Prop. 1984/85:143

om vissa frågor på fiskets område

Prop. 1984/85: 143

Regeringens proposition 1984/85: 143

om vissa frågor på fiskets område;

beslutad den 28 februari l985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

2 Föredraganden

Betänkandet (Ds Jo 1984: 6) Bättre yrkesfiske

SAMMANFATTNING

Allmänt

Tillgången på fiskevatten är relativt god i Sverige. Lan— det har såväl havsområden som en lång kuststräcka samt ett stort antal insjöar och vattendrag. Utformningen av 1950 års fiskerättsliqa regler ger var och en rätt att fiska inom stora områden.

Förutsättningarna för det svenska fisket har förändrats mycket sedan 1950. Redskapen har t.ex. blivit betydligt lättare att sköta i och med övergången till syntetmate— rial. Samtidiqt har såväl fritiden som allmänhetens båt— innehav ökat. Detta har gjort det möjligt för många med- borgare vid sidan av yrkesfiskare att ägna sig åt fiske.

Under den senaste tioårsperioden har också förutsättning- arna för det svenska fisket till havs förändrats mycket. Genom utvidgning av olika länders fiskezoner finns i dag - med undantag av den s.k. vita zonen utanför Gotland - inte längre något fritt internationellt fiskevatten inom områden, där svenska yrkesfiskare av tradition bedrivit sitt fiske. Svenska yrkesfiskare är därigenom i huvudsak hänvisade till att fiska på svenskt vatten och inom den svenska fiskezonen. För att fiske skall få bedrivas inom annat lands territorialvatten eller fiskezon krävs att avtal därom träffats mellan Sverige och ifrågavarande land.

Det svenska fisket är därjämte i stor utsträckning kvo- terat. Kvoterinqen har tillkommit i syfte att förhindra överfiskning.

För att fiske skall kunna bedrivas kontinuerligt, måste fisket anpassas till de biologiska förutsättningar som råder. Endast därigenom kommer fiskbestånden att kunna bevaras och även fortsättningsvis utgöra en förnyelsebar resurs. Detta faktum är av grundläggande betydelse för det framtida svenska fisket.

Tillgång och efterfrågan på fisk såväl inom Sverige som i andra länder är av avgörande betydelse för det svenska yrkesfiskets möjligheter att bestå och utvecklas. Sill/

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 143 56

strömming och torsk är de viktigaste arterna för svenskt fiske.

Bestånden av sill/strömming runt de svenska kusterna är f.n. goda. Marknadssituationen såvitt gäller avsättning

för konsumtion är emellertid i dagsläget bekymmersam.

I fråga om torsk är beståndssituationen i östersjön f.n. god. För torsk är också marknadssituationen relativt ljus. Detta förhållande kan antas bestå under överskådlig tid.

Den viktigaste uppgiften för de svenska sill/strömmings- fiskarna bör, anser vi, vara att skapa en ökad efterfrå-

gan på svenska sillprodukter inom och utom landet.

Licenssystemet

Några formella hinder finns i dag inte för den som vill börja yrkesfiska i vårt land. Innehav av yrkesfiskelicens är alltså inte något formellt krav. Licensinnehav är dock en nödvändig förutsättning för att yrkesfiskare skall kunna få del av det statliga ekonomiska stödet i form av

framför allt prisstöd och rationaliseringsstöd.

Någon form av statligt stöd till yrkesfisket kommer en- ligt vår uppfattning att behöva utgå även fortsättnings- vis. Den grupp fiskare, som samhället är berett att stöd— ja, bör därför även i framtiden kunna särskiljas från and- ra fiskande. En möjlighet härtill erbjuder nu gällande li- censsystem. Detta system fungerar numera relativt väl och det bör därför behållas i sina huvuddrag.

Licenssystemet föreslås dock förenklat på så sätt att en— dast enskilda licenser och licenser för fiske med skepp skall finnas. De enskilda licenserna skall gälla för fis- ke med fartyg, som är mindre än skepp, oberoende av hur många personer som finns ombord och som deltar i fisket. Härigenom förenklas förhållandena för de fiskare, som ibland fiskar ensamma och ibland två eller flera tillsammans i

lag under förutsättning att fisket bedrivs med mindre far- tyg än skepp.

Det bör, anser vi, vara en uppgift för den inom fiskeristy- relsen verksamma planeringskommittén att årligen lämna förslag till ramar för licensgivningen.

Meddelandet av licenser skall enligt förslaget även fort- sättningsvis handhas av fiskeristyrelsen och fiskenämnder— na. Rent formellt bör dock licensgivningen ligga hos fis-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85:143 57

keristyrelsen med rätt för styrelsen att till fiskenämnd

delegera handläggningen av ärende om enskild licens.

Uppnådd pensionsålder bör enligt förslaget utgöra grund för återkallelse av licens. Skälet härtill är att stat- ligt ekonomiskt stöd inte anses böra kunna utgå till den. som uppbär ålderspension. Det bör dock uppmärksammas att återkallelse av licens inte automatiskt innebär att en

pensionär inte skall anses som yrkesfiskare.

Regionalpolitiska hänsyn skall tas vid licensgivningen. Detta bör gälla oberoende av om ansökan avser licens för fiske med skepp eller enskild licens.

Inriktning av yrkesfisket

En viss obalans råder mellan å ena sidan fiskeflottans fångstinriktning och å andra sidan avsättningsmöjlighe— terna beträffande den fångade fisken.

Om det i en licens vore möjligt att ange begränsningar exempelvis i fråga om fiskeinriktning - s.k. riktade li— censer - skulle sannolikt ett antal nya licenser kunna beviljas dem, som var intresserade av att fiska efter ar- ter, där förutsättningar för ett ökat fiske ansågs före— ligga.

Mot bakgrund av de negativa effekter som riktade licenser skulle kunna ge upphov till föreslår vi emellertid att en sådan ordning inte införs. En eftersträvad inriktning av fisket bör i stället kunna nås med ett mer aktivt utnytt- jande av prisregleringssystemet. Kommittén föreslår att en del av prisregleringsmedlen i fortsättningen skall kunna användas till särskilda insatser genom pristillägg för att stimulera en ökning av ett visst fiske. Genom att tillämpa bestämmelserna om det statliga ekonomiska stödet till fisket mer flexibelt och stödet till förädlingsin— dustrin mer marknadsanpassat kan utvecklingen främjas yt- terligare.

Fördelning av fisket mellan olika kategorier fiskande

Enligt vår uppfattning bör fisket även i framtiden så långt det är möjligt vara fritt för var och en. I vissa konkurrenssituationer bör emellertid visst företräde kun- na ges yrkesfisket.

Konkurrensförhållandena mellan olika kategorier fiskande är inte likartade inom allt fiske. Förhållandena är olika

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 143 58

i havet och i insjövatten och de varierar dessutom mellan olika kuststräckor.

Viss konkurrens kan förekomma också mellan olika yrkesfis- kare. Denna fråga regleras i regel internt inom yrkesfis- ket påså sätt att fiskets organisationer utfärdar bestäm- melser om t.ex. högsta tillåtna kvoter per fartyg och tidsenhet.

Förbehåll av redskap

Innehav av licens för yrkesfiske har i dag inte någon be— tydelse för rätten att använda olika redskap.

Det är enligt vår uppfattning rimligt att det fiske, som samhället förklarat sig berett att stödja, ges bättre för— utsättningar att kunna bedrivas. Detta kan ske endast om

det är möjligt att kontrollera hur många som utnyttjar resursen.

Ett sätt att åstadkomma detta vore att förbehålla licen- sierade yrkesfiskare rätten att använda alla de mängdfång— ande redskap, som används vid havsfiske. Det icke-licen- sierade yrkesfisket till havs är dock f.n. inte särskilt omfattande. En reglering av nyssnämnt slag skulle därför enligt vår uppfattning vara onödigt omfattande. Vi har i stället valt att föreslå att endast trål skall vara yrkes- fiskeredskap. Trålredskap är fångstintensiva och tar i an- språk stora utrymmen på fiskeplatserna.

Den som innehar yrkesfiskelicens skall - utom såvitt gäl- ler vattnen utanför Norrbottens län och Vänern - rent ge— nerellt ha rätt att fiska med trål, där sådant fiske får bedrivas. Rätten att bedriva fiske med trål bör dock en— ligt vår uppfattning inte begränsas till endast licensie- rade yrkesfiskare. Sådan rätt bör tillkomma den som är yrkesfiskare, oavsett om han har licens eller ej.

Det utanför Norrbottens läns kust och i Vänern bedrivna trålfisket bör enligt vår uppfattning föras in under de allmänna regler som gäller för trålfiske. Detta innebär att trålfiskeområden bör läggas ut på allmänt vatten inom dessa områden. lnom trålfiskeområden skall, enligt vårt förslag, fiske med trål få bedrivas endast av den som har tillstånd att bedriva sådant fiske. Yrkesfiskelicens före- slås gälla som sådant tillstånd. Utanför Norrbottens läns kust och i Vänern är resursen emellertid begränsad. Rät— ten att bedriva trålfiske inom ifrågavarande områden bör därför fordra särskilt tillstånd av fiskeristyrelsen.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 143 59

Genom vårt förslag försvinner möjligheten för andra än yr— kesfiskare att fiska med trål.

Med yrkesfiskare avser vi den, för vars försörjning fis— ket är av väsentlig betydelse. Den som har fiske som enda yrke eller huvudyrke är självklart att anse som yrkesfis— kare. A andra sidan kan den, som är heltidsanställd i an- nan verksamhet eller i övrigt på heltid ägnar sig åt an— nat yrke inte anses som yrkesfiskare. För att någon skall anses som yrkesfiskare bör enligt vår uppfattning veder— börande därjämte vara registrerad för mervärdeskatt för

fiske. För detta krävs f.n. en årlig omsättning i fisket på minst 10 000 kr.

Särskilda regler för kustfisket

Begränsningar av allmänhetens rätt att fiska bör enligt vår uppfattning endast införas i de fall, då ett fritt fiske av resurs— eller utrymmesmässiga skäl inte längre bedöms kunna få fortsätta. Begränsningen bör dock inte vara så omfattande att allt fiske hindras eller att ett berättigat husbehovsfiske omintetgörs. Exempel på en si- tuation, då allmänhetens fiske bör kunna begränsas, är då yrkesfiskarna inte får tillräckligt utrymme för sina red- skap och därför i betydande mån hindras i sitt fiske.

Om fiskresursen inom visst område är hotad, torde syftet med bestämmelser som begränsar fisket uppnås bäst om allt fiske inom området förbjuds. Inom ett sådant område bör därför inte något som helst fiske tillåtas under den tid fredningen gäller. Det kan finnas områden som omfattas av fiskevårdande föreskrifter där fiske kan tillåtas med mindre fångstintensiva redskap. Sådant fiske bör då vara generellt tillåtet inom sistnämnda område. Om resursen där också skulle tåla visst fiske med andra redskap, bör till- stånd (dispens) att bedriva sådant fiske inom området kun- na meddelas. Företrädesrätt bör därvid, enligt vår uppfatt- ning, ges yrkesfiskare.

Denna företrädesrätt till fiske kan dock, om ersättnings- krav från de enskilda fiskerättsägarna skall undvikas,

inte avse annat än fiske på allmänt vatten.

Enligt vår uppfattning bör även i en konkurrenssituation

avseende utrymmet på fiskeplatserna företräde kunna ges yrkesfiskare.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 143 60

Begränsningar skall kunna förekomma endast inom de vatten- områden, där konkurrensen är avsevärd och yrkesfisket hindras i betydande mån. Detta torde regelmässigt innebä-

ra att endast mindre områden blir aktuella för begräns—

ningar.

Avgörande för hur omfattande begränsningen skall göras bör som tidigare sagts vara behovet av begränsningar i det enskilda fallet. Avsikten med vårt förslag är att

skapa förutsättningar för ett kustnära yrkesfiske att be— stå som näring.

Enligt vår uppfattning bör våra förslag vara generella och kunna anpassas till varierande förhållanden. Vi har därför valt att föreslå ett allmänt bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om begränsningar beträffande fiske med alla rörliga redskap på allmänt vatten vid lan- dets hela kuststräcka. En förutsättning för att länssty- relsen skall få besluta om begränsningar är dock att kon—

kurrensen med yrkesfisket om utrymmet är avsevärd.

Inom område där fisket begränsats får fiske, som omfat- tas av begränsningen, bedrivas endast av den som har tillstånd därtill. Sådant tillstånd får endast meddelas yrkesfiskare. Yrkesfiskelicens skall enligt vår uppfatt- ning automatiskt gälla som sådant tillstånd. För yrkes- fiskare, som inte innehar licens för yrkesfiske, medde- las tillstånd av länsstyrelsen.

I fråga om enskilt vatten föreslås begränsningar av all— mänhetens fiske kunna komma i fråga endast vad gäller fisket med ryssjor på västkusten.

Fiske i insjövatten

Också på allmänt vatten i de stora sjöarna bör enligt vår uppfattning allmänhetens fiske kunna begränsas till för— män för yrkesfisket, när betydande konkurrens föreligger om utrymmet.

Forstahandsförsäljning av fisk

En effektiv förstahandsförsäljning och distribution av fisk är nödvändig för att fiskerinäringen även i fort- sättningen skall utvecklas positivt. Samordnade insatser inom fiskförsäljningsverksamheten kan medverka till ökad effektivitet. Samordning är också en nödvändig förutsätt-

ning för att det nuvarande prisregleringssystemet skall

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 143

kunna fungera som avsett. Kommittén förordar att pris- stöd inom ramen för normprissystemet betalas ut endast till licensierade yrkesfiskare, som levererar till uppkö—

pare vilka deltar i en samordning av försäljningen.

61

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 143 62

Bilaga .?

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984: 6) Bättre yrkesfiske

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av riksåklagaren. rikspolisstyrelscn. gcncrultullstyrclscn. riksskattcverket, näringsfrihctsombudsmannen. sta- tens pris- och kartellnämnd. fiskeristyrelsen. statens jordbruksnämnd. sta- tens naturvårdsverk. arbetsmarknadsstyrelscn. statens industriverk, kam- markollegiet. statskontoret, riksrevisionsverket. statistiska centralbyrån. hovrätten över Skåne och Blekinge. kammarrätten i Sundsvall. länsstyrel- serna i Stockholms. Östergötlands. Gotlands. Blekinge. Malmöhus. Göte- borgs och Bohus. VärmlandS. Örebro, Västernorrlands. Jämtlands och Norrbottens län. delegationen för samordning av havsrcsursverksamheten sami gemensamt av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevatten- ägarcförbund. Vidare har yttranden avgetts av Norrbottens skärgårdsiis- kares förening. Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges sportfiske- och iiskevårdsförbund. Vattenbrukarnas riksförbund. Västkustens husbehovs- fiskares förbund. Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.. Kooperativa förbundet. Sveriges grossistförbund. Sveriges sill-. fisk- och skaldjurspro- ducenters förening. Blekingeflskarenas centralförening samt gemensamt av Gävle fisk ek. för.. Norrbottens läns fiskförsäljningsförening. Stock- holms läns liskförsäljningsförening. Västerviks iiskförsäljningsförening, Ölands liskliléfabrik och Östergötlands liskförsäljningsförening. Vidare har yttranden avgetts av Storsjöfiskarncs försäljningsförening och Öster- .. sjöfiskarnus fiskcentrul.

Riksåklagaren har bifogat yttranden av länsåklagarna i Blekinge. Krono- bergs och Kristianstads län. Fiskcristyrelsen har bifogat yttranden av fiskenämnderna i Värmlands. Jämtlands och Norrbottens län. Några av länsstyrelserna har bilagt yttranden av kommuner. regionala myndigheter och andra organ.

] Allmänt

1.10 Arbetsmarknadsstyrelsen — — — vill — — — framhålla vikten av att sysselsättningsmässiga och regionala aspekter beaktas i anslutning till utredningens förslag till olika åtgärder.

1.14 Statskontoret — — — efterlyser en redovisning av förutsättningarna för det svenska fisket med avseende på tillgång. avsättningsmöjligheter och lönsamhet och vilken omfattning havsfiske med stora skepp, fiske med mindre fartyg och med fasta redskap i skärgårdar och större sjöar samt

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 143 63

odling av fisk i skärgårdar sjöar och vattendrag bör ha för att det politiska målet skall nås. Vidare efterlyses en översikt om hur fiskdistributionen i form av färsk. frusen och konserverad fisk bör utformas. Det ankommer i och för sig på fiskeristyrelsen att följa dessa frågor.

1.17 Hovrätten över Skåne och Blekinge — — — som saknar särskild erfa- renhet av de frågor som behandlas i betänkandet, har granskat detta endast från lagteknisk synpunkt. Hovrätten har därvid ej funnit anledning till erinran mot förslaget.

1.19 Länsstyrelsen i Stockholms län — — — är i huvudsak positiv till utred- ningens förslag — - —.

1.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: De förslag som fiskekommittén lägger fram kan i stort tillstyrkas. — — —

1.33 Sveriges fiskares riksförbund —- — — instämmer till alla väsentliga delar i kommitténs förslag i de olika frågorna. — — -

1.34 Sveriges sportfiske- och l'iskevårdsförbund: — — — Utredningen har — — — inte i tillräcklig utsträckning — -— — redovisat några radikala åtgärder för att man i fortsättningen skall komma till rätta med den överfiskning och konkurrens om resursen som idag är aktuell inom stora delar av de all- männa och fria fiskevattnen.

— — — Det torde således även i fortsättningen bli möjligt för alla katego- rier fiskande att utan större inskränkningar bedriva sitt fiske.

1.38 Kooperativa förbundet: —- —- —- Utredningens förslag att med olika medel öka det svenska industrifisket tillstyrks — —- —.

2 Yrkesfiskelicenser

De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om att li- censsystemet skall behållas. att riktade licenser inte skall införas. att pensionärer inte skall få ha licens. att regionalpolitiska bedömningar skall göras vid licensbeslut och licenssystemet skall förenklas.

2.3 Generaltullstyrelsen: — — — Enligt 25 FL i föreslagen lydelse får trål- fiske endast bedrivas efter särskilt tillstånd som endast får beviljas yrkes- fiskare. "varmed avses den för vars försörjning fiske är av väsentlig betydelse". Licens enligt förordningen ( 1978: 517) om licens för yrkesfiske gäller med visst undantag enligt llö fiskeriförordningen som tillstånd till

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 143 64

trålfiske. Med hänsyn härtill anser styrelsen att licens för yrkesfiske endast kan beviljas den som är yrkesfiskare i FLzs mening. Styrelsen vill därför föreslå att i 25 förordningen om licens för yrkesfiske orden "eller annat fiske av betydelse för hans försörjning" utgår.

2.7 Fiskeristyrelsen har i framställningar till regeringen framställt önske- mål om att få rätt utfärda riktade licenser dvs. att en licens enbart skulle

avse fiske efter vissa arter. — — — Styrelsen motsätter sig — — — inte att prisregleringssystemets möjligheter prövas under några är. — —— — — - — Styrelsen ser — — — all anledning att instämma i kommitténs

uppfattning att licenssystemet bör behållas. Med hänsyn till konsekvenserna av kommitténs förslag avstyrker fiske- ristyrelsen ändring av 25 licensförordnigen.

— - — I sak stöds förslaget att pensionärer inte bör ha yrkesfiskelicens om inte särskilda skäl föreligger. — -— —

Styrelsen har ingen erinran mot att ett krav på hänsynstagande till regionala intressen och aspekter skrivs in i 35 licens— förordningen. Det kan dock ifrågasättas om inte sådana intressen i förordningen bör benäm- nas "regionalekonomiska'".

Styrelsen stödjer kommitténs förslag att licensgivningen formellt skall ligga hos fiskeristyrelsen men att ärenden om enskild licens delegeras till nämnderna. — — —

En ledamot av liskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anför i reservation: Undertecknad kan inte dela Fiskeristyrelsens beslut angående licenssyste- met. Jag anser att licenser för yrkesfisket skall finnas även i fortsättningen. Licensen skall dock endast utgöra grunden för erhållande av det statliga stödet.

Om fiskare kan bevisa att han uteslutande försörjer sig på fiske måste han enligt min mening ha möjlighet att erhålla dispens från bestämmelserna om redskapsanvändning genom speciella beslut i Fiskeristyrelsen.

2.8 Statens jordbruksnämnd: — — — Ett licenssystem är enligt jordbruks- nämndens uppfattning nödvändigt för att avgränsa det yrkesmässiga fisket från annat fiske för att kunna garantera att prisstöd endast utgår till yrkesfiskare. Jordbruksnämnden anser liksom fiskekommittén att all licensgivning bör ligga hos fiskeristyrelsen. Till skillnad mot kommittén är nämnden emeller- tid tveksam till att beslut om enskilda licenser normalt bör delegeras till fiskenämnderna. — — —

Vad gäller styrning av den enskilda licensgivningen med detaljerade ramar har jordbruksnämnden svårt att inse hur en sådan ordning i prakti- ken skulle kunna fungera. — — —

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 143 65

Jordbruksnämnden vill —- — — tillstyrka kommitténs förslag med hänsyn till att det innebär en förenkling av nuvarande rutiner. Skulle det visa sig att genomförandet ger betydande negativa effekter av det slag som ovan påtalats, bör systemet omprövas — — —.

Jordbruksnämnden har inget att erinra mot kommitténs förslag att pen- sionär inte bör vara berättigad till pristillägg. Licens bör i konsekvens härmed normalt inte kunna vara utställd på pensionär.

Vad gäller kommitténs förslag att regionala hänsyn bör. tas vid licensgiv- ningen kanjordbruksnämnden tillstyrka en sådan ordning. Grunden för om licens kan ges eller ej bör alltid vara avsättnings- och beståndssituationen. Den regionala hänsynen bör komma till uttryck genom att denna vid prövning vägs in om antalet licensansökningar är fier än det finns utrymme för.

— — — Jordbruksnämnden inser -— — — att det är förenat med svårigheter att nu införa ett system med riktade licenser samtidigt som det finns ett stort antal äldre licenser som inte har någon inskränkning vad avser fis- keinriktning. Ett sådant system skulle framstå som orättvist. Jordbruks- nämnden vill däiför nu inte gå emot kommitténs förslag i detta hänseende.

2.10 Arbetsmarknadsstyrelsen: ———— Enligt utredningens uppfattning skulle det fiskeripolitiska målet lättast kunna nås om regionalpolitiska hänsyn togs redan vid licensgivning till yrkesfisket. Utan att i detalj ta ställning till reglerna för licensgivning, delar styrelsen denna uppfattning.

2.11 Statens industriverk - — — instämmer i utredningens uppfattning att någon form av statligt stöd till yrkesfisket behöver utgå även fortsättnings- vis. Den grupp fiskare. yrkesfiskare. som samhället är berett att stödja, bör därför även i framtiden kunna särskiljas från andra fiskande. Industriver- ket ansluter sig också till kommitténs förslag att det nuvarande licenssyste-

met, som fungerat relativt väl, bibehålls men i den förenklade form som utredningen föreslår.

lndustn'verket ansluter sig till utredningens förslag —- — - om att regio- nalpolitiska hänsyn skall tas vid licensgivningen. Sådana hänsyn skall kunna tas oberoende av om ansökanden ämnar bedriva fiske till havs, i skärgården eller i insjövatten.

2.15 Riksrevisionsverket — — —- har inget att erinra mot förslaget att antalet licenstyper begränsas till två samt att alla licensbeslut formellt läggs hos fiskeristyrelsen. Förslaget att i licensförordningen ta in en bestämmelse om regionalpolitiska hänsyn är närmast en anpassning till vad som redan 5 Riksdagen I 984/85 . ! saml. Nr 143

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85:143 66

gäller för rationaliseringsstödet, men torde i sig inte medföra någon väsent- lig förändring av gällande praxis.

Utredningen menar att licenssystemet även l'ramdeles främst skall vara ett instrument för att skilja det stödberättigade fisket från övrigt liske och avvisar tanken att införa s.k. riktade licenser. RRV delar utredningens uppfattning om riktade licenser. Ett sådant system blir i flera avseenden svårhanterligt. Skulle en ökad statlig styrning behövas bör man i ökad utsträckning utnyttja de ekonomiska styrmedel som redan finns.

2.19 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen föreslår en förenkling av licenssystemet genom att laglicensen försvinner medan enskild licens och licens för skepp kvarstår. Denna förenkling är enligt länsstyrelsens mening positiv. Förslaget om en centralisering av licensgivningen rimmar dock inte med syftet om regionalpolitiska hänsyn vid licensgivningen. Ärenden om enskilda licenser bör. i likhet med vad som sker idag. handläggas och beslutas av liskenämnden. — — —

2.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Det föreslagna licenssystemet med endast enskilda licenser och licenser för fiske med skepp tillstyrks. — — — Länsstyrelsen finner det också angeläget att regionalpolitiska aspekter beaktas vid prövning av licensärenden. —— — —

2.21 Länsstyrelsen i Gotlands län -— — — anser — — — att licenssystemet bör finnas kvar. — — — Länsstyrelsen finner — — — ingen anledning att motsätta sig att en omläggning sker i enlighet med förslaget om detta för hela riket kan anses vara ett rationellare system. Länsstyrelsen har inte heller något att erinra mot att uppnådd pensionsålder utgör grund för återkallande av licens.

Utredningen föreslår att regionalpolitiska hänsyn skall tas vid licens— givning och påpekar att licensgivande myndigheter i fortsättningen bör samråda med berörda länsstyrelser. Länsstyrelsen instämmer i denna upp— fattning. — — —

— — — Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att riktade licenser ej bör införas.

2.22 Länsstyrelsen i Blekinge län —- — — anser — — — att systemet med licensiering av yrkesfiskare är bra. - — —

— — — tillstyrker länsstyrelsen förslaget till uppdelning av yrkesfiskeli- censer. — -— —

— — — Länsstyrelsen —- — —- tillstyrker kommitténs förslag i denna del [begränsning för pensionärer]. l betänkandet föreslås att regionalpolitiska skäl skall vägas in vid licens-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 143 67

givningcn. Länsstyrelsen som inom ramen för sitt regionalpolitiska an- svarsområde hanterar skärgårds- och glesbygdsfrågor. vill gärna instämma i motiven för fiskekommitténs förslag. — — —

- — — De invändningar fiskekommittén anför är enligt länsstyrelsens mening ett fullgott skäl för att avvisa tankar om riktade licenser.

Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Lundström och Peterson) samt två suppleanter (Roos och Thorell) anmäler skiljaktig mening i frågan om indragning av yrkesfiskelicens i samband med uppnådd pensionsålder.

2.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län — — — har inget att erinra mot denna förenkling. Däremot anser länsstyrelsen i likhet med liskenämnden i länet och Skånes Fiskareförbund att den föreslagna lägsta bruttoinkomsten för erhållande av fiskelicens. 10000 kr.. är för låg och att inkomsten i stället bör uppgå till lägst 50000 kr.

2.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Kommitténs förslag att slå ihop laglicens för båt och enskild licens skulle enligt länsstyrelsens bedömning inte innebära så stora förändringar för de nuvarande licensin- nehavarna. Däremot skulle den framtida licensieringen bli mycket svår- styrd. När man nu efter några är har börjat få ordning på systemet måste det finnas mycket starka skäl för att införa nya regler som innebär att möjligheterna att reglera kapaciteten i fisket minskar. Den förenkling som de fiskare som bedriver lagfiske med båtar skulle få genom att licensen slås ihop med den enskilda är enligt länsstyrelsens uppfattning inte ett tillräck- ligt starkt skäl.

Länsstyrelsen ställer sig positiv till utredningens överväganden om att regionalpolitiska hänsyn skall kunna tas vid licensiering. Det bör bli en uppgift för länsstyrelsen att göra de prioriteringar som behövs.

Beträffande riktade licenser anser länsstyrelsen liksom kommittén att dessa inte bör införas, utan att i stället prisregleringen tillämpas aktivare för att styra fisket.

2.25 Länsstyrelsen i Värmlands län — — — ställer sig ytterst tveksam till förslaget att uppnådd pensionsålder ska medföra att licensen återkallas. Denna fråga bör i praktiken lösas generöst.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att behovet av sysselsättning skall beaktas vid licensgivning.

2.27 Länssstyrelsen i Västernorrlands län — — -— anser fiskekommitténs förslag beträffande fiskelicenssystemet bra utformade. Erfarenheterna av fiskenämndernas handläggning av enskilda licenser är emellertid enbart goda.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 143 68

Länsstyrelsen kan därför inte tillstyrka en centralisering av besluten till fiskeristyrelsen. De regionalekonomiska intressena kan pä ett mycket hättv re sätt vägas in vid handläggningen på regional nivå varför fiskenämnderna även i fortsättningen bör få besluta om enskilda fiskelicenser.

— — — På grund av de negativa effekterna med riktade licenser föreslås ej att någon sådan nyordning införes. Länsstyrelsen anser att utifrån erfa- renheterna i länet är kommitténs bedömning riktig.

2.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det angeläget att licensgivande myndighet vid sin prövning väger in regionalpolitiska aspekter och anser det naturligt att myndigheten därvid har erforderligt samråd med berörd länsstyrelse.

2.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län — — — delar utredningens uppfattning att behov finns att även i framtiden kunna särskilja den grupp fiskare som samhället är beredd att särskilt stödja och att licenssystemet därför bör bibehållas. Länsstyrelsen har heller ingenting emot den förenkling av licenssystemet som föreslås dvs. att laglicenserna slopas.

Länsstyrelsen är också positiv till förslaget om att särskild regionalpoli- tisk hänsyn skall tas när det gäller att bevilja licenser. Länsstyrelsen vill dock understryka att om det skall bli möjligt att ta reell regionalpolitisk hänsyn bör licensgivningen ske regionalt.

2.32 Norrbottens skärgårdsfiskares förening: — — — licenssystemet bör bi- behållas. Fastare principer för licensgivning bör utarbetas för att prövning skall kunna göras om vederbörande uppfyller de krav som uppställs för att betecknas som yrkesfiskare.

2.33 Sveriges fiskares riksförbund — — — tillstyrker kommitténs förslag att licenssystemet bör behållas. Vi vill dock understryka den kritik som riktats mot systemet genom att fiskenämnderna har praktiserat så olika regler vid handläggningen av licensfrågorna. Licenssystemet har också skadats ge- nom bristen på klara riktlinjer från fiskeristyrelsen och i de fall sådana förekommit, bristen på intresse hos fiskenämnderna att följa dessa. Yrkes- fisket kan inte acceptera att så olika regler gäller för erhållande av licens beroende på i vilket län man bor. Det är därför viktigt att dessa brister snarast kan avhjälpas. — — —

— — — Vi har — — — beslutat stödja kommitténs förslag. dvs. att inneha- vet av licens endast kopplas till rätten att erhålla statligt stöd.

Den föreslagna ändringen av licenssystemet som innebär borttagandet av laglicenser för båtar. har vissa fördelar. — — —. — — — vi är inte helt övertygade om att en ändring bör genomföras enligt kommitténs förslag.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 143 69

Samtidigt understryker vi önskvärdheten av att licenssystemet förenklas.

Uppnädd pensionsålder bör enligt utredningen utgöra en grund för äter- kallclse av licens för yrkesfiske. SFR tillstyrker kommitténs förslag.

Förslaget att handläggningen av licenserna skall ligga hos fiskeristyrel- sen och delegeras tilI fiskenämnderna tillstyrkes. — — —

- — — Vi vill också understryka vår uppfattning. att om samhället anser det värdefullt med en bofast befolkning i skärgården så måste den fiskare som lever och arbetar under andra villkor än sina kolleger fä samhällets stöd på helt annat sätt än övriga fisket.

Regionalpolitisk hänsyn vid licensieringen måste innebära att samhället tar sitt ansvar för att dessa licensierade fiskare kan bedriva ett fiske med en skälig inkomst. trots att de måste driva sitt fiske med andra förutsättningar än sina kolleger.

Vi konstaterar med tillfredsställclse att komitte'n avslagit tanken på riktade licenser. — — —

2.36 Västkustens Husbehovsfiskares förbund: — — —- Det inom fiskerinä- ringen tillämpade licenssystemet är redan nu så behäftat med sådan byrå- krati. att vad utredningen föreslär. kommer att ytterligare utöka denna byråkrati. varför förslaget om att länsstyrelsen också skall kunna meddela tillstånd. avstyrks.

2.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. — — — är enig med utred- ningen om behovet av ett licenssystcm för att därmed kunna avskilja de yrkesfiskare. som skall tillföras olika slag av statligt stöd inom ramen för normprissystemet.

Utredningen har bl.a. diskuterat pensionärernas roll som yrkesfiskare och licensinnehavare. Att yrkesfiskare vid inträde i pensionsåldern mister sin licens innebär inget problem ur regleringsteknisk synpunkt. Svensk Fisk har icke tagit ställning till den principiella innebörden av ett sådant förfarande.

Vad gäller riktade licenser vill Svensk Fisk framföra att vid nuvarande uppläggning av systemet går de problem som uppstår att lösa. Om däremot fiskets inriktning avser kvantitetsbegränsningar, tidsbegränsningar eller begränsningar vad gäller fängstområden. kan detta icke genomföras utan betydande omläggning av systemet och kan i vissa fall inte lösas över huvud taget utan en kompletterande kontroll hos fiskare och förstahands- mottagare.

2.38 Kooperativa förbundet — — — anser att licenssystemet fungerat rela- tivt väl på det hela taget och att några betydande ändringar inte är behöv- liga. KF får därför avstyrka utredningens förslag att slopa laglicenser

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 143 70

genom att endast tillåta licenser för enskilda och licenser för skepp. — — — I likhet med utredningen anser KF att licensgivningen bör ligga hos Fiske- ristyrelsen som dock kan delegera beslut om enskilda licenser till fiske- nämnderna. — — — KFtillstyrker förslaget att fiskelicens automatiskt åter- kallas när fiskare uppnår pensionsåldern — — —. KF anser det ävenledes självklart att olika regionalpolitiska hänsyn måste tas vid licensgivningen varvid Fiskeristyrelsen har den bästa överblicken.

3 Fördelning mellan olika kategorier fiskande

Förslaget om möjligheten att förbehålla yrkesfiskarena fiske vid stark konkurrens om vattnen har fått ett blandat mottagande. Ungefär lika många remissinstanser tillstyrker som avstyrker. Ett par anser att utred- ningen borde ha gått längre i sina förslag. Förslaget att trålfisket skall förbehållas yrkesfiskarena tillstyrks av de fiesta remissinstanserna.

3.1 Riksåklagaren — — — har ingen erinran mot förslagen i sak [till skydd för yrkesfisket]. -— — — Vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kan emellertid — som även påpekats i bifogade yttrande av distriktsåklagaren Björn Seebass — uppkomma situationer som från utrednings— och lagföringssynpunkt bör särskilt kommenteras. _ Trålfiske kommer enligt förslaget ej att få bedrivas utan tillstånd. Till- stånd kommer att få beviljas endast yrkesfiskare. Yrkesfiskare som söker tillstånd kan i dagsläget räkna med att erhålla sådant. Med hänsyn till behovet av dyrbar och omfattande utrustning vid trålfiske och av därtill anpassade fartyg kan man visserligen utgå från att trålfiske bedrivs endast av yrkesfiskare. Eftersom straffbarheten bestäms av avsaknaden av till- stånd kommer ansvar att kunna utkrävas inte endast i sådana fall. där tillstånd ej skulle ha givits. dvs. då fråga är om utländska medborgare. utan även av svenska yrkesfiskare utan gällande tillstånd. Strafibestämmelsen bör emellertid enligt min mening vara densamma för samtliga fall av olovligt trålfiske. Påföljden är sedan den 1 juli innevarande år normerade böter beräknade på visst sätt. Bötesbeloppen kommer. som jag angivit i mitt yttrande över det då aktuella lagstiftningsärendet. att kunna uppgå till avsevärda belopp. Detta förhållande torde medföra en direkt preventiv effekt så att antalet fall av olovligt trålfiske. där tillstånd ej skulle ha givits. får antas minska men det torde även medföra att en större noggrannhet med meddelade tillstånd och förnyande av sådana kommer att iakttas. Därigenom underlättas en kontroll och skapas en överblick över fiskerinä- ringen. Möjlighet finns genom den relativt vida strafflatituden att differen- tiera påföljden. I fråga om överträdelse av medgivande som lämnats enligt det nya andra

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 143 7l

stycket i 33få utgår jag från att sådan överträdelse. om den avser någon form av olovligt trålfiske. alltid skall beivras enligt 35Cå såsom primär i förhållande till 35 a &.

En bestämmelse angående skyldighet att upplysa vederbörande myndig- het om ändrade förhållandenjämtc en därtill knuten sanktionsbestämmelsc bör —- — - övervägas. Vad jag nu sagt bör även gälla beträffande förord- ningen om licens för yrkesfiske.

Kommittén har ej berört frågor om t. ex. medhjälpare vid olovligt fiske eller medverkan genom utlåning av fartyg och redskap till fiskare titan tillstånd. Ett stort antal olikartade situationer kan komma i fråga. —- — — Enligt min mening bör övervägas att i lagtexten klart ange kretsen av ansvariga och slaget av ansvar — —- -—.

3.2 Rikspolisstyrelsen -— — — har inget att erinra mot utredningens förslag om tillägg till lagen (l950zö96) om rätt till fiske innebärande att rätten att tiska med trål begränsas till endast yrkesfiskare och att de. om det finns särskilda skäl. medges vissa förmåner i förhållande till andra fiskare.

— —- — De eventuellt ökade polisiära insatser som kan bli nödvändiga hör — — — kunna tillgodoses med nuvarande resurser.

3.3 Generalfullstyrelsen: — — — Trålfiske utan yrkesfiskelicens är mycket lokalt förekommande. lnget talar för att det i framtiden blir någon större förändring i detta mönster.

Styrelsen är. med erfarenhet från den övervakning av bl.a. trålfiske som kustbevakningen utför. av samma uppfattning och anser därför att något generellt tillståndstvång för trålfiske inte erfordras.

— — — För lokala områden där icke yrkesmässigt trålfiske kan förväntas förekomma. kan specialregler införas.

Föreslagen — —- — dispens för yrkesfiskare skall kunna ges inom t.ex. fredningsområden. Ett sådant dispensförfarande skulle innebära betydan- de övervakningssvårigheter. även om det knyts till enskilda yrkesfiskare. Det bör eftersträvas att fredningsområden hålls helt fria från redskap. Områdets utsträckning och omfattning får anpassas så att detta syfte kan tillgodoses. Det är idag ett stort problem med de mängder av "odefinie- rade" redskap som legalt används inom t. ex. fredningsområden.

Styrelsen ställer sig tveksam till om det objektivt går att utreda huruvida fritidsfiske utgör avsevärt hinder för yrkesfiske. Vidare måste påpekas att alla typer av dispenser måste förenas med personliga tillstånd. Att ge generell dispens för innehavare av yrkesfiskelicens är inte tillfredsställan- de. Yrkesfiskelicens kan vara både enskild och laglicens. Dessutom måste tillstånden förenas med villkor. t.ex. speciell märkning av redskap för att särskilja dessa från redskap olovligt utsatta av "fritidsfiskare". Varje dispens måste också finnas i ett centralt register. tillgängligt för de överva- kande myndigheterna.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 143 72

Sammantaget anser styrelsena att tillskapandet av speciella yrkesfis- keområden inte är någon bra lösning. Möjligen kan man i stället överväga att införa helgtiskeförbud för vissa typer av fiske och/eller redskapsbe- gränsningar för "fritidsfiskare".

3.4 Riksskatteverket -— -— — har inte något att erinra mot att momsregi-

strering läggs till grund för avgörande av frågan om någon skall anses driva yrkesmässigt fiske.

3.5 Näringsfrihefsombudsmannen: — — — Allmänt kan sägas att fiskekom- mittén i sina synpunkter och förslag eftersträvat att fisket så långt det är möjligt bör vara fritt för var och en. Denna ståndpunkt kan NO självfallet ansluta sig till. Det företräde som kommittén i vissa fall anser böra ges yrkesfiskare _ifråga om redskapsanvändning, vid bristande utrymme på fiskeplatserna och då fiskresursen inom visst område är hotad —synes väl avvägt i det rådande systemet. Andra kategorier fiskare torde totalt sett inte på något avgörande sätt få sin verksamhet försvårad genom förslagen om dessa tillämpas på det sätt kommittén anger. — — —

3.7 Fiskeristyrelsen: Kommittén har föreslagit att trål skall förbehållas yrkesfisket. Fiskeristyrelsen stödjer förslaget men anser det otillräckligt. Enligt styrelsen borde yrkesfisket förbehållas alla de mängdfångande red- skap som används vid havsfiske exempelvis ringnot. snörpvad. snurrevad. laxlinor, laxdrivlinor och laxnät. Dessutom föreslår styrelsen att nät djupa- re än 2 meter förbehålles yrkesfisket. — — — Kommittén har definierat yrkesfiskare som den person för vars försörj- - ning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskeristyrelsen anser denna defini- tion onödig. Enligt styrelsens mening är den person yrkesfiskare som innehar yrkesfiskelicens. — — — — - — [fiskeristyrelsen] önskar - — — att regeringen får bemyndigande att fördela en kvot mellan olika kategorier fiskanden och mellan olika slags redskap. Regeringen bör kunna fatta sådana beslut efter förslag av fiskeri- styrelsen som i sådana här frågor alltid bör samråda med Sveriges Fiskares Riksförbund.

Kommittén framhåller nu att dess grundläggande inställning är att fisket så långt möjligt skall vara fritt för en var. ibland kan dock förhållanden vara sådana att en viss prioritering av yrkesfisket måste ske. Vidare sägs att i vissa situationer kan ett fiske med mindre fångstintensiva redskap accepteras under det att ett allmänt fiske med andra redskap skulle få negativa effekter för resursen.

Styrelsen vill i det sammanhanget erinra om det faktum att de fiesta fiskande här i landet är sportfiskare. dvs. fritidsfiskare som i huvudsak

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 143 73

använder handredskap. Många av dem är dessutom ivriga fiskevårdare. Fiskekommittén har tyvärr inte berört detta faktum (sc l977 års fiskevat- tensutrcdning). För styrelsen är det självklart att ta hänsyn till detta förhållande. Dessa människor måste också få känna tillfredsställelse i sitt fiske och få uppskattning för det fiskevårdsarbete man bedriver. Stora anslag ges varje år till olika fiskevårdande insatser särskilt längs våra kuster. Det är inte rimligt att investeringar i fiskevård av statsmedel parallellt med stora ideella insatser tillåts gå till spillo genom ett fiske som inte går att utveckla i rätt riktning pga. otidsenliga bestämmelser.

— — —- Kan denna tolkning av kommitténs förslag inte accepteras av- styrker fiskeristyrelsen kommitténs förslag i denna del. Styrelsen yrkar då istället att det i lagstiftningen eller på annat sätt klart anges vad som skall prioriteras i situationer när fiskbestånden ej räcker till för alla fångstsätt och alla fiskande.

Kommittén föreslår också att yrkesfisket skall ges ett företräde när utrymmet på fiskeplatserna inte räcker till för ett fritt fiske. — — —

— — — Fiskeristyrelsen avstyrker kommitténs förslag och förordar den lösning som anges under avsnittet Förbehåll av redskap. Till yrkesfiskeli- censen knyts rätten att använda vissa redskap. Skulle dessutom behov uppstå att reglera fisket mellan olika kategorier yrkesfiskare får det ske

genom beslut av regeringen enligt styrelsens förslag under avsnittet För- delning av kvoter. —— — —

3.9 Statens naturvårdsverk: —— — — Även om naturvårdsverket hyser för- ståelse för ambitionerna att förbättra situationen för yrkesfiskarna. vill verket understryka det angelägna i att fisket även i framtiden i möjligaste mån får ”vara fritt för var och en". som utredningen uttrycker det — — —. Utredningens förslag beträffande fördelningen av fisket mellan olika kate- gorier fiskande — — -— förfaller nämligen att i betydande utsträckning gå ut över sportfisket (fritidsfisket). Verket hyser den uppfattningen att sportfis- ket kan ha en väl så stor nationalekonomisk betydelse som yrkesfisket. Laxfisket är härvid ett bra exempel. Mot denna bakgrund bör det inte vara självklart att sportfisket alltid skall stå tillbaka för yrkesfisket. — —- —

3.10 Arbetsmarknadsstyrelsen - — — vill — — —- understryka betydelsen av att fritidsfisket bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det

inte försvårar möjligheterna till utkomst och sysselsättning för dem som har fisket som yrke eller binäring.— —— —

3.13 Kammarkollegiet: — — — att trålfisket på allmänt vattenområde skall vara förbehållet yrkesfiskare föranleder i sak inte någon erinran av kolle— giet. — —- —

Kollegiet ställer sig tveksamt till .— — — förslag till ytterligare begräns-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 143 74

ningar av allmänhetens rätt till fiske. Från lagteknisk synpunkt är det inte tillfredsställande att först fastslå (25 första stycket) att fisket på allmänt vatten med rörligt redskap. undantagandes dock trål. är fritt för varje svensk medborgare och långt senare i lagen (33h &) föreskriva att den fria fiskerätten skall kunna begränsas till förmån för yrkesfiskarna. Om försla- gen genomförs, bör 25 kompletteras med en hänvisning till 33 hå (eventu- ellt också till 33 få).

En annan tveksamhet gäller frågan hur den fritidsfiskande allmänheten — eller de icke yrkesmässigt fiskande överhuvudtaget — skall kunna känna till inskränkningarna i den fria fiskerätten. — — —

Kollegiet finner det utomordentligt vanskligt att av lagutskottets uttalan- de år 1950 dra slutsatser i stil med att fiskerättsägarna på västkusten är skyldiga att tåla inskränkningar i sitt eget fiske med fasta redskap till följd av myndigheternas rätt att "fritt reglera fisket". Om detta verkligen var vad utskottet tänkte sig. vilket kollegiet betvivlar. är därmed inte sagt att utskottets ståndpunkt är — eller ens då var -— juridiskt hållbar. Kollegiet vill fastmera tro att utskottet menade att frisläppandet av fisket med fasta redskap kunde ge anledning till reglerande åtgärder från myndigheternas sida. Men att dessa åtgärder skulle gå ut över fiskerättsägarna på det sättet. att dessa —- såsom nu föreslås — skulle utestängas från att själva fiska. kan rimligen inte ha varit utskottets mening. Det bör erinras om att 1950 års fiskerättsreform endast innebar att fiskerättsägarna fick — mot ersättning — dela med sig av fiskerätten till andra. Det var. enligt vad kollegiet förstår. aldrig på tal att fiskerättsägarna skulle fråntas rätten att själva utöva fiske. Det aktuella förslaget innebär därutöver att denna rätt överförs till andra enskilda personer. yrkesfiskarna. En sådan överföring av fiskerätt från en enskild ägare till andra torde inte kunna genomföras utan ersättning.

Kollegiet finner sammanfattningsvis att påståendet. att begränsningar i fiskerättsägarnas möjligheter till fiske med ryssja kan genomföras utan berättigade krav på ersättning. starkt kan ifrågasättas.

3.15 Riksrevisionsverket: — - — Enligt RRVs uppfattning bör utredning- ens skäl för att avvisa förbehåll av kvoterade fiskslag också väga tungt som argument mot den föreslagna inskränkningen i rätten att fiska med trål.

