Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare skall tillkallas för att utvärdera prisregleringen på fisk och med utgångspunkt i utvärderingen föreslå lämpliga åtgärder. Samtidigt skall den statliga administrationen på fiskets område gås igenom i syfte att anpassa den till de förändringar som bl.a. översynen av prisregleringen motiverar. Arbetet skall redovisas senast den 1 juli 1989.

Fiskepolitikens mål och medel

Den senaste mer övergripande redovisningen av fiskepolitikens mål och medel gjordes i prop. 1984/85:143 om vissa frågor på fiskets område (JoU 32, rskr. 298).

Fiskepolitikens mål som lades fast år 1978 sammanfattas i prop. 1984/85:143 på bl.a. följande sätt.

''Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är sålunda att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt sätt, dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation.''

I 1978 års beslut betonades bl.a. att förutsättningar skall skapas för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Fisket skall bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning i kust- och skärgårdsområden. Det svenska fisket skall inte påverkas av tillfälliga variationer i importpriserna.

Medlen inom fiskepolitiken är de sedvanliga för de areella näringarna. De rymmer statliga insatser för information, rådgivning, utbildning och forskning. Vidare finns särskild lagstiftning samt statligt ekonomiskt stöd i olika former.

Ett av medlen i fiskeripolitiken är prisreglering. Den skiljer sig från prisregleringen på jordbrukets område genom att den i princip följer en världsmarknadsprislinje. Något gränsskydd liknande det för jordbruket finns alltså inte. Motsvarande frihet gäller dock inte för svensk export till alla andra länder.

Ett syfte med prisregleringen är att den skall styra fisket mot lönsamhet samtidigt som den skall medverka till att utjämna variationer i fiskarnas inkomster. Regleringen skall enligt det grundläggande beslutet år 1978 stimulera till fiske främst för att tillgodose efterfrågan på den inhemska marknaden.

Ansvaret för de statliga åtgärderna på fiskets område flyttades år 1948 från lantbruksstyrelsen. I syfte att ge fisket en mer framskjuten plats inrättades då fiskeristyrelsen som också blev huvudman för fiskeriintendenterna, den dåvarande lokala fiskeriadministrationen. Den verksamhet på fiskets område som bedrevs av hushållningssällskapen överfördes år 1967 i huvudsak till lantbruksnämnderna. År 1976 inrättades under fiskeristyrelsen som ett provisorium särskilda regionala fiskenämnder i varje län. Efter beslut av riksdagen omorganiserades fiskeristyrelsen år 1985. Bl.a. avskaffades fiskeriintendentorganisationen som gick upp i fiskeristyrelsen.

Vid sidan av fiskeristyrelsen och fiskenämnderna handlägger länsstyrelserna vissa frågor om reglering av fiske. Statens jordbruksnämnd och regleringsföreningen Svensk fisk administrerar prisregleringen på fiskets område. Kustbevakningen svarar för övervakning av den svenska fiskezonen samt lämnar uppgifter som underlag för kontroll av fiskets omfattning.

I olika sammanhang har påpekats behovet av att se över prisregleringen på fisk. En översyn aviserades av regeringen bl.a. i prop. 1984/85:143. Även jordbruksnämnden och olika företrädare för fiskenäringen har påtalat behovet av en översyn.

Under de år som har gått sedan beslutet om grunderna för prisregleringen förbereddes och fattades har stora förändringar skett i förutsättningarna för det svenska fisket. Så t.ex. har kuststaterna infört nationella fiskezoner som begränsar det svenska fisket. Handelsöverenskommelser som begränsar vår frihet eller förändrar balansen i fiskutbytet med andra länder har träffats. Fiskbestånden i världshaven har förändrats på sådant sätt att vi får svårare att avsätta vår huvudprodukt, sillen. Detta sammanhänger med den ökade tillgången på sill i Nordsjön och fisket efter denna. Även miljöförändringar i haven och ökat fiske har påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig gällande. Men också nationellt har förändringar skett. Sålunda har den svenska västkustfiskeflottan blivit mer rörlig. Stora delar av den fiskar numera, som en följd av begränsningarna i Västerhavet, regelbundet i Östersjön och påverkar därmed förutsättningarna för den östersjöbaserade fiskeflottan.

