Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-07

Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag om organisationen av en ny central näringspolitisk myndighet och förbereda inrättandet av denna.

Utredaren skall utgå från de förslag som regeringen har redovisat i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt.

Förutom vad som har angetts i propositionen skall utredaren beakta vad jag i det följande anför samt de övriga beslut som riksdagen och regeringen lägger till grund för verksamheten.

Bakgrund

Regeringen har i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslagit att en ny myndighet för näringspolitiska myndighets uppgifter på central nivå skall inrättas den 1 juli 1991.

Regeringen har vidare föreslagit att statens energiverk (STEV), statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU) skall läggas ned den 30 juni 1991.

Näringspolitiken innefattar ett stort antal samhällsområden. Den nya centrala myndighetens främsta uppgifter bör avse teknik-, industri-, energi- och vissa regionalpolitiska frågor. I den näringspolitiska propositionen slås fast att uppgifterna för en ny myndighet bör vara att bidra till en miljöanpassad ekonomisk tillväxt, öka näringslivets konkurrenskraft, bidra till att skapa fungerande marknader samt verka för en säker tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi i landet. Myndigheten skall främja utvecklingen av ett på lång sikt livskraftigt näringsliv och medverka till en balanserad regional utveckling. Myndigheten skall också medverka till den fortgående omställningen av energisystemet. Internationaliseringen bör ges en ökad vikt i myndighetens verksamhet.

Myndigheten skall verka för miljöhänsyn och energieffektivitet. Insatserna för att främja näringslivets utveckling och bidra till en god regional balans skall främst inriktas på de små och medelstora företagen.

SIND, STU och STEV har i dag delvis olika uppgifter inom det näringspolitiska området. Vissa av dessa uppgifter får ökad tyngd i den nya myndigheten, andra uppgifter minskar eller bortfaller helt och nya tillkommer. Vidare skall kompetens inom olika områden (forskning och utveckling, teknikbaserat nyföretagande och produktutveckling, kommersiella bedömningar, energieffektivitet, regional utveckling, utredningar osv.) integreras för att myndighetens arbete på ett optimalt sätt skall främja den ekonomiska tillväxten i landet.

Utgångspunkter för myndighetens organisation

Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer för den näringspolitiska myndighetens verksamhet och arbetsuppgifter.

Den nya myndighetens verksamhet skall utöver nyss nämnda mål och riktlinjer ha som utgångspunkter minskad detaljreglering samt decen tralisering. Åtgärder som skall genomföras bör följas upp och utvärderas av myndigheten. En förbättrad samverkan och samordning mellan myndigheter med näringspolitiska uppgifter skall eftersträvas.

Myndigheten bör ges en flexibel organisation som medger successiva förändringar efter hand som arbetsuppgifterna förändras och utvecklas. En organisation med så få beslutsnivåer som möjligt bör också eftersträvas. Inom flera arbetsområden kan det vara lämpligt att organisera arbetet i projekt. Följande huvudområden för myndighetens verksamhet kan anges:

• Teknisk forskning och utveckling med inriktning på näringslivs- och energifrågor
• Småföretagsfrågor
• Regional utveckling
• Tillförsel och användning av energi
• Energidistributionsfrågor och koncessioner för ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap
• Näringspolitiska utredningar och utvärderingar
• Frågor med anknytning till den internationella utvecklingen.

Inom myndigheten bör också finnas resurser för administration och information. Verksledningen bör åstadkomma en effektiv samordning av myndighetens olika arbetsuppgifter samt samordna verksamheten med andra myndigheter, organisationer m.fl.

Beträffande myndighetens arbetsuppgifter och resurser för dessa bör följande utgångspunkter gälla för utredaren. De tal som jag i det följande anger beträffande personalbehovet för den nya myndighetens olika verksamhetsområden bör vara riktmärken. Det bör stå utredaren fritt att inom den givna totalramen föreslå vissa mindre omprioriteringar mellan olika verksamheter om detta skulle visa sig vara ändamålsenligt.

