Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda vissa frågor rörande forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.

Bakgrund

1977 års högskolereform innebar att det nära och nödvändiga sambandet mellan forskning och utbildning betonades. En av högskolereformens grundprinciper var att all högskoleutbildning skulle bygga på vetenskaplig grund. Samtidigt underströks att detta samband inte nödvändigtvis måste innebära att grundutbildning, forskarutbildning och forskning på hävdvunnet sätt etablerades inom en och samma institution. I den nya, breddade och differentierade högskolan skulle det vara praktiskt omöjligt att över hela fältet basera kontakten mellan grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning på en permanent institutionell gemenskap. Statlig högskoleutbildning kom genom reformen att finnas permanent på över trettio orter i landet. Fakultetsorganisation för forskarutbildning och forskning inom högskolan finns i dag vid elva högskoleenheter på sju orter. De senast tillkomna fakulteterna är de i Linköping och Luleå.

Verksamheten inom högskolan måste vara av likvärdig kvalitet oavsett var den är lokaliserad. Det innebär bl.a att också lärare vid högskolor utan fasta forskningsresurser bör hålla kontakt med aktiva forskningsmiljöer och kunna ägna sig åt eget självständigt forskningsarbete. Det förhållandet att fakultetsorganisation för forskarutbildning och vetenskaplig kvalitetsbedömning bara finns vid vissa högskoleenheter innebär således inte att forskning måste utföras enbart vid dessa. Tvärtom bör forskning bedrivas också vid de mindre och medelstora högskolorna. Vid dessa högskolor bygger dock verksamheten på projektfinansiering.

Fakultetsnämndernas ansvar gäller med andra ord inte bara de elva enheter, där sådana ingår i organisationen. Skyldigheten består också i att lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna skall kunna utvecklas i sitt yrke. Detta sker förnämligast genom egen forskning - vid de enheter som har egen fakultetsorganisation lika väl som vid de enheter som inte har någon sådan. Nämndernas uppgift är att inlemma samtliga högskolelärare i en fruktbar yrkesmässig gemenskap, oavsett om högskoleenheten har egen fakultetsorganisation eller ej.

Strävan till en hög och likvärdig kvalitet är grundläggande. Inte minst gäller detta, om vi ser till samhällsutvecklingen i landet som helhet. Ju mer vi inom alla delar av Sverige och svenskt samhällsliv önskar bli en del av världen i stort, desto viktigare blir det att ingen del av högskolan tillåts etablera egna kvalitetskriterier. Också av långsiktigt ekonomiska och regionalpolitiska skäl bör verksamheten vid samtliga enheter som rättesnöre ha den standard som gäller internationellt.

I detta allmänna perspektiv synes utvecklingen vid de mindre och medelstora högskolorna gå åt rätt håll. Under de år som gått sedan högskolereformen har projektverksamheten vid dessa enheter fått en allt större omfattning.

Samtidigt finns det skäl att hysa viss oro. Balansen mellan uppdrag och verksamhet på eget programansvar är inte vad den borde vara. Flertalet projekt vid de mindre och medelstora högskolorna avser utredningar och utvecklingsarbete av uppdragskaraktär. Utmärkande för sådana projekt är att de bara undantagsvis redovisas i en sådan form, att frågeställningar och undersökningsresultat sätts in i sitt vetenskapliga sammanhang. Projekt som är stödda av forskningsråd och statliga sektorsorgan förekommer ännu i förhållandevis ringa omfattning.

För både utbildningen och uppdragsverksamheten vid de mindre och medelstora högskolorna är det angeläget att den forskning, som bedrivs på den enskilda lärarens eget ansvar och vars uppläggning prövas vetenskapligt, vid dessa högskolor ökar. I annat fall är risken stor att det kommer att råda påtagliga skillnader i kvalitet mellan den grundläggande utbildning, de utbildningsuppdrag och de forskningsuppdrag som lärare utför vid de mindre och medelstora högskolorna å ena sidan och vid de enheter som har fakultetsorganisation å den andra.

Uppdraget

En särskild utredare bör nu tillkallas för att göra en samlad bedömning av vilka åtgärder som krävs för att forskning på eget programansvar i rimlig utsträckning kan fortgå också vid de mindre och medelstora högskolorna. Forskning på eget programansvar innebär att forskare ges hela ansvaret för hur problemen ställs och uppgifterna löses och redovisas. Forskning på eget programansvar kan avse både över högskolebudgeten och över forskningsråden finansierad forskning och sektoriellt och industriellt motiverad forskning som syftar till långsiktig kunskapsuppbyggnad inom ett visst område (jfr UbU 1986/87:26, s. 11).