3.18 Kammarrätten i Sundsvall: — — — De av kommittén föreslagna regler- na om begränsning av rätten att bedriva fiske med trål har tagits in i 2.6 i förslaget till lag om ändring iFL. Kammarrätten har för sin del inte någon erinran mot utformningen av reglerna eller mot vad kommittén anfört i anslutning till dem. Häri ligger att kammarrätten finner det kunna godtas att begreppet yrkesfiskare införs i lagen och också definieras i denna. Vad som upptagits i betänkandet beträffande den närmare innebörden av be- greppet ger inte anledning till invändningar.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 143 75

Förslaget såvitt avser 33f.$ föranleder inga invändningar från kammar- rättens sida. Vad kommittén föreslagit i 33/15 ger emellertid anledning till synpunkter.

Den grunduppfattning som kommer till uttryck i betänkandet och som kammarrätten vill ansluta sig till är att fisket även i framtiden så långt det är möjligt bör vara fritt för var och en. De bestämmelser som föreslås i 33hå kan dock leda till betydande ingrepp i fritidsfisket. Kammarrätten anser därför att vissa betänkligheter i och för sig kan hysas mot att generellt bemyndiga länsstyrelserna att besluta om begränsningar beträf- fande fiske med alla rörliga redskap på allmänt vatten utmed landets hela kuststräcka. Visserligen innebär kommitténs förslag att det i fiskeriförord- ningen skall införas bestämmelser som innebär att samma förfarande skall tillämpas när det gäller begränsningsbeslut enligt 33 h & som vid utfärdande av föreskrifter med stöd av 33få. Enligt kammarrättens mening är det emellertid angeläget att också möjligheterna att anföra besvär och därmed få begränsningsbeslut omprövade blir uppmärksammade. Frågorna om besvärsmöjligheter enligt 47.8 fiskeriförordningen och om besvärsrätten bör övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I sin motivering till förslaget att fisket med ryssja i vissa fall skall kunna begränsas på enskilt vatten vid västkusten har kommittén behandlat frågan om begräsningar i detta hänseende kan leda till ersättningsanspråk. Kom- mitténs slutsats att förslaget inte kan medföra berättigade krav på ersätt- ning från enskilda fiskerättsägares sida framstår enligt kammarrättens me- ning som något tveksamt. Också i detta hänseende bör ytterligare övervä- gande ske under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

3.19 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Utredningen har stannat vid att föreslå att endast trål skall vara exklusivt som yrkesfiskeredskap. Länssty- relsen delar utredningens uppfattning.

Utredningen föreslår ett allmänt bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om begränsningar beträffande fiske med alla rörliga redskap på allmänt vatten. Konkurrensen med yrkesfisket om utrymmet skall vara avsevärd för att begränsningar skall kunna ske. Länsstyrelsen har inget att erinra mot detta under förutsättning att det klart anges att den bofasta skärgårdsbefolkningen kan tilldelas sådana tillstånd.

3.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Utredningen har huvudsakli- gen endast behandlat konkurrenssituationer mellan yrkesfisket och andra fiskande. — — — Utformningen av reglernas verkan med avseende på så- dana situationer [alltför koncentrerat yrkesfiske] bör därför ytterligare övervägas och förtydligas. — — —

3.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslår att rätten att bedri- va fiske med trål begränsas till endast yrkesfiskare. Länsstyrelsen tillstyr-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 143 76

ker detta förslag men vill också ifrågasätta om inte flera tyngre redskap borde förbehållas yrkesfiskare.

Utredningen föreslår vidare ett allmänt bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om begränsningar beträffande fiske med alla rörliga redskap på allmänt vatten vid rikets kuster. — — -— Länsstyrelsen finner — — - ingen anledning att motsätta sig detta förslag.

3.22 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — anser att förslaget i denna del är motiverat av de särskilda förhållanden som råder beträffande trålfisket. Ett beslut att prioritera yrkesfisket i rådande konkurrenssituation måste från principiella utgångspunkter vara riktigt. S'tällningstagandet underlättas av att det knappast i någon högre grad är i trålfisket som utövarna av deltids- och husbehovsfisket i skärgårdsområdena söker tillskott till sin försörj- ning.

— — — Fiskekommittén anser därför att ett generellt förbehåll av vissa redskap för yrkesfiskarna skulle föra för långt. Länsstyrelsen instämmer i denna bedömning.

— — — Länsstyrelsen vill understryka att vad som härigenom [förslaget om otillräcklig fiskresurs] tillkommer är endast en företrädesrätt för yrkes- fiskare att erhålla dispensen i fråga. Länsstyrelsen förutsätter att rätten att ge dispens även av andra särskilda skäl kvarstår. Eventuellt är ett förtydli- gande påkallat i förslaget till 33 få andra stycket fiskelagen.

Länsstyrelsen anser att det kan vara värdefullt att ha tillgång till ett sådant instrument [vid konkurrens om fiskeplats] att stödja yrkesfisket som förslaget utgör. I detta fall är det — med tanke på föreskriftens syfte - rimligt att endast yrkesfiskare kan få dispens. Det förefaller också välbe- tänkt att möjligheter till föreslagen typ av inskränkning i allmänhetens fria fiske till förmån för yrkesfiskare inte skall finnas på enskilt vatten. Därige- nom undviks ersättningsanspråk och andra oönskade effekter.

3.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län — — — anser att de föreslagna begräns— ningarna i fiskerätten bör kunna godtas med hänsyn till vikten av att ge yrkesfiskarna en tryggad försörjning. i sammanhanget bör uppmärksam- mas att kustbevakningen måste erhålla tillräckliga resurser att kontrollera efterlevnaden av föreskrivna begränsningar i fiskerätten. Föreskrifterna riskerar annars att bli meningslösa. Förslaget kommer även att medföra

ökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna. Sannolikt torde dessa dock bli av begränsad natur.

3.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — — — avstyrker — — — för- slaget att — -— - definiera en ny typ av icke licensierade yrkesfiskare.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 143 77

Länsstyrelsen instämmer i kommitténs synpunkter att det i vissa fall kan vara motiverat att förbehålla vissa redskap för det licensierade yrkesfisket. Det saknas dock i allmänhet tillräckligt statistiskt underlag för att bedöma effekterna av en sådan åtgärd. Innan några beslut fattas krävs det därför ingående undersökningar om hur stor andel som tas av icke-yrkesfisket och vilka förändringar en övergång till andra redskap skulle medföra.

Förbudet mot användning av trål för icke-yrkesfiskare har troligtvis ingen större betydelse. men helt säker kan man inte vara.

Länsstyrelsen vill därför föreslå att ett system utarbetas för att samla in statistik och andra uppgifter om det icke- yrkesmässiga fisket med mängd- fångande redskap.

3.25 Länsstyrelsen i Värmlands län — —— — stöder principen att yrkefisket i första hand skall stödjas med stimulerande åtgärder som rationaliserings- stöd, prisstöd och liknande.

— - - Det är nödvändigt att söka begränsa det deltidsfiske. som på vissa håll menligt påverkar möjligheterna att bedriva ett lönsamt yrkesfiske.

Länsstyrelsen anser att det trålfiske av försökskaraktär. som bedrivits i Vänern sedan slutet av 1960-talet. har visat att denna typ av fiske kan bedrivas i nuvarande omfattning i sjön. Tillståndsgivningen kan därför utan olägenhet föras över till fiskeristyrelsen. Tillstånd bör också i fortsätt- ningen förknippas med villkor att noggrann fångstredovisning skall lämnas varje år. Före beslut skall fiskeristyrelsen höra fiskenämnden.

-— - — Om fisket av fiskevårdsskäl begränsas i visst område är — som utredningen påpekar — totalförbud det mest effektiva. Ett förbud som begränsas till vissa redskap ställer större krav på tillsynen. Om därtill dispenser meddelas är det stor risk att förbudet förfelar sitt syfte förutom att kraven på tillsynen ökar ytterligare. Förslaget om dispensmöjlighet är onödig och avstyrks. Om den införs bör yrkesfisket prioriteras.

Utredningen föreslår att fiske med rörliga redskap på allmänt vatten skall kunna begränsas till förmån för yrkesfisket i de fall begränsningen är påkallad av kunkurrens om utrymmet på fiskeplatserna. — — —

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget. ] de fall deltidsfiske utgör en viktig kompletterande försörjningsmöjlighet, exempelvis i glesbygdsområden. och där investeringar har gjorts i redskap eller rökerianläggningar bör tillstånd kunna ges.

Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Junzell. Knutsson och Lindblad) anför i särskilt yttrande: Vid den praktiska handläggningen av fiskeriärenden är det av utomordentlig betydelse att tillstånds- och dis- pensärenden kommer att ske på ett så obyråkratiskt sätt som möjligt.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 143 78

Vad gäller rätten att utsätta nät och redskap vill vi betona vikten av respekt för gammal tradition och sedvanerätt.

3.26 Länsstyrelsen i Örebro län: — — —— Enligt länsstyrelsens mening bör — — — bestämmelser övervägas som gör det möjligt att begränsa allmänhe- tens fiske i insjövatten till förmån för yrkesfisket. Länsstyrelsen har där- för, så vitt avser länet. inget att erinra mot kommitténs förslag.

3.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län — — — anser att kommittén borde ha prövat om inte vissa redskap skulle förbehållas yrkesfiskarena. Kom- mittén borde ha lämnat förslag även för andra typer av mängdfångande redskap eller fasta redskap — typ laxfällor — vilka utnyttjas av icke yrkesfiskare. Detta gäller då speciellt fisket efter lax och havsöring där det ibland uppkommer problem när det uppvandrande beståndet är begränsat. — — — Fiskekommittén föreslår att länsstyrelsen får besluta om begräns- ningar ifräga om alla rörliga redskap men bara på allmän! vatten. Därige- nom undantas ersättningskrav från enskilda fiskerättsägare.

Länsstyrelsen anser att det inom Västernorrlands län finns mycket små möjligheter att få någon effekt av sådana begränsningar. Detta samman- hänger med att länets kust kännetecknas av stora djup nära stränderna. Fisket på allmänt vatten har mycket liten omfattning.

3.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län — — — har svårt att förstå varför inte regelsystemet skulle kunna förenklas så att endast en prövning behöver förekomma dvs. licensprövningen. Endast licensierad fiskare borde få tillgång till de rättigheter som reserveras för yrkesfiskare. Om behov skulle finnas att medge även annan än licensierad fiskare att fiska med t. ex. trål eller utnyttja reserverade vatten torde detta kunna lösas genom att fiske- nämnden lämnar dispens. Sådana dispensmöjligheter torde i huvudsak endast bli aktuella för att ge yrkesfiskare som uppnått pensionsålder skälig avvecklingstid.

Utredningens förslag att permanenta det vid länets kust pågående för- söksfisket med trål tillstyrkes.

— — — Länsstyrelsen är — — — beredd att — — — tillstyrka utredningens förslag att skyddet för yrkesfisket i huvudsak genomförs dels genom att trålfisket reserveras för yrkesfisket och dels genom att länsstyrelsen får bemyndigande att besluta om begränsningar avseende fiske med rörliga redskap på vatten vid landets kuster. Länsstyrelsen anser dock att detta bemyndigande även bör gälla enskilt vatten. I dessa frågor bedömer läns- styrelsen att kommunernas uppfattning måste tillmätas särskild vikt.

Utredningens passivitet när det gäller att föreslå åtgärder till skydd för yrkesfisket på enskilt vatten synes grunda sig på att utredningen anser att

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 143 79

en inlösen av denna fiskerätt skulle bli alltför kostsam. Enligt länsstyrel- sens mening torde erforderliga ätgärder för att skydda yrkesfisket kunna åstadkommas utan att den enskilda fiskerätten behöver inlösas. Någon form av företrädesrätt för yrkesfiskare till arrenden kombinerat med pris- prövning på sätt gäller ifråga om köp av jordbruksmark och jordbruksfas- tigheter borde kunna prövas i detta sammanhang.

Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Holmkvist och Erics- son) anför i reservation: — - — länsstyrelsens skrivning är en skärpning som innebär alltför stora ingrepp i fritidsfiskets möjligheter till fortbestånd.

— — — 1 och med länsstyrelsens beslut kommer långsiktigt fritidsfisket att försvåras och stora grupper att stängas ute från ett rimligt fritidsfiske.

—— — — Om begränsningar skall bli aktuella anser vi att kommunerna ges ett ökat inflytande på besluten på bekostnad av fiskenämnden i länet.

Vi yrkar därför avslag på länsstyrelsens skrivning och bifall till utred- ningens förslag med tillägget avseende kommunernas infiytande.

En av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Johansson) anför i reservation: Undertecknad ansluter sig till yttrandet förutom det avsnitt där länsstyrelsen förordar en begränsning avseende fiske med rörliga red- skap även på enskilda vatten utan att fiskerätten på dessa vatten inlöses. Denna enorma brist på respekt för enskilt ägande är icke värdigt ett länsstyrelsebeslut.

3.31 Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges F iskevattenägareförbund: —- — — När man nu talar om att förbättra förhållandena för yrkesfisket får med hänsyn till vad nu sagts begreppet yrkesfiske inte bli för snävt hållet och förbehållas endast det fiske som bedrivs i stor skala och i öppna havet. Förbunden vill alltså trycka på det angelägna i att det nya begreppet yrkesfiskare som införs enligt förslaget verkligen får den innebörd som definitionen ger uttryck för. Alltså att med yrkesfiskare avses ”den. för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse". Som yrkesfiskare be- traktas dåjämväl den som bedriver fiske som binäring. Enligt nuvarande praxis torde det vara omöjligt för en ovan antydd binäringsfiskare att få yrkesfiskelicens. Enligt förbundens uppfattning borde med hänvisning till vad nu sagts denna praxis omprövas. Pris- och rationaliseringsstöd borde kunna utgå även till den som ägnar sig åt binä- ringsfiske framför allt inom skärgårds- och glesbygdsområden. Detta skul- le kunna öka möjligheterna att bibehålla en bofast befolkning inom nämnda områden. Förbunden delar utredningens uppfattning att åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen för yrkesfisket. Tyvärr måste dock konstateras att utredningen inte kommit med några förslag till lösning av de verkligt stora problemen. nämligen konkurrensen om de ovan nämnda värdefulla fisksla-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 143 80

gen. — — — Dessa frågor bör med det snaraste bli föremål för förnyad utredning.

Förbunden tillstyrker emellertid utredningens framlagda förslag dock med undantag för dess resonemang när det gäller frågan om ersättning för intrång i samband med inskränkning av ryssjcfisket inom enskilt vatten på västkusten.

Man kan konstatera att fiske med ryssja på enskilt vatten på västkusten har bedrivits och bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Ett förbud mot sådant fiske innebär uppenbarligen ett intrång i den enskilda fiskerätten. Att fisket får bedrivas jämväl av annan kan inte ändra detta faktum. För detta intrång bör rimligen ersättning utgå.

3.32 Norrbottens skärgårdsfiskares förening: — — — Fångstintensiva red- skap som trål bör förbehållas yrkesfisket. Vi tillstyrker att trålfisket utan- för Norrbottens kust förs in under de allmänna regler, som gäller för trålfiske. Dock bör utanför Norrbottens kust. där resursen är begränsad vad gäller siklöja. Fiskeristyrelsen kunna införa begränsningar i trålfisket om siklöjan bedöms hotad.

Icke fångstintensiva redskap som nät och skötar och liknande rörliga redskap bör fritt få användas på allmänt vatten.

De begränsningar, som föreslås i 33 hä i fiskelägen kan i värsta fall helt utestänga alla andra än yrkesfiskare från fiske i stora delar av skärgården.

Största hotet ser vi i att fiskenämnden skulle få för stort inflytande tillsammans med länsstyrelsen.

Vår kännedom om fiskenämndens sammansättning och vissa yrkesfis- kares inställning till alla andra fiskare än s.k. yrkesfiskare gör att vi ser nämnda paragrafi förslaget till fiskelag samt 36bä iden föreslagna fiskeri- förordningen som största hotet mot vårt fiske.

Vi föreSIår därför att kommunstyrelsen i berörda kommuner. innan begränsningar får genomföras till förmån för yrkesfisket. måste tillstyrka dessa.

Norrbottens skärgårdsfiskare tillstyrker kommitténs förslag att ej ingri- pa i fisket med fasta redskap på enskilt vatten. När det gäller upplåtelse av fiske på allmänt vatten, s.k. kronfiske. bör yrkesfiskare ges företräde. men rätt till fiske med fasta redskap bör även kunna ges till andra fiskande.

3.33 Sveriges fiskares riksförbund: — — — vi förväntar oss att berörda myndigheter. när så är befogat, också vågar fatta beslut som innebär begränsningar i allmänhetens fiske.

— -— — Fördelning av kvoter m.m. mellan olika kategorier yrkesfiskare är en fråga som vi anser bör hanteras inom fiskets egna organisationer.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 143 81

— - — Det är av största vikt att åtminstone det förslag som nu kommit- tén framför vad gäller fiske med trål. måtte genomföras av statsmakterna.

— -— - SFR delar kommitténs uppfattning att andra fiskande än licen- sierade yrkesfiskare även fortsättningsvis bör få fiska efter kvoterade fiskslag. —— — —

Yrkesfisket känner dock stor oro för att länsstyrelserna inte kommer att våga ta de initiativ till begränsningar som ett fortsatt kustfiske kräver. Vi har också i olika sammanhang kunnat konstatera att länsstyrelserna har dålig kunskap i fiskefrågor. Yrkesfisket har i regel inte heller några repre- sentanter i länsstyrelsernas lekmannastyrelser. Detta förhållande måste enligt vår uppfattning rättas till om fiskekommitténs förslag skall kunna få praktiska resultat. Länsstyrelsernas befogenheter måste också klan slås fast och besluten utformas på sådant sätt att reSpektive länsstyrelse vågar verkställa olika begränsningar.

Kommitténs förslag beträffande trålfiske i insjövatten tillstyrker vi. För övrigt beklagar vi att kommittén inte ansett sig ha möjligheter att över huvud taget införa några begränsningar i de enskilda vattnen. -— — —

lnom yrkesfisket har vi fastställt en gräns på 40000kr. i lägsta infiskning eller 22 000 kr. i lägsta bruttoinkomst, dvs. före sociala avgifter och skatt, från fiske för att omfattas av fiskets s.k. trygghetspaket. Dessa belopp överensstämmer också med kraven för medlemsskap i fiskarnas arbetslös- hetskassa. Vi anser att dessa gränser på ett tillfredsställande sätt avgränsar kategorin yrkesfiskare. Vi föreslår alltså att utöver momsvillkoret även ovanstående krav på infiskning eller bruttoinkomst införes som definition av begreppet yrkesfiskare.

3.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: — - -— Det ohämmade fis- ke som sker med yrkesmässiga redskap, och då inte bara trål. av icke yrkesfiskare är ett hot mot fisket som biologisk resurs och mot ett ur samhällelig synvikel riktigt utnyttjande. Det är enligt förbundets mening rimligt att det fiske; yrkesfiske, husbehovsfiske och handredskapsfiske. som är mest värdefullt ur samhällets synpunkt ges företräde framför annat fiske.

Att. som utredningen, endast föreslå att trålfisket förbehålls yrkesfisket är ej tillräckligt och måste ses som en anmärkningsvärd eftergift till de kategorier fiskande som i huvudsak har sin anställning i annan verksamhet. Förbundet vill särskilt peka på det nätfiske som bedrivs i laxens och havsöringens reproduktionsområden samt i vandringsstråken som förutom att skada förutsättningarna för såväl yrkesfiske som handredskapsfiske utgör ett hot mot dessa arters överlevnad.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 143 82

-— — — Enligt förbundets uppfattning bör detta företräde gälla endast framför de fiskande som använder yrkesmässiga redskap och andra rörliga redskap förutom handredskap.

Förbundet motsätter sig i princip inte fredningsomräden dvs. områden som omfattas av fiskevårdande åtgärder och där totalt fiskeförbud kan gälla. men dessa måste ges en begränsad omfattning både i tid och rum och ha till syfte att skydda vandringsfiskens gång vid lek. På sikt mäste emel- lertid enligt förbundets mening radikala inskränkningar i rätten att utöva fiske vidtas och härvid bör det rekreationsmässiga fisket med handredskap samt yrkesfisket prioriteras. något som inte i tillfredsställande omfattning beaktats av utredningen.

3.36 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Förslaget om att vid västkus- ten skall fisket med ryssjor kunna begränsas även i enskilt vatten. kan innebära, att det husbehovsfiske som förekommer med detta redskap får upphöra. För husbehovsfisket skulle detta innebära ett hårt slag. Där har man sedan uråldriga tider varit van vid att sätta ut en eller flera ryssjor för fångst av ål eller torsk för hushållsbruk. _ Förslaget om att trålfiske skall förbehållas yrkesfiske tillstyrks. Det föreligger icke något behov av att vid svenska västkusten införa sådana fiskereglerande åtgärder som utredningen föreslår. nämligen i form av begränsningar av allmänhetens rätt att fiska. eller att viss grupp fis- kande skall kunna ges företräde framför annan att bedriva fiske. varför utredningens förslag härom avstyrks. Det bör icke införas en lag som innebär möjlighet för en grupp i samhäl- let att begära åtgärder mot annan grupp i samhället med tillhjälp av en _partsammansatt myndighet.

4 Rationaliseringsstöd

4.7 Fiskeristyrelsen: Som kommitten påpekat är villkoren för det statliga rationaliseringsstödet förmånliga. Statsmakterna har uppställt ett inkomst- politiskt mål för de personer som är sysselsatta i näringen. Dessutom finns det ett konsumentpolitiskt mål. För att nå dessa mål är det nödvändigt att rationaliseringsmedel ställs till styrelsens förfogande på förmånliga villkor. I annat fall bör statsmakterna ändra de fiskeripolitiska målen. —- — —

4.11 Statens industriverk — — — vill — — — framhålla att om investeringar i byggnader för fiskberedningsindustrin inte kan självfinansieras bör natur- ligtvis möjligheten att finansiera via bank eller annat kreditinstitut i första hand undersökas. En sådan finansiering kan också kompletteras med krediter från den regionala utvecklingsfonden. ] andra hand kan möjlighe- ten till lokaliseringsstöd undersökas.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 143 83

4.19 Länsstyrelsen i Stockholms län — -— — anser — — — att villkoret för att åtnjuta statligt stöd skall vara innehav av fiskelicens. Länsstyrelsen vill dock betona vikten av att begreppet yrkesfiskare inte definieras så att skärgårdsbornas husbehovsfiske och fisket inom kombinationsföretaget — skärgårdsföretaget — faller utanför. — -— —

4.33 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Det är också mycket tveksamt om det går att uppnå rättvisa och en önskvärd fördelning av stödet om alltför många regler ställs upp. Vi är därför tveksamma till att rationalise- ringsstödet i alltför stor utsträckning kopplas till möjligheten att påverka fiskets inriktning.

SFR tillstyrker kommitténs förslag att andra former av investeringar än enbart torskrensningsmaskiner skall kunna få bidrag för att underlätta fisket efter torsk eller andra fiskslag som efterfrågas på marknaden.

Vi anser den bästa effektiviseringen av den svenska beredningsindustrin vara att en samordning av alltför små enheter genomföres. Små industrier utspridda runt kusten ger inte konkurrenskraft på den europeiska markna- den och möjlighet att därigenom främja en ökad export. Vad Sverige f.n. behöver är sannolikt rationella och konkurrenskraftiga beredningsindu- strier som har möjlighet att konkurrera med de danska industrierna så att svenskfångad fisk i berett skick bättre kan hävda sig på europamarknaden. Förhållandena vad gäller den svenska marknaden är annorlunda. Små

industrier. rökerier o.dyl. är av stor betydelse för en ökad inhemsk avsätt- ning. - — —

5 Prisreglering

5.5 Näringsfrihetsombudsmannen — — —- har inte funnit anledning att änd- ra sin ståndpunkt till utbyggnaden av regleringssystemet inom fisket. När nu ytterligare regleringsåtgärder diskuteras finner NO anledning att erinra om vad som i förarbetena till konkurrenslagen sägs om offentliga särregle- ringar. — — -

Med hänsyn till vad kommittén anfört finner NO det angeläget att en översyn görs av rådande prisregleringssystem. — — — en sådan översyn bör ges en bredare inriktning än vad som jordbruksnämnden som regle- ringsmyndighet torde avse. I övrigt vill NO på denna punkt i stort instäm- ma i att de frågor kommittén tar upp bör beaktas. Det gäller särskilt frågan om åtgärder mot stigande regleringskostnader för export. Åtgärder bör snarast vidtas för att styra fiskeinriktningen mot lönsam produktion och för att förhindra en utveckling liknande den inom jordbruket med ständigt växande överskottsproduktion som måste avsättas utomlands till priser som motverkar uppfyllandet av inkomstmålet och som därmed till sist drabbar de svenska konsumenterna i form av ökade kostnader för regle-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 143 84

ringen. Svenska direktlandningar utomlands kan därutöver innebära att utländsk beredningsindustri tillförs svensk råvara till lägre priser än som tillämpas för svensk beredningsindustri. vilken därigenom försätts i ett besvärligt konkurrensläge. Ett sätt att undvika denna situation vore att använda världsmarknadspriset som lägsta pris i regleringen. Detta förut— sätter dock att tillämpningen av normprissystemet ändras för att inte kostnaderna för ökade pristillägg skall bli alltför stora.

— — — Enligt kommittén bör en naturlig utgångspunkt vara att öka varutillförseln och öka fisket efter fiskeslag som efterfrågas på marknaden. Härvid bör de möjligheter som rationaliseringsstödet och prisregleringen erbjuder utnyttjas. NO kan instämma i dessa synpunkter.

5.6 Statens pris- och kartellnämnd: — — — SPK:s prisövervakning —- — — tyder således inte på att förstahandsmottagarna medvetet använder läg- stapriset som utgångspunkt vid framräkning av avräkningspriset trots att det verkliga partipriset är högre än lägstapriset. De låga avräkningspri- serna torde i stället kunna förklaras av världsmarknadsprisernas utveck- ling, vilken förstahandsmottagarna inte kan påverka.

— — — Såvida det inte finns möjligheter att ge riktade subventioner till svensk beredningsindustri eller att höja priserna på svenskfångad tisk genom att införa tullar på importen, kan problemen enbart lösas genom att lägstapriset följer världsmarknadspriset. Nämnden avvisar tanken på ett högt lägstapris och dispensförfarande av samma skäl som utredningen pekat på.

SPK vill här peka på några möjligheter att dels förstärka regleringseko- nomin, dels använda de nuvarande medlen på ett effektivare sätt än hittills. för att ge sillfisket bättre lönsamhet på sikt utan att försämra situationen för konsumenterna. Enligt SPKts mening skulle följande åtgärder inom normprissystemets ram kunna avhjälpa de största bristerna i systemet.

Kostnad/"

Besparing. Mkr Kostnad för prisregleringen l983 58 Åtgärder ] Lägstapris = världsmarknadspris (ökade pristillägg). + 25 2 Besparing genom minskning av normkvantiteten för syd-

och västkusten. så att besparingen motsvarar den merin- täkt, som uppstår för fisket genom att försäljningen till beredningsindustrin ökar på bekostnad av försäljningen till fiskmjöl (följd av åtgärd l). —( l5—32)* 3 Besparing genom att kostnaden för överskott minskar när

delar av överskottet kan säljas till beredningsindustri (följd av åtgärd i). —(3—6)* 4 Förstärkning av regleringskassan genom de prisreglerings-

avgifter som kommer in när försäljningen till beredning ökar på bekostnad av försäljningen till fiskmjöl (följd av åtgärd l). —(0.5—l)*

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: l43 85

Kostnad/ Besparing. Mkr 5 Besparing genom att fiskaren varje är gör en prisstödsredo- visning (efter modell av momsrcdovisningen). Svensk Fisk beräknar hur stor skillnaden varit mellan det faktiskt utbe- talade pristilläggct och det ”önskade utfallet" enligt inten- tionerna i normprissystemet för varje förstahandsmotta- garc. — — — Fiskaren betalar tillbaka mellanskillnaden till regleringskassan. alternativt får ytterligare tillskott. — 7.5 6 Olika normpriser.jämförelsepriser och normkvantiteter för ostkusten respektive syd-lvästkusten för att uppnå den öns- kade styrningen av sillfisket. eftersom pris— och marknads- bilden skiljer sig för kuststräckorna — — — ej beräknat Beräknad kostnad för prisregleringen efter genomförande av fem av de föreslagna åtgärderna 36.5—57

' Beräkningarna baseras på förutsättningen att 35—75 procent av försäljningen till fiskmjöl respektive överskott skulle kunna överföras till beredning.

— — — Utredningen diskuterar möjligheten att tillåta ett s.k. industri- fiske efter fisk till fiskmjöl och djurfoder. Enligt SPKs mening bör en sådan möjlighet finnas om det svenska lägstapriset skall följa EGs lägstapris.

Utredningen diskuterar också möjligheten att maximera beloppet för prisstöd varje år. SPK anser att denna möjlighet bör övervägas och att fördelningen av prisstödet mellan fiskare bör utvärderas kontinuerligt.

5.7 Fiskeristyrelsen: — -— — Ett lågt lägstapris påverkar — — — kostnaderna i regleringsekonomin vilket kan upplevas som problematiskt. Mot denna bakgrund bör regleringens inverkan på exportmöjligheterna övervägas.

5.8 Statens jordbruksnämnd: inledningsvis villjordbruksnämnden rent all- mänt framhålla att många av de förslag och tankegångar som kommittén för fram redan har genomförts eller övervägts inom ramen för prisregle- ringen på fisk. Mer allmänt vill nämnden framhålla att vissa av kommitténs överväganden är svåra att närmare kommentera därför att de har karaktär antingen av mer skissartade förslag eller också har formen av mer all- männa uttalanden.

Jordbruksnämnden delar kommitténs uppfattning att olönsam export inte bör få äventyra fiskprisregleringens ekonomi. — — — Nämnden vill peka på att exporten numera är betydligt större än för 7—8 år sedan då riktlinjerna för fiskeripolitiken drogs upp. Enligt nämndens mening bör denna fråga ånyo mer ingående prövas av statsmakterna. — — —

lnom jordbruksnämnden har tagits fram olika modeller för begränsning av pristilläggsutbetalningarna. — — — Om modellerna skall tas upp med syfte att nå en överenskommelse kring någon av dessa. torde förhandlings- uppdraget tilljordbruksnämnden behöva kompletteras med ett uppdrag om att någon begränsningsmodell skall införas. — — —

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 143 86

5.14 Statskontoret — — -— ifrågasätter — — — licenssystemets fortsatta exi- stens. Genom att fiskeföretagen kan välja att arbeta på en fri marknad utan prisstöd eller med kontrakt där eventuellt stöd inlemmas i de kontrakte- rade priserna torde det vara obehövligt att via licenser ge prisstöd. — — —

(')m fiskelicenser slopas bortfaller behovet av att begränsa antalet pri- märmottagningsplatser för fisk. Leveranstider och -platscr kan i stället kontraktsbindas.

5.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen förordar att prisstöd inom ramen för normprissystemet betalas ut endast till licensierade yrkesfiskare som levererar till uppköpare som deltar i en samordning av försäljningen. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

5.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Kommittén förordar ett system där prisstödjande åtgärder kan komma ifråga endast till licensierade yrkes- fiskare som levererar till uppköpare som deltar i en samordning av försälj- ningen.

l likhet med fiskenämnden biträder länsstyrelsen kommitténs förslag i denna del. — — -

5.33 Sveriges fiskares riksförbund delar kommitténs uppfattning att genom en samordning av förstahandsmottagningen skulle större kvantiteter kunna avsättas till bättre priser. Bristen på samordning innebär därför sannolikt kostnader för prisregleringssystemet. - — —

5.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. — — — är positiv till tanke- gångarna att använda särskilda prisregleringsmedel för speciella insatser genom pristillägg. En sådan mera flexibel komplettering av systemet kan lösas med den teknik regleringen idag förfogar över. Svensk Fisk hänvisar till de årliga normprisöverläggningarna där riktlinjer för sådana stödformer kan dras upp och också till att problem inom fisket ofta uppstår med mycket kort varsel. Svensk Fisk skulle i sådana fall kunna lämna mark- nadsanpassat stöd. — — —

5.38 Kooperativa förbundet: När det gäller inriktningen av yrkesfisket delar KF utredningens negativa inställning till s.k. riktade licenser och anser att prisregleringsmedel kan användas för särskilda insatser genom pristillägg för att stimulera ökning av ett önskat fiske. -— — —

6 Förstahandsförsäljning

De flesta remissinstanser som har yttrat sig om de av utredningen presenterade samordningsalternativen anser att en samordning behöver

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 143 87

ske men att ett mer detaljerat förslag behöver utarbetas. Några förordar alternativet med fördelningscentraler. Förslaget att samordna förstahands- mottagningen avstyrks också av några remissinstanser.

6.5 Näringsfrihetsombudsmannen: — — — Enligt N0:s mening skulle det skisserade förslaget innebära en ganska genomgripande förändring. Den starka centraliseringen torde innebära att konkurrensen i stort upphör i det första distributionsledet. Detta torde enligt NO på längre sikt innebära allvarlig risk för försämrad effektivitet. Detta kan även komma att gälla den vidare distributionen av färsk fisk till den slutliga konsumenten vilken kommittén inte alls behandlat. Det ärinte uteslutet att förändringen leder till att tillgången på färsk tisk minskar. Även vid exportförsäljning kan avsättningsproblem uppkomma genom att centralen måste upparbeta nya försäljningskanaler. Samtidigt kan förstahandsmottagare som i dag är in- riktade på export få besvärliga omställningsproblem. Det är därför angelä- get att man noga överväger olika alternativa lösningar av samordningsfrå- gan och hur effektiva dessa är i förhållande till det distributionssystem som nu fungerar under konkurrens. Det torde finnas också andra lösningar på problemet med oenhetliga avräkningspriser. missriktade pristillägg och andra svagheter i rådande system än dem som kommittén diskuterat och som inte kräver sådan samordning som kommittén förordat.

6.6 Statens pris- och kartellnämnd: — — — Problemen med samordningen kan enligt SPK:s mening delvis förklaras av de olika pris- och marknads- förhållanden som råder på olika kuststräckor. Den främsta orsaken till skillnaderna i avräkningspriserna är att sillfångsten inte består av en enhet- lig produkt. utan av flera olika produkter som har olika egenskaper. säljs på olika marknader. möter olika efterfrågetryck och därmed skiljer sig åt beträffande marknadspriset. — — —

Enligt nämndens mening finns det en betydande risk för att konsumen- ternas tillgång till färsk fisk minskar om utredningens förslag genomförs.

Nämnden vill betona vikten av att realistiska lösningar av distributions- problemen finns färdiga innan ett beslut om centraliserad distribution fattas. ] annat fall kan konsumenternas tillgång till färsk tisk minska.

Sammanfattningsvis finns det enligt SPK:s mening en betydande risk för att de svenska konsumenterna skulle få svårare att få tillgång till färsk fisk. samt att näringen förlorar betydande marknadsandelar på den internatio- nella marknaden om utredningens förslag till samordning genomförs.

— —- — Förutsättningen för att rationaliseringsvinster i distributionen ska uppstå genom utredningens förslag bedömer SPK som mycket små. medan

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 143 88

sådana förutsättningar torde finnas om samordningen sker via Svensk Exportfisk. som redan har etablerade försäljningskanaler.

En samordning av den inhemska försäljningen bedömer SPK inte som nödvändig när samordningen av exporten är genomförd. De fördelar som kan uppnås för konsumenterna genom en bibehållen konkurrenssituation på den inhemska marknaden. uppväger enligt SPK:s bedömning de even- tuella besparingar som kan åstadkommas genom en samordning av den inhemska försäljningen.

Slutligen anser SPK att någon begränsning av antalet förstahandsmotta- gare intc är önskvärd. Skälen härtill är dels att konsumenternas tillgång till färsk fisk riskerar att minska. dels att konkurrens mellan företag ger upphov till fördelar för samhället, bl. a. genom att medföra en press nedåt på priserna. Konkurrenslagstiftningen bygger på grundtanken att fri kon- kurrens och fri näringsutövning har övervägande positiva verkningar ge- nom att bidra till effektivitet och utvecklingsförmåga inom näringslivet.

6.7 Fiskeristyrelsen: — —— —- Sålänge Sveriges sillberedningsindustri består av ett stort antal fileteringsmaskiner vilka ligger spridda över ett mycket långt kustområde i relativt små enheter. blir exporten försäljnings-. leve- rans- och transportmässigt handikappad genom en splittrad produktion. Därav följer svag slagkraft och därpå följande underlägsenhet i konkurren- sen med Danmark. Rationalitet och effektivitet både i produktion och distribution/transport och kreativitet i internationell marknadsföring/kund- bearbetning är värden. som väger mycket tungt i detta sammanhang. Enligt styrelsens mening är en samordning både av försäljningen och beredningen nödvändiga för att få en internationell slagkraft. Det är dock från styrelsens erfarenheter svårt att värdera det ena alternativet framför det andra. Denna Slutsats gäller även för det alternativ som föreslagits av

Svensk Exportfisk. Stockholms läns försäljningsförening och Blekinge- fisk.

6.8 Statens jordbruksnämnd: — — — Jordbruksnämnden delar kommitténs uppfattning att en samordning av fiskförsäljningen är önskvärd. både för att ge konsumenterna ett bättre utbud på färsk fisk och samtidigt öka avsättningen för fisket. Nämnden är dock tveksam till om en samordning i sig leder till att prisregleringens ekonomi på sikt förbättras i någon nämn- värd omfattning. — — — Ett samordnat utbud skulle knappast ändra de internationella marknadsbetingelserna. Jordbruksnämnden anser ändå att de vinster som finns i en samordning av förstahandsförsäljningen skall utnyttjas.

— — — Jordbruksnämnden anser att den inhemska distributionen av fisk

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85:143 89

skulle kunna göras effektivare än den är idag och därigenom nå ett stön'e antal konsumenter. En förutsättning härför är att en samordning kommer till stånd. Vissa bestämmelser i livsmedelslagstiftningen torde också behö- va ses över. Åtgärder av detta slag bör kunna leda till en rationellare distribution och försäljning av färsk fisk. För att den inhemska marknaden skall kunna erhålla ett brett utbud av färsk fisk måste självfallet auktio- nerna inbegripas.

Kommittén presenterar två alternativa modeller för hur fiskets samord- ning kan gå till. — — —

Det första alternativet — — — innebär i praktiken att den gemensamma organisationen kommer att arbeta framför allt med export av sill/ström- ming och torsk. — — —

Förslaget innebär att Svensk Fisks lägstapriser sätts ur spel. — — — Jordbruksnämnden kan för sin del inte tillstyrka att endast en part. nämli-

gen fiskarna. skall fastställa lägstapriserna om dessa även fortsättningsvis skall ha nuvarande betydelse för prisregleringen. — — —

Även mer allmänt vill jordbruksnämnden påpeka att det finns en viss risk för att det av kommittén skisserade förslaget kan ha negativa effekter ur konkurrensbegränsningssynpunkt och att det därför är viktigt att även dessa frågor tas med i bedömningen av hur en eventuell samordning skall åstadkommas.

Det andra alternativet innebär att all första leverans av fisk obligatoriskt sker till s.k. fördelningscentraler. —- — —

— — — En av grundförutsättningarna för normprissystemet får anses vara att marknadspriserna direkt får påverka avräkningspriserna. Ett sy- stem med fördelningscentraler skulle såvitt jordbruksnämnden kan bedö- ma uppfylla denna förutsättning. Nämnden anser dock att eentralerna dessutom sinsemellan borde samarbeta och tillsammans kunna erbjuda kunderna ett brett sortiment av fisk. — — —

6.14 Statskontoret: Den beredningsindustri som är under uppbyggnad bör förses med i första hand svensk fiskråvara. — — — Det är sannolikt att även sådana fiskeföretag där personalen har fisket som enda inkomstkälla tvingas att kontraktsbinda sin produktion åtminsto- ne om fisken huvudsakligen skall gå till industriell vidareförädling i Sveri- ge. Prisstödet skulle då kunna ges till sådana organisationer som har behov av en kontinuerlig tillförsel av färsk fisk att användas dels för att förbättra vidareförädling. marknadsföring och distribution och dels till att hålla leverantörspriset på en lämplig nivå. Så länge som det lönar sig att landa fångsterna i utländska hamnar kommer det naturligtvis inte vara attraktivt att kontraktbinda sig.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 143 90

6.15 Riksrevisionsverket — — — anser inte utredningens framställning vara tillräcklig för ett ställningstagande i sakfrågan. Det torde krävas både en utförligare diskussion av de problem förslaget är avsett att lösa och en mer konkret presentation av själva förslaget. I detta sammanhang finns det särskild anledning att pröva i vilken utsträckning en samordnad försäljning och distribution verkligen kan förväntas medföra ett väsentligt förbättrat marknadsläge för näringen. Ett dominerande problem för näringen och regleringsekonomin är avsättningen av den stora fångsten av sill/ström- ming. Kommer en samordnad försäljning att märkbart öka marknadens förmåga att absorbera hela fångsten till lönsamma priser? Utredningen anför inga skäl för att så skulle vara fallet.

6.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — De problem som synes vara

förknippade med tillskapande av nya förstahandsmottagare borde ha be- lysts mer i utredningen.

6.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — — — stöder kommitténs förslag att en central inrättas dit de anslutna förstahandsmottagarna för- binder sig att leverera den fångst som inte används i den egna berednings- industrin. Centralen bör kunna få underlag för en mycket effektiv försälj- ningsorganisation inom och utom landet.

Länsstyrelsen vill — — — kraftigt understryka kraven på rationell och sammanhållen marknadsföring för vattenbrukets produkter. Det är därför mycket viktigt att odlare. eller deras samarbetsorgan. skall kunna ansluta sig till samordningen av försäljning och distribution.

6.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län — — — har funnit att den alltmer

ökande direktförsäljningen från fiskarena på sikt är ett hot mot att förbättra avsättningsmöjligheterna t. ex. av strömming. — — —

Länsstyrelsen anser att detta förslag är mycket bra men det är viktigt att förslaget förankras i en tidsplan. Att överlämna förslaget till liskarorgani- sationerna som i samråd skall genomföra förändringarna kommer inte att lösa detta problem särskilt snabbt.

6.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — —— — Allt talar för att matfiskproduk- tionen kommer att öka kraftigt under den närmaste tiden och länssstyrel- sen bedömer det sannolikt att odlarna kommer vara i behov av samordna- de insatser vad gäller distribution och försäljning av fisk. Länsstyrelsen biträder fiskenämndens mening att fiskodlarna i inlandet bör få möjlighet att ansluta sig till den samordning som kan komma till stånd och att det är angeläget med sådan samordning.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 143 9l

6.30 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten — — — vill betona vikten av att distributionen så långt möjligt hanteras på kommersi- ell och ekonomiskt lönsam basis. Detta har också varit en utgångspunkt i det av DSH initierade projekt Fidi.

Genom att inrätta ett förmedlingsorgan kan man erhålla rationell och stabil färskdistribution från producent till konsument. Verksamheten avses starta som ett skalprojekt/pilotprojekt där minst två regioner förses med färsk fisk från åtminstone tre kustavsnitt samt viss imponerad vara. Vid positivt utfall skall Fidi successivt kunna göras landstäckande.

6.33 Sveriges fiskares riksförbund — — — motsätter sig starkt förslaget om fördelningscentraler. Vi anser att detta skulle innebära att de ekonomiska föreningar och de privata förstahandsmottagare som finns etablerade idag och som till stor del utför ett rationellt och föredömligt arbete vad gäller förstahandsmottagningen av fisk. skulle komma att bli tvungna att avveck- la sin verksamhet. Det finns med detta system inget intresse för en fiskare att tillhöra den ekonomiska föreningen eftersom all fisk då endast får tas emot utav de olika fördelningscentralerna. Det andra förslaget. som kommittén förordar. påminner till stor del om de förslag till samordning som SFR har utarbetat. Vi instämmer till fullo i detta förslag och vill på nytt betona vikten av att statsmakterna bidrager till systemets genomförande genom att koppla möjligheterna att erhålla pris- tillägg till att leverans sker till de föreningar. som inordnar sig i en samord- ning.

6.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. — — — anser sig icke kunna bedöma om något av de två alternativa modellerna som skissats kommer att ge de fördelar som utredningen vill uppnå. En mängd frågor har icke klargjorts beträffande den praktiska tillämpningen, bl. a. hur den nuvaran- de auktionsförsäljningen kan komma att påverka det tänkta försäljnings- systemet. Svensk Fisk anser liksom utredningen att en effektiv förstahandsför- säljning och distribution av fisk är nödvändig för att fiskerinäringen även i fortsättningen skall utvecklas positivt. Det krävs också ett samarbete med beredningsindustri och med olika handelsled. För att uppnå effektivisering och ökat samarbete krävs samordnade insatser i hela kedjan.

6.38 Kooperativa förbundet: -— — — inte minst får KF understryka betydel- sen av att söka skapa en ökad konsumtion av svenska sillprodukter såväl inom som utom landet. Detta kan ske dels genom en effektivisering av distribution och marknadsföring av färsk fisk i Sverige och dels genom konsumentupplysning och andra konsumtionsbefrämjande åtgärder. När det gäller den framtida förväntade marknadsutveeklingen anser KF att

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 143 92

utredningen inte tillräckligt sökt analysera denna och dra konsekvenserna av utvecklingen under senare år — särskilt för sillfisket som väger så tungt i fiskprisregleringen.

— — — Enligt KF:s uppfattning medför det första förslaget inte någon effektiv lösning av den svenska fiskförsäljningen. Det av utredningen föreslagna andra alternativet till samordningsmodell med leverans av fisk till ett antal fördelningscentraler bör dock enligt KF:s uppfattning kunna vara en modell att bygga vidare på. En viktig förutsättning härför är dock att dessa fördelningscentraler samarbetar inbördes för att kunna erbjuda kunderna ett lämpligt sortiment. Det är inom normprissystemet väsentligt att marknadspriserna direkt påverkar avsättningspriscrna och enligt KF: 5 uppfattning är det tänkbart att en dylik modell kan innebära risker för prishöjande effekter för konsumenterna. Det är sålunda angeläget att man ytterligare analyserar och utvecklar denna modell för att konstatera vilka besparingar resp. effektivitetsvinster som kan göras jämfört med nuläget. Enligt utredningens förslag skulle fördelningscentralerna ägas och admini- streras av fiskarnas fackliga organisationer men KF anser det tveksamt om man härigenom kan åstadkomma en tillräckligt marknadsinriktad organisa- tion. Därför bör kanske olika grupper som representerar både köpare och säljare delta i fördelningscentralernas verksamhet. Som KF framhållit tidigare i olika sammanhang är det väsentligt att konkurrensen inte elimi- neras och att den konsumentkooperativa och den privata grossistverksam- heten med fisk inte påverkas negativt. KF får därför föreslå att man lägger detta förslag till samordningsmodell i botten och under medverkan av olika intressenter söker konstruera en ändamålsenlig lösning av förstahandsmot- tagningen med beaktande av hela distributionskedjan fram till konsumen- terna. KF anser det härvid vara betydelsefullt att man även söker utröna lämpliga vägar att tillskapa behövliga ekonomiska resurser.

