Beslut vid regeringssammanträde 1991--12--19

Chefen för kulturdepartementet anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att utarbeta förslag om dialekt- och ortnamnsarkivens samt svenskt visarkivs framtida verksamhet och organisation.

Bakgrund

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) bildades år 1970 genom att Stiftelsen Svenskt visarkiv ombildades till en statlig institution och ställdes under en gemensam styrelse tillsammans med dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, ortnamnsarkivet i Uppsala samt dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Senare har till myndigheten förts dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (1971), dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (1974 och 1979) samt de båda vetenskapliga projekten Ordbok över Sveriges dialekter och Ordbok över Sveriges medeltida personnamn (1984).

DOVA har till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut material om dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folkmusik, folkminnen och den svenska jazzens historia samt att avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till namn på allmänna kartor.

Regeringen gav den 15 oktober 1987 statskontoret uppdraget att i samråd med riksrevisionsverket (RRV) genomföra en översyn av samtliga statliga myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100 anställda. Översynen syftade bl.a. till att med utgångspunkt i myndigheternas verksamhet lämna förslag om myndigheter som statskontoret bedömde lämpliga för fortsatt utredning. I rapporten (1988:23) föreslog statskontoret i fråga om DOVA-arkiven att det borde utredas om dessa organisatoriskt kunde knytas till universiteten på de orter, till vilka de är förlagda.

Mot denna bakgrund gav regeringen den 23 februari 1989 statskontoret i uppdrag att i enlighet med statskontorets förslag och efter samråd med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utreda möjligheterna och formerna för att knyta verksamheten vid DOVA till högskolans organisation. Statskontoret har redovisat sina förslag i rapporten (1990:10) Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en administrativ anknytning till högskolan. Rapporten har remissbehandlats.

Statskontoret konstaterade att verksamheten vid DOVA har merparten av sina funktionella samband och kontakter med institutioner för forskning och forskarutbildning inom högskolan eller med amatörinriktad hembygdsforskning. Enligt statskontoret har DOVA i sin egenskap av myndighet en alltför vagt utformad ledningsfunktion för verksamheten sådan den bedrivs i dag. Statskontoret föreslog att DOVA administrativt knyts till universitetet i Uppsala.

Vid remissbehandlingen framkom synpunkter som gjorde att utbildningsministern i budgetpropositionen 1991 (bil. 10 s. 286) inte fann det helt tillfredsställande att ta fasta enbart på de administrativa frågorna i myndighetens verksamhet utan att ytterligare överväganden behöver göras om den framtida organisationen av den verksamhet som DOVA bedriver.

Uppdraget

Statskontorets utredning och den därefter genomförda beredningen av DOVA har skett utifrån ett perspektiv som i huvudsak varit inriktad på myndighetens administrativa och organisatoriska villkor. Erfarenheterna från den beredningen anger att en fortsatt utredning av DOVA bör omfatta ett breddat perspektiv som också omfattar överväganden om arbetets inriktning och målen för verksamheterna vid de olika arkiven som ingår i myndigheten.

Den gemensamma huvuduppgiften för DOVA är att samla, vetenskapligt bearbeta och publicera material inom resp. ansvarsområde. Denna verksamhet är av betydelse för å ena sidan den forskning och undervisning som bedrivs vid universitetsinstitutionerna med anknytande inriktning -- nordiska språk (och motsvarande) samt etnologi och folklivsforskning. Å den andra är den av betydelse för de kulturinstitutioner som har till uppgift att bevara och levandegöra kulturarvet -- museer på regional och central nivå liksom kulturmiljövårdens organisation. För ortnamnsarkivet i Uppsala tillkommer dessutom att arkivet har en egen myndighetsutövande roll inom den offentliga ortnamnsvården.

De sakområden och discipliner som DOVA-arkiven representerar är samtidigt i flera fall relativt små och smalt dimensionerade inom de olika organisationerna. Det gäller såväl i fråga om de enskilda DOVA-arkiven, flera av de aktuella universitetsinstitutionerna eller de enheter inom museerna och kulturmiljövården som sysslar med dialekter, ortnamn, musik och visor.

En fortsatt översyn av DOVA bör grundas på överväganden om hur man bäst kan främja det samlade arbetet med arkiv, forskning, undervisning och bevarande i fråga om dialekter, ortnamn och visor i landet. Mot en sådan bakgrund bör statskontorets tidigare utredningsförslag och uppställda organisationsalternativ prövas och de avgivna remissyttrandena utvärderas.

Utredaren bör också förutsättningslöst pröva även andra organisationsalternativ, som kan innebära såväl en bibehållen samlad DOVA-myndighet som en anknytning till andra myndigheter. En utgångspunkt bör vara frågan om verksamhetsområdena kan vinna i styrka och kvalitet på att skilda delar av DOVA-arkiven samordnas med ämnesmässigt och geografiskt närstående myndigheter, t.ex. universiteten, museiväsendet och riksantikvarieämbetet.

Ortnamnsverksamheten inom DOVA är givetvis av betydelse för den samlade offentliga hanteringen av frågor om ortnamn t.ex. vid lantmäteriverkets ortnamnsråd. Om det är motiverat utifrån arbetets slutsatser i övrigt bör utredaren redovisa bedömningar avseende hela eller delar av den statliga organisationen för ortnamnsfrågor. Utredaren skall därvid beakta vad riksdagen nyligen anfört om ortnamnsvård (1991/92:KrU3).

Utredningsarbetet

Den särskilde utredaren bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredningsarbetet bör utföras i kontakt med berörda myndigheter och organisationer. Utredaren bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, och bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredningsuppdraget bör redovisas senast den 1 juni 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kulturdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lägga fram förslag om den framtida verksamheten och organisationen vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag, Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)