Beslut vid regeringssammanträde 1991-02-14

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. I uppdraget ingår också att behandla frågan om produktansvar för skador orsakade av elektricitet.

Uppdraget bör redovisas senast den 15 november 1991.

Bakgrund

Statens energiverk är ansvarig myndighet rörande säkerheten för person- och egendomsskador vid produktion, distribution och användning av elektrisk kraft. Verket utfärdar erforderliga säkerhetsföreskrifter med stöd av lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar -- ellagen -- och av regeringen meddelade förordningar. Verket utövar även viss tillsyn av att föreskrifterna efterlevs, främst sådana av rikstäckande karaktär (för järnvägar m.m.). Den regionala myndighetstillsynen utövas av statens elektriska inspektion. Statens energiverk är chefsmyndighet för inspektionen.

Energiverkets och inspektionens ansvar gäller elsäkerheten i all verksamhet, såväl i bostäder, lokaler, fritidsanläggningar m.m. som på arbetsplatser. Verksamheten bedrivs i samarbete med arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen, konsumentverket m.fl. myndigheter och med ett antal näringslivs- och arbetstagarorganisationer.

Vid sidan av statens energiverk och statens elektriska inspektion har även andra grupper ansvar för att elanläggningar och elutrustning konstrueras och sköts så att föreskrivna säkerhetskrav uppfylls. Detta gäller bl.a. anläggningsägare, elinstallatörer, eldistributörer, besiktningsmän och konstruktörer.

Statens energiverk har i en skrivelse till industridepartementet den 27 november 1990 tagit upp elsäkerhetsarbetet. Verket framhåller där att den snabba ökningen av elförbrukningen, särskilt under 1970- och 1980-talen, och den teknsika utvecklingen på området efter hand gjort det allt svårare att med tillgängliga resurser på ett tillfredsställande sätt fylla de uppgifter som åvilar säkerhetsmyndigheten.

Utvecklingen inom elsäkerhetsområdet påverkas också starkt av de europeiska integrationssträvandena. Ett närmare samarbete med EG kommer att medföra att den svenska regleringen inom området måste anpassas till den europeiska.

Mot här angiven bakgrund finns det anledning att genomföra en översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets fram tida omfattning och organisation. Översynen bör göras av en särskild utredare.

I översynen bör också ingå en särskild fråga inom elsäkerhetsområdet, som nu behöver lösas inför ett vidgat europeiskt samarbete. Den gäller det s.k. produktansvaret för skador orsakade av elektricitet. Inom EG gäller ett direktiv från år 1985 om produktansvar, varmed avses det skadeståndsansvar som i första hand tillverkare och importörer har för skador som vållas av säkerhetsbrister i produkter. I EG-direktivet anges uttryckligen att bland de ''produkter'' som omfattas ingår elektricitet.

I januari 1990 offentliggjorde justitiedepartementet en rapport (Ds 1989:79) med förslag till en svensk produktskadelag enligt samma principer som EG-direktivet. Det svenska förslaget omfattade inte elektricitet som produkt. I stället hänvisades till att ansvaret för skador orsakade av elektrisk ström från en elektrisk anläggning i första hand regleras i ellagen (promemorian s. 65 och 241). En lagrådsremiss på grundval av promemorian och remissynpunkter väntas bli framlagd inom kort.

Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen om produktansvar har varit att annan reglering i sak än den som gäller enligt EG-direktivet bör komma i fråga endast om det finns starka skäl för det. Det torde därför vara lämpligt att även i Sverige ha regler om skadestånd för skador orsakade av elektricitet som ''produkt'' enligt principerna i EG-direktivet. Däremot torde det -- som också har förutsatts i det svenska lagstiftningsärendet -- vara lämpligast att skadeståndsfrågorna i samband med elektrisk ström regleras i ett sammanhang i ellagen. Vad som nu behöver göras är att utarbeta förs lag till hur den nuvarande skadeståndsregleringen i ellagen bör kompletteras för att åstadkomma harmonisering med EGs regler i det berörda avseendet. Detta kan lämpligen ske inom ramen för översynen av elsäkerhetsarbetet.

Regeringen har nyligen i en proposition om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslagit att en ny näringspolitisk myndighet bildas för teknik-, industri-, energi- och regionalpolitik. Den nya myndigheten föreslås bildas den 1 juli 1991. Statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för teknsik utveckling avses samtidigt att läggas ned. I avvaktan på översynen av det svenska elsäkerhetsarbete ts framtida omfattning och organisation avses elsäkerhetsfrågor utgöra ett arbetsområde inom den nya näringspolitiska myndigheten.

Utredarens uppdrag bör vara att utreda det svenska elsäkerhetsarbetet. Utredaren bör behandla såväl verksamhetens omfattning och inriktning som dess organisation och finansiering. Utredaren bör lämna förslag på vilken myndighet som skall ha huvudmannaskapet för elsäkerhetsfrågor och därvid analysera möjligheterna att lägga huvudmannaskapet på annan myndighet än den nya näringspolitiska myndigheten. Som utgångspunkt bör gälla att en långsiktigt tillfredsställande elsäkerhetsnivå upprätthålls. Härvid bör särskilt beaktas de krav som ett närmare samarbete med EG ställer på elsäkerhetsområdet och vilka resurser som krävs för ett ökat Europasamarbete. Det bör även analyseras vilka effektivitetsvinster som kan uppnås genom sam verkan med andra länder när det gäller utformning av säkerhetsregler, marknadskontroll av elmateriel m.m. Både statliga organs och andra organisationers och aktörers insatser bör beaktas.

Utredaren bör också lämna förslag till lösning av den skadeståndsfråga som behandlades tidigare.

Utredaren bör belysa ansvarsfördelning, samspel och möjliga effektiviseringsåtgärder mellan statens energiverk, statens elektriska inspektion, andra myndigheter och organisationer med uppgifter som berör elsäkerheten.

Elsäkerhetsområdet har många aktörer. De viktigaste för utredningen är statens energiverk, statens elektriska inspektion, Svenska El verksföreningen, Riksförbundet Energileverantörerna, Elektriska Nämnden, SEMKO AB, Svenska Elektriska Kommissionen och Elektriska In stallatörsorganisationen.

Andra organisationer som bör vara aktuella i utredningen är Kraftverksföreningen, Vattenfall, Föreningen för Industriell Elteknik, Skogsindustriella standardiseringsgruppen, AB Svensk Anläggningsprovning, statens provningsanstalt och berörda fackliga organisationer.

Berörda myndigheter är vidare arbetarskyddsstsyrelsen, yrkesinspektionen, konsumentverket, boverket, järnvägsinspektionen, sprängämn esinspektionen, socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet.

Utredaren bör också belysa möjligheter till avreglering av statlig verksamhet och att överföra uppgifter från myndigheter till andra organisationer.

I sitt arbete bör utredaren eftersträva en bred samverkan med berörda myndigheter, fackliga och andra organisationer samt näringslivet.

Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir 1984:5) samt direktiven angående beaktande av EG-aspekter (dir 1988:43)

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)