6.39 Sveriges grossistförbund: — — — Vår uppfattning är att man inom den

fria konkurrensens ram kan uppnå en ökad effektivitet bland förstahands- mottagarna. — — —

Vi tror i och för sig att möjligheten att öka konsumtionen är begränsad. men vi menar ändå att en kraftsamling av fiskare. förstahandsmottagare. industri. partihandel. detaljhandel och berörda myndigheter kan leda till en viss ökning av konsumtionen. Varje åtgärd som kan bidra till att förbättra marknadssituationen är positiv. Lämpligen bör en grupp tillsättas med marknadsföringskunnigt folk från respektive part. — — —

I stället för en central exportförsäljning som enligt vårt sätt att se i många fall skulle minska den svenska exporten skulle man kunna genom en flexiblare prissättning av JN eller Svensk Fisk stödja de erkänt duktiga exportörer som idag finns.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 143 93

Vi säger nej till de samordningsmodeller som utredningen föreslår och föreslår istället att kraftfulla åtgärder vidtas inom normprissystemets ram för att bl.a. öka effektiviteten bland förstahandsmottagarna.

—- — — Branschens utveckling skall bygga på fri konkurrens. — - —

-— — — Ökade insatser på marknadsföring. — — —

6.40 Sveriges sill- lisk- och skaldjursproducenters förening — — —- delar uppfattningen att mottagningen och distributionen av fisk kan samordnas på ett mer effektivt sätt. Det är föreningens uppfattning att det finns möjligheter till kostnadsbesparingar, exempelvis om antalet förstahands- mottagare och kanske ocksä antalet landningsplatser minskas. Föreningen tillstyrker tanken på samordning på de av utredningen redovisade grunder- na.

] båda förslagen ingår att söka höja prisnivån på fiskråvaran totalt sett. Syftet med detta anges i första hand vara att trygga normprissystemet. vilket föreningen sympatiserar med. Föreningen vill emellertid av konkur- rensskäl varna för en alltför långtgående ambition i att höja prisnivån på fisk. Den svenska berednings— och konservindustrin är beroende av den internationella prisnivån. Skulle man av fiskeripolitiska skål komma att höja prisnivån på fiskråvara alltför mycket. kan man hamna på en nivå som medför att industrin kommer i en ofördelaktig konkurrenssituation. exem- pelvis i förhållande till den danska industrin. En sådan situation skulle enbart ge utländsk beredningsindustri fördelar på svensk beredningsindu- stris bekostnad.

Varje form av samordning bör, enligt föreningens uppfattning. för att vara lyckosam, marknadsorienteras. I detta sammanhang vill föreningen påpeka att ett mera marknadsorienterat fiske också kan påverka lönsamhe- ten i branschen genom bättre priser och större volymer. Ett exempel på bättre marknadsorientering är att fisket tillmötesgår färskfiskmarknaden och konservindustrin i deras önskemål om kontinuerlig leverans av färsk råvara. Industrin behöver råvaror för produktion även måndagförmidda— gar, en kontinuerlig tillförsel av kolja för fiskbulletillverkning etc. En fördelningscentral kan möjligen bidraga till ett mera marknadsorienterat fiske. en koordinerad färskfiskmarknad och ett tillmötesgående av indu- strins önskemål.

6.41 Blekingefiskarenas centralförening ek. för.: — — — Det förslag som presenteras av utredningen är ju på intet sätt detaljerat. Självklart är det många frågor. som ställs och som det är svårt att få några svar på. Många frågor borde ändå besvarats för att det skall gå att ta konkret ställning till förslaget.

T. ex. Vem har ansvaret för att fisken verkligen säljs till bästa pris? BFC eller centralen?

Hur skall överskotten fördelas mellan de olika förstahandsmottagarna?

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 143 94

Vem tar hand om färskmarknaden? Kan vi eller våra dotterbolag överhuvud taget skriva långsiktiga avtal på hel fisk utan att dessa kolliderar med leveransplikten till centralen?

Hur kommer centralen att byggas upp? Kommer man att överta en redan existerande organisation och sedan bygga vidare på denna eller skall något helt nytt skapas?

Hur mäter man resultat och effektivitet i centralen?

Hur skall man praktiskt klara av distribution med tiera hundra land- ningsplatser, som dessutom varierar från tid till annan?

Vi har förståelse för att en del av dessa frågor är omöjliga att besvara i nuläget. Samtidigt är det så att flera av svaren är viktiga att veta och/eller få utredda innan slutgiltig ställning tas till förslaget. Våra frågor får inte tolkas så att vi är negativa till varje förslag till samordning.

En samordning måste arbetas fram efterhand. där sten läggs på sten och där fiskarenas fackliga och ekonomiska organisationer kan gå enat framåt hand i hand, samtidigt som det kunnande som finns hos nuvarande första- handsmottagare utnyttjas.

Att med ett administrativt beslut om leveransplikt i ett slag styra så gott som all svensklandad fisk till en gemensam central, reser en rad problem, vars konsekvenser ingen kan överblicka.

6.42 Gävlefisk ek. för. m.fl.: — — -— Undertecknade fiskarägda första- handsmottagare på Ostkusten (region Ost) får härmed anföra följande:

Vi anser att den nuvarande förstahandsmottagningen fungerar bra. Mot- tagningen av sill/strömming och torsk har effektuerats avsevärt under senare år. Detta har skett successivt och fortgår alltjämt. Förstahandsmot- tagarna har gått samman till större enheter och mottagnings- och bered- ningsanläggningar har förnyats och moderniserats. På Ostkusten har 11 fiskförsäljningsföreningar slagits samman till för närvarande 5. Kontak- terna och samarbetet mellan fiskförsäljningsföreningarna liksom med den privata fiskhandeln har förbättrats, dels genom ökad telefonkontakt och dels genom gemensamma diskussionsmöten. Några drastiska samord- ningsåtgärder anser vi inte behöver vidtagas.

Det av utredningen förordade förslaget till samordning ser minst sagt krångligt ut. Den angivna målsättningen instämmer vi helt i. Den föreslag- na samordningen tror vi däremot blir svår att genomföra. Vi ser inte att en sådan åtgärd kommer att medföra några förbättringar för fiskarna.

Regleringstekniska frågor anser vi hör hemma i Svensk Fisk. Förbätt- ringar av regleringen tror vi kan genomföras inom normprissystemets ramar. exempelvis ändring av reglerna för hur lägstapriserna skall faststäl- las.

6.43 Östersjöliskarnas fiskcentral - — — kommer att arbeta för att Sveri-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85:143 95

ges Fiskeförsäljningsföreningars Riksförbund (SFFR) genom stadgeänd- ringar ändrar namn till Sveriges godkända förstahandsmottagares Riksför- bund. och öppnas för medlemskap för (tlla seriöst arbetande förstahands- mottagare, föreningar och privata. Pristillägg borde sedan endast utgå för fisk levererad till detta Riksförbund anslutna förstahandsmottagare.

ÖFC”s slutsats av det ovanstående blir. att den höjning av priserna som kan uppnås på färsk fisk. avsedd att säljas över disk, icke kommer att kunna täcka kostnaden för en stor paraplyorganisation. Effekten av en påtvingad sådan kommer således att bli att fiskarena drabbas av ökade kostnader i stället för att erhålla högre priser, något som måste ses som helt oacceptabelt.

7 Övriga förslag

7.7 Fiskeristyrelsen: Vattenbruk: — — — Fiskeristyrelsen delar utredning- ens uppfattning att det inte är motiverat att inordna odlingsverksamheten i licenssystemet. Storsjön iJämt/and: Styrelsen tillstyrker utredningens förslag — — —. Dessutom föreslår styrelsen att det för laxfiske med laxlinor. laxdrivlinor och laxnät också skall fordras särskilt tillstånd utöver yrkesfiskelicens. Motivet är det samma som framförts av kommittén i fråga om trålfiske efter siklöja d v s risken för överfiskning — — —.

En ledamot av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anföri särskilt yttrande: Undertecknad kan inte dela Fiskeristyrelsens förslag om att det för lax- fiske med laxlinor. laxdrivlinor också skall innehas särskilt tillstånd utöver yrkesfiskelicens. innehav av yrkesfiskelicens bör enligt min menig vara tillfyllest för bedrivande av alla slags fisken. För närmare argumentation hänvisas till SFRs yttrande över Laxfiskeutredningens förslag.

7.9 Statens naturvårdsverk: Vattmbruk: — — —— Det är — — — angeläget att redan från början se till att miljövårdsintressena inte kommer i kläm. Bland annat måste de miljömässiga konsekvenserna av ett utvidgat vattenbruk vara klarlagda så att tillståndsgivande myndigheter i förväg vet hur pro- blemen skall mötas. Vidare är det viktigt att resurser och tid avsätts för att i förväg kunna planera för hur vattenbruket skall kunna tillåtas expandera geografiskt, så att "frontalkollisioner" med exempelvis mer betydande naturvårdsintressen kan undvikas. Slutligen bör man beakta vikten av att den akvatiska faunan inte ytterligare utarmas genom ett utökat vattenbruk. Således bör inte vattenbruk få bedrivas med arter som kan tänkas medföra att inhemska. naturliga arter slås ut eller minskar drastiskt. Det blir sanno- likt nödvändigt att fastställa regler som dels föreskriver vilka arter som får

bli föremål för vattenbruk, dels anger hur anordningarna skall vara utfor- made för att förhindra rymning.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 143 96

7.13 Kammarkollegiet: l-"ultcnbruk: — -— — Kollegiet instämmer helt i ut- redningens uttalande att det krävs en översiktlig planering på kommunal och regional nivå för att bestämma var vattenbruk bör kunna bedrivas.

7.16 Statistiska centralbyrån: Statistik: SCB vill i detta sammanhang beto- na, att även om det vore praktiskt möjligt att inhämta fångstområdesdata via avräkningsnotorna. så skulle detta inte kunna ersätta den mångsidiga information som i övrigt inhämtas via loggbokssystemet. Uppläggningen och omfattningen av det totala uppgiftsinhämtandet på fiskets område är baserat på de rekommendationer som utarbetats av Förenta Nationernas jordbruks— och livsmedelsorganisation (FAO) och Internationella rådet för havsforskning (ICES). Efter att tidigare ha varit bristfällig betraktas numera den svenska rapporteringen till dessa organ som helt tillfredsstäl- lande. För att det skall vara möjligt att även i framtiden fullgöra dessa åligganden fordras som ett minimum att de båda nämnda informationssys- temen inte begränsas. Viss översyn av den regionala redovisningen av fångsterna i Östersjön synes dock påkallad med anledning av att såväl ICES som den Baltiska fiskerikommissionen beslutat att från samtliga Östersjöstater infordra fångstdata per 10—12 delområden av Östersjön. Dessa områden bygger huvudsakligen på det rutnätssystem som används i fiskeloggböckerna. Det totala fångstuttaget i Östersjön måste alltså kunna fördelas regionalt på dessa delområden och rapporteras till ICES. Detta uppdrag åligger SCB. Fiskekommittén föreslår inte några förändringar i gällande loggbokfö- ringsregler men understryker vikten av att uppgiftslämnandet förenklas och bättre anpassas till det faktiska behovet. SCB ansluter sig gärna till denna ståndpunkt men vill bestämt varna för sådana förenklingar eller anpassningar som medför att underlaget för den regionalt fördelade rapporteringen från Sverige till internationella organ äventyras.

7.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län — — — vill också understryka bety- delsen av att en översiktlig planering på kommunal och regional nivå

startas, som belyser nuvarande och framtida anspråk på vattenområden för bl.a. fiskodling. — — —

7.22 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — biträder förslaget om planering för vattenbruket. — — — 7.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vattenbruk: — — — Det måste anses

rimligt att låta fiskodlingsverksamheten stå utanför licenssystemet. Det är angeläget att se till att denna verksamhet får bedrivas utan onödig kontroll eller prövning. - — -

Storsjön iJit'mt/und: — — — Länsstyrelsen delar kommitténs mening att det bör vara möjligt att begränsa denna rätt till fiske om det skulle visa sig

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85:143 97

nödvändigt till förmån för yrkesfisket och att sådan fråga bör prövas av länsstyrelsen. Med hänsyn till att yrkesfiske bedrivs i så ringa omfattning i Storsjön torde behov av sådan reglering för närvarande inte föreligga.

7.30 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Vattenbruk: — — — DSH vill peka på behovet av en helhetssyn när det gäller åtgärder inom såväl yrkesfisket som vattenbruket och att dessas möjligheter att komplettera varandra som näringar beaktas.

7.33 Sveriges fiskares riksförbund: Vattenbruk: — — -— Vi instämmer — — — kommitténs förslag att de odlare som så önskar skall kunna ansluta sig till en samordning av försäljning och distribution. Det är i praktiken ingen skillnad mellan marknadsföring av fisk som är odlad eller om den är viltfångad.

Storsjön i Jämtland: SFR instämmer helt i kommitténs förslag att dessa frågor bör skötas genom regionala regleringar.

Statistik: —- — — Vi är övertygade om att loggböckerna skulle kunna undvaras genom en komplettering av avräkningsnotorna.

7.35 Vattenbrukarnas riksförbund: Vattenbruk: — — -— Förbundet instäm- mer helt i utredarnas uppfattning om att kommuner och länsstyrelser omgående bör planera sina vattenområden så att vattenbruket kan få utnyttja lämpliga områden för odlingsverksamhet utan att komma i konflikt med andra vattenintressenter. Förbundet anser vidare liksom utredarna att vattenbruket inte skall omfattas av yrkesfiskets licenssystem, och att näringen inte heller skall inordnas i det prisregleringssystem som gäller för yrkesfisket. Beträffande frågan om gemensamma marknader för odlade och fångade produkter anser förbundet att detta på sikt är önskvärt och möjligt. men att detta i så fall kräver omfattande effektiviseringar och nytänkande inom fiskets försäljningsorganisationer.

8 Övrigt

8.8 Statens jordbruksnämnd: — — — Med hänsyn till de av kommittén accepterade marknadsprognoser som jordbruksnämnden gjort samt det faktum att tullen för beredda produkter i allmänhet är högre än för råvaran,

synes det tveksamt med en ytterligare utbyggnad av beredningsindustrin för export.

' 7 Riksdagen 1984/85. [ saml. Nr [43

• Sida 98
•  Original

Prop.l9&U85:l43 98

l/

2/

3/

4/

[ii/tttgtt _?

Stockholm den 3 juli 1984

”Dimmu... _|), Roltstntom

Jordbruksminister Svante Lundqvist » Drottninggatan Zl

l03 33 STOCKHOLM *l/i- ["* 32/3! om

Samordningen inom det svenska fisket

Vi ser synnerligen allvarligt på samordningstanken och vi är givetvis villiga att bidraga med olika lösningar som gagnar fiskarkären. Frågan har stötts och blötts vid olika sammankomster inom fiskets organisa— tioner under lång tid. Det har varit svårt att finna förslag till lösningar, som alla kunnat ställa sig bakom. Nu har vi dock enats om denna skrivelse med förslag till samordningslösningar.

Sanering av förstahandsmottagarna Denna punkt anser vi är den absolut viktigaste att lösa först. Vi anhåller därför att Jordbruksministern uppdrar åt Jordbruksnämnden och Svensk Fisk ek. för. att skyndsamt se över förstahandsmottagningen. För närvarande har vi ca 200 förstahandsmottagare inom landet. Antalet här utan olägenheter kunna reduceras till ca 25 - 50 st.. fiskarägda och privat- ägda. Krav bör ställas på förstahandsmottagaren att denne lämnar någon fonn av säkerhet för att prisregleringsavgifter inbetalas och att fastställda bestännelser följs. Prisstödet till fiskaren bör kopplas så att det endast utgår för leveranser gjorde till godkända förstahandsmottagare.

Ändring av reglerna för lägstapriserna För att ge möjligheter till konkurrens på lika villkor bör lägstapriserna gälla fritt köparen (inom landet) respektive fritt utförselort (vid export).

Detta kommer att gynna de föreningar (och dess fiskare) som har god kvalité på sin vara,eftersom köparna i första hand kanner att göra sina inköp hos dem.

Gemensam försäljningsorganisation

Nägon ny paraplyförsäljningsorganisation är vi för närvarande inte mogna för. Det beror givetvis på att alla har misslyckandet med Swefisk AB i alltför färskt minne. Istället har vi beslutat att utse en prisdelegation.

Föreningarna tillskapar en prisdelegation

Prisdele ationen har till uppgift att fastställa marknadspriserna för olika ändamål human konsumtion. industri. export. filépriser m.m.). Priserna skall vara flexibla, beroende på tillgång och efterfrågan. Fängstbegränsningar bör även kunna vidtagas av prisdelegationen när tillgången på marknaden är för stor. I sammanhanget får vi inte glömma bort att vi i dag tar upp betydligt större fångster än vad marknaden efterfrågar - med resultat att priserna konstant ligger vid bottennivån (lägstapriset). Prisdelegationen skall bestå av en representant från vardera väst—. syd- och

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 143 99

ostkusten. Representanterna skall vara de som bäst känner marknaderna.

Med de föreslagna åtgärderna räknar vi att fiskarna skall kunna få bättre betalt för sina fångster, samtidigt som kostnaderna för regleringssystemet minskar.

Ifall Jordbruksministern inte anser våra föreslagna åtgärder vara i linje med den samordning som åsyftas. eller om de är otillräckliga. förväntar vi oss ett förslag till samordning från Er sida. vilket fiskarna då får ta ställning till.

QFUR DE EKONOMISKA FURENINGARNA ' '

J ,,; Daniel Axefsmwr———-

sågade 'ö— & e

Rein Schönberg *_

XJ

Stockholms läns Fiskförsäljning ek. för. Fiskhallsvägen 16-18

lZl 73 JOHANNESHOV Tel. 08-8l 14 00

• Sida 100
•  Original

Prop. l984/85:143 too

Bilaga: 4

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse av Stockholms läns fiskförsäljning ek. för. m. fl. om samord- ning av fiskförsäljningen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av näringsfrihetsombudsmannen. statens pris- och kartellnämnd. statens jordbruksnämnd. statskontoret. riksrevisionsverket. Sveriges fiskares riksförbund. Regleringsl'öreningen Svensk tisk ek. för.. Kooperativa förbundet. Sveriges grossistförbund och Sveriges sill-. lisk- och skaldjursproducenters förening.

Yttranden

Näringsfrihetsombudsmannen — — — motsätter sig tanken på att antalet förstahandsmottagare begränsas till ett mindre antal auktoriserade motta- gare. NO motsätter sig också att försäljningsföreningarna tillskapar en prisdelegation med uppgift att fastställa marknadspriserna för olika anda- mål kunna vidta fångstbegränsningar. — — —

NO avstyrker det framlagda förslaget till samordning.

Statens pris— och kartellnämnd anser inte att antalet förstahandsmottagare bör begränsas. SPK avvisar vidare tanken på en prisdelegation. — — — Enligt SPKzs mening finns det — — - en betydande risk föratt konsumen- ternas tillgång till färsk fisk skulle komma att minska om antalet första- handsmottagare begränsades.

Förslaget till ändrade regler för lägstapriserna är enligt SPK:s mening något oklart. Kostnaderna för att genomföra sådana ändringar bör beräk- nas och övriga konsekvenser av förslaget undersökas innan det är möjligt att ta ställning till förslaget.

Statens jordbruksnämnd: — — — Enligt jordbruksnämndens uppfattning synes antalet förstahandsmottagare vare sig vara alltför stort eller de senaste åren ha ökat särskilt kraftigt. -— — —

— — — Vad gäller säkerhet för prisregleringsavgift har jordbruksnämn- den enligt gällande författning inte möjlighet att uppställa sådana krav. Vilken säkerhet som skall ställas för att fastställda bestämmelser skall följas undandrar sig nämndens bedömande.

I skrivelsen anges som ett ytterligare önskemål att definitionen av läg- stapriset — — — skall ändras från att gälla fritt köparen till fritt utförselort. — — — Jordbruksnämnden har tidigare uppmärksammat detta problem och

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 143 lOl

undersökt olika möjligheter att lösa det. Förutom den lösning som anges av SLF. skulle problemet kunna lösas genom att exempelvis lägstapriserna. dvs. det lägstapris till vilket varan får försäljas. dilTercnticras för de olika kuststräckorna. Lägstapriset för den lisk som förs iland på ostkusten skulle kunna sättas lägre än för den fisk som landas på västkusten. En annan möjlighet är att lägstapriset ändras att gälla avräkningspriset till fiskaren. dvs. fiskaren får avräknas minst ett visst pris.

Jordbruksnämnden avser att återkomma till detta problem i annat sam- manhang.

— — — Det är enligtjordbruksnämndcns uppfattning oklart vad förslaget [prisdelegation] skulle innebära i praktiken. Nämnden vill dock peka på att lägstapriserna. vilka fastställs av Svensk Fisk. är ett viktigt element i normprissystemet. Skulle dessa priser sättas ur spel genom prisdelegatio- nens inrättande. kan jämvikten i normprissystemet rubbas och systemet därmed upphöra att fungera på avsett sätt.

Riksrevisionsverket har inget att anföra utöver vad som — — — sagts [om förslagen i betänkandet Bättre yrkesfiske].

Sveriges fiskares riksförbund: _ — — Det omtalas — — — att man ser allvar- ligt på samordningstanken och är villiga att bidraga till lösningar som gagnar llskarkåren. SFR konstaterar detta med tillfredsställelse. Det bör mot den bakgrunden vara möjligt att finna lösningar. Dock vill vi under- stryka att SFR på flera punkter inte delar de ekonomiska föreningarnas uppfattning.

Denna fråga [ändring av reglerna för lägstapriser] har tagits upp i prisför- handlingarna och har varit föremål för ingående diskussion. Det råder stor tveksamhet om i vilket led lägstapriset bör fastställas. Avräkningsprisledet är det vanligaste förslaget från fiskare. vilket SFR också föreslagit. Vi ställer oss tveksamma till föreningarnas förslag.

SFR anser att en paraplyorganisation är nödvändig om försäljning och distribution skall ktlnna samordnas. — — —

— — — SFR kan inte tillstyrka att de ekonomiska föreningarna skall besluta i ransoneringsfrågor.

Nuvarande låga priser anses bero på att svenskt fiske gör för stora uttag. Dessa synpunkter står i direkt strid med de åsikter SFR hävdar. Vi anser att svenskt fiske skall utnyttja de kvoter och fisktillgångar som står till förfogande. bereda och försälja dem. Vi förvånar oss över att föreningarna har en annan målsättning. Tydligen anser man att fiskeflottan skall redu- ceras. Även detta står i direkt strid med fiskarckårens syn på svenskt fiske och dess framtid.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 143 ml

Svensk Fisk ekonomisk förening: — — — Om Svensk Fisk åläggs en gallring av förstahandsmottagare är det ur rättssäkerhetssynpunkt ett oeftergivligt krav att föreningen av statsmakterna erhåller entydiga. detaljerade och specificerade normer för denna myndighetsutövning.

— — — Frågan [ändring av reglerna för lägstapriserna] aktualiserades bl. a. i samband med diskussionerna om det nya normprissystemet och är f. n. föremål för behandling hos jordbruksnämnden. Svensk Fisk anser att de ändringar som föreslås kan medföra negativa konsekvenser av sådan art att en noggrann utredning av frågan är påkallad. Svensk Fisk är självfallet beredd att medverka vid en sådan problemanalys.

— -— — Det är — — — av stor betydelse att risken för sammanblandning av priserna i regleringssystemet med de tänkta marknadspriserna undviks och att ifrågavarande marknadspriser inte sätts så att det nuvarande pris- regleringsystemet inte kan upprätthållas.

Kooperativa Förbundet: -— -— — det — — — föreslås att Jordbruksnämnden och Svensk Fisk ser över förstahandsmottagningen i syfte att minska antalet mottagare. KF hari och för sig ingenting att erinra häremot men får påpeka att koncentrationen är hög redan — — —. För det andra föreslås en ändring av reglerna för lägstapriserna. KF får framhålla att hithörande frågor f.n. är föremål för granskning inom Jordbruksnämnden.

Slutligen föreslås inrättandet av en prisdelegation med representanter för fisket. vilken skulle fastställa marknadspriserna för all fisk och även kunna vidta fångstbegränsningar. KF avstyrker detta förslag bl.a. därför att en sådan prisdelegation inte skulle kunna fungera inom ramen för det nuvarande normprissystemet.

Sveriges grossistförbund: — — - Fisk är en färskvara med mycket begrän- sad hållbarhet. vilket i sin tur motiverar förhållandevis många förstahands- mottagare. Den mindre mottagaren fyller också en stor funktion för den enskilde fiskaren på den mindre orten.

Vi förstår den allmänna oron för svenskt fiske men kan inte instämma i att sanering av förstahandsmottagningen är den absolut viktigaste frågan att lösa. Problemet är istället av internationell karaktär och löses varken av central försäljningsorganisation eller enskild förstahandsmottagare. En flexiblare prissättning av jordbruksnämnden eller Svensk Fisk. vore kan- ske en lösning.

— — — Vi vill — -— — påpeka. att auktionerna är bland de mottagare som är effektivast och som kostar regleringsekonomin minst pengar. Vi vill slutligen — — — framföra att det är viktigt att de fastställda

bestämmelserna följs och att detta noggrant kontrolleras av de berörda myndigheterna.

— — — Vad beträffar lägsta priset skulle vi vilja föreslå att man ändrar

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 143 IO3

den nuvarande definitionen. Vi menar att lägsta priset bör vara det pris fiskaren får betalt för sin vara exklusive isning. lådor. transpon och övriga administrationskostnader. Ett sådant förslag skulle innebära att fiskaren verkligen vet vad han får betalt för sin fisk och att förstahandsmottagarna ges möjlighet till konkurrens på lika villkor. Detta bör samtidigt leda till en större elTektivitet bland förstahandsmottagarna.

-— — — anser vi det ej lämpligt med en gemensam försäljningsorganistion.

Att föreningarna tillskapar en prisdelegation kan vi naturligtvis ej till- styrka. eftersom denna skulle förbise de privata mottagarnas kunskaper och intressen. Vidare bör påpekas att den nuvarande fria konkurrensen skulle sättas ur spel. eftersom marknadspriserna i branschen skulle fast- ställas av en prisdelegation bestående av endast tre personer.

Sveriges sill-. f'isk- och skaldjursproducenters förening — — — hänvisar till sitt yttrande avseende utredningen "Bättre yrkesfiske".

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l04

Betänkandet (Ds Jo 1984: 5) Lax

SMNFATTNING

Ba rund

Ur ett totalperspektiv är numera laxfisket av mindre betydelse för det sveiska yrkesmässiga fisket. Det totala fängstvärdet för havslaxfisket var är 1982 ca 18,3 miljcner kr eller ca 31 av värdet av hela dai yrkesmässiga fångsten Lax kom i värde på 6:e plats bland de arter som är föremål för yrkesmässigt fiske. Dai övervägande delen av laxfängstui tas på ostkustai. För Östersjths del svarade laxfängstm detta är för ca 71 av totalfängstms värde. Betydelsei av laxfisket är emellertid i Vissa regioner betydligt större. För de tre nordliga lhei sammmtagia svarade laxfisket för ca en tredjedel av yrkesfiskets inkomster och för Västerbotth och Västernorrlmds låt för ca hälften. Av stor lokal betydelse är ocksä laxfisket pä Gotland med ca 255 av det totala fängstvärdet. Det kan också hävdas att för vissa platser. framför allt i Norrlmd, är laxfisket av utslagsgivande betydelse för att yrkesfiske över huvud taget skall kunna upprätthållas .

Utöver dess betydelse för det yrkesmässiga fisket är laxen tillsamms med havsöring av stort värde för sportfisket. Känga månnislör är beredda till stora ekonomiska uppoffringar för att fä ägaa sig ät sportfiske efter lax och öring. -

Dm expansion som havsfisket haft inder tidui efter midra världskriget har medfört m successiv omfördelning av fisket frän ett kust- och älvfiske mot ett havsfiske.

Utbyggnaden av vattmkraftm har drastiskt minskat arealm av de bottnar i strömma-ide vattm'i som är lämpliga för laxens reproduktitxi. ,Försurningen komplicerar ytterli-are situation-'i för laxbeständai pä vutkusten. I andra lader vid Osterst har vattmkraftutbygmad och förorming i kombination med ett för närt fiske försvagat och i mänga fall slagit ut laxbestånden.

Till ätlydnad av vattmdomar kompenseras för vattmkraftutbygganden genom odling och utsättning av laxungar. För närvarade utses Sverige svara för tvä tredjedelar av dm sammmtagia laxsmoltproduktior.m i Östersjön

De internaticxiellt övermskoimia regleringarna av laxfisket i Ostersjö-i omfattar redskapsbestäimiielser. begr-lianingar av den tid fisket fär bedrivas samt bestämmelser om det uttal nät- och krokredskap som får anväidas vid drivgarns- och linefiske. Syftet med regleringarna har varit att skydda beständet av lax för att därmed möjliggöra ett gott och uthålligt laxfiske. Regleringarna har emellertid inte varit tillräckligt effektiva.

Lekbeständm i de outbyggda älvarna. och i vissa älvar med rester av reproduktionsomräden. har kraftigt reducerats. I vissa älvar kvarstår nu mdast spillror av de tidigare beständen, i midre älvar har man kinnat konstatera gradvis sjmkande lekuppvandring och att tillgåigliga lekomräden numera är mycket glest besatta med laxungar (ex vis Torne älv). I vissa fall har handlingarna inte kunnat få tillräckligt avelsaterial för att uppfylla de krav som fastlagts i vattaidomar.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 143 IOS

Situationm. framför allt minskningen av naturreproducerad lax, har

föranlett det internationella havsforskningsrådet ( ICES) att rekommdera en reduktion av de årliga fångsterna i Östersjön med 251-351. Det har mellertid inte varit möjligt att få till stånd övermskommelser mellm strmdstaterna om m största tillåtlig laxfängst och dess fördelning.

Satsningarna på att vidmakthålla laxfisket i Östersjöi genom odling och utsättningar har varit framgångsrika. mm har samtidigt inneburit ett ökat fiske även pä naturbeständen som inte på samma sätt som de odlade förstärkts. Huvudorsakm är att finna i det faktum att av all beskattning av östersjölax ca 13/5 (i vikt, i mtal än mer) sker på uppväxtomrädma i havet där de olika bestånden blandas och där fiske dimmsionerat efter de skilda beståndens bärighet ej är möjligt.

Stälm till att behålla m naturlig laxproduktion som bas för odlingsverksamhetm är starka. De olika laxstammama företer stora olikheter i vandrinpbetemde, tillväxtförhållaidm etc. Förmodligen finns också mdra skillnader i vitalitet m ut som nu är okåida. Urvalet vid odlingsförfarmdet kan medföra att vissa egmskaper som nu ej kan definieras pä saaaiia sätt försvagas eller förstärkas. Riskerna med detta är uppenbara. Beståndets motståndskraft mot sjukdomar av olika slag, mot miljöförä'idringr (temperatur, försurning, förorming m in) kan tänkas försvagas. Eh reduktion av den gmetiska variabilitetm försvagar octaå våra möjliyieter att ]. avelsarbetet ta fram lämpliga laxstamar för konsumtimsfiskodiing.

llvm ur strikt vetmskaplig synpunkt är det mgeläget att bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Angelägmhetm att skydda kvarvarande naturreproducerande laxbestånd i urspringsiiiiljm mderstrykes av att laxreproduktionm i andra östersjölåider i stor utsträckning upprätthållas pä artificiell väg och är ur gmbankssynpuikt beromde av svmskt avelsmaterial.

Det är nödväidigt att Sverige tar kraftfulla initiativ pä inter- nationell nivä i särskilda förhandlingar för att överflsknings- problmiatikm skall kunna lösas.

Det nuvarnade nyttjade-murat ger inte ett optimlt utbyte vare sig i fängstms storlek eller dess värde. ai minskning av havsfiskets andel skulle ge ett ökat totalutbyte. &: omfördelning av fisket mot ett fiske med handredskap skulle ytterligare öka avkastningens värde.

&: reduktion av fiskeintmsitetm (antalet redstapsmisträ'igiingar) för att säkra lekfiskens återvandring till naturälvarna behöver inte medföra ett skikt utbyte av fångstenia i havsfisket. Vid ökade utsättninpr av laxungar komer det avfiskningsbara beståndet att öka och därmed också fångstm per redskapsmsträigiing. En ytterligare förbättring kan åstadkoimaas gmom tillämpning av metoden med utsättning av laxungar som wider m Viss del av året fötts upp i nätkassar i havet för att nå m större storlek. Härigmom kan utbytet öka ("delayed release"-metodm). För att den ökade återvandringen av lekmogm lax inte skall resultera mbart i ökade fångster i kustfisket och i älvmynningarna måste samtidigt m reduktion av fiskeinsatsm ske där. På någon sikt beräknas octuå i kustfisket dm ökade äter- vandringsfrekvmsm leda till ökade fångster per redskapsanstraigiing.

kvm i älvarna mäste restriktioner för laxfisket införas för att inte reproduktionm skall äventyras. Jag föreslår åtgärder i älvar—na för att förbättra laxens reproduktionsmöjligheter. Bland dessa kan nämnas byggandet av fisktrappor, utrivning av vandringshinder. rmsning av

lekbottnar samt insättning av yngel i älvarna.

Bi lösning på problemet brådskar. En ökad utsättning av iaxsmoit, som nu planeras. utan att andra åtgärder vidtas skulle snarast förvärra

• Sida 106
•  Original

Prop. l984/85:143 l06

problemet då det skulle stimulera till ökade fiskeinsatser i havsfisket och därmed ytterligare minska lekåtervandringen av naturlax till älvarna. Den redan allvarliga situationen för naturlaxbestånden skulle således förvärras ytterligare.

Förslag

De föreslagna åtgärderna syftar primärt till m förstärkning av de naturlekande bestånden. Åtgärderna komer emellertid att få konsekvenser när det gäller totalfångstms fördelning på olika fiskande kategorier. I en framtid skall alla fiskande dra nytta härav. Gmomförda åtgärder kommer efter hand att öka beståndet och totalvärdet av laxfångstei.

De åtgärder som föreslås skall ses som ett paket och omfattar följande punkter:

U Redskapsinsatsm begränsas inledningsvis till 75! av 1982 års nivå.

|! För fiske med specialiserade laxfiskeredskap införes särskild till- ståndsplikt. '

[1 På 3 - " års sikt införes i samband med vidareutvecklingen av "delayed release"—utsättningarna ett förbud mot fiske utanför 12 nautiska mil varvid restriktionerna avsemde redskapsinsatsm lättas.

D Kustfisket begränsas inlemingsvis genom säsongsvisa fiskeförbud i vissa kustområden där laxen lekvandrar.

0 På något länge sikt ersättes säsongsförbuden med begränsning av antalet redskap , till havs och vid kust, samt vissa begränsningar för övrigt fiske som utgör hinder för lekuppvandringen.

D Det inkomstbortfall som den minskade redskapsinsatsm medför kom-

penseras genom utsättningar av laxungar. bl a med tillämpande av "delayed releaseN—metoden. Metoden föreslås vidareutvecklad.

D Laxens lekområden utökas genom åtgärder som t ex byggandet av fiskvägar, utrivandet av vandringshinder. rmsning av bottnar m.m.

D Åtgärderna planeras så att minsta möjliga negativa inverkan på fisket uppstår mder igångsättningsfasm.

D Bildandet av fiskevårdsområden stimuleras för att öka möjligheterna till sportfiske och för att mderlätta fiskevårdande åtgärder.

D För att öka respektm för nuvarande och föreslagia bestämmelser

föreslås m straffskärpning vid brott mot fiskeriförorthing och laxvårdande föreskrifter.

D Fisketillsyn och kontroll föreslås förstärkta.

D Det föreslås att överläggiingar tas upp på nivå för att lösa pro- blemm med det oreglerade fisket i den s k "vita mna" som utgör ett svårt hinder för att åtgärderna skall bli effektiva.

0 För gmomförmdet av fiskeregleringarna avsemde rörliga redskap på allmäht vattm krävs ett tillägg till fiskeriförormingen (SFS 1982: 126) .

0 Nya fiskevårdsområden kräver i vissa fall störrre bidrag till kostnaderna för bildandet & vad som nu är möjligt. Detta kräver en adring av förord-.ingen (1981:537) om statligt stöd till fritidsfisket.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 143 107

0 Förslag till forskningsprogram framlägges.

U Åtgärderna drar följande årliga kostnader:

Löner (fiskerikonsulmt och biolog) 330-000:— Utsättningar enligt "delayed release"-metoden l.!00.000:— Åtgärder för iorzhingställmde—utsättningar 300.000:— Tillsyn och kontroll 150.000:— Bildandet av fikevårdsområden 300-000:- Forskning och mdersökningsverksamhet 300.000:—

2.u80.000:—

Dm avlastningsförbättring som uppstår vid genomförda åtgärder Immer avsevärt att överstiga kostnaderna för genomförandet. Därtill kommer den sysselsättningsskapende effekten.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 143 108

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984: 5) Lax

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av vzntenövcrdomslolen. hovrätten för övre Norrland. riksåklagaren. rikspolisslyrelsen. kammarkollegiet. statskontoret. riksrevisionsverket. lantbruksstyrelscn. fiskeristyrelsen. statens jordbruksnämnd. statens naturvårdsverk. generaltullstyrelsen. ur- betsmarknadsstyrelsen. statens lnntmäterivcrk. Umeå universitet. Sveri- ges lantbruksuniversitet. statens veterinärmedicinska anstalt. statens vat- tenfallsverk. domänvcrket. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Söder- manlands. Östergötlands. Kalmar. Gotland. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Gävleborgs. Västernorr- lands. Västerbottens och Norrboltens län. Centralorganisationen SA- CO/SR sami gemensamt av Lantbrukarnas riksförbund. Hushållningssäll- skapens förbund och Sveriges iiskevattenägareförbund. Vidare har yttran- den avgetts av Laxforskningsinstitulel. Svenska nalurskyddsföreningcn. Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Tjänstemännens centralorganisalion och Västkustens husbehovsfiskares förbund.

Riksåklagaren har bifogat yttranden av Iänsåklagarna i Blekinge. Krono- bergs. Västernorrlands och Västerbottens län. Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskenämnderna i Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göte- borgs och Bohus. Gävleborgs. Västernorrlands. Västerbottens och'Norr- bottens län samt av samtliga fiskeriintendenter. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner. regionala myndigheter och föreningar.

Dessutom har yttranden inkommit från Sundsvalls kommun och Bys- keälvens fiskenämnd.

] Allmänt

Samtliga remissinstanser anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att rädda den naturreproducerade laxen i Östersjön. De anser allmänt att utredningen är ett bra underlag för beslut om åtgärder. Endast två reservanter i fiskeristyrelsens styrelse och Sveriges fiskares riksförbund anför kritik i denna del mol utredningen.

1.3 Riksåklagaren: — — — Utredningens överväganden och förslag till åt- gärder synes välmotiverade. Även om flertalet av förslagen ligger utanför

• Sida 109
•  Original

Prop. l984/85 : 143 109

ramen för de synpunkter som jag främst har att företräda vill jag därför i huvudsak ställa mig bakom utredningens förslag.

1.6 Statskontoret — — — stödjer det i betänkandet framlagda förslaget till reglering av laxfisket i syfte att främja god beståndsvård. — — —

l.7 Riksrevisionsverket: — — — det torde kunna hävdas att den samhälls- ekonomiska effekten av en långsiktig försämring av laxfängsterna blir ytterst marginell. Inte heller ur ett försörjnings- eller konsumentperspektiv har det svenska laxfisket annat än marginell betydelse. Den helt domine- rande mängden i Sverige konsumerad lax är importerad. — — —

— — — det är tveksamt att anföra samhällsekonomiska motiv för det relativt omfattande åtgärdsprogram som föreslås i syfte att förstärka lax- beståndet i Östersjön. — — — det föreslagna åtgärdspaketet bör vägas mot de sociokulturella och biologiska värden som är förknippade med ett bevarat laxbestånd i de svenska vattnen. — — — den av utredningen pre- senterade ekonomiska kalkylen är inte av sådan kvalitet att den kan användas som beslutsunderlag.

RRV anser sig inte kunna ta ställning till i vilken utsträckning det föreslagna ätgärdspaketet kommer att leda till avsedda effekter. RRV vill emellertid varna för att det föreslagna regleringssystemet kan bli svårad- ministrerat. — — —

1.9 Fiskeristyrelsen: — — — I flertalet remisser frän fiskenämnder och in- tendenter framhålls behovet av snabba och kraftfulla atgärder. — — — fiskeristyrelsen vill starkt understryka detta.

Två ledamöter av liskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför reservation:

— — — Det underlagsmaterial som använts och som ligger till grund för åtgärdsförslagen kan dock ifrågasättas och det gäller framförallt statistiken vid kust- och älvfiske. Medan havsfiskets statistik grundar sig på loggboks- uppgifter, grundar sig den övriga fångststatistiken på gjorda beräkningar. Det har under utredningens gång framtagits beräkningar. som pekar på ett mångdubbelt större uttag än vad som uppges i utredningen. Betydligt säkrare och därmed närmare sanningen ligger havsfiskets statistik beroen- de på den loggboksplikt som är förknippad med yrkesfiskelicens. — — —

1.l0 Statens jordbruksnämnd: Den svenska laxfångsten uppgick 1983 till 406 ton medan importen av färsk lax samma år uppgick till 633 ton och av fryst lax till 4 845 ton. För lax finns alltså en betydande svensk marknads- potential under förutsättning att försäljningen av svenskfångad lax kan ske till konkurrenskraftiga priser. Det finns således enligt jordbruksnämndens mening all anledning att på bästa sätt försöka vårda och utveckla de för svenska fiskare tillgängliga laxftskeresurserna.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 143 110

Jordbruksnämnden instämmer i bedömningen av laxfiskets situation och behovet av åtgärder för att främja laxbestånden. De av utredningsmannen framlagda förslagen till regleringar av fisket samt fiskevårdande åtgärder m.m. förefaller mot ovannämnda bakgrund och såvitt jordbruksnämnden kan bedöma väl motiverade.

1.11 Statens naturvårdsverk: — — -— Situationen är så allvarlig att laxens existens på sikt måste anses direkt hotad. — — — Det är — — — glädjande att åtgärder nu föreslås för att vända utvecklingen.

— — — Utredningen utgör — — — ett mycket värdefullt underlag för långtgående beslut rörande den svenska laxens framtid.

1.12 Generaltullstyrelsen är väl medveten om det stora behov som finns att närmare reglera laxfisket. [ sammanhanget måste dock påpekas att effek- terna av en omfattande reglering är helt beroende på möjligheterna till övervakning.

1.15 Umeå universitet: Utredningen har på ett gott sätt belyst den alltmer förvärrade situationen för de vilda laxbestånden. Den analyserar även klart problemen och grunderna till det nuvarande läget.

— —— — Förslagen ärinte tillräckligtgenomgripande vilket gör det osäken om målsättningen kan nås. — — -—

1.16 Sveriges lantbruksuniversitet — — — avstår — — — från att yttra sig över betänkandet.

1.18 Statens vattenfallsverk — — — delar -— — —— till fullo den oro för effek- terna av den nuvarande överfiskningen av laxbeståndet som kommer till uttryck i betänkandet. Vattenfall ser det som synnerligen värdefullt att den nu framlagda utredningen genomförts och vill betona vikten av att de intentioner beträffande främjandet av laxens reproduktionsmöjligheter som framförs i betänkandet snarast möjligt kommer till utförande. Vattenfall instämmer i stort sett i de synpunkter, som framförs i betän- kandet. Verket delar dock inte helt den pessimism beträffande möjligheten att upprätthålla vitala laxstammar med hjälp av odling. utan inblandning av ”genbanksmaterial" från naturligt reproducerande bestånd — — —.

1.22 Länsstyrelsen i Södermanlands län — — — har för egen del ingen erinran mot utredningens överväganden och tillstyrker förslagen om åtgär- der för att främja beständsutvecklingen och fisket samt om reglering för att främja den naturliga reproduktionen.

1.24 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Om de föreslagna åtgärderna leder

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 143 111

till att det naturreproducerade laxbestånden förbättras synes — — — myc- ket goda förutsättningar föreligga att i framtiden betydligt kunna öka fångstvolymerna i länet.

Länsstyrelsen. som finner utredningens förslag välgrundade. tillstyrker dessa i huvudsak — — -.

1.25 Länsstyrelsen i Gotlands län inser behovet av att åtgärder för att trygga laxbeståndet i Östersjön vidtas. Samtidigt kan länsstyrelsen inte underlåta [framföra] — - — uppfattning om risken för negativa effekter på det gotländska laxfisket. Enligt länsstyrelsen måste problemet lösas med början i politiska åtgär- der. Således torde en av de väsentligaste frågorna att lösa i samband med en begränsning av laxfisket i Östersjön vara den om fiskerättigheterna i den vita zonen öster om Gotland. Kan politiska överenskommelser med övriga östersjöstater om fiskerättigheterna i den vita zonen. liksom för övrigt Östersjön i sin helhet, inte nås. riskerar en ensidig svensk reglering och nedskärning av laxfisket att endast ge mycket marginella effekter på Östersjöns laxbestånd. Däremot föreligger uppenbara risker för bety- dande och bestående negativa konsekvenser för det gotländska yrkesfis- ket. - — —

1.26 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — anser — — — att behovet av en genomgripande förändring av laxfisket i Östersjön är akut för att rädda det naturliga laxbeståndet i Östersjön och därmed ge garanti för ett fortsatt laxfiske. -— — — Länsstyrelsen anser — — — detta [utredningens förslag] vara rätt väg för att nå målet ett bättre och på sikt uthålligt laxfiske i Östersjön. — — —

1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län delar utredningens bedömning om angelägenheten av att snara åtgärder kommer till stånd för att förbättra de naturlekande bestånden av lax i Östersjön. De förslag till åtgärder som redovisas synes till övervägande delen vara välmotiverade och ändamåls- enliga.

1.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län delar utredningens målsättning att de naturlekande bestånden av lax måste förstärkas. — — — — —- — har — — — inget att erinra mot utredningens förslag.

1.29 Länsstyrelsen i Hallands län: — —— — Utredningens förslag syftar fram- för allt till att förstärka de naturliga laxbestånden. Länsstyrelsen anser att detta är mycket angeläget då dessa bestånd är unika och aldrig kan återska- pas om de en gång går förlorade.

— - — Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning och tillstyrker att de föreslagna åtgärderna genomförs.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 143 112

1.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — — — tillstyrker utredning- ens förslag.

1.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län — — — vill — — — betona den grundläggande aspekten på laxens bevarande såsom en naturvårdsfråga. samt att i linje härmed de självreproducerande laxstammarna bör betraktas som en naturtillgång och inte primärt som en basresurs för smoltodlingen.

— — — Länsstyrelsen vill starkt understryka — — —— det ytterst angelägna i att frågan om ytterligare restriktioner i havsfisket såsom en naturskydds- fråga snarast förs upp på högsta politiska nivå. — — —

1.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Det är — — — länsstyrelsens bestämda uppfattning att — om de mål som nu uppställts skall nås — dellösningar inte är realistiska.

