Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över krigsmaterielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.

Bakgrund

Lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är fogad som bilaga till förordningen (1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av utförsellagens bestämmelser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper av materiel. Dessa är i sin tur indelade i undergrupper.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som krigsmateriel, liksom bestämningarna i förteckningen, har i stort sett varit oförändrad under en lång följd av år. En sådan förteckning kan aldrig göras fullständig och entydig. Detta hänger delvis samman med svårigheterna att exakt definiera gränsen mellan civil och militär materiel.

Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under alla förhållanden är att betrakta som krigsmateriel och som har större eller mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För att underlätta klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta uttrycket ''för militärt bruk uformad/e ''. Detta anger att materielen för att falla under utförselbestämmelserna skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteckningen förekommande uttryck är ''speciella delar till'' eller ''speciella tillbehör till''. Dessa bestämningar anger att materielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid gränsdragningen mellan civil och militär materiel använder sig krigsmaterielinspektionen (KMI) -- inom vars ansvarsområde det ligger att göra bedömningar i klassificeringsärenden -- av möjligheten att inhämta synpunkter och råd från teknisk-vetenskaplig expertis på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ordning fått en fastare form genom att regeringen utsett sex experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa experter -- det s.k. teknisk-vetenskapliga rådet -- står till KMI:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem, som kan uppstå vid klassificeringen av materiel. Under senare år har det, vid KMI och det teknisk-vetenskapliga rådets handläggning av klassificeringsfrågor, upprepade gånger konstaterats att den tekniska utvecklingen nödvändiggör en översyn av den förteckning som ligger till grund för klassificeringen.

Det har vidare ifrågasatts om den princip från vilken nuvarande klassificering utgår -- materielens konstruktion -- är tillräckligt täckande. Anledningen är att svensk materiel som klassificerats som ej krigsmateriel utnyttjats i stridshandlingar, bl.a. som vapenbärare och för trupptransport.

Medborgarkommissionen har i sin rapport (SOU 1988:15) framfört att det är angeläget att klassificeringsfrågorna blir föremål för en särskild utredning och framhållit att klassificeringsreglerna är viktiga, eftersom klassificeringen är avgörande för krigsmateriellagstiftningens tillämpningsområde och därmed också för bedömningen av lagstiftningens ändamålsenlighet.

Kommissionen framför vidare att vid översynen en indelning av krigsmaterielen i flera kategorier bör övervägas. Den i 1971 års riktlinjer gjorda uppdelningen mellan defensiva vapen och övriga vapen bör granskas. Klassificeringen av tekniskt kvalificerade system och av krut och sprängämnen är andra områden som kommissionen anser bör granskas.

Förutsättningarna för att låta regeringen tillfälligt förordna att en vara, som inte klassificerats som krigsmateriel men som fått militär användning, skall omfattas av bestämmelserna i utförsellagen bör enligt kommissionen utredas.

Utredningsuppdraget

I enlighet med vad som sägs i propositionen (1987/88:154) med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. bör översynen avse såväl den nuvarande förteckningen över krigsmateriel som krigsmaterielbegreppet.

Utgångspunkten för klassificering bör fortfarande vara konstruktionen, men det bör övervägas om även andra kriterier bör utnyttjas. Översynen bör syfta till att åstadkomma de utvidgningar av bestämmelserna, som kan behövas för att genomföra en korrekt och konsekvent klassificering av civil resp. militär materiel.

Översynen bör omfatta en granskning av om nuvarande princip med endast en kategori krigsmateriel bör tillämpas även i fortsättningen. Ett alternativ kan vara att skilja mellan vapen och vapenbärare å ena sidan och övrig krigsmateriel å den andra. Fotomateriel, hjälmar, C-skyddsmateriel, bromateriel, övningsmateriel samt maskiner och verktyg för underhåll och provning kanske bör betraktas som en särskild kategori. Alternativt bör en indelning i defensiv materiel och övrig materiel övervägas.

Vid tillämpningen av den nuvarande förteckningen uppstår inom några områden ofta tolkningssvårigheter. Det gäller i första hand området elektronisk materiel, där förteckningen uppfattas som omodern och otillräcklig. Kvalificerade datorer med likaledes kvalificerad programvara kan t.ex. utgöra en väsentlig del i ett krigsmaterielsystem eller i en produktionsanläggning för krigsmateriel. Samma dator kan också ha civil användning. Det bör utredas i vilken utsträckning datorer och datorprogramvara skall klassificeras som krigsmateriel.

Även inom det elektriska/elektroniska området i övrigt är gränsdragningsfrågorna många gånger besvärliga. Kriterier som är klarare än de nuvarande bör uppställas bl.a. för att åtskilja civil materiel från krigsmateriel tillverkad med civil materiel som bas.

Översynen bör också omfatta en granskning av den hittills gjorda klassificeringen inom övningsmaterielområdet med förslag till eventuella omklassificeringar/ändringar av klassificeringskriterierna.

Ett annat område som särskilt bör beaktas vid översynen är fortifikatoriska anläggningar -- alltifrån förfabricerade skyttevärn till större berganläggningar -- som för närvarande ej omfattas av krigsmaterielbegreppet.

För tillverkning av krigsmateriel används vanligen speciella apparater och maskiner. Översynen bör omfatta en granskning av klassificeringen av sådana utrustningar.

Kriterierna för klassificering av krut och sprängämnen samt anläggningar för framställning av sådana produkter behöver också ses över. Vad avser krut och sprängämnen bör översynen resultera i ett förslag till klassificering av samtliga i landet tillverkade eller marknadsförda krutsorter och sprängämnen.

Anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen faller under utförsellagen om de innehåller maskiner, verktyg och utrustningar särskilt utformade för tillverkning av krut och sprängämnen, som är krigsmateriel, eller om försäljning av en anläggning innebär upplåtelse av processteknik m.m. för tillverkning av krigsmateriel.

Flertalet sprängämnen har såväl militär som civil användning. I anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen tillverkas ofta även civila produkter. I översynen bör övervägas hur anläggningar och utrustning som kan användas för framställning av såväl krut och sprängämnen som civila produkter skall klassificeras.

Förfrågningar om klassificering kommer i inte oväsentlig omfattning från länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter. Utredaren bör därför ta kontakt med mervärdeskatteutredningen och överväga olika lösningar för att förenkla bestämmelserna för momsbeskattning. Syftet skall vara att minska administrationen av dessa frågor vid skattemyndigheter, försvarets myndigheter och KMI.

Utredaren bör i översynsarbetet belysa vilka statsfinansiella konsekvenser och andra ekonomiska effekter som uppkommer till följd av bl.a. förändringar i krigsmaterielbegreppet.

Även andra frågor som har med klassificeringen av krigsmateriel att göra, och som uppkommer under översynsarbetets gång, bör beaktas och göras till föremål för erforderlig utredning.

Utredningen bör som grund för sitt arbete på lämpligt sätt inhämta erfarenheter från andra länder avseende de frågor översynen skall omfatta.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 1989.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om förbud mot in- och utförsel av krigsmateriel

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- att företa den översyn som jag nyss föreslagit,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)