Genom att så långt som möjligt decentralisera funktioner och arbetsuppgifter från myndigheten till olika regionala myndigheter och organ och genom nya former för regional samverkan kan behovet av resurser centralt minskas.

Teknisk forskning och utveckling

Myndigheten skall genom stöd till teknisk forskning och utveckling skapa goda förutsättningar för industriell utveckling och förnyelse samt genomföra programmet för teknisk forskning och utveckling som i dag administreras av STU. Myndigheten skall vidare ha det övergripande ansvaret för energiforskningsprog rammet som enligt 1990 års forskningspolitiska beslut åvilar STEV. Detta program syftar främst till att stödja kompetensuppbyggnad på områden som är av betydelse vid omställningen av energisystemet. Därtill skall myndigheten överta det direkta ansvaret för genomförande av väsentliga delar av energiforskningsprogrammet som för närvarande åvilar STEV och STU. Också ansvaret för det stöd till utveckling av ny teknik som lämnas av STEV från energiteknikfonden bör övertas av den nya myndigheten. Det är önskvärt att detta stöd samplaneras med verksamheten inom ramen för energiforskningsprogrammet. Vidare bör beaktas vad som i proposition 1989 /90:90 om forskning (s. 444) anfördes om behovet av utvärderingar av vetenskaplig kvalitet och energipolitisk relevans.

Det är angeläget att en närmare integration kan nås mellan FoU på energiområdet och övrig teknisk FoU i den nya myndigheten. De samo rdningsfördelar inom olika teknikområden som är möjliga att åstadkomma genom myndighetens ansvar för båda dessa verksamheter bör tas till vara.

Det är en viktig uppgift för den nya myndigheten att främja internationaliseringen av forskning och utveckling. Myndigheten bör sträva efter en samordning av FoU-verksamheten inom energiområdet med övrig FoU-verksamhet. Därigenom underlättas svenskt deltagande i internationellt samarbete.

För närvarande har STU och STEV en viktig uppgift när det gäller att överblicka landets tekniska kompetensbas och att främja samarbe te mellan olika kompetenser och intressenter i FoU-systemet. Ökade krav på tvärvetenskapliga insatser förutsätter att formerna för samarbete mellan industri och forskning ständigt utvecklas. Den nya myndigheten bör utveckla de nätverk som är nödvändiga i myndighetens arbete med bl.a. forskning och utveckling. En väsentlig uppgift för den nya myndigheten blir därvid att utveckla former och medel för att nå ut med nya tekniska lösningar, tekniktilllämpningar m.m. till företag, kommuner m.fl. De insatser som görs för FoU bör i ökad grad tas tillvara för teknikbaserat nyföre tagande.

Det är vidare angeläget att den nya myndigheten samordnar sina insatser med övriga aktörer inom det svenska FoU-systemet, bl.a. det teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). En viktig uppgift för den nya myndigheten är att stödja industriellt motiverade grundfors kningsprojekt. TFRs uppgift är att utifrån inomvetenskapliga kriterier stödja projekt av grundforskningskaraktär. Det är därför ange läget att den nya myndigheten och TFR finner former för en nära samverkan när det gäller myndighetens planering och genomförande av bl.a. ramprogram för kunskapsutveckling.

Den tekniska kompetensen inom forsknings-, utvecklings- och demonstrationsområdet bör hållas samman i särskilda avdelningar och orga niseras teknikområdesvis. FoU-avdelningarna bör omfatta totalt ca 110 årsarbetskrafter. Verksamheten vid FoU-avdelningarna bör genom föras i samverkan med andra verksamheter inom myndigheten som t.ex. energieffektivisering, företagsutveckling och åtgärder för regio nal utveckling. Utredaren bör redovisa vilka verksamheter, särskilt på utvecklingssidan, som bör kunna decentraliseras till regionala organ.

Den internationella verksamheten, bl.a. deltagande i teknikorienterade delar av EGs forskningsprogram samt det europeiska samarbete inom Eureka och COST bör också samordnas inom myndigheten. Den nya myndigheten bör också biträda regeringen med förhandlingar om de avtal som träffas med främmande länder rörande bl.a. tekniskt-vetenskapligt samarbete. Organisation och ansvarsfördelning inom myndigheten bör redovisas av utredaren.

