas.

Kulturstöd bör kunna förmedlas på flera olika sätt, inom landramarna, som särskilda program, via SIDAs informationsanslag eller som en del av det bredare samarbetet.

I ett handlingsprogram redovisar utredningen insatser i form av särskilda program för sammanlagt 571 000 kronor under 1976/77 och föreslår fortsatta insatser på 1,5 mkr under 1977/78 och 3,5 mkr under 1978/79. Dessutom räknar utredningen med ett ökat utrymme inom landramarna och anslaget för bidrag till enskilda organisationer för insatseri syfte att stödja kulturut- vecklingen i u-länderna.

Lam/ramarna

Hittills har endast några få projekt avseende kulturstöd lämnats av SIDA inom landramarna. Det beror dels på att frågan om kulturstöd är relativt ny,

dels på att u-länderna ofta prioriterar insatser på områden som ger direkt ekonomisk avkastning. Botswana har fått stöd för att uppföra filialbibliotek på landsbygden. Lesotho har fått stöd för att utveckla den lokala hantverks- traditionen. Delar av de omfattande vuxenutbildningsprogrammen i Tanzania har också finansierats inom landramen.

Bidrag till enskilda svenska organisationer

De svenska enskilda organisationerna har länge spelat en viktig roll för Sveriges kontakter med u-länderna. De har sökt nå vanliga människor i u- länderna med praktiska u-hjälpsinsatser. Genom detta samarbete anser sig SIDA kunna främja biståndspolitiska mål som annars skulle vara svåra att nå. En förutsättning för bidrag är att den enskilda organisationen själv står för en egen insats i respektive projekt om minst 20 % samt att mottagarlandet också önskar att det kommer till stånd.

Genom bidrag till enskilda svenska organisationer har SIDA stött olika projekt på kulturområdet såsom stöd till litteratur, press och radio, museer, bibliotek, konsthantverk och olika forskningsprojekt. Ansvariga organisa- tioner har varit missionssamfunden, biblioteksföreningar, Indianfonden, Afro-Art m. ti. Detta stöd kan avse samtliga u-länder. Anslaget för bistånd genom svenska enskilda organisationer uppgår budgetåret 1977/78 till 70 mkr. Därav torde 2—3 mkr ha fördelats för olika ändamål med anknytning till kulturområdet.

Särskilda program

SIDAs verksamhet under anslaget för särskilda program avser biståndsverk- samhet utanför landramarna inom ämnesområden som bedöms vara av särskild betydelse för u-ländernas utveckling. Undervisning, kooperation, vattenförsörjning, hälso- och näringsfrågor samt befolkningsfrågor och familjeplanering är några exempel på sådana angelägna ämnesområden. Sedan budgetåret 1976/77 har även kulturfrågor förts till särskilda program. Bidrag från detta anslag utgår till insatser som förutsätter medverkan från flera länder, ibland en hel region. Vidare bör minst ett svenskt samarbetsland omfattas av projekten. Dessa handhas av FN-organ såsom Unesco och andra mellanstatliga eller enskilda internationella organisationer. Projekten avser bland annat kurser, seminarier och annan utbildning för deltagare från u- länder. På kulturområdet har flera ämnen varit aktuella såsom åtgärder för utveckling av swahili och andra inhemska språk, utgivning av u-landslitte- ratur, produktion av nyhets- och dokumentärfilmer samt nyhetssamarbete mellan nyhetsbyråer i u—länder. Anslaget för särskilda program uppgick budgetåret 1977/78 till sammanlagt 175 mkr varav 1,5 mkr avsåg kulturän- damål.

Bredare samarbete

Riksdagen har i olika sammanhang framhållit att det är önskvärt att finna även andra former för samarbete med u-länderna än det traditionella biståndet. Olika former av samarbete har prövats och fått den gemensamma

beteckningen bredare samarbete. Bredare samarbete har hittills blivit aktuellt i två sammanhang. Det ena gäller de länder med vilka Sverige ingått överenskommelser om tekniskt, industriellt och ekonomiskt samarbete som Algeriet, Egypten, Irak, Iran,]amaica, Libyen och Nigeria. Den andra formen av bredare samarbete avser de mer ekonomiskt utvecklade programländerna som för närvarande Cuba och Tunisien där riksdagen uttalat sig för en successiv avveckling av det landprogrammerade biståndet. I proposition 1977/78:135 utvecklas tankarna kring ett bredare samarbete med u-länderna. Det heter i propositionen:

"att det i vissa fall kan visa sig angeläget att företa begränsade biståndsfinansierade insatser utanför ramen för det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Tanken var att sådana insatser skulle kunna utgöra ett inslag i ett bredare samarbete både med länder med vilka Sverige fortfarande har ett visst långsiktigt utvecklingssamarbete och utanför kretsen av biståndsmottagande länder. Inte minst kan biståndsfinansierad överföring av svensk "know-how" vara av intresse, för mottagaren och för Sverige, i fråga om länder som önskar tillgodogöra sig förhållandevis avancerad teknologi. Begränsade utbildningsinsatser, förinvesteringsstudier och mindre samarbetsprojekt på kulturområdet är också tänkbara inslag i bredare samarbete. Sådana insatser behöver inte i samma utsträckning som huvuddelen av resurserna för utvecklingssamarbete begränsas till mycket fattiga länder.”

Föredragande statsrådet framhåller också vikten av ökade kulturkontakter med u-länderna:

"Sveriges kulturutbyte med u-länderna har hittills varit av ringa omfattning. Svenska institutet har emellertid haft viss försöksverksamhet i några afrikanska länder och SIDA har inom sin informationsverksamhet gjort det möjligt för företrädare för u- Iänderna att i olika evenemang presentera sin nationella kultur i Sverige. Därutöver har visst stöd till kulturverksamhet även lämnats i andra former bl. a. genom insatser som genomförts av frivilliga organisationer och folkrörelser. Liksom hittills bör bistånds- medel kunna utnyttjas för att stödja ett kulturutbyte med u-Iänderna.

Jag vill speciellt betona den betydelse kulturkontakter— både i form av personutbyte och samarbete mellan olika kulturinstitutioner — kan ha inom ramen för ett bredare samarbete med u-länder. Bildningsorganisationer och folkrörelser bör här speciellt kunna engageras. Som BPU betonat kan kultursamarbete ske på en merjämbördig nivå än på många andra områden. Önskvärdheten av ett ökat kulturutbyte med u-länderna påtalas i direktiven till den pågående utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Jag räknar med att utredningen skall lägga fram förslag om ett ökat kulturutbyte även med länderna i tredje världen."

Hittills har endast två insatser på kulturområdet kommit till stånd inom ramen för ett bredare samarbete. Det ena projektet avsåg utbetalning av ett garantibelopp för en tunisisk folkdanstrupp i samband med ett svensk- tunisiskt kulturutbyte. Det andra projektet avser Medelhavsmuseets delta- gande i utgrävningarna i Kartago i Tunisien. Det bereds av Beredningen för internationellt utbildningssamarbete som har sitt sekretariat i utbildningsde- partementet.

Särskilda problem

Biståndspolitiska utredningen framhåller vikten av ett intensifierat kultur- och informationsutbyte mellan Sverige och u-länderna. Utredningen konsta-

terar:

"Genom att kunskap om u-ländernas kultur sprids kan förståelse i Sverige för förhållandena i u-länderna ökas och u-landsbilden göras mer levande. Litteratur, musik, film, teater, bildkonst och andra kulturyttringar som skapas av u-ländernas egna medborgare ger möjlighet för människori i-Iänder till inlevelse i de levnadsvillkor som gäller i u-länderna. Det kan bl. a. av den anledningen vara motiverat att med biståndsmedel finansiera vissa insatser på kulturområdet."

Kulturutbytet med u-Iänder innebär emellertid svårigheter som motiverar särskilda åtgärder. Utbytet är betydligt dyrare än vårt traditionella utbyte med Norden, västvärlden och Östeuropa. Det nuvarande svenska kulturutbytet bygger i hög grad på kontakter mellan intresserade institutioner i berörda länder. Svenska institutioner saknar emellertid ofta direkta kontakter i u- länderna och deltar sällan i de olika festivaler som organiseras i u-länder. I flera u-Iänder betraktas kulturutbyte som en del i ett vidare politiskt förhållande med ett annat land. Utbytet blir ointressant om det inte kan inordnas i ett större sammanhang som präglas av en strävan från båda håll att bygga ut och befästa de ömsesidiga förbindelserna genom bistånd, handel, ministerbesök m. m. Sådana krav ter sig lätt avskräckande för det svenska kulturlivet.

Intresserade u-landsinstitutioner som saknar resurser för att klara av sin del av utbytet kräver ofta att bistånd också skall ingå i utbytet. Också detta kan utgöra en återhållande faktor för den svenska parten.

Svenska institutets Afrikagrupp har i rapporten från försöksverksamheten med kultur- och informationsutbyte redovisat i huvudsak positiva erfaren- heter. Försöksverksamheten inleddes 1973 och avslutades i och med budgetåret 1976/77. Verksamheten fick särskilt i förhållande till Senegal och Tunisien en starkt officiell prägel, vilket förklaras av dessa länders franska tradition med betonande av statens ansvar för kulturlivet. De uppfattade Institutets verksamhet som uttryck för en svensk politisk vilja till ytterligare kontakter. Det var också dessa länder som ställde krav på ömsesidighet i utbytet. Med Kenya skedde kontakterna informellt och i huvudsak på institutionsnivå utan egentlig statlig inblandning.

Institutets rapport framhåller att ett kultur- och informationsutbyte av detta slag kan bli ömsesidigt givande samt att u-länderna anser internatio- nella kulturella kontakter angelägna. Försöksverksamheten pekar emellertid på de praktiska och personella krav som utbytet med u-länder ställer. Institutet konstaterar att varje svensk insats ”kräver, förutom praktiskt biträde från svensk ambassad, helst att personer från Sverige, väl insatta i utbytesprojektens tekniska och innehållsmässiga förutsättningar, kan delta i projektens uppläggning, genomförande och uppföljning på platsen. Erfaren- heterna visar dessutom att de svenska institutionerna måste ta mycket aktiv del i förberedelser och genomförande av afrikanska projekt i Sverige om inte tanken på ett tvåvägsutbyte skall stanna vid en fiktion."

13. 1 .4 Utredningens synpunkter

Kulturutbytet med u-länderna bör normalt vara ett led i det allmänna kulturutbytet och finansieras inom ramen för de ökade anslag som utred- ningen föreslår för olika myndigheter, institutioner och andra organ på detta

område. Svenska institutet bör kunna bistå med kontaktservice, samarbete och stimulans.

Utbytet med u-länderna kräver emellertid särskilda ekonomiska insatser. Från regeringshåll har konstaterats att: "Förbindelserna med u-länderna ställer särskilda anspråk på svenska statens medverkan . . . när det gäller handel, kreditgivning, tekniskt och industriellt samarbete samt forskning och kulturutbyte”, samt: "Liksom hittills bör biståndsmedel kunna utnyttjas för att stödja ett kulturutbyte med u-länderna."

De ökade medel för kulturutbyte till olika organ och institutioner som utredningen har föreslagit kan väntas medföra en ökning också av utbytet med u-länderna.

Utredningen föreslår vidare en femårig försöksverksamhet för att under- söka förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. I första hand bör man då försöka stimulera u-landsprojekt i Sverige. De kontakter som då uppstår kan i sin tur leda till spontant intresse för svenska kulturmanifestationer i respektive u-land.

U-landsmanifestationer i Sveriga finansieras redan i dag i viss utsträckning genom SIDA:s informationsanslag. Försöksverksamheten förutsätter att sådana medel i ökad utsträckning används för att låta u-länderna presentera sina länder och sin kulturi Sverige. Finansieringen av de svenska projekt som kan komma till stånd i u-länder förutsätts ske inom ramen för det allmänna kulturutbytet.

För att leda den föreslagna försöksverksamheten bör en u-landsgrupp tillsättas med representanter för utbildnings- och utrikesdepartementen, SIDA, Svenska institutet, kulturrådet samt det organ som kommer att överta de uppgifter som i dag hanteras av Beredningen för internationellt utbild- ningssamarbete. Gruppen bör arbeta informellt och SIDA föreslås vara sammankallande. En huvuduppgift för gruppen bör vara att försöka samordna olika insatser så att utbytet blir ömsesidigt.

Som stimulans till ett ökat utbyte bör särskilda medel kunna ställas till förfogande av berörda organ. Dessa medel bör kunna administreras av Svenska institutet och redovisas i särskild ordning.

Ett förstärkt samarbete mellan institutioner i u-länder och i Sverige skulle enligt utredningens mening kunna ingå i ett bredare samarbete och i så fall bekostas ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete. Normalt bör krav ställas på vissa egeninsatser från deltagande svenska kulturinstitutioner. Eftersom u-länderna ofta framför önskemål på kulturområdet i samband med förhandlingar av olika slag bör exempelvis ambassader och i förekommande fall deras biståndskontor kunna förmedla och initiera förslag till sådana samarbetsområden.

Kulturstöd med biståndsmedel faller inom SIDAs ansvarsområde men beröringspunkter med kulturutbyte finns liksom fruktbara möjligheter till samarbete. Det är därför naturligt att u-landsgruppen för kulturutbyte hålls informerad om kulturstöd och får tillfälle att diskutera tänkbara anknytnings- punkter till olika projekt. Enklast kan detta ske genom att den byrå inom SIDA som handlägger kulturstöd också är representerad i u-landsgruppen.

13.2. Personutbyte

För att stimulera och vidmakthålla svenska kontakter med u-länderna krävs ökade möjligheter för svenskar att själv resa till u-länderna men också ökade möjligheter för svenska institutioner, grupper och enskilda att ta emot besökare från u-länderna under viss tid. Förutom den ömsesidiga stimulans som ett sådant utbyte kan ge har u-länderna behov av svenskt know-how på olika områden såsom utveckling och forskning, statlig och privat administration, samt ekonomiskt och industriellt kunnande vilket också understryks av regeringen i proposition 1977/78:135.

Våra möjligheter att ta emot och bistå kvalificerade besökare — forskare, tekniker, planerare, statstjänstemän m. ti. — från andra länder är emellertid begränsade. Det gäller särskilt för besökare från u-länderna som ofta medför större kostnader än annat utbyte.

13.2.1. Nuläge

Svenska institutets stipendier och bidrag Svenska institutet förfogar i dag över olika medel för personutbyte, främst i form av stipendier. I bilaga 4 ges en översikt över Institutets verksamhet på detta område. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns små möjligheter för personer från u-Iänder att komma till Sverige genom Institutets bilaterala stipendier. Under 1976/77 har endast tre stipendiater från Kina kunnat besöka Sverige. Sverige erbjuds varje år att söka stipendium till Indien och Thailand. När det gäller Institutets gäststipendier kom sammanlagt 66 av 140 stipendiater från u-länderna.

] samband med att SIDA upphörde med sin stipendieverksamhet ingick man avtal med Institutet om stipendiesamarbete. Stipendierna betalas av SIDA och handläggs av Institutet. På detta sätt har enskilda forskare eller studerande från Indien, Vietnam, Sydkorea och Tanzania beretts studiemöj- lighet i Sverige.

Portugal har inom landramen begärt att få sända experter till Sverige för kortare studier inom utbildnings- och bostadsområdena. Sedan starten 1976 har ca 130 experter besökt Sverige.

Sedan 1971/72 administrerar Svenska institutet FN-stipendieverksamhe- ten, som då övertogs från SIDA. Under 1976/77 har 130 FN-stipendiater studerat i Sverige under en tid av en vecka till 12 månader. Några av dessa kom från u-länderna. Institutet administrerar också ett mindre stipendiepro- gram finansierat av FN avseende fiyktingar från Södra Afrika.

Regeringen beslöt 1973 att inrätta 30 stipendier för chilenska och andra latinamerikanska forskare från Chile att studera i Sverige. För närvarande bedriver ca 18 forskare studier på dessa medel som ställs till Institutets förfogande av SIDA.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt utlandsmyndig- heterna inbjuder varje år ett antal opinionsbildare eller journalister till

Sverige. Sammanlagt beräknas ca 10 u-landsjournalister besöka Sverige per år varav 3 a 4 inbjuds av pressbyrån. Beträffande inbjudningarna till opinions- bildare uppskattas årligen 5 till 10 avse u-länder.

SIDA

SIDA administrerar inte längre stipendieprogram för studier i Sverige. SIDA har ingått avtal med Svenska institutet om särskilt samarbete på stipendie- området i det numera mycket begränsade antal fall där SIDA finner stipendiering för studier i Sverige motiverad.

SIDA har emellertid genom sitt informationsanslag ett visst personutbyte med u-länderna. Bakom detta ligger SIDAs önskan att i ökande utsträckning låta u-ländernas egna talesmän presentera sina länder, problem och kulturer i Sverige. Det kan röra sig om föreläsningar, deltagande i seminarier och kongresser i Sverige m. m. På detta sätt beräknas årligen ca 20 personer från u-länderna besöka Sverige. Från anslaget utgår också u-landsstipendier för svenska författare, journalister och filmskapare. Under 1977/78 fick 27 svenskar del av dessa stipendier som i första hand är avsedda för längre vistelser i u-länder.

SIDA finansierar även med Unesco och Internationella atomenergikom- missionen (IAEA) de internationella fysik- och kemiseminarierna vid Uppsala universitet. Seminarierna har till syfte att förmedla bistånd och erfarenheter inom naturvetenskaplig forskning till institutioner i u-länder. Årligen deltar ca 30 forskare under 10 månader.

Beredningen _ för u-lands/orskning (SA RE C )

Frågor som avser u-landsforskning handläggs sedan 1975 av en särskild beredning för u-landsforskning (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries — SAREC). SAREC ger bidrag till olika former av forskning med u-landsanknytning huvudsakligen i u-länderna själva men även i Sverige. Stödet till u-länderna avser främst stöd till centrala forsk- ningsmyndigheter. Inom ramen förde konkreta projekt som diskuteras finns emellertid utrymme för ett personutbyte. Avtal har slutits om samarbete med forskningsmyndigheter i Sri Lanka, Tanzania och Vietnam.

SAREC avser också att medverka till att u-länderna kan etablera forsk-

ningskontakter i Sverige för att få stöd med metodik, speciell expertis m. m.

Beredningen för internationellt utbildningssamarbete

Beredningen för internationellt utbildningssamarbete som lyder under utbildningsdepartementet har till uppgift att mot ersättning tillhandahålla svenska tjänster i de u-länder med vilka Sverige ingått överenskommelse om tekniskt, industriellt och ekonomiskt samarbete eller motsvarande såsom Algeriet, Egypten, Irak, Jamaica, Iran, Libyen och Nigeria.

I vissa fall har begränsade biståndsmedel ställts till förfogande för exempelvis utbildningsinsatser. Det har hittills skett i fråga om Algeriet och Egypten. Beredningen handlägger också frågor om bredare samarbete med

Tunisien.

Inom ramen för samarbetet med dessa länder har en del studiebesök ägt rum som syftat till att få till stånd ett utbyte mellan en institution i Sverige och i det berörda u-landet, till exempel mellan en svensk socialhögskola och motsvarande institution i u-landet.

I andra fall har u-landet självt fått stå för kostnaderna för studiebesöken. Från Libyen har till exempel olika delegationer studerat utbildning av handikappade och barn- och äldreomsorg. Beredningen har dessutom medverkat vid arrangerandet av kurser i Sverige exempelvis för yrkeslärare, teletekniker och elingenjörer.

Beredningens framtid är för närvarande föremål för överväganden inom berörda departement.

Övrigt Utöver dessa myndigheter och organisationer finns även andra där person- utbyte med u-länderna är ett led i den ordinarie verksamheten. Det gäller särskilt Nordiska Afrikainstitutet och Dag Hammarskjölds Minnesfond i Uppsala, som årligen arrangerar seminarier och föredrag med deltagare från u-länderna. Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Ingenjörsveten- skapsakademien (IVA) har också ett begränsat utbyte med några u-länder. De utländska studenterna i Sverige från u-länderna har ökat markant i antal under senare år. Regeringen har 1978 tillsatt en utredning för att bereda vissa frågor rörande de utländska studerandenas förhållanden i Sverige.

13.2.2 Utredningens synpunkter

Det får betecknas som en brist att det finns så få möjligheter för personer från u-länderna att ta del av svenskt kunnande på olika områden. De möjligheter som finns kräver mycket speciella förutsättningar. Proposition 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete framhåller emellertid särskilt vikten av personutbyte för ett bredare samarbete med u-länderna.

Det bredare samarbete som Sverige inlett med ett antal u-länder kan därför ses som ett första steg i denna riktning. Beredningen för internationellt utbildningssamarbete har på detta område fått vissa möjligheter att medverka till att etablera institutionskontakter mellan Sverige och u-länderna, förmedla utbildningstjänster och anordna studiebesök, ibland i samarbete med svenska företag. SIDA har också givit Svenska institutet i uppdrag att handlägga vissa stipendier, som i mycket liknar det bredare samarbete som beredningen handhar. Möjligheten till stipendier bör därför ökas. På samma sätt som nu sker beträffande Östeuropa bör statsmakterna kunna göra särskilda satsningar för att intensifiera utbytet med u-länder där svenska forskare, institutioner och organisationer har få eller inga kontakter. Stödet bör i första hand gå till korttidsstipendier som möjliggör för specialister som så önskar att komma till Sverige och ta del av svenskt specialkunnande och svenska erfarenheter av olika slag.

Utredningen anser att det borde kunna ligga nära till hands att sådana korttidsstipendieri Sverige ingåri ett bredare samarbete med u-länderna. Det

gäller främst u-landsstipendiater till Sverige men också svenskar till u- länderna i den mån sådana besök sker inom ramen för ett utbyte mellan institutioner.

Ett sådant stöd borde kunna ges genom att särskilda medel ur anslaget för internationellt utvecklingssamarbete ställdes till förfogande för detta ända- mål. Eftersom SIDA numera inte handlägger sådan stipendieverksamhet kunde det vara naturligt att medlen administrerades av Svenska institutet och redovisades i särskild ordning. Med hänsyn till att flera departement, myndigheter och institutioner har sakkunskap och intressen inom detta område borde det vara angeläget att finna former för samråd vid beslut om stipendietilldelning.

13.3 Informationsverksamhet

Sverigeinformationen i u-länderna bedrivs på samma sätt som i övriga delar av världen. Samma material och samma metoder används. Resurserna för informationsverksamheten i u-länderna har emellertid alltid varit begrän- sade. De svenska utlandsmyndigheterna i dessa länder har också mycket begränsade personella resurser.

13.3.1 Historik och nuläge

Tidigareförslag och erfarenheter

Olika förslag om ökade svenska satsningar på informationsverksamhet har framförts tidigare. Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet upprättade ett särskilt basprogram för regionerna Afrika och Latinamerika budgetåren 1965/66 till 1967/68.

Utrikesdepartementets informationsbyrå har på olika sätt markerat sin önskan att satsa ytterligare på u-länderna. Det har skett genom att utlandsmyndigheterna fått förstärkta anslag för informationsverksamhet samt att ökade medel under hand ställts till Svenska institutets förfogande för verksamhet av detta slag. Detta medförde bland annat att Institutet inledde den förutnämnda försöksverksamheten med förstärkt kultur- och informa- tionsutbyte med Kenya, Senegal och Tunisien. Syftet med verksamheten var att ge Institutet erfarenheter av ett område där man tidigare hade mycket begränsade erfarenheter. För informationsverksamhetens del gällde det att se i vad mån som material och metoder som används i i-länder även kunde användas i u-länder.

Institutet har i sin slutrapport dragit slutsatsen att det går att använda detta material också i u-länder under förutsättning att man vänder sig till välutbildade opinionsbildare som har kännedom om referensramarna i ett industrialiserat västerländskt samhälle. Det gäller personer som politiker, regeringstjänstemän, universitetslärare, journalister, fria yrkesutövare m. fl.

Försöksverksamheten visade också att det fanns ett intresse för frågor och problem som belyser Sveriges utveckling från u-land till i-land, producent- och konsumentkooperation, metoder för vuxenutbildning, folkrörelsernas

betydelse för samhällsutvecklingen m. m. En anknytning till lokala referens- ramar i u-landet framstår emellertid som önskvärd. Institutets slutsats är därför att man vid sidan av existerande typer av informationsmaterial också bör vara beredd att anpassa befintligt material eller framställa särskilt informationsmaterial för användning i u-länderna.

Synpunkter/rån svenska ambassader i u-länderna

Genom ambassadenkäten har utredningen fått synpunkter på det informa- tionsarbete som idag bedrivs i u-länderna och de särskilda problem som därvid uppkommer.

Ambassaderna i u-länder är i allmänhet små och informationsarbetet blir därför ofta marginellt. Samtidigt kan paradoxalt nog kraven på den allmän na Sverigeinformationen i ett u-land ibland vara större än i i-länder. Skälen är flera. Ofta utgör ambassadens informationsverksamhet en av de viktigaste källorna till kunskap om Sverige. Svenska myndigheter och institutioner har sällan egna kontakter i landet. Enstaka insatser av ambassaden kan därför få stor genomslagskraft.

Informationsverksamhet får också lätt en politisk dimension eftersom u- landets intresse ofta är politiskt motiverat. Vår utrikespolitik, vårt bistånd, vårt stöd till olika befrielserörelser gör att vi ofta har goodwill i u-länderna. För u-länderna får ofta alla kontakter en politisk dimension. Handel, bistånd, kulturutbyte och informationsverksamhet knyts gärna ihop. De svenska u- landsambassaderna har därför en förklarlig tendens att vilja länka samman kulturutbyte, allmän Sverigeinformation och kommersiell information.

Ambassaderna i Afrika och Asien ser vissa konfiiktrisker förbundna med ökad egeninitierad Sverigeinformation. I Afrika tror man att det skulle bli svårt att motsvara de olika förväntningar som skulle uppstå. Det gäller främst alla dem som hoppas få stipendier för studier utomlands. I Asien gäller samma frågeställning de många människor som önskar söka arbete i Sverige. Aktiva informationsinsatser kan lätt ytterligare understryka Sverige som det förlovade landet för de många potentiella utvandrare som finns, framför allt i Asien.

Många u-landsambassader anger att det är svårt att använda material på engelska. Det gäller hela Latinamerika men även Nordafrika och också flera länder i Asien. Även om många människori tredje världen har kunskaper i engelska är de ofta inte tillräckligt djupa för att vederbörande skall kunna tillgodogöra sig en kvalificerad engelsk text. Det finns därför stort behov av allmän lättfattlig Sverigeinformation på anpassad engelska. Av samma skäl önskar ambassaderna mer material på u-landsspråk såsom spanska, portugi- siska, arabiska, swahili, vietnamesiska m. 11. språk. Ambassaderna fram- ställer redan nu i många fall själva lokalt informationsmaterial på dessa språk i samband med mässor, filmveckor m. m.

13.3.2 Utredningens synpunkter

Sveriges utrikespolitik har under senare år väckt intresse, särskilt i u- länderna.Genom vårt långsiktiga utvecklingssamarbete med ett tjugotal u- länder kommer människor i dessa länder i praktisk kontakt med Sverige.

Detta ställer krav på det svenska erfarenhetsutbytet med u-länder och den svenska informationsverksamheten i dessa länder. Dessa krav understryks av att internationellt spridda massmedia sällan innehåller information om Sverige.

Utredningen föreslår i kapitlet Information — förslag en betydande ökning av Svenska institutets informationsverksamhet. Inom ramen för denna bör det bli möjligt att satsa även på informationsmaterial som är anpassat till u- landsförhållanden. Men andra media är också viktiga i u-länderna, särskilt film- och utställningsverksamhet. De ökade medel som föreslås för Institutet bör göra det möjligt att framställa flera språkversioner avsedda för u- länderna. Det ökade personutbyte med u-länderna som utredningen föreslår bör också medverka till att på längre sikt bygga upp ett rikt och varierat kontaktnät mellan enskilda grupper och institutioner i Sverige och u- länderna.

14 Frågan om kulturavtal

14.1. Bakgrund

Utredningen skall enligt sina direktiv undersöka frågan om statliga kultur- avtal. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått några bilaterala kulturavtal med andra länder. Den svenska inställningen är att utbyte inom kultur och forskning bör löpa så fritt och obundet som möjligt. Denna inställning finns såväl hos statsmakterna som hos kulturlivet. De övergri- pande multilaterala åtaganden som Sverige gjort inom Norden, Europarådet, Unesco och i samband med konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) har inte rubbat denna allmänna princip.

14.2. Olika former av avtal

Kulturavtal är en överenskommelse mellan två regeringar om formerna för och ofta också omfattningen av kulturutbytet mellan de båda länderna. Det får ofta formen av ett officiellt ramavtal som syftar till att allmänt främja utbytet. Den närmare regleringen av utbytet sker vanligen i form av särskilda protokoll eller program som utarbetas av underlydande myndigheter.

Olika länder har kommit att ingå kulturavtal av olika skäl. De flesta har sin grund i de politiska förändringar som följde på det andra världskriget. Sverige och Schweiz är idag de enda länder i Europa som inte ingår bilaterala kulturavtal med andra länder.

Kulturavtalen används å ena sidan till att närmare befästa kulturförbin- delserna med de länder som man av olika skäl kommit särskilt nära. Det gäller till exempel Norges avtal med Belgien, Storbritannien och Nederlän- derna. Avtalen används å andra sidan också mellan länder som politiskt kommit i motsatt läger och som vill använda avtalen som utgångspunkt för att få till stånd ett önskat utbyte. Det gäller till exempel Förenta Staternas kulturavtal med Sovjetunionen.

Avtalsformen används för att reglera många olika former av samarbete staterna emellan. Sverige har till exempel ingått avtal om ett långsiktigt utvecklingssamarbete med för närvarande tjugo u-länder: Angola, Bangla- desh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mocambique, Pakistan, Portugal, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia. Sverige har också ingått särskilda samarbetsavtal med vissa u-länder avseende ekonomiskt, tekniskt och

vetenskapligt samarbete. Avtal har för närvarande tecknats med Algeriet, Egypten, Indien, Irak, Iran och Libyen. I avtalen finns inslag av biståndska- raktär främst på utbildningsområdet.

Sveriges handelsutbyte med statshandelsländerna sker på grundval av särskilda handelsavtal, eftersom dessa länder i stor utsträckning står utanför det multilaterala handelssamarbetet. Avtalen motiveras av allmänna svenska handelsintressen.

Sverige har dessutom under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet ingått samarbetsavtal med de östeuropeiska länderna på det ekonomiska, industriella och teknisk-vetenskapliga området. Avtalen innehåller i huvudsak sådant som är av intresse för den svenska exportindustrin.

Den traditionellt avvisande svenska inställningen till kulturavtal har emellertid inte inneburit att man från svensk sida uteslutit möjligheten att avtalsvägen reglera en speciell fråga eller samarbetet inom en viss del av kultursektorn. Avtal har slutits med Frankrike 1936 angående förbindelserna på vetenskapens, litteraturens och skolväsendets områden, med Förenta Staterna 1952 om finansiering av viss utbytesverksamhet inom undervis- ningens område (Fulbright-avtalet) samt 1973 med Kina om utställning i Sverige av arkeologiska fynd från Kina. Inom filmområdet har avtal slutits med till exempel Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för att underlätta samarbetet.

Enskilda svenska institutioner har också ingått avtal med främst de östeuropeiska länderna för att reglera visst utbyte inom kultur och forskning. Främst gäller det de avtal om forskarutbyte och forskningssamarbete som Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien slutit med sina motparter i dessa länder. Dessutom har Institutet för rikskonserter tidigare haft avtal med institutioner i Östeuropa om artistutbyte.

Sverige har också sedan 1971 ett allmänt övergripande multilateralt avtal om kulturellt samarbete med de nordiska länderna. Den europeiska kultur- konventionen ratificerades av Sverige 1958. Unescos kulturdeklaration från år 1966 samt slutakten från den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) utgör andra allmänna svenska åtaganden om kulturellt samarbete.

14.3. Andra överenskommelser

Önskemål om kulturavtal med Sverige har främst framförts av de östeuro- peiska länderna. Med hänsyn till de kommunistiska ländernas starkt centraliserade uppbyggnad är det ett stående önskemål från deras sida att reglera samtliga förbindelser med omvärlden i form av avtal. Med kulturavtal önskar de markera att kulturutbytet enligt deras åskådning är en del av staternas officiella politik. Detta överensstämmer inte med den svenska ståndpunkten att utbyte inom kultur och forskning bör löpa så fritt som möjligt.

Det finns emellertid särskilda problem i utbytet med Östeuropa som motiverar någon form av gemensam överenskommelse på kulturområdet.

Enligt öststaternas bestämmelser kan t. ex. gästande utländska artister inte föra med sig sitt gage ut ur landet eller växla det till annan valuta. Också språkhinder har försvårat ett spontant utbyte. Från svensk sida har man

därför valt att lösa de tekniska problemen så att Svenska institutet sedan mitten av 1960-talet efter samråd med utrikes- och utbildningsdeparte- menten tecknar särskilda kulturprogram med de östeuropeiska länder som så önskar. Kulturprogram tecknas bara med länder där särskilda administrativa och valutatekniska förhållanden motiverar en sådan åtgärd.

Den principiella skillnaden mellan kulturavtal och kulturprogram är att kulturavtal undertecknas av representanter för de båda ländernas regeringar medan kulturprogrammen från svensk sida tecknas av en självständig myndighet och att regeringen därmed inte är bunden till detaljerna i den överenskommelse som träffas. I övrigt liknar kulturprogrammen mycket de bilaterala kulturavtal som olika länder ingår med varandra. Kulturpro- grammen löper som regel på två år i taget och förnyas efter förhandlingar. Svenska institutet har idag tecknat kulturprogram med Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjetunionen och Ungern. Tidigare fanns även ett program med Cuba.

Programmen är mycket allmänt hållna och berör främst formerna för utbytet mellan länderna. Utfa'stelser avseende stipendie- och forskarutbyte utgör huvuddelen av kulturprogrammen som också fastställer antalet stipendiemånader i båda riktningarna. I övrigt innehåller de som regel endast så kallade främjandeparagrafer inom olika ämnesområden. Berörda insti- tutioner i de båda länderna förutsätts därefter själva komma överens om det konkreta utbytet. Det står också berörda institutioner fritt att själva sluta avtal om samarbete vilket har skett i några fall (till exempel Rikskonserter). En del av utbytet med dessa länder sker numera fritt mellan berörda institutioner vid sidan om kulturprogrammen. Utbytet har också ökat markant under senare år.

Också från vissa västländer har på senare tid förslag och propåer om kulturavtal framställts. Det har främst gällt länder i Sydeuropa såsom Grekland. Portugal och Spanien men även Holland. Bakom förslagen från Grekland, Portugal och Spanien ligger ett politiskt intresse från de nya demokratiska regeringarna att på olika områden bryta den tidigare isole- ringen. Från holländsk sida har man velat fasta uppmärksamhet på risken av att de officiella kontakterna på detta område koncentreras till de länder med vilka Holland har kulturavtal. Detta kan också i vissa fall få konsekvenser för ett i och för sig önskat utbyte med Sverige. Det liggeri båda parters intresse att finna former för överenskommelser som möjliggör utbyte även utan avtal. I detta syfte har kontakter om olika slag av utbyte inletts.

Vissa u-länder har också uttryckt önskemål om kulturavtal. Framställ- ningar har ofta gjorts av u-länder med vilka Sverige har utvecklingssamarbete eller särskilda samarbetsavtal.

Med Cuba och Tunisien har ett bredare samarbete inletts som bland annat kan komma att omfatta kulturområdet. I regeringsavtalet med Cuba från 1977 nämns särskilt vetenskap och kultur som möjliga samarbetsområden. Svenska institutet hade under åren 1975 och 1976 ett kulturprogram med Cuba som emellertid ännu inte har förnyats. Det var det enda kulturprogram som Institutet tecknat utanför kretsen av östeuropeiska länder. Med Tunisien har konkreta förhandlingar om ett samarbetsprojekt på kulturområdet inletts.

14.4. För och emot kulturavtal

Mot denna bakgrund har utredningen att redovisa och pröva de skäl som talar för och emot att Sverige ingår kulturavtal på regeringsnivå.

Utgångspunkten för bedömningen är frågan om en ändring av nuvarande praxis kan anses medföra fördelar ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med utlandet och det svenska kulturlivet.

Från utrikespolitisk ståndpunkt har önskan att tillmötesgå andra länders framställningar om samarbetsformer utgjort en viktig faktor i bedömningen av frågan. Önskemål från andra länder om kulturavtal aktualiseras ibland. Man har då från svensk sida övervägt om kulturavtal skulle skapa ökad goodwill i det bilaterala samarbetet mellan Sverige och andra länder. Den goodwill-skapande effekten av eventuella svenska kulturavtal med de östeuropeiska länderna torde emellertid i dag vara obetydlig, eftersom dessa länder numera har ingått kulturavtal med i vissa fall upp till hundratalet stater vardera. Situationen beträffande kulturavtal skiljer sig sålunda från den som rådde fram till 1960-talet då länderna i Östeuropa fortfarande levde i en viss isolering.

När det gäller västländer torde det konkreta innehållet i utbytet spela större roll än formerna. '

Beträffande u-länderna skulle kulturavtal kunna spela en utrikespolitisk goodwill-skapande roll på kort sikt. Det finns anledning att tro att ett formaliserat samarbete skulle underlätta kontakterna med dessa länder med vilka Sverige och svenskt kulturliv har få eller inga egna kontakter. Officiella kanaler skulle kunna öppna vägen till informella kontakter. Svårigheten att fylla avtalen med konkret innehåll skulle emellertid snart kunna väga upp denna fördel.

Möjligheten att kulturavtal skulle kunna användas för svenska priorite- ringar på kulturutbytets område är en viktig aspekt av frågan. Erfarenheten visar emellertid att innehållet i kulturavtalen snarare blir ett resultat av önskemål från omvärlden än ett uttryck för en genomtänkt politik från det egna landet.

Vid bedömningen av frågan om kulturavtal måste stort avseende fästas vid kulturlivets synpunkter. Från det svenska kulturlivets sida betonas ofta grundprincipen om ett fritt och obundet utbyte över gränserna. Det finns risker för att kulturavtalen skulle ge en mera officiell prägel åt utbytet i form av satsningar på spektakulära manifestationer. En annan konsekvens skulle kunna bli att etablerade och okontroversiella kulturyttringar favoriserades när en regering hade ett formellt ansvar för utbytet. Slutligen skulle kulturavtal kunna leda till ökade krav på icke önskvärda reciproka bindningar ikulturutbytet. Synpunkter av detta slag framfördes senast i samband med att svenska organisationer och myndigheter inom kulturområdet fick yttra sig över slutdokumentet från ESK-konferensen. Genomgående betonades vikten av fria och direkta kontakter mellan institutioner samt forskare och kulturarbetare. Dessa synpunkter återspeglades också i slutdokumentets avsnitt om samarbete och utbyte på det kulturella området.

Något egentligt tryck på Sverige att ingå kulturavtal finns inte. De formella framställningarna förefaller upprepas mera rutinmässigt. Om Sverige idag skulle välja att ingå kulturavtal med ett land skulle med säkerhet ett stort

antal länder omedelbart kräva samma sorts avtal. Det finns med något marginellt undantag inga konkreta exempel på att svenskt kulturliv miss- gynnats i det internationella kulturutbytet på grund av att vi inte har avtal. Med de östeuropeiska länderna fungerar utbytet på grundval av kulturpro- grammen. Dessutom går en allt större del av utbytet med vissa östländer utanför programmen. Det är en utveckling som Sverige önskar stödja.

En förändring av den nuvarande svenska inställningen till kulturavtal skulle medföra flera svårigheter. Den skulle skapa stora förväntningar på Sverige i fråga om ökade resurseri förhållande till nuvarande kulturprogram. Allmänt formulerade kulturavtal skulle ställa krav på ökade preciseringar i de åtföljande kulturprogrammen och därmed en ökad central dirigering av institutioners, organisationers och enskilda kulturarbetares kontakter. I ett trängt budgetläge skulle kulturavtal kunna leda till en ur kulturlivets synvinkel felaktig prioritering av tillgängliga medel.