Problemet bör angripas längs två huvudlinjer, den ena avsedd att öka andelen forskarutbildade lärare vid de mindre och medelstora högskolorna, den andra avsedd att förbättra dessa lärares möjligheter att hävda sig i konkurrensen om medel från fakultetsnämnder, forskningsråd och sektorsorgan.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara statsmakternas tidigare beslut om lokaliseringen av fasta resurser för forskning. Utredningsarbetet skall inte avse antalet fakulteter eller storleken och inriktningen av de resurser som ställs till förfogande för högskolorna. Inte heller förutsätts någon förändring då det gäller sättet att bedöma vetenskaplig kvalitet. Vägledande skall konsekvent vara de kriterier som gäller internationellt.

I flera olika sammanhang har uppgifter lämnats om omfattningen och inriktningen av forskning, utvecklings- och utredningsarbete vid de mindre och medelstora högskolorna. Det är angeläget att utredaren som bakgrund till sina förslag lämnar ett aktuellt och relativt omfattande faktamaterial om verksamheten.

De medel som i form av framför allt fakultets- och forskningsrådsanslag ställs till förfogande för forskning på eget programansvar, fördelas efter vetenskapliga kvalitetsbedömningar. Tillgängliga uppgifter tyder på att endast en mindre del av lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna har genomgått forskarutbildning. Det ligger då i sakens natur att denna kategori av lärare som kollektiv betraktat har svårt att hävda sig i konkurrensen om detta slags forskningsresurser.

Jag har i årets budgetproposition (prop 1987/88:100 bil. 10 s. 332) föreslagit att vissa medel bör få användas för olika former av stöd till lärarnas forskarutbildning. Utredaren bör redovisa vilka insatser som nu görs i detta syfte och göra en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som erfordras.

Även för de lärare vid de berörda högskolorna som har genomgått forskarutbildning kan särskilda åtgärder behövas för att forskningsmöjligheterna skall kunna förbättras. En rad insatser görs redan för att på olika sätt underlätta för lärare vid mindre och medelstora högskolor att få tillgång till resurser för forskningsprojekt.

Högskolelektorer och högskoleadjunkter, som avlagt doktorsexamen, har möjlighet att få arbetstid för forskning finansierad med den rörliga resurs som avsätts av fakultetsanslagen. Lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna är för närvarande garanterade viss del av de rörliga resurserna.

Särskilda medel har vidare ställts till de mindre och medelstora högskolornas förfogande för kontaktskapande åtgärder och för att stimulera till ökat arbete på eget programansvar. Till följd av förslag i 1987 års forskningsproposition har medlen ökat kraftigt. Medlen skall bl.a. användas som stöd i lärarnas arbete med att utarbeta konkurrenskraftiga ansökningar till fakultetsnämnder, forskningsråd och sektorsorgan genom att exempelvis anordna seminarier, konferenser och speciell handledning i anslutning till projekt. Budgetåret 1987/88 uppgår de särskilda medlen till sammanlagt 8,6 milj.kr. Under treårsperioden fram till och med budgetåret 1989/90 kommer beloppet att öka till ca 11 milj.kr. per år. Universitets- och högskoleämbetet fördelar medlen mellan högskoleenheterna.

Utredaren bör göra en samlad redovisning av hittills gjorda insatser och lämna förslag till de åtgärder som bedöms erforderliga i fortsättningen.

För forskarutbildningen och forskningen inom högskolan finns fakultetsnämnder/sektionsnämnder. Nämndernas verksamhet skall enligt högskolelagen och högskoleförordningen inte bara avse de universitet och högskolor, till vilka de är direkt knutna. Verksamheten skall också avse omgivande högskolor, som saknar fasta forskningsresurser. Utredaren bör redovisa hur detta närmare har konkretiserats och lämna förslag till hur samarbetet mellan fakultets/sektionsnämnder och högskolor utan fasta forskningsresurser kan förbättras.

Ramar för utredarens arbete

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att utreda vissa frågor rörande forskning vid de mindre och medelstora högskolorna,

att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)