Småföretagsutveckling och regional utveckling

Åtgärder för att generellt stödja småföretagsutveckling och för att skapa regional utveckling och balans bör samordnas.

Myndigheten bör arbeta med bl.a. rådgivningsverksamhet, utbildningsinsatser, finansieringsfrågor, marknadsbearbetning, underleverant örsprogram, teknikspridning, produktutveckling, utveckling av forskningsbaserade företag och nyföretagande, stöd till uppfinnare och arbetstagarinitierade projekt. Vid bedömning av teknikbaserade affärsidéer bör även kommersiella överväganden göras.

Den pågående integrationen i Europa bör särskilt uppmärksammas.

Branschprogrammen inom teko- och träindustriområdet upphör när nuvarande programperiod löper ut budgetåret 1991/92 resp. 1992/93 (prop. 1989/90:88 s. 66).

Arbetet med underleverantörsfrågor bör avvägas mot de insatser som görs av delegationen för verkstadsteknik (SFS 1990:805).

Myndigheten skall svara för planering, initiering m.m. av näringspolitiskt motiverade utbildn ingsinsatser med inriktning på dels enskilda företag, dels de myndigheter, organ, organisationer m.fl. som har att svara för olika n äringspolitiska utvecklingsinsatser. Organisation och samordning av dessa insatser bör redovisas av utredaren.

Den ökande ekonomiska integrationen i Västeuropa ställer krav på att myndigheten har resurser att nära följa utvecklingen inom EG på de områden som faller inom dess verksamhetsfält. Ett successivt växande engagemang i EG-frågor kan förutses. Detta gäller t.ex. deltagande i småföretagsprojekt. Det är även av vikt att följa regelutvecklingen inom EG på områden som påverkar näringslivet, t.ex. vad gäller regionalpolitiskt stöd till företag. Myndigheten bör i största möjliga utsträckning beakta möjligheter till samråd, samordning och harmonisering i sådana frågor. Utredaren bör redovisa vilka insatser och initiativ m.m. som myndigheten bör svara för.

Inom det regionalpolitiska området har stödinsatser riktade till företag och andra regionalpolitiska åtgärder successivt decentraliserats till länsstyrelserna. Mer än 80 procent av besluten om regionalpolitiskt företagsstöd fattas av dessa. Regeringen har nyligen beslutat att ge länsstyrelserna ytterligare utökade beslutsbefogenheter beträffande regionalpolitiskt företagsstöd.

Myndighetens arbete med regionalpolitiska frågor bör inriktas på beslut om regionalpolitiskt stöd till företag, godstransportstöd, uppföljning och utvärdering av företagsstöd och regional projektverksamhet och initiering av länsövergripande utvecklingsprojekt, främst sådana som är inriktade på teknik- och kompetensutveckling samt underleverantörsutveckling. Vidare bör myndigheten svara för att utbildning ges till stödhandläggarna på länsstyrelserna och på erfarenhetsöverföring mellan olika organ som arbetar med regionalt och lokalt bedrivna utvecklingsprojekt. Utredaren bör lämna förslag beträffande myndighetens insatser i dessa avseenden.

Ett EES-avtal förutses innehålla materiella regler för offentliga stödåtgärder -- i princip baserade på EGs nuvarande regelverk -- och procedurer för övervakning av tillämpningen av dessa regler. I händelse av att svenska stödprogram tas upp till granskning inom ramen för nämnda övervakningsprocedur bör myndigheten medverka i framtagandet av underlag, analyser, redovisningar m.m. av svenska stöd som faller inom dess arbetsområde. Förslag till arbetsinsatser m.m. för myndigheten i detta avseende bör redovisas.

Myndigheten bör ha juridisk och annan kompetens inom t.ex. affärsjuridik och internationell rätt på näringslivsområdet, avtals-, upphandlings- och patentfrågor, konkurs- och obeståndsärenden m.m. Även i fråga om arbetet med författningar och allmänna råd behöver myndigheten juridisk kompetens. Detta är kompetenser av betydelse för myndighetens samtliga arbetsuppgifter. Utredaren bör specificera dessa arbetsuppgifter och deras organisatoriska placering i myndigheten.