Länsstyrelsen kan med denna viktiga reservation tillstyrka föreslagna åtgärder mot vårt kustfiske.

1.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län: En markant nedgång har skett av laxproduktionen i länets naturliga laxälvar. — — — Utvecklingen har gått så långt att experterna ifrågasätter om det går att upprätthålla ett naturligt laxbestånd på sikt om inte snara skyddsåtgärder vidtas.

Länsstyrelsen bedömer att de begränsningar i laxfisket som utredningen föreslår i ett inledningsskede. hårdast drabbar kust— och älvfisket. Trots att så är fallet vill länsstyrelsen inte motsätta sig att åtgärdspaketet i sin helhet genomförs. Skulle utredningens förhoppningar om att på sikt kunna freda den uppväxande laxen inte infrias bör dock begränsningarnas inrikt- ning och utformning omprövas med sikte på att i högre grad hindra fiske på uppväxande lax.

1.37 Laxforskningsinstitutet: — — — utredaren — — — har — — — lagt fram otvetydiga bevis för att kraftfulla åtgärder måste till vad gäller exploate- ringen av Östersjöns laxbestånd genom fiske. — —- —-

1.38 Svenska Naturskyddsföreningen: — — — Från naturvårdssynpunkt är det mycket angeläget att verkningsfulla åtgärder vidtas för att rädda Öster- sjöns laxstammar. — — — — - - Utredningsmannens förslag är mycket välkomna och bör snarast genomföras. men föreningen ifrågasätter om de är tillräckliga.

— — — föreningen tillstyrker den framlagda förordningen men ifrågasät- ter samtidigt om inte ännu mera kraftfulla åtgärder måste vidtas.

1.39 Sveriges fiskares riksförbund — — — delar utredningens slutsatser att de naturreproducerande laxstammarna måste skyddas och förstärkas.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 143 113

Det underlagsmaterial som använts och som ligger till grund för åtgärds- förslagen kan dock ifrågasättas och det gäller framförallt statistiken vid kust- och älvfiske. — —- —

Laxutredningen föreslår drastiska åtgärder som drabbar yrkesfisket. Förslagen utmynnar i att starkt begränsa havsfisket till förmån för fritids- och sportfiske. Det kan dock ifrågasättas om förslagen, och de genomfö- res. får den önskade effekten. Vad som sker är att man fråntager eller starkt begränsar yrkesfiskarnas urgamla rätt att fritt fiska i havet. 1 stället ges detta fiske till den som äger mark och fiskerätt vid kust- och älvmyn- ningar. Det är i praktiken ett överförande av en tillgång och rättighet från en kategori fiskande till en annan. Ett sådant förfarande är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle som har att skydda den enskildes rätt. — — —

1.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: — — — 1 betänkandet. som underlag för överväganden och förslag. presenteras på ett förnämligt sätt fakta över laxens situation såväl i Östersjön som i Västerhavet. Bevis läggs fram som styrker allvaret i laxens situation framförallt i Östersjön, den s. k. laxproblematiken definieras och behovet av kraftfulla åtgärder doku- menteras. — — —

— — —- Förbundet anser det — —- — angeläget att en omfördelning sker mot ett ökat sportfiske vilket skulle öka avkastningens värde och ge ett ur samhällelig synpunkt bättre utnyttjande av laxresursen.

1.41 Tjänstemännens centralorganisation: — — — Med tillfredsställelse no- teras att de åtgärder som föreslås framförallt syftar till att bevara de naturreproducerande laxbestånden. — — -

Den av utredaren föreslagna forceringen av de internationella förhand- lingarna vad gäller total fångstkvot (TAC) och lösning av vita zonen, är av vital betydelse för naturbestånden av lax. Den föreslagna nedskärningen av svenskt havsfiske är visserligen positiv i sig, men inte tillräcklig för en avgörande förbättring, om övriga nationer runt Östersjön inte minskar sitt havsfiske. En licens för användande av laxfiskeredskap, förbehållen yrkesfiskare, är en betydligt väsentligare åtgärd. vad gäller det svenska laxfisket som helhet.

1.43 Sundsvalls kommun: — — - Möjligheterna till ytterligare reglering av fisket ter sig enligt kommunstyrelsens mening som mycket små och där- med inte ägnade att förbättra fisket i Ljungan.

Väsentligast är att överfiskningen i Östersjön och i övrigt kan motver- kas.

Kommunstyrelsen anser därmed att det är synnerligen angeläget med centrala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för laxbeståndet och därmed för fisket i våra älvar. 8 Riksdagen 1984/85. ] .t'uml. Nr [43

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 143 I 14

2 Reglering av laxfisket

2.1 Allmänt

Flera remiSsinstanser tar upp frägan om möjligheterna att fördela fisket mellan olika kategorier fiskande och anser att yrkesfisket inte fär missgyn- nas. Andra förordar i stället att sportfisket skall gynnas.

2.1.9 Fiskeristyrelsen: — - — Med hänvisning till hinder i vår nuvarande lagstiftning — omfördelning av fångster mellan olika fiskande kategorier får ej ske — inriktas regleringarna mot åtgärder som har direkt syfte att främja god beståndsvård.

Även dessa blir emellertid i praktiken fördelande. För att ett konsekvent och ekonomiskt riktigt utnyttjande av de begränsade fiskeresurserna skall bli möjligt fordras och det gäller inte bara i fråga om laxproblematiken utan även för mycket övrigt fiske att statsmakterna tar ställning till hur fördel- ningsfrågorna skall lösas i lagstiftningen. Inte minst fiskeristyrelsens erfa- renheter av sitt arbete med föreskrifter om vandringsfisken längs norr- landskusten och sydkusten visar detta. — — — Om de förslag utrednings- mannen framför skall kunna effektueras pä ett praktiskt genomförbart sätt krävs att en fördelning av tillgänglig liskeresurs får ske. Konsekvenserna för yrkesfisket eller den för vars försörjning laxfiske är av väsentlig bety- delse kan i annat fall bli stora. Det kan då komma att krävas ekonomiska stödinsatser från samhällets sida.

— — — Kunskapen om olika laxbestånds vandringsvägar är genom . märkningar relativt god. En viss geografisk anpassning av restriktionerna vid kusten är därför enligt fiskeristyrelsens mening möjlig både i fråga om tidsmässiga Och mängdmässiga begränsningar.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i reservation: — — — Fiskeristyrelsen har i sitt yttrande anammat utred- ningsmannens förslag. vilket utmynnar i att starkt begränsa havsfisket till förmån för fritids- och sportfisket. Det kan dock starkt ifrågasättas om förslagen. om de genomföres. får den önskade effekten. Vad som sker är att man fråntager eller starkt begränsar yrkesfiskets urgamla rätt att fiska fritt i havet.

2.1.11 Statens naturvårdsverk: — — — det (är) angeläget att åtgärder vidtas för att gynna fritidsfisket. Förslag i den riktningen har också framlagts av utredningen. Även om fisket efter lax — så länge bestånden inte ökat till helt annan numerär — således generellt bör styras mot ett ökat sportfiske. kan ett visst yrkesfiske äga rum. Detta bör koncentreras till älvarna och

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 143 115

älvmynningarmt. På det sättet kan fisket styras avsevärt bättre. Dessutom kan fisket bedrivas på ett biologiskt riktigt sätt. Beskattningen kan ske efter varje lokalt laxbestånds produktionsförmåga och populationsstorlek. Vidare kommer beskattningen att inriktas på vuxen lax i stället för på ung. outvecklad lax som är fallet vid havsfiske. Härigenom ger fångsterna en högre avkastning.

— — — Verket finner det — — — svårt att ta ställning till förslaget (om att minska redskapsinsatsen till 75 %).

2.1.15 Umeå universitet: Vi vill framhålla vikten av att inga ytterligare dröjsmål i en konsekvent behandling av laxfrågan får förekomma. Ett omedelbart och kraftfullt agerande från regeringens sida är nödvändigt, så att laxfisket i Östersjön omfördelas till kustzonen och älvarna.

2.l.18 Statens vattenfallsverk —- — - understödjer — — —- betänkandets ambition att genom regleringar av fisket tillse att ett betryggande antal lekvandrande laxar når reproduktionsområdena. — — — Vi är — - — in-

tresserade av att medverka vid ev. lokala diskussioner rörande lämpliga åtgärder i de älvar. där verket har egna intressen i form av avelsfisken.

2.1.19 Domänverket: —- — -— vi är tveksamma till det meningsfulla i att — — — under åren — — — fram till '"paketets” genomförande söka begränsa nuvarande fiske med ca 25 %. - — — Om — — -— endast det svenska fisket föreslås nedskäras med ca 25 % kommer den ökade överlevnaden till lek av naturreproducerande lax. -— — _ att bli skäligen ringa. — — —

2.1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — - Den föreslagna reduk- tionen — — — kommer att få en marginell betydelse om inte andra nationer. som fiskar i Östersjön. inför motsvarande begränsningar.

Länsstyrelsen förutsätter att initiativ tas på regeringsnivå för en interna- tionell överenskommelse i denna fråga.

2.1.39 Sveriges fiskares riksförbund: Att generellt begränsa det svenska havsfiskets redskapsinsatser till 75 procent av 1982 års nivå skulle endast medföra en marginell minskning av laxfisket i Östersjön. — — —

SFR vill — — — framhålla

att yrkesfisket prioriteras framför fritids- och sportfiske att laxöringcn på västkusten skyddas pä fredningsområden genom för- bud även av handredskapsfiske.

2.1.41 Tjänstemännens centralorganisation — — — anser att nätfiskets se- lektiva inverkan -— — — bör begränsas. En delvis styrd utveckling mot ökat

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: [43 116

krokfiske innebär en. ur biologisk synpunkt, riktigare beskattning av las- beständet i havet.

— — — 4kap 7paragräf FIFS [98313 bör ändras sä att det blir förbud att fånga öring och lax med nät som inte håller maskstorlek föS respektive 157 mm.

2.2 Fisket i öppna havet

Förslaget att i ett inledningsskede införa krav pä licens för laxfiske i havet och begränsning av vissa redskap tillstyrks av alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan utom Sveriges fiskares riksförbund och Västkus— tens husbehovsfiskares förbund. Den långsiktiga lösningen. ett förbud mot fiske utanför l2-milsgränsen. avstyrks av Sveriges fiskares riksförbund. Fiskeristyrelsen anser att viss ekonomisk ersättning bör lämnas i samband härmed. Någon remissinstans påpekar behovet av en internationell losning innan förbudet införs.

2.2.2 Hovrätten för övre Norrland: De föreslagna bestämmelserna i l2as' och 395 lst 4p fiskeriförordningen motsvarar inte den i betänkandet angivna målsättningen. nämligen att begränsa antalet deltagare i laxfisket genom ett särskilt tillståndsförfarande och att införa förbud att använda vissa fiskeredskap utan tillstånd. Den i l2as' angivna rätten för fiskeristy- relsen att utfärda föreskrifter torde inte föra längre än vad som redan gäller enligt 5.5 2 p fiskeriförordningen. Den angivna målsättningen kräver sävitt hovrätten kan förstå en annan författningsreglering än den föreslagna. i första hand ändringar i 25 lagen ( 1950: 596) om rätt till fiske. Även bortsett härifrån torde den föreslagna straffbestämmelsen vara ett föga effektivt instrument för att nå det åsyftade resultatet. I den mån polisutredningar om vem som använder vilka fiskeredskap på öppna havet initieras måste i varje särskilt fall utredas om fisket för fiskaren i fråga är av väsentlig betydelse för hans försörjning eller ej. Det kan också vara tveksamt om denna fråga skulle kunna bli tillfredsställande utredd i en brottmälsprö- cess. Risken för en starkt varierande rättstillämpning mellan domstolarna är uppenbar. Om såväl laxfiske över huvud taget som användandet av de i den föreslagna lZaå fiskeriförordningen angivna fiskeredskapen förutsät- ter tillstånd. kan den polisiära utredningen och domstolarnas prövning inskränkas till frågorna vem som använt redskapen i det enskilda fallet och om denne haft erforderliga tillstånd till detta eller ej.

2.2.5 Kammarkollegiet: Inledningsvis: — — — som inte tilltror sig kunna bedöma värdet av den föreslagna regleringen för det svenska laxfisket. noterar att denna, för att bli meningsfull. kräver en effektiv organisation för bevakning och kontroll av regleringens efterlevnad. samtidigt som det måste konstateras att man här rör sig med enorma vattenarealer —

• Sida 117
•  Original

Prop. l984/85: 143. t 17

l2000flkm om hänsyn tas till hela den svenska fiskezonen. Kollegiet ställer sig tveksam till utredningsmanncns förslag i denna del.

2.2.9 Fiskeristyrelsen: Inled/tingsrix: — — — Fiskeristyrelsen tillstyrker |i- censgivningen samt förslaget att drivnät. drivlinor samt förankrade fly- tande garn och linor inte får användas i laxfisket utan tillstånd. Detta får som framhållits av fiskenämnderna i Halland och Göteborgs och Bohus län stor betydelse även för västkustens lax och öringbestånd.

Långsiktigt: — — — Fiskeristyrelsen anser att risken inte kan uteslutas att laxfiske enbart innanför I2 nm i Östersjön leder till ökade konflikter mellan olika typer av yrkesfiske. l laxfisket i havet deltar i dag mellan 20— 40 fartyg. År f983 beräknades totala antalet enheter i fiskebåtsfiottan i l. H. K. L och M län sammanlagt ha uppgått till drygt 600.

En inflyttning av fisket skulle Linder en övergångstid innebära sådan omställning enligt fiskeristyrelsens mening att fiskarena bör erhålla någon form av omställningsstöd. Härcmot bör dock vägas att fångsterna ökar på sikt. Flertalet av laxfiskarna driver också detta fiske i kombination med annat fiske. Det blir ju också en övergångsperiod på 3—4 år enligt utred- ningen.

Om förbud för laxfiske kom att omfatta även den s.k. vita zonen bc- hövdcs i övrigt inga särskilda förhandlingar för detta område vad gäller lax.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i reservation: —- — — På västkusten råder f. n. ungefär de förhållanden. som enligt förslagen för Östersjön —- om de vinner gehör -— kommer att råda där.

Där är yrkesfisket i det närmaste totalt stoppat och fisket förbjudet utanför fyra nautiska mil. Man kan dock konstatera. att laxstammarna inte har byggts upp utan sport- och fritidsfisket har klarat av att hålla dem nere på en låg nivå. Inte heller utgör laxfisket någon inkomstkälla för turismen. som det förespeglas i olika inlägg i utredningen.

Det förefaller inte som om det finns intresse att genom begränsningar i fritidsfisket skydda bestånden utan ett stopp för yrkesfisket och framförallt havsfisket är den främsta målsättningen.

Förslaget att införa speciella tillstånd för att bedriva yrkesmässigt lax- fiske är nytt i det svenska fiskets historia. Det kan komma att på sikt skapa stora svårigheter att under perioder då något fiske sviktar. övergå till laxfiske för att klara en svacka i fisktillgången. Som exempel kan nämnas att många laxfiskarc. som varit i verksamhet i Östersjön. numera övergått till torskfiske. De har redskap och utrustning kvar och kan. i en period när avsättning eller vikande bestånd gör fisket efter torsk mindre lönsamt övergå till att fiska lax. Den möjligheten att flexibelt kunna anpassa fisket

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 143 118

har sedan urminnes tider utgjort en viss trygghet för fiskarkåren. men som i och med detta förslag rycks undan.

Vi protesterar därför på det kraftigaste mot förslaget. som vi anser vara orealistiskt.

I kustregioncrna är konflikterna mellan olika typer av fiske samt mellan fisket och sjöfarten redan av den storleksordningen att ett laxfiske enbart innanför 12 nautiska mil skulle innebära ett stort förfång för övriga katego— rier. Här får det betänkas att laxfiskarna uteslutande använder drivgarn eller laxkrok. båda redskapen av betydande längd.

Vidare är det ytterst svårt att använda drivande nät invid kusten. då strömsättning och annat kan förflytta näten ansenliga sträckor. Vi anser därför förslaget vara orealistiskt.

2.2.11 Statens naturvårdsverk: Inledningsvis: Utredningen har föreslagit särskild tillståndsplikt för fiske med specialiserade laxfiskeredskap. Natur- vårdsverket har inga invändningar mot detta. —- — —

Långsiktigt: Naturvårdsverket biträder — — — av utredningen framlagda förslag [om]

0 förbud mot laxfiske utanför 12 nautiska mil — — —.

2.2.12 Generaltullstyrelsen: Av betänkandet framgår att visst laxfiske skall vara förenat med tillståndsplikt. För att det klart skall framgå att det är fråga om särskilt tillstånd. föreslås 12:a_$ fiskeriförordningen få följande lydelse. Fiske efter lax med drivnät. drivlinor. förankrade linor eller förankrade flytgarn på allmänt vatten får bedrivas endast efter tillstånd. Tillstånd får endast beviljas fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse samt endast inom de områden och endast på de villkor i övrigt som anges i föreskrifter meddelade av fiskeristyrelsen. Frågor om tillstånd prövas av fiskeristyrelsen. 1 övrigt har styrelsen inga synpunkter på föreslagna författningsändring- ar.

2.2.19 Domänverket — -— — framhåller — — — särskilt nödvändigheten av att —— — —— både förbud mot fiske på blandbestånd (förbud mot laxfiske

utanför förslagsvis 12 sjömil) och kustutsättning av laxsmolt med använ- dande av s.k. delayed-release-teknik snarast genomföres. om möjligt se- nast om 3ä 4år.

att för fiske med specialiserade laxfiskeredskap införes särskild till- ståndsplikt.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: l43 ll9

2.2.20 Länsstyrelsen i Stockholms län: Inled/tingsvis: — — — ifrågugäner _ — — om mindre redskap bör göras tillståndspliktiga för att på sikt minska ett fiske som för länets del redan är av ringa omfattning. —- — —-

2.2.24 Länsstyrelsen i Kalmar län — — — som finner de föreslagna åtgär- derna välgrundade. tillstyrker förslaget under den förutsättningen. att be— gränsningarna införes först sedan överenskommelse träffats med övriga laxfiskenationer i Östersjön om ett samtidigt införande. Ett ensidigt age- rande från svensk sida förefaller ej lämpligt från vare sig ekonomisk. social eller politisk synpunkt.

Inledningsvis: — — — Länsstyrelsen tillstyrker förslaget i denna del (be- gränsning till yrkesfiskare).

2.2.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Långsiktigt: — — — en omedelbar och av Sverige ensidigt tillämpad nedskärning av fisket utanför lZ—milsgränscn vore olycklig då den skulle drabba enskilda fiskare utan att ge den önskade effekten. — — — När "delayed release"-utsättningarna gett resultat [hör] en övergång från havs-till kustfiske vara naturlig.

[ avvaktan på internationella överenskommelser avseende havsfiske

anser länsstyrelsen — — — att laxfisket bör bibehållas på nuvarande nivå avseende antal s.k. fångstansträngningar. — — — . 2.2.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Inledningsvis: —- — —- Införande

av en allmän koncessionsplikt för deltagande i havsfisket tillstyrkes såsom väl ägnat att främja den eftersträvade minskningen i fisketrycket. — — — Även om —- — —- beståndsfrämjande åtgärder vidtas måste dock en be- gränsning av havsfisket komma till stånd. En sådan är av avgörande betydelse för Iaxbestånden på sikt. "

2.2.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län - — —- konstaterar att orsaken till den betydande nedgången av lekande lax till stor del måste tillskrivas ett allt mer omfattande havsfiske som etablerats under senare tid. I första hand anser länsstyrelsen därför att åtgärder bör inriktas på att begränsa havsfisket. — — — När det gäller havsfisket innebär det nu framlagda förslaget att man i ett inledningsskede syftar till att reducera fisket med 25 % genom att begränsa antalet redskap eller storleken på redskapen. Denna begränsning riktar sig enbart mot fisket på svenskt vatten. Länssty- relsen är tveksam till om detta kommer att få någon större effekt. Om så ska bli fallet torde krävas en mycket sträng övervakning. — — — Först när ett förbud finns för fiske på uppväxande lax torde några egentliga positiva effekter uppstå för kust- och älvfisket i Norrbotten.

2.2.36 Sveriges fiskevattenägareförhund m. H.: Långsiktigt: — — — föreslår

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l20

[att] totalförbud för fiske efter lax utanför l2 sjömil införs senast våren l988.

— — — Utredningen föreslår att fisket med tunga laxredskap på allmänt vatten inom 12 sjömil skall vara koncessionspliktigt och i första hand förbehållet yrkesfiskare. Förbunden delar denna uppfattning men anser att koncession för att fiska med nämnda redskap även måste kunna ges till sådana personer som av hävd bedrivit laxfiske på allmänt vatten som

komplement till sin försörjning. i de flesta fall i kombination med jord- och skogsbruk.

2.2.37 Laxforskningsinstitutet — — —— ansluter sig helt till —- — — förslaglenl men vill understryka att hela programmet. inklusive "delayed release"- kompensationen står och faller med möjligheterna att snarast nå internatio- nella överenskommelser främst vad gäller det oreglerade fisket i den "vita zonen". — — —

— — — Det framgår ej klan om begränsningen [till 75 %] avser totala havsfisket eller enbart det svenska fisket. Om enbart svenskt havsfiske

är berört torde åtgärden ha en marginell effekt. Vidare bör fisket styras — — — till ökat krokfiske.

2.2.38 Svenska naturskyddsföreningen: — — — Enligt föreningens mening måste fisket till havs efter lax minska i betydande grad — kanske upphöra helt under några år. -— - —

2.2.39 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Det är knappast i praktiken möjligt att begränsa eller minska antalet redskap i havsfisket så att det uppnås någon effekt. — — — Följden kommer utan tvekan att bli minskade besättningar även på de större laxbåtarna. vilket ur flera synpunkter. bl.a. säkerhet och arbetsförhållande inte är att rekommendera.

Långsiktigt: Förslaget att på sikt förbjuda laxfiske utanför 12 sjömil är orealistiskt. — — —

De föreslagna åtgärderna bygger troligen på norsk modell där man genom de tre åtgärderna nästan givit dödsstöten åt norskt yrkesfiske efter lax och där missnöjet är stort från yrkesfiskets sida.

Utredningen har av okunnighet eller av annan anledning inte redovisat eller pekat på följderna av ett så koncentrerat fiske med drivnät innanför l2 sjömil. Utanför Öland, Gotland och utanför sydkusten stryker handelssjö- farten längs land inom just de områden där utredningen avser att förlägga laxfisket under sommaren. Därtill kommer all nöjesbåtstratik som till stor del utnyttjar samma farvatten. Det är nödvändigt att en överläggning kommer till stånd med kustbevakningen och sjöfartsverket i denna fråga. Det måste bli stora svårigheter att navigera och förslaget innebär att åtminstone vissa områden måste avlysas för sjöfart. Utöver trafiken skall fiske pågå där med andra redskap såsom trål. linor och garn.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 143 121

Det är vidare tveksamt om laxfiske under sommaren med hög vatten- temperatur ger någon fångst. Tidigare när det inte fanns sommarfredning upphörde fisket under sommaren av flera skäl. För det första därför att laxen sökte sig djupare ned till kallare vatten. För det andra att laxen skadades mera av näten då den var lösare i köttet. För det tredje därför att laxen var svårare att bevara och sälja under den varma årstiden.

När fiskevattnen blir så starkt begränsade innebär det stora risker att driva över gränsen till förbjudet område. — — —

2.2.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: — —- — Införandet av till- ståndsplikt för användandet av specialiserade laxfiskeredskap skulle skapa en omfattande byråkrati och utestänga praktiskt taget hela kustbefolkning- en från att utöva ett sedan ett halvt sekel tillbaka bedrivet garnfiske efter lax. Att samtidigt i nöjes- och rekreationssyfte utsträcka fisketiden beträf- fande lax i sötvattensområdet, får anses utgöra ett slags diskriminering av den kustboende befolkningen i fiskeavseende. Därför yrkas avslag på förslaget att införa omnämnda tillståndsplikt.

2.3 Kustfisket

Utredningens förslag om kustfisket har fått ett i huvudsak positivt bemö- tande. Flera remissinstanser påpekar yrkesfiskets behov av företräde. Ett par länsstyrelser anser att ersättning skall lämnas vid begränsning av möjligheterna att använda fasta redskap.

2.3.9 Fiskeristyrelsen kan instämma i förslagen. I första hand bör. med hänsyn till en omfattande administration. tidsmässig reglering väljas. — — — frågan om fördelning mellan olika kategorier fiskande måste lösas nu för att tillräcklig begränsning skall kunna ske utan att undanröja möjligheterna för ett lönsamt yrkesfiske. Bl.a. fiskenämnden i Norrbottens län fram- håller att begränsningarna på enskilt vatten i huvudsak måste riktas mot icke yrkesfiske. — — — Fasta redskap: Som fiskenämnden i Norrbottens län framhållit bör all tillståndsgivning till fasta redskap ske genom en myndighet. Den tillstånds- givning till fast redskap på allmänt vatten och upplåtelsen av kronoholmar som i dag ligger hos länsstyrelsen borde i så fall överföras till fiskeriverket. I annat fall måste fiskerimyndigheten garanteras ett avgörande inflytande på länsstyrelsens tillståndsgivning.

2.3.1] Statens naturvårdsverk: Övrigt knstjiske: Naturvårdsverket biträ- der av utredningen framlagda förslag [om] * säsongsvisa fiskeförbud i vissa kustområden där laxen lekvandrar.

2.3.14 Statens lantmäteriverk: Fasta redskap: — — — Enligt LMV:s åsikt

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 143 122

— — —— kan — — — den mängdmässiga regleringen av redskapen endast tillämpas då det finns någon form av ordnad förvaltning av fisket. — — —

1 de fall fisket är enskilt måste. vid tillämpning av ett förfarande av det slag som utredningen skisserar. fiskenämnden kontakta varje fiskerätts- ägare för att diskutera redskapsbegränsningar.

Lantmäteriet kan bistå fiskenämnderna med uppgifter huruvida fisket är enskilt eller samfällt.

2.3.20 Länsstyrelsen i Stockholms län: Övrigt kust/iska — — — Fiskådrans utbredning framgår av 28é lagen om rätt till fiske. Att närmare fastställa fiskådran i ett antal vattendrag. om än starkt skiftande i antal mellan olika län. skulle vara ett omfattande arbete — — —. Det framgår inte vem som skall utföra detta arbete. — — —

2.3.21 Länsstyrelsen i Uppsala län: Fasta redskap: — —— - [Det] saknas bärande skäl till att reducera nu pågående fiske med fasta redskap på allmänt vatten på sätt som föreslagits i utredningen. En sådan reduktion skulle. såsom framhålls av fiskenämnden. innebära att i dag verksamma fiskare med yrkesfiskelicens kommer att utestängas från vidare laxfiske. Länsstyrelsen avstyrker därför för Uppsala läns vidkommande förslaget i denna del.

Övrigt kust/iska: Vad gäller förslaget till långtidsreglering av kustfisket anser länsstyrelsen att den föreslagna mängdmässiga regleringen av antalet redskap är att föredra framför tidsmässiga regleringar. — — — Det torde vara lättare att bedöma de positiva effekterna av en reglering av antalet redskap när det gäller möjligheterna till ett genetiskt betydelsefullt urval av avelslax — — —. Länsstyrelsen förutsätter emellertid att regleringen vad gäller Uppsala län genomförs på ett sådant sätt att nu verksamma yrkesut- övare på området inte på ett otillbörligt sätt hindras i sin näring.

2.3.23 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Fasta redskap: — — — En ned- dragning av antalet fasta redskap i allmänt vatten synes kunna ske inom ramen för den prövning som görs i varje enskilt tillståndsärende. — — —

2.3.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Fasta redskap: — — — förordar en reglering av fasta redskap och anser att ytterligare fasta laxfisken i länet inte bör tillåtas vare sig i allmänt eller enskilt vatten. Övrigt knstfiske: -— — — yrkesmässiga redskap för laxfiske bör regleras och i huvudsak reserveras för yrkesfiskare.

2.3.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fasta redskap: — — — Man kan inte utan att lämna ersättning ta ifrån innehavare av fasta fisken deras

utsättningsrättigheter. Inte heller kan man titan vidare minska på längden av redskapen.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l23

2.3.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Fasta redskap: En begränsning av antalet fasta redskap motsvarande en 25 %-ig reduktion av fisket såsom utredningen föreslår skulle inverka menligt på fisket efter andra fiskslag t. ex. ål.

2.3.31 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Fasta redskap: — — — anser att en begränsning av fisket — — — bör utformas så att fast redskap för laxfiske inte får utsättas förrän exempelvis den 15 juni varje år. — — —

Länsstyrelsen anser — — — att bestämmelser om mängdmässig begräns- ning inte bör införas. Övrigt kustfiske: — — — Länsstyrelsen anser att en redskapsbegräns- ning. om en sådan skulle införas. ur rättvisesynpunkt bör genomföras så att den drabbar fiskande på allmänt och enskilt vatten vid samma tidpunkt och i samma omfattning.

2.3.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län — — — stöder utredningens för- slag om fredningstider och begränsning av de fasta redskapen vid kusten samt om att vandringsvägarna längs kusten skall lämnas fria.

2.3.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Fasta redskap: — — — Att dra ner antalet redskap (laxfällorna) torde bli mycket omständigt. — — — Det är inte orealistiskt att här allvarligt överväga en helt annan lösning: i stället för att betala en stor administrativ insats kan man tänka sig en helt annan metodik. Fiskare kan erbjudas kompensation för att de skall avstå från fiske.

2.3.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fasta redskap: — — — När det gäller — — — redskapsbegränsning utgår länsstyrelsen ifrån att det skall vara möjligt att göra denna utan att yrkesfisket skall behöva drabbas.

2.3.37 Laxforskningsinstitutet — — — ansluter sig till utredningens förslag — — — men påpekar de speciella möjligheter till ”beskattning efter bär-

kraft" som föreligger tack vare institutets möjligheter till beståndsprog- noser — — —.

2.3.39 Sveriges fiskares riksförbund — — — protesterar — — — på det krafti- gaste mot förslaget [att införa särskilt tillstånd för att bedriva yrkesmässigt laxfiske] och anser det vara orealistiskt.

Däremot stöder SFR utredningens förslag att fiske efter lax med drivnät. drivlinor, förankrade linor eller förankrade flytgarn på allmänt vatten får bedrivas endast av fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. dvs. att detta fiske förbehålles licensierade yrkesfiskare.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 143 124

SFR vill framhålla

att laxens uppvandring säkras t. ex. genom fredningsområden i älvmyn- ningarna

att fritidsfisket på uppvandrande lax starkt begränsas.

2.3.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: — — —- Utredaren före- slår att tids- och mängdmässiga begränsningar genomförs. Förbundet till- styrker förslaget men vill samtidigt peka på vikten av att nuvarande fiske reduceras samt att diskussioner som i grunden blir fördelningspolitiska. genomförs snarast och i första hand riktas mot icke yrkesfiskare. — — — användandet av drivnät. drivlinor samt förankrade flytande garn och linor [bör] inte få användas utan tillstånd och då endast av licensierade yrkesfiskare. — — -—

2.3.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: — —- — Utredningens för- slag om tillståndsplikt för att få använda s.k. specialiserade laxfiskered- skap. samt att endast s.k. licensierade yrkesfiskare skall komma ifråga för erhållande av sådant tillstånd. kommer att innebära att det troligen blir endast något tiotal personer som erhåller sådant tillstånd. Detta fåtal personer kommer då att inhämta vinsterna av en åtgärd som det allmänna bekostat i form av utsättningar av laxsmolt. Av kustfiskets utövare bland licensierade yrkesfiskare torde det icke [vara] mer än nämnt antal personer som bedriver laxfiske.

Införandet av tillståndsplikt samt att därvid endast licensierade yrkesfis— kare skulle komma ifråga. innebär att det sedan ett halvt sekel tillbaka av husbehovs- fritids- och rekreationsfiskare bedrivna fisket efter lax med nät. vilka enligt gällande fiskerättslag är att beteckna som rörlig redskap. kommer att stoppas. _

Det kan vidare förmodas. att detta fåtal licensierade yrkesfiskare då kommer att anskaffa sådan redskap i den mängd att någon ändring ifråga om s. k. fisketryck icke inträder.

- — — Sakligt underlag för införandet av begränsande bestämmelser på västkusten beträffande sättgarnsfisket efter lax föreligger icke. Därför yrkas avslag på förslaget att införa tillståndsplikt betr. fiske med speciali- serade laxfiskeredskap.

Det föreligger icke något biologiskt skäl att på svenska västkusten be- gränsa redskapsmängden till 1982 års nivå. enär enligt en undersökning 1983. beståndet av lax som reproducerade sig var större än fångat antal.

Därför yrkas avslag på förslaget i detta avseende.

2.4 Älvfisket

De allra fiesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan är positiva till utredningens förslag.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 143 125

2.4.9 Fiskeristyrelsen: Förslagen tillstyrkes. Det bör dock framhållas att avsevärda begränsningar i fisket. särskilt i Torne älv. redan införts.

2.4.11 Statens naturvårdsverk: —- — — Fiske med nät eller med not i äl- varna kan göra stor skada på laxbestånden. dels genom att det leder till utfiskning. dels skadar fiskarna. — — —

I likhet med vad som gäller för flera andra stater — — -— bör fiske med not och med nät därför förbjudas i älvarna. I stället bör fisket koncentreras till så kallade fasta fisken som medger utsläpp av oskadade laxar som understiger minimimåttet.

2.4.24 Länsstyrelsen i Kalmar län — — — tillstyrker förslaget.

2.4.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — - Gällande restriktioner inom länet innebär enligt länsstyrelsens bedömning ett tillräckligt skydd för laxbestånden. Mot ytterligare fångstbegränsningar talar även det för- hållandet att den uppvandrande laxen i regel nått för fångst optimal utveck- ling.

2.4.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m. ti. — — — tillstyrker utredning- ens förslag om att fiskådras läge fastställs. utmärks och görs helt fri från redskap. Även övriga förslag rörande älvfisket tillstyrks.

2.4.37 Laxforskningsinstitutet — — — ansluter sig till utredningens förslag —- — — men påpekar de speciella möjligheter till "beskattning efter bär- kraft" som föreligger tack vare institutets möjligheter till beståndsprog— noser — -— —.

3 Beståndsfrämjande åtgärder

3.1 Delayed release

Nästan alla remissinstanser är positiva till förslaget. Några förordar ytterligare försök.

3.1.1 Vattenöverdomstolen — - — delar härvidlag ["delayed release"-me- todens förenlighet med gällande vattendomarl den inställning kammarkol- legiet givit uttryck för vid den underhandskontakt med utredningen som redovisas i betänkandet.

3.1.5 Kammarkollegiet: — — — En förutsättning för att metoden tillämpas i större skala än rent experimentellt bör — - — vara att en internationell överenskommelse kan träffas om förbud mot eller stark begränsning av fisket efter lax utanför 12- milsgränsen.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 143 126

— — — Materialet till delayed release utsättningar kan ej få utgöras av smolt som enligt dom skall kompensera bortfallet vid viss älv. Däremot möter givetvis inte hinder att använda överskottsmaterial. — — —-

3.1.8 Lantbruksstyrelsen: — — — "Sea ranching" kan komma att medföra hälsoproblem. Vissa sjukdomar som exempelvis vibrios förekommer i havsvatten hos såväl vildfisk som odlad laxfisk. Systemet med "delayed release" och "sea ranching" kräver därför en intensifierad övervakning.

3.1.9 Fiskeristyrelsen: För att kunna övertyga andra nationer om värdet av metoden fordras att fler försök görs och även vid andra nationers kuster och öar. Problemet är att fullt resultat endast kan nås om försenad fri- släppning sker i kombination med fiskeförbud efter lax utanför 12 sjömil. Allmänna erfarenheter om återvandringsvägar. felgångare m.m. kan dock vinnas. —- — —

— — — Försök nted fördröjd frisläppning bör ej ske norr om Älandshav med hänsyn till risken för inblandning i bestånden i odlade eller naturre- producerade älvar. Försöken får heller inte bli av sådan omfattning innan garantier om begräsning av havsfisket erhållits att de i stället skulle stimu- lera till ett ökat fiske på blandbestånd. Det skulle förvärra den redan svåra situationen.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i reservation: Att fisket skulle bli mera givande genom den metod som presenteras (delayed release) är endast teoretiskt och hittills nästan oprö- vat. Om metoden var så effektiv som göres gällande finns det all anledning att pröva den under några är via de utsättningar som Vattenfall gör i anledning av vattenmål samt på västkusten. Om man för samma antal kronor kan uppnå så mycket större effekt skulle det vara underligt om inte metoden anammades där utsättningar nu pågår. Att föreslå åtgärder som ingen vet vad de innebär och som är praktiskt taget oprövade som kompen- sation för att beröva yrkesfisket större delen av dess fiskevatten är föga tilltalande.

3.1.10 Statens jordbruksnämnd: — — — Systemet med förlängd uppföd- ningstid förefaller. mot bakgrund av i utredningen redovisade förhållan- den. kunna bli av stort värde på längre sikt för det svenska laxfisket och synes därför även kunna betraktas som en samhällsekonomiskt riktig åtgärd.

Vad finansieringen beträffar vill nämnden framhålla att utsättningsåt- gärder för laxfisk och ål sedan flera år i betydande grad finansierats av prisregleringsmedel — — —. Några formella hinder för att även de här

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 143 127

föreslagna åtgärderna skulle kunna finansieras med prisregleringsmedel synes inte föreligga. Jordbruksnämnden har för sin del inget att erinra mot att frågan om finansieringen av "delayed release"-tekniken tas upp i de årliga överläggningarna mellan nämnden, konsumentdelegationen och fis- kets förhandlingsdelegation.

3.1.15 Umeå universitet: — — — Genom tillämpning av "delayed re- lease"-tekniken i Östersjön kombinerat med kustnära fiske kan det nuva- rande uttaget av lax fierfaldigas. Biologiska såväl som ekonomiska skäl förutsätter dock att fisket/uttaget av fisk sker kustnära.

Enligt vår uppfattning bör man dels sträva efter en utveckling av ranch- ing-metodiken genom jhu/(ning — — —. dels "sälja" metoden till övriga intressenter i Östersjön. Det senare bör eftersträvas utan att först avvakta ytterligare försök med "delayed-release". alternativt genom att övriga Östersjöstater görs direkt delaktiga i en utökad försöksverksamhet. — — —

3.1.17 Statens veterinärmedicinska anstalt: — — — Med hänsyn till risken för förluster på grund av sjukdom i samband med odling av laxfisk är det viktigt. att erforderliga resurser avsätts för utveckling av sjukdomsföre- byggande metoder, om ett utökad laxprogram skall ha förutsättningar att realiseras på föreslaget sätt. — — -— SVA tillstyrker föreslagen utveckling av laxfisket genom ökad odling av lax och prövning av nya utplanteringstekniker. Under utvecklingsarbetet bör även problem. som gäller förebyggande hälsovård under odlingsfasen. beaktas.

3.1.18 Statens vattenfallsverk — — —- har förklarat sig villigt att med vissa förbehåll medverka vid utvidgade försök med sea-ranching av lax enligt betänkandets förslag. De hittills vunna erfarenheterna från tidigare försök är kanske otillräckliga för att medge en säker bedömning av metodens ekonomi. men allt pekar på att de motiverar en fortsatt försöksverksamhet i större skala. - — —

3124 Länsstyrelsen i Kalmar län anser att de föreliggande erfarenheterna från delayed release-metoder är alltför få. - — — Länsstyrelsen finner därför att dessa metoder bör ytterligare prövas och utvärderas under längre tid innan denna typ av begränsning införs.

3.1.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Det är av stor vikt. att "sea ranching"-metoden får utvecklas så som utredningen föreslår. Verk- samheten får ses som ett viktigt led i en långsiktig forsknings- och försöks- insats.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 143 128

3.1.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — En mera återhållsam syn på searanchingens välsignelser har de som befarar att framgångsrika för- sök kan leda till en inte önskvärd ökning av Östersjöfisket. Därmed skulle återigen även den naturligt producerade laxen träffas av högre fisketryck. Även i det här sammanhanget gäller alltså att man först måste klara ut begreppen beträffande de olika ländernas fiske efter lax i Östersjön.

3.1.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fl. — — —- föreslår [att] sea ranching med delayed release-teknik igångsätts omgående — helst redan under 1985 - på för yrkesfisket strategiska platser.

För att få full effekt av den föreslagna modellen bör en uppgörelse omgående söka träffas med berörda Östersjöstater. men i vart fall krävs en uppgörelse med Sovjetunionen och Finland. Enligt förbundens uppfattning är modellen så fördelaktig att det inte bör vara svårt att få övriga berörda staters accept. — — —

3.1.37 Laxforskningsinstitutet — —— —— stöder således förslaget om vidareut- veckling av "delayed release" under [viss] förutsättning -— — —.

3.1.39 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Det lägges —- — — inga förslag om utsättningar på västkusten enligt delayed releasemetoden som kunde ge yrkesfisket kompensation. Antingen är man tillfredsställd med sakernas tillstånd eller också är inte tilltron till metoden den som framhålles i utredningen.

Det kan vidare konstateras att de utsättningar som sker för närvarande enbart är inriktade på att förbättra sport- och fritidsfisket.

— — — Förslaget att på sikt förbjuda laxfiske utanför 12 sjömil är orealis- tiskt. — — — Att fisket skulle bli mera givande genom den metod som presenteras (delayad release) är endast teoretiskt och hittills nästan oprö- vat. — — - Att föreslå åtgärder som ingen vet vad de innebär och — — — är föga tilltalande.

SFR vill — — — framhålla

att prov med nya utsättningsmetoder fortsätter och att sådana genomfö- res även på västkusten.

3.1.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: — — — Genom genomfö- randet av ovan beskrivna modell ges alla kategorier fiskare en ökad tillgång på lax samtidigt som den naturreproducerande laxens vandring säkras. — —- — Sverige måste — - - med stor kraft verka för att övriga Östersjö- stater informeras om förslagets fördelar samt att genomförandet kan ske snarast möjligt, förslagsvis inom 4 år. — — —

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 143 129

3.1.4] Tjänstemännens centralorganisation: — — — Det ur alla synpunkter lämpligaste stället för denna verksamhet" är enligt vår åsikt vattnen runt Gotland. Vi anser därför att försöksverksamheten där bör prioriteras och att på sikt en smoltodling bör byggas på Gotland. — — -

3.2 Reproduktionsområden

De remissinstanser som har yttrat sig särskilt i frågan är positiva till förslagen.

3.2.6 Statskontoret — — — tillstyrker utredningens förslag att åtgärder för att iordningställa lekområden kan ske genom beredskapsåtgärder, men noterar att kostnader för de i betänkandet föreslagna åtgärderna ej är beaktade i kostnadskalkylen.

3.2.9 Fiskeristyrelsen: —- — — Behovet av åtgärder för att öka laxens repro- duktionsområden vill fiskeristyrelsen starkt understödja. Det är också insatser som bör komma till stånd oberoende av vad som kan förverkligas av förslagen i övrigt.

-— — — Fiskeristyrelsen vill understryka att om de åtgärder som utred- ningsmannen i övrigt föreslår för att rädda de naturreproducerande laxbe- stånden skall ha någon mening får någon vattenkraftutbyggnad inte ske i naturliga laxälvar och havsöringsvattendrag.

3.2.11 Statens naturvårdsverk: — — — Enligt verkets mening gäller det att i första hand skydda den miljö laxen är beroende av för sin naturliga repro— duktion. Enbart insatser av typen ökad utsättning av smolt är inte tillräck- liga. För att rädda laxens möjligheter till naturlig reproduktion räcker det inte att genomföra enbart sådana förhållandevis marginella, biotopvår- dande åtgärder som utredningen föreslagit, dvs. undanröjande av vand- ringshinder, rensning och anläggning av lekbottnar, etc. Först och främst måste hela älvsystem bevaras orörda. — -— — Naturvårdsverket biträder — — — av utredningen framlagda förslag [om] genomförande av åtgärder för att utöka lekområden. 3.2.13 Arbetsmarknadsstyrelsen: — — -— Vissa åtgärder för odlings- och reproduktionsområden för lax har tidigare utförts som beredskapsarbeten och det bör också finnas möjligheter i fortsättningen. inom ramen för de resurser som tilldelas länsarbetsnämnderna, att genomföra beredskapsar- beten inom detta område.

3.2.18 Statens vattenfallsverk — — — vill — — — betona nödvändigheten av

att eventuella åtgärder i älvarna samordnas med kända planer på utbygg-

nad av vattenkraften —- — —. 9 Riksdagen 1984/85. ] sum/. Nr [43

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 143 130

3.2.24 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — lnom Kalmar län finns förutom de större vattendragen. t.ex. Emån. flera mindre vattendrag. vilka skulle kunna vara relativt betydelsefulla reproduktionsområden för laxfiskar. främst laxöring. — —— — Länsstyrelsen föreslår därför att närmare invente- ringar och undersökningar genomförs i sådana vattendrag för att utröna förutsättningar för lax- och öringproduktion.

3.2.26 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — vill — — — understryka vikten av att resurser ställs till förfogande så att även små vattendrag som tidigare hyst lax eller laxöringsbestånd kan åtgärdas för att åter ge lekmöjligheter för havsvandrande fisk.

3.2.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län — — — vill särskilt framhålla att åtgär- der för att förbättra laxens uppvandring från havet liksom förbättringar av dess lekområden vidtas.

3.2.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund — — — vill — — — fram- hålla vikten av att:

0 laxens reproduktionsområden utökas.

4 Planering

4.10 Statens jordbruksnämnd tillstyrker förslaget att laxfiskets reglering och övriga åtgärder för främjandet av laxfisket görs till föremål för särskild planering. — — —.

5 Internationellt

Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av internationell överenskommelse om laxfisket i Östersjön.

5.7 Riksrevisionsverket: — — — En enligt RRV nödvändig förutsättning för att åtgärderna skall bli effektiva är att man som utredningsmannen föreslår löser problemet med det oreglerade fisket i den s. k. ”vita zonen".

5.9 Fiskeristyrelsen: Trots stora ansträngningar från svensk sida har inter- nationella överenskommelser inte kunnat nås för att begränsa laxfisket. Som tidigare framhållits är sådana överenskommelser en förutsättning för hela det nu framlagda förslaget som av utredningsmannen betecknats som ett paket. Inga ansträngningar får därför skys för att genom överläggningar med samtliga östersjöstater och i särskild ordning utanför Warszawa- kommissionens ordinarie förhandlingar försöka nå resultat. Eftersom detta

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85:143 131

hittills misslyckats då det gällt fängstneddragningar ligger det nära till hands att försöka andra vägar.

De försök med "sea-ranching" med "delayed release" metoden som redovisats ger en möjlighet till andra utgångspunkter vid förhandlingar. Om resultaten av försöken kan gälla även i stor skala och på lång sikt skulle sådana utsättningari kombination med fiskeförbud utanför 12 sjömil kunna innebära ett ökat uttag för samtliga stater. Kostnaderna i förhållan- de till återfångstresultat och nettovinst är små.