Praktiskt skulle statliga kulturavtal ställa större krav på administrativa insatser av såväl utrikes- som utbildningsdepartementet. Redan de nuva- rande kulturprogrammen ställer betydande krav på Svenska institutet. Ett stort antal kulturavtal skulle ställa anspråk på en omfattande administrativ apparat i form av blandade kommissioner och särskilt avdelade tjänstemän inom regeringskansliet. Erfarenheterna från industri- och handelsdeparte- menten visar att de många bilaterala samarbetsavtalen är administrativt tidskrävande.

14.5. Slutsatser

Utredningen finner att övervägande skäl talar för en oförändrad svensk inställning till statliga bilaterala kulturavtal. Den nuvarande ordningen synes väl motsvara de krav som det svenska kulturlivet ställer på ett mångsidigt och obundet utbyte över gränserna. Denna ordning tycks också vara accepterad i utlandet. Huvudregeln bör således även i fortsättningen vara att utbytet skall löpa fritt från statliga avtal och bindningar. Med länder som av särskilda skäl begär en reglering bör Svenska institutet liksom hittills kunna ingå särskilda kulturprogram. Dessa bör vara allmänt hållna och inte inkräkta på det utbyte som äger rum genom informella kanaler.

Kulturprogrammen bör beredas av Svenska institutet i nära samråd med utrikes- och utbildningsdepartementen. Institutet skall hålla kontakter med de olika institutioner inom svensk kultur och forskning vars synpunkter måste spela en avgörande roll för programmens konkreta innehåll. Institutet bör liksom nu ha huvudansvaret för att forskar- och stipendiatutbytet kommer till stånd. Svenska institutet bör även svara för informationen till svenskt kulturliv om de möjligheter som kulturprogrammen erbjuder.

Med övriga länder bör informella överläggningar kunna förekomma i de fall då utbytet med Sverige riskerar att bli eftersatt på grund av dessa länders förpliktelser att i första hand uppfylla sina kulturavtal. Sådana samtal med sammanträdesprotokoll kan initieras till exempel av Svenska institutet. Även kulturlivet bör kunna medverka i sådana överläggningar.

Kultur- och erfarenhetsutbytet med u-länder kan komma att ingå i en breddning och intensifiering av Sveriges förbindelser med dessa länder. I ett

sådant sammanhang kan det visa sig ändamålsenligt att ta med även kulturfrågor i övergripande ramavtal avseende såväl utvecklingssamarbete som ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbete. Det kan leda till nya kontakter och samarbetsmöjligheter för svenskt kulturliv med länder med vilka Sverige inlett andra former av samarbete. Sådana avtal motiveras av u- ländernas särställning och påverkar inte Sveriges principiella Inställning till kulturavtal.

15 Samråd mellan allmän, kommersiell och turistinriktad information

Utredningen skall enligt sina direktiv studera ”möjligheterna till ett utvidgat samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinforma- tion".

15.1. Gemensamma intressen

Att vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska förhållanden är den gemensamma målsättningen för allmän, kommersiell och turismfrämjande information. Även om informationen ges från delvis olika utgångspunkter och med olika syften finns många beröringspunkter mellan dessa olika slag av Sverigeinformation. Den allmänna Sverigeinfor- mationen är för den kommersiella och den turismfrämjande verksamheten ett viktigt stöd och en nödvändig bakgrund för deras särskilda insatser i olika länder. Information om frågor som miljövård, teknik och forskning kan utgöra underlag för särskilda exportfrämjande verksamheter. Svensk ekonomi liksom svensk industri och teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.

Ökad kännedom i utlandet om vår socialpolitik, vår samhällsstruktur eller vår arbetsmarknad kan gynnsamt påverka den svenska exporten och turismen till Sverige. Omvänt kan goda erfarenheter av svenska varor skapa eller befästa en positiv inställning till Sverige överhuvudtaget.

Idet praktiska arbetet utomlands ingår ofta dessa olika slag av information som led i ett större sammanhang. Det kan vara naturligt för en ambassad, ett konsulat, ett handelssekreterarkontor eller ett turistkontor att låta de skilda insatserna samverka i förhållande till det främmande landet. Ofta ser också det främmande landet de olika förbindelserna med Sverige som delar av en sammanhängande politik där problem eller framgångar på ett område kan påverka de bilaterala förbindelserna även på andra områden. Man gör således inte samma skillnad som i Sverige mellan information med olika syften. Det gäller enligt de svenska utlandsmyndigheterna särskilt de östeuropeiska länderna och u-länderna.

15.2. Nuvarande organisation

När Svenska institutet bildades år 1945 som en ideell förening med bidrag från både staten och näringslivet förutsattes Institutet verka för Sveriges "kultu-

rella, sociala och ekonomiska förbindelser" med omvärlden. Det var en naturlig följd av Institutets dåvarande finansiering. 1962 tillsattes Upplys- ningsberedningen för att åstadkomma ökad samordning mellan olika slags information och ge riktlinjer för framtiden. År 1966 inrättades på Upplys- ningsberedningens förslag Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet som ett permanent samordnande och policyskapande organ med egen budget för gemensamma åtgärder. Representerade i Kollegiet var bland andra utrikes- och handelsdepartementen, Svenska institutet, Sveriges Allmänna Export- förening, Svenska Turisttrafikförbundet och Sveriges Radios utlandspro- gram. 1 länder där informationsinsatserna var stora eller angelägna fanns även lokala grupper för samråd.

I samband med tillkomsten av Sveriges Exportråd år 1972 upplöstes Kollegiet. År 1970 hade Svenska institutet ombildats till en statlig stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet och sprida kännedom om svenskt samhällsliv. År 1976 tillkom Sveriges Turistråd, som ersatte det tidigare Turisttrafikförbundet. De allmänna, kommersiella och turismfrämjande informationsverksamheterna skildes därmed organisato- riskt på hemmaplan.

Utomlands förekommer däremot ett visst samarbete. Sveriges Exportråd samarbetar nära med de svenska handelssekreterarkontoren utomlands som kan sägas utgöra en utlandsorganisation för Exportrådet. På platser som saknar handelssekreterarkontor samarbetar Exportrådet i viss utsträckning med ambassader och konsulat. Sveriges Turistråd har turistkontor i utlandet. Ambassader och konsulat utnyttjar i sin verksamhet i viss utsträckning turistmaterial från Turistrådet.

Svenska institutet, Exportrådet och Turistrådet beslutar självständigt om sin egen verksamhet. För Svenska institutet är allmän Sverigeinformation en huvuduppgift. För Exportrådet och Turistrådet är informationsverksam- heten i regel ett led i olika konkreta projekt och satsningar. Exportrådet och Turistrådet arbetar kommersiellt och disponerar inte några särskilda medel för informationsverksamhet. Exportrådet stöder emellertid ekonomiskt tidskriften Sweden Now med systerpublikationer. De olika organens verksamhet berör delvis varandra. Både Svenska institutet och Turistrådet framställer filmer och trycksaker. Exportrådet beställer en del kringmaterial till mässor och andra exportfrämjande projekt. Både Exportrådet och Turistrådet använder i sin verksamhet ofta material som framställts av Svenska institutet.

Statens och näringslivets gemensamma satsningar på Svensk-Internatio- nella pressbyrån (SIP) och tidskriften Sweden Now är ett uttryck för det nära sambandet mellan allmän och kommersiell information. SIP framställer nyhetsbulletiner på tio språk som skall ge ett koncentrerat journalistiskt material om svensk handel och industri, teknik och forskning, samhällsliv och politik. SIP finansieras gemensamt av utrikesdepartementet och Sveriges Allmänna Exportförening. Tidskriften Sweden Now på engelska, tyska, spanska och italienska behandlar i ord och bild Sverige och svenska företeelser och skall medverka till att ge allmän goodwill utomlands främst åt det svenska näringslivet. Den stöds gemensamt av utrikesdepartementet, Exportrådet och enskilda företag.

Det svenska näringslivet har många olika exportinriktade kontakter med

utlandet som medfört ett ökat behov av informationsmaterial på främmande språk. Det gäller såväl de enskilda företagen som näringslivets olika samarbetsorganisationer. Sveriges Industriförbund har bland annat till uppgift att skapa goodwill för svenskt näringsliv utomlands genom delega- tionsresor, seminarier och personinbjudningar. För att effektivisera och samordna dessa ansträngningar utomlands har Industriförbundet tillsam- mans med Svenska Arbetsgivareföreningen bildat Näringslivets internatio- nella råd (NIR).

15.3. Aktuella problem

Trots att den allmänna, kommersiella och turistinriktade informationen alltså har flera gemensamma intressen och ofta samverkar i det praktiska arbetet förekommer sällan samråd mellan de ansvariga inom de berörda organen i Sverige. Flera av dem som är verksamma inom området beklagar att kontakterna från Kollegiets tid har upphört.

Ibland vet därför inte de olika organen vad de andra gör i fråga om Sverigeinformation. Det gäller såväl förekomsten av trycksaker, filmer rn. ni. som särskilda satsningar på olika länder och regioner. Brist på kontakter har också lett till osäkerhet om vem som skall ansvara för den allmänna ekonomiska informationen om Sverige som industriland.

De enskilda företagen framställer själva presentation av företagen och deras produkter. Företagen behöver emellertid också allmänt informations- material som bakgrund i det kommersiella informationsarbetet. För särskilt de mindre och medelstora företagen är Sverigebilden utomlands av stor betydelse.

Svenska ambassader och konsulat framför ofta önskemål om kommersiellt eller turistinriktat informationsmaterial för att kunna bedriva export- eller turistfrämjande verksamhet i utlandet i samband med till exempel mässor och utställningar. Exportrådet och Turistrådet har emellertid inte möjlighet att tillgodose mer än ett begränsat antal av dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att Exportrådet och Turistrådet i allt större utsträckning arbetar kommersiellt med prioriterade länder och regioner samt särskilda projekt. Turistrådet har också i ökad utsträckning börjat ta betalt för det material som ambassader och konsulat behöver. I praktiken har detta medfört att många ambassader och konsulat kommit att sakna resurser — främst informations- material för kommersiell och turismfrämjande verksamhet.

Regeringen har beslutat avsätta särskilda medel för exportfrämjande åtgärder som även kommer att kunna omfatta informationsverksamhet (prop. 1977/78:100 bilaga 14). Frågor om bland annat den exportfrämjande verksamheten utreds för närvarande i utrikes- och handelsdepartementen.

15.4. Utredningens synpunkter

Enligt utredningens mening bör verksamheter med olika syften i princip ha olika huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen får således inte styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan

samordnas. Den nuvarande ordningen med skilda organ för skilda informa- tionsuppgifter förefaller därför ändamålsenlig.

När varje parts självständighet numera är fastslagen bör dock ömsesidig information och samråd vara regel. Erfarenheterna från fältet bör kunna återspeglas i viss samverkan även på hemmaplan. Sådan samverkan bör kunna ske med bibehållande av skilda målsättningar och ömsesidig hänsyn till varandras verksamhet.

Beträffande till exempel den oklarhet som råder om vem som skall svara för den ekonomiska informationen om Sverige utgår utredningen från att denna fråga kommer att klargöras i samråd mellan berörda parter.

Exportrådet och Turistrådet bör liksom utlandsmyndigheterna få tillfälle att från sina utgångspunkter komma med förslag till Svenska institutet om önskvärt informationsmaterial. Det bör i detta sammanhang också uppmärk- sammas att Institutet mot ersättning har rätt att ta emot uppdrag utifrån. Denna möjlighet borde i vissa fall kunna utnyttjas av Exportrådet och Turistrådet. Genom Industriförbundet är näringslivet representerat i Institu- tets-styrelse och kan framföra sina synpunkter.

I samband med export- och turistaktiviteter bör allmänt informationsmate- rial finnas till hands i mån av tillgång. I situationer då Sverige eller svenska förhållanden är föremål för debatt kan det vara angeläget att också de som företräder svenska export- och turistintressen får tillgång till aktuell infor- mation om Sverige för att kunna ge sakkunniga kommentarer. Vidare bör de svenska utlandsmyndigheternas behov av turistmaterial och kommersiellt informationsmaterial i görligaste mån tillgodoses. De olika insatserna bör således så långt som möjligt stödja varandra för att så effektivt som möjligt främja olika svenska intressen i utlandet.

Med hänsyn till de omständigheter som har anförts föreslår utredningen att ett mera regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika informationsorgan. Samrådet bör ha informell karaktär och äga rum i former som parterna själva kommer överens om. Policyfrågor och praktiska frågor kan behöva diskuteras på olika nivåer.'1 båda fallen föreslås utrikesdeparte- mentet vara initierande och sammanhållande instans.

16 Personalfrågor. Utlandskontor. Sverige- huset.

16.1. Vissa personalfrågor

Det praktiska informationsarbetet utomlands bedrivs till stor del vid de svenska utlandsmyndigheterna. Enligt Instruktion för utrikesrepresenta- tionen (1967z83; senaste lydelse 1974z94 & 30) åligger det de svenska utlandsmyndigheterna att ”sprida information om Sverige och svenska förhållanden. Beskickning och konsulat skall vidare främja Sveriges veten- skapliga och kulturella förbindelser med verksamhetslandet".

För att utlandsmyndigheterna skall kunna utföra dessa uppgifter krävs framförallt personalresurser. Enligt utredningens enkät hos utlandsmyndig- heterna tillåtcr resurserna i dag huvudsakligen upplysningar och svar på frågor, medan utrymmet för egna initiativ inom området är begränsat. Den ökning av information och kulturutbyte som utredningen finner angelägen bör därför också få konsekvenser i form av personalökningar vid utlands- myndigheterna. Även omfördelning av personalresurser och arbetsuppgifter med ökad tonvikt på informations- och kulturärenden bör övervägas.

Vid de mer än hundra utlandsmyndigheterna finns sammanlagt 15 pressattachéer och sex tjänstemän med uppgifter som kulturattachéer. Detta innebär att informationsarbetet vid flertalet utlandsmyndigheter måste skötas av utrikesförvaltningens ordinarie personal. Av enkäten till utlands- myndigheterna framgår att en stor del av det löpande efterfrågestyrda informationsarbetet handläggs av biträdande personal. Några av dessa har inom myndigheterna utsetts till 5. k. informations- eller pressassistenter. En del av denna biträdespersonal har rekryterats lokalt. Det rör sig antingen om svenskar på platsen eller medborgare i verksamhetslandet.

Den utsända handläggande personalen svarar för mycket av den informa- tionsverksamhet som utlandsmyndigheterna själva tar initiativ till. I några fall finns särskilda utsända s. k. översättare som svarar för en viss del av arbetet inom detta område.

Omfattningen och inriktningen av informationsarbetet varierar mellan utlandsmyndigheterna. Myndighetens storlek och personalbesättning spelar givetvis en stor roll. Som tidigare framhållits skiftar också förutsättningarna för arbetet mellan västländer, östländer och u—länder. Många utlandsmyn- digheter är hårt belastade och hinner endast med den efterfrågestyrda informationen. Många kan bara i mycket begränsad omfattning hjälpa gästande svenska artister eller andra med olika arrangemang och kontakter. Detta gäller naturligtvis främst ambassaderna i mindre länder, där det varken finnes särskilda kulturattachéer eller pressattachéer.

16.1.1. Kultur- och pressarrache'er

Kulturattachétjänster har inrättats i ledande länder i den västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. Kulturattachétjänsterna tillkom under 1940- och 50-talen och kan ses som led i strävanden att efter andra världskriget återknyta och förbättra kontakterna med länderna i västvärlden.

Särskilda kulturattachétjänster finns för närvarande vid ambassaderna i Bonn, London och Washington. Chefen för SlSi New York har ställning och uppgifter som i stort motsvarar en kulturattachés. Direktören vid Centre Culturel Suédois i Paris har även anmälts som kulturattaché vid ambassaden i Paris. I 0510 finns ett kulturråd. Därutöver förekommer det att vissa tjänstemän lokalt gentemot verksamhetslandet anmäls som kulturattachéer. Det gäller ambassaden i Athen där chefen för Atheninstitutet anmälts som kulturattaché. Det gäller också ambassaderna i Moskva, Peking och Prag där tjänstemän som svarar för kvalificerade översättningar anmälts som kultur- attachéer. Vid ambassaderna i Bern, Bryssel, Haag. Helsingfors, Köpenhamn, Ottawa, Rom, Tokio och Wien handlägger pressattachéerna också vissa informationsfrågor. Vid ambassaden i Helsingfors fanns tidigare ytterligare en pressattaché som enligt sin instruktion skulle ägna särskild uppmärk- samhet åt kulturfrågor.

Kulturattachéerna tillsätts för tre år efter utlysning av utrikesdeparte- mentet i gemensam beredning med utbildningsdepartementet och efter samråd med Svenska institutet. För kulturattaché gäller särskilda föreskrifter som utrikesdepartementet fastställt i departementsprotokoll den 21 januari 1974.

En kulturattaché har till uppgift att:

"verka för utbytet mellan Sverige och verksamhetslandet Händerna) inom områ- dena kultur och utbildning,

delta i beskickningens allmänna upplysningsverksamhet utom på de områden som normalt omhändertas av annan befattningshavare,

delta i planering och genomförande av Svenska institutets huvudprogram. inom verksamhetslandet (-länderna) fortlöpande bevaka bl. a. kulturpolitiska frågor samt i enlighet med gällande skriftväxlingsregler till UD insända rapporter härom,

inom verksamhetslandet Händerna) sprida kunskap om svenska förhållanden på bl.a. det kulturpolitiska fältet.

där så är möjligt bistå svenska myndigheter och institutioner inom verksamhets— området med information om förhållanden i verksamhetslandet (-länderna)och i övrigt lämna dem det biträde som kan påkallas".

Pressattachétjänster har inrättats vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio, Washington och Wien. Några av dessa har anmälts som pressråd. Press—attachéerna håller kontakt med massmedia på platsen och deltar i ambassadens informationsinsamlande och informationsspridning.

Av enkätsvaren från de svenska utlandsmyndigheterna framgår att kultur- och informationsverksamheten är mest intensiv och varierad vid de ambas- sader där det finns kultur- och/eller pressattache'er. Riksrevisionsverket konstaterade i sin rapport "Analys av ambassader" år 1974 att ”tillsättande av en press- eller en kulturattaché är ett sätt att intensifiera verksamheten inom ett prioriterat område. Det är sannolikt att förekomsten av någon sådan attaché vid en ambassad ökar ambassadens möjligheter att effektivt utnyttja de medel för information som ställs till dess förfogande".

16. l .2 Utredningens synpunkter

Men hänsyn till den ökande betydelsen av kultur- och informationsutbytet och den vitalisering av verksamheten som särskild personal för dessa uppgifter innebär finner utredningen att minst två nya rörliga tjänster för kulturattacheer bör inrättas,

Utredningen vill med detta också understryka behovet av ökad flexibilitet inom området. Det är svårt att med endast några få fasta tjänster försöka fånga upp intresset för och utbytet med nya länder och regioner såsom u- länderna, östländerna och invandrarnas hemländer. Olikheterna mellan länder i samma region är ofta så stora att det i verkligheten blir både praktiskt och politiskt svårt att täcka in mer än ett land med en sådan tjänst.

De två nya tjänsterna bör därför vara rörliga. De skall kunna tillsättas i ett land på två eller tre år och därefter flyttas till något annat land. Detta skulle möjliggöra ökade kontakter med länder av särskilt intresse för Sverige och svenskt kulturliv. Inledningsvis bör en sådan tjänst tillsättas i östländerna och en i Medelhavsområdet där också flertalet av invandrarnas hemländer finns. Det bör ankomma på utrikesdepartementet att i budgetarbetet ge hög prioritet åt dessa tjänster. Utredningen förutsätter också att departementet undersöker möjligheten att återge ambassaden i Helsingfors den tidigare tjänsten med särskilda uppgifter inom kulturområdet.

I vissa fall och vid vissa tidpunkter kan det också vara önskvärt med mera kortvariga insatser för vitalisering av utbytet med ett visst land efter en längre tid av bristande kontakter eller för rapportering om intressanta kulturella eller kulturpolitiska strömningar som ambassaderna inte har resurser för att bevaka. För sådana uppgifter bör i första hand kulturarbetare med särskilda förutsättningar och särskilda kunskaper om landet i fråga och dess språk kunna engageras och arvoderas under kortare perioder. För detta ändamål föreslås ett särskilt anslag om 200 000 kr inom utrikesdepartementet. Liksom vid tillsättandet av kulturattachéer bör samråd ske med utbildningsdeparte- mentet och Svenska institutet.

Med hänsyn till att kultur- och informationsfrågor vid det stora flertalet svenska utlandsmyndigheter alltid kommeratt handläggas av utrikesförvalt- ningens ordinarie personal finner utredningen att stor vikt bör fästas vid dessa frågor i personalutbildningen. Det gäller både den grundutbildning som all personal vid utrikesförvaltningen genomgår och vidareutbildning i olika former. Det gäller också lokalanställda tjänstemän som genom resor till Sverige bör ges tillfälle till kontakter med det svenska samhället.

Möjligheter för utrikesförvaltningens personal att tjänstgöra vid de olika departement, myndigheter och institutioner som arbetar med kultur- och informationsfrågor i Sverige bör tillvaratas. Det bör i sin tur ge dessa myndigheter möjlighet att under viss tid placera personal vid de svenska utlandsmyndigheterna. Svenska institutet har i vissa fall fått möjlighet att under en kortare tid placera tjänstemän vid olika utlandsmyndigheter som bedöms som angelägna från kultur- och informationssynpunkt. Denna möjlighet bör även i fortsättningen tillvaratas.

Kultur- och informationsutbyte är ett av många områden som de svenska utlandsmyndigheterna skall bevaka med mycket små resurser. Utredningen vill därför peka på möjligheten att lokalanställa personal för kortare eller

längre tid för olika insatser. Den expertis som tjänstemännens makar ibland besitter borde också på detta sätt i vissa fall kunna utnyttjas.

Regeringen har i juli 1978 tillsatt en utredning om den svenska utrikesre- presentationen. Utredningen utgår från att frågor avseende handläggningen av kultur- och informationsfrågor vid de svenska utlandsmyndigheterna då blir föremål för överväganden i ett vidare sammanhang.

16.2. Utlandskontor

Stora länder som Förenta Staterna, Storbritannien och Frankrike bedriver i stor utsträckning sin kultur- och informationsverksamhet i utlandet genom lokala centra eller institut. Även andra länder som exempelvis Polen och Österrike använder sig i viss utsträckning av särskilda institut. ] Stockholm har ett tiotal länder sådana informationskontor eller kulturinstitut.

För Sverige är det inte rimligt att investera och binda stora resurser i sådana utlandskontor. Det särskilt livliga kultur- och informationsutbytet med Västeuropa och Förenta Staterna har emellertid föranlett några undantag från denna regel. Ur behovet av ökade kontakter i dessa regioner har under olika omständigheter det svenska kulturhuset i Paris och det svenska informa- tionskontoret i New York vuxit fram.

16.2.1 Swedish Information Service (SIS) Utrikesdepartementet har ett särskilt informationskontor i Förenta Staterna, Swedish Information Service (SIS) som i realiteten är en förlängning av Washington-ambassadens press- och kulturavdelning Administrativt hör SIS emellertid till generalkonsulatet i New York. Det ingår i SIS:s uppgifter att även bistå ambassaden i Ottawa med informationsverksamheten i Canada.

SIS har gradvis vuxit fram ur Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån, som tillkom på privat initiativ på 1920-talet. Under kriget förstärktes den med en utsänd svensk tjänsteman för att göra det möjligt för Sverige att få fram sina synpunkter och förklara vissa ståndpunktstaganden. Efter förslag av Upplys- ningsberedningen ombildades nyhetsbyrån år 1966 till Swedish Information Service med ökade resurser. Bakgrunden till detta är främst New Yorks ställning som centrum för kulturlivet och nyhetsförmedlingen. Med hänsyn till den ökade betydelse som den amerikanska västkusten fått på senare år har SIS utlokaliserat två tjänstemän till generalkonsulatet i San Francisco respektive konsulatet i Los Angeles.

SIS är det enda organ inom utrikesförvaltningen som är helt inriktat på informationsfrågor. 515 har för närvarande sex utsända handläggande tjänstemän samt sex lokalanställda varav två handläggande tjänstemän. Till detta kommer de två informationstjänstemännen i San Francisco och Los Angeles. SIS har sina lokaler i samma kontorshus som generalkonsulatet och den svenska FN-delegationen. SIS förfogar över 540 000 kr i operativa medel. De fasta kostnaderna för förvaltning, personal m.m. uppgår till ett par miljoner kronor.

Verksamheten bedrivs i form av inbjudningsresor, seminarier, föredrag,

presskontakter m. m. För ändamålet används trycksaker, utställningar, film och audiovisuella hjälpmedel. Målgrupperna är i första hand opinionsbildare av olika slag inom politik, förvaltning, organisation, högre utbildning och massmedia.

SIS ger ut olika nyhetsbulletiner kring olika temata. Utgivningspro- grammet 1977—78 var inriktat på arbetsliv, miljö och sociala frågor.

SIS tar årligen emot ca 20000 förfrågningar om Sverige och svenska förhållanden per brev, telefon eller i samband med besök. Referensbiblioteket besöks dagligen av ca 15 personer.

Efter samråd med ambassaden i Washington och generalkonsulatet] i landet upprättas varje budgetår ett förslag till informationsprogram som tillställs utrikesdepartementet för godkännande. Sedan programmet godkänts har SIS till uppgift att tillsammans med berörda utlandsmyndig- heter planera och genomföra det. Ambassaderna och generalkonsulaten i Nordamerika disponerar därutöver vissa egna medel för informationsverk- samhet som bå 1977/78 uppgick till sammanlagt 116 000 kr. Hänill kommer 200 000 kr som utrikesdepartementet förfogar över centralt för regionpro- grammet Nordamerika. Av Svenska institutets medel för informationsverk- samhet avsåg ca 450 000 kr Nordamerika.

16.2.2. Centre Culturel Sue'a'ois (CCS) i Paris

Svenska institutet administrerar kulturhuset i Frankrike, Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris. I huset har även Tessininstitutet med dess samlingar fått lokaler. Tessininstitutets verksamhet framgår närmare av bilaga 4.

Svenska institutet etablerade i början av sin verksamhet två utlandskontor, i London och Paris. Kontoret i London drogs in efter förslag av 1966 års utredning om Svenska institutet. En tjänst som kulturattaché inrättades istället vid ambassaden. I Paris visade sig frågan mera komplicerad. Statsmakterna hade 1965 köpt en 1600-talsfastighet i Paris, Hötel de Marle, för Tessininstitutet och Svenska institutets lokalkontor. I samband härmed visade det sig ändamålsenligt att ansvaret för verksamheten i kulturhuset lades på en gemensam ledning.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4juli 1971 skall Svenska kulturhuset (CCS) i Paris användas "för att främja svensk-franskt kulturutbyte och sprida kännedom om svenskt samhällsliv”. Det heter vidare att "verksamheten skall särskilt inriktas på att främja kontakter med aktuella strömningar inom kultur och vetenskap i Frankrike och Sverige".

Kulturhusets löpande verksamhet leds av en direktör som är tillsatt av Svenska institutets styrelse.

Verksamhet som berör Tessininstitutets samlingar beslutas i samråd med Tessininstitutets styrelse.

Vid kulturhuset finns åtta och en halv tjänst varav för närvarande en tjänst för utsänd tjänsteman. Svenska institutets budget för kulturhusets förvalt- ning och personal uppgick bå 1977/78 till 1,5 mkr. För verksamheten vid CCS utgick ett belopp om 120 000 kr. Till detta kommer det bidrag från utbildningsdepartementet för Tessininstitutet som bå 1977/78 uppgick till 111 000 kr.

Verksamheten vid CCS omfattar bland annat utställningar, filmvisningar,

konserter, teater, symposier i olika ämnen, föredrag, språkkurser, olika aktiviteter för barn. Som exempel kan nämnas en föreställning av Strindbergs ”Fröken Julie”, en utställning av Halmstadgruppen, svensk tunnelbane- konst och sydsvensk folkkonst, visning av svenska spelfilmer, kurser i svenska för vuxna, symposier om medbestämmandefrågor och en svensk språklekstuga för barn. Inom Tessininstitutet har exempelvis en Ernst Josephsonutställning nyligen ägt rum.

CCS har i sin egen byggnad utrymmen för konserter, teater- och filmföreställningar samt utställningar.

I kulturhuset finns Tessininstitutets konst- och boksamlingar tillgängliga. Kulturhuset rymmer även gästbostäder som upplåtes mot ersättning till forskare och kulturarbetare.

Svenska institutet svarar för verksamheten vid CCS. För ändamålet finns en särskild referensgrupp som består av nio ledamöter av vilka två tillsätts efter förslag av Tessininstitutet, två efter förslag av Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsförbund, en efter förslag av universitets- och högskoleämbetet, en efter förslag av forskningsråden gemensamt samt en efter förslag av utrikesdepartementet. Ordförande i referensgruppen utses av Institutet. Referensgruppen skall ägna särskild uppmärksamhet åt den allmänna inriktningen av husets verksamhet, bland annat gästbostädernas användning.

Genom samarbete med svenska myndigheter och institutioner såsom exempelvis NUNSKU, Rikskonserter, Stockholms kommun, Stiftelsen Halmstadgruppen och ambassaden i Paris har CCS kunnat arrangera många evenemang i kulturhuset där flera parter delat på finansieringen.

16.2.3. Utredningens synpunkter

SIS och CCS har vuxit fram utifrån sinsemellan olika och mycket specifika förutsättningar. Organisationerna har visat sig utgöra användbara instrument för det svenska kultur- och informationsutbytet i Nordamerika och Frank- rike. Betoningen på information i Nordamerika och kultur i Frankrike kan sägas återspegla de olika intresseinriktningarna i respektive områden. Det intensifierade erfarenhetsutbyte som uppstått har visat sig vara värdefullt.

Utredningen finner därför inte någon anledning att föreslå förändringar avseende SIS och CCS, deras inriktning, organisation eller huvudmannaskap. Av resursskäl finns dock inte möjlighet att inrätta liknande organ i andra länder. De förstärkningar inom området som föreslås har redovisats ovan i avsnittet om personal.

I bestämmelserna för CCS anges att kulturhuset även får användas för "sådant kulturutbyte med andra länder som lämpligen kan förläggas till Paris". Utredningen finner det naturligt att Svenska institutet använder kulturhuset för sådana symposier, möten och andra former av erfarenhets— utbyte som kan omfatta medverkande från olika länder. I första hand bör dock CCS söka vidga sina aktiviteter i Frankrike även utanför Paris.

16.3. Sverigehuset

Sedan Svenska institutets tillkomst har olika utredningar framhållit det önskvärda i att samla samtliga upplysningsorgan i gemensamma lokaler. År 1963 fick byggnadsstyrelsen i uppdrag att projektera Sverigehuset i Kungs- trädgården i Stockholm. År 1969 kunde Sverigehuset tas i bruk.

16.3.1. S verige/iusets resurser

Sverigehuset planerades ursprungligen som ett öppet hus med svensk accent för utländska besökare. Där skulle finnas mottagning för turister med information om Stockholm och Sverige samt hotellbokningsmöjligheter, bibliotek, bokhandel och presentaffa'r med svenska produkter, filmverksam- het, utställningshall samt en restaurang med svenska specialiteter. Av olika skäl kom dessa planer endast delvis att förverkligas. I Sverigehuset finns idag kontorslokaler för Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum, Sveriges Turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund. I huset finns också gemensamma serviceutrymmen såsom utställningshall, filmsal och konfe- rensrum.

Stockholms Turisttrafikförbund driver en turistmottagningsservice, Tourist Center, i entrén till Sverigehuset. I bottenvåningen finns en restaurang. Sverigehuset förvaltas av byggnadsstyrelsen. Handelsdeparte- mentet har ytterst ansvaret för användningen av Sverigehuset.

Utställningslokalen omfattar 165 m2 i tvåvåningsplan med öppna glasväggar mot Hamngatan. Lokalen används inte på det sätt som förutsatts. Under somrarna får Stockholms Turisttrafikförbund disponera lokalerna för olika former av turistinformation och turistservice. Svenska institutet har i några fall använt den för utställningar från utlandet. Turistrådet har framfört önskemål om att göra Utställningslokalen till kontor. Berörda organisationer har emellertid framfört flera olika synpunkter i denna fråga.

Filmsalen rymmer 70 personer och har en av Stockholms mycket få simultantolkanläggningar. Den används numera endast av Institutet för interna filmvisningar. Konferensrummet rymmer 60 sittplatser. Restau- rangen drivs sedan år 1978 i ny regi och avses få fransk profil. Tourist Center drivs av Stockholms Turisttrafikförbund som en mottagningsservice för utländska turister. Det besöks av ca 100 000 turister per år.

Till de offentliga utrymmena hör också Svenska institutets bibliotek med bokförsäljning på tredje våningen i Sverigehuset som står öppet för allmän- heten och främst de utländska besökarna.

16.3.2. Utredningens synpunkter

Utredningen hari kapitlet Information framhållit betydelsen av vårt sätt att ta emot utländska besökare. I detta perspektiv kan Sverigehuset ses som en resurs för den allmänna Sverigeinformationen. Mot denna bakgrund är det beklagligt att iden bakom Sverigehuset inte har förverkligats.

Sverigehuset har i dag en ganska obestämd karaktär. Samtidigt framstår huset för utländska besökare som en kontakt- och informationspunkt med det svenska samhället. Här finns Tourist Center och Svenska institutets

bibliotek och besöksservice. Hit kommer utländskajournalister som besöker pressrummet. Här finns också en restaurang som hittills har presenterats som en svensk restaurang.

Utredningen anser därför att frågan om Sverigehusets karaktär bör utredas närmare av berörda departementet. En utgångspunkt bör vara att ett Sverigehus kan ge många möjligheter till levande Sverigeinformation. Sverigehuset är en kontaktpunkt med en vid krets av utländska besökare, från tillfälliga turister till tongivande utländskajournalister. Frågan om vilka intressen som skall styra Sverigehusets allmänna framtoning måste bedömas med hänsyn också till dessa faktorer. Det förefaller naturligt att vissa utrymmen och aktiviteter används för att ge utländska besökare ett positivt intryck av Sverige. En levande utställningsverksamhet kan bidra till att ge huset en bestämd karaktär. En möjlighet är att de organisationer som finns i huset aktivt utnyttjar Utställningslokalen. En annan möjlighet är att svensk formgivning här får en egen utställningslokal.

En genomtänkt satsning på Sverigehuset kräver vissa ekonomiska åtagan- den. Aktiv medverkan förutsätts också av de organisationer som i fortsätt- ningen skall finnas i huset.

Bilaga 1 Direktiv

Departementschefen, statsrådet Söder, anför efter särskilt samråd med chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström.

1 Tendenser i de internationella relationerna

Förbindelserna mellan länderna ökar kraftigt på alla områden. Det ömsesi- diga beroendet blir allt starkare. Informationsflödet och resandetrafiken får en allt större omfattning. Denna utveckling har på olika sätt aktualiserat hur vi skall förhålla oss till utländskt kulturellt inflytande i vidaste mening, hur vi skall dra nytta av dessa kontakter samt hur vi själva skall kunna ge impulser av värde till omvärlden.

Det ökade beroendet mellan länderna är tydligast på det ekonomiska området. Vår utrikeshandel svarar för cirka en tredjedel av vår nationalm- komst. Hälften av vår industriproduktion exporteras. Vi har intresse av en så fri världshandel som möjligt. Vi strävar efter att utveckla och fördjupa handelsförbindelserna med länder i alla delar av världen.

De tidigare koloniernas frigörelse och deras strävan att befästa sin politiska och ekonomiska självständighet har skapat förutsättningar för ökade kontakter och samarbete. Vi söker i vårt internationella agerande hävda de fattiga ländernas intressen och verkar för ändrade ekonomiska relationer mellan u- och i-länder på grundval av FN:s handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning.

På det politiska området gör sig olika tendenser gällande. En stegrad nationalism kommer till uttryck på många håll. Öst-västmotsättningarna kvarstår men möjligheterna ökar till ett meningsutbyte över de ideologiska och politiska gränserna. Sveriges utrikespolitik syftar bl. a. till att främja de mindre nationernas intressen, stödja nedrustningsansträngningarna och i den internationella solidaritetens namn motarbeta förtryck och orättvisor.

När det gäller möjligheterna till framtida insatser på dessa olika områden spelar slutdokumentet från den europeiska säkerhets- och samarbetskonfe- rensen (ESK) en betydelsefull roll. De undertecknande staterna har däri gett uttryck för en vilja att leva tillsammans i fred och att respektera varandras samhällssystem. Det understryks att strävandena att utveckla samarbetet bidrar till att stärka fred och säkerhet i Europa och i världen som helhet.

Även på kulturområdet ökar kontakterna och beroendet inte minst till följd av massmediernas utveckling. Formerna för kontakterna påverkas ofta av

178

kommersiella intressen. Många små stater får starka kulturella impulser från ett fåtal stora nationer. Självfallet har dessa stora kulturnationer mycket av värde att erbjuda men risk finns att de små länderna utsätts fören masskultur utan förankring i den egna kulturtraditionen. Målmedvetna insatser krävs därför för att hävda de mindre ländernas kulturella identitet.

2 Inriktningen av insatserna för kultur- och informationsutbytet med andra länder

Våra internationella kontakter på kultur- och informationsområdet ökar inte endast till följd av att förbindelserna mellan Sverige och andra länder intensifieras. Även utvecklingen på kulturens områden inom Sverige med nya grupper och nya former av aktiviteter verkar i samma riktning. Det är önskvärt att andra länder fåren allsidig bild av svenskt kulturliv, som i sin tur kan få värdefulla impulser från andra kulturmönster. Insatser i fråga om kultur- och informationsutbytet kan alltså inte ensidigt inriktas på att öka kunskaperna om Sverige i andra länder. Utbytet måste präglas av ömsesi- dighet och av en strävan till större öppenhet för information och idéer från andra länder. Det måste också bedrivas med hänsynstagande till önskemål och prioriteringar från de i verksamheten deltagande staternas sida. Viktigt är vidare att så många människor som möjligt blir delaktiga i utbytet så att detta mer direkt kan medverka till ökad internationell förståelse.

Inriktningen av samhälleliga insatser på kulturområdet måste givetvis ses mot bakgrund av vilka möjligheter som redan står till buds för människor i olika länder att ta del av kulturutbudet utanför det egna landets gränser. Det ökade välståndet och den tekniska utvecklingen har otvivelaktigt fört med sig ett alltmer omfattande och rikhaltigt utbud. Även radion och television har ökat kontakterna mellan länderna.

3 Särskilda motiv för en utredning

3.1 Undertecknandet av slutdokumentet/rån den europeiska säkerhetskonferensen

Genom undertecknandet av slutdokumentet från den europeiska säkerhets- konferensen ijuli 1975 har Sverige åtagit sig att verka för ett vidgat kultur- och informationsutbyte. De undertecknande parterna, vilka utgjordes av samt- liga Europas stater— utom Albanien —jämte Förenta staterna och Canada. har föresatt sig att söka förbättra kännedomen om varandras kulturliv och främja allas tillgång till varandras kulturella arbete.

I deklarationen anvisas tre vägar för att åstadkomma ett utökat kulturut- byte över gränserna: bilaterala och multilaterala överenskommelser mellan statliga institutioner eller enskilda organisationer, direkt kommunicerinig och samarbete mellan statliga och enskilda organ samt direkta kontakter mellan personer som utövar kulturell verksamhet.

De undertecknande staterna har vidare uppställt som mål att bl. a. underlätta friare och vidare spridning av information samt att uppmuntra

samarbete på informationsområdet.

I syfte att undersöka hur överenskommelserna i deklarationen har efterlevts kommer en särskild regeringskonferens att anordnas i Belgrad ijuni 1977. Som ett led i Sveriges förberedelser för konferensen prövar f. n. olika myndigheter vilka ytterligare insatser som kan påkallas för att vi skall anses uppfylla våra åtaganden.

3.2 Behov av geografisk breddning

Det svenska informations- och kulturutbytet har traditionellt sin tyngdpunkt i den västliga kulturkretsen. I ESK-dokumentet har vi lovat att verka för ökade kontakter på kulturområdet med Europas samtliga stater. Detta innebär att större uppmärksamhet måste ägnas Östeuropa.

En fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är hur vi från svensk sida skall ställa oss till de från många stater framförda önskemålen om statliga kulturavtal. Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått några bilaterala kulturavtal med andra länder. Motivet har varit att kontakterna på kultur- området inte lämpar sig för statlig reglering samt att en speciell administration möjligen skulle behöva byggas upp. I de fall överenskommelsen har ingåtts har Stiftelsen Svenska institutet som svensk part tecknat ett tidsbegränsat s. k. kulturprogram med motsvarande institution i ett annat land. Institutet administrerar f.n. nio sådana kulturprogram. Önskemålen om avtal på regeringsnivå rörande kulturutbytet har främst framförts av öststaterna men på senare tid även av en rad u-länder.

Ett ökat samarbete mellan Sverige och tredje världens länder, inte minst mottagare av svenskt bistånd, har vuxit fram under senare tid. Det omfattar inte endast ekonomiska förbindelser utan även allt fler kontakter inom forskning och kultur samt samarbete mellan enskilda organisationer. Intresse för en ytterligare utvidgning av samarbetet finns i många u-länder. Sådana kontakter bör baseras på utbyte på jämbördig basis och på ömsesidighet, vilket är en förutsättning för att förståelsen mellan folken skall öka. För detta krävs bl. a. att kultur- och erfarenhetsutbytet utformas så att det ger en levande bild av människors levnadsförhållanden. Inte minst som ett led i arbetet med att skapa en opinion ide rika länderna för en rättvisare fördelning av världens resurser är sådana insatser nödvändiga.

En tredje grupp länder som bör ägnas uppmärksamhet i kultur- och informationsutbytet är våra invandrares hemländer. En omfattande invand- ring till Sverige har ägt rum under senare tid. Ett mera utvecklat samarbete mellan in- och utvandringsländerna i Europa främjar den ömsesidiga förståelsen. Det är angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder ta särskild hänsyn till de informationsbehov som skapas i flera länder till följd av utvandringen till Sverige. En bärande princip för vår invandrarpolitik är att de olika invandrargrupperna skall ges möjlighet att bibehålla sin egen identitet. Att bevara och utveckla det egna kulturarvet är ett betydelsefullt inslag i detta arbete. Ett starkt behov föreligger hos invandrargrupperna att upprätthålla kontakten med hemlandet, dess språk och kulturliv. Detta understryks också i ESK-rekommendationerna. Att kulturyttringar av skiftande ursprung utvecklas inom vårt land ligger inte endast i minoritetsgruppernas intresse. Dessa nya kulturmönster utgör även

stimulerande tillskott i vårt eget kulturliv och ger oss fördjupade kurskiper om förhållandena i invandrarnas hemländer.

Vårt geografiska läge, våra allmänna och kulturella förbindelser samt orienteringen av vår utrikeshandel understryker den centrala betydelsen av att man i Västeuropa och Nordamerika är välinformerad om dagens Sve-ige. En spridning av kultur- och informationsutbytet i den riktning som här tidigare angetts får givetvis inte medföra att vi ägnar dessa länder minskad uppmärksamhet. En stor del av kultur- och informationsutbytet sker genom enskilda insatser. Till följd av den hårda konkurrensen om uppmärksam- heten i väst krävs även statliga insatser för att Sverige skall kunna göri sig gällande. Vad gäller multilateralt kultursamarbete inom kretsen av europe- iska stater förekommer redan en omfattande verksamhet inom EurOparå- det.

Vikten av ett fortsatt intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är en självklarhet. Olika möjligheter bör beaktas att stärka detta utbyte. Detta gäller även åtgärder för ökad språkförståelse i Norden, inte minst mellan det svenska och finska språkområdet.

3.3 Innehållsmässigförnyelse av infor/nationsverksaniheten

Den nu förekommande informationsverksamheten bör förnyas inte bara geografiskt utan även innehållsmässigt. Ett ökat intresse för svenska lösningar av olika samhällsfrågor märks från såväl i-länder som u-länder. Det är därför viktigt att vi kan ge en välavvägd information om nya inslag t. ex. på arbetslivets, medbestämmandets och utbildningens områden. Vidare bör vår Sverigeinformation återspegla debatter i viktiga samhällspolitiska frågor rörande t. ex. resurshushållning, miljöproblem och energiförsörjning. Sveri- geinformationen måste givetvis anpassas till de olika mottagarna. På motsvarande sätt har vi intresse av att se vilka förebilder andra länder har att erbjuda för lösning av våra egna samhällsproblem.

3.4 Av riksdagen begärd översyn av kultur- och informations- verksamheten utomlands

Riksdagen har vid sin behandling av anslaget till Svenska institutet för budgetåret 1976/ 77 hos regeringen begärt en översyn av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands i enlighet med vad utrikesutskottet har anfört (UU 1975/7628, rskr 1975/76:164). Motiven anges av utskottet vara behovet av en översyn av Svenska institutets verksamhet och prioriteringar med anledning av den belysning dessa frågor fått i riksrevisionsverkets granskning av institutets arbete (”Analys av Svenska institutet”, revisionsrapport 1975/691).

Utskottet pekar på att det rent allmänt behövs en mera funktionell arbetsfördelning mellan de myndigheter och organ som svarar för informa- tions- och kulturutbytesverksamheten. Därvid bör en avgränsning göras av institutets uppgifter gentemot dem som åvilar övriga organ. Utskottet framhåller vidare behovet av att pröva möjligheterna till ett bredare samarbete mellan Sverige och u-länderna på bl. a. det kulturella området

samt behovet av ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte med övriga europeiska stater till följd av Sveriges anslutning till ESKzs slutdokument.

3.5 Vidgat kulturutbyte

Riksdagen fattade år 1974 beslut om nya riktlinjer för den statliga kulturpo- litiken (prop. 1974228, KrU 1974115, rskr 19741248). Ett av målen för kulturpolitiken är att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna. I de närmare motivering- arna framhålls att ett levande kulturliv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. Ett ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan länder och folk.

Den nuvarande kontakt- och utbytesverksamheten på kulturområdet omfattar i huvudsak de stora kulturinstitutionerna och den traditionella och etablerade konstnärliga verksamheten. Under senare tid har intresset för kontakter med andra länder blivit allt starkare även inom t. ex. folkrörelserna, bland fria grupper som arbetar med teater, musik och film samt bland ännu ej etablerade konstnärer. De statliga insatserna för att stimulera och underlätta dessa olika gruppers kontakter har formen av kontaktförmedling och visst ekonomiskt stöd. Dessa uppgifter fullgörs av flera olika organ. Tiden är nu mogen för att granska i vilka former olika statliga insatser i fortsättningen bör göras för att underlätta och stimulera kulturlivets kontakter med utlandet.

Det svenska kulturutbytet med utlandet berördes i propositionen om den statliga kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135), varvid behovet av en översyn underströks. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet konstaterade därvid att det sedan länge har funnits en utbyggd kontakt- och utbytesverk- samhet på kulturområdet och att denna på senare år har utvidgats till att omfatta betydligt fler aktiviteter. Det är angeläget, framhöll han, att fortsätta arbetet med att bredda kontaktytorna.

Iden utveckling av kulturverksamheten som sker måste ingå också ökade kontakter med andra länder. De nya former av kulturell verksamhet som utvecklas inte minst på amatörområdet och inom folkrörelserna bör få den stimulans som det innebär att komma i kontakt med kulturaktiviteter utanför våra gränser.

Vidare framhölls fördelen av att ansvaret för det internationella kultur- samarbetet fördelas på flera instanser och att insatserna har olika inrikt- ning.

Kontaktverksamheten måste bedrivas från olika aspekter och rollfördel- ningen mellan olika deltagarei kulturutbytet kan många gånger bli oklar. Det är därför nödvändigt att klargöra ansvarsfördelningen och därmed underlätta ett effektivt arbete. Därvid måste beaktas huruvida utbytet i första hand är en del av det allmänna informationsutbytet eller av den verksamhet som genomförs inom ramen för de kulturpolitiska insatserna. För en klarare ansvarsfördelning krävs förutom en inventering och analys av dagsläget en granskning av syftet med olika typer av internationellt kultursamarbete. Ett utredningsarbete av detta slag kunde enligt dåvarande departementschefen samordnas med den översyn som riksdagen har förordat i enlighet med utrikesutskottets förslag. Riksdagen hade inget att erinra mot detta uttalande (KrU 1975/76:35, rskr 1975/761335).

Jag har inhämtat att den nuvarande chefen för utbildningsdepartementet delar den uppfattning som kom till uttryck i nämnda proposition.

4 Tillkallande av särskild utredare

Som framgått av denna redovisning bör en översyn göras av kultur- och informationsutbytet med utlandet. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

5 Riktlinjer för utredningen

Jag övergår nu till att ange några riktlinjer för utredarens arbete.

1. Utredaren bör inledningsvis göra en kartläggning av de olika insatser som idag förekommer när det gäller kultur- och informationsutbytet. Flera organ arbetar inom dessa verksamhetsområden. Bland dessa kan nämnas utrikesdepartementets press- och informationsenhet, Svenska insti- tutet, Svensk-internationella pressbyrån, Sveriges Radios utlandsprogram samt vad avser speciella uppgifter Sveriges exportråd och Sveriges turistråd. Våra ambassader och konsulat svarar i första hand för informationen om Sverige utomlands. På kulturområdet svarar vid sidan av Svenska institutet statens kulturråd, nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet, Rikskonserter, de större kulturinstitutionerna samt akademierna för varie- rande typer av insatser. Av stor betydelse är också den informationsverksamhet som övriga departement, olika statliga myndigheter och organ bedriver samt det internationella utbyte på forskningsområdet som sker genom bl. a. veten- skapsakademierna, forskningsråden och högskolorna. I kartläggningen bör även uppmärksammas de delar av SIDA:s och Nordiska rådets verksamhet som är att betrakta som informations- och kulturutbyte. Vidare bör beaktas de mer speciella informationsinsatser som görs i samband med svenskt deltagande i större internationella konferenser. Kartläggningen bör syfta till att ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar informationsverksamhet och kulturutbyte med utlandet. I kartläggningen bör ingå en översikt över vilka ekonomiska resurser som för närvarande används. Vad gäller kulturutbytet bör kartläggas vilken grupp av institutioner, organisationer och enskilda personer som med nuvarande omfattning och form för insatserna har möjlighet att medverka. I kartläggningen bör även ingå en översiktlig beskrivning av den informationsverksamhet och det kulturutbyte med utlandet som förekommer utan statligt stöd. Utredaren bör vidare orientera sig om hur informations- och kulturverk- samheten har utformats i andra länder som kan erbjuda intresse för jämförelse.

2. Mot bakgrund av dessa kartläggningar bör utredaren formulera rikt- linjer för framtida svenska insatser för kultur- och informationsutbyte med utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara de allmänna tendenserna i

kontakterna mellan länder som jag tidigare antytt, riktlinjerna för den svenska utrikes-, bistånds- och handelspolitiken samt, när det gäller kulturutbytet, principerna för den statliga kulturpolitiken jämte de mer speciella motiv för en utveckling av informations- och kulturutbytet som har redovisats.

3. Utredaren bör koncentrera sitt arbete till de statliga insatserna i kultur- och informationsutbytet i syfte att främja ett rikt kulturliv och ett fritt informationsflöde. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika organ har vuxit fram under lång tid och ur skilda behov och behöver således ses över. Utredaren bör pröva vad som kan vinnas genom en förenkling och rationalisering av existerande organisation och ansvarsfördelning.

4. En princip för det hittills förekommande utbytet på kulturområdet har varit att institutionernas kontakter och utbyte med utlandet i allt väsentligt bör skötas av institutionerna själva och inom ramen för deras allmänna budget. Som tidigare har framhållits har emellertid intresset för kontakter blivit allt starkare även utanför de stora kulturinstitutionerna. Utredaren bör särskilt undersöka i vilka former dessa önskemål skulle kunna tillgodoses. En utgångspunkt måste därvid vara att såväl enskilda kulturarbetare som olika grupper och organisationer har möjlighet att självständigt delta i utbytesverk- samheten under eget ansvar. De organisationer som medverkar i utbytesverksamheten måste i enlighet med riktlinjerna för kulturpolitiken ges möjligheter att arbeta utifrån sin idémässiga särart. Av vikt är också att kontaktarbetet kan utformas så att det blir en naturlig del av organisationernas verksamhet. Som jag tidigare har framhållit bör målet vara att skapa förutsättningar för ömsesidiga kontakter. Utredaren bör således även pröva hur svenska institutioner och organisationer skall få bättre möjligheter att låta utländska kulturyttringar komma till uttryck i Sverige t. ex. i form av gästspel. En strävan bör härvid vara att ömsesidigheten skall gälla även i finansiellt hänseende.

5. Mot bakgrund av vunna erfarenheter bör utredaren pröva om en utvidgning av verksamheten med kulturattachéer erfordras för att skapa bättre kontaktkanaler för kulturlivet i utlandet.

6. Mot bakgrund av erfarenheterna av de kulturprogram som hittills har tecknats av Svenska institutet med institutioner i andra länder bör utredaren redovisa skälen för ett bibehållande av nuvarande system och vilka motiv som eventuellt kan anföras för att Sverige i framtiden bör ingå kulturavtal på regeringsnivå. En viktig del av de kulturprogram som tecknats har gällt utbytet av forskare och stipendiater. Utredaren bör klargöra om det bland berörda parter finns önskemål att bygga ut detta utbyte.

7. Utredaren bör vidare belysa hur informations- och kulturutbytet med u- länderna bör utformas. Därvid bör särskilt uppmärksammas hur sådant utbyte kan samordnas med kultursamarbete inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet. Utredaren bör i dessa frågor arbeta i nära kontakt med SIDA.

8. Ifråga om den allmänna utlandsinformationen bör utredaren förutom den verksamhet som utlandsmyndigheterna generellt svarar för — studera de insatser som görs av olika fackorgan och fackmyndigheter. Denna översikt bör syfta till att klarlägga såväl den typ av information som förekommer som

de önskemål och behov som förs fram från olika länder. Utredaren bör pröva vilka förändringar som kan aktualiseras i de olika organens verksamhet för att dessa skall kunna arbeta på ett tillfredsställande sätt inom det totala informations- och erfarenhetsutbytet. I detta sammanhang bör således också övervägas hur en ökad samordning av denna typ av informationsinsatser skall kunna åstadkommas. Utredaren bör vidare uppmärksamma Sveriges Radios utlandsprogram och deras betydelse för den allmänna utlandsinfor- mationen.

9. Turismen har— liksom handeln över gränserna — satt många svenskar i kontakt med främmande människor och miljöer. På motsvarande sätt har besökare från andra länder kommit i kontakt med vårt land, vilket ofta lett till ett ökat intresse för vårt samhällsliv i dess helhet. En utveckling pågår mot turism kombinerad med studier vilket måste betraktas som värdefullt. Möjligheterna till ett utvidgat samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och turistinformation bör studeras av utredaren. 10. Utredaren bör särskilt beakta Svenska institutets ställning i kultur- och informationsutbytet. Institutet fullgör idag väsentliga uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen till utlandet. Detta sker främst genom att institutet fungerar som ett serviceorgan för de svenska utlandsmyndighe- terna, t. ex. i fråga om de växande kraven på produktion och distribution av trycksaker, film och utställningar. Samtidigt har institutet uppgifter avseende såväl kontakt- och utbytesverksamhet på utbildnings- och forskningsom- rådet som kulturtutbytet med andra länder. Som nämnts tecknar institutet s. k. kulturprogram med främst östländer. Utredaren bör pröva om denna uppdelning av funktioner är lämplig och även i övrigt belysa vilken roll institutet bör ha i de framtida statliga insatserna i fråga om kultur- och informationsutbyte. 11. Utredaren bör pröva hur ansvarsfördelningen bör utformas mellan de olika organ som antingen direkt eller genom bidragsgivning är verksamma i kultur- och informationsutbytet. Förslagen bör utformas med utgångspunkt bl. a. i de olika motiv som kan anföras för ett sådant utbyte med utlandet. Syftet med den ansvarsfördelning som föreslås bör vara att ge de olika berörda statliga eller statligt finansierade organen så klart definierade roller och uppgifter att dubbleringar i största möjliga utsträckning undviks. Utredaren bör också belysa hur samspelet mellan olika insatser i kultur- och informa- tionsutbytet kan utformas vid en sådan klar ansvars- och rollfördelning mellan de olika organen. 12. Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med de statliga organ och institutioner som arbetar med kultur- och informationsutbytet. En väsentlig del av kartläggningen bör kunna genomföras på grundval av material och uppgifter från dessa organ och institutioner. Frågor som uppkommer om nya uppgifter och om ändrad ansvarsfördelning bör diskuteras ingående med berörda parter. Förslag till nya initiativ bör i möjligaste mån ha sin utgångspunkt i de erfarenheter och önskemål som tidigare verksamhet har gett. 13. Utredaren bör sålunda sammanfattningsvis med utgångspunkt i förslag till riktlinjer för kulturutbytet och informationsverksamheten lägga fram förslag rörande ansvarsfördelningen på de aktuella områdena mellan skilda organ. Utredaren bör vidare överväga fördelningen av nu tillgängliga

resurser samt redovisa vilka förstärkningar av de statliga insatserna som bedöms vara angelägna. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till utredare, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (19461394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.

"_. [gul] salu-qi'åt' .'-.:.m..!.. vg; '. ." ..- I'IHI. :l". 'HIII'TÅIäMBWEWH mum ' ”I&I.—' MWWÖ ISIIld'll. damm.: ,...» IJ; .

_ n i; lläl en. ;.I I: -;

utmana-pg u'n'qäiå im. url MI IIJfI'l IIiI amn IHILF Ir' -I"'

., _ I'.,'-' ,: ,:uwamqgtbwlam nalm't'. '&thrrf'w

"inpå-51.1 ha:..- ama-mi. möjli—TEE. na ..llnf” . .:..- ' Jaa...»... tvwdughnltmm... lisa 4..in . ..nsr'

.. _, HläFWWM—K Iggymu'bllr— mo mulm-:i ..-.. ?Iä'r '- .,I, . r-I.Fil . .anrauxtilu l-l' ..! - '- . *åFII n. gLanllw-trm att ...,I N..

' Lägaåfarjiswaa.wmu;åäg.mmwil gn' f.n.. ...i . WWII-HMWIIMJWIIHWDI Italia sl...-An.... .., flj ...n'... ' ,,JII,:1'!ISI

I ' mfl %# HMI-l t'rInlafI "än; amma.. ,,,... .I II... '.' .'-.

_rll

1 Statligt finansierad allmän information

Enligt direktiven skall utredningen ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar informationsverksamhet i utlandet.

För att ytterligare belysa området redovisas också översiktligt den informationsverksamhet som förekommer inom vissa organisationer och enskilda företag.

1 . 1 Utrikesdepartementet

1.1.1 Press- och informationsenheten

Utrikesdepartementet ansvarar enligt departementsförordningen (SFS 1963:214; senaste lydelse SFS l977zll34) för ”information om Sverige i utlandet, i den mån sådana ärenden ej ankommer på annat departement". Det innebär att ”utrikesdepartementet svarar för ledning och samordning av den med statsmedel finansierade allmänna informationsverksamheten om Sverige i utlandet. Denna verksamhet, som alltmer fått karaktär av erfaren- hetsutbyte, har som en följd av den snabba utvecklingen av de internationella förbindelserna kommit att få allt större betydelse" (Prop. 1977/781100). Den handläggs inom departementet av press- och informationsenheten.

Den allmänna Sverigeinformationen är ett led i svensk utrikespolitik. Idet utrikespolitiska agerandet och den internationella opinionsbildningen ingår ofta officiella press- och informationsinsatser. Verksamheten avser såväl omedelbara insatser som åtgärder på längre sikt. Pressbyrån håller löpande kontakter med massmedia medan informationsbyrån planerar och samordnar vissa informationsinsatser, samt söker, främst genom Svenska institutet (SI), tillgodose utlandsmyndigheternas behov av allmäninformativt material.

Pressbyrån

Pressbyrån svarar för den dagsaktuella politiska informationen och är talesman för regeringen och departementet i utrikespolitiska frågor inför

svensk och utländsk publik. Pressbyrån är också i övrigt en förmedlande länk mellan regering och massmedia, både svenska och utländska. Dessa uppgifter kräver kontinuerlig kontakt med utrikesministern, statsrådsberedningen samt i förekommande fall med andra departementschefer och departement, organisationer, politiska partier och näringsliv.

Inför utländsk opinion skall pressbyrån företräda svenska ståndpunkter i olika frågor. Byrån har fortlöpande kontakt med utländska journalister i Sverige, både de som under längre tid är stationerade här och de ca 400 journalister som varje år besöker Sverige och får särskilda besöksprogram av pressbyrån. Omkring hälften av dessa är inbjudna av pressbyrån, i samråd med utlandsmyndigheterna. Byrån handhar också pressorganisationen vid officiella besök från utlandet samt ordnar presskonferenser.

Pressbyrån har ansvaret för att informera de svenska utlandsmyndighe- terna om olika svenska politiska ställningstaganden samt frågor som aktualiseras i massmedia och avser de bilaterala förbindelserna mellan Sverige och respektive länder. Delgivningar ur svensk press, meddelanden, pressöversikter m. m. sänds till svenska utlandsmyndigheter och till utländska ambassader i Stockholm.

Varje år gör pressbyrån en sammanställning av Sverigebilden i utländsk press på grundval av utlandsmyndigheternas rapportering om utländska pressreaktioner. Pressbyrån handlägger ärenden som hänger samman med utrikesdepartementets huvudmannaskap för de pressattachéer eller pressråd som finns vid ambassaderna i Bern, Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Rom, Tokio, Washington och Wien. Pressattachérna tillsätts av utrikesdepartementet och rekryteras som regel bland pressbyråns redaktörer. Pressattacheerna sköter ambassadernas kontakter med massmedia. De har därmed viktiga uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen. För några av pressattachéerna vid mindre ambassader gäller att de också skall svara för informationsverk- samhet och kulturella frågor.

[ri/armarionsbyrån

Informationsbyrån planerar och samordnar den allmänna Sverigeinforma- tionen främst vid utlandsmyndigheterna. Traditionellt har informations- byrån även vissa verksfunktioner. Efter överenskommelse 1973 har succes- sivt större delen av dessa funktioner förts över till Svenska institutet. Informationsbyrån har kvar vissa verksfunktioner, främst långsiktiga åtgärder för att skapa förståelse för den svenska utrikespolitiken. Vidare handhar informationsbyrån vissa uppgifter som instruktionsmässigt ombe- sörjs av utlandsmyndigheterna och som inte ingår i Svenska institutets verksamhet. Det gäller exempelvis personutbyte och verksamheten vid Swedish Information Service (SIS) i New York som har särskilda uppgifter i fråga om informationsverksamheten i Canada och Förenta Staterna.

För sin verksamhet disponerar informationsbyrån medel från anslaget D. 3 Övrig information om Sverige i utlandet (bå 1977/78: 6,4 mkr). Denna anslagspost omfattar också åtgärder som avser långsiktig information i utrikespolitiska frågor i Sverige, visst kulturutbyte vid utlandsmyndighe- terna m. m. Informationsbyrån fördelar från detta anslag medel för lokala

informationsinsatser vid utlandsmyndigheterna, regionala insatser, särskilda insatser för uppföljning av rekommendationerna från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), vissa insatser i samband med svenska statschefsbesök utomlands m.m. Vidare ställer informationsbyrån också vissa extra medel främst till Svenska institutets förfogande under löpande budgetår för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Infor- mationsbyrån kan även lägga ut beställningar på informationsmaterial främst hos Svenska institutet men också lokalt hos enskilda utlandsmyndigheter eller svenska organisationer såsom till exempel Utrikespolitiska institutet.

Informationsbyrån handlägger frågor rörande anslagen för Svenska insti- tutet, Sveriges Radios utlandsprogram, de statliga anslagen till Svensk- Internationella pressbyrån och Ingenjörsvetenskapsakademiens forskarut- byte samt bidragen till tidskrifterna Sweden Now och Ambio. Beträffande Svenska institutet och utlandsprogrammet sker samråd med utbildningsde- partementet. Informationsbyrån svarar för planering och uppföljning av vissa besök av ministrar och politiker samt av parlamentariker och opinionsbil- dare.

Informationsbyrån svarar också för viss information i utrikespolitiska frågori Sverige, främst genom utgivning av skriftserien "UD informerar”. En del viktigare tal i utrikespolitiska frågor översätts till engelska och franska. Informationsbyrån handlägger frågor som hänger samman med utrikesde- partements huvudmannaskap för de särskilda kulturattachéer eller kulturråd som finns vid ambassaderna i Bonn, London, 0510 och Washington liksom chefen för SIS i New York. Dessa tillsätts efter utlysning på tre år av utrikesdepartementet i samråd med utbildningsdepartementet och Svenska institutet.

1.1.2 Övriga avdelningar inom utrikesdepartementet

Inom utrikesdepartementets politiska avdelning sammanställs årligen en engelskspråkig översikt över svenska ställningstaganden i valda utrikespoli- tiska frågor med titeln Documents on Swedish Foreign Policy.

Inom avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete ges årligen ut en förkortad engelsk version av budgetpropositionens biståndsanslag som distribueras till bland andra utländska ambassader i Stockholm. Vidare besvarar avdelningen frågor om svenskt bistånd från olika internationella organisationer, främst FN, Världsbanken och OECD. Avdelningen lämnar också löpande information, statistik rn. ni. som sedan återges i olika internationella sammanställningar. Även SIDA framställer på detta område material på främmande språk om SIDA och det svenska utvecklingssamar- betet. Denna del utgör en liten del av SIDA:s omfattande informationsverk- samhet som i första hand är avsedd att informera och engagera svensk opinion i förhållanden av betydelse för u-länderna och deras utveckling.

Utrikes- och handelsdepartementens gemensamma avdelning för utrikes- handelsärenden besvarar frågor från olika internationella organisationer såsom exempelvis UNCTÅD, OECD, GATT, ECE, EG och EFTA. Avdelningen lämnar löpande information, statistik m. m. som sedan återges i olika internationella sammanställningar. Avdelningen förmedlar också artiklar till de olika internationella organisationernas tidskrifter och publika-

tioner som avser ekonomi, handel och näringsliv i Sverige. I övrigt ger utrikesdepartementet i samband med större FN-konferenser ut olika rapporter och monografier på engelska.

1.2 U/Iandsniyndigheterna

1.2.1 Uppgifter och organisation

Det praktiska informationsarbetet utomlands handläggs i stor utsträckning av svenska myndigheter i utlandet såsom ambassader, generalkonsulat, konsulat och delegationer som samtliga lyder under utrikesdepartementet.

Utlandsmyndigheterna har främst till uppgift att tillvarata och främja olika svenska intressen utomlands, att bistå enskilda svenska medborgare samt att rapportera i politiska, ekonomiska, rättsliga och kulturella frågor som kan vara av intresse för utrikesdepartementet, andra departement, myndigheter, organisationer och företag i Sverige. En annan del av utlandsmyndigheternas verksamhet är service till svenska medborgare i frågor som berör juridisk- konsulära och kommersiella angelägenheter.

Enligt Instruktion för utrikesrepresentationen (1967183; senaste lydelse 1974z94) skall utlandsmyndigheterna ”sprida information om Sverige och svenska förhållanden. Beskickning och konsulat skall vidare främja Sveriges vetenskapliga och kulturella förbindelser med verksamhetslandet.” Särskilt på senare år har informationsfrågorna blivit en allt viktigare del av utlandsmyndighetens arbetsuppgifter. Det gäller både information som en naturlig del av verksamheten och de särskilda projekt som initieras antingen från Sverige eller av myndigheten själv. Begränsade personalresurser utgör emellertid ofta hinder för ambitioner och önskemål vid utlandsmyndighe- terna.

Tabell 1 Svenska ambassader och ambassadkanslier (med verksamhetsland och sidoackrediteringsländer)

Abidjan (Elfenbenskusten) Canberra (Australien — Papua Nya Addis Abeba (Etiopien Madagaskar, Guinea)

Mauritius, Sydjemen)

Alger (Algeriet — Mali)

Ankara (Turkiet) Athen (Grekland) Bagdad (Irak) Bangkok (Thailand Laos)

Beirut (Libanon Jordanien) Belgrad (Jugoslavien — Albanien)

Berlin (Tyska Demokratiska Republi- ken) Bern (Schweiz)

Bogota (Colombia — Panama)

Bonn (Förbundsrepubliken Tyskland) Brasilia (Brasilien) Bryssel (Belgien — Luxemburg) Budapest (Ungern) Buenos Aires (Argentina) Bukarest (Rumänien)

Caracas (Venezuela — Barbados. Domi- nikanska Republiken, Guyana, Haiti, Trinidad och Tobago)

Colombo (Sri Lanka) Dacca (Bangladesh) Damaskus (Syrien)

Dar es Salaam (Tanzania — Komorerna, Somalia)

Dublin (Irland) Gaborone (Botswana)

Guatemala (Guatemala — Costa Rica, El Salvador, Honduras, Nicaragua)

Haag (Nederländerna) Hanoi (Vietnam)

Havanna (Cuba — Jamaica)

Helsingfors (Finland) Islamabad (Pakistan) Jakarta (Indonesien)

Jeddah (Saudiarabien — Oman, Nordje— men) Kairo (Egypten — Cypern, Sudan) Kinshasa (Zaire Ekvatorialguinea, Ga- bon. Kamerun, Kongo) Kuala Lumpur (Malaysia — Burma) Kuwait (Kuwait — Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar)

Köpenhamn (Danmark)

Lagos (Nigeria — Benin, Ghana, Niger, Övre Volta) Lima (Peru — Bolivia) Lissabon (Portugal) London (Storbritannien) Luanda (Angola — Sao Tomé, Principe) Lusaka (Zambia Malawi)

Madrid (Spanien) Manila (Filippinerna)

Maputo (Mocambique Swaziland) Mexico (Mexico) Monrovia (Liberia—Guinea, Guinea- Bissau, Kap Verde, Sierra Leone) Montevideo (Uruguay — Paraguay) Moskva (Sovjetunionen — Mongoliet) Nairobi (Kenya Burundi, Rwanda, Uganda)

New Delhi (Indien — Nepal, Sri Lanka) Oslo (Norge) Ottawa (Canada) Paris (Frankrike) Peking (Kina — Kambodja)

Prag (Tjeckoslovakien) Pyongyang (Nordkorea) Quito (Ecuador)

Rabat (Marocko Gambia, Mauretanien. Senegal)

Reykjavik (Island)

Rom (Italien — Malta)

Santiago de Chile (Chile) Seoul (Sydkorea) Singapore (Singapore) Sofia (Bulgarien)

Teheran (Iran Afganistan)

Tel Aviv (Israel) Tokio (Japan) Tripoli (Libyen) Tunis (Tunisien) Warszawa (Polen) Washington (Förenta Staterna) Wellington (Nya Zeeland Tonga, Västra Samoaöarna) Wien (Österrike)

Till dessa 77 ambassader och ambassadkanslier kommer en legation i Pretoria (Sydafrika) som har ambassads ställning i Lesotho.

Ambassaderna är av mycket varierande storlek. Vid de största ambassa- derna Washington, London, Bonn, Moskva och Paris — finns mellan 20 och 30 utsända handläggande tjänstemän och sammanlagt mellan 30 och 60 anställda. Vid de minsta, till exempel Wellington, finns däremot endast tre å fyra personer. Genom sidoackreditering har många av de mindre ambassa- derna dessutom fler än ett verksamhetsland att bevaka. Vid de större ambassaderna finns särskilda pressattachéer och vid några av de största finns också särskilda kulturattachéer.

På de största ambassaderna och några delegationer finns också specialat- tachéer som i de flesta fall avlönas av andra departement eller myndigheter. Sådana attachéer eller råd är arbetsmarknadsråd (arbetsmarknadsdeparte- mentet), försvarsattaché (försvarsdepartementet), lantbruksråd (jordbruksde- partementet), teknisk-vetenskaplig attaché (STU och IVA), teknisk attaché (industridepartementet), ekonomisk attaché (ekonomidepartementet), samt attaché för tullfrågor (utrikes- och handelsdepartementen). Dessa specialat- tachéer behandlas utförligt nedan under avsnittet 3.2 Statsdepartementen.

I tolv av de u-länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt utveck- lingssamarbete har SIDA upprättat särskilda biståndskontor under ledning av en biståndsattaché. Biståndskontoren har numera integrerats som en del av ambassaderna.

Det finns för närvarande 27 lönade generalkonsulat och konsulat på följande orter:

Tabell 2 Generalkonsulat och konsulat

___—___—

Gene/'a/konsulal

Antwerpen (Belgien) Berlin (Förbundsrepubliken Tyskland) Chicago (Förenta Staterna) Frankfurt (Förbundsrepubliken Tyskland) Genua (Italien) Hamburg (Förbundsrepubliken Tyskland) Hongkong (Hongkong) Houston (Förenta Staterna) Istanbul (Turkiet) Leningrad (Sovjetunionen) Marseille (Frankrike) Minneapolis (Förenta Staterna) Montreal (Canada) Miinchen (Förbundsrepubliken Tyskland)

New York (Förenta Staterna) Rio de Janeiro (Brasilien) Rotterdam (Belgien) San Francisco (Förenta Staterna) Sao Paulo (Brasilien) Sydney (Australien)

Konsulat Barcelona (Spanien) Las Palmas (Spanien) Los Angeles (Förenta Staterna) Mariehamn (Finland) Palma de Mallorca (Spanien) Santa Cruz de Tenerife (Spanien) Szczecin (Polen)

Härtill kommer ca 450 olönade konsulat som förestås av s. k. honorärkon-

suler, utsedda på tjänstgöringsorten.

Konsulaten har närmast till uppgift att bevaka svenska handels- och sjöfartsintressen samt att handlägga olika konsulära ärenden som avser enskilda svenska medborgares intressen men informationsärenden kan också förekomma.

Sverige har även följande sex ständiga delegationer:

Tabell 3 Ständiga delegationer

____________________.———————

Sveriges ständiga representation vid För- enta Nationerna i New York (Förenta Staterna), Sveriges ständiga delegation hos de inter- nationella organisationerna i Geneve (Schweiz), Sveriges delegation vid nedrustningskon- ferensen i Geneve (Schweiz),

Sveriges delegation hos Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling (OECD) i Paris (Frankrike), Sveriges delegation hos de Europeiska gemenskaperna i Bryssel (Belgien), Sveriges ständiga ombud hos Europa- rådet i Strasbourg (Frankrike).

Genom de permanenta delegationerna deltar Sverige i det multilaterala samarbetet. Delegationerna framför svenska uppfattningar och ställningsta- ganden vid konferenser och möten samt vid olika personliga kontakter. Härigenom sprids även kännedom om svensk utrikes, bistånds- och handelspolitik. De internationella organisationerna och delegationerna utgör kontaktpunkter för det internationella samarbetet och erfarenhetsutbytet. Utrikesdepartementet förfogar även över ett särskilt kontor för information i Förenta Staterna och Canada, Swedish Information Service (815) i New York med åtta anställda. Kontoret är formellt knutet till generalkonsulatet. SIS har till uppgift att i enlighet med utrikesdepartementets instruktioner och de riktlinjer som ambassadören i Washington respektive Ottawa lämnar svara

för större delen av informationen om Sverige i Nordamerika.

Uppläggningen av informationsverksamheten varierar mellan utlands- myndigheterna. Det beror främst på myndighetens storlek men också på verksamhetslandet. Förutsättningarna för informationsverksamheten skiftar kraftigt mellan västländer, östländer och u-länder.

Chefen för varje utlandsmyndighet fastställer vilka tjänstemän —— utsända eller lokalanställda —som svarar för den löpande handläggningen av allmänna informationsärenden. Den rutinmässiga distributionen av informations- material ombesörjs i regel av en utsänd eller lokalanställd kontorist. Handläggande tjänstemän svarar oftast för den informationsverksamhet som myndigheten själv initierat. Vid större ambassader ägnar pressassistenter samt kultur- och pressattachéer i regel all tid åt informationsverksamhet. Även andra specialattachéer som till exempel arbetsmarknadsråden kan engageras i den löpande informationsverksamheten för att besvara inkomna förfrågningar inom sitt sakområde.

Utlandsmyndigheterna disponerar egna lokala anslag för informations- verksamheten som kallas A- och B-anslag. A-anslagen som är relativt begränsade avser lokal informationsberedskap och kan utnyttjas för infor- mationsinsatser efter utlandsmyndighetens eget bedömande. B-anslagen är bundna till särskilda projekt som föreslås av utlandsmyndigheterna och godkänns av informationsbyrån, ofta efter samråd med Svenska institutet. Så disponerade till exempel ambassaden i New Delhi bå 1977/78 5 000 kr i A- anslag och 5 000 kr i B-anslag under det att ambassaden i Haag disponerade respektive 12 000 kr och 30 000 kr i A— och B-anslag för egna initiativ av olika slag. Till detta kommer arrangemang och insatser som finansieras centralt av utrikesdepartementet eller Svenska institutet. Framställning om A- och B- anslag görs årligen av utlandsmyndigheterna. Beslut avseende anslag och föreslagna projekt behandlas av utrikesdepartementet i samråd med Svenska institutet. Utrikesdepartementet har också en viss central och regional informationsberedskap för informationsbehov som kan uppstå under löpande budgetår.

En stor del av utlandsmyndigheternas anslag används för personutbyte i vid mening. Det kan omfatta såväl opinionsbildarbesök i Sverige som besök av svenskar i anställningslandet. Andra insatser avser seminarier, föredrag m.m. som kan kombineras med officiella besök, utställningar, mässor, filmveckor och arrangemang vid besök av tillresande svenskar ur samhälls- och kulturliv. Stöd till olika lokala svenska kulturmanifestationer före- kommer ibland såsom teater- och musikgästspel av olika slag, utställningar, föredragsturnéer m. m. Utlandsmyndigheterna förmedlar också inbjud- ningar och önskemål från kulturlivet utomlands till Svenska institutet och olika kulturinstitutioner i Sverige.

1.2.2 Informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna

Utredningen har med särskild skrivelse anmodat utlandsmyndigheterna att lämna en redogörelse för informationsverksamheten och dess inriktning samt önskvärd prioritering vid de olika myndigheterna. Utlandsmyndighe- terna har även fått ange önskemål avseende kulturutbytesverksamheten.

Utlandsmyndigheternas svar redovisas i det följande regionvis. Redogörelsen bygger helt på utlandsmyndigheternas svar och avser förhållandena hösten 1977.

1.2.2.1 Norden

Det finns i dag fyra ambassader och ett konsulat i de fyra nordiska länderna. Ambassaderna i Helsingfors, Köpenhamn och oslo har drygt ett tiotal utsända handläggande tjänstemän. Ambassaden i Reykjavik och konsulatet i Mariehamn har tre respektive två utsända handläggande tjänstemän.

Utlandsmyndigheternas arbete inom Norden skiljer sig på flera punkter från det som är vanligt i övriga delar av världen. De nationella myndigheterna i varje land står ofta i direkt personlig kontakt med varandra. En del av samarbetet inom Norden kanaliseras genom Nordiska rådet i Stockholm samt Nordiska ministerrådet med dess sekretariat i Köpenhamn och Oslo. Utlandsmyndighetens uppgift är att på olika sätt komplettera detta arbete. Arbetsspråket är ofta svenska.

Utlandsmyndigheterna i Norden disponerade under bå 1977/78 samman- lagt 106 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 36 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet eller Svenska institutet.

Tabell 4 Ambassader och konsulat

Ambassader K onsular Helsingfors (Finland) Mariehamn (Finland) Köpenhamn (Danmark) Oslo (Norge)

Reykjavik (Island)

I Norden finns många myndigheter, institutioner, företag och enskilda som bedriver information om Sverige. Sveriges Turistråd har lokalkontor i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Handelssekreterarna i Helsingfors och Oslo bedriver också viss informationsverksamhet främst på det ekonomiska området. Föreningen Norden och dess lokalföreningar har bland annat till uppdrag att bedriva information om de olika nordiska länderna. Till detta kommer institutioner såsom till exempel Nordens hus i Reykjavik, Hana- holmen — svensk-finskt kulturcentrum i Helsingfors, svenskhemmet Voksenåsen utanför Oslo samt flera nordiska eller bilaterala samarbetsorgan inom de flesta samhällssektorer. De många olönade svenska konsulaten spelar också en roll för den allmänna Sverigeinformationen i Norden.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd. Den handläggs vid ambassaden i Helsingfors av pressattaché, översättare och s. k. informationsassistent, i Köpenhamn av pressråd och s. k. informa- tionsassistent, i Oslo av kulturråd och pressråd och i Reykjavik av lokalan-

ställd tjänsteman. Även övrig utsänd personal deltari informationsverksam— heten.