Möjligheterna att göra avsättningar till investeringsfonder har upphört i och med skattesystemets omläggning. De arbetsuppgifter som den nuvarande investeringsfondssektionen har kommer därmed successivt att minska för att inom några år upphöra helt.

Behovet av personal för arbetet med småföretagsfrågor och regional utveckling beräknar jag till ca 75 årsarbetskrafter. Utredaren bör redovisa förslag om decentralisering av åtgärder för småföretagsutveckling och regional utveckling.

Inledningsvis bör den nya myndigheten handlägga bl.a. investeringsfondsärenden samt teko- och träbranschstöd. När det gäller handläggningen av investeringsfondsären den bör utredaren redovisa storleken på erforderliga resurser -- utöver de tidigare angivna 75 årsarbetskrafterna för småföretagsfrågor och regional utveckling -- och för hur lång tid dessa behövs. Därutöver bör utredaren redovisa förslag till resursbehov för arbetet med branschstöd och hur arbetet med dessa frågor skall avslutas i enlighet med de beslut som fattats. Totalt bör resursbehovet för dessa verksamheter dock beräknas inom ramen 20 årsarbetskrafter.

Vissa energifrågor

Ett viktigt mål för energipolitiken är att trygga tillgången på el och annan energi på villkor som medger att industrins konkurrenskraft gentemot omvärlden bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin är säker tillgång på el av vital betydelse. Energipolitiken har således ett tillväxtfrämjande syfte. Samtidigt måste energisystemet anpassas till vad naturen och miljön kan bära. Centrala inslag i den pågående omställningen av energisystemet är ett ökat utnyttjande av varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor, minskade utsläpp av försurande och klimatpåverkande ämnen samt ökad effektivitet i såväl tillförseln som användningen av energi.

Statsmakterna har vid flera tillfällen beslutat om program eller andra åtgärder för att de energipolitiska målen skall kunna uppnås. Exempel härpå är det nyss nämnda energiforskningsprogrammet och programmet för hushållning med el. Ett annat viktigt inslag i energipolitiken är strävandena efter att öka kommunernas engagemang i planeringen på energiområdet. Olika administrativa och ekon omiska styrmedel har införts i syfte bl.a. att minska användningen av fossila bränslen. Därtill kommer de särskilda kraven på säkerhet och försörjningsberedskap på energiområdet.

Vidare har staten länge strävat efter att bygga upp en infrastruktur på energiområdet som skall kunna tillgodose rimliga krav på en väl fungerande tillförsel i alla delar av landet. På senare tid har ökad vikt kommit att läggas vid en effektivisering av marknadern a för de olika energislagen genom ökad konkurrens. Bakgrunden härtill är bl.a. den pågående utvecklingen i Europa mot en internationalisering av marknaderna för ledningsbunden energi.

Statens särskilda ansvar för energisystemets funktion har tagit sig uttryck bl.a. i lagstiftning om överföring och distribution av el, naturgas och fjärrvärme. För vissa el- och rörledningar gäller således koncessionsplikt. Vidare finns bestämmelser om att stora eldningsanläggningar skall vara utrustade för fastbränsleeldning. För varje kommun gäller lagstadgad skyldighet att upprätta energiplan som skall beslutas av fullmäktige i kommunen. I fråga om försörjningsberedskap för importerade bränslen finns särskild lagstiftning om skyldighet för distributörer och vissa förbrukare att hålla lager eller vidta andra beredskapsåtgärder.

För närvarande är STEV tillstånds- eller tillsynsmyndighet enligt de olika regelsystem som här angivits. STEV har också ett antal andra uppgifter av myndighetskaraktär. Dessa uppgifter skall övertas av den nya myndigheten.

