Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21

Statsrådet Johansson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda kostnadsutvecklingen i banksektorn.

Bakgrund

Under den senaste tioårsperioden har det skett en kraftig omstrukturering av kreditmarknaden. Den avregleringsprocess som ägt rum inleddes med att bankernas inlåningsräntor släpptes fria 1978. Viktiga steg i avregleringen togs i och med slopandet av ränteregleringen i maj 1985 och borttagandet av utlåningstaket för banker, bostadsinstitut och finansbolag i november samma år. Åtgärderna innebar att den tidigare kreditransoneringen upphävdes och att det skapades förutsättningar för ökad konkurrens mellan de olika kreditinstituten. Genom att utländska banker tillåtits att etablera sig i Sverige har konkurrensen dessutom skärpts på vissa områden.

Omläggningen av penning- och kreditpolitiken i marknadskonform riktning har sin grund i att förutsättningarna har förändrats. De dominerande drivkrafterna bakom omläggningen har varit dels de stora likviditetstillskott i ekonomin som uppstod genom underskotten i statens budget från slutet av 1970-talet och som förstärktes i början av 1980-talet, dels de institutionella förändringar som skedde på de finansiella marknaderna. Tillkomsten av penningmarknaden och den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bidrog till att det gamla regelsystemets effektivitet avtog. För enskilda låntagare innebar detta system att konsumenten också vid normal kreditgivning hänvisades till avbetalningskrediter och lån i mindre finansieringsföretag till höga räntor.

Avregleringen av kreditmarknaden, och då speciellt slopandet av utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag, har åtminstone övergångsvis lett till att den totala kreditgivningen ökat kraftigt. En del av denna expansion är dock skenbar då krediter som tidigare inte redovisades i statistiken, den s.k. grå kreditmarknaden, överflyttades till den reguljära kreditmarknaden.

Den kraftiga volymökningen på utlåningssidan har sannolikt varit en av flera orsaker till att vinstnivån i bankerna ökat kraftigt efter avregleringen. Bankernas sammanlagda rörelseresultat uppgick till i genomsnitt drygt 7 miljarder kr. per år under 1982--1984 men ökade till nästan det dubbla för 1986. Under år 1987 synes vinstnivån ha varit något lägre men den är fortfarande hög. Denna vinstutveckling har kunnat ske trots att kostnaderna inom banksektorn har stigit mycket snabbt under senare år. Under åren 1984--1986 steg bankernas rörelsekostnader, exkl. kreditförluster, kursskillnader m.m., med i genomsnitt 15 % per år att jämföras med ökningen av den allmänna prisnivån med 6,5 % per år. Det faktum att vinsterna stigit trots en snabb kostnadsutveckling och ökad konkurrens på vissa delmarknader, t.ex. utlandsmarknaden och företagssektorn, tyder på en ökning av de bidrag till vinsten som härrör bl.a. från hushållssektorn. Vad gäller utlåningen till hushållen synes konkurrensen vara stark i vissa avseenden medan den verkar betydligt mer begränsad vad beträffar hushållens sparmedel.

Kostnadsutvecklingen bör utredas

Jag anser det angeläget att kostnadsutvecklingen inom banksektorn dämpas och att konkurrensen stimuleras. Vissa av de frågor som rör banksektorns struktur- och konkurrensförhållanden behandlas i kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06). Som tidigare redovisats i finansplanen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 1 s. 22) anser jag dock att kostnadsutvecklingen i banksektorn och hushållens ställning på kreditmarknaden efter avregleringen bör utredas i särskild ordning. I ett första led bör bankernas kostnadsutveckling kartläggas. Jag avser att återkomma till frågan om hushållens ställning på kreditmarknaden när resultatet från denna utredning föreligger.

Utredningsuppdraget

En särskild utredare bör kartlägga pris- och kostnadsutvecklingen inom banksektorn. I uppdraget bör även ingå att belysa graden av konkurrens mellan bankerna inbördes och mellan banker och andra institut på kreditmarknaden såväl före som efter avregleringen av marknaden. Speciell uppmärksamhet bör ägnas resultatutvecklingen och dess orsaker inom olika sektorer, främst hushållssektorn.

En viktig fråga att belysa i detta sammanhang är hur räntor på bankernas inlåning från hushållen förhåller sig till räntor på annan in- och upplåning om hänsyn tas till kostnaderna för de olika inlåningsformerna. Bankernas räntemarginaler är delvis beroende av i vilken mån bankerna avgiftsbelägger vissa tjänster eller låter kostnaderna för dessa återspeglas i räntesättningen. Utredaren bör studera i vilken utsträckning ränte- respektive avgiftssättningen bidragit till bankernas kostnadstäckning inom olika sektorer.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och vara slutfört före utgången av år 1988.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som gäller kredit- och fondväsendet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda kostnadsutvecklingen i banksektorn,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)