Den efterfrågestyrda informationen avser de mest skilda områden. För ambassaderna i Helsingfors och Reykjavik spelar information om studiemöj- ligheter i Sverige en stor roll. För ambassaden i Oslo dominerar frågor inom den allmänna Sverigeinformationen. Vid samtliga myndigheter spelar frågor som avser exakta uppgifter om lagar och förordningar, aktuella politiska förslag och beslut samt statistiska data en stor roll.

Utlandsmyndigheterna i Norden använderi första hand tryckt svensksprå- kigt material i sitt informationsarbete. Med hänsyn till att SI inte framställer material på svenska eller övriga nordiska språk använder man sig ofta av material framställt av andra svenska myndigheter, organisationer och företag. Detta material beställs direkt från berörda organisationer. Ambas- saden i Reykjavik liksom i viss mån ambassaden i Oslo använder Slzs engelskspråkiga faktablad.

Särskilda synpunkter

Utlandsmyndigheterna i Norden redovisar hög lyssnar- och tittarfrekvens på de ordinarie svenska radio- och TV-programmen. Däremot har de inga synpunkter på Sveriges Radios utlandsprogram (UTP).

Önskemål

Utlandsmyndigheterna efterlyser mer sammanfattande tryckt material på svenska och övriga nordiska språk. Ambassaden i Helsingfors uppger att avsaknaden av basdokumentation på svenska och finska är kännbar och beklagar att det inte finns någon instans i Sverige som har ansvaret för att informationsmaterial produceras för nordiskt bruk. Ambassaden i Reykjavik önskar också få visst material på isländska.

Ambassaderna i Köpenhamn och Oslo anser att man bör satsa mer på personutbyte, särskilt inom de områden där det i dag finns få etablerade kontakter. Ambassaden i Köpenhamn anser att man även bör satsa på workshops möten mellan fackmän från Sverige och fackmän i anställnings- landet. Ambassaden i Helsingfors vill se mer utställningar och kulturevene- mang av olika slag i Finland. Ambassaden i Reykjavik anser att ökade satsningar på Island helst bör ske inom nordisk ram.

1.2.2.2 Västeuropa

Det finns idag 13 ambassader, nio generalkonsulat och fyra konsulat i de 16 länder i Västeuropa i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Ambas- saderna varierar som regel mellan medelstora myndigheter med fem till tio utsända handläggande tjänstemän till stora myndigheter såsom ambassa- derna i Bonn, London och Paris, med mellan 20 och 25 utsända handläggande tjänstemän. Ambassaderna i Västeuropa tillhör den svenska utrikesförvalt- ningens äldsta myndigheter.

Utlandsmyndigheterna i Västeuropa disponerade bå 1977/78 sammanlagt 404 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 130000 kr för lokal

informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 5 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

Ambassader Genara/konsuln! och konsulat Ankara (Turkiet) Antwerpen (Belgien) Athen (Grekland) Barcelona (Spanien) Bern (Schweiz) Berlin (Förbundsrepubliken Tyskland) Bonn (Förbundsrepubliken Tyskland) Frankfurt (Förbundsrepubliken Tysk- Bryssel (Belgien) land) Dublin (Irland) Genua (Italien)

Haag (Nederländerna) Hamburg (Förbundsrepubliken Tysk- Lissabon (Portugal) land) London (Storbritannien) Istanbul (Turkiet)

Madrid (Spanien) Las Palmas (Spanien) Paris (Frankrike) Marseille (Frankrike) Rom (Italien) Mänchen (Förbundsrepubliken Tysk- Wien (Österrike) land)

Palma de Mallorca (Spanien) Rotterdam (Nederländerna) Santa Cruz de Tenerife (Spanien)

I Västeuropa finns flera andra myndigheter. institutioner och företag som enligt utlandsmyndigheterna även bedriver viss allmän Sverigeinformation. Som exempel anges Centre Culturel Suédois i Paris. handelssekreterarna. Turistrådets lokala turistkontor. lokala SAS-kontor, svenska lörsamlingar. svenska företagarföreningar, svenska och nordiska föreningar. svenska lektorer samt lokala turistbyråer. Dessutom finns fyra svenska vetenskapliga institut i Athen, Istanbul, Paris och Rom.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten är efterfrågestyrd. Utlandsmyndig- heternas uppgifter ligger i allmänhet på 75 % för efterfrågestyrd information och 25 % för egeninitierad verksamhet i Västeuropa under det att informat- ionsverksamheten är helt efterfrågestyrd vid de flesta generalkonsulat och konsulat. Flera ambassader anger att den egeninitierade informationsverk- samheten ligger så högt som 30 till 40 %. Ambassaden i Bonn uppger att större delen av arbetet är egeninitierat.

Informationsverksamheten handläggs vid flera utlandsmyndigheter i Västeuropa av särskilda kulturattachéer. pressattachéer. pressassistenter eller så kallade informationsassistenter. De större myndigheterna såsom Bonn. London och Paris är uppdelade på olika avdelningar för kultur- och pressfrågor. Det finns också arbetsmarknadsavdelningar med särskilda arbetsmarknadsråd som tillhandahåller specialinformation. Även övriga specialattachéer som försvarsattacheer. och teknisk-vetenskapliga attacheer deltar också i viss utsträckning i informationsarbetet.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar idag frågor kring speciella ämnesområden vid ambassaderna under det att den allmänna Sverigeinformationen överväger vid konsulat och generalkonsulat. Utbild—

ningsfrågor och sociala frågor har nämnts av vardera tretton respektive tolv utlandsmyndigheter. Därnäst kommer frågor som berör arbetslivet, arbets— marknaden och medbestämmande och som nämnts av elva utlandsmyndig- heter. Därefter följer miljöfrågor och spridda ämnen. såsom svensk utrikes— politik. förvaltning. kultur. teknik. fysisk riksplanering. energi. ekonomi och handel. Generalkonsulaten och konsulaten får ofta frågor om svensk turism.

Utlandsmyndigheterna i Antwerpen. Berlin. Bonn. Lissabon. London och Paris redovisar en allmän ökning i efterfrågan på information. Ämnen som förefaller att öka är frågor avseende medbestämmande. miljö. energi. arbetsmarknad samt utbildning. Ambassaden i Bonn redovisar ett minskat intresse för utbildningsfrågor. Ambassaderna i Dublin och Wien redovisar en allmän minskning av intresset för Sverige.

Utlandsmyndigheterna i Västeuropa använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen som anges av nästan samtliga 23 myndigheter. Artikelsamlingen Current Sweden anges av 16 utlandsmyndigheter och skolbarnsbroschyren av tio myndigheter. Slzs informationsböcker används av sex myndigheter under det att turistbroschy— rer. grammofonskivor. SIP-bulletiner och Sweden Now uppges av vardera två utlandsmyndigheter.

Utlandsmyndigheterna använder också tryckt informationsmaterial som producerats av andra myndigheter, organisationer och företagi Sverige. Detta material anses värdefullt som referensmaterial och informationsmaterial vid kvalificerade förfrågningar.

Myndigheterna föredrar givetvis material framställt på respektive lands språk, Från de mindre språkområdena beklagas bristen på tryckt material på till exempel holländska. grekiska. turkiska och italienska. Material på engelska har använts vid de flesta utlandsmyndigheterna liksom franska och tyska i vissa länder.

Särskilda synpunkter

Beträffande Slzs gäststipendier redovisar ambassaderna i Bonn. Bryssel. Dublin. Haag. Rom och Wien olika positiva erfarenheter. Ambassaden i Bonn anger att intresset ökar och ambassaden i Rom önskar fler stipendier. Ambassaderna har emellertid inte alltid i sina svar gjort klar skillnad mellan gäststipendierna och de bilaterala stipendier som förmedlas av SI.

Tolv utlandsmyndigheter uppger att svenskarna i respektive land lyssnar till de svenskspråkiga radiosändningarna. Endast åtta av utlandsmyndighe- terna redovisar emellertid någon form av erfarenheter beträffande UTP:s sändningar på främmande språk. Av dessa anser endast generalkonsulatet i Berlin (Väst) att lyssnarfrekvensen är god.

Önskemål

Beträffande den efterfrågestyrda verksamheten varierar utlandsmyndighe- ternas önskemål. Flera myndigheter vill i första hand ha mer turistmaterial om Sverige såsom broschyrer. kartor. fotografier. affischer. Ett annat önskemål är lokala språkversioner av olika trycksaker såsom faktablad.

skolbarnsbroschyr, allmän Sverigebroschyr. Ett önskemål är att tillgängligt basmaterial inom den allmänna Sverigeinformationen revideras med regel- bundna mellanrum och hålls så aktuellt som möjligt. Ambassaderna i Bern. Bryssel och London föreslår att utlandsmyndigheterna får sakkunnig hjälp med regelbunden uppdatering av informationsförråden. Ambassaden i Athen önskar få en samordning genom SI av allt informationsmaterial som publiceras i Sverige på grekiska.

Några myndigheter önskar en ny diabildserie om Sverige för föredrag. Ambassaden i Bonn understryker vikten av att snabbt få svar på kvalificerade frågor. Ambassaden i Paris vill gärna ha en serie med dagsaktuella artiklar för distribution till massmedia under det att ambassaden i Wien vill ha mer sammanfattande artikelmaterial. Ambassaderna i Bern och Haag vill snabbt ha engelska sammanfattningar av centrala svenska utredningar och propo- sitioner av allmänt intresse. I övrigt önskar utlandsmyndigheterna få mer material på en lång rad av Specialområden såsom skolsystem. arkitektur. industri. stadsplanering. skatter och löner. arbetsmarknadsfrågor. litteratur. konst och vetenskap.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till framställs främst olika önskemål om filmverksamhet av ett stort antal utlandsmyndigheter. Man önskar få till stånd en ökad satsning på personutbyte i olika former liksom symposier och föredrag av besökande svenskan

I övrigt framställs önskemål om översättningar av svensk skönlitteratur till främmande språk av ambassaderna i Bonn och Rom. Ambassaden i Rom framhåller särskilt betydelsen av den insats som görs av bokförlaget Italica i Stockholm för utgivning av svensk skönlitteratur i italiensk översättning. Vidare framställs önskemål om material för radio och TV och ömsesidiga kulturmanifestationer av olika slag (Lissabon). stöd till de svenska lektorerna (Rom). bättre kontakter i informationsarbetet med Sveriges Exportråd (Wien), bokgåvor (Las Palmas). musikevenemang (Marseille). teatergästspel (Wien) samt översättningar av artiklar för facktidskrifter (Bonn).

1.2.2.3 Östeuropa

Det finns idag åtta ambassader, ett generalkonsulat och ett lönat konsulat i de nio länder i Östeuropa i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Utlandsmyndigheterna är i allmänhet ganska små och hartre till fem utsända handläggande tjänstemän. Undantag är ambassaden i Moskva som har drygt 15 utsända tjänstemän.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa disponerade bå 1977/78 sammanlagt 83000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 48000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet bland annat med medel som ställts till förfogande för ökade insatser med anledning av rekommendationerna i slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).

Tabell 6 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

.»lmhassm/er Prag (Tjeckoslovakien) Belgrad (Jugoslavien) Sofia (Bulgarien) Berlin (Tyska Demokratiska Republi- Warszawa (Polen)

ken) Budapest (Ungern) Generalkonsu/a/ och konsulat Bukarest (Rumänien) Leningrad (Sovjetunionen) Moskva (Sovjetunionen) Szczecin (Polen)

I övrigt bedrivs enligt utlandsmyndigheterna viss informationsverksamhet av handelssekreteraren i Budapest och lokala SAS-kontor i de flesta östeuropeiska huvudstäder samt de svenska lektorer vid olika universitet i Östeuropa.

I n/Örnzarionsverksamhet

Förutsättningarna för kultur- och informationsutbyte med länderna i Östeu- ropa är mycket speciella. Kontakterna försvåras genom en långt driven centralisering och politisk styrning av alla beslut på kulturområdet. Infor— mationsverksamheten försvåras också genom att de enskilda medborgarna i många fall inte får ta kontakt med utländska ambassader utan särskilt tillstånd. Svenska institutet har tecknat särskilda kulturprogram med Alba- nien. Bulgarien. Jugoslavien. Polen, Rumänien. Sovjetunionen och Ungern.

Förhållandet mellan efterfrågestyrd information och sådan verksamhet som initieras av ambassaderna själva varierar i Östeuropa. Ambassaderna i Berlin. Moskva. Prag, Warszawa och konsulatet i Szczecin uppger att i det närmaste all information är efterfrågestyrd. Ambassaderna i Bukarest och Sofia samt generalkonsulatet i Leningrad anger att efterfrågan är så obetydlig att all informationsverksamhet egentligen måste betraktas såsom initierad inom myndigheterna. Ambassaderna i Belgrad och Budapest anger att förhållandet mellan dessa två typer av informationsverksamhet får betraktas som ganska jämnt. Informationsverksamheten handläggs som regel av utsänd personal. såväl handläggande tjänstemän som biträdespersonal. Vid ambassaderna i Moskva. Prag och Warszawa finns särskilda utsända översättare som i hög grad kommit att koncentrera sig på kultur- och informationsfrågor.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar idag den allmänna Sverigeinformationen med särskild betoning på svensk kultur och historia. Ambassaderna i Belgrad. Prag och Warszawa redovisar ett stort intresse för turistmaterial om Sverige. Ambassaderna i Berlin och Warszawa nämner vidare intresse för utbildningsfrågor. ambassaderna i Budapest och Warszawa frågor om svensk ekonomi samt konsulatet i Szczecin studie- och arbetsmöj- ligheteri Sverige. Ambassaden i Warszawa redovisar intresse för flera olika svenska specialområden.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst kommer faktabladen till användning. vidare artikelserien Current Sweden. 8115 olika informationsböcker och filmer samt

skolbarnsbroschyren och grammofonskivor. Några ambassader nämner turistbroschyrer och SIP-bulletinerna och generalkonsulatet i Leningrad Sweden Now.

Utlandsmyndigheterna använder i begränsad utsträckning informations- material som producerats av andra myndigheter. Ett undantag utgör ambassaden i Belgrad som använder material på serbokroatiska från arbets- marknadsstyrelsen och statens invandrarverk. Som regel får myndigheterna detta material direkt från de svenska myndigheterna.

Utlandsmyndigheterna i Östeuropa kan ofta använda material på andra språk än respektive länders och tvingas i de flesta fall också härtill. Undantag förefaller vara Sovjetunionen och Tyska Demokratiska Republiken. Material på tyska förefaller kunna användas för kvalificerade förfrågningar i de flesta länder. Material på engelska och franska kan användas i viss utsträckning. Ambassaden i Warszawa uppger att man också kan använda material på svenska i vissa sammanhang.

Särskilda synpunkter

Myndigheterna i Östeuropa anser genomgående att stipendieverksamheten hör till de viktigaste inslagen i samarbetet med de östeuropeiska länderna.

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppger ambassaderna i Belgrad. Bukarest och Prag att svenskarna lyssnar till de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaden i Moskva uppger att mottagningsförhållandena är dåliga för detta program. Övriga ambassader tror att antalet lyssnare är litet eller anser sig sakna underlag för bedömning.

För UTP:s sändningar på främmande språk uppger hälften av myndighe- terna att de saknar underlag för bedömning. Ambassaden i Moskva anser att lyssnarfrekvensen på de ryskspråkiga programmen är tämligen god. Ambas- saden i Warszawa uppger att en del polacker lyssnar till de ryskspråkiga programmen. Ambassaderna i Prag och Sofia uppskattar lyssnarfrekvensen som låg.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten önskar ambassaderna i Bukarest. Moskva och Warszawa samt generalkonsulatet i Leningrad mer material på respektive språk. Ambassaderna i Belgrad och Warszawa önskar mer turistmaterial och material om svenskt kulturliv samt sport och idrott. Ambassaden i Warszawa önskar dessutom mer material av typen kartor. affischer och flaggor.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till sätter utlandsmyndigheterna i Östeuropa som regel person- utbyte i olika former i första rummet. I andra hand framförs symposier. Därefter följer önskemål om utställningar och filmverksamhet.

Ambassaden i Belgrad önskar dessutom kunna tillgodose jugoslaviska önskemål om större mera påkostade kulturmanifestationer av typen teater. opera. konserter under det att ambassaden i Berlin också nämner teatergäst— spel. Ambassaden i Warszawa vill satsa mer på svenskundervisningen i Polen

och konsulatet i Szczecin vill kunna ordna särskilda Sverigedagar. General- konsulatet i Leningrad vill satsa mer på olika former av artistutbyte.

1.2.2.4 Nordamerika

Det finns i dag två ambassader. sex generalkonsulat och ett konsulat i de två länder i Nordamerika. i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Vid generalkonsulatet i New York finns ett särskilt informationskontor. Swedish Information Service (SIS). som i realiteten är en förlängning av Washington- ambassadens press- och informationsavdelning. Ambassaden i Washington är med sina nära 30 utsända handläggande tjänstemän Sveriges största utlandsmyndighet.

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika disponerade bå 1977/78 samman- lagt 580 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 116 000 kr för lokal informationsbcredskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 7 Ambassader. generalkonsulat och konsulat

Ambassader Genera/kmisulat och konsulat Ottawa (Canada) Chicago (Förenta Staterna) Washington (Förenta Staterna) Houston (Förenia Staterna)

Los Angeles (Förenta Staterna) Minneapolis (Förenta Staterna) Montreal (Canada) New York inkl. SIS (Förenta Staterna) San Francisco (Förenta Staterna)

1 Nordamerika finns sedan gammalt starka svenska anknytningar genom de svenska utvandrarna och deras ättlingar. Dessas antal kan uppskattas på olika sätt. men man räknar med att det finns några miljoner människor med svenskt påbrå i Nordamerika. Svensk-amerikanska organisationer. förening- ar och tidningar har betydelse för Sverigeintresset och Sverigeinformationen. Vid mellan tjugo och trettio universitet och många mindre colleges finns svenska och skandinaviska avdelningar som ofta är livaktiga knutpunkter för ett allmänt Sverigeintresse. Dessa studier har sitt centrum i Mellanvästern där en svensk härkomst ofta är incitamentet till svenskstudierna. Professorer och lärare vid dessa avdelningar gör värdefulla insatser för en kvalificerad Sverigeinformation. Även andra organisationer i Förenta Staterna informerar om Sverige i olika former som American Scandinavian Foundation. American Swedish Institute i Minneapolis. handelssekreterarna i Chicago. Detroit. New York. Houston och Los Angeles. svensk-amerikanska handelskammare. Svenska kyrkan i New York. det svensk-norska turistkontoret i New York. Scandi- navian National Tourist Office i Los Angeles. SAS samt de svenska exportföretagens dotterbolag och representanter. I Canada finns i mindre utsträckning svenska organisationer av detta slag.

Informationsverksam/tel

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd vid de mindre utlandsmyndigheterna. Uppgiften ligger där vid ca 80 "a efterfråge- styrd information och 20 % egeninitierad verksamhet. Vid de större myndig- heterna är förhållandet det omvända för att vid informationskontoret i New York (SIS) nästan uteslutande bestå av egeninitierad verksamhet. Vid SIS finns åtta handläggande tjänstemän som på heltid ägnar sig åt informations- verksamhet i olika former. Kontoret förestås av en direktör. Vid ambassa— derna i Washington och Ottawa finns flera olika specialattacheer, | Washington finns både kulturråd och pressråd. Vid generalkonsulatet i San Francisco och konsulatet i Los Angeles finns särskilda tjänstemän från SIS för informationsfrågor. Vid ambassaden i Ottawa finns en pressattache.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag den allmänna Sverigeinformationen. 1 övrigt förekommer främst frågor avseende arbetsliv och utbildning av intresse. Därefter följer energifrågor och frågor avseende svensk lagstiftning på olika områden. Det finns också ett intresse för turistinformation samt material avseende konst och konsthantverk och folklivfrågor. SIS anger för sin del att det är samhällsfrågor i vid bemärkelse som efterfrågas. Intresset för arbetslivsfrågor och energifrågor förefaller öka under det att intresset för miljöfrågor minskar.

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika använder i första hand Svenska institutets tryckta material i sitt informationsarbete. Främst används fakta— bladen. Därefter kommer skolbarnsbroschyren och artikelsamlingen Current Sweden som delvis anpassas för den nordamerikanska verksamheten av SIS i form av lokala bulletinserier. I övrigt nämns Slzs informationsböcker. SIP- bulletinen och Sweden Now.

Myndigheterna använder även informationsmaterial som producerats av andra myndigheter i Sverige. Material från banker och intresseorganisationer nämns också.

Särskilda synpunkter

Ambassaden i Washington och generalkonsulaten i Minneapolis. Montreal. New York och San Francisco redovisar olika positiva synpunkter på Slzs gäststipendieverksamhet och stipendieverksamhet över huvud taget.

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) redovisar endast generalkonsulatet i Chicago enstaka förfrågningar om våglängd lör UTP. Generalkonsulaten i San Francisco och Montreal uppger att det är mycket ovanligt med kortvågsmottagare i Nordamerika. I övrigt anser sig utlands- myndigheterna sakna underlag för bedömning.

Önskemål

Utlandsmyndigheterna i Nordamerika efterlyser i första hand mer tryckt material om Sverige och svenska förhållanden. Ambassaden i Ottawa och generalkonsulaten i Minneapolis och San Francisco understryker vikten av att det tryckta materialet hålls aktuellt och kontinuerligt revideras. General- konsulaten i Chicago. Minneapolis och New York efterlyser engelska sammanfattningar av aktuella svenska offentliga utredningar och aktuell

lagstiftning. Generalkonsulaten i Minneapolis och New York önskar en löpande översikt på engelska av aktuell debatt i Sverige. Generalkonsulatet i New York och konsulatet i Los Angeles understryker behovet av en ny allmän Sverigebok. Ambassaden i Ottawa och generalkonsulaten i Chicago och Montreal behöver mer turistmaterial. framförallt kartor. affischer och Sverigebilder. Generalkonsulaten i Minneapolis och San Francisco önskar en ny Sverigefilm.generalkonsulatet i Minneapolis och konsulatet i Los Angeles vill ha ett nytt aktuellt Sverigebildband.

[ övrigt önskar konsulatet i Los Angeles få nya sammanfattande informa- tionsböcker om svensk socialpolitik och svenskt arbetsliv. svensk design. svenska vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Generalkonsulatet i San Francisco vill ha nya faktablad om svensk kulturpolitik. åldringsvård. handikappvård samt ett bättre faktablad om kvinnofrågor i Sverige. Gener- alkonsulatet i San Francisco vill kunna använda videokassetter i informat- ionsarbetet och generalkonsulatet i Montreal vill ha mer kommersiellt material från Exportrådet. Slutligen önskar generalkonsulatet i New York bättre samordning mellan 5115 dokumentationstjänst och övriga myndigheter för distribution av tryckt informationsmaterial.

Vid utlandsmyndigheterna i Chicago. Minneapolis. Los Angeles. Montreal. New York och Washington önskar man i första hand se ökade satsningar på olika former av filmverksamhet för det kultur- och informa- tionsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till. Behovet av flera kopior understryks särskilt av myndigheterna i Los Angeles. New York och Washington.

Nästan lika viktigt anser myndigheterna i Chicago. Los Angeles. Minnea- polis. Montreal. New York. Ottawa och San Francisco att det är med symposier av olika slag. Myndigheterna i Chicago. Minneapolis. Montreal. Ottawa. New York. San Francisco och Washington understryker vikten av personutbyte.

Det finns mera intresse för utställningar i Canada än i Förenta Staterna. Generalkonsulaten i Minneapolis och New York önskar bättre information om besök av enskilda svenskar och grupper som reser till Förenta Staterna för eventuella symposier och föredrag. Slutligen vill generalkonsulatet i Montreal se ökad svensk satsning på att försöka nå kanadensisk radio och TV.

l.2.2.5 Latinamerika

Det finns i dag tio ambassader och två generalkonsulat i de 23 länder i Latinamerika i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. De svenska utlandsmyndigheternai Latinamerika är av gammalt datum. Ambassaderna är i allmänhet ganska små och har tre till fem utsända handläggande tjänstemän. Brasilien dominerar med såväl ambassad som två generalkon- sulat.

Utlandsmyndigheterna i Latinamerika disponerade bå 1977/78 samman- lagt 86000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 53 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 8 Ambassader och generalkonsulat

Ambassader 421 Mexico (Mexico) Bogota (Colombia) 422 Montevideo (Uruguay) Brasilia (Brasilien) 423 Quito (Ecuador) BuenOS Aires (Argentina) Caracas (Venezuela) 425 Generalkrmwlai Guatemala (Guatemala) 426 Rio de Janeiro (Brasilien) Havanna (Cuba) 427 Sao Paulo (Brasilien) Lima (Peru)

Det linns enligt myndigheterna också andra organisationer som bedriver viss informationsverksamhet i berörda länder. Det gäller lokala SAS-kontor samt handelssekreterare. handelskammare och lokala resebyråer. Många svenska exportföretag har egen personal i Latinamerika.

ln/brmatians verksamhet

Den löpande informationsverksamheten är i hög grad efterfrågestyrd. Uppgifterna ligger i allmänhet på 85 "(i för efterfrågestyrd information och 15 % för egeninitierad verksamhet. I några länder såsom Brasilien och Cuba spelar den egeninitierade informationsverksamheten större roll. Den löpande informationsverksamheten handläggs som regel av lokalanställd skrivbiträ- des- eller assistentpersonal. Utlandsmyndigheterna i Latinamerika saknar press- och kulturattachéer.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag helt den allmänna Sverigeinformationen. med en viss betoning på svensk historia och kultur, Bland mer speciella ämnen märks främst frågor inom utbildnings- området. Därefter följer frågor kring sociala förhållanden. kooperation. arbetsliv. miljövård. ekonomi. handel. industri och jordbruk. Efterfrågan stiger särskilt beträffande den allmänna Sverigeinformationen.

Utlandsmyndigheternai Latinamerika använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. skolbarns- broschyren och den allmänna Sverigebroschyren. Därnäst används Sl:s dokumentärlilmer om Sverige. artikelserien Current Sweden samt Sl:s olika informationsböcker. Några enstaka ambassader nämner utställningar och bildband. Några myndigheter framhåller vikten av att snabbt få fram svar på de kvalificerade frågor om Sverige som myndigheterna vidarebefordrar till Svenska institutet.

Möjligheten att använda informationsmaterial på engelska i Latinamerika är begränsad. Skandinaviska Enskilda Bankens Svcrigeöversikt på spanska anses av flera utlandsmyndigheter vara värdefull.

Särskilda problem

Beträffande Sl:s gäststipendier anger flera utlandsmyndigheter att de får många förfrågningar'och sänder ut en hel del ansökningsformulär. Endast ambassaden i Buenos Aires och Montevideo redovisar emellertid positiva effekter av stipendieutbytet. Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) anser sig åtta myndig-

heter sakna underlag för att bedöma lyssnarfrekvensen för de svenska samt spanska och portugisiska sändningarna. Mottagningsförhållandena bedöms vara dåliga. särskilt för de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaden i Brasilia och generalkonsulatet i Sao Paulo redovisarett stort antal lyssnare för de portugisiska sändningarna, Ambassaden i Buenos Aires redovisar en ökad efterfrågan på UTP:s programblad som kan tyda på en stegrad lyssnarfrek- vens. Ambassaden i Montevideo har fått en negativ reaktion på UTP:s sändningar på spanska. eftersom ett visst program riktade sig mot den uruguayska regeringen.

Onskeniäl

UtIandsmyndigheterna i Latinamerika efterlyser i första hand mer allmänt informationsmaterial om Sverige på spanska och portugisiska beträffande den efterfrågestyrda informationsverksamheten. Man önskar sig en kortare historik om Sverige samt bättre material om svensk kultur och Sverige som kulturland. Man vill även ha material på spanska och portugisiska om sport och idrott. folklore. landskapsdräkter samt turistmaterial.

För det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar utlandsmyndigheterna i allmänhet i första hand ökade satsningar på olika former av filmverksamhet såväl spelfilmer som dokumentärfilmer.

Det finns också ett stort intresse för utställningsverksamhet —i första hand smärre. fiyttbara utställningar.

Flera utlandsmyndigheter ställer sig positiva till radio och television som media för Sverigein formation. Ambassaderna i Bogota. Lima. Guatemala och Mexico uppger sig också medverka vid distribution av UTP:s bandade program till olika radio- och televisionsstationer. Mexicoambassaden anser att den ökade efterfrågan tyder på att programmen är populära.

Flera ambassader nämner personutbyte. gästföreläsare och'bokgåvor. Ambassaden i Guatemala föreslår också att man från svensk sida uppmärk- sammarjubileer av olika slag. typ Linnéjubileet. för särskilda insatser.

1.2.2.6 Afrika

Det finns i dag 17 ambassader eller ambassadkanslier och en legation i de 45 länderi Afrika i vilka Sverige harambassadörer ackrediterade. Ambassaderna är i allmänhet ganska små och har mellan tre och fem utsända handläggande tjänstemän. De svenska utlandsmyndigheterna i Afrika är av relativt färskt datum och expansionen har i stort sett följt det svenska utvecklingssamar- betet. Tolv av de 20 u-länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete finns i Afrika. Sida har upprättat tio biståndskontor i Afrika vilka numera integrerats med ambassaderna i Angola. Botswana. Etiopien. Guinea-Bissau. Kenya. Lesotho och Swaziland. Mocambique. Tanzania. Tunisien och Zambia.

Utlandsmyndigheterna i Afrika disponerade bå 1977/78 sammanlagt 74000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 50000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell 9 Ambassader och legation

.4nilmssader Lusaka (Zambia) Abidjan (Elfenbenskusten) Maputo (Mocambique) Addis Abeba (Etiopien) Monrovia (Liberia) Alger (Algeriet) Nairobi (Kenya) Bissau (Guinea-Bissau) Rabat (Marocko) Dar es Salaam (Tanzania) Tripoli (Libyen) Gaborone (Botswana) Tunis (Tunisien) Kairo (Egypten) Kinshasa (Zaire) Lega/inn

Lagos (Nigeria) Pretoria (Sydafrika) Luanda (Angola)

Det svenska utvecklingssamarbetet spelar givetvis en viktig roll för Sverigeintresset i Afrika. Såväl biståndskontoren som svensk personal vid de olika biståndsprojekten förmedlar i sin verksamhet information om Sverige. Biståndskontoren bedriver viss studie- och utbildningsverksamhet bland svenskarna. Studieverksamheten brukar kunna bli en mötesplats för svens— kar och afrikaner. Vissa biståndsarbetare lånar film på ambassaderna och visar dem ute i landet. Bland andra svenska informationsspridare i Afrika nämns de svenska missionärerna. lokala SAS-kontor. vänskapslöreningar av olika slag samt enskilda svenska företag.

Infor/nationsverksamhet

Av ambassadenkäten framgår att den löpande informationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna i Afrika till 80 ”a är efterfrågestyrd. I några fall uppges verksamheten vara helt efterfrågestyrd. Ambassaden i Dar es Salaam tmpger sig inte vilja gå ut med aktiv information för att inte skapa en efterfrågan som man sedan skulle ha svårt att tillfredsställa. Sl:s försöks- verksamhet med svensk-afrikanskt kultur- och informationsutbyte har emellertid tidvis förändrat dessa proportioner förambassaderna i Nairobi och Tunis. Ambassaden i Luanda är så ny att verksamheten i hög grad präglas av egeninitierad kontaktskapande verksamhet. I Mocambique har informa- tionsverksamheten omöjliggjorts genom lokala bestämmelser som kräver att material distribueras genom ministerierna.

Den löpande informationsverksamheten handläggs av biträdes- eller assistentpersonal. såväl lokalanställd som utsänd. men också till viss del av de utsända handläggande tjänstemännen. I Afrika saknar samtliga utlandsmyn- digheter press- och kulturattachéer.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar i dag helt den allmänna Sverigeinformationen. Därnäst följer utbildningsfrågor som mycket ofta också avser stipendier och möjligheten att studera i Sverige. Utöver dessa ämnen har myndigheterna angivit utrikes- och biståndspolitik. sociala frågor och miljöfrågor samt frågor avseende svensk lagstiftning.

Utlandsmyndigheterna använder sig i första hand av tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen och därnäst följer skol- barnsbroschyren. allmänna översikter såsom Sweden in Brief artikelserien Current Sweden och 5115 informationsböcker. Några myndigheter anger även 5115 dokumentärfilmer samt grammofonskivor.

En del ambassader finner också användning för det huvudsakligen engelskspråkiga material som produceras av andra statliga myndigheter. Ambassaden i Nairobi anser emellertid att materialet ofta är av för speciell karaktär. Ambassaden i Lusaka anser att det ofta inte är relevant för förhållanden i u-länder. Främst kommer material från till exempel skolöver- styrelsen. SIDA och invandrarverket till användning.

Utlandsmyndigheterna i Afrika använder i första hand material på engelska. franska och portugisiska. De flesta ambassader påpekar emellertid att endast en liten delav befolkningen förstår dessa språk. 1 Östafrika önskar ambassaderna i Dar es Salaam och Nairobi mer material på swahili under det att ambassaderna i Alger. Kairo. Rabat och Tripoli vill ha mer material på arabiska. Material på engelska går knappast att använda i länder som har franska eller portugisiska som hjälpspråk. Ambassaden i Luanda uppger att man också kan använda material på spanska och franska.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sl:s gäststipendier anger flertalet utlandsmyndigheter att efter- frågan är mycket stor. Flera myndigheter ser emellertid också detta som ett problem eftersom det finns så få stipendier. Flertalet ambassader anger att det inte på flera år gått något stipendium till sökande i deras länder, Ambassa- derna i Nairobi och Gaborone uppger att sådan besvikelse kan skapa olust. Ambassaden i Addis Abeba anser emellertid att informationseffekten av gäststipendierna torde vara god. Ambassaden i Nairobi uppger att flera före detta stipendiater senare ofta bcsätter viktiga poster i sitt hemland. *

Ambassaderna i Lagos. Lusaka och Luanda uppger att de haft svårigheter med de regler för utlysningsförandet som gäller för gäststipendierna. Skälet har varit att myndigheterna i berörda länder ställt krav på att få medverka i antagningsförfarandet. Detta skapar konflikter eftersom Stipendierna inte är bundna till vissa bestämda länder i förväg. Ambassaden i Rabat uppger att detta känns som en brist.

Nästan alla myndigheterna uppger att svenskarna lyssnar flitigt på UTP:s svenska sändningar för att följa utvecklingen i Sverige. Det rör sig här om ganska stora grupper av svenskar engagerade i svenskt utvecklingssamarbete samt i privat näringsliv. Flera av ambassaderna lyssnarockså regelbundet och ambassaden i Lagos uppgeratt sändningarna utgör ett ovärderligt hjälpmedel vid nyhetsbevakningen Hörbarheten förefaller över allt vara god.

Däremot uppger flertalet ambassader att de inte har fått några reaktioner på de utländska sändningarna.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten efterlyser utlandsmyndigheterna i Afrika i första hand mer allmänt informationsmaterial om Sverige på andra språk än engelska. Önskemålen gäller såväl franska och portugisiska som större lokala språk såsom arabiska och swahili. Ambassaden i Monrovia understryker behovet av material som är särskilt avpassat efter afrikanska förhållanden. Flera ambassader framhåller vikten av filmer och bildband med aktuell allmän Sverigeinformation. även med arabisk text eller tal. Ambassaderna i Nordafrika tar upp olika aspekter på turismen och önskar

mer turistbroschyrer. kartor och affischer. Ambassaden i Tripoli har vissa problem med invandrarverket som måste avslå ca 90 % av alla ansökningar om turistvisum till Sverige. vilket leder till att ett tidigare positivt intresse förbyts i sin motsats. Ambassaden i Rabat önskar en fransk upplaga av tidskriften Sweden Now och ambassaden i Kinshasa mer SIDA-material på franska.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till sätter fiertalet av de afrikanska utlandsmyndigheterna filmverksamhet i olika former i första rummet. Ambassaden i Alger framhåller dock att svensk film hittills inte varit framgångsrik i Algeriet.

I andra hand sätter myndigheterna olika former av personutbyte. Flera myndigheter nämner särskilt journalistinbjudningar. Ambassaden i Dar es Salaam tar däremot avstånd från personutbyte som alltför dyrbart så länge de grundläggande behoven av informationsmaterial inte kunnat tillgodoses.

Vidare önskar ambassaderna utställningar av olika slag. insatser i samband med mässor. sportutbyte. symposier samt olika former av satsningar på radio- TV. Ambassaden i Dar es Salaam föreslår en försöksverksamhet som skulle gå ut på att man i Tanzania skulle försöka nå samtliga de cirka 15 regionala biblioteken i landet med en allmän utställning om Sverige, Detta skulle kombineras med filmvisningar och bokgåvor.

1.2.2.7 Asien

Det finns idag 21 ambassader eller ambassad kanslier och ett generalkonsulat i de länder i Asien i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Ambassa- derna är i allmänhet ganska små och har mellan tre och fem utsända handläggande tjänstemän. Sex av de 20 u-länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete befinner sig i Asien. SIDA har upprättat sex biståndskontor i Asien som numera integrerats med ambassaderna på platsen. Biståndskontor finns i Bangladesh. Indien. Laos. Pakistan. Sri Lanka och Vietnam.

Utlandsmyndigheterna i Asien disponerade bå 1977/78 sammanlagt 170000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 67 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell Il) Ambassader och generalkonsulat

Ambassader Manila (Filippinerna) Bagdad (Irak) New Delhi (Indien) Bangkok (Thailand) Peking (Kina) Beirut (Libanon) Pyongyang (Nordkorea) Colombo (Sri Lanka) Seoul (Sydkorea) Dacca (Bangladesh) Singapore (Singapore) Damaskus (Syrien) Teheran (Iran) Hanoi (Vietnam) Tel Aviv (Israel) Islamabad (Pakistan) Tokio (Japan) Jakarta (Indonesien) Jeddah (Saudi—Arabien) Generalkmrsu/al Kuala Lumpur (Malaysia) Hongkong (Hongkong) Kuwait (Kuwait)

Det svenska utvecklingssamarbetet spelar givetvis en viktig roll för Sverigeintresset också i Asien. Såväl biståndskontoren som svensk personal vid de olika biståndsprojekten förmedlar i sin verksamhet information om Sverige. Vissa biståndsarbetare lånar film på ambassaderna och visar dem ute i landet. I övrigt bedrivs enligt utlandsmyndigheterna informationsverk- samhet även av lokala SAS-kontor. handelssekreterare och missionärer.

I n/ormationsverksamhet

Av ambassadenkäten framgår att den löpande informationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna i Asien i hög grad är efterfrågestyrd. Uppgifterna ligger i allmänhet på 75 "t'; för efterfrågestyrd och 25 ”(i för egeninitierad verksamhet men uppgifterna varierar avsevärt. Ambassaderna i Damaskus. Hanoi och Teheran redovisar låg efterfrågan i förhållande till egna insatser. I Irak. Kina. Nordkorea och Saudi-Arabien är förhållandena av olika skäl sådana att någon informationsverksamhet i egentlig mening inte kan äga rum.

Den löpande informationen handläggs av biträdes- eller assistentpersonal. såväl lokalanställd som utsänd. men också till viss del av de utsända handläggande tjänstemännen. Vid ambassaden i Tokio finns en pressattaché med uppgifter inom den allmänna Sverigeinformationen. Vid ambassaderna i Peking och Tokio finns särskilda utsända översättare.

Bland den efterfrågestyrda informationen dominerar förfrågningar om utbildning. studier och arbets- och bosättningstillstånd i Sverige. Därefter följer intresse för allmän information om Sverige. socialpolitik och miljöfrå- gor. Enstaka ambassader nämner därutöver andra specialämnen såsom ekonomi. teknik. turism. energi.—jämställdhet. Ambassaden i Kuwait nämner särskilt förfrågningar avseende behandling av svårare sjukdomsfall iSverige. Ambassaden i Tokio pekar på intresse för fiera olika svenska specialområ- den.