Åtgärder för effektivare användning av energi är ett huvudinslag i energipolitiken. Den nya myndighetens arbete bör inriktas på att ta till vara den tekniskt och ekonom skt uppnåbara potentialen för att åstadkomma energibesparingar inom industrin, bebyggelsen och transportsektorn. Handläggningen av dessa frågor kräver kontakter främst med kraftföretagen, industrin och kommunerna. Det bör finnas en särskild funktion för dessa frågor inom myndigheten.

För att åstadkomma en effektivare energianvändning finns bl.a. följande stöd och insatser:

• Teknikupphandlingsstöd
• Stöd till utveckling och demonstration av ny energiteknik
• Informations- och utbildningsinsatser
• Stärkt forskningsanknytning.

Utredaren bör redovisa förslag beträffande sättet att organisera arbetet med frågor om effektivare energianvändning så att ett nära samarbete med andra delar av myndigheten med ansvar för näraliggande frågor -- t.ex. FoU och allmän näringslivsutveckling -- uppnås. Vidare bör förslag om decentraliseringsmöjligheter redovisas.

Jag ber äknar resursbehovet för arbetet med effektivare energianvändning till ca 15 årsarbetskrafter.

Arbetet med eldistributions- och koncessionsfrågor bör inriktas på att åstadkomma säkra och effektiva distributionssystem för energi. Vid sidan av de myndighetsuppgifter på området som redan nämnts bör myndigheten arbeta för en fortsatt rationalisering av eldistributionen och bedriva information och rådgivning till landets eldistributörer och andra energiföretag för att driva på och underlätta omställningen av energisystemet mot större effektivitet.

Utredaren bör redovisa förslag hur arbetet med dessa frågor bör organiseras samt möjligheter att till länsstyrelserna decentralisera bl.a. beredningsarbetet av vissa koncessionsärenden.

Energiberedskap kräver god kännedom om utvecklingen på energimarknaden i Sverige och internationellt. Målet för verksamheten är en hög handlingsberedskap inför eventuella krissituationer så att negativa effekter av störningar i energitillförseln skall kunna minime ras.

Den nya myndigheten bör ha till uppgift att samordna planering och insatser inom energiberedskapen och utöva tillsyn av beredskapslager för olja. Myndigheten bör också svara för driften av de statliga lagren av oljeprodukter.

STEV har i dag ansvar för elsäkerhetsfrågor vilket bl.a. innebär att utfärda föreskrifter och se till att föreskrifterna efterlevs.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning (Dir. 1991:10) med uppgift att lämna förslag om hur arbetet med elsäkerhet och tillsyn av denna skall bedrivas, hur organisationen skall utformas och vilken myndighet som bör ansvara för huvudmannaskapet.

Utredaren bör samråda med denna utredning angående frågor om det framtida huvudmannaskapet för elsäkerhetsfrågor.

Regeringen har nyligen i proposition 1990/91:88 om energipolitiken lagt fram förslag för riksdagen om åtgärder för att främja bl.a. ökad hushållning med energi och utveckling av miljövänlig kraftproduktion. De föreslagna åtgärderna kommer att innebära vissa ytterligare uppgifter för den nya myndigheten. Detta bör beaktas av utredaren.

Behovet av resurser för handläggning av koncessioner, energiberedskap, elsäkerhet och tillsyn beräknar jag till ca 125 årsarbetskraf ter.

Utredning och utvärdering

Den nya myndigheten bör ha utrednings- och utvärderingsresurser dels för den egna löpande verksamheten, dels för att kunna ta fram sådant utrednings- och utvärderingsmaterial som efterfrågas av regeringen.

Svenskt näringsliv är mycket exportinriktat, samtidigt som en allt större konkurrens från utlandet möter de svenska företagens exportprodukter och hemmamarknadsföretagen utsätts för ökad konkurrens från utlandet. Myndigheten bör därför ta fram kunskap om hur näringslivet utvecklas i våra konkurrentländer och hur detta påverkar t.ex. näringslivsutvecklingen och den regionala balansen.

Underleverantörs- och produktivitetsfrågor samt riskkapitalförsörjning är också frågor som bör belysas. Strukturförändringarnas regionala effekter bör fortlöpande följas.