— — — Går det inte att nå internationella överenskommelser — — — blir situationen för de naturreproducerade laxbestånden snabbt prekär och bestånden kommer då att stå inför en kollaps.

5.11 Statens naturvårdsverk: — —- — Naturvårdsverket får — — — under- stryka behovet av ett kraftfullt internationellt samarbete i laxfrågan.

Naturvårdsverket biträder — — — av utredningen framlagda förslag [om] överläggningar för att lösa frågan om reglering av fisket i den "vita zonen".

5.15 Umeå universitet: —- — — Förhandlingar om omstrukturering av laxfis- ket bör genomföras med de övriga Östersjöstater som har vattenområden av betydelse för laxens fortlevnad. Eftersom potentialen i delayed-re- lease-metoden är mycket stor (men kräver samverkan), bör utgångsläget för förhandlingarna vara gynnsamma; frågan gäller ej begränsningar i det totala fisket efter lax. [ stället står valet mellan att även fortsättningsvis slåss om ett allt mindre antal "smulor" mot att staterna delar på en icke

föraktlig ”kaka" genom ett kustnära/älvsbaserat fiske efter vild och odlad lax. '

5.19 Domänverket: För att snarast möjligt uppnå erforderliga internatio- nella överenskommelser avseende "paketlösningens" genomförande före- slår domänverket följande handlingsprogram: O Regeringen bör omgående utse en expertgrupp med uppgift att beskriva "paketlösningen” samt formulera förslag och lämpliga internationella överenskommelser. O Upprättad PM bör tillställas övriga parter runt Östersjön tillsammans med en inbjudan att förslagsvis 1/2—3/4 år senare diskutera ”paketlös- ningens" genomförande. Mötet bör hållas på erforderlig hög nivå, för- slagsvis regeringsnivå. 0 Vid mötet bör bl.a. eftersträvas att överenskomma om tidpunkt för övergång till nya skötsel- och beskattningsmetoder för Östersjöns lax- bestånd baserade på "delayed release-teknik". Som lämpligt över- gångsdatum synes 1987—05—01. eventuellt 1988—05—01 , böra väljas. 0 Vid mötet bör även diskuteras erforderlig samverkan avseende produk- tion och vidareodling i kassar av "delayed release- smolt".

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 143 _ 132

0 Det synes. för att minimera problemen i övergångsfasen. vara viktigt att "yrkesfiskets lax" (jämför punkt 3 i bilagan) finns fångstberedd under dess kuståtervandring. lagom till övergångsdatumet. 0 Vid mötet bör överenskommelse eftersträvas avseende "frysning" vid högst nuvarande nivå av fiskets omfattning under tiden fram till ovan nämnda övergångsdatum.

5.24 Länsstyrelsen i Kalmar län finner det — — — synnerligen angeläget att ansträngningarna att lösa tvisten rörande detta område [området vid Got- land] intensifieras.

5.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m. fl.: — — — Överenskommelse bör träffas med övriga berörda Östersjöstater om en "frysning" vid högst nuvarande nivå av laxfiskets omfattning under tiden fram till 1988.

5.39 Sveriges fiskares riksförbund — — — vill — — — framhålla

att frågan om vita zonen löses så att rovfiske där upphör — — — att genom överenskommelser begränsa andra staters laxfiske så att de bedriver ett laxfiske anpassat till areal. reproduktion och traditionellt fiske, den s. k. 25—25—50-metoden

att Sverige internationellt hävdar sin rätt till andel av lax-TAC att restriktioner inte enbart får drabba svenskt fiske.

5.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: — — — Det är — — — av synnerlig vikt att förnyade framställningar om begränsningar av samtliga Östersjöländers fiske görs.

6 Tillsyn och straff

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan är positiva till en effektivare tillsyn och skärpta straff. Ett par framför synpunkter på hur tillämpningen av nuvarande bestämmelser bör ändras i detta syfte.

6.2 Hovrätten för övre Norrland: — - — Det föreslagna maximistraffet fängelse ett år överensstämmer — — — med vad som gäller för grov olovlig jakt. Förslaget bör därför i och för sig kunna godtagas. Hovrätten ifråga- sätter dock om det inte kunde vara tillräckligt att påföljden för olovligt fiske bestämdes till böter men att den som gjorde sig skyldig till grovt olovligt fiske kunde dömas till dagsböter, ej under femtio. eller fängelse i högst sex månader.

6.3 Riksåklagaren: — - — I likhet med utredningen anserjag — — — att det

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 143 133

finns skäl att se med större allvar än hittills på här aktuella brott. En viss skärpning av lagstiftningen framstår därför som befogad. Även omjag mot den bakgrunden kan godta ett särskilt strafTstadgande för grovt brott har detta dock enligt min bedömning fått en alltför vid omfattning i förslaget. Lagrummet synes t.ex. kunna tolkas så att allt fiske efter lax —oavsett omständigheterna i det särskilda fallet -— kunde vara att betrakta som grovt brott. Att även lindrigare brottslighet enligt utredningens mening skall kunna rubriceras som grov framgår av att dagsböter ingår i den föreslagna straffskalan, Såsom utredningen formulerat det föreslagna tillägget kan det enligt min mening också tänkas uppkomma problem vid bedömningen av om ett brott skall anses grovt eller ej. Under hänvisning till det anförda bör enligt min mening stadgandet om grovt brott begränsas så att det blir tillämpligt endast på särskilt allvarliga överträdelser. Det synes då inte erforderligt att böter ingår i straffskalan. Lämpligare synes vara att i denna endast ange straffmaximum. fängelse i högst ett år.

6.4 Rikspolisstyrelsen: — — — brott i samband med laxfiske [är] att anse som allvarliga. Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag om skärpta straff då ett brott är att anse som grovt.

- — — På grund av rådande arbetsbelastning i polisdistrikten kan poli- sen f.n. inte avsätta ytterligare resurser för fisketillsyn. Styrelsen biträder därför utredningens förslag att ytterligare fisketillsynsmän behöver enga- geras.

6.9 Fiskeristyrelsen: För att de förslag som utredningsmannen lagt fram skall få önskad effekt krävs ovillkorligen en utökad fiskebevakning och att den som bryter mot bestämmelserna riskerar ett kännbart straff. Förslagen i denna del kan därför tillstyrkas. Även med de utökade ekonomiska resurser som föreslås måste fortsättningsvis mycket av bevakningen ske på ideell grund.

6.11 Statens naturvårdsverk biträder —- — — av utredningen framlagda för- slag [om] införande av straffskärpningar av brott mot fiskerilagstiftningen. utökning av fiskeritillsyn och -kontroll.

6.12 Generaltullstyrelsen: — — — Kustbevakningens resurser är redan idag knappa. Föreslagna åtgärder i form av tillståndsplikt. redskapsbegräns- ning. områdesbegränsning m.m. ställer ytterligare krav på resurser för att en effektiv övervakning skall kunna bedrivas.

6.19 Domänverket — — — framhåller — — — särskilt nödvändigheten av att fisketillsyn och kontroll förstärkes.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 143 134

6.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslagen i denna del.

6.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län — — — vill — — —— särskilt påpeka att kontrollen av fisket efter lax bör skärpas — — —.

6.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län ———— tillstyrker föreslagna straffskärpningar vid brott mot fiskeriförordning och laxvårdande före- skrifter. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att erforderliga medel ställs till förfogande för effektivisering av fiskeövervakningen.

6.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m. fl.: — — — Utredningens förslag i denna del tillstyrks — —- —.

6.39 Sveriges fiskares riksförbund — — — vill -— — — framhålla

att kontroll och tillsyn tillskapas och göres effektiv att straffen för olaga laxfiske skärps på samma sätt som vid olaga trålfiske.

6.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Den nuvarande fiskebe- vakningen är otillräcklig och om de nu framlagda förslagen ska få effekt krävs en skärpt fiskebevakning. Förbundet vill dock påpeka att behovet av en utökad bevakning kvarstår även om inte utredningens förslag genom- förs. Förslaget om skärpta straff vid brott mot fiskeriförordningen till- styrks.

6.4l Tjänstemännens centralorganisation: Vad avser den kustnära över- vakningen — — — bör kustbevakningen ha kontrollen. — — —

Vad beträffar övervakningen i älvar och inre vattendrag vill förbundet framhålla den speciella roll som tullverkets gränsbevakning har som över- vakningsmyndighet inom Torneälvs fiskeområde. — — —

Vad avser straffskärpningen till ett års fängelse som straffmaximum framhåller förbundet det orimliga i att ha sex månaders fängelse som maximum för trålfiskebrott. Förbundet rekommenderar en harmonisering av straffsatserna gällande samtliga fiskemetoder utom s.k. handredskaps- fiske.

7 Fiskevårdsområden De remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är positiva till det.

7.2 Hovrätten för övre Norrland: — — — Hovrätten föreslår —- — — att 4.5 3 st nämnda förordning [förordningen (1981 : 537) om statligt stöd till fritids-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 143 135

fisketl får följande lydelse: Som villkor för statsbidrag enligt första stycket 1—3 gäller att åtgärden rör vatten där fisket är upplåtet till allmänheten eller är fritt. Statsbidrag enligt första stycket 1 får även lämnas om behovet av fiskevårdsområdets bildande är synnerligen angeläget från allmänna

synpunkter. 7.11 Statens naturvårdsverk biträder —- — — av utredningen framlagda för- slag [om] stimulerandet av bildande av fiskevårdsområden — — — ökning

av bidragsgivning för bildandet av fiskevårdsområden.

7.14 Statens lantmäteriverk: — — — Förslaget att. då det finns synnerliga skäl. öka bidragsmöjligheterna till mer än 70 procent av kostnaderna för att bilda fiskevårdsområden torde kunna påverka fiskerättsägarnas intresse av att kunna bilda fiskevårdsområden. Eventuellt skulle redan en förändrad tillämpning av nu gällande bestämmelser kunne ge samma effekt. nämligen om bidragsdelen i dessa fall ökades från 50 till 70 procent.

7.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslaget.

7.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län — — — tillstyrker att statsbidrag till bildandekostnader skall kunna utgå med hänsyn till allmännyttan av att — — — fiskevårdsområden kommer till stånd. Vissa tillämpningssvårig- heter torde dock kunna uppkomma på grund av den mycket allmänt hållna bestämningen av bidragsförutsättningarna.

7.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fl.: För att klara fiskeförhållan- dena på enskilt fiskevatten tillstyrker förbunden utredningens förslag om bildandet av fiskevårdsområden utefter Norrlandskusten och inom övriga berörda kustavsnitt. Genom tillskapande av fiskevårdsområden skapas förutsättningar för att fördela fiskemöjligheterna på enskilt vatten. Förbun- den tillstyrkerjämväl förslaget om 100-procentiga statsbidrag för bildandet av sådana fiskevårdsområden.

8 FoU

8.9 Fiskeristyrelsen: Det är nödvändigt att kontinuerligt följa utvecklingen hos de naturreproducerande bestånden och att följa laxfiskets och laxbe- tåndens utveckling i havet och i odlade älvar. — — — Man kan för framti- den inte räkna med att via vattenmålen kunna göra de vidare undersök- ningar och bearbetningar som krävs. Redan nu råder begränsningar i detta avseende. Dessutom kan flera laxkompensationsmål komma att avgöras inom en nära framtid. Särskilda medel behövs därför — - —. Det är speci- ellt angeläget att genetiska studier kan komma i gång så snart som möjligt.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 143 136

8.11 Statens naturvårdsverk: — — — det — — — saknas vattenkvalitetskri- terier för lax. Enligt verkets mening bör sådana svenska kriterier snarast utarbetas. — — —

Naturvårdsverket biträder — — — av utredningen framlagda förslag [om] intensifierad forskning. — — —

8.15 Umeå universitet: — —- — forskning och undersökningar kring de na- turliga älvarnas laxbestånd och om laxen i havet anser vi angelägna. — — -—

Umeå universitet är berett att ta ansvar för forskningen inom ranching- teknik-området — — —. — — —

— — — För att genomföra forskningsverksamheten — — -— behövs — — — forskningspersonal -— — — 600000:-/år.

Investeringarna beräknas till ca 800000:- — — —.

Driftskostnaderna beräknas till ca 500000:-/år — — —.

8.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län — — — vill understryka vikten av att Norrbylaboratoriets resurser verkligen tillvaratas även i ett större sam- manhang. — — -—

8.35 Centralorganisationen SACO/SR: — — — Ett behov som utredningen förbisett är behovet av information från forskning och administration till andra myndigheter och till allmänheten. Fiskeriverket är ett av få statliga verk som saknar personal på informationssidan —- — —.

8.37 Laxforskningsinstitutet — — — är i nuläget inte berett att tillstyrka förslaget. —— —- ——

— — — fiskeristyrelsen och laxforskningsinstitutet [bör] gemensamt få i uppdrag att snarast göra en översyn över aktuell och potentiell forskning inom laxområdet samt utforma forskningsprogram med övergripande mål- sättning. — — — En sådan översyn med förslag bör kunna framläggas inom cirka 6 månader.

8.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: — — — Det synes föreligga alla skäl med upptagandet av en forskningsverksamhet på detta område. Fråga är väl. om icke de allmänna medel som nu avsätts (fiskets prisregle- ringsmedel) till laxsmoltutsättningar måhända skulle lämna bättre avkast- ning om de insattes i syfte att främja en matfiskproduktion där det nu förekommer en icke oväsentlig import.

9 Resurser och kostnader

9.9 Fiskeristyrelsen: — — — Ett belopp om 120000kr./år för tillfälligt an-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 143 137

ställd personal utöver de tjänster som föreslagits är -— — — motiverat ttnder de närmaste åren. Dessutom torde man inte — — — kunna räkna med att i vattenmålen

täcka personalkostnadcr för vissa erforderliga undersökningar och uppfölj- ningar av någon omfattning. åtminstone inte om ett par år. l—lärför — — — bör tas upp ett årligt belopp om 200000kr. — — —

9.35 Centralorganisationen SACO/SR: — — — Fiskeriverket har redan i nuläget prioriterat så att viktiga arbetsfält ligger i träda. exempelvis restau- rering av vatten. utveckling av kust- och insjöfiske m.m. Administrationen bör istället förstärkas så att naturresurserna bättre och uthålligare kan nyttjas.

— -— — Att tala om stora vinster i framtiden utan att våga satsa i dag för att nå dithän är inte bara ologiskt och kortsiktigt utan även oansvarigt. Positiva ansatser finns men steget tas inte fullt ut.

9.40 Sveriges sportliske- och fiskevårdsförbund: — — - De kostnader som förslaget innebär är små ijämförelse med de fördelar ett genomförande skulle innebära för det svenska laxfisket i älv. kust och hav.

9.41 Tjänstemännens centralorganisation: — — — Den av utredningen före- slagna personella ökningen inom fiskeriadministrationen är. enligt vår mening. otillräcklig. För att klara de. redan i utredningen. föreslagna åtgärderna för vård av naturbestånden. bör ytterligare 1 fiskerikonsulent- tjänst inrättas vid Fiskeriintendenten i Övre Norra. Därutöver bör för den odlingsberoende delen av forskningen. resurser motsvarande 1/4 konsu- lenttjänst tillföras LFI.

Försöken med fördröjd utsättning bör styras och utvärderas via LFI. För att klara den verksamheten och den av oss föreslagna forskningen avseende havsfiskeredskap krävs resurser till LF] motsvarande 1 biolog- tjänst.

På sikt kommer en utbyggnad av verksamheten vid Gotland. inklusive en smoltodling. att kräva ytterligare 1 konsulenttjänst och 1.5 biträdestjän- ster. [ initialskedet bör dessutom medel för inköp av smolt ställas till LFFs förfogande. Byggandet av en smoltodling på Gotland bör kunna finansieras via Arbetsmarknadsstyrelsen. Drift av odlingen och inköp av smolt bör kunna finansieras med s.k. EG-medel.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85:143 138

Regeringen Jordbruksdepartementet 103 33 STOCKHOLM

Bevarande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser

Regeringen uppdrog den 2 september 1982 åt fiskeristyrelsen att utreda frågan om säkerställande av de svenska fiskbe— ståndens genetiska resurser. Under utredningsarbetet borde samråd ske med andra berörda myndigheter och organisationer.

Fiskeristyrelsen får härmed redovisa utredningsuppdraget genom att överlämna rapport om de svenska fiskbeståndens genetiska resurser.

Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp inom fiskeri— verket. Styrelsen åberopar rapporten som sin egen och lämnar till komplettering Följande kommentarer.

Utredningsuppdraget skulle fullföljas inom fiskeristyrelsens ordinarie verksamhet. Av resursskäl har det därför begränsats till att omfatta Sötvattensfiskar i inlandsvatten och de vandringsfiskar som leker i vattendrag. Motiven för denna avgränsning är dels att den mesta baskunskapen finns inom detta område och vi har kunnat genomföra en begärd invente— ring av särskilt skyddsvärda arter och stammar, dels att olika ingrepp i framför allt sötvattensmiljön under flera år hotat att slå ut arter och stammar av olika fiskslag. Även den fiskevård som skett i form av fiskutsättningar för olika ändamål har bidragit till att förändra den ursprung— liga ekologiska miljön.

Det uppdrag som nu redovisas är därför bara en del av ett mycket större komplex. Bristen på baskunskap inom landet har varit en starkt begränsande faktor vid uppdragets genom- förande.

I vilken omfattning och på vilket sätt ett fortsatt utred- ningsarbete skall bedrivas hemställer styrelsen att rege- ringen avgör. För egen del är styrelsen beredd att fortsätta uppdraget dock endast under förutsättning ett extra medel tillförs. Det som då närmast föreslås är de genetiska resor- serna i den marina miljön.

I enlighet med utredningsdirektiven åtföljs varje förslag

till åtgärd av en beräkning av kostnaderna i de fall sådana beräknas uppkomma.

Styrelsen vill också något ytterligare kommentera följande punkter i rapportens sammanfattning på 5-6.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 143

Beträffande punkten 3 anser styrelsen att det nu finns skäl att överväga om inte anslagen H a. Mark för naturvård och H 5. Vård av naturreservat bättre bör anpassas till dagens situation i fråga om behovet av skydd och vård av vatten— områden som en del av naturvårdsarbetet.

Under samma punkt föreslås också att förutsättningarns ut- reds för bildande av ett naturreservat för Vindelälven. Styrelsen menar att inte bara Vindelälven bör utredas utan även Kalixälven. Denna älv har ett ursprungligt och genuint laxbestånd fritt från inblandning genom utsättningar. Det finns också ett livskraftigt havsöringsbestånd. Bägge arterna går högt upp i systemet - 40 - 50 mil. I de lax- och havs— öringförande delarna är det t ex inte tillåtet att anlägga fiskodling enligt de riktlinjer som antagits av styrelsen.

I fråga om punkten 5 pågår en viss sådan verksamhet som en del i fiskeriadministrationens dagliga arbetsuppgifter samt genom direkta forskningsinsatser utanför fiskeriverket. En ambitionshöjning på den punkten erfordrar som föreslås i rapporten tillskott av medel.

Under punkten 6 föreslås särskilda forskningsmedel och sty- relsen vill kraftigt understryka det förslaget. Ett inten- sifierat foU-arbete är nödvändigt inte minst sett utifrån vattenbrukets frågeställningar och dess relationer till den traditionella fiskodlingsverksamhet som sker i fiske- vårdens tjänst.

Utarbetande av riktlinjer, anvisningar m m som föreslås under p 7 måste styrelsen omedelbart åtgärda i relevanta delar. Det gäller särskilt nya riktlinjer för tillstånds- givning både till fiskutsättningar och till fiskodling. En ambitionshöjning, som innebär att information och ut- bildning skulle kunna förbättras i ett kort tidsperspektiv. förutsätter emellertid tillskott av medel. I det sammanhan- get är det självklart att den kunskap som fås genom åtgärder- na under punkten 5 förbättrar planeringsunderlaget för ett genomförande av p 7.

Fiskeristyrelsen har berett myndigheter, institutioner och organisationer (se 5 4,6 st) tillfälle att ge synpunkter på utredningsarbetet.

Fiskets organisationer och statens naturvårdsverk har in- givit skriftliga synpunkter på förslaget. Ingen av dessa har krävt remissförfarande beträffande den slutliga rap- porten.

139

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85 : 143 140

Svenska naturskyddsföreningen (SNF) har däremot förklarat sig inte vara nöjt med utredningsuppdragets uppläggning och har förbehållit sig rätten att yttra sig direkt till regeringen över det slutliga förslaget.

Forskningssidan har som framgår av sid a i rapporten också beretts tillfälle att ge synpunkter men sällan eller inte avhörts.

I en särskild skrivelse till fiskeristyrelsen 19Bh-10-02 framför representanter för SNF olika synpunkter. Skrivelsen _ bifogas (bil 1).

En del av synpunkterna har samband med uppdragets avgräns- ning och som styrelsen kan sägas ha bemött inledningsvis i denna skrivelse. Vilken omfattning, vilka resurser som skall avsättas'för det fortsatta arbetet får enligt styrel— sens redan framförda uppfattning avgöras av regeringen. Det arbete som återstår att genomföra är förvisso inte av begränsad omfattning om samtliga framförda intentioner skall genomföras inom ramen för tillgängliga resurser.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Lennart Hannerz samt ledamöterna Erik Johansson, Rune Johnsson, Hans Runnström och Sven Uhlin.

Avvikande mening har anförts av ledamoten Rune Johnsson i närvaro av suppleanten Sig-Göran Hultsbo ifråga om moti- veringar i rapporten på sid 18 och sid h6.

Vid ärendets slutliga handledning har även närvarit supp- leanterna Helge Blomkvist, Stig-Göran Hultsbo och personal— företrädaren Sven-Ola Öhlund samt byråchefen Curt Wendt, föredragande.

Enligt fiskeristyrelsens beslut

| . : b..". '._ __. t..

Curt Wendt byråchef

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85: 143

SÄNDLISTA

Fiskeristyrelsens styrelseledamöter Samtliga fiskenämnder Samtliga fiskeriintendenter Sötvattenslaboratoriet Havsfiskelaboratoriet Fiskeriförsöksstationen. Kälarne Statens fiskodlingsanstalt, Älvkarleby Laxforskningsinstitutet

Sveriges Fiskares riksförbund Sveriges sportfiske— och fiskevårdsförbund Vattenbrukarnas riks förbund Sveriges fiskevattenägareförbund Statens naturvårdsverk Statens naturskyddsföreningen Nordiska genbanken, Lund Genetiska institutionen, Stockholm "- Uppsala Umeå Lund Lund Uppsala Lund Uppsala Umeå Stockholm - Göteborg Limnologiska inst Zoologiska inst

| Sten Andreasson, fiskeriintendenten i nedre norra distriktet

Riksmuséet Nordiska genbanksgruppen

l4l

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85 : 143 142

Avvikande mening

Ledamoten Rune Johnsson anser att meningen i rapporten på sid 18 som börjar med orden "Det mänskliga nyttjandet" och som slutar med "hantering av biologiska resurser" borde ha följande lydelse "Det mänskliga nyttjandet, t ex i form av ett fritids— och yrkesfiske inriktat på rovfiskar (preda- torer) kan ha lika stor effekt på fiskbeståndens genetiska sammansättning som fiskodlingarnas också onaturliga hantering av biologiska resurser." Som motiv för skrivningen anförs att laxen också är en rovfisk och omfattas därför redan av ordet rovfiskar i texten. Vidare framförs att havsfisket påverkar säkerligen inte den genetiska sammansättningen mer än t ex ett leklaxfiske i älv eller på kust. Vidare delar Rune Johnsson inte uppfattningen under pkt 1 på sid 46 i rapporten. Istället vill man ha framfört följande.

Statens naturvårdsverk säger i sitt yttrande över laxutred- ningen att "Den kanske viktigaste orsaken till laxens situa- tion är att dess reproduktionsmöjligheter idag är starkt beskurna." Vidare säger Naturvårdsverket att "Enligt ver— kets mening gäller det att i första hand skydda den miljö laxen är beroende av för sin naturliga miljö." SFR stöder Naturvårdsverkets syn på orsaken till den naturreproducerade laxens beståndsnedgång. Förbundet vill även påpeka att den beskattning som görs vid kust och älv är felvärderad och öppgår till betydligt mer än vad som sägs i utredningen. Detta har sin grund i en bristande statistik och kontroll

av fisket. SFR anser att den bästa uppvandringen, med minsta sociala och ekonomiska konsekvenser, fås vid en hård reg- lering av kust- och älvfisket på leklax. Detta fiske är direkt selektivt och skadar bestånden då det endast in— riktas på lekmogen lax.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1984/85: 143 143

__... ___-

J.....'.'SDEP. R:;kbntc: n

Ink 1984 —|0-- 2 9 Dnr.

Fiskeristyrelsen

.4 10 03 I?! --.307 WJJ &

Synpunkter med anledning av fiskeristyrelsens förslag ti l rapport över "Bevarande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser" 1984—06-15 (Dnr 309-6633-82)

Ovannämnde förslag till rapport har diskuterats i Svenska naturskyddsföreningens kommitté för bevarande av genresurser vid möte den 25 september-84. Mot bakgrund av diskussionen vill vi lämna följande synpunkter på rapporten.

Vi finner jordbruksdepartementets initiativ till en utredning av fiskets gen— resurser som positivt och synnerligen angeläget. I det perspektivet var fiskeristyrelsens uppdrag såväl ett brådskande som ett svårt och omfattande uppdrag.

Vår mening är att:

utredningen har avvikit från direktiven genom att avgränsa uppdraget för snävt -

- utredningen bör få en fortsättning det fortsatta arbetet bör omfatta hela svenska fiskfaunan

detta arbete bör ske från ett bredare intressefält där bl.a. naturvårds- verket, Svenska naturskyddsföreningen. riksmuseet och representanter för universitetsforskningen på området deltar

aktuella forskningsresultat och pågående forskning rörande genresurser hos fisk både inom och utom Norden bör beaktas

bevarandet av fiskfaunan är en del i bevarandet av den svenska faunan och floran varför bevarandearbetet inom olika organismgrupper bör utvärderas i avsikt att nå en optimal strategi för bevarande av genetiska resurser

- det fortsatta utredningsarbetet bör få en budget

medel som i den föreliggande utredningen föreslås för särskilda forsk- ningsmedel bör anslås för den fortsatta utredningen av de svenska fisk- bestånden: genetiska resurser

Vi har bl.a. följande allmänna synpunkter på utredningen: "222525. seminariet

Fiskeristyrelsen har gjort en avgränsning av uppdraget som vi inte förstår. Direktiven var långt bredare. Vi vill särskilt nämna följande:

- Marina arter har utelämnats Da det anges att kunskaperna om de marina arterna är bristfällig kan detta ses som ett starkt skäl att behandla dessas genresurser. öStersjöns laxbestånd har nyligen utretts. Det är angeläget att även be- handla övriga arter i Östersjön samt de ekosystem de är en del av. östersjön är en speciell biotop med en säregen fauna med både söt— och saltvattensarter. Sverige har ett särskilt ansvar för den Östersjöfauna som fortplantar sig i svenska vatten och vid svenska kuster.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1984/85: 143 144

Bland de fiskarter för vilka man mest diskuterat genetiska skillnader i form av stammar, raser och bestånd är just en saltvatten-art: sillen. Den har ett jättelikt ekonomiskt värde. Den nämns inte ens i denna utred- ning .

En utredning om de svenska fiskbeståndens genetiska resurser bör därför inte anses slutförd så länge samtliga Östersjöarter utom de anadroma (aom leker i sötvatten och växer upp i havet) laxfiskarna lämnats obeaktade.

— Endast ett fåtal sötvattensarter har behandlats Den svenska fiskfaunan som helhet bör behandlas. Enbart yrkes— och fritidsfiskets arter tillsammans uppgår till drygt ett aO-tal arter. Den svenska sötvattensfaunan har tillförts 39 fiskarter på naturlig väg. Utredningen koncentrerar sig på endast fyra arter (lax, öring, röding, harr) såsom skyddsvärda ur allmän fiskesynpunkt samt nämner kort 9 hotade arter eller bestånd (asp. färna. groplöja. grönling. mal. nissöga. aandkrypare, vårlekande siklöja. vimma). Det återstår nu 26 sötvattensarter att behandla för vilka man kan anta att den genetiska variationen minskar snabbt på grund av försurningen.

- Hotade genresurser hos vanliga arter behandlas inte

Genresursutredningens intresseområde bör omfatta den genetiska variationen hos de naturligt förekommande arterna. Variationen hos vanliga arter t.ex. aborre och gädda är av stor betydelse ur genresurssynpunkt. Om nu vanliga arter även i framtiden ska kunna ha en stor utbredning i Sverige krävs att deras genetiska bredd bibehållen. . När många fiskbiotoper förstörs eller förändras innebär det inte bara att sällsynta arter kan hotas till sin existens i Sverige utan även att mäng— der av genetisk variation försvinner hos de vanliga arterna.

Bevarandearbetet bör inriktas på att bevara den variation som finns idag.

— Fiskets arter, som inte är fiskar. behandlas inte Kräftdjur och musslor har ett betydande ekonomiskt värde. Det är angeläget att utreda dessas genetiska resurser och hur de ska säker- ställas.

— Fiskens biotop försummas

aven om utredningen medger att det enda godtagbara sättet att långsiktigt bevara fiskbeståndens genetiska resurser är att bevara naturmiljöer så ägnas föga utrymme åt biotopskyddet.

Då de naturliga stammarnas överlevnad är beroende av deras biotopers över- levnad är det väsentligt att veta vilka typer av biotoper som är mest hotade. vilka hoten är och vilka allmänna åtgärder som behövs för att skydda dessa.

Detta leder till slutsatsen att bevarande av genresurser hos fisk bör ses som en naturlig del av ett allmänt genresursbevarande. Skyddet av en natur- miljö bör då sikta på att bevara de organismer av olika slag som finns där. Detta förutsätter koordination mellan verksamheter som arbetar för akydd av olika slags organismer, inte bara fisk.

- En stor del av utredningen berör utnyttjande. inte bevarande Enligt direktiven skulle utredningen behandla bevarandet av de svenska fiskbeståndens genresurser. Enligt vår mening behandlar emellertid en stor del av utredningen utnyttjande inkl. odling och vattenbruk. Erfarenheter från andra områden (jordbruk) pekar på att bevarande- och nyttjandeaspekter bör hållas väl åtskilda.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1984/85:143 145

' Motiv och kriterier saknas

Utredningen saknar en genomgång av de olika motiv som finns för be— varandet av den svenska fiskfaunans genreaurser. t.ex. etiska och sociala motiv. Ingenstans nämns ansvaret för att överlämna ett rikt 'genetiakt arv till kommande generationer.

Inom verksamheten för att bevara genetisk variation hos andra orga-

nismgrupper såsom däggdjur, fåglar. groddjur, växter._insekter m.m. läggs idag stor vikt vid andra motiv än ekonomiska såsom etiska, sociala och kulturhistoriska motiv.

Detta finns bl.a. beskrivet i lantbrukauniversitetets och Skogsstyrel- sens bok "Floravård i skogsbruket" (1981) samt utredningen "Natur— resursers nyttjande och hävd" (SOU:l983:56). Det är därför knappast försvarbart att låta ekonomiska perspektiv vara praktiskt taget allenarådande när det gäller bevarandet av den svenska fiskfaunan.

Även utredningens ekonomiska perspektiv är väl snävt. Även ur kortsiktigt ekonomiskt perspektiv kan arter som inte fiskas ha stor betydelse som föda eller som predatorer. Arter som inte direkt utnyttjas idag av människan kan få framtida eko- nomisk betydelse t.ex. som producenter av specifika kemiska substanser för läkemedelaindustrin.

Utredningen saknar kriterier för vad som ska betraktas som hemmahörande i den svenska fiskfaunan. Lämpliga kriterier torde vara att arten inte endast ska kunna fortplanta sig i Sverige (vilket t.ex. atrupsnittsöringen kan) utan även ha funnits i landet en viss tid t.ex. 100-200 år så den kan antas ha anpassat sig till svenska miljöförhållanden. Kravet på naturlig invandring torde kunna ges undantag när det gäller "naturaliserade" arter som funnits hundratala år i landet och således torde nått en visa genetisk anpassning. För Sverige gäller detta karp, vilken utplanterades på flera håll i Europa redan före 1300—talet.

Det behöver även framgå om arten eller stammen är "hotad" eller "utrot— ningshotad". Inom verksamheten för att bevara övriga djur och växter brukar man kalla en art "utrotningshotad" om den riskerar att försvinna från hela sitt utbredningsområde på jorden. I övrigt talar man om olika grader avnhot" beroende pa hur stor del av utbredningsområdet det gäller. Det torde vara en fördel att de olik, verksamheter som arbetar med gea- resursbevarande använder en gemensam terminologi där så är möjligt.

Vid redovisning av sällsynta, hotade och utrotningshotade fiskarter och stammar är det väsentligt att veta hur stor del av utbradningsområdet hotet gäller. Sverige har ett särskilt ansvar för de arter och stammar som har sin huvudsakliga utbredning inom vårt lands gränser.

listan!

1 förslaget till rapport saknas i stort sett det historiska perspektivet på vår fiskfauna. vid bedömning av genresursers skyddsvärda är det historiska perspektivet viktigt. Lokala fiskstammars anpassning är ofta en 10 000 år gammal historia. Andra kanske har spritts långt senare, kanske inplanterats endast för ett sekel sedan. Man undrar också hur många fiskstammar som kan antas ha försvunnit i Sverige de senaste 20. 50 eller 100 åren? Vad har funnits i de försurningsdöda sjöarna?

10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr )43

• Sida 146
•  Original

Prop. l984/85: HS 146

Juridiska as ekter

...........-E....- Juridiska frågor är föga behandlade.

T.ex. kan flera miljöskyddslagar vara aktuella för att skydda en fiskstam. Fr1dlysning av en fiskstam eller art kan kompliceras av att vattenområdet berör flera län.

Begreppet fiskstam behöver utredss.Vad krävs t.ex. för att en "Gullapångslax" ska få kallas "Gullspångslax? Det bör vidare finnas en kontrollmyndighet som ser till att den fisk-tsm som hanteras under ett visst namn förtjänar det namnet genom att uppfylla ett antal krav på genetiska egenskaper.

Nordiskt och internationellt arbete

Beskrivningen av det nordiska och internationella arbetet behandlar så gott som enbart symposier och rekommendationer Man behöver även få veta vilka fungerande genbanksverksamheter för fisk som finns 1 andra länder, hur de är organiserade och vilka resultat de hittills uppnått.

Utredningen pläderar för ett åsidosättande av en av FAO:s rekommendationer för bevarande av genresurser hos fisk. Vi finner detta olyckligt.

Var finns fiskeribiologisk och fiskgenet is sk . ............. ...... ....snsts Jämtin s.idss- Utredningen behandlar endast forskning och undersökningar som gjorts inom fiskeristyrelsen. Vld universiteten och i de nordiska grannländerna pågår och har slutförts forskningsprojekt angående den nordiska fiskfaunans genresurser Utredningen föreslår vissa forskningsprojekt som redan synes vara utförda eller påbörjade.

Om man ska diskutera och fatta beslut om åtgärdsförslag och resurser rörande fortsatt forskning, inventering och analys behöver man först få en översiktlig men heltäckande redovisning av var i landet forskning pågår som är relevant för bevarandet av genresurser hos fisk och övriga arter som fiskas (musslor. kräft-

djur). Först därefter kan man avgöra var olika uppgifter bör utföras för att redan gjorda investeringar i utrustning och expertis ska utnyttjas bäst och billigast.

Ansvarsfördelgången.

Fördelningen av ansvaret mellan naturvårdsverket och fiskeristyrelsen för den svenska fiskfaunan har inte utretts. Innan man går närmare in på hur genbanksarbetet i fortsättningen bör struktu- reras och finansieras i stort behöver denna ansvarsfördelning klargöras. Informationss stem .

.............1.....

Bevarandet av nationella genresurser bör alltså i princip omfatta alla orga- nismgrupper och grundas på bredast möjliga motivbas. _ ln situ-bevarande (biotopskydd) blir då grunden för bevarande av genresurser. Vissa reservat bör då avsattas så att varje reservat täcker så många motiv och organismer som möjligt. Noggrann information om varje sådant generellt reservat bör då göra det möjligt att med tiden fylla luckor med speciella reservat.

En sådan organisation skulle behöva ett samordnat informationssystem (inte det- sauma som ett centralt' ) innefattande såväl organismregister. reservatregister. biologiska karakteristika som "digested literature reference register" .

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 143 147

Samråd under utredningsarbete: Svenska naturskyddsföreningen, naturvårdsverket, genetiska institutionen i Stockholm. riksmuseet och den hittills enda väl utbyggda genbanken i Norden, nordiska genbanken för jordbruks— och trädgårdsväxter bör ha värdefulla syn- punkter i detta sammanhang.

Med anledning av att flera genbanksverksamheters intresseobjekt kan finnas i samma ekosystem finns det anledning till samråd med den verksamhet som pågår för att bevara andra organismer såsom fåglar, däggdjur, växter m.m.

lnom Svenska naturskyddsföreningen finns stor kunskap om hotade vilda arter, stammar och biotoper. Föreningens kunskapsfond och expertis borde ha utnyttjats under hela utredningsarbetet rörande fiskbeståndens genresurser.

Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och naturvårdsverket borde ha klar- lagts inom ramen för utredningen vilket krävde naturvårdsverkets medverkan i utredningen från början.

De genetiska grundproblemen är i stor utsträckning gemensamma för olika orga— nismgrupper. Många grundläggande problem är därmed gemensamma för olika bevaran- deverksamheter. De grundläggande kunskaper som finns inom nordiska enbanken borde därför ha tagits tillvara på ett tidigt stadium i utredningsarbetet.

Genetiska institutionen i Stockholm har under en följd av år haft stora anslag från forskningsrad och naturvardsverket för att kartlägga och utvärdera genetisk variation, främst hos tisk. Ett ansenligt faktamaterial har därvid samlats. Fiskeristyrelsens utredning borde ha utnyttjat detta faktamaterial och den upp— byggda kompetensen på ett tidigt stadium i utredningsarbetet.

Riksmuseet har naturvårdsverkets uppdrag att kartlägga förändringar i den svenska faunan och floran. För detta har dess biodataavdelning ansanliga tek- niska resurser. Riksmuseet borde därför ha givits möjlighet till samråd på tidigt stadium i utredningsarbetet.

lnom verksamheten som arbetar för bevarande av högre landdjur och skogsväxter finns stor erfarenhet av såväl insamling och lagring av data om arter, stammar och biotoper som utbildnings— och informationsverksamhet. Vid utformandet av åtgärdsförslag för bevarandet av den svenska fiskfaunan hade därför ett samråd med övrig verksamhet för bevarandet av flora och fauna varit av värde.

Det vore värdefullt om fiskeristyrelsen redan nu kunde beakta ovan nämnda syn- punkter rörande behovet av en fortsatt utredning och dennas sammansättning och verksamhet. '

Bakom denna skrivelse står Stig Blixt (fil dr, svenska genbanksnämnden). Bengt Ehnström (skogsskyddskonsulent, avd för skogsentomologi, Sveriges lantbruk-uni- versitet), Håkan Hallander (fil dr. Lkrzs repr i genbanksnämnden för husdjur). Bo Hmmnar (fil lic, ordf för Gotlands botaniska förening), Torleif lngelög forskningsledare. inst för ekologi och miljövård, Sveriges lantbruksuniversitet). Ebbe Kjellqvist (föreståndare för nordiska genbanken för jordbruks— och trädgård!. växter), Ulf Lagercrantz (doktorand, genetiska institutionen, Stockholms un1ver-

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 143 HR

litet). Örjan Nilsson (docent, tridgårdaintendent vid botaniska trldgården, Upp— aala universitet), Peter Krutzsch (fil dr, akogsgenbanken. skogsatyrelsen). Nils Ryman (docent, genetiska institutionen. Stockholms universitet), Gunnar Ståhl (fil dr, genetiska institutionen, Stockholms universitet), Göran Thor (forskningaassistent, inst för ekologi och miljövård, Sveriges lantbruksuniver— sitet). Per Hramner (professor i tillämpad miljökunskap. Sveriges lantbruksuni— versitet) samt undertecknade.

Stockholm den 2 oktober 1984

Cigiéä7tcååä."%;?F;/1lfä_— QUå*

Agneta Herlitz Ulf Gyllensten

Fil kand. f d sakkunnig i Fil dr _ naturresurs- och miljökommitten Genetiska institutionen Nygranne. Halla Stockholms universitet 620 23 Roma Kloster 106 9l Stockholm

• Sida 149
•  Original

Prop. l984/85: 143 I49

FISKERISTYRELSEN RAPPORT 1984—09-12 Dnr 309—4433-82

JC.”JZ.”.".'.'Z'IP. Rauman Ink ISGL—IO- 2 9

Dnr.

BEVARANDE AV DE SVENSKA FISKBESTÅNDENS GENETISKA RESURSER

LÅNGSIKTIGT SKYDD AV ARTER OCH STM AV FISK

' ' PAUNA— FISKE FISKE- VATTEN- SKYDD VÅRD BRUK

• Sida 150
•  Original

Prop. 1984/85: 143 150

SAMMANFATTNING

Föreliggande rapport ger teoretiska och praktiska aspekter på bevarandet av de svenska fiskbeståndens genetiska re— surser med begränsning till Sötvattensfiskar i inlands— vatten och vandringsfiskar med reproduktion i vattendrag. Resultaten av en landsomfattande inventering av skydds- värda och hotade fiskbestånd redovisas. Förslag ges till åtgärder för bevarande av skyddsvärda och hotade arter och stammar samt till fortsatt arbete i ett S—årsprogram.

Atgårdsförslagen innebär sammanfattningsvis följande.

1. Alla vattendrag med naturlig reproduktion av lax - skyddas i lag (NRL) mot vattenkraftutbyggnad

2. All ddlad laxsmolt för utsättning i Östersjöns fria vatten gruppmärkes med s k nosmärken

3. En fond avsåttes för bildande av naturreservat (reservationsmedel)

1/ Gullspångsålven avsättas omedelbart san naturreservat

2/ Vissa andra vatten med utrotningshotade och skydds— värda bestånd avsåttes som reservat snarast

3/ Förutsättningarna för reservatbildning av Vindel- älven utredes

4. Fridlysning av mal införes

5. En analysgrupp inrättas för inventering av vildbe— stånd och för odlingskontroll under 5 år

6. Särskilda forskningsmedel anslås under 5 år

7. Projektanställning göres av en person under 5 år för utarbetande av riktlinjer, anvisningar, information och utbildning

8. _ Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och naturvårdsverket klarlägges och förslag till gen— banksorganisation för-fisk utarbetas.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85: 143 151

7l öVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

7.1 Urvalskriterier för skydd och bevarande

Två grupper av skyddsvärda utrotningshotade arter och stammar kan särskiljas. Den ena gäller fiskar där arten i Sverige eventuellt är utrotningshotad och skälen till be- varande främst är vetenskapliga och etiska (faunaskydd, grundforskning). Den andra omfattar fiskar som är skydds- värda ur nyttjandesynpunkt för fiske, fiskevård, fisk- odling och fiskeriforskning.

Till den första gruppen kan hänföras mal, sandkrypare, groplöja, asp, grönling, nissöga och vårlekande siklöja. Hit kan möjligen också räknas färna, vimma, faren och horn- simpa som glacialrelikt. Kunskapsläget är som påpekats tidigare (6.2) bristfälligt för flera av dessa arter vad .gäller förekomst och numerär. Fältkarteringar torde vara behövliga för att fastställa utbredningen och beståndens storlek. För mal är det dock uppenbart att ett skydd be- höver införas omgående.

Till den andra gruppen hör alla bestånd (stammar) av lax, många stammar av öring samt vissa stammar av röding och harr. Av dessa är östersjölaxens situation i särklass all- varligast eftersom flera älvars stammar är akut utrotnings- hotade på grund av överfiskning och andelen odlad lax är mycket stor av östersjöns totala laxbestånd. Laxen som art är inte utrotningshotad men det föreligger en överhängande risk för genetisk förändring och utarmning om ej särskilda åtgärder vidtages snabbt.

Många öringstammar — havsöring och inlandsöring — är hotade till sin existens genom vattenkraftutbyggnad, vattenförore- ning och försurning. Särskilt ska nämnas örhqen iGullspångs- älven som är känd för sin snabba tillväxt, höga slutvikt och som viktig för utplantering i vissa typer av sjöar. Ett omedelbart skydd av biotopen för det vildlevande restbe- ståndet bör skapas.

Urvalskriterier för ett åsatt högt skyddsvärde av stammar av öring, röding och harr vid den genomförda inventeringen (S.) är främst tillväxtegenskaper, storlek och vandrings- mönster samt att det aktuella beståndet betecknats som ur- sprungligt dvs under lång tid varit föremål för fiske (känt sedan generationer) och veterligt ej kommit till genom utplantering av fiskmaterial från annat vatten.

7.2 Metoder och åtgärder för skydd och bevarande

Det enda helt godtagbara sättet att långsiktigt säkerställa fiskbeståndens genetiska resurser är att bevara tillräck- ligt många och tillräckligt stora populationer (stammar) av varje art i den naturliga miljön. För att uppnå detta kan anvisas ett antal vägar och medel. Varje annan lösning än bevarandet i naturmiljön innebär risker för oönskade för— ändringar och utarmning genom minskad genetisk variation och genetisk drift.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85: 143 15 |»)

För de stammar som upprätthålles genom odling under en första fas av fiskens livscykel - med resterande del av livscykeln i naturmiljö - får påräknas förändringar i genetiska egenskaper. Genom särskilda åtgärder kan riskerna för negativa effekter dock minimeras.

För de utrotningshotade populationer, där ingen möjlighet finns att under någon del av livscykeln utnyttja natur— miljö, får som en nödlösning tillgripas vägen att hålla fisken kontinuerligt i fiskodling och genom avelsplaner söka minimera riskerna för negativa förändringar. Paral- lellt bör prövas vägen att säkra könsprodukter av ett brett urval föräldrafiskar genom djupfrysning.

De olika metoder och åtgärder som sammantaget kan över— vägas anges nedan:

Generella åtgärder

Biotopvård och andra fiskevårdsåtgärder Fiskebestämmelser Tillståndsprövning för fiskutplantering Tillståndsprövning för fiskodling Avelsmetodik vid fiskodling

Riktade åtgärder

Fysisk planering Reservatbildning Fridlysning

Genbanker (i snäv bemärkelse)

Eesssellaéssåsész

För de angivna generella åtgärderna har fiskeristyrelsen vissa styrmöjligheter redan idag genom anslagsbeviljande respektive vid tillståndsprövning. En än viktigare kompo— nent är dock att genom information och utbildning skapa en allmän medvetenhet om vikten av olika principer för det praktiska handlandet och skötseln av fiskevattnen. Vad gäller det statliga stödet till fritidsfisket (fiske— vårdsbidrag) prioriteras redan nu bioto vård framför t ex fiskutplanteringar. För kalkning av försurade vatten pri- oriteras sjöar med sydsvenska bestånd av röding, vatten- drag med bestånd av havsöring och lax samt i övrigt vatten med öring, röding och harr.