Utlandsmyndigheterna i Asien använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. därnäst artikelserien Current Sweden. skolbarnsbroschyren och SIP-bulletinen. Några myndig- heter anger även turistmaterial. Sweden Now. samt 8125 informations- böcker.

Drygt hälften av myndigheterna anger att de även använder sig av material som produceras av andra statliga myndigheter.

Utlandsmyndigheterna i Asien använder i första hand material på engelska och franska. Engelskan dominerar dock helt. En del myndigheter framställer själva material på lokala språk.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppger ambassaderna i Bagdad. Damaskus. Hanoi.Jeddah. Kuala Lumpur. New Delhi och Tel Aviv att de tror att svenskarna lyssnar på de svenskspråkiga sändningarna. Ambassaderna i Bangkok. Dacca. Seoul och Teheran beklagar sig över dåliga mottagningsförhållanden för dessa sändningar.

För UTP:s sändningar på främmande språk redovisar endast ambassaden i

New Delhi förfrågningar om frekvens för sändningarna. Övriga anger att de saknar underlag för bedömning eller att få eller inga personer bedöms lyssna till sändningarna.

Önskemål

För den efterfrågestyrda verksamheten förefaller utlandsmyndigheterna vara ganska nöjda med det nuvarande utbudet av material. Ambassaden i Tokio skriver: "I förhållande till jämförbara länder torde Sverige beträffande samhällsinformationcn på användbart språk ha ett betydande övertag med avseende på såväl djup som bredd." Ambassaderna i Bangkok. Bagdad. Dacca. Damaskus. Hanoi och Islamabad önskar därutöver få mer material avpassat efter lokala förhållanden. såväl i enklare engelska eller franska språkdräkter som på olika lokala språk. Ambassaderna i Dacca. Jeddah. New Delhi. Seoul och Tel Aviv önskar få flera aktuella informationsfilmer. gärna med text eller tal på lokalt språk. I allmänhet vill utlandsmyndigheterna också ha en del nytt allmänt Sverigematerial i form av illustrerade Svcrigeböcker. kartor. affischer och diabilder. Ambassaden i Hanoi efterlyser mer teknisk och vetenskaplig information under det att ambassaden i Tokio önskar få en artikelserie för kvalificerade forskare. Ambassaden i New Delhi önskar få fler informationsutställningar.

Beträffande det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar utlandsmyndigheterna öka personutbytet. filmverk- samheten och antalet utställningar. Myndigheterna i Bangkok. Damaskus. Jeddah. Singapore och Tel Aviv vill se flera symposier och föredrag av svenska experter av olika slag.

Ambassaden i Teheran önskar tillgodose iranska önskemål om svenskt deltagande i internationella kulturfestivaler i Iran. Ambassaden i New Delhi önskar se gästspel av svenska grupper inom områdena musik. dans och teater. Ambassaden i Hanoi vill få till stånd idrottsutbyte samt en antologi av svensk poesi på vietnamesiska.

1.2.2.8 Australien och Oceanien

Det finns i dag två ambassader och ett generalkonsulat i de fyra länder i Australien och Oceanien i vilka Sverige har ambassadörer ackrediterade. Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien disponerade bå 1977/78 sammanlagt 37 000 kr för egna projekt från lokala B-anslag och 21 000 kr för lokal informationsberedskap från lokala A-anslag. Till detta kommer insatser som finansierats centralt av utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Tabell Il Ambassader och generalkonsulat

Ambassader _ (feriera/konsulnI Canberra (Australien) Svdnev (Australien) Wellington (Nya Zeeland)

I Australien och Oceanien finns sedan gammalt svenska intressen genom utvandrare och deras organisationer. Vid flera universitet finns svenska och skandinaviska avdelningar. Handelssekreteraren i Melbourne, de lokala SAS—kontoren samt de olönade konsulaten spelar också en viss roll för Sverigeinformationen.

Informationsverksamhet

Den löpande informationsverksamheten består av ca 80 % efterfrågestyrd och 20 % egeninitierad verksamhet. Bland den efterfrågestyrda informa— tionen dominerar i dag den allmänna Sverigeinformationen. Frågor före- kommer vidare om arbetsliv, utbildning och svensk lagstiftning på olika områden. Det finns också ett intresse för turistinformation.

Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien använderi första hand tryckt material i sitt informationsarbete. Främst används faktabladen. skolbarnsbroschyren och artikelsamlingen Current Sweden. 5115 informa- tionsböcker, SIP-bulletiner och Sweden Now.

Särskilda synpunkter

Beträffande Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) nämner generalkonsu- latet i Sydney att svenskarna lyssnar till de svenskspråkiga programmen.

Önskemål

Utlandsmyndigheterna i Australien och Oceanien efterlyseri första hand mer tryckt material om Sverige och svenska förhållanden. Ambassaden i Canberra önskar engelska sammanfattningar av aktuella svenska offentliga utredningar och aktuell lagstiftning. Ambassaden i Canberra understryker också behovet av en ny allmän Sverigebok och önskar en ny Sverigefilm. Generalkonsulatet i Sydney behöver mer turistmaterial, framförallt kartor, affischer och Sverigebilder.

För det kultur- och informationsutbyte som myndigheterna själva tar initiativ till önskar man i första hand se ökade satsningar på filmverksamhet och utställningar. Ambassaden i Wellington skulle vilja få till stånd viss samordning med några av de manifestationer som företas i Nordamerika.

1229. Sveriges ständiga delegationer

Sverige har i dag sex ständiga delegationer som bevakar arbetet inom olika mellanstatliga organisationer i vilka Sverige är medlem (se tabell 3 ovan). Detta skiljer sig i hög grad från det arbete som bedrivs vid andra svenska utlandsmyndigheter. Aktiv Sverigeinformation ingår inte i arbetsuppgif- terna. Samtidigt får delegationerna ofta i arbetet kvalificerade förfrågningar från organisationernas sekretariat och andra länders delegationer om förhål- landen i Sverige på många olika områden. Vidare når tjänstemännen i sina förhandlingskontakter med andra delegationer inflytelserika och opinionsbil- dande grupper från olika länder. Dessa kontakter och arbetet inom de internationella organisationerna har givetvis sin betydelse för Sverigebilden

utomlands.

Delegationerna tilldelades därför för bå 1977/78 sammanlagt 6 000 kr för lokal informationsberedskap. _

Vid delegationen i Bryssel finns ett pressråd som delar sin verksamhet mellan delegationen och ambassaden i Bryssel. Delegationen i New York disponerar tills vidare under halvtid en informationstjänsteman från Swedish Information Service (SIS) vid generalkonsulatet i New York. Vid delega- tionen i Paris finns specialattachéer i form av ekonomisk attaché och teknisk attaché. Vid delegationen i Bryssel finns specialattachéer i form av lantbruks- representant. arbetsmarknadsråd, ekonomisk attaché och attaché för tullfrå- gor.

Delegationerna får i arbetet kvalificerade förfrågningar som vidarebe- fordras till utrikesdepartementet. handelsdepartementet. arbetsmarknadsde— partementet. utbildningsdepartementet. jordbruksdepartementct. industri— departementet. kommerskollegium och andra svenska intressenter. Vid sidan om detta arbete får delegationerna ibland allmänna frågor om Sverige. Härvid kan material från SI komma till användning. Material framställt av andra myndigheter i Sverige utgör värdefullt referensmaterial. Delegationen i New York mottar också en del studiebesök.

Önskemål

Delegationerna önskar i första hand snabbt få aktuellt material såsom tal. utredningar och regeringspropositioner sammanfattat och översatt till i första hand engelska. Det gäller även pressmeddelanden från andra departement. Delegationen i Paris önskar också få kvalificerade böcker om Sverige att ge bort till viktiga kontaktpersoner. Delegationen i Bryssel vill satsa på personinbjudningar av personal inom EG-sekretariatet och EG-intresserade journalister. Delegationen i New York vill som tidigare ha en fast informa- tionstjänsteman för att kunna bibehålla och öka informationen om svenska ståndpunktstaganden bland andra länders delegater. FN-sekretariatets personal och de många organisationer. främst amerikanska. som intresserar sig för arbetet inom FN. Delegationen i Strasbourg understryker vikten av ett välförsett referensbibliotek. Delegationen önskar vidare ökade resurser åt den svenske lektorn i Strasbourg som till exempel skulle kunna ordna lilmeve- nemang av intresse för delegationen i dess verksamhet.

1.3 Svenska institutet (S])

Svenska institutet är en statlig stiftelse som enligt sin stadga (Kungl. Maj:ts brev 1970-06-29, senaste lydelse 1973-04-27) har till uppgift "att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet samt genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenskt samhällsliv”. I detta avsnitt behandlas Sl:s uppgifter inom den statligt finansierade allmänna Sverigeinformatio-

nen. Slzs anslag uppgick bå 1977/78 till l8.3 mkr. Av denna summa avsåg ca 2

mkr medel för projekt avseende informationsverksamhet. Flera av Institutets övriga program berör emellertid på olika sätt informationsverksamheten och bidrar till att forma den allmänna Sverigebilden utomlands. Det gäller

givetvis allt personutbyte inom programmet studier och forskning. Den allmänna kulturutbytesverksamheten innehåller också mycket som kan betraktas som information om det svenska kulturlivet och som därför också är en del av Sverigeinformationen. Inom Frankrike spelar Sl:s lokalkontor i Paris. Centre Culturel Suédois. en viktig roll också för Sverigeinformatio- nen.

Slzs informationsverksamhet omfattar publikationer. dokumentation. film. besöksservice och utställningar.

Publikationer

Publikationsverksamhet utgör stommen i den allmänna Sverigeinformatio- nen. Det tryckta materialet består huvudsakligen av faktablad. för närva- rande ett 60-tal titlar med en total sammanlagd upplaga om ca 1 miljon exemplar som fortlöpande revideras och aktualiseras. Tyngdpunkten ligger på de stora språken engelska. franska. tyska och spanska. På senare tid har ökningar skett bland annat på slaviska språk och portugisiska. Enstaka faktablad finns också på mindre språk såsom grekiska och swahili. Fakta- bladen avser att ge grundinformation om olika aspekter av Sverige och svenskt samhällsliv. De används främst av utlandsmyndigheterna för att besvara frågor om Sverige.

Artikelserien Current Sweden utges på engelska. franska. tyska och spanska. Årligen utkommer ca 40 nyskrivna artiklar. De syftar främst till att spegla förhållanden och debatt i Sverige på olika områden. till exempel miljövård. utbildningsfrågor. socialvård. Artiklarna är skrivna av fristående författare — ofta deltagare i samhällsdebatten — men också i Sverige stationerade utländska journalister och experter av olika slag. De är främst avsedda att aktivt distribueras till speciella målgrupper. oftast genom utlandsmyndigheternas försorg. De tjanar ocksa som bakgrundsmaterial och underlag för föredrag. uttalanden m.m.

SI utger vidare en allmän Sverigebroschyr. en broschyr om Sverige för skolbarn samt vissa allmänna publikationer kring speciella sakområden såsom svensk arbetsmarknad. ekonomi. industri. design m. rn. Länderna i Västeuropa och Nordamerika är huvudmottagare av Sl:s trycksaksutgiv- ning.

Dokumentation

Dokumentationssektionen besvarar brevförfrågningar om svenska samhälls- förhållanden och svensk litteratur m. m. som inkommer direkt från privat- personer eller organisationer i utlandet eller genom förmedling av svenska utlandsmyndigheter. Årligen besvaras drygt 10000 förfrågningar varav ca 2 500 kräver någon form av utredning. På detta sätt förmedlar SI genom utlandsmyndigheterna bland annat tryckt material. grammofonskivor och bilder. SI distribuerar bibliografiserien Suecana Extranea över böcker och dokument om Sverige på utländska språk som framställs av Kungl. Biblioteket. [ Stockholm finns också en informationsservice med bokförsälj- ning samt ett referensbibliotek. Ca 15000 personer besöker årligen doku- mentationssektionen. får muntliga frågor besvarade. köper böcker och

hämtar informationsmaterial av olika slag. Referensbiblioteket besöks årligen av ca 2 500 personer som får hjälp med information och litteratur om Sverige. SI inköper och distribuerar även gåvoböcker till utlandsmyndigheterna.

Film

Filmverksamheten omfattade 1976 16 300 visningar av informations- och dokumentärfilmer som bevistades av sammanlagt drygt 2 miljoner männi- skor.

Utlandsmyndigheter med aktiv filmutlåning kan gratis erhålla ett urval dokumentärfilmer för deposition. I samarbete med utlandsmyndigheterna arrangeras dessutom visningar av äldre svenska spellilmer. SI färdigställde 1977 den allmänna informationsfilmen "Sverige" i flera språkversioner. Sl:s filmverksamhet behandlas i bilaga 3. avsnitt 6.1.4.

Besök

SI har i Stockholm en särskild besöksservice som arrangerar besöksprogram för utländska besökare. enskilt eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 per år vilket motsvarar närmare 10 000 besökare. Ungefär tio procent av dessa program görs för personer som inbjudits av utrikesdepartementet eller av SI eller som kommer som stipendiater från FN. OECD eller Europarådet. Resten av programmen görs för besökare som själva står för rese- och uppehållskostnader.

Programplaneringen är kostnadsfri för samtliga besökare. För spontanbe- sökarna och stipendiater har SI möjlighet att i viss utsträckning ställa guide/ tolk till förfogande. Sedan en lång följd av år är de efterfrågade intresseom- rådena främst socialväsen och medicin. utbildningsfrågor. näringsliv och stadsplanefrågor. Amerikaner. britter och västtyskar toppar länderstatisti- ken.

Utställningar

Mindre skärmutställningar av allmän Sverigeinformationskaraktär produ- ceras ofta årligen i 4 a 5 språkversioner och ica 50 exemplar att användas i den löpande informationsverksamheten vid de svenska utlandsmyndigheterna. Institutet svarar även för sammanställningar av affischkollektioner. barn- teckningar och andra typer av mindre utställningar. Inom utställningssek- tionen produceras också presentationer av textil. konsthantverk och foto- grafi. Sl:s övriga utställningsverksamhet behandlas utförligt i bilaga 3.

Önskemål

Svenska institutet har flera gånger framhållit —senast i sina petita för bå 1'978/ 79 — att informationsverksamheten gradvis sjunkit under 1970-talet på grund av bristande resurser. Institutet vill därför i första hand öka antalet språkversioner av publikationer och film och få till stånd ökad variation i

utbudet. Det skulle också kunna innebära större hänsynstagande till olika regioner och mottagargrupper. Det skulle vidare innebära nya faktablad på polska. portugisiska. grekiska och arabiska; ökad utgivning av Current Sweden; flera småskrifter; portugisiska. italienska och arabiska versioner av den allmänna Sverigebroschyren; ökad satsning på såväl spelfilm som dokumentärfilm i form av flera språkversioner och flera kopior och utvid- gning av antalet tillgängliga spelfilmer i 16 mm samt förvärv av distribu- tionsrätten för nya filmtitlar.

Sl vill också få ökade resurser för att kunna bedriva informationsverk- samhet i Öst— och Sydeuropa samt i u-länderna. Detta innebär bland annat flera utställningar och flera språkversioner samt ökade resurser för besöks- servicen. Dessa ökningar medför krav på nya tjänster för informationsverk- samheten vid SI.

2 Annan information med statligt bidrag

Enligt & 5 i avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio skall bolaget "producera särskilda program för utsändning till utlandet i syfte att skapa möjlighet för utländsk publik och särskilt för utlandssvenskarna att genom rundradio erhålla information om och upprätthålla kontakten med Sverige". Målformuleringar och interna programregler har senast 1976 utarbetats inom Utlandsprogrammet. Enligt dessa skall enheten bland annat även ge utlandet kontinuerlig information om Sverige och svenska ståndpunktstaganden i internationella sammanhang samt information om nordiska förhållanden och om väsentliga internationella skeenden.

Regelbundna kortvågssändningar av radioprogram till utlandet startades 1938 med två program i veckan på svenska. huvudsakligen avsedda för utlandssvenskar. Under kriget sändes också kortare nyhetsmeddelanden på andra språk. 1952 byggdes två nya kortvågssändare och sändningstiden ökade från fyra till 20 timmar om dagen på sex språk. 1958 började den s.k. transcription service. som innebär export av radioprogram. 1961 inleddes också filmexport. 1975 förbättrades mottagningsförhållandena utomlands när tre nya starkare kortvågssändare togs i bruk.

Utlandsprogrammet har hittills liksom Ijudradion. TV 1 och TV 2 varit en självständig enhet inom Sveriges Radio. UTP har letts av en enhetschefunder radiochefen och styrelsen. Verksamheten styrs av de avtal och regler som gäller för Sveriges Radio. Riksdagen beslöt våren 1978 att omorganisera Sveriges Radio. Televisionen. riksradion. lokalradion och utbildningsradion blir fyra självständiga bolag. Ett gemensamt moderbolag svarar för fördelning av resurser m. m. Riksdagen beslöt i övrigt att ta upp frågan om UTP:s ställning till behandling i samband med prövningen av förslagen från SIK- utredningen.

Till skillnad från andra programenheter finansieras UTP sedan 1964 av skattemedel. Dessa medel anvisas sedan 1971 av utrikesdepartementet. Anslaget uppgick bå 1977/78 till 18.3 mkr varav ca 4.5 mkr går direkt till televerket för bland annat sändningskostnader. Av övriga kostnader går 59 ”(t

till personal UTP har för närvarande 71 tjänster— 17 "u till teknik. 1 "i. till gemensam Sveriges Radio-administration. % till direkta programkostnader och 4 % till omkostnader. bland annat för medverkan av utomstående.

UTP sänder program 22 timmar per dygn på sju språk — svenska. engelska. tyska. franska. spanska. portugisiska och ryska. Sändningarna uppgår till sammanlagt 8 760 timmar per år. Enligt senast tillgängliga statistik. för 1975. sänder 82 länder radioprogram till utlandet. främst USA. Sovjet. Kina. England och Förbundsrepubliken Tyskland. 1 sändningstid räknat ligger Sverige på 26:e plats efter Canada och Italien men före Frankrike och Jugoslavien. alltså förhållandevis högt i proportion till vår folkmängd.

1972 uppdrogs åt dåvarande departementsrådet Roland Pålsson att göra en översyn av Sveriges Radios utlandsprogram. Utredaren fann att viss osäkerhet alltid råder om effekten av kortvågssändningar till utlandet men ansåg övervägande skäl tala för att UTP skulle bibehållas i ungefär oförändrat skick. Även beredskapsskäl har talat för en svensk röst i etern som i ett kritiskt läge kan förmedla nyheter från svensk synpunkt. Numera har dock stormakterna goda möjligheter att i ett sådant kritiskt läge störa våra sändningar.

Av UTP:s programverksamhet utgör 13 svenska sändningar per dygn (inklusive fyra av riksradions ekoprogram) 15 ”h av sändningstiden. De svenska sändningarna är främst avsedda för svenskar i utlandet av olika kategorier. Antalet svenskar växer som arbetar inom SIDA och i svenska företag utomlands elleri internationella organisationer som FN. Röda Korset och liknande. Många av dem får i värdlandet ofta frågor om svenska förhållanden.

Sändningarna på utländska språk består av 30 minuters program, som återutsänds flera gånger om dygnet till olika målområden. Måndag—fredag innehåller programmen främst nyheter. pressöversikter och aktuella repor- tage och features. Under helgen sänds av resursskäl inga nyhetsprogram utan i stället veckoöversikter, brevlådeprogram och underhållningsprogram. Samtliga språkgrupper vid UTP sänder regelbundet speciella musikprogram. där svensk och även annan nordisk musik presenteras.

Radioexparten skickar bandade program-till ca 300 utländska stationer. Programmen är dels regelbundna magasinsprogram med musikinslag. dels ett hundratal program. huvudsakligen musik. som finns upptagna i program- katalogen. Denna service är enligt internationell praxis gratis. Garantier för användningen finns inte. men erfarenheten visar att den är relativt hög. särskilt för musikprogram till nordamerikanska stationer. Man räknar med att omkring 5 000 musikprogram sänds per år i USA och Canada.

Filmexporten omfattar egenproduktion av dokumentära program. sampro- duktion med och service till utländska TV-företag. Programkatalogen upptar för närvarande ett 70-tal dokumentärfilmer som erbjuds utländska TV- stationer. även mot betalning. Distributionen sker också genom utrikesde- partementet. utlandsmyndigheterna. Svenska institutet och andra informa- tionsorgan. Garantier för visningar finns inte. men antalet TV-visningar är i genomsnitt 3 100 om året i hela världen (därav ca 3000 i Nordamerika). Därtill kommer visningar via kabel (nästan enbart i Nordamerika) och vid svenska ambassader. i föreningar och liknande. Grundspråket är engelska men också franska och spanska förekommer.

Filmexporten har för närvarande fem anställda. Enligt UTP:s interna disposition av medel står ungefär 300 000 kr årligen till fimsektionens förfogande för filmproduktion. Det räcker till högst två halvtimmeslilmer. För att möjliggöra en större produktion har man inlett samarbete med dels utländska TV-bolag. dels svenska institutioner och företag. Man utför också en del beställningsuppdrag. Härigenom tillfördes budgeten omkring 500 000 kr bå 1977/78.

Vid samarbete med utländska TV-bolag svarar dessa vanligen för halva produktionskostnaden. Under bå 1976/77 producerade man tillsammans med TV—bolag i Australien och Polen ett antal halvtimmeslilmer om Sverige. En serie om 13 program har placerats bland andra inom flera TV-bolagi USA (5. k. educational networks).

Önskemål

För att fullfölja sitt uppdrag anser sig UTP behöva ökade resurser för programverksamhet vilket bland annat skulle göra det möjligt att öka antalet reportageresor och medverkan av utomstående. UTP önskaräven utvidga sin sändningsverksamhet för att bygga ut nyhetsverksamheten till att omfatta lördagar/söndagar på de sex främmande språken. För detta krävs tolv nya tjänster. Vidare önskar man följa upp pågående lyssnarundersökningar samt gå över till databearbetning av sändningsstatistik.

I fråga om radioexporten önskar man öka sina insatser främst i Afrika och arabvärlden men också i Östeuropa. Beträffande lilmexporten framhåller man att de begränsade resurserna har försvårat satsning på distribution och kontaktarbete liksom på fler språkversioner och kopior av filmerna. UTP anser att mer uppmärksamhet bör ägnas lilmdistributionen i Afrika (främst Västafrika). de spanskspråkiga länderna i Latinamerika samt Australien och Oceanien. Vidare önskar man utvidga samarbetet med de östeuropeiska staterna för samproduktion av film kring temat "Sweden through foreign eyes". Slutligen vill man förstärka samarbetet med svenska informationsor- gan.

Tidskriften Sweden Now med systerpublikationer har till uppgift att beskriva Sverige och svenska företeelser från svensk synpunkt samt spegla den svenska debatten. Den skall också medverka till att ge Sverige och svenskt näringsliv goodwill utomlands som i sin tur kan bidra till att främja svensk export. Sweden Now ägs av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbets- givareföreningen. Enligt avtal med Ingenjörsförlaget AB svarar detta företag för utgivningen av tidskrifterna.

Sweden Now med systerpublikationer finansieras gemensamt av utrikesde- partementet. Sveriges Exportråd och näringslivet. Till detta kommer intäkter från fristående prenumeranter. Näringslivets bidrag utgåri form av annonser och prenumerationer under det att utrikesdepartementets och Exportrådets bidrag i huvudsak utgår i form av prenumerationer. Utrikesdepartementets bidrag till Sweden Now med systerpublikationer utgick 1977/78 med 660 000 kr under det att Exportrådet svarade för 708 000 kr. Den totala omslutningen

SOU 1978:56 Tabell 12 Sweden Now upplaga. utgivning m. m. Upplaga/nr Nr/år Totalt antal ex/år Sweden Now (engelska)” 32 000 6 205 000 Schweden Heute (tyska) 9 000/13 000 2 22 000 Suecia Hoy (spanska) 5000 1 5 000 Svezia Oggi (italienska) 5 000 4 20 000

(' Varav Special Issue en gång per år i 45 000 ex.

Tabell 13 Distribution av den prenumererade engelska upplagan av Sweden Now i olika regioner (Enligt Tidningsstatistik)

Norden 2 500 Västeuropa 7 700 Nordamerika 13 100 Australien. Oceanien 2 500 Östeuropa 800 Afrika 800 Asien 2 000 Latinamerika 900

för Sweden Now uppgick 1977 till 2.5 mkr. Sweden Now har 6 anställda (redaktion 4. försäljning ]. distribution 1).

Sweden Now med systerpublikationer utges på fyra språk; engelska. tyska. spanska och italienska.

Beträffande den spanska och den italienska upplagan råder speciella villkor. Den spanska upplagan finansieras av utrikesdepartementet och Exportrådet med vartdera 25 000 kr för utgivning av tidskriften under 1978. Den italienska upplagan ägs. utges och finansieras av Asso Svezia i Milano. som är en sammanslutning av företag med svensk anknytning som är verksamma i Italien. Utgivningen sker i samverkan med Sweden Now som bidrar med artikelmaterial och layout. För detta uppbär Sweden Now ersättning med 7 500 kr per nummer från Asso Svezia.som i sin tur får bidrag från utrikesdepartementet och Exportrådet med 65000 kr vartdera för utgivning av tidskriften under 1978.

Sweden Now med systerpublikationer belyser många olika områden av svenskt samhälle från kommersiella och tekniska nyheter till film. teater och litteratur. Tidskriften uppmärksammar särskilt aktuella svenska företeelser såsom riksdagsval och politisk debatt men också medbestämmandelagen och arbetsmiljöfrågor. Utlandsmyndigheterna har möjlighet att teckna gåvopre- numerationer för lokala mottagare.

Sweden Now med systerpublikationer ären gemensam satsning av stat och näringsliv. Vid löpande underhandsdiskussioner sammanvägs de olika insatserna och fastställs de gemensamma målen för verksamheten. Dessa återspeglar önskemålen från utrikesdepartementet. Exportrådet och de enskilda företagen.

Svensk-Internationella pressbyrån SIP fungerar som ett gemensamt organ för stat och näringsliv för förmedling av nyheter om Sverige och svenska förhållanden främst till massmedia men också till andra mottagare i utlandet. SIP grundades 1927 på privat initiativ och anslöts 1938 till Sveriges Allmänna Exportförening. Statsbidrag utgår över utrikesdepartementets budget.

SIP leds av ett råd som för närvarande består av företrädare för utrikesde- partementet. Sveriges Allmänna Exportförening. Sveriges Industriförbund. Sveriges Exportråd. Ingenjörsvetenskapsakademien och Tidningarnas Tele- grambyrå (TT). 51st personal i Stockholm uppgår för närvarande till 10 hel- och deltidsanställda personer. SIP har vidare egna representanter i Buenos Aires. Rio de Janeiro. Helsingfors. Milano och New York. Kostnaden för 51st verksamhet beräknas bå 1977/78 uppgå till ca 1.5 mkr. Därav utgör 1.1 mkr bidrag från utrikesdepartementet. Återstoden tillskjuts av Sveriges Allmänna Exportförening och ett antal exportinriktade företag.

SIP bedriver verksamhet genom olika slag av nyhetsförmedling. Tyngd- punkten i verksamheten ligger på de nyhetsbulletiner som framställs och distribueras på sammanlagt tio språk till ca 6 000 utländska tidningar. facktidskrifter. radio- och TV-stationer samt nyhetsbyråer. 51st engelska newsletter utkommer med sammanlagt ca 50 nummer per år. och utgör grundmaterial för upplagorna på övriga språk. Från huvudredaktionen i Stockholm distribueras vidare upplagorna på tyska. franska. spanska. holländska och italienska. Dessutom utges bulletiner på finska. portugisiska ochjapanska från lokala redaktioner eller representanter på platsen. Till detta kommer en särskild engelskspråkig nyhetsbulletin som i huvudsak är avsedd för Afrika och Asien.

Med stöd av ett särskilt anslag från utrikesdepartementet och Exportrådet utges på prov 1976—78 en nyhetsbulletin på arabiska. Verksamheten kommer därefter att utvärderas. SIP:s bulletinutgivning uppgår till totalt ca 170 000

ex. Nyhetsbulletinernas uppgift är att bevaka områden såsom handel och

industri. teknik och forskning. samhällsliv och politik samt tillhandahålla ett koncentrerat journalistiskt material till tjänst föri första hand massmedia i utlandet. Artiklar om samhällsfrågor och politik och om energi- och miljöfrågor har visat en betydande ökning under senare år och svarar tillsammans med den fortlöpande ekonomiska rapporteringen. konjunktur-

Tabell 14 Distributionen av SIP-bulletiner till olika regioner 1977

Mottagare Norden 430 Västeuropa 1 840 Östeuropa 400 Nordamerika 290 Mellan- och Sydamerika 800 Australien. Nya Zeeland. Oceanien 75

Afrika och Asien 1 820

översikter och näringslivsstatistik för hälften av det utsända materialet. Ungefär en tredjedel upptas av vetenskap. teknik och nya produkter. Återstoden utgörs av allmänna nyheter från skilda områden. såsom kultur. sport och friluftsliv. konsthantverk och turism.

51st verksamhet omfattar även mer specialinriktad nyhetsförmedling. Det gäller specialbulletinen på tyska. Schweden-Technica. som är inriktad på teknisk-vetenskaplig information och avsedd för det tyska språkområdet och öststaterna. Vidare tillhandahåller SIP en selektiv nyhetstjänst som innebär att enstaka artiklar ur det ordinarie nyhetsmaterialet fotokopieras och sänds ut till ca 1000 specialiserade mottagare. till exempel facktidskrifter som normalt inte får SIP-bulletinen. SIP har dessutom en bildtjänst.

Spridningseffekten av SIP-materialet kan ibland bli stor bland annat genom att vissa nyheter ur bulletinerna fångas upp av telegrambyråer och andra media i utlandet och vidarebefordras genom dem. Publiciteten leder vidare till förfrågningar och kontakter mellan svenska och utländska intressenter samt till direkta affärer.

SIP samarbetar med de svenska utlandsmyndigheterna. Nyhetsmaterialet används på olika sätt i den lokala kontaktverksamheten. Några ambassader producerar egna bulletiner som helt eller delvis använder SIP-materialet som källa. till exempel Swedish Trade News i New Delhi och Swedish Business News i Nairobi.

Önskemål

SIP önskar utveckla ett tekniskt nyhetsbrev på engelska av samma slag som idag utges på tyska till en kostnad av 30000 kr per år. SIP önskar också utveckla ett allmänt nyhetsbrev på engelska till en kostnad av 40 000 kr per år. I båda fallen skulle en stor del av det material som används i 81st ordinarie bulletiner kunna användas efter redigering och aktualisering.

SIP skulle också vilja utveckla en specialartikeltjänst avsedd för direkt publicering i utländsk press. Projektet skulle avse ca 25 artiklar årligen som beställs av Specialister på olika områden till en sammanlagd kostnad av 50 000 kr per år.

Den exportfrämjande verksamheten handhas av Sveriges Exportråd som sorterar under handelsdepartementet. Det svenska näringslivet och den

Tabell 15 Handelssekreterarkontor

Bryssel Helsingfors Madrid Stuttgart Budapest Houston Melbourne Sydney Caracas Jeddah Mexico Teheran Chicago Kobe Milano Toronto Detroit Kuwait Montreal Tokio Dt'isseldorf Köpenhamn New York Vancouver Haag London Oslo Wien Hamburg Los Angeles Prag Zt'irich

svenska staten har gemensamt byggt upp Exportrådet med syfte att aktivt bidra till att öka och utveckla Sveriges export. Dess uppgift är att planera. samordna och genomföra exportfrämjande åtgärder. Exportrådet inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan staten och näringslivet genom Sveriges Allmänna Exportförening och övertog från denna tidpunkt Exportför- eningens uppgifter på det exportfrämjande området.

Exportrådet leds av en styrelse bestående av åtta ordinarie ledamöter och sex suppleanter. Hälften av styrelseledamöterna utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening. Dessutom finns som rådgi- vande organ åt Exportrådet delegationer för den mindre industrin och för utbildningsfrågor.

Exportrådet arbetar med en hemmaorganisation om ca 120 anställda. Exportrådet förfogar över en utlandsorganisation som består av 32 handels- sekreterarkontor m. m. med ca 260 anställda. Förutom handelssekreterarna utgörs personalen av marknadssekreterare. assistenter och biträdespersonal. Hos samtliga handelssekreterare finns praktikanter med statsstipendier. sammanlagt ett 60-tal. som utdelas av Exportrådet. Exportrådet kan också utnyttja ambassader och konsulat samt statsunderstödda handelskamrar i sin exportfrämjande verksamhet.

Exportrådet och den exportfrämjande verksamheten finansieras dels genom medel från handelsdepartementet. dels genom abonnemangsavgifter från svenska företag. Därutöver bedriver Exportrådet uppdragsverksamhet mot särskild avgift. Exportrådets budget uppgick bå 1977/78 till 24,8 mkr. Exportrådet fick 3 mkr från handelsdepartementet för administrativa kost- nader. Exportrådet disponerar även 21.7 mkr för projekt av olika slag samt 2.1 mkr avseende bidrag till vidareutbildning. svenska handelskamrari utlandet samt exportfrämjande åtgärder i övrigt. För handelssekreterarorganisationen utgick 18,7 mkr. Den sammanlagda statliga bidraget till den exportfrämjande verksamheten uppgick således bå 1977/78 till 45.5 mkr. Exportfrämjande verksamhet bedrivs för närvarande i sammanlagt 75 länder. Bland dessa har Exportrådet prioriterat ett mindre antal länder av särskilt intresse. Exportrådets verksamhet omfattar mässor. utställningar. kampanjer och kontaktresor men också allmän kommersiell information om Sverige inom ramen för olika konkreta projekt. Dessa kan initieras centralt av Exportrådet eller lokalt av olika svenska exportföretag. handelssekreterare eller svenska utlandsmyndigheter. Handelssekreterarkontoren besvarar en stor mängd förfrågningar som utgör en väsentlig del i marknadsföringen av svenska varor utomlands. Exportrådet deltar genom handelssekreterarna och utlandsmyndigheterna i mässor utomlands. Exportrådet sänder vidare ut svenska delegationer till olika viktiga marknader. I dessa sammanhang brukar utlandsmyndigheterna ordna olika kringarrangemang med allmän Sverigeinformation.

Gränsdragningen mellan kommersiell information och allmän Sverigein- formation är inte alltid lätt att dra. Exportrådet disponerar emellertid inga egna medel för informationsverksamhet i egentlig mening och framställer inte heller eget material. Vid behov beställer Exportrådet material eller använder det allmänna informationsmaterial om Sverige som framställs av Svenska institutet. Exportrådet bidrar också finansiellt till tidskriften Sweden

Now som i huvudsak är inriktad på allmänt kvalificerad Sverigeinforma- tion.

För bå l978/79 har handelsdepartementet reserverat 3 mkr för särskilda exportfrämjande åtgärder. Som exempel på tänkbara åtgärder nämns inte bara olika projekt utan också informationsverksamhet. tidsbegränsad inten- sifierad kommersiell representation utomlands. utredningar och konsultin- satser.

Den turistfrämjande verksamheten handhas av Sveriges Turistråd som sorterar under handelsdepartementet. Turistrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknads- föring av turism såväl inom landet som utomlands. Turistrådet bildades 1976 som en offentlig stiftelse av staten. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att bland annat överta uppgifter som tidigare handlagts av Svenska Turisttrafikförbundet.

Turistrådet leds av en styrelse som består av 17 ledamöter och lika många suppleanter. Styrelsen tillsätts av regeringen. Ledamöter och suppleanter representerar stiftarna samt olika företag och intresseorganisationer såsom LO. TCO. Svenska resebyråföreningen. Sveriges campingvärdars riksför- bund. Sveriges hotell- och restaurangförbund. RESO. Svenska Turistför- eningen. SAS/Linjeflyg. SJ. Lantbrukarnas riksförbund och KF.

Turistrådet som fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede har för närvarande ca 40 anställda vid huvudkontoret som också omfattar admini- strativ personal vid Sverigehuset i Stockholm. Ca 20 anställda finns vid utlandskontoren i Köpenhamn. Helsingfors och Oslo samt London. Paris. Hamburg. Haag, Ztirich, Los Angeles och New York. 1 Haag och Zärich bedrivs verksamheten i nära samarbete med handelssekreterarkontoren.

Turistrådet finansieras genom medel från handelsdepartementet samt genom olika intäkter i verksamheten. Turistrådets budget uppgick bå 1977/ 78 till ca 26 mkr. Handelsdepartementets anslag utgjorde 21 mkr.

Turistrådets uppgifter avser dels allmän verksamhet som omfattar infor- mations-. besöks-. utrednings- och försäljningsaktiviteter gentemot konsu- menter. press och resebranschen. dels projektstyrd verksamhet i olika länder och på olika områden. Turistrådet samarbetar med regionala och lokala turistorgan ute i landet. '

En av uppgifterna är att informera utlänningar om Sverige som turistland. Eftersom Sverige är ganska okänt i turistsammanhang avser informationen ofta grundfakta. En stor del av turismen till Sverige sker individuellt. Turistrådets utlandskontor besvarar en stor mängd förfrågningar. som utgör en väsentlig del i marknadsföringen av Sverige på utlandsmarknaderna. Turistrådet deltar regelbundet i fack- och konsumentmässor utomlands samt arrangerar vidare seminarier och workshops för utländska researrangörer. Turistrådet satsar också på pressinbjudningar till Sverige. pressbulletiner och presskonferenser. Turistrådet håller för närvarande på att bygga ut sin marknadsservice genom att producera broschyrer. affischer samt audivisuellt material av olika slag om Sverige som turistland. En betydande del av det tryckta materialet framställs av regionala och lokala turistorgan.

Information om Sverige som turistland har flera gemensamma drag med den allmänna Sverigeinformationen. Sverigeturismen leder ofta till ett ökat intresse för det svenska samhället och dess utveckling och därmed till ytterligare krav på information om Sverige. Turistinformation utomlands kan också bidra till ökad efterfrågan på svenska produkter och svenskt tekniskt kunnande.

3 Statligt finansierad särskild information

Riksdagens internationella kontakter har ökat kraftigt under senare år. Den svenska riksdagen är medlem av Interparlamentariska unionen. Svenska riksdagsmän deltar i Europarådets parlamentariska församling. EFTA:s Parlamentarikerkommitté samt arbetet inom Nordiska Rådet och Förenta Nationerna. I förlängningen av arbetet inom Interparlamentariska unionen sker ett växande officiellt besöksutbyte med i första hand länderna i VästeurOpa och Östeuropa. Riksdagen tar årligen emot två till fyra officiella delegationer av detta slag och sänder ut lika många egna delegationer. Europarådet förlägger årligen ett utskottsmöte till Sverige.

Riksdagens 16 utskott gör vart och ett en utrikes studieresa utanför Norden under den treåriga mandatperioden. Utrikesutskottet gör därutöver ytterli- gare vissa resor. Till detta kommer ungefär lika många utskottsresor inom Norden. Utskottens studieresor ger riksdagsmännen möjlighet att träffa kolleger och opinionsbildare utomlands och också informera om förhål- landen i Sverige. Som informationsmaterial används sådant material som tas fram av utskottens kanslier särskilt för de olika resorna.

Riksdagen tar också emot inofficiella besök som främst utgörs av utskottsbesök från andra länder. Det kan också röra sig om enstaka parlamentariker på studieresa ellerjournalister. tjänstemän etc. med särskilt intresse för riksdagsarbetet. Riksdagens internationella sekretariat lägger årligen upp ca 40 sådana besök.

Riksdagen har framställt en informationsbroschyr på engelska. tyska och franska om den svenska riksdagen och dess arbete. Riksdagen svarar vidare för översättningar till engelska. tyska och franska av de svenska grundla- garna.

Vid sidan om riksdagen och dess internationella kontakter har de politiska partierna många olika former av egna kontakter med utlandet som är av betydelse för informationen om Sverige.

3.2.1. Informationsverksamhet

Under senare år har departementen liksom dem underställda verk och myndigheter känt ett ökat behov av att förfoga över eget informationsmate- rial för utlandet om svenska samhällsfrågor. Bakom detta ligger viljan att föra ut den egna reformpolitiken i det internationella erfarenhetsutbytet. men också utländska myndigheters och internationella organisationers intresse

för svenska synpunkter och erfarenheter inom ramen för det ökade internationella samarbetet.