Det är vidare viktigt att myndigheten belyser effekterna på näringslivet av t.ex. hur energipriserna förändras och förhåller sig till andra länder, hur skattenivåer och typ av skatter påverkar konkurrenssituationen etc. Myndigheten bör också analysera konsekvenserna för näringslivet av miljökrav som ställs.

En väl utbyggd och fungerande infrastruktur är en mycket viktig förutsättning för näringslivets produktionsvillkor och utveckling och för att uppnå regional balans.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen avser att uppdra åt STEV att i samband med en pågående elmarknadsstudie särskilt utreda vissa frågor avseende stamnätets framtida organisation. Detta arbete skall fullföljas av den nya myndigheten.

Myndighetens utredningsverksamhet bör därför innefatta utredningar och analyser av de villkor näringslivet ställer på transporter, kommunikationer, forskning, utbildning, energiförsörjning osv. och hur regional utveckling och balans ska uppnås. När det gäller närings- och energipolitiskt relevant FoU-verksamhet bör inriktning och omfattning av denna inom högskolesystemet redovisas och analyseras av myndigheten.

På energiområdet behövs utredningsinsatser som belyser bl.a. frågor om energimarknadernas funktion, internationaliseringen och ekonomiska styrmedel. Vidare finns behov av statistik och prognoser över såväl användning som tillförsel av el och annan energi. Sveriges deltagande i det internationella energisamarbetet i bl.a. Internationella energiorganet (IEA) och FNs Europakommission (ECE) ställer också krav på underlag och expertinsats er.

Som jag nämnt räknar jag med att den nya myndigheten kan komma att få ökade administrativa uppgifter som en följd av kommande förslag om nya energipolitiska insatser. I samband därmed kan uppdrag komma att ges till myndigheten att samordna och utvärdera sådana insatser. Utredaren bör beakta behovet av resurser för sådan verksamhet.

Näringspolitiska insatser bör utvärderas fortlöpande av den nya myndigheten i den mån det inte handlar om sådan verksamhet som myndigheten själv har ett operativt ansvar för.

Myndighetens utrednings- och utvärderingsinsatser bör hållas samman, vara målinriktade och koncentreras på de verksamheter som tillhör de aktuella politikområdena.

Utrednings- och utvärderingsinsatser bör också kunna beställas externt som ett komplement till egna fasta utredningsresurser inom den nya myndigheten.

Utrednings-, utvärderings- och forskningsverksamhet av betydelse för de aktuella politikområdena genomförs av flera myndigheter och organisationer. För att undvika dubbelarbete bör samråd ske i organiserade former mellan närmast berörda myndigheter och organisationer.

En årlig utrednings- och utvärderingsplan bör utarbetas av myndigheten och godkännas av regeringen. Av planen bör framgå utredningsarbetets inriktning och organisation. Planen får dock inte utesluta insatser som planeras med kortare tidshorisont. Utredaren bör utarbeta ett förslag till en sådan plan för budgetåret 1991/92. Av planen bör också framgå hur samordning med andra myndigheter -- såväl centralt som regionalt -- bör ske samt hur myndigheten avser att använda de särskilda utredningsmedel, som regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt.

Riksdagens revisorer har nyligen lagt fram en rapport om Statlig näringspolitisk utredningsverksamhet (Rapport 1990/91:3). Rapporten remissbehandlas. Revisorerna har inte slutbehandlat rapporten. Utredaren bör beakta synpunkter som redovisas i rapporten vid utarbetandet av den nyss nämnda planen.

För utrednings- och utvärderingsverksamheten beräknar jag personalbehovet vid myndigheten till ca 30 årsarbetskrafter vartill kommer 10,0 milj. kr. i utredningsmedel.

Nätverk

Myndigheten skall som framhållits verka för att så långt möjligt decentralisera genomförandet av olika åtgärder. En viktig uppgift för myndigheten blir i detta sammanhang att utveckla och bygga upp ett effektivt och aktivt regionalt och lokalt nätverk som är av betydelse för att genomföra olika näringspolitiska åtgärder. Vilka organ som myndigheten bör välja i ett sådant nätverk för att föra ut olika insatser, förmedla erfarenheter osv. bör avgöras främst med hänsyn till de uppgifter som skall genomföras och den kompetens som erfordras.

De regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna är viktiga organ i sådana nätverk. Staten har träffat överenskommelse med resp. landsting och kommuner utanför landsting om att den regionala utvecklingsfonden i resp. län skall vara organ för samhällets åtgärder i syfte att främja etablering och utveckling av främst små och medelstora före tag.

Efter riksdagens beslut om en samordnad länsförvaltning omorganiseras länsstyrelserna den 1 juli 1991. I samband härmed får länsstyrelserna en förstärkt kompetens inom det näringspolitiska området. De nya länsstyrelserna kommer att ha s.k. länsexpertfunktioner inom bl.a. följande tre områden: regionalekonomi och näringslivsutveckling, utbildning samt kommunikationer. Myndigheten bör därför i olika näringspolitiska frågor kunna samarbeta med länsstyrelserna.

Andra organ som kan ingå i de regionala och lokala nätverken är universitet och högskolor, teknikcentra, branschorganisationer, kommunala näringslivsorgan m.fl. Således bör såväl offentliga som privata intressenter utnyttjas. Utredaren bör redovisa förslag om decentralisering av arbetsuppgifter inom myndighetens arbetsområde.

Information, administration och stab

Myndigheten bör svara för informationsinsatser inom det näringspolitiska området. Utredaren bör redovisa en plan för informationsverksamheten inkl. sådan energipolitisk information sverksamhet som för närvarande finansieras från STEVs utredningsanslag.

En enhet för administrativa frågor med uppgift att bl.a. handha myndighetens ekonomiadministrativa frågor, personalfrågor, ADB-frågor, bibliotek, intendentur, expedition och registratorsuppgifter måste också finnas inom myndigheten.

Till verksledningen bör knytas en stab som tillsammans med cheferna för avdelningarna kan svara för att samordning och samverkan mellan olika avdelningar inom myndigheten blir effektiv. Särskilt betydelsefullt är att en samordning sker av insatser för att utveckla myndighetens stöd- och verksamhetsformer, utrednings- och utvärderingsverksamhet, internationella frågor, program- och insatsområden, teknikspridnings- och nyföretagandeinsatser, underleverantörsfrågor, regionala utvecklingsprojekt m.m. Myndigheten bör också bygga upp en effektiv samverkan med andra myndigheter och organ med uppgifter inom det näringspolitiska området.

Utredaren bör utarbeta förslag till organisation för arbetet med informat ions- och administrativa frågor samt stabsfunktionen.

Resursbehovet för information, administration och stab beräknar jag till ca 60 årsarbetskrafter.

Samråd med kommittéer, särskilda utredare och vissa myndigheter

Näringspolitiken omfattar ett stort antal frågor. Ansvaret för dessa finns förutom hos STEV, SIND och STU hos flera andra myndigheter. Vissa verksamheter och arbetsuppgifter ses nu över. Utredaren bör samråda med de kommittéer och särskilda utredare som regeringen tillsatt för dessa översyner och bedöma behovet av framtida samordning mellan den nya näringspolitiska myndigheten och myndigheter som berörs av översynerna. De myndigheter och organisationer som berörs av pågående utredningsarbete är statens pris- och konkurrensverk (Dir. 1989:12), statens råd för byggnadsforskning (Dir. 1990:64), Sveriges turistråd (Dir. 1990:78), nämnden för hemslöjdsfrågor (Dir. 1990:76) och statens naturvårdsverk (Dir. 1990:67). Resultatet av dessa samråd bör fortlöpande redovisas till regeringen.

Transportrådet, som bl.a. administrerar transportstöd till företag i norra Sverige, avvecklas vid utgången av år 1991. I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) har föreslagits att denna arbetsuppgift skall överföras till SIND. Ett förslag till förändring av godstransportstödet redovisas också. Den nya myndigheten bör ansvara för det föreslagna godstransportstödet.

Utredaren bör samråda med transportrådet och redovisa förslag om hur denna arbetsuppgift skall överföras till den näringspolitiska myndigheten.