Bestämmelser för fisket efter lax och öring utarbetas för närvarande av fiskeristyrelsen länsvis enligt fiskeri— förordningen (SFS 1982:126) 5 5 för hela landet. Det ankom- mer emellertid på den lokala förvaltafen av fiskevattnet (fiskevårdsområdesförening,o d) att i detalj reglera fisket efter beståndens bärkraft m.m. —

• Sida 153
•  Original

Prop. 1984/85: 143 153

Tillståndsprövning för fiskutplantering sker med stöd av fiskeriförordningen 34 S, vilken är en förbudsparagraf som anger att "fisk får inte utan tillstånd planteras ut eller flyttas från ett vatten till ett annat eller, i fråga om strömmande vatten, flyttas från ena sidan om en dammbyggnad till den andra". Paragrafen tillämpas idag huvudsakligen dels för att förebygga spridning av fisksjukdomar och dels för att hindra spridning av icke önskvärd fiskart. Det bör övervägas om prövningen också skulle kunna omfatta val av fiskstam så att endast lokala stammar skulle medges i nor— malfallet för förstärkningsutsättningar. Här måste dock beaktas att även om lagstiftningen förbjuder omflyttning av fisk mellan olika vattenområden så är överträdelser van- liga dvs många fiskutplanteringar göres utan att tillstånd härför sökes. Den enda väg att stävja detta torde vara gef nom upplysning och propaganda. För att kunna sprida infor— .mation och stå för en god rådgivning måste först utarbetas riktlinjer för fiskutplantering gällande olika arter, typer av vatten och delar av landet. En diskussion kring dessa frågor har pågått inom fiskeriverket de senaste åren men några konkreta handlingslinjer har ej tagits fram. Det får nu anses som en mycket angelägen uppgift att riktlinjer utarbetas och att därefter publiceras handböcker, undervis— ningsmaterial, informationsfoldrar och olika skötselanvis- ningar.

Tillståndsprövning för fiskodling göres likaså med stöd av fiskeriförordningen vars 35 S anger att "fiskodling får ej anläggas utan tillstånd". Paragrafen tillämpas för att dels förebygga spridning av fisksjukdomar från odlingar till vildfiskbestånd men också med hänsyn till risken för inblandning i vildbestånd vid eventuell rymning av fisk från odling. Fiskeristyrelsen har i detta fall utarbetat riktlinjer som tillämpas främst med hänsyn till det växande intresset för kassodling av konsumtionsfisk. Dessa inne— bär etableringsförbud för fiskodlingar inom vissa vatten- områden med särskilt skyddsvärda vildfiskbestånd samt i närheten av större fiskodlingar av allmänt intresse — främst laxkompensationsodlingar - samt vissa restriktioner och villkor i övrigt. Riktlinjerna har verkat i några år men är i behov av översyn dels med hänsyn till det mate- rial som framkommit genom den nu genomförda inventeringen av skyddsvärda fiskbestånd och dels för den speciella frå— gan om kassodling av lax vid kusten, där en storskalig utveckling kan förväntas vid delar av Bottenhavet. Genom att flera naturligt reproducerande laxstammar är mycket svaga och utrotningshotade (Laxutredningen DsJo 1984z5) måste riskerna med inblandning vid rymning beaktas.-Även med hänsyn till skyddet av de kompensationsodlade lax— älvarnas stammar måste en styrning av lokaliseringen göras. I synnerhet för laxfrågan är en översyn av riktlinjerna brådskande.

För all fiskodlingsverksamhet är det angeläget att rikt- linjer för avelsfiske, avelsurval och befruktning utarbe- tas. Speciellt beträffande kompensationsodlingar (lax, havsöring, inlandsöring) som-baserar sin avel på odlad fisk generation efter generation bör avelsplaner tagas fram liksom praktiska handlingsprogram för urval, köns— fördelning och befruktning.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85: 143 154 Bitteés_éssé£és£

Genom upprättande av mark- och vattendispositionsplaner dvs fysisk planering kan fiskets intressen vägas in och särskild hänsyn tagas till skyddsvärda och hotade stammar. I första hand är det en uppgift för fiskenämnderna att med- verka i en länsplanering (och kommunplanering) medan fiske— ristyrelsen på grundval av fiskenämndernas material gör prioriteringar och preciserar skyddsvärda stammar av riks— intresse.Det hittillsvarande kunskapsunderlaget är ofull- ständigt för vissa fiskarter och relativt fullständigt för andra. För lax föreligger tillräcklig kunskap för att hävda att varje vattendrag med naturlig reproduktion är Skyddsvärt och i lag bör undantagas från vattenkraftut- byggnad samt tyngre miljöstörande verksamhet i övrigt. Det kan därför föreslås att samtliga dessa vattendrag i den kommande naturresurslagen (NRL) får omfattas av 3 kap 6 5 samt att fiskeristyrelsen gör framställning till bo— stadsdepartementet i frågan.

Som ett resultat av den fysiska planeringen och precise— ringen av skyddsvärda stammar av regionalt intresse res— pektive riksintresse kan aktualiseras avsättande av vat- tenområden som naturreservat med stöd av naturvårdslagen (SFS 1974:1025) 7 5 eller som naturvårdsområde enligt 19 5. Med hänsyn till det väldokumenterade värdet av såväl stam— men av lax som öring i Gullspångsålven bör denna avsättas som naturreservat med motivering att bevara restbestånden av båda stammarna, som har stor betydelse för fiskevården och är av intresse för konsumtionsodling. Flera andra restbestånd av storvuxen öring är i ett liknande läge och bör ges ett liknande skydd t ex Björkaån i Skåne, Bågede— forsen i Jämtland m fl. En prioritering av riksintressen bör som nämnts göras av fiskeristyrelsen på basis av det nu redovisade materialet från inventeringen.

Vidare bör övervägas om Vindelälven i sin helhet kan ges ett liknande skydd. Motiven för detta är flera. Dels har Vindelälven i praktiken avsatts som en resurs för fri— luftsliv, turism och rekreation inklusive fritidsfiske och särskilda statsmedel har tillskjutits bland annat för omfattande fiskevårdsåtgäder. Vindelälven har såväl en högt upp i systemet vandrande havsöringstam som en laxstam. Genom att vandringsfisken måste passera laxtrappan i Norr— fors finns unika möjligheter att kontrollera och följa beståndens utveckling. Det finns vidare ett stort kunskaps- underlag bakåt i tiden. Vindelälven har därutöver bestånd av stationär öring och harr samt röding i sjösystemen för- utom ett antal andra fiskarter representativa för mel— lersta Norrland. Fiskstammarna sammantagna är av intresse att skydda långsiktigt av vetenskapliga skäl, för fiskeri— forskningen, för fiskevården, för fiskodling och för fri— tidsfisket. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket bör ge— mensamt utreda förutsättningarna för reservatbildning av Vindelälven-

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85: 143 155

Reservatbildning kommer i vissa fall att medföra ersätt— ningskrav för intrång och mistat fiske samt sannolikt andra kostnader. Ett reservationsanslag bör avsättas för att täcka sådana kommande kostnader.

För att skydda utrotningshotade arter kan övervägas frid- lysning. Direkt aktuell är mal men närmare inventering kan visa på behov även för vissa andra småfiskarter t ex sandkrypare, groplöja, grönling, nissöga och asp. Förbud mot fiske efter en viss art kan utfärdas av länsstyrelse med stöd av fiskeriförordningen, då enbart gällande lånet. För en fridlysning omfattande hela landet torde fiskeriför- ordningen ej ge stöd utan härför fordras särskild kungö— relse. Fridlysning av fiskart kan ske med stöd av natur- vårdSlagen 14 S.

De genetiska effekterna av kontinuerlig odling av vild- fiskstammar år inte kända. Förfarandet att hålla stamfisk i odling är däremot gammalt vad gäller "domesticerade" arter som t ex karp. Fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne har fått fungera som något av en genbank, där avelsbesättningar hållits i många generationer av hotade stammar bland annat från Gullspångsälven. En fortsatt och mer forskningsinriktad verksamhet är nödvändig för att effekter på genmaterialet ska kunna utvärderas och avelsplaner ska kunna anges. Beträffande djupfrysning av mjölke,.rom och befruktade ägg är möjligheterna under utveckling men ännu så länge på forskningsstadiet. Ett in— ternordiskt samarbete pågår.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1984/85: 143 156

7.3 Behov av kontroll och fortsatt inventering

För kontroll av fiskmaterialets härstamning och genetiska konstitution vid sättfiskodlingar och kompensationsodlingar samt för inventeringar av skyddsvärda vildbestånd behöver inrättas en särskild analysgrupp. Gruppens verksamhet kan förläggas till fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne och/eller en institution externt samt under fiskeristyrel- sens huvudmannaskap utföra genetisk och ekologisk kartering av stammar av lax, öring, röding och harr i första hand. Tonvikten bör ligga på biokemisk analys av proteinvariation (den i tidigare avsnitt rekommenderade metoden med elektro- fores). Gruppen bör tillsättas för att genomföra ett S-års— program och torde behöva utgöras av en utbildad forskare samt två assistenter. Gruppen bör systematisera och lagra erhållna resultat i en databank. En modell för registre— ring av data för odlade fiskstammar finns inarbetad i USA (Kincaid 1981).

Kartering av utbredning, förekomst och beståndsstorlek av eventuellt utrotningshotade småfiskarter bör snarast genom— föras. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket bör tillsam— mans definiera undersökningsbehovet artmässigt och geogra- fiskt, anslå medel för karteringarna samt med hjälp av bland annat universitetens och högskolornas biologiska institutioner genomföra dessa.

För kontroll av laxkompensationsodlingarnas avelsfisk och för att helt hålla isär odlad och naturligt reproducerad lax bör övervägas s k nosmärkning av all utsatt odlad lax- smolt. En sådan gruppmärkning för varjE—älv skulle medge en fullständig kontroll av vilket avelsmaterial som an— vändes i respektive kompensationsodling. Varje fångad avelslax kan före användning kontrolleras och icke älveget material sorteras bort, bland annat eventuella inslag av rymlingar från kassodlingar. Kostnaderna för en sådan märkning kan beräknas till högst 50 öre/st vilket ska stäl- las i relation till produktionskostnaden om ca 10 kr per smolt. Diskussioner bör tagas upp med laxforskningsinsti- tutet respektive med kraftföretagen om finansiering av märk- ningen.

7.4 Behov av forskning, utbildning och information

FQEEEEÅES

En mängd angelägna forskningsuppgifter kan anges varav många är relaterade till vattenbruksfrågor (Vattenbrukets avelsmetodik, FRN 82:10, 1982 och Vattenbruksforskning vid Umeå universitet, 1984). Viktiga grundläggande frågor gäl— ler (1) effekten av odling av vildbestånd i flera genera- tioner (genbanksmöjligheten) (2) teknisk genbanksforskning dvs djupfrysning av könsprodukter (3) effekten av små be— stånd dvs frågan om minsta godtagbara effektiva population för olika arter samt (4) effekten av inblandning av odlat material på vildbestånd. Den senare frågan är av största betydelse för att belysa vilken roll (negativ, neutral eller positiv) fiskutplanteringar av öring, röding och harr har haft och har.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1984/85: 143 157

För speciellt lax är frågan av vikt för att bedöma vilka begränsningarna och möjligheterna är för kassodling vid kusten samt för s k sea ranching. Vidare bör göras forsk- ningsinsatser över laxkompensationsodlingarnas möjligheter att bibehålla eller öka den genetiska variationen. Sjuk— domars eventuella selekterande inverkan är en annan för- summad aspekt.

Som ett forskningsbehov kan också anges det tidigare på— pekade (6.2) bristande vetandet i vissa fiskarters utbred— ning och förekomst i landet. Trots att den svenska sötvat- tensfiskfaunan är relativt artfattig har vi inte dessa grundkunskaper för många fiskarter. I det tidigare (6.2) har också omnämnts kunskapsbristerna för öring och forsk- ningsbehovet inom komplexet 'karakterisering av stammar".

Som en väg att snabbt nå ökade kunskaper på många av dessa forskningsfält föreslås att särskilda forskningsmedel till— föres fiskeristyrelsen under en S-årsperiod. Medlen bör användas för en forskningstjänst vid fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne samt i övrigt, dvs i huvudsak, till extern forskning vid universiteten, laxforskningsinstitutet med flera institutioner som har möjligheter att angripa de forskningsfält som avses. Fiskeristyrelsens forsknings— nämnd bör således styra användningen av medlen enligt pro— gram som upprättas av nämnden.

Qééilseias_ssa-i5£9£sssiss

Under punkt 7.2 har berörts behovet av riktlinjer och an— visningar, rådgivning. information och propaganda. För att dels utarbeta riktlinjer för fiskutplantering, avelsurval och prövning av fiskodling och dels producera informations- material, handböcker och skötselråd föreslås projektan— ställning av en person under en S-årsperiod vid fiskeri- styrelsen.

Vidare bör fiskevårdslinjens utbildning av fiskeritjänste- män kompletteras med särskild undervisning också i gen- resursfrågor. Fortbildning av nu verksamma fiskeritjänste— -män bör göras genom den särskilda tjänst som föreslagits.

7.5 Nordiskt och internationellt arbete

Sverige är genom sötvattenslaboratoriet aktivt engagerat i såväl nordiskt som övrigt internationellt arbete. För de nordiska länderna är organiserad en fast arbetsgrupp med konkret program för bevarande av arter och stammar samt för teknisk genbanksforskning.

I arbetsprogrammet sägs bland annat: ”De huvudsakliga rikt— linjerna för den Nordiska genbankens uppbyggnad och utveck— ling när det gäller jordbruks- och trädgårdsväxter bör även gälla samarbetet kring fiskfrågor. Detta innebär att skydds värt material bevaras i första hand i ursprungsmiljön, dvs på nationell nivå, men att det material som bedöms mest användbart genom att könsprodukter djupfryses kan bevaras i samnordisk anläggning. Det internationella utomnordiska

,

• Sida 158
•  Original

Prop. 1984/85: 143 158

samarbetet om genbanksfrågor på fisk bör formaliseras genom den föreslagna gruppen. Dessutom föreslås även en samnordisk databaserad informationsbank för bevarat mate— rial lämpligen samlokaliserad med den samnordiska gen- banken. Den ansvariga organisationen bör bestå av två med- lemmar från varje nordiskt land, helst med sådan samman- sättning, att den totala kompetensen inom organisationen blir så allsidig som möjligt. Slutligen bör organisationen initiera och driva grundläggande forskningsprojekt, som syftar till att möjliggöra uppbyggandet av en fungerande genbank'.

övrigt internationellt arbete framgår av bakgrundsbeskriv- ningen (1.2).

• Sida 159
•  Original

Prop. 1984/85: 143 159

7.6 Ansvarsfrågan

I den nordiska samarbetsgruppen har varje nation angett ansvariga myndigheter i respektive land. För Sveriges del gäller i det samarbetet jordbruksdepartementet, fiskeri- styrelsen. Det kan förefalla självklart att fiskeristy— relsen ska ha huvudansvaret för skyddet och bevarandet av de svenska fiskbestånden och av kräft— och skaldjur som är föremål för fiske (beskattning). Som framgått i olika avsnitt av föreliggande rapport råder emellertid en viss oklarhet i ansvarsfrågan dels beträffande djurgrupper och dels i olika frågor.

Flodpärlmussla omfattas således i nuläget av fiskelag- stiftningen (fiskeriförordningen) vilket kan ifrågasättas för en art, som ej beskattas för konsumtion som är fallet för t ex blåmussla. skyddet av övriga arter av musslor liksom för den lägre faunan överhuvudtaget bevakas av naturvårdsverket (naturvårdslagen). Det kan övervägas om inte flodpärlmusslan bör avföras från fiskeriförord— ningen och fiskeristyrelsens ansvarsområde.

På motsvarande sätt kan diskuteras om de fiskarter som ej utnyttjas för fiske, fiskevård eller fiskodling får en tillräcklig bevakning genom fiskeristyrelsen och om hu— vudansvaret ska ligga där. Å andra sidan är det orimligt att hänskjuta ansvaret till naturvårdsverket för varje fiskart som ej-nyttjas direkt av människan. Här får i stället kanske göras gränsdragningar efter vilken typ av frågor det gäller. Oklarheter i ansvarsfördelningen kan belysas av följande uppställning:

Genresurser (skydd av populationer) Faunaskydd (skydd av arter) Utnyttjande ur näringssynpunkt Utnyttjande ur rekreationssynpunkt

Fiskeristyrelsen har ett självklart ansvar för de båda sist- nämnda och ett mer eller mindre uttalat ansvar även för de båda första. Naturvårdsverket har å sin sida ett ansvar för faunaskydd, ett mer eller mindre uttalat ansvar för genresurserna och ett allmänt ansvar för vattnens nytt- jande ur rekreationssynpunkt där fritidsfiske ingår som en del.

Mot bakgrund av vad som relaterats står det klart att an— svarsfördelningen mellan myndigheterna behöver klaras ut. Lösningen kan mycket väl vara ett delat ansvar var— vid formerna och organisationen för detta bör preciseras. Här föreslås att fiskeristyrelsen och naturvårdsverket ges i uppdrag att gemensamt klarlägga ansvarsfördelningen samt att inge redovisning med förslag till fördelning och förslag till eventuella ändringar i lagstiftningen (fiskeriförordningen, naturvårdslagen m m). Vidare bör fiskeristyrelsen och naturvårdsverket gemensamt arbeta fram förslag till nationell genbanksorganisation för fisk (jfr 7.5)

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85: 143 160

7.7 Speciellt om Östersjöns laxbestånd

Skyddet och utnyttjandet av den naturligt reproducerande laxen har varit föremål för särskild utredning och betän— kande med förslag till åtgärder har avgivits (DsJo 1984:5). Föreliggande utredning har därför inte funnit det nöd— vändigt att gå in på — eller ge förslag för lösande av - den komplicerade internationella frågan om speciellt Östersjöns laxbestånd, även om flera svenska laxstammar näste bedömas som akut utrotningshotade. Ur de aspekter föreliggande utredning har att beakta ska emellertid framhållas vissa synpunkter.

Av arten lax (Salmo salar) finns eller kommer att finnas i Östersjön olika komponenter av vild respektive odlad fisk, .vilka kan grupperas:

Vilda stammar Kompensationsodlade stammar Rena eller blandade stammar för sea ranching Hårt avlade besättningar för konsumtionsodling

coeur

Här går dels en klar skiljelinje mellan vildbestånd (A) och odlad lax (B—C—D) och dels en skiljelinje mellan A-B och C-D. För både A och B är målsättningen nämligen att bibehålla stammarnas genetiska konstitution så opåverkad som möjligt medan i synnerhet konsumtionsodlingen strävar efter att få fram en matfisk som ger optimal tillväxt i odlingsmiljön (kassar). Program för sea ranching kan lika— så innebära att man vill korsa olika stammar och bedriva avelsarbete för att få fram särskilda egenskaper i till- växt, vandringsmönster m m. En annan viktig skiljelinje mellan A-B och C-D är att båda de förra är att betrakta som en naturresurs på lång sikt. Kraftbolagen har av vat- tendomstol ålagts att för all framtid kompensera förlusten av naturlig reproduktion med artificiell smoltproduktion. Man får däremot räkna med att de båda senare (C—D) är- konjunkturberoende och för vilka ej kan anläggas sekel— långt perSpektiv.

Med beaktande av ovan nämnda aspekter och att vildbestånden är mycket svaga i flera vattendrag med naturlig reproduk— tion kan göras ett antal konstateranden.

1. Överlevnaden av-akut utrotningshotade vilda laxstammar förutsätter en momentan radikal minskning av havsfisket i den form det nu bedrives dvs med beskattning av blandbe— ståndet utan hänsynstagande till storleken av de olika älv— stammarnas bestånd. En andra förutsättning är-en långsik- tigt bestående förändring i havsfisket mot ett mera kust— nära fiske där beskattning kan göras efter varje delbe— stånds (älvstams)bärkraft.

2. Bevarandet av resterande vilda laxstammar förutsätter vidare att ingen vattenkraftutbyggnad sker i vattendrag med naturlig reproduktion samt en fortsatt reglering av kust- och älvfisket.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 143 lbl

3. Bevarandet av genetisk variation förutsätter därut— över (1) att kompensationsodlade älvar baserar sin odling på älveget material, (2) att kompensationsodlingarna får tillgång till och använder sig av tillräckligt antal avels— fiskar av vardera könet med ett brett urval i tid, stor— lekar m m och (3) att sjukdomssituationen hålles under kontroll inklusive dess förmodade selekterande inverkan på genmaterialet.

4. Bevarandet av de vilda och kompensationsodlade ålvstam— marnas genetiska särart förutsätter sannolikt dessutom (1) en styrning och reglering av kassodling av lax och (2) en styrning och reglering av sea ranching av lax. Därför bör tills vidare införas kassodlingsfria zoner utanför mynningen av älvar med vildbestånd (större zoner) och kompensationsodlade älvar (mindre zoner förutsatt att all kompensationsodlad smolt märkes). Om sterilt material kom— mer till användning i konsumtionsodlingar kan etablering däremot medges närmare älvmynningarna.

5. Kunskapsläget måste förbättras på vissa områden, som har berörts i tidigare avsnitt. En nyckelfråga för utveck— lingen av konsumtionsodling av lax vid kusten och av sea ranching med fördröjt frisläppande (delayed release) är att klarlägga i vilken grad ålvuppvandring sker av 'rym— lingar" från kassodling respektive från utsatt lax vid sea ranching, i vad mån dessa älvvandrare går till lek och vad det betyder genetiskt för ursprungsbeståndet. Sjukdomars selektion och inverkan på den genetiska konsti— tutionen är en annan viktig långsiktig aspekt för kompensa— tionsodlingarna.

6. En genbanks- och avelsstation för Östersjölax bör ln— rättas vid kusten av Bottenhavet. Denna bör dels kunna föda

upp och förvara avelsfisk av utrotningshotade stammar och dels kunna bedriva avelsarbete bl a för utveckling av vat— tenbruk. Stationen_bör därför vara försedd med såväl tråg— hall som kassodlingsenheter i kustvatten.

ll Riksdagen [984/85. I saml. Nr 143

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85: 143

8 . KOSTNADER

FOnd för reservatbildning, reservationsmedel, 5 är ä 1 mkr

Analysgrupp, 3 tjänster inkl utrustning, 5 är a 0,8 mkr

Särskilda forskningsmedel, 5 år ä I,5 mkr

Projektanställning en person inkl tryckningskostnader m m 5 år & 0,3 mkr

5 mkr

4 mkr

7,5 mkr

1,5 mkr

18 mkr

l62

• Sida 163
•  Original

Prop. 1984/85: 143 163

Betänkandet (Ds Jo 1984: 7) F iskeriadministrationen

Prop. 1984/85: 143 l67

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984z7) Fiskeriadministrationen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling. Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti- tut (SMHll. lantbruksslyrelscn. fiskeristyrelsen. slalcnsjordbruksnämnd. slatcns naturvårdsverk. konccssionsnämnden för miljöskydd. statens vat- tenfallsvcrk. statskontoret. riksrevisionsverkct. vallenövcrdomstolen. Sveriges lantbruksuniversilel. skogs- och jordbrukets forskningsråd. läns- styrelserna i Södermanlands.Jönköpings. Kronobergs. Blekinge. Kristian- stads. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs, Västmanlands. Kop- parbergs. Gävleborgs och Västerbottens län. delegationen för samordning av havsrcsursverksamheten (DSH). Centralorganisationen SACO/SR. Tjänstemännens cenlralorganlsation (TCO). Sveriges flskares riksförbund. Sveriges llskevattenägareförbund. Sveriges sportfiske- och fiskevårdsför- bund. Valtenbrukarnas riksförbund. chleringsförcningen Svensk flsk ek. för.. Karlskrona kommun. Simrishamns kommun och Lysekils kommun.

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av den lokala fiskeriadministra- tionen m. fl.. flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner. regio- nala myndigheter och organisationer och SACO/SR har bifogat ett yltran- de av Sveriges naturvelarcförhund.

Yttranden har vidare kommit in från länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län. Kalmar kommun, Gotlands kommun. Strömstads kom- mun. Bohusläns samarbelskomminé. regionkommitlén för Fyrstad. Göte- borgs och Bohus läns landsting. Göteborgs och Bohus läns TCO-distrikt. ST-Flske sektion 4. enskilda vid oceanograflska institutionen vid Gölc— borgs universitet. Morlanda pensionärsförening. Lysekils arbetarekom- mun. Stockholms universitets Askö laboratorium och enskilda personer.

Allmänt 1.1 Styrelsen för internationell utveckling — — — har intel att anföra. |.4 Statens jordbruksnämnd: -— — —- Enligt jordbruksnämndens uppfatt- ning bör jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen i samverkan med de me- del de båda verken förfogar över tillse att utvecklingen i fusket styrs in i de av riksdag och regeringen angivna ramarna. Denna metod tillämpas för närvarande.

1.6 Statens naturvårdsverk: — —- — I utredningen och i direktiven till den

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l68

påstås att en förskjutning skett från en biologiskt präglad hantering av fiskefrågorna mot en mer ekonomisk och att fiskeristyrelsen framdeles bör anpassas bättre till en sådan utveckling. — — -— Eftersom fiskevården. även sedd från faunavårdssynpunkt. åligger fiskeristyrelsen/fiskeriverket skulle för övrigt en sådan ändring i verksamhetsinriktningen som den antydda kunna bli bekymmersam för naturvården. Visserligen har natur- vårdsverket ansvaret för faunavårdsfrågorna — inkl. fisk- och skaldjurs- vård — men saknar en del av den erforderliga kompetensen i sådana frågor.— — — Det bör därför åligga fiskeriverket att. med nyttjande av den fiskeribiologiska kompetens som finns där och i samarbete med övriga sakkunnigorgan, svara för att också naturvårdshänsyn tas. — — —

1.9 Statskontoret — — — anser att det nu finns anledning pröva om det är lämpligt att hålla ihop fiskets myndighets- och forskningsuppgifter inom samma organisation. — — - Det kan hävdas att en opartisk prövning

främjas av att myndighetsfunktionerna organisatoriskt hålls skilda från uppgiften att ta fram underlag för myndighetens prövning. — — — Statskontoret tillstyrker i övrigt utredningens förslag rörande fiskeriver- kets organisation samt förslaget om ändrat huvudmannaskap m.m. för de hydrografiska uppgifterna.

1.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län — — — ifrågasätter om utredningen på ett tillfredsställande sätt nått organisationsmålet. nämligen att öka effekti- viteten i fiskeriverket inom ramen för befintliga resurser.

1.17 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — framhåller inledningsvis att kraft- fulla åtgärder från statens sida för att främja den svenska fiskerinäringen är

mycket angelägna. Därvid utgör den statliga fiskeriadministrationen en viktig resurs.

1.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen visar — — — allvarliga brister. Knappast någonstans stödjer sig utredningen på en ana- lys utan presenterar endast olika påståenden och förslag.

1.23 Länsstyrelsen i Älvsborgs län - —- — tillstyrker — — — i allt väsentligt de förslag som utredningen fört fram. — — —

1.25 Länsstyrelsen i Kopparbergs län har inget att erinra mot utredningens förslag — — — till ändring av tiskeriadministrationen.

1.32 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Fisket kräver att statsmakterna nu tar tag i problemen så att en fungerande fiskeriadministration erhålles.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1984/85: 143 169

1.34 Sveriges sportfiske— och fiskevårdsförbund: Ett genomförande av för- slaget innebär enligt förbundet en klar effektivisering av liskcrivcrkets verksamhet. Trots att en viss förskjutning mot ekonomiska frågor därvid kommer att ske torde detta inte innebära att den biologiska verksamheten försvagas märkbart och vad gäller forskningen så kommer denna snarast att förbättras.

— — — Förbundet anser det — — — nödvändigt att fiskeriverket på sikt ges ökade personella resurser. alternativt att vissa verksamhetsområden skärs bort.

1.35 Vattenbrukarnas riksförbund — — — tillstyrker förslagen i rubricera- de bctänkande — — —.

2 Fiskeristyrelsen

2.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län — — — biträder utredningens förslag till omorganisation av fiskeristyrelsen. En förändring som är särskilt posi- tiv. är att vattenbruksfrågorna skall ägnas stor uppmärksamhet och att vattenbruksnäringen bör vara representerad i styrelsen. — — —

2.21 Länsstyrelsen i Hallands län — — — tillstyrker de förslag som utred-

ningen lagt fram i avsikt att anpassa den centrala organisationen till de nya förutsättningarna.

2.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän — — — stödjer huvuddragen i

den skiss till ny organisation för fiskeristyrelsen som utredningen presente- rar. — — -

2.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län — — — har inget att erinra mot de förslag som framförs beträffande fiskeristyrelsens centrala organisation.

2.31 Tjänstemännens centralorganisation — — — tillstyrker förslaget till omorganisation av fiskeriverkets centrala del.

2.1 Styrelsen

De flesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslagen att fiskeristyrelsens styrelse förstärks med en företrädare för vattenbruket och att personliga suppleanter utses för samtliga ledamöter.

2.1.4 Fiskeristyrelsen — — — tillstyrker förslaget (en ledamot för vatten- bruksintresset).

• Sida 170
•  Original

Prop. 1984/85:143 170

Nuvarande ordning med suppleanter endast för vissa ordinarie leda- möter är otillfredsställande. Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget (person- liga suppleanter). Styrelsen förutsätter att suppleanterna endast skall delta i sammanträde vid förfall för vederbörande ledamöter.

2.1.6 Statens naturvårdsverk — —- — tillstyrker att styrelsen utökas med en ledamot för att därmed kunna ge vattenbruksintresset ett ökat inflytande.

2.1.10 Riksrevisionsverket - — — har inget att erinra mot förslaget att utöka fiskeristyrelsens styrelse med en'representant för vattenbruket. Beslut om personliga suppleanter för samtliga styrelseledamöter bör enligt

RRV:s uppfattning anstå i avvaktan på utredningen (1983: 48) om statliga myndigheters ledning.

2.1.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd — —- — stödjer utredningens förslag att fiskeristyrelsens styrelse kompletteras med en företrädare för vattenbruket. — -— — Det borde även övervägas om inte en representant för den forsknings- och undersökningsverksamhet som bedrivs av verket skall ingå i styrelsen.

2.1.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län - — — [anser att] vattenbruksintres- set bör vara representerat i fiskeristyrelsen.

2.1.17 Länsstyrelsen i Kalmar län noterar också med tillfredsställelse för- slaget att kunnandet på vattenbruksområdet föreslås bli förstärkt även inom fiskeristyrelsen. Detta bör kunna bidraga till en bättre samordning på riksplanet av vattenbruksfrågorna. vilka nu hanteras av olika statliga myn- digheter. var och en med sitt specialområde.

2.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — att vattenbruket ges i represen- tation i styrelsen. tillstyrker [länsstyrelsen].

2.1.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och-Bohus län — — — vill — — — instämma i förslaget att utse suppleanter i styrelsen.

2.1.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten — — — bi- träder förslagen. —- — —

2.1.29 Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker att styrelsen utökas med en representant för vattenbruket. att personliga suppleanter utses.

2.1.32 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Med tanke på det stora tryck som idag finns i samhället för en utbyggnad av vattenbruket. anser vi det

• Sida 171
•  Original

Prop. 1984/85:143 171

värdefullt att det ömsesidiga informationsutbyte som kommer till stånd genom en ledamot i fiskeristyrelsen från denna näringen kan vara av värde. De personliga suppleanterna i styrelsen föreslås bli avskaffade. Nuva- rande systcm har varit av stor betydelse för fisket. eftersom vi har vissa problem med att få en allsidig representation i olika sammanhang. Önske- mål finns ofta inom fiskets organisationer om en regional fördelning av ledamöterna. Detta har kunnat ske på ett tillfredsställande sätt genom att såväl ordinarie ledamot som suppleant har fått delta i sammanträdena.

2.1.33 Sveriges fiskevattenägareförbund — — — tillstyrker — — — att. med hänsyn till fiskeristyrelsens ansvar för vattenbruket. styrelsen skall utökas med en representant för denna näring. Förbundet biträder också förslaget att samtliga ordinarie ledamöteri styrelsen skall ha en personlig suppleant. som endast kallas då ordinarie ledamot är förhindrad deltaga i plenum.

2.1.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund — — — vill understryka — — — att fiskeristyrelsens styrelse mer aktivt måste engagera sig i utform- ningen av riktlinjer och policy för verksamheten inom fiskeriverket.

Förbundet har — — — inget att erinra mot att fiskeriverkets styrelse utökas med en ledamot representerande vattenbruksintresset. Förbundet hälsar också med tillfredsställelse förslaget att samtliga ledamöter i styrel- sen skall erhålla personlig suppleant. vilken endast kallas vid förfall av ordinarie ledamot.

2.2 Stabsfunktioner

De flesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslagen om en pla- nerings- och samordningsenhet och om forskningsnämndens sammansätt- ning. I fråga om förslaget till avveckling av licensdelegationcn och lånesak- kunniga är meningarna delade.

2.2.4 Fiskeristyrelsen: Forskningsnämnden: — — — avnämarnas intressen bör komma till uttryck i forskningsnämnden — — -. Vattenbrukets intres- sen menar styrelsen kan tas till vara genom representationen för den vetenskapliga forskningen. — — — styrelsen förordar att forskningen före- träds av lika många ledamöter som avnämarna dvs. tre. — — —

— — — forskningsnämndens ledamöter utöver ordföranden bör utses av regeringen -— — —.

— — — Styrelsen är — — — av den meningen att nämnden inte bör ha till uppgift att utarbeta långsiktiga program men anser samtidigt att den bör delta i utarbetandet av sådana program. Styrelsen avstyrker förslaget att nämnden skall avge yttranden i enskilda ärenden. 1 övrigt ansluter styrel- sen sig till utredningens mening.

• Sida 172
•  Original

Prop. 1984/85: 143 172

Lit'enSde/egationen och lånesakkunniga: —- — — avstyrker utredningens förslag att dessa organ bör avvecklas.

-— — — licensdelegationen bör i fortsättningen även kunna handlägga frågor om rationaliseringsstödet. [ detta hänseende bör dock delegationen inte ha beslutsfunktioner — —- —.

Planerings— och samordningsenhet: — —- — För administrativa byråns del innebär utredningens förslag om ett särskilt stabsorgan för planering och samordning att den tjänsteman som nu fungerar som sekreterare åt planeringsgruppen avlastas dessa rutinuppgifter och kommer att kunna disponera motsvarande tid för sina övriga arbetsuppgifter. Vidare får samt- liga enhetschefer en lättnad i sitt planeringsarbete genom det biträde som den nya enheten bör kunna lämna dem. Styrelsen vill här understryka enhetens karaktär av stabsorgan utan egentliga operativa funktioner. -— —

Från — — -— redovisade utgångspunkter biträder fiskeristyrelsen utred- ningens förslag.

2.2.5 Statens jordbruksnämnd: Tjänstemän från jordbruksnämndens fisk- sektion finns såväl i licensdelegatimien som i Iånesakkunnigu. — —- — detta ger en möjlighet för de båda verken att i praktiken följa den väg som valts för att påverka fiskets inriktning. Skulle såväl licensdelegationen som lånesakkunniga avskaffas försvinner denna möjlighet. -— — —

2.2.6 Statens naturvårdsverk —- — — tillstyrker att en sådan nämnd [forsk- ningsnämnd] inrättas. Det bör anges explicit att den skall ha ansvaret för svensk fiskeribiologisk forskning. Den bör ges egna medel att fördela. bl. a. för projektverksamhet. varvid enheten för forskning och undersök- ning. — — — blir beredande organ. — — —

—- — — Det är bra att såväl fritidsfiske som vattenbruk blir representerat i den nya nämnden. — — —

2.2.9 Statskontoret: Planerings- och samordningsenhet: — -— — Statskon— toret tillstyrker att enheten bildas under förutsättning att projektarbete i högre grad används inom verket för frågor som rör flera enheter. Statskon- toret förordar att den nya enheten i första hand inriktas på att samordna denna projektverksamhet.

2.2.10 Riksrevisionsverket — — — delar utredningens uppfattning att de skäl som en gång talade för konstruktionen med en licensdelegmion resp. Iånesakknnniga nu har mindre tyngd. samt att myndighetens styrelse får en stärkt ställning om frågorna förs dit. — — —

RRV har inga invändningar mot en bredare representation av avnämar- intresset i nämnden förforskning7 och undersökning och att denna behåller sin rådgivande funktion. — — —

• Sida 173
•  Original

Prop. 1984/85: 143 173

2.2.12 Sveriges lantbruksuniversitet: Fars/rningsnämnden: — — —— SLU har inget att erinra mot förslaget att omvandla forskningsnämnden till en nämnd för forskning och undersökning eller till förslaget om en ny arbets- enhet inom verket för samma ändamål.

2.2.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskningsnämnden: — — — de vetenskapliga representanterna bör vara i majoritet och bestå av fyra ledamöter. Avnämarintressena bör representeras av två ledamöter. Rådet har inget att invända mot de uppgifter nämnden föreslås få. Planerings- och samordningsenhet: —— — — Rådet biträder detta förslag och de uppgifter enheten föreslås få.

2.2.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Forskningsn('imntlen: Länsstyrelsen anser att det bör övervägas vidare om inte vattenägarintresset bör vara företrätt — —- — .

2.2.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: F urskningsnämnden: — —- — länsstyrelsen delar inte uppfattningen att vattenbruket. yrkesfisket och fritidsfisket skall representeras i forskningsnämnden av avnämarintressen. — — — De egentliga avnämarintressena finns ju representerade i verkets styrelse.

2.2.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Forsk- ningsnänmden: DSH biträder utredningens förslag om avnämarrepresen- tation men anser att för att sammansättningen bättre skall svara upp mot de föreslagna arbetsuppgifterna den vetenskapliga forskningens represen- tation bör utökas från två till tre ledamöter.

Planerings- och sumordningsenher: — — — DSH biträder — — — försla— get. 2.2.29 Centralorganisationen SACO/SR -— — — tillstyrker att firande/ega-

titmen och Iånesakkunniga upphör.

Forskaingsniinmden: SACO/SR biträder förslaget att avnämarintres- sena blir representerade i nämnden men motsätter sig förslaget att enbart två medlemmar skall representera den vetenskapliga forskningen. Fyra representanter för forskningen bör liksom hittills ingå. varav en kan repre- sentera den vetenskapliga aktiviteten inom vattenbruket.

Enligt vår mening bör nämnden vara rådgivande och granskande. SA- CO/SR biträder däremot inte förslaget att den också skall utarbeta fiskeri- styrelsens långsiktiga program och samordna detta med extern verksam- het. Det bör istället skötas av den speciella planeringspersonalen — — —. —

Planerings- och smnordningsenhel: Detta är utredningens viktigaste och mest positiva förslag och vi tillstyrker det starkt. I enhetens arbete bör

• Sida 174
•  Original

Prop. 1984/85: 143 174

dock ingå planerings- och samordningsfrågor som rör FoU-verksamheten inom samt även mellan verket och andra organ.

2.2.32 Sveriges fiskares riksförbund: Licen.s'dz'lcgution och låncsakkmz- niga: — — —

SFR anser att detta är ett olämpligt förslag. — — — i och med att lieensdelegationen praktiskt taget alltid fattat enhälliga beslut. har också fisket ställt sig bakom de fattade besluten. Om dessa frågor skall avgöras av fiskeristyrelsen kommer fiskets organistioner att i varje sammanhang föra våra medlemmars talan och att hjälpa till att driva den enskilde medlemmens intressen. Det kan härigenom komma att uppstå en mängd överklaganden och hela licensarbetet kommer att i hög grad försvåras av att licensdelegationen avskaffas. Samma problem gäller också för lånesak- kunniga.

Styrelsen bör enligt utredningsmannen själv i mån av behov inrätta samordningsorgan för att ta tillvara kunskaper som finns utanför verket. Det är viktigt att fiskeristyrelsen skapar kontakt och samarbetar med såväl fisket som andra näringar bättre än vad som sker i dag. Med detta som bakgrund är förslaget att yrkesfiskets inflytande i licens- och lånefrågor skall avskaffas både förvånande och beklagligt. — — —

Forskningsnämndcn: Vi delar utredningsmannens uppfattning och till- styrker bestämt detta förslag. — — —

Biståndssekremriarers något diffusa tillvaro inom fiskeristyrelsen och dess organisatoriska placering kan ifrågasättas och bör utredas.

Pluncrings- och samordningsenhet". — — — Vi instämmer i kritiken att dessa frågor långt ifrån alltid har hanterats så som de borde ha gjorts inom verket. I olika sammanhang har vi inom yrkesfisket kritiserat fiskeristyrel- sen för att varje enhet arbetar för sig. och att inget sammanhållande organ finns på verket.

Varje enhet går ut med sina egna yttranden och för fram sina egna synpunkter och helhetsbilden från verket har många gånger saknats eller blivit konturlös.

Ett sätt att lösa dessa frågor skulle kunna vara den här föreslagna enheten för planering och samordning. Det är då viktigt att denna enhet får sådan status inom fiskeristyrelsen att resultat kan nås. — — -

2.2.33 Sveriges fiskevattenägareförbund — — — har ingen erinran mot för- slaget att systemet med Iicensdelegation och Iånesakkunniga avskaffas —

Forskningsnämnden: Förbundet tillstyrker — — — förslaget — — —. — - — Förbundet finner det — — — självklart att fiskevattenägarna skall vara representerade i denna nämnd — — —. Nämnden bör således, förutom

ordföranden. ha sex ledamöter. Plancrings- och sanwrdningsenhet: Förbundet biträder utredningens förslag att en ny enhet — — — skall inrättas. — — —

• Sida 175
•  Original

Prop. 1984/85: 143 175

2.2.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Lit"f'llSt/t'ft'gulfon och Iåncmkkunnigu: — — —— Förbundet har — -— — ingen erinran mot [försla- get] — — —. Forskningsnämriden: — - — Förbundet tillstyrker -— — — detta förslag, men anser att också vattenägarintresset bör ges representation i nämnden. Pluncrings— och samordrtingen/tel: — — — Förbundet delar — — — helt utredningens uppfattning — — —.

2.2.36 Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för. — — — förutsätter att even- tuella ändringar i fiskeristyrelsens organisation inte skall påverka förening- ens möjligheter att erhålla nödvändiga informationer gällande yrkesfiska- relicenser. så att Svensk Fisks utbetalningar kan ske med samma snabbhet och säkerhet som hittills.

2.3 Huvudenheter

Förslagen om fiskeristyrelsens huvudenheter tillstyrks i allmänhet. Statskontoret ifrågasätter dock om inte forskningsverksamheten skall vara helt fristående från fiskeristyrelsen. Länsstyrelsen i Kronobergs. Kristian- stads och Göteborgs och Bohus län samt SACO/SR avstyrker förslaget att fiskeriintendenterna skall inordnas i fiskeristyrelsen.

2.3.4 Fiskeristyrelsen: Euhcrför yrkesfiske och vattenbruk: - — —

Styrelsen finner det missvisande att ordet "vattenbruk" ingår i benäm- ningen på enheten och förordar att den ändras till "enhet för yrkesfiske". I fråga om enhetens arbetsuppgifter har styrelsen inte någon från utredning- en avvikande mening.

Euhci fiir-fiskevård och ji'itids/iskc: — — — Styrelsen tillstyrker försla- get. Euhcl jär forskning och ioidcm'i/oiing: — — — De tre laboratorierna

föreslås även i fortsättningen vara organisatoriskt fristående enheter. En forskningsenhet inrättas i vilken inordnas intendentsorganisationen inklu- sive vattenmälspersonalen med fyra eller fem lokalkontor samt de båda anstalterna i Kälarne respektive Älvkarleby. Enhetschefen får till uppgift att som föredragande inför forskningsnämnden och styrelsen framlägga förslag till forskningsprogram omfattande ocksä laboratoriernas verksam- het. Han skulle också utarbeta förslag till användningen av vattenavgifts- medel enligt IO kap 65 vattenlagen och andra rörliga och externa medel. Vidare skulle han vara verkets kontaktman gentemot andra forsknings- stödjande och forskningsutförande myndigheter och institutioner. fånga upp initiativ till undersökningar från den lokala administrationen och svara för verkets samarbete med andra myndigheter vid användningen av de statliga forskningsfartygen.

— — — Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget (om avveckling av fiskeriin- tendentorganisationen).

• Sida 176
•  Original

Prop. 1984/85: 143 176

—— — — Enligt styrelsens mening bör lämpligen minst fem fiskeriinten- denter bibehållas i stort sett vid sina nuvarande arbetsuppgifter. Styrelsens förslag — — — innebär vidare att högst två intendentstjänster och en byrå- direktörstjänst i organisationen bör tas i anspråk för planeringsfunktioner.

2.3.6 Statens naturvårdsverk: — — — Nu har utredaren i direktiven ålagts att vara ytterligt sparsam med statliga medel vid utformningen av sina förslag. Det är därför förståeligt om fritidsfiskets behov inte har kunnat

beaktas, men i så fall borde andra organisatoriska lösningar ha övervägts för fritidsfiskets del.

Naturvårdsverket tillstyrker att en sådan enhet inrättas. Den blir emel- lertid enligt verkets mening för stor och därmed administrativt svårhanter- lig. Sannolikt vore det bättre att skilja administrationen från laboratorie- verksamheten. t. ex. sålunda

— forsknings- och utredningsenhet (FoU-enhet) — marint laboratorium. bestående av havsfiskelaboratorium, hydrogra- fiskt laboratorium och undersökningsfartyg

— limniskt laboratorium. bestående av sötvattenslaboratorium. samt an- stalterna i Älvkarleby och Kälarne. — — —

—- — — Naturvårdsverket förordar — — — att intendenternas regionala placering bibehålls. Verket har däremot inte något att erinra mot utred- ningens förslag om en administrativ anknytning av intendentorganisa- tionen till fiskeriSIyrelsens nya enhet för forskning och undersökning. -— —

2.3.7 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Enhet för forskning och under- sökning: — — — Nämnden förutsätter dock att ändringarna i organisationen ej kommer att inverka negativt på den del av fiskeristyrelsens verksamhet som avser remissyttranden till nämnden i tillståndsärenden m.m. enligt miljöskyddslagen. Vidare förutsätts att vad som sägs i betänkandet om taxefrågor och full kostnadstäckning ej skall gälla yttrandena till konces- sionsnämnden i miljöskyddsärenden. Beträffande fiskeriintendenternas placering anges i betänkandet att för — och nackdelar finns såväl med en central som en regional placering. att frågan bör kunna prövas från fall till fall samt att det bör ankomma på fiskeristyrelsen att göra denna prövning. Vid övervägandena i placerings- frågan bör, enligt koncessionsnämndens mening. beaktas betydelsen av att intendenterna har god kännedom om de lokala förhållandena.