Det material som används i departementens informationsverksamhet är dels sådant som departementen själva producerar, dels material som framställts av eller i samarbete med verk och andra organ inom statsförvalt- ningen. Uppskattningsvis framställs ca 90 % av informationsmaterialet efter särskild förfrågan utifrån. Besök på statsrådsnivå eller liknande föranleder ofta att nytt material framställs som underlag för diskussioner eller som allmän information. Besöksverksamheten är en växande del av departemen- tens informationsverksamhet.

Det av departementen själva framställda materialet behandlar som regel principiellt viktiga frågor inom respektive sakområden, Materialet vänder sig till ansvariga politiker, högre tjänstemän och experter i utlandet och är därför ofta mycket specialiserat. I sin informationsverksamhet synes fackdeparte- menten lägga störst vikt vid material producerat på eget initiativ även om det endast omfattar ca 10 % av det framställda materialet. Samtidigt finns en strävan att göra utländska versioner av betänkanden m.m. lättillgängliga genom att komplettera dem med allmän bakgrundsinformation. Hit hör främst översättningar av viktigare propositioner och utredningsdirektiv, liksom av fylligare pressmeddelanden och statsrådstal. Arbetet sker i stor utsträckning i nära samverkan med departementen underställda myndighe- ter.

Några departement har givit underställda kommittéer generell instruktion att förse sina betänkanden med engelska sammanfattningar. Andra departe- ment har inlett försök med mer regelbunden publikationsverksamhet inom områden som röner särskilt intresse utomlands såsom exempelvis arbets- marknads-, arbetsmiljö-, medbestämmande-, invandrings- och jämställd- hetsfrågor. Arbetsmarknadsdepartementet har utarbetat en rad skrifter som belyser reformer inom dessa områden. Socialdepartementet har under 1977 givit ut två broschyrer på engelska om föräldraförsäkringen och arbetsska- defo'rsäkringen Ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet ger årligen ut en engelsk version av både den preliminära och den reviderade national- budgeten. Budgetdepartementet publicerar varje år The Swedish Budget som innehåller ett sammandrag av den svenska statsbudgeten. Bostadsdeparte- mentet ger vartannat år ut Current Trends in Housing. Building and Planning in Sweden på engelska, franska och ryska som ett led i samarbetet med FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Andra departement bedriver en mer tillfällig informationsverksamhet. Jordbruksdepartementet har inför FN:s vattenkonferens i Argentina 1977 producerat en skrift, Water in Sweden i samarbete med naturvårdsverket. Departementet brukar också samla i Sverige ackrediterade lantbruksattac- héer en gång om året för att ge information om aktuella frågor.

Justitiedepartementet översätter bland annat vissa svenska lagtexter till engelska, franska och tyska. Departementet utarbetar också fortlöpande rapporter till Europarådet angående viktigare lagändringar och lagförslag. Man söker likaså hålla sig underrättad om sådana översättningar som utges av andra, såväl inom som utom Sverige. Sådana texter är mycket viktiga för det praktiska rättslivet men har också stort informationsvärde för dem som

sysslar med lagstiftning utomlands. Översättning av lagtexter kräver noggrannhet och det har stundom visat sig svårt för departementet att finna kvalihcerade översättare. Liknande problem finns i andra departement. Bostadsdepartementet möter ofta önskemål om översättningar, främst till engelska, av gällande lagtexter inom plan- och byggnadsväsendet, bostad- spolitiken, markpolitiken etc.

Det finns även exempel på mer omfattande informationsinsatser. Bostads- departementet har medverkat i framställningen av en film och ett bildband samt en del specialrapporter inför FN:s HABITAT-konferens 1976. En del av dessa skrifter har använts för att i bilageform ge bland annat vissa korta allmänna bakgrundsfakta om Sverige. _

Av större omfattning är också den verksamhet som består i att besvara förfrågningar från olika utländska myndigheter eller internationella organi- sationer såsom FN, FAO, ILO, Unesco, WHO, OECD och Europarådet. Dessa avser såväl årsrapporter inom olika sakområden som underlag för internationella rapporter och arbetsdokument för konferenser kring olika ämnen som tidigare nämnts. Jordbruksdepartementet svarar för kontakterna i vissa sakfrågor med omkring femton olika internationella organisationer. Särskilt i fråga om OECD pågår ett ständigt informationsutbyte mellan organisationen och dess medlemsländer, vilket intensifieras inför vissa möten och konferenser.

Informationsmaterial som framställts inför möten eller inom ramen för olika internationella organisationers projekt är ofta temabundet. Det före- kommer vanligen antingen som ett eget dokument eller som del i en jämförande studie. Från svensk sida produceras sådant material för det mesta enbart på engelska men det översätts ibland till ytterligare något eller några språk av vederbörande organisation. Ofta används detta material också inom departementens egen informationsverksamhet. En svårighet är dock att sådant material vanligtvis utgör svar på ett frågeformulär för ett speciellt ändamål. Det får därför en utformning som försvårar mer allmänt bruk.

Fackdepartementen mottar också en rad direkta förfrågningar från specia- lister eller allmänt intresserade personer utomlands såsom statsråd och ledande internationella experter men också enskilda studerande. Oftast har man inom departementen upprättat fasta rutiner med berörda myndigheter och Svenska institutet för handläggning av mer rutinbetonade ärenden, vilket förenklar administrationen och säkerställer en viss likformighet i svaren.

En betydande del av informationsverksamheten sker inom ramen för det nordiska samarbetet. Allt statligt tryck av större betydelse sänds regelbundet i sitt originalskick till berörda departement och myndigheter i övriga nordiska länder. Utbytet blir därmed synnerligen omfattande.

3.2.2. Specialattachéer (utom utrikesdepartementet och SIDA)

Vissa departement och myndigheter har vid de svenska beskickningarna specialattachéer, vilkas huvudsakliga uppgifter består i att rapportera om utvecklingen inom respektive sakområden till berörda svenska instanser. Dessa attachéer står formellt inte under utrikesdepartementets huvudman- naskap. Statsmakterna har dock (prop. 1975/76:96) fastslagit att det övergri-

pande ansvaret för officiell svensk verksamhet i anställningslandet normalt åvilar chefen för utlandsmyndigheten samt att en samordning av verksam- heten och ett gemensamt utnyttjande av personalresurser bör eftersträvas för att uppnå största möjliga effektivitet. Man har samtidigt betonat att vederbörande fackdepartements sakområdesansvar bör bestå.

Inom försvarsdeparrementers ansvarsområde lyder ett antal försvarsatta- chéer under överbefälhavaren (ÖB). De bevakar olika frågor som rör försvaret i dess helhet såsom materiel-, utbildnings- och säkerhetspolitiska förhållan- den. Attachéerna som utses av regeringen på förslag av ÖB fören period på tre till fyra år rapporterar till ÖB. Försvarsattachéer finns idag vid ambassaderna i Belgrad, Berlin, Bern, Bonn, Helsingfors, Köpenhamn, London, Moskva, Warszawa, Oslo, Paris samt Washington. Därtill finns det en militär rådgivare vid Sveriges FN-representation i New York samt FN:s nedrust- ningskommission i Geneve. Viss allmän upplysningsverksamhet till skolor, militära föreningar m. ni. kan förekomma på grundval av material framtaget inom försvarsmakten.

Till ekonomidepartementet är knutna ekonomiska attacheer vid delegatio- nerna i Bryssel och Paris samt ambassaderna i Tokio och Washington. De utses av regeringen vanligen för en treårsperiod. Deras huvuduppgift är att insamla information om den ekonomiska utvecklingen inom respektive områden. Vidare lämnar de information om utvecklingen i Sverige i huvudsak på grundval av material från ekonomidepartementet, till exempel översättningar av finansplanen och viktigare propositioner.

Underjordbruksdepartemenrer lyder ett antal lantbruksråd med uppgift att följa jordbruks-, skogs-, fiskeri- och miljöpolitiska frågor. De utses av regeringen vanligtvis för en tid av tre till fyra år. Lantbruksråd finns idag vid delegationen i Bryssel (EG)och ambassaderna i Rom (FAO), Nairobi (UNEP), Washington, Moskva och Bonn. De besvarar även frågor om förhållandena i Sverige inom dessa områden med hjälp av såväl eget material som material från lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, naturvårdsverket eller statens lantbruksinformation, Lantbrukarnas Riksförbund eller Skogsägarnas Riks- förbund.

Arbersmarknadsdeparremenrel är sedan 1 juli 1977 huvudman för de arbetsmarknadsråd som bevakar utvecklingen inom de socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska områdena. Dessa råd har rapportskyldighet till både social- och arbetsmarknadsdepartementen beroende på frågans art. De utses av regeringen vanligtvis för en treårsperiod och rekryteras från arbetsmark- nadsorganisationerna. Arbetsmarknadsråd finns för närvarande i Bonn, Bryssel, London, Washington och Ottawa. En ny tjänst har inrättats vid delegationen i Geneve den 1 juli 1978 med uppgift att följa verksamheten främst vid ILO. I rådens arbete ingår bland annat att i stationeringslandet sprida information om den arbetsmarknadspolitiska utvecklingen i Sverige med hjälp av specialframtaget material från fackdepartementen och arbets- marknadens organisationer.

Indusrrideparremenrer har en teknisk attaché i Paris vid den svenska OECD-delegationen, som bevakar energi- och miljöfrågor liksom vissa industri- och teknisk-vetenskapliga ärenden inom OECD och IEA. Genom särskilt avtal mellan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Ingenjörsve- tenskapsakademien (IVA) finansieras ett antal teknisk-vetenskapliga atta-

chéer, vilka utses av regeringen vanligtvis för en tvåårsperiod. Attachéerna rapporterari första hand till IVA. Teknisk-vetenskapliga attachéer finns för närvarande vid de svenska ambassaderna i Bonn, London, Moskva, Ottawa, Paris, Peking, Tokio och Washington. Attachéerna skall i första hand bevaka den teknisk-vetenskapliga utvecklingen i respektive land samt bistå svenska myndigheter och företag med teknisk upplysning och kontakter. De bedriver även en viss upplysningsverksamhet med hjälp av material från departe- mentet eller STU och IVA.

En särskild attaché för tullfrågor är knuten till delegationen i Bryssel (EG). Denne lyder under ulrikes- och handelsdepartemenren gemensamt. Bevak- ningsområdet omfattar främst olika EFTA- och EG-frågor.

3.2.3. Organisation

Inom departementen handläggs internationella informationsfrågor vanligen av de internationella sekretariaten eller enheterna. Undantag är justitie-, försvars-, budget-, handels- och kommundepartementen. Försvarsdeparte- mentets kommandoexpedition (FKE) motsvarar i många avseenden andra departements internationella sekretariat. F KE är också förbindelsekontor för i Sverige ackrediterade försvarsattachéer.

Mest utbyggd tycks verksamheten inom arbetsmarknadsdepartementet vara. Dess internationella sekretariat ansvarar inte bara för informations- och besöksservice, vilket är genomgående för flertalet departement, utan också för en relativt omfattande trycksaksproduktion på utländska språk.

Några speciella medel har sällan avsatts för verksamheten. Kommun- och utbildningsdepartementen beräknar att minst en halv årsarbetskraft går åt för den internationella informationsverksamheten. Behoven överskrider till- gängliga resurser inom de flesta departement. I första hand råder det brist på personal, dels handläggare inom departementen, dels experter att bistå med översättningar m. m.

Departementens trycksaker är ofta framställda i stencil eller offset. De utges vanligen enbart på engelska, även om en del material produceras på franska eller tyska. Kostnaderna bestrids av expensanslaget eller, då det gäller sammanfattningar av kommittébetänkanden, av kommittéanslaget. Uppla- gorna kan ibland bli rätt omfattande. Exempelvis ansåg man att det behövdes 10 000 exemplar av socialdepartementets broschyr om föräldraförsäkringen i Sverige enbart för USA.

3.2.4. Samordning och distribution

Som redan nämnts sker en löpande samordning i materialproduktionen mellan departementen och dem underställda myndigheter. Också med Svenska institutet finns det på vissa områden fasta former för kontakter. Detta gäller till exempel social- och utbildningsområdena, där samråds- grupper eller liknande skapats med deltagande från SI, ansvarigt departe- ment. underlydande verk m. fl.

En viss form av samordning föreskrivs i ett cirkulär till samtliga civila myndigheter och institutioner i Sverige om centralarkiv för informations-

material vid SI (SFS 1954:820). Enligt detta skall dessa myndigheter tillställa SI två exemplar av alla rapporter, översikter och annat skriftligt upplysnings- material av offentlig natur, som de sammanställer på främmande språk om Sverige och olika sidor av svenska förhållanden, i sociala, ekonomiska, kulturella, pedagogiska och juridiska frågor. Denna instruktion synes endast delvis beaktas av berörda instanser. Arbetsmarknadsdepartementet sänder dock, liksom flera andra departement, en viss upplaga (300 ex. vanligen) av sina trycksaker till SI för vidare distribution till samtliga svenska utlands- myndigheter.

Det av fackdepartementen framställda materialet distribueras vanligtvis direkt till beställaren. Övrig distribution är mycket beroende av materialets karaktär. Specialrapporter för ett visst möte eller viss konferens sprids vanligen endast till ansvarig organisation och mötesdeltagarna samt till berörda myndigheter i Sverige. Det finns dock viktiga undantag, särskilt i samband med större internationella konferenser. Bostadsdepartementet gav materialet för HABITAT-konferensen en mycket vid spridning bland annat genom samtliga utlandsmyndigheter. Detsamma gäller i stor utsträckning för det svenska material som togs fram inför FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 där de olika rapporterna framställda av utrikes- och jordbruksdepartementen gemensamt systematiskt spreds internationellt.

Statliga myndigheter har under senare år kommit att framställa alltmer informationsmaterial för utlandet. Bakom denna utveckling ligger bland annat ett ökat intresse för svenska synpunkter och erfarenheter från utländska myndigheter och internationella organisationer och ett ökat deltagande i det internationella samarbetet. Utredningen har därför kontaktat ett urval statliga myndigheter för att få en allmän uppfattning av inriktningen och omfattningen av denna informationsverksamhet. Svaren som helt kort sammanfattas nedan utgör endast illustrerande exempel på den informa- tionsverksamhet som svenska statliga myndigheter bedriver mot utlandet.

3.3.1. Socialstyrelsen och nämnden för internationella hälso- och socialvårdsärenden (NIH)

Socialstyrelsen har sedan länge omfattande internationella kontakter. För ändamålet har nämnden för internationella hälso- och socialvårdsärenden inrättats med representanter för bland andra utrikesdepartementet, socialde- partementet, universiteten och vissa medicinska och sociala organisationer och de sociala myndigheterna. Nämnden har ett särskilt kansli som även fungerar som internationellt sekretariat för socialstyrelsen.

Nämnden svarar för de svenska kontakterna med Världshälsoorganisa- tionen (WHO) samt Europarådets hälsovårdssektion. Nämnden är också svensk part i det bilaterala samarbetet på hälso- och sjukvårdens område med vissa länder. Därutöver planerar och utformar NIH:s kansli årligen studie- program för ett stort antal officiella representanter och stipendiater från ett 70- tal länder, som önskar studera svensk hälso-, sjuk- och socialvård.

Inom socialstyrelsen framställs omfattande material på främmande språk,

främst engelska, såväl på eget initiativ som på uppdrag av olika internatio- nella organisationer samt inför konferenser. Det avser både allmänna översikter över den svenska social- och hälsovården och specialstudier kring olika ämnen. I några fall finns särskilt material på de olika invandrarspråken. Detta material är främst avsett för användning inom landet. Socialstyrelsen använder sig också av material som framställts av Svenska institutet. Samarbete sker i vissa fall. För närvarande utarbetar SI en social ordlista i samarbete med socialstyrelsen.

Socialstyrelsen distribuerar sitt material till utlandet på grundval av förfrågningar, antingen direkt från internationella organisationer, främ- mande länders myndigheter och privatpersoner eller genom Sl och de svenska utlandsmyndigheterna. Socialstyrelsen uppger sig sakna en organi- serad informationscentral där allt material på främmande språk om svensk social- och hälsovård skulle finnas tillgängligt.

3.3.2. Skolöverstyrelsen (SÖ)

Skolöverstyrelsen framställer på eget initiativ ett omfattande informations- material på främmande språk, främst engelska. Behoven bedöms på grundval av förfrågningar från utländska besökare och krav från utlandet. SÖ får endast sällan beställningar på material från internationella organisationer förutom Europarådet. I övrigt tar SÖ fram material och arbetspapper inför internatio- nella konferenser. SÖ har samarbetskommittéer med jugoslaviska, grekiska och turkiska utbildningsmyndigheter för samråd om utbildning av invandra- re i Sverige. Dessutom finns en särskild ledningsgrupp för svensk-finskt samarbete inom utbildningsområdet.

SÖ ger ut Newsletter on Educational Research tolv gånger om året. 1 övrigt tar SÖ fram material om sin egen verksamhet, det svenska skolsystemet samt olika problem inom skolområdet främst på engelska men också en hel del på tyska och franska. I vissa fall samordnas framställningen av materialet med socialstyrelsen och invandrarverket. SÖ använder sitt informationsmaterial främst i samband med de många studiebesök som verket får ta emot men också såsom svar på brevförfrågningar. SÖ sänder exemplar av allt informat- ionsmaterial till Svenska institutet och utbildningsdepartementet för kännedom.

3.3.3. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Arbetsmarknadsstyrelsen framställer på eget initiativ informationsmaterial på främmande språk, främst engelska men också invandrarspråken. För internationella organisationer gör AMS ibland översättningar eller speciellt framtagna redovisningar. AMS tar också fram material i stencilform om olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder inför internationella konferenser.

AMS ger årligen ut en översikt på engelska över arbetsmarknadsfrågor, Swedish Employment Policy. I övrigt tar AMS fram material om olika problem inom arbetsmarknadsområdet som kan vara av intresse för utlandet. Flera av AMS:s skrifter finns översatta till de olika invandrarspråken och används främst inom landet. Liksom övriga statliga verk och myndigheter tar AMS emot ett stort antal besökare från utlandet.

3.3.4. Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk framställer informationsmaterial på främmande språk, främst engelska, inom verkets arbetsområde. Det avser såväl allmänt material om svensk miljövård som speciella forskningsrapporter. I samband med internationella konferenser ställer naturvårdsverket samman national- rapporter. Naturvårdsverket gör också rapporter och sammanställningar om svenska miljövårdsproblem för internationella organisationer såsom OECD och FN:s miljöprogram (UNEP). Rapporter för internationella konferenser utformas alltid så att de skall kunna användas vid andra internationella kontakter, förfrågningar och studiebesök. Naturvårdsverket samordnar ofta framställningen av sitt material med utrikesdepartementet och jordbruksde- partementet. Naturvårdsverket samarbetar också med Svenska institutet när det gäller framställning av informationsmaterial. Naturvårdsverket använder ofta Svenska institutets material i sitt eget informationsarbete.

Naturvårdsverket ger årligen ut Water in Sweden på engelska. I övrigt ger verket ut skrifter i olika aktuella ämnen såsom till exempel allemansrätten. Naturvårdsverket har också gett ut Natur och fritid i Sverige i 14 olika språkeditioner som främst är avsedda för invandrare i Sverige men som även använts i andra internationella sammanhang.

3.3.5. Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen ger ut ett Newsletter fyra gånger om året i en upplaga om ca 1200 exemplar. Den innehåller information på engelska om nya anvisningar från styrelsens tillsynsavdelning, nya författningar inom arbetarskyddslagstiftningens område samt forskningsrapporter från arbets- medicinska avdelningen. Arbetarskyddsstyrelsen ger också separat ut vissa undersöknings- och forskningsrapporter på engelska. Styrelsen upprättar årligen förteckningar på engelska om pågående arbetsmedicinska projekt. Arbetarskyddsstyrelsen har också översatt visst material till de större invandrarspråken.

Förfrågningar från utländska organisationer om tillämpning av konventio- ner, rekommendationer etc på arbetarskyddets område remitteras som regel till styrelsen, till exempel periodiskt återkommande förfrågningar från ILO. Arbetspapper framlagda på engelska av tjänstemän från verket vid interna- tionella konferenser, finns i viss mån tillgängliga inom styrelsen.

3.3.6. Konsumentverket

Konsumentverket framställer en del material kring konsumentfrågor till främmande språk såsom till exempel marknadsföringslagen samt lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Verkets tidskrift Råd & Rön innehåller också en mycket kort engelsk sammanfattning. I samband med internatio- nella konferenser framställs informationsmaterial i stencilform som också kommer till användning i informationsverksamheten. Konsumentverket får även en del remisser från handelsdepartementet med förfrågningar från internationella organisationer såsom OECD och EFTA.

3.3.7. Statens vägverk

Statens vägverk framställer på eget initiativ visst allmäninformativt material om vägverket och dess verksamhet på främst engelska men också tyska och franska. Vissa publikationer såsom Ölandsbroboken innehåller sammanfatt- ningar på engelska, tyska och franska. Vägverket har även låtit framställa vissa filmer såsom Ölandsbron, Väg i vildmark och Teknik på väg på engelska och i ett fall på spanska.

Filmerna distribueras i samarbete med Svenska institutet. Det tryckta materialet används främst vid utländska besök, vid resor i utlandet samt vid förfrågningar från utländska myndigheter och privatpersoner.

3.3.8. Statistiska centralbyrån (SCB)

Statistiska centralbyrån besvarar fortlöpande enkäter och förfrågningar från de internationella organisationerna antingen direkt eller genom remiss från utrikesdepartementet, ekonomidepartementet eller andra svenska myndig- heter. SCB utarbetar också informationsmaterial inför internationella konfe- renser av olika slag. SCB har emellertid sällan anledning att ta fram särskilt material för utlandet eftersom SCB:s publikationer regelmässigt innehåller sammanfattningar på engelska. SCB:s statistiska material får närmast sägas vara dubbelspråkigt då praktiskt taget all svensk text är översatt till engelska med en utförlig beskrivning på engelska av det statistiska publiceringssyste- mets uppbyggnad. Därutöver framställer SCB varje år en statistisk fickårsbok Sweden med data om Sverige. Vissa är kommer den även ut på tyska och franska. Varje år ger SCB dessutom ut en kort skrift på engelska om socialvårdens kostnader i Sverige, The cost and financing of the social services in Sweden. SCB:s publikationer redovisas årligen i broschyren Statistical Publications. SCB besvarar årligen omkring 1 100 brev från utlandet med förfrågningar.

SCB samråder med andra myndigheter i frågor avseende Statistik. I princip har andra myndigheter enligt SFS 1975:1429 skyldigheter att samråda med SCB i fråga om "yttrande eller förslag i statistiska frågor till internationella organ” och även vid ”deltagande i internationella konferenser som behandlar statistiska frågor”.

3.3.9. Statens lantmäteriverk

Statens lantmäteriverk framställer informationsmaterial på engelska i form av vetenskapliga rapporter till olika internationella kongresser. Verket tar också emot utländska studiebesök i mindre omfattning.

3.3.10. Affärsdrivande verk

Televerket framställer visst material på främmande språk som främst avser televerkets verksamhet och tjänster. Televerket ger två gånger om året ut tidskriften Tele på engelska. Vissa lagar och bestämmelser samt visst allmäninformativt material om telekommunikationsfrågor har översatts till engelska och franska. Televerket har också tagit fram visst material om

yrkesutbildning inom televerket på begäran av Internationella Teleunionen (ITU) som använder det i sin verksamhet olika u-länder.

Postverket framställer visst material på främmande språk som främst avser postverkets verksamhet och tjänster. Material om svenska frimärken spelar en stor kommersiell roll men är också av betydelse för den allmänna Sverigeinformationen. Det kan gälla information om enskilda frimärken men också allmänna översikter såsom till exempel Sweden A Nation through Stamps som också finns på tyska och franska. Postverket ordnar årligen tävlingar om det vackraste svenska frimärket som även behandlas av Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) i dess sändningar på främmande språk till utlandet. Postverket lämnar också visst informationsmaterial till Världspost- föreningarnas internationella byrå (IPU).

Postverket har även medverkat vid framställningen av olika filmer om Sverige. From Sweden with Love har gjorts i samarbete med UTP. Filmen Trygghet på äldre dar i engelsk version som handlar om lantbrevbärarens sociala service har framställts i samarbete med socialstyrelsen.

Statensjärnvägar(SJ) framställer visst informationsmaterial på främmande språk. Förutom allmänna verksamhetsberättelser framställer SJ till exempel Modern Railway Engineering samt affischer av olika slag..

3.3.11. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) intar en särställning bland statliga verk och myndigheter när det gäller informationsverksamhet. Det gäller både omfattningen av denna informationsverksamhet och dess inriktning som i huvudsak faller utanför den informationsverksamhet som utredningen har att pröva. År 1968 (Prop. 1968:101) fick SIDA i uppdrag att bedriva en aktiv pläderande information. Syftet är dels att sprida kunskap om u-länderna och deras ekonomiska och sociala förhållanden, dels att förankra det svenska utvecklingssamarbetet i svensk opinion. Detta nås genom egna informationsinsatser av SIDA och bidrag till löntagarorganisationer, studie- förbund och folkrörelser. För ändamålet fmns ett särskilt anslag i bistånds- budgeten samt en särskilt berednng för u-landsinformation.

Anslaget uppgick bå 1977/78 till 15,7 mkr. Mer än två tredjedelar av detta anslag gick till studieförbunden, löntagarorganisationerna och folkrörelserna i form av antingen generella bidrag eller särskilda projektbidrag. SIDA använder återstoden för bland annat utgivning av en rad skrifter inklusive tidskriften Rapport samt samarbete med utbildningsväsendet och massmedia i frågor som rör u-länderna.

Beredningen för u-landsinformation har framhållit att ”u-ländernas egna företrädare på lämpligt sätt bör komma till tals i den statliga u-landsinfor- mationen". På så sätt har en hel del personutbyte och kulturutbyte kunnat komma till stånd med bidrag från SIDA:s informationsanslag. På motsva- rande sätt har studieförbunden, löntagarorganisationerna och folkrörelserna möjlighet att inbjuda företrädare för u-länderna till Sverige.

Vid sidan om denna informationsverksamhet bedriver SIDA även viss information om verket och det svenska utvecklingssamarbetet på samma sätt som andra statliga myndigheter informerar om sin verksamhet. SIDA har framställt ett tjugotal informationsskrifter och faktablad som beskriver olika

aspekter av det svenska utvecklingssamarbetet på engelska, tyska, franska, spanska och portugisiska. SIDA ger också gemensamt med utrikesdeparte- mentets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete årligen ut en presentation av den svenska biståndspolitiken som bland annat innehåller en sammanfattning av årets statsverksproposition. SIDA ger också bland annat genom bidrag till seminarier m. m., stöd till tidskriften Development Dialogue som utges två gånger om året av Dag Hammarskjölds Minnesfond i Uppsala. SIDA tar i sin ordinarie verksamhet emot en jämn ström av besökare från u-länderna och de olika internationella organisationerna.

Detta utgör en mycket liten del av SIDA:s omfattande informationsverk- samhet. Men även den informationsverksamhet som är avsedd för den svenska allmänheten kan få kontaktstimulerande effekter i förhållande till u- länderna. Att företrädare för studieförbunden och de som deltar i dessas studiecirklar, löntagarorganisationerna och deras medlemmar, folkrörelserna och deras medlemmar, svenska journalister och författare m. fl. har fått och får vidgade möjligheter att knyta kontakter med de över hundra länderna i tredje världen kan vara av betydelse för Sverigebilden utomlands.

4 Enskilt finansierad information

4.1 lntressamganisationer arbetsmarknadmzs parter

Den svenska arbetsmarknadens parter har flera former av kontakter med utlandet. De tillhör olika internationella sammanslutningar. De deltar i konferenser och seminarier utomlands samt tar emot utländska besökare i Sverige. Kontakterna har ökat liksom behovet av informationsmaterial på främmande språk. Utredningen har därför tillskrivit SAF, LO, TCO och SACO för att få en viss uppfattning om omfattningen och inriktningen av denna verksamhet.

4.1.1 Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Svenska Arbetsgivareföreningen deltar som svensk arbetsgivarpart i Inter- nationella arbetsorganisationen (ILO). SAF är också medlem av Internatio- nella arbetsgivarorganisationen (IOE) samt Sammanslutningen av arbetsgi- vare och industriförbund (BIAC) för samarbete med OECD. SAF deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. SAF har tillsammans med Sveriges Indu- striförbund ett lokalt kontor i Bryssel för att bevaka olika frågor som avser EG. Samarbete sker med de nordiska arbetsgivarföreningarna.

SAF framställer ett informationsmaterial på främmande språk om sin egen organisation, svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstift- ning och företagsamhet. En del av detta material tas fram tillsammans med olika företag, branschförbund och arbetstagarorganisationer.

SAF har låtit producera ett bildband om svensk arbetsmarknad på engelska, tyska, franska och japanska. SAF har också framställt två TV- kassettfilmer på engelska varav den ena också finns tillgänglig i form av film.

SAF tar årligen emot ca 200 utländska studiebesök med sammanlagt ca 750 deltagare. '

4.1.2 Landsorganisationen (LO)

Landsorganisationen deltar som svensk arbetstagarpart i Internationella arbetsorganisationen (ILO). LO är medlem i Fria Fackföreningsinternatio- nalen (FFI) samt i Europeiska Fackliga Samorganisationen. LO deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. LO är också medlem i den fackliga rådgi- vande kommittén (TUAC) för samråd med OECD. LO har även en representant som ingår i den svenska FN-delegationen i samband med FN:s generalförsamling. Inom Norden sker samarbetet genom Nordens Fackliga Samorganisation.

Den fackliga biståndsverksamheten har i hög grad ökat LO:s internatio- nella förbindelser inte minst med u-länderna. LO har tillsammans med TCO bildat en internationell kommitté för frågor rörande fackliga utbild- ningsprojekt som finansieras med medel från SIDA. LO har rådgivande status vad gäller fackliga projekt som initieras av ILO och FFI eller andra yrkesinternationaler.

För att ytterligare öka samordningen och bredda den internationella verksamheten har LO 1978 i samråd med SAP och KF inrättat Arbetarrö- relsens Internationella Centrum (AIC). AIC skall formellt lyda under ABF. AIC skall i första hand samordna internationella frågor inom arbetarrörelsens olika organisationer. Det kan gälla såväl informationsverksamhet, konferen- ser, kampanjer som besöksutbyte.

LO framställer ett omfattande informationsmaterial på främmande språk om såväl sin egen organisation som svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstiftning och medbestämmande. En del av detta tas fram tillsammans med anslutna fackliga medlemsförbund, andra fackliga organi- sationer eller SAF. LO får bidrag också från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u-länderna och deras situation. Verksamheten avser seminarier, studiecirklar, studieresor och trycksaker.

LO har också låtit producera ett bildband om svensk arbetsmarknad på engelska.

LO tar årligen emot ca 1 000 utländska besökare.

4.1.3 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Tjänstemännens Centralorganisation deltar som svensk arbetstagarpart i Internationella arbetsorganisationen (ILO). TCO är medlem i Fria Fackför- eningsintcrnaiionalcn (FFI) samt i Europeiska Fackliga Samorganisationen. TCO deltar i EFTA:s Rådgivande kommitté. TCO är också medlem i den fackliga rådgivande kommitten (TUAC) för samråd med OECD. Inom Norden sker samarbetet genom Nordens Fackliga Samorganisation.

Den fackliga biståndsverksamheten har i hög grad ökat TCO:s internatio- nella förbindelser — inte minst med u-länderna. TCO har tillsammans med LO bildat en internationell kommitté för att diskutera frågor rörande fackliga utbildningsprojekt som finansieras med medel från SIDA. TCO har vidare rådgivande status vad gäller fackliga projekt som initieras av ILO och FFI eller andra yrkesinternationaler. TCO framställer informationsmaterial på främmande språk om såväl sin

egen organisation som svensk arbetsmarknad, ekonomi, skatter, utbildning, lagstiftning och medbestämmande. En del av detta material tas fram i samarbete med andra organisationer. TCO får också bidrag från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u- länderna och deras situation. Verksamheten avser seminarier, studiecirklar, studieresor och trycksaker.

TCO tar årligen emot ca 100 utländska besökare.

4.1.4 Centralorganisationen SACO/SR

Inom Centralorganisationen SACO/SR äger större delen av de internatio— nella kontakterna rum på lörbundsnivå. Flertalet SACO/SR-förbund har kontakter med olika internationella yrkessammanslutningar som emellertid inte främst sysslar med fackliga frågor. SACO/SR ägnar mest uppmärk- samhet åt det nordiska samarbetet eftersom organisationer som har en både yrkesmässig och facklig inriktning endast finns i Norden. SACO/SR deltar regelbundet i konferenser som ordnas av ILO.

SACO/SR framställer visst informationsmaterial om sin egen verksamhet på engelska. SACO/SR får också bidrag från SIDA för information i Sverige om internationella frågor med särskilt avseende på u-länderna och deras situation.

SACO/SR tar årligen emot ett tiotal utländska besökare.

Det svenska näringslivet har i sin löpande verksamhet många olika kontakter med utlandet. Handeln över gränserna har mångdubblats under efterkrigs- tiden, främst mellan de utvecklade OECD-länderna. På senare år har det svenska näringslivet också byggt ut sina förbindelser med Östeuropa och u- länderna.

Kontakterna har därför ökat liksom behovet av material på främmande språk. Ibland gör företagen allmänna översikter över den sektor inom vilken de är verksamma liksom över Sverige som industrination. Några företag ordnar också seminarier och studiebesök i Sverige.

Utredningen har tillskrivit såväl Sveriges Industriförbund och Kooperativa Förbundet som ett begränsat antal företag, banker och resebyråer för att få en viss uppfattning om denna verksamhet. Svaren som sammanfattas nedan utgör endast illustrerande exempel på den informationsverksamhet som svenskt näringsliv bedriver mot utlandet.

Sveriges Industriförbund består av 24 branschföreningar med sammanlagt över3 000 anslutna företag som svarar för 75 % av den sammanlagda svenska industriproduktionen. Industriförbundets uppgift är att företräda svensk industri gentemot såväl regering och riksdag som verk och myndigheter. Industriförbundet har även till uppgift att skapa goodwill för svensk industri utomlands. Det sker bland annat genom delegationsresor utomlands, deltagande i internationella konferenser, personinbjudningar,journalistkon-

takter, seminarier och forskarkontakter.

Industriförbundet samarbetar vidare med privata handelskamrar i Dils- seldorf, London, New York, Paris, San Francisco, Sao Paulo och Sydney samt regionala rådgivande grupper av Sverigeintresserade företagsledare och handelsföreningar i olika delar av världen. Industriförbundet har tillsammans med SAF ett lokalt kontori Bryssel för beredning av olika frågor avseende EG . samt deltar i olika europeiska samarbetsorgan såsom till exempel EFTA:s Rådgivande kommitté. Industriförbundet har även en representant som ingår i den svenska FN-delegationen i samband med FN:s generalförsamling.

Industriförbundet har också tillsammans med SAF bildat Näringslivets internationella råd (NIR) som skall vara ett forum för diskussioner om utrikesfrågor inom industrin. NIR har till uppgift att bland annat samordna industrins utlandsinformation. Industrins utredningsinstitut (IUI) som finns inom Industriförbundet bedriver ekonomisk forskning och har vida interna- tionella kontakter.

Industriförbundet publicerar visst allmänt informationsmaterial på främ- mande språk. Industriförbundet ger ut ett Newsletter sex gånger om året. Det distribueras i ca 3 000 exemplar på engelska,ca1 000 exemplar på tyska och ca 300 exemplar på franska till nyckelpersoner inom utländskt näringsliv samt till dotterbolagen. Bulletinen innehåller såväl eget fackmaterial som allmänna översikter över svensk ekonomi och industri.

Industriförbundet ger två gånger om året ut en översikt över det ekonomiska läget i Norden, Nordic Economic Outlook, tillsammans med industriförbunden i Danmark, Finland och Norge. Därutöver ger Industri- förbundet ut tryckt informationsmaterial på främmande språk vid speciella tillfällen, exempelvis vid Förenta Staternas 200-årsjubileum eller i samband med delegationsresor. I sådana sammanhang kommer också Svenska institutets informationsmaterial till användning. IUI ger ut flera av sina forskningsrapporter på engelska.

Industriförbundet tar årligen emot många besökare från utlandet, såväl egna inbjudna som personer som utnyttjar Svenska institutets besöksservice. Flera föredragshållare sänds ut inte minst till olika universitet utomlands.

4.2.2. Kooperativa Förbundet (KF)

Kooperativa Förbundet är centralorganisation för ca 170 konsumföreningar runtom i landet samt ägare till ett flertal tillverkande företag. KF:s uppgift är att företräda konsumentkooperationen gentemot såväl regering och riksdag som verk och myndigheter. Genom sin särskilda inriktning har KF satsat betydande resurser på informationsverksamhet även i förhållande till utlandet. KF deltar i olika former av internationellt samarbete såsom till exempel EFTA:s Rådgivande kommitté. Informationsverksamheten vid KF avser bland annat framställning av tryckt informationsmaterial och film på flera Språk om svensk kooperation, seminarier samt studiebesök.

KF publicerar sex till åtta gånger om året ett Newsletter på engelska och tyska med information om olika händelser i Sverige och Norden med anknytning till kooperationen. Vidare publiceras material i form av till exempel små skrifter om olika kooperativa frågor på engelska, tyska, franska och spanska. KF har även utgivit enstaka informationsskrifter på språk som

arabiska, esperanto,japanska, polska, portugisiska och ryska. Vidare har KF producerat ett tiotal olika filmer om kooperationen med text eller tal på främst engelska men också tyska, franska, spanska, norska och danska samt diabildserier på engelska, tyska, franska, spanska och finska.

KF tar årligen emot ] 500—2 000 besökare. Besöksprogrammen omfattar som regel också andra kooperativa organisationer såsom Folksam, HSB och OK. Vidare deltar KF årligen i flera internationella möten med utländska kooperativa organisationer. I dessa sammanhang lämnas information om Sverige och svensk kooperation.

4.2.3. Privata företag

Även de enskilda företagen bedriver informationsverksamhet som har beröring med den allmänna Sverigeinformationen. Tillverkande exportfö- retag såsom ASEA, Astra, Atlas Copco, L. M. Ericsson och Volvo redovisar samtliga en omfattande informationsverksamhet.

ASEA ger ut ASEA Journal sex gånger om året på svenska, engelska, tyska, franska, spanska och italienska. Den ger information om svensk teknik och industri. Dessutom ger man årligen ut ASEA International på engelska som syftar till att ge ett vidare perspektiv på svensk teknologi och svenskt samhälle. Den distribueras till beslutsfattare inom näringsliv, förvaltning, universitet och högskolor utomlands. Atlas Copco publicerar ca 40 periodiska tidskrifter inom företagets olika dotterbolag utomlands. L. M. Ericsson ger ut Ericsson Review fyra gånger om året på engelska, franska och spanska. Den ger information om den tekniska utvecklingen på teleområdet. Volvo har särskilt satsat på informationsmaterial om arbetsmiljöfrågor i anslutning till den nya Kalmarfabriken. I övrigt publicerar företagen årsredovisningar, presentation av företagen, produktinformation m. m. på flera olika språk.

Företagen producerar också egna filmer i olika språkversioner. Arlas Copco har sedan 1957 låtit framställa drygt 100 produkt- och teknikorienterade filmer där allmänna inslag från svensk industri är relativt vanliga. Atlas Copco har i detta sammanhang flera gånger samarbetat med Sveriges Radios utlandSprogram. ASEA har tagit fram en allmän film om företaget och Sverige, L. M. Ericsson har fyra olika filmer om teleteknik och samhälle.

Företagen tar även emot besök samt ordnar journalistinbjudningar och seminarier. ASEA tog 1977 emot 148 grupper med sammanlagt 1 500 personer från 51 länder. Samma år fick företaget besök av 86 utländska journalister, fotografer och TV-reportrar från 14 länder. En del av dessa besök sker i samarbete med utrikesdepartementets pressbyrå. ASEA arrangerade åtta olika seminarier under 1977, till exempel ”Swedish Industry in a Changing World” vars huvudsyfte var ”att ge en Sverigebild som i någon mån korrigerade de överdrifter rörande vårt svåra läge och framtidsutsikter som förekommit i utländsk press”.