Med denna utveckling som bakgrund kan prisregleringen behöva ses över förutsättningslöst. Det har t.ex. ifrågasatts huruvida prisregleringen tillgodoser de mål för fiskeripolitiken som statsmakterna har beslutat. Därtill har anförts att regleringen i viss utsträckning konserverar en ogynnsam struktur inom fisket, att den gynnar fiske som redan är lönsamt i stället för att stimulera till övergång från icke lönsamt till lönsamt fiske samt att den motverkar andra medel i fiskeripolitiken. Kritik har också framförts mot regleringen för att den skulle missgynna den svenska fiskberedningsindustrin och konsumenterna i stället för att som avsikten var gynna även dessa intressen. Allt större andel av tillgängliga medel inom regleringen används för statligt stöd i former som inte har någon anknytning till det ursprungligen beslutade regleringssystemet.

Vad jag nu har redovisat motiverar en översyn av prisregleringen på fisk. Vidare bör en översyn göras avseende den statliga administrationen på fiskets område. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål. Översynen bör göras inom sådan tid att förslag till förändringar kan beslutas av riksdagen inför budgetåret 1990/91.

Av min redovisning i det föregående framgår att det inte finns någon samlad utvärdering av hur prisregleringen på fisk har fungerat. I viss utsträckning går uppfattningarna isär om regleringens effekter. Utredaren bör därför göra en utvärdering av regleringens effekter m.m. för tiden från år 1981 då regleringen i sin nuvarande utformning började tillämpas praktiskt. Av utvärderingen bör det framgå bl.a. hur regleringen har påverkat produktiviteten inom fisket, inkomsterna i fisket och deras fördelning, sysselsättningen inom olika kuststräckor och förutsättningarna för den svenska industrin att bereda fisk. För utvärderingen bör utredaren så långt som möjligt utnyttja de erfarenheter som har samlats hos bl.a. jordbruksnämnden, Svensk fisk, statens pris- och konkurrensverk, fiskeristyrelsen och fiskets organisationer.

Utredaren bör med utgångspunkt i denna utvärdering lämna förslag i fråga om prisregleringens funktion som ett medel i fiskeripolitiken. Om utredaren finner att prisregleringen skall avvecklas, ersättas med någon annan form av styrmedel eller omformas skall detaljerade förslag lämnas till hur detta skall genomföras.

Utgångspunkten för förslagen bör vara det övergripande målet för fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop. 1984/85:143. En annan given förutsättning är de regler för internationell handel som Sverige har bundit sig för och följderna av eventuella förändringar härav. Det innebär bl.a. att förslagen skall främja den samlade fiskenäringen genom att skapa förutsättningar för rationalisering av yrkesfisket och fiskberedningsindustrin, främja avsättningen av svenskfångad fisk och produkter av den både på den inhemska marknaden och exportmarknaden samt öka förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av svenska fiskekvoter. I sammanhanget bör även bedömas om det statliga rationaliseringsstödet bör förändras.

Av vad jag har redovisat i det föregående framgår att den statliga administrationen på fiskets område är uppdelad på flera olika organ. Den har en utformning som enligt min mening kan ifrågasättas, bl.a. med hänsyn till fiskenäringens begränsade storlek. Samtidigt har de senaste årens utveckling inom havsrättens område inneburit starkt ökade arbetsuppgifter. En översyn av prisregleringen motiverar dessutom en granskning av den statliga fiskeadministrationen. Utredaren bör därför göra en förutsättningslös översyn av denna inkl. fiskenämnderna. De nuvarande mera lokala uppgifterna för fritidsfisket m.m. bör i fortsättningen kunna överlämnas till kommunerna. I sammanhanget bör utredaren i syfte att skapa bättre samordning och översikt överväga att överföra länsstyrelsernas nuvarande ansvar för regleringen av visst fiske till den centrala statliga fiskeadministrationen i likhet med vad som gäller för bl.a. vandringsfisk. En försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning som även omfattar fiskefrågor pågår för närvarande i Norrbottens län. Försöksverksamheten utvärderas av en särskild kommitté. Utredningen bör även beakta kommitténs överväganden.

Utredningsmannen bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda arbetstagarorganisationer. Vid översynen bör övervägas om avvägningen är lämplig mellan fiskeristyrelsens fasta resurser i form av personal, utrustning m.m. och fria ekonomiska resurser för olika arbetsuppgifter som t.ex. forsknings-, undersöknings- och laboratorieverksamhet.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att se över prisregleringen på fisk och vissa därmed sammanhängande frågor

att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)