Utredaren bör vidare samråda med expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), kommerskollegium och överstyrelsen för civil beredskap.

Utredaren bör också samråda med utredningen om översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation samt en planerad översyn av ansvaret för handläggningen av varvsstödet.

Den planerade överföringen av statens vattenfallsverksverksamhet till aktiebolagsform innebär att ansvaret för myndighetsfrågor rörande elberedskapen måste lösas organisatoriskt. Frågan bereds för närvarande inom industridepartementet och utredaren bör ta del av resultatet av de fortsatta övervägandena kring denna fråga.

Utgångspunkter för genomförandet av den nya myndigheten

Bildandet av den nya myndigheten innebär stora förändringar för personalen vid STEV, SIND och STU och leder bl.a. till övertalighet, som jag beräknar till ca en tredjedel av nuvarande antal anställda vid de tre myndigheterna. Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning av mycket stor vikt att åtgärder vidtas så att genomförandet kan påbörjas så tidigt som möjligt och att de problem som kan uppstå minimeras.

Det är angeläget att den kompetens som finns hos de nuvarande tre myndigheterna i möjligaste mån tas till vara i den nya organisatio nen.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att ansvara för genomförandet och organisationen av en ny näringspolitisk myndighet m.m. Utgångspunkter för utredaren bör vara det förslag till ny myndighet som regeringen redovisat i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, vad jag här har anfört samt de övriga beslut som riksdagen och regeringen lägger till grund för verksamheten.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag om hur den nya myndigheten bör organiseras.

Utredaren skall utarbeta underlag för förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor m.m. för personalen i den nya organisationen. Detta underlag bör lämnas vid utgången av april månad 1991 till regeringen.

Utredaren skall ta fram förslag till instruktion och namn för den nya myndigheten. Vidare bör utredaren föreslå erforderliga ändringar i andra berörda författningar. Förslagen bör lämnas senast den 1 maj 1991 till regeringen.

Utredaren skall till regeringen lämna förslag på innehavare av tjänster som avdelningschefer. Tjänster under avdelningschefer bör tillsättas av utredaren till dess myndigheten är inrättad. Detta kan ske först sedan riksdagen fattat beslut med anledning av regeringens förslag i prop. 1990/91:87 om inrättandet av en ny näringspolitisk myndighet.

Utredaren skall också vidta erforderliga åtgärder för att den nya myndigheten skall kunna börja sin verksamhet den 1 juli 1991, t.ex . anskaffa lokaler, utarbeta en budget och ansluta den nya myndigheten till de statliga redovisnings- och revisionssystemen. Lokalfrågan skall beredas i samråd med byggnadsstyrelsen och utgångspunkten skall vara att myndigheten lokaliseras till Liljeholmen i Stockholm. Vidare bör utredaren förbereda arbetet med att ta fram förslag till anslagsframställning för den nya myndigheten för budgetåret 1992/93.

Utredaren bör även ha till uppgift att planera användningen av det engångsbelopp på 3,0 milj.kr. som regeringen föreslagit (prop. 19 90/91:87) skall anslås för särskilda personalinsatser i samband med bildandet av den nya myndigheten.

Utredaren bör överlämna sådana frågor som avses i det föregående stycket samt tjänstetillsättningsfrågor som inte behöver avgöras innan myndigheten inrättats till den nya myndigheten för vidare handläggning.

Utredaren skall fortlöpande informera berörda fackliga huvudorganisationer och berörda myndigheters lokala personalorganisationer om sitt arbete samt ge dessa tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren bör också, så fort det är möjligt, till regeringen lämna förslag om de rådgivande organ som bör finnas vid den nya myndigheten.

Utredaren bör informera stödmottagare och andra berörda om inrättandet av den nya myndigheten. Myndigheten förutsätts överta de fleråriga åtaganden som gjorts av STU, SIND och STEV i bl.a. stödärenden.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i den mån inget annat sagts redovisas successivt till industridepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- för att förbereda inrättandet av en ny central myndighet för vissa näringspolitiska frågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)