Astra bjuder ofta in läkare och forskare av olika slag till symposier kring aktuella medicinska frågor. Atlas Copco tar dagligen emot utländska studie— besök som också kommer att beröra sådana områden som svensk ekonomi, forskning och allmän teknologi. Större internationella pressbesök har också ordnats vid kraftverk och industrianläggningar där Atlas Copco-lösningar på tekniska problem kunnat studeras.

L. M. Ericsson bjuder också in grupper av utländskajournalister. Volvo fick 1977 besök av ca 20 000 utländska besökare. Av dessa avsåg ett par tusen mer kvalificerade besökare såsom tekniska specialister,journalister och utländska diplomater.

4.2.4. Banker och försäkringsbolag

Svenska Bankföreningen och de svenska affärsbankerna bedriver informa- tionsverksamhet som har många beröringspunkter med den allmänna Sverigeinformationen. Svenska Handelsbanken ger till exempel ut Current Business in Sweden fyra gånger om året och Skandinaviska Enskilda Banken ger fyra gånger om året ut Quaterly Review som har till syfte att föra fram olika svenska ståndpunkter i ekonomiska frågor i den kvalificerade interna- tionella debatten. De innehåller mycket allmänt material om svensk ekonomi och handel såsom exempelvis konjunkturbedömningar. Handelsbanken ger årligen ut broschyren Swedens Economy in Figures och SE—banken ger aktuella data om svensk ekonomi i Some Data about Sweden som trycks i 40 000 exemplar. Den finns också i kortfattad form i broschyren Basic Facts about Sweden som ges ut på svenska och sex främmande språk i en sammanlagd upplaga av ca 420 000 exemplar.

Bankerna ger också ut allmänna publikationer om svensk ekonomi såsom Handelsbankens Sweden in the World Economy samt mer speciella översikter över svensk lagstiftning i publikationer som Handelsbankens Starting a Business in Sweden. I övrigt ger bankerna ut årsredovisningar, presentationer av banken m. m. på olika språk.

De svenska försäkringsbolagen bedriver också viss informationsverk- samhet till utlandet som har beröring med den allmänna Sverigeinformatio- nen. Skandia och Trygg-Hansa ger ut olika publikationer som berör social- och hälsovård i Sverige. Skandia har till exempel publicerat skriften Health and Fitness. Trygg-Hansa publicerar Social Benefits in Sweden som utkommer i regelbundet aktualiserade upplagor. Skandia har även i serien Skandiarapport publicerat studier om barn och trafikmiljö på engelska.

Såväl Skandia som Trygg—Hansa tar regelbundet emot besökare från utlandet i den löpande verksamheten. Skandia ordnar årligen ett seminarium för försäkringstjänstemän från u-länder.

4.2.5. SAS och resebyråbranschen

SAS intar en särställning bland företagen då det gäller informationsverksam- het. SAS är på många platser i världen Sveriges och de skandinaviska ländernas ansikte utåt. Företagets tidskrift Scanorama ges ut sex gånger per år i en sammanlagd upplaga av ca 200 000 ex. De lokala SAS-kontoren ordnar ofta olika former av evenemang såsom folkdanser, luciatåg m. m. Utlands- myndigheterna har i enkäten flera gånger uppgivit att SAS-kontoren också har betydelse för informationsarbetet i de olika länderna.

SAS har i sitt svar till utredningen hänvisat till den undersökning om företagets roll för informationsspridning om de tre skandinaviska länderna som företogs 1970. Denna undersökning visar att SAS spelar stor roll inte endast för informationsverksamheten för Danmark, Norge och Sverige utan

även tar emot ett stort antal handelsförfrågningar samt förfrågningar avseende turism och kultur. Undersökningen konstaterade sammanfatt- ningsvis beträffande de tre skandinaviska ländernas informationsverk- samhet att ”SAS:s representerar det i särklass betydelsefullaste organet för vår informationsspridning”. SAS” roll för den allmänna informationen skulle enligt undersökningen vara störst i avlägsna länder— främst u-länderna —och i de östeuropeiska länderna där SAS oftare får ersätta andra kontaktorgan.

Reso och Nyman & Schultz bedriver viss allmän Sverigeinformation som ett led i den löpande resebyråverksamheten i samband med presentation av turistprojekt i Sverige. Reso ordnar pressresor till Sverige för utländska journalister samt seminarier runt om i världen. Reso och Nyman & Schultz får ofta i uppdrag att arrangera kongresser och konferenser i Sverige. Nyman & Schultz anger att man i samband med till exempel L. M. Ericssons 100- årsjubileum och projektet US Volvo dealers 1977 låtit trycka upp särskilt informationsmaterial. Båda företagen åtar sig uppdrag av svenska industrier och svensk miljövård. I samband härmed utarbetas särskilt informations- material för deltagarna.

5 Övrigt

Vid främmande länders ambassader finns utsända tjänstemän av olika slag som har till uppgift att följa skilda aspekter av utvecklingen i det svenska samhället. Det sker genom rapportering från ambassaden till främst respek- tive länders utrikesministerier. Rapporteringen bygger på kontakt med svenska departement, myndigheter, organisationer och företag. Radio-TV och svensk press spelar också en viktig roll för bedömningen, liksom de enskilda tjänstemännens förmåga att skaffa sig personliga kontakter i Sverige. Utrikesdepartementets protokoll ordnar i viss utsträckning olika arrangemang såsom resor och studiebesök för de diplomater som är stationerade i Stockholm.

Det finns i dag 95 ambassadörer ackrediterade i Stockholm. Därtill kommer en minister och 15 chargés d”affaires. Av dessa har 73 länder ambassader eller ambassadkanslier i Stockholm. Ambassadernas storlek varierar kraftigt, från Island, Libanon och Peru med två utsända tjänstemän till Förenta Staterna med drygt 30 utsända tjänstemän och Sovjetunionen med drygt 40 utsända tjänstemän. Några ambassader har särskilda informationskontor eller kultur- centra i Stockholm såsom Finland, Frankrike, Förenta Staterna, Italien, Jugoslavien, Polen, Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska Demokratiska Republiken.

Följande länder har diplomatisk representation i Sverige (inom parentes anges de länder vars ambassadkanslier inte är förlagda till Stockholm).

Tabell l6 Främmande länders diplomatiska representation i Sverige l978

(Afghanistan) Indien Pakistan Albanien Indonesien Panama Algeriet Irak Peru Australien Iran Polen Angola Irland Portugal Argentina Island Rumänien Bangladesh Israel (Rwanda) (Barbados) Italien Belgien (Salvador). charge (Benin) (Jamaica) tfaflaires ai. (Botswana) Japan Saudiarabien Brasilien (Jordanien) Schwei/ Bulgarien Jugoslavien (Sierra Leone) (Bttrma) Somalia (Burundi) (Kamerun) Sovjetunionen Kenya Spanien Canada Kina Sri Lanka Chile (Kongo) Storbritannien Colombia ' Kuwait Sudan Costa Rica Sydafrika. minister Cuba (Laos) (Sydjemen) (Cypern) (Lesotho) Sydkorea Libanon (Syrien) Danmark Liberia (Dominikanska Republiken) Libyen Tan/ania

Thailand (Elfenbenskusten) (Malawi) Tjeckoslovakien F-CUiKlUT. Chilftlö dilll—l—HIFCS il- i- (Malaysia) (Trinidad och Tobago) Egypten (Mali) Tttnisien Etiopien (Malta) Turkiet

Tyska Demokratiska (Filippinerna). charge" tfaffaires a.i. (Marocko) Republiken Finland (Mauretanien) Frankrike (Mauritius) Ungern I'it'irbundsrepubliken Tyskland Uruguay. charge (Förenade Arabemiraten) Mexico (faffaircs a. i. Förenta Staterna (Mongoliet)

Venezuela (Gabon) Nederländerna Vietnam (Gambia) (Nepal). charge (Ghana) tfaffaircs a. i. Zaire Grekland Nigeria (Guatemala) Nordkorea Zambia (Guinea) Norge Guinea-Bissau (Nya Zeeland) Österrike

Intensiteten i nyhetsbevakningen av Sverige varierar kraftigt. I första rummet kommer de nordiska länderna där bevakningen av svenska förhål- landen är såväl bred som kontinuerlig. Därefter följer länderna inom vår egen kulturkrets i Västeuropa och Nordamerika där flera tidningar har en någorlunda jämn nyhetsbevakning från Sverige. Schweiz intar i detta sammanhang en särställning med en anmärkningsvärt grundlig och konti- nuerlig bevakning av Sverige. I Östeuropa, Latinamerika, Afrika och Asien är

Tabell [7 Fördelning av representanter för utländska massmedia i Sverige 1978

Antal Nationalitet Antal Nationalitet media- media-

företag företag 34 Förbundsrepubliken 4 Portugal

Tyskland 3 Brasilien

24 Förenta Staterna 3 Egypten 23 Storbritannien 3 Tyska Demokratiska 13 Schweiz Republiken I I Italien 2 Argentina 9 Finland 2 Irland 7 Nederländerna 2 Ungern 7 Norge 2 Marocko 7 Sovjetunionen l Algeriet 6 Frankrike 1 Hong Kong 6 Jugoslavien | Island 6 Spanien I Japan 5 Polen I Kina 5 Österrike I Sydkorea 5 Israel I Cuba 5 Danmark | Nigeria 4 Belgien ] Sydafrika 4 Canada I Turkiet

nyhetsbevakningen från Sverige mycket sporadisk.

Det finns i dag 21 nyhetsbyråer med personliga representanter i Stockholm. Vidare finns det 104 utländska korrespondenter i Sverige för dagspress, radio och TV som anmält sig till utrikesdepartementet pressrum. Dessutom finns 62 representanter för tidskrifter och fackpress anmälda. Endast ett fåtal av dessa kan emellertid betraktas som heltidsarbetande journalister.

Utländska besök i Sverige utgör en av de främsta källorna till information om Sverige utomlands. Det gäller både journalister och politiker, tjänstemän och experter som sedan förmedlar sina upplevelser i radio och TV, i tidningar, i facktidskrifter föredrag och forskningsrapporter samt böcker om Sverige och svenska förhållanden.

Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna bjuder årligen in journa— lister och andra opinionsbildare till Sverige. Pressbyrån har de senaste åren tagit emot ca 400 journalistbesök per år. Antalet reguljära journalistbesök uppgick 1977 till 258. Av dessa var 78 inbjudna av pressbyrån under det att 180 kom hit till Sverige spontant. Till dessa siffror skall läggas de 235 journalister som kom till Sverige sommaren 1977 för att bevaka OPEC- ländernas möte i Saltsjöbaden. Journalister från Västeuropa och Nordame- rika dominerar helt besöksbilden. Antalet besökande journalister från u- länderna är lågt och uppgår i genomsnitt till ca 10 per år. Av dessa är 3 a 4 inbjudna av pressbyrån.

Pressbyrån tar på olika sätt hand om besökande journalister genom att lägga upp besöksprogram och bland annat ordna intervjuer med ledande svenska politiker inom såväl regeringen som oppositionen. Härvid spelar

riksdagens internationella sekretariat en viktig roll. Pressbyrån ordnar även olika arrangemang för de korrespondenter som är stationerade i Stock- holm.

Utlandsmyndigheterna inbjuder årligen ca 20 till 30 opinionsbildare till Sverige. De fördelar sig ganskajämnt mellan olika regioner i världen med en viss övervikt för Västeuropa och Nordamerika. Informationsbyrån tar hand om 10 till 12 av dessa inbjudna och lägger upp särskilda studieprogram för dem. Övriga inbjudna tas om hand av Svenska institutet vars besöksservice ordnar program för dem. Allmänt gäller att informationsbyrån tar hand om de utländska besök som har en utrikespolitisk aspekt samt vissa besökare från avlägsna länder och kulturer som anses böra få ett mer personligt motta- gande. Utrikesdepartementets protokollsenhet ansvarar för statschefsbesök samt besök av främmande stats- och utrikesministrar.

Fackdepartementen har ofta inom sina egna internationella sekretariat byggt upp en mottagningskapacitet för egna besöksprogram. Det gäller främst inbjudningar till främmande statsråd och statssekreterare men också högre tjänstemän.

Svenska institutet har i Stockholm en särskild besöksservice som arran- gerar besöksprogram för utländska besökare, enskilda eller i grupp. Antalet studieprogram har under de senaste åren varit omkring 1 000 vilket motsvarar närmare 10 000 besökare. Endast ca tio procent av dessa program avser personer som inbjudits av UD, utlandsmyndigheterna och Institutet eller som kommer som stipendiater från FN, OECD eller Europarådet. Resten avser besökare som själva står för rese- och uppehållskostnader. För spontanbesökare och stipendiater har Institutet möjlighet att i viss utsträck- ning ställa guide/ tolk till förfogande utan kostnad för besökaren. Vid utlandsmyndigheterna finns särskilda anmälningsformulär för besök. Ca 80 % av besöken anmäls på detta sätt i förväg genom de svenska utlands- myndigheterna. Övriga besökare anmäls av de utländska ambassaderna i Stockholm, av statliga myndigheter och organisationer av olika slag i Sverige samt svenska företag. 80 % av besökarna håller sig till Stockholmsområdet.

Statliga verk och myndigheter svarar för en hel del studiebesök, såväl egna som i samarbete med Institutet. Detsamma gäller kommuner, intresseorga- nisationer, folkrörelser och privata företag som ofta har en mycket omfat- tande besöksverksamhet. Vissa resebyråer såsom Reso och Nyman & Schultz lägger upp kommersiella studiebesök i Sverige. Resebyråerna har även börjat satsa på charterresor i form av s. k. Cultural Tourism med särskilt upplagda museiprogram, teater- och operabesök m.m. Andra organisationer som Stockholm Convention Bureau arrangerar internationella konferenser och kongresser i Sverige, främst i Stockholm.

Tabell 18 Fördelning per region av besök anordnade av Svenska institutet l977 (%)

Västeuropa 35 Östeuropa l0 Nordamerika 24 Australien/Oceanien IO Afrika 4 Asien I I Latinamerika 6

6 Resurser

UD:s press- och informationsenhet disponerar operativa medel för informa- tionsverksamhet från anslaget D 3. Övrig information om Sverige i utlandet. Anslaget uppgick budgetåret 1977/78 till 6 367000 kr samt fördelades på följande sätt.

Pressbyrån

Utländska pressbesök och presservice

Informationsbyrån

Informationsberedskap Särskilda projekt

varav: a) Upplysningar om svensk utrikespolitik i Sverige

b) Särskilda ESK-åtgärder

c) Ingenjörsförlaget, Sweden Now

d) Kungl. Vetenskapsakademien, Ambio

Centrala regionprogram

varav: a) Europa, (Norden, Västeuropa, Östeuropa)

b) Nordamerika (exkl. SIS:s regionala verksam- het)

e) Asien, Australien och Oceanien)

d) Afrika

e) Latinamerika

Bidrag till Svensk-Internationella press- byrån (SIP) Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

U tlandsm yndighetema

Lokal informationsberedskap (A-anslag) Projektmedel (B-anslag)

150000 100000 660000

75000

200000

200000 100000 100000 100000

A- och B-anslagen fördelades regionvis på följande sätt:

A-anslag kr Norden 36 000 Västeuropa 130 000 Östeuropa 48 000 Nordamerika 116 000 Australien och Oceanien 21 000 Afrika 50 000 Asien 67 000 Latinamerika 53 000 Delegationer 6 000

B-anslag kr 106 000 404 000

83 000 580 000 37 000 74 000 170 000 86 000

Kr

600000

300 000 985 000

700000

1100000

615000

527000 1540000

A-anslagen avser lokal informationsberedskap och utnyttjas efter utlands- myndigheternas eget bedömande för tillfälliga mindre kostnader i samband med olika informationsinsatser.

B-anslagen är bundna till särskilda projekt. Enligt utrikesdepartementet används i genomsnitt ca 50 % av de sammanlagda medlen för opinionsbil— darutbyte (till och från Sverige). Ca 5 % används för seminarier och work- shops. 15—20 ”i; avserlokala kostnader och kringarrangemang i samband med utställningar, filmer m.m. som producerats eller förmedlats av Svenska institutet. 25—30 ”i» används för kringarrangemang i samband med projekt som genomförs i direkt samarbete mellan utländska intressenter och svenska institutioner eller grupper, lokala inköp av dokumentation eller andra åtgärder som kräver lokal bedömning och handläggning.

Medel från informationsbyrån och utIandsmyndigheterna används i många fall för uppdrag och projekt som verkställs av Svenska institutet. På detta sätt har bland annat årligen ställts ca 500000 kr till Institutets förfogande för åtgärder som beslutats i samråd mellan Institutet och

informationsbyrån. Gränsen mellan kultur och information är inte alltid lätt att dra.

Sammanlagt torde ca 500 000 kr av de medel som används av informations- byrån och utlandsmyndigheterna avse åtgärder inom kulturområdet.

Medlen till Svenska institutet uppgick budgetåret 1977/78 till 18 279 000 kr från anslaget Svenska institutet. Av denna summa avsåg 1973 000 kr programmet Informationsverksamhet. Institutets operativa medel för informationsverksamhet fördelades på följande områden (I OOO-tal kr):

Ändamål Budget 1977/78

(1 OOO-tal kr) Publikationsverksamhet 925 Dokumentationsverksamhet 118 Dokumentärlilmverksamhet 320 Besöksservice I 15 lnformationsutställningsverksamhet 495

I 973

Till detta kommer informationsverksamhetens andel av Svenska institutets kostnader för personal och administration i Stockholm. Särskilt när det gäller dokumentationsservice och besöksservice måste tjänstemännen betraktas som en informationsresurs i sig själva. En grov beräkning ger vid handen att ca 50 96 av kostnaderna för personal och administration faller på Information. Under budgetåret 1977/78 uppgick kostnaderna för personal och administration totalt till 9 362 000 kronor.

Medlen till Sveriges Radios utlandsprogram (UTP) uppgick budgetåret 1977/ 78 till 18 330000 kr från anslaget Sveriges Radios programverksamhet för utlandet,

Kostnaderna fördelas på följande sätt:

Ändamål (1 OOO-tal kr) Sveriges Radios kostnader 13 890 varav personalkostnader 8067 ljudradioteknik 2 421 gemensam organisation I 733 direkta programkostnader ] 144 omkostnader 525 Televerkets kostnader 4 440

Övriga departement och statliga myndigheter bedriver också informations- verksamhet som avser utlandet. Närmare inriktning och utformning av verksamheten framgår av avsnittet 3.2 ovan. Det är emellertid svårt att få frzim några siffror som anger storleken på denna informationsverksamhet. Det finns sällan särskilda anslag för verksamheten som ofta belastar exempelvis allmänna informationsanslag eller expensanslag.

Det finns till exempel inslag av allmän Sverigeinformation i den exportfräm- jzindc verksamhet som bedrivs av Sveriges Exportråd och de svenska han- delssekreterarkontoren utomlands liksom i den turismfrämjande verk- samhet som bedrivs ziv Sveriges Turistråd och de svenska turistkontoren ] utlandet. '

För Exportrådet, handelssekreterarkontoren, Turistrådet och turistkon- toren ingår informationsinsatser av detta slag i de olika projekten. Det går inte att uppskatta hur stor del av informationsinsatserna som avser allmän Sverigeinformation.

Bland särskilda insatser för allmän Sverigeinformation kan nämnas Exportrådets bidrag till tidskriften Sweden Now med systerpublikationer. Bidraget uppgick år 1977/78 till 708000 kr.

Bilaga 3 Nulägesbeskrivning — kulturutbyte

1 Utredningens uppdrag

Utredningen skall enligt sina direktiv ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar kulturutbyte med utlandet. Denna kartläggning skall också omfatta de ekonomiska resurser som för närvarande används.

För att genomföra kartläggningsuppdraget har utredningen begärt synpunkter och uppgifter från drygt 400 kulturinstitutioner i hela landet, fria grupper och enskilda, organisationer och föreningar samt stödjande och förmedlande myndigheter och organ. Urvalet av adressater har betingats av de kulturpolitiska principer som enligt propositionen om Den statliga kulturpolitiken (1974128) gäller inom området. Ett vidare kulturbegrepp kan i hög grad stimulera diskussionen om det internationella utbytet, men det kan inte läggas till grund för samhällets insatser i detta sammanhang.

Följande redovisning av det internationella kulturutbyte som i dag förekommer med statligt stöd bygger på uppgifter som har inhämtats genom enkäter och intervjuer. Efter en inledande översikt av allmänt stödjande och förmedlande organ redovisas varje ämnesområde för sig: teater och dans, musik, film, litteratur och bibliotek, konst, museer och utställningar, samt utbytet inom vissa konstnärliga utbildningsinstitutioner och inom organisa- tioner, föreningar m. m. Inom varje område ges också en inledande översikt över stödjande och förmedlande organ och deras särskilda insatser. Med denna uppställning blir en del upprepningar oundvikliga, men avsikten är att ge en så överskådlig bild som möjligt av resurser och verksamhet även inom varje särskilt område.

Där inget annat anges gäller uppgifterna för budgetåret (verksamhetsåret) 1977/78.

2 Stödjande organ

Ett flertal myndigheter, institutioner och andra organ stöder genom eko- nomiska bidrag eller på annat sätt olika former av kulturutbyte med utlandet.

248

2.1 Utrikesdepartementet

Bidrag: ca 500 000 kr

Från anslagsposten Övrig information om Sverige i utlandet (ca 6,4 mkr) utgår medel till utlandsmyndigheternas lokala informationsverksamhet som också kan avse visst kulturutbyte. Bidrag har bl. a. lämnats till Folkparkernas Centralorganisation för att tzi emot grupper från Albanien och Nordkorea (förlusttäckningsbidrag), InternationellaTeaterinstitutets och PEst interna- tionella kongressertl30 000 kr) samt till stödköp av svensk lyrik i italiensk översättning (12 000 kr).

2.2 Utbildningsdepartementel

Bidrag: ca 1,1 mkr

Från anslaget Kulturellt utbyte med utlandet utgår bidrag till deltagande i olika internationella organisationers konferenser och kurser (totalt 208 000 kr). Det gäller dels av regeringen utsedda representanter till möten inom mellanstatliga organisationer som Europarådet och Unesco, dels företrädare för svenska avdelningar av s. k. NGO's (non-governmental organizations) vid deltagande i den internationella huvudorganisationens möten. För möten inom kulturområdet anvisades sammanlagt ca 65 000 kr.

Av posten Till regeringens disposition under samma anslag (totalt 549 000 kr) avser 200000 kr bidrag till folkrörelsernas internationella kontakter. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund m. 11. har fått 50 000 kr för ett interna- tionellt symposium om kvinnoorganisationsforskning, och Fredrika- Bremer-förbundet 50 000 kr för projektet Women in public life i samarbete med kvinnoorganisationer i några afrikanska länder. ABF och Studieför- bundet Vuxenskolan har fått 100 000 kr i bidrag till teaterutbyte. Resten av dispositionsmedlen används för mindre resebidrag, besöks— och konferens- kostnader samt årsavgifter till vissa internationella organisationer. Ca 160 000 kr anvisades till kulturändamål.

Från anslaget Bidrag till internationella kongresser i Sverige (totalt 690 000 kr) utgår stöd till kongresser inom forskning, utbildning och kultur. För kulturändamål anvisades ca 335 000 kr.

Undantagsvis kan medel för kulturutbytesprojekt utgå från dispositions- medel under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Bl. a. fick Svensk Teaterunion/Svenska ITI-rådet 25 000 kr och Svenska Pennklubben 50 000 kr som del av bidrag till olika internationella kongresser.

2.3 Svenska institutet (Sl)

Statligt anslag (totalt): 18,3 mkr Projektmedel och bidrag: 1,4 mkr

Svenska institutet behandlas utförligt i kapitel 9. Se även nedan, särskilt under avsnitten 6.1.4, 7.1.2 och 8.1.4.

En av Institutets uppgifter är att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder.

Kulturutbytet omfattar främst produktion och distribution av utställ- ningar, visningar av spelfilm, översättningsstöd, kontaktservice och publika-

tioner. Dessutom svarar Institutet för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris.

Institutets insatser på kulturområdet sker i huvudsak i samverkan med andra institutioner och organisationer. Endast en mindre del av Institutets medel för kulturutbyte fördelas som bidrag till andra organs verksamhet.

Institutet har särskilda referensgrupper för områdena form, arkitektur och fysisk planering, litteratur, musik samt för kulturhuset i Paris.

Allmän kulturutbytesverksamhet

Utställningar av olika slag och format produceras och distribueras för visningar utanför Sverige, ofta i samarbete med museer eller andra institutio- ner. Under 1976/77 visades utställningar i olika språkversioner vid 157 tillfällen i 30 länder. En kulturhistorisk presentation av Sveriges utveckling under det senaste århundradet förbereds i samarbete med Nordiska Museet för ett antal länder i Östeuropa. ,

Svensk spelfilm visades genom Institutet på cinematek, universitet, föreningar, klubbar och vid särskilda filmveckor vid 167 tillfällen. Stöd till översättningar och antologier ingår i arbetet på att sprida svensk litteratur utomlands.

Inom litteraturens, musikens, konstens, teaterns och filmens område ger Institutet också stöd till resor och mindre projektbidrag. Under 1976/77 gav Institutet stöd till 85 kontaktresor eller gästspel. därav 25 besök i Sverige.

Institutets kontaktservice innebär råd och bistånd till såväl utgående som inkommande projekt samt förmedling av personkontakter, inbjudningar och sakupplysningar till utländska intressenter.

Publikationer på kulturområdet omfattar informationsskrifter om littera- tur, musik, film och teater samt utgivning av antologiskivor i samarbete med Rikskonserter.

Verksamheten vid kulturhuset i Paris består huvudsakligen av film-, musik- och teaterprogram, utställningar av konst och konsthantverk samt debatter och konferenser kring aktuella samhällsfrågor och undervisning i svenska för vuxna och barn.

Särskilda synpunkter

I sina anslagsframställningar har Institutet understrukit att Sveriges under- tecknande av Helsingforsdokumentet om säkerhet och samarbete i Europa bl.a. betyder att stor uppmärksamhet måste ägnas åt kulturutbytet med länderna i Östeuropa. Institutet finner det angeläget att ökade resurser ställs till förfogande så att kulturprogrammen med Östeuropa kan förverkligas och samtidigt kontakterna med andra regioner vidmakthållas.

Institutet möter ökade krav på att ge råd och i vissa fall också ekonomiskt stöd för presentation i Sverige av främmande länders kulturyttringar. Varje vidgning av kulturutbytet till nya länder och regioner liksom till nya arbetsområden förutsätter ökade resurser.

Ökade insatser för information om svensk litteratur anses angelägna liksom bättre stöd till utländska introduktörer och översättare. Vidare önskar Institutet ökade resurser för kontaktarrangemang inklusive mindre gästspel

speciellt för amatör- och folkrörelsegrupper samt till teaterarbetarsymposier i samband med gästspel. Svenska utlandsmyndigheter efterlyser information om bl. a. svensk kulturpolitik.

För kulturhuset i Paris önskar Institutet dels fortsätta den hittillsvarande verksamheten, dels söka bättre tillvarata möjligheterna att använda huset för internationella symposier m. m.

2.4 Statens kulturråd (K UR )

Statligt anslag (förvaltning och utredningsverksamhet): 7,5 mkr Bidrag (utom litteraturstöd): ca 800 000 kr

Statens kulturråd inrättades år 1974. Det skall enligt sin instruktion främja förverkligandet av målen för den statliga kulturpolitiken. Ett av målen är utbytet av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.

Kulturrådet skall särskilt verka för en samordning av och utarbeta planer för de statliga insatserna inom kulturområdet. Det skall inom detta område vidare genomföra utredningar, fördela statliga bidrag, bedöma anslagsbehov, följa utveckling och forskning samt sprida information.

Rådet har direkt ansvar för de statliga insatserna till teater, dans och musik, litteratur och folkbibliotek, samt konst, museer och utställningar. Bå 1977/78 fördelade kulturrådet drygt 175 mkr till olika kulturändamål inom sitt ansvarsområde.

Kulturrådet leds av en styrelse som består av ordförande, 14 ledamöter samt fyra suppleanter. Som rådgivande och beredande organ har rådet tre nämnder representerande de ovan nämnda områdena. Styrelsen har i många frågor delegerat beslutsrätten till nämnderna.

Internationell verksamhet

Kulturrådets stöd till internationell verksamhet har hittills varit begränsat. Bidrag utgår från flera olika anslagsposter.

För deltagande i konferenser, festivaler, resor och gästspel, för mindre amatörkörers och -ensemblers utlandsturnéer och för bidrag till vissa internationella samarbetsorganisationer inom kulturområdet utgick sam- manlagt ca 800 000 kr.' För teater- och musikinstitutioners gästspelsutbyte utgick dessutom ur ett nyinrättat anslag för detta ändamål 100 000 kr.

Inom det statliga litteraturstödet, som fördelas av kulturrådet, finns vissa anslag för internationell verksamhet. Våren 1978 antog riksdagen proposi- tionen om ökat litteraturstöd (prop. 1977/78:99), som också innehåller SIK-

lBidragen till internationella organisationer (verksamhet och/eller årsavgifter) iir följande: Svensk Teaterunion/Svenska lTl-rådet: l07 600 kr. Svenska kommitten av internationella musikrådet (IMC): l2000 kr. Svenska sektionen av internationella sällskapet för samtida musik (ISCM): 31 000 kr. Svenska sektionen av internationella konstnärsorganisalionen (IAA): 5000 kr, Svenska Pennklubben/PEN: 40000 kr, Föreningen Svensk Form/World Crafts Council (WCC): 3 500 kr. Föreningen Svensk Form/International Council of Societies of Industrial Design (ICSID): 3 700 kr samt Svenska Museiföreningen/International Council of Museums (ICOM): 2 200 kr. Sammanlagt 205000 kr.

utredningens förslag om presentationsöversättningar av svensk skönlittera- tur. Bidraget beräknas till 150 000 kr årligen under en fyraårig försöksperiod. För stöd till utgivning av utländsk skönlitteratur i svensk översättning anvisades ca 1,25 mkr. För stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk anvisades ett nytt anslag om 300 000 kr, som för innevarande budgetår höjts till 500 000 kr.

Även statsbidraget till folkbibliotekens verksamhet fördelas av kulturrå- det. För inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk beräknades ca 3,5 mkr.

Särskilda synpunkter

Kulturrådet finner särskilt inom områdena teater, dans och musik samt konst, museer och utställningar anslagen för internationell verksamhet helt otillräckliga. I avvaktan på SIK-utredningens förslag har kulturrådet begränsat sina förslag till ökningar och förändringar av anslagskonstruktio- nerna.

För egen del betonar kulturrådet behovet av medel för resor och inbjudningar för att kunna delta i erfarenhetsutbytet och följa de internatio- nella strömningarna inom det kulturpolitiska området.

2.5 SID/f

Statligt anslag (information 0. l.): ca 21,1 mkr Bidrag: ca 750 000 kr

För bidrag till enskilda organisationers u-landsinformation anslog SIDA närmare 10 mkr. Av dessa medel går drygt hälften till studieförbund. I huvudsak används bidragen för studiecirkelverksamhet i internationella ämnen och studieresor till u-länder. Största enskilda mottagare av bidrag är ABF. En del av verksamheten innefattar kulturutbyte med vissa u-Iänder inom ramen för studieförbundens informationsverksamhet.

Inom ramen för SIDA:s egen informationsverksamhet (ca 5,6 mkr), anvisades vissa medel för bl. a. presentation av u-Iändernas kultur i Sverige m. m. Häri ingår stöd till utgivning av litteratur om utvecklings- och u- landsfrågor (150 000 kr) och u-landsstipendier för författare, journalister och filmskapare (400000 kr). Under 1977/78 fick 27 personer sådant stipen- dium.

2.6 Konstnärsnämnden

Statligt anslag: 20,7 mkr Bidrag: 940000 kr

Nämnden inrättades den 1 juli 1976 och skall enligt sin instruktion (19762531) dels handha ärenden om bidrag till konstnärer, dels hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden. Bidrag utdelas inom områdena bild och form, ton samt scen och film.

Bidragen är av två typer, konstnärsbidrag och projektbidrag. Bå 1977/78 anvisades ca 16,2 mkr för konstnärsbidrag och 2,3 mkr för projektbidrag.

Internationell verksamhet

Konstnärsbidraget kan bl. a. användas för studieresor utomlands. Undan- tagsvis ges också projektbidrag för arbetsresor i främmande länder.

Nämnden utdelade ] 13 resebidrag om 2 000 till 20 000 krtill sammanlagt 53 ton- och 60 scenkonstnärer. Totalt anslogs 766 500 kr. Projektbidrag gavs bl. a. för keramisk utrustning att medta på arbetsresa till Zambia (20 000 kr) och till en resa att samla dokumentation av fiskebåtar och fraktfartyg i Jakarta, Bali och Filippinerna (20 000 kr).

Konstnärsnämnden lämnar vidare fr. o. m. bå 1977/78 bidrag till bild- och formkonstnärer för utställningar utomlands. Tidigare gavs sådana bidrag av NUNSKU (se avsnitt 8.1.5). För ändamålet anslogs omkring 100000 kr. Beloppet kommer att ökas i framtiden.

2.7 Kulturprogram inom föreningslivet

Statligt anslag (för bidragsverksamhet): 14,45 mkr Bidrag till internationella ändamål: ca 150 000—300 000 kr

Genom bildningsorganisationerna, dvs. studieförbund och länsbildnings- förbund, anordnas med statsbidrag s. k. kulturprogram inom föreningslivet. Studieförbunden svarar för huvuddelen av denna verksamhet.

Statsbidraget förmedlas av förmedlingsbyrån för kulturprogram till studie- förbund, länsbildningsförbund och föreläsningsföreningar. Länsbildnings- förbunden förmedlar i sin tur bidrag till andra ideella föreningar.

Verksamhetsåret 1976/77 erhöll studieförbunden bidrag till drygt 18 500 program, vilka totalt samlade nära 2,8 miljoner deltagare. Drygt hälften av dessa program utgjordes av musikprogram. Bilden är i stort sett densamma för de program som anordnades av länsbildningsförbund, föreläsningsför- eningar och andra ideella föreningar. Någon statistik över i vilken utsträck- ning bidragen används för internationellt kulturutbyte finns inte i dag. Uppskattningsvis går något mer än en procent av anslaget till sådant ändamål.

Internationell verksamhet

De bidrag byrån förmedlar kan i viss utsträckning användas för internatio- nellt inriktade program. Detta har dock hittills skett i mycket begränsad omfattning.

I samverkan med SIDA och med stöd av SIDA-medel har förmedlings- byrån under flera år svarat för en årlig seminarieverksamhet för att diskutera hur olika slag av kulturprogram kan användas för att informera om u- länder.

Enligt förmedlingsbyrån är hindret för en utbyggd internationell kultur- verksamhet anslagets otillräcklighet i förhållande till de stora och många behov som organisationslivet har. Ekonomiskt stöd till organisatoriska och administrativa insatser i sammanhanget saknas också.

2.8 Nordiskt kulturellt samarbete

Det nordiska kultursamarbetet finansieras dels över den nordiska kulturbud- geten, dels med nationella bidrag till nordiskt kulturellt samarbete. Vidare finns för detta ändamål vissa bilaterala statliga och andra anslag och fonder.

Enligt det nordiska kulturavtalet skall kulturellt samarbete i vid mening mellan avtalsparterna stärkas och intensifieras för att vidareutveckla den nordiska kulturgemenskapen och öka den samlade effekten av ländernas insatser i utbildning, forskning och annan kulturell verksamhet.

Den gemensamma budgeten för nordiskt kulturellt samarbete omfattar kostnaderna för ett antal nordiska institutioner och andra samarbetsorgan. I budgeten ingår vidare kostnader för vissa projekt av såväl permanent art som tidsbegränsad varaktighet. Dessutom ingår bidrag till vissa organisationer m. rn.

Den nordiska kulturbudgeten uppgick 1978 till sammanlagt drygt 61,1 miljoner dkr. Därav avsåg 47,6 miljoner dkr kultursamarbete, 5,5 miljoner dkr ministerrådets dispositionsmedel och 8 miljoner dkr Nordiska kulturfon- den.

Kultursamarbetet omfattar verksamheter inom områdena utbildning, forskning och allmänkultur. Inom det allmänkulturella området har man under senare tid särskilt uppmärksammat frågan om nordiskt radio- och TV- samarbete. Vidare ger man stöd till nordiskt ungdomsarbete och samarbete mellan nordiska folkbildningsorganisationer. Dessutom samverkar man genom Nordiska konstcentret i Finland, den nordiska teaterkommitten, som i första hand ansvarar för fördelning av stöd till gästspel och vidareutbildning, samt genom nordisk kursverksamhet för vidareutbildning av filmarbetare.

Genom ministerrådets dispositionsmedel finansieras främst utrednings- och försöksverksamhet bl.a. på det allmänkulturella området.

Den nordiska kulturfonden ger stöd till nordiska kulturella samarbetSpro- jekt inom områdena forskning, utbildning, folkbildning, litteratur, musik, bildkonst, teater, film och andra konstarter samt till kulturförmedling. Den ger också bidrag till informationverksamhet inom och utom Norden om nordiskt kultursamarbete m.m. samt till anordnande av lokala nordiska kulturveckor.

Användningen av ministerrådets budget för nordiskt samarbete på det allmänkulturella området år 1978 samt storleken av ministerrådets disposi- tionsmedel och den nordiska kulturfonden framgår av tabell 1.

Principiellt är det svårt att särskilja svenska intressen och bidrag från övriga nordiska länders deltagande i samarbetet. Det stöd som ges till svenska mottagare för nordiska projekt kommer indirekt också andra nordiska länder tillgodo, liksom stödet till mottagare i andra nordiska länder även kommer deltagande svenska intressenter tillgodo. Uppskattningsvis gick omkring 2,9 miljoner dkr direkt till svenska intressenter.

För bilateralt nordiskt samarbete finns ett särskilt anslag inom utbildnings- departementet (ca 3,6 mkr). Under detta anslag används medel för olika ändamål av bilateral karaktär utanför den gemensamma nordiska kulturbud- geten. Hit hör bl. a. nordiska studieutbytesresor för skolungdom, nordiska kurser i språk och litteratur samt nordiska författarstipendier. Ändamål och fördelning framgår av tabell 2.

Tabell 2 Anslag för bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m. bå 1977/78 (1 OOO-tal kr)

Ändamål

Tabell 1 Anslagen till allmänkulturell verksamhet i den nordiska kulturbudgeten 1978 (] OOO—tal danska kronor)

Verksamhetsområde Verksamhets- budget 1978

Nordens Hus, Reykjavik Nordiskt teatersamarbete

— vidareutbildning och gästspel Nordiska Rådets litteraturpris Nordiska Rådets musikpris Nordiskt musiksamarbete Nordiskt samiskt institut Nordiskt ungdomssamarbete Stöd till översättning av grannlandslitteratur Nordiska konstförbundet Ministerrådets dispositionsmedel Nordiska kulturfonden

Summa

2 230 290 1 260 210 135 I 235 2 442 1 450 1 050 420 5 500 8 000

24 222

Belopp Ändamål 1977/78

Belopp 1977/78

.Vt

Svenska föreningen Norden Bidrag till inköp av svensk litteratur

a) Föreningens allmänna verksamhet 900 till Islands riksbibliotek 7 b) Nordisk lektoratsverksamhet 230 7. S:tc Genevieve-biblioteket i Paris c) Lärarutbyte mellan de nordiska a) Bidrag till lön för en nordisk

länderna 50 bibliotekarie 8.4 dl Nordiska studieutbytesresor för b) Inköp av svensk litteratur till

skolungdom 95 biblioteket 12 e) Stipendiertill svenska gymnasie- 8. Kommittén för översättning till

skolelever för studieresori Norden 70 svenska av finsk facklitteratur 30 Vuxenundervisning i svenska och 9. Nordiska författarstipendier 26 finska 10. Stipendier till kulturkritiker och a) Kurseri finska och svenska 170 kulturjournalister 27 b) Kurser i svenska för finländska ll. Nordiskt musiksamarbctc 85

lärare 20 12. Nordiskt författarsamarbete 10 Föreningen Nordisk folkhögskola 13. Kulturellt utbyte med Island 75 i Geneve 90 14. Kulturellt utbyte med Färöarna 20 Nordiska kurser i språk och litteratur 65 15. Sverigefinska språknämnden 75 Svenskhemmet Voksenåsen 16. Stipendier åt isländska forskare 66.1 a) Lokalkostnader ] 039 17. Stipendier åt islänningar för b) Stipendieverksamhet 100 yrkesutbildning i Sverige 30

18. Till regeringens disposition 324.5

Fr.o. m. bå l978/79 kommer vidare bidrag till Hanaholmen, kultur- centrum för Sverige och Finland(200 000 kr), och till kulturell verksamhet vid Svenskhemmet Voksenåsen (80000) samt för uppförande av ett Nordens Hus på Färöarna (700 000 kr) att anvisas under detta anslag. Det finns också ett antal bilaterala kulturfonder, vars verksamhet ofta administreras genom Föreningarna Norden.