2.3.8 Statens vattenfallsverk: Enhet för forskning och undersökning: — — — Vattenfall har inget att erinra mot att fiskeriintendentsorganisationen

• Sida 177
•  Original

Prop. 1984/85: 143 177

upphör som egen organisation och införlivas i den nya enheten för forsk- ning och undersökning under förutsättning att organisationen får en god regional placering och dimensioneras på sådant sätt att resurser finns för avveckling av pågående vattenmål samt för fortsatt vattenkraftsutbygg— nad. Organisationen och verksamheten bör även vara flexibel för att kunna anpassas till variationer i arbetsbelastnigen i vattenmål. Den fiskeribiolo- giska kompetens som samlas i den nya organisationen bör också kunna utnyttjas för uppdragsverksamhet inom fiskets område och därmed till- skapa en rationell och kostnadsmedveten utredningsverksamhet. Detta är inte minst viktigt för att minska såväl utredningskostnaderna som utred- ningstiderna för de fiskeribiologiska frågorna i vattenmålen. — — —

2.3.9 Statskontoret: Enhet för forskning och undersökning: — — — uppgif- terna att genomföra forskningsprojekt. undersökningar och försök bör skötas av en från myndigheten fristående organisation. — — —

Om forsknings- och försöksverksamheten bildar en fristående uppdrags- finansierad organisation. kan fiskeriintendentsorganisationen i huvudsak ingå i en enhet för utredningar och projekt. Det bör ankomma på fiskeri- styrelsen att besluta om personalens geografiska placering.

2.3.10 Riksrevisionsverket: Planerings- och samordningsenhet: — — — Av- görande för om inrättandet av FoU-enheten kommer att innebära en för- bättring jämfört med nuvarande organisation torde vara att fiskeristyrelsen

i viss utsträckning även geografiskt kan omdisponera intendentorganisa— tionens personal. - -— -—

2.3.1] Vattenöverdomstolen: Enhet för forskning och undersökning: — — — Utredningens förslag att intendenterna organisatoriskt skall föras till den föreslagna enheten för forskning och undersökning vid fiskeristyrelsen bör därför inte få innebära, att intendenterna där ges så omfattande cen- trala uppgifter att deras vattenmålsverksamhet sätts i fara. — - —

— — — Från och med 1970-talet har betydligt färre vattenmål av detta slag tillkommit. Både detta förhållande, och det att den nya vattenlag som trädde i kraft den 1 januari 1984 mer sällan kommer att medge att frågor sätts på prövotid, gör att behovet av vattenmålspersonal minskat och kan förutses minska ytterligare. Utöver de nya verksamhetsområden för denna personal som utredningen nämner vill vattenöverdomstolen peka på det behov av att utreda fiskefrågor som kan finnas i samband med bedömning- ar enligt miljöskyddslagstiftningen.

2.3.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Rådet tillstyrker (förslagen om huvudenheter). — — - och avveckling av intendentorganisationen. Intendentemas regionala placering bör bibehållas.

l2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr [43

• Sida 178
•  Original

Prop. 1984/85: 143 178

2.3.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: l:”nhcljör forskning och mulcrsok- ning: Länsstyrelsen är kritisk mot (utredningens) metod att beträffande fiskeriintendentorganisationen skilja mellan organisations- och placerings- frågan. — — —

2.3.l6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Enhet för forskning och undersök- ning: — — — Om den av utredningen föreslagna organisationen av fiske- riadministrationen genomförs kommer länet att i stor utsträckning förlora tillgången till denna sakkunskap (som intendenten har). — — —

Länsstyrelsen motsätter sig — — — att fiskeriintendentorganisationen upphör.

2.3.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enhet för forskning och mrdcrst'ikning: — —— Länsstyrelsen kan — — — tillstyrka förslaget att fiskeriintenden- terna administrativt inordnas i fiskeristyrelsen med bibehållen regional funktion och placering.

2.3.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: Enhet för forskning och midcrst'ikning: — — — länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att fiskeriintendenterna orga- nisatoriskt bör utgöra en central resurs — — —.

2.3.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enhet för jin'sknin g och undersök- ning: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om att fiskeriinten- dentsorganisationen skall upphöra. Däremot avstyrkes förslaget att inten- denterna organsiatoriskt skall tillhöra det centrala verket. - — —

Länsstyrelsen har tidigare — — — hävdat att fiskeriintendenterna skall inordnas som resurs i fiskenämnderna. — — —

2.3.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enhet för jorskning och undersökning: — — — Länsstyrelsen anser — — — att intendenterna inte bör flyttas rent geografiskt och att de även i fortsättningen måste kunna arbeta självständigt och delta i olika regionala aktiviteter. — — -

Den huvudsakliga forsknings- och undersökningsverksamheten kommer att bedrivas inom laboratorierna, fiskodlingsanstalten, fiskeriförsöksan- stalter samt hos fiskeriintendenterna. Centralt på fiskeristyrelsen skulle det därför vara tillräckligt om enheten för planering och samordning också får uppgiften att samordna denna verksamhet. Laboratorierna bör både med tanke på att de är geografiskt sett åtskilda och har mycket speciella arbetsuppgifter även i fortsättningen fungera som självständiga byråer eller enheter.

2.3.23 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Enhet för forskning och undersök-

• Sida 179
•  Original

Prop. 1984/85: 143 179

ning: — — — länsstyrelsen tillstyrker — -— — att intendentorganisationen avskaffas och personalen förs till fiskeristyrelsen. — — —

En förutsättning för att effektivt kunna utnyttja denna personal i fortsätt- ningen är dock — — — att det inte tillskapas nya dubbelroller inom fiskeri- styrelsen. — — —

2.3.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enhet för forskning och under- sökning: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att fiskeriintendentorgani- sationen upphör och administrativt inordnas i fiskeristyrelsen. — — — in- tendenternas geografiska placering regionalt alternativt centralt bör över- vägas från fall till fall.

2.3.26 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Enhet för forskning och undersök- ning: Länsstyrelsen har i princip intet att erinra mot utredningens förslag att organisatoriskt förändra fiskeriintendentorganisationen under förutsätt- ning att intendentens geografiska placering blir oförändrad.

En förflyttning geografiskt sett av fiskeriintendenten och en minskning av fiskenämndens resurser bedöms allvarligt försvåra samarbetet med länsstyrelsen och andra organ inom länet. Detta skulle vara till stor nack— del såväl för berörda verksamheter som för den framtida utvecklingen inom länet.

2.3.27 Länsstyrelsen i Västerbottens län — -— -— tillstyrker — — — att fiskeri- intendenten upphör som egen organisation. — — —

2.3.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Enhet för

yrkesfiske och vattenbruk: — — — DSH biträder förslaget. — - — Enhet för fiskevård och fritidsfisk: — — — DSH biträder förslaget. — — — Enhet för forskning och undersökning: — — — Det är — — — viktigt att

fiskeriintendenttjänsterna får bestå, även om de inordnas i den nya enhe- ten. Vidare bör intendenternas befogenheter och verksamhetsområden i stort sett vara oförändrade.

Mot bakgrund av samhällets behov av fiskeribiologisk expertis bör fis- keristyrelsens strävan vara att i första hand bibehålla nuvarande antal fiskeriintendenter samt att på sikt verka för ett ökat antal tjänster framför allt i regioner med starkt yrkesfiske, fisketurism eller stort exploaterings- tryck på värdefulla fiskresurser. DSH anser det likaså viktigt att intenden- ternas regionala placering består. Dock bör en omprövning av lokalisering- en ske vid varje tillsättning av tjänsterna. — — —

2.3.29 Centralorganisationen SACO/SR: Administrativ enhet: Förslaget tillstyrkes. Enhet för yrkesfiske och vattenbruk: Förslaget tillstyrkes.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1984/85 : l43 l80

Enhet jörjiskevård och fritidsfiske: Förslaget tillstyrkes med ändringen att samordningen av FoU—verksamheten överförs till planeringsenheten Enhetförjorskning och ttndcrst'ikning: SACO/SR avstyrker förslaget.

— — — den nya enheten kommer att omfatta betydligt mer än 100 perso- ner. Vi anser att det blir en alltför tungrodd cnhet och förordar istället att laboratorierna även fortsättningsvis bildar separata enheter. Älvkarleby och Kälarne bör föras till sötvattenslaboratoriet. Det samordningsansvar som fordras för laboratorierna kan läggas på planeringsenheten medan riktlinjerna för verksamheterna bör fastställas av verkets styrelse i samråd med forskningsnämnden. Laboratorierna bör ha stor frihet vid planering och utförande av de förelagda uppgifterna.

— — — förbundet avstyrker — — — utredningens förslag om intendentor- ganisationen. SACO/SR förordar istället att intendentsorganisationen bi- behålls med nuvarande distriktsindelning och organisation.

Om det trots allt skulle bli fråga om en förändring av intendentsorganisa- tionen förordar vi att den administrativt inordnas i enheten för fiskevård och fritidsfiske och med bibehållen regional placering. Under inga omstän- digheter får antalet distrikt understiga 6. — — —

Vi motsätter oss — — — med kraft att vattenmålspersonal som idag är tills vidare anställd. förs samman till en grupp som även framdeles avlönas med osäkra externa medel. Några av dem har varit anställda i verket under 20 år. Av bl. a. det skälet kan vi inte heller acceptera att vattenmålsperso- nalen, med den osäkra finansieringsform som föreslagits. skall bilda en egen uppsägningskrets.

För att fiskeriintendentsorganisationen — hur den än kommer att utfor- mas — skall fungera effektivt även i framtiden fordras medhjälpare för bl.a. fältarbeten. Även om vattenmålens antal minskat kommer de ej att upphöra. Intendenterna behöver även hjälp i andra ärenden. En intendent utan tillgång till kvalificerade medarbetare blir därför ganska kringskuren.

2.3.31 Tjänstemännens centralorganisation: Enhet för forskning och under- sökning: TCO kan — - — tillstyrka att fiskeriintendentsorganisationen av- vecklas och att berörd personal tillsammans med vattenmålspersonalen inordnas i den föreslagna forskningsenheten.

2.3.32 Sveriges fiskares riksförbund: Enhet för yrkesfiske och vattenbruk: — — — Vi avstyrker — — —förslaget angående överförande av vattenbruks- frågorna till denna enhet. Vi anser att de bör ligga kvar på nuvarande fiskevårdsbyrå. — — —

——— Förslaget att vattenbruket också skall tillföras fiskebyrån är dåligt underbyggt med tanke på att detta innebär endast ytterligare en tjänst för den nya enheten för yrkesfiske och vattenbruk.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1984/85: 143 lxl

Enhetförforskning och totdersökning: — — — SFR instämmer i förslaget och anser det viktigt att laboratorierna i större utsträckning än f. n. knyts till fiskeristyrelsens centrala administration. Vi instämmer också i försla- get att fiskeriintendenterna skall föras till denna enhet. Dock anser vi att intendenterna även i fortsättningen bör vara regionalt placerade.

2.3.33 Sveriges fiskevattenägareförbund: Enhet för yrkesfiske och vatten-

bruk: Förbundet biträder — — —- förslaget att nuvarande fiskebyrån ombil- das till en enhet för yrkesfiske och vattenbruk. Enhet för fiskevård och fritidsfiske: Förbundet biträder — — — förslaget

att nuvarande fiskevårdsbyrån ombildas till en enhet för fiskevård och fritidsfiske. Enhet för forskning och mulem'ikning: Förbundet delar utredningens uppfattning att en ny enhet för forskning och undersökning bör inrättas. —- - — — Förbundet tillstyrker — — — förslaget om att fiskeriintendenter- ganisationen skall avvecklas och att intendenterna och vattenmålspersona- len organisatoriskt förs till denna enhet — — —. — — —

2.3.34 Sveriges sportliske- och fiskevårdsförbund: Enhetför yrkesfiske och vattenbruk och enhet förfiskei-ård och fritidsfiske: Förbundet har — — — inget att erinra mot förslaget — — —.

Enhet för forskning och undersökning: Förbundet ställer sig — — — positivt till den nya enhet som föreslagits för forsknings-och undersök- ningsverksamhet. Härigenom bör en mer effektiv och målinriktad forsk- ning kunna möjliggöras. Förutsättningen för detta torde emellertid vara att denna enhet ges en personell förstärkning. — — —

—- — — förbundet tillstyrker förslaget att den nuvarande intendentorgani- sationen upphör — - - '

2.4 Hydrograliska laboratoriet

Av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget att flytta hydro- grafiska laboratoriet till SMHI har de flesta avstyrkt eller ifrågasatt det rationella i förslaget.

2.4.2 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: — — -

För svensk havsforskning och havsresursverksamhet är det av största vikt att den verksamhet Iaboraton'et svarar för och de resurser som är knutna till laboratoriet bevaras inom det oceanografiska området.

Det är SMHIs uppfattning att hydrografiska laboratoriet med en mer avnämarinriktad målsättning och i samverkan med SMHls befintliga re- surser utan kostnadshöjning i statsbudgeten kan förbättra effektiviteten och utbytet av verksamheten.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1984/85: 143 182

SMHI biträder utredningens uppfattning att den hydrografiska verksam- heten bör samordnas under en huvudman och att denna huvudman bör vara SMHI. — — —

SMHI är bcrctt att överta huvudmannaskapet och driva hydrografiska laboratoriet men endast under förutsättning att också erforderliga medel härför tillförcs SMHI.

För att SMHI ska kunna ansvara för laboratoriets verksamhet är det också nödvändigt att fiskeristyrelsen eller eventuell framtida redare ställer undersökningsfartyg till förfogande i motsvarande utsträckning som idag görs till hydrografiska undersökningar.

Om utredningsförslaget genomförs avser SMHI att pröva möjligheterna att med anknytning till hydrografiska laboratoriet utveckla sin uppdrags- verksamhet i Göteborgsområdet.

2.4.4 Fiskeristyrelsen — — — avstyrker förslaget. — — —

Styrelsen anser att utredningen har starkt undervärderat betydelsen av ett nära samarbete mellan biologer och hydrografer vid utarbetande av prognoser för utvecklingen av fiskbestånden, åtgärder för fiskbeståndens skydd mot förändringari samband med vattenförorening m.m. Som fram- går av den bifogade, av laborator Artur Svansson gjorda utredningen har tiskerihydrografin varit och är av utomordentligt stor betydelse för fiske- rinäringen.

Ett skiljande av hydrografin från fiskeristyrelsen skulle enligt styrelsens mening kraftigt påverka arbetet med planläggningen för fisket. I detta sammanhang skall endast nämnas den stora betydelse som utvecklingen av den hydrografiska situationen i Östersjön har för dess torskbestånd. Torskfisket, särskilt det i Östersjön, är f.n. det ur ekonomisk synpunkt mest betydelsefulla för fiskerinäringen. Dess utveckling är alltså av stor betydelse för utvecklingen av den svenska fiskeflottan. beredningsindu- strin, hamnbyggnationen etc.

Ett överförande av det hydrografiska laboratoriet till SMHI skulle såle- des försvaga fiskerihydrografin. För att trots detta genomföra överföringen måste mycket starka motiv föreligga. Styrelsen finner inte att de anförda motiven har sådan tyngd.

Teknikutvecklingen är givetvis av stort värde men kan med den speciella hydrografi som bedrivs vid fiskeristyrelsen mycket väl tillgodoses där på den tekniska sidan utan särskild egen teknikutveckling. Styrelsen finner. emellertid att ett samarbete med SMHI när det gäller sådana frågor kunde vara av intresse.

Den av utredningen framlagda kostnadsanalysen anser styrelsen vara bristfällig. Det föreslagna arrangemanget med placering av två av SMHI: s hydrografer vid havsfiskelaboratoriet är dåligt genomtänkt från personal-

• Sida 183
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l83

administrativ synpunkt. Under alla omständigheter är 500000 kr. en alltför liten summa för att fiskeristyrelsen i tillräcklig omfattning skulle kunna köpa hydrografiska data av SMHI.

Fiskeristyrelsen avstyrker därför bestämt förslaget om ett överförande av det hydrografiska laboratoriet till SMHI. Styrelsen vill emellertid före- slå att samarbetet mellan myndigheterna förstärks genom inrättande av ett hydrografiskt råd med representation från fiskeristyrelsen. SMHI och naturvårdsverket.

2.4.6 Statens naturvårdsverk: — — — Om laboratoriet organisatoriskt över- föres till SMHI får detta således inte innebära att verksamheten i Göteborg avvecklas. SMHI utför i dag hydrografiska tjänster åt olika samhällssek- torer och skulle enligt utredningsförslaget få ett ansvar även för liskets behov. Vid ändrat huvudmannaskap bör garantier ges för att verksamhe- ten på Västkusten kan utvecklas och att fiskeristyrelsen ges möjlighet att påverka arbetets inriktning.

Naturvårdsverket vill emellertid understryka att byte av huvudmanna- skap knappast Iöscr grundproblemet. som är otillräckliga resurser. — — —

— ändrat huvudmannaskap för hydrografiska laboratoriet tillstyrks un- der förutsättning att verksamheten inom laboratoriets arbetsområde där- igenom ges en positiv utveckling. — — —

2.4.10 Riksrevisionsverket - — — delar i princip utredningens uppfattning att den hydrografiska verksamheten bör samordnas under en huvudman. Särskilt i ett längre tidsperspektiv synes en sådan lösning vara den bästa garantin för en gynnsam resurs- och kompetensutveckling även för den fiskebiologiskt orienterade hydrografin.

Utredningen närmast skissar de villkor som bör gälla för samarbetet mellan fiskeristyrelsen och SMHI. och som bl.a. innebär att styrelsen årligen tillförs en halv miljon kronor för att beställa undersökningar av SMHI samt att SMHI skall stationera hydrografisk kompetens vid havsfis- kelaboratoriet. Huruvida detta är tillräckligt för att samarbetet skall funge- ra tillfredsställande är svårt att bedöma enbart på grundval av utredningen.

2.4.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd — — — ser inget hinder i att hydrografiansvaret samordnas inom en myndighet. SMHI. och att perso- nal med hydrografisk kompetens placeras vid havsfiskelaboratoriet. Ur besparingssynpunkt torde dock föga vara att vinna med en sådan konstruk- tion. För att fiskeristyrelsen även i framtiden skall erhålla nödvändiga fiskeribiologiskt inriktade hydrografiska data behöver betydligt mer än föreslagna 0.5 mkr. tillföras verket. En försämring för andra forskningsin- stitutioner med behov av hydrografiska data. torde vara ofrånkomlig efter- som data och hydrografisk utrustning som fiskeristyrelsen tillhandahållit

• Sida 184
•  Original

Prop. 1984/85 : 143 184

utan kostnad. kommer att avgiftsbeläggas av SMHI. En betydande ökning av anslagsmedel är nödvändig för att inte försämra den marina och lim- niska forskningens villkor.

2.4.21 Länsstyrelsen i Hallands län — — — avstyrker att så gott som all hydrografisk verksamhet överförs till SMHI.

2.4.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän: — — — Föreliggande utred- ningsförslag sätter alltför stor tilltro till de schematiska spridningsmodeller som SMHI arbetar med.

2.4.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten —- — — [bi- träder] förslaget om en överflyttning av huvudmannaskapet till SMHI. — — DSH vill dock understryka vikten av att havsfiskelaboratoriet allt fram-

gent garanteras tillgång till för sin verksamhet erforderliga hydrografiska data.

2.4.29 Centralorganisationen SACO/SR avstyrker utredningens förslag. Under alla omständigheter är 500000kr. en alldeles för liten summa för att göra det möjligt för fiskeristyrelsen att beställa de nödvändiga hydro- grafiska undersökningarna med tanke på SMHI:s höga taxor. SMHI kom- mer också att successivt förlora den expertis som kan något om tiskerihy- drograti. Den forskare som särskilt sysslar med tiskerihydrografi följer överhuvud taget inte med till SMHI. Ett överförande av hydrografiska laboratoriet till SMHI betyder svårigheter för såväl havsfiskelaboratoriet som för hela fiskeriverket. På grund av det — — — anförda förordar vi att laboratoriet även framdeles skall tillhöra fiskeriverket.

2.4.3] Tjänstemännens centralorganisation — — — avstyrker att den hydro- grafiska verksamheten överförs till SMHI.

2.4.32 Sveriges fiskares riksförbund — — — motsätter sig starkt en flyttning

av huvudmannaskapet för hydrografiska laboratoriet från fiskeristyrelsen till SMHI. — — —

2.4.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund — — — tillstyrker — — — utredningens förslag att SMHI görs till huvudman för den hydrografiska verksamheten.

2.5 Havsl'lskelaboratoriets lokalisering

Majoriteten av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan avstyrker förslaget att flytta havsfiskelaboratoriet från Lysekil.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1984/85: 143 185

2.5.4 Fiskeristyrelsen — — — avstyrker att havsfiskelaboratoriet omlokali- seras från Lysekilsområdet. — — —

— -— — styrelsen underkänner helt betänkandet som underlag för en omlokalisering av havsfiskelaboratoriet. Om denna fråga över huvud taget skall aktualiseras på nytt — vilket i så fall bör göras av en allsidigt samman- satt kommitté — krävs enligt styrelsens mening bl. a. följande klarläggan- den. — - —-

— Anspråken på kort och på lång sikt på haven och kustområdena för naturlig fiskproduktion och för fiskodling

- Behovet av information om de fiskeribiologiska och allmänt ekologiska förutsättningarna för denna produktion — Behovet av undersökningsresurser för att ta fram denna information — Jämförelser med de undersökningsresurser vi har i dag och förslag till eventuella förändringar (förstärkningar. rationalisering osv.) — Lämplig lokalisering av undersökningsresurserna — Samordning av undersökningsresurserna

Två ledamöter i fiskerstyrelsens styrelse (Hannerz och Erik Johansson) anför i särskilt yttrande: Vi anser att det yttrande om havsfiskelaborato- riets lokalisering som styrelsens majoritet enat sig om är olyckligt formule- rad och starkt undervärderar behovet av ett fiskerilaboratorium vid Öster- sjön.

Utredningens förslag att mjuka upp avgränsningen mellan havsfiske- forskning och sötvattensfiskeforskning är enligt vår uppfattning konstruk- tivt och ägnad att öka flexibiliteten i resursanvändningen.

Vid en lokaliseringsdiskussion är det också nödvändigt att beakta vilka undersökningar som kan göras i internationell samverkan, där det också bör övervägas vilka experimentella resurser som kan samutnyttjas. Denna fråga borde undersökas i internationell samverkan.

Vi finner att starka skäl finns både för en lokalisering till sydkusten och till västkusten. —— — —

För oss har slutligen personalens inställning till en förflyttning fått vara avgörande. — — - Liksom styrelsens majoritet vill vi av detta skäl av- styrka en omlokalisering.

Vi vill emellertid nu understryka behovet av ett fiskerilaboratorium vid Östersjön för att lösa de — — — nämnda arbetsuppgifterna.

En personalrepresentant i fiskeristyrelsens styrelse (Hagberg) anför i särskilt yttrande: — — — Fiskeristyrelsen anser det troligt att Östersjön även i fortsättningen kommer att svara för en mycket stor del av det svenska fiskets inkomster. framför allt genom torskfisket. De långsiktiga variatio- ner i torskbeståndet som har observerats är i samma mån av betydelse i

• Sida 186
•  Original

Prop. 1984/85 : 143 186

struktur- och dimensioneringssammanhang och forskning kring detta pro- blem måste även i fortsättningen bli en mycket viktig del av havsfiskela— boratoriets arbetsuppgifter. Tillgången till liskeriundersökningsfartyget Argos är härvid en ovärderlig resurs genom att fartyget fungerar som en modern arbetsplattform för bl. a. ekointegreringarna och som ett välrustat flytande laboratorium som är lika tillgängligt i Österhavet som i Västerha- vet.

Man får vara beredd på att det framväxande vattenbruket kan komma att få sin tyngdpunkt i Östersjön även om den i dag produktionsmässigt finns i Göteborgs och Bohus län. En rad problem såväl i samband med framtagan- det av lämpliga raser för odling. utvecklingen av Odlingsteknik m. m. som vad avser miljöstörningar behöver bearbetas. Nyligen har laxutredningen pekat på behovet av undersökningar i samband med en vidareutveckling av "delayed- release"-metoden vid utsättning av lax till stöd för kustfis- ket. För verksamheter av detta slag finns en rad forskningsresurser utmed ostkusten t. ex. Umeå universitet. SNV: s laboratorier i Öregrund och Höllviksnäs. LFI. Statens fiskodlingsanstalt. Uppsala universitet. Lant- bruksuniversitetet. Sötvattenslaboratoriet samt Stockholms universitet.

Fiskeristyrelsen avstyrker med anledning av vad ovan anförts utredning- ens förslag beträffande lokalseringen av havsfiskelaboratoriet till Karls- krona.

2.5.6 Statens naturvårdsverk: — — — Av havsfiskelaboratoriets fyra labo- ratortjänster är en speciellt inriktad på Östersjöfisk/Östersjöliske -— — —. Följaktligen borde man ha undersökt om samordnings— och andra vinster hade kunnat erhållas ifall havsfiskelaboratoriets laboratorietjänst för Ös- tersjön flyttas till Stockholm. — — — — — — Regeringen har nyligen — - — uppdragit åt statskontoret "att närmare utreda uppgifter. funktion och organisation för baslaboratorier inom det marina forskningsområdet" — ett utredningsuppdrag som otvety- digt kommer att beröra även havsfiskelaboratoriets arbetsuppgifter och resurser. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att statsmakterna i dag kräver att omorganisationer och omprioriteringar skall ske med oförändra- de eller minskade resurser synes en eventuell flyttning av havsfiskelabora- toriet böra anstå tills klarhet vunnits om de framtida ambitionerna och därtill anpassade resursbehov på det marina forskningsområdet.

2.5.9 Statskontoret — — — tillstyrker förslaget om havsfiskelaboratoriets lokalisering till Karlskrona. — — —

2.5.10 Riksrevisionsverket — — — finner det vara svårt att entydigt ta ställ- ning till förmån för något av de övervägda lokaliseringsalternativen.

2.5.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd — — — avstyrker bestämt ut-

• Sida 187
•  Original

Prop. 1984/85: 143 187

redningens förslag om en förflyttning av havsfiskelaboratoriet till ostkus- ten. Rådet anser det väsentligt att laboratoriet är lokaliserat till västkusten och att en nybyggnad av laboratoriet sker i anslutning till Kungliga veten- skapsakademiens marinbiologiska station i Kristineberg. — — —

2.5.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — En god lösning för svenskt fiske skulle vara att rusta upp det nuvarande laboratoriet i Lysekil och i pla- nerna komplettera detta med en fältstation på södra östersjökusten för att tillgodose behovet av forskning och utveckling i söt- och bräckvatten. En sådan fältstation bör kunna lokaliseras till Slingsö i södra Västerviks kommun. — — —

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att svenskt fiske bäst gagnas av att få laboratorieresurser såväl för havsfiske som för sötvattensfiske och att dessa bör lokaliseras dels på västkusten. dels på ostkusten. Länsstyrel- sen hemställer därför att Slingsöalternativet blir föremål för en ny översyn.

2.5.18 Länsstyrelsen i Blekinge län — — — tillstyrker att havsfiskelabora- toriet lokaliseras till Karlskrona. — — —

Under senare tid har farhågor framförts för att Östersjöns torskbestånd är alltför hårt beskattat och att fångsterna kan förväntas minska. Mot bakgrund av sådana varningssignaler för fisket anser länsstyrelsen det självklart att forskningsresurserna kraftsamlas till Östersjön eftersom en stor del av det svenska fisket med säkerhet kommer att ske där i framtiden inorn egen fiskezon. vilket ytterligare talar för en lokalsering av havsfiske- laboratoriet till Karlskrona.

2.5.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län — — — vill poängtera vikten av att denna flyttning genomföres trots den momentana ökning av kostnaderna som uppstår. De marinbiologiska institutioner som finns på Västkusten torde täcka behovet av laboratoriekapaeitet i den marina miljö som Väst- kusten representerar. - — —

— — — Länsstyrelsen anser — — —- att övervägande skäl talar för en lokalisering till Simrishamn. — — —

Två ledamöter i länsstyrelsen i Kristianstads län (A. Olsson och J. Wallin) anför i reservation: — — — Länsstyrelsen avstyrker således utredningens förslag. men förordar att en form av ”laboratoriefilial” lokaliseras till Simrishamn. Detta torde i hög grad vara av behovet påkallat.

2.5.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län — — — tillstyrker förslaget om flytt- ning av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona.

2.5.2] Länsstyrelsen i Hallands län - — — avstyrker — — —- utredningens förslag att flytta havsfiskelaboratoriet.

• Sida 188
•  Original

Prop. 1984/85: 143 188

2.5.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Havsfiskelabora- toriet i Lysekil har under lång tid tvingats arbeta under besvärliga förhål- landen. Lokalerna är helt otidsenliga och dessutom spridda på tre olika ställen. personalen räcker inte till för alla viktiga arbetsuppgifter. anslagen för material, resor m.m. har varit så knappt tilltagna att det allvarligt försvårat verksamheten.

Länsstyrelsen finner det därför mycket angeläget att laboratoriets ar- betsförhållanden förbättras snarast möjligt.

Kommunerna i Fyrstadssamarbetet (dvs. Lysekil. Uddevalla. Väners- borg och Trollhättan) har utfäst sig för att stödja uppbyggnaden av ett marint utvecklingscentrum i Lysekil.

— — — Länsstyrelsen anser att —— — — mycket klart talar för en fortsatt lokalisering av havsfiskelaboratoriet till Lysekil.

2.5.23 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: - — — Forskningens tyngdpunkt bör ligga där artrikedomen på fisk och skaldjur är som störst och där den marina miljön medger forskning på alla de kommersiellt viktigaste anerna.

— — — länsstyrelsen är därför av den bestämda uppfattningen att havs- fiskelaboratoriet bör ligga kvar i Lysekil.

2.5.27 Länsstyrelsen i Västerbottens län — — — tillstyrker förslaget om lokalisering av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona — — —.

. 2.5.28 Delegationen för samordning av havsresursdelegationen avstyrker en förflyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil till Karlskrona.

Mot den del av beslutet som rör havsfiskelaboratoriets lokalisering har ledamoten Ralf Lindström reserverat sig.

2.5.29 Centralorganisationen SACO/SR — — — avstyrker förslaget.

— — — Forskningens tyngdpunkt måste ligga där mångformigheten är störst. inte där man fångar mest fisk.

En förflyttning av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona skulle i själva verket försvåra laboratoriets nödvändiga kontakter med yrkesfisket och dessutom fördyra dem — — —.

— — — Trots ökade kostnader kommer sålunda mycket mindre resultat ut ur havsfiskelaboratoriets verksamhet vid en lokalisering till Karlskrona. En flyttning skulle helt enkelt innebära att laboratoriets verksamhet finge

läggas om och förenklas. Detta skulle vara direkt negativt för yfkesfisket. speciellt på västkusten. — — —

• Sida 189
•  Original

Prop. 1984/85: 143 189

- — — Vad som — —— — sagts om havsfiskelaboratoriets ev. placering i Karlskrona gäller i princip också en ev. placering i Simrishamn.

2.5.31 Tjänstemännens centralorganisation avstyrker — — — att havsfiske- laboratoriet omlokaliseras till Karlskrona.

2.5.32 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Huruvida laboratoriet skall placeras i Lysekil eller Karlskrona, utifrån andra aspekter, tar vi — — — inte ställning till. utan vi har valt att redovisa regionalförbundens syn- punkter i denna fråga. — — —

Skånes Fiskareförbund: "Havsfiskelaboratoriet föreslås bli flyttat till sydkusten. Förbundet är positivt till detta förslag."

Svenska Ostktlstjiskarenas Centralförbund, SOC : ”SOC biträder icke förslaget att flytta havsfiskelaboratoriet till Karlskrona eller Simrishamn."

Svenska Sydkurdiska/"nus Centralfirblmd, SSC : — -— — På längre sikt finns inget som talar mot — — — omlokalisering. — — -—

En utökad och kvalificerad undersökning och forskningsverksamhet i Östersjön faller på Sverige som den största strandstaten. — — -

I Östersjön finns också våra största och viktigaste fiskezoner. — — —-

Vi tillstyrker utredningens förslag -— — —.

Svenska Västkustjiskarnas C entralförbund. SVC: "SVC kan instämmai att havsfiskelaboratoriets nuvarande lokaler är undermåliga och det är nödvändigt att laboratoriet får nya lokaler.

—- — ._ Utöver de praktiska och arbetsmässiga försämringar — — - vid en förflyttning av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona måste också läggas den stora förlust av personal som oundgängligen blir följden av en förflytt- ning — -— —.

—- — .. havsfiskelaboratoriet bör vara kvar i Lysekil även i fortsättning—

en.

SFR vill understryka att laboratoriets placering inte är en väsentlig fråga för yrkesfisket. Det viktigaste är att forskningen bedrivs på ett sådant sätt och att verksamheten utformas så att den på bästa tänkbara sätt tar vara på det svenska yrkesfiskets intressen.

2.5.33 Sveriges tiskevattenägareförbund finner inte att tillräckligt starka skäl anförs för en flyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil till Karls- krona. Förbundet avstyrker därför detta förslag. Förbundet ifrågasätter. om inte en sammanslagning av havsfiske- och sötvattenslaboratorierna på sikt skulle innebära stora rationaliserings- och effektiviseringsvinster bl.a. genom gemensam användning av vissa lo- kaler. viss utrustning (ex. data). gemensam administration etc. Laboratori—

• Sida 190
•  Original

Prop. 1984/85: 143 190

et, med avdelningar för bl.a. havsfiske och sötvattensfiske, skulle bli en slagkraftig enhet för svensk fiskeriforskning. — -— —

2.5.34 Sveriges sportfiske- och tiskevårdsförbund - — — finner inte att några särskilt starka skäl föreligger att flytta havsfiskelaboratoriet från sin nuvarande lokaliseringsort. I synnerhet som detta inte innebär någon kost- nadsbesparing. men däremot en stor omställning för den personal som för närvarande arbetar i Lysekil, samt med säkerhet också kommer att medfö— ra att en del tjänster måste nybesättas. Något som, i varje fall på kortare sikt. kan vara till nackdel för forskningen.

2.5.35 Vattenbrukarnas riksförbund — — — vill i fråga om havsfiskelabora- toriets placering ej ta ställning — — —.

2.5.37 Karlskrona kommun — — — föreslår i likhet med utredningen att havsfiskelaboratoriet lokaliseras till sydkusten — — — att lokaliseringen sker till Karlskrona -— — —.

2.5.38 Simrishamns kommun vill bestämt framhålla att byggnadskostna- derna för ett havsfiskelaboratorium i Simrishamn och Karlskrona är likvär- diga vad gäller såväl nybyggnadsalternativ som ombyggnad av befintliga lokaler. Det sätt utredningen grundat sina ekonomiska kalkyler på är enligt kommunens mening felaktigt och missvisande.

Simrishamns kommun vill bestämt påstå att Simrishamn är den mest naturliga lokaliseringsorten från havsfiskelaboratoriet vid en utlokalisering av verksamheten från Lysekil — — —. — — —

2.5.39 Lysekils kommun: — — — Utredaren stöder sig på argument som inte bör vara avgörande för laboratoriets placering. Dit hör en tillfällig topp i torskfångsten i Östersjön.

Samtidigt bortser utredaren från andra. för forskningen vitala fakta som talar till förmån för Lysekil. — — -

För att regeringen ska kunna fatta ett sakligt underbyggt beslut i frågan måste ett flertal uppgifter i utredningen kompletteras eller rent av tillrätta- läggas.

— — —» alla sakliga skäl talar för att havsfiskelaboratoriet ska ligga kvar vid havskusten, i Lysekil. — — -

2.5 Regionkommittén för F yrstad: — — - alla avgörande sakskäl visar att

havsfiskelaboratoriet även i framtiden skall vara lokaliserat och utvecklas i Lysekil.

2.5 Göteborgs och Bohus läns landsting — - — motsätter sig bestämt en flyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil.

• Sida 191
•  Original

Prop. 1984/85: 143 191

2.5 Gotlands kommun: — — — kommunen kan med fog hävda att Gotland borde funnits med bland de alternativ som studerats för nylokalisering av ett havsfiskelaboratorium.

Gotlands kommun hemställer således attjordbruksdepartementet vid sin bedömning av lokaliseringsalternativen också studerar Gotlands goda för- utsättningar att hysa ett havsfiskelaboratorium.

3 Fiskenämnderna m. m.

3.1 Fiskenämnderna

Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak.

3.1.3 Lantbruksstyrelsen — — — är beredd att kvarstå som administrativ värdmyndighet för fiskenämnderna även efter en omorganisation. — — — Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning måste alltid samråd ske mellan de båda myndigheterna då fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna planerar större nya arbetsuppgifter och utredningar på fiskets område eller omprio— riteringar i verksamheten som ändrar behoven av administrativt stöd från lantbruksnämndcrna. Risk kan annars föreligga att lantbruksnämnderna oförutsett kan få nya arbetsuppgifter och administrativa kostnader.

3.1.4 Fiskeristyrelsen: —- — -— Vid remissbehandlingen har väckts förslag om att fristående fiskenämnder bör inrättas för Vänern. Vättern respektive Mälaren—Hjälmaren. — — — Varken ekonomiskt eller på annat sätt vore

det något att vinna på sådana fristående nämnder. Fiskeristyrelsen tar inte upp detta förslag.

— — — Liksom utredningen vill fiskeristyrelsen kraftigt understryka att ett resurstillskott till nämnderna framstår som mycket angeläget och bör prövas av statsmakterna så fort budgetläget medger det.

Personalresurserna vid fiskenämnderna måste givetvis anpassas efter arbetsbelastningen och arten av arbetsuppgifter. Styrelsen bestämmer om personalens stationeringsort. Utredningens förslag till bemanningsplan kommer att vägas in tillsammans med de bedömningar som görs inom fiskeriverket.

— — — Styrelsen har uppdragit åt en tjänsteman på administrativa byrån att som särskild utredningsman med biträde av en fiskerikonsulent och i samverkan med fackenheterna utreda de reella och formella förutsättning- arna för en ökad decentralisering. En rapport kommer att avges i slutet av april l985.

— — — fiskeristyrelsen anser att vattenbruket bör finnas representerat i vissa fiskenämnder. Styrelsen delar utredningens uppfattning att detta bör

• Sida 192
•  Original

Prop. 1984/85: 143 192

kunna ske utan att antalet ledamöter ökas. Samtidigt vill styrelsen under- stryka vikten av att yrkesfiskets och fritidsfiskets intressen representeras i samma utsträckning som hittills varit fallet.

3.1.6 Statens naturvårdsverk: — — — förslaget till omorganisation av fis- kenämnderna tillstyrks — — —.

3.1.10 Riksrevisionsverket: Utredningens förslag ligger överlag väl i linje med de synpunkter RRV redovisade i sin revisionsrapport.

3.1.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd —- — — biträder utredningens förslag — — —. 3.1.14 Länsstyrelsen i Södermanlands län har — — — föreslagit att den nuvarande ansvarsindelningen, där fiskenämnden i Västmanlands län an- svarar för hela Mälaren och Hjälmaren, skall slopas och ersättas med en indelning som grundar sig på länsgränserna. — — —

— - — Länsstyrelsen anser — -— — att fiskeristyrelsen — — — förutsätt- ningslöst skall pröva hur konsulenttjänsterna skall fördelas.

I övrigt tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

3.1.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län pekar på faran i att decentralisering av beslutsrätt till fiskenämnderna utan resursförstärkning kan leda till svårigheter för fiskenämnderna. — — —

— — — Länsstyrelsen är i stort nöjd med nuvarande organisation men anser att svårigheter uppstår vid tillsättande av ledamöter i "länsnämnd" resp. "Vätternnämnd". Orsaken härtill är bla. den organisatoriska ut- formningen och de många önskemålen om representation. Dessa svårighe- ter ökar om även vattenbruksintresset skall vara representerat i fiske- nämnden.

3.l.17 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker att beslut i vissa ärendegrup- per delegeras från fiskeristyrelsen till fiskenämnderna. Länsstyrelsen an- sluter sig också till förslaget att vattenbruksintresset skall vara företrätt i fiskenämndernas styrelser. — — —- .

3.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker — — — förslaget om ökad decentralisering av uppgifter till fiskenämnderna från central nivå.

— — — Länsstyrelsen anser att i de län där viss inriktning av fisket har särskild betydelse. bör denna typ av verksamhet efter särskilt beslut kunna erhålla utökad eller ny representation i fiskenämnden t.ex. yrkesfiske respektive vattenbruk.

3.1.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län — — —— delar utredningens uppfatt- ning om ökad decentralisering. — — —

• Sida 193
•  Original

Prop. 1984/85: 143 193

Sex ledamöter i Kristianstads län och två tjänstemän (J . Wallin, E. Jönsson. A. Olsson. G. Lundbladh, B. Björnsson. N. Persson och I. Hartelius. lze länsassessor K. Magnusson och naturvårdsdirektör C. 1. Höijer) anför skiljaktig mening: — — —

— — — Metoden för decentralisering bör — — — ändras så att fiskenämn- derna i respektive författning direkt anges som beslutande i vissa ärende- grupper. ev. med möjlighet att hänskjuta vissa ärenden till det centrala verket. Härigenom skulle den nuvarande centraliseringen kunna brytas och man skulle kunna få en ordning som motsvarar vad som inom andra förvaltningsområden anses naturligt. dvs. att det centrala verket koncen-

trerar sig på mer övergripande arbetsuppgifter medan besluten i enskilda ärenden i huvudsak prövas på länsnivå. — — —

3.1.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer — — — i utred- ningens slutsats att ett resurstillskott till nämnderna framstår som mycket angeläget.

— — — Länsstyrelsen vill — — — förorda att nämnderna skall kunna utökas till sju ledamöter när det finns ett behov av att ge vattenbrukarna och husbehovsfiskarna en plats i nämnden.

3.1.23 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Det finns — — — skäl som talar för en starkare anknytning av fiskerikonsulenten till länsstyrelsen. Mot bakgrund av pågående utredning om samordnad länsförvaltning — — — accepterar länsstyrelsen att frågan inte närmare berörs. - — —

— — — Sammantaget anser länsstyrelsen att — - — redovisade skäl klart motiverar ett behov av två konsulter även i fortsättningen. — — —

3.1.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — det är angeläget och när- liggande att utreda en organisatorisk lösning som innebär att fiskenämnden och dess kansli inordnas i länsstyrelseorganisationen. — — —

3.1.25 Länsstyrelsen i Kopparbergs län stöder — — — utredningens förslag att vattenbruket blir representerat i fiskenämnderna i län där vattenbruket är omfattande eller förväntas utvecklas. — — — länsstyrelsen ifrågasätter

om inte fiskenämnd i län som bör ha representant för vattenbruket kan utökas med en ledamot.

Utredningen har uttalat sig för en delegering av beslutanderätten från fiskeriverket till fiskenämnderna och menar att arbetsbelastningen för nämnderna inte behöver öka nämnvärt eftersom nämnderna f.n. yttrar sig i ett stort antal ärenden till verket. Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

3.1.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: — — — förslagen till decentralisering av beslut från fiskeristyrelsen till fiskenämn- derna bör genomföras snarast. — — —

• Sida 194
•  Original

Prop. 1984/85: 143 194

Förslaget om vattenbruksrepresentation i fiskenämnder biträds av DSH.

3.1.29 Centralorganisationen SACO/SR: Utredningens förslag biträdes i allt väsentligt — — —.

3.1.32 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Förslaget att vattenbruket bör få representation i fiskenämnderna i sådana län där betydande vattenbruk förekommer, motsätter vi oss inte. Vi vill dock betona vikten av att i samtliga län med betydande yrkesfiske bör yrkesfisket vara representerat av åtminstone två ordinarie ledamöter.

— — — lnsjöfiskarna anser att sjönämnderna bör bli egna nämnder med från länsstyrelserna fristående sammansättning. -— — —

3.1.33 Sveriges liskevattenägareförbund delar utredningens mening att vat- tenbruket bör vara representerat i fiskenämnden i län med betydande vattenbruk. Förbundet anser dock. i motsats till utredningen, att i dessa nämnder skall antalet ledamöter ökas till sex. —- — —

När det gäller de stora insjöarna Vänern. Vättern, Hjälmaren och Mä- laren förordar förbundet, att nuvarande nämndorganisation bibehålls.

3.1.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund föreslår — — — att sär- skilda fiskenämnder inrättas för Vänern, Vättern samt Mälaren och Hjäl- maren. — — —

3.1.38 Simrishamns kommun: — — -— Enligt kommunens bestämda upp- fattning bör —- — — fiskenämndens kansli flyttas från Kristianstad till Sim- rishamn. — — —

3.2 Fiskeriingenjören

Meningarna är delade bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget att avskaffa statens fiskeriingenjör som särskild tjänst.

3.2.4 Fiskeristyrelsen — — — bedömer att det bör vara möjligt att sluta ett långsiktigt avtal med något lämpligt företag om motsvarande konstruk- tionsinsatser utan att som nu betala ett fast årsarvode. Styrelsen tillstyrker förslaget.

3.2.11 Vattenöverdomstolen vill framhålla, att den för sin del funnit ord- ningen med en till viss person knuten tjänst som fiskeriingenjör värdefull. Även om det nu berörda utredningsförslaget knappast torde medföra fördelar för vattenrättsskipningen vill vattenöverdomstolen inte motsätta sig förslagets genomförande.

• Sida 195
•  Original

Prop. 1984/85: 143 195

3.2.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län ställer sig tveksam till förslaget att avskaffa fiskeriingenjörstjänsten.

3.2.32 Sveriges fiskares riksförbund: Avskaffandet av fiskeriingenjören motsätter vi oss inte.

3.2.34 Sveriges sportliske- och fiskevårdsförbund anser det vara en styrka att fiskeristyrelsen har tillgång till en speciell fiskeriingenjör och förordar därför att den nuvarande ordningen bibehålles. — — —

4 Övrigt

4.4 Fiskeristyrelsen: Vad gäller den centrala administrationen utom havs- fiskelaboratoriet finner fiskeristyrelsen att styrelsens organisationsförslag blir obetydligt dyrare än utredningens. Styrelsens förslag att havsfiskelaboratoriet inte skall omlokaliseras från Lysekilsområdet innebär att engångsutgifter om ca 7 milj. kr. uteblir. Från kostnadssynpunkt finner styrelsen således sitt organisationsförslag klart överlägset utredningens.

—- — — styrelsen finner att den nya organisationen bör kunna genomföras tidigast den ljanuari 1986. — — —-

• Sida 196
•  Original

Prop. 1984/85: 143 196

BHagaIO JNI STATENS JORDBRUKSNÄMND Datum Dnr 1985-02—20 320-a21/85 Regeringen "" lån.-:......tSbå—f" . chistratorn

Jordbruksde artemente p Ink tees-uz- 7

Statens jordbruksnämnd med Förslag till reglering av priserna

å fisk m m under bud etåret 1985/86 iZ bilagori

1. Förhandlingsuppdraget

Regeringen har i beslut den 29 november 19ea uppdragit åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med fiskets förhandlings- delegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag beträffande prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86. Förslaget skall utformas med beaktande av att riktpunkten för prisregleringen är att den i första hand bör bekostas inom ramen för regleringsekonomin. Regleringen bör ges en sådan utformning att de beräknade kostnaderna minskas jämfört med vad som i jordbruksnämndens regleringsskrivelse den 8 februari 1984 beräknades. Nämnden bör föreslå en minskad normkvantitet för sill med utgångspunkt bl a i att fiske främst bör ske efter fiskslag som kan få en lönsam avsättning. Förutsättningarna för en uppdelning av normkvantiteten för sill på storlek och kuststräcka bör också redovisas. En normkvantitet även för torsk bör övervägas med utgångspunkt i bl a önskvärdheten av att fisket inriktas på lönsamma fiskslag.