Svensk-danska kultur/om/en bildades genom en insamling åren 1953—1955. Den består av en stipendiefond på 225 000 kr och en mindre, fri fond. Fonden skall främja svenskars studier i Danmark och svensk-danskt kulturutbyte.

F onde/, for dansk-svensk samarbejde bildades år 1961. Fondkapitalet är på ca 6 miljoner dkr. Syftet är att stödja svensk-danskt utbyte och samarbete genom anslagsverksamhet i de båda länderna.

Svensk-norska samarbets/omlen har ett fondkapital på 2,6 mkr och den norska motsvarigheten ett kapital på 3 miljoner nkr. Syftet är att främja kulturellt utbyte mellan Norge och Sverige bl. a. genom stipendier, föredrags- verksamhet, lärar- och elevutbyte, lektoratsverksamhet m. m.

Kulturfonden/ör Sverige och Finland tillkom 1960 för att bidra till att öka den ömsesidiga kännedomen om och kontakten mellan de båda länderna. Fonden förvaltar bl. a. det finsk-svenska kulturcentret Hanaholmen vid Helsingfors. Fondkapitalet uppgår f. n. till 24 mkr. Fonden delar ut allmänna bidrag, universitets- och högskolestipendier, kulturstipendier och översättar- stipendier.

2.9 Multi/ateralt kultursamarbete

Ett ganska omfattande kultur- och erfarenhetsutbyte äger rum inom ramen för internationella mellanstatliga organisationers verksamhet, främst Euro- parådet, OECD och Unesco.

2.9.1 Europarådet

I Europarådets samarbete inom kultur- och utbildningsområdena deltar 22 länder. Till verksamheten anslås f, n. ca 7 mkr årligen (exkl. den fast anställda personalen löner). Härav avser ca 1,3 mkr allmänkulturell verksamhet. Bå 1977/78 uppgick Sveriges bidrag till Europarådet till 6,5 mkr.

Verksamheten omfattar projekt, konferenser och s. k. serviceaktiviteter. Projekten är tidsbestämda utredningar som leds av projektgrupper samman- satta av experter från de olika medlemsländerna. Årligen anordnas särskilda konferenser inom områdena skolutbildning, högre utbildning och kultur. Konferensernas syfte är att tjäna som debattfora för experter och admini- stratörer från de olika länderna. Exempel på serviceaktiviteter är bl. a. samproduktion av läromedel (främst undervisningsfilm), ett kulturellt identi- tetskort samt konstutställningar.

Från svensk sida deltar man i samarbetet genom arbete i kulturstyrelsen, som sammanträder två gånger om året, och engagemang i projekt och konferenser. F. n. ingår svenskar i samtliga projektledningsgrupper. Aktuella projekt gäller bl. a. den obligatoriska skolans uppgifter samt kultur och massmedia. Ett särskilt projekt om barnkultur drivs från nordisk/svensk sida.

Inom ramen för de olika verksamheterna anordnas årligen också sympo- sier, workshops. seminarier. expertmöten m. m. Under år 1977 organiserades tre möten i Sverige varvid ca 25 svenskar var engagerade. Totalt anordnades under år 1977 omkring 25 sådana möten i vilka sammanlagt ca 45 svenska experter deltog.

I anslutning till projekt- eller konferensverksamheten författades dessutom ett antal rapporter av svenska experter på Europarådets uppdrag.

2.9.2 OECD

OECD (Organization for Economic Co-operation and Development) skall enligt sina stadgar verka för en balanserad ekonomisk utveckling i medlems- länderna och stimulera världshandelns expansion. Organisationen har idag 22 medlemsländer och en budget om ca 300 mkr. Bå 1977/78 uppgick det svenska bidraget till 10,5 mkr.

I förhållande till OECD:s totala verksamhet utgör utbildnings- och forsk- ningsfrågorna en mindre del. Verksamheten är fördelad på utbildningskom- mittén, vetenskapskommitten, centret för forskning och innovation inom utbildningen (CERI) och skolbyggnadsprogrammet.

På utbildningssidan är Sverige representerat dels vid ordinarie kommitte- möten, dels vid ett 20-tal expertmöten per år. Sammanlagt deltar mellan 30 och 40 svenskar årligen i verksamheten. Svenska representanter ingår i ledningsgrupperna för samtliga projekt som påbörjats på utbildningssidan under det senaste året. Det svenska deltagandet på teknologi- och forsknings- sidan är av ungefär samma omfattning.

2.9.3 Unesco

Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, har f. n. 144 medlemsländer. Organisationens högsta beslutande organ, generalkonferen- sen, sammanträder vartannat år. Unescos budget för tvåårsperioden 1977—78 uppgick till drygt 1,1 miljarder kr. Det svenska bidraget bå 1977/78 utgjorde ca 5,4 mkr.

Unescos program kan indelas i dels normbildande, dels operativ verksam- het. Den normbildande verksamheten går ut på att sätta upp olika regler för att förverkliga organisationens mål, t. ex. genom att anta resolutioner, konventioner eller rekommendationer. Hit kan också räknas organisationens allmänna främjande av internationellt intellektuellt samarbete genom att exempelvis ge stöd till olika icke-statliga organisationer, NGO's, eller genomföra studier och möten av olika slag.

Under tvåårsperioden 1977—78 anordnade Unesco ca 250 möten i olika kategorier från internationella ministermöten till mindre expertmöten. Dessutom gav organisationen ut ca 200 publikationer.

Under samma tid engagerade Unesco ungefär 10 svenskar som sakkunniga inom områdena utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. Dessutom har man från svensk sida deltagit i en rad expertmöten och några större konferenser, bl. a. en utbildningskonferens i Geneve och en miljö- vårdskonferens i Sovjet under år 1977.

Vidare har tre expertmöten organiserats i Sverige om bl. a. invandrarfrågor och massmediaproblem. Ett 20-tal svenskar har deltagit som experter eller observatörer i dessa möten.

Genom statens kulturråd deltar Sverige i en s. k. joint study om kultur och arbetsliv. Detta är inte ett av Unesco administrerat projekt men är på olika vis anknutet till organisationen.

Under det 5. k. Participation Programme har medel ställts till förfogande för olika projekt med anknytning till Sverige. t. ex. lTI-kongressen år 1977, PEN-kongressen år 1978, en sociologkongress år 1978, ett seminarium om Afrikas historia samt utgivningen av en teaterordbok.

3 Förmedlande organ

För förmedling av utländska gästspel i Sverige och svenska gästspel utomlands finns en del större organisationsförmedlingar med statligt stöd, som redovisas nedan. Dessutom förekommer en mängd privata artistförmed- lingar, särskilt inom musikområdet.

Statligt bidrag: drygt 1,8 mkr

FPC bildades år 1905 och omfattar i dag 160 folkparker. Under 1977 förmedlade Folkparkernas artistförmedling drygt 21 000 arbetstillfällen till ett sammanlagt gagebelopp på ca 15 mkr.

Det statliga bidraget är avsett för central service, metodutveckling, utbildning, lokal och regional försöksverksamhet samt för artistförmed- lingen.

Internationell verksamhet

FPC förmedlar till de olika folkparkerna bl. a. utländska varietéer, jazzgrup- per, underhållningsartister, popgrupper, dansgrupper m. m.

Under senare år har FPC tagit emot artister och grupper från alla delar av världen. Som exempel kan nämnas folkloregrupper från Albanien, Brasilien, Guinea-Bissau, Jugoslavien, Polen, Sydvietnam/PRR, Tunisien och Ungern, akrobattrupper från Folkrepubliken Kina och Nordkorea, dansband och andra musikgrupper från bl.a. DDR, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Mexiko, Nederländerna, Polen, Schweiz, Spanien, Tjecko- slovakien, Ungern, Venezuela och USA. Under år 1978 gästspelade en ensemble från Vietnam omfattande ca 35 dansare, musiker och akrobater samt en stor trupp dansare och musiker från Tibet.

Från de nordiska länderna tar FPC regelbundet emot gästspel. Svenska artister har förmedlats för gästspel t. ex. Bulgarien, DDR, Japan, Polen, Portugal, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och USA. Främst har det rört sig om varieté- och musikartister.

Artistförmedlingen har praktiskt taget dagliga utlandskontakter med en rad olika länder. Antalet förfrågningar från utländska ambassader om möjligheterna att presentera deras ensembler i Sverige ökar. Sådana förfråg- ningar kommer främst från länder i Afrika, Asien och Östeuropa.

I dag föreligger så många förfrågningar från olika länder som vill sända ensembler till Sverige att de motsvarar behovet av gästspel för de närmaste fyra till fem åren. Brist på personal och ekonomiska resurser kräver hårda prioriteringar. Bland länder som har kontaktat FPC återfinns Bangladesh, Bulgarien, DDR, Folkrepubliken Kina, Jugoslavien, Mongoliet, Polen och Turkiet.

Särskilda statsbidrag utgår ibland till gästspel av officiell karaktär. Dessa har vanligtvis kommit till på initiativ av respektive land, Svenska institutet, utbildningsdepartementet och svenska ambassader. Undantagsvis har kontakterna skett direkt med FPC.

Vid dessa tillfällen bekostar det sändande landet resan till och från den

Tabell 3 Särskilda statsbidrag till FPC åren 1973—1977

År Gästspel från Statsbidrag från (I OOO-tal kr) Utbildn.— Utrikes- lnvandrar- SIDA dep. dep.” verket 1973 PRR (Vietnam) 25 1973 Nordkorea 40 1975 Folkrep. Kina 50 50 1976 Albanien 25 50 1976 Nordkorea 50 50 1976 Jugoslavien 50 1977 Tunisien 50 1977 Bangladesh 20 6 1977 Kenya 25 Sammanlagt 1973—1977 210 150 50 81

" Bidragen från UD har haft formen av förlusttäckningsbidrag.

svenska gränsen. FPC medverkar med fickpengar samt ersättning för kost och logi. Ofta rör det sig om stora ensembler (30—80 personer). FPC:s totala utgifter i sammanhanget innefattar också organisation av besöket. informa- tion, transporter, tolkning, försäkring, sidoarrangemang som studiebesök 0.1. samt uppföljning i form av redovisning etc.

För de gästspel som inte beviljats särskilda statsbidrag har finansieringen skett genom ibland mycket höga avgifter som de lokala folkparkerna har betalat. En rad föreställningar har gått med förlust för den enskilda folkpar- ken.

Särskilda synpunkter

FPC anser att Sveriges internationella kulturutbyte inte bör organiseras och genomföras av ett centralt organ. Inte heller bör det detaljregleras genom statligt fastställda bilaterala eller multilaterala avtal. Statsbidrag bör utgå till de institutioner och organisationer som bedriver internationellt utbyte som en naturlig del av verksamheten.

FPC betonar behovet av en bättre samordning av information och insamlande av basfakta för förmedling.

Bättre resurser behövs för Svenska institutet men också för stipendier till en vidgad krets av kulturarbetare. Institutet bör också svara för en utökad service och rådgivning till institutioner och organisationer.

FPC har i dag svårt att handlägga det ökande antalet förfrågningar om gästspel i Sverige. Ofta krävs relativt omfattande och komplicerade förhand- lingar innan ett projekt är klart. Flertalet av dessa program går inte med vinst, eftersom man måste locka publik med fri entré. För FPC:s mottagningsfunk- tion skulle ett reservationsanslag hos kulturrådet underlätta planeringen av verksamheten.

Ifråga om gästspel iSverige bör Sveriges Radio ta på sig ett större ansvar för att sprida information. I samband med gästspel behövs olika kringarrange- mang t.ex. studiebesök och möten med svenska kulturarbetare eller infor-

mation i olika tidningar och tidskrifter. Dessutom finns det önskemål om att gästspel, särskilt från mer avlägsna delar av världen, skall omfatta också de nordiska grannländerna.

Statligt bidrag: ca 1,5 mkr

Folkets Husföreningarnas Riksorganisation bildades 1932. Den har i dag 662 lokala medlemsföreningar. Enligt en 1974 antagen riksplan skall verk- samheten öka under en tioårsperiod med bl. a. ytterligare 100 Folkets Hus. F. n. saknar omkring 40 föreningar egna lokaler.

Folkets Hus vill vara centrum för förenings- och mötesliv, bildnings- och kulturliv samt nöjes- och sällskapsliv. Riksorganisationens uppgift är att tillvarata den samlade arbetarrörelsens och förenings- och kulturlivets intressen i fråga om samlingslokaler och därmed sammanhängande frågor.

FHR har en särskild sektor för utbildnings- och kulturfrågor. Den hand- lägger ärenden om kvalitetsfilm, konstinköp, utställningsverksamhet och teaterfrågor samt utbildningsverksamhet.

Kulturverksamheten bedrivs främst genom Bio Kontrast, Konst i Folkets Hus och de 5. k. Folkets Hushörnorna i syfte att tillhandahålla god litteratur, konst och musik. Folkets Hushörnor finns f. n. på 25 platser i landet, och ytterligare 15 planeras. FHR uppbär särskilda statsbidrag för Folkets Hushör- norna, konstutställningar, spridning av kvalitetsfilm samt för att tillhanda- hålla omkring 100 teaterlokaler. (Sammanlagt ca 1,5 mkr.)

Internationell verksamhet

Det internationella kulturutbytet har hittills varit av relativt liten omfattning. Betydande ansträngningar har gjorts att omorganisera och förstärka samar- betet inom ramen för Internationella Folketshusbyrån. [ den ingår de nordiska länderna (utom Island) och Österrike. Verksamheten omfattar främst informations- och erfarenhetsutbyte.

Ett närmare kontakt- och personutbyte har FHR med folketshusrörelsen i Norge, delvis också med närstående organisationer i Finland och Österrike.

Med stöd från SIDA har FHR bl. a. importerat film från Chile, genomfört en turné med en författare från Kuba samt i samarbete med ABF och Riksutställningar visat två utställningar om Chile på närmare 50 platser i landet. I samband med utställningarna anordnades en rad kringarrangemang av typ föreläsningar, debatter och musikstunder.

Särskilda synpunkter

FHR betonar att folketshusrörelsen är intresserad av att vidga det internatio- nella samarbetet. Bl. a. skulle man vilja anordna ett nordiskt seminarium om föreningar och kulturlokaler i en ny samhällssituation. FHR framhåller att kultur- och informationsutbytet måste vara ömsesidigt. De egna insatserna i dag begränsas av bristande resurser.

Bidrag från kulturrådet: 160 000 kr

Folkbildningsförbundet är ett samarbetsorgan för studieförbund, folkhög- skolor och bibliotek. Till dess internationella uppgifter hör att fungera som kontaktorgan mellan svensk folkbildning och folkbildningssträvanden i andra länder samt att verka som samordningsorgan vid svensk folkbildnings representation i internationella sammanhang. Förbundet är därför medlem i en rad internationella samarbetsorganisationer som Europeiska byrån för vuxenutbildning och International Council of Adult Education. I Sverige samarbetar förbundet bl. a. med Rikskonserter, Riksutställningar och Riks- teatern.

Förbundet tog aktiv del i planeringen av det 5. k. Karibuprojektet år 1974. ett kulturutbyte mellan Tanzania och Sverige, som har stimulerat studieför- bunden till ökad inriktning på u-Iänder. Projekt i den storleksordningen kräver dock möjligheter till konkret uppföljning.

Förbundet förmedlar inbjudningar till och information om olika internatio— nella kulturevenemang till sina medlemsorganisationer.

Den internationella verksamheten bekostas med egna medel. Speciella projekt har finansierats med bidrag från bl. a. utbildningsdepartementet. Nordiska kulturfonden och SIDA.

Förbundet anser att det behövs betydligt förstärkta resurser för att ge tillfälle åt studieförbund, folkhögskolor och bibliotek att delta i internatio- nella seminarier eller att sända ut enskilda och grupper inom amatörteatern, folkdansen, folkmusiken etc. likaväl som orkestrar och körer.

Internationell verksamhet

Det internationella kulturutbyte som förekommer inom studieförbunden är relativt begränsat. I huvudsak finansieras det med egna medel, någon gång genom Förmedlingsbyrån för kulturprogram och SIDA. Huvudsakligen består det av utställningar eller mindre, utländska gästspel i Sverige.

Arbetarnas Bildnings/ärbund (ABF) bedriver ett nära samarbete med bild- ningsförbund i de övriga nordiska länderna delvis med bidrag från nordiska kulturorgan. Det gäller bl. a. gemensamma projekt av typ utarbetande och tryckning av ett nordiskt kulturpolitiskt program (bidrag från Nordiska kulturfonden), utställning om arbetarbildningen i Norden, grammofonskiva med nordiska arbetarsånger och konferenser om kulturpolitik i Norden. Med bidrag från Nordiska Ministerrådet har ABF och andra nordiska folkbild- ningsorganisationer anordnat kulturdagar för Speciella yrkesgrupper. kultur- program vid Nordiska Arbetarkongressen och utbyte av turnéer med musik- och teatergrupper.

ABF har vidare avtalsbundet samarbete med folkbildningsorganisationer i DDR, Sovjetunionen och Ungern, vilket bl. a. omfattar utbyte av utställ- ningar och litteratur.

Övrigt kulturutbyte består av olika kulturarrangemang med utländska

kulturarbetare. Ofta kombineras dessa program, särskilt då det gäller u— länder. I verksamheten ingår turne'er med folkdansgrupper (främst från de socialistiska länderna), författare, konstnärer, musikgrupper, teatergrupper, trubadurer etc. Under verksamhetsåret 1975/76 reste två chilenska musik- grupper runt i Sverige. Vidare tog ABF emot sång- och dansgrupper från bl. a. Jugoslavien, Rumänien och Sovjetunionen.

Sturlie/i'äm/andet (SFR) bedriver ett visst kulturutbyte huvudsakligen linansierat genom SIDA. Verksamheten kombineras med information om förhållandena i olika u-länder. De lokala arrangörerna satsar vid kulturpro- gram om u-länder alltmer på "multimedia"-betonade framställningar, före- läsningar, filmvisning, utställning etc. i samband med sång-, dans- och musikprogram. För verksamhetsåret 1975/76 redovisar SFR sammanlagt 58 sådana arrangemang med nära 4 500 deltagare.

Slinlia/ärhundet Vuxenskolan (VU) har tillsammans med studieförbund i Danmark, Finland och Norge bildat Förbundet Nordisk Vuxenupplysning, som bl. a. har i uppgift att verka för ökat nordiskt samarbete på det kulturella området. Ett par konferenser har hållits om kulturi Norden och om samiska nordkalottproblem. Bidrag har utgått från Nordiska kulturfonden.

Utöver det nordiska samarbetet har VU startat ett dockteaterprojekt med en institution i Portugal, Centro de Cultura e Recreio. 1977 företog en dockteatergrupp från Örebro i VU:s regi en turné i Portugal. En portugisisk teatergrupp har på liknande sätt gästat Sverige. Bidrag har utgått från utbildningsdepartementet.

valerhetsröre/sens bildningsverksamheI (NBV) bedriver ett begränsat kulturutbyte huvudsakligen med bidrag från SIDA. 1977 reste ett par personer från Gambia omkring till medlemsorganisationerna på ett 80-tal platser för att informera om sitt lands kultur. Programmet omfattade bl. a. sång- och dansuppvisning.

Sveriges erk/iga Studieförbund (SKS) har koncentrerat sin verksamhet på musikutbyte. Det nordiska samarbetet har bl. a. omfattat ett par nordiska möten om musikpedagogik. SKS har också ordnat ett flertal kurser för körledare i England i samarbete med bl. a. King's College i Cambridge. Ett stort antal körerbesöker varje år England. Finansieringen sker i huvudsak via anslag från SKS, berörda församlingar samt deltagaravgifter från koristerna. Några körer har fått bidrag från KÖRSAM.

Särskilda synpunkter

Studieförbunden betonar genomgående bristen på medel för internationellt kulturutbyte. För det nordiska samarbetet finns det vissa möjligheter även om frånvaron av fasta anslag gör planering osäker. Men för övrig verksamhet är möjligheterna till finansiellt stöd ytterst begränsade. Förbunden eller deras lokala avdelningar måste vanligtvis bekosta utbytet med egna medel. I enstaka fall har bidrag från Förmedlingsbyrån för kulturprogram utgått.

Studieförbunden önskaröka antalet inbjudningartill utländska kulturarbe- tare och artister.

Arbetsmarknadsverket har inom kulturområdet förmedlingsverksamhet till utlandet endast ifråga om de nordiska länderna. Inom ramen för överens- kommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad förekommer sedan år 1954 ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Denna förmedlingsverksamhet står öppen också för kulturarbetare av olika slag. Arbetsmarknadsstyrelsen är remissmyndighet till statens invandrarverk för ansökningar om arbetstillstånd från utländska arbetstagare. Bland dem som söker tillstånd förekommer i stor utsträckning kulturarbetare, som vanligen avser att arbeta i Sverige under en kortare tid. Under senare år har antalet av AMS handlagda remissärenden avseende kulturarbetare varierat mellan ca 3 000 och 4 000 per år.

3.5. Övrigt

Omkring 25 privata stipendiefonder för kulturändamål utdelar understöd. stipendier och resestipendier m. m. för internationellt kulturutbyte till olika kategorier av konstnärer och kulturarbetare.

Detaljerade uppgifter saknas i allmänhet. De flesta resestipendierna är på 2 000 kr till 5 000 kr.

Bland fonderna kan nämnas t. ex.: Stiftelsen Folke Bernadottes minnes- fond, Albert Bonniers Förlags stipendier, Clara Lachmans fond, Carl Lars- sons stipendiefond, Ingenjören C. M. Lericis stipendium, Jenny Linds stipendiefond, Nordkalottens kulturpris, Stockholms kommuns konstnärsti- pendier, Svensk-franska stiftelsen, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riks- förbunds stipendier samt Föreningen Svenska Konstnärinnors stipendium.

4 Teater och dans

4.1.1. Utbildningsdepartementet

Bidrag: ca 160 000 kr

För internationella kontakter inom teater- och dansområdet lämnades bidrag om sammanlagt 60 000. Den största posten gällde bidrag till Svenska ITI-rådet för [TI-kongressen i Stockholm.

Inom ramen för stödet till folkrörelsernas internationella kontakter utgick bidrag med 40000 kr till Studieförbundet Vuxenskolan för en dockteater- turné i Portugal samt med sammanlagt 60000 kr till ABF för en turné i Sverige av en jugoslavisk sång- och teatergrupp och till ABF:s teaterstudio i Linköping för utbyte med två polska teatergrupper.

4.1.2. Svenska institutet (SI)

Projektmedel och bidrag: ca 140 000 kr Bidrag utgick bl. a. till Teater 9 för samarbete med Teatr 77 (Polen).

Marionetteatern för gästspel i Athen och Istanbul (40 000 kr), Teater Schah- razad for gästspel i Bergamo (7 000 kr). samt Folkparkernas Centralorganisa- tion för en prospekteringsresa till Nordkorea, Folkrepubliken Kina och Vietnam (10000 kr). Institutet gav vidare bidrag till bl. a. Stockholms stadsteater lör ett gästspel i Stockholm av Maxim Gorkij-teatern från Leningrad (25 000 kr) och till ett studiebesök av en kubansk teaterchef.

4.1.3. Statens kulturråd (KUR)

Bidrag: drygt 300 000 kr

Bidrag utgick till bl. a. utlandsresor för folkdanslag, Svenska ITl-rådet för verksamheten, Stockholms stadsteater för gästspel i Venezuela och Väst- europa samt för en del mindre resor, festivaler och gästspel (60 bidrag för teater och 18 för dans).

4.1.4. Konstnärsnämnden

Bidrag: ca 388 500 kr I resebidrag till enskilda konstnärers utlandsresor utgick ca 274 000 kr till teater- och ca 113 000 kr till dansområdet.

4.1.5. Nordiskt samarbete

För nordiskt samarbete på tcaterområdet disponerades år 1977 1,4 miljoner dkr. varav drygt 1.1 miljoner dkr avsåg vidareutbildning och nordiska gästspel. Medlen fördelas av en nordisk teaterkommitte'. Omkring 505 000 dkr fördelades till svenska intressenter enligt tabell 4.

4.2 F örmed/ande organ

Statligt anslag: 53,4 mkr Egna intäkter: 10 mkr Projektmedel för kulturutbyte: 500 000 kr

Tabell 4 Fördelning av stödet till nordiskt gästspelsutbyte på mottagarei Sverige 1977 (danska kronor)

Svenska Riksteatern (4 ggr) 187 300 Södra Teatern 35 000 Stockholms Stadsteater 23 000 Stockholms Kyrkopera 35 000 "Armar och Ben" 26000 Narrens Verkstad 20 000 Föreningen Danscentrum (2 ggr) 90 000 Fritcatern 22 300 Fria Proteatern 26 000 Invandrarnas kulturcentrum 40 000

Summa 504 600

Riksteatern är en riksorganisation för produktion och distribution av teater för hela landet, främst på platser som saknar egen fast ensemble. Till organisationen är ca 140 teaterföreningar anslutna. Dessa svarar för de lokala arrangemangen runt om i landet.

Riksteaterns huvuduppgifter är förestälIningsverksamhet och teaterfräm- jande verksamhet. Föreställningsverksamheten avser den egna produk- tionen av teaterföreställningar, förmedling av dessa liksom av föreställningar från andra producenter (inhemska och utländska), samt distributions-, kontakt- och informationsverksamhet.

Internationell verksamhet

Bå 1977/78 avsatte Riksteatern 100000 kr ur sin ordinarie budget för utländska gästspel i Sverige. Vidare erhöll man 150 000 kr för finska gästspel. Därtill har Södra Teatern, för vilken Riksteatern står som huvudman, 250 000 kr för sin gästspelsverksamhet från utlandet.

Riksteatern erbjuder utländska gästspel i avsikt att spegla intressanta tendenser i det internationella teaterlivet och därvid särskilt beakta invand- rarnas behov av kontakt med den egna teaterkulturen. Syftet är, enligt Riksteatern, inte bara att berika det svenska kulturlivet utan också att bidra till att stärka förståelsen för kulturella minoriteter i Sverige.

Under spelåret 1976/77 tog Riksteatern emot tio utländska gästspel varav fem var från Finland och övriga från bl.a. DDR, England och Japan. Samtidigt gästspelade Riksteatern i bl. a. Norden, Frankrike och Sovjet- unionen med de båda balettensemblerna Cramérbaletten och Cullbergbalet- ten. Under spelåret 1977/78 genomförde Riksteatern bl. a. ett stort indiskt gästspel omfattande 17 föreställningar under en tre-veckors turné i Sverige. Riksteatern stod för samtliga kostnader i Sverige, för en viss del av resekostnaden till Sverige samt för lön till de 18 medverkande. Övriga kostnader svarade den indiska sidan för.

Särskilda synpunkter

För vissa nordiska gästspel kan teatrarna få bidrag på nordisk basis, men de allra fiesta gästspelsprojekt måste finansieras av teatrarna själva. Detta har för Riksteaterns del inneburit att vissa intressanta gästspel ej alltid varit möjliga att arrangera emedan de krävt större subventioner än budgeten medgivit. Riksteatern möter också svårigheter av en mera praktisk art. Teatersce— nerna i landet äri vissa fall för små för att kunna ta emot utländska gästspel. Likaså finns det hos flera lokala teaterarrangörer en viss tveksamhet vad gäller att ge föreställningar på andra främmande språk än engelska. Rikstea- tern försöker satsa på kända pjäser, ett visuellt framförande samt på att framställa tryckt handledningsmaterial, studiematerial och dylikt för att förbereda publiken på sådana gästspel. Ytterligare resurser behövs för att intensifiera arbetet. Enligt Riksteatern är nära hälften av de ca 140 teaterföreningarna intresserade av en ökad gästspelsverksamhet. Riksteatern får anbud om gästspel på många olika vägar. Man önskar dock hålla en viss linje och själv aktivt söka ut lämpliga produktioner för gästspel. Också för detta skulle det behövas större resurser. Slutligen menar man att det

behövs en engelskspråkig teater inte minst för yngre publik via skolorna. Det finns en betydande efterfrågan på detta, som Riksteatern har svårt att tillfredsställa.

Riksteaterns egna gästspel utomlands är av mindre omfattning, till en stor del beroende på en viss tveksamhet utomlands inför svenska språket men också beroende på de höga kostnaderna förenade med sådana gästspel. Riksteatern har inga särskilda medel för detta utbyte utan merkostnaderna betalas i princip av mottagaren.

Bidrag från kulturrådet: 330000 kr

Teatercentrum bildades 1969 och är ett distributions-, samarbets- och intresseorgan för fria teatergrupper. Under verksamhetsåret 1976/77 omfat- tade det ca 55 grupper varav ca 35 i Stockholmsområdet. Antalet distribue- rade föreställningar uppgick till nära 7000.

Teatercentrum får för sin verksamhet även bidrag från AMS bl. a. i form av en avlönad tjänsteman samt mindre bidrag från Stockholms kommun, Södra Teatern, statens barnteaterkonsulent, Svenska teaterförbundet och SIDA.

Den internationella verksamheten består till största delen av informellt informationsutbyte, samarbete med norska och finska Teatercentrum m. m. Vidare har man med bidrag från utbildningsdepartementet ordnat seminarier med utländska lärare.

Teatercentrum anser bidrag för en utbyggd gästspelsverksamhet väsent- liga. Det gäller såväl att ta emot utländska gästspel som att bereda svenska fria grupper möjligheter att gästspela utomlands.

Bidrag från kulturrådet: 130000 kr

Danscentrum bildades år 1971. Det är ett samarbets- och kontaktorgan för fria dansare med 14 grupper anslutna. Danscentrum strävar efteratt ta tillvara och sprida de erfarenheter och kontakter som medlemmarna skaffar sig under utlandsresor. Både enskilda medlemmar och Danscentrum försöker hålla kontakt med de dansare som kommer till Sverige. Vidare blir Danscentrum ofta kontaktat av utländska dansare som under en kortare tid erbjuder sig att anordna kurser, seminarier och dylikt. Det är då viktigt att man har medel för att kunna ta tillvara möjligheten. Danscentrum håller också fortlöpande kontakter med de fria dansgrupperna i Norden.

1 Danscentrums regi har gästspel av fria dansgrupper från Danmark, Finland och Italien genomförts. Planer finns på att utvidga denna verksam— het. Kurser, seminarier och gästspel har möjliggjorts genom ekonomiska bidrag från bl. a. Stockholms kulturförvaltning och konstnärsnämnden. Danscent- rum anser det vara av största vikt att information om olika bidragsgivande institutioner, fonder, stipendier och liknande sprids. För dansen och dansarna i Sverige är det väsentligt att tillfällen för utbyte kan anordnas och att Danscentrum som forum för fridansen och frilansdan- sarna kan organisera detta. Men finansieringsfrågan måste lösas för att Danscentrum skall kunna fortsätta med sitt utbyte.

FPC förmedlar bl. a, underhållningsartister,jazzgrupper och dansgrupper till de lokala folkparkerna (se ovan avsnitt 3.1).

FHR tillhandahåller för närvarande omkring 100 teaterlokaler ute i landet. Det internationella utbudet har hittills varit begränsat (se ovan avsnitt 3.2).

Statligt anslag: 67 mkr Intäkter: 9,3 mkr Projektmedel för kulturutbyte: ca 800 000 kr

Internationell verksamhet

Operan framhåller att musikteater och dans särskilt väl lämpar sig för internationellt utbyte, eftersom språket inte utgör något hinder.

Operans nettokostnad har genomsnittligt under spelåren 1975/76 t. o. m. 1977/78 uppgått till ca 800 000 kr per år för ensemblegästspel. Dessa kostnader täcker såväl teaterns gästspel utomlands som kostnaden för gästande ensembler på Operan.

Ensemblegästspel sker enligt Operan främst på initiativ av teatrarna (festspelsarrangörer) själva men också genom främmande ambassader och statliga förmedlingsorgan. Det senare gäller i första hand de socialistiska staterna. Ensemblegästspelen är mestadels mycket om fattande och kostnads— krävande. Finansieringen vid utbytet med Västeuropa, USA osv. innebär att mottagaren står för de merkostnader som gästspelet orsakar (resor, transpor- ter, traktamenten, hotellkostnader, tantiem osv.). Med socialistländerna där utbytet alltid är bilateralt står var och en för egna rese- och transportkostnader medan mottagaren svarar för uppehället på platsen.

Något särskilt anslag för gästspel står inte till Operans förfogande utan verksamheten bestrids inom ordinarie budget. Vanligtvis uppträder Operan på den utländska ensemblens scen vid samma tid som denna framträder i Sverige. För vissa ensemblegästspel har man dock erhållit punktanslag från utbildningsdepartementet, Svenska institutet eller vissa kulturfonder. Utri- kesförvaltningen har enligt Operan sällan kunnat subventionera svenska gästspel utomlands. De blir därför betydligt dyrare för mottagaren än gästspel från andra länder som ger sådana subventioner, t.ex. Frankrike eller Förbundsrepubliken Tyskland.

Under spelåren 1973/74—1977/78 har Operan och Operabaletten givit sammanlagt mer än 100 föreställningar utomlands i 11 länder. Antalet gästspel var särskilt stort spelåret 1974/75, då stora scenen x ar stängd p. g. a. ombyggnad. Under samma period har över 30 gästliireställningar git its pit Operan i Stockholm av 10 olika utländska ensembler.

Individuella gästspel förmedlas enligt Operan ofta genom svenska och utländska agenter som representerar artisterna. Vid svenska anisters enga- gemang utomlands medverkar Operan genom att bereda artisterna tjänstle- dighet. Utländska gästartister som uppträder i teaterns föreställningar betalas dels med medel som finns inom de ramar som står till teaterns förfogande för extra engagerade artister, dels genom intäkter erhållna genom förhöjda biljettpriser då artisterna uppträder.

Under perioden 1973/74—1977/78 har Operan mottagit sammanlagt över 110 utländska gästartister varav nära hälften sångartister och en fjärdedel dirigenter. Därtill kom scenografer, koreografer, regissörer och dansare.

Internationellt samarbete förekommer inom ramen för International Association of Opera Directors (AIDO) och Nordiska Teaterledarrådet i en rad frågor som har med teaterföretagens konstnärliga utveckling och administration att göra. De nordiska operascenerna har bl. a. gjort beställ- ningar på operaverk i de skilda nordiska länderna, utlyst tävling angående bästa barnopera, utarbetat samnordiska förlagsavtal m. m.

Ett engelskspråkigt nummer av Musikrevyn kallat Tradion and progress in Swedish Music utgavs i samband med Operansjubileum 1973. Man har också ordnat en del utställningar, t.ex. på Dansmuseet.

Behov och önskemål

Kostnaderna för ensemblegästspel inom opera och balett är stora. Enligt Operan rör det sig i dag om belopp på ett par hundratusen kronor upp till 1—1 ,5 miljoner. Stockholmsoperan har ständigt ett antal inbjudningartill utländska operahus, festivaler och turnéer stående. Av brist på resurser kan endast ett fåtal förverkligas. Många av de mest intressanta gästspelen går Sverige förbi därför att vi inte kan konkurrera ekonomiskt med andra länder. Fonder av typ Nordiska Kulturfonden ur vilka bidrag kan sökas eller extra anslag för utlandsverksamhet skulle enligt Operan betydligt öka möjligheterna att göra Sverige välkänt utomlands även på kulturområdet.

Statligt anslag: 33,8 mkr Intäkter: 3,1 mkr

Dramaten företar i samarbete med Riksteatern ca 30 gästspel per år i Sverige. Dessa kompletteras av andra enstaka gästspelsinsatser ute i landet.

Internationell verksamhet

Under spelåret 1977/78 gav Dramaten fem föreställningar utomlands(l974/ 75: 14: 1975/76: 3; 1976/77: 0). Av dessa ägde tre rum i Istanbul och två i Athen.

Uppsättningen i Istanbul och Athen var en samproduktion mellan Dramaten och Marionetteatern. Dramatens andel i gästspelet var att bidra med fyra skådespelares lön (gästspelet ägde rum under skådespelarnas ordinarie sommarledighet) samt traktaments- och hotellkostnader under den

tid gästspelet varade. Övriga kostnader bestreds av mottagarländerna samt Marionetteatern.

Dramaten har sedan länge en symbolisk summa om 10 000 kr för utbyte med utländska teatrar. Medlen används i samband med mindre gästspel. Visst gästspelsutbyte har ibland kunnat genomföras genom omfördelningar inom budgeten. I den mån teaterns egna inkomster överskrider de istaten beräknade inkomsterna får nämligen denna delpost överskridas.

Behov och önskemål

Dramaten betonar behovet av stimulans genom gästspelsutbyte. Teatern får ofta bevis för utlandets intresse för stora svenska teaternamn som Strindberg och Ingmar Bergman. Resurserna är dock helt otillräckliga för att tillfreds- ställa utlandets efterfrågan på större uppsättningar. Även för gästspel inom Norden är det svårt att få medel. Gästspelsutbyte med de svenska teatrarna i Åbo och Helsingfors är i dag ekonomiskt omöjligt att genomföra. Anslagen för nordiskt gästspelsutbyte förbehålls oftast andra än de stora institutions- teatrarna.

Också den mottagande verksamheten kräver ökade resurser. Vid det grekiska gästspelet 1977 beräknades nettoutgifterna till 40 000 kr trots att inga reskostnader behövde betalas.

Beroendet av tillfälligheter gör det svårt att planera på längre sikt. Det innebär också att ett samarbete med Riksteatern för att visa utländska gästspel utanför Stockholm blir omöjligt.

Enligt Dramaten skulle ett större årligt reservationsanslag möjliggöra en meningsfull gästspelspolitik både utåt och hemåt. Dramaten skulle då förbinda sig att redan på planeringsstadiet söka åstadkomma att gästspel i Stockholm också kunde visas på någon eller några teatrar ute i landet genom Riksteatern.

Projektmedel för kulturutbyte ("gästspelskontot"): 250 000 kr (Om Riksteaterns verksamhet i övrigt se avsnitt 4.2.1).

Enligt Södra Teatern är dess huvuduppgift att fungera som en gästspels- teater för inhemska och utländska gästspel.

Under höstsäsongen 1977 har man haft femton olika utländska gästspel från bl.a. Chile, DDR, England, Estland, Italien, Rumänien, Spanien samt från Island, Finland, Norge och Danmark. För våren 1978 har tio utländska gästspel planerats. Detta gör sammanlagt ca 25 under säsongen 1977/78, vilket motsvarar medeltalet under de senaste åren.

Dessutom förekommer vartannat år, i samarbete med Marionetteatern. internationella dockteaterfestivaler med deltagare från ca 10 a 15 nationer varje gång. År 1977 förekom också en skandinavisk dansfestival med fria dansgrupper. I Södra Teaterns två studior har vidare under de senaste två åren utställningar visats från bl. a. Jugoslavien, Polen och Tjeckoslovakien. Under hösten 1977 visades en scenografiutställning från DDR. Teatern har också i sex år ordnat s. k. invandrarfestivaler, dvs. tillsammans med Invandrarnas Kulturcentrum under en vecka med delvis dubbla föreställningar rer dag

presenterat dans-, musik- och teatergrupper till ett sammanlagt antal av 500 a 600 deltagare från ca 15 olika nationer. Under de senaste fyra åren har Invandrarnas Kulturcentrum dessutom haft föreställningari Kägelbanan två dagar i veckan under tiden september—april med teater, dans och konser- ter.

Finansieringen av dessa gästspel sker på olika sätt. Södra Teatern kan i vissa fall genom Riksteaterns "Södranbudget" stå för samtliga kostnader.

Vid ett statligt gästspel förmedlat via landets ambassad får de medverkande lön av sitt lands kulturdepartement. Mottagarparten betalar i allmänhet bara kostnader för kost och logi s