Mot bakgrund av bl a att tillämpningen av lägstapriserna anses ha haft en hämmande inverkan på exportmöjligheterna bör jord- bruksnämnden utforma förslaget med utgångspunkt i att export av oberedd fisk exkluderas från resp normkvantitet. Lägstapriset anses också ha haft negativa konsekvenser för den svenska fisk- beredningsindustrins möjligheter att exportera beredd vara. Jordbruksnämndens förslag bör därför innehålla förslag till åtgärder så att exportmöjligheterna kan tas till vara. Nämnden bör vidare föreslå från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder för de fall avräkningspriset överstiger normpriset.

Jordbruksnämnden bör enligt uppdraget vidare avge förslag till disposition av medel ur prisregleringskassan för fisk för att bestrida kostnaden för utsättning av laxfisk och ål. Därvid bör särskilt tas upp en medelsram för fortsatt försöksverksamhet med 5 k försenad utsättning av lax. Förslaget skall även om— fatta disposition av medel ur prisregleringskassan för att bestrida kostnaden för premier för den kollektiva trygghets- försäkringen inom yrkesfisket. Kostnaden för trygghetsför- säkringen skall räknas av från normpriset.

• Sida 197
•  Original

Prop. 1984/85:143 197

Jordbruksnämnden har nu överlagt med fiskets förhandlings- delegation och konsumentdelegationen angående prisregleringen på fisk under perioden 1 juli 1985 — 30 juni 1986. Överlägg- ningarna har lett till en uppgörelse och i samförstånd med delegationerna lägger nämnden fram följande förslag till stöd- åtgärder inom fisket för nämnda period.

2. Utgångspunkter

De av riksdagen beslutade allmänna riktlinjerna för fiskeri- politiken (prop 1977/78:112), JoU 23, rskr 272) omfattar ett inkomstmål, ett konsumentpolitiskt mål, ett produktionsmål, ett effektivitetskrav och ett regionalpolitiskt mål. Nämnden har berört dessa olika mål bl a i nämndens regleringsskrivelse till regeringen den 8 april 1981.

De år 1981 beslutade riktlinjerna för prisregleringen på fisk innebär bl a att det 5 k normprissystemet togs i bruk.

3.'Normprissystemet

Normprissystemet innebär i huvudsak att normpriser och norm- kvantiteter för de viktigare slagen av fisk fastställs av statsmakterna efter förslag av jordbruksnämnden. Normpriserna skall i princip sättas så att fisket når avsedd lönsamhet enligt 1978 års riksdagsbeslut. Normkvantitet anger den kvantitet

för vilken pristillägg högst kan utgå.

I bilaga 1 återfinns vissa uppgifter om utfallet av normpris— systemet m m under regleringsåret 1983/8h.

a. Inkomstutvecklingen

Enligt 1978 års riksdagsbeslut sammanfattas målsättningen för fiskeripolitiken på följande sätt.

"Målet för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning av fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möj— ligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till beh0vet av sysselsättning främst i kust— och skärgårdsområdena där fisket har stor regionalpolitisk betydelse".

Inkomstmålet har i propositionen närmare definierats att avse de fiskare som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkes— fiske. De fiskelag som bedrivit fiske och landat sin fångst i Sverige minst 30 veckor av året motsvarar ca 45% av alla fiskelag och ca ans av hela fiskekåren i saltsjöfisket samt

• Sida 198
•  Original

Prop.]984/85:l43 198

svarar för drygt 75% av fångsterna. Lönsamhetsutvecklingen för dessa fiskelag kan därför läggas till grund för bedömning av inkomsterna inom det heltidsdrivna fisket. Till överlägg— ningarna har inkomstmaterialet för 1983 funnits tillgängligt enbart i form av jordbruksnämndens och Sveriges fiskares riks- förbunds lönsamhetsundersökning.

Inkomstnivån för olika fiskeinriktningar framgår av tabell 1 i form av kalkylnetto per man. Kalkylnetto per man är en driftsekonomisk term och har beräknats som fiskelagets totala intäkter ./. totala kostnader utslaget per man före avdrag för egenavgifter och skatt.

Tabell 1. Inkomstnivån 1983 för heltidsfiskande i lagfiske

enligt lönsamhetsundersökningen samt1procentuella förändringar i inkomsterna gentemot 1982 och 1980

”___—___—

Fiskeinriktning Kalkylnetto 2) Varav pris- Förändring i Förändring i6) Per man 1983 tillägg kalkylnettot kalkylnettot mellan 1382 mellan 1280 KKR KKR % och 1983 och 1983 Sill västkusten 134 34 25% + 1% +3A% Sill ostkusten 122 46 38% +3 % +8 % Fisk västkusten 157 . 12 % +53%5) +68%5) Fisk sydkusten 103 1 196 +27%5) +93'3é5) Fisk ostkusten 88 1 1% -18% +26% Räka västkusten 102 5 S% +29% +32% Komb västkusten 105 17 16% + 6% +26% Komb sydkusten 1h7 26 18% + $% +31% Komb ostkusten 97 22 23% - 0% +5 %) Ovr västkusten 111 9 % + 2% _6) Övr sydkusten 112 4 3% +31% _6) IÖvr ostkusten 90 5 % — —

1) Lönsamhetsundersökningen görs av jordbruksnämnden i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund och är en enkätundersökning över lönsamheten för fiskelag.

2) Kalkylnetto är en driftsekonomisk term och avser intäkter ./. kostnader under året, fördelat per man. Ev vinst eller förlust i verksamheten har påverkat kalkylnettot. Detta påverkas även om fartyget ägs av utanför fisket stående personer. Såväl den taxeringsmässiga inkomsten som den s k manslotten skiljer sig från kalkylnettot.

3) Enligt delundersökningen avseende identiska fartyg för båda åren.

&) Enligt delundersökningarna 1983. 1982 resp 1981 avseende två år, kedjade med varandra.

• Sida 199
•  Original

Prop. 1984/85: 143 l99

5) Då enbart ett fåtal fartygsförhållanden ligger till grund för beräkningarna bör resultatet tolkas med stor försiktighet.

6) Från och med 1983 års undersökning har övrigt fiske som fiskeinriktning tillkommit i statistiken. Jämförelser längre tillbaka i tiden än 1982 kan därför vara missvisande främst vad gäller fiskfiskarna.

Av tabell 1 framgår att kalkylnettot per man under 1983 var störst för västkustens fiskfiskare och för kombinationsfiskarna på sydkusten. Även sillfiskarna på väst— och ostkusten uppvisar kalkylnetton över genomsnittet.

I delundersökningen som jämför utvecklingen av kalkylnetton för identiska fartyg mellan två år framgår att förändringen i kalkylnettona mellan 1982 och 1983 varierar kraftigt beroende på fiskeinriktning. Fiskfiskarna på västkusten ökade sina kal- kylnetton med drygt 50% medan för fiskfiskarna på ostkusten kalkylnettona minskade med nära 20%.

Av västkustens fiskare har sillfiskarna och i övrigfiskarna i stort oförändrade kalkylnetton 1983 mot 1982. Räkfiskarna har ökat sitt kalkylnetto med nära 30% medan kombinations- fiskarna ökade kalkylnettot med S%. Störst ökning av kalkyl- nettot hade fiskfiskarna med 53%.

På sydkusten har lönsamheten i fiskfisket gått framåt. Kalkyl- nettot har ökat med 2 % mellan 1982 och 1983. Det för sydkusten så betydelsefulla kombinationsfisket har en betydligt mindre ökning i kalkylnettot på S%.

Det mindre betydelsefulla övrigfisket uppvisar en kraftig lön— samhetsförbättring på drygt 30%.

Ostkustens fiskelag uppvisar en lite annorlunda lönsamhets— förändring än syd- och västkusten. Sillfiskarna har ökat kal— kylnettot med 39%. Fiskfiskarna och kombinationsfiskarna upp- visar lägre kalkylnetton 1983 än 1982.

Lönsamhetsutvecklingen i fisket mellan två år kan variera mer eller mindre beroende på tillfälliga faktorer. Det kan därför vara motiverat att studera lönsamhetsutvecklingen mellan flera år. I tabell 1 framgår även utvecklingen av kalkylnettona mellan 1980 och 1984. Kalkylnettona har med undantag för fiskfisket på ostkusten och kombinationsfisket på västkusten ökat med mer än 3 % på tre år. Ökningen i kalkylnettot för fiskfiskarna på ostkusten och kombinationsfiskarna på västkusten är drygt 25%. För sill på ostkusten och fiskfiske på sydkusten, har kalkylnettona nära fördubblats.

Den relativt sämre utvecklingen i lönsamheten för fiskfiskarna på ostkusten ger utslag även på nivån av kalkylnettot. Fisk— fiskarna på ostkusten tillsammans med övrigfiskarna på ostkusten uppvisar de klart lägsta kalkylnettona.

• Sida 200
•  Original

Prop. 1984/85: 143 200

Pristilläggens andel av kalkylnettona 1983 jämfört med 1982 är klart lägre för samtliga fiskeinriktningar utom för sill- fiskarna, där andelen är oförändrad. Av kalkylnettot per man för sillfisket utgör mer än 25% pristillägg. Även kombinations— fiskarna har relativt stora pristilläggsandelar på 15 till 25%. Pristilläggets andel av kalkylnettot för kombinations- fiskarna på syd- och västkusten är ca 10 procentenheter lägre än förutvarande år.

För fiskfiskarna på syd- och ostkusten spelade under 1983 pris— tilläggen ringa roll. Andelen pristillägg av kalkylnettot var %.Även förräkfisket och övrigfisket var andelen pristillägg relativt låg på ca 5%.

På västkusten är sill- och fiskfisket två av de betydelse- fullaste fiskeinriktningarna. Dessa fiskeinriktningar uppvisar på västkusten också den bästa lönsamheten.

Kombinationsfisket är såväl det mest betydelsefulla som lön- samma fisket på sydkusten. Lönsamhetsutvecklingen är visser- ligen lägre än för många andra fiskeinriktningar men lönsam- hetsnivån har alltid legat relativt högt.

På ostkusten är strömmingsfisket alltjämt det mest betydelse- fullaste fisket jämte kombinationsfisket. Under 1983 är det enbart strömmingfisket som ökat sin lönsamhet. Strömmingfisket är också det enda fisket på ostkusten som har en lönsamhet i nivå med andra kuststräckor.

5. Prognos för fångster och avsättning 1985/86

Av den totala svenska fiskfångsten, som de senaste åren legat kring 240 000 - 250 000 ton, utgörs drygt hälften eller ca 130 000 ton av sill/strömming för konsumtion och ca en femte- del eller drygt 50 000 ton av torsk. Sill och torsk är således de helt dominerande fiskslagen i det svenska fisket.

Avsättning av sill/strömming på den svenska marknaden uppgår årligen till ca 53 000 ton, varav knappt 40 000 ton avser svensk- fångad sill/strömming och ca 13 000 ton avser importerad saltad eller kryddad sill. Exporten av oberedd och filead sill/ strömming uppgår årligen till ca 80 000 ton, varav huvuddelen avsätts i Danmark.

Den europeiska sillmarknaden domineras f n av det starkt ökade utbudet av nordsjösill. Sillfisket i Nordsjön, som varit för— bjudet sedan 1977, öppnades åter 1983. Fångsten 1983 beräknas ha uppgått till 308 000 ton, varav den övervägande delen av— sattes till mänsklig konsumtion. Motsvarande siffra för 1984 var 350 000 ton. Sillfångsten i Nordsjön 1985 väntas uppgå till

• Sida 201
•  Original

Prop. 1984/85: 143 201

440 000 ton. I sammanhanget bör dock kommas ihåg att det trots fångstförbudet fiskats sill i Nordsjön åren 1977—1982. Under de närmaste åren väntas dessutom mycket stora fångster - upp emot 500 000 ton per år — av den atlantoskandiska sillen, som fångas utanför Island och Norge.

Storleken av den västeuropeiska sillmarknaden beräknas till ca 425 000 ton per år. Härav svarar den västtyska marknaden för ca 200 000 ton. Det är knappast troligt att konsumtionen kommer att uppvisa någon större ökning som svar på ett ökat ' utbud. Snarare kommer en större del av sillfångsterna i fram- tiden att användas för framställning av fiskmjöl.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att utbudet av nord- sjösill ökat på den europeiska marknaden det senaste året och bedöms komma att öka ytterligare de närmaste åren. Det ökade utbudet har fört med sig att priserna på sill fallit. Eftersom konsumtionen troligen inte kommer att öka i nämnvärd grad är det sannolikt att priserna på sill kommer att förbli hårt pressade och bli ytterst pressade omkring 1987, när den atlanto- skandiska sillen kommer att börja fångas i stora kvantiteter.

Torskfångsterna i Sverige har de senaste åren ökat. År 1984 uppgick fångsten till ca 55 000 ton, en ökning med 5 000 ton jämfört med föregående år. Den övervägande delen av de svenska torskfångsterna fås i Östersjön. År 1983 avsattes ca 34 000 ton torsk i Sverige medan drygt 16 000 ton exporterades i oberedd form. Motsvarande export år 1984 uppgick preliminärt till 24 000 ton. Importen av torsk, som domineras av frysta filéer, beräknas 1984 ha uppgått till ca 20 000 ton, omräknad till landad vikt.

Torskmarknaden har de senaste åren varit fast med brist på råvara trots att det temporärt under första halvåret 1984 före- kom avsättningssvårigheter. Även under de närmaste åren bedöms avsättningssituationen som relativt gynnsam. Det kan dock inte uteslutas att andra fiskarter övertar en del av torskmarknaden vilket i sin tur åtminstone på litet längre sikt kan få en negativ effekt på priserna. Vad gäller fångstutrymmet utnyttjas inte tillgångarna i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt fullt ut. Torskbeståndet i Östersjön lär enligt de biologiska expertern komma att försämras de kommande åren. Beståndet förväntas ändå medge ett uttag på 50 000 —_60 000 ton (levande vikt) de när- maste åren, d v 5 en i stort sett oförändrad kvantitet.

Vad gäller övriga torskfiskar och flatfisk är importandelen över 90%. Marknadsbilden för dessa fiskslag väntas inte för- ändras nämnvärt. Det finns ett utrymme för ökade fångster av svenska fiskare eftersom fångstkvoterna ej utnyttjats fullt ut.

14 Rikxdagen 1984/85. 1 saml. Nr I43

• Sida 202
•  Original

Prop. 1984/85: 143 202

6. Regleringskostnader och finansiering under 1984/85

Behållningen i Svensk fisks konjunkturutjämningsfond uppgick per den 1 juli 1984 till 66,4 milj kr, en ökning med 9 milj kr jämfört med den 1 juli 1983. Motsvarande belopp för jord- bruksnämndens prisregleringskassa var 57,7 milj kr resp 15,4 milj kr. Prisregleringsavgift tas ut på såväl svenskfångad som importerad fisk med 6% av förstahands- resp importvärdet eller motsvarande belopp 1 öre per kg. Avgiften beräknas till- föra kassan ca 60 milj kr per år. Av inkomsterna under reg— leringsåret 1983/84 kom ca 27 milj kr motsvarande 42% från svenska fiskares fångster. Ränteintäkterna på de medel som är innestående i konjunkturutjämningsfonden resp prisreg- leringskassan uppgår till sammanlagt drygt tio milj kr. Den exportavgift som infördes från den 1 juli 1983 på viss söt— vattensfisk och ål tillförde prisregleringskassan 1983/84 ca 1,2 milj kr. De sammanlagda tillgångarna under innevarande år, inkl de budgetmedel som tillförts kassan, uppgår till ca 197 milj kr.

De sammanlagda kostnaderna för prisregleringen under inne- varande regleringsår beräknades ursprungligen av nämnden till ca 84 - 2 milj kr. Med hänsyn till svårigheterna att göra en marknadsbedömning för torsk valde nämnden att ange ett inter- vall inom_ vilket kostnaderna för pristilläggen för de normpris- satta fiskslagen sannolikt skulle komma att ligga. Preliminära uppgifter föreligger nu beträffande kostnaderna för månaderna juli - december 1984. Dessa uppgår till ca 37,3 milj kr jämfört med ca 23,2 milj kr under motsvarande period 1983. Anledningen till att kostnaderna hittills är högre än under föregående år är bl a att sillpriserna fallit kraftigare än beräknat under hösten 1984.

Kostnaden för prisregleringen för regleringsåret 1984/85 kan nu beräknas komma att ligga kring 100 milj kr. Det skulle i sin tur innebära att tillgångarna i jordbruksnämndens prisreg- leringskassa och Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond samman- lagt skulle komma att uppgå till ca 95 milj kr vid reglerings- årets utgång. Härtill kommer ca 70 milj kr i intäkter inkl ränteintäkter under regleringsåret 1985/86. Sammanlagt skulle 165 milj kr stå till prisregleringens förfogande under reg- leringsåret 1985/86.

7. Förslag till normpriser m m för regleringsåret 1985/86

7.1 Normpriser

Som utgångspunkt för förslaget till normpriser har nämnden och delegationerna haft normpriserna för innevarande reglerings— år. Dessa föreslås räknas upp med hänsyn till bl a kostnadsut- vecklingen för produktionsmedel under perioden december 1983 - december 1984 och löneutvecklingen för de stora lönekollektiven enligt 1984 års löneavtal. Avdrag har även gjorts för rationali- seringsvinst. Jordbruksnämnden, fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen har enats om att föreslå att norm- priserna räknas upp med i genomsnitt 4%.

• Sida 203
•  Original

Prop. 1984/85: 143 203

Vid överläggningarna inför regleringsåret 1983/84 enades nämnden och delegationerna om att finansiering av en kollektiv trygghets- försäkring inom yrkesfisket fick ske inom ramen för medel som beräknades bli tillförda regleringen för 1983/84. Kostnaden för trygghetsförsäkringen beräknades till 4,5 milj kr och normpriserna sänktes på så sätt att kostnaderna för pristill- läggen beräknades bli ca 4,5 milj kr lägre.

Genom att trygghetsförsäkringen avräknades med en sänkning av normpriserna för 1983/84 fick den därmed anses vara betald, om inte kostnaden för försäkringen ändrades eller den faktiska minskningen i kostnaden för pristilläggen avvek från den be- räknade.

Enligt fiskets förhandlingsdelegation beräknas kostnaderna för försäkringen under 1985/86 stiga med 1 milj kr till 5,4 milj kr. Den ökade kostnaden finansieras med ett avdrag från samtliga normpriser med 1 öre per kg.

Som framgått ovan föreslås en genomsnittlig uppskrivning av normpriserna med 4%. Under innevarande regleringsår skrevs torskpriserna upp med 20 öre/kg under perioden juli - december för att säsongmässigt stimulera torskfisket. Då denna satsning synes ha slagit väl ut föreslås att priserna på torsk även under nästföljande regleringsår ligger på en högre nivå under första hälften av regleringsåret än under den andra.

För'att stimulera fisket efter bristfisk samt med hänsyn till marknadsläget i övrigt, har tyngdpunkten i förslaget till upp- räkning ay)normpriserna lagts vid torsk och de 3 k övrig— grupperna . Normpriserna för dessa fiskslag föreslås uppräknade med 5,6%. Normpriserna på sill föreslås uppräknade med ca 2%. Vidare föreslås att kokräka under regleringsåret 1985/86 ej åsätts normpris utan erhåller ett fast pristillägg (se punkt 7.6.1.).

Förslaget till normpriser för 1985/86 samt jämförelser med priserna för innevarande och tidigare år återfinns i bilaga 2.

7.2 Normkvantitet

Enligt statsmakternas beslut skall normkvantitet fastställas i syfte att hindra att prisstödet leder till alltför stor ökning av fisket efter vissa fiskslag och därmed till icke önskvärda överskott av konsumtionsfisk som inte skulle kunna tas till vara som människoföda. Reglerna för normkvantitet anger för vilken kvantitet pristillägg utgår. De medför således i och för sig inte någon begränsning i fisket.

För regleringsåret 1984/85 har normkvantitet fastställts endast för sill/strömming. Den uppgår till 80 000 ton.

1) Hit räknas främst viktigare slag av annan torskfisk och plattfisk.

• Sida 204
•  Original

Prop.l9&U85:l43 204

Såvitt nämnden kan bedöma torde den internationella efterfrågan på sill inte komma att förbättras under det kommande reglerings- året. Inom landet konsumeras endast 40 000 ton svenskfångad sill. Fisket efter sill 1 Nordsjön kommer att öka medan svenska fiskare är nära nog helt utestängda från detta fångstområde. Därtill kommer att den tullfria kontingenten för sill under perioden 16 juni - 14 februari successivt skrivits ned. EG har i GATT bundit en tullfri kontingent på 34 000 ton. Något beslut om tillägg till denna kontingent avseende perioden 16 juni 1985 - 14 februari 1986 har inte fattats i EG.

Mot denna bakgrund har jordbruksnämdnen och delegationerna enats om att föreslå att normkvantiteten för sill/strömming för regleringsåret 1985/86 sänks till 76 000 ton.

En ökning av torksfisket ligger i linje med de fiskeripolitiska målen om inriktning av fisket efter bristfiskslag. På sikt bör en sådan inriktning verka höjande på fiskets inkomster utan att konsumentpriserna behöver stiga. Med beaktande av detta samt en sänkt normkvantitet för sill/strömming har nämnden och delegationerna enats om att föreslå att någon normkvantitet för torsk inte införs för regleringsåret 1985/86

7.3 Pristillägg

Pristillägg kan utgå om jämförelsepriset (det genomsnittliga avräkningspriset till fiskaren) understiger normpriset. Hur stor andel av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris som skall utgå i pristillägg skall enligt statsmakternas beslut tas upp vid överläggningarna. Under innevarande regleringsår utgår pristillägg med 65% av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris för sill/strömming, för torsk med 75% och för övriga normprissatta fiskslag med 80%.

Under innevarande regleringsår har sillpriserna fallit relativt kraftigt framför allt som en följd av det ökade utbudet av Nordsjösill. Såvitt jordbruksnämnden nu kan bedöma beräknas kostnaderna för pristilläggen på sill under innevarande reg- leringsår komma att uppgå till drygt 60 milj kr. Mot bl a denna bakgrund har jordbruksnämnden och de båda delegationerna enats om att föreslå att kostnaderna för pristillägg på sill maximeras till 57 milj kr. För att undvika att de anslagna medlen förbrukas före regleringsårets utgång bör ett visst belopp betalas ut a conto till fiskaren nedan återstoden, beroende på marknadsut- vecklingen, antingen betalas ut helt eller delvis eller inne— hålls. Såvitt nämnden nu kan bedöma behöver ca 10% innehållas.

Vad gäller torsk har delegationerna enats om att föreslå att pristillägg till fiskaren inte utbetalas om det beräknade pris- tillägget för en regleringsperiod Jppgår till 12 öre/kg eller mindre. Skulle pristillägget bli större än ovannämnda belopp utbetalas hela beloppet till fiskaren (se även punkt 8.2).

• Sida 205
•  Original

Prop. 1984/85: 143 205

För övriga fiskslag föreslås inga modifikationer i vad avser utbetalning av pristilläggen.

7.4 Överskottspris

En lägsta prisnivå skall upprätthållas för den fisk som säljs på marknaden. Lägstapriserna fastställs av regleringsföreningen Svensk Fisk. För den fisk som inte kan säljas till lägstapris fastställer Svensk Fisk överskottspriser. Nivån för överskotts- priserna avgörs enligt statsmakternas beslut ytterst av de medel som ställts till Svensk Fisks disposition för detta ändamål d v s i första hand de marknadsintäkter som flyter in från försäljning av till föreningen överlämnade kvantiteter. Under innevarande regleringsår har dessutom sju milj kr anslagits av regleringsmedel för att kunna hålla nivån högre än eljest. Vidare gäller under detta regleringsår att för torsk överskotts- priset får utgöra högst 70% av lägstapriset och för övriga normprissatta fiskslag med undantag av sill/strömming högst 80% av lägstapriset. För sill/strömming fastställs överskotts— priserna i särskild ordning innebärande bl a att ett extra stöd utgår för de mindre storlekarna. Vidare gäller att över- skott av liten sill får avsättas endast som djurföda eller för framställning av fiskmjöl.

Nämnden föreslår att ovan nämnda system för att fastställa överskottspriserna och hantering av övertagna kvantiteter får gälla även under 1985/86.

För att kunna hålla överskottspriserna på en rimlig nivå har sedan normprissystemet infördes den 1 juli 1981 ett särskilt belopp anslagits för överskottshantering. För innevarande reg— leringsår har anslagits sju milj kr för detta ändamål. De anslagn beloppen har hittills inte behövts tas i anspråk fullt ut. Jordbruksnämnden och delegationerna har därför enats om att föreslå att även för det kommande regleringsåret sju milj kr anslås för att överskottspriserna skall kunna ligga vid en rimlig nivå.

En samordning av försäljning och distribution på fiskets område har under flera år varit aktuell utan att några påtagliga resul- tat uppnåtts. En sådan samordning förväntas leda till en effek- tivisering av fiskförsäljningen och distributionen. Härigenom kunde en höjning av avräkningspriset till fiskaren möjliggöras och i vissa lägen möjligen även till en höjning av lägsta- priserna, varigenom regleringskostnaderna kunde minskas. Detta skulle i sin tur kunna leda till ökade överskott. Bl s mot bakgrund härav har jordbruksnämnden och delegationerna enats om att jordbruksnämnden bör bemyndigas medge att, i händelse av att det ovan föreslagna beloppet på sju milj kr skulle visa sig vara otillräckligt, Svensk Fisk efter prövning av jord- bruksnämnden får ta i anspråk ytterligare medel för över- skottshanteringen.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1984/85: 143 206

7.5 Övriga stödformer 7.5.1 Ostkusten

Under innevarande regleringsår utgår ett särskilt stöd i form av regionalt fraktstöd till fiskare bosatta på norra ostkusten. Stödet utbetalas av Svensk Fisk direkt till fiskaren för all landad strömming och torsk avsedd för human konsömtion till köpare på norra ostkusten (Uppsala län och norrut). Stödet utgår med högst 20 öre/kg och är maximerat till 0,85 milj kr.

Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå att ovan nämnda stödform får fortsätta även under regleringsåret 1985/86. stödbeloppet bör uppgå till totalt högst 0,85 milj kr och mot- svara högst 30 öre/kg landad strömming eller torsk.

7.5.2 Insjöfisket

Pristillägg utgår f n för de viktigaste slagen av sötvattensfisk i form av särskilda pristillägg. Dessa pristillägg är för inne- varande regleringsår 1:70 kr/kg för gädda, gös och sik och 1:25 kr/kg för abborre, lake och siklöja.

Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå att pris- tilläggen räknas upp till 1:80 resp 1:35 kr per kg. Den högre pristilläggsgruppen föreslås avse gädda, gös, sik samt rensad och flådd lake och den lägre gruppen abborre, siklöja samt annan lake. Endast fisk såld till human konsumtion bör vara berättigad till pristillägg. Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå ett fraktstöd för ogräsfisk från insjöarna till fiskmjölsfabriken på Ängholmen. Fraktstödet skall ses som en fiskevårdande åtgärd och främja att ogräsfisk inte kastas tillbaka i insjöarna utan tas om hand. Stödet föreslås maximeras till 0,02 milj kronor.

Stöd till insjöfisket föreslås ske även i form av utplantering av vissa fiskslag. Förslag härom framförs under punkt 7.7.Z.nedan.

7.5.3 Kokräka

Kokräka har sedan normprissystemets införande hört till de norm- prissatta fiskslagen. Till följd av framför allt sjunkande fångster har det genomsnittliga avräkningspriset under de två senaste åren legat över normpriset, varför pristillägg inte utgått. I ett försök att stimulera till ökat räkfiske har nämnden och delegationerna enats om att föreslå att ett fast pristillägg med 2:-/kg utgår för kokräka under regleringsåret 1985/86. Kokräka skulle därmed inte åsättas ett normpris.

• Sida 207
•  Original

Prop.]984/85zl43 207

7.5.4 Råräka

För råräka utgår under innevarande regleringsår ett fast pris- tillägg med 1:75 kr per kg. Detta pristillägg föreslås höjt till 1:85 kr/kg för det kommande regleringsåret.

7.5.5 Makrill

Makrillfisket är ett utpräglat säsongsfiske och har därför ansetts böra ligga utanför normprissystemet. I stället utgår ett fast pristillägg, vilket under innevarande regleringsår fastställts till 70 öre per kg. Vidare äger Svensk Fisk rätt att tillämpa speciella regler beträffande överskottshanteringen av ringnotsmakrill. Pristillägget föreslås bli uppräknat till 75 öre per kg. Nu gällande övriga stödsystem för makrillfisket bör bibehållas även under 1985/86.

7.5.6 Storbackelånga

Större delen av konsumtionen av lutfisk baseras på importerad långa. Endast ett par svenska fiskelag ägnar sig numera åt storbackefiske efter långa i Nordsjön. Fångstkvoten för år 1985 är 200 ton i EG:s nordsjözon. För storbackelånga tillämpas ett system med fasta pristillägg som f n uppgår till 2:00 kr per kg för långa utan huvud och 1:70 per kg för långa med huvud. Pristillägget föreslås bli uppräknat till 2:10 resp 1:80 kr per kg.

7.6 Kostnader för regleringen 1985/86 7.6.1 Kostnaden för den löpande regleringen

Direkt avgörande för kostnaderna för prisregleringen på fisk är prisutvecklingen på såväl den nationella som den inter- nationella marknaden för fisk och fiskprodukter. Det innebär att jordbruksnämnden i god tid inför det kommande reglerings— året har att göra prognoser för marknadsutvecklingen. Sådana prognoser är dock mycket svåra att göra med hänsyn till framför allt den stora inverkan de internationella priserna har främst på sill och torsk. Nämnden har vidare att göra en bedömning av storleken av pristilläggsberättigade kvantiteter för fiskslag som ej omfattas av normkvantitet.

Mot bakgrund av de gjorda marknadsbedömningarna, de föreslagna normpriserna samt normkvantiteten för sill/strömming har kost— naderna för pristilläggen för normprissatta fiskslag uppskattats till 75 milj kr. Härav får högst 57 milj kr användas för pris- tillägg på sill. Till kostnaderna för rörliga pristillägg kommer 5,4 milj kr för att finansiera trygghetspaketet för yrkesfiskare. För täckande av Svensk Fisks kostnader av överskottshanteringen har beräknats åtgå 7 milj kr. Av de föreslagna formerna för det övriga stödet har beräknats 0,85 milj kr för det regionala stödet på ostkusten, 2,4 milj kr för pristillägg på sötvattens- fisk och fraktstöd för skräpfisk. Kostnaderna för fasta pris- tillägg på makrill , kok— och råräka samt storbackelånga har beräkants till 2,6 milj kr.

. Den sammanlagda kostnaden för prisregleringen beräknas komma att uppgå till ca 93 milj kr.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1984/85: 143 208

7.6.2 Kostnader för utplantering

Jordbruksnämnden föreslår att 2,315 milj kr utgår ur prisreg— leringskassan för att bestrida kostnader för utsättning av laxfisk och ål under regleringsåret 1985/86. Kostnaderna bör .i stort sett fördelas enligt det förslag som framlagts av fiskets förhandlingsdelegation. Enligt detta bör 1,6 milj kr användas för utsättning i insjöar, 0,53 milj kr för utsättning av ål på ost- och sydkusten och 0,16 milj kr för utsättning av ål på västkusten. För utsättning av hummer bör anslås 25 000 kr. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att till regeringen avge förslag i frågan. Härvid bör ärendet beredas inom styrelsen i en särskild grupp med representanter för fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden och Sveriges fiskares riksförbund.

.7.6.3 Jordbruksnämndens uppbördskostnader

Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll av pris- regleringsavgiften beräknas uppgå till 0,5 milj kr för det kommande regleringsåret. Dessa kostnader bör som hitills få täckas med medel ur prisregleringskassan.

7.6.4 Svensk Fisks kostnader

Nämnden föreslår att kostnaderna för Svensk Fisks administration och upplysningsverksamhet, som av föreningen beräknats till ca 7,4 milj kr, får täckas genom de ränteintäkter som uppkommer hos föreningen eller konjunkturutjämnignsfonden. I den mån dessa inte räcker till bör erforderligt medelsbehov få täckas genom uttag ur fonden.

7.6.5 Regleringens totalkostnader

De sammanlagda kostnaderna för regleringen under 1985/86 inkl administrations- och uppbördskostnader samt medel till ut- sättning beräknas komma att uppgå till ca 103 milj kr.

7.7 Regleringens finansiering under 1985/86

Regleringsföreningen Svensk Fisk föreslås för den löpande pris- regleringsverksamheten för 1985/86 tillföras 75 milj kr ur prisregleringskassan för fisk varav högst 57 milj kr för sill. Vidare bör kostnaden för trygghetsförsäkringen få täckas med medel ur kassan. Kostnaderna för utplantering samt jordbruks- nämndens uppbördskostnader föreslås ävenledes täckas med medel ur prisregleringskassan. Kostnaderna för överskottshanteringen samt ovan angivna övriga former av stöd bör få täckas med medel ur Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond. De kostnader för pristilläggen som överstiger 75 milj kr samt de kostnader för föreningens administration etc som överstiger ränteintäkterna bör ävenledes få täckas med medel ur konjunkturutjämningsfonden.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1984/85:143 209

Inkomsterna i prisregleringskassan under nästkommande reglerings— år kan beräknas till ca 62 milj kr. Härtill kommer ränteintäkter på i kassan innestående medel, vilka kan beräknas till ca fem milj kr. Ränteintäkterna i Svensk Fisks konjunkturutjämnings- fond kan beräknas till ca sex milj kr. Detta belopp kan dock beräknas komma tas i anspråk för att täcka Svensk Fisks admini- strationskostnader etc.

Ovannämnde förslag till finansiering innebär att ur jordbruks— nämndens prisregleringskassa skulle användas 83 milj kr, vilket beräknas överstiga intäkterna i kassan med ca 17 milj kr. Be- hållningen i kassan skulle därmed komma att uppgå till ca 41 milj kr per den 1 juli 1986. Ur Svensk Fisks konjunktur- utjämningsfond skulle komma att tas i anspråk ca 14,5 milj kr utöver räntan på medlen i konjunkturutjämningsfonden. Behåll- ningen i fonden per den 1 juli 1986 skulle därmed komma att uppgå till ca 26 milj kr. Disponibla tillgångar per den 1 juli 1986 skulle därmed komma att uppgå till 67 milj kr. Härtill kommer för regleringsåret 1986/87 intäkter i form av prisreg— leringsavgifter och räntor på sammanlagt 68 milj kr.

8. Övriga frågor

Enligt regeringens inledningsvis nämnda beslut av den 29 november 1984 bör jordbruksnämnden efter överläggningar med de bägge delegationerna föreslå åtgärder som innebär att exportmöjlig— heterna för beredda produkter tas till vara. Nämnden bör vidare föreslå från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder för de fall avräkningspriset överstiger normpriset. Nämnden bör också redo- visa förutsättningarna för en fördelning av normkvantiteten för sill på dels kuststräckor, dels storleksgrupper. Vid ut- formningen av nämndens förslag bör hänsyn slutligen tas till att det bör kunna tillämpas i ett system med samordnad första— handsmottagning av fisk.

8.1 Exportmöjligheter för beredda produkter

Av regeringens beslut den 29 november 1984 framgår att lägsta- priset vid vissa tillfällen anses ha haft negativa konsekvenser för den svenska fiskberedningsindustrins möjligheter att exporter beredd vara. Enligt normprissystemets utformning finns nämligen endast ett lägstapris, vilket således gäller vid försäljning till såväl inhemsk industri som vid export. Det kan innebära att den svenska industrin kan få betala ett högre råvarupris än konkurrerande beredningsindustrier i andra länder och därmed inte vara konkurrenskraftig.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning har de av Svensk Fisk fastställda lägstapriserna varit marknadsanpassade, d v 5 det har varit möjligt att exportera sill även i situationer när marknadspriserna varit låga. Detta visas inte minst av att

• Sida 210
•  Original

Prop. 1984/85: 143 210

4.

de av Svensk Fisk övertagna kvantiteterna under innevarande regleringsår varit mycket små. Skulle särskilda lägstapriser införas för de kvantiteter som exporteras i beredd eller oberedd form eller skulleexportenav beredda produkter stödjas på annat sätt skulle den svenska konservindustrin komma i ett ofördel- aktigt konkurrensläge gentemot motsvarande industrier i andra länder. Har exporten av beredda produkter haft svårt att kon- kurrera prismässigt torde en lösning av problemen kunna sökas i bättre rationalisering och samordning i beredningsindustrin. För genomförandet av rationaliseringsåtgärder finns bl a till- gång till fördelaktiga fiskberedningslån.

8.2 Ur konsumentsynpunkt påkallade åtgärder

Enligt riksdagens beslut om riktlinjerna för prisregleringen på fisk (prop 1977/78:112) utgör konsumenternas intresse av att kunna köpa fisk och fiskprodukter av bra kvalitet till rimliga priser en av utgångspunkterna för fiskprisernas av— vägning. Därför skall, om priset till producent överstiger normpriset, från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder vidtas. Enligt den arbetsgrupp som utredde normprissystemets tekniska utformning kan fiskpriserna på den svenska marknaden stiga antingen på grund av att den svenska fiskeflottans fångster är små i förhållande till efterfrågan eller på grund av att den internationella prisnivån på fisk är hög. De motåtgärder som kan sättas in mot prisstegringar får ses mot denna bakgrund. De kan enligt arbetsgruppen delas in i två huvudgrupper, näm- ligen åtgärder som tar sikte på att öka utbudet av fisk på den inhemska marknaden och åtgärder som direkt inriktas på att sänka priset.

Under de senaste åren har under långa perioder priserna på såväl torsk som kokräka legat över respektive normpris. Vad gäller torsk torde anledningen till de höga priserna i första hand vara höga internationella priser medan ifråga om kokräka de svenska fiskarnas fångster varit låga. Jordbruksnämnden har inte funnit det möjligt att med tillgängliga medel pressa ned priserna till normprisnivå. När det gäller torsk har detta bl a berott på att exportförsvårande åtgärder motverkats av möjligheten att landa i utländska hamnar.

Det torde kunna konstateras att normprissystemet på denna punkt inte fungerat tillfredsställande.

Jordbruksnämnden och de båda delegationerna har nu enats om att föreslå att kokräka under det kommande regleringsåret ej skall åsättas normpris. I stället föreslås att ett fast pris- tillägg med 2 kr/kg skall utgå. Denna åtgärd kommer förhopp- ningsvis att medföra en stimulans till ökade fångster av kok- räka, vilket bör kunna komma konsumenterna till godo i form av ökade fångster och därmed lägre priser. I fraga om torsk bör

• Sida 211
•  Original

Prop. 1984/85: 143 21 I

kunna bortses från prisrörelser i närheten av normpriset. Därför föreslås att pristillägg ej bör utgå om det beräknade pristill- lägget uppgår till 12 öre/kg eller mindre. Även om detta för- slag inte innebär en ökad tillförsel av torsk bör förslaget komma konsumenterna till godo genom att kostnaderna för pris- tilläggen på torsk bör minska, vilket i sin tur bör minska medelsbehovet. Nämnden vill i detta sammanhang peka på att även för regleringsåret 1985/86 föreslås ett högre normpris på torsk under första hälften av regleringsåret, vilket bör öka tillförseln under denna period. Några ur konsumentsynpunkt påkallade åtgärder under regleringsåret 1985/86 utöver de nu föreslagna åtgärderna för kokräka och torsk förutses nu inte.

8.3 Förutsättningar för en uppdelning av normkvantiteten på sill.

Under den korta tid som varit tillgänglig för överläggningar har jordbruksnämnden inte funnit det möjligt att utreda förut- sättningarna för en uppdelning av normkvantiteten för sill på såväl storlekar som kuststräcka. Nämnden och delegationerna har därför enats om att frågan skulle utredas under våren 1985. Nämnden avser således att senare återkomma till denna fråga.

8.4 Tillämpning av prisregleringen i ett system med samordnad förstahandsmottagning.

Enligt förhandlingsuppdraget bör nämnden vid utformningen av sitt förslag ta hänsyn till att det bör kunna tillämpas i ett system med samordnad förstahandsmottagning av fisk, där pris- stöd endast lämnas för den fisk som levereras till en mottagare som har anslutit sig till en gemensam organisation för samord— ning av försäljningen och distributionen av fisk och fisk- produkter. Nämnden har i första hand sett detta som en teknisk fråga. Enligt regleringsföreningen Svensk Fisk, som handhar utbetalningen av pristilläggen bereder det inga tekniska problem att betala ut pristillägg endast till de fiskare som lämnar sin fisk till mottagare anslutna till en sådan organisation. Enligt nämndens uppfattning torde det närmast ankomma på re- geringen att avgöra när en samordningsorganisation uppfyller de krav som kan komma att ställas på en sådan organisation och huruvida de medlemmar som anslutit sig till organisationen kan anses som fullvärdiga medlemmar.

9. Översyn av normprissystemet

Mot bakgrund av de svårigheter inom fiskerinäringen som kulmi- nerade under mitten av 1970-talet tillsatte regeringen den s k fiskerikommittén. I kommitténs förslag, som framlas 1977, intog normprissystemet en framträdande plats. Systemet skulle bl a ge möjlighet för fiskarna att uppnå en större trygghet genom att ett inkomstmål infördes. Normprissystemet trädde i kraft den 1 juli 1981 och har sålunda tillämpats i snart fyra år. Grunderna för systemet och dess tillämpning utformades

• Sida 212
•  Original

Prop. 1984/85: 143

I-J _. PJ

emellertid för snart tio år sedan. Förhållandena inom fisket var då i vissa viktiga avseenden annorlunda, bl a var exporten betydligt mindre. Det har också visat sig att tydliga målkon- flikter finns mellan systemets inkomstmål och tolkningen av produktionsmålet. Även ifråga om vissa andra förhållanden, t ex behandlingen av priser som överstiger normpriser finns behov av en grundligare översyn.

Mot denna bakgrund föreslår jordbruksnämnden och delegationerna att normprissystemet görs till föremål för en ingående översyn.

10. Hemställan Med hänsyn till det ovan anförda hemställer jordbruksnämnden

1. att prisregleringen för fisk under budgetåret 1985/86 utforma: på sätt som ovan föreslagits,

2. att normpriser och normkvantiteter fastställs på sätt som ovan föreslagits,

3. att nämnden beviljas på angivna grunder utbetala 75 milj kr till Svensk Fisk för kostnader för pristillägg under tiden 1 juli 1985 - 30 juni 1986,

4. att nämnden bemyndigas begränsa kostnaderna för pristillägg på sill till högst 57 milj kr,

5. att nämnden bemyndigas medge att pristillägg för torsk ej utbetalas om pristillägget understiger 13 öre/kg för en viss regleringsperiod,

6. att nämnden bemyndigas lämna tillstånd för att ovan angivna fasta pristillägg får utgå på sötvattensfisk, kok- och rå- räka, makrill och storbackelånga,

7. att regionalt fraktstöd på ostkusten lämnas med sammanlagt högst 0,85 milj kr enligt bestämmelser som får beslutas av nämnden,

8. att fraktstöd för s k ogräsfisk från insjöarna får lämnas

med sammanlagt högst 0,02 milj kr enligt bestämmelser som får beslutas av nämnden,

9. att jordbruksnämnden bemyndigas medge att Svensk Fisk får ta i anspråk medel ur konjunkturutjämningsfonden utöver det föreslagna beloppet för överskottshantering efter pröv- ning av jordbruksnämnden,

10. att nämnden bemyndigas medge Svensk Fisk att disponera hela behållningen i konjunkturutjämningsfonden för kostnaderna för regleringen,

• Sida 213
•  Original

Prop. 1984/85 : 143

IJ .. '.'.)

11. att nämnden bemyndigas meddela närmare bestämmelser om pristillägg,

12. att nämnden bemyndigas bestrida kostnaderna för fiskarnas trygghetspaket med 5,4 milj kr,

13. att regleringen av import och export av fisk för budgetåret 1985/86 bestäms på samma sätt som under innevarande budgetår,

14. att i förekommande fall högst en milj kr av de fettvaru- avgifter som tas ut vid härdning av sillolja av inhemskt ursprung med avdrag för vad som kan beräknas återbetalas vid export överförs till prisregleringskassan för fisk.

Detta ärende har på föredragning av avdelningsdirektören Holmberg avgjorts av generaldirektören och ledamöterna Alamaa, Brangmo, Dockered, Ekberg, Eriksson och Fringel. Därvid har även av- delningschefer Sjö och Öjeheim närvarit.

& !( ff?

Ingy/r Lindström

Lars Ho mberg

• Sida 214
•  Original

Prop. 1984/85: 143 214

v..-.-c5cå R..;isuazorn Bi laga 1 17.1: 1985-02-27

Crn

Normprissystemets utfall 1983/

Normprissystemet infördes budgetåret 1981/82 och har således tillämpats hittills under tre hela budgetår. Redogörelse för ut- fallet av regleringen 1981/82 resp 1982/83 finns som bilaga till nämndens regleringsskrivelse inför budgetåret 1983/84 resp 1984/85.

Enligt riksdagens beslut justerades normpriserna upp med i genom- snitt 9 % 1983/84 jämfört med året innan. Enligt jordbruksnämndens bedömning skulle kostnaden för pristilläggen inom normprissystemet uppgå till lägst 68 milj kr och högst 82 milj kr. Av nedanstående sammanställning framgår de prognostiserade normpriserna. Budget- året 1983/84 erhöll fiskarna i pristillägg 75 % av skillnaden mellan normpris och marknadSpris vad gäller andra fiskslag än sill. För sill var motsvarande andel 70 %.

Bedömt Faktiskt marknadspris marknadspris Normpris 1983/84 1983/84 1983/84 Stor sill . 1:95 2:04 2:98 Liten sill 1:63 1:53 2:31 Torsk 3:50-4:00 4:32 4:27 Kokräka 30:00 46:02 32:85 Övriggrupp I 4:00 4:13 5:70 Övriggrupp II 5:00 6549 7:10 Övriggrupp III 9:00 10:11 14:08 Övriggrupp IV 2:00 2:26 2:85

Som framgår av sammanställningen överensstämde prognosen totalt för sill nära_med det faktiska marknadspriset. Sillpriset låg kvar på ungefär samma låga nivå som året innan. Marknadspriset för stor sill blev 9 öre högre än det förväntade medan marknads- priset för liten sill blev 10 öre lägre än det förväntade. Torsk- priset utvecklades gynnsammare än prognosen. Pristillägg för torsk kom att utbetalas endast under några månader av budgetåret. Den faktiska pristilläggsutbetalningen för torsk stannade vid 2,1 milj kr att jämföras med motsvarande prognos på minst 7,9 milj kr. Även för kokräka blev priserna gynnsammare än prognosen. För kok— räka utbetalades inga pristillägg 1983/84. Prognosen hade här 1,8 milj kr. Övriggrupperna hade prognostiserats att kosta 6,9 milj kr i pristillägg men kom i verkligheten att kosta 3,